<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2223323</hangar_id>
 <dok_id>GL0345</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>45</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:45 Inledning t.o.m kapitel 3</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning>45.1</tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>45</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-12-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:39</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Miljöbalk</titel>
 <subtitel>Inledning t.o.m kapitel 3</subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0345/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0345</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0345</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:45&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Miljöbalk&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0345/prop_199798__45-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 december 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Milj ödepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en ny balk, miljöbalken, införs. Miljölagstift-&lt;br&gt;ningen har under de senaste decennierna med tiden blivit allt mer svår-&lt;br&gt;överskådlig och någon gång motstridig. En samordning har därför under&lt;br&gt;flera år setts som en angelägen lagstiftningsuppgift. Det behövs emeller-&lt;br&gt;tid inte endast en samordning. För att skapa ett ekologiskt hållbart&lt;br&gt;industrisamhälle krävs det också en skärpt och breddad lagstiftning som&lt;br&gt;gör det möjligt att förena social och ekonomisk utveckling med ett effek-&lt;br&gt;tivt skydd för miljön. Förslaget till miljöbalk skall därför ses som en både&lt;br&gt;samordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling och att till-&lt;br&gt;försäkra levande och kommande generationer en hälsosam och god&lt;br&gt;livsmiljö. Människans rätt att förändra och bruka naturen är knuten till ett&lt;br&gt;förvaltaransvar. I balken ges därför regler till skydd för människors hälsa&lt;br&gt;och miljön, värdefulla natur- och kulturmiljöer och den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Vidare ges regler som skall trygga en god hushållning med mark-&lt;br&gt;och vattenresurserna. Återanvändning och återvinning liksom annan&lt;br&gt;hushållning med råvaror, material samt med energi främjas så att ett&lt;br&gt;kretsloppsanpassat samhälle uppnås. Grundläggande internationella&lt;br&gt;miljöprinciper görs rättsligt bindande. Balkens regler skall tillämpas vid&lt;br&gt;all verksamhet och alla åtgärder som har betydelse för miljöbalkens mål&lt;br&gt;parallellt med annan lagstiftning som reglerar verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken sammansmälts bestämmelserna i centrala miljö- och re-&lt;br&gt;surslagar som miljöskyddslagen, naturvårdslagen, naturresurslagen,&lt;br&gt;vattenlagen, lagen om kemiska produkter, renhållningslagen och hälso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddslagen samt åtta andra lagar till en sammanhållen och bred miljö-&lt;br&gt;och resurslagstiftning. Därmed kommer balken att reglera bl.a. landets&lt;br&gt;mark- och vattenresurser och särskilt olika former av vattenverksamhe-&lt;br&gt;ter, t.ex. byggande i vatten och vattenreglering. Därmed kommer kravet&lt;br&gt;på miljöhänsyn att strykas under.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innehåller ett kapitel med rättsligt bindande principer och&lt;br&gt;allmänna hänsynsregler. Dessa skall gälla för all verksamhet och alla&lt;br&gt;åtgärder enligt balken. De innebär bl.a. att alla försiktighetsmått som&lt;br&gt;behövs skall vidtas så fort det finns en risk för skada eller olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigas att föreskriva om miljökvalitetsnormer för&lt;br&gt;geografiska områden. Skärpta och utökade krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar införs. Vid prövningen av olägenheter från kärntekniska&lt;br&gt;anläggningar enligt reglerna om miljöfarlig verksamhet skall också en&lt;br&gt;prövning av den joniserande strålningen ske. Regleringen rörande bio-&lt;br&gt;tekniska organismer samordnas med regleringen beträffande kemiska&lt;br&gt;produkter. Bestämmelser om skydd av områden och arter för att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden samlas och förtydligas, bl.a. för att underlätta&lt;br&gt;genomförandet av EG-rättens naturvårdsdirektiv. En ny skyddsform&lt;br&gt;införs med namnet kulturreservat. Strandskyddets syfte att tillvarata&lt;br&gt;livsvillkoren för djur- och växtarter regleras tydligare. Områden som inte&lt;br&gt;uppfyller miljökvalitetsnormer kan förklaras som miljöskyddsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens generella regler för verksamheter skall gälla även för&lt;br&gt;verksamhet som organiserar friluftsliv. Det innebär bl.a. att organisatören&lt;br&gt;skall förebygga att deltagare orsakar skada. Vidare kan anmälningsplikt&lt;br&gt;föreskrivas för verksamhet som innebär att friluftsliv organiseras kom-&lt;br&gt;mersiellt med utnyttjande av allemansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsplikten för täkter av t.ex. grus och sand utökas genom att&lt;br&gt;husbehovstäkter kan underställas prövningsplikt. Miljöskydds-, natur-&lt;br&gt;vårds- och hushållningsaspektema samordnas vid prövning av täkttill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens tillåtlighetsprövning av större miljöpåverkande anlägg-&lt;br&gt;ningar framhävs. Regeringen skall pröva tillåtligheten av bl.a. stora an-&lt;br&gt;läggningar som starkt påverkar miljön, däribland större trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar. Vidare skall regionala miljödomstolar inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ingår också i prövningskedjan. Detta innebär att ett sam-&lt;br&gt;ordnat och enhetligt prövningsförfarande skapas. En Miljööverdomstol&lt;br&gt;skall knytas till Svea hovrätt. Koncessionsnämnden för miljöskydd och&lt;br&gt;vattendomstolarna föreslås upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsutövare skall i större omfattning och solidariskt ansvara&lt;br&gt;för efterbehandling av förorenade områden. Även fastighetsägarnas&lt;br&gt;efterbehandlingsansvar skärps. Kvalificerat förorenade områden kan&lt;br&gt;förklaras som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheternas ansvar klargörs och understryks. De centrala&lt;br&gt;myndigheternas och länsstyrelsens ledande, utvecklande och informe-&lt;br&gt;rande roller förstärks medan kommunen i större utsträckning far ansvar&lt;br&gt;för den operativa tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgifter införs i balken. Tillsynsmyndigheterna skall&lt;br&gt;påföra näringsidkare sanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler och&lt;br&gt;meddelade villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna från de lagar som ersätts av miljöbalken samlas&lt;br&gt;och samordnas i ett kapitel. Brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott&lt;br&gt;förs över till miljöbalken. Straffen skärps för vissa typer av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideella miljöorganisationer som bedrivit verksamhet i Sverige under&lt;br&gt;minst tre år och som har lägst 2 000 medlemmar ges rätt att överklaga&lt;br&gt;beslut enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall betalas när mark tas i anspråk eller pågående markan-&lt;br&gt;vändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras. Ersättning&lt;br&gt;skall dock inte betalas för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringssystemet utvidgas med en saneringsförsäkring&lt;br&gt;som skall täcka efterbehandlingsfall i de fall den ansvarige inte kan be-&lt;br&gt;tala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till miljöbalk utgör den första etappen i fyra s.k. balksteg,&lt;br&gt;som rymmer närmare hundratalet lagar och förordningar med några tusen&lt;br&gt;paragrafer inkl, information och utbildning. Arbetet fortsätter parallellt&lt;br&gt;med steg två, följdlagstiftning. I steg tre planeras förslag till förord-&lt;br&gt;ningar. Information, utbildning och ytterligare tillämpningsföreskrifter&lt;br&gt;finns i det fjärde balksteget. Arbetet bedrivs i syfte att huvuddelen och&lt;br&gt;helheten i förekommande fall skall kunna träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.....................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext..................................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till miljöbalk.................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenverksamhet............................................................114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gaturenhållning och skyltning.........................................134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om införande av miljöbalken..........................138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om införande av lagen med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vattenverksamhet...............................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)........... 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till ändring i brottsbalken...........................................150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning................................................................151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 En samlad miljölagstiftning för hållbar utveckling............................154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Miljöpolitiska utgångspunkter för en reformerad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning......................................................................154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 En politik för ekologiskt hållbar utveckling..........154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Miljölagstiftningens uppgift..................................160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Miljöbalken - en samlad och skärpt miljölagstiftning............162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Införandet av miljöbalken och balkens mål...........162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Principerna för miljöbalksförslaget m.m...............168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Gällande rätt............................................................................174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Miljöbalksreformens introducering.........................................183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Lagar som samordnas i miljöbalken.......................................185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Miljöbalkens tillämpningsområde...........................................190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 Miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning.... 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 Bemyndigande att meddela särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter för totalförsvaret..................  192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 EG-reglema och miljöbalken..................................................194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 EG-rätten................................................................194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 EG:s miljöregler.....................................................194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 Genomförandet av EG:s&amp;nbsp;rättsakter.........................197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.4 Vissa frågor om nationell lagstiftning och dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning vid&amp;nbsp;EU-medlemskap..................198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 Rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler.......201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 Försiktighetsprincipen och bevisbördan för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsynsreglema tillämpas............................208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 Kunskapskrav........................................................210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.3 Skyddsåtgärder och försiktighetsmått...................212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.4 Principen om bästa möjliga teknik........................215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.5 Lokaliseringsprincipen..........................................218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.6 Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen....220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.7 Produktvalsprincipen.............................................224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.8 Skälighetsregeln.....................................................231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.9 Ansvaret för avhjälpande av skador och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olägenheter....................................................233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.10 Stoppregeln..........................................................236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 Bestämmelser om hushållning med mark och vatten..............239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Miljökvalitetsnormer.............................................................245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 Behov och syfte...................................................245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Utformningen av miljökvalitetsnormer...............251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Tillämpningen av miljökvalitetsnormer..............258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag...272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.1 Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar..........272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.2 Bakgrund och gällande bestämmelser.................273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.3 När en miljökonsekvensbeskrivning krävs..........277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.4 Tidigt samråd med länsstyrelsen och enskilda&amp;nbsp;....282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.5 Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning.......289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.6 Allmänhetens rätt att yttra sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivningen och&lt;br&gt;ansökan.........................................................292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.7 Planer och planeringsunderlag m.m....................298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Organiserat friluftsliv och allemansrätten.............................300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.1 Organiserat friluftsliv och kommersialisering.....302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13 Skydd av områden och arter..................................................307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.1 Allmänna överväganden......................................307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.2 Områdesskydd och artskydd i miljöbalken..........310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.3 Intresseprövning vid beslut om områdesskydd ...320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.4 Kulturreservat i miljöbalken................................323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd................................325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14.1 Sammansmältning av reglerna om miljöfarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet och hälsoskydd..........................325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14.2 EG-direktiv om utsläpp........................................329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14.3 Prövningen enligt miljöbalken av miljöfarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet....................................................334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14.4 Prövningens omfattning och möjligheter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ompröva........................................................346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14.5 Särskilda regler om hälsoskydd i balken.............350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15 Förorenade områden..............................................................358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.1 Ansvaret för efterbehandling av förorenade mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vattenområden........................................358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.2 Miljöriskområden................................................361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.16 Vattenverksamhet..................................................................363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17 Täkter. jordbruk m.m............................................................376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17.1 Täkter...................................................................376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17.2 Regler för jordbruk och annan verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i naturen........................................................380&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18 Genteknik..............................................................................384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.1 Gentekniklagens bestämmelser arbetas in i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken...................................................390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.2 Märkningskrav införs..........................................393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19 Gemensamma regler om kemiska produkter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biotekniska organismer...................................................397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19.1 Samordning av regler om kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och biotekniska organismer..........................397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19.2 Spridning av bekämpningsmedel.........................410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19.3 Bestämmelser om bränslen..................................412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19.4 Kontroll av kemiska produkter och biotekniska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organismer....................................................413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20 Avfall och producentansvar..................................................415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.1 Regler om avfall och producentansvar i balken ..415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.2 Definition av avfall..............................................421&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.3 Särskilt om producentansvaret.............................424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.4 Fastighetsinnehavarens och nyttjande-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshavarens möjligheter att på fastigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;själva sörja för kompostering och annat&lt;br&gt;omhändertagande av avfall...........................428&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.5 Nedskräpning.......................................................430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.6 Dumpningslagen..................................................431&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.7 Gaturenhållning och skyltning.............................432&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21 Regeringens tillåtlighetsprövning.........................................433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.1 Regeringsprövning av verksamheter som har stor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkan på miljön och naturresurserna.......433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.2 Obligatorisk regeringsprövning och prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter förbehåll...............................................438&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.3 Regeringsprövningen är en tillåtlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsprövning .................................................441&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.4 Obligatorisk regeringsprövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikanläggningar med stor miljöpåverkan.. 444&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.5 Minskad obligatorisk regeringsprövning av viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenverksamhet..........................................450&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.6 Kommunalt veto..................................................451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22 Regionala miljödomstolar.....................................................456&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.1 Inrättande av miljödomstolar...............................456&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.2 Prövningen i miljödomstolama............................463&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.23 Länsstyrelsernas prövning av ärenden om miljöfarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet......................................................................470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.24 Prövningen av markavvattning..............................................473&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.25 Särskilda tillståndsfrågor.......................................................478&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.25.1 Tidsbegränsade tillstånd......................................478&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.25.2 Tidigare underlåtenhet att fullgöra sina&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheter..................................................481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.26 Sakägarbegreppet..................................................................482&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.27 Miljöorganisationers talerätt.................................................486&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28 Tillsyn....................................................................................491&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28.1 Vad är tillsyn?......................................................492&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28.2 Tillsynsmyndigheterna och deras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsfördelning.........................................496&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28.3 Närmare om fördelningen av tillsynsansvaret.....501&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28.4 Verksamhetsutövamas ansvar m.m.....................512&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.29 Avgifter.................................................................................514&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.30 Tillträde.................................................................................517&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31 Straff och förverkande...........................................................519&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31.1 Straffbestämmelser i miljöbalken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbalken..................................................519&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31.2 Brottsbeskrivningar och brottsbenämningar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken...................................................522&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31.3 Kemikaliehantering och sanktioner.....................524&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31.4 Straffskalor, åtal och preskription.......................525&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31.5 Förverkande.........................................................531&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32 Miljösanktionsavgifter..........................................................531&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32.1 Miljösanktionsavgift vid överträdelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöregler och meddelade villkor................531&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32.2 Avgränsningen när miljösanktionsavgift skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföras..........................................................535&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32.3 Miljösanktionsavgiftens storlek...........................538&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32.4 Beslut om påförande av avgift.............................543&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.33 Ersättning vid ingripanden av det allmänna..........................546&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.33.1 Principer för ersättning enligt miljöbalken..........546&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.33.2 Ändringen av 2 kap. 18 § regeringsformen.........558&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.34 Skadestånd för vissa miljöskador..........................................564&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.34.1 Miljöskadelagen skall ingå i miljöbalken............564&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.34.2 Skadeståndsreglerna............................................565&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.35 Utvidgning av miljöskadeförsäkringssystemet med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saneringsförsäkring.........................................................568&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.36 Kommunernas, länsstyrelsernas och de centrala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas roll........................................................573&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.36.1 Kommunerna.......................................................573&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.36.2 Länsstyrelserna....................................................575&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.36.3 De centrala miljö- och hälsoskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetema..............................................576&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37 Miljöbalken infors.................................................................584&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.1 Övergångsbestämmelser i särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promulgationslagar.......................................584&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.2 Tidpunkten för miljöbalkens ikraftträdande........584&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.3 Verksamhet som bedrivs när miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träder i kraft..................................................586&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.4 Fortsatt giltighet av äldre&amp;nbsp;beslut..........................590&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.5 Miljöbalkens inledande bestämmelser.................593&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.6 Skydd av områden m.m.......................................608&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.7 Särskilda bestämmelser om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter.................................................612&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.8 Processuella bestämmelser..................................623&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.9 Tillsyn m.m..........................................................635&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.10 Sanktioner..........................................................637&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.11 Ersättning och skadestånd m.m.........................640&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.12 Lagen med särskilda bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenverksamhet..........................................642&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.13 Övriga lagförslag...............................................643&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38 Ekonomiska konsekvenser av förslagen...............................644&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38.1 Rättsväsendet.......................................................645&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38.2 Länsstyrelserna....................................................646&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38.3 Kommunerna.......................................................650&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38.4 Utbildning och information.................................651&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38.5 Finansiering.........................................................653&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.39 Uppföljning...........................................................................654&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll i Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Författningskommentar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslaget till miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och&lt;br&gt;skyltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förslaget till lag om införande av miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Förslaget till lag om införande av lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Förslaget till ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bilagor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A - Jämförande paragrafregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 - Lagrådets yttrande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehåll i Del 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2-9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. miljöbalk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om införande av miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vatten-&lt;br&gt;verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till miljöbalk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall efter jordabalken&lt;br&gt;införas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar&lt;br&gt;utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer&lt;br&gt;tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på&lt;br&gt;insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att&lt;br&gt;förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta&lt;br&gt;naturen väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken skall tillämpas så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter&lt;br&gt;oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den biologiska mångfalden bevaras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från&lt;br&gt;ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt&lt;br&gt;god hushållning tryggas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med&lt;br&gt;material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas endast vid prövning av&lt;br&gt;frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan verksamhet som är&lt;br&gt;tillståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap. och vid regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. samt enligt vad som är föreskrivet i&lt;br&gt;luftfarts-lagen (1957:297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,&lt;br&gt;väglagen (1971:948), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen&lt;br&gt;(1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och&lt;br&gt;allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10). minerallagen (1991:45), lagen (1992:1140) om&lt;br&gt;Sveriges ekonomiska zon, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg&lt;br&gt;och ellagen (1997:857).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt&lt;br&gt;miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana&lt;br&gt;hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet&lt;br&gt;gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av&lt;br&gt;gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och&lt;br&gt;Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda&lt;br&gt;förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela&lt;br&gt;föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk, dock inte&lt;br&gt;inom sådant ämnesområde för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till&lt;br&gt;Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och&lt;br&gt;andra instrument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens&lt;br&gt;och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn&lt;br&gt;enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en&lt;br&gt;verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som&lt;br&gt;följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit&lt;br&gt;verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av&lt;br&gt;försumbar betydelse i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en&lt;br&gt;åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till&lt;br&gt;verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda&lt;br&gt;människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en&lt;br&gt;åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta&lt;br&gt;de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller&lt;br&gt;motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet&lt;br&gt;för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet användas bästa möjliga teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att&lt;br&gt;en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller&lt;br&gt;vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är&lt;br&gt;lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors&lt;br&gt;hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla&lt;br&gt;med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning&lt;br&gt;och återvinning. I första hand skall fömybara energikällor användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en&lt;br&gt;åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter&lt;br&gt;eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter&lt;br&gt;eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav&lt;br&gt;gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;kemisk produkt eller bioteknisk organism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kraven på hänsyn enligt 2-6 §§ gäller i den utsträckning det inte kan&lt;br&gt;anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt&lt;br&gt;beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört&lt;br&gt;med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om&lt;br&gt;totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret,&lt;br&gt;skall även detta förhållande beaktas vid avvägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningen enligt första stycket far inte medföra att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en&lt;br&gt;åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess&lt;br&gt;skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den&lt;br&gt;omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i&lt;br&gt;denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten&lt;br&gt;uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller&lt;br&gt;olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även&lt;br&gt;om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan&lt;br&gt;krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas&lt;br&gt;endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför&lt;br&gt;risk för att ett stort antal människor far sina levnadsförhållanden&lt;br&gt;väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har&lt;br&gt;tillåtit verksamheten enligt 17 kap. 1,3 eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän&lt;br&gt;synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är&lt;br&gt;sådana som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna&lt;br&gt;hälsotillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose&lt;br&gt;allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och&lt;br&gt;vattenområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för&lt;br&gt;vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge&lt;br&gt;samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som&lt;br&gt;medför en från allmän synpunkt god hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så&lt;br&gt;långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk&lt;br&gt;synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada&lt;br&gt;naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls-&lt;br&gt;intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt&lt;br&gt;tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot&lt;br&gt;åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har&lt;br&gt;betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller&lt;br&gt;kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.&lt;br&gt;Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården&lt;br&gt;eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av&lt;br&gt;riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar&lt;br&gt;för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution,&lt;br&gt;kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt&lt;br&gt;möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller&lt;br&gt;utnyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första&lt;br&gt;stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra till-&lt;br&gt;komsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka&lt;br&gt;totalförsvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för&lt;br&gt;totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan&lt;br&gt;påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga&lt;br&gt;ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste&lt;br&gt;sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den&lt;br&gt;fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en&lt;br&gt;anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut med stöd av första stycket far inte strida mot bestämmelserna i&lt;br&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;för vissa områden i landet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De områden som anges i 2-7 §§ är, med hänsyn till de natur- och&lt;br&gt;kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.&lt;br&gt;Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön far komma till stånd i&lt;br&gt;dessa områden endast om det inte möter något hinder enligt 2-7 §§ och&lt;br&gt;om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och&lt;br&gt;kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket och 2-6 §§ utgör inte hinder för&lt;br&gt;utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för&lt;br&gt;utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar&lt;br&gt;för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i&lt;br&gt;3 kap. 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det&lt;br&gt;rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge&lt;br&gt;till Lysekil,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Halland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,&lt;br&gt;Kustområdet i Skåne från Ömahusen söder om Skillinge till Åhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från&lt;br&gt;Oskarshamn till Arkösund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från&lt;br&gt;Oxelösund till Herräng och Singö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid&lt;br&gt;Ångermanälvens mynning till Skagsudde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till&lt;br&gt;riksgränsen mot Finland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,&lt;br&gt;Vänern med öar och strandområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vättern med öar och strandområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området&lt;br&gt;utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid&lt;br&gt;Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog&lt;br&gt;i norr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av&lt;br&gt;Klarälven inom Torsby kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälaren med öar och strandområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Malingsbo-Kloten mellan Storå. Kopparberg, Smedjebacken&lt;br&gt;och Skinnskatteberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed&lt;br&gt;Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över&lt;br&gt;Gulleråsen och Boda till Rättvik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindelådalen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med&lt;br&gt;undantag för de fjällområden som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot&lt;br&gt;Norge till Broljorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till&lt;br&gt;Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens&lt;br&gt;mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i&lt;br&gt;17 kap. 1 § 1-11 och 17 inte komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp&lt;br&gt;och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergam och&lt;br&gt;Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till&lt;br&gt;stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd,&lt;br&gt;företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller&lt;br&gt;avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;17 kap. 1 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på platser där det&lt;br&gt;redan finns anläggningar som skall prövas enligt angivna lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylama-Helags, Skäcker-&lt;br&gt;fjällen. Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjällen-&lt;br&gt;Vardofjällen, Artfjället, Täma-Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-&lt;br&gt;Sjaunja, Rostu och Pessinki far bebyggelse och anläggningar komma till&lt;br&gt;stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen,&lt;br&gt;den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra&lt;br&gt;åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att&lt;br&gt;områdenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för&lt;br&gt;kraftändamål far inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven,&lt;br&gt;Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden&lt;br&gt;och biflöden samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och&lt;br&gt;biflöden:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven uppströms Hummelforsen&lt;br&gt;och Österdalälven uppströms Trängslet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Voxnan uppströms Vallhaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån&lt;br&gt;uppströms Holmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åreälven, Ammerån. Storån-Dammån samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hårkan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långselån-Rörströmsälven, Saxån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ransarån uppströms Ransam samt Vojmån&lt;br&gt;uppströms Vojmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vapstälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lögdeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öreälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tämaån, Girjesån och Juktån uppströms&lt;br&gt;Fj osoken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sävarån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Skellefteälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;källflödena uppströms Sädvajaure respektive&lt;br&gt;Riebnes samt Malån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byskeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åbyälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Luleälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla&lt;br&gt;Luleälven uppströms Skalka och&lt;br&gt;Tjaktjajaure samt Pärlälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Råneälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräkneån&lt;br&gt;Mörrumsån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fylleån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Enningdalsälven&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enningdalsälven uppströms riksgränsen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-&lt;br&gt;ändamål far inte heller utföras i följande älvsträckor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Klarälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Höljes och Edebäck&lt;br&gt;Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt&lt;br&gt;Dalälven nedströms Näs bruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Hede och Svegsjön samt&lt;br&gt;sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöama&lt;br&gt;sträckan mellan Havem och Holmsjön samt&lt;br&gt;sträckan nedströms Viforsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långan nedströms Landösjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön&lt;br&gt;Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som förorsakar&lt;br&gt;endast obetydlig miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en national-&lt;br&gt;stadspark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar&lt;br&gt;komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan&lt;br&gt;intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska&lt;br&gt;landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om miljökvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet&lt;br&gt;meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i&lt;br&gt;övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska&lt;br&gt;unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad miljökvalitetsnormer skall ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller&lt;br&gt;störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter&lt;br&gt;av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för&lt;br&gt;påtagliga olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormemas nivåer får inte överskridas eller underskridas&lt;br&gt;efter en viss angiven tidpunkt och de skall ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. högsta eller lägsta förekomst i mark, yt- och grundvatten, luft eller&lt;br&gt;miljön i övrigt av kemiska produkter eller biotekniska organismer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan&lt;br&gt;störning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i&lt;br&gt;vattensystem, vattendrag, grundvatten eller delar av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer kan också ange högsta eller lägsta förekomst i yt-&lt;br&gt;och grundvatten av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning&lt;br&gt;av tillståndet i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur miljökvalitetsnormer skall uppfyllas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer som meddelats enligt 1 § uppfylls när de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmäl-&lt;br&gt;ningsärenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utövar tillsyn, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- meddelar föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter&lt;br&gt;iaktta miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om att tillstånd inte får beviljas för verksamhet som&lt;br&gt;medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds finns i 16 kap. 5 §.&lt;br&gt;Bestämmelser om att tillstånd eller villkor för ett tillstånd får omprövas,&lt;br&gt;om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överträds, finns i 24 kap. 5 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett åtgärdsprogram skall upprättas, om det behövs för att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm skall uppfyllas eller om kravet på det följer av&lt;br&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen skall i sådana&lt;br&gt;fall i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas eller när behov&lt;br&gt;uppkommer besluta ett sådant åtgärdsprogram eller besluta att en eller&lt;br&gt;flera myndigheter eller kommuner skall upprätta sådana åtgärdsprogram.&lt;br&gt;Regeringen får överlåta till en myndighet att besluta om åtgärdsprogram&lt;br&gt;som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område överträds därför&lt;br&gt;att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, skall&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram för hela det område där störningar som påverkar&lt;br&gt;möjligheten att uppfylla normen förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en myndighet eller kommun upprättar ett åtgärdsprogram skall&lt;br&gt;den samråda med myndigheter och kommuner som berörs samt med&lt;br&gt;verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning. Ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärdsprogram som upprättas av en kommun skall beslutas av&lt;br&gt;kommunfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet som kan påverka de&lt;br&gt;föroreningsnivåer eller störningsnivåer som avses i 2 § första stycket. I&lt;br&gt;ett åtgärdsprogram skall anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara&lt;br&gt;uppfylld senast den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna&lt;br&gt;åtgärder vidtas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. när de skall vara genomförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock minst vart femte&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av åtgärdsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen far föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får upprätta sådana åtgärdsplaner som kan krävas till&lt;br&gt;följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller besluta att en&lt;br&gt;eller flera myndigheter eller kommuner eller kommunalförbund skall&lt;br&gt;upprätta sådana åtgärdsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätning och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen skall i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas&lt;br&gt;även besluta vilka som är skyldiga att utföra de mätningar som behövs&lt;br&gt;för att kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd&lt;br&gt;enligt 9, 11 och 12 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd av balken. En sådan skall finnas även vid tillåtlighetsprövning enligt&lt;br&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det&lt;br&gt;behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även&lt;br&gt;föreskriva om undantag från skyldigheten enligt första stycket att&lt;br&gt;upprätta en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljö-&lt;br&gt;påverkan kan antas bli mindre betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det behövs för att miljöpåverkan skall kunna bedömas, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva att det skall finnas en miljökonsekvensbeskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i ärenden enligt annan lag. av vilken det framgår att hänsyn till&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön skall beaktas vid lagens tillämpning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens område än som&lt;br&gt;avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar som avses i första&lt;br&gt;stycket gäller vad som sägs i detta kapitel, om inte något annat har&lt;br&gt;föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och&lt;br&gt;beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet&lt;br&gt;eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten,&lt;br&gt;luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark,&lt;br&gt;vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med&lt;br&gt;material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad&lt;br&gt;bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som&lt;br&gt;kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av balken skall tidigt samråda&lt;br&gt;med länsstyrelsen. De skall även samråda med enskilda som kan antas bli&lt;br&gt;särskilt berörda och göra det i god tid och i behövlig omfattning innan de&lt;br&gt;gör en ansökan om tillstånd och upprättar den miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning som krävs enligt 1 §. Före samrådet skall den som avser att&lt;br&gt;bedriva verksamheten till länsstyrelsen och enskilda som särskilt berörs&lt;br&gt;lämna uppgifter om den planerade verksamhetens lokalisering,&lt;br&gt;omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också för ärenden för vilka en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samrådet skall länsstyrelsen besluta om verksamheten eller&lt;br&gt;åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet får inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas. Innan beslut fattas skall yttrande i frågan begäras in från&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i de fall denna inte är länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva om vilka slags verksamheter och åtgärder&lt;br&gt;som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökat samråd med miljökonsekvensbedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om länsstyrelsen enligt 4 § beslutar att verksamheten eller åtgärden&lt;br&gt;kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall ett förfarande med&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall&lt;br&gt;den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråda&lt;br&gt;med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de&lt;br&gt;organisationer som kan antas bli berörda. Samrådet skall avse&lt;br&gt;verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och&lt;br&gt;miljöpåverkan samt innehåll och utformning av miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan i ett annat land, skall den ansvariga myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer informera det landets ansvariga myndighet om den&lt;br&gt;planerade verksamheten eller åtgärden och ge den berörda staten och den&lt;br&gt;allmänhet som berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om&lt;br&gt;ansökan och miljökonsekvensbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan antas&lt;br&gt;bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som&lt;br&gt;kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om&lt;br&gt;lokalisering, utformning och omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga&lt;br&gt;verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall&lt;br&gt;undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga&lt;br&gt;inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och&lt;br&gt;vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas&lt;br&gt;medföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt&lt;br&gt;alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett&lt;br&gt;visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att&lt;br&gt;verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;kan antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt att&lt;br&gt;nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i&lt;br&gt;första stycket 4 redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla&lt;br&gt;vad som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn&lt;br&gt;till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörande samt tillfälle att yttra sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras&lt;br&gt;tillsammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 § och 22 kap.&lt;br&gt;3 §. Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål&lt;br&gt;eller ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra&lt;br&gt;en betydande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har en ansökan gjorts&lt;br&gt;skall kungörelsen ske tillsammans med kungörelsen av ansökan. Därefter&lt;br&gt;skall ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för&lt;br&gt;allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan&lt;br&gt;målet eller ärendet prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta&lt;br&gt;kungöras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten kan få tillgång&lt;br&gt;till information om innehållet. Vidare skall den ansvariga myndigheten i&lt;br&gt;den stat med vilken samråd hållits enligt 6 § informeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande och beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den myndighet som skall pröva en ansökan i ett mål eller ett ärende&lt;br&gt;där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning skall genom ett särskilt&lt;br&gt;beslut eller i samband med avgörandet av målet eller ärendet ta ställning&lt;br&gt;till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel.&lt;br&gt;Ett sådant ställningstagande får inte överklagas särskilt utan endast i&lt;br&gt;samband med att avgörandet i målet eller ärendet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av ansökan skall myndigheten beakta innehållet i&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden&lt;br&gt;enligt 4-6 och 8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En miljökonsekvensbeskrivning samt förfarandet med&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning skall bekostas av den som gjort en ansökan&lt;br&gt;som avses i 1 § eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planer och planeringsunderlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se till att&lt;br&gt;sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant&lt;br&gt;planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med&lt;br&gt;mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om myndigheten begär det. är kommunen skyldig att tillhandahålla&lt;br&gt;planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat&lt;br&gt;planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och&lt;br&gt;vatten i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt&lt;br&gt;kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna balk samt åt den&lt;br&gt;som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen far i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner&lt;br&gt;skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur&lt;br&gt;kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) avser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. genomföra ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § eller på annat sätt&lt;br&gt;skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. uppfylls,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten&lt;br&gt;enligt 3 och 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer&lt;br&gt;behov av en sådan redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd av naturen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Skydd av områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen&lt;br&gt;skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens&lt;br&gt;medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara&lt;br&gt;ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga&lt;br&gt;tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparker&lt;br&gt;far meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen&lt;br&gt;förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda&lt;br&gt;och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för&lt;br&gt;friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa&lt;br&gt;värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också&lt;br&gt;förklaras som naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda&lt;br&gt;mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet,&lt;br&gt;såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag,&lt;br&gt;schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske&lt;br&gt;och användning av bekämpningsmedel. En inskränkning far innebära att&lt;br&gt;tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare&lt;br&gt;inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet, far länsstyrelsen eller&lt;br&gt;kommunen meddela beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får&lt;br&gt;länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild&lt;br&gt;rätt till fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor,&lt;br&gt;tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte&lt;br&gt;har rätt att vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning&lt;br&gt;eller liknande åtgärder, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och&lt;br&gt;vattenförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsen eller kommunen far helt eller delvis upphäva beslut&lt;br&gt;som den har meddelat enligt 4-6 §§, om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter&lt;br&gt;som den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det beslutas om&lt;br&gt;upphävande eller dispens för ett sådant särskilt skyddsområde eller&lt;br&gt;särskilt bevarandeområde som anges i 28 § följer av 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i&lt;br&gt;naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på&lt;br&gt;något annat område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte&lt;br&gt;strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10). Mindre avvikelser får dock göras, om syftet med&lt;br&gt;planen eller bestämmelserna inte motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturreservat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett mark- eller vattenområde far förklaras som kulturreservat i syfte&lt;br&gt;att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område skall&lt;br&gt;bestämmelserna i 4-6 §§ tillämpas. Att det inom ett område finns en&lt;br&gt;byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt&lt;br&gt;kulturminne eller fast fomlämning enligt lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturminne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett särpräglat naturföremål far av länsstyrelsen eller kommunen&lt;br&gt;förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt.&lt;br&gt;Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att&lt;br&gt;bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för&lt;br&gt;naturminnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotopskyddsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade&lt;br&gt;djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som&lt;br&gt;biotopskyddsområde. Sådana förklaringar får avse enskilda områden eller&lt;br&gt;samtliga områden av ett visst slag inom landet eller del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas&lt;br&gt;åtgärder som kan skada naturmiljön. Om regeringen förordnar att&lt;br&gt;samtliga områden av visst slag skall vara biotopskyddsområden, får den i&lt;br&gt;samband med beslutet meddela föreskrifter om att dispens kan medges&lt;br&gt;för sådan verksamhet eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområde. Innan det&lt;br&gt;vidtas någon åtgärd skall den som äger eller har särskild rätt till området&lt;br&gt;underrättas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om det Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur- och växtskyddsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud och&lt;br&gt;begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd&lt;br&gt;för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller&lt;br&gt;kommunen meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske&lt;br&gt;eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för&lt;br&gt;allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i&lt;br&gt;vatten för djur- och växtlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter&lt;br&gt;från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).&lt;br&gt;Området får av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs&lt;br&gt;för att tillgodose något av strandskyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om&lt;br&gt;det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att&lt;br&gt;tillgodose strandskyddets syften inte skall vara omfattat av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan eller&lt;br&gt;omfattas av områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10)&lt;br&gt;inte längre skall vara omfattat av strandskydd, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Upphör området att ingå i detaljplan eller att omfattas av&lt;br&gt;områdesbestämmelser inträder åter strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Inom strandskyddsområde får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. nya byggnader uppföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen annat&lt;br&gt;ändamål än de tidigare har använts till,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för&lt;br&gt;bebyggelse som avses i 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller&lt;br&gt;avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha&lt;br&gt;fatt fardas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur-&lt;br&gt;eller växtarter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;djur- och växtarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Förbuden i 16 § gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för&lt;br&gt;jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser&lt;br&gt;bostadsändamål, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 1, 3 eller 4 § eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att förbuden i 16 § inte skall gälla sådana byggnader,&lt;br&gt;anläggningar eller anordningar som utgör komplement till bebyggelse på&lt;br&gt;en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 16 §, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller&lt;br&gt;annars användas för det avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen förklaras som&lt;br&gt;miljöskyddsområde, om det krävs särskilda föreskrifter därför att&lt;br&gt;området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte&lt;br&gt;uppfyller en miljökvalitetsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för&lt;br&gt;verksamheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med&lt;br&gt;området. Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats för ett miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 kap. finns särskilda bestämmelser om miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenskyddsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen&lt;br&gt;förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller&lt;br&gt;ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för&lt;br&gt;vattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen&lt;br&gt;meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med&lt;br&gt;området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att&lt;br&gt;skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk&lt;br&gt;för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter&lt;br&gt;som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marinvetenskaplig forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § För att skydda den marina miljön får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer föreskriva att marinvetenskaplig forskning&lt;br&gt;inom svenskt sjöterritorium inte får bedrivas från forskningsfartyg som&lt;br&gt;är registrerade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för&lt;br&gt;forskningen eller utan att den har anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall&lt;br&gt;skyddas som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller&lt;br&gt;vattenskyddsområde eller om att ett redan skyddat sådant område eller&lt;br&gt;föremål skall få utökat skydd, får länsstyrelsen eller kommunen för viss&lt;br&gt;tid dock högst tre år meddela forbud mot att sådana åtgärder vidtas utan&lt;br&gt;tillstånd som berör området eller föremålet och som strider mot syftet&lt;br&gt;med det tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får förbudet&lt;br&gt;förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det finns synnerliga skäl,&lt;br&gt;får förbudet därefter förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om det&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresseprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel&lt;br&gt;skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds&lt;br&gt;rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i&lt;br&gt;kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet&lt;br&gt;skall tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Dispens enligt 7, 9-11, 18, 20 och 22 §§ från förbud eller andra&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om&lt;br&gt;det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över vissa naturområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;br&gt;fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör beredas&lt;br&gt;skydd i enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om&lt;br&gt;skydd av sådana områden. Av förteckningen skall det framgå vilket&lt;br&gt;internationellt åtagande eller nationellt mål som har föranlett att området&lt;br&gt;har tagits upp i förteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det&lt;br&gt;fortsatta skyddsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt skydds- eller bevarandeområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde&lt;br&gt;om området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om&lt;br&gt;bevarande av vilda fåglar är särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana&lt;br&gt;fåglar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har&lt;br&gt;utpekats som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen&lt;br&gt;förklaras som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG&lt;br&gt;av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och&lt;br&gt;växter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre&lt;br&gt;motiverar en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § För ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller&lt;br&gt;särskilt bevarandeområde får beslut om helt eller delvis upphävande av&lt;br&gt;områdesskydd, om dispens från skyddsföreskrifter eller om tillstånd&lt;br&gt;enligt sådana föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller inte beslut om dispens eller tillstånd, om det är uppenbart&lt;br&gt;att verksamheten inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på&lt;br&gt;områdets naturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som&lt;br&gt;skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,&lt;br&gt;om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen&lt;br&gt;beslutar om skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation till kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha de&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen har enligt 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd for djur- och växtarter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet döda, skada&lt;br&gt;eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg,&lt;br&gt;rom eller bon får meddelas av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns&lt;br&gt;risk för att en vilt levande djurart kan komma att försvinna eller utsättas&lt;br&gt;för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella&lt;br&gt;åtaganden om skydd av en sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då&lt;br&gt;ett sådant djur måste dödas, skadas eller fångas till försvar mot angrepp&lt;br&gt;på person eller värdefull egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt levande djur&lt;br&gt;av viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet ta bort,&lt;br&gt;skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande växtart&lt;br&gt;kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs&lt;br&gt;för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar&lt;br&gt;av djur- eller växtarter i naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 kap. finns särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om in-&lt;br&gt;och utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och&lt;br&gt;växter eller handel med dem. Sådana föreskrifter får meddelas, om det&lt;br&gt;behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området&lt;br&gt;eller av andra skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvarande&lt;br&gt;befattning med ägg, rom eller bon eller med andra produkter som har&lt;br&gt;utvunnits av djur eller växter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller&lt;br&gt;andra särskilda villkor för sådana åtgärder som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel skall gälla Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om vissa verksamheter&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med miljöfarlig verksamhet avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark,&lt;br&gt;byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som&lt;br&gt;kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat&lt;br&gt;utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft,&lt;br&gt;vattenområden eller grundvatten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som&lt;br&gt;kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,&lt;br&gt;joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med avloppsvatten avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vatten som använts för kylning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vatten som avleds för avvattning av en begravningplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt&lt;br&gt;medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och&lt;br&gt;som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del av landet meddela&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut om förbud mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader&lt;br&gt;eller anläggningar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lägga upp fasta ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden,&lt;br&gt;marken eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas&lt;br&gt;menligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För att skydda människors hälsa eller miljön får regeringen, om det&lt;br&gt;framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall än som avses i 4 § i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra&lt;br&gt;försiktighetsmått. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana&lt;br&gt;försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap&lt;br&gt;i Europeiska unionen eller andra internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen far föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd&lt;br&gt;eller innan anmälan har gjorts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan miljöfarlig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1-3. om den&lt;br&gt;ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på&lt;br&gt;något annat sätt och det inte är fråga om en mindre ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tillståndsplikt enligt första stycket inte har föreskrivits far&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att&lt;br&gt;ansöka om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande&lt;br&gt;föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet far&lt;br&gt;ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även om det inte&lt;br&gt;krävs tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något&lt;br&gt;annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte&lt;br&gt;uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller&lt;br&gt;andra inrättningar utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd&lt;br&gt;eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana&lt;br&gt;avloppsanordningar eller andra inrättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av&lt;br&gt;miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av&lt;br&gt;verksamheter skall prövas av länsstyrelsen. Om den miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheten kan antas ha en liten miljöpåverkan, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att en kommunal nämnd skall pröva frågor om tillstånd.&lt;br&gt;Tillstånd som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materielverk eller Försvarets radioanstalt skall alltid prövas av läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om miljöfarlig verksamhet skall enligt vad regeringen&lt;br&gt;föreskriver göras till generalläkaren, länsstyrelsen eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om hälsoskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant&lt;br&gt;sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria&lt;br&gt;från ohyra och andra skadedjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de&lt;br&gt;åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller&lt;br&gt;undanröja olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på&lt;br&gt;ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun föreskriva att&lt;br&gt;det ändå skall krävas tillstånd av kommunen eller anmälan till denna för&lt;br&gt;att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden&lt;br&gt;där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma.&lt;br&gt;Detta gäller om det behövs för att hindra att olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt&lt;br&gt;för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd av&lt;br&gt;kommunen får hållas inom områden med detaljplan eller&lt;br&gt;områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra att&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far även&lt;br&gt;i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som&lt;br&gt;behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får&lt;br&gt;överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa&lt;br&gt;anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller&lt;br&gt;en anmälan har gjorts till kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller&lt;br&gt;annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Förorenade områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för utredning och efierbehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel skall tillämpas på mark- och vattenområden samt&lt;br&gt;byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra&lt;br&gt;skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ansvarig för efierbehandling av sådana områden, byggnader eller&lt;br&gt;anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen&lt;br&gt;(verksamhetsutövare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta&lt;br&gt;efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en&lt;br&gt;efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet&lt;br&gt;känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. Avser förvärvet&lt;br&gt;en privatbostadsfastighet enligt 1 kap. 5 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) ansvarar endast en förvärvare som känt till föroreningen. I&lt;br&gt;fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som&lt;br&gt;förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen.&lt;br&gt;Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas inte när en bank har förvärvat en fastighet för&lt;br&gt;att skydda fordran enligt 2 kap. 8 § bankrörelselagen (1987:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig&lt;br&gt;omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på&lt;br&gt;grund av föroreningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att&lt;br&gt;skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När&lt;br&gt;ansvarets omfattning skall bestämmas skall det beaktas hur lång tid som&lt;br&gt;har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den&lt;br&gt;ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutövare visar att han&lt;br&gt;bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, skall även detta beaktas&lt;br&gt;vid bedömningen av ansvarets omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på efterbehand-&lt;br&gt;lingsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots frihet från&lt;br&gt;ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för&lt;br&gt;kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som&lt;br&gt;efterbehandlingen medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall de svara&lt;br&gt;solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat&lt;br&gt;enligt 4 § första stycket. En verksamhetsutövare som visar att hans eller&lt;br&gt;hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt&lt;br&gt;motiverar efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som&lt;br&gt;motsvarar bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i vilken var och en har&lt;br&gt;medverkat till föroreningen och till omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga enligt 3 §,&lt;br&gt;skall de svara solidariskt i den utsträckning annat inte följer av att&lt;br&gt;ansvaret är begränsat enligt 4 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem&lt;br&gt;efter vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid förvärvet och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I frågor om ansvar för kostnader att utreda föroreningar inom ett&lt;br&gt;sådant mark- eller vattenområde eller en sådan byggnad eller anläggning&lt;br&gt;som avses i 1 § tillämpas 2-4 samt 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning som avses i första&lt;br&gt;stycket kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att svara&lt;br&gt;för utredningskostnader som rör fastigheten i den utsträckning det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de&lt;br&gt;personliga ekonomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om området&lt;br&gt;tidigare ansetts förorenat genast underrätta tillsynsmyndigheten om det&lt;br&gt;upptäcks en förorening på fastigheten och föroreningen kan medföra&lt;br&gt;skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöriskområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Länsstyrelsen skall genom beslut förklara ett mark- eller&lt;br&gt;vattenområde för miljöriskområde om det är så allvarligt förorenat att det&lt;br&gt;med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt&lt;br&gt;att föreskriva om begränsningar i markanvändningen eller andra&lt;br&gt;försiktighetsmått. Vid förklaringen skall beaktas föroreningarnas hälso-&lt;br&gt;och miljöfarlighet, föroreningsgraden. förutsättningarna för spridning&lt;br&gt;och den omgivande miljöns känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som är ansvarig enligt 8 §&lt;br&gt;att ge in den utredning som behövs för prövningen. I föreläggandet far&lt;br&gt;länsstyrelsen föreskriva om tillträde för efterbehandling enligt 28 kap.&lt;br&gt;5 §. Länsstyrelsen kan även låta utföra nödvändig utredning på den&lt;br&gt;ansvariges bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När ett område förklaras som miljöriskområde skall länsstyrelsen&lt;br&gt;besluta om inskränkningar i markanvändningen eller om att vissa&lt;br&gt;åtgärder som fastighetsägare eller någon annan vill vidta skall vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenade med villkor eller skall föregås av en anmälan till Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ti 1 lsynsmyndi gheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt som anges i första&lt;br&gt;stycket far avse grävning, schaktning och markarbeten, bebyggel-&lt;br&gt;seåtgärder, ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan&lt;br&gt;innebära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att belastningen av föroreningar i och omkring området kan komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att öka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den miljömässiga situationen annars försämras, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att framtida efterbehandlingsåtgärder försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte far vidtas eller&lt;br&gt;att fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga markundersökningar har&lt;br&gt;utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller upphäva&lt;br&gt;beslutet om miljöriskområde när ett miljöriskområde har efterbehandlats&lt;br&gt;eller när föroreningarna där av någon annan orsak minskat så att&lt;br&gt;meddelade villkor om inskränkningar i markanvändningen eller andra&lt;br&gt;försiktighetsmått inte längre är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlets innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och vatten-&lt;br&gt;anläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanlägg-&lt;br&gt;ningar finns också i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med vattenverksamhet avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra&lt;br&gt;anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden,&lt;br&gt;bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i&lt;br&gt;vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar&lt;br&gt;till att förändra vattnets djup eller läge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av anläggningar och åtgärder för detta, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om&lt;br&gt;avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur&lt;br&gt;ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;(markavvattning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till&lt;br&gt;genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som&lt;br&gt;hör till anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta&lt;br&gt;förutsebara vattenstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten för&lt;br&gt;vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag&lt;br&gt;till förmån för annan vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vattenöverledning avses vattenreglering genom överföring av&lt;br&gt;ytvatten från ett vattenområde till ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän&lt;br&gt;och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägen-&lt;br&gt;heterna av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa vattenanläggningar finns ytterligare bestämmelser i 19&lt;br&gt;och 20 §§ elberedskapslagen (1997:228).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar annan&lt;br&gt;verksamhet som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång och&lt;br&gt;som främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller&lt;br&gt;om vattenverksamheten kan utföras på detta sätt utan oskälig kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är&lt;br&gt;skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga&lt;br&gt;anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram&lt;br&gt;vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av&lt;br&gt;verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av&lt;br&gt;vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en&lt;br&gt;ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den&lt;br&gt;kostnad som verksamhetsutövaren därigenom skulle förorsakas, kan&lt;br&gt;verksamhetsutövaren befrias från en sådan skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även vattenlevande&lt;br&gt;blötdjur och vattenlevande kräftdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i stället&lt;br&gt;för att det meddelas villkor enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen&lt;br&gt;(0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikt för vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte&lt;br&gt;något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om&lt;br&gt;tillstånd till vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Ansökan om&lt;br&gt;tillstånd till markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte&lt;br&gt;skall prövas av milj ödomstolen enligt 7 kap. 19 och 20 §§ lagen (0000)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även&lt;br&gt;om det inte krävs tillstånd för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en anläggning&lt;br&gt;för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får arbeten av större&lt;br&gt;omfattning i anslutning till verksamheten inte påbörjas innan tillstånd har&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruks-&lt;br&gt;fastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte&lt;br&gt;avser vattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Tillstånd enligt denna balk behövs inte, om det är uppenbart att&lt;br&gt;varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vatten-&lt;br&gt;verksamhetens inverkan på vattenförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 13 § följer att första stycket inte gäller markavvattning eller, i den&lt;br&gt;utsträckning regeringen föreskriver det, andra åtgärder för avvattning av&lt;br&gt;mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare krävs tillstånd,&lt;br&gt;i den utsträckning regeringen föreskriver det, för andra åtgärder som&lt;br&gt;utförs för att avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas fa en&lt;br&gt;bestående negativ effekt på växt- och djurlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör&lt;br&gt;som har en största diameter av 300 millimeter krävs det dock tillstånd&lt;br&gt;endast om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas&lt;br&gt;genom verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd till markavvattning eller annan åtgärd för att avvattna mark&lt;br&gt;skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka&lt;br&gt;skada på allmänna eller enskilda intressen. I tillståndet skall anges inom&lt;br&gt;vilken tid åtgärderna skall vara utförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i samband&lt;br&gt;med torvtäkt om koncession har lämnats enligt lagen (1985:620) om&lt;br&gt;vissa torvfyndigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen far förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd&lt;br&gt;enligt detta kapitel i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna&lt;br&gt;bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen far meddela dispens från ett förbud som meddelats enligt&lt;br&gt;första stycket om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dispens meddelas enligt andra stycket fordras för utförandet av&lt;br&gt;markavvattningen att tillstånd söks enligt 9 §. Beslutet om dispens&lt;br&gt;upphör att gälla om tillstånd till markavvattningen meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra rensningar för&lt;br&gt;att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett&lt;br&gt;vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt&lt;br&gt;har förändrat sitt lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall&lt;br&gt;fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras&lt;br&gt;till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Arbeten far utföras utan föregående tillstånd, om det till följd av en&lt;br&gt;skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga&lt;br&gt;ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande&lt;br&gt;av arbetena skall dock göras snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och tappning&lt;br&gt;av vatten far vidtas utan föregående tillstånd, om det är nödvändigt för att&lt;br&gt;avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av någon&lt;br&gt;annan sådan orsak. Ansökan om godkännande av åtgärderna skall dock&lt;br&gt;göras snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underhållsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhållå den så&lt;br&gt;att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen&lt;br&gt;genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd&lt;br&gt;av en särskild rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten&lt;br&gt;till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten&lt;br&gt;upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättig-&lt;br&gt;hetshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som enligt 28 kap. 12 § har fatt rätt att använda någon annans&lt;br&gt;vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla&lt;br&gt;anläggningen, om inte miljödomstolen bestämt något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra stycket finns bestämmelser om&lt;br&gt;överflyttning av underhållsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för&lt;br&gt;vattenreglering skall ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte&lt;br&gt;ger avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri). Detta gäller&lt;br&gt;även om varken den underhållsskyldige eller någon som den&lt;br&gt;underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt,&lt;br&gt;inbördeskrig eller uppror är dock fri från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrivning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till utrivning av en&lt;br&gt;vattenanläggning i ytvatten, om inte förordnande meddelas enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i&lt;br&gt;ytvatten får miljödomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som&lt;br&gt;skulle skadas av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla&lt;br&gt;anläggningen och fullgöra övriga skyldigheter som ligger på&lt;br&gt;anläggningens ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess något annat&lt;br&gt;bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skydd för allmänna intressen far efter åtagande ett sådant&lt;br&gt;förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett&lt;br&gt;vattenförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att fastighetsägaren&lt;br&gt;inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till den sökande&lt;br&gt;eller till allmänna intressen anses mera angeläget att anläggningen rivs&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att anläggningen&lt;br&gt;bibehålls, skall den som övertar ansvaret för anläggningen betala skälig&lt;br&gt;ersättning för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är&lt;br&gt;underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den&lt;br&gt;nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i&lt;br&gt;inskrivningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda intressen&lt;br&gt;genom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis&lt;br&gt;tas ur bruk, skall anläggningens ägare hämta in miljödomstolens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför skada på&lt;br&gt;någon annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Tillstånd skall lämnas till följande vattenverksamhet, om inte något&lt;br&gt;annat följer av 2 kap. 9 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet enligt&lt;br&gt;17 kap. 1 eller 3 §§ har angetts som ett villkor för verksamhetens&lt;br&gt;utövande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg, järnväg,&lt;br&gt;tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i särskild ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har meddelats&lt;br&gt;för enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamhet som bearbetningskoncession har meddelats för enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 kap. Täkter, jordbruk och annan verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Täkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Det krävs tillstånd av länsstyrelsen for täkt av berg, sten, grus, sand,&lt;br&gt;lera, jord, torv eller andra jordarter. För husbehov far dock&lt;br&gt;markinnehavare vidta sådana åtgärder utan tillstånd, om inte annat följer&lt;br&gt;av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att åtgärder enligt första stycket for markinnehavarens&lt;br&gt;husbehov inte far vidtas utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke&lt;br&gt;får föreskrivas om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i&lt;br&gt;första stycket angivna naturresurserna eller medföra en icke obetydlig&lt;br&gt;skada på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för enligt lagen&lt;br&gt;(1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av&lt;br&gt;det material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet&lt;br&gt;och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd far inte&lt;br&gt;lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon&lt;br&gt;djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord skall&lt;br&gt;beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillstånd till täkt får lämnas endast om det ställs säkerhet för de&lt;br&gt;villkor som skall gälla för tillståndet. Om det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;länsstyrelsen befria den sökande från kravet på säkerhet. Ytterligare&lt;br&gt;bestämmelser om säkerhet finns i 16 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ägaren eller annan innehavare av marken är skyldig att tåla åtgärder&lt;br&gt;i enlighet med villkor i täkttillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för den som exploaterar en täkt som&lt;br&gt;kräver tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken eller for den som bedriver stenkrossrörelse&lt;br&gt;att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för&lt;br&gt;planering av naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till täkt som&lt;br&gt;avses i första stycket skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som&lt;br&gt;är exploatör av täkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken&lt;br&gt;tillstånd getts, skall vid tillämpningen av denna paragraf eller föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som&lt;br&gt;exploatör av täkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan för samråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds-&lt;br&gt;eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att&lt;br&gt;väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den&lt;br&gt;myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller&lt;br&gt;bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av landet alltid&lt;br&gt;skall göras en anmälan för samråd i fråga om särskilda slag av&lt;br&gt;verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vilka uppgifter en anmälan skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får påbörjas&lt;br&gt;tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten medger något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den&lt;br&gt;anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa&lt;br&gt;eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är&lt;br&gt;tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får&lt;br&gt;myndigheten förbjuda verksamheten. Bestämmelser om rätt till ersättning&lt;br&gt;vid ett sådant föreläggande eller förbud finns i 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöhänsyn i jordbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark&lt;br&gt;som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet.&lt;br&gt;Bestämmelserna i samma paragrafer skall dock inte tillämpas på jord-&lt;br&gt;bruksmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk&lt;br&gt;och som därefter inte har taxerats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som i detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) är avsedd för annat ändamål än jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden som&lt;br&gt;skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i&lt;br&gt;jordbruket, såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet&lt;br&gt;samt djur- och växtlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;föreskriva att jordbruksmark far tas ur jordbruksproduktion först efter&lt;br&gt;anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av ringa betydelse för&lt;br&gt;jordbruket på brukningsenheten eller för natur- och kulturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om marken tas i anspråk för verksamhet vars&lt;br&gt;tillåtlighet har prövats i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskydds-&lt;br&gt;synpunkt i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. växtodlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vilthägn far inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på områden&lt;br&gt;där allmänheten far färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och&lt;br&gt;naturmiljön beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde far meddelas&lt;br&gt;endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillståndsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen får föreskriva om sådan tillståndsplikt för verksamheter&lt;br&gt;eller åtgärder som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap. Genteknik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten&lt;br&gt;användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer.&lt;br&gt;Bestämmelserna skall också tillämpas när produkter som innehåller eller&lt;br&gt;består av sådana organismer släpps ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas vid sådan&lt;br&gt;verksamhet som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från kapitlets&lt;br&gt;tillämpning i fråga om organismer som har tagits fram med sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beprövade metoder för genetisk modifiering som har visat sig inte Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;medföra några risker från hälso- och miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra&lt;br&gt;över genetiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det&lt;br&gt;genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt&lt;br&gt;genom parning eller naturlig rekombination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Med innesluten användning avses en verksamhet där någon&lt;br&gt;modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar, använder,&lt;br&gt;transporterar, destruerar eller gör sig kvitt sådana genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer och där fysiska hinder, eller en kombination av fysiska och&lt;br&gt;kemiska eller biologiska hinder, används för att begränsa dessa&lt;br&gt;organismers kontakt med allmänheten och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att tillhandahålla eller&lt;br&gt;göra en produkt tillgänglig för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på utredning för bedömning av skaderisker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer skall föregås av en utredning. Den skall kunna&lt;br&gt;läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso- och&lt;br&gt;miljöskador som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i&lt;br&gt;enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning&lt;br&gt;skall också göras innan en produkt som innehåller eller består av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etiska hänsyn och försiktighetsmått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och&lt;br&gt;avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer liksom när en&lt;br&gt;produkt som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndskrav och anmälningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Det krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig utsättning av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer eller för att släppa ut en produkt som&lt;br&gt;innehåller eller består av sådana organismer på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ett tillstånd far lämnas endast om verksamheten är etiskt försvarbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vad som krävs till skydd för människors hälsa&lt;br&gt;och miljön för att fa tillstånd enligt 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela föreskrifter om&lt;br&gt;undantag från tillståndskravet enligt 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om krav på tillstånd till eller anmälan av innesluten&lt;br&gt;användning av genetiskt modifierade organismer, om det behövs av&lt;br&gt;hälso- eller miljöskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet&lt;br&gt;som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen&lt;br&gt;föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i&lt;br&gt;tillståndsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;föreskriva att den som släpper ut en produkt som innehåller eller består&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer på marknaden skall märka&lt;br&gt;produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gentekniknämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En särskild nämnd. Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på&lt;br&gt;genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om&lt;br&gt;användningen av gentekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter&lt;br&gt;samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på kemiska produkter&lt;br&gt;och biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;föreskriva att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall&lt;br&gt;tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk&lt;br&gt;produkt, om varan på grund av sina egenskaper kan befaras medföra&lt;br&gt;skada på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas&lt;br&gt;genom denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av&lt;br&gt;kemiska ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har framställts&lt;br&gt;särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt&lt;br&gt;eller delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, däribland&lt;br&gt;virus, eller nematoder, insekter eller spindeldjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism avses en&lt;br&gt;verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning, bearbetning, behand-&lt;br&gt;ling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande,&lt;br&gt;destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är&lt;br&gt;avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikro-&lt;br&gt;organismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa eller skada på egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kemiskt bekämpningmedel skall inte anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av&lt;br&gt;livsmedel, läkemedel eller foder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda&lt;br&gt;att huvudsakligen begagnas för andra ändamål än som avses i första&lt;br&gt;stycket, om de inte genom särskild benämning eller på något annat sätt&lt;br&gt;anges vara avsedda som bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism&lt;br&gt;som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter&lt;br&gt;eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet&lt;br&gt;för människors hälsa eller skada på egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsoutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som tillverkar eller till Sverige för in en kemisk produkt eller en&lt;br&gt;bioteknisk organism skali se till att det finns en tillfredsställande&lt;br&gt;utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten&lt;br&gt;eller organismen kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet. Den skall innehålla en bedömning av&lt;br&gt;produktens egenskaper från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och visa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de ämnen eller organismer som kan ge produkten eller organismen&lt;br&gt;farliga egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arten och graden av de farliga egenskaperna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön&lt;br&gt;vid hanteringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från produkten eller&lt;br&gt;organismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller överlåter en&lt;br&gt;kemisk produkt eller bioteknisk organism skall genom märkning eller på&lt;br&gt;annat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd för människors hälsa&lt;br&gt;eller miljön (produktinformation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller för in till eller ut ur Sverige en&lt;br&gt;kemisk produkt eller bioteknisk organism, skall till den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande myndigheten föreskriver lämna de uppgifter&lt;br&gt;om produkten eller organismen och dess hantering som kan behövas för&lt;br&gt;att bedöma de hälso- eller miljörisker som är förknippade med produkten&lt;br&gt;eller organismen samt dess hantering, införsel eller utförsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs in till&lt;br&gt;Sverige skall registreras i ett produktregister enligt de föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar.&lt;br&gt;Registret skall föras av den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det även skall finnas ett motsvarande&lt;br&gt;produktregister för biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsanmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller till Sverige föra in en&lt;br&gt;kemisk produkt eller bioteknisk organism som inte tidigare varit i bruk i&lt;br&gt;landet, skall göra en anmälan om tillverkningen eller införseln samt&lt;br&gt;redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter. En sådan anmälan&lt;br&gt;skall göras till den myndighet som regeringen bestämmer och inom den&lt;br&gt;tid som regeringen eller myndigheten bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillstånd för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. import av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;annan hantering av särskilt farliga kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande av bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte importeras&lt;br&gt;från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, släppas ut på&lt;br&gt;marknaden eller användas utan att vara godkända enligt 14 § av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt och behövs för de bekämpningsändamål som anges&lt;br&gt;i 5 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan godkänt i ett&lt;br&gt;annat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med rådets direktiv&lt;br&gt;91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på&lt;br&gt;marknaden skall, om sökanden begär det, medlet godkännas, om&lt;br&gt;jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för&lt;br&gt;användningen av medlet är jämförbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Ansökan om godkännande av ett kemiskt eller biologiskt&lt;br&gt;bekämpningsmedel skall göras hos den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer av den som ansvarar för att produkten först släpps ut på&lt;br&gt;marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES). Den som ansöker om godkännande skall ha ett&lt;br&gt;fast kontor inom gemenskapen eller EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en&lt;br&gt;ansökan om godkännande. Gäller ansökan ett bekämpningsmedel som&lt;br&gt;redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller&lt;br&gt;i ett land inom EES och den sökande begär det, far krav på upprepning&lt;br&gt;av redan genomförda tester och analyser inte ställas, om jordbruks-,&lt;br&gt;växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av&lt;br&gt;medlet är jämförbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigande att medge undantag eller dispens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer föreskriva om undantag från kravet på tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande enligt 12—15 §§. Om det finns synnerliga skäl, får&lt;br&gt;regeringen eller myndigheten besluta om dispens i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en&lt;br&gt;kemisk produkt eller bioteknisk organism saluhålls eller används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsmått vid bekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Andra kemiska produkter eller biotekniska organismer än sådana&lt;br&gt;som har godkänts eller som omfattas av undantag eller dispens enligt&lt;br&gt;13-—16 §§ för att släppas ut på marknaden och användas som kemiska&lt;br&gt;eller biologiska bekämpningsmedel, får användas för bekämpning endast&lt;br&gt;om det är uppenbart att användningen inte medför risker för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan&lt;br&gt;olägenhet och att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall&lt;br&gt;vidtas för att motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte spridas från&lt;br&gt;luftfartyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer medge dispens i enskilda fall från&lt;br&gt;detta förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att&lt;br&gt;bekämpa lövsly får inte spridas över skogsmark. Inte heller får enskilda&lt;br&gt;trädstammar behandlas med sådana bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge&lt;br&gt;dispens från detta förbud om det behövs för vetenskaplig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer&lt;br&gt;av andra stycket, medge dispens från 19 § första stycket, om kravet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen&lt;br&gt;kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid&lt;br&gt;bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet,&lt;br&gt;skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på livs-&lt;br&gt;betingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte får medges&lt;br&gt;för ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till områdets&lt;br&gt;betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel&lt;br&gt;eller något annat kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om bränslen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § För att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan medföra&lt;br&gt;olägenhet för människors hälsa eller miljön far regeringen i fråga om&lt;br&gt;bränslen meddela föreskrifter som gäller bränslets kvalitet och&lt;br&gt;egenskaper, förbränning, handel, överlåtelse eller införsel till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Bensin som är avsedd för motordrift eller uppvärmning och som&lt;br&gt;innehåller högst 0,013 gram bly per liter vid 15° C skall av den som&lt;br&gt;tillverkar eller yrkesmässigt till Sverige för in sådan bensin delas in i och&lt;br&gt;tillhandahållas i de miljöklasser som anges i bilaga till denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Den som tillverkar eller släpper ut en kemisk produkt eller&lt;br&gt;bioteknisk organism på marknaden skall omedelbart underrätta den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer, om det efter ett tillstånd eller&lt;br&gt;godkännande kommer fram nya uppgifter om att den kemiska produkten&lt;br&gt;eller biotekniska organismen eller resthalter av ett aktivt ämne i&lt;br&gt;produkten eller organismen kan ha skadliga effekter på människors hälsa,&lt;br&gt;grundvattnet eller miljön i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer för vilka krav på tillstånd eller godkännande inte&lt;br&gt;gäller, om nya uppgifter kommer fram att produkten eller organismen&lt;br&gt;kan ha cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper&lt;br&gt;som kan antas påverka klassificeringen eller märkningen av produkten&lt;br&gt;eller organismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter om villkor, krav på&lt;br&gt;tillstånd eller förbud m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer meddela ytterligare föreskrifter i frågor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 7, 8, 17, 18 och 23 §§ samt 2 kap. 2, 3 och 6 §§. Detsamma gäller&lt;br&gt;föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska&lt;br&gt;unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, far regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fall än som&lt;br&gt;anges i 12-15 och 21 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskriva att en kemisk produkt eller bioteknisk organism inte får&lt;br&gt;hanteras, föras in i eller ut ur Sverige utan att tillstånd eller godkännande&lt;br&gt;har lämnats, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskriva om särskilda villkor för hantering, införsel eller utförsel&lt;br&gt;av en sådan produkt eller organism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskydds-&lt;br&gt;synpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;även i andra fall än som har angetts i detta kapitel förbjuda hantering,&lt;br&gt;införsel eller utförsel av en kemisk produkt eller en bioteknisk organism.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 kap. Avfall och producentansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en&lt;br&gt;avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är&lt;br&gt;skyldig att göra sig av med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar föreskrifter om avfallskategorier enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt&lt;br&gt;därmed jämförligt avfall från annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med hantering av avfall avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs&lt;br&gt;av insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med producent avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en&lt;br&gt;vara eller en förpackning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som&lt;br&gt;kräver särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Med fastighetsinnehavare avses i detta kapitel den som äger&lt;br&gt;fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152) skall anses som fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att se till att avfall&lt;br&gt;samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på&lt;br&gt;ett sätt som kan krävas för en hälso- och miljömässigt godtagbar&lt;br&gt;avfallshantering. Sådana föreskrifter får meddelas i fråga om avfallet av&lt;br&gt;de varor eller förpackningar som producenterna tillverkar, för in till&lt;br&gt;Sverige eller säljer och avfallet från sådan verksamhet som de bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Föreskrifter enligt 6 § far även avse krav på förpackningars&lt;br&gt;sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får vidare avse skyldighet för producenterna att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en förpackning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna uppgifter av betydelse för producentansvaret om vilka ämnen&lt;br&gt;och material som en vara eller en förpackning innehåller samt om&lt;br&gt;insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhållningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 §, svara&lt;br&gt;för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;hushållsavfall inom kommunen transporteras till en&lt;br&gt;behandlingsanläggning, om det behövs för att tillgodose såväl skyddet&lt;br&gt;för människors hälsa och miljön som enskilda intressen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hushållsavfall från kommunen återvinns eller bortskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall&lt;br&gt;fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och nyttjanderätts-&lt;br&gt;havares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet på ett sätt som&lt;br&gt;är godtagbart med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.&lt;br&gt;Kommunen skall i sin planering och i sina beslut vidare beakta att&lt;br&gt;borttransporten anpassas till de behov som finns hos olika slag av&lt;br&gt;bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana planer och beslut skall anges under vilka förutsättningar&lt;br&gt;fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta hand om&lt;br&gt;hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 10 § gäller, annat avfall som&lt;br&gt;uppkommit hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om hanteringen av avfall. Regeringen får&lt;br&gt;överlåta åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen i fråga om&lt;br&gt;annat avfall än hushållsavfall inom en kommun meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfallet skall transporteras bort genom kommunens försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kommunen skall se till att avfallet återvinns eller bortskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar har Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;meddelats med stöd av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt&lt;br&gt;första och andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall&lt;br&gt;innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommunen&lt;br&gt;och en avfallsplan. I renhållningsordningen skall sådana förutsättningar&lt;br&gt;anges som avses i 8 § tredje stycket. Avfallsplanen skall innehålla&lt;br&gt;uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att&lt;br&gt;minska avfallets mängd och farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela&lt;br&gt;föreskrifter om avfallsplanens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om renhållningsordningar med stöd av regeringens bemyndigande&lt;br&gt;skall beslutas av kommunerna, skall de antas av kommunfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall kommunen&lt;br&gt;på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med&lt;br&gt;fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i&lt;br&gt;saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det ställas ut till&lt;br&gt;granskning under minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Kungörelse om att förslag till renhållningsordning ställs ut skall&lt;br&gt;utfärdas i ortstidning före utställningstidens början. Kungörelsen skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut&lt;br&gt;och inom vilken tid och till vem invändningar mot förslaget skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Bestämmelserna i 13 och 14 §§ gäller även förslag till ändring i en&lt;br&gt;renhållningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till ändring i&lt;br&gt;renhållningsordningen, om det berör endast ett mindre antal&lt;br&gt;fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver&lt;br&gt;verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de&lt;br&gt;uppgifter som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.&lt;br&gt;Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av&lt;br&gt;renhållningsordningen transportera bort hushållsavfall, om&lt;br&gt;fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och det inte är&lt;br&gt;oskäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § När avfall skall transporteras genom kommunens eller en&lt;br&gt;producents försorg, får avfall inte komposteras eller grävas ned eller på&lt;br&gt;annat sätt återvinnas eller bortskaffas av fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttj anderättshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om avfallet kan tas om&lt;br&gt;hand på fastigheten utan risk för olägenhet för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen far i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos&lt;br&gt;dem och som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra&lt;br&gt;detta på ett sätt som är betryggande för människors hälsa och miljön och&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för en sådan dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tillstånd inte krävs, får tillstånd sökas hos kommunen för&lt;br&gt;sådan verksamhet eller sådana åtgärder som avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter som&lt;br&gt;innebär att ett visst slag av avfall skall förvaras och transporteras bort&lt;br&gt;skilt från annat avfall samt meddela de ytterligare föreskrifter som&lt;br&gt;behövs för ändamålet. Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt&lt;br&gt;kommunerna att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge&lt;br&gt;dispens från förbuden som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg, far inte&lt;br&gt;någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar för&lt;br&gt;ändamålet ta befattning med transporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avfallet skall transporteras genom en producents försorg, får&lt;br&gt;regeringen meddela föreskrifter om att inte någon annan än producenten&lt;br&gt;eller den producenten anlitar för ändamålet far ta befattning med&lt;br&gt;transporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigande att meddela föreskrifter om visst avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det behövs för att främja återanvändning av delar eller&lt;br&gt;återvinning av material av sådana skrotbilar som avses i&lt;br&gt;bilskrotningslagen (1975:343). får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om yrkesmässig demontering&lt;br&gt;och annat liknande yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, far regeringen eller den myndighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yrkesmässig förbehandling av avfall, såsom demontering och&lt;br&gt;sortering, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att&lt;br&gt;förbehandla avfall, såsom demontering och sortering, som utgörs av&lt;br&gt;elekt-riska och elektroniska produkter skall ha personal eller&lt;br&gt;kvalitetssystem som certifierats av ett organ som ackrediterats enligt&lt;br&gt;lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot deponering,&lt;br&gt;förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter innan avfallet förbehandlats enligt 23 § .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigande att meddela föreskrifter om tillståndsplikt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har&lt;br&gt;tillstånd eller är anmäld hos den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;eller att andra särskilda villkor skall gälla för sådan verksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till annat avfall än&lt;br&gt;hushållsavfall skall lämna det för borttransport till den som innehar&lt;br&gt;tillstånd till transportverksamhet eller är anmäld hos föreskriven&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 1 skall sökas hos den myndighet som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet ger&lt;br&gt;upphov till annat avfall än hushållsavfall eller yrkesmässigt hanterar&lt;br&gt;annat avfall än hushållsavfall skall lämna uppgift om avfallets art,&lt;br&gt;sammansättning och mängd samt uppgift om varifrån avfallet kommer&lt;br&gt;och var avfallet lämnas. Uppgifterna skall lämnas till den kommunala&lt;br&gt;nämnd som är tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att de&lt;br&gt;som yrkesmässigt samlar in eller för någon annans räkning yrkesmässigt&lt;br&gt;ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall skall vara anmälda&lt;br&gt;hos den myndighet som regeringen föreskriver. Detta gäller inte den som&lt;br&gt;omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 25 § eller annars enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigande att meddela föreskrifter om avfall med anledning av Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om avfall, avfallsplanering och begränsningar i&lt;br&gt;fråga om avfallstransporter som följer av Sveriges medlemskap i&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigande att meddela föreskrifter för försvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Regeringen eller efter regeringens bestämmande generalläkaren får&lt;br&gt;meddela särskilda föreskrifter för Försvarsmakten, Fortifikationsverket,&lt;br&gt;Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt som avviker från vad&lt;br&gt;som föreskrivs i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedskräpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ingen far skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har&lt;br&gt;tillträde eller insyn till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte&lt;br&gt;dumpas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Avfall får inte heller&lt;br&gt;dumpas från svenska fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfall som är&lt;br&gt;avsett att dumpas i det fria havet får inte föras ut ur landet eller ur den&lt;br&gt;ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om dumpning gäller också i fråga om förbränning av&lt;br&gt;avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Vad som sägs i 31 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av&lt;br&gt;skadliga ämnen från fartyg som regleras genom lagen (1980:424) om&lt;br&gt;åtgärder mot förorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;genom beslut i det enskilda fallet medge dispens från 31 § första stycket,&lt;br&gt;om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det genom dumpning uppkommer olägenhet som inte förutsågs när&lt;br&gt;medgivandet gavs, får den myndighet som har lämnat medgivandet&lt;br&gt;meddela föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenheten&lt;br&gt;inte avhjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av mål och ärenden&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap. Allmänt om prövningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter,&lt;br&gt;kommunerna, miljödomstolama, Miljööverdomstolen och Högsta&lt;br&gt;domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av balken. I fråga om prövningen av mål&lt;br&gt;om straff eller förverkande enligt 29 kap. gäller dock vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om brottmål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av res-&lt;br&gt;pektive prövningsmyndighet finns i 17 kap. 1-4 §§, 18 kap. 1-2 §§,&lt;br&gt;19 kap. 1-2 §§ , 20 kap. 2 §, 23 kap. 1 § samt 23 kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens, godkännande&lt;br&gt;och förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning av tillstånd eller&lt;br&gt;villkor meddelas av tillståndsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd, godkännande och dispens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid.&lt;br&gt;Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tids-&lt;br&gt;begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av balken. far förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 §&lt;br&gt;och bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla&lt;br&gt;finns i 22 kap. 1 §. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en&lt;br&gt;ansökan i ett ärende skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av balken, far for sin giltighet göras&lt;br&gt;beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet&lt;br&gt;för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som&lt;br&gt;verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kom-&lt;br&gt;munalförbund behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den&lt;br&gt;myndighet som prövar frågan om tillstånd, godkännande eller dispens&lt;br&gt;besluta om ytterligare säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § ut-&lt;br&gt;sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och&lt;br&gt;förvaras av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Tillstånd eller dispens far inte meddelas i strid mot detaljplan eller Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Mindre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvikelser får dock göras om syftet med planen eller bestämmelserna inte&lt;br&gt;motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny&lt;br&gt;verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.&lt;br&gt;Verksamheten får dock tillåtas, om verksamhetsutövaren vidtar sådana&lt;br&gt;åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så&lt;br&gt;att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig&lt;br&gt;utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller&lt;br&gt;dispens. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om&lt;br&gt;nödvändigt tillstånd, godkännande eller dispens. Har sådan underlåtelse&lt;br&gt;förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också om&lt;br&gt;sökanden eller någon som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden&lt;br&gt;har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft&lt;br&gt;sådan anknytning till den verksamhet där underlåtelsen har förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra&lt;br&gt;verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga&lt;br&gt;för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva verksamhet&lt;br&gt;kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa och miljön, får villkor som avses i 2 §&lt;br&gt;andra stycket omfatta två eller flera verksamheter. Som förutsättning för&lt;br&gt;detta gäller att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt&lt;br&gt;5 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på&lt;br&gt;något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt beslut om&lt;br&gt;tillstånd som innehåller villkor för verksamheterna eller genom skilda&lt;br&gt;beslut med gemensamma villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får&lt;br&gt;förenas med skyldighet att utföra eller bekosta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. särskild undersökning av berört område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna&lt;br&gt;intressen som verksamheten medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en&lt;br&gt;efterbehandlingsansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är&lt;br&gt;verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde&lt;br&gt;i vattnet innan verksamheten sattes i gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller dispens till&lt;br&gt;skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna på grund av att&lt;br&gt;de berör samma naturresurs eller av någon annan orsak inte kan utövas&lt;br&gt;vid sidan av varandra i enlighet med ansökningarna, skall&lt;br&gt;verksamheterna om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan&lt;br&gt;väsentlig nackdel för någon av dem. Om en sådan jämkning inte kan&lt;br&gt;göras, skall företräde ges åt den verksamhet som bäst stämmer överens&lt;br&gt;med 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om en samfallighet för de särskilda&lt;br&gt;verksamheterna bildas enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom&lt;br&gt;eller henne emot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den&lt;br&gt;verksamhet som avses med beslutet, såvitt avser domar och beslut i&lt;br&gt;frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på arbets-&lt;br&gt;givarsidan samt en sammanslutning av konsumenter, såvitt avser beslut&lt;br&gt;som en länsstyrelse eller en central förvaltningsmyndighet har meddelat&lt;br&gt;med stöd av bemyndigande enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte avser&lt;br&gt;ett särskilt fall, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd av&lt;br&gt;balken har rätt att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av rätten att överklaga&lt;br&gt;enligt bestämmelser i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av en ideell förening&lt;br&gt;som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller&lt;br&gt;miljöskyddsintressen, såvitt avser domar och beslut om tillstånd,&lt;br&gt;godkännande eller dispens enligt denna balk. För att få överklaga domar&lt;br&gt;och beslut skall en förening ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst&lt;br&gt;tre år och ha lägst 2 000 medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideell förening får dock inte överklaga beslut som rör Försvarsmakten,&lt;br&gt;Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radio-&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande enligt första stycket prövas inte, om domen eller&lt;br&gt;beslutet har vunnit laga kraft mot dem som varit parter eller annars&lt;br&gt;såsom sakägare haft klagorätt i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk tillåtlighetsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av följande&lt;br&gt;slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk&lt;br&gt;produktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfabriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen&lt;br&gt;enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;br&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd effekt&lt;br&gt;om minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;br&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst tio megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;br&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av farligt avfall, om huvuddelen av det&lt;br&gt;avfall som avses bli behandlat i anläggningen kommer från andra&lt;br&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton farligt avfall årligen förbränns eller på&lt;br&gt;annat sätt återvinns eller bortskaffas vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden&lt;br&gt;som anges i 4 kap. 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt&lt;br&gt;av minst 20 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av&lt;br&gt;minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter&lt;br&gt;under veckan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag&lt;br&gt;eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst tio&lt;br&gt;kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om&lt;br&gt;därigenom en sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen&lt;br&gt;understiger fyra femtedelar av den normala oreglerade lågvattenföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än&lt;br&gt;10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio tiondelar av det uttagna&lt;br&gt;vattnet återförs till grundvattenmagasinet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vatten-&lt;br&gt;bortledningar än som har angetts förut, om verksamheten avser någon av&lt;br&gt;sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller&lt;br&gt;Siljan och företaget kan antas fa betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande slag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning&lt;br&gt;av olja eller gas inom havsområden samt annan än helt tillfällig ankring&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller förtöjning av sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av&lt;br&gt;någon annan anledning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra&lt;br&gt;körfält och en sträckning av minst tio kilometer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. järnvägar avsedda för ijärrtrafik och anläggande av nytt spår på en&lt;br&gt;sträcka av minst fem kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. allmänna farleder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det finns särskilda skäl, far regeringen i ett visst fall avstå från att&lt;br&gt;pröva en verksamhet som sägs i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillåtlighetsprövning efter förbehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen far för ett visst fall förbehålla sig att pröva tillåtligheten&lt;br&gt;av en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 §, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk enligt&lt;br&gt;1 kap. 1 § skall främja kan antas få betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande slag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamheten utanför ett område som enligt 7 kap. 28 § första eller&lt;br&gt;andra stycket har förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt&lt;br&gt;bevarandeområde, kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamheten omfattas av bestämmelserna i 4 kap. 6 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet&lt;br&gt;som är tillståndspliktig enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade&lt;br&gt;med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillståndsprövning&lt;br&gt;av verksamheten, skall regeringen omedelbart lämna besked om&lt;br&gt;förbehållet till den tillståndsprövande miljödomstolen eller myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller 3 § får&lt;br&gt;regeringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av en annan&lt;br&gt;verksamhet, om ansökan avser tillstånd till båda verksamheterna och&lt;br&gt;dessa hänger samman med varandra eller om det är fråga om jämkning&lt;br&gt;eller företräde mellan verksamheterna enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant&lt;br&gt;förbehåll gäller 3 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde far&lt;br&gt;kännedom om en verksamhet som avses i 3 § skall underrätta regeringen&lt;br&gt;om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunfullmäktiges tillstyrkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1 § 1-11 och 17&lt;br&gt;endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma förutsättning för regeringens tillåtlighet gäller också i fråga om&lt;br&gt;verksamheter som avses i 3 § första stycket 1 eller 4 §, om de avser annat&lt;br&gt;än vattenverksamhet eller trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i första stycket far regeringen tillåta en verksamhet&lt;br&gt;som sägs i 1 § 6, om det är fråga om mellanlagring eller slutlig förvaring&lt;br&gt;av kärnämne eller kärnavfall, eller verksamhet som sägs i 1 § 7, 8, 9 eller&lt;br&gt;10, om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att&lt;br&gt;verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock inte om en annan plats&lt;br&gt;bedöms vara lämpligare för verksamheten eller om en lämplig plats har&lt;br&gt;anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta&lt;br&gt;en placering där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för att tillgodose allmänna intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om regeringen finner att en verksamhet far komma till stånd enligt&lt;br&gt;detta kapitel, får regeringen besluta om särskilda villkor för att tillgodose&lt;br&gt;allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen prövar efter överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande, ändring&lt;br&gt;eller upphävande av nationalparker, naturreservat, kulturreservat,&lt;br&gt;naturminnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller&lt;br&gt;vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut av generalläkaren enligt denna balk eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringens prövning av frågor som avses i 17 kap. 1 § sker efter&lt;br&gt;överlämnande, om tillståndsplikt gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om prövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i balken eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande&lt;br&gt;av naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden eller&lt;br&gt;vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, får överklagas hos&lt;br&gt;länsstyrelsen om inte annat är särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut i särskilda fall får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är&lt;br&gt;särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall far&lt;br&gt;överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en verksamhet&lt;br&gt;eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 §&lt;br&gt;skall förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om&lt;br&gt;regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om&lt;br&gt;regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap.&lt;br&gt;3§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om verksamhet&lt;br&gt;enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 21 kap. 3 § om handläggningen vid miljödomstol&lt;br&gt;gäller även för en länsstyrelse om ärendet annars skulle ha prövats av en&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsstyrelser eller kommunala nämnder skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda den&lt;br&gt;som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har&lt;br&gt;väsentliga intressen att bevaka i saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på&lt;br&gt;platsen om det behövs för utredningen i ärendet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underrätta den som gjort en ansökan eller kommit med synpunkter&lt;br&gt;genom någon annan än honom eller henne själv och ge honom eller henne&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig om inte annat följer av 17 § förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder&lt;br&gt;skall tillämpas bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 22 kap. 6 § om talerätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.22 kap. 13 § om undersökning på platsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. 22 kap. 25 § första stycket 1—3 och 5—10 samt andra stycket sista&lt;br&gt;meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. 22 kap. 26 § om särskild dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje&lt;br&gt;stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkstäl- Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;lighetsförordnande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sakkun-&lt;br&gt;niga som avses i 22 kap. 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap. Domstolar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara regionala&lt;br&gt;miljödomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljööverdomstol är Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sista domstol dömer Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljödomstol prövar som första instans mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 21 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen&lt;br&gt;(0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, utom&lt;br&gt;verksamheter som avser markavvattning vilka verksamheter skall prövas&lt;br&gt;av länsstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;markavvattningar som enligt lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen&lt;br&gt;eller anmälts av fastighetsbildningmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2—5 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt denna&lt;br&gt;balk och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap. samt talan om&lt;br&gt;förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap. 6 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §§ på talan av någon av de solidariskt ansvariga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utdömande av vite som förelagts med stöd av balken efter särskild&lt;br&gt;framställan av den myndighet som har förelagt vitet. Har vitet förelagts i&lt;br&gt;förfarandet gäller 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anges i 19 kap. 1 § tredje stycket prövar miljödomstol, om inte&lt;br&gt;annat är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsens och andra statliga&lt;br&gt;myndigheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken samt enligt lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet. Att miljödomstol efter överklagande&lt;br&gt;prövar kronofogdemyndighets beslut om handräckning framgår av&lt;br&gt;26 kap. 17 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol tillämpas även&lt;br&gt;på miljödomstolar och Miljööverdomstolen samt vid Högsta domstolens&lt;br&gt;prövning av mål som avses i denna balk, om inte annat följer av balken&lt;br&gt;eller annan lag. Vid handläggningen av ärenden tillämpas lagen&lt;br&gt;(1996:242) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljödomstolen prövar frågor om utdömande av vite efter särskild&lt;br&gt;talan, skall målet i den delen handläggas enligt reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte&lt;br&gt;är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas i&lt;br&gt;miljödomstolama i dit överklagade mål samt vid överklagande av sådana&lt;br&gt;mål till Miljööverdomstolen, om inte annat följer av denna balk eller&lt;br&gt;annan lag. När en ideell förening med stöd av 16 kap. 13 § överklagar ett&lt;br&gt;beslut eller dom, skall dock inte 7 a § förvaltningsprocesslagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Miljödomstolen består av en ordförande som skall vara lagfaren&lt;br&gt;domare i tingsrätten, ett miljöråd samt två sakkunniga ledamöter.&lt;br&gt;Ytterligare en lagfaren domare och ett miljöråd far ingå i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och&lt;br&gt;erfarenhet av miljöfrågor. En av de sakkunniga ledamöterna skall ha&lt;br&gt;erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Ordföranden bestämmer med hänsyn till målets&lt;br&gt;beskaffenhet om den andre sakkunnige ledamoten skall ha erfarenhet av&lt;br&gt;industriell eller kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljödomstolen är, om inte annat följer av denna balk, domför med&lt;br&gt;ordföranden och ett miljöråd vid handläggning som inte sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling. Detsamma gäller vid huvudförhandling i fall som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs&lt;br&gt;sådana mål i sak utan huvudförhandling skall dock den sammansättning&lt;br&gt;som anges i 4 § gälla, om inte rätten finner att det är tillräckligt med&lt;br&gt;ordföranden och ett miljöråd och parterna samtycker till det eller målet&lt;br&gt;är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som avses i 3 § tredje stycket skall miljödomstolen bestå av&lt;br&gt;ordföranden och ett miljöråd. Vid avgörande i sak av tillståndsfrågor&lt;br&gt;skall miljödomstolen ha den sammansättning som anges i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser&lt;br&gt;ordförande, utnämner eller anställer miljöråd samt förordnar sakkunniga&lt;br&gt;ledamöter i miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen bestämmer miljödomstolamas domsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet,&lt;br&gt;vattenanläggningar och ersättning vid vattenverksamhet prövas av den&lt;br&gt;miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs, har&lt;br&gt;bedrivits eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om ersättning vid skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 §§ och vid&lt;br&gt;ingripande av det allmänna enligt denna balk prövas av den miljödomstol&lt;br&gt;inom vars område skadan och intrånget i huvudsak har inträffat eller&lt;br&gt;kommer att inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. prövas av den&lt;br&gt;miljödomstol inom vars område den skadegörande verksamheten i&lt;br&gt;huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att&lt;br&gt;bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada som avses i 32&lt;br&gt;kap. 3 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den miljödomstol&lt;br&gt;inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ärenden som överklagas från en myndighet till miljödomstolen&lt;br&gt;prövas av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först&lt;br&gt;har prövat ärendet är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid gemensam handläggning av mål är den domstol som är behörig att&lt;br&gt;handlägga ett av målen även behörig att handlägga de övriga målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om miljödomstolamas inbördes behörighet far, utom i fall som&lt;br&gt;avses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken, inte tas upp av högre&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vid omröstning skall först lagfarna domare säga sin mening,&lt;br&gt;därefter miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna. Ordföranden har&lt;br&gt;utslagsröst utom i mål om utdömande av vite där den lindrigaste&lt;br&gt;meningen skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljööver domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som Miljööverdomstol&lt;br&gt;skall det, förutom lagfarna domare, finnas miljöråd. Dessa skall ha&lt;br&gt;teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av miljöfrågor.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utnämner&lt;br&gt;eller anställer miljöråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre&lt;br&gt;skall vara lagfarna. Om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder&lt;br&gt;sedan huvudförhandling har påbörjats är rätten ändå domför. Fler än fem&lt;br&gt;ledamöter får inte delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd skall&lt;br&gt;Miljööverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett miljöråd får dock&lt;br&gt;ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 kap. Mål i miljödomstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ansökningsmål är mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 § som&lt;br&gt;inte skall prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivits med stöd av 9 kap. 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som inte skall&lt;br&gt;prövas av en länsstyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller&lt;br&gt;lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;avser en markavvattning som skall prövas av en länsstyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt 11 kap. 22 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av genomförande-&lt;br&gt;tiden eller den tid inom vilken verksamheten skall ha satts igång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om omprövning enligt 24 kap. 5—9 §§ samt enligt 7 kap. 13—15 §§&lt;br&gt;lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. enligt 7 kap. 1 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och&lt;br&gt;kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får&lt;br&gt;miljödomstolen, om sökanden medger det, förordna att målet skall&lt;br&gt;behandlas enligt vad som enligt 7 kap. lagen (0000) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet gäller för stämningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Talan i mål som inte enligt 1 § är ansökningsmål väcks genom&lt;br&gt;ansökan om stämning, om inte annat är särskilt föreskrivet. Beträffande&lt;br&gt;vissa stämningsmål finns föreskrifter i 7 kap. lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet. Att vissa mål handläggs enligt&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår av 20 kap. 3 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Även i annat fall än som avses i 14 kap. 1—7 §§ rättegångsbalken får&lt;br&gt;mål eller ärende enligt denna balk handläggas i en och samma rättegång,&lt;br&gt;om de har samma sökande och avser samma verksamhet eller&lt;br&gt;verksamheter som har samband med varandra. Om en miljödomstol&lt;br&gt;prövar ett sådant mål eller ärende, får en ansökan i ett annat sådant&lt;br&gt;ärende göras hos domstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats av&lt;br&gt;en länsstyrelse eller kommun. Om ett ärende som prövats av en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs gemensamt med&lt;br&gt;ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 20 kap. 3 § tredje stycket om&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende som&lt;br&gt;sägs i första stycket förbehålla sig prövningen av ett annat sådant ärende&lt;br&gt;som handläggs vid en länsstyrelse eller kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva&lt;br&gt;sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är frågan om tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den&lt;br&gt;under prövning innan miljödomstolen har avgjort målet, får&lt;br&gt;miljödomstolen inte avgöra målet förrän tillståndsfrågan har prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller&lt;br&gt;avser att bedriva sådan verksamhet skall vidta försiktighetsmått och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begärs tillstånd enligt denna balk, kan miljödomstolen, om sökanden&lt;br&gt;ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att&lt;br&gt;tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har&lt;br&gt;avgjorts eller domstolen föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen och förvaras av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om en miljödomstol har prövat ett mål som rör en fråga som&lt;br&gt;behandlas i denna balk, far frågan om målet är sådant att det skall tas upp&lt;br&gt;av någon annan domstol än miljödomstol eller av någon annan&lt;br&gt;myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigad till&lt;br&gt;det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljödomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet&lt;br&gt;eller om fastighetsindelningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. miljödomstolen har prövat en fråga för vars behandling en särskild&lt;br&gt;ordning har föreskrivits i denna balk, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. miljödomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan&lt;br&gt;tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 §, skall miljödomstolen&lt;br&gt;med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande.&lt;br&gt;Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten&lt;br&gt;enligt 17 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat&lt;br&gt;allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall&lt;br&gt;domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall&lt;br&gt;överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut&lt;br&gt;som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk&lt;br&gt;eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ärendet till regeringens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall&lt;br&gt;innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att&lt;br&gt;bedöma verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. och uppgift om det&lt;br&gt;samråd som skett enligt 6 kap. 4-6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsyns-&lt;br&gt;reglema i 2 kap. iakttas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förslag till hur verksamheten skall kontrolleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten&lt;br&gt;eller ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda&lt;br&gt;innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje&lt;br&gt;sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå&lt;br&gt;med sådana uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar som&lt;br&gt;miljödomstolen finner behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal exemplar&lt;br&gt;eller finner miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen&lt;br&gt;förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden&lt;br&gt;inte ett föreläggande, får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på&lt;br&gt;sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte kan&lt;br&gt;ligga till grund för prövning av målet, avvisa ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en ansökan tas upp till prövning, skall miljödomstolen utfårda&lt;br&gt;kungörelse. Kungörelsen skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;en kortfattad redogörelse för ansökan och i mål om&lt;br&gt;vattenverksamhet uppgift om de fastigheter som kan beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en upplysning om innehållet i 7. 10 och 19 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sista tidpunkt för synpunkter enligt 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ett tillkännagivande om att kallelser och andra meddelanden i målet&lt;br&gt;till parterna skall införas i alla, eller vissa namngivna ortstidningar och&lt;br&gt;att de, om de inte särskilt skickas till en part, hålls tillgängliga hos den&lt;br&gt;som förvarar akten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. namn och adress på aktförvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen skall förordna en eller flera personer att förvara ett&lt;br&gt;exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av&lt;br&gt;kungörelsen skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje sakägare&lt;br&gt;som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter,&lt;br&gt;behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda&lt;br&gt;delägarna i samfalligheten. Finns en känd styrelse för samfalligheten.&lt;br&gt;skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skall&lt;br&gt;sändas till Naturvårdsverket. Kammarkollegiet och Fiskeriverket. Om det&lt;br&gt;kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse&lt;br&gt;inte berörs av verksamheten, behöver ansökningshandlingarna dock inte&lt;br&gt;sändas över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller de&lt;br&gt;kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsområdet samt till länsstyrelsen och andra statliga myndigheter Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vars verksamhet kan beröras av ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kungörelsen skall delges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökan berörd&lt;br&gt;kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled eller en hamn eller&lt;br&gt;flottled som är allmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. styrelsen för ett av ansökan berört vattenförbund samt styrelsen eller&lt;br&gt;någon annan som förvaltar en berörd samfallighet enligt denna lag eller&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ägaren av en anläggning for tillgodogörande av vattenkraft, om med&lt;br&gt;ansökan avses ianspråktagande av den tillgodogjorda kraften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft tillhanda-&lt;br&gt;hålls, när det är fråga om en ansökan enligt 7 kap. 1 § andra stycket 3&lt;br&gt;lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 1 § första stycket 6 eller 7 miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen skall, när det&lt;br&gt;behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra&lt;br&gt;allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun far föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra&lt;br&gt;allmänna intressen inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket skall, om handlingar sänts till verket enligt 4 §, yttra sig&lt;br&gt;om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna&lt;br&gt;fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för&lt;br&gt;fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen,&lt;br&gt;skall verket anmäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om&lt;br&gt;sakkunnigutredning enligt 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ägare av fastigheter som berörs av en ansökan i ett mål om&lt;br&gt;vattenverksamhet skall till miljödomstolen uppge innehavare av servitut,&lt;br&gt;nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten.&lt;br&gt;Underlåts detta utan giltigt skäl och uppstår på grund av detta skada för&lt;br&gt;sådana sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd för&lt;br&gt;miljödomstolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har&lt;br&gt;sakägaren inte fört talan i målet, skall sakägaren på lämpligt sätt ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig. Handläggningen av målet får dock inte uppehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i målet&lt;br&gt;avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar fastigheten&lt;br&gt;med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den&lt;br&gt;lagligen vinns från innehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny ägare far inte rubba vare sig överenskommelser som den förre&lt;br&gt;ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som&lt;br&gt;är bindande för den förre ägaren. Om den förre ägaren har erhållit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelanden och kallelser i målet, behövs inte några nya meddelanden Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;eller kallelser till den nye ägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Synpunkter på ansökan skall lämnas skriftligen och ges in i tre&lt;br&gt;exemplar till miljödomstolen inom den tid som domstolen har bestämt.&lt;br&gt;Ett exemplar skall sändas till den sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den fortsatta förberedelsen av målet kan vara skriftlig eller muntlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet&lt;br&gt;får den inriktning och omfattning som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och&lt;br&gt;vilka parter som skall kallas till förberedelsen. Kallelsen skall delges&lt;br&gt;partema eller kungöras i ortstidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas.&lt;br&gt;Partema får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör&lt;br&gt;lämnas för skrifternas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det för bedömning av målet behövs någon särskild utredning&lt;br&gt;eller värdering, kan miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att&lt;br&gt;efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Sådan&lt;br&gt;undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen,&lt;br&gt;skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta partema om tiden för&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra åt en eller flera&lt;br&gt;ledamöter av domstolen att göra undersökning på platsen. Partema skall&lt;br&gt;på lämpligt sätt underrättas om tiden för en sådan undersökning. Vid&lt;br&gt;undersökningen skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § På begäran av sökanden får miljödomstolen utan huvudförhandling&lt;br&gt;besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller&lt;br&gt;olägenheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som&lt;br&gt;villkor gäller att den sökande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den&lt;br&gt;ersättning som den sökande kan bli skyldig att betala på grund av&lt;br&gt;åtgärderna. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §&lt;br&gt;utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena&lt;br&gt;föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Framgår det av ett utlåtande enligt 12 § eller på annat sätt att den&lt;br&gt;sökta verksamheten berör fastigheter som inte har angivits i kungörelsen&lt;br&gt;enligt 3 §, skall miljödomstolen med tillämpning av den paragrafen ge&lt;br&gt;ägare och innehavare av särskilda rättigheter till sådana fastigheter&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är lämpligare får miljödomstolen kalla sakägarna till&lt;br&gt;huvudförhandlingen i målet. Kallelserna skall senast åtta dagar före&lt;br&gt;huvudförhandlingen delges sakägarna i den ordning som gäller för&lt;br&gt;delgivning av stämning i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § När målet är klart för huvudförhandling skall miljödomstolen&lt;br&gt;bestämma tid och plats för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling, behöver sådan&lt;br&gt;förhandling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock hållas. Att&lt;br&gt;målet eller ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall anges i&lt;br&gt;kungörelsen. I frågor som avses i 26 § andra stycket behöver inte&lt;br&gt;huvudförhandling hållas. Detsamma gäller i fall som avses i 42 kap. 18 §&lt;br&gt;första stycket 1, 3 och 4 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besked om tid och plats för huvudförhandling skall i god tid lämnas&lt;br&gt;parterna i den ordning som har bestämts för kallelser till dem. Om&lt;br&gt;anledning till det finns, skall det i kallelsen lämnas uppgift om de frågor&lt;br&gt;som avses behandlas vid huvudförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen,&lt;br&gt;skall miljödomstolen förelägga vite. Föreläggandet skall delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudförhandling får hållas, även om en part uteblir från den.&lt;br&gt;Tredskodom får dock inte meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om miljödomstolen finner att ett mål kan utredas utan förberedelse,&lt;br&gt;far domstolen i kungörelse omedelbart kalla till huvudförhandling i&lt;br&gt;målet. Då gäller 3-9 och 12-16 §§. Huvudförhandlingen får hållas&lt;br&gt;tidigast tre veckor efter det att kungörandet skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § I målet skall syn hållas, om det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Yrkanden om ersättning till följd av vattenverksamhet eller en&lt;br&gt;åtgärd enligt 11 kap. 22 § och synpunkter i anledning av utlåtande om&lt;br&gt;verksamheten enligt 12 § skall framställas skriftligen eller muntiigen&lt;br&gt;senast vid huvudförhandlingen. Miljödomstolen får avvisa senare&lt;br&gt;framställda yrkanden och synpunkter, om de inte har föranletts av&lt;br&gt;iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har förekommit&lt;br&gt;under huvudförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan&lt;br&gt;ledamot kort redogöra för ansökan och de yrkanden som har framställts i&lt;br&gt;målet. För utredning av frågor av teknisk art får parterna åberopa ingivna&lt;br&gt;skrifter. En redogörelse skall lämnas för skrifternas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i samma&lt;br&gt;skick som det hade vid den tidigare handläggningens slut. Har de&lt;br&gt;ledamöter som vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen inte&lt;br&gt;deltagit i den tidigare handläggningen, skall dock målet tas upp till ny&lt;br&gt;huvudförhandling. Bevis som har tagits upp vid tidigare handläggning&lt;br&gt;behöver inte tas upp på nytt om det kan antas vara utan betydelse att det&lt;br&gt;tas upp eller om det skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig&lt;br&gt;olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Miljödomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid&lt;br&gt;syn och annan förhandling inför domstolen och på vad handlingarna&lt;br&gt;innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domen skall meddelas så snart som möjligt med hänsyn till målets art&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt. Om det inte finns synnerliga skäl skall,&lt;br&gt;om huvudförhandling hållits, domen meddelas inom två månader efter&lt;br&gt;det att förhandlingen avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt 17 kap. 9§ sjunde stycket rättegångsbalken att&lt;br&gt;underrätta parterna om innehållet i domen skall anses fullgjord genom att&lt;br&gt;ett exemplar av domen hålls tillgängligt hos den eller de aktförvarare&lt;br&gt;som har förordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § När det på yrkande av någon part i ett mål om vattenverksamhet&lt;br&gt;anses att den ersättning som parten har rätt till bör sättas högre än vad&lt;br&gt;den sökande har föreslagit, far miljödomstolen även för andra parter&lt;br&gt;vidta sådana jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att&lt;br&gt;uppnå likformighet i uppskattningen. Ersättningen far inte sättas lägre än&lt;br&gt;vad den sökande har erbjudit i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, far ersättning&lt;br&gt;dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;expropriationslagen (1972:719), skall miljödomstolen uppskatta det&lt;br&gt;värde som en berörd fastighet har utan särskild rättighet , som minskar&lt;br&gt;fastighetens värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Innan miljödomstolen meddelar en dom om inlösen av en&lt;br&gt;fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha upprättats över området&lt;br&gt;samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller för&lt;br&gt;fastighetsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet skall i&lt;br&gt;förekommande fall innehålla bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den tid som tillståndet skall gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska&lt;br&gt;utformning i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn, besiktning och kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande&lt;br&gt;åtgärder samt hur betalningen skall ske,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyldighet att betala avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan&lt;br&gt;eller andra olägenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av&lt;br&gt;kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre&lt;br&gt;miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och&lt;br&gt;återanvändning om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen&lt;br&gt;kan medföra olägenheter för den yttre miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark,&lt;br&gt;vatten och andra naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och&lt;br&gt;ställande av säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;framställas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges&lt;br&gt;den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst&lt;br&gt;tio år. Den tid inom vilken igångsättande av miljöfarlig verksamhet skall&lt;br&gt;ha skett skall anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen far överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor&lt;br&gt;av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet&lt;br&gt;och vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (0000)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § På yrkande av sökanden får miljödomstolen i särskild dom avgöra&lt;br&gt;frågan om verksamhetens tillåtlighet om frågan inte enligt 17 kap. 1, 3&lt;br&gt;eller 4 § skall prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om verksam-&lt;br&gt;hetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom&lt;br&gt;meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras. Att huvudför-&lt;br&gt;handling inte behöver hållas framgår av 16 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt&lt;br&gt;skall vila till dess domen fått laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig&lt;br&gt;säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till&lt;br&gt;verksamheten skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor till dess&lt;br&gt;erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, i fråga om&lt;br&gt;skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska&lt;br&gt;föreskrifter om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder. Om det är&lt;br&gt;nödvändigt för att motverka olägenheter, skall provisoriska föreskrifter&lt;br&gt;om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart som möjligt. Ersättning&lt;br&gt;far inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts&lt;br&gt;provisoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då målet har skjutits upp i en viss del, skall miljödomstolen som&lt;br&gt;villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva&lt;br&gt;att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga&lt;br&gt;ersättningen samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som&lt;br&gt;inte skall betalas innan tillståndet tas i anspråk. I fråga om slaget av&lt;br&gt;säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte ersättningsanspråk som&lt;br&gt;omfattas av ett uppskovsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När det finns skäl till det, får miljödomstolen förordna att tillståndet&lt;br&gt;till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;utgå, om domstolens dom ändras. I fråga om slaget av säkerhet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken har&lt;br&gt;meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att&lt;br&gt;betala ersättning, får miljödomstolen förordna att domen skall gå i&lt;br&gt;verkställighet som om den hade fått laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket, får Miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan mot&lt;br&gt;domen i övrigt prövas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 kap. Rättegången i Miljööverdomstolen och Högsta domstolen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rättegången i Miljööverdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljödomstolens domar eller beslut får. om inte annat är föreskrivet,&lt;br&gt;överklagas hos Miljööverdomstolen. Vid överklagande till Miljööver-&lt;br&gt;domstolen av en dom eller ett beslut av en miljödomstol i dit överklagat&lt;br&gt;mål krävs prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krävs det prövningstillstånd i Miljööverdomstolen, skall miljö-&lt;br&gt;domstolens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och innehållet i&lt;br&gt;34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid prövningen av om prövningstillstånd skall meddelas tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller beslut&lt;br&gt;fast. En uppgift om detta skall tas in i Miljööverdomstolens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22 kap. 14 § samt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 21 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet får överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i&lt;br&gt;7 kap. 12 § andra stycket lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet får överklagas endast i samband med överklagande av&lt;br&gt;dom eller slutligt beslut i ansökningsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt en eller flera&lt;br&gt;ledamöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna&lt;br&gt;skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningen. Vid denna&lt;br&gt;skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning som ett miljöråd har verkställt beträffande en fråga av&lt;br&gt;teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för Miljööverdomstolens&lt;br&gt;dom eller beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;utredningen. Detta gäller dock inte om utredningen i endast oväsentlig&lt;br&gt;utsträckning avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3 § har&lt;br&gt;utfärdats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller beslut, får&lt;br&gt;Miljööverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motparterna besluta att ett exemplar av överklagandet skall översändas&lt;br&gt;till den eller de aktförvarare som har förordnats av miljödomstolen samt&lt;br&gt;utfarda kungörelse om överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kungörelsen skall uppges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos&lt;br&gt;aktförvararen eller aktförvarama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, om de&lt;br&gt;inte särskilt tillställs någon part, inforas i viss eller vissa ortstidningar&lt;br&gt;samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvarama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att en svarsskrivelse skall ha kommit in till Miljööverdomstolen&lt;br&gt;inom den tid, minst tre veckor efter kungörandet, som Miljööver-&lt;br&gt;domstolen bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som miljödom-&lt;br&gt;stolen har bestämt för meddelanden i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses&lt;br&gt;ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett mål där en dom har överklagats far avgöras av Miljööver-&lt;br&gt;domstolen utan huvudförhandling eller muntlig handläggning, om en&lt;br&gt;sådan förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om part och&lt;br&gt;motpart har begärt huvudförhandling eller muntlig handläggning, skall&lt;br&gt;dock sådan hållas, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Miljööver-&lt;br&gt;domstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite&lt;br&gt;eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får före-&lt;br&gt;läggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 5 § utan&lt;br&gt;skall delges med parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om rättegången i Miljööverdomstolen gäller i ansökningsmål i&lt;br&gt;övrigt 21 kap. 7 §, 22 kap. 12, 21, 23-28 §§ samt 7 kap. 5 och 7 §§ lagen&lt;br&gt;(0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;br&gt;Miljööverdomstolen får förordna att tillståndet till en verksamhet som&lt;br&gt;meddelats av miljödomstolen får tas i anspråk trots att domen inte vunnit&lt;br&gt;laga kraft. För sådant förordnande gäller 22 kap. 28 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegången i Högsta domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Miljödomstolens domar och beslut i mål som i första instans har&lt;br&gt;prövats av en kommun eller en förvalningsmyndighet får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är&lt;br&gt;föreskrivet, överklagas hos Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om&lt;br&gt;rättegången i Miljööverdomstolen i 5 och 6 §§ och 7 § första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål&lt;br&gt;enligt 21 kap. 1 § första stycket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (0000)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en&lt;br&gt;verksamhet enligt balken och domen eller beslutet har vunnit laga kraft,&lt;br&gt;gäller tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen&lt;br&gt;eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som har meddelats av länsstyrelse eller kommun med stöd av&lt;br&gt;9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd till markavvattning som har meddelats&lt;br&gt;av länsstyrelse enligt 11 kap. Avser tillståndet utförandet av en vattenan-&lt;br&gt;läggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta&lt;br&gt;kapitel, 7 kap. 20 och 22 §§, 9 kap. 5 §, 10 kap. 12 § denna balk eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 10 § samt 7 kap. 13-17 §§ lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas med&lt;br&gt;ändrade eller nya villkor, eller återkallas och fortsatt verksamhet&lt;br&gt;förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske genom brådskande&lt;br&gt;förelägganden eller förbud enligt 26 kap. 9 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller&lt;br&gt;åtgärder enligt 11 kap. 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan&lt;br&gt;som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de&lt;br&gt;bestämmelser som har meddelats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet&lt;br&gt;i fråga om tid inom vilken arbetena skall vara utförda eller den tid inom&lt;br&gt;vilken igångsättning skall ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för dröjsmålet eller&lt;br&gt;att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten får föreskriva nya eller strängare villkor efter vad som är&lt;br&gt;skäligt. Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden&lt;br&gt;har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens&lt;br&gt;eller godkännande som meddelats enligt balken, eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;med stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet, dispensen eller godkännandet har&lt;br&gt;vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller&lt;br&gt;underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet, dispensen,&lt;br&gt;godkännandet eller villkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkor som gäller för&lt;br&gt;verksamheten eller åtgärden inte har följts och avvikelsen inte är av ringa&lt;br&gt;betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit&lt;br&gt;någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när&lt;br&gt;verksamheten eller åtgärden tilläts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit&lt;br&gt;sådana förhållanden som enligt 2 kap. 9 § innebär att verksamheten inte&lt;br&gt;far bedrivas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om verksamheten slutligt har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-&lt;br&gt;medlemskapet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har försummats,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats&lt;br&gt;under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att&lt;br&gt;utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen får om tillståndet avser verksamhet vid en&lt;br&gt;vattenanläggning eller i fall som avses i första stycket 8 eller 9 återkalla&lt;br&gt;rätten att bibehålla en vattenanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 § andra stycket som&lt;br&gt;avser en vattenanläggning skall miljödomstolen ålägga den som är&lt;br&gt;ansvarig för underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att förebygga eller minska skador genom&lt;br&gt;utrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för åläggande enligt första stycket får miljödomstolen medge&lt;br&gt;någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för&lt;br&gt;allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva ut&lt;br&gt;anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får&lt;br&gt;också meddela förordnande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 §&lt;br&gt;fjärde stycket och 21 § motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet far&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd såvitt avser bestämmelse om&lt;br&gt;tillåten produktionsmängd eller annan liknande bestämmelse om&lt;br&gt;verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra&lt;br&gt;bestämmelser eller meddela nya sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, förflutit tio år eller&lt;br&gt;den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap&lt;br&gt;i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överträds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av&lt;br&gt;betydelse för tillståndet eller villkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har&lt;br&gt;följts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon&lt;br&gt;betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan&lt;br&gt;uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning&lt;br&gt;av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kontrollera verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom ett&lt;br&gt;område där förbud råder enligt föreskrift eller beslut med stöd av 9 kap.&lt;br&gt;4§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. för att förbättra en anläggnings säkerhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som&lt;br&gt;har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt&lt;br&gt;6 kap. 5 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk-&lt;br&gt;samhet är mindre ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Täkttillstånd får när tio år förflutit från det att tillståndet vann laga&lt;br&gt;kraft upphävas helt eller delvis eller förenas med ändrade villkor. Visar&lt;br&gt;sig tillståndsvillkoren vara otillräckliga för att motverka negativ påverkan&lt;br&gt;på naturmiljön får villkoren ändras redan före utgången av den i första&lt;br&gt;meningen angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 5 får miljödomstolen också besluta om&lt;br&gt;andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av denna paragraf meddela så&lt;br&gt;ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre&lt;br&gt;kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga verksamheter&lt;br&gt;enligt 16 kap. 8 § och återkallas tillståndet eller omprövas villkoren för&lt;br&gt;en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna&lt;br&gt;omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos miljödomstol&lt;br&gt;av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan&lt;br&gt;prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den&lt;br&gt;tas upp utan någon särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten upphäva&lt;br&gt;eller ändra andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller ett&lt;br&gt;tillståndsbeslut än som avser storleken av ersättningens belopp. Villkoret&lt;br&gt;far dock upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret&lt;br&gt;inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen&lt;br&gt;påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet finns&lt;br&gt;i 7 kap. 13-16 §§ lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet har&lt;br&gt;föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får miljödom-&lt;br&gt;stolen vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att&lt;br&gt;regeringen har medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade förhållanden i samfälligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfalligheter finns i&lt;br&gt;7 kap. 17 och 18 §§ lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförutsedda olägenheter med vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om det genom ett&lt;br&gt;vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet&lt;br&gt;gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet&lt;br&gt;återkallas. Tillståndet får även återkallas, om vilthägn som avses med&lt;br&gt;tillståndet inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförutsedda skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i&lt;br&gt;enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte&lt;br&gt;förutsågs av miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den&lt;br&gt;skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt&lt;br&gt;intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens&lt;br&gt;bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att&lt;br&gt;medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för&lt;br&gt;tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I&lt;br&gt;fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till&lt;br&gt;prövning framställas till miljödomstolen inom fem år eller den längre tid,&lt;br&gt;högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden&lt;br&gt;räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken&lt;br&gt;arbetena skall vara utförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan dock&lt;br&gt;aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk&lt;br&gt;enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Framställan som avses i 13 § skall vara skriftlig och ges in till miljö-&lt;br&gt;domstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för&lt;br&gt;framställan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om&lt;br&gt;förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 8-12 §§ lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet. Dessutom tillämpas 22 kap. 23 §&lt;br&gt;samt 28 § andra och tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader vid domstol m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet gäller inte&lt;br&gt;rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I ansökningsmål om vattenverksamhet, utom sådana som anges i&lt;br&gt;andra stycket, och i mål som avses i 21 kap. 1 § andra stycket, skall&lt;br&gt;sökanden svara för sina egna och motparternas kostnader vid&lt;br&gt;miljödomstolen. I mål som innefattar bildande av samfallighet för&lt;br&gt;markavvattning, bevattning eller vattenreglering svarar sökanden inte för&lt;br&gt;kostnader i länsstyrelsen eller miljödomstolen som uppkommit för&lt;br&gt;deltagare i samfalligheten. Organisation som avses i 16 kap. 13 § har inte&lt;br&gt;rätt att erhålla ersättning för eller skyldighet att betala rätte-&lt;br&gt;gångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana överklagade mål som avses i första stycket första meningen&lt;br&gt;skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de&lt;br&gt;kostnader som där har uppkommit för motparterna genom att sökanden&lt;br&gt;har klagat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller&lt;br&gt;omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (0000) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina&lt;br&gt;kostnader vid miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser&lt;br&gt;omprövning för att tillgodose allmänna intressen skall den myndighet&lt;br&gt;som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid&lt;br&gt;miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än&lt;br&gt;tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 §&lt;br&gt;första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10&lt;br&gt;omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet skall dock&lt;br&gt;tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och&lt;br&gt;länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I mål som gäller omprövning på grund av ändrade förhållanden i&lt;br&gt;samfälligheter enligt 7 kap. 17 § lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet i fråga om kretsen av deltagare eller&lt;br&gt;kostnadsfördelningen eller enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part&lt;br&gt;svara för sina kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller inte, om annat följer av 18 kap.&lt;br&gt;6 eller 8 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål om vattenverksamhet får&lt;br&gt;efter vad som är skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina&lt;br&gt;kostnader eller att part som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastig-&lt;br&gt;hetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning eller inlösen men har den som väckt talan haft skälig anledning&lt;br&gt;att fa sin talan prövad av miljödomstolen, kan miljödomstolen förordna&lt;br&gt;att motparten skall ersätta fastighetsägaren eller innehavaren av särskild&lt;br&gt;rätt för rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina&lt;br&gt;kostnader vid miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I mål om vattenverksamhet far sökanden förpliktas att betala&lt;br&gt;ersättning för motparters rättegångskostnader även om deras talan inte&lt;br&gt;har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta&lt;br&gt;ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beslutet till dess&lt;br&gt;betalning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I ansökningsmål är sökanden skyldig att ersätta miljödomstolens&lt;br&gt;kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kungörelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. aktförvarare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sakkunniga som har tillkallats av domstolen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lokaler för sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas även i stämningsmål som avses i 7 kap. 2 §&lt;br&gt;lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Vad&lt;br&gt;som i första stycket sägs om sökanden gäller därvid käranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I högre rätt gäller vad som i första och andra stycket sägs om sökande&lt;br&gt;eller kärande den som fullföljt talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av domstolen skall förskott på ersättningen betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap. 11 § och i&lt;br&gt;mål enligt 31 kap. 10 § gäller bestämmelserna om kostnader i&lt;br&gt;expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen ogillas, gäller dock&lt;br&gt;bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för&lt;br&gt;den som utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som avses i&lt;br&gt;21 kap. 4 § på den grund att svaranden efter talans väckande har sökt och&lt;br&gt;fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna&lt;br&gt;förordna att vardera parten själv skall bära sin rättegångskostnad eller att&lt;br&gt;en av dem skall få full eller jämkad ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om tillstånd meddelas till en markavvattning i mål som avses i&lt;br&gt;7 kap. 19 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet, skall sökandens kostnader fördelas mellan deltagarna&lt;br&gt;i markavvattningen efter vad som är skäligt. Meddelas inte tillstånd till&lt;br&gt;markavvattningen, skall sökanden betala de kostnader som har&lt;br&gt;uppkommit, om inte särskilda omständigheter föranleder att&lt;br&gt;betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av&lt;br&gt;dem. Om tillstånd inte meddelas till en markavvattning i ett mål som&lt;br&gt;enligt 7 kap. 20 § nämnda lag har inletts på grund av ett beslut vid en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetsreglering, skall kostnaderna anses som förrättningskostnader Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vid fastighetsregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall enligt&lt;br&gt;2 kap. 9 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet skall sökanden svara för samtliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den&lt;br&gt;ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller inte om annat följer vid en motsvarande&lt;br&gt;tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 kap. Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om tillsynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Tillsynen skall syfta till att säkerställa att denna balk samt&lt;br&gt;föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av balken efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten skall kontrollera efterlevnaden av miljöbalken&lt;br&gt;och de föreskrifter som följer av balken, angivna domar och beslut samt&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information&lt;br&gt;och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål&lt;br&gt;skall kunna tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av bestämmelser i&lt;br&gt;balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till&lt;br&gt;polis- eller åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, general läkaren, länsstyrelsen,&lt;br&gt;andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i&lt;br&gt;enlighet med vad regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige&lt;br&gt;bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt&lt;br&gt;9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver&lt;br&gt;tillstånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över&lt;br&gt;avfallshanteringen enligt 15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan&lt;br&gt;tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om&lt;br&gt;kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet&lt;br&gt;som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materiel-&lt;br&gt;verk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt&lt;br&gt;3 § och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör&lt;br&gt;överlåtas i enlighet med framställningen, skall tillsynsmyndigheten med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om&lt;br&gt;kommunen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn till en&lt;br&gt;kommun. Har regeringen beslutat om överlåtelse, skall regeringen&lt;br&gt;besluta om återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelsema skall gälla även i&lt;br&gt;fråga om tillsyn över efterlevnaden av EG:s förordningar inom denna&lt;br&gt;balks tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana&lt;br&gt;statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda hän-&lt;br&gt;seenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse for&lt;br&gt;tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana&lt;br&gt;uppgifter som behövs för att en regional eller central tillsynsmyndighet&lt;br&gt;skall kunna fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att&lt;br&gt;tillsynsuppgifter som kommunen har enligt denna balk skall skötas helt&lt;br&gt;eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta&lt;br&gt;befogenheten att meddela beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i&lt;br&gt;6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27&lt;br&gt;och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall&lt;br&gt;tillämpas på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan uppdra åt&lt;br&gt;någon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet att utföra i&lt;br&gt;tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och forbud som&lt;br&gt;behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller föreskrifter, tillstånd,&lt;br&gt;villkor eller andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall&lt;br&gt;efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får&lt;br&gt;inte tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud far inte begränsa ett beslut eller en dom om&lt;br&gt;tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden&lt;br&gt;eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig&lt;br&gt;skada på miljön uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfallit enligt 24 kap.&lt;br&gt;2 §, far tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en&lt;br&gt;med stöd av tillståndet uppförd anläggning som kan skada allmänna eller&lt;br&gt;enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En tillsynsmyndighet far förelägga den som håller stängsel i ett&lt;br&gt;område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område&lt;br&gt;att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som&lt;br&gt;omfattas av allemansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga&lt;br&gt;allmänheten från området, får föreläggande meddelas om att ta bort det.&lt;br&gt;Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande sätt när&lt;br&gt;det gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare tomträttshavare i&lt;br&gt;denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa skada eller olägenhet som&lt;br&gt;uppstått vid deras användning av en fastighet eller en byggnad,&lt;br&gt;anläggning eller anordning på annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap.,&lt;br&gt;far en tillsynsmyndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare eller&lt;br&gt;tomträttshavare, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare till en&lt;br&gt;fastighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till berörd egendom eller&lt;br&gt;mot både ägaren och nyttjanderättshavaren, och övergår ägande- eller&lt;br&gt;nyttjanderätten till någon annan, får tillsynsmyndigheten ålägga den&lt;br&gt;tidigare ägaren eller nyttjanderättshavaren, att utan dröjsmål lämna&lt;br&gt;uppgift om den nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess rättsverkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud&lt;br&gt;mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller&lt;br&gt;ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör&lt;br&gt;någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregistret. Är Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den&lt;br&gt;som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om&lt;br&gt;den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om&lt;br&gt;anteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare&lt;br&gt;av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp,&lt;br&gt;byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även&lt;br&gt;löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för&lt;br&gt;äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av&lt;br&gt;egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren.&lt;br&gt;Löpande vite som avser en viss period far tas ut endast av den som var&lt;br&gt;ägare vid periodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut&lt;br&gt;som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet&lt;br&gt;vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin&lt;br&gt;betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om&lt;br&gt;förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i&lt;br&gt;inskrivningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning&lt;br&gt;eller anordning på annans mark sedan ett beslut som avses i 15 § har&lt;br&gt;överklagats, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att&lt;br&gt;tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud&lt;br&gt;enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter&lt;br&gt;ansökan av tillsynsmyndigheten verkställa dess beslut. Därvid får&lt;br&gt;beslutet verkställas enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller 10 §,&lt;br&gt;får kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om&lt;br&gt;sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning. Avgörande i sådant mål&lt;br&gt;överklagas hos miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § I stället för att begära verkställighet enligt 17 § får&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes&lt;br&gt;bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan&lt;br&gt;föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med&lt;br&gt;hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör göras genast&lt;br&gt;eller det finns andra särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsutövarens kontroll och miljörapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall&lt;br&gt;fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller&lt;br&gt;förebygga sådana verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall&lt;br&gt;också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig&lt;br&gt;underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till&lt;br&gt;kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket skall den som utövar&lt;br&gt;verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet&lt;br&gt;som utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som&lt;br&gt;förelagts att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I&lt;br&gt;miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av&lt;br&gt;verksamhetens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas&lt;br&gt;av villkoren i ett tillståndsbeslut. Även redovisning av andra uppgifter&lt;br&gt;som är relaterade till balkens tillämpningsområde och mål far&lt;br&gt;föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, far en föreskrift om&lt;br&gt;skyldighet att lämna en miljörapport meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar och undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Tillsynsmyndigheten far förelägga den som bedriver verksamhet&lt;br&gt;eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i denna balk eller i&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten&lt;br&gt;lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma&lt;br&gt;gäller också för den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från&lt;br&gt;sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön eller den som&lt;br&gt;annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig&lt;br&gt;att även i andra fall än som avses i 14 kap. 7 § utföra sådana&lt;br&gt;undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för&lt;br&gt;tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för bostäder&lt;br&gt;eller för allmänna ändamål, om det finns skäl att anta att byggnadens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skick medför olägenheter för människors hälsa. Om det är lämpligare kan&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i stället föreskriva att en sådan undersökning skall&lt;br&gt;utföras av någon annan och utse någon att göra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att utföra undersökningen är skyldig att ersätta&lt;br&gt;kostnaderna för en undersökning som någon annan utsetts att göra med&lt;br&gt;det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om undersökning far förenas med förbud att överlåta den&lt;br&gt;berörda fastigheten eller annan egendom till dess undersökningen är&lt;br&gt;slutförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far utse&lt;br&gt;naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för&lt;br&gt;områden, naturföremål och djur- och växtarter som omfattas av&lt;br&gt;förordnanden enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt far avvisa personer som uppehåller sig där de på&lt;br&gt;grund av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning&lt;br&gt;av brottet, om vakten ertappar någon på bar gärning, som bryter mot&lt;br&gt;förbud eller föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24&lt;br&gt;eller 28 §, 8 kap. 1-3 §§, 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är&lt;br&gt;straffbelagt enligt 29 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, skall vakten&lt;br&gt;skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den&lt;br&gt;tjänsteman som tar emot en anmälan skall vidta samma åtgärder som om&lt;br&gt;tjänstemannen själv hade gjort beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Den som har fatt dispens från en föreskrift för områden eller&lt;br&gt;naturföremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8 kap. eller 11&lt;br&gt;kap. 14 § är skyldig att efter begäran visa upp beslutet för en&lt;br&gt;naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom det område där dispensen&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla&lt;br&gt;omedelbart även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller har&lt;br&gt;utfört sådana undersökningar som anges i 22 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fått&lt;br&gt;veta om affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse för&lt;br&gt;landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgift för myndigheters verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning&lt;br&gt;och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EG:s&lt;br&gt;förordningar inom denna balks tillämpningsområde. Kommunfullmäktige&lt;br&gt;far meddela föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal&lt;br&gt;myndighets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att en myndighet får bestämma att dess&lt;br&gt;beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken skall gälla omedelbart även om&lt;br&gt;beslutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader finns&lt;br&gt;också i 10 kap. 11 §,25 kap. 8 § och 26 kap. 22 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 1 § första stycket eller som är skyldiga att ersätta&lt;br&gt;kostnader enligt 2 § första stycket eller 26 kap. 22 § andra stycket skall&lt;br&gt;lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens eller ersättningens&lt;br&gt;storlek skall kunna bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen&lt;br&gt;eller efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommuner far meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för&lt;br&gt;insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall som enligt&lt;br&gt;denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken&lt;br&gt;utförs genom deras försorg. Avgiften skall enligt kommunens&lt;br&gt;bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från fartyg&lt;br&gt;finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En avgift som avses i 4 § första stycket skall vara årlig eller på annat&lt;br&gt;sätt periodisk. Om avgiften avser insamling, transport och bortskaffande&lt;br&gt;vid enstaka tillfallen, far kommunen besluta att avgiften skall betalas&lt;br&gt;särskilt för varje tillfälle i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för att&lt;br&gt;täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för&lt;br&gt;renhållningen. Från dessa kostnader skall räknas av kostnaderna för&lt;br&gt;användning av anläggningar eller utrustning för andra ändamål än&lt;br&gt;renhållning. Avgiften far tas ut på ett sådant sätt att återanvändning,&lt;br&gt;återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, far&lt;br&gt;avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden&lt;br&gt;därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen själv utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avgift enligt 4 § första stycket skall betalas enligt den taxa som&lt;br&gt;kommunfullmäktige antar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i övrigt&lt;br&gt;saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som anges i 5 §&lt;br&gt;skall då beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig och&lt;br&gt;till vem avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen, de kommuner eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer far meddela föreskrifter om att producenter skall betala avgift&lt;br&gt;för insamling, transport och bortskaffande av avfall som utförs genom&lt;br&gt;kommunens försorg. Sådana föreskrifter far meddelas om avfall för&lt;br&gt;vilket producentansvar gäller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 15 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften får avse även kostnader för information om hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till de kommuner eller till den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygdeavgift och fiskeavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap. lagen&lt;br&gt;(0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 kap. Tillträde m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna balk har en myndighet och&lt;br&gt;den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att fa tillträde till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att&lt;br&gt;där utföra undersökningar och andra åtgärder. Bestämmelser om rätt till&lt;br&gt;ersättning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde stycket eller 16 kap. 9 § är skyldig&lt;br&gt;att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder eller andra åtgärder på&lt;br&gt;annans fastighet, byggnad eller annan anläggning, får länsstyrelsen&lt;br&gt;besluta att tillträde skall lämnas under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala&lt;br&gt;ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid&lt;br&gt;miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Länsstyrelsen får, om det finns skäl för det, besluta att tillträde till&lt;br&gt;annans mark skall lämnas under viss tid, om någon som bedriver eller&lt;br&gt;avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd vill utreda&lt;br&gt;verkningarna av verksamheten eller åtgärden genom mätningar eller&lt;br&gt;annat undersökningsarbete på fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller åtgärden&lt;br&gt;skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall&lt;br&gt;väckas vid miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen ställer&lt;br&gt;säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas. Om&lt;br&gt;säkerhet ställs far länsstyrelsen förordna att arbetena far påbörjas även&lt;br&gt;om beslutet om tillträde överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för att utföra förebyggande och avhjälpande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta&lt;br&gt;en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått och skyddsåtgärder på&lt;br&gt;annans mark, byggnad eller annan anläggning, som behövs för att&lt;br&gt;förebygga eller minska skada av verksamheten, far länsstyrelsen besluta&lt;br&gt;att tillträde får ske under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs&lt;br&gt;eller innehas av någon annan för att där utföra sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall betala&lt;br&gt;ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid&lt;br&gt;miljödomstol. Om beslut om tillträde meddelas i ett mål om tillstånd till&lt;br&gt;en vattenverksamhet, skall frågan om ersättning prövas i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för efterbehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Länsstyrelsen får besluta om tillträde under viss tid till en fastighet,&lt;br&gt;en byggnad eller en anläggning om någon annan än den som äger eller&lt;br&gt;innehar den är skyldig att där efterbehandla förorenade områden eller&lt;br&gt;göra undersökningar för sådan efterbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utför åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång&lt;br&gt;om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv har&lt;br&gt;kostnadsansvar för åtgärderna. Talan om ersättning skall väckas vid&lt;br&gt;miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Åtgärder enligt 1-5 §§ skall utföras så att minsta skada och intrång&lt;br&gt;orsakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för&lt;br&gt;att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot att rubba utrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas ut vid&lt;br&gt;undersökningar enligt 1-5 §§ får förbud vid vite meddelas att rubba eller&lt;br&gt;skada utrustningen. Detsamma gäller om utrustning för pumpning eller&lt;br&gt;liknande behöver sättas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polishjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillträde och&lt;br&gt;åtgärder enligt 1-5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde till vattenståndsmätare m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän&lt;br&gt;åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare,&lt;br&gt;vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som&lt;br&gt;verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd, vattnets&lt;br&gt;avrinning eller de vattenmängder som har tillgodogjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats&lt;br&gt;för detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd&lt;br&gt;för fisket fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan av&lt;br&gt;miljödomstolen ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder på&lt;br&gt;fastigheter som tillhör någon annan och ta i anspråk mark för detta, när&lt;br&gt;det är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller&lt;br&gt;vattenförbund och som är önskvärda från hälso- eller miljösynpunkt eller&lt;br&gt;som främjar fisket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom avloppsvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller&lt;br&gt;grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vattenreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. markavvattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas in, om det&lt;br&gt;skall ingå i en strömfallsfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta&lt;br&gt;annans mark i anspråk, skall anläggningar som uppförts eller placerats på&lt;br&gt;marken tillfalla markägaren utan lösen, om det inte har förts bort inom ett&lt;br&gt;år från upphörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträde för att underhålla en vattenanläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att&lt;br&gt;nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång.&lt;br&gt;Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att använda annans vattenanläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en&lt;br&gt;vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att ändra anläggningen eller&lt;br&gt;att använda den för en egen vattenverksamhet eller för att förebygga eller&lt;br&gt;minska skador av en egen vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras,&lt;br&gt;har ägaren rätt att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens&lt;br&gt;ägare skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot fiske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med&lt;br&gt;beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador&lt;br&gt;på fisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 kap. Straffbestämmelser och förverkande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som med uppsåt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan&lt;br&gt;medföra sådana hälsorisker for människor eller sådana skador på djur&lt;br&gt;eller växter som inte är av ringa betydelse eller annan betydande&lt;br&gt;olägenhet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening&lt;br&gt;kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under&lt;br&gt;1, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller&lt;br&gt;strålning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är&lt;br&gt;allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex&lt;br&gt;månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall&lt;br&gt;särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av&lt;br&gt;stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig,&lt;br&gt;döms inte till ansvar enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1 §, döms för&lt;br&gt;vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en&lt;br&gt;kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;kemisk produkt, utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller&lt;br&gt;försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens eller&lt;br&gt;varans inneboende egenskaper för att hindra eller motverka skador på&lt;br&gt;människor eller i miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kan utdömas enligt 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat&lt;br&gt;tillåtlighetsbeslut. tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en&lt;br&gt;anmälan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot&lt;br&gt;villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd,&lt;br&gt;godkännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana&lt;br&gt;tillstånd eller villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för&lt;br&gt;gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i strid mot vad som&lt;br&gt;föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;balken, underlåter att lämna underrättelse eller uppgift eller lämnar en&lt;br&gt;oriktig uppgift och därigenom försvårar en tillståndsprövning eller en&lt;br&gt;tillsynsmyndighets verksamhet, döms för försvårande av miljökontroll&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som i något annat fall än som avses i 5 § med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte ger in en handling med uppgifter som skall ges in enligt balken,&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller i en&lt;br&gt;sådan handling lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra i balken eller i föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken föreskriven skyldighet att märka en produkt som&lt;br&gt;innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer eller en&lt;br&gt;kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller eller&lt;br&gt;har behandlats med en kemisk produkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra&lt;br&gt;bedömningen av riskerna för att människors hälsa eller miljön skall&lt;br&gt;skadas, för bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en&lt;br&gt;plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för&lt;br&gt;nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller&lt;br&gt;av oaktsamhet bryter mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om&lt;br&gt;överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits&lt;br&gt;är straffbelagd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar&lt;br&gt;i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom&lt;br&gt;biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt&lt;br&gt;7 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta&lt;br&gt;annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde&lt;br&gt;meddelade med stöd av 7 kap. 20 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade&lt;br&gt;med stöd av 7 kap. 22 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade&lt;br&gt;med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan&lt;br&gt;befattning med djur, växter, ägg, rom. bon eller produkter av djur eller&lt;br&gt;växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i&lt;br&gt;enskilt fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten&lt;br&gt;m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna&lt;br&gt;beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §&lt;br&gt;första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid&lt;br&gt;genteknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §&lt;br&gt;första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller&lt;br&gt;införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska&lt;br&gt;produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap.&lt;br&gt;24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller&lt;br&gt;bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import&lt;br&gt;av vissa farliga kemikalier eller att lämna uppgifter enligt rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och&lt;br&gt;kontroll av risker med existerande ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning&lt;br&gt;(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i&lt;br&gt;strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om&lt;br&gt;övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som&lt;br&gt;meddelats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9&lt;br&gt;december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom&lt;br&gt;kontroll av handeln med dem såvitt avser import till Sverige, export och&lt;br&gt;reexport från Sverige, handel med artificiellt förökade växter, transport&lt;br&gt;och transitering eller köp, försäljning och annan kommersiell åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan&lt;br&gt;ådömas enligt 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med&lt;br&gt;uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap 30 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa&lt;br&gt;meddelade med stöd av 9 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje stycket om&lt;br&gt;arbeten som kan skada fisket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd&lt;br&gt;av 12 kap. 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk m.m.&lt;br&gt;meddelade med stöd av 12 kap. 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbud eller föreskrifter om transport enligt 15 kap. 21 § genom att&lt;br&gt;yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla in och forsla bort&lt;br&gt;avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. föreskrifter om borttransport meddelade med stöd av 15 kap. 25 §&lt;br&gt;första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 24 kap. 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. skyldighet enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9&lt;br&gt;december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom&lt;br&gt;kontroll av handeln med dem att i en ansökan eller annan handling lämna&lt;br&gt;uppgift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar kan ådömas&lt;br&gt;enligt 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som obehörigen tar&lt;br&gt;befattning med exemplar av en djur- eller växtart, ägg, rom eller bon som&lt;br&gt;gärningsmannen vet eller har skälig anledning att anta har åtkommits&lt;br&gt;genom brott mot föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om gärning som avses i 3-10 §§ är att anse som ringa, döms inte&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller växter, kemiska&lt;br&gt;produkter, biotekniska organismer eller varor innehållande kemiska&lt;br&gt;produkter eller genetiskt modifierade organismer eller produkter som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller eller består av gentekniskt modifierade organismer vilka har&lt;br&gt;varit föremål för brott enligt 1-4, 6, 8, 9 eller 10 § får förklaras&lt;br&gt;förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller värdet av&lt;br&gt;egendomen eller utbytet av sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller&lt;br&gt;medförts vid brott enligt 1-4, 8, 9 eller 10 § far förklaras förverkade om&lt;br&gt;det behövs för att förebygga brott eller annars finns särskilda skäl. I&lt;br&gt;stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som begått brott enligt 8 § första stycket 24 döms vid svensk&lt;br&gt;domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Har&lt;br&gt;brottet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den&lt;br&gt;tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 eller 2 §, frivilligt avvärjt&lt;br&gt;en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har&lt;br&gt;uppkommit, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap. Miljösanktionsavgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § En särskild avgift (miljösanktionsavgift) skall betalas av en&lt;br&gt;näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller&lt;br&gt;anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade&lt;br&gt;med stöd av balken. utan att tillstånd har meddelats eller anmälan har&lt;br&gt;gjorts, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen&lt;br&gt;har föreskrivit om avgift enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas&lt;br&gt;ut om det är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för vilka&lt;br&gt;miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika&lt;br&gt;överträdelser. När avgiftens storlek bestäms, skall hänsyn tas till&lt;br&gt;överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som&lt;br&gt;överträdelsen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgiften skall uppgå till minst 5 000 kronor och högst&lt;br&gt;500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket&lt;br&gt;riktas mot ges tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut om att ta ut miljösanktionsavgift skall delges&lt;br&gt;verksamhetsutövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter det att&lt;br&gt;avgiften har beslutats eller den längre tid som anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen&lt;br&gt;verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas&lt;br&gt;mot inte inom fem år från det att förutsättningarna enligt 1 § att besluta&lt;br&gt;om avgift har inträffat har getts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall betala en&lt;br&gt;miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften&lt;br&gt;inte har verkställts inom tio år från det att beslutet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om betalningsansvaret har&lt;br&gt;upphävts genom beslut som har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första stycket&lt;br&gt;lämnas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften&lt;br&gt;betalades till och med den dag avgiften återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter&lt;br&gt;skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och skadestånd m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid&lt;br&gt;tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlets innehåll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid vissa&lt;br&gt;ingripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning av&lt;br&gt;vattenverksamhet. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om&lt;br&gt;ersättning när skada uppkommit till följd av förbud mot fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§ Bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) skall gälla vid&lt;br&gt;ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken innehåller&lt;br&gt;avvikande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla särskild rätt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;till fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter, förelägganden och&lt;br&gt;förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som&lt;br&gt;innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom&lt;br&gt;berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör&lt;br&gt;nationalparker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och&lt;br&gt;inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket inom biotopskyddsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar som&lt;br&gt;rör vattenskyddsområden, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör&lt;br&gt;viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till jakt efter&lt;br&gt;björn, lo, varg, järv, älg eller öm medför inte rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Innebär ett beslut som avses i 4 § första stycket 1-4 att det krävs&lt;br&gt;tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd betalas ersättning endast om&lt;br&gt;tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 7 kap.&lt;br&gt;24 § och vägras tillstånd, gäller 4 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ersättning som avses i 4 § skall minskas med ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Har föreskrifter som avses i&lt;br&gt;4 § beslutats av en kommun, skall ersättningen i stället betalas av&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreskrifter som avses i 4 § första stycket 4 beslutats av&lt;br&gt;länsstyrelsen efter ansökan av en kommun eller den i vars intresse&lt;br&gt;vattenskyddsområdet fastställts, skall ersättningen betalas av den&lt;br&gt;sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det i ett fall som avses i 4 § första stycket uppstår synnerliga&lt;br&gt;olägenheter vid pågående användning av fastigheten, har fastighetsägaren&lt;br&gt;rätt att få fastigheten inlöst i stället för att få ersättning enligt 4 §. Beror&lt;br&gt;olägenheten på ett förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5 §&lt;br&gt;första stycket tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ skall beaktas även andra beslut&lt;br&gt;enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket,&lt;br&gt;förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt&lt;br&gt;18 § skogsvårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 8 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket plan- och bygglagen (1987:10). Detta gäller under Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste&lt;br&gt;beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden&lt;br&gt;enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant&lt;br&gt;beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande&lt;br&gt;inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid vissa undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom åtgärder&lt;br&gt;enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av staten. Om åtgärderna har&lt;br&gt;vidtagits av en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun,&lt;br&gt;skall ersättning i stället betalas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt första stycket skall inte betalas, om åtgärderna vidtas&lt;br&gt;med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning väcks vid den miljödomstol inom vars område&lt;br&gt;marken eller större delen av den finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon annan&lt;br&gt;genomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 § är berättigad&lt;br&gt;till ersättning av staten för detta och for underhåll av genomgången.&lt;br&gt;Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att stängslet&lt;br&gt;endast avser att stänga ute allmänheten från ett område där den annars&lt;br&gt;skulle ha fatt färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över ett dike på&lt;br&gt;grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om ersättningsanspråk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning&lt;br&gt;enligt 4, 5, 10 eller 11 §, får myndigheten förelägga den som vill göra&lt;br&gt;anspråk på betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader,&lt;br&gt;anmäla sitt anspråk och ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan&lt;br&gt;annars förloras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller&lt;br&gt;uppenbarligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige och en&lt;br&gt;sakägare gäller även mot den som efter det att rätten till betalning&lt;br&gt;uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningstalan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4 eller 11 §&lt;br&gt;eller om inlösen enligt 8 § och har inte rätten till talan gått förlorad enligt&lt;br&gt;12 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen&lt;br&gt;väcka talan hos miljödomstolen mot den som är skyldig att betala&lt;br&gt;ersättning eller att lösa in fastigheten. Sådan talan skall väckas inom ett&lt;br&gt;år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft&lt;br&gt;vid påföljd att rätten till ersättning eller inlösen annars går förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9 eller 22 §, far&lt;br&gt;den ersättningsskyldige vid miljödomstolen väcka talan mot en sakägare&lt;br&gt;för att fastställa de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen, om&lt;br&gt;föreskrifterna meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som&lt;br&gt;förutsatts vid miljödomstolen inom ett år från det att målet har avgjorts&lt;br&gt;genom en dom som har vunnit laga kraft, skall domen inte längre vara&lt;br&gt;bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av föreskrifter eller&lt;br&gt;tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis eller ges&lt;br&gt;tillstånd eller dispens, får fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka&lt;br&gt;ersättningen eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;fastighetsägarens nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt. Detta&lt;br&gt;gäller också, om en åtgärd har vidtagits i strid mot sådana föreskrifter&lt;br&gt;eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;har beslutat att inte kräva rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid miljödomstolen inom ett år&lt;br&gt;från det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit laga kraft och&lt;br&gt;senast tio år efter det att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att&lt;br&gt;föra talan annars går förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap. genom inlösen eller på&lt;br&gt;annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar en åtgärd som skadar&lt;br&gt;annans egendom skall betala ersättning för vad som avstås eller skadas,&lt;br&gt;om annat inte är särskilt föreskrivet. Ersättning skall betalas även för&lt;br&gt;skada till följd av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår, sedan&lt;br&gt;förebyggande eller avhjälpande åtgärder har utförts av tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av synnerliga&lt;br&gt;olägenheter av en verksamhet för vilken tillstånd har meddelats enligt 11&lt;br&gt;kap., skall lösas in, om ägaren begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra&lt;br&gt;endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och&lt;br&gt;fastighetsägaren inte har något beaktansvärt intresse av att behålla&lt;br&gt;fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaderna för åtgärder som avses i&lt;br&gt;16 § andra stycket skall då räknas in i ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt 11 kap.&lt;br&gt;medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet, skall&lt;br&gt;ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte, om&lt;br&gt;medgivanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i&lt;br&gt;fastigheten. Om fastigheten är intecknad gemensamt med annan&lt;br&gt;fastighet, krävs det dessutom att fastighetsägare och fordringshavare&lt;br&gt;lämnar de medgivanden som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 §&lt;br&gt;jordabalken. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt&lt;br&gt;domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den som har fått tillstånd till utrivning av en vattenanläggning eller&lt;br&gt;har ålagts eller medgetts enligt 24 kap. 4 § att riva ut en vattenanläggning&lt;br&gt;skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas&lt;br&gt;av bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala&lt;br&gt;ersättning för en sådan förlust av förmån som orsakas av utrivningen&lt;br&gt;finns endast om förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller i avtal&lt;br&gt;som träffats i samband med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning&lt;br&gt;lämnas i sådant fall endast för kostnader orsakade av förlusten av&lt;br&gt;förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till någon&lt;br&gt;annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet&lt;br&gt;att betala ersättning har ålagts i samband med detta, far ersättningen&lt;br&gt;sökas åter av den underhållsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om&lt;br&gt;omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 eller 14 § lagen&lt;br&gt;(0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför förlust&lt;br&gt;av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets&lt;br&gt;avrinning för den som har tillstånd till den vattenverksamhet som avses&lt;br&gt;med omprövningen och om annat inte följer av 22 §. Ersättning lämnas&lt;br&gt;inte till den del förlusten eller inskränkningen är att räkna som förbättring&lt;br&gt;av en vattenanläggnings säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt denna&lt;br&gt;balk eller enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenverksamhet medför skada för någon annan än tillståndshavaren&lt;br&gt;som omfattas av omprövningen. För mottagare av andelskraft gäller dock&lt;br&gt;viss begränsning enligt 8 kap. 4 § lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16-18 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ersättning enligt 20 § första stycket betalas av den som har begärt&lt;br&gt;omprövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (0000) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till&lt;br&gt;konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om omprövningen sker enligt 24 kap. 5 eller 8 §, av tillstånds-&lt;br&gt;havaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkur-&lt;br&gt;rerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid annan omprövning, av den som har begärt omprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som&lt;br&gt;omfattas av omprövningen betalas av den som har tillstånd till&lt;br&gt;kraftverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla viss del av en&lt;br&gt;förlust eller inskränkning om det är en förlust eller inskränkning som&lt;br&gt;avses i 20 § första stycket och den föranleds av omprövning till förmån&lt;br&gt;för det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller&lt;br&gt;hälsovården eller, vid omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap.&lt;br&gt;13 § första meningen lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet, till förmån för den allmänna miljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller&lt;br&gt;inskränkningen till följd av de skilda omprövningarna och av&lt;br&gt;vattenverksamhet som avses i 23 § och motsvarar i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondei av&lt;br&gt;produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan&lt;br&gt;tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som&lt;br&gt;är en följd av vattenregleringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vattenreglering för kraftändamål: högst en femtedel och lägst en&lt;br&gt;tjugondei av det produktionsvärde av den vattenkraft som enligt&lt;br&gt;meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk och som är en följd av&lt;br&gt;regleringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en tjugondei&lt;br&gt;av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som&lt;br&gt;omfattas av tillståndet till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljödomstolen lämnar tillstånd till en vattenverksamhet för vilken&lt;br&gt;denna begränsning i ersättningsrätten skall gälla, skall domstolen inom&lt;br&gt;de gränser som anges i andra stycket 1-3 fastställa den del som inte&lt;br&gt;ersätts. Hänsyn skall då tas främst till verksamhetens inverkan på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenstånds- och avrinningsförhållandena, den fordel eller olägenhet&lt;br&gt;som verksamheten väntas medföra från allmän synpunkt samt graden av&lt;br&gt;nytta för tillståndshavaren och mottagare av andelskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 fastställda&lt;br&gt;tidpunkten skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den tid&lt;br&gt;som återstår till denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som gäller enligt&lt;br&gt;22 § om den som har tillstånd enligt denna balk till en vattenverksamhet&lt;br&gt;orsakas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att&lt;br&gt;reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en&lt;br&gt;vattenverksamhet som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän&lt;br&gt;farled eller allmän hamn, hälsovården eller den allmänna miljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd.&lt;br&gt;Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondei av värdet av&lt;br&gt;vattenkraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som av detta&lt;br&gt;värde är en följd av vattenregleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) behöver vid tillämpningen av detta kapitel endast göras för&lt;br&gt;ersättning som avser mark som skall lösas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning för inlöst&lt;br&gt;mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) göras inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan&lt;br&gt;som ersättningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser&lt;br&gt;inlöst mark och som skall tas ut på en gång skall betalas inom två år från&lt;br&gt;samma tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu.&lt;br&gt;är den rätt som förvärvats gentemot den ersättningsberättigade förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det&lt;br&gt;eller om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning bestämd efter det att tillstånd till vattenverksamhet har tagits i&lt;br&gt;anspråk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller annan åtgärd&lt;br&gt;har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk, skall&lt;br&gt;den del av ersättningen som överstiger vad som fastställts tidigare betalas&lt;br&gt;och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom&lt;br&gt;en månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller&lt;br&gt;ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av en&lt;br&gt;vattenverksamhet som redan har utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning&lt;br&gt;som tidigare har fastställts och det annars skulle ha funnits depositions-&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet, skall den ersättningsskyldige anmäla&lt;br&gt;ersättningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § På ersättning som avses i 26 § första stycket beräknas ränta enligt&lt;br&gt;5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken tillträddes,&lt;br&gt;vattenverksamheten påbörjades eller åtgärden utfördes, om inte något&lt;br&gt;annat följer av andra stycket. Om betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut&lt;br&gt;ränta enligt 6 § räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta enligt 6 §&lt;br&gt;räntelagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid&lt;br&gt;miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning&lt;br&gt;enligt 26 § första stycket som skall betalas genom deposition skall&lt;br&gt;länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller&lt;br&gt;en del av denna söka verkställighet av den dom eller det beslut&lt;br&gt;varigenom ersättningen har bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 §&lt;br&gt;expropriationslagen (1972:719). Inlösen fullbordas även om ränta enligt&lt;br&gt;27 § första stycket inte betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att ta i&lt;br&gt;anspråk egendomen eller vidta åtgärder som medför skada för någon&lt;br&gt;annan när de skyldigheter som gäller enligt 6 kap. 1 § första stycket och&lt;br&gt;4 § expropriationslagen (1972:719) har fullgjorts. För detta fall skall den&lt;br&gt;begränsning av anmälningsskyldigheten som framgår av 24 § gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades&lt;br&gt;förhållanden, lar miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med&lt;br&gt;tillträdet eller med utförandet av åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till vattenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av tillstånd enligt&lt;br&gt;11 kap. får inte till någon del återkrävas. Beloppet får dock återkrävas om&lt;br&gt;det tillstånd som har föranlett beslutet om ersättning upphävs på talan av&lt;br&gt;den ersättningsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Ersättning enligt detta kapitel skall bestämmas i pengar som skall&lt;br&gt;betalas vid ett tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning i fall som avses i 5 § andra stycket skall dock betalas med&lt;br&gt;ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl får ersättningen räknas&lt;br&gt;av mot ersättning som kan komma att lämnas enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;eller 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan det på begäran av den&lt;br&gt;ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade fastställas att också&lt;br&gt;ersättning enligt 4 § första stycket eller 11 § skall betalas med ett visst&lt;br&gt;årligt belopp med rätt att få omprövning vid ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller olägenhet för&lt;br&gt;renskötseln gäller 30 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller&lt;br&gt;vid tillämpningen av detta kapitel i fråga om värdeökning under tiden&lt;br&gt;från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten till&lt;br&gt;ersättning uppkom gör en förlust därför att ersättningen inte har&lt;br&gt;deponerats hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till ersättning av den&lt;br&gt;ersättningsskyldige för förlusten mot avskrivning på&lt;br&gt;fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust&lt;br&gt;därför att ersättning inte har bestämts eller blivit för låg och ersättningen&lt;br&gt;efter överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den&lt;br&gt;ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prövats av&lt;br&gt;domstol. Rätt till ersättning finns också för förlust till följd av att&lt;br&gt;överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar eller om att&lt;br&gt;förebyggande eller avhjälpande åtgärder skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid&lt;br&gt;miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in bestämmelser&lt;br&gt;som skall hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av&lt;br&gt;ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess&lt;br&gt;betalning gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i&lt;br&gt;inskrivningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall ersättningen&lt;br&gt;deponeras hos länsstyrelsen, även om depositionen inte behövs enligt&lt;br&gt;6 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719). Bestämmelserna i 6 kap. 17-&lt;br&gt;19 §§ i samma lag skall tillämpas i fråga om sådan deposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;32 kap. Skadestånd for vissa miljöskador och andra enskilda Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;anspråk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada och&lt;br&gt;sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet&lt;br&gt;har orsakat i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts&lt;br&gt;dock endast om skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;ersätts bara i den utsträckning den störning som har orsakat skadan inte&lt;br&gt;skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess&lt;br&gt;allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande&lt;br&gt;strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall&lt;br&gt;då särskilda bestämmelser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grundvattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenverksamhet. För sådana&lt;br&gt;skador tillämpas 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första&lt;br&gt;stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art,&lt;br&gt;andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger&lt;br&gt;övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller&lt;br&gt;andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett sprängningsarbete&lt;br&gt;eller av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för&lt;br&gt;skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför&lt;br&gt;eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder&lt;br&gt;som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i&lt;br&gt;omsorg vid arbetets utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför&lt;br&gt;särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den&lt;br&gt;som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsansvariga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver&lt;br&gt;eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av&lt;br&gt;fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har&lt;br&gt;andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten&lt;br&gt;och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva&lt;br&gt;den skadegörande verksamheten är han eller hon skadeståndsskyldig&lt;br&gt;enligt detta kapitel endast om han eller hon har orsakat skadan&lt;br&gt;uppsåtligen eller genom vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som&lt;br&gt;utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av&lt;br&gt;fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på&lt;br&gt;fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar de&lt;br&gt;solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning&lt;br&gt;gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga&lt;br&gt;skadan och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för framtida skador på egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida&lt;br&gt;skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst&lt;br&gt;årligt belopp. Andras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på&lt;br&gt;detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som&lt;br&gt;fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet och&lt;br&gt;som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i&lt;br&gt;denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller&lt;br&gt;verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och&lt;br&gt;ersättningen till följd av överenskommelse mellan den&lt;br&gt;ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av någon annan&lt;br&gt;anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till&lt;br&gt;gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att borgenärens fordran i&lt;br&gt;denna del skrivs av på fordringshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen av fastighet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet helt&lt;br&gt;eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid&lt;br&gt;användningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran&lt;br&gt;lösas in av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också, om någon som är ansvarig för&lt;br&gt;efterbehandling enligt 10 kap. vidtar en åtgärd som medför att&lt;br&gt;fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller att synnerligt men&lt;br&gt;uppkommer vid användningen. Vad som nu har sagts gäller dock inte om&lt;br&gt;ansvaret för efterbehandling vilar även på ägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).&lt;br&gt;Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år&lt;br&gt;före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot den som&lt;br&gt;bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan tillstånd, väcka&lt;br&gt;talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om att skyddsåtgärder eller&lt;br&gt;andra försiktighetsmått skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 kap. Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada som avses i&lt;br&gt;32 kap. och för betalning av kostnader som har uppkommit vid&lt;br&gt;tillämpning av 26 kap. 17 eller 18 § skall om kostnaden är hänförlig till&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet, det finnas miljöskadeförsäkring och sanerings-&lt;br&gt;försäkring med villkor som har godkänts av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken kräver tillstånd eller anmälan skall bidra&lt;br&gt;till försäkringarna med belopp som framgår av tabeller som har godkänts&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen&lt;br&gt;skall betalas i förskott för kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- och&lt;br&gt;sakskada som avses i 32 kap. om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 32 kap., men inte kan&lt;br&gt;få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Från saneringsförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning för saneringskostnader som har&lt;br&gt;uppkommit med anledning av att en tillsynsmyndighet har begärt&lt;br&gt;verkställighet enligt 26 kap. 17 § eller meddelat förordnande om rättelse&lt;br&gt;enligt 26 kap. 18 §, om den som är ansvarig enligt denna balk inte kan&lt;br&gt;betala. Ersättning som nu sagts skall dock inte betalas för kostnader som&lt;br&gt;har uppkommit med anledning av räddningsinsatser enligt räddnings-&lt;br&gt;tjänstlagen (1986:1102).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen eller saneringsförsäkringen&lt;br&gt;inte har betalats inom trettio dagar efter anmaning, skall&lt;br&gt;försäkringsgivaren göra anmälan till tillsynsmyndigheten om&lt;br&gt;betalningsförsummelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid vite att&lt;br&gt;fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krav&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljöklass 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljöklass 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kategori 2a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kategori 2b &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kategori 2c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;avsedd för for-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;avsedd för for-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;don med kataly-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;don utan kataly-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tisk avgasrening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tisk avgasrening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svavelhalt, högst&lt;br&gt;massprocent&lt;br&gt;Ångtryck vid 37,8° C,&lt;br&gt;högst kilopascal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,01&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70795&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70795&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.005&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ångtryck vid 37,8° C,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45765&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45V65&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lägst kilopascal&lt;br&gt;Förångat vid 70°C,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15-42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;volymprocent&lt;br&gt;Förångat vid 100°C,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47750&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47750&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45-72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lägst volymprocent&lt;br&gt;Förångat vid 180°C.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lägst volymprocent&lt;br&gt;Slutkokpunkt, högst °C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bensenhalt vid 15°C.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;högst volymprocent&lt;br&gt;Aromatindex&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, högst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aromathalt,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;högst volymprocent&lt;br&gt;Syrehalt, högst mass-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blyhalt vid 15&amp;lt;&amp;gt;C.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;högst milligram per&lt;br&gt;liter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosforhalt, högst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inte&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;milligram per liter&lt;br&gt;Tillsatsämnen&lt;br&gt;Densitet vid 15°C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;mätbar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;680-720&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kg/m&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Olefinhalt högst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;volymprocent&lt;br&gt;n-Hexanhalt högst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;volymprocent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bensin i miljöklass 2 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för insugnings-&lt;br&gt;respektive insprutningsventiler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Avser tiden fr.om. den 15 maj t.o.m. den 30 augusti i X-, Y-. Z-. AC- och BD-län samt tiden fr.o.m. den 15 april&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.om. den 30 september i övriga län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Avser övrig tid än den som anges under'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Med aromatindex avses halten aromatiska kolväten dividerat med 13 med tillägg av bensenhalten varvid halterna&lt;br&gt;uttrycks i volymprocent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Får ej innehålla askbildande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag är tillämplig på vattenverksamhet och vattenanläggningar.&lt;br&gt;Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar finns också i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § De definitioner som finns i miljöbalken gäller också i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När vattenverksamhet enligt denna lag skall bedrivas inom ramen för&lt;br&gt;en samfallighet, skall tillses att var och en av deltagarna tillgodoses utan&lt;br&gt;väsentlig nackdel för någon annan deltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det vid tillståndsprövningen av vattenverksamhet framgår att&lt;br&gt;verksamheten utan väsentlig ändring kan bedrivas så att den medför en&lt;br&gt;betydande nytta för någon annan, skall på begäran av denne villkor&lt;br&gt;meddelas om detta. Sådana villkor far dock inte meddelas om det finns&lt;br&gt;förutsättningar för att bilda en samfallighet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får nytta enligt första stycket skall betala skälig ersättning till&lt;br&gt;tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndshavare som får en kostnad på grund av villkor enligt första&lt;br&gt;stycket har rätt till ersättning enligt 31 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Rådighet över vatten m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För att få bedriva vattenverksamhet skall verksamhetsutövaren ha&lt;br&gt;rådighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet.&lt;br&gt;Rådighet över en fastighets vatten kan också någon ha till följd av&lt;br&gt;upplåtelse av fastighetsägaren eller, enligt vad som är särskilt föreskrivet,&lt;br&gt;förvärv tvångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel i&lt;br&gt;vattnet, även om en större del av vattnet rinner fram på den enes fastighet&lt;br&gt;än på den andres.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som vill bedriva vattenverksamhet har för detta ändamål&lt;br&gt;rådighet som anges i 1 §, om vattenverksamheten innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vattenreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän värmeförsörjning&lt;br&gt;eller bevattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. markavvattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vattenverksamhet som behövs för allmän väg, allmän farled eller Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;allmän hamn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vattenverksamhet som behövs för att motverka förorening genom&lt;br&gt;avloppsvatten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vattenverksamhet som behövs för järnväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Staten, kommuner och vattenförbund har rådighet som anges i 1 § för&lt;br&gt;att bedriva sådan vattenverksamhet som är önskvärd från allmän miljö-&lt;br&gt;eller hälsosynpunkt eller som främjar fisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också sådan&lt;br&gt;rådighet för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge&lt;br&gt;eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt&lt;br&gt;förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 5 § andra stycket,&lt;br&gt;far rensningsmassoma läggas på närmaste strand, om det inte medför&lt;br&gt;avsevärda olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Massorna far&lt;br&gt;annars föras till ett lämpligt ställe i närheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassoma läggs upp.&lt;br&gt;Den som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;förebygga eller minska skada av uppläggningen. Kravet gäller inte&lt;br&gt;åtgärder som leder till att verksamhetsutövaren därigenom drabbas av&lt;br&gt;oskäliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lägger upp massorna och därigenom skadar annans egendom,&lt;br&gt;skall betala ersättning för vad som skadas. Ersättning skall dock endast&lt;br&gt;betalas för skador som kvarstår sedan förebyggande eller avhjälpande&lt;br&gt;åtgärder har utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för&lt;br&gt;sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan&lt;br&gt;byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden&lt;br&gt;lider skada av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än&lt;br&gt;strandägare kan ha denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Tillhör en fallsträcka olika ägare, far en av dem tillgodogöra sig&lt;br&gt;vattenkraften i hela sträckan, om denna ägare råder över mer än hälften&lt;br&gt;av kraften på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot&lt;br&gt;alla och inte är begränsad till tiden. Hänsyn skall tas till den kraft som&lt;br&gt;svarar mot andelar i en sådan samfallighet som avses i 1 kap. 3 §&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen (1970:988).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller även när någon i ett vattenkraftverk vill tillgodogöra sig&lt;br&gt;vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag, om det&lt;br&gt;gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk&lt;br&gt;synpunkt nödvändig förutsättning för kraftverkets tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen far besluta att ett strömfall eller särskild rätt till det far tas&lt;br&gt;i anspråk, om någon som vill tillgodogöra sig vattenkraften har ansökt&lt;br&gt;om det och det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nödvändigt att det tas i anspråk ett sådant strömfall som någon annan än&lt;br&gt;staten har och som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått ett tillstånd som avses i första stycket skall inom ett&lt;br&gt;år från det att tillståndet beviljades ansöka om bestämmande av&lt;br&gt;ersättning hos miljödomstolen för vad som tas i anspråk enligt första&lt;br&gt;stycket. Om ansökan inte görs inom den tiden, upphör tillståndet att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att ta strömfall i anspråk på grund av ett beslut enligt första&lt;br&gt;stycket far inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren till&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får besluta de villkor for rättighetens utnyttjande som&lt;br&gt;behövs från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som bedriver en vattenverksamhet eller råder över en&lt;br&gt;vattentillgång enligt 2 § är skyldig att vid allvarlig vattenbrist avstå det&lt;br&gt;vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna&lt;br&gt;vattenförsörjningen eller för något annat allmänt behov, om vattenbristen&lt;br&gt;orsakas av torka eller någon annan jämförlig omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lider skada genom att avstå vatten har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som bedriver verksamheten&lt;br&gt;eller råder över vattentillgången att iaktta sin skyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket. Länsstyrelsen far då bestämma att beslutet skall gälla även om&lt;br&gt;det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Markawattningssamfälligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ansöker någon om tillstånd enligt miljöbalken till en markavvattning&lt;br&gt;skall verksamheten bedrivas så att den blir till nytta även för en annan&lt;br&gt;fastighet, om det begärs av ägaren till den andra fastigheten och det&lt;br&gt;prövas lämpligt. Ägare av fastigheter för vilka markavvattningen medför&lt;br&gt;nytta skall delta i verksamheten. Skyldighet att delta i annan&lt;br&gt;markavvattning än dikning finns dock endast om det begärs av ägare till&lt;br&gt;fastigheter som får mer än hälften av den beräknade nyttan av&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare, om&lt;br&gt;vägen medför en avsevärd inverkan på markavvattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För utförande och drift av verksamheten utgör deltagarna en&lt;br&gt;samfallighet. Tillståndet till verksamheten samt anläggningar och&lt;br&gt;rättigheter som hör till verksamheten är samfällda för deltagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en samfällighet har bildats, gäller för samfälligheten vad som i&lt;br&gt;denna lag och i miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av&lt;br&gt;en anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs av Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;deltagare i samfalligheten och omfattas av markavvattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kostnaderna för verksamhet som utgör markavvattning fördelas&lt;br&gt;mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattning skall delas in i avdelningar som avgränsas med hänsyn&lt;br&gt;till olikheterna, om det med hänsyn till olikheter i naturförhållandena&lt;br&gt;eller av någon annan anledning kan antas att ett visst område skulle få en&lt;br&gt;avsevärt mindre kostnad i förhållande till nyttan av markavvattningen om&lt;br&gt;ett annat område inte hade omfattats av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad deltagarna har kommit överens om kostnadsfördelningen skall&lt;br&gt;läggas till grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med panträtt i de&lt;br&gt;fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av markavvattningen&lt;br&gt;medger det. Om en fastighet svarar för gemensam inteckning, krävs det&lt;br&gt;dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som&lt;br&gt;föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av&lt;br&gt;rättsägare behövs inte, om överenskommelsen inte har väsentlig&lt;br&gt;betydelse för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bestämmelserna i 1-3 §§ gäller inte i fråga om markavvattning som&lt;br&gt;söks av någon annan än en ägare av en fastighet eller en väghållare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattning och avledande av avloppsvatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kan ledningar för en markavvattning med väsentlig fördel användas&lt;br&gt;för att avleda avloppsvatten från en fastighet, skall ägaren av denna&lt;br&gt;fastighet delta i verksamheten, om ägaren själv eller den sökande till&lt;br&gt;mark-avvattningen begär det. Detta skall gälla även vid avledande av&lt;br&gt;avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggning. Vad som sägs om fastighetens ägare skall då i stället&lt;br&gt;gälla huvudmannen för anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning fördelas&lt;br&gt;mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till den&lt;br&gt;mängd och det slag av vatten som tillförs ledningen samt till vad som kan&lt;br&gt;anses skäligt med hänsyn till intressenternas nytta av ledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan&lt;br&gt;avloppsintressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om avledande av avloppsvatten från&lt;br&gt;fastigheter får tillämpas även i fråga om avledande av avloppsvatten från&lt;br&gt;byggnader och anläggningar som inte hör till någon fastighet, om det kan&lt;br&gt;ske utan olägenhet av betydelse för de övriga deltagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelserna i 5-7 §§ gäller inte avledande av avloppsvatten från&lt;br&gt;enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för en allmän vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattning och vägföretag m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas genom en väg eller&lt;br&gt;ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och vill väghållaren&lt;br&gt;själv utföra åtgärden, har väghållaren rätt till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det inte oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av väghållaren, om&lt;br&gt;åtgärden behövs för avvattning till 1,2 meters djup av åker och äng som&lt;br&gt;sedan vägens tillkomst eller sedan minst tjugofem år räknat från dagen&lt;br&gt;för begäran om åtgärden varit att hänföra till åker eller äng. Väghållarens&lt;br&gt;kostnadsansvar gäller inte i fråga om ägovägar eller därmed jämförliga&lt;br&gt;vägar och inte heller i fråga om broar och annan vattenverksamhet som&lt;br&gt;har bedrivits i överensstämmelse med tillstånd som har meddelats enligt&lt;br&gt;miljöbalken, vattenlagen (1983:291) eller vattenlagen (1918:523).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När väghållaren inte har kostnadsansvar enligt andra stycket, skall&lt;br&gt;åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om den kostnad som väghållaren har enligt 9 § andra stycket&lt;br&gt;avsevärt överstiger värdet av den skada som uppstår om åtgärden inte&lt;br&gt;utförs, far väghållaren i stället för att bekosta åtgärden betala ersättning&lt;br&gt;för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär att ett&lt;br&gt;vattenavlopp för en framtida markavvattning skall göras genom vägen,&lt;br&gt;skall väghållaren utföra åtgärden om det kan göras utan olägenhet för&lt;br&gt;vägens framtida brukbarhet. I fråga om kostnadsansvaret för den&lt;br&gt;fördyring av byggandet och driften av vägen som åtgärden medför gäller&lt;br&gt;9 § andra och tredje stycket samt 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan begäran skall framställas hos väghållaren eller, i fråga om&lt;br&gt;enskild väg för vilken det ännu inte finns någon väghållningsskyldighet,&lt;br&gt;hos den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig&lt;br&gt;och i fråga om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för mark-&lt;br&gt;avvattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i 9-11 §§ innebär inte någon inskränkning i den&lt;br&gt;rätt som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller&lt;br&gt;någon annan särskild rättsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna i 9-12 §§ gäller också i fråga om banvallar för&lt;br&gt;järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Bevattningssamfalligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om flera ansöker om tillstånd enligt miljöbalken till vattentäkt for&lt;br&gt;bevattning ur samma vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan&lt;br&gt;dem, får det vid meddelande av tillstånd bestämmas att tillståndshavama&lt;br&gt;skall utgöra en samfallighet för sådan fördelning&lt;br&gt;(bevattningssamfallighet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har fått tillstånd till en vattentäkt för bevattning och någon&lt;br&gt;annan söker tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma&lt;br&gt;vattentillgång, far miljödomstolen, om det finns särskilda skäl, vid&lt;br&gt;meddelande av det nya tillståndet bestämma att tillståndshavama skall&lt;br&gt;utgöra en bevattningssamfallighet. Om en samfallighet bildas enligt&lt;br&gt;första stycket får i stället bestämmas att den som redan har tillstånd skall&lt;br&gt;ingå i samfalligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om, sedan en samfallighet har bildats, någon gör en ansökan om&lt;br&gt;tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, far&lt;br&gt;miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till vattentäkten bestämma&lt;br&gt;att tillståndshavaren skall ingå i samfalligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Deltagarna i en bevattningssamfallighet fördelar tillgängligt vatten&lt;br&gt;mellan sig, om det behövs på grund av vattenbrist eller någon annan&lt;br&gt;omständighet eller om någon deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta vatten.&lt;br&gt;Vid fördelningen skall de villkor iakttas som har bestämts av&lt;br&gt;miljödomstolen i samband med att tillstånd meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen bestämma att gemensamma&lt;br&gt;anläggningar för bevattning skall inrättas för samtliga eller vissa av dem&lt;br&gt;som skall ingå i samfalligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En gemensam anläggning far endast inrättas för sådana deltagare i&lt;br&gt;samfalligheten för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i&lt;br&gt;anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gemensam anläggning far inte inrättas, om de som skall delta i&lt;br&gt;anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda&lt;br&gt;skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som&lt;br&gt;har störst nytta av anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är synnerligen&lt;br&gt;angeläget för att tillgodose motstående allmänna och enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda för dem&lt;br&gt;som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt för utförande&lt;br&gt;och drift av anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som har lösts in för gemensamma anläggningar är samfälld för&lt;br&gt;de fastigheter som vid inlösen ägs av deltagare i samfälligheten och&lt;br&gt;omfattas av bevattningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En bevattningssamfallighets förvaltningskostnader och kostnader för&lt;br&gt;utförande och drift av gemensamma anläggningar fördelas mellan&lt;br&gt;deltagarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vatten som var och en får ta ut enligt meddelat tillstånd. I enlighet med&lt;br&gt;detta bestäms andelstal för varje deltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får särskilda andelstal bestämmas for en&lt;br&gt;viss del av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är lämpligt, får kostnaderna för driften av gemensamma&lt;br&gt;anläggningar fördelas genom avgifter som beräknas på grundval av den&lt;br&gt;omfattning i vilken varje deltagare utnyttjar anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vad deltagarna har överenskommit om andelstalen och grunderna för&lt;br&gt;avgifitsberäkningen skall läggas till grund för miljödomstolens dom, om&lt;br&gt;borgenärer med panträtt i fastigheter som ägs av deltagare och omfattas&lt;br&gt;av bevattningsverksamheten medger det. Om en fastighet svarar för&lt;br&gt;gemensam inteckning, krävs dessutom de medgivanden från&lt;br&gt;fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22&lt;br&gt;kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs inte, om&lt;br&gt;överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Vattenregleringssamfälligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vattenreglering för kraftändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöbalken till vattenreglering för kraftändamål skall miljödomstolen&lt;br&gt;besluta att ägare av andra strömfall som far nytta av regleringen skall&lt;br&gt;delta i regleringsverksamheten. Detta skall ske om mer än hälften av&lt;br&gt;verksamhetens nytta belöper på de strömfall som tillhör den som&lt;br&gt;framställer yrkandet och dem som förenat sig med denne samt varje&lt;br&gt;strömfall som yrkandet avser är utbyggt eller kan beräknas bli utbyggt&lt;br&gt;för kraftändamål inom den närmaste tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt miljöbalken till&lt;br&gt;vattenreglering för kraftändamål, skall miljödomstolen på yrkande av&lt;br&gt;ägaren av ett annat strömfall som får nytta av regleringen besluta att&lt;br&gt;denne skall delta i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Har beslut enligt 1 § meddelats, utgör samtliga deltagare i&lt;br&gt;regleringsverksamheten en samfällighet för utförande och drift av&lt;br&gt;verksamheten. Tillståndet till verksamheten samt anläggningar och&lt;br&gt;rättigheter som hör till den är samfällda för deltagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en samfällighet har bildats gäller vad som i denna lag och i&lt;br&gt;miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av en anläggning&lt;br&gt;istället samfälligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs av&lt;br&gt;deltagarna i samfälligheten och till vilka deras strömfall hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kostnaderna för regleringsverksamheten fördelas mellan deltagarna&lt;br&gt;på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn främst till den nytta var och en har av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i ett&lt;br&gt;vattendrag och det på grund av detta behövs flera dammbyggnader eller&lt;br&gt;särskilda anläggningar, skall, om det behövs, kostnaderna för varje sådan&lt;br&gt;del av verksamheten beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall&lt;br&gt;läggas till grund för miljödomstolens dom, om borgenärer med panträtt i&lt;br&gt;de fastigheter till vilka deltagarnas strömfall hör medger det. Om en&lt;br&gt;fastighet svarar för gemensam inteckning, krävs det dessutom de&lt;br&gt;medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för&lt;br&gt;relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs&lt;br&gt;inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenreglering för bevattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd till&lt;br&gt;vattenreglering för bevattning skall miljödomstolen besluta att andra som&lt;br&gt;har tillstånd till vattentäkt för bevattning och som far stadigvarande&lt;br&gt;fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna skall&lt;br&gt;delta i regleringsverksamheten. Detta skall ske om den som framställer&lt;br&gt;yrkandet och de som förenat sig med denne om verksamheten har större&lt;br&gt;fördel av regleringsverksamheten än de som yrkandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för&lt;br&gt;bevattning, skall på yrkande av någon annan som har tillstånd till&lt;br&gt;vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av regleringen&lt;br&gt;genom förbättrade möjligheter att bevattna beslutas att denne skall delta i&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § När det gäller vattenreglering för bevattning skall 2 och 3 §§&lt;br&gt;tillämpas med följande avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, vid inlösen, ägs av&lt;br&gt;deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen&lt;br&gt;sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;främst till den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt meddelat&lt;br&gt;tillstånd till vattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av 3 § tredje stycket första meningen gäller att&lt;br&gt;medgivande skall lämnas av borgenärer som har panträtt i fastigheter&lt;br&gt;som ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning&lt;br&gt;regleringen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenreglering på grund av överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Har tillstånd till vattenregleringsverksamhet meddelats på ansökan av&lt;br&gt;flera som till gemensam nytta vill utföra verksamheten, utgör sökandena&lt;br&gt;en samfallighet för utförande och drift av verksamheten, om de inte har&lt;br&gt;kommit överens om annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vattenregleringsverksamhet, till vilken tillstånd har lämnats enligt&lt;br&gt;första stycket, avser olika slag av ändamål, skall 1 och 4 §§ inte&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § För vattenregleringsverksamhet enligt 6 § gäller i tillämpliga delar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i fråga om inlösen: 2 § tredje stycket och 5 § andra stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i fråga om kostnadsfördelningen: 3 § samt 5 § tredje och fjärde&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bygdeavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som har tillstånd till vattenverksamhet skall betala en årlig&lt;br&gt;bygdeavgift som bestäms av miljödomstolen att tas ut efter&lt;br&gt;avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 2 och 3 §§, om verksamheten&lt;br&gt;innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. drift av ett vattenkraftverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ytvattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser vattenverksamheten utvidgning av annan vattenverksamhet&lt;br&gt;eller, om utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenverksamheter,&lt;br&gt;för vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken, skall en gemensam&lt;br&gt;avgift fastställas såsom för en enda verksamhet. Denna avgift ersätter&lt;br&gt;tidigare avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av&lt;br&gt;regeringen användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av&lt;br&gt;vattenverksamheten eller anläggningar för denna som inte har ersatts&lt;br&gt;enligt 31 kap. miljöbalken och för att gottgöra sådana skador, dels för att&lt;br&gt;tillgodose allmänna ändamål för den bygd som berörs av&lt;br&gt;vattenverksamheten eller anläggningar för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avgiftsenheter är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt som&lt;br&gt;omfattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring&lt;br&gt;och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets rymd som&lt;br&gt;omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter, varje ytter-&lt;br&gt;ligare enhet om 50 000 kubikmeter intill 1 000 miljoner kubikmeter samt&lt;br&gt;varje enhet om 100 000 kubikmeter därutöver, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter i&lt;br&gt;sekunden av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk eller vattenregleringar, om&lt;br&gt;antalet avgiftsenheter är mindre än femhundra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften for varje Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;avgiftsenhet, om verksamheten tillhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klass 1: 0,5 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 2: 1 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 3: 1,5 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 4: 2 promille av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje&lt;br&gt;avgiftsenhet, om verksamheten tillhör&lt;br&gt;klass 1: 5 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 2:10 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 3: 15 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 4: 20 procent av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1962:381) om allmän försäkring for det år som avgiften avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inplacering i avgiftsklass skall det tas hänsyn till de mindre eller&lt;br&gt;större forändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större&lt;br&gt;olägenheter eller fördelar för bygden som vattenverksamheten eller&lt;br&gt;anläggningar för denna medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bygdeavgift skall tas ut från och med kalenderåret närmast efter det&lt;br&gt;år då tillståndet till vattenverksamhet togs i anspråk till och med det år då&lt;br&gt;verksamheten läggs ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till läns-&lt;br&gt;styrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljödomstolen eller länsstyrelsen får, om det är lämpligare, i stället&lt;br&gt;för att meddela villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga&lt;br&gt;tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det&lt;br&gt;vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom något angränsande&lt;br&gt;vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en&lt;br&gt;årlig avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av miljödomstolen eller&lt;br&gt;länsstyrelsen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som&lt;br&gt;anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet för det år&lt;br&gt;då avgiften fastställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om vattenverksamhet som avses i 1 § eller anläggningar för denna&lt;br&gt;kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring i&lt;br&gt;de naturliga vattenståndsförhållandena, skall den som har tillstånd till&lt;br&gt;verksamheten betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fisket&lt;br&gt;inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften bestäms av miljödomstolen att tas ut efter avgiftsenheter och&lt;br&gt;avgiftsklasser enligt 7 och 8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser vattenverksamhet utvidgning av annan vattenverksamhet eller,&lt;br&gt;om utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenverksamheter, för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken, skall en gemensam avgift&lt;br&gt;fastställas såsom för en enda verksamhet. Denna avgift ersätter tidigare&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Avgiftsenheter är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt som&lt;br&gt;omfattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring&lt;br&gt;och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets rymd som&lt;br&gt;omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och varje&lt;br&gt;enhet om 50 000 kubikmeter därutöver, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter i&lt;br&gt;sekunden av den vattenmängd som högst far ledas bort enligt meddelat&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk och vattenregleringar, om&lt;br&gt;antalet avgiftsenheter är mindre än tio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje&lt;br&gt;avgiftsenhet, om verksamheten tillhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klass 1: 0,05 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 2: 0,1 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 3: 0,15 promille av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 4: 0,2 promille av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje&lt;br&gt;avgiftsenhet, om verksamheten tillhör&lt;br&gt;klass 1: 1 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 2: 5 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 3: 10 procent av basbeloppet,&lt;br&gt;klass 4: 15 procent av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde&lt;br&gt;som berörs av vattenverksamheten eller anläggningar för denna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den utsträckning i vilken vattenförhållandena och fisket påverkas av&lt;br&gt;vattenverksamheten eller anläggningar för denna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- omfattningen av de förpliktelser som verksamhetsutövaren har ålagts&lt;br&gt;enligt 5 § eller i villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är ringa, får&lt;br&gt;miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämma att av giftsskyldigheten&lt;br&gt;skall fullgöras genom engångsbetalning. Ett sådant villkor skall meddelas&lt;br&gt;om det årliga avgiftsbeloppet skulle understiga femhundra kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En årlig fiskeavgift enligt 6 § skall tas ut från och med kalenderåret&lt;br&gt;närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på&lt;br&gt;vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring med-&lt;br&gt;elades till och med det år då verksamheten läggs ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång&lt;br&gt;betalas till Fiskeriverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsavgift skall betalas till Fiskeriverket senast vid den tidpunkt&lt;br&gt;som anges när avgiften bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Prövningen av viss vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansökningsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelser om ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § miljöbalken.&lt;br&gt;Ansökningsmål är även mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bestämmande enligt 2 kap. 9 § av ersättning för rätten att ta i&lt;br&gt;anspråk ett strömfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inrättande enligt 4 kap. 3 § av en gemensam anläggning för bevatt-&lt;br&gt;ning, sedan en samfällighet enligt 4 kap. har bildats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. överflyttning enligt 8 kap. 3 § första stycket av rätten till andelskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål. enligt&lt;br&gt;17 § första stycket eller omprövning enligt 17 § andra stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fastställelse enligt 18 § av en överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stämningsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Stämningsmål är talan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på&lt;br&gt;att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av laga&lt;br&gt;beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ersättning för skada eller intrång genom en sådan anläggning som&lt;br&gt;avses i 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättning för skada genom utrivning av en vattenanläggning, om&lt;br&gt;utrivningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd skulle ha behövts,&lt;br&gt;eller ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt&lt;br&gt;11 kap. 22 § andra stycket miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ersättning enligt 2 kap. 10 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål, i en&lt;br&gt;vattenreglering enligt 5 kap. 1 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. särskild tvångsrätt, utan samband med pågående ansökningsmål,&lt;br&gt;enligt 2 kap. 6§ tredje stycket denna lag och 28 kap. 10-13 §§&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. omprövning enligt 8 kap. 2 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. meddelande av bestämmelser enligt 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ersättning enligt 31 kap. 33 § miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning inte&lt;br&gt;underhålls i enlighet med 11 kap. 17 eller 18 §§ miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. ersättning för skada på grund av att vattenverksamhet inte drivs i&lt;br&gt;enlighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut eller,&lt;br&gt;om sådana villkor saknas, drivs så att det genom inverkan på&lt;br&gt;vattenförhållandena skadar allmänna eller enskilda intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. ersättning enligt 28 kap. 11 § miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap. 11 § miljöbalken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. fördelning av vatten enligt 9 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelser om förfarandet vid miljödomstolama i ansökningsmål&lt;br&gt;finns även i 22 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om vattenverksamhet avser utförande av ett vattenkraftverk, skall&lt;br&gt;ansökan innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra&lt;br&gt;strömfallsfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan enligt 1 § 1 skall innehålla ritningar jämte beskrivning av&lt;br&gt;strömfallets läge och beskaffenhet, uppgift om erbjudna ersätt-&lt;br&gt;ningsbelopp samt övriga upplysningar som behövs för att bedöma&lt;br&gt;ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en ansökan enligt 1 § 3 skall fogas dels ett gravationsbevis rörande&lt;br&gt;den fastighet varifrån rätten till andelskraft skall flyttas över, dels&lt;br&gt;överenskommelser som har träffats med borgenärer med panträtt i&lt;br&gt;fastigheten och andra rättsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Innan miljödomstolen meddelar en dom om ersättning för strömfall&lt;br&gt;som skall avstås enligt 2 kap. 9 § och utgör fastighetsdel, skall en karta&lt;br&gt;med beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha&lt;br&gt;utmärkts i den ordning som gäller för fastighetsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan miljödomstolen meddelar en dom om tillstånd till ett&lt;br&gt;vattenkraftverk, skall domstolen se till att det finns en lämplig fastighet,&lt;br&gt;som ägs av sökanden och med vilken rätten till tillgodogörandet av&lt;br&gt;vattenkraften för framtiden skall vara förenad (strömfallsfastighet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Domar i mål som rör vattenverksamhet skall utöver vad som följer&lt;br&gt;av 22 kap. 25 § miljöbalken i förekommande fall även innehålla&lt;br&gt;bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de områden som får tas i anspråk för vattenverksamheten och de&lt;br&gt;särskilda tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. strömfallsfastighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattnings-&lt;br&gt;samfällighet samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för&lt;br&gt;verksamheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om&lt;br&gt;kostnadsbidrag härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Fastställs bestämmelser om innehållande och tappning av vatten för&lt;br&gt;att under osedvanliga förhållanden tillgodose säkerheten hos en vatten-&lt;br&gt;anläggning och kan de skador som följer om bestämmelserna utnyttjas&lt;br&gt;inte lämpligen uppskattas på förhand, får miljödomstolen skjuta upp&lt;br&gt;frågan om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på det Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sätt som föreskrivs i 24 kap. 13 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid miljödomstolarna i stämningsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Talan i stämningsmål väcks genom ansökan om stämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Förberedelsen är skriftlig eller muntlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelser och andra meddelanden till parterna skall delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall än som avses i&lt;br&gt;42 kap. 18 § första stycket 1-4 rättegångsbalken, skall miljödomstolen ha&lt;br&gt;den sammansättning som anges i 20 kap. 4 § första stycket miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förelägganden för parterna att avge skriftligt svaromål&lt;br&gt;eller att inställa sig vid muntlig förberedelse eller vid huvudförhandling&lt;br&gt;och om parts utevaro från ett sådant sammanträde gäller rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser rörande en sak, varom förlikning inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om förfarandet i stämningsmål gäller i övrigt&lt;br&gt;bestämmelserna om ansökningsmål i 22 kap. 11 § fjärde stycket, 12 och&lt;br&gt;13 §§, 16 § första stycket, 18 och 20 §§, 21 § första och andra stycket&lt;br&gt;samt 24 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt 2 § 6 gäller också 22 kap. 23 och 28 §§ miljöbalken. Om&lt;br&gt;det i ett sådant mål är fråga om arbete för att förebygga eller minska&lt;br&gt;skador eller olägenheter till följd av verksamhet enligt balken eller denna&lt;br&gt;lag, gäller även 22 kap. 14 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos&lt;br&gt;miljödomstolen enligt 21 kap. 1 § första stycket 3 miljöbalken eller om&lt;br&gt;ändrade bestämmelser om vattentappning enligt 13 § detta kapitel,&lt;br&gt;handläggs målet i dess helhet som ett ansökningsmål, om inte målet med&lt;br&gt;stöd av 21 kap. 1 § andra stycket miljöbalken ändå behandlas som ett&lt;br&gt;stämningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beslut om borttagande eller ändring av en vattenanläggning&lt;br&gt;meddelats av miljödomstolen i ett stämningsmål, av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten med stöd av lagen (1990:746) om betalnings-&lt;br&gt;föreläggande och handräckning eller av tillsynsmyndigheten enligt 26&lt;br&gt;kap. 9, 10 eller 18 § miljöbalken och görs en ansökan som avses i första&lt;br&gt;stycket, far miljödomstolen i ansökningsmålet bestämma att beslutet inte&lt;br&gt;får verkställas innan målet har blivit slutligt avgjort eller miljödomstolen&lt;br&gt;förordnar annat. Sökanden skall ställa säkerhet för kostnader och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånds giltighet, omprövning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om&lt;br&gt;innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillstånds-&lt;br&gt;havaren, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose&lt;br&gt;den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till&lt;br&gt;formån for allmänna farleder, allmänna hamnar, bevattnings- och&lt;br&gt;markavvattningssamfalligheter samt avloppsföretag kan sådana&lt;br&gt;bestämmelser fastställas på ansökan av huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av miljödomstolen efter&lt;br&gt;ansökan av den som driver en annan vattentäkt som är beroende av&lt;br&gt;samma vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan&lt;br&gt;vattentäkt. Därvid äger vad som i 16 kap. 11 § miljöbalken föreskrivs om&lt;br&gt;jämkning av verksamheten eller företräde åt den ena verksamheten&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § På ansökan av länsstyrelse eller den avgiftsskyldige far&lt;br&gt;miljödomstolen föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän&lt;br&gt;fiskeavgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av vatten-&lt;br&gt;verksamhetens verkningar eller till bestående hinder att utnyttja&lt;br&gt;verksamheten i den avsedda omfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ändring av en sådan avgift far även tas upp till prövning i&lt;br&gt;samband med en omprövning enligt 24 kap. 5 och 8 §§ miljöbalken samt&lt;br&gt;13 och 14 §§ detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Saknas bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten&lt;br&gt;beträffande en vattenverksamhet eller bestämmelser om nyttjandet av en&lt;br&gt;vattentäkt eller är meddelade bestämmelser ofullständiga, far&lt;br&gt;miljödomstolen på talan av den som lider skada genom de rådande&lt;br&gt;förhållandena fastställa sådana bestämmelser som är ägnade att för&lt;br&gt;framtiden förebygga eller minska skador. Bestämmelserna får inte ändra&lt;br&gt;vad som lagligen kan gälla och inte heller skada tredje mans rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade förhållanden i samfälligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om en dom eller ett beslut enligt 24 kap. 5 eller 8 § miljöbalken&lt;br&gt;eller 13-16 §§ inverkar på frågan om en samfällighets fortsatta bestånd,&lt;br&gt;kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, far meddelas&lt;br&gt;de ändrade bestämmelser som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder, sedan en samfällighet har bildats enligt denna lag, i andra fall&lt;br&gt;än som avses i första stycket ändrade förhållanden som inte i ringa mån&lt;br&gt;inverkar på frågan om sättet för verksamhetens bedrivande, kretsen av&lt;br&gt;deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem. far frågan på ansökan&lt;br&gt;av en deltagare omprövas av miljödomstolen. Även utan att sådana för-&lt;br&gt;hållanden har inträtt, får en omprövning äga rum, om någon vill ansluta&lt;br&gt;sig som deltagare eller i det tidigare avgörandet har föreskrivits att frågan&lt;br&gt;far omprövas efter en viss tid och denna tid har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövningen gäller bestämmelserna om vattenverksamhet i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inträder som deltagare i en bestående samfällighet skall&lt;br&gt;åläggas att i skälig utsträckning ersätta de övriga deltagarna deras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader som nedlagts i gemensamma anläggningar. Vad som sagts nu Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;gäller också när andelstalet höjs för en deltagare som ingår i en&lt;br&gt;samfallighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En överenskommelse om att någon skall inträda i eller utträda ur en&lt;br&gt;samfallighet enligt denna lag, att en deltagares andelstal skall ändras eller&lt;br&gt;att samfälligheten skall upphöra har samma verkan som en tillståndsdom&lt;br&gt;eller ett tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan av en&lt;br&gt;deltagare godkänns av miljödomstolen. Ett sådant godkännande far inte&lt;br&gt;lämnas om det är uppenbart att överenskommelsen strider mot denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Länsstyrelsen skall överlämna ärenden enligt miljöbalken om&lt;br&gt;tillstånd till markavvattning till miljödomstolen, om det framställs&lt;br&gt;yrkande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att även någon annan än sökanden skall delta i markavvattningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättning enligt 31 kap. 16 § miljöbalken eller inlösen enligt 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får överlämna ärenden enligt miljöbalken om andra&lt;br&gt;fastigheter än sökandens kan komma att beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall tillsammans med ärendet överlämna ett yttrande&lt;br&gt;avseende den ansökta verksamhetens inverkan på allmänna intressen. I&lt;br&gt;yttrandet skall särskild vikt läggas vid naturvårdsfrågoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om det vid en fastighetsreglering beslutas att en fråga om&lt;br&gt;markavvattning skall prövas enligt miljöbalken, skall detta anmälas av&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten till miljödomstolen. Ägarna av de fastigheter som&lt;br&gt;ingår i fastighetsregleringen anses då som sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan skall vara skriftlig och innehålla samma uppgifter som en&lt;br&gt;ansökan om tillstånd till markavvattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om det vid prövningen av en markavvattning enligt miljöbalken&lt;br&gt;framställs yrkande om att även någon annan än sökanden skall delta i&lt;br&gt;markavvattningen, skall miljödomstolen förordna en markavvatt-&lt;br&gt;ningssakkunnig. En markavvattningssakkunnig skall förordnas även i&lt;br&gt;mål som inletts genom en anmälan enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon markavvattningssakkunnig behöver inte förordnas om det är&lt;br&gt;uppenbart hur frågan om delaktighet skall lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen får även i annat fall förordna en markavvatt-&lt;br&gt;ningssakkunnig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Särskilda bestämmelser om behörighet att vara markav-&lt;br&gt;vattningssakkunnig får meddelas av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Som markavvattningssakkunnig far inte forordnas någon som står i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ett sådant forhållande till saken eller någon av parterna att tillför-&lt;br&gt;litligheten kan anses förringad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Den markavvattningssakkunnige bör samråda med sökanden och&lt;br&gt;övriga sakägare samt de myndigheter som berörs av markavvattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Den markavvattningssakkunnige får utföra besiktning. Sökanden,&lt;br&gt;övriga sakägare och de myndigheter som berörs av markavvattningen&lt;br&gt;skall underrättas om besiktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Om det behövs med anledning av besiktningen, har den&lt;br&gt;markavvattningssakkunnige rätt att gå in i byggnader, beträda ägor, göra&lt;br&gt;mätningar och markundersökningar samt utföra därmed samman-&lt;br&gt;hängande eller jämförliga åtgärder. I trädgårdar eller liknande&lt;br&gt;planteringar får träd inte skadas eller fallas utan ägarens samtycke. Även&lt;br&gt;i övrigt skall skador undvikas, om det är möjligt. Rätt att beträda annans&lt;br&gt;ägor har också den som vid miljödomstolen för talan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall betala ersättning för skador som har uppkommit genom&lt;br&gt;åtgärder enligt första stycket. Yrkande om ersättning skall framställas&lt;br&gt;innan målet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att den mark-&lt;br&gt;avvattningssakkunniges befogenheter enligt första stycket första&lt;br&gt;meningen skall kunna utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om sökanden återkallar sin ansökan, skall de sakägare som har&lt;br&gt;framställt yrkande om att delta i markavvattningen underrättas. Om&lt;br&gt;sådana sakägare saknas eller inte inom föreskriven tid begär att&lt;br&gt;handläggningen fortsätter, skall målet skrivas av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;c&lt;/sup&gt;akägare på vars begäran målet handläggs vidare anses därefter som&lt;br&gt;sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Ett mål som har inletts efter anmälan av lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;enligt 20 § skall skrivas av, om fastighetsregleringsförrättningen ställs in.&lt;br&gt;Handläggningen skall dock fortsätta, om sakägare som har fört talan i&lt;br&gt;målet och som har kunnat ansöka om markavvattningen begär det.&lt;br&gt;Underrättas sakägarna om regleringsförrättningens inställande vid ett&lt;br&gt;sammanträde vid miljödomstol, skall begäran framställas vid samman-&lt;br&gt;trädet. I annat fall skall begäran framställas inom den tid som&lt;br&gt;miljödomstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Den markavvattningssakkunnige skall till miljödomstolen ge in ett&lt;br&gt;yttrande. Om den markavvattningssakkunnige anser att ansökan skall&lt;br&gt;bifallas, skall yttrandet innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förslag om hur markavvattningen skall utformas, med angivande av&lt;br&gt;de miljökonsekvenser en sådan utformning kommer att medföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilka som skall delta i markavvattningen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den markavvattningssakkunnige bör samtidigt med yttrandet ge in sin Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kostnadsräkning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Andelskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § eller på grund av överenskommelse, får delta i tillgodogörandet, om&lt;br&gt;det är av betydelse för hans verksamhet och om hans rätt till kraften är&lt;br&gt;grundad på äganderätt eller annan rättighet som gäller mot alla och som&lt;br&gt;inte är begränsad till tiden. Han är då berättigad till andel i&lt;br&gt;kraftproduktionen (andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för&lt;br&gt;kraftanläggningens utförande och drift, allt i förhållande till sin andel i&lt;br&gt;den vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande&lt;br&gt;gäller den vars strömfall tas i anspråk enligt 2 kap. 9 §, om ersättning för&lt;br&gt;ianspråktagandet inte redan har bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på strömfalls-&lt;br&gt;fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till andelskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken&lt;br&gt;vattenkraften har hört eller rättigheten har överflyttats enligt 3 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I samband med ett beslut om tillhandahållande av andelskraft skall&lt;br&gt;nödvändiga bestämmelser meddelas om villkoren för tillhandahållandet&lt;br&gt;och om kostnadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förhållandena ändras, har kraftanläggningens ägare eller&lt;br&gt;mottagaren av andelskraft rätt till omprövning av rättsförhållandet mellan&lt;br&gt;dem. Vid omprövningen får endast sådana ändringar beslutas som&lt;br&gt;innebär väsentlig fördel för någon av parterna utan att medföra betydande&lt;br&gt;olägenhet för motparten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall&lt;br&gt;avlösas mot ersättning i pengar, gäller bestämmelserna i 31 kap.&lt;br&gt;miljöbalken om skadereglering vid tillståndsprövning av vatten-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På ansökan av ägaren till en fastighet som har rätt till andelskraft får&lt;br&gt;beslutas att rätten till andelskraft skall flyttas över till någon annan&lt;br&gt;fastighet som tillhör samma ägare, om detta kan ske utan skada för&lt;br&gt;borgenärer med panträtt eller andra rättsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till andelskraft far upplåtas av ägaren till den fastighet som har&lt;br&gt;denna rätt. Avtal om upplåtelse är inte bindande längre än femtio år från&lt;br&gt;det avtalet slöts. Upplåtelser för någons livstid gäller dock utan begräns-&lt;br&gt;ning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om den kraftmängd som tas ut som andelskraft minskas i sådana fall&lt;br&gt;som avses i 31 kap. 22 eller 23 § miljöbalken eller till följd av&lt;br&gt;omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet, är&lt;br&gt;mottagaren av andelskraften skyldig att utan ersättning tåla denna&lt;br&gt;minskning i samma utsträckning som innehavaren av det kraftverk från&lt;br&gt;vilket andelskraften tillhandahålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Vid prövningen av frågor om vattenverksamhet och&lt;br&gt;vattenanläggningar skall bestämmelser om fastigheter gälla också gruvor.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vattenverksamhet skall anses beröra en viss fastighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när ett yrkande framställs om skyldighet för fastighetens ägare att&lt;br&gt;delta i verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för verksamheten eller&lt;br&gt;för en anläggning i samband med verksamheten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när verksamheten kan medföra skador på mark eller vatten som&lt;br&gt;tillhör fastigheten, på byggnader eller anläggningar som finns på&lt;br&gt;fastigheten eller på fastighetens användningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller miljöbalken&lt;br&gt;inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten&lt;br&gt;prövas av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen&lt;br&gt;svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar&lt;br&gt;solidariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som&lt;br&gt;ännu inte har ansökt om tillstånd, får miljödomstolen förordna en&lt;br&gt;sakkunnig som på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga&lt;br&gt;undersökningar. Om undersökningarna avser verksamhetens inverkan på&lt;br&gt;det allmänna fiskeintresset, skall som sakkunnig förordnas den som&lt;br&gt;Fiskeriverket föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Efter ansökan av ägaren till en vattenanläggning eller av någon vars&lt;br&gt;rätt berörs av anläggningen kan länsstyrelsen förordna en besiktningsman&lt;br&gt;för att utreda om anläggningen har kommit till i laga ordning eller är av&lt;br&gt;laga beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansökt om besiktning enligt första stycket skall betala&lt;br&gt;kostnaderna för besiktningen med ett belopp som länsstyrelsen&lt;br&gt;bestämmer. Om besiktningsmannen begär det, är den som har gjort&lt;br&gt;ansökan även skyldig att betala förskott på kostnaderna för besiktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ar flera fastigheter beroende av samma grundvattentillgång för&lt;br&gt;förbrukning till husbehov, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad&lt;br&gt;som är skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Vid en&lt;br&gt;sådan fördelning får en fastighet inte berövas vatten, som den med&lt;br&gt;hänsyn till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra&lt;br&gt;omständigheter bör anses ha företräde till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördelning får jämkas, om förhållandena har ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Miljödomstolen skall föra en förteckning över vattenverksamhet&lt;br&gt;inom domsområdet (vattenbok) i den utsträckning som regeringen&lt;br&gt;föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;gaturenhållning och skyltning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med fastighetsinnehavare avses i denna lag den som äger fastigheten&lt;br&gt;eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall&lt;br&gt;anses som fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gaturenhållning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § På gator, torg, parker och andra allmänna platser som är redovisade i&lt;br&gt;detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) och för vilka kommunen&lt;br&gt;är huvudman, ansvarar kommunen för att platserna genom&lt;br&gt;gaturenhållning, snöröjning och liknande åtgärder hålls i ett sådant skick&lt;br&gt;att uppkomsten av olägenheter för människors hälsa hindras och de krav&lt;br&gt;tillgodoses som med hänsyn till förhållandena på platsen och övriga&lt;br&gt;omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, framkomlighet och&lt;br&gt;trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter gäller inte, om åtgärderna skall&lt;br&gt;utföras av staten som väghållare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsinnehavare är skyldig att utföra sådana åtgärder som avses i&lt;br&gt;första stycket inom områden som i detaljplan redovisas som&lt;br&gt;kvartersmark och som har iordningställts och begagnas för allmän trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i andra stycket ansvarar dock kommunen&lt;br&gt;i enlighet med vad som anges i första stycket för områden som skall&lt;br&gt;användas för allmän trafik och som har upplåtits till kommunen med&lt;br&gt;nyttjanderätt eller annan särskild rätt enligt 14 kap. 2 § plan- och&lt;br&gt;bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av&lt;br&gt;kommunen medge undantag från kommunens skyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kommunen kan ålägga en fastighetsinnehavare inom ett område med&lt;br&gt;detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra de&lt;br&gt;åtgärder som avses i 2 § första stycket i fråga om gångbanor eller andra&lt;br&gt;utrymmen utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter i fråga om de åtgärder som skall vidtas av&lt;br&gt;fastighetsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om andra platser utomhus än som avses i 2 § där allmänheten får&lt;br&gt;fördas fritt har skräpats ned eller annars osnyggats, är kommunen skyldig&lt;br&gt;att återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena,&lt;br&gt;platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser skall inte tillämpas, om skyldigheten skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;fullgöras av någon annan enligt lag eller annan författning eller särskilda&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område, som är&lt;br&gt;av betydelse för friluftslivet, far inte finnas uppsatta utan tillstånd av&lt;br&gt;kommunal myndighet. Tillstånd behövs dock inte om det är uppenbart att&lt;br&gt;allmänheten inte far färdas fritt inom området eller att skylten är behörig&lt;br&gt;av något annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam,&lt;br&gt;propaganda eller liknande ändamål far inte finnas varaktigt uppsatt&lt;br&gt;utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vad som sägs i 6 § gäller inte anordning som informerar om affärs-&lt;br&gt;rörelse eller annan verksamhet på platsen eller anslagstavla för med-&lt;br&gt;delanden om kommunala angelägenheter, föreningssammanträden,&lt;br&gt;auktioner eller liknande. Den som vill sätta upp en sådan anordning eller&lt;br&gt;anslagstavla får dock söka tillstånd till det hos den myndighet som avses&lt;br&gt;i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En sådan anordning eller anslagstavla som avses i 7 § får inte finnas&lt;br&gt;uppsatt om den är uppenbart vanprydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam,&lt;br&gt;propaganda eller liknande ändamål skall i andra fall än som avses i 7 §&lt;br&gt;tas bort av den som ansvarar för anordningen inom fyra veckor efter&lt;br&gt;uppsättandet, om inte den myndighet som avses i 6 § har medgett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Bestämmelserna i 6-9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde&lt;br&gt;eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller&lt;br&gt;inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte&lt;br&gt;kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § första stycket plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av&lt;br&gt;lagen. Den omedelbara tillsynen utövas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kommunen får besluta om de förelägganden och förbud som behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ett enskilt fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen skall efterlevas. I ett beslut om föreläggande eller förbud far vite&lt;br&gt;sättas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blir ett föreläggande eller förbud inte åtlytt far kommunen låta vidta&lt;br&gt;åtgärder på den ansvariges bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen far bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även&lt;br&gt;om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgift för en myndighets&lt;br&gt;prövning av fråga om tillstånd eller medgivande enligt 5-7 och 9 §§.&lt;br&gt;Regeringen far överlåta åt myndigheten att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsbestämmelser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte fullgör sin skyldighet enligt 2 § andra stycket eller 3 § som&lt;br&gt;fastighetsinnehavare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 6 eller 9 § eller mot föreskrift som meddelats i samband&lt;br&gt;med medgivande enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;straff i brottsbalken eller miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna&lt;br&gt;lag för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som gjort sig skyldig till en gärning som avses i 14 § får&lt;br&gt;förpliktas att ersätta kommunen de kostnader som föranleds av&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Kommunens beslut enligt denna lag överklagas till länsstyrelsen.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Tavlor, skyltar, inskrifter eller därmed jämförliga anordningar som&lt;br&gt;avses i 6 § och som inte undantas i 7 § far bibehållas trots vad som sägs i&lt;br&gt;de bestämmelserna, om de har satts upp lagligen före den 1 januari 1965.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan anordning är uppenbart vanprydande i landskapsbilden,&lt;br&gt;far länsstyrelsen förelägga den som ansvarar för anordningen att ta bort&lt;br&gt;den eller ändra den. Föreläggandet får förenas med vite. Om&lt;br&gt;föreläggandet inte följs skall kronofogdemyndigheten efter ansökan från&lt;br&gt;länsstyrelsen verkställa beslutet. Verkställighet enligt utsökningsbalken&lt;br&gt;far då ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, skall länsstyrelsen tillerkänna den som har&lt;br&gt;förelagts att ta bort anordningen ersättning för förlust med ett belopp som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högst motsvarar kostnaderna för att skaffa, sätta upp eller ta bort Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om införande av miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket skall vad som sägs i 21 och 22 §§ denna&lt;br&gt;lag träda i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Genom miljöbalken upphävs med de begränsningar som framgår av&lt;br&gt;denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som&lt;br&gt;tillhör skyddade arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till bestäm-&lt;br&gt;melser som har ersatts genom bestämmelser i miljöbalken eller i denna&lt;br&gt;lag, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Föreskrifter som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande skall anses&lt;br&gt;meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i balken. om de har&lt;br&gt;meddelats med stöd av bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i en äldre lag. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;regeringen föreskriver något annat. Det gäller inte heller för föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats av en annan myndighet än regeringen, om den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd, godkännanden, lagligförklaringar, undantag, dispenser,&lt;br&gt;beslut om överlåtelse av tillsynsansvar, medgivanden, förelägganden och&lt;br&gt;förbud enligt 20 § naturvårdslagen (1964:822), villkor eller registreringar&lt;br&gt;som avser verksamheter, hanteringar eller andra åtgärder skall fortsätta&lt;br&gt;att gälla, om de har meddelats genom beslut enligt bestämmelser i en lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anges i 2 § eller motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser.&lt;br&gt;Besluten skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;miljöbalken, om det inte följer något annat av denna lag eller av&lt;br&gt;föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte sådan dispens från skyldigheten att söka&lt;br&gt;tillstånd som anges i 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket miljö-&lt;br&gt;skyddslagen (1969:387) i dess lydelse före den 1 juli 1981. Villkoren för&lt;br&gt;en sådan dispens skall dock fortsätta att gälla till dess något annat&lt;br&gt;bestäms. Bestämmelserna i 26 kap. 9 § miljöbalken tillämpas på&lt;br&gt;villkoren. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sådant&lt;br&gt;villkor, döms till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Mål och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande&lt;br&gt;skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det inte&lt;br&gt;följer något annat av denna lag. Bestämmelserna om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer i 5 kap. och 16 kap. 5 § miljöbalken skall tillämpas&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolama och Miljööverdomstolen skall i överklagade eller&lt;br&gt;överlämnade mål och ärenden som har inletts före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande tillämpa bestämmelserna i miljöbalken i fråga om&lt;br&gt;förfarandet. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas i fråga&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vad som enligt miljöbalken gäller om ägare av en fastighet skall&lt;br&gt;tillämpas även på den som innehar en fastighet med ständig&lt;br&gt;besittningsrätt eller med fideikommissrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 2 kap. miljöbalken m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§ Bestämmelserna i 2 kap. 8§ och 10 kap. 2§ miljöbalken skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift har pågått&lt;br&gt;efter den 30 juni 1969, om verkningarna av verksamheten alltjämt pågår&lt;br&gt;vid tiden för miljöbalkens ikraftträdande enligt 1 §, och det föreligger&lt;br&gt;behov av att avhjälpa skador eller olägenheter som har orsakats av&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 7 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande om att&lt;br&gt;skydda och vårda ett område eller föremål samt beslut om ändring av&lt;br&gt;tidigare sådana beslut gäller fortfarande. Sådana beslut skall anses&lt;br&gt;meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken.&lt;br&gt;Naturvårdsområden skall vid tillämpningen av miljöbalken anses som&lt;br&gt;naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förordnande enligt 2 kap. 14 § tredje stycket vattenlagen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;(1918:523) till skydd mot förorening eller 2 kap. 62 § samma lag till&lt;br&gt;skydd för vattenförsörjningen ändras eller upphävs, skall det antecknas i&lt;br&gt;inskrivningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Strandområden som vid utgången av juni 1975 ingick i fastställd&lt;br&gt;generalplan, stadsplan eller byggnadsplan skall inte omfattas av&lt;br&gt;strandskydd enligt miljöbalken, om det inte bestäms något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Förordnanden om undantag från strandskydd som har meddelats&lt;br&gt;enligt 15 § andra stycket första meningen naturvårdslagen (1964:822) i&lt;br&gt;dess lydelse före den 1 juli 1994 skall omprövas med tillämpning av&lt;br&gt;7 kap. 13 § miljöbalken senast den 30 juni 1999. Har ett förordnande inte&lt;br&gt;omprövats innan dess, upphör förordnandet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelsen i 7 kap. 18 § andra stycket miljöbalken om när ett&lt;br&gt;beslut om dispens från förbudet att vidta åtgärder i strandskyddsområde&lt;br&gt;upphör, skall från och med den 1 januari 2000 tillämpas också på&lt;br&gt;dispenser meddelade före den 1 augusti 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Föreskrifter enligt 7 kap. 20 § miljöbalken för ett miljöskydds-&lt;br&gt;område innebär inte inskränkningar av tillstånd enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bestämmelserna om förlängning av interimistiska förbud i&lt;br&gt;naturvårdslagen (1964:822) skall fortfarande tillämpas i fråga om förbud&lt;br&gt;som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 10 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Vid tillämpningen av 10 kap. 3 § beaktas inte förvärv som har skett&lt;br&gt;före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 11 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I fråga om allmänna flottleder skall fortfarande tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i vattenlagen (1983:291) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådighet i 2 kap. 4 § 4 och 5 § första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilda tvångsrätter i 8 kap. 1 § första stycket 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättning i 9 kap. 3 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 14 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. prövningen av vattenmål i 13 kap. 13 § första stycket 8,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utrivning i 14 kap. 3 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. omprövning i 15 kap. 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 14 kap. 3 § och 15 kap. 9 § vattenlagen (1983:291) om&lt;br&gt;vattendomstolen skall i stället gälla miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som har sagts nu gäller vattenlagen (1983:291) även i den&lt;br&gt;utsträckning som framgår av 7 och 13 §§ lagen (1919:426) om flottning i&lt;br&gt;allmän flottled samt i 12 och 25 §§ lagen (1976:997) om vattenförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning eller om&lt;br&gt;tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är oklar, får den som&lt;br&gt;äger anläggningen eller avser att utnyttja den för vattenverksamhet&lt;br&gt;begära prövning av anläggningens laglighet hos miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begärs tillstånd att ändra en vattenanläggning som har tillkommit utan&lt;br&gt;tillstånd före miljöbalkens ikraftträdande, skall ansökan samtidigt göras&lt;br&gt;om prövning av anläggningens laglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller också när ansökan görs enligt 28 kap. 12 § miljö-&lt;br&gt;balken om att få använda någon annans anläggning. Den som gör en&lt;br&gt;sådan ansökan får även begära prövning av anläggningens laglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagligförklaring får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Frågan om lagligheten av en vattenanläggning som har tillkommit&lt;br&gt;före ikraftträdandet av miljöbalken utan tillstånd enligt vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser bedöms enligt de&lt;br&gt;bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Vad som föreskrivs om underhåll i 11 kap. 17 § andra stycket miljö-&lt;br&gt;balken gäller även den som med stöd av 8 kap. 2 § vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser har getts rätt att&lt;br&gt;använda någon annans vattenanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs om en ny fastighetsägares skyldigheter i 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § första stycket miljöbalken gäller även när den förra ägaren har&lt;br&gt;övertagit underhållsskyldigheten med stöd av 14 kap. 2 § vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 16-23 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Mål och ärenden som före miljöbalkens ikraftträdande har inletts&lt;br&gt;hos en domstol, en annan myndighet eller en förrättningsman som enligt&lt;br&gt;miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken inte skall&lt;br&gt;handlägga sådana mål eller ärenden, skall slutföras av den domstolen,&lt;br&gt;myndigheten eller förrättningsmannen, om inte annat följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett ärende hos Koncessionsnämnden för miljöskydd som inte har&lt;br&gt;avgjorts vid miljöbalkens ikraftträdande skall därefter handläggas av den&lt;br&gt;miljödomstol som är behörig enligt 20 kap. 8 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Ett mål hos en vattendomstol som inte har avgjorts vid miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande skall därefter handläggas av den miljödomstol som är&lt;br&gt;behörig enligt 20 kap. 8 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos Vattenöverdomstolen som vid ikraftträdandet inte har&lt;br&gt;avgjorts skall därefter handläggas av Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande och krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en dom eller ett beslut har meddelats före miljöbalkens ikraft-&lt;br&gt;trädande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en dom eller ett beslut har meddelats av en allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol efter miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som efter miljöbalkens ikraftträdande meddelas av statlig&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet enligt någon av de lagar som upphävs genom 2 §&lt;br&gt;skall överklagas till miljödomstol, om ett beslut i motsvarande fråga&lt;br&gt;enligt miljöbalken skall överklagas till sådan domstol. Beslut som efter&lt;br&gt;ikraftträdandet meddelas av Koncessionsnämnden för miljöskydd skall&lt;br&gt;dock överklagas till Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har före miljöbalkens ikraftträdande beslut i ärende enligt någon av de&lt;br&gt;lagar som upphävs genom 2 § överklagats hos regeringen och har ärendet&lt;br&gt;vid miljöbalkens ikraftträdande ännu inte avgjorts, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva eller i det enskilda ärendet besluta att överlämna ärendet för&lt;br&gt;prövning vid den miljödomstol som är behörig enligt 20 kap. 8 §&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Domar och beslut som en tingsrätt eller en fastighetsdomstol med-&lt;br&gt;delar efter miljöbalkens ikraftträdande och som innefattar prövning av&lt;br&gt;frågor som regleras i 31 och 32 kap. miljöbalken överklagas till Miljö-&lt;br&gt;överdomstolen. Detsamma gäller i fråga om beslut under rättegången i&lt;br&gt;mål vari sådan fråga skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Beslut som en förrättningsman meddelar efter miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande i frågor som regleras i 12 kap. vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;skall överklagas till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljödomstolen prövar sådana överklaganden skall den tillämpa&lt;br&gt;13 kap. 30-33, 36, 38, 41-43 och 45 §§, 46 § första stycket, 47-50 §§&lt;br&gt;samt 56-63 §§ vattenlagen (1983:291). Vad som sägs om vattendomstol&lt;br&gt;skall gälla miljödomstol. Vad som i 61 § sägs om nämndemän skall gälla&lt;br&gt;sakkunniga ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Tillstånd, godkännanden, undantag eller dispenser som enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser har lämnats för obegränsad tid får vid en omprövning&lt;br&gt;tidsbegränsas enligt 16 kap. 2 § första stycket miljöbalken, endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det följer av Sveriges internationella åtaganden att en sådan tidsbe-&lt;br&gt;gränsning skall ske, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tidsbegränsning kunde ske vid en omprövning enligt de äldre&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Har länsstyrelsen enligt väglagen (1971:948) eller lagen&lt;br&gt;(1995:1649) om byggande av järnväg godkänt&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning för ny väg eller järnväg före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande, krävs inte regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § 18 eller 19 miljöbalken om arbetsplan för vägen eller jämvägsplan&lt;br&gt;för järnvägen fastställts före den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Mål som gäller laglighetsförklaring enligt 17 § denna lag skall&lt;br&gt;utgöra ansökningsmål enligt 21 kap. 1 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om ett vattenföretag har utförts under vattenlagens (1983:291)&lt;br&gt;giltighetstid utan tillstånd, är företagaren bevisskyldig i fråga om de&lt;br&gt;förhållanden som rådde i vattnet innan företaget utfördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller andra vattenföretag än dikning som har utförts under&lt;br&gt;vattenlagens (1918:523) giltighetstid, om den lagen var tillämplig på&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 24 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Beträffande lagligförklaring enligt 17 § denna lag gäller detsamma&lt;br&gt;som föreskrivs om tillstånd i 24 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Vid omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av ett tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387) får en produktionsmängd eller annan&lt;br&gt;omfattning av verksamheten som angetts i tillståndet ändras mot&lt;br&gt;tillståndshavarens bestridande endast när omprövningen görs enligt den&lt;br&gt;paragrafen första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Bestämmelsen i 24 kap. 5 § första stycket 1 miljöbalken om att&lt;br&gt;omprövning får göras tio år efter det att ett tillståndsbeslut har vunnit&lt;br&gt;laga kraft innebär inte någon inskränkning av omprövningstider som har&lt;br&gt;bestämts i domar och beslut meddelade enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Ett tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) till vattenkraftverk eller&lt;br&gt;vattenreglering för kraftändamål eller villkoren för ett sådant tillstånd far&lt;br&gt;omprövas enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 miljöbalken tidigast trettio&lt;br&gt;år efter den dag då företaget enligt meddelade föreskrifter skall vara&lt;br&gt;fullbordat, om inte något annat följer av andra stycket. Om nyprövning&lt;br&gt;har gjorts enligt vattenlagen (1918:523), får en sådan omprövning göras&lt;br&gt;tidigast trettio år efter den dag då domen om nyprövning vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om företaget skulle ha kunnat underkastas nyprövning enligt 4 kap.&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) vid en tidpunkt efter den 31 december 1983, får&lt;br&gt;omprövning göras så snart den för nyprövning gällande tiden har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) eller villkoren för ett sådant&lt;br&gt;tillstånd får omprövas enligt 24 kap. 5 § första stycket 6 miljöbalken&lt;br&gt;endast om förändringen i omgivningen har skett efter den 31 december&lt;br&gt;1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Omprövning enligt miljöbalken kan göras av en sådan särskild&lt;br&gt;rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 26 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Ett föreläggande eller förbud skall anses beslutat enligt 26 kap.&lt;br&gt;miljöbalken. om en tillsynsmyndighet har beslutat det enligt bestäm-&lt;br&gt;melser i en lag som anges i 2 § denna lag eller motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av sådana bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Särskild handräckning enligt 26 kap. 17 § andra stycket miljöbalken&lt;br&gt;far meddelas även vid en gärning som har begåtts före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande, om gärningen var straffbar när den begicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 30 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Bestämmelserna om miljösanktionsavgift i 30 kap. miljöbalken&lt;br&gt;tillämpas endast på överträdelser som har ägt rum efter att balken har&lt;br&gt;trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om miljöskyddsavgift i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;br&gt;skall fortfarande tillämpas i mål och ärenden om sådan avgift, om&lt;br&gt;ansökan om påförande av avgift har kommit in till Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd innan miljöbalken trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 31 kap. miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § I stället för reglerna i 31 kap. miljöbalken om ersättning vid vissa&lt;br&gt;ingripanden av det allmänna skall äldre bestämmelser gälla i fråga om&lt;br&gt;rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut som har meddelats före&lt;br&gt;balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 31 kap. miljöbalken om tillstånd till vattenverksamhet skall&lt;br&gt;även gälla lagligförklaring enligt 17 § denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Vid omprövning av ett tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) eller&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser gäller följande i fråga om ersättning&lt;br&gt;enligt 31 kap. 20-22 §§ miljöbalken:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vad som sägs om andelskraft i 31 kap. 21 § tredje stycket&lt;br&gt;miljöbalken tillämpas även på ersättning genom överföring av kraft&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1918:523) i dess lydelse före den 1 juli 1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I stället för vad som sägs i 31 kap. 22 § andra-fjärde stycket&lt;br&gt;miljöbalken är tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla förlusten&lt;br&gt;eller inskränkningen till så stor del som, tillsammans med vad&lt;br&gt;tillståndshavaren tidigare efter den 1 januari 1984 har avstått enligt 12&lt;br&gt;eller 14 § lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291),&lt;br&gt;motsvarar en tjugondei av det produktionsvärde eller det värde av&lt;br&gt;vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som avses i 31 kap. 22 §&lt;br&gt;andra stycket miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om omprövning gjorts före den 1 juli 1995 skall i stället Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillämpas 11 och 12 §§ lagen (1983:292) om införande av vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) i deras lydelse före detta datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Bestämmelserna i 38 § skall tillämpas också vid omprövning av en&lt;br&gt;sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 §&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Bestämmelsen i 31 kap. 23 § miljöbalken om begränsning av rätten&lt;br&gt;till ersättning skall gälla innehavare av tillstånd enligt vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523) eller äldre bestämmelser, endast om bestämmelserna om&lt;br&gt;kungsådra var tillämpliga på vattenföretaget. Begränsning skall i sådana&lt;br&gt;fall även ske om det nya vattenföretaget är en markavvattning eller en&lt;br&gt;vattentäkt för bevattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också i fråga om förlust eller inskränkning som&lt;br&gt;den drabbats av som utan särskilt tillstånd driver ett vattenföretag som&lt;br&gt;har kommit till före den 1 januari 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om införande av lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och&lt;br&gt;denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till&lt;br&gt;bestämmelser som har ersatts av vad som föreskrivs i lagen (0000) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet eller i denna lag, skall i&lt;br&gt;stället de nya bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter som gäller vid ikraftträdandet av lagen (0000) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall anses meddelade med&lt;br&gt;stöd av motsvarande bestämmelser i den lagen, om de har meddelats med&lt;br&gt;stöd av bestämmelser i vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre&lt;br&gt;lag och föreskrifterna gäller frågor som regleras i den nya lagen. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om regeringen föreskriver något annat. Det gäller inte&lt;br&gt;heller för föreskrifter som har meddelats av en annan myndighet än&lt;br&gt;regeringen, om den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver&lt;br&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vad som enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet gäller om ägare av en fastighet skall tillämpas även på&lt;br&gt;den som innehar en fastighet med ständig besittningsrätt eller med&lt;br&gt;fideikommissrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 2 kap. nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Genom 2 kap. 2 och 3 §§ lagen (0000) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vattenverksamhet inskränks inte den rätt som någon hade före lagens&lt;br&gt;ikraftträdande på grund av dom, urminnes hävd eller någon annan&lt;br&gt;särskild rättsgrund eller enligt 1 kap. 2 § andra stycket andra meningen&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ Av 16 § lagen (0000) om införande av miljöbalken följer att&lt;br&gt;bestämmelserna om rådighet i 2 kap. 4 § 4 och 5 § första stycket 2&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) fortfarande skall tillämpas i fråga om allmänna&lt;br&gt;flottleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 3, 4 och 5 kap. nya lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§ Samfalligheter som har bildats enligt vattenlagen (1983:291) skall&lt;br&gt;anses vara bildade enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelserna i 3 kap. 12-25 och 27 §§, 7 kap. 61-65 §§ samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 38-45 §§ vattenlagen (1918:523) om flera deltagares förvaltning&lt;br&gt;av företag som har kommit till enligt den lagen skall tillämpas så länge&lt;br&gt;företagets förvaltning inte har ordnats på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 6 kap. nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om någon är skyldig att betala årlig avgift enligt 2 kap. 8 § eller 10 §&lt;br&gt;eller 4 kap. 14 § vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre lag skall&lt;br&gt;avgiften utan särskilt beslut räknas om årligen i förhållande till den&lt;br&gt;ändring av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring .&lt;br&gt;som har skett mellan avgiftsåret och året innan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 7 kap. nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Bestämmelsen om ändring av bygdeavgift och fiskeavgift i 7 kap.&lt;br&gt;15 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet&lt;br&gt;gäller också avgifter enligt 2 kap. 8 och 10 §§ samt 4 kap. 14 §&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Bestämmelserna i 7 kap. 17 och 18 §§ lagen (0000) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet skall tillämpas även på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. samfälligheter enligt 3 kap. vattenlagen (1918:523) som avser&lt;br&gt;vattenreglering enbart för kraftändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samfalligheter enligt 7 kap. vattenlagen (1918:523),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samfälligheter för de ändamål som avses i 8 kap. 20 § vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. samfälligheter enligt motsvarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kretsen av deltagare i en sådan samfällighet eller&lt;br&gt;kostnadsfördelningen mellan dem ändras genom omprövning enligt&lt;br&gt;7 kap. 17 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet eller godkännande av en överenskommelse enligt&lt;br&gt;7 kap. 18 § samma lag, skall en samfallighet enligt den nya lagen anses&lt;br&gt;bildad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Av 16 § lagen (0000) om införande av miljöbalken följer att&lt;br&gt;bestämmelserna om omprövning i 15 kap. 9 § vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;fortfarande skall tillämpas i fråga om allmänna flottleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda övergångsbestämmelser till 8 kap. nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelsen i 8 kap. 4 § lagen (0000) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vattenverksamhet skall tillämpas också i fråga om andelskraft enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) och ersättning genom överföring av kraft enligt&lt;br&gt;samma lag i dess lydelse före den 1 juli 1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I fråga om ersättning som enligt vattenlagen (1918:523) i dess&lt;br&gt;lydelse före den 1 juli 1974 skall lämnas genom överföring av kraft gäller&lt;br&gt;fortfarande bestämmelserna i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På talan av part far miljödomstolen bestämma att sådan rättighet till&lt;br&gt;överföring av kraft skall avlösas mot ersättning i pengar, om detta inte&lt;br&gt;medför betydande olägenhet för en motpart. För en sådan talan gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om talan som avses i 7 kap. 2 § 7 lagen (0000) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Miljödomstolen bestäm-&lt;br&gt;mer dag då skyldigheten att fullgöra kraftöverföringen upphör.&lt;br&gt;Ersättningsgivaren skall innan dess ha betalat föreskriven&lt;br&gt;penningersättning. I fråga om sådan ersättning gäller i övrigt&lt;br&gt;bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Prop. 1997/98:45&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att det i&lt;br&gt;lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 16 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 a § Förvaltaren skall till den myndighet som enligt 26 kap.&lt;br&gt;miljöbalken har att utöva tillsyn anmäla om han har anledning att anta att&lt;br&gt;konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska produkter, biotekniska&lt;br&gt;organismer eller farligt avfall som behöver omhändertas. Detsamma&lt;br&gt;gäller vid misstanke om mark- eller vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 13 kap. 8 a § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 13 kap. 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 eller 8 §, skall&lt;br&gt;han dömas för vårdslöshet med gift eller smittoämne till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet begår en&lt;br&gt;gärning som avses i 8 a § döms för&lt;br&gt;vållande till miljöstörning till straff&lt;br&gt;som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om nagon som adragit sig ansvar&lt;br&gt;enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller&lt;br&gt;10 § eller enlig 5 a § andra stycket&lt;br&gt;2 eller 3, frivilligt har avvärjt en&lt;br&gt;sådan fara eller verkan som anges&lt;br&gt;där innan avsevärd olägenhet har&lt;br&gt;uppkommitt, far han dömas till&lt;br&gt;lindrigare straff än vad som är&lt;br&gt;föreskrivet för gärningen. Var faran&lt;br&gt;ringa och är för gärningen ej&lt;br&gt;föreskrivet svårare straff än&lt;br&gt;fängelse i ett år; skall han ej dömas&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som ådragit sig ansvar&lt;br&gt;enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 §&lt;br&gt;eller enlig 5 a § andra stycket 2&lt;br&gt;eller 3, frivilligt har avvärjt en&lt;br&gt;sådan fara eller verkan som anges&lt;br&gt;där innan avsevärd olägenhet har&lt;br&gt;uppkommitt, får han dömas till&lt;br&gt;lindrigare straff än vad som är&lt;br&gt;föreskrivet för gärningen. Var faran&lt;br&gt;ringa och är för gärningen ej&lt;br&gt;föreskrivet svårare straff än&lt;br&gt;fängelse i ett år; skall han ej dömas&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 13 kap. 8 a 1 1981:469.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:925.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:416.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i detta ärende att en ny balk, kallad miljöbalk, infors&lt;br&gt;i Sveriges rikes lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 11 maj 1989 dåvarande chefen för&lt;br&gt;Miljö- och energidepartementet att tillkalla en kommitté med högst tret-&lt;br&gt;ton ledamöter att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen (dir.&lt;br&gt;1989:32). Kommittén antog namnet Miljöskyddskommittén. Enligt&lt;br&gt;direktiven skulle kommittén arbeta fram förslag till dels en samordning&lt;br&gt;av miljöskyddslagstiftningen, dels en skärpning av lagstiftningen i syfte&lt;br&gt;att medge ett ökat hänsynstagande till miljön. Den 29 januari 1991 över-&lt;br&gt;lämnade kommittén principbetänkandet Miljölagstiftningen i framtiden&lt;br&gt;(SOU 1991:4) till miljöministern. I propositionen En god livsmiljö&lt;br&gt;(1990/91:90) konstaterade regeringen att principbetänkandet var väl&lt;br&gt;ägnat att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att reformera miljö-&lt;br&gt;lagstiftningen. Regeringen förordade att kommitténs fortsatta arbete&lt;br&gt;skulle gå ett steg längre och ta sikte på att i en miljöbalk samla alla lagar&lt;br&gt;som i första hand avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i&lt;br&gt;miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö&lt;br&gt;och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.&lt;br&gt;Under riksdagsbehandlingen ställde sig riksdagen (bet. 1990/9 l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338) i allt väsentligt bakom regeringens ställningstaganden.&lt;br&gt;I samband med kompletteringspropositionen till 1990/91 års riksmöte&lt;br&gt;(prop. 1990/91:150, bilaga 11:13 s. 116, bet. 1990/91 :FiU37. rskr.&lt;br&gt;1990/91:390) anfördes att omsorgen om människors hälsa och miljön&lt;br&gt;skall bilda utgångspunkt för miljöarbetet och att en samlad miljöbalk&lt;br&gt;borde ge positiva effekter på samhällsekonomin och minska byråkratin. 1&lt;br&gt;tilläggsdirektiv den 20 juni 1991 (dir. 1991:54) uppdrog regeringen åt&lt;br&gt;kommittén att i det fortsatta utredningsarbetet förutom de ursprungliga&lt;br&gt;direktiven också beakta vad regeringen och riksdagen anfört med anled-&lt;br&gt;ning av principbetänkandet och i samband med nyssnämnda komplette-&lt;br&gt;ringsproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén överlämnade i februari 1993 sitt huvudbetän-&lt;br&gt;kande Miljöbalk (SOU 1993:27). Vidare avgav kommittén i juni 1993&lt;br&gt;betänkandet Lag om införande av miljöbalken (SOU: 1993:66). Slutligen&lt;br&gt;lämnade kommittén i juni 1994 slutbetänkandet Följdlagstiftning till&lt;br&gt;miljöbalken (SOU 1994:96). Betänkandena har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och natur-&lt;br&gt;resursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att&lt;br&gt;utreda organisationsförändringar med anledning av förslag till en miljö-&lt;br&gt;balk, dir. 1993:43. Utredningen antog namnet Miljöorganisationsutred-&lt;br&gt;ningen (M 1993:04).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om översyn av miljöskadeförsäkringen m.m. (M 1992:01)&lt;br&gt;avgav i augusti 1993 betänkandet Miljöskadeförsäkringen i framtiden&lt;br&gt;(SOU 1993:78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dåvarande regeringen beslutade den 3 mars respektive den 5 maj 1994&lt;br&gt;att inhämta Lagrådets yttrande över förslagen till miljöbalk m.m. På&lt;br&gt;grundval av betänkande och Lagrådets yttrande fattade den dåvarande&lt;br&gt;regeringen den 18 augusti 1994 beslut om proposition om Miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994/95:10). Regeringen återkallade propositionen genom en skrivelse&lt;br&gt;till riksdagen den 13 oktober 1994 (1994/95:30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i november 1994 att i tilläggsdirektiv ge Miljö-&lt;br&gt;organisationsutredningen (M 1993:04) i uppdrag att lägga fram ett nytt&lt;br&gt;förslag till miljöbalk. Utredningen antog då namnet Miljöbalksutred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en ny miljöbalk har varit föremål för behandling av riksda-&lt;br&gt;gen bl.a. i samband med att regeringen i skrivelse 1994/95:120 redovi-&lt;br&gt;sade inriktningen av det miljöpolitiska arbetet och lämnade en redovis-&lt;br&gt;ning av tillståndet i miljön. Regeringen uttalade i skrivelsen att lagstift-&lt;br&gt;ningen skall samlas i en miljöbalk, som avsågs bli mer heltäckande än&lt;br&gt;det tidigare framlagda balkförslaget. Skrivelsen innehöll vidare en redo-&lt;br&gt;görelse för huvuddragen av Miljöbalksutredningens uppdrag enligt&lt;br&gt;tilläggsdirektiven med information om tidsplan för utredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen överlämnade den 4 juli 1996 betänkandet&lt;br&gt;Miljöbalken - En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar&lt;br&gt;utveckling (SOU 1996:103). Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. De lagförslag som lades&lt;br&gt;fram i betänkandet finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns hos&lt;br&gt;Miljödepartementet (M96/2857/1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen överlämnade den 17 oktober 1996 betänkandet&lt;br&gt;Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147). Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga&lt;br&gt;5. De lagförslag som lades fram i betänkandet finns i bilaga 6. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns hos Miljödepartementet (M96/3933/1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 8. Regeringen beslöt därefter den&lt;br&gt;12 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns&lt;br&gt;i bilaga 9. Lagrådet har den 30 september 1997 avgivit ett gemensamt&lt;br&gt;yttrande över båda remisserna, yttrandet finns i bilaga 1. Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande har medfört en lagteknisk förbättring av miljöbalken. I samband&lt;br&gt;med att regeringen närmare redogör för miljöbalkens utformning och de&lt;br&gt;olika sakfrågorna kommer i stor utsträckning Lagrådets synpunkter att&lt;br&gt;närmare behandlas. Redan nu kan dock sägas att regeringen godtar Lag-&lt;br&gt;rådets synpunkter i väsentliga delar i fråga om lagtextens utformning&lt;br&gt;såväl i sak som redaktionellt. Vissa kompletterande redaktionella änd-&lt;br&gt;ringar har emellertid gjorts efter lagrådsgranskningen. Härtill har vissa&lt;br&gt;justeringar och tillägg gjorts särskilt i 2 kap., där föreskrifterna om pro-&lt;br&gt;duktval (6 §) föreslås innefatta även försäljning och föreskrifterna om&lt;br&gt;skälighetsavvägning (7 §) fått en delvis annan utformning än vad&lt;br&gt;Lagrådet föreslagit. Frågan om produktval kan genom ett tillägg i 29 kap.&lt;br&gt;även bli föremål för straffsanktioner (3 §). I miljöbalken har även inar-&lt;br&gt;betats bestämmelser från renhållningslagen som behandlats av riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i november 1997 (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;1997/98:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följdlagstiftningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen överlämnade den 17 juli 1997 betänkandet Följd-&lt;br&gt;lagstiftning till miljöbalken (SOU 1997:32). Betänkandet har remissbe-&lt;br&gt;handlats och för närvarande utarbetas inom Miljödepartementet en lag-&lt;br&gt;rådsremiss. Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen&lt;br&gt;under våren 1998. Miljöbalksutredningen beräknas i februari 1998 lämna&lt;br&gt;ett slutbetänkande med förslag till nya förordningar och förordningsänd-&lt;br&gt;ringar med anledning av miljöbalken som kan träda i kraft samtidigt med&lt;br&gt;miljöbalken och följdlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;En samlad miljölagstiftning för hållbar&lt;br&gt;utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöpolitiska utgångspunkter för en reformerad&lt;br&gt;lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En politik for ekologiskt hållbar utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den senaste tioårsperioden har inneburit&lt;br&gt;stora förändringar på miljöpolitikens område. Begreppet hållbar&lt;br&gt;utveckling har slagit igenom som en vision som skall föras vidare i&lt;br&gt;miljöarbetet på alla samhällsnivåer. Att förverkliga en ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling kräver arbete på global nivå och på Europanivå lika&lt;br&gt;väl som nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för det nationella arbetet är ambitionen att skydda&lt;br&gt;miljön genom att få ned utsläppen under nivåer som varken hotar&lt;br&gt;människors hälsa eller ekosystemen. Detta förutsätter förändringar i&lt;br&gt;våra nuvarande konsumtions- och produktionsmönster. Ytterligare&lt;br&gt;viktiga led i en politik för ekologiskt hållbar utveckling är&lt;br&gt;förverkligandet av effektiv användning av energi och andra&lt;br&gt;naturresurser och en hållbar försörjning för att säkra ekosystemens&lt;br&gt;långsiktiga produktionsförmåga, samt en utformning av markan-&lt;br&gt;vändning och samhällsbyggande som slår vakt om den materiella&lt;br&gt;grunden för produktion och välfård också för kommande generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken måste spegla dessa förändringar och nya miljö-,&lt;br&gt;hälsoskydds- och naturresurspolitiska mål. Balken utgör en samman-&lt;br&gt;hållen och övergripande lagstiftning för hela miljöområdet där&lt;br&gt;miljötillståndet, miljökraven och miljömålen utgör grund för&lt;br&gt;miljöarbetet. Balken skall mot den bakgrunden inte bara ses som en&lt;br&gt;omfattande teknisk lagstiftningsreform utan som en nödvändig&lt;br&gt;utveckling av det grundläggande och centrala verktyget i miljöarbetet&lt;br&gt;i en tid när miljöpolitiken förändras snabbt och hela tiden ställs inför&lt;br&gt;nya utmaningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lagstiftningen skall kunna fungera effektivt krävs att det&lt;br&gt;finns tydliga mål för miljöpolitiken. Regeringen avser att i den&lt;br&gt;miljöpolitiska proposition som lämnas till riksdagen våren 1998 bl.a.&lt;br&gt;behandla frågan om förslag till nya nationella miljömål. Med nya&lt;br&gt;miljömål blir miljöpolitiken lättare att överblicka och dess inriktning&lt;br&gt;kan beskrivas ännu tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till en miljöbalk som nu läggs fram är resultatet av ett&lt;br&gt;omfattande och långvarigt lagstiftningsarbete, som inleddes år 1989 med&lt;br&gt;att Miljöskyddskommittén fick uppdraget att göra en översyn av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddslagstiftningen. I ett historiskt perspektiv kommei sannolikt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;de tio åren från 1980-talets slut. dvs. tidpunkten då miljöbalksarbetet&lt;br&gt;sattes igång, till 1990-talets slut att ha samma miljöpolitiska betydelse&lt;br&gt;som de tio åren mellan 1960-talets början och 1970-talets början, då&lt;br&gt;miljöfrågorna började uppmärksammas på allvar och Stockholms-&lt;br&gt;konferensen år 1972 blev startpunkten för utvecklingen av en global&lt;br&gt;helhetssyn på miljöfrågorna. Det finns enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;skäl att inledningsvis ge en överblick över denna utveckling och&lt;br&gt;sammanfatta den politik som regeringen driver för att nå det&lt;br&gt;övergripande målet om en ekologiskt hållbar utveckling, som också är&lt;br&gt;balkens mål. Regeringen kommer att utveckla dessa frågor i den&lt;br&gt;miljöpolitiska proposition som lämnas till riksdagen våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av största betydelse för den miljöpolitiska utvecklingen under den&lt;br&gt;period som vi nu befinner oss i är självfallet FN:s konferens om miljö&lt;br&gt;och utveckling år 1992 i Rio de Janeiro. I samband med den blev&lt;br&gt;Brundtlandkommissionens tanke på hållbar utveckling globalt förankrad&lt;br&gt;och miljöproblemen kopplades tydligt samman med utvecklingsfrågor.&lt;br&gt;Medvetenheten om behovet av en hållbar utveckling har fördjupats som&lt;br&gt;en följd av Rio-konferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett internationellt perspektiv har också möjligheterna för en&lt;br&gt;nordeuropeisk miljöpolitik förbättrats genom det svenska, finska och&lt;br&gt;österrikiska EU-medlemskapet. En utvidgning av EU österut innebär&lt;br&gt;nya möjligheter. Om EU:s miljökrav kan genomföras runt Östersjön&lt;br&gt;kommer det att innebära en avsevärt minskad belastning också på svensk&lt;br&gt;miljö. Medlemskapet möjliggör samtidigt strängare krav inom ramen för&lt;br&gt;den inre marknaden när det gäller t.ex. kemikalier, utsläpp från bilar osv.&lt;br&gt;Därmed har de politiska förutsättningarna skapats för att påbörja ett&lt;br&gt;arbete för att minska nedfallen till ofarliga nivåer i hela norra Europa.&lt;br&gt;Samtidigt innebär EU-medlemskapet en grundläggande omorientering av&lt;br&gt;det praktiska miljöarbetet, inte minst när det gäller lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senaste tioårsperioden innebär också en utveckling av styrmedlen&lt;br&gt;för miljöpolitiken, vilket återspeglas i lagstiftningen. Produkternas&lt;br&gt;miljöproblem uppmärksammas och åtgärdas alltmer i både kemikalie-&lt;br&gt;arbetet och avfallspolitiken, där principerna om kretslopp och&lt;br&gt;producentansvar innebär viktiga nyheter. Ekonomiska styrmedel används&lt;br&gt;på många områden. Likaså är miljöinformation på väg att få sitt&lt;br&gt;definitiva genombrott. Miljömärkningen som stöd i valet av produkter&lt;br&gt;och leverantörer är på väg att slå igenom på bred front i stora delar av&lt;br&gt;Europa. Även andra former av frivillig certifiering växer i betydelse&lt;br&gt;genom EU:s miljöledningssystem och den nyligen fastställda interna-&lt;br&gt;tionella standarden för sådana system. Enstaka företag kan förväntas&lt;br&gt;välja att utveckla egna miljöstrategier och miljöledningssystem för att&lt;br&gt;förekomma lagstiftningens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på miljöförbättrande åtgärder har ökat ytterligare i alla delar av&lt;br&gt;samhället. Styrning genom lagstiftning och myndighetsutövning har&lt;br&gt;kompletterats genom konsumenternas inflytande (t.ex. önskemål om&lt;br&gt;märkning av produkter som utgör bra miljöval) samt miljökrav från olika&lt;br&gt;producentmarknader. Kraven på kvalitetsgaranterad information om&lt;br&gt;olika verksamhetsutövare ökar. Möjligheter finns nu för företag och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra verksamhetsutövare att själva bilda nätverk för sådan utvecklingen&lt;br&gt;och systematiskt ligga före lagstiftningens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt detta har lett till en utveckling också av lagstiftningen på en&lt;br&gt;mängd enskilda områden. Samtidigt har lagstiftningen blivit mer splittrad&lt;br&gt;och svåröverskådlig och behovet har ökat av ett regelsystem med&lt;br&gt;enhetliga principer för miljöarbetet. Miljöbalken skall enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning inte bara ses som en omfattande teknisk lagstiftningsreform&lt;br&gt;utan som en nödvändig utveckling av det grundläggande och centrala&lt;br&gt;verktyget i miljöarbetet i en tid när miljöpolitiken förändras snabbt och&lt;br&gt;hela tiden ställs inför nya utmaningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken behövs således både för att anpassa lagstiftningen till den&lt;br&gt;utveckling som skett och för att skapa ett bättre verktyg för&lt;br&gt;genomförandet av miljö- och resurspolitiken i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En politik för ekologiskt hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för regeringens politik är att Sverige skall vara&lt;br&gt;en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att&lt;br&gt;skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen arbetar för att&lt;br&gt;ekonomisk utveckling och bättre social välfärd skall gå hand i hand med&lt;br&gt;skyddet av miljön och hushållningen med naturresurser. Senast i&lt;br&gt;regeringsförklaringen den 16 september 1997 erinrades om att arbetet&lt;br&gt;fortsätter för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har inom sig utsett en delegation för ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Delegationens överväganden har bl.a. legat till grund för de&lt;br&gt;förslag om ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och den&lt;br&gt;plattform för fortsatt arbete som redovisades i den ekonomiska&lt;br&gt;vårpropositionen (prop. 1996/97:150). I regeringens skrivelse 1997/98:13&lt;br&gt;Ekologisk hållbarhet förs arbetet vidare. Där redovisas bl.a. tre delmål&lt;br&gt;för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, effektiv användning av&lt;br&gt;energi och andra naturresurser och hållbar försörjning för att säkra&lt;br&gt;ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga. Dessutom lämnas en&lt;br&gt;lägesbeskrivning avseende arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska politiken skall ses mot bakgrund av att Sverige tidigt fick&lt;br&gt;en central roll i det internationella miljöarbetet genom att arrangera FN:s&lt;br&gt;första miljökonferens i Stockholm år 1972. Konferensen innebar&lt;br&gt;genombrottet för en global helhetssyn på miljöfrågorna. Rio-konferensen&lt;br&gt;tjugo år senare kan ses som en uppföljning av Stockholmskonferensen.&lt;br&gt;Miljöarbetet har breddats från att huvudsakligen ha varit inriktat på&lt;br&gt;specifika miljöfrågor till att även omfatta ett engagemang för hållbar&lt;br&gt;utveckling. Aktiviteten är nu stor, från enskild nivå till global nivå, för att&lt;br&gt;följa upp Rio-konferensen. En första större uppföljning har ägt rum vid&lt;br&gt;det extra möte som FN:s generalförsamling höll under sommaren 1997&lt;br&gt;(UNGASS). För Sverige, där miljöfrågorna blev aktuella tidigt, finns det&lt;br&gt;särskilda förutsättningar när nu ett nytt steg skall tas på miljöområdet. I&lt;br&gt;nästa fas - kanske de närmaste 25 åren - ser vi framför oss en tid av&lt;br&gt;utmaningar och en politik för hållbar utveckling. En sådan politik har tre&lt;br&gt;sammanfallande perspektiv: nationellt, europeiskt och globalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nationella perspektivet ingår i enlighet med skrivelsen om&lt;br&gt;ekologisk hållbarhet en &amp;quot;nollutsläppsvision&amp;quot; som ett viktigt led i&lt;br&gt;politiken, dvs. en vision om att skydda miljön genom att fa ned utsläppen&lt;br&gt;under nivåer som varken hotar människors hälsa eller ekosystemen. Detta&lt;br&gt;förutsätter förändringar i våra nuvarande konsumtions- och produk-&lt;br&gt;tionsmönster. Ytterligare viktiga led i en politik för ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling är förverkligandet av en långsiktigt hållbar hushållning med&lt;br&gt;landets mark- och vattenresurser och en utformning av markanvändning&lt;br&gt;och samhällsbyggande som slår vakt om den materiella grunden för&lt;br&gt;produktion och välfärd också för kommande generationer. I detta&lt;br&gt;sammanhang skall erinras om att många av vardagslivets villkor&lt;br&gt;grundläggs när beslut om markanvändning, bebyggelse och rumslig&lt;br&gt;utveckling fattas. Det är därför av största vikt att alla deltar i de beslut&lt;br&gt;som lägger grunden för samhällsutvecklingen och i den verksamhet som&lt;br&gt;blir följden av dessa beslut. I det som nu sägs ligger bl.a. att&lt;br&gt;ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska&lt;br&gt;mångfalden skall bevaras och att värdefulla natur- och kulturmiljöer skall&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lyfts blicken till det europeiska perspektivet kan vi konstatera att&lt;br&gt;politiken för hållbar utveckling knyter an till de nationella visionerna.&lt;br&gt;Miljöproblemen i Sverige orsakas i allt större utsträckning av utsläpp och&lt;br&gt;nedfall från källor i Europa norr om Alperna och Karpatema. Även i&lt;br&gt;detta perspektiv krävs fortsatta åtgärder för att minska spridningen av&lt;br&gt;föroreningar som kan skada den svenska miljön. Politiken för hållbar&lt;br&gt;utveckling kommer i allt högre grad att utformas inom ramen för&lt;br&gt;samarbetet inom EU och en östutvidgning av unionen kan få stor&lt;br&gt;betydelse för ett framgångsrikt miljöarbete. Andra viktiga delar av&lt;br&gt;politiken för hållbar utveckling i detta perspektiv är en hållbar&lt;br&gt;markanvändning samt minskad belastning från produkter som säljs på&lt;br&gt;EU:s inre marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen är det nödvändigt att ta hänsyn till det globala perspektivet.&lt;br&gt;En avsevärt ökad levnadsstandard tillsammans med en stor&lt;br&gt;befolkningsökning, i Asien och sannolikt i Latinamerika, kommer inom&lt;br&gt;en överskådlig framtid att inverka kraftigt på den globala miljön.&lt;br&gt;Resursanvändningen och påverkan på ekosystemen kan då förväntas öka&lt;br&gt;drastiskt. Världens miljösituation bestäms allt mer av vilken väg dagens&lt;br&gt;och morgondagens generationer i dessa världsdelar väljer för sin&lt;br&gt;utveckling. Det finns beräkningar som visar att dagens resursanvändning&lt;br&gt;behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande världsbefolkning&lt;br&gt;om 25-50 år skall kunna leva på en rimlig nivå. En nationell politik för&lt;br&gt;hållbar utveckling kan inte se bort från detta. Tvärtom ges politiken för&lt;br&gt;hållbar utveckling nya utmaningar och nya mål. Politiken måste innehålla&lt;br&gt;strategier och handlingsplaner för att bringa samhället i balans med de&lt;br&gt;förutsättningar som naturen/ekosystemen och jordens resurser kan&lt;br&gt;tillhandahålla. Samhällsorganisationen och teknologin måste successivt&lt;br&gt;göra det möjligt för en flera gånger så stor global befolkning att leva på&lt;br&gt;dagens nordeuropeiska nivå utan att skador orsakas på miljön och&lt;br&gt;resurserna överutnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan inte en framsynt och verkningsfull&lt;br&gt;politik för ekologiskt hållbar utveckling utgå enbart från det nationella&lt;br&gt;perspektivet. Politiken skall också ha som ambition att sprida teknik och&lt;br&gt;nationella miljökrav som syftar till att förverkliga &amp;quot;nollutsläppsvisionen&amp;quot;&lt;br&gt;och visionen om hållbar hushållning med mark- och vattenresurser.&lt;br&gt;Politiken skall alltså beakta även de europeiska och de globala&lt;br&gt;perspektiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömål och målstyrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga visionen om en ekologiskt hållbar utveckling krävs&lt;br&gt;konkreta och tydliga mål för miljöpolitiken. Under den senaste&lt;br&gt;tioårsperioden har inriktningen för det nationella miljöarbetet gjorts allt&lt;br&gt;tydligare. Riksdagen har t.ex. lagt fast övergripande mål för miljö-&lt;br&gt;politiken i samband med behandlingen av regeringens miljöpropositioner&lt;br&gt;Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373) respektive En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). De övergripande målen skall vara att&lt;br&gt;skydda människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att&lt;br&gt;hushålla med naturresurser och att skydda natur- och kulturlandskap.&lt;br&gt;Riksdagen har också successivt i olika miljöbeslut lagt fast riktlinjer för&lt;br&gt;hur skilda miljöproblem skall angripas framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den aktuella perioden har riksdagen vidare lagt fast ett ansvar&lt;br&gt;för miljöarbetet för samhällets sektorer, bl.a. i propositionen om&lt;br&gt;miljöpolitiken inför 1990-talet. Exempelvis innebar riksdagens beslut om&lt;br&gt;en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr.&lt;br&gt;1992/93:352) att det infördes ett miljömål som gavs samma vikt som&lt;br&gt;produktionsmålet. Ett annat exempel är att principen om sektorsansvaret&lt;br&gt;avseende biologisk mångfald har utsträckts till att gälla även övriga&lt;br&gt;samhällsverksamheter genom beslutet om en svensk strategi för&lt;br&gt;bevarande av biologisk mångfald (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9.&lt;br&gt;rskr. 1993/94:87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom dessa ärenden och många andra har riksdagen tagit ställning&lt;br&gt;till ett stort antal mål för miljöpolitiken. I dagsläget rör det sig om ca 170&lt;br&gt;miljömål som har kommit till på detta sätt. Miljömålen har rört sig om&lt;br&gt;allt från stort till smått, från att kretsloppsanpassa hela samhället till att&lt;br&gt;minska utsläppen av fosfor från lantgårdars mjölkrum. Att målen är av&lt;br&gt;olika karaktär och vikt beror av i vilket sammanhang målet har kommit&lt;br&gt;fram. Bland de ca 170 målen finns också mål som härstammar från&lt;br&gt;internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att i detta sammanhang utveckla en&lt;br&gt;politik för mål- och resultatstyrning och kommer att behandla denna&lt;br&gt;fråga i den miljöpolitiska proposition som lämnas till riksdagen våren&lt;br&gt;1998. I korthet innebär mål- och resultatstyrningen att staten styr med&lt;br&gt;hjälp av uppställda mål utan att i detalj reglera vad som skall göras för att&lt;br&gt;nå dit. Följaktligen ges myndigheter och andra aktörer stor frihet att välja&lt;br&gt;väg för att nå målen. Styrningen förutsätter att berörda aktörer redovisar&lt;br&gt;resultatet av sin verksamhet och att målen kan följas upp. Nationella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljömål av övergripande karaktär måste brytas ned för att bli Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;verksamma som mål i en process för mål- och resultatstyrning. En sådan&lt;br&gt;nedbrytning kan behöva ske dels sektorsvis av berörda&lt;br&gt;sektorsmyndigheter eller andra aktörer inom sektorn och dels geografiskt&lt;br&gt;(t.ex. av länsstyrelser eller kommuner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att styra mer med mål än med detaljerade regler ges utrymme&lt;br&gt;för en större delaktighet för berörda aktörer, så att de kan påverka&lt;br&gt;utformningen av de åtgärder som vidtas. Det ger också en möjlighet att&lt;br&gt;optimera insatser och kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till nya&lt;br&gt;nationella, sektorsövergripande miljömål. Verkets förslag inriktas på den&lt;br&gt;nationella och internationella vision om ett ekologiskt hållbart samhälle&lt;br&gt;som har behandlats i föregående avsnitt. Miljömålen är till sin natur&lt;br&gt;miljökvalitetsmål, dvs. de inriktas mot ett visst miljötillstånd som skall&lt;br&gt;uppnås i ett ekologiskt hållbart Sverige. För att beskriva och precisera det&lt;br&gt;tillstånd i miljön som behövs för att samhället skall vara ekologiskt&lt;br&gt;hållbart föreslår verket 18 nya nationella miljömål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag kommer efter remissbehandling att ligga till&lt;br&gt;grund för regeringens överväganden i denna fråga i den kommande&lt;br&gt;miljöpolitiska propositionen. Förslagen har en inriktning på miljökvalitet&lt;br&gt;som är ovanlig bland de befintliga miljömålen, vilka ofta handlar om hur&lt;br&gt;man skall åtgärda specifika problem i miljön. Frågan om förhållandet&lt;br&gt;mellan miljömål av det slag som nu berörts och miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser behandlas i avsnitt 4.2.1. Det kan dock redan här sägas att&lt;br&gt;miljöbalken innebär stora förbättringar i möjligheterna att använda&lt;br&gt;lagstiftningen för att styra mot de övergripande målen för miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att miljöarbetet skall fa genomslag i alla samhällssektorer är en&lt;br&gt;grundförutsättning för en hållbar utveckling. Regeringen har i skrivelsen&lt;br&gt;om ekologisk hållbarhet lämnat en redovisning för arbetet i de olika&lt;br&gt;sektorerna. Här skall endast i korthet nämnas följande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kulturpolitiken bidrar till att skapa goda förutsättningar för en&lt;br&gt;hållbar utveckling. Kulturmiljön omfattar den av människan skapade och&lt;br&gt;påverkade yttre och inre miljön samt såväl ett materiellt som ett&lt;br&gt;immateriellt arv. I propositionen om Kulturmiljövård (prop.&lt;br&gt;1987/88:104) aviserades en ny politik, som tydliggör bl.a. att frågor&lt;br&gt;rörande kulturmiljön är en del av miljöpolitiken. Detta markerades bl.a.&lt;br&gt;genom att området rubricerades kulturmiljövård, mot den tidigare&lt;br&gt;benämningen kulturminnesvård. I propositionen om kulturpolitik (prop.&lt;br&gt;1996/97:3 sid. 156) slår regeringen fast att kulturvärden är en oskiljaktig&lt;br&gt;del av miljön. En betydande del av de problem och hot som&lt;br&gt;kulturmiljösektom förväntas motverka är också gemensamma med&lt;br&gt;naturmiljösektom. I den praktiska hanteringen av vår gemensamma miljö&lt;br&gt;är det därför av särskild vikt att olika sektorer och synsätt kan förenas till&lt;br&gt;gagn för en långsiktigt hållbar förvaltning och utveckling av miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksektorn, som har stor betydelse för miljön, är en annan sektor&lt;br&gt;som för närvarande har stor aktualitet genom att regeringen under våren&lt;br&gt;1998 avser att lägga en trafikpolitisk proposition. Till grund för denna&lt;br&gt;ligger bl.a. Kommunikationskommitténs del- och slutbetänkanden (SOU&lt;br&gt;1996:165 respektive SOU 1997:3). Vidare kan det vara av intresse att här&lt;br&gt;nämna konsumentpolitiken, beträffande vilken regeringen senast i&lt;br&gt;skrivelsen 1997/98:13 erinrat om den beredning som pågår. Betänkandet&lt;br&gt;Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) kommer att ligga till grund&lt;br&gt;för en presentation av en åtgärdsinriktad plan som skall konkretisera och&lt;br&gt;precisera miljömålet i konsumentpolitiken. Syftet med planen är att&lt;br&gt;utveckla sådana konsumtions- och produktionsmönster som minskar&lt;br&gt;påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Miljölagstiftningens uppgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljölagstiftningen skall fungera som ett&lt;br&gt;centralt instrument i miljö- och resurspolitiken. Lagstiftningens&lt;br&gt;uppgift är att verka för att de miljö- och resurspolitiska målen&lt;br&gt;säkerställs. Bl.a. är det lagstiftningens roll att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;ett decentraliserat och förebyggande miljöarbete som skall inspirera&lt;br&gt;verksamhetsutövare att tänka och handla så att de föregriper lagstift-&lt;br&gt;ningens obligatoriska krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Att genomföra ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle med den inriktning som regeringen redovisat i det&lt;br&gt;föregående kräver insatser på många nivåer och av många aktörer.&lt;br&gt;Statens roll är att skapa förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling. Det arbete som redan pågår kommer att leda till&lt;br&gt;betydande förbättringar, men det behövs också skärpta styrmedel och&lt;br&gt;incitament som styr i rätt riktning samt ett system för uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering. Målens betydelse har nämnts i föregående avsnitt.&lt;br&gt;Beträffande framtagandet av indikatorer för hållbar utveckling pågår&lt;br&gt;arbete, bl.a. på flera myndigheter. Regeringen har dessutom gett&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen, som är regeringens råd i miljöfrågor, i uppdrag&lt;br&gt;att under 1997 presentera ett förslag till indikatorer för ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling, som också kommer att redovisas i miljöpropositionen år&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att miljöarbetet hittills utgått från att&lt;br&gt;myndigheter ställer krav som företag m.fl. förväntas uppfylla. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör miljöarbetet i framtiden kännetecknas av att&lt;br&gt;företag, hushåll samt statliga och kommunala förvaltningar i allt högre&lt;br&gt;grad ställer miljökrav på varandra och konkurrerar i att ligga före de&lt;br&gt;obligatoriska kraven. Här bör också erinras om samhällsplaneringens&lt;br&gt;betydelse och kommunernas framskjutna roll vad gäller resurshus-&lt;br&gt;hållningen, t.ex. i fråga om utnyttjandet av mark- och vattenresurser. Det&lt;br&gt;är i sammanhanget ointressant om miljökraven och kraven på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurshushållning kommer från t.ex. EU:s lagstiftning eller från den Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;nationella lagstiftningen. En avsikt som regeringen har med&lt;br&gt;miljöbalksreformen är därför att den skall stimulera olika aktörer att&lt;br&gt;skapa egna miljöpolitiskt drivande nätverk som verkar i riktning mot de&lt;br&gt;miljömål som behöver nås på vägen mot visionen om ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ambition med förevarande lagstiftningsreform är att ge&lt;br&gt;den legala ramen inom vilken det framtida miljöarbetet skall bedrivas.&lt;br&gt;Grundtankarna bakom reformen kan översiktligt beskrivas enligt&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljölagstiftningen skall innehålla ett antal centrala instrument som&lt;br&gt;skapar förutsättningar för ett decentraliserat och förebyggande&lt;br&gt;miljöarbete. Lagstiftningen skall alltså utgöra ramen och plattformen från&lt;br&gt;vilken olika verksamhetsutövare - företag, statliga och kommunala&lt;br&gt;förvaltningar, föreningar, enskilda hushåll m.fl. - formulerar egna&lt;br&gt;miljöpolitiska strategier. Decentraliseringstanken syftar i första hand på&lt;br&gt;de enskilda aktörerna, främst verksamhetsutövare. Tanken är således att&lt;br&gt;lagstiftningen skall inspirera verksamhetsutövare att tänka och handla så&lt;br&gt;att de föregriper lagstiftningens obligatoriska krav. Därmed blir&lt;br&gt;miljökrav som ställs på en gemensam nivå i relationen mellan aktörerna&lt;br&gt;viktigare, t.ex. konsumenternas krav på miljöanpassade produkter från&lt;br&gt;verksamhetsutövare, medan den offentliga styrningen och myndighets-&lt;br&gt;utövningen kan koncentreras till att klarlägga vad som gäller och till de&lt;br&gt;fall då en decentraliserad miljöanpassning och -styrning inte fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare utvecklats förutsätts de nationella miljömålen vara&lt;br&gt;tydliga och möjliga att följa upp. Det är också viktigt att verk-&lt;br&gt;samhetsutövare kan formulera mål för sin egen verksamhet med ledning&lt;br&gt;av de nationellt fastlagda miljömålen och att det förutom enskilda och&lt;br&gt;nationella miljömål också formuleras mål för respektive samhällssektor.&lt;br&gt;Regeringen återkommer i nästa avsnitt till frågan om förhållandet mellan&lt;br&gt;miljöbalken och de nationella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland tillgängliga miljöpolitiska instrument bör också komma i fråga&lt;br&gt;att använda ekonomiska styrmedel for att påverka verksamhetsutövare.&lt;br&gt;Genom t.ex. miljöskatter och -avgifter ges mekanismer för att driva&lt;br&gt;miljöförbättringarna längre. Självfallet grundas också denna form av&lt;br&gt;styrmedel på lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skapar öppen, lättillgänglig och kvalitetsgaranterad&lt;br&gt;information om olika produkter och verksamhetsutövare avsevärt&lt;br&gt;förbättrade möjligheter för företag, hushåll samt statliga och kommunala&lt;br&gt;förvaltningar att ställa krav på varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samspelet mellan de miljöpolitiska instrumenten skall dessutom den&lt;br&gt;statliga förvaltningen vara en förebild och pådrivande genom att&lt;br&gt;utveckla egna miljöledningssystem och driva en aktiv och miljöanpassad&lt;br&gt;upphandling. Såsom antyddes tidigare har regeringen i regleringsbrevet&lt;br&gt;för budgetåret 1997, efter förslag av Miljövårdsberedningen, utsett 25&lt;br&gt;pilotmyndigheter inom olika områden for att påbörja utvecklingen av&lt;br&gt;miljöledningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av föregående avsnitt framgår att regeringens delegation för en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling har presenterat en gemensam plattform för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det fortsatta arbetet med anknytning till det som nyss redovisats.&lt;br&gt;Delegationen föreslår bl.a. ett antal initiativ inom de områden där olika&lt;br&gt;miljöpolitiska styrmedel verkar, t.ex. utarbetande av indikatorer för&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling, översyn av subventioner som motverkar&lt;br&gt;avsedd utveckling samt vidareutveckling av kommunernas fysiska&lt;br&gt;planering som ett strategiskt instrument för en eftersträvad ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Miljöbalken - en samlad och skärpt miljölagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 Införandet av miljöbalken och balkens mål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i den centrala miljölagstift-&lt;br&gt;ningens olika lagar smälts samman i en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med miljöbalken skall vara att främja en hållbar utveckling så&lt;br&gt;att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam&lt;br&gt;och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har&lt;br&gt;ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen&lt;br&gt;är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet skall miljöbalken tillämpas så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter&lt;br&gt;oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den biologiska mångfalden bevaras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från&lt;br&gt;ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt god&lt;br&gt;hushållning tryggas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med&lt;br&gt;material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägenhet för var och en att verka för att miljöbalkens&lt;br&gt;mål förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens utformning med övergripande mål, allmänna&lt;br&gt;hänsynsregler och nya instrument som t.ex. miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;medför förbättrade förutsättningar att använda lagstiftningen som&lt;br&gt;instrument för att styra mot av riksdagen fastställda miljömål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;I förtydligande syfte har i författningstexten lagts till att en hållbar&lt;br&gt;utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och&lt;br&gt;människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar&lt;br&gt;att förvalta naturen väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Om en miljöbalk: Det stora flertalet remiss-&lt;br&gt;instanser som uttalar sig i frågan tillstyrker att den centrala&lt;br&gt;miljölagstiftningen samordnas i en miljöbalk. Ett tiotal remissinstanser&lt;br&gt;har emellertid gett uttryck för viss tveksamhet, t.ex. Svea hovrätt,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kraftverksföreningen&lt;br&gt;och SACO. Således ifrågasätts om det är klokt att samordna ett antal&lt;br&gt;lagar i en balk istället för att skärpa och harmonisera befintlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning. Tveksamhet anförs vidare beträffande det rimliga i att låta&lt;br&gt;gällande rätt sammansmältas i en balk istället för att genomgående till&lt;br&gt;balken föra allt det som riskerar att påverka miljön, inklusive&lt;br&gt;miljöreglema i olika sektorslagar. Det sätts dessutom i fråga om det inte&lt;br&gt;vore att föredra att endast de övergripande frågorna reglerades i balken&lt;br&gt;och att sektorslagama knöts till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om miljöbalkens mål: Flertalet remissinstanser tillstyrker de principer&lt;br&gt;som angivits under miljöbalkens mål. Lunds universitet har framfört att&lt;br&gt;det, särskilt med hänsyn till att vi inte har någon grundlagsregel om&lt;br&gt;skyddet för miljön, är ett naturligt inslag med en målsättningsparagraf i&lt;br&gt;en lagstiftning av denna typ. Länsstyrelsen i Kristianstad län däremot,&lt;br&gt;ifrågasätter det berättigade i att det allmänt hållna målet ingår som&lt;br&gt;författningstext. Vad gäller utformningen av målet pekar Lunds&lt;br&gt;universitet på att miljöbalkens regler till stor del syftar till att förebygga&lt;br&gt;eller avhjälpa mer tillfälliga missförhållanden och att det därför kan vara&lt;br&gt;missvisande att ange att en hållbar utveckling är det övergripande målet.&lt;br&gt;Naturvårdsverket menar att miljöbalkens regler inte i sig kan skapa&lt;br&gt;tillräckliga förutsättningar för en hållbar utveckling då en sådan enligt&lt;br&gt;Riodeklarationen omfattar även ekonomiska och sociala frågor.&lt;br&gt;Karlstads kommun har anfört att målet bör vara längre gående och&lt;br&gt;innehålla krav även på förbättringar av miljösituationen. Några&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Naturskyddsföreningen har inte haft någon&lt;br&gt;invändning mot målet i och för sig men anfört att balkens regler inte är&lt;br&gt;tillräckliga för att de övergripande målen skall kunna uppfyllas. Flera&lt;br&gt;länsstyrelser menar att det övergripande målet kan ge en alltför&lt;br&gt;människocentrerad bild av miljöfrågorna, där naturens egenvärde,&lt;br&gt;biologisk mångfald och de grundläggande funktionerna åsidosätts.&lt;br&gt;Jordbruksverket pekar särskilt på att djurs hälsa tydligare måste framgå&lt;br&gt;av målet. Skogsägarna å andra sidan, vill ha ett mål där människan&lt;br&gt;tydligare står i centrum. De förordar en hållbar utveckling med sikte på&lt;br&gt;ekonomisk tillväxt och ökad produktion med samtidigt ansvar för miljön.&lt;br&gt;Bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Stockholms&lt;br&gt;läns landsting och flera kommuner efterlyser ett klarare och mer&lt;br&gt;preciserat mål för att undvika tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Den svenska miljölagstiftningen kan&lt;br&gt;sägas ha varit framgångsrik mot bakgrund av de syften som låg bakom&lt;br&gt;den vid tillkomsten. Sedan nya miljöproblem har blivit kända och då&lt;br&gt;vikten av och syftet med miljöpolitiken ändrats måste miljölagstiftningen&lt;br&gt;bringas i samklang med de värderingar som gäller i dag och som&lt;br&gt;redovisats i det föregående. Lagstiftningen måste helt enkelt anpassas till&lt;br&gt;de erfarenheter som har vunnits under senare år och beakta den komplexa&lt;br&gt;bild av hur miljön påverkas som dessa erfarenheter visar på. En&lt;br&gt;miljölagstiftning måste fungera som ett verksamt instrument i&lt;br&gt;miljöpolitiken. Under de senaste decennierna har det vuxit fram en insikt&lt;br&gt;om att en ekologiskt hållbar utveckling förutsätter att varje enskild&lt;br&gt;individ tar sitt miljöansvar. Det räcker inte med att de stora miljö-&lt;br&gt;påverkande näringarna regleras. En positiv miljöutveckling kan inte&lt;br&gt;komma till stånd med mindre än att levnadsvanorna förändras t.ex. vad&lt;br&gt;gäller konsumtion och kommunikation. Var och en måste ta ett ansvar för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att iaktta den hänsyn som krävs för att miljöbalkens mål skall kunna&lt;br&gt;uppnås. I sammanhanget bör också erinras om att Riodeklarationen&lt;br&gt;ålägger alla stater att anta en modem och verkningsfull miljölagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till miljöbalk, som genom denna proposition föreläggs&lt;br&gt;riksdagen, är det centrala i detta avseende. Arbetet med miljöbalks-&lt;br&gt;reformen har etappindelats i fyra steg med hänsyn till projektets&lt;br&gt;omfattning. De fyra stegen innehåller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- denna proposition med förslag till miljöbalk inklusive&lt;br&gt;övergångsbestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- proposition med förslag till följdlagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utarbetande av och regeringsbeslut om förordningar efter förslag från&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- information/utbildning samt myndighetsföreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meningen är att regelsystemet skall kunna träda i kraft som en helhet&lt;br&gt;och vid samma tidpunkt. Som närmare redovisas i avsnitt 4.4 och 4.38.4&lt;br&gt;planeras också sådana omfattande informations- och utbildningsinsatser&lt;br&gt;före och i samband med ikraftträdandet som efterfrågats av många&lt;br&gt;remissinstanser. Det är viktigt att se de fyra leden som en helhet även när&lt;br&gt;det gäller innehållet. Exempelvis är den kommande propositionen med&lt;br&gt;förslag till följdlagstiftning av stor betydelse för genomförandet av&lt;br&gt;principen att miljöhänsynen skall genomsyra alla samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta avsnitt upp grundläggande frågor om balk-&lt;br&gt;reformen och om balkens mål. I avsnittet kommenteras också Lagrådets&lt;br&gt;övergripande synpunkter. I det följande avsnittet redovisar regeringen de&lt;br&gt;bärande principer som varit vägledande för balkens tekniska utformning&lt;br&gt;tillsammans med en sammanfattning av de förändringar som finns i det&lt;br&gt;nya förslaget jämfört med det förslag som lades fram år 1994 och som&lt;br&gt;återkallades efter regeringsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det långa utredningsarbete som föregått detta förslag visar tydligt på&lt;br&gt;behovet av en reformering av miljölagstiftningen både i sakligt&lt;br&gt;hänseende och för att åstadkomma följdenlighet och tydlighet. Som&lt;br&gt;utvecklas ytterligare i avsnitt 4.2.2 och 4.5 är regeringens inställning att&lt;br&gt;en reformering av den svenska miljö- och resurslagstiftningen bör&lt;br&gt;komma till stånd i form av en samlad lagstiftning som innehåller de&lt;br&gt;viktigaste lagarna för miljöområdet. Med hänsyn till den nya&lt;br&gt;lagstiftningens omfattning och för att understryka dess betydelse bör den&lt;br&gt;utformas som en balk. Riksdagen har i samband med behandlingen av&lt;br&gt;1991 års miljöpolitiska proposition gjort samma ställningstagande i fråga&lt;br&gt;om inriktningen på reformarbetet (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30.&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338). En del remissinstanser har visserligen ställt sig&lt;br&gt;tveksamma och föreslagit andra reformaltemativ, men det stora flertalet&lt;br&gt;remissinstanser har samma inställning som regeringen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att miljöbalken skall bidra till att främja en hållbar utveckling på&lt;br&gt;miljöområdet införs i miljöbalken en rad nya verktyg som komplement&lt;br&gt;till de styrmedel som tidigare införts genom miljölagstiftningen. I flera&lt;br&gt;fall innebär miljöbalken en skärpning av tidigare tillgängliga instrument.&lt;br&gt;Regeringens förslag till miljöbalk innebär därför en genomgripande&lt;br&gt;modernisering av svensk miljörätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter sin granskning av förslaget till miljöbalk har Lagrådet anfört vissa&lt;br&gt;principiella synpunkter. Lagrådet menar att det, med tanke på det uttalade&lt;br&gt;syftet att en miljölagstiftning bör fungera som ett centralt instrument i&lt;br&gt;miljö- och resurspolitiken, är beklagligt att arbetet har behövt utföras&lt;br&gt;under tidspress. Lagrådet har anfört att djupare analyser borde ha skett&lt;br&gt;vad gäller flera frågor, både avseende vilka regelområden som bör ingå i&lt;br&gt;balken och avseende de materiella reglernas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de analyser och överväganden som ligger bakom&lt;br&gt;det förslag till miljöbalk som nu presenteras, vilket arbete påbörjades&lt;br&gt;genom Miljöskyddskommitténs uppdrag år 1989, utgör en god grund för&lt;br&gt;en ny samordnad och skärpt miljölagstiftning som ger väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar än gällande rätt att främja en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling så att nu levande och kommande generationer kan&lt;br&gt;tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Lagrådet konstaterar för övrigt&lt;br&gt;att detta förslag i flera avseenden innebär förbättringar jämfört med det&lt;br&gt;förslag till miljöbalk som remitterades under år 1994. Förändringar i&lt;br&gt;samhällsutvecklingen och arten av miljöproblem kommer naturligtvis att&lt;br&gt;medföra att de regler som nu föreslås måste följas upp och vid behov&lt;br&gt;kompletteras eller på annat sätt förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kommer regelverket att kompletteras med förordningar och&lt;br&gt;föreskrifter som förtydligar och preciserar balkens grundläggande&lt;br&gt;bestämmelser. Ett arbete för att skapa förutsättningar för samordning&lt;br&gt;bl.a. vad gäller regelgivningen med anledning av balken har redan&lt;br&gt;påbörjats. Miljölagstiftningsarbetet är således inte slutfört i och med att&lt;br&gt;miljöbalkspropositionen behandlas av riksdagen, utan fortsätter&lt;br&gt;kontinuerligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill dessutom påpeka att erfarenheterna visar att behovet&lt;br&gt;av en reformerad miljölagstiftning är påtagligt och att en sådan&lt;br&gt;lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Ett aktuellt exempel&lt;br&gt;som visar på detta behov är den allvarliga miljöpåverkan som orsakats av&lt;br&gt;tunnelbygget genom Hallandsåsen, där regeringen enligt den nu&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen hade haft att pröva tillåtligheten av byggandet&lt;br&gt;av en järnväg av aktuellt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare anfört att det förhållandet att det inte framgår av&lt;br&gt;förslaget vilka bestämmelser i andra lagar som skall ges företräde&lt;br&gt;respektive gälla parallellt med balken inte underlättar överblickbarheten&lt;br&gt;och tillämpningen av miljölagstiftningen. Lagrådet menar också att de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema är så generellt hållna att de kan förväntas leda&lt;br&gt;till åtskilliga tillämpningsproblem och inte i alla avseenden kan anses&lt;br&gt;förenliga med rättssäkerhetens krav. Regeringen har med anledning av&lt;br&gt;denna kritik försökt att ytterligare klargöra förhållandet mellan&lt;br&gt;miljöbalken och annan lag och även att i möjligaste mån precisera hur&lt;br&gt;hänsynsreglema skall tillämpas. I detta sammanhang finns skäl att erinra&lt;br&gt;om att hänsynsregler av liknande karaktär men mer begränsad räckvidd&lt;br&gt;finns i gällande rätt och att en praxis har utvecklats för deras tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de synpunkter som Lagrådet framfört särskilt när det gäller&lt;br&gt;infogandet av vattenlagen i miljöbalken och prövningsystemet behandlar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen dessa frågor i anslutning till respektive sakområde i avsnitt Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.16,4.22.1 och 4.22.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpolitikens mål och miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att miljöbalken måste ha uttalade syften som följer de&lt;br&gt;allmänna miljöpolitiska målsättningarna. I avsnitt 4.1 har regeringen&lt;br&gt;redovisat den grundläggande inriktningen för miljöpolitiken, som&lt;br&gt;utvecklats i den skrivelse om ekologisk hållbarhet som nyligen lämnats&lt;br&gt;till riksdagen och som kommer att följas upp och konkretiseras genom&lt;br&gt;arbetet med att ta fram nya nationella mål som kan läggas fram för&lt;br&gt;riksdagen i den miljöpolitiska propositionen våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka miljöpolitiska mål som bör ingå i balken&lt;br&gt;kan först konstateras att även om lagstiftningen har en central roll är den&lt;br&gt;inte det enda instrumentet för att realisera en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Kunskaper om miljöproblem och den enskildes engagemang i&lt;br&gt;miljöfrågorna, ekonomiska förutsättningar m.m. är också avgörande för&lt;br&gt;att målen skall kunna nås. Därtill kommer att allmänt hållna mål kan vara&lt;br&gt;svåra att inordna i och lägga till grund för ett rättsligt system som skall&lt;br&gt;vara styrande för den enskildes handlande i enskilda fall och som är&lt;br&gt;sanktionerat med straff om reglerna inte följs. Trots detta är det givetvis&lt;br&gt;av avgörande betydelse att balken fungerar som ett verktyg för&lt;br&gt;genomförandet av de miljöpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i miljöbalken måste finnas en beskrivning av&lt;br&gt;syftet med miljöpolitiken som gäller för hela balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Denna inställning delas också av remissinstanserna,&lt;br&gt;även om det i några fall finns synpunkter på utformningen. I förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk har därför i 1 kap. 1 § tagits in den övergripande målsättningen&lt;br&gt;om en hållbar utveckling som innebär att nu levande och kommande&lt;br&gt;generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Där slås också fast&lt;br&gt;att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och&lt;br&gt;bruka naturen är förenad med ett förvaltaransvar. Vidare nämns i&lt;br&gt;bestämmelsen skyddet för människors hälsa och miljön samt för&lt;br&gt;värdefulla natur- och kulturmiljöer, bevarandet av biologisk mångfald, en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med mark, vatten och fysisk miljö i övrigt&lt;br&gt;samt kretsloppsprincipen. Som närmare utvecklas i författnings-&lt;br&gt;kommentaren till paragrafen är dessa syften styrande på samtliga&lt;br&gt;bestämmelser i miljöbalken och medför en ny och vidare tillämpning av&lt;br&gt;de bestämmelser som har sin förebild i gällande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande beträffande denna paragraf anfört att&lt;br&gt;bestämmelserna i miljöbalken är avsedda att vara ett av flera hjälpmedel&lt;br&gt;för att styra utvecklingen på området. Lagstiftningen kan bara ge den&lt;br&gt;rättsliga grundvalen för reformarbetet men bidrar därigenom verksamt&lt;br&gt;till att förutsättningar skapas för att genomföra vad som eftersträvas i&lt;br&gt;miljöhänseende. Lagrådet anger som en möjlighet att det inledande&lt;br&gt;stadgandet utformas på det sättet att vad som sägs om tryggandet av en&lt;br&gt;hållbar utveckling anges inte endast som ett mål med miljöbalken utan&lt;br&gt;som ett mål för samhällets samlade ansträngningar på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför vidare att om man vill begränsa räckvidden av&lt;br&gt;målparagrafen till målet med själva balken, bör den utformas under&lt;br&gt;hänsynstagande till att lagstiftning här liksom på andra områden har sina&lt;br&gt;givna begränsningar. Miljöbalken kan bidra till och främja den&lt;br&gt;utveckling som eftersträvas, men den kan inte ensam trygga en sådan&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen godtar i sak Lagrådets bedömning och föreslår därför att&lt;br&gt;den ändringen görs i portalparagrafen jämfört med lagrådsremissen att&lt;br&gt;det anges att miljöbalken skall främja en hållbar utveckling, dvs. inte&lt;br&gt;trygga en sådan utveckling som sägs i remissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de övergripande syften som uttrycks i 1 kap. 1 § och som styr&lt;br&gt;tillämpningen av hela balken vill regeringen peka på fyra faktorer av&lt;br&gt;betydelse för balkens verkan som instrument för att genomföra övriga&lt;br&gt;miljöpolitiska mål. t.ex. nationella miljömål av det slag som har berörts i&lt;br&gt;avsnitt 4.1.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålen kan, för det första, realiseras genom de nya instrument&lt;br&gt;som miljöbalken erbjuder. Miljökvalitetsnormer är en nyhet i balken som&lt;br&gt;innebär att en norm för miljökvalitet kan slås fast av regeringen eller i&lt;br&gt;vissa fall av en myndighet. Normerna skall följas vid planering,&lt;br&gt;tillståndsprövning, tillsyn och föreskriftsverksamhet samt av verksam-&lt;br&gt;hetsutövare och kan kompletteras med särskilda åtgärdsprogram.&lt;br&gt;Normerna kommer att avsevärt förbättra möjligheterna att styra mot&lt;br&gt;nationella mål för miljökvalitet. Miljökvalitetsnormer kan dock endast&lt;br&gt;väntas fastläggas i vissa fall där det finns nationella miljömål.&lt;br&gt;Exempelvis kan det finnas andra styrmedel än normerna som är bättre&lt;br&gt;lämpade för att nå målet. Det kan också antas att miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;kommer att innebära en högre grad av precisering i beskrivningen av&lt;br&gt;miljökvaliteten än de nationella miljömålen och att de ofta kommer att&lt;br&gt;begränsas geografiskt till att avse vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra innehåller balken nya allmänna hänsynsregler som gäller&lt;br&gt;för alla och som innehåller en skyldighet att beakta allmänna principer&lt;br&gt;för miljöarbetet som t.ex. försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen och&lt;br&gt;produktvalsprincipen. Balken innehåller därmed sådana strategier som&lt;br&gt;behövs för att nå miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje utgör balken grunden för regeringens och&lt;br&gt;myndigheternas arbete att med stöd av de bemyndiganden som ges i&lt;br&gt;balken utfarda de förordningar och föreskrifter som behövs för att&lt;br&gt;förverkliga de miljöpolitiska målsättningarna. Styrande för detta är såväl&lt;br&gt;balkens övergripande syften och allmänna hänsynsregler som de andra&lt;br&gt;miljömål som berörts ovan och som inte tagits in i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fjärde är balken en sammanhållen lagstiftning som innefattar&lt;br&gt;och samordnar såväl traditionella miljöregler som regler om&lt;br&gt;markanvändning och resurshushållning. Detta medför samordnings-&lt;br&gt;vinster och en ökad enhetlighet i regelsystemet som förbättrar&lt;br&gt;förutsättningarna för att styra mot gemensamma mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Principerna för miljöbalksförslaget m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Som bärande principer för balken bör gälla&lt;br&gt;att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bildar en övergripande lagstiftning för all miljöpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-utformas som en sammanhållen miljö-, hälsoskydds- och&lt;br&gt;naturresurslagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-utformas så att skyddet för miljön, hälsan och naturresurserna&lt;br&gt;förstärks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-innehåller allmänna hänsynsregler och viktiga miljörättsliga&lt;br&gt;principer som är tillämpliga på all miljöpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förstärker det demokratiskt förankrade inflytandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skapar förutsättningar för en integrerad tillämpning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- betonar hushållningsaspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken bör innehålla vissa avgörande element för att&lt;br&gt;lagstiftningen skall fungera väl. Dessa element, som kan beskrivas&lt;br&gt;som en miljöbalkskedja, utgörs av rättsligt bindande principer och&lt;br&gt;allmänna hänsynsregler som skall följas av var och en, regler för&lt;br&gt;hushållning med mark- och vattenresurser riktade till statliga och&lt;br&gt;kommunala myndigheter, bestämmelser om utfärdande av miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer och krav på miljökonsekvensbeskrivningar,&lt;br&gt;bestämmelser om tillståndsprövning samt ett effektivt tillsyns- och&lt;br&gt;sanktionssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en utveckling och förändring på ett stort antal&lt;br&gt;punkter av det tidigare förslaget till miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bärande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att de bärande principerna vid&lt;br&gt;sammansmältningen av regler från de olika miljölagama bör vara&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken utformas som en sammanhållen miljö- och resurslag-&lt;br&gt;stiftning. Exempelvis integreras bestämmelserna i miljöskyddslagen,&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter, hälsoskyddslagen samt renhållningslagen.&lt;br&gt;Genom bestämmelser från naturresurslagen anknyts lagstiftningen för&lt;br&gt;markanvändning och samhällsbyggande varvid resursavvägnings-&lt;br&gt;principer integreras i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken utformas så att skyddsintressena förstärks. Alla&lt;br&gt;skyddsintressen i dagens lagstiftning har granskats. Flera långtgående&lt;br&gt;principer och aktsamhetsregler som hittills funnits i de lagar som arbetats&lt;br&gt;samman i balken föreslås gälla generellt inom balkens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Det som kan uppfattas som motsägelsefullt eller&lt;br&gt;ofullständigt i dagens lagar har undanröjts och skyddsintressena har&lt;br&gt;förstärkts gentemot exploateringsintressena såsom de senare kommer till&lt;br&gt;uttryck i t.ex. vattenlagen och trafiklagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken bör innehålla ett antal allmänna hänsynsregler. De skall&lt;br&gt;verka så att balkens mål i praktiken får genomslag med avseende på&lt;br&gt;verksamheter som regleras enligt balkens bestämmelser. På detta sätt&lt;br&gt;garanteras en enhetlig tillämpning tvärs över olika sektorer, samtidigt&lt;br&gt;som sektorsprincipen slår igenom i tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken bör förstärka det demokratiskt förankrade inflytandet&lt;br&gt;genom framhävande och utökning av regeringens tillåtlighetsprövning av&lt;br&gt;miljöpåverkande anläggningar. Vidare ges miljöorganisationer talerätt&lt;br&gt;och kraven för miljökonsekvensbeskrivningar förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken bör skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av&lt;br&gt;miljölagstiftningen sett ur de enskilda verksamhetsutövamas synvinkel. I&lt;br&gt;princip skall tillstånd för miljöfarlig verksamhet som innebär utsläpp,&lt;br&gt;avfall, kemikalieanvändning m.m. prövas i ett sammanhang. Tillstånds-&lt;br&gt;prövningen, tillsynsutövningen m.m. skall stimulera verksamhetsutövare&lt;br&gt;att medvetet välja att ligga före lagstiftningens obligatoriska krav.&lt;br&gt;Regleringen i miljöbalken utformas med avsikt att antalet överträdelser&lt;br&gt;skall minska. I de fall överträdelser sker bör dessa beivras effektivt.&lt;br&gt;Informationen om tillstånd, tillsyn, överträdelser, skadad mark m.m. skall&lt;br&gt;vara öppen, lättbegriplig och kvalitetsgaranterad. Dessutom skall&lt;br&gt;tillsynsorganisationen effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga miljörättsliga principer, såsom försiktighetsprincipen,&lt;br&gt;lokaliseringsprincipen, kretsloppsprincipen, produktvalsprincipen och&lt;br&gt;principen att förorenaren skall betala (PPP) bör tas in i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i balken är den starka betoningen av hushållningsaspekten.&lt;br&gt;Hushållning kan ske dels genom ett optimalt utnyttjande med så resurs-&lt;br&gt;och energisnåla processer som möjligt, dels genom att utnyttja ett&lt;br&gt;kretslopp med slutna materialflöden där material genom återanvändning&lt;br&gt;eller återvinning kommer till ny användning. Kretsloppsprincipen syftar&lt;br&gt;till att vad som utvinns ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna&lt;br&gt;användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga&lt;br&gt;resursförbrukning utan att naturen skadas. Genom en tillämpning av&lt;br&gt;hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen minskar behovet att&lt;br&gt;förbruka ändliga naturresurser. Ett sådant kretslopp kan åstadkommas&lt;br&gt;dels genom krav - individuella eller generella - för verksamhetsutöv-&lt;br&gt;ningen, dels genom att var och en deltar i den avfallshantering, genom&lt;br&gt;bl.a. källsortering, som möjliggör återanvändning, återvinning och&lt;br&gt;energiutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän&lt;br&gt;synpunkt god hushållning. Vid bedömningen av den lämpligaste&lt;br&gt;användningen måste en avvägning göras mellan ekologiska, sociala och&lt;br&gt;samhällsekonomiska intressen på ett sätt som främjar en långsiktigt god&lt;br&gt;hushållning. Detta gäller för såväl mark- och vattenområden som energi&lt;br&gt;och andra resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkskedjan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verkningsfull miljölagstiftning förutsätter att vart och ett av dess led&lt;br&gt;fungerar effektivt. Samtidigt fordras att sambandet mellan leden är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följdenligt och tydligt. Om miljölagstiftningen liknas vid en kedja - som Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kan kallas miljöbalkskedjan - vars länkar utgörs av t.ex. miljömål,&lt;br&gt;hänsyn, tillstånd, villkor, tillsyn, information, omprövning, överträdelse&lt;br&gt;och straff, krävs för lagstiftningens effektivitet att länkarna var och en for&lt;br&gt;sig men också samspelet mellan kedjans länkar fungerar väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inledningsvis upprepas att miljöbalkens grundläggande syfte&lt;br&gt;är att driva på utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta&lt;br&gt;uttrycks genom balkens rättsligt bindande syften och allmänna&lt;br&gt;hänsynsregler. Här har tillståndsprövning och tillsyn en central funktion&lt;br&gt;som konkreta verktyg för att styra varje verksamhet bort från miljö-&lt;br&gt;störande och resursslösande handlingssätt. Men också dessa traditionella&lt;br&gt;styrmedel får en delvis ny roll. Det allt större inslaget av mål- och&lt;br&gt;resultatstyrning ställer större krav på myndigheterna att sträva mot&lt;br&gt;miljömålen samt att följa upp och utvärdera resultatet. De principer för&lt;br&gt;miljöarbetet som utvecklas i balken skall genomsyra också prövnings-&lt;br&gt;och tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer innebär konkreta målsättningar som styr&lt;br&gt;tillstånds- och tillsynsarbetet. Nationella mål nedbrutna regionalt eller&lt;br&gt;sektoriellt likaså. Balken lägger en betoning vid förebyggande insatser&lt;br&gt;som en grund för ett framgångsrikt miljöarbete. Den lägger ett tydligt&lt;br&gt;delegerat ansvar på utövare och sektorsorgan för att bedöma och åtgärda&lt;br&gt;miljöproblemen. Det finns också fler styrmedel i dagens miljöarbete.&lt;br&gt;Prövning och tillsyn skall samspela med ekonomiska styrmedel och med&lt;br&gt;frivilliga miljöstymingssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden i ett förebyggande arbete är att påverkan på människors hälsa,&lt;br&gt;miljön och resurshushållningen kan förutses. Därför har ett kunskapskrav&lt;br&gt;införts i miljöbalken. Var och en skall skaffa sig den kunskap som&lt;br&gt;behövs för att bedöma miljöeffekterna av en åtgärd eller en verksamhet.&lt;br&gt;Naturligtvis är det först om det finns anledning att befara sådana effekter&lt;br&gt;som skyldigheten föreligger att utreda vad som kan göras för att&lt;br&gt;motverka olägenheterna. Det skall dock inte vara möjligt för&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att försvara sig med att denne inte tänkte på att&lt;br&gt;olägenheterna kunde uppkomma. Utgångspunkten är att var och en i&lt;br&gt;varje situation skall fråga sig om sådana effekter kan uppstå. Är detta inte&lt;br&gt;uteslutet föreligger en skyldighet att ta reda på sannolikheten för&lt;br&gt;miljöeffekter, vilka de är, hur allvarliga eller omfattande de kan bli och&lt;br&gt;slutligen vad det finns för möjlighet att förebygga eller reducera dem.&lt;br&gt;Det finns också en skyldighet att avhjälpa problemen. Möjliga åtgärder&lt;br&gt;för att reducera effekterna till en acceptabel nivå skall vidtas om det inte&lt;br&gt;är orimligt i enlighet med de allmänna hänsynsreglema i balken och&lt;br&gt;andra särskilda regler för den aktuella verksamheten. Kan påverkan inte&lt;br&gt;reduceras tillräckligt får åtgärden inte vidtas eller verksamheten inte&lt;br&gt;utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att skaffa sig erforderlig kunskap gäller alltså både&lt;br&gt;gemene man och den som utövar näringsverksamhet. Det är av&lt;br&gt;avgörande betydelse för att denna regel skall kunna uppfyllas att kunskap&lt;br&gt;finns att tillgå och att den också är lätt tillgänglig. Producenterna har här&lt;br&gt;ett ansvar för att genom märkning och annan information klargöra vilka&lt;br&gt;egenskaper olika produkter har och vilka effekter de kan medföra. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om huvudansvaret ligger på producenterna har tillsynsmyndigheterna en Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;viktig uppgift att sammanställa information om miljöpåverkan. Det är&lt;br&gt;data som kommer fram vid den löpande tillsynen, i miljörapporter och&lt;br&gt;genom miljöövervakningsarbetet. Den informationen tar mer sikte på&lt;br&gt;miljötillståndet som sådant och utvecklingen av miljöarbetet relativt&lt;br&gt;miljömålen. Det ankommer på tillsynsmyndigheterna att utöver den&lt;br&gt;löpande tillsynsverksamheten verka för balkens efterlevnad på så sätt att&lt;br&gt;information sprids och kunskap görs tillgänglig, så att miljöbalkens mål&lt;br&gt;kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamhetsutövaren inte frivilligt lämnar sådan information som&lt;br&gt;har betydelse för miljöbedömningar ger miljöbalken utökade möjligheter&lt;br&gt;för tillsynsmyndigheten att kräva in miljörapporter som innehåller&lt;br&gt;relevant information med avseende på miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap är också grundläggande för miljömärkning och miljöstyrning,&lt;br&gt;dvs. frivilliga system för miljöarbetet vid sidan om miljöbalken.&lt;br&gt;Näringsutövare som ansluter sig till ett miljöstyrningssystem åtar sig&lt;br&gt;frivilligt att göra en miljöutredning om verksamhetens miljöpåverkan,&lt;br&gt;upprätta en miljöpolicy samt miljömål och handlingsprogram,&lt;br&gt;implementera programmet i hela verksamheten och genomföra en&lt;br&gt;miljörevision. Resultatet av revisionen, miljöredovisningen, skall enligt&lt;br&gt;EU:s miljöstyrningssystem (EMAS) vara tillgängligt för allmänheten.&lt;br&gt;Många av momenten i ett miljöstyrningssystem har gemensamma drag&lt;br&gt;med lagstiftningens miljökonsekvensbeskrivningar, miljörapporter och&lt;br&gt;villkor eller föreskrifter för verksamheten. Ett grundkrav för registrering&lt;br&gt;eller certifiering enligt någon av standarden för miljöstyrningssystem är&lt;br&gt;att alla lagstiftningens krav på verksamheten följs och kontrolleras.&lt;br&gt;Anslutning till ett miljöstyrningssystem kan således ha stor betydelse för&lt;br&gt;såväl tillståndsprövning som tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga system för miljöövervakning av produkter riktar sig till&lt;br&gt;konsumenterna och uppköpare för att ge dessa större möjligheter att välja&lt;br&gt;mer miljöanpassade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För miljöstörande verksamhet är det viktigt att precisera i tillståndet&lt;br&gt;hur verksamheten skall medverka till att nå miljömålen och en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Med miljöbalken sker tillståndsprövningen utifrån fler&lt;br&gt;aspekter och med en högre ambitionsnivå än tidigare. Till att börja med&lt;br&gt;ställs högre krav på sökanden vad gäller skyldigheten att presentera en&lt;br&gt;relevant utredning så att prövningsmyndigheten kan ta ställning till om&lt;br&gt;miljöbalkens regler tillgodoses. Dessutom ges större möjligheter för&lt;br&gt;berörda att föra talan. Därigenom kan ytterligare information komma till&lt;br&gt;pröv-ningsmyndighetens kännedom, som säkerställer att alla aspekter&lt;br&gt;blir belysta. I dag prövas en verksamhet enligt olika miljölagar och av&lt;br&gt;olika instanser. Miljöbalkens system ger en bättre helhetsbild av de olika&lt;br&gt;miljöeffekter en verksamhet riskerar att medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av tillståndet och de villkor som fastställs för driften av&lt;br&gt;verksamheten har avgörande betydelse, både för möjligheten att utöva en&lt;br&gt;effektiv tillsyn, påföra miljösanktionsavgift och utdöma straff, men också&lt;br&gt;för att verksamhetsutövaren själv skall kunna utveckla mål och medel för&lt;br&gt;att följa upp sitt miljöarbete. Villkoren skall vara konkreta och exakta.&lt;br&gt;Omfattningen av tillståndet skall ha en tydlig avgränsning så att det går&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att fastställa objektivt när en överträdelse skett. Villkoren skall också&lt;br&gt;utvecklas så att de tydligare kopplas till olika miljömål, anpassade till&lt;br&gt;verksamheten, och så att de även omfattar resurshushållningsaspekter.&lt;br&gt;Miljöbalkens regler lästa mot balkens mål innebär att villkor skall&lt;br&gt;föreskrivas i syfte att tillgodose både miljöskydd, hälsoskydd, bevarande&lt;br&gt;av biologisk mångfald, resurshushållning och hushållning med material.&lt;br&gt;Regler som i dag tillämpas vid prövning enligt olika lagar integreras och&lt;br&gt;en fullständig miljöbedömning skall alltså göras vid en och samma&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär inte något hinder mot att villkor, när det är lämpligt,&lt;br&gt;utformas som riktvärden. Inte minst när kraven innebär att tidigare&lt;br&gt;oprövad teknik skall användas kan det vara svårt att avgöra vilken&lt;br&gt;utsläppsbegränsning som är möjlig. Då kan det finnas skäl att använda&lt;br&gt;riktvärden i stället för gränsvärden. På så sätt kan begränsningsvärdet&lt;br&gt;sättas strängare, eftersom ett gränsvärde förutsätter en viss&lt;br&gt;säkerhetsmarginal. Ett riktvärde bör emellertid alltid följas upp, och när&lt;br&gt;tillräcklig erfarenhet har vunnits bör det ersättas med ett absolut&lt;br&gt;gränsvärde. Riktvärden bör som huvudregel endast komma ifråga vid&lt;br&gt;prövotidsförordnanden där slutliga villkor skall fastställas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndighetema kan efter en tid förväntas ha fått stor&lt;br&gt;erfarenhet av problemställningarna och en ökad kompetens inom&lt;br&gt;miljörätten som säkerställer en hög kvalitet på domar och beslut. Det&lt;br&gt;ökar förutsättningarna för efterlevnaden och underlättar för&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att följa tillstånden och villkoren. Dessutom bör&lt;br&gt;acceptansen av villkoren öka om underlaget för dessa är utförligt och väl&lt;br&gt;belyst. Vidare kommer tillsynsmyndigheternas och, i sista hand,&lt;br&gt;domstolarnas arbete med att kontrollera efterlevnaden och påföra&lt;br&gt;sanktioner att underlättas om tillstånden och villkoren i dessa blir&lt;br&gt;konkreta och tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är på samma sätt av avgörande betydelse att de föreskrifter som&lt;br&gt;utfärdas av regeringen eller myndighet med stöd av balken, och som&lt;br&gt;gäller var och en eller i vart fall stora målgrupper, formuleras tydligt och&lt;br&gt;konkret. Dels bör det stå klart vilka krav som ställs. Dels bör det vara&lt;br&gt;möjligt för tillsynsmyndigheten att objektivt påvisa om en överträdelse&lt;br&gt;har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterlevnaden av miljöbalkens regler beror av två huvudsakliga&lt;br&gt;faktorer, nämligen att de som berörs förstår syftet med reglerna och&lt;br&gt;betydelsen av att de följs, och att det finns en väl fungerande tillsyn som&lt;br&gt;leder till att överträdelser beivras. Handlingsmönstren i samhället måste&lt;br&gt;undan för undan styras in på en mer miijöanpassad väg både vad gäller&lt;br&gt;det vi gör i näringsverksamhet och det vi gör var och en i vardagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheterna har en betydelsefull roll enligt miljöbalken. En&lt;br&gt;effektiv tillsyn kräver bl.a. att samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;fungerar väl och att de har tillgång till stöd, erfarenhetsutbyte och&lt;br&gt;kompetens utanför den egna myndigheten. Tillsynsfrågorna behandlas&lt;br&gt;ingående i avsnitt 4.28. Här kan i korthet sägas att balken ger&lt;br&gt;förutsättningar för en samordnad och förbättrad tillsynsverksamhet. Det&lt;br&gt;är vidare viktigt att tillsynsmetodema och tillsynsansvaret utvecklas i&lt;br&gt;balkens följdförfattningar och tillämpningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljöbalk med de centrala materiella bestämmelserna för att ta&lt;br&gt;tillvara miljöhänsyn samlade och där prövningen av tillståndsärenden&lt;br&gt;integreras, där tillsynen samordnas och där straffbestämmelserna&lt;br&gt;kommer till uttryck, bör således ge förutsättningar för ett fördjupat och&lt;br&gt;längre gående miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 4.4 och 4.38.4 redogörs närmare för det sista balksteget som&lt;br&gt;avser utbildning och information om miljöbalksreformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i förhållande till det tidigare förslaget till miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med det förslag till miljöbalk som lades fram år 1994 och som&lt;br&gt;återkallades vid regeringsskiftet innebär det nya förslaget en utveckling&lt;br&gt;och förändring. Förändringarna innebär bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;de delar av vattenlagens bestämmelser som har avseende på&lt;br&gt;miljöfrågor har sammansmälts med övriga miljöbestämmelser i&lt;br&gt;balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;sammansmältningen och integrationen av skyddslagstiftningen, t.ex.&lt;br&gt;bestämmelser från miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen, har&lt;br&gt;drivits längre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;också den joniserande strålningen skall omfattas av prövningen av&lt;br&gt;kärntekniska anläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;balken baseras på allmänna hänsynsregler som är knutna till målen&lt;br&gt;för miljöarbetet och balkens syfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;hänsynsreglema gäller för ett mer omfattande tillämpningsområde&lt;br&gt;där stor miljöpåverkan kan förekomma,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kraven på miljökonsekvensbeskrivningar skärps,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;reglerna om miljökvalitetsnormer förtydligas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om&lt;br&gt;tillstånd, godkännande och dispens enligt balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;stora trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas enligt miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;strandskyddets ställning görs tydligare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;allemansrättens ställning görs tydligare, samtidigt som kommersiellt&lt;br&gt;organiserat utnyttjande av allemansrätten regleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;genomförandet av EG:s naturvårdsdirektiv underlättas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ansvaret för efterbehandling av mark görs tydligare och en&lt;br&gt;saneringsförsäkring infors,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;reglerna om genetiskt modifierade organismer inarbetas i balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;reglerna om biotekniska organismer arbetas in i balken och&lt;br&gt;samordnas med reglerna om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;regeringens tillåtlighetsprövning framhävs samtidigt som regionala&lt;br&gt;miljödomstolar inrättas som ett led i prövningskedjan med i&lt;br&gt;huvudsak samma kompetens som den nuvarande&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Koncessionsnämnden och vattendomstolarna läggs ned,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en miljööverdomstol inrättas vid Svea hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;brottsbalkens straffbestämmelser arbetas in i balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillsynsbegreppet ges en bestämd definition,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillsynen avgiftsfinansieras och kommunerna ges en starkare och&lt;br&gt;tydligare roll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;miljösanktionsavgifter som ett led i tillsynen skall kunna beslutas av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter vid överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska miljölagstiftningen finns i dag dels i lagstiftning som har&lt;br&gt;som främsta syfte att skydda miljön och då närmare precisera vilka&lt;br&gt;avvägningar som skall göras mellan olika intressen, dels i lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar särskilda verksamheter där miljöhänsynen skall beaktas&lt;br&gt;särskilt. Dessutom finns regler av civilrättslig art om ersättning och&lt;br&gt;annan kompensation mellan enskilda i frågor om miljöskador. Den&lt;br&gt;svenska miljölagstiftningen reglerar så skilda saker som industriutsläpp,&lt;br&gt;kärnsäkerhet, naturvård, kemikaliehantering och skötsel av avfalls-&lt;br&gt;deponier. Det utmärkande draget för de centrala lagarna på miljöns&lt;br&gt;område är emellertid förhållandet mellan allmänna och enskilda intressen&lt;br&gt;där närmare angivna myndigheter svarar för tillstånd, tillsyn och&lt;br&gt;ingripanden av olika slag genom förelägganden, förbud och andra&lt;br&gt;åtgärder. Den lagstiftning som reglerar samhällsplaneringen och&lt;br&gt;hushållningen med mark- och vattenresurserna har grundläggande&lt;br&gt;betydelse i det förebyggande miljöarbetet. Mark- och vattenområden&lt;br&gt;skall användas för det eller de ändamål för vilket områdena är mest&lt;br&gt;lämpade och så att en långsiktigt god hushållning främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas närmast den numera omfattande&lt;br&gt;miljölagstiftningen som kan betecknas som skyddslagstiftning. Därefter&lt;br&gt;behandlas sådan lagstiftning om användning av mark- och vattenområden&lt;br&gt;som är av betydelse bl.a. från miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddslagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen (1969:387) är till sin räckvidd den mest omfattande&lt;br&gt;miljörättsliga lagstiftningen. Ursprungligen utvecklades miljö-&lt;br&gt;skyddslagens tillåtlighetsregler, eller kravregler, efter mönster i vatten-&lt;br&gt;lagstiftningen. Därifrån överfördes också regler om ytvattenföroreningar.&lt;br&gt;Av särskild betydelse var att miljöskyddslagen innehöll nya regler till&lt;br&gt;skydd mot luftföroreningar. Numera är lagen tillämplig även på&lt;br&gt;verksamhet som kan förorsaka förorening av grundvatten.&lt;br&gt;Miljöskyddslagen reglerar således vatten- och luftföroreningar samt&lt;br&gt;buller och andra störningar i den yttre miljön förutsatt att störningen har&lt;br&gt;anknytning till användningen av fast egendom. Lagen syftar främst till att&lt;br&gt;förebygga störningar men även till att återställa skadade miljöer. Redan&lt;br&gt;risken för olägenhet skall beaktas. En huvudtanke med miljöskyddslagen&lt;br&gt;är att miljöstörande verksamhet i viss utsträckning måste tolereras, men&lt;br&gt;för att få utöva s.k. miljöfarlig verksamhet gäller krav på val av bästa&lt;br&gt;rimliga plats samt skyldighet att vidta försiktighetsmått och&lt;br&gt;skyddsåtgärder m.m. Bland lagens kravregler finns även en regel enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken mycket riskabel verksamhet praktiskt taget förbjuds. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Tillämpningen av miljöskyddslagen bygger väsentligen på tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningsplikt samt tillsyn. Frågor om tillstånd prövas av en särskild&lt;br&gt;myndighet som inrättades vid lagens tillkomst. Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd. Nämndens beslut överklagas hos regeringen. Verksamheter&lt;br&gt;av mindre omfattning och med lindrigare verkningar prövas av&lt;br&gt;länsstyrelsen vars beslut kan överklagas hos Koncessionsnämnden.&lt;br&gt;Omfattningen av förprövningsplikten regleras i miljöskyddsförordningen&lt;br&gt;(1989:364). Tillsynen över miljöfarlig verksamhet utövas av&lt;br&gt;Naturvårdsverket, länsstyrelserna samt miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen innehöll ursprungligen regler om skadestånd för&lt;br&gt;skada orsakad av miljöfarlig verksamhet. Dessa regler bröts år 1986 ut&lt;br&gt;och fördes tillsammans med vissa grannelagsrättsliga regler ur 3 kap.&lt;br&gt;jordabalken över till en särskild lag, miljöskadelagen (1986:225).&lt;br&gt;Skadeståndsansvar enligt miljöskadelagen gäller i princip även om&lt;br&gt;skadevållaren inte varit oaktsam - s.k. strikt ansvar - och lagen omfattar&lt;br&gt;praktiskt taget samma slags verksamheter som omfattas av&lt;br&gt;miljöskyddslagen, t.ex. olika former av vattenföroreningar, luft-&lt;br&gt;föroreningar och markföroreningar. För vissa fall av skador som omfattas&lt;br&gt;av miljöskadelagen finns det en särskild miljöskadeförsäkring.&lt;br&gt;Försäkringen gäller om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt&lt;br&gt;miljöskadelagen men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva&lt;br&gt;ut skadestånd är förlorad eller om det inte kan utredas vem som är&lt;br&gt;ansvarig för skadan. Regler om miljöskadeförsäkringen finns i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Bidrag till försäkringen skall betalas av den som&lt;br&gt;bedriver anmälnings- eller tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet.&lt;br&gt;Föreskrifter om sådana bidrag finns i förordningen (1989:365) om&lt;br&gt;mi lj öskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare hänfördes många frågor som numera karaktäriseras som&lt;br&gt;miljöfrågor till hälsovårdsområdet. Begreppet hälsovård har genom&lt;br&gt;tillkomsten av hälsoskyddslagen (1982:1080) ersatts av det vidare&lt;br&gt;begreppet hälsoskydd. Med hälsoskydd avses åtgärder för att hindra&lt;br&gt;uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana&lt;br&gt;olägenheter. Sanitär olägenhet är enligt hälsoskyddslagen en störning&lt;br&gt;som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller&lt;br&gt;helt tillfällig. Lagen gäller i princip alla stömingstyper varför&lt;br&gt;tillämpningområdet, i dessa avseenden, är större än miljöskyddslagens.&lt;br&gt;Hälsoskyddslagen är dock begränsad på det sättet att den syftar till att&lt;br&gt;skydda människors hälsa men inte naturmiljön. Hälsoskyddslagen har&lt;br&gt;ramlagskaraktär och får sitt konkreta innehåll till stor del genom&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen, kommunen eller myndighet&lt;br&gt;med stöd av bemyndiganden i lagen. Föreskrifter med stöd av lagen finns&lt;br&gt;bl.a. i hälsoskyddsförordningen (1983:616).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de frågor som kan regleras med stöd av hälsoskyddslagen kan&lt;br&gt;nämnas kontroll av radonhalt i t.ex. bostäder, avloppsvatten och&lt;br&gt;avloppsledningar, värmepumpsanläggningar och badvattenkvalitet, såväl&lt;br&gt;i badanläggningar som i strandbad. Vidare har regler om förbud mot&lt;br&gt;tomgångsköming beslutats med stöd av hälsoskyddslagen. Med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddslagstiftningen kan också förekomsten av bl.a. hästar, får, svin&lt;br&gt;och ormar i fångenskap inom detaljplanelagda områden regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undan för undan har det stått klart att somliga väsentliga miljöproblem&lt;br&gt;inte orsakas av de mängdmässigt största utsläppen av förorenande&lt;br&gt;ämnen, utan i stället av kemiska ämnen med mycket stor miljöfarlighet.&lt;br&gt;Lagen (1985:426) om kemiska produkter syftar till att förebygga att&lt;br&gt;skador på människor och i miljön förorsakas av kemiska ämnens&lt;br&gt;inneboende egenskaper. Lagstiftningen är uppbyggd för att snabbt kunna&lt;br&gt;användas mot kemiska ämnen och beredningar som visar sig vara farliga,&lt;br&gt;varför lagen med nödvändighet i mycket har formen av ramlag. Lagen&lt;br&gt;ställer krav på dem som hanterar eller importerar kemiska produkter&lt;br&gt;såsom att dessa skall vidta behövliga försiktighetsmått och att sådana&lt;br&gt;kemiska produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre farliga,&lt;br&gt;den s.k. substitutions- eller produktvalsprincipen. Lagen får sitt närmare&lt;br&gt;innehåll genom ett betydande antal regeringsförordningar och&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter, grundade på bemyndiganden i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild kemikalielag vid sidan av lagen om kemiska produkter är&lt;br&gt;lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;br&gt;som anger att det är förbjudet att över skogsmark sprida&lt;br&gt;bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly. Detsamma gäller&lt;br&gt;användningen av metoder där enskilda trädstammar behandlas med&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Lagen ger dock möjlighet till vissa undantag. Andra&lt;br&gt;lagar som kan hänföras till den särskilda kemikalielagstiftningen är lagen&lt;br&gt;(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160). Den sistnämnda lagen är viktig, bl.a. för kemikalie-&lt;br&gt;kontrollen, och har delvis samma tillämpningsområde som lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter. Tillämpningsområdet för arbetsmiljölagen är dock&lt;br&gt;begränsat till den inre miljön på arbetsplatserna. En annan lag med bäring&lt;br&gt;på arbetsmiljön är strålskyddslagen (1988:220). Den lagstiftningen har&lt;br&gt;också viktiga tillämpningsområden utanför arbetsmiljöområdet. Lagens&lt;br&gt;syfte är att människor, djur och miljö skall skyddas mot skadlig verkan&lt;br&gt;av strålning. Lagen är tillämplig både på joniserande och icke&lt;br&gt;joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild grupp av författningar reglerar också skydd mot&lt;br&gt;luftföroreningar. Ofta gäller dessa författningar parallellt med bl.a.&lt;br&gt;miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och lagen om kemiska produkter,&lt;br&gt;men tillämpningsområdet är mer avgränsat till viss typ av verksamhet.&lt;br&gt;Exempel på en författning av det slag som nu avses utgör lagen&lt;br&gt;(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle som syftar till att motverka utsläpp&lt;br&gt;i luften av svavelföreningar. Eftersom lagen är en typisk ramlag&lt;br&gt;meddelas detaljerade materiella bestämmelser i förordningen&lt;br&gt;(1976:1055) om svavelhaltigt bränsle. Näraliggande är vidare&lt;br&gt;bilavgaslagen (1986:1386) som syftar till att förebygga att bilar och&lt;br&gt;andra motorfordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön&lt;br&gt;genom utsläpp till luften av avgaser och andra ämnen. Bilavgaslagen&lt;br&gt;innehåller även en detaljreglering om bilars indelning i miljöklasserna&lt;br&gt;som utgör grund för ekonomiska styrmedel i form av differentierad&lt;br&gt;beskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild typ av miljölagstiftning är avfallslagstiftningen, även om Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;den ofta tangerar hälsoskyddslagen och lagen om kemiska produkter.&lt;br&gt;Renhållningslagen (1979:596) uttrycker numera kretsloppsprincipen&lt;br&gt;genom stadgandet, att avfallshantering skall ske på ett sådant sätt att&lt;br&gt;åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet&lt;br&gt;främjas, om det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn&lt;br&gt;till miljövården. Våren 1993 infördes i renhållningslagen nya regler som&lt;br&gt;innebär att det kommunala ansvaret i vissa fall kan ersättas av ett&lt;br&gt;producentansvar. Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får enligt dessa nya regler föreskriva om skyldighet för den&lt;br&gt;som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en&lt;br&gt;förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov till&lt;br&gt;avfall att se till att avfallet bortforslas, återanvänds, återvinns eller&lt;br&gt;omhändertas på ett sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar&lt;br&gt;avfallshantering. Detalj föreskrifter om producentansvar har meddelats i&lt;br&gt;förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper,&lt;br&gt;förordningen (1997:185) om producentansvar för vissa förpackningar&lt;br&gt;samt förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck. Nyligen&lt;br&gt;har också regler om producentansvar för bilar tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till avfallslagstiftningen kan också lagen (1971:1154) om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall i vatten räknas. I den lagen stadgas förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall - fast ämne, vätska eller gas - från fartyg, luftfartyg&lt;br&gt;eller annat transportmedel inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska&lt;br&gt;zon. Genom en lagändring våren 1993 har förbudet utvidgats så att det&lt;br&gt;även omfattar förbränning av avfall till sjöss. Dumpningslagen skall&lt;br&gt;enligt uttrycklig bestämmelse inte tillämpas på sådana utsläpp av&lt;br&gt;skadliga ämnen från fartyg som avses i lagen (1980:424) om åtgärder&lt;br&gt;mot vattenförorening från fartyg. 1980 års lag innehåller viktiga&lt;br&gt;stadganden med avseende på miljön och dess syfte är att förebygga och&lt;br&gt;begränsa vattenföroreningar från fartyg. I lagen meddelas också ett antal&lt;br&gt;sjörättsligt präglade stadganden, t.ex. om fartygs konstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mera speciell typ av avfallslagstiftning är bilskrotningslagen&lt;br&gt;(1975:343). Syftet med den lagen är att utrangerade fordon inte skall&lt;br&gt;placeras i naturen utan skrotas av auktoriserade bilskrotningsföretag. I&lt;br&gt;bilskrotningsförordningen (1975:348) finns föreskrifter om bl.a.&lt;br&gt;bilskrotningspremie och bilskrotningsavgift. Till samma typ av&lt;br&gt;lagstiftning hör lagen (1982:349) om återvinning av dryckes-&lt;br&gt;förpackningar i aluminium och lagen (1991:336) om vissa dryckes-&lt;br&gt;förpackningar som innehåller regler om retursystem för återanvändning&lt;br&gt;eller återvinning resp, särskilt hanteringstillstånd för s.k. PET-flaskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en ny typ av miljörättslig skyddslagstiftning har framträtt&lt;br&gt;bl.a. med anledning av en av vår tids revolutionerande nyheter, den&lt;br&gt;biotekniska vetenskapen. Inom denna vetenskap har gentekniken, som&lt;br&gt;innebär att särskilda metoder används för att undersöka eller ändra en&lt;br&gt;organisms ärftliga material, utvecklats snabbt och gett biotekniken en ny&lt;br&gt;dimension. Organismer som har fått det genetiska materialet ändrat på ett&lt;br&gt;sätt som inte förekommer naturligt är genetiskt modifierade organismer.&lt;br&gt;Gentekniken har redan många användningsområden, bl.a. vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställning av mediciner och livsmedel samt vid nedbrytning av avfall.&lt;br&gt;Gentekniken innebär också risker för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 gäller inom EU ett direktiv om innesluten användning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade mikroorganismer och ett annat om avsiktlig&lt;br&gt;utsättning av genetiskt modifierade organismer. Bl.a. för att uppfylla&lt;br&gt;dessa direktiv har i Sverige antagits lagen (1994:900) om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer, vilken trädde i kraft den 1 juli 1994. Lagen är en&lt;br&gt;ramlag och har därför kompletterats med föreskrifter i förordningen&lt;br&gt;(1994:901) om genetiskt modifierade organismer. Lagen syftar till att&lt;br&gt;skydda människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa att etiska&lt;br&gt;hänsyn tas vid sådan verksamhet på vilken lagen är tillämplig.&lt;br&gt;Bestämmelser om grundläggande aktsamhetskrav, om förhands-&lt;br&gt;bedömning av hälso- och miljöskador samt om krav på tillstånd för&lt;br&gt;avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden ingår i lagen. Vidare&lt;br&gt;skall en särskild nämnd, Gentekniknämnden, följa utvecklingen på&lt;br&gt;gentekni kområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med redogörelsen för gentekniklagstiftningen bör här också&lt;br&gt;nämnas lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Enligt den lagen får mikroorganismer, virus,&lt;br&gt;insekter m.m., dvs. bekämpningsmedel i form av levande organismer,&lt;br&gt;varken saluhållas eller användas innan de godkänts av Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen. Medlet i fråga får godkännas bara om det är godtagbart&lt;br&gt;från hälso- och miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om användning av mark- och vattenresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöregler av en annan karaktär än de som har behandlats hittills&lt;br&gt;meddelas i naturvårdslagen (1964:822). Till grund för naturvårdslagen&lt;br&gt;låg två syften, hämtade från 1952 års naturskyddslag, nämligen syftet att&lt;br&gt;bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla områden samt syftet att&lt;br&gt;tillgodose sociala intressen genom att hålla mark och vatten öppna för&lt;br&gt;rekreation och friluftsliv. Ursprungligen lades tyngdpunkten på den&lt;br&gt;vetenskapliga och kulturella sidan men i 1964 års naturvårdslag&lt;br&gt;jämställdes friluftslivets intressen inom naturvården med vetenskapens&lt;br&gt;och kulturens. Skyddsinstitutet naturreservat infördes för att tillgodose&lt;br&gt;båda intressena. Som en ytterligare betoning av fri luftsaspekten infördes&lt;br&gt;permanenta regler om strandskydd i lagen. Vidare förbättrades&lt;br&gt;myndigheternas möjligheter att ingripa mot särskilda åtgärder som&lt;br&gt;förfular landskapet, t.ex. genom tillståndsplikt för täkter av grus, sten&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under årens lopp har grundsynen på naturvårdsfrågoma liksom&lt;br&gt;reglerna i naturvårdslagen ändrats, bl.a. under inflytande av andra&lt;br&gt;miljölagar som t.ex. miljöskyddslagen. I samband med den fysiska&lt;br&gt;riksplaneringen under 1970-talet stärktes bevarandeintresset som en följd&lt;br&gt;av att synen på hushållningen med mark och vatten ändrades. Samma&lt;br&gt;intresse stärkte sin position ytterligare genom att bestämmelserna om&lt;br&gt;ersättning för intrång ändrades och genom att naturvårdsmyndighetema&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gavs bättre möjligheter att fordra att även kostnadskrävande Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;naturvårdsåtgärder skulle vidtas i samband med exploateringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tio åren har det viktigaste målet för det inhemska och&lt;br&gt;globala naturvårdsarbetet blivit att bevara så mycket som möjligt av alla&lt;br&gt;arter och deras livsmiljöer, den biologiska mångfalden. Naturvårdsarbetet&lt;br&gt;har således numera som huvudsyften, att skydda värdefulla naturmiljöer&lt;br&gt;och att åstadkomma en ekologisk anpassning av olika samhälls-&lt;br&gt;verksamheter som påverkar naturen, bl.a. de areella näringarna.&lt;br&gt;Samtidigt har naturvården och miljöskyddet i övrigt kommit att knytas&lt;br&gt;samman i arbetet för ett gemensamt mål. Därutöver syftar föreskrifter om&lt;br&gt;naturvård till att gagna friluftslivets intressen och kulturmiljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagens områdesskydd kommer till uttryck genom regler om&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde. Syftet att bevara och&lt;br&gt;skydda kommer till stånd genom regler om fridlysning som naturminne.&lt;br&gt;Dessutom infördes nyligen i naturvårdslagen nya regler som innehåller&lt;br&gt;bl.a. bemyndigande att freda vilt levande exemplar av en växt- och&lt;br&gt;djurart, om det behövs för att uppfylla Sveriges internationella&lt;br&gt;naturvårdsåtaganden. Samtidigt infördes bestämmelser om särskilda&lt;br&gt;skyddsområden och särskilda bevarandeområden för att uppfylla våra&lt;br&gt;åtaganden inom EU. Naturvårdslagens regler om strandskydd syftar till&lt;br&gt;att ge friluftslivet erforderligt skydd samtidigt som reglerna också har&lt;br&gt;betydelse för naturmiljön. De särskilda reglerna för täktverksamhet och&lt;br&gt;markavvattning syftar mera uttalat till att skydda naturmiljön. Slutligen&lt;br&gt;finns i lagen regler till skydd mot nedskräpning. Föreskrifter på nationell&lt;br&gt;nivå som har beslutats med stöd av naturvårdslagen meddelas i&lt;br&gt;naturvårdsförordningen (1976:484) och nationalparksförordningen&lt;br&gt;(1987:938). Under hösten 1993 har med stöd i naturvårdslagen t.ex.&lt;br&gt;meddelats föreskrifter om biotopskydd och om förbud mot markav-&lt;br&gt;vattning inom vissa områden. Lokalt och regionalt är naturvårdsarbetet&lt;br&gt;en angelägenhet för kommunerna resp, länsstyrelserna och på central&lt;br&gt;nivå har Naturvårdsverket överinseende över detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I naturvårdssammanhang utgör lagen (1994:1818) om åtgärder&lt;br&gt;beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter ett tydligt utslag&lt;br&gt;av Sveriges anslutning till EU. Lagen, som har karaktär av ramlag,&lt;br&gt;innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om in- och utförsel, transport, handel, förvaring,&lt;br&gt;preparering och förevisning som avser djur och växter, i den utsträckning&lt;br&gt;det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området&lt;br&gt;eller av de andra skäl som kan finnas för att skydda vilt levande djur- och&lt;br&gt;växtarter. I lagen finns även tillsyns- och ansvarsbestämmelser. Dessa&lt;br&gt;kan, sedan Sverige inträtt som medlem i EU, även tillämpas för&lt;br&gt;övervakning och sanktionering av EG-rättsliga bestämmelser i en&lt;br&gt;förordning från 1982 om genomförandet i gemenskapen av konventionen&lt;br&gt;om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och&lt;br&gt;växter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökande konkurrensen om mark och vatten har skapat ett starkt&lt;br&gt;behov av lagstiftning som reglerar samhällsplaneringen och använd-&lt;br&gt;ningen av mark och vatten. Frågan om hushållningen med landets mark-&lt;br&gt;och vattenresurser har sedan länge ansetts vara av central betydelse från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöpolitisk utgångspunkt. 1963 års proposition angående riktlinjer och&lt;br&gt;organisation för naturvårdsverksamheten (1963:71) gav utgångspunkter&lt;br&gt;för den fortsatta lagstiftningen om naturens nyttjande och exploatering.&lt;br&gt;Departementschefen framhöll att utvecklingen gjorde det nödvändigt&lt;br&gt;&amp;quot;dels att söka åstadkomma en rimlig avvägning mellan de olika krav som&lt;br&gt;dagens samhälle ställer på naturen och dels se till att dessa tillgångar&lt;br&gt;också bevaras åt kommande generationer&amp;quot;. Det här uttalandet blev&lt;br&gt;grunden för de tankar på en planmässig hushållning med landets mark-&lt;br&gt;och vattenresurser som kom att ta form i den fysiska riksplaneringen och&lt;br&gt;som sedermera gavs uttryck i lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m. (naturresurslagen). Naturresurslagens portalparagraf&lt;br&gt;anger att marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas&lt;br&gt;så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning främjas. Hushållningsbestämmelsema i&lt;br&gt;lagens 2 och 3 kap. framhäver behovet av skydd för långsiktiga och för&lt;br&gt;landet viktiga värden som är knutna till marken, vattnet och den fysiska&lt;br&gt;miljön i övrigt. Bestämmelserna är inriktade på att ge ledning för&lt;br&gt;prövning av mål och ärenden där det gäller att styra lokaliseringen av en&lt;br&gt;viss verksamhet eller att ange de villkor som behöver uppfyllas för att&lt;br&gt;viss verksamhet skall kunna accepteras med hänsyn till hushållningen&lt;br&gt;med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. För områden som är&lt;br&gt;av riksintresse enligt lagen har särskilda regler utformats i anknytande&lt;br&gt;lagstiftning för att säkerställa ett statligt inflytande över hur riksintressen&lt;br&gt;tas tillvara. Genom att hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen&lt;br&gt;skall tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt olika speciallagar&lt;br&gt;som reglerar mark- och vattenanvändningen, bl.a. plan- och bygglagen,&lt;br&gt;väglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen, har&lt;br&gt;naturresurslagen övergripande betydelse på miljö- och resurshus-&lt;br&gt;hållningsområdet. Naturresurslagen ger stöd åt ekologiska, sociala och&lt;br&gt;samhällsekonomiska avvägningar av mer långsiktig karaktär utan att för&lt;br&gt;den skull vara en bevarandelag. Syftet är att åstadkomma en förnuftig&lt;br&gt;användning av naturresurserna vid en samlad bedömning i både ett&lt;br&gt;långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Lagen ger stöd för att avgöra&lt;br&gt;konkurrensfrågor i samband med beslut rörande ändrad användning av&lt;br&gt;mark- och vattenområden och resurser som är knutna till sådana&lt;br&gt;områden. Däremot kan lagen inte tillämpas för ingripanden mot&lt;br&gt;pågående användning av sådana resurser. Förutom allmänna och&lt;br&gt;särskilda hushållningsbestämmelser innehåller naturresurslagen regler&lt;br&gt;om regeringsprövning av vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande&lt;br&gt;anläggningar och verksamheter. År 1991 infördes i naturresurslagen&lt;br&gt;grundläggande regler om miljökonsekvensbeskrivningar. Syftet med en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning är att möjliggöra en samlad bedömning av&lt;br&gt;en åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser. Tillämpningsföreskrifter på naturresurslagens område&lt;br&gt;finns i förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. och i förordningen (1991:738) om&lt;br&gt;milj ökonsek vensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen (1987:10) är ett omfattande lagverk med&lt;br&gt;bestämmelser om kommunernas fysiska planering av mark och vatten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt bestämmelser om byggande. Enligt portalparagrafen syftar lagens&lt;br&gt;bestämmelser till att med beaktande av den enskilda människans frihet&lt;br&gt;främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala&lt;br&gt;levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för&lt;br&gt;människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Lagen&lt;br&gt;innehåller detaljerade regler för kommunernas planläggning och&lt;br&gt;prövning av ärenden om bl.a. bygglov. Genom samarbete mellan statliga&lt;br&gt;och kommunala myndigheter i samhällsplaneringen förutsätts&lt;br&gt;kommunernas fysiska planer enligt plan- och bygglagen utgöra&lt;br&gt;betydelsefulla underlag för bedömning av från allmän synpunkt lämplig&lt;br&gt;mark- och vattenanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagstiftning om användning av mark- och vattenresurser räknas&lt;br&gt;också lagstiftning rörande de s.k. areella näringarna. Både i lagen&lt;br&gt;(1979:425) om skötsel av jordbruksmark och i skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) meddelas bestämmelser bl.a. om miljö- och naturvårds-&lt;br&gt;hänsyn. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har&lt;br&gt;bemyndigats att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till&lt;br&gt;naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid utövande av resp,&lt;br&gt;näring. I skötsellagen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter&lt;br&gt;som från miljöskyddssynpunkt skäligen kan fordras i fråga om&lt;br&gt;begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för&lt;br&gt;gödselhanteringen samt växtodlingen. Till lagstiftning om areella&lt;br&gt;näringar räknas även rennäringslagen (1971:437) och fiskelagen&lt;br&gt;(1993:787). Miljörelaterade lagar med avseende på jord- och skogs-&lt;br&gt;brukssektom är vidare lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel och&lt;br&gt;lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts tjänade vattenlagen i vissa avseenden som&lt;br&gt;förebild till miljöskyddslagen. Liksom t.ex. jord-, skogs- och&lt;br&gt;gruvlagstiftningen har vattenlagen från början syftat till att åstadkomma&lt;br&gt;ett utnyttjande av naturtillgångarna som är tillfredsställande från&lt;br&gt;samhällsekonomisk synpunkt. Även om den enskilde ägaren har&lt;br&gt;medgetts stor frihet att bestämma över utnyttjandet av sin egendom har&lt;br&gt;det ansetts påkallat att vissa starka allmänna intressen ges stöd i&lt;br&gt;tvingande lagregler. Ett allmänt intresse som efterhand vuxit i styrka är,&lt;br&gt;som tidigare nämnts, bevarandeintresset. Detta avspeglar sig i det&lt;br&gt;omfattande lagstiftningsarbetet som resulterade i vattenlagen (1983:291).&lt;br&gt;Numera uttalas i vattenlagens portalparagraf att vatten skall vårdas och&lt;br&gt;skyddas som en gemensam naturtillgång. Ett intresse som tidigt&lt;br&gt;prioriterats i vattenlagstiftningen är fiskeintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar&lt;br&gt;oavsett vilken storlek företaget eller anläggningen har. Med vattenföretag&lt;br&gt;förstås bl.a. vissa byggnadsåtgärder i vatten. En vattenanläggning är en&lt;br&gt;anläggning som har tillkommit genom ett vattenföretag. Vattenföretag är&lt;br&gt;i princip tillståndspliktiga, dock inte om det är uppenbart att varken&lt;br&gt;allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på&lt;br&gt;vattenförhållandena. I vattenlagen ställs krav på bl.a. ett företags&lt;br&gt;lokalisering och nytta. Företaget far sålunda inte komma till stånd om&lt;br&gt;hinder möter från allmänna planeringssynpunkter, t.ex. regional-,&lt;br&gt;närings- eller energipolitiska synpunkter. Företaget får inte heller strida&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen. Vidare får ett&lt;br&gt;vattenföretag inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av&lt;br&gt;större betydelse uppstår på allmänna intressen, t.ex. fisket, natur- och&lt;br&gt;miljövården eller kulturmiljövården. Slutligen måste fördelama från&lt;br&gt;allmän och enskild synpunkt av ett vattenföretag överväga kostnaderna&lt;br&gt;och olägenheterna av det. I lagen ställs också upp vissa lämplig-&lt;br&gt;hetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vattenföretag prövas av vattendomstolar. I landet finns för&lt;br&gt;närvarande sex vattendomstolar vilka är organisatoriskt knutna till&lt;br&gt;allmänna underrätter (tingsrätter). Vattenlagen innehåller detaljerade&lt;br&gt;regler om prövningsförfarandet, skadeersättning och rättegångskostnader.&lt;br&gt;Prövningen enligt vattenlagen kan sammanfattningsvis beskrivas som en&lt;br&gt;sammanhållen tillstånds- och skadeersättningsprövning. Markavvatt-&lt;br&gt;ningsföretag, som primärt handlar om att leda bort onyttigt vatten, prövas&lt;br&gt;vid förrättning på ungefär samma sätt som en prövning enligt t.ex.&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen. Tillåtligheten av stora och ingripande&lt;br&gt;vattenföretag prövas av regeringen direkt enligt lagen eller efter&lt;br&gt;förbehåll. Den vattenrättsliga tillsynsutövningen ligger på länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kulturmiljövårdens område finns lagen (1988:950) om kultur-&lt;br&gt;minnen m.m. I den finns bl.a. bestämmelser om skydd för fasta&lt;br&gt;fomlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen. Enligt lagen&lt;br&gt;krävs det tillstånd för att rubba, ändra eller ta bort en fast fomlämning.&lt;br&gt;Sådant tillstånd skall lämnas endast om fomlämningen medför hinder&lt;br&gt;eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fomlämningens&lt;br&gt;betydelse. En byggnad, park, trädgård eller annan anläggning kan&lt;br&gt;förklaras för byggnadsminne. I skyddsföreskrifter skall anges på vilket&lt;br&gt;sätt ett byggnadsminne skall vårdas och underhållas och i vilket avseende&lt;br&gt;det inte får ändras. Med kyrkliga kulturminnen avses bl.a.&lt;br&gt;kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser. I fråga om sådana&lt;br&gt;kulturminnen som uppförts före utgången av år 1939 innebär lagen i&lt;br&gt;huvudsak att det krävs tillstånd för att göra en väsentlig ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de nu nämnda lagarna finns det flera som helt eller delvis gäller&lt;br&gt;miljö- och hushållningsfrågor. Inom trafiksektorn är väglagen&lt;br&gt;(1971:948), lagen (1990:1070) om tillfälliga bilförbud, lagen&lt;br&gt;(1995:1649) om byggande av järnväg samt lagen (1982:821) om&lt;br&gt;transport av farligt gods av betydelse för miljöskyddet. Möjligen mera&lt;br&gt;naturvårdsinriktad är terrängkömingslagen (1975:1313). Ett annat&lt;br&gt;samhällsområde som ger upphov till miljöproblem och behov av&lt;br&gt;reglering är energisektorn. En del av reglerna för denna sektor finns i&lt;br&gt;lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, som syftar till att&lt;br&gt;upprätthålla säkerheten vid kärntekniska anläggningar och annan&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet. Även strålskyddslagen (1988:220) har betydelse&lt;br&gt;för kärntekniska anläggningar. Strålskyddslagens regler avser till&lt;br&gt;övervägande del arbetarskydd och konsumentskydd. Av betydelse för&lt;br&gt;miljöskyddet inom samma sektor är lagen (1990:613) om miljöavgift på&lt;br&gt;utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Av betydelse från&lt;br&gt;naturvårdssynpunkt är lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,&lt;br&gt;som bygger på Förenta nationernas havsrättskonvention från år 1982 och&lt;br&gt;innehåller regler om skydd för den marina miljön samt om krav på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd for att utnyttja vissa naturtillgångar och för att bedriva viss Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;forskning. Även jaktlagen (1987:259) är av intresse från&lt;br&gt;naturvårdssynpunkter. Enligt den lagen gäller ett generellt skydd för alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;djurarter för vilka särskilda bestämmelser om jakt inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Miljöbalksreformens introducering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöbalksreformen bör introduceras&lt;br&gt;genom en bred informations- och utbildningsinsats huvudsakligen&lt;br&gt;enligt de riktlinjer som dras upp av den kommitté som regeringen har&lt;br&gt;tillkallat för ändamålet. Också på internationell nivå är det motiverat&lt;br&gt;att lämna information. Särskilda medel bör anslås för en sådan&lt;br&gt;informations- och utbildningsinsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, t.ex. Försvarsmakten,&lt;br&gt;Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner, har pekat på behovet av&lt;br&gt;informations- och utbildningsinsatser vid introduktionen av&lt;br&gt;miljöbalksreformen. Landstingsförbundet har erinrat om att sådana&lt;br&gt;insatser inte bara skall vända sig till allmänheten samt tillstånds- och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter utan även till sektorsansvariga för miljöfrågor.&lt;br&gt;Många remissinstanser har återkommit till behovet av information och&lt;br&gt;utbildning i samband med remissbehandlingen av Miljöbalks-&lt;br&gt;utredningens betänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU&lt;br&gt;1996:147).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringens syfte med förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk är. enligt vad som har utvecklats i det föregående, att skapa&lt;br&gt;ett centralt verktyg för den nationella miljöpolitiken och att utmaningen i&lt;br&gt;Riodeklarationen. Miljöbalken innebär stora materiella och systematiska&lt;br&gt;förändringar i miljörätten. Regelverket berör i olika avseenden&lt;br&gt;allmänheten, företag, kommuner och statliga myndigheter. Miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande leder till att befintliga myndigheter får nya uppgifter. För&lt;br&gt;att miljöbalken skall få avsedd effekt behövs kunskaper inte bara om de&lt;br&gt;materiella reglerna utan också om balkens uppbyggnad och om det&lt;br&gt;system i vilket reglerna samverkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att det samlade införandet av den nya miljölagstiftningen&lt;br&gt;skall ske i fyra steg. Det första steget innefattar utarbetandet av ett&lt;br&gt;förslag till och riksdagsbeslut om själva miljöbalken. Det andra omfattar&lt;br&gt;motsvarande ifråga om följdlagstiftning. Det tredje steget avser&lt;br&gt;följdändringar i gällande förordningar och utfärdande av nya förord-&lt;br&gt;ningar. I sistnämnda avseende förväntas Miljöbalksutredningen avge ett&lt;br&gt;betänkande under våren 1998. Det fjärde steget slutligen innefattar&lt;br&gt;information, utbildning och ytterligare tillämpningsföreskrifter. Arbetet&lt;br&gt;avses bedrivas så att huvuddelen av författningarna skall kunna träda i&lt;br&gt;kraft vid samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har pekat på behovet av information och&lt;br&gt;utbildning dels i samband med införandet av balken, dels i form av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidareutbildning. När det gäller företrädare för tillstånds- och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter, polis, åklagare och andra som skall tillämpa balkens&lt;br&gt;regler anser regeringen att fördjupad information och utbildning är en&lt;br&gt;självklarhet. Vidare är det, som Landstingsförbundet har erinrat om, av&lt;br&gt;största betydelse att sådana insatser även vänder sig till sektorsansvariga&lt;br&gt;för miljöfrågor. Reformen kan på så sätt snabbt få ett effektivt genomslag&lt;br&gt;och ge förväntade positiva effekter i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl som nu har redovisats har regeringen i september 1997&lt;br&gt;beslutat att tillkalla en kommitté med uppdrag att ansvara för att den&lt;br&gt;utbildning som föranleds av miljöbalkens ikraftträdande genomförs i&lt;br&gt;sådan tid och på sådant sätt att förutsättningar skapas för att miljöbalkens&lt;br&gt;mål skall kunna uppnås. Enligt direktiven (dir. 1997:110) skall&lt;br&gt;kommittén i samarbete med berörda myndigheter och organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kartlägga vilka som berörs av miljöbalken och gruppera dessa efter&lt;br&gt;behovet av kunskap om miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera behovet av utbildning hos olika målgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kartlägga och utvärdera olika utbildningsvägar och utbildnings-&lt;br&gt;metoder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utarbeta en övergripande plan för genomförandet av utbildningen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika målgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utarbeta en strategi för hur miljöbalken skall tillämpas för att nå de&lt;br&gt;fastlagda miljömålen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansvara för att utbildningsmaterial tas fram för olika utbildnings-&lt;br&gt;metoder och för olika målgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- initiera rekrytering och utbildning av informatörer för olika&lt;br&gt;målgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verka för att kunskapsbaser byggs upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verka för att nätverk för information skapas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skapa förutsättningar för samråd och erfarenhetsutbyte mellan dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som genomför utbildningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utvärdera utbildningen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna förslag till förbättringar av utbildningsinsatserna efter vad som&lt;br&gt;framkommer vid utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall senast den 1 februari 1998 i en övergripande plan&lt;br&gt;över utbildningsinsatserna redovisa för regeringen det första steget i sitt&lt;br&gt;arbete, dvs. en kartläggning av målgrupperna och behovet av utbildning&lt;br&gt;för dessa i samband med miljöbalkens införande. Ett år efter miljö-&lt;br&gt;balkens ikraftträdande skall kommittén redovisa sitt arbete och en&lt;br&gt;utvärdering av genomförda utbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att särskilda informationsinsatser också kan&lt;br&gt;vara motiverade på internationell nivå, särskilt med avseende på de&lt;br&gt;länder som tillsammans med Sverige ingår i EU, samt för att svara upp&lt;br&gt;mot utmaningen i Riodeklarationen. Det är dessutom, som Miljöbalks-&lt;br&gt;utredningen har framhållit, betydelsefullt att de som i olika officiella&lt;br&gt;sammanhang företräder Sverige på miljöområdet har kunskap om och&lt;br&gt;utgår från miljöbalken i sitt arbete för en bättre hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar slutligen utredningens synpunkter att erforderliga&lt;br&gt;medel bör anslås för verksamhet av det slag som nu har beskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagar som samordnas i miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i följande 15 lagar skall&lt;br&gt;arbetas in i en miljöbalk:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- renhållningslagen (1979:596).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1993:900) om genetiskt modifierade organismer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som&lt;br&gt;tillhör skyddade arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;förutom att utredningen föreslagit att även lagen (1990:1079) om&lt;br&gt;bilförbud skulle ingå i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser menar att ytterligare&lt;br&gt;lagar bör ingå i miljöbalken medan några däremot hävdar att somliga av&lt;br&gt;de föreslagna lagarna bör ställas utanför balken. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;liksom flera länsstyrelser och kommuner föreslår att miljöanknutna delar&lt;br&gt;av lagstiftning som inte omfattas av utredningens förslag bör ingå i&lt;br&gt;balken och pekar särskilt på delar av plan- och bygglagen.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden föreslår också att skogsvårdslagen och lagstiftning om&lt;br&gt;joniserande strålning infogas i miljöbalken. Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd understryker vikten av att naturresurslagens regler ingår i&lt;br&gt;miljöbalken. En balk som inte innehåller de grundläggande hushåll-&lt;br&gt;ningsreglema förtjänar knappast att kallas miljöbalk, enligt&lt;br&gt;Koncessionsnämnden. Nämnden pekar också på den starka kopplingen&lt;br&gt;mellan plan- och bygglagen och delar av den föreslagna miljöbalken och&lt;br&gt;framhåller vikten av en samordning mellan miljöbalken och plan- och&lt;br&gt;bygglagen. Också Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppehåller&lt;br&gt;sig vid förhållandet mellan balken och plan- och bygglagen. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsen talar visserligen sakliga skäl för att plan- och bygglagen&lt;br&gt;förs till balken, men länsstyrelsen delar utredningens bedömning att en&lt;br&gt;inarbetning av ett sådant omfattande lagverk skulle belasta den&lt;br&gt;lagtekniska konstruktionen långt över bristningsgränsen. Naturvårds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket redovisar en likartad uppfattning och framhåller vikten av&lt;br&gt;samordning med andra lagar som skogsvårdslagen, rennäringslagen och&lt;br&gt;fiskelagen. Boverket anser att tillämpningen av nuvarande 2 och 3 kap.&lt;br&gt;naturresurslagen kommer att försvåras genom utredningens förslag därför&lt;br&gt;att dessa kapitel inte har integrerats i balken i tillräcklig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Ett tillskapande av miljöbalken skall&lt;br&gt;ses som ett miljöpolitiskt ställningstagande och utgör ett viktigt led i&lt;br&gt;arbetet med att tillskapa en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige. Det är&lt;br&gt;mot den bakgrunden frågan om vilka av de nuvarande miljölagamas&lt;br&gt;bestämmelser som skall inarbetas i balken skall prövas. Samtidigt måste&lt;br&gt;naturligtvis gränsen dras någonstans så att lagverkets omfattning inte&lt;br&gt;utgör ett hinder mot en effektiv tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagens syfte är att marken, vattnet och den fysiska miljön i&lt;br&gt;övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och&lt;br&gt;samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.&lt;br&gt;Bestämmelserna innebär att en avvägning skall göras mellan bevarande-&lt;br&gt;och exploateringsintressena i ett långsiktigt hushållningsperspektiv vid&lt;br&gt;beslut om användningen av mark- och vattenområden. Lagen innehåller&lt;br&gt;också regler om regeringsprövning av tillåtlighet av bl.a. stora&lt;br&gt;industrianläggningar. Den innehåller dessutom sedan 1991 regler om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar vilket stärkt dess karaktär av miljölag.&lt;br&gt;Lagens regler skall tillämpas vid lokalisering av sådan miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamhet som regleras i balken, däribland miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;vattenföretag. Naturresurslagens regler bör därför smältas in i balken.&lt;br&gt;Boverket har pekat på kopplingen mellan planeringen och&lt;br&gt;miljöhänsynen. Naturresurslagen har en betydelsefull roll i planeringen&lt;br&gt;genom sin nära anknytning till plan- och bygglagen och till&lt;br&gt;miljölagstiftningen och annan markanvändningslagstiftning. Regeringen&lt;br&gt;gör den bedömningen att denna roll både fördjupas och breddas vad&lt;br&gt;avser hushållnings- och miljöfrågor i balken. Som framgår av avsnitt 4.9&lt;br&gt;godtar även Lagrådet att naturresurslagens bestämmelser skall ingå i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;renhållningslagen har alla syften som kan sägas vara delvis samman-&lt;br&gt;fallande. Miljöskyddslagen syftar till att reglera vatten- och luftfö-&lt;br&gt;roreningar samt buller och andra störningar i den yttre miljön. Sådana&lt;br&gt;störningar påverkar naturligtvis inte enbart naturen utan ofta direkt eller&lt;br&gt;indirekt även människors hälsa. Hälsoskyddslagens syfte att hindra och&lt;br&gt;undanröja störningar som kan vara skadliga för människors hälsa kan&lt;br&gt;sägas sammanfalla med miljöskyddslagens syfte till viss del. Även lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter syftar till att förebygga skador på människors&lt;br&gt;hälsa eller i miljön. Lagen ställer med detta syfte krav på dem som&lt;br&gt;hanterar eller importerar kemiska produkter. Renhållningslagen ställer i&lt;br&gt;sin tur krav på dem som hanterar avfall. Enligt lagen skall avfall hanteras&lt;br&gt;på sådant sätt att det inte uppkommer olägenheter från hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljövårdssynpunkt. Inte enbart lagarnas syften är sammanfallande utan&lt;br&gt;till viss del även deras tillämpningsområden. Hälsoskyddslagen reglerar i&lt;br&gt;likhet med miljöskyddslagen störningar som kommer från användningen&lt;br&gt;av fast egendom även om den också omfattar störningar från lös&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom. Även en så betydande stömingskälla som trafiken regleras&lt;br&gt;delvis av såväl miljöskyddslagen som hälsoskyddslagen. Trafikens&lt;br&gt;avgaser och buller har i en del fall ansetts utgöra sanitär olägenhet och&lt;br&gt;föranlett ingripande med stöd av hälsoskyddslagen. Störningar från fasta&lt;br&gt;trafikanläggningar faller in under miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tillämpningsområdena för lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;miljöskyddslagen är till viss del sammanfallande. Ett förbud kan med&lt;br&gt;stöd av miljöskyddslagen meddelas mot användningen av ett visst ämne i&lt;br&gt;en särskild anläggning, om ämnet kan förekomma i utsläppen från&lt;br&gt;anläggningen. Ett företag som har erhållit tillstånd enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen att använda en viss kemikalie i sin verksamhet kan å andra&lt;br&gt;sidan förlora denna rätt om kemikalien senare förbjuds med stöd av lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter. Ett förbud meddelat med stöd av lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter kan således helt rycka undan förutsättningarna för ett&lt;br&gt;tidigare meddelat tillstånd. Även utsläpp från miljöfarlig verksamhet kan&lt;br&gt;regleras med stöd av båda lagarna. En föreskrift meddelad med stöd av&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter om t.ex. hantering av ett visst ämne kan&lt;br&gt;direkt påverka ett utsläpp. Lagarnas tillämpningsområden överlappar&lt;br&gt;således varandra i inte obetydlig omfattning. Till detta kommer att en&lt;br&gt;samordning av reglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter ger möjligheter att ingripa mot en viss produkt som ett&lt;br&gt;alternativ eller komplement till ingripande mot en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. Bestämmelserna i de nu nämnda lagarna bör således arbetas&lt;br&gt;in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel&lt;br&gt;innehåller bl.a. bestämmelser om godkännande av sådana bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel och om vissa skyldigheter vid hantering av dem. Reglerna&lt;br&gt;överensstämmer i stort med bestämmelserna om kemiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel utfärdade med stöd av lagen om kemiska produkter.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att lagens regler inordnas i balken samt att även&lt;br&gt;övriga biotekniska organismer regleras i balken. Förslaget innebär att&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer regleras tillsammans&lt;br&gt;utifrån de regler som för närvarande gäller om kemiska produkter och&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En grupp av&lt;br&gt;biotekniska organismer är sådana som innehåller eller består av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer. Genteknisk verksamhet regleras i dag i&lt;br&gt;gentekniklagen. Denna lags första uttryckliga syfte är att skydda&lt;br&gt;människors och djurs hälsa och miljön. Skälet är de ekologiska risker&lt;br&gt;som är förknippade med gentekniken liksom de hälsorisker som kan vara&lt;br&gt;förknippade med genetiskt modifierade organismer. Det föreligger t.ex.&lt;br&gt;en risk för att gentekniken leder till en utarmning av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Kvalificerade ekologiska bedömningar är nödvändiga för att&lt;br&gt;avgöra riskerna för hälsan och miljön. Det andra uttryckliga syftet i&lt;br&gt;gentekniklagen är att säkerställa att etiska hänsyn tas. Kravet på etiska&lt;br&gt;hänsyn avser inte huvudsakligen hälso- eller miljöaspekter.&lt;br&gt;Utgångspunkten vid den etiska kontrollen är emellertid också av&lt;br&gt;naturskyddande karaktär. Regleringen av genetisk verksamhet bygger på&lt;br&gt;att människan kan anses ha en rätt att förändra och bruka naturen men att&lt;br&gt;det samtidigt är hennes ansvar att förhindra allvarliga rubbningar i de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekologiska systemen. Människans rätt är kopplad till ett förvaltaransvar.&lt;br&gt;Gentekniken får anses i sådan grad avse frågor om skyddet för hälsan och&lt;br&gt;miljön att dess regler bör ingå i miljöbalken. Utöver de bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar kemiska produkter och biotekniska organismer och som&lt;br&gt;alltså reglerar genetiskt modifierade organismer när sådana ingår i dessa,&lt;br&gt;innehåller miljöbalken ett kapitel med särskilda bestämmelser för&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer. Lagrådets synpunkter kommenteras i&lt;br&gt;avsnitt 4.18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns regler om spridning av bekämpningsmedel bl.a. i lagen om&lt;br&gt;spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Regeringen föreslår att&lt;br&gt;lagen smälts in i balken. Eftersom lagen handlar om spridning av&lt;br&gt;kemiska bekämpningsmedel föreslås reglerna inordnas i kapitlet om&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer samt utökas till att&lt;br&gt;omfatta även biologiska bekämpningsmedel. Därmed kan alla regler om&lt;br&gt;spridning av bekämpningsmedel, såväl kemiska som biologiska, samlas&lt;br&gt;och smältas ihop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har föreslagit bl.a. att&lt;br&gt;lagstiftning om joniserande strålning bör ingå i balken.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden har pekat på att miljölagstiftningen i allmänhet&lt;br&gt;innefattar längre gående rättigheter för enskilda och sakägare än vad som&lt;br&gt;i dag är fallet med lagstiftning som rör joniserande strålning. Regeringen&lt;br&gt;delar fakultetsnämndens uppfattning så tillvida att regeringen anser att&lt;br&gt;begreppet miljöfarlig verksamhet som har en central betydelse i&lt;br&gt;miljöbalken, också bör omfatta joniserande strålning. I och med detta bör&lt;br&gt;strålskyddslagen, som till stora delar behandlar arbetar- och&lt;br&gt;patientskydd, inte ingå i balken. I avsnitt 4.14 utvecklas övervägandena&lt;br&gt;och skälen ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken bör också lagen om svavelhaltigt bränsle arbetas in.&lt;br&gt;Lagen intar en mellanställning mellan miljöskyddslagen och lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter men eftersom bestämmelserna handlar om hantering,&lt;br&gt;införsel och användning av kemiska produkter bör också den tas in i&lt;br&gt;kapitlet som behandlar dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten bör också smältas in&lt;br&gt;i balken. De grundläggande bestämmelserna i lagen följer av balken som&lt;br&gt;sådan medan de särskilda reglerna bör arbetas in i kapitlet om&lt;br&gt;avfallsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen innehåller regler om att skydda och vårda naturen.&lt;br&gt;Med detta avses främst arter, biotoper, ekosystem och landskapsbild.&lt;br&gt;Lagstiftningen är också av betydelse för hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser. Vidare innehåller lagen regler som skall underlätta för friluftslivet.&lt;br&gt;En samordning av de lagar som avser att bevara, skydda och förbättra&lt;br&gt;tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten och tillgången till en&lt;br&gt;ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;med naturresurserna förutsätter att naturvårdslagen inordnas i&lt;br&gt;miljöbalken som en central del av densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen innehåller bestämmelser om vattenföretag. Denna&lt;br&gt;verksamhet har typiskt sett stor inverkan på miljön. Enligt lagens&lt;br&gt;portalparagraf skall vatten skyddas och vårdas som en gemensam&lt;br&gt;naturtillgång. Systematiska skäl talar därför för att smälta in vattenlagen i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken. Vidare markeras härigenom att vattenrätten skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;genomsyras av ett miljötänkande och inte i första hand ett&lt;br&gt;exploateringstänkande. Slutligen kan viktiga samordningsfördelar vinnas&lt;br&gt;när gemensamma bestämmelser utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena och skälen för att inordna vattenlagen i miljöbalken&lt;br&gt;utvecklas i avsnitt 4.16 där även Lagrådets synpunkter kommenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jord- och skogsbruk har stor inverkan på miljön och hur dessa näringar&lt;br&gt;sköts påverkar i hög grad bl.a. den biologiska mångfalden, kväveläckage&lt;br&gt;och naturmiljöns utseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många bestämmelser i framför allt lagen om skötsel av jordbruksmark,&lt;br&gt;men även skogsvårdslagen har också införts till skydd för miljön. När det&lt;br&gt;gäller skötsellagen är det endast två bestämmelser i lagen, 4 och 5 §§,&lt;br&gt;som rör näringen och som inte är bestämmelser med huvudsakligen&lt;br&gt;miljö- och naturskyddande syfte. Med hänsyn till att de materiella&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen för lantbrukarna är så få finns det inte vägande&lt;br&gt;skäl för att behålla lagen som numera är en lag om miljöhänsyn i&lt;br&gt;jordbruket. Lagen bör i stället arbetas in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen däremot innehåller många bestämmelser som reglerar&lt;br&gt;verksamheten i näringen. Om den lagen arbetades in i balken skulle det&lt;br&gt;innebära att balken skulle komma att innehålla bestämmelser som inte är&lt;br&gt;av miljökaraktär utan också reglerar skogsnäringen. Sammantaget talar&lt;br&gt;detta mot att skogsvårdslagen bör tas in i miljöbalken. Miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser gäller då parallellt med skogsvårdslagens bestämmelser. I&lt;br&gt;den mån en fråga i vissa avseenden regleras särskilt i skogsvårdslagen&lt;br&gt;gäller den bestämmelsen i stället för miljöbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera lagar, t.ex. lagen om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fartyg och lagen om transport av farligt gods, som i likhet med&lt;br&gt;kämtekniklagen reglerar verksamheter där stränga säkerhetskrav måste&lt;br&gt;upprätthållas för att minimera risken för miljöstörningar. Det som gör&lt;br&gt;kämtekniklagen speciell i sammanhanget är den osedvanliga räckvidden&lt;br&gt;av skador på miljön som kan bli följden av en allvarlig olycka i en&lt;br&gt;kärnteknisk anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med att skapa gemensam lagstiftning på&lt;br&gt;miljöområdet är att den skall bli lättare att överblicka och tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ersättningsregler som finns i miljöskadelagen flyttades år 1986 ut&lt;br&gt;ur miljöskyddslagen och sammanfördes med vissa jordabalksregler om&lt;br&gt;skadestånd i grannelagsförhållanden till miljöskadelagen. Ändringarna&lt;br&gt;motiverades bl.a. med svårigheten att anpassa de nya skadeståndsreglerna&lt;br&gt;till begreppet &amp;quot;miljöfarlig verksamhet&amp;quot; och andra bestämmelser i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Föreskrifterna om miljöskadeförsäkringen finns i&lt;br&gt;miljöskyddslagen men förutsätter för sin tillämpning att den&lt;br&gt;skadelidande har drabbats av en skada som anges i miljöskadelagen och&lt;br&gt;inte kan få ersättning enligt den lagen, t.ex. på grund av preskription. Vid&lt;br&gt;en allmän översyn av miljölagstiftningen finns det anledning att utforma&lt;br&gt;såväl miljöreglema som skadeståndsreglerna så att de passar samman.&lt;br&gt;Med hänsyn till det starka samband mellan miljöskadelagen och&lt;br&gt;miljöskyddslagen som redan finns och som genom&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen har blivit ännu starkare saknas skäl att överväga&lt;br&gt;någon annan lösning än att miljöskadelagens regler inarbetas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken. Miljöbalksutredningen föreslog att även lagen om bilförbud&lt;br&gt;skulle ingå i balken. Lagen, som kommenteras i avsnitt 4.10.1, är främst&lt;br&gt;ett trafikpolitiskt instrument varför övervägande skäl talar för att inte ta&lt;br&gt;in den i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöbalkens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöbalken bör tillämpas parallellt med&lt;br&gt;annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och&lt;br&gt;produkter som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde men&lt;br&gt;avser andra frågor. Det bör kunna föreskrivas att regler i balken inte&lt;br&gt;skall gälla för verksamhet, åtgärder, anläggningar eller produkter som&lt;br&gt;omfattas av en annan lag om samma frågor regleras i den lagen. I den&lt;br&gt;mån en regel i balken skulle stå i konflikt med en annan lagregel och&lt;br&gt;det inte föreskrivs vilken regel som skall gälla, får konflikten lösas&lt;br&gt;genom tillämpning av allmänna rättsgrundsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kritik har riktats mot utredningens förslag till&lt;br&gt;avgränsning av tillämpningsområdet. Bl.a. flertalet kommuner och&lt;br&gt;länsstyrelser, Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Lunds universitet,&lt;br&gt;juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Koncessions-&lt;br&gt;nämnden för miljöskydd, LRF, SAF, Industriförbundet, Länsrätten i&lt;br&gt;Östergötland och Länsrätten i Stockholm samt Naturskyddsföreningen&lt;br&gt;menar att tillämpningsområdet inte är tillräckligt precist definierat och att&lt;br&gt;någon klar avgränsning i förhållande till annan lag är svår att urskilja.&lt;br&gt;Dessutom riktas kritik mot att tillämpningsområdet kan inskränkas&lt;br&gt;genom annan lagstiftning. Advokatsamfundet har ifrågasatt om tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet verkligen måste bestämmas särskilt. Samfundet menar att&lt;br&gt;det torde framgå av balkens bestämmelser i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Balkens tillämpningsområde framgår&lt;br&gt;av dess bestämmelser och behöver, såsom Advokatsamfundet påpekat,&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning inte regleras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller flera miljölagar parallellt med annan lag. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att miljöskyddslagen gäller för en miljöfarlig verksamhet oavsett&lt;br&gt;om en prövning av t.ex. lokaliseringen av ett industriområde har skett&lt;br&gt;enligt plan- och bygglagen. Ett beslut enligt miljöskyddslagen får&lt;br&gt;visserligen inte strida mot detaljplan, men verksamheten måste dessutom&lt;br&gt;vara tillåtlig enligt miljöskyddslagen, t.ex. dess lokaliseringsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att olika lagar gäller parallellt märks väl för den som vill bedriva&lt;br&gt;näringsverksamhet. Verksamhet skall alltid bedrivas med beaktande av&lt;br&gt;bokföringsregler. skatteregler, arbetsrättsregler, särskilda regler för den&lt;br&gt;aktuella verksamheten som t.ex. kan innebära krav på tillstånd med&lt;br&gt;hänsyn till hälsoskydd, olycksrisk och miljö och vissa kompetenskrav på&lt;br&gt;utövaren. Ett flertal av lagarna innehåller mycket allmänt hållna&lt;br&gt;aktsamhetsregler. se t.ex. arbetsmiljölagen (1977:1160). Sådana allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler får ofta sitt innehåll preciserat och konkretiserat genom föreskrifter&lt;br&gt;eller beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har kritiserat det förhållandet att undantag från&lt;br&gt;miljöbalkens regler kan ske i annan lag och att miljöbalkens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde på så sätt kan inskränkas. Med hänsyn till att miljöbalken&lt;br&gt;inte är överordnad annan lag utan har samma status som lag i allmänhet&lt;br&gt;går det inte att undvika att tillämpningen av balkens regler i många fall&lt;br&gt;påverkas av att en verksamhet på vilken balken är tillämplig också&lt;br&gt;regleras av annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall då en verksamhet som kan regleras med stöd av balken&lt;br&gt;också faller inom ramen för annan lagstiftning brukar emellertid inte&lt;br&gt;syftet med den andra lagens regler i första hand vara att reglera frågor&lt;br&gt;som omfattas av miljöbalken. Förekomsten av andra bestämmelser&lt;br&gt;innebär alltså inte med någon automatik att balkens regler inte skall&lt;br&gt;tillämpas. Tvärtom innebär den föreslagna ordningen att liksom i dag&lt;br&gt;gäller andra lagar parallellt med miljölagstiftningen. Den prövning som&lt;br&gt;sker enligt de olika lagarna har olika huvudsakliga syften och det är alltså&lt;br&gt;normalt inte fråga om någon dubbel prövning av en ansökan i den&lt;br&gt;meningen att samma sak är avsedd att prövas vid två eller flera tillfallen.&lt;br&gt;Prövningsmyndighetema enligt miljöbalken skall svara för&lt;br&gt;miljöprövningen och ansvariga myndigheter enligt annan lagstiftning för&lt;br&gt;annan prövning som är relevant i sammanhanget. Även den senare&lt;br&gt;prövningen kan dock avse frågor av betydelse för miljön om det&lt;br&gt;föreskrivs i den lagen enligt vilken prövningen sker. Miljöbalkens vida&lt;br&gt;tillämpningsområde innebär också att de situationer då en verksamhet&lt;br&gt;kan falla under tillämpningsområdet såväl för miljöbalken som för annan&lt;br&gt;lagstiftning kommer att bli vanligt förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslog i lagrådsremissen, för att klargöra förhållandet&lt;br&gt;mellan balkens regler och annan författning, att det uttryckligen bör&lt;br&gt;anges i miljöbalken att i den mån det i annan lag finns bestämmelser som&lt;br&gt;i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller&lt;br&gt;istället vad som sägs i den lagen. Lagrådet har anfört att den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen ger begränsad ledning för bedömningen av hur lagbestäm-&lt;br&gt;melser av avsedd specialkaraktär skall vara beskaffade för att utesluta&lt;br&gt;tillämpning av miljöbalken. Lagrådet menar att om det visar sig inte vara&lt;br&gt;möjligt att, efter närmare genomgång och analys av lagområden som kan&lt;br&gt;hänföras till speciallagstiftning i här avsedd mening, åstadkomma en mer&lt;br&gt;preciserad lagtext, skulle bestämmelsen kunna utgå. Lagrådet konstaterar&lt;br&gt;att uppkommande avgränsningsfrågor under alla omständigheter far lösas&lt;br&gt;i rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lagkonflikter kan uppkomma, om man ser till bestämmelsernas&lt;br&gt;lydelse, är inget nytt eller speciellt för miljöbalken. Ett exempel på en&lt;br&gt;sådan lagkonflikt regleras i 6 § tredje stycket miljöskyddslagen som&lt;br&gt;anger att bestämmelserna i första och andra styckena inte gäller anlägg-&lt;br&gt;ning eller åtgärd som har prövats enligt andra i paragrafen angivna&lt;br&gt;lagrum. Av intresse i det sammanhanget är också rättsfallet NJA 1993 s.&lt;br&gt;645 av vilket framgår att om en arbetsplan fastställts enligt väglagen kan&lt;br&gt;fastighetsdomstol inte med stöd av 4 § miljöskyddslagen förbjuda att&lt;br&gt;vägen anläggs i den sträckning som anges i arbetsplanen. HD uttalar bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den prövning som Vägverket och - vid överklagande - regeringen gör&lt;br&gt;enligt väglagen i samband med att en arbetsplan fastställs innefattar att&lt;br&gt;hänsyn tas till miljökrav som i stor utsträckning motsvarar dem som&lt;br&gt;gäller enligt miljöskyddslagen (se 13 och 15 §§ väglagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett flertal allmänna rättsgrundsatser som ligger till grund för&lt;br&gt;rättstillämpningen for att lösa denna typ av konflikter. Bland dessa kan&lt;br&gt;nämnas principen att specialregel går före allmän regel, att normer med&lt;br&gt;högre valör tar över normer med lägre valör - dvs. grundlag tar över&lt;br&gt;vanlig lag, lag tar över förordning och förordning tar över myndighets&lt;br&gt;föreskrift samt att senare lag tar över tidigare stiftad lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa principer bör tillämpas också i de situationer då konflikter kan&lt;br&gt;uppkomma mellan miljöbalken och annan lag. Där det är möjligt bör&lt;br&gt;samtidigt eftersträvas att direkt i berörd lagstiftning ange vilken lag som&lt;br&gt;är tillämplig i sådana fall då lagkonflikter kan uppkomma. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att i samband med följdlagstiftningsarbetet med anledning&lt;br&gt;av miljöbalken återkomma till dessa frågor. Möjliga vägar att lösa&lt;br&gt;föreliggande tillämpningsproblem kan då vara att antingen upphäva de&lt;br&gt;bestämmelser i andra lagar som avser frågor som regleras i balken eller&lt;br&gt;att föreskriva att miljöbalkens regler i visst avseende inte gäller för&lt;br&gt;verksamhet som omfattas av den lag där frågan regleras. Den i lagråds-&lt;br&gt;remissen föreslagna bestämmelsen att det i den mån det i annan lag finns&lt;br&gt;bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas&lt;br&gt;av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen, bör i enlighet med vad&lt;br&gt;Lagrådet nämnt kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.2 Bemyndigande att meddela särskilda föreskrifter för&lt;br&gt;totalförsvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett allmänt hållet bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;att meddela föreskrifter för totalförsvaret i Sverige som avviker från&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser skall införas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har haft&lt;br&gt;synpunkter i denna del. Försvarsmakten har anfört att bemyndigandet&lt;br&gt;inte är tillräckligt för att Försvarsmakten skall kunna fullgöra ålagda&lt;br&gt;uppgifter, dvs. att vara krigsavhållande. I övrigt har inställningen varit att&lt;br&gt;bemyndigandet är för långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Försvarsmaktens verksamhet är till&lt;br&gt;stor del av sådan karaktär att den medför en inte obetydlig miljö-&lt;br&gt;påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fredstid gäller miljölagstiftningen även det militära försvaret, med de&lt;br&gt;undantag som anges i lag. Försvarsmakten har i enlighet med&lt;br&gt;sektorsprincipen under 1990-talet påbörjat ett strukturerat miljöarbete&lt;br&gt;och tagit fram miljöpolicy, miljömål och handlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan även erinras om att regeringen har gjort vissa&lt;br&gt;ställningstaganden i UNCED-propositionen (prop. 1993/94:111, s. 57 f.)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller avvägningen mellan försvarsintresset och miljöintresset. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Verksamheten inom totalförsvaret genomförs i enlighet med mål som har&lt;br&gt;fastställts av statsmakterna. Försvarsmakten skall i fred bl.a. vidta&lt;br&gt;förberedelser för verksamhet i krig. Vikten av att försvarets verksamhet i&lt;br&gt;fred bedrivs på ett ändamålsenligt sätt har betydelse för avvägningarna&lt;br&gt;vid bedömningarna enligt miljöbalken av Försvarsmaktens miljöfarliga&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de allvarligaste miljöhoten av alla är krig. I den mån det krävs&lt;br&gt;för att kunna upprätthålla ett effektivt försvar måste det därför finnas&lt;br&gt;utrymme för att ha andra krav på försvaret än de som gäller samhället i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1996 års försvarsbeslut, etapp 2 (prop. 1996/97:4, bet.&lt;br&gt;1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109-112) lades principerna fast för&lt;br&gt;utformningen av det framtida totalförsvaret. En styrande grund skall vara&lt;br&gt;förmågan till anpassning. Anpassningen skall kunna genomföras bl.a.&lt;br&gt;genom en höjning av krigsdugligheten inom en ettårsperiod. Regeringen&lt;br&gt;förutser att bl.a. den förbandsutbildning som krävs för att nå ett sådant&lt;br&gt;mål erfordrar verksamhet utöver vad givna miljötillstånd anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening utgör beslut att höja krigsdugligheten ett&lt;br&gt;exempel på en sådan situation som avses i bemyndigandet. Ett beslut att&lt;br&gt;höja krigsdugligheten möjliggör således för regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter för totalförsvaret som avviker från balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att försvarsberedskapen behöver stärkas är i sig inte tillräckligt för att&lt;br&gt;totalförsvaret inte skall beakta miljöbalkens bestämmelser. Avvikelse&lt;br&gt;från balken skall få göras endast då bemyndigandet har utnyttjats och&lt;br&gt;föreskrifter meddelats. Avvikelser från miljöbalken kan, såsom Lagrådet&lt;br&gt;påpekar i sitt yttrande över förslag till miljöbalk, inte komma ifråga för&lt;br&gt;regler som ligger utanför de ämnesområden inom vilka regeringen enligt&lt;br&gt;8 kap. 7 § regeringsformen efter bemyndigande i lag kan meddela&lt;br&gt;föreskrifter i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införandet av motsvarande bemyndigande i miljöskyddslagen&lt;br&gt;erinrade Lagrådet om förarbetena till den nya regeringsformen (prop.&lt;br&gt;1986/87:135). Lagrådet anförde att, vad gäller bemyndiganden för&lt;br&gt;regeringen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, när det är fråga om före-&lt;br&gt;skrifter som kan beröra mera väsentliga medborgarintressen, bör&lt;br&gt;riksdagen mer preciserat ange de ramar inom vilka regeringen skall få&lt;br&gt;röra sig. Lagrådet konstaterade att miljöskyddet otvivelaktigt är ett&lt;br&gt;mycket väsentligt medborgarintresse. Lagrådet ansåg att av paragrafen&lt;br&gt;bör framgå att bemyndigandet får utnyttjas endast under tid då det råder,&lt;br&gt;om än inte krig eller krigsfara, så i varje fall särskilda förhållanden som&lt;br&gt;kräver en höjd försvarsberedskap. Bestämmelsen i miljöskyddslagen&lt;br&gt;utformades med hänsyn till Lagrådets synpunkter. Regeringen föreslår att&lt;br&gt;bestämmelsen i miljöbalken utformas med 64 § miljöskyddslagen som&lt;br&gt;förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1997/98. I samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;EG-reglema och miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.1 EG-rätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En upplysning om EG-rättens existens skall&lt;br&gt;finnas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: NUTEK har tillstyrkt att en hänvisning till&lt;br&gt;anslutningslagen görs som en information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det svenska medlemskapet i EU har i&lt;br&gt;hög grad ändrat förutsättningarna för den svenska miljölagstiftningen&lt;br&gt;både vad gäller tillvägagångssätt och innehåll. På nästan samtliga&lt;br&gt;områden som föreslås ingå i balken finns det EG-direktiv eller andra&lt;br&gt;rättsakter som måste beaktas när de nationella bestämmelserna beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om införlivandet av EG:s existerande rättsakter på&lt;br&gt;miljöområdet har behandlats av riksdag och regering genom den&lt;br&gt;lagstiftning som tillkom i samband med EES-avtalet och medlemskapet&lt;br&gt;(se prop. 1991/92:170 bilaga 13, bet. 1992/93 :EU1, rskr. 1992/93:18,&lt;br&gt;prop. 1992/93:60, bet. 1992/93:JoU 10, rskr. 1992/93:139 och prop.&lt;br&gt;1994/95:181, bet. 1994/95:JoU21, rskr. 1994/95:420).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s rättsakter intar en framträdande plats inom miljörätten.&lt;br&gt;Regeringen gör därför den bedömningen att det finns skäl att lämna en&lt;br&gt;översikt över deras innehåll och över vilka krav EG-rätten ställer när det&lt;br&gt;gäller det nationella genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.2 EG:s miljöregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av EG:s regelsystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De första rättsakterna med miljöanknytning tillkom på slutet av 1960-&lt;br&gt;talet och avsåg gemensamma krav på klassificering och märkning av&lt;br&gt;kemikalier. En miljöpolitik började därefter utvecklas genom de särskilda&lt;br&gt;åtgärdsprogrammen för miljön, av vilka det första antogs år 1973.&lt;br&gt;Programmen, som oftast löper på fem år, har dragit upp riktlinjer för&lt;br&gt;kommissionens arbete med att ta fram nya förslag till miljöregler.&lt;br&gt;Inledningsvis var man inom EG inte särskilt aktiv med att besluta om&lt;br&gt;miljöregler. Takten i lagstiftningsarbetet har dock ökat markant under&lt;br&gt;1970- och 1980-talen och det finns nu över 200 rättsakter som rör miljön.&lt;br&gt;Miljön har blivit ett av de viktigaste lagstiftningsområdena inom&lt;br&gt;unionen. Även om en viss avmattning har märkts under senare år är&lt;br&gt;kommissionen fortfarande relativt aktiv med att lägga fram förslag till ny&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen fanns det inte någon egen grund i Romfördraget för att&lt;br&gt;anta gemensamma miljöregler. De första miljöreglema antogs med stöd&lt;br&gt;av artikel 100 i Romfördraget, som avser den gemensamma marknaden,&lt;br&gt;och artikel 235, som ger gemenskapen ett slags restkompetens att besluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om åtgärder for att uppnå gemenskapens mål i de fall fördraget inte ger&lt;br&gt;de nödvändiga befogenheterna. Genom den s.k. enhetsakten år 1987 blev&lt;br&gt;miljön ett eget politikområde i Romfördraget (artikel 13Or-13Ot), och&lt;br&gt;miljöbestämmelserna utvecklades ytterligare genom Maastrichtfördraget&lt;br&gt;år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöreglema antas numera nästan alltid med stöd av antingen artikel&lt;br&gt;100a eller artikel 130s i Romfördraget. Artikel 100a används för regler&lt;br&gt;som behövs för genomförandet av den inre marknaden, dvs. nästan&lt;br&gt;uteslutande regler som ställer krav på varors miljöegenskaper. Andra&lt;br&gt;miljöregler beslutas med stöd av artikel 130s. Denna rättsliga grund&lt;br&gt;används t.ex. för regler om utsläpp från anläggningar, om avfall och om&lt;br&gt;naturvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakternas form&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bindande rättsakter kan ha formen av förordningar, direktiv eller beslut&lt;br&gt;(art. 189 Romfördraget). EG-förordningar är direkt gällande och skall&lt;br&gt;inte införlivas i nationell rätt. De får inte heller införlivas enligt EG-&lt;br&gt;domstolens praxis, eftersom detta skulle kunna skapa tvivel om deras&lt;br&gt;ursprung och rättsliga effekt. Däremot är det vanligt att förordningarna&lt;br&gt;måste kompletteras med nationella regler. Exempelvis kan det behövas&lt;br&gt;nationella regler om straffsanktioner vid överträdelser av förordningens&lt;br&gt;regler eller bestämmelser om vilken myndighet som skall svara för&lt;br&gt;tillämpningen. EG-förordningar är ganska ovanliga på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv är den rättsliga form som oftast används på miljöområdet.&lt;br&gt;Direktiven är bindande i förhållande till det resultat som skall uppnås&lt;br&gt;men överlåter åt medlemsstaterna att besluta om den närmare formen för&lt;br&gt;genomförandet. I likhet med internationella överenskommelser utanför&lt;br&gt;EU-området omarbetas de i allmänhet, transformeras, när de införlivas i&lt;br&gt;svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut avser mer begränsade frågor än direktiv och kan - i likhet med&lt;br&gt;förordningar men i motsats till direktiv - rikta sig mot enskilda&lt;br&gt;rättssubjekt. Besluten förutsätter i allmänhet någon nationell&lt;br&gt;genomförandeåtgärd. De är ovanliga på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget påpekas att en bedömning av EG-rättens&lt;br&gt;betydelse för miljöområdet inte kan begränsas till en analys av&lt;br&gt;rättsakterna. Särskilt bestämmelserna i Romfördraget om den&lt;br&gt;gemensamma marknaden har stor betydelse och vidare måste hänsyn tas&lt;br&gt;till den rättsbildning EG-domstolen står för genom sin praxis om&lt;br&gt;tillämpningen av fördraget och rättsakterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsakternas innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s rättsakter på miljöområdet kan beroende på innehållet delas upp på&lt;br&gt;olika sätt. Som nämnts ovan är en första kategori de regler som&lt;br&gt;tillkommit för att förverkliga den inre marknaden och som grundas på&lt;br&gt;artikel 100a i fördraget. Dessa regler innehåller harmoniserade krav på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varor. De viktigaste reglerna på detta område är de som gäller bilar Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;(avgaser och buller) och kemikalier (klassificering och märkning samt&lt;br&gt;begränsning av saluförande och användning av vissa kemikalier). Till&lt;br&gt;denna kategori kan också räknas direktivet om växtskyddsmedel&lt;br&gt;(91/414/EEG), som dock ses som ett led i gemenskapens jordbrukspolitik&lt;br&gt;och därför grundas på artikel 43 i fördraget. För detta direktiv redogörs&lt;br&gt;närmare i avsnitt 4.19.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att reglerna är harmoniserade innebär att medlemsstaterna i princip&lt;br&gt;inte far avvika från dem och införa strängare krav av t.ex. miljöskäl.&lt;br&gt;Artikel 100a.4, den s.k. miljögarantin, ger dock medlemsstaterna en viss&lt;br&gt;möjlighet att tillämpa strängare krav även på det harmoniserade området.&lt;br&gt;Detta förutsätter dock att en särskild anmälan görs till kommissionen,&lt;br&gt;som skall kontrollera att åtgärden inte innebär godtycklig diskriminering&lt;br&gt;eller ett förtäckt handelshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet rättsakter på miljöområdet grundas dock på artikel 130s i&lt;br&gt;fördraget. De skall utformas som minimiregler (art. 130t), vilket innebär&lt;br&gt;att medlemsstaterna far tillämpa strängare miljökrav än de som föreskrivs&lt;br&gt;i rättsakterna. Dessa rättsakter brukar delas in i ett antal kategorier. Till&lt;br&gt;allmänna regler brukar räknas direktiv och förordningar om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar, om tillgång till miljöinformation samt om&lt;br&gt;miljörevision och miljömärkning. I avsnitt 4.11 om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar kommenteras direktiv 85/337/EEG om bedömning&lt;br&gt;av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns det EG-regler som behandlar förorening av vatten och&lt;br&gt;luft. Vattenreglema är de mest utvecklade och finns i ett femtontal&lt;br&gt;direktiv som främst behandlar utsläpp av vissa farliga ämnen,&lt;br&gt;dricksvattenkvalitet och rening av avloppsvatten. Direktiven om&lt;br&gt;luftföroreningar innehåller både detaljerade regler om utsläppskrav från&lt;br&gt;förbränningsanläggningar och mera allmänna bestämmelser om miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål för vissa föroreningar (t.ex. bly och asbest). För direktiven&lt;br&gt;om luft och vatten redogörs i avsnitten 4.10.1 och 4.14.2. Användning&lt;br&gt;och utsättande av genetiskt modifierade organismer regleras i två&lt;br&gt;direktiv, som kommenteras i avsnitt 4.18. Slutligen finns det ett&lt;br&gt;omfattande regelverk om avfall, som bl.a. innehåller minimikrav på&lt;br&gt;ländernas avfallshantering och bestämmelser om förfarandet vid&lt;br&gt;transporter av farligt avfall. På senare år har också tillkommit regler som&lt;br&gt;behandlar återvinning av vissa avfallsslag (förpackningar och&lt;br&gt;förpackningsavfall). För dessa direktiv redogörs i avsnitt 4.20. Direktiven&lt;br&gt;på kemikalieområdet behandlas i avsnitt 4.19.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s regelverk utvecklas ständigt och nya rättsakter tillkommer. Ett&lt;br&gt;antal nya behandlas för närvarande också i rådet och parlamentet eller&lt;br&gt;förbereds i kommissionen. Till de viktigaste som nyligen tagits hör&lt;br&gt;direktivet 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och&lt;br&gt;begränsa föreningar, det s.k. IPPC-direktivet, som avser en integrerad&lt;br&gt;tillståndsprövning av utsläpp från större anläggningar liknande den som&lt;br&gt;tillämpas enligt miljöskyddslagen. Detta direktiv kommenteras i avsnitt&lt;br&gt;4.14.2. Vidare har antagits ett nytt ramdirektiv om luftkvalitet, 96/62/EG,&lt;br&gt;som kommer att kompletteras med dotterdirektiv som behandlar olika&lt;br&gt;typer av föroreningar. Kommissionen har också lämnat ett förslag på ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramdirektiv om vattenkvalitet, som avses ersätta ett flertal direktiv. Detta&lt;br&gt;kommenteras kort i avsnitt 4.10.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.3 Genomförandet av EG:s rättsakter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en skyldighet att genomföra EG-direktiven i den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen. Detta följer av artikel 189 i Romfördraget men också av&lt;br&gt;artikel 5, som innehåller en allmän skyldighet för medlemsstaterna att&lt;br&gt;säkerställa att förpliktelserna enligt fördraget och rättsakterna fullgörs.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att&lt;br&gt;fördragets mål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av dessa bestämmelser i fördraget har EG-domstolen&lt;br&gt;utvecklat en praxis om vilka krav som skall ställas för att främst&lt;br&gt;direktiven skall anses genomförda. Det finns ett stort antal avgöranden&lt;br&gt;från domstolen som rör genomförandet av direktiv på miljöområdet.&lt;br&gt;Domstolens sätt att resonera i dessa avgöranden kan exemplifieras av&lt;br&gt;följande uttalande, som gäller genomförandet av direktivet 80/779/EEG&lt;br&gt;om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på&lt;br&gt;svaveldioxid och svävande partiklar (mål C-361/88, EG-kommissionen&lt;br&gt;mot Förbundsrepubliken Tyskland, REG 1991, s. 2567):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The transposition of a directive into domestic law does not&lt;br&gt;necessarily require that its provisions be incorporated formally and&lt;br&gt;verbatim in express, specific legislation; a general legal context may,&lt;br&gt;depending on the content of the directive, be adequate for the purpose&lt;br&gt;provided that it does indeed guarantee the full application of the&lt;br&gt;directive in a sufficiently clear and precise manner so that, where the&lt;br&gt;directive is intended to create rights for individuals, the persons&lt;br&gt;concemed can ascertain the full extent of their rights and, where&lt;br&gt;appropriate, rely on them before the national courts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The fact that a practice is in conformity with the requirements of a&lt;br&gt;directive in the matter of protection may not constitute a reason for not&lt;br&gt;transposing that directive into the national legal system by provisions&lt;br&gt;capable of creating a situation which is sufficiently precise, clear and&lt;br&gt;transparent to enable individuals to ascertain their rights and&lt;br&gt;obligations. In order to secure the full implementation of directives in&lt;br&gt;law and not only in fact, Member States must establish a specific legal&lt;br&gt;framework in the area in question.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The obligation on Member States to prescribe limit values not to&lt;br&gt;be exceeded within specified periods and under specified conditions,&lt;br&gt;laid down in Artide 2 of Directive 80/799 on air quality limit values&lt;br&gt;and guide values for sulphur dioxide and suspended particulates, is&lt;br&gt;imposed 'in order to protect human health in particular'. It implies,&lt;br&gt;therefore, that in all cases where the exceeding of the limit values&lt;br&gt;could endanger human health, individuals must be in a position to rely&lt;br&gt;on mandatory rules in order to be able to assert their rights.&lt;br&gt;Furthermore, the fixing of limit values in a provision whose binding&lt;br&gt;nature is undeniable is also necessary in order that all those whose&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;activities can give rise to nuisances can ascertain precisely the Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;obligations to which they are subject.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av domen får direktiv omformas i den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen och det finns inget krav på att direktivtexten skall&lt;br&gt;överföras ordagrant och oförändrad. Däremot skall en legalitetsprincip&lt;br&gt;tillämpas vid genomförandet i den meningen att direktivets regler skall&lt;br&gt;återspeglas i författningstext, åtminstone om reglerna fastställer&lt;br&gt;skyldigheter eller grundar rättigheter för enskilda. Det är därför inte&lt;br&gt;tillräckligt att direktivet följs i administrativ praxis (t.ex. vid tillstånds-&lt;br&gt;prövning enligt miljöskyddslagen). Uttalanden i förarbeten till&lt;br&gt;lagstiftning är inte heller tillräckliga för att direktivbestämmelser skall&lt;br&gt;anses genomförda (jfr. prop. 1994/95:19 s. 526).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten uppställer däremot inte några krav på att direktiven skall&lt;br&gt;genomföras genom en viss typ av bindande författning. På miljöområdet&lt;br&gt;har de hittills främst genomförts i Sverige genom regler av lägre dignitet&lt;br&gt;än lag. Bestämmelser av teknisk karaktär har oftast tagits in i&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndiganden i lag och förordning.&lt;br&gt;Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning att ändra på&lt;br&gt;detta förhållande när miljöbalken införs. Det är inte rimligt att riksdagen&lt;br&gt;skall befatta sig med alla detaljbestämmelser som finns i EG-reglema.&lt;br&gt;Lagtexten bör därför begränsas till att behandla de grundläggande&lt;br&gt;bestämmelserna i direktiven. Således kommer den allra största delen av&lt;br&gt;reglerna i EG-direktiven även i fortsättningen att genomföras genom&lt;br&gt;förordningar som beslutas av regeringen eller genom myndighets-&lt;br&gt;föreskrifter. Nödvändiga bemyndiganden för detta bör tas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall balken innehåller detaljerade regler av materiell karaktär måste&lt;br&gt;dock säkerställas att en harmonisering sker enligt EG-direktiven. Särskilt&lt;br&gt;viktigt är att tillämpningsområden och grundläggande definitioner i de&lt;br&gt;svenska reglerna överensstämmer med de i EG-rätten. Dessa frågor tar&lt;br&gt;regeringen upp i de avsnitt där de olika EG-direktiven behandlas&lt;br&gt;närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiven innehåller ibland skyldigheter för medlemsstaterna att&lt;br&gt;upprätta planer för de åtgärder på olika områden som skall vidtas för att&lt;br&gt;ett visst miljökvalitetsmål skall uppfyllas. Dessa planer skall lämnas till&lt;br&gt;kommissionen och regelbundet uppdateras. I den svenska miljölag-&lt;br&gt;stiftningen har i princip inte funnits något särskilt instrument som kan&lt;br&gt;användas för att säkerställa att de åtgärder som behövs för att ett&lt;br&gt;miljömål skall uppfyllas vidtas inom alla olika samhällsområden. Genom&lt;br&gt;regeringens förslag till nya regler om miljökvalitetsnormer, se avsnitt&lt;br&gt;4.10, med tillhörande åtgärdsprogram fylls denna lucka.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.4 Vissa frågor om nationell lagstiftning och dess tillämpning&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;vid EU-medlemskap&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även införandet av nationell miljölagstiftning inom områden som inte är&lt;br&gt;reglerade inom EU påverkas av EG-rätten. En grundläggande princip&lt;br&gt;inom EU är förbudet i artikel 30 i Romfördraget mot kvantitativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan. Bestämmelsen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;omfattar bl.a. miljökrav på varor och innebär således i princip ett förbud&lt;br&gt;mot sådana krav. En medlemsstat kan dock införa sådana krav om&lt;br&gt;förutsättningarna i artikel 36 är uppfyllda, dvs. om kravet tillgodoser ett&lt;br&gt;bestämt allmänt intresse och inte innebär godtycklig diskriminering eller&lt;br&gt;ett förtäckt handelshinder. EG-domstolens praxis genom den s.k. Cassis&lt;br&gt;de Dijon-doktrinen kan också åberopas till stöd för nationella&lt;br&gt;miljöåtgärder som berör den gemensamma marknaden. Det krävs dock&lt;br&gt;alltid att de åtgärder som genomförs är nödvändiga, dvs. att syftet med&lt;br&gt;åtgärderna inte kan nås på ett annat sätt, och proportionella, dvs. att&lt;br&gt;åtgärderna inte är onödigt långtgående med hänsyn till det mål som skall&lt;br&gt;uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en skyldighet för medlemsstaterna att anmäla sådana&lt;br&gt;planerade nationella miljöåtgärder, s.k. tekniska föreskrifter, till&lt;br&gt;kommissionen. På så sätt vill EU undanröja faktorer som kan hindra den&lt;br&gt;fria varurörelsen på den inre marknaden. Denna skyldighet för medlems-&lt;br&gt;staterna regleras i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om&lt;br&gt;ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och&lt;br&gt;föreskrifter, senast ändrat genom rådets direktiv 94/10/EG, genomförd i&lt;br&gt;Sverige genom förordningen (1994:2029) om tekniska regler. En teknisk&lt;br&gt;föreskrift kan kortfattat sägas vara en teknisk specifikation eller ett annat&lt;br&gt;krav som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring eller&lt;br&gt;användning av en produkt eller som förbjuder tillverkning, import,&lt;br&gt;saluföring eller användning av produkten. Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;omedelbart till kommissionen överlämna alla förslag till tekniska&lt;br&gt;föreskrifter när tillräcklig information om dem finns. Efter det att en&lt;br&gt;anmälan kommit in skall kommissionen och medlemsstaterna få&lt;br&gt;tillräcklig tid att föreslå ändringar i förslaget, varför den förslagsställande&lt;br&gt;medlemsstaten måste avvakta med genomförandet av sitt förslag under&lt;br&gt;viss tid. Tiden kan variera mellan tre och arton månader. När den slutliga&lt;br&gt;texten utarbetas måste medlemsstaten så långt det är möjligt ta hänsyn till&lt;br&gt;de förslag på ändringar som framkommit från kommissionen och&lt;br&gt;medlemsstaterna. Om en författning som är anmälningspliktig inte&lt;br&gt;anmäls enligt direktivet 83/189/EEG, är den ogiltig och skall inte&lt;br&gt;tillämpas av de nationella domstolarna enligt ett avgörande av EG-&lt;br&gt;domstolen (mål C-194/94 CIA Security International SA mot Signalson&lt;br&gt;SA och Securitel SPRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-förordningar är direkt gällande i Sverige. De skall alltså tillämpas&lt;br&gt;vid sidan av balken. EG-rättens direkta verkan visar sig på flera sätt.&lt;br&gt;Vissa bestämmelser i Romfördraget har stor betydelse för miljöområdet.&lt;br&gt;Viktigast är artikel 30 och 36 som reglerar Sveriges rätt att begränsa&lt;br&gt;införsel av varor från andra medlemsländer med hänsyn till varornas&lt;br&gt;miljöegenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även EG-domstolens praxis, som ofta är av stor betydelse på&lt;br&gt;miljöområdet, gäller alltså i Sverige och skall tillämpas av svenska&lt;br&gt;myndigheter och domstolar. Utöver den praxis som utvecklats kring&lt;br&gt;artikel 30 och 36 kan särskilt nämnas skyldigheten för i första hand&lt;br&gt;domstolarna att tolka och tillämpa lagstiftningen i enlighet med de&lt;br&gt;tillämpliga EG-reglemas innehåll och syfte. Denna skyldighet framgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. av domen i mål C-168/95. Enligt denna dom skall en medlemsstat&lt;br&gt;vidta alla åtgärder som behövs för att åstadkomma det resultat som&lt;br&gt;föreskrivs i ett direktiv. Denna skyldighet gäller även vid den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen. En nationell domstol som vid tillämpningen av nationell&lt;br&gt;rätt har att tolka ett införlivat direktiv skall så långt det är möjligt tolka&lt;br&gt;den nationella rätten enligt direktivets ordalydelse och syfte för att&lt;br&gt;därigenom uppnå det resultat som eftersträvas genom direktivet och&lt;br&gt;handla i överensstämmelse med artikel 189 i Romfördraget. Denna&lt;br&gt;skyldighet till s.k. fördragskonform lagtolkning grundas på artikel 5 i&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör nämnas att även direktiv, som ju i princip måste&lt;br&gt;omformas i nationell lagstiftning, kan ha en s.k. direkt effekt.&lt;br&gt;Bestämmelser i direktiven som tillräckligt tydligt och utan inskränk-&lt;br&gt;ningar inför rättigheter för enskilda kan åberopas av dessa inför&lt;br&gt;nationella domstolar, även om direktivet inte genomförts på ett korrekt&lt;br&gt;sätt i nationell lagstiftning. Den nyss omnämnda domen i målet C-194/94&lt;br&gt;om effekten av direktivet 83/189/EEG visar hur tillämpningen av den&lt;br&gt;nationella rättsordningen underordnas EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan finns det således i flera avseenden direkt gällande&lt;br&gt;EG-rätt som skall tillämpas jämsides med balken. I princip är detta inte&lt;br&gt;något som behöver påpekas i balkens bestämmelser. EG-rätten gäller i&lt;br&gt;Sverige enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning&lt;br&gt;till Europeiska unionen. Samtidigt skulle det dock ge ett ofullständigt&lt;br&gt;intryck att i ett lagverk som omfattar hela miljöområdet inte på något sätt&lt;br&gt;kommentera att det finns en direkt verkande EG-rätt av det slag som nu&lt;br&gt;redovisats. Regeringen föreslår därför att det i bestämmelserna om&lt;br&gt;balkens tillämpningsområde tas in en regel, 1 kap. 6 §, som genom en&lt;br&gt;hänvisning till anslutningslagen erinrar om EG-reglemas existens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättsligt bindande principer och allmänna&lt;br&gt;hänsynsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken skall innehålla ett kapitel med&lt;br&gt;rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utövar verksamhet eller vidtar en åtgärd som inte är av&lt;br&gt;försumbar betydelse med hänsyn till miljöbalkens mål skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skaffa sig den kunskap som behövs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vidta de försiktighetsmått som behövs så snart det finns en risk&lt;br&gt;för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, och därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillämpa bästa möjliga teknik i fråga om yrkesmässig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- välja en lämplig plats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hushålla med råvaror och energi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte använda eller sälja kemiska produkter och biotekniska orga-&lt;br&gt;nismer som kan ersättas med mindre farliga sådana samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansvara för att skada som har uppkommit för miljön avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av hänsynsreglema skall en skälighetsavvägning&lt;br&gt;göras med hänsyn särskilt till å ena sidan nyttan av försiktig-&lt;br&gt;hetsmåtten och å andras sidan kostnaderna för att vidta dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning och tillsyn enligt balken är verksamhetsutövaren&lt;br&gt;skyldig att visa att hänsynsreglema följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet eller åtgärd som kan befaras föranleda skada eller&lt;br&gt;olägenhet av väsentlig betydelse trots att de försiktighetsmått som kan&lt;br&gt;krävas vidtas, får bedrivas eller vidtas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Om verksamheten eller åtgärden medför risk för att ett stort antal&lt;br&gt;människor far sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller en&lt;br&gt;avsevärd försämring av miljön, får den inte bedrivas eller vidtas.&lt;br&gt;Regeringen kan dock meddela dispens från denna stoppregel i&lt;br&gt;särskilda fall och tillåta verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet vad gäller att införa ett kapitel&lt;br&gt;med allmänna hänsynsregler som skall gälla för all verksamhet och alla&lt;br&gt;åtgärder av betydelse för miljöbalkens mål är huvudsakligen positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T.ex. har Lunds universitet anfört att de s.k. aktsamhetsreglema tillhör&lt;br&gt;de viktigaste nyheterna i balken. Universitet anför vidare att tekniken att&lt;br&gt;ställa upp vissa generella krav av den här typen är värdefull från flera&lt;br&gt;synpunkter, den medför att miljöhänsyn gör sig gällande också vid&lt;br&gt;sådana myndighetsbeslut där en speciell lagstiftning inte ger klart besked,&lt;br&gt;och den inskärper ett allmänt förhållningssätt till miljöfrågor på ett&lt;br&gt;klarare och ett mer pedagogiskt sätt än bestämmelser i olika speciallagar.&lt;br&gt;Samtidigt menar dock universitetet att det saknas en analys om reglernas&lt;br&gt;eventuella inverkan vid en skadeståndsrättslig bedömning. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att det från systematisk&lt;br&gt;synpunkt är ett framsteg jämfört med idag att balkens allmänna aktsam-&lt;br&gt;hetsregler gäller mot alla de slag av verksamheter som regleras i balken.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man menar att ett steg mot enhetlighet därmed har tagits. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Naturvårdsverket anför att det är stora fördelar med att de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema lagts samman i ett kapitel och gäller all verksamhet&lt;br&gt;som motverkar balkens syften. Verket välkomnar att flera för miljön&lt;br&gt;viktiga frågor som hushållning med naturresurser fått sin plats i kapitlet&lt;br&gt;och i fortsättningen skall beaktas vid bedömningen av olika&lt;br&gt;verksamheter. Vidare understryks att det förhållandet att de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema samlas i ett kapitel också innebär pedagogiska&lt;br&gt;fördelar. Naturskyddsföreningen anser att det principiellt är utmärkt att&lt;br&gt;samla aktsamhetsreglema i ett övergripande kapitel som skall gälla för&lt;br&gt;hela balken och menar att kravreglema förefaller tämligen heltäckande.&lt;br&gt;Ytterligare exempel på remissinstanser från olika sektorer som tillstyrker&lt;br&gt;att allmänna aktsamhetsregler införs är Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, NUTEK, SGU, KO, Kammarkollegiet, Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Länsstyrelserna i Stockholms län och i Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;län, Landskrona kommun och Grossistförbundet Svensk Handel.&lt;br&gt;Synpunkter av olika slag på utformningen av reglerna har dock framförts&lt;br&gt;av ett stort antal remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfattningen att reglerna är för långtgående har framförts av flera&lt;br&gt;remissinstanser. Andra har anfört att dessa inte alls kan medföra att&lt;br&gt;balkens mål uppfylls. T.ex. ifrågasätter Kommunförbundet om alla&lt;br&gt;aktsamhetsregler skall gälla var och en. Försvarsmakten, som i och för&lt;br&gt;sig delar utformningen i huvudsak, vill understryka att reglerna innebär&lt;br&gt;en skärpning jämfört med dagens förhållanden. Kammarkollegiet&lt;br&gt;ifrågasätter om det är motiverat att knyta rättsverkningar till&lt;br&gt;bestämmelser av så utpräglad ram- eller inriktningskaraktär. Kungliga&lt;br&gt;skogs- och lantbruksakademin anser att generella aktsamhetsregler&lt;br&gt;kommer att medföra att jordbruksföretag kan komma att omfattas av&lt;br&gt;miljövillkor som inte alltid står i proportion till verksamhetens&lt;br&gt;omfattning. Skogsindustrierna avstyrker att aktsamhetsreglema skall&lt;br&gt;tillämpas på all verksamhet. Landstingsförbundet anför att kravet på&lt;br&gt;aktsamhet bör ställas lägre och hävdar att alltför strikt formulerad lagtext,&lt;br&gt;exempelvis föreslagna aktsamhetsregler, i vissa fall kan ersättas med en&lt;br&gt;ökad samrådsskyldighet. Gävle kommun å andra sidan, menar att de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema har skrivits på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;miljöpolitiska målen inte kan uppnås. KO anför att det för att öka&lt;br&gt;reglernas genomslagskraft måste finnas en tydlighet i sanktionssystemet,&lt;br&gt;och att detta är särskilt viktigt eftersom även enskilda konsumenter&lt;br&gt;omfattas av reglerna. Länsstyrelsen i Jönköpings län och Norrköpings&lt;br&gt;kommun menar att reglerna måste omarbetas så att de bättre ansluter till&lt;br&gt;miljöbalkens mål i 1 kap. Samma inställning har Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet som menar att kravreglemas materiella&lt;br&gt;innehåll fullt ut bör återspegla de mål som anges i 1 kap. och att det är ett&lt;br&gt;kedjebrott i systemet när aktsamhetsreglema saknar en klar och tydlig&lt;br&gt;koppling till de olika delmålen i 1 kap. Framför allt efterlyses regler till&lt;br&gt;värn om den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter innebärande att aktsamhetsreglema är alltför verksamhets-&lt;br&gt;eller anläggningsinriktade, och därmed inte i tillräcklig mån avser&lt;br&gt;aspekter knutna till de areella näringarna har framförts av bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden och Länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har ett stort antal remissinstanser pekat på svårigheter vad&lt;br&gt;gäller reglernas avgränsning både i förhållande till andra regler i balken&lt;br&gt;och i förhållande till annan författning. Däribland kan nämnas&lt;br&gt;Naturvårdsverket, Vägverket, Statens järnvägar, Kommunförbundet,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Västerås stad och Stockholm&lt;br&gt;stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att reglerna är alltför allmänt hållna och otydliga, vilket kan medföra&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter har också framförts av ett flertal remissinstanser.&lt;br&gt;Vissa pekar på att osäkerheten beträffande reglernas rättsliga status och&lt;br&gt;räckvidd kan få sådana konsekvenser att en överarbetning är nödvändig.&lt;br&gt;Bland de remissinstanser som har haft invändningar i denna del kan&lt;br&gt;nämnas Kommerskollegiet, Riksrevisionsverket, Kammarkollegiet.&lt;br&gt;Centrum för biologisk mångfald vid Uppsala universitet, SAF/Industri-&lt;br&gt;förbundet, Skogsägarna, Skogsindustrierna, Naturskyddsföreningen,&lt;br&gt;Jordens vänner, Länsstyrelserna i Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands&lt;br&gt;län samt Karlskrona, Karlstad , Sundsvall och Gävle kommuner.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen däremot pekar på att aktsamhetsreglema är&lt;br&gt;tydligare formulerade än i gällande rätt och att principerna nu förklaras i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar inledningsvis om att föreskrifter om skydd för&lt;br&gt;människors hälsa har funnits i Sverige under flera hundra år. Regler som&lt;br&gt;i första hand avser att skydda miljön har däremot vuxit fram i huvudsak&lt;br&gt;under de senaste hundra åren. Sådana regler har oftast tillkommit som ett&lt;br&gt;resultat av att uppkomna olägenheter inte har kunnat bemästras inom det&lt;br&gt;befintliga regelsystemet. Det har alltså varit fråga om att införa nya&lt;br&gt;bestämmelser för att motverka redan uppkomna problem. Sedan 1960-&lt;br&gt;talet har dock de centrala miljölagama i ökad utsträckning kommit att&lt;br&gt;innehålla relativt likartade aktsamhetsregler för att förebygga skador och&lt;br&gt;andra olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att de flesta av de lagar som skall sammansmältas i&lt;br&gt;miljöbalken innehåller aktsamhetsregler inriktade på skyddet av hälsan&lt;br&gt;eller miljön eller andra angelägna allmänna och enskilda intressen. Dessa&lt;br&gt;regler kan vara utformade på olika sätt. De flesta lagarna innehåller såväl&lt;br&gt;grundläggande som mer speciella aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i de olika lagarna riktar sig vanligtvis mot dem som utövar en&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet, hanterar en produkt, utför ett arbetsföretag som&lt;br&gt;kan skada naturmiljön m.m. Det finns emellertid också lagregler som mer&lt;br&gt;riktar sig till domstolar och andra myndigheter. Regler av det sistnämnda&lt;br&gt;slaget är särskilt vanliga i de lagar i vilka har tagits in bestämmelser om&lt;br&gt;tillståndsplikt, dvs. där tillämpningen av aktsamhetsreglema skall bli&lt;br&gt;föremål för myndigheternas prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera av lagarna är de grundläggande aktsamhetsreglema utformade&lt;br&gt;på ett relativt likformigt sätt. I dessa fastläggs vissa allmänna&lt;br&gt;skyldigheter i fråga om skyddsåtgärder m.m. för att motverka skador på&lt;br&gt;människor eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande miljölagama innehåller aktsamhetsregler som gäller för&lt;br&gt;olika verksamhetsområden. En utgångspunkt bör vara att de allmänt&lt;br&gt;utformade aktsamhetsreglema i de gällande miljölagama skall läggas till&lt;br&gt;grund för ett antal till varandra anpassade övergripande regler i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att hänsynsreglema är så allmänt hållna och&lt;br&gt;avsedda för ett så generellt område att det ligger i öppen dag att&lt;br&gt;svårbemästrade problem inte kan undvikas när bestämmelserna skall&lt;br&gt;tolkas mot en mångskiftande praktisk verklighet samt därmed ofta ställas&lt;br&gt;i relation till andra bestämmelser i och utanför balken. Regeringen&lt;br&gt;konstaterar att införandet av allmänna hänsynsregler i miljöbalken&lt;br&gt;innebär att det tillskapas gemensamma bestämmelser för ett antal&lt;br&gt;sinsemellan relativt olikartade företeelser. Detta medför med&lt;br&gt;nödvändighet att reglerna blir relativt allmänt hållna vilket också erhållit&lt;br&gt;viss remisskritik. Också om reglerna begränsas till att avse särskilda&lt;br&gt;situationer är det dock svårt att ange vilka hänsyn som skall tas och&lt;br&gt;avvägningar som skall göras på ett mer precist sätt. Regeringen gör ändå&lt;br&gt;bedömningen att samma hänsynsregler bör råda oavsett om det är fråga&lt;br&gt;om fastighetsanknuten verksamhet eller t.ex. hantering av kemiska&lt;br&gt;produkter, låt vara att avvägningen naturligtvis kan utfalla olika beroende&lt;br&gt;på vilka hälso- och miljörisker som är förenade med aktiviteten. Dessa&lt;br&gt;allmänna hänsynsregler bör föras samman till ett kapitel i miljöbalkens&lt;br&gt;första avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet anför att det i utredningsförslaget saknas en analys&lt;br&gt;om de s.k. aktsamhetsreglemas eventuella inverkan vid en skadestånds-&lt;br&gt;rättslig bedömning. Även andra remissinstanser menar att det finns en&lt;br&gt;osäkerhet beträffande reglernas rättsliga status och räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med de föreslagna reglerna är inte att de skall förändra&lt;br&gt;rättsläget när det gäller att bedöma vad som är skadeståndsgrundande&lt;br&gt;oaktsamhet. Det skulle mot den bakgrunden kunna leda tankarna fel att&lt;br&gt;beteckna reglerna som aktsamhetsregler. Som Lagrådet påpekar kan&lt;br&gt;visserligen valet av beteckning på reglerna inte föranleda någon slutsats i&lt;br&gt;frågan om dess rättsverkningar. För att ändå markera att en förändring av&lt;br&gt;rättsläget inte är avsedd, väljer regeringen att kalla reglerna för&lt;br&gt;hänsynsregler, vilket nog också är den bäst beskrivande benämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför att eftersom tillämpningsområdet sträcks ut och&lt;br&gt;regleringen i vissa avseenden ges en strängare materiell innebörd än den&lt;br&gt;som nu gäller, måste rimligen följden kunna bli att överträdelse av&lt;br&gt;regleringen oftare än hittills kan åberopas som grund för skadestånds-&lt;br&gt;anspråk. De betänkligheter som enligt Lagrådet kan hysas mot detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhänger med svårigheten att ge denna typ av reglering en Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillfredsställande precision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är den slutsats Lagrådet drar om&lt;br&gt;regleringens inverkan på skadeståndsansvaret inte helt självklar. I många&lt;br&gt;fall sker en culpabedömning i anslutning till specificerade normer som&lt;br&gt;finns i någon författning eller i myndighetsföreskrifter. En förutsättning&lt;br&gt;för att föreskrifterna skall vara relevanta i ett skadeståndssammanhang är&lt;br&gt;att de skyddar skadelidandes ekonomiska intressen. Det förhållandet att&lt;br&gt;det finns en författning eller annan föreskrift som preciserar det&lt;br&gt;handlande som krävs utesluter dock inte den avvägning av&lt;br&gt;omständigheter som är typisk för culpabedömningen. Utrymmet för&lt;br&gt;sådana mera allmänna culpaavvägningar blir naturligtvis mindre ju mer&lt;br&gt;preciserade handlingsreglerna är. (Se om det sagda i Jan Hellner,&lt;br&gt;Skadeståndsrätt, femte upplagan 1995, s. 125 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet framhåller är de föreslagna hänsynsreglema allmänt&lt;br&gt;hållna och avsedda för ett generellt område. Bestämmelserna skall som&lt;br&gt;Lagrådet också framhåller tolkas mot en mångskiftande praktisk&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda talar enligt regeringens mening för att det finns ett stort&lt;br&gt;utrymme för att inom balkens allmänna tillämpningsområde använda sig&lt;br&gt;av den fria oaktsamhetsbedömning som domstolar använder sig av när&lt;br&gt;författningar, föreskrifter, prejudikat eller sedvana inte ger tillräcklig&lt;br&gt;ledning (se Jan Hellner, a.a. s. 130 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att syftet med att föra in åtgärdsbegreppet i&lt;br&gt;sammanhanget torde vara att låta hänsynsregleringen - och därmed i&lt;br&gt;princip balkens tillämpningsområde - omfatta också olika slags&lt;br&gt;handlingar eller förfaranden som är av så momentan art att de inte täcks&lt;br&gt;av vad som normalt utgör bedrivande av verksamhet. Lagrådet menar&lt;br&gt;dock att avsikten inte kan vara att varje åtgärd av en enskild skall falla in&lt;br&gt;under begreppet även om någon skulle anse den medföra sådana&lt;br&gt;olägenheter som avses i miljöbalkens portalparagraf. Detta skulle i så&lt;br&gt;fall, menar Lagrådet, leda till orimliga konsekvenser för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken syftar till att genom rättsligt bindande regler främja en&lt;br&gt;hållbar utveckling. Regeringen delar därför Lagrådets mening att de&lt;br&gt;åtgärder som skall omfattas av de rättsligt bindande hänsynsreglema&lt;br&gt;skall vara av reell betydelse för miljön. Det främjar inte syftet att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för en hållbar utveckling att låta åtgärder som saknar eller&lt;br&gt;endast har försumbar betydelse för balkens mål regleras av&lt;br&gt;hänsynsreglema. En annan sak är att vissa åtgärder p.g.a. att de vidtas&lt;br&gt;ofta och av många ändå kan behöva regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan således mot den angivna bakgrunden inte anses befogat att&lt;br&gt;genom rättsligt bindande allmänna hänsynsregler i miljöbalken styra&lt;br&gt;sådant som valet av bostad eller semestersysselsättning. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att det bör framgå av hänsynsreglema att dessa skall gälla&lt;br&gt;endast sådana åtgärder som inte är av försumbar betydelse i det enskilda&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för om en åtgärd skall omfattas av hänsynsreglemas&lt;br&gt;tillämpningsområde eller inte bör vara åtgärdens effekt på människors&lt;br&gt;hälsa och miljön och inte vem som vidtar åtgärden. I alla de fall där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsynsreglema gäller bör en skälighetsavvägning göras beträffande&lt;br&gt;vilka krav som kan ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en hänsynsregel gäller måste givetvis en avvägning i det&lt;br&gt;enskilda fallet göras. En åtgärds betydelse för miljön påverkar således&lt;br&gt;bedömningen av vilka försiktighetsmått som skall vidtas för att förhindra&lt;br&gt;eller begränsa olägenheterna från den. Typiskt sett torde de åtgärder en&lt;br&gt;person vidtar i det dagliga livet innebära betydligt mindre miljörisker än&lt;br&gt;en industriell verksamhet, vilket då också skall återspeglas vid de&lt;br&gt;avvägningar som skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande reglerna skall ge miljöhänsynen ökad tyngd. De&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema bör därför innebära att den som bedriver eller&lt;br&gt;avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd enligt balken skall&lt;br&gt;vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som&lt;br&gt;behövs för att hindra eller motverka olägenhet eller skada på människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön. Inte bara driften vid en anläggning utan även&lt;br&gt;anläggningen som sådan kan medföra konsekvenser för hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har anfört att balkens delmål klart bör framgå i&lt;br&gt;hänsynsreglema. Med skydd för människors hälsa och miljön avses&lt;br&gt;emellertid i balken att allt som är av betydelse för miljöbalkens mål skall&lt;br&gt;beaktas. Detta utvecklas närmare i författningskommentaren till 1 kap.&lt;br&gt;1 §. Således betraktas även t.ex. utarmning av den biologiska mångfalden&lt;br&gt;eller misshushållning med naturresurser som olägenhet eller skada för&lt;br&gt;miljön. Enligt regeringens mening innebär en koppling till balkens mål&lt;br&gt;inte att varje relevant delmål uttryckligen måste anges i hänsynsreglema.&lt;br&gt;Regeringen ser, mot denna bakgrund, därför inte heller att det behövs&lt;br&gt;någon särskild regel avseende biologisk mångfald bland de allmänna&lt;br&gt;hänsynsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har uppfattat det som oklart hur hänsynsreglema&lt;br&gt;förhåller sig till annan författning. Regeringen vill klargöra och&lt;br&gt;understryka att hänsynsreglema skall tillämpas på all verksamhet och alla&lt;br&gt;åtgärder som riskerar att orsaka olägenhet eller skada för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön om inte åtgärden är av försumbar betydelse med&lt;br&gt;hänsyn till balkens mål även om sådan verksamhet också regleras i annan&lt;br&gt;lag. Miljöbalkens hänsynsregler skall gälla parallellt med annan lag, om&lt;br&gt;det inte särskilt föreskrivs att balkens regler inte skall tillämpas på&lt;br&gt;verksamheten i fråga, se avsnitt 4.6. Vid tillämpningen av hänsyns-&lt;br&gt;reglema måste dock bl.a. Sveriges internationella åtaganden avseende&lt;br&gt;t.ex. varors fria rörlighet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har viss kritik framförts avseende möjligheterna att tillämpa de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema i praktiken. Genom tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;befogenheter att ingripa kommer hänsynsreglema, både de allmänna och&lt;br&gt;de särskilda, att kunna direkt läggas till grund för förelägganden och&lt;br&gt;förbud m.m. Hur tillsynsmyndigheten bör utöva tillsynen med anledning&lt;br&gt;av överträdelser av de allmänna hänsynsreglema beror naturligtvis på&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsreglema kan sägas ange den grad av hänsyn som skall iakttas.&lt;br&gt;Denna nivå framgår av respektive bestämmelse läst tillsammans med den&lt;br&gt;avvägningsregel som finns i 7 § i samma kapitel. Sistnämnda regel kan&lt;br&gt;sammanfattas med att kraven skall vara miljömässigt motiverade utan att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara ekonomiskt orimliga. Det kan inte undvikas att även andra typer av Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;avvägningar ibland måste göras. Andra skyddsvärda intressen kan stå i&lt;br&gt;konflikt med miljöhänsynen. T.ex. kan den kortsiktigt effektivaste&lt;br&gt;olycksförebyggande åtgärden innebära en långsiktigt större försämring&lt;br&gt;för den yttre miljön än en mindre, men kanske ändå tillräckligt, effektiv&lt;br&gt;lösning. I en sådan situation måste en avvägning göras mellan vad som&lt;br&gt;kan anses vara en acceptabel nivå för de olika skyddsintressena och med&lt;br&gt;beaktande av den totalt sett bästa lösningen. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;hänsynsreglema måste också alltid en avvägning göras med hänsyn till&lt;br&gt;vad som far anses vara vedertaget godtagbart beteende med hänsyn till&lt;br&gt;andra intressen är rena miljöintressen. De krav som ställs får inte vara&lt;br&gt;orimliga med avseende på den olägenhet och det intrång i den personliga&lt;br&gt;valfriheten som de föranleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlets bestämmelser blir tillämpliga i fråga om ett stort antal&lt;br&gt;sinsemellan olikartade företeelser. Alla typer av åtgärder som kan få&lt;br&gt;betydelse för de intressen balken avser att skydda omfattas. Bestäm-&lt;br&gt;melserna skall beaktas både i det dagliga livet och vid utövande av&lt;br&gt;näringsverksamhet. I vissa fall är det inte bara själva åtgärden eller&lt;br&gt;verksamheten som kan fa hälso- eller miljökonsekvenser, utan en&lt;br&gt;anläggning i sig kan ha betydelse för de värden balken värnar om. Så kan&lt;br&gt;en väg, oavsett trafiken på den, ha betydelse för t.ex. landskapsbilden,&lt;br&gt;tillgängligheten till naturen eller vissa arters livsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter får enligt 26 kap. 9 § lägga principerna och&lt;br&gt;hänsynsreglema direkt till grund för föreläggande eller förbud eftersom&lt;br&gt;dessa är rättsligt bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall, i den mån de har relevans, ligga till grund för&lt;br&gt;prövning enligt balken. I de fall de särskilda reglerna för vissa&lt;br&gt;verksamheter innehåller bestämmelser som preciserar vilka krav som kan&lt;br&gt;ställas gäller dessa. I övrigt skall verksamheten också bedömas enligt de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema om annat inte föreskrivs. Vid prövning enligt&lt;br&gt;miljöbalken kan enligt 16 kap. 2 § andra stycket villkor meddelas med&lt;br&gt;stöd av hänsynsreglema. Sådana villkor kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånds rättskraft kan begränsa tillståndshavarens skyldighet att&lt;br&gt;följa hänsynsreglema. Tillstånd i ansökningsmål och ärenden enligt&lt;br&gt;miljöbalken har enligt 24 kap. 1 § rättskraft såvitt avser frågor som&lt;br&gt;behandlas i tillståndet. 1 dessa frågor behöver inte tillståndshavaren göra&lt;br&gt;mer än vad som följer av tillståndet. Andra kapitlets hänsynsregler ställer&lt;br&gt;alltså inga ytterligare krav på dessa områden. Tillståndshavaren måste&lt;br&gt;däremot följa dessa regler på områden som inte regleras av tillståndet.&lt;br&gt;Ytterligare krav kan vidare ställas när tillståndet omprövas enligt 24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslutet kommer alltså att ha rättskraft endast i de frågor som&lt;br&gt;beslutet omfattar. Det bör således vara möjligt för hälso-&lt;br&gt;skyddsmyndighetema eller kemikaliemyndighetema att ingripa med stöd&lt;br&gt;av de allmänna hänsynsreglema eller de särskilda reglerna om kemikalier&lt;br&gt;och hälsoskydd i frågor som inte har blivit föremål för prövning av&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten. Reglerna i balken om tillsyn bör ge&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna rätt att ingripa med förelägganden och förbud i ett&lt;br&gt;enskilt fall för att balkens/öreskrifter och vad som kan följa av dem skall&lt;br&gt;iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.1 Försiktighetsprincipen och bevisbördan för att&lt;br&gt;hänsynsreglema tillämpas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försiktighetsprincipen skall gälla för all&lt;br&gt;verksamhet och alla åtgärder som omfattas av balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Principen innebär att förebyggande åtgärder och&lt;br&gt;andra försiktighetsmått skall vidtas så snart det kan befaras att en viss&lt;br&gt;åtgärd skulle kunna utgöra en olägenhet för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön. Avsaknad av bevisning om att sådan olägenhet uppkommer&lt;br&gt;skall inte befria den som utövar verksamheten eller vidtar en åtgärd&lt;br&gt;från denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövning, prövning av villkor som inte avser ersätt-&lt;br&gt;ning samt vid tillsyn skall den som vidtar en åtgärd eller bedriver en&lt;br&gt;verksamhet vara skyldig att visa att de allmänna hänsyns-reglema&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med något undantag har remissinstanserna varit&lt;br&gt;positiva till att försiktighetsprincipen kommer till uttryck i lagtext.&lt;br&gt;Sveriges fiskares riksförbund har dock anfört att försiktighetsprincipen&lt;br&gt;tillämpad på fisket skulle innebära att inte något fiske skulle kunna äga&lt;br&gt;rum. Umeå kommun har understrukit att försiktighetsprincipen som den&lt;br&gt;kommer till uttryck i balken är en skärpning av gällande rätt vad gäller&lt;br&gt;kravet på utredning av orsakssamband. Umeå kommun menar att den&lt;br&gt;måste tillämpas med försiktighet för att inte leda till oskäliga krav på&lt;br&gt;mindre verksamheter och privatpersoner. SAF/Industriförbundet erinrar&lt;br&gt;om den innebörd principen har i internationella sammanhang. Principen&lt;br&gt;har kommit till uttryck i artikel 15 Rio-deklarationen som i svensk&lt;br&gt;översättning lyder: &amp;quot;Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig&lt;br&gt;skada får inte avsaknande av vetenskaplig bevisning användas som&lt;br&gt;ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra&lt;br&gt;miljöförstöring.&amp;quot; Lunds universitet å andra sidan, menar att regelns&lt;br&gt;motsvarighet i Rio-deklarationen inte ger skäl att begränsa dess innebörd&lt;br&gt;i miljöbalken. Kemikalieinspektionen och Stockholms kommun däremot,&lt;br&gt;pekar på att försiktighetsprincipen inskränks i balkförslaget i den mån en&lt;br&gt;skälighetsavvägning skall göras vid dess tillämpning. Flera länsstyrelser&lt;br&gt;pekar på att det finns behov av att tydliggöra att bevisbördan ligger på&lt;br&gt;verksamhetsutövaren och inte myndigheterna. Lunds universitet anser att&lt;br&gt;bestämmelsens karaktär av bevisbörderegel inte framkommer som den&lt;br&gt;formulerats. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;menar att bevisbörderegeln bör uttryckligen framgå av lagtexten.&lt;br&gt;Universitetet anser att det av lagtexten skall framgå att utövaren måste&lt;br&gt;visa att verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema. Bl.a. några länsstyrelser, Koncessionsnämnden, SAF/Industri-&lt;br&gt;förbundet och Lunds universitet anför att regeln bör utformas som en&lt;br&gt;egen bestämmelse eller arbetas in i regeln om kravet på att vidta&lt;br&gt;försiktighetsmått. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;anför att den är för begränsad med hänsyn till balkens mål då den även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde tillämpas i situationer där verksamheten riskerar att innebära Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;misshushållning med naturresurser. Vidare föreslår man att lagtexten&lt;br&gt;kompletteras så att det klart framgår att domstolen skall tillämpa&lt;br&gt;försiktighetsprincipen och inte bara beakta den samt att principen skall&lt;br&gt;gälla även vid civil talan i domstol enligt 29 kap 11 &amp;nbsp;§ i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mi lj öbalksbetänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens forslag: Beteckningen &amp;quot;försiktighetsprin-&lt;br&gt;cipen&amp;quot; används för olika handlingsregler i olika sammanhang. Defini-&lt;br&gt;tioner från &amp;quot;man skall aldrig göra saker vars konsekvenser man inte kan&lt;br&gt;förutse&amp;quot; till &amp;quot;om det finns ett hot om allvarlig eller oåterkallelig skada far&lt;br&gt;avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte användas som en ursäkt för att&lt;br&gt;skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring&amp;quot;&lt;br&gt;förekommer. Gemensamt för alla definitioner torde dock vara att syftet är&lt;br&gt;att förebygga inte bara säkert förutsebara utan också möjliga skador och&lt;br&gt;olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förebyggande princip återfinns sedan drygt 20 år i flera&lt;br&gt;konventioner och andra internationella instrument inom miljöområdet.&lt;br&gt;Under senare år har försiktighetsprincipen kommit att fa en alltmer&lt;br&gt;framträdande plats i den internationella miljöpolitiken. Vid FN:s&lt;br&gt;konferens om miljö och utveckling år 1992 - UNCED - antogs den s.k.&lt;br&gt;Rio-deklarationen som innehåller en bestämmelse om att försiktighets-&lt;br&gt;principen skall tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till&lt;br&gt;staternas möjligheter. Försiktighetsprincipen har också kommit till&lt;br&gt;uttryck i 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina&lt;br&gt;miljö - Helsingforskonventionen - och samma års konvention om skydd&lt;br&gt;av den marina miljön i Nordostatlanten — Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen som tillhör de nyare principerna i EG-rätten har&lt;br&gt;kommit till uttryck i flera av EG:s rättsakter. Det anges t.ex. i ingressen&lt;br&gt;till rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten&lt;br&gt;användning av genetiskt modifierade mikroorganismer att innesluten&lt;br&gt;användning av sådana organismer bör ske på ett sådant sätt att deras&lt;br&gt;möjliga negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön&lt;br&gt;begränsas. Det talas vidare om nödvändigheten av att vidta gemensamma&lt;br&gt;åtgärder för att utvärdera och reducera potentiella risker som uppstår vid&lt;br&gt;verksamhet som innefattar innesluten användning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också erinra om att principen att hänsyn skall tas redan&lt;br&gt;till risken för skador på människors hälsa och miljön redan idag kommer&lt;br&gt;till uttryck i nuvarande miljölagstiftning. Departementschefen anförde i&lt;br&gt;1969 års proposition till nuvarande miljöskyddslag att olägenheter kan&lt;br&gt;förebyggas genom att redan risken för sådana beaktas vid bedömningen&lt;br&gt;om och på vilka villkor en verksamhet bör få komma till stånd. Han&lt;br&gt;underströk att det var nödvändigt att den nya lagen gav de tillämpande&lt;br&gt;myndigheterna möjlighet att beakta de faror från allmän hälsosynpunkt&lt;br&gt;eller andra allmänna synpunkter som kunde vara förbundna med hittills&lt;br&gt;okända eller otillräckligt utforskade föroreningsämnen. Den osäkerhet&lt;br&gt;som kunde råda rörande ett ämnes farlighet skulle inte gå ut över&lt;br&gt;allmänheten utan borde drabba den som släppte ut ämnet i luften eller i&lt;br&gt;vattnet. Tillsynsmyndigheten behövde således inte vänta med att ingripa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till dess skador inträffat. Den som ville släppa ut ett otillräckligt känt&lt;br&gt;ämne som det fanns grundad anledning att anta vara skadligt måste&lt;br&gt;kunna visa att olägenheter inte behöver befaras. Motsvarande skall gälla&lt;br&gt;också i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör alltså den bedömningen att skyldigheten att förebygga&lt;br&gt;eller begränsa skador och olägenheter på människors hälsa och miljön&lt;br&gt;bör inträda så snart det kan befaras att åtgärden eller verksamheten kan&lt;br&gt;motverka balkens mål. I den mån kunskap om sambandet mellan&lt;br&gt;verksamheten och olägenheten saknas, men det finns skäl att anta att ett&lt;br&gt;samband likväl föreligger, bör bristen på bevisning om orsakssamband&lt;br&gt;inte frita verksamhetsutövaren från skyldigheten att vidta de åtgärder&lt;br&gt;som skäligen kan krävas. Denna princip kommer till praktiskt uttryck&lt;br&gt;genom att skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas så snart det&lt;br&gt;föreligger en risk för miljöpåverkan. Försiktighetsprincipen och&lt;br&gt;skyldigheten att begränsa olägenheter bör därför lämpligen regleras i ett&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig följd av försiktighetsprincipen kan sägas vara att&lt;br&gt;bevisbördan kastas om från den som riskerar att drabbas av en olägenhet&lt;br&gt;till den som vidtar en åtgärd som kan antas medföra olägenhet. Att det&lt;br&gt;ankommer på den som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet att&lt;br&gt;visa att tillräckliga åtgärder och försiktighetsmått till skydd för&lt;br&gt;människors hälsa och miljön vidtas bör komma till klart uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. Bevisbördans placering som sådan bör aldrig kunna bli&lt;br&gt;föremål för någon skälighetsavvägning, däremot hur långt beviskravet&lt;br&gt;sträcker sig. Olika verksamheter och åtgärder kan nämligen motivera att&lt;br&gt;skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått vidtas vid olika grad av&lt;br&gt;sannolikhet för att miljö- eller hälsopåverkan uppkommer. Bestämmelsen&lt;br&gt;bör gälla vid prövning av frågor om tillåtlighet, tillstånd, godkännande&lt;br&gt;och dispens, vid prövning av villkor för att förebygga, begränsa eller&lt;br&gt;avhjälpa skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljön och&lt;br&gt;vid tillsyn enligt balken med avseende på samtliga av miljöbalkens&lt;br&gt;allmänna hänsynsregler. Kapitlet med allmänna hänsynsregler bör därför&lt;br&gt;inledas med bevisbörderegeln. Bevisbörderegeln bör däremot inte gälla&lt;br&gt;för frågor om skadestånd eller brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.2 Kunskapskrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Alla som bedriver verksamhet eller vidtar en&lt;br&gt;åtgärd skall skaffa sig kunskap om i vilken utsträckning verksamheten&lt;br&gt;medför olägenhet för människors hälsa och miljön och hur sådana&lt;br&gt;olägenheter kan förebyggas eller begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har motsatt sig att ett&lt;br&gt;&amp;quot;kunskapskrav&amp;quot; införs bland de allmänna hänsynsreglema. Några&lt;br&gt;remissinstanser, t.ex. länsstyrelserna i Skaraborgs, Värmlands,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gävleborgs och Jämtlands län, har dock framfört att det klart måste&lt;br&gt;framgå att det är verksamhetsutövaren som har ansvaret för att skaffa sig&lt;br&gt;den kunskap som behövs om skadeverkningar och skyddsåtgärder.&lt;br&gt;NUTEK efterlyser en definition av begreppet &amp;quot;kunskap som behövs&amp;quot; och&lt;br&gt;menar att man i lagtext bör införa krav på ett miljöstyrningssystem.&lt;br&gt;Jordbruksverket saknar en diskussion om hur kunskapskravet skall&lt;br&gt;kontrolleras och vem som skall ställa sådana krav. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;anför att regeln om skälighetsavvägning inte far omfatta kunskapskravet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jönköping invänder mot att kunskapskravet endast&lt;br&gt;relaterar till hälsa och miljö. Koncessionsnämnden har anfört att det är en&lt;br&gt;ny bestämmelse som kan bli viktig i det framtida miljövårdsarbetet.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden anmärker dock att utredningen inte närmare berört&lt;br&gt;hur bestämmelsen skall tillämpas. Nämnden menar att för att en sådan&lt;br&gt;bestämmelse skall få genomslagskraft torde krävas någon form av&lt;br&gt;prövning av verksamhetsutövares lämplighet, exempelvis då en&lt;br&gt;verksamhet byter ägare. I detta sammanhang vill Koncessionsnämnden&lt;br&gt;framhålla att det redan i dagens situation finns oklarheter om vem som&lt;br&gt;bör stå som tillståndshavare - ägaren till verksamheten eller utövaren,&lt;br&gt;huvudföretaget eller dotterbolaget m.m. och att utredningens förslag&lt;br&gt;permanentar den nuvarande osäkerheten. En lösning kan enligt nämnden&lt;br&gt;vara att öppna möjligheten för att återkalla ett tillstånd vid allvarlig&lt;br&gt;kunskapsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är rimligt, och för de flesta en&lt;br&gt;självklarhet, att den som skall påbörja en verksamhet eller vidta en&lt;br&gt;åtgärd, innan detta sker, skaffar sig den kunskap som behövs för att&lt;br&gt;avgöra i vilken mån åtgärden eller verksamheten medför risker för&lt;br&gt;påverkan på människors hälsa eller miljön. Med risker för hälsa och&lt;br&gt;miljö avses här, liksom i balken i övrigt risker beträffande allt som&lt;br&gt;omfattas av miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att hur långt denna skyldighet bör sträcka sig&lt;br&gt;rimligen måste variera med verksamhetens eller åtgärdens art och&lt;br&gt;omfattning. Det är naturligtvis skillnad på vilka krav som kan ställas på&lt;br&gt;en enskild persons kunskap om olika vardagliga åtgärders påverkan på&lt;br&gt;miljön och på de krav som kan ställas på den som avser att driva en&lt;br&gt;industriell verksamhet vid valet av t.ex. olika kemiska produkter som&lt;br&gt;behövs i verksamheten. Det är dock alltid den eventuella effekten av en&lt;br&gt;verksamhet eller åtgärd, och inte vem som vidtar åtgärden eller utövar&lt;br&gt;verksamheten som skall vara avgörande för vilken kunskap som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förebygga skador och olägenheter bör rättsligt bindande krav&lt;br&gt;ställas på att var och en som utövar verksamhet eller vidtar åtgärder som&lt;br&gt;kan befaras motverka miljöbalkens mål skall skaffa sig den kunskap som&lt;br&gt;behövs för att vidta åtgärder för att begränsa sådan påverkan, inbegripet&lt;br&gt;att låta bli att vidta en åtgärd eller begränsa dess omfattning. Ett sådant&lt;br&gt;kunskapskrav finns i gällande rätt t.ex. i lagen om kemiska produkter.&lt;br&gt;Som framgår av avsnitt 4.19.1 gäller kravet enligt nämnda lag dock&lt;br&gt;endast yrkesmässig verksamhet i motsats till den allmänna hänsynsregeln&lt;br&gt;som gäller all kemikaliehantering. I och med att kunskapskravet skall&lt;br&gt;gälla generellt för all verksamhet och alla åtgärder som omfattas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken behövs inte särskilda bestämmelser om detta för olika typer av&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tillämpningen av bestämmelsen kommer den bl.a. att få&lt;br&gt;betydelse vid prövningen av om sökanden skall erhålla tillstånd till sökt&lt;br&gt;verksamhet. Sökanden skall redovisa vilka miljöeffekter den ansökta&lt;br&gt;verksamheten riskerar att medföra och vilka möjligheter det finns att&lt;br&gt;begränsa verkningarna. Detta förutsätter att sökanden skaffar sig&lt;br&gt;ingående kunskap både om verksamheten och omgivningen.&lt;br&gt;Kunskapskravet kan också komma att preciseras i villkor för tillstånden.&lt;br&gt;Olika typer av mätningar och andra utredningar kan föreskrivas. I de fall&lt;br&gt;en verksamhets miljöpåverkan eller effekten av olika försiktighetsmått&lt;br&gt;inte med säkerhet kan fastställas kan frågan om slutliga villkor skjutas på&lt;br&gt;framtiden i avvaktan på att erfarenheter av verkningarna vinns.&lt;br&gt;Överträdelse av villkor kan ytterst leda till att tillståndet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller bestämmelsen för all verksamhet och alla åtgärder av&lt;br&gt;betydelse för miljöbalkens mål, alltså även icke tillståndspliktig sådan,&lt;br&gt;och det ankommer på tillsynsmyndigheten att kontrollera efterlevnaden.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheten kan använda sig av förelägganden med&lt;br&gt;utredningskrav eller begäran om olika uppgifter i tillsynsarbetet.&lt;br&gt;Verksamhetsutövare är skyldiga att fortlöpande hålla sig underrättade om&lt;br&gt;verksamheten och dess verkningar på miljön. Övervägandena utvecklas&lt;br&gt;närmare i avsnitt 4.28. Om ett föreläggande inte följs kan vite påföras&lt;br&gt;eller, som yttersta åtgärd, fortsatt verksamhet förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det endast är för de mer påtagligt miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamheterna och åtgärderna som kunskapskravet kommer att läggas&lt;br&gt;till grund för prövning och beslut av domstolar och andra myndigheter,&lt;br&gt;understryker kunskapsregeln vikten av att i förväg överväga&lt;br&gt;konsekvenserna för miljön av ett visst handlande. Detta ligger väl i linje&lt;br&gt;med det ökande engagemanget för miljöfrågor. Ett framgångsrikt&lt;br&gt;miljöarbete förutsätter att var och en av oss tar ansvar för miljön. Ett&lt;br&gt;sådant ansvar förutsätter i sin tur kunskap om miljön och hur vi påverkar&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.3 Skyddsåtgärder och försiktighetsmått&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En verksamhetsutövare eller den som vidtar en&lt;br&gt;åtgärd skall vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga,&lt;br&gt;hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden kan medföra&lt;br&gt;skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot att en generell&lt;br&gt;hänsynsregel införs i lagtexten innebärande att krav skall ställas på att&lt;br&gt;försiktighetsmått vidtas i syfte att begränsa sådana effekter som kan&lt;br&gt;motverka miljöbalkens mål. Synpunkter både på att bestämmelsen är för&lt;br&gt;allmän och vid, och på att den i vissa hänseenden är för snäv har&lt;br&gt;framförts. Koncessionsnämnden t.ex., menar att den vidare tillämpningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som framgår av motiven inte täcks av lagtexten och att ordalydelsen bör&lt;br&gt;ändras till &amp;quot;skydda människors hälsa och miljön&amp;quot;. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jönköpings län invänder mot att bestämmelsen endast relaterar till hälsa&lt;br&gt;och &amp;quot;omgivning&amp;quot;. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att regeln om&lt;br&gt;försiktighetsmått måste kompletteras med hänsyn till biologisk mångfald.&lt;br&gt;Boverket menar att det är viktigt att sådana hushållningsaspekter som&lt;br&gt;idag regleras i naturresurslagen - dvs. hänsyn jämväl till exploate-&lt;br&gt;ringsföretag av allmänt intresse - också omfattas av paragrafens bestäm-&lt;br&gt;melser om försiktighetsmått m.m. Riksantikvarieämbetet menar att de&lt;br&gt;använda begreppen måste ses över med avseende på kulturmiljön i bl.a.&lt;br&gt;3§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att uttrycket&lt;br&gt;omgivningen är olämplig eftersom utredningen avser även effekter inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen anför att det måste komma till uttryck i lagtext&lt;br&gt;om man med omgivningen avser även verksamhetens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs och i Jämtlands län invänder att uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;som behövs&amp;quot; ger ett oklart ansvarsförhållande mellan utövare och&lt;br&gt;prövnings/tillsynsmyndigheten. Det måste klart framgå att bevisbördan&lt;br&gt;ligger på verksamhetsutövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen ser det som en nackdel att man inte förmått&lt;br&gt;vara mer precis i lagtexten när det gäller vilka försiktighetsmått som kan&lt;br&gt;krävas. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att&lt;br&gt;exemplifiering borde finnas i lagtexten av pedagogiska skäl.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det måste framgå att&lt;br&gt;försiktighetsmått skall kunna föreskrivas även för storregionala och&lt;br&gt;globala skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen motsätter sig att en skälighetsavvägning skall&lt;br&gt;ske vad gäller kraven på försiktighetsmått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Principen att det är den som&lt;br&gt;förorsakar miljöstörningar som har att bekosta de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att förebygga eller avhjälpa olägenheter fastlades redan i samband&lt;br&gt;med miljöskyddslagens tillkomst. Inom miljöpolitiken är principen&lt;br&gt;numera internationellt vedertagen och går under beteckningen PPP&lt;br&gt;(Polluter Pays Principle). Den sattes första gången på pränt i en&lt;br&gt;rekommendation av OECD år 1972. Rekommendationen gäller&lt;br&gt;internationella aspekter på miljöpolitik. Den innebär att förorenaren skall&lt;br&gt;betala kostnaderna för de åtgärder som krävs för att bibehålla en&lt;br&gt;acceptabel miljö. Dessa kostnader bör enligt rekommendationen&lt;br&gt;återspeglas i priserna på de varor och tjänster som ger upphov till&lt;br&gt;föroreningar när de produceras eller konsumeras. Likaså bör priser på&lt;br&gt;varor som är beroende av naturresurser återspegla den begränsade&lt;br&gt;tillgången på de naturresurser som används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen har också slagits fast i EG:s Romfördrag (artikel 130 r i den&lt;br&gt;europeiska enhetsakten) och i andra internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill inledningsvis erinra om att under andra hälften av&lt;br&gt;1900-talet har miljöarbetets tyngdpunkt förskjutits mot att människors&lt;br&gt;hälsa och miljön bäst skyddas genom förebyggande åtgärder och&lt;br&gt;miljöreglema har därför i större utsträckning kommit att avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förebyggande åtgärder istället for avhjälpande av redan uppkomna skador&lt;br&gt;och olägenheter. I vissa hänseenden kan förutses vad ett sådant krav på&lt;br&gt;förebyggande åtgärder skall innebära och mer eller mindre preciserade&lt;br&gt;krav uppställas. Sådana mer preciserade regler kan i och för sig gälla&lt;br&gt;generellt för all verksamhet och alla åtgärder som omfattas av balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde, t.ex. produktvalsprincipen. Än mer preciserade&lt;br&gt;regler kan föreskrivas för en särskild typ av verksamhet. T.ex. ställs&lt;br&gt;särskilda krav för genteknisk verksamhet med hänsyn till de speciella&lt;br&gt;risker som sådan verksamhet medför. Då det inte är möjligt att förutse&lt;br&gt;alla risker från alla typer av verksamheter och åtgärder som omfattas av&lt;br&gt;miljöbalken, och än mindre görligt att precisera lagregler för hur varje&lt;br&gt;olägenhet skall förebyggas, bör en allmänt hållen hänsynsregel tas in i&lt;br&gt;balken. Denna hänsynsregel bör innebära att var och en som bedriver&lt;br&gt;verksamhet eller vidtar en åtgärd av betydelse för miljöbalkens mål skall&lt;br&gt;vidta åtgärder för att förebygga olägenheter och skador. Regeringen&lt;br&gt;förordar att det i en grundläggande rättsligt bindande allmän&lt;br&gt;hänsynsregel i miljöbalken föreskrivs att sådana försiktighetsmått skall&lt;br&gt;iakttas som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot&lt;br&gt;skador och olägenheter. Regeln skall vara tillämplig på alla verksamheter&lt;br&gt;och åtgärder som kan ha betydelse för miljöbalkens mål och gälla i den&lt;br&gt;mån särskilda krav på förebyggande åtgärder inte är föreskrivna. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som anförts av vissa remissinstanser ser regeringen det&lt;br&gt;som naturligt att i begreppet skada för miljön även inbegripa sådant som&lt;br&gt;att den biologiska mångfalden utarmas eller misshushållning med natur-&lt;br&gt;och energiresurser liksom kulturresurser, då sådant är av direkt betydelse&lt;br&gt;för miljön och i förlängningen även för människors hälsa. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att också det som i Miljöbalksutredningens betänkande har&lt;br&gt;angivits som omgivningen omfattas. Hänsynsregeln innebär även att&lt;br&gt;sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått, som behövs för att&lt;br&gt;skyddssyftet i ett område där särskilt skydd föreskrivits enligt 7 kap.&lt;br&gt;skall uppnås, skall vidtas oavsett om verksamheten sker inom eller&lt;br&gt;utanför det skyddade området. Någon särskild bestämmelse i enlighet&lt;br&gt;med vad utredningen föreslagit behövs därför enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddskraven bör inte sättas lägre än att i princip allt skall göras som&lt;br&gt;är meningsfullt för att dessa krav skall tillgodoses. Vad gäller teknikkrav&lt;br&gt;bör principen om bästa möjliga teknik gälla, se avsnitt 4.8.4. Av&lt;br&gt;praktiska eller ekonomiska skäl är emellertid detta inte alltid&lt;br&gt;genomförbart. Vissa remissinstanser har ansett att en&lt;br&gt;skälighetsavvägning måste göras medan andra menar att en sådan inte&lt;br&gt;bör förekomma i detta sammanhang. Regeringen bedömer att det av&lt;br&gt;hänsyn till motstående intressen kan vara nödvändigt att tillåta mindre&lt;br&gt;långtgående försiktighetsmått än som från strikt hälso- eller&lt;br&gt;miljösynpunkt skulle vara motiverat. Också i miljöbalken bör alltså&lt;br&gt;finnas utrymme för en viss skälighetsprövning, se avsnitt 4.8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har menat att det tydligare måste framgå vilka&lt;br&gt;försiktighetsmått som kan komma ifråga. Regeringen anser att en&lt;br&gt;exemplifiering i lagtexten inte är lämplig med hänsyn till att en sådan&lt;br&gt;inte skulle vara ägnad att belysa den mängd av olika försiktighetsmått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan komma ifråga. Vilka försiktighetsmått som kan komma ifråga i&lt;br&gt;vissa hänseenden har preciserats ytterligare i andra paragrafer i detta&lt;br&gt;kapitel. Det kan dels vara fråga om krav på teknisk utrustning såväl för&lt;br&gt;att begränsa utsläpp som för processen som sådan. Det kan dels vara&lt;br&gt;fråga om hur processen bedrivs och vilka råvaror och kemikalier som&lt;br&gt;används i denna. T.ex. kan mekanisk slipning vara att föredra från&lt;br&gt;miljösynpunkt framför användande av kemikalier och då skall mekanisk&lt;br&gt;slipning väljas. Vad gäller omhändertagande av avfall har på senare tid&lt;br&gt;aktualiserats att omhändertagandet skall ske med hänsyn till varje&lt;br&gt;avfallsslags särskilda egenskaper så att minsta miljöpåverkan uppstår och&lt;br&gt;bästa resursutnyttjande uppnås. En skyldighet att beakta möjligheten till&lt;br&gt;återanvändning, återvinning och energiutvinning vid val av metod följer&lt;br&gt;av kravet på att de skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått&lt;br&gt;som behövs för att uppnå balkens mål skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.4 Principen om bästa möjliga teknik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För yrkesmässig verksamhet skall bästa&lt;br&gt;möjliga teknik användas för att förebygga skador och olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Olika åsikter om hur långt gående tekniska krav&lt;br&gt;som skall kunna ställas enligt balken, och som kan ställas enligt gällande&lt;br&gt;rätt, har kommit till uttryck i remissvaren. LO understryker att det inte&lt;br&gt;enbart är frågan om att använda bästa kända teknik utan att det också&lt;br&gt;gäller att precisera kraven &amp;quot;möjliga teknik&amp;quot; så att det också innefattar en&lt;br&gt;utbildning av de anställda som möter de tekniska kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK avstyrker att utredningskravet på bästa möjliga teknik skall&lt;br&gt;kunna riktas mot små och medelstora företag i vilken utsträckning som&lt;br&gt;helst. Sjöfartsverket har anfört farhågor för att om krav på att bästa&lt;br&gt;miljöstandard skall krävas för fartyg kan detta leda till&lt;br&gt;konkurrenssvårigheter då vi folkrättsligt är tvungna att acceptera sjöfart i&lt;br&gt;svenska vatten med tredje lands fartyg om dessa uppfyller vissa&lt;br&gt;konventionsbundna krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF/Industriförbundet instämmer inte i bedömningen att svensk&lt;br&gt;tillämpning av bästa möjliga teknik varit strängare än enligt vad som&lt;br&gt;följer av IPPC-direktivet (se avsnitt 4.14.2). De menar tvärt om att det&lt;br&gt;råder god överensstämmelse mellan direktivet och vår tillämpning av 5 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen. En gemensam definition av bästa tillgängliga teknik är&lt;br&gt;för övrigt enligt SAF/Industriförbundet nödvändig för att harmoni-&lt;br&gt;seringen inom EU av villkoren för drift av fasta anläggningar överhuvud&lt;br&gt;skall fa någon substans. Först då detta centrala begrepp tolkas och&lt;br&gt;tillämpas på samma sätt inom unionen finns det förutsättningar för ett&lt;br&gt;starkt miljöskydd och lika konkurrensförutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anför att det är viktigt att det framhålls att&lt;br&gt;utprovning av ny teknik under en prövotid skall vara möjlig att ålägga&lt;br&gt;verksamhetsutövaren även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att tillräckliga förebyggande&lt;br&gt;åtgärder för att begränsa olägenheter för människors hälsa och miljön&lt;br&gt;skall vidtas bör krävas att bästa möjliga teknik skall användas vid&lt;br&gt;bedrivande av yrkesmässig verksamhet. Detta krav bör kunna ställas&lt;br&gt;oavsett om det rör sig om en verksamhet vid en anläggning eller en&lt;br&gt;verksamhet som inte kan knytas till någon fastighet, som t.ex.&lt;br&gt;fartygs frakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis av största vikt att var och en vidtar åtgärder för att&lt;br&gt;minska miljöpåverkan. Såsom Miljöbalksutredningen konstaterat måste&lt;br&gt;ett åläggande att vidta allt som är i och för sig tekniskt möjligt dock anses&lt;br&gt;för långtgående för att i alla situationer kunna läggas på gemene man.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att kravet på att bästa möjliga teknik skall&lt;br&gt;tillämpas endast bör gälla yrkesmässig verksamhet. Även yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet kan vara av så varierande art och omfattning att olika teknik i&lt;br&gt;praktiken är möjlig vid olika verksamheter. Med bästa möjliga teknik&lt;br&gt;avses att tekniken skall vara ekonomiskt och tekniskt möjlig för&lt;br&gt;branschen typiskt sett. En annan sak är att bedömningen vid&lt;br&gt;skälighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 §, också kan leda till att olika&lt;br&gt;försiktighetsmått krävs med hänsyn till de särskilda omständigheterna i&lt;br&gt;det aktuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket bästa möjliga teknik inrymmer både den använda teknologin&lt;br&gt;och det sätt på vilket en anläggning utformas, uppförs, underhålls, drivs&lt;br&gt;samt avvecklas och tas ur bruk. Tekniken måste från teknisk och&lt;br&gt;ekonomisk synpunkt alltså vara industriellt möjlig att använda inom&lt;br&gt;branschen i fråga. Det innebär att den skall vara tillgänglig och inte bara&lt;br&gt;förekomma på experimentstadiet. Den behöver dock inte finnas i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prövningsmyndighet bör i framtiden, liksom för närvarande, kunna&lt;br&gt;förelägga en sökande i ett ärende att utreda möjligheterna att använda en&lt;br&gt;viss känd teknik i verksamheten i fråga för att begränsa störningarna i&lt;br&gt;omgivningen. Ett sådant föreläggande kan omfatta krav på utredning av&lt;br&gt;förutsättningarna för modifieringar av känd teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet måste, i enlighet med den praxis som utvecklats inom&lt;br&gt;svenskt miljöarbete, viss hänsyn tas till om det är fråga om en&lt;br&gt;nytillkommande verksamhet eller en befintlig anläggning. För befintliga&lt;br&gt;verksamheter torde ibland krävas en viss övergångstid för att införa en&lt;br&gt;utrustning som motsvarar vad som kan anses vara bästa möjliga teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna hänsynsreglema skall tillämpas av alla som bedriver&lt;br&gt;näringsverksamhet och ligga till grund för myndigheternas&lt;br&gt;tillståndsbeslut i enskilda ärenden. Vad som är bästa möjliga teknik&lt;br&gt;kommer då att utgöra grund för prövningen av frågan om skyddsåtgärder&lt;br&gt;och försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 §. Prövningsmyndigheten bör&lt;br&gt;emellertid också försäkra sig om att övriga hänsynsregler i balken&lt;br&gt;tillämpas i verksamheten. Det gäller bl.a. produktvalsprincipen,&lt;br&gt;kretsloppsprincipen och principen om hushållning med råvaror och&lt;br&gt;energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att när det skall avgöras vad som är bästa möjliga teknik&lt;br&gt;bör bedömningen även innefatta resultatet för miljön i stort. Hänsyn bör&lt;br&gt;tas också till råvaror och energiförbrukning, så att den teknik som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utnyttjar mindre miljöfarliga råvaror eller exempelvis återvunna Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;produkter eller som är energisnål kan vara bättre för miljön än en teknik&lt;br&gt;som gör det möjligt att något minska utsläppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsregeln om bästa möjliga teknik skall, i likhet med övriga&lt;br&gt;hänsynsregler förutom regeln att avhjälpa skador och olägenheter samt&lt;br&gt;stoppregeln, tillämpas tillsammans med skälighetsregeln som finns i&lt;br&gt;2 kap. 7 §. Det innebär att en avvägning skall göras med särskilt&lt;br&gt;beaktande av risken för miljöpåverkan, nyttan av skyddsåtgärder och&lt;br&gt;andra försiktighetsmått, dvs. i vilken grad risken för påverkan kan&lt;br&gt;begränsas, och kostnaderna för sådana åtgärder. Efter avvägningen kan&lt;br&gt;kraven jämföras med vad som ofta kallas krav på bästa tillgängliga&lt;br&gt;teknik. Bästa tillgängliga teknik är ett internationellt vedertaget begrepp&lt;br&gt;som på engelska uttrycks Best Available Techniques. Begreppet har&lt;br&gt;något varierande innebörd beroende på var det används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på att bästa tillgängliga teknik skall användas finns bland annat i&lt;br&gt;1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö och&lt;br&gt;konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten. Med&lt;br&gt;detta avses senaste utvecklingen av en teknik för praktisk tillämpning för&lt;br&gt;begränsning av utsläpp. Tekniken skall ha prövats framgångsrikt. Hänsyn&lt;br&gt;skall tas till teknikens genomförbarhet ur ekonomisk synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet bästa tillgängliga teknik definieras också i ett direktiv som&lt;br&gt;EU:s ministerråd antog slutligt i september 1996. Direktivet innehåller&lt;br&gt;samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar&lt;br&gt;(Integrated Pollution Prevention and Control) och kallas därför IPPC-&lt;br&gt;direktivet. Direktivet, 96/61/EG, som närmast kan sägas motsvara vår&lt;br&gt;miljöskyddslag, redogörs för närmare i avsnitt 4.14.2. Vilka&lt;br&gt;verksamheter, framför allt industrier, som förslaget omfattar anges i en&lt;br&gt;bilaga till direktivet. I artikel 3 i IPPC-direktivet anges allmänna&lt;br&gt;principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter bl.a. att&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik skall användas och ingen betydande förorening&lt;br&gt;förorsakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt direktivet 84/360/EEG om bekämpning av luftförorening&lt;br&gt;från industrianläggningar, behandlat i avsnitt 4.14.2, vilket på sikt skall&lt;br&gt;ersättas av IPPC-direktivet, skall bästa tillgängliga teknik tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den definition av bästa tillgängliga teknik som anges i IPPC-direktivet&lt;br&gt;artikel 2 p. 11 är följande: &amp;quot;Det effektivaste och mest avancerade stadium&lt;br&gt;vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna&lt;br&gt;som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att i princip utgöra&lt;br&gt;grunden för utsläppsgränsvärden och som har till syfte att hindra och, när&lt;br&gt;detta inte är möjligt, generellt minska utsläpp och påverkan på miljön&lt;br&gt;som helhet.&amp;quot; Med teknik avses både använd teknik och det sätt på vilket&lt;br&gt;en anläggning utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas. Med&lt;br&gt;tillgänglig avses att tekniken skall ha utvecklats i sådan utsträckning att&lt;br&gt;den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt&lt;br&gt;och tekniskt genomförbart sätt och med beaktande av kostnader och&lt;br&gt;nyttan, oavsett om tekniken tillämpas eller produceras inom den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten, förutsatt att den berörda verksamhetsutövaren på rimliga&lt;br&gt;villkor kan fa tillgång till den. Med bästa avses slutligen den teknik som&lt;br&gt;är mest effektiv för att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helhet. Det anges också att när det skall fastställas vad som är bästa Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillgängliga teknik bör punkterna i bilaga 4 särskilt beaktas. Dessa&lt;br&gt;punkter, som även berör sådant som behandlas i andra hänsynsregler, är&lt;br&gt;bl.a. 1. användning av avfallssnål teknik, 2. användning av ämnen som är&lt;br&gt;mindre farliga, 3. främjande av återvinning och återanvändning av&lt;br&gt;utsläppta ämnen som används i processen, och i förekommande fall, av&lt;br&gt;avfall, 5. tekniska framsteg och utvecklingen av vetenskapliga&lt;br&gt;kunskaper, och 9. hushållning med råvaror (inklusive vatten) och&lt;br&gt;energieffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock observeras att bestämmelserna om bästa tillgängliga&lt;br&gt;teknik i IPPC-direktivet utgör en minimireglering och att vi i Sverige har&lt;br&gt;en striktare tillämpning av teknikkravet. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;bör vi ha det även fortsättningsvis. Vad gäller de farhågor för&lt;br&gt;konkurrenssvårigheter som gjorts gällande i remissyttranden kan sägas&lt;br&gt;att Sverige hela tiden är pådrivande i det internationella miljöarbetet på&lt;br&gt;ett sådant sätt att likvärdiga miljökrav skall komma att gälla även för&lt;br&gt;andra nationer. En avvägning enligt skälighetsregeln skall dessutom ta&lt;br&gt;hänsyn till vad ett typiskt företag inom branschen kan klara i form av&lt;br&gt;miljöinvesteringar. Det är inte meningen att ett företag inom branschen&lt;br&gt;skall fa konkurrensfördelar eller -nackdelar jämfört med andra i samma&lt;br&gt;bransch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;teknik&amp;quot; förstås inte enbart produktionsanordningar utan även&lt;br&gt;metoder för produktion som utbildning och arbetsledning. Det&lt;br&gt;integrerade synsätt på teknik och organisation som även börjar tillämpas&lt;br&gt;inom EU bör komma till uttryck också i miljöbalken. Miljöarbetets&lt;br&gt;förskjutning från reningsteknik till kretsloppstänkande innebär att ett&lt;br&gt;företags hela organisation berörs av miljökraven.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.5 Lokaliseringsprincipen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Verksamheter och åtgärder skall lokaliseras till&lt;br&gt;de platser som är lämpliga med hänsyn till miljöbalkens mål och där&lt;br&gt;minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön&lt;br&gt;uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet ger uttryck för att det råder&lt;br&gt;osäkerhet om vilka avvägningar som skall göras vid&lt;br&gt;lokaliseringsprövningen och hur miljöskäl skall vägas mot mer&lt;br&gt;exploateringsinriktade hushållningshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det är en&lt;br&gt;fördel att frågan om platsval tas upp för sig i en separat paragraf men&lt;br&gt;menar att formuleringen dock inte är lyckad. Lunds universitet anför att&lt;br&gt;bestämmelsen innebär en långtgående skärpning och föreslår en mjukare&lt;br&gt;skrivning. Koncessionsnämnden konstaterar att den föreslagna regeln&lt;br&gt;skall gälla också för befintlig verksamhet. Nämnden pekar på att de&lt;br&gt;grundläggande och särskilda reglerna om hushållning med mark- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenområden som finns i balken skall tillämpas endast i olika Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;planeringssammanhang och vid tillståndsprövning av nya verksamheter&lt;br&gt;och ifrågasätter hur den miljöinriktade lokaliseringsregeln i kapitlet med&lt;br&gt;hänsynsregler skall förenas med de exploateringsinriktade reglerna i 3&lt;br&gt;och 4 kapitlet. Nämnden menar att bestämmelsen bör omarbetas.&lt;br&gt;Boverket vill skriva om bestämmelsen på så sätt att den samskrivs med&lt;br&gt;lokaliseringsbestämmelsen i kapitlet med grundläggande regler för&lt;br&gt;hushållning med mark- och vattenområden. SAF/Industriförbundet anför&lt;br&gt;att det finns starka skäl att i lokaliseringsbestämmelsen skriva in en&lt;br&gt;uttrycklig skälighetsavvägning med samma lydelse som i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Skogsägarna anför att skogsbruk är en pågående&lt;br&gt;verksamhet som är platsbunden och lokal och att det är frågan om&lt;br&gt;pågående markanvändning. Man menar att det är viktigt att det klart sägs&lt;br&gt;ut att pågående markanvändning i skogsbruket inte berörs av&lt;br&gt;lokaliseringprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Platsvalet har stor betydelse för vilka&lt;br&gt;miljöstörningar som uppkommer. I en modem och skärpt miljölag bör&lt;br&gt;därför en lokaliseringsbestämmelse ha en central plats. En sådan&lt;br&gt;bestämmelse bör gälla för all verksamhet. Bestämmelsen bör, bl.a. med&lt;br&gt;anledning av vad Lagrådet anfört, utformas så att för verksamhet som&lt;br&gt;inte endast helt tillfälligt tar i anspråk mark och vattenområden skall&lt;br&gt;reglerna om hushållning med mark och vatten i 3 och 4 kap. beaktas vid&lt;br&gt;platsvalet. För all verksamhet bör gälla att platsen för verksamheten skall&lt;br&gt;väljas så att minsta intrång och olägenheter för människans hälsa och&lt;br&gt;miljön uppkommer. Det finns, enligt regeringens mening, inte skäl att&lt;br&gt;göra undantag från principen i och för sig trots att en verksamhet i&lt;br&gt;praktiken inte kan lokaliseras till någon annan plats på grund av att en&lt;br&gt;viss naturresurs skall utnyttjas, t.ex. en grustillgång, en skog eller en&lt;br&gt;forssträcka. Möjligheten till alternativa lokaliseringar är dock naturligtvis&lt;br&gt;av betydelse vid bedömningen av om en plats kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens lokaliseringsregel bör alltså, vad gäller verksamhet som&lt;br&gt;inte helt tillfälligt tar i anspråk mark eller vattenområde, innehålla kravet&lt;br&gt;att den valda platsen skall vara lämplig från miljösynpunkt, bl.a. med&lt;br&gt;tanke på en god hushållning med mark och vatten. Verksamheter eller&lt;br&gt;åtgärder skall således lokaliseras till platser som är lämpliga.&lt;br&gt;Lämplighetsbedömningen bör ske med utgångspunkt i balkens syfte, de&lt;br&gt;grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsema samt&lt;br&gt;förekommande miljökvalitetsnormer. Redan idag gäller för miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet att vid lokaliseringen skall hänsyn tas både till miljöaspekter&lt;br&gt;och hushållningsbestämmelser. De grundläggande och särskilda&lt;br&gt;bestämmelserna för hushållning med mark- och vattenområden skall&lt;br&gt;tillämpas av myndigheterna vid prövning av ärenden och mål men inte i&lt;br&gt;övrigt. Avvägningar med hänsyn till dessa skall således endast ske i de&lt;br&gt;fall reglerna är tillämpliga, dvs. i de fall verksamheten skall prövas av&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att balkens syfte är vidare än miljöskyddslagens syfte, och då&lt;br&gt;platsen skall vara lämplig som sådan och inte bara i relation till andra&lt;br&gt;alternativ kommer hårdare krav att ställas på lokaliseringen enligt&lt;br&gt;miljöbalken än i gällande rätt. Regeringen delar remisskritiken mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformningen av utredningens forslag till lokaliseringsbestämmelse då&lt;br&gt;denna kunde tolkas som ett oeftergivligt förbud mot all verksamhet vars&lt;br&gt;lokalisering inte kunde anses lämplig med hänsyn till balkens mål, utan&lt;br&gt;något som helst utrymme för skälighetsavvägningar. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att en viss möjlighet till skälighetsavvägning måste finnas även&lt;br&gt;vid tillämpningen av lokaliseringsbestämmelsen. En sådan behöver&lt;br&gt;emellertid inte skrivas in i paragrafen utan den allmänna avväg-&lt;br&gt;ningsbestämmelsen kan användas även vid lokaliseringsprövningen,&lt;br&gt;avsnitt 4.8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera platser kan ibland vara lämpliga för en verksamhet. För sådana&lt;br&gt;situationer bör, enligt regeringen, lokaliseringsbestämmelsen föreskriva&lt;br&gt;att den bästa av dessa platser skall väljas. Detta uttrycks lämpligen på det&lt;br&gt;sätt som i dag sker i miljöskyddslagen, nämligen att ändamålet med&lt;br&gt;verksamheten skall vinnas med minsta intrång och olägenhet. Med detta&lt;br&gt;avses allt som motverkar miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar spelar en avgörande roll i proceduren&lt;br&gt;att avgöra om lokaliseringskraven är uppfyllda. En miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning skall, om det är möjligt, innehålla en redovisning av&lt;br&gt;alternativa platser samt en motivering varför den önskade platsen har&lt;br&gt;valts, se avsnitt 4.11.5.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.6 Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I balken skall införas en allmän hänsynsregel&lt;br&gt;att alla som bedriver verksamhet skall hushålla med råvaror och&lt;br&gt;energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till att&lt;br&gt;hushållnings- och kretsloppsprincipema kommer till uttryck i balken.&lt;br&gt;Kritik mot att föreslagen bestämmelse är oklar vad gäller kravets&lt;br&gt;innebörd har emellertid framförts från vissa håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket välkomnar att flera för miljön viktiga frågor, som&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser fått sin plats i kapitlet och i&lt;br&gt;fortsättningen skall beaktas vid bedömningen av verksamheter.&lt;br&gt;Landskrona kommun anför att det är en klar förbättring om miljöbalken&lt;br&gt;leder till att miljöarbetet förskjuts från reningsteknik till kretslopps-&lt;br&gt;tänkande. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att&lt;br&gt;det är mycket bra att principen har lagfästs och att den också är logisk i&lt;br&gt;förhållande till innehållet i balkens målregel. Universitetet anser dock att&lt;br&gt;regeln är för allmänt hållen och understryker att hushållning inte i varje&lt;br&gt;enskilt fall är det bästa från miljösynpunkt. Universitetet föreslår en regel&lt;br&gt;som starkare knyter till riksdagens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden anför att lagtexten behöver förtydligas så att det&lt;br&gt;framgår hur omfattande prövningen enligt dessa principer skall vara.&lt;br&gt;Nämnden frågar sig bl.a. om kretsloppskravet skall innebära att varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehåller sådant som inte går in i kretsloppet inte skall tillåtas&lt;br&gt;tillverkas. Uppsala kommun invänder mot att det av lagtexten inte&lt;br&gt;framgår hur avvägningarna mellan miljö och hushållning kan göras i det&lt;br&gt;enskilda fallet och ifrågasätter om det är möjligt att göra en avvägning&lt;br&gt;mellan enskilda lösningar och en tillfredsställande helhetslösning ur&lt;br&gt;kretsloppssynpunkt. Boverket anför att begreppen hushållning och&lt;br&gt;naturresurser är otydliga i balken. Verket menar vidare att i den mån de&lt;br&gt;avser mark och vatten är det delvis en dubblering av de grundläggande&lt;br&gt;och särskilda reglerna om hushållning med mark- och vattenområden i&lt;br&gt;följande kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF/Industriförbundet instämmer i huvudsak i vad utredningen anfört,&lt;br&gt;men påpekar att om principen skall anses innebära att naturen inte far&lt;br&gt;skadas skulle i princip all utvinning av icke fömybara resurser vara&lt;br&gt;förbjuden. Man anför vidare att ingen prioritering skall ske mellan&lt;br&gt;återanvändning, återvinning och energiutnyttjande. Skogsindustrierna&lt;br&gt;instämmer i hushållnings- och kretsloppsprincipen under förutsättning att&lt;br&gt;tillämpningen inte blir sådan att den styr skogsföretagens&lt;br&gt;råvaruförbrukning i strid med egna önskemål eller innebär att företagen&lt;br&gt;föreskrivs vilka energislag som skall användas. Centrum för biologisk&lt;br&gt;mångfald anför att frågorna om hushållning med naturresurser och energi&lt;br&gt;bör integreras bättre i reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har genom beslut 1993&lt;br&gt;(bet. 1992/93 :JoU 14, rskr. 1992/93:344) godtagit propositionen&lt;br&gt;1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling&lt;br&gt;(den s.k. kretsloppspropositionen). Avsikten med den lagstiftning om&lt;br&gt;producentansvar som infördes var att påskynda utvecklingen mot ett mer&lt;br&gt;resurshushållande samhälle och en miljöanpassad varuproduktion.&lt;br&gt;Genom att uppnå en ökad återanvändning, återvinning och återföring till&lt;br&gt;naturens kretslopp skulle uppkomsten av avfall förebyggas och&lt;br&gt;minimeras och hushållningen med våra resurser förbättras. Det fanns en&lt;br&gt;rad förslag med utgångspunkt i principen om slutna materialflöden -&lt;br&gt;kretsloppsprincipen. Den innebär att vad som utvinns ur naturen skall på&lt;br&gt;ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas och&lt;br&gt;bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen&lt;br&gt;skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att hushållningsaspektema beträffande alla resurser&lt;br&gt;är så betydelsefulla att de bör finnas med i de allmänna hänsynsreglema i&lt;br&gt;miljöbalken. Det är alltså inte bara vid markanvändning som hushållning&lt;br&gt;är viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsprincipen har såvitt gäller råvaror och produkter på olika&lt;br&gt;sätt nära samband med kretsloppsprincipen. Beträffande båda principerna&lt;br&gt;kan de bästa effekterna nås i samband med konstruktion och tillverkning.&lt;br&gt;Principerna tillämpas exempelvis genom att en resurs- och energisnål&lt;br&gt;process används och genom återanvändning eller återvinning, varigenom&lt;br&gt;material kan komma till ny användning eller förvandlas till ny råvara. Då&lt;br&gt;minskas behovet att förbruka ändliga naturresurser så att dessa räcker&lt;br&gt;även för kommande generationer. Inte minst viktigt är att&lt;br&gt;avfallsmängderna kan minskas och därmed också omfattningen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deponier begränsas liksom belastningen av skadliga ämnen på mark och&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att hushålla med råvaror är det betydelsefullt att hushålla med&lt;br&gt;energi. Med tanke på den betydelse sättet att framställa och använda&lt;br&gt;energi har för miljön, inte minst i fråga om inverkan på klimatet, framstår&lt;br&gt;det som naturligt att det finns en särskild regel om detta i miljöbalken.&lt;br&gt;Regeringen vill här understryka att en effektiv energianvändning och en&lt;br&gt;ökad energihushållning är en förutsättning för att viktiga energi- och&lt;br&gt;miljöpolitiska mål skall kunna nås. Fömybara energikällor innebär i&lt;br&gt;många fall den bästa hushållningen med ändliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför bör alla verksamhetsutövare ha en effektiv energianvändning&lt;br&gt;och hushålla med energi. Vidare bör även energisystemet&lt;br&gt;kretsloppsanpassas så att nettotillskottet till atmosfären minskas. Detta&lt;br&gt;kräver att användningen av fossila bränslen begränsas genom effektiv&lt;br&gt;energianvändning och en ökad användning av förnyelsebara energikällor.&lt;br&gt;Att spara på energin i samband med tillverkning av produkter är också&lt;br&gt;som angetts en tillämpning av hushållningsprincipen. Ett ytterligare&lt;br&gt;alternativ är energiutvinning av avfall. Detta bör dock utnyttjas endast&lt;br&gt;om avfallet inte lämpar sig bättre för återanvändning eller återvinning.&lt;br&gt;Om nyttigare användning av materialet inte är möjlig bör dock ett&lt;br&gt;utnyttjande av energin i avfallet vara att föredra framför deponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsprincipen syftar också till att skapa ett mera&lt;br&gt;resurshushållande samhälle. Genom att uppnå en ökad återanvändning,&lt;br&gt;återvinning och återföring till naturens kretslopp skall uppkomsten av&lt;br&gt;avfall förebyggas och minimeras och hushållningen av våra resurser&lt;br&gt;förbättras. Om material återanvänds eller återvinns, kommer det till ny&lt;br&gt;användning eller förvandlas till ny råvara som kan användas i annan&lt;br&gt;verksamhet. I många fall är det mest fördelaktiga om varorna så långt&lt;br&gt;möjligt kan återanvändas. Ett bra exempel på detta sedan lång tid tillbaka&lt;br&gt;är returglashanteringen, men återanvändning bör också kunna komma i&lt;br&gt;fråga på många andra olika områden. Vid bedömningen av hur en vara&lt;br&gt;bäst utnyttjas bör inte enbart resurshushållningsaspekter beaktas. Hänsyn&lt;br&gt;bör även tas till miljöpåverkan som är förknippad med användningen.&lt;br&gt;Den användning som bäst främjar miljöbalkens mål med beaktande av&lt;br&gt;allt som anges där bör väljas. Kan eller bör vid en sådan bedömning&lt;br&gt;varorna inte återanvändas bör i stället så långt möjligt ämnen som ingår i&lt;br&gt;varorna återvinnas och användas vid produktion av nya varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör kretsloppsprincipen tillämpas av oss&lt;br&gt;alla. Producenterna av varor har en betydelsefull roll när det gäller att&lt;br&gt;minska avfallet från produkter och att öka återvinningen av produkter&lt;br&gt;och avfall. En stor mängd för miljön farliga ämnen finns bundna i varor.&lt;br&gt;Förr eller senare återförs dessa ämnen till naturen och kan vålla skada&lt;br&gt;där. Detta är en av de stora miljöfaroma i industrisamhället. Denna fara&lt;br&gt;måste motverkas på olika sätt. Riksdagen har även tidigare (prop.&lt;br&gt;1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr. 1975:161) slagit fast att det är&lt;br&gt;producenternas ansvar att bedöma miljöeffekterna av sina produkter och&lt;br&gt;att se till att de blir miljöanpassade. Regeringen anser att dessa krav&lt;br&gt;måste komma till uttryck i de allmänna hänsynsreglema. Den princip&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bör läggas till grund för en sådan allmän hänsynsregel kan som&lt;br&gt;nämnts betecknas som kretsloppsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att ämnen som kan skada miljön så långt&lt;br&gt;möjligt över huvud taget inte skall användas vid tillverkning av varor.&lt;br&gt;Detta är det säkraste sättet att förebygga att de kommer ut i naturen. Icke&lt;br&gt;naturliga stabila organiska ämnen skall över huvud taget inte tillföras&lt;br&gt;miljön. De bör därför få användas bara i helt slutna system. Giftiga&lt;br&gt;tungmetaller skall inte heller spridas i miljön. Det bästa är alltså att&lt;br&gt;varorna från början inte innehåller skadliga ämnen så att de när&lt;br&gt;användningen avslutats kan återföras till naturen utan att påverka denna&lt;br&gt;skadligt - ett kretslopp. I den mån farliga ämnen inte kan undvikas i&lt;br&gt;varor - och naturligtvis kan detta inte ske helt, liksom det också finns en&lt;br&gt;mängd gränsfall av mer eller mindre skadliga ämnen - måste det&lt;br&gt;förhindras att dessa ämnen efter användning kommer ut i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsprincipen och principen om hushållning med råvaror och&lt;br&gt;energi skall även ingå som en del i de överväganden som skall göras för&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. I enlighet med det vidare perspektiv som&lt;br&gt;miljöbalken skall bygga på bör också frågor om resurshushållning ingå i&lt;br&gt;prövningen. En sådan avvägning måste naturligtvis i det enskilda&lt;br&gt;prövnings-ärendet koncentreras på särskilda frågor. Särskilt bör frågor&lt;br&gt;som rör möjligheterna att återvinna och återanvända material samt frågor&lt;br&gt;om avfallshanteringen uppmärksammas. Det bör dock naturligtvis inte&lt;br&gt;komma i fråga att tillståndsmyndigheten skall göra någon självständig&lt;br&gt;bedömning huruvida den producerade varan bör få föras ut på marknaden&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av dessa principer måste olika avvägningar göras.&lt;br&gt;Dels måste de olika effekterna av betydelse för miljöbalkens mål som&lt;br&gt;föranleds av olika handlingsalternativ vägas mot varandra. Dels måste en&lt;br&gt;skälighetsavvägning enligt den allmänna avvägningsregeln i 2 kap. 7 §&lt;br&gt;göras. Avvägningar är nödvändiga, och sker i praktiken mer eller mindre&lt;br&gt;medvetet och med hänsyn till olika aspekter, vid varje val i livet. Att det&lt;br&gt;kan synas ovanligt svårt att göra de bedömningar som föranleds av&lt;br&gt;tillämpningen av hushållningsprincipen eller kretsloppsprincipen i&lt;br&gt;förhållande till övriga miljöregler, gör inte att regeln i 2 kap. 5 § kan&lt;br&gt;undvaras. Den är en förutsättning för att miljöbalkens mål skall kunna&lt;br&gt;uppnås och bör därför framgå av lagtexten. I viss mån kommer&lt;br&gt;principerna att kunna konkretiseras ytterligare och få sin närmare&lt;br&gt;innebörd i olika avseenden fastställd i annan författning, t.ex.&lt;br&gt;förordningar om producentansvar. I den mån sådana mer direkta&lt;br&gt;handlingsregler inte finns är det likväl av stor vikt att principerna utgör&lt;br&gt;utgångspunkt för miljöbedömningama av varje verksamhet och åtgärd av&lt;br&gt;betydelse för miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.7 Produktvalsprincipen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Produktvalsprincipen skall tillämpas vid&lt;br&gt;användning och försäljning av kemiska produkter, biotekniska&lt;br&gt;organismer och varor som innehåller eller har behandlats med sådana&lt;br&gt;produkter eller organismer. Produktvalsprincipen innebär att när det är&lt;br&gt;möjligt skall kemiska produkter och biotekniska organismer ersättas&lt;br&gt;med mindre farliga produkter eller organismer. Detta gäller också&lt;br&gt;varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller&lt;br&gt;bioteknisk organism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dock att principen endast skall gälla för användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet beträffande produktvalsprincipen&lt;br&gt;är delat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannen är positiv och anför att särskilt produktvals-&lt;br&gt;principen bör kunna få större genomslagskraft genom att den har gjorts&lt;br&gt;tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket påpekar att det i bestämmelsen talas om att ersätta en&lt;br&gt;kemisk produkt med en mindre riskabel, men att i specialmotiveringen&lt;br&gt;utökas principen till att avse utbyte av en metod mot en annan. Även&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet frågar sig om det är&lt;br&gt;meningen att man vid bedömningen skall jämföra inte bara olika&lt;br&gt;produkter utan även metoder. Fakultetsnämnden konstaterar att enligt&lt;br&gt;motivtexten skall det vara så, men att detta inte framgår av lagtexten.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden menar också att det från miljösynpunkt är en fördel&lt;br&gt;om alla produkter, varor, metoder och förfaranden skall ingå i den&lt;br&gt;jämförande bedömningen, men att det förutsätter en ändring i lagtexten.&lt;br&gt;Regeln borde därför även döpas om till utbytesregeln eller&lt;br&gt;substitutionsregeln. Vidare ifrågasätts vad begreppet undvikas innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Koncessionsnämnden anför att lagtexten behöver förtydligas så&lt;br&gt;att det klart framgår hur omfattande prövningen enligt dessa principer&lt;br&gt;skall vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anser att en skälighetsavvägning inte skall ske&lt;br&gt;avseende produktvalsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örnsköldsviks kommun anser det vara otydligt att säga att man skall&lt;br&gt;undvika vissa produkter. Kommunen menar att det är bättre att säga att&lt;br&gt;vissa miljömässigt dåliga produkter skall bytas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landskrona kommun menar att utredningens förslag utgör en avsevärd&lt;br&gt;försämring i förhållande till gällande rätt. Kommunen hänvisar särskilt&lt;br&gt;till att det föreslås att produktvalsprincipen inte skall vara straff-&lt;br&gt;sanktionerad som idag och att tillsynsmyndigheten inte skall kunna&lt;br&gt;förbjuda en produkt när det finns ur miljösynpunkt bättre alternativ.&lt;br&gt;Kommunen föreslår att principen bör utvidgas att omfatta även andra&lt;br&gt;alternativ än produkter för att nå syftet. Man föreslår att principen skall&lt;br&gt;tillämpas vid alla aktiviteter som påverkar miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet pekar dels på att principen inskränkts jämfört med Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;gällande rätt i det hänseendet att den endast avser användning. Vidare&lt;br&gt;påpekar man att det, till skillnad från den återkallade propositionen och&lt;br&gt;miljöskyddskommitténs förslag, inte krävs att produktvalet skall leda till&lt;br&gt;påtaglig fördel för människors hälsa, miljön etc. Istället hänvisas till&lt;br&gt;skälighetsavvägningen enligt 2 kap. 9 § i betänkandet. En strängare&lt;br&gt;tillämpning av produktvalsprincipen framstår enligt Lunds universitet&lt;br&gt;som i och för sig motiverad. Universitetet ifrågasätter om inte, trots detta,&lt;br&gt;någon inskränkning bör ske i paragrafen. Man menar att i vart fall måste&lt;br&gt;en sådan uppmjukning ske om regeln skall fa konsekvenser på&lt;br&gt;skadeståndsrättens eller straffrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF/Industriförbundet instämmer i huvudsak i motivskrivningama.&lt;br&gt;Dock synes texten, enligt SAF/Industriförbundet, i vissa stycken återfalla&lt;br&gt;till att principen skulle kunna utgöra någon form av förbudsregel och&lt;br&gt;menar att det är en felaktig tolkning att en tillverkare bör avstå från att&lt;br&gt;tillverka vissa produkter och varor. SAF/Industriförbundet anför också&lt;br&gt;att en användare knappast kan göra uppskattningar av effekterna från&lt;br&gt;andra användare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen anför att det för vanligt språkbruk är fel att&lt;br&gt;använda begreppet &amp;quot;riskabel vara&amp;quot; bara för att den har behandlats med en&lt;br&gt;kemisk produkt. JO menar också att det i praktiken är omöjligt för en&lt;br&gt;privatperson att iaktta denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län invänder mot att bestämmelsen inte&lt;br&gt;relaterar till något i balkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I svensk miljölagstiftning tillämpas&lt;br&gt;en förebyggande hänsynsregel som innebär att skadliga kemiska ämnen&lt;br&gt;och beredningar som kan ersättas med sådana som är mindre farliga eller&lt;br&gt;helt ofarliga så långt som möjligt skall undvikas om användaren ändå kan&lt;br&gt;uppnå ändamålet med användningen. Den som i något sammanhang&lt;br&gt;tänker använda en kemisk produkt eller en vara som har behandlats med&lt;br&gt;en kemikalie skall alltså bedöma om samma resultat kan nås med en&lt;br&gt;annan produkt som är mindre riskfylld eller helt ofarlig. Flera&lt;br&gt;benämningar på principen förekommer, bl.a. substitutionsprincipen,&lt;br&gt;produktvalsprincipen och utbytesprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1985:426) om kemiska produkter ställs krav både på att en&lt;br&gt;kemikalie som kan ersättas med en mindre farlig motsvarighet skall&lt;br&gt;undvikas och att de försiktighetsmått som behövs skall vidtas. Lagen ger&lt;br&gt;också regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;möjlighet att meddela förbud eller föreskrifter om hantering, export och&lt;br&gt;import av kemiska produkter. Vidare ger lagen en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;möjlighet att meddela de förelägganden eller förbud som behövs i ett&lt;br&gt;enskilt fall för att lagen eller föreskrifter som är meddelade med stöd av&lt;br&gt;lagen skall efterlevas. Regeringen bedömer att det är lämpligt att&lt;br&gt;behandla dessa olika regler var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par av remissinstanserna har pekat på att det är oklart om&lt;br&gt;produktvalsprincipen skall omfatta metodval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hänsynsregel som här avses med benämningen produktvals-&lt;br&gt;principen begränsar sig till att avse skyldigheten att undvika sådana&lt;br&gt;farliga ämnen och beredningar som kan ersättas med mindre farliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarigheter. Principen bör även omfatta varor som innehåller eller har&lt;br&gt;behandlats med sådana ämnen eller beredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Farliga ämnen och beredningar kan undvikas inte bara genom att de&lt;br&gt;ersätts utan också genom att en teknik eller metod används som medför&lt;br&gt;att användningen kan begränsas eller helt undvaras. Skyldigheten i lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter om att behövliga försiktighetsmått skall vidtas&lt;br&gt;innefattar sådana teknik- och metodval. Den generella skyldigheten att&lt;br&gt;använda den teknik eller metod som bäst tillgodoser miljöbalkens mål&lt;br&gt;gäller även med avseende på användningen av kemikalier. Denna&lt;br&gt;skyldighet framgår av 2 kap. 3 §. Den övervägs och utvecklas under&lt;br&gt;avsnitt 4.8.3. Det saknas därför skäl att ta upp frågan om metodval&lt;br&gt;närmare i nuvarande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipens syfte är att tillgodose miljöbalkens mål genom&lt;br&gt;att ett miljömässigt val skall göras av kemiska ämnen och beredningar&lt;br&gt;som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön eller&lt;br&gt;varor som innehåller eller har behandlats med sådana. Principen innebär&lt;br&gt;således att sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer eller&lt;br&gt;en vara som har behandlats med en sådan produkt eller organism skall&lt;br&gt;ersättas med en mindre farlig sådan oavsett om åtgärder kan vidtas för att&lt;br&gt;förhindra eller begränsa eventuella olägenheter eller skador med&lt;br&gt;anledning av att produkten, organismen eller varan används. Det är&lt;br&gt;produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper som sådana&lt;br&gt;som skall bedömas och jämföras med andra alternativ när valet sker. Det&lt;br&gt;minst farliga alternativet skall väljas och därefter skall de åtgärder vidtas&lt;br&gt;som behövs för att förhindra eller begränsa de olägenheter eller skador&lt;br&gt;som ändå kan riskera drabba människors hälsa eller miljön.&lt;br&gt;Produktvalsprincipen blir således, som den här används, en handlings-&lt;br&gt;egel som skall tillämpas i en valsituation. Den skall följaktligen inte&lt;br&gt;kunna läggas till grund för myndighetsbeslut om att ett sådant ämne eller&lt;br&gt;en vara skall förbjudas generellt eller beslut som innehåller andra&lt;br&gt;generella begränsningar. Däremot kan en myndighet när den fattar&lt;br&gt;generella beslut om förbud eller andra begränsningar av ett preparat&lt;br&gt;beakta om det kan ersättas av något mindre farligt preparat. I en sådan&lt;br&gt;situation gör dock myndigheten inte ett positivt val mellan olika&lt;br&gt;produkter, i så måtto att den väljer ut en viss produkt som skall användas&lt;br&gt;för ett visst ändamål. Istället förbjuder myndigheten en viss produkt på&lt;br&gt;den grunden att den är alltför farlig och att den dessutom kan ersättas&lt;br&gt;med någon mindre farlig produkt. Detta är följaktligen inte en&lt;br&gt;tillämpning av produktvalsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att om en produkt är mycket farlig kan den förbjudas&lt;br&gt;oavsett om den kan ersättas av andra produkter eller inte. Det ligger dock&lt;br&gt;i sakens natur att ett beslut om förbud underlättas om produkten kan&lt;br&gt;ersättas med en mindre farlig. Förekomsten av alternativ får därför&lt;br&gt;framför allt betydelse vid beslut om något mindre farliga men ändå&lt;br&gt;riskabla produkter. I miljöbalken finns grunden för att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud och begränsningar i 14 kap. om kemiska&lt;br&gt;produkter och biotekniska organismer, se avsnitt 4.19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan att undvika sådana ämnen och beredningar som kan ersättas&lt;br&gt;med mindre farliga motsvarigheter finns även inom EU. I ett utkast till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv om utsläpp av organiska lösningsmedel från vissa processer&lt;br&gt;T&amp;gt;ch industriella anläggningar föreslås t.ex. en bestämmelse att om det är&lt;br&gt;till fördel för hälsa och miljö skall organiska lösningsmedel som är&lt;br&gt;skadliga för hälsan och miljön eller som skapar allmän olägenhet ersättas&lt;br&gt;så långt det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart med sådana som&lt;br&gt;förorsakar mindre olägenhet. Även i ett förslag till biociddirektiv som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.19.1 finns en regel med motsvarande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen hade i december 1995 en utfrågning om&lt;br&gt;tillämpningen av produktvalsprincipen. Inför denna hade Statskontoret&lt;br&gt;tagit fram ett underlag om hur bestämmelsen har fungerat i praktiken.&lt;br&gt;Till utfrågningen hade inbjudits företrädare för näringslivet, statliga&lt;br&gt;myndigheter, kommuner, universitet, olika organisationer m.fl. Vid&lt;br&gt;utfrågningen ansågs inte att det krävdes ändrad lagstiftning. Flera&lt;br&gt;deltagare framförde dock synpunkten att tillämpningen kunde förbättras&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att produktvalsprincipen införs i miljöbalken som&lt;br&gt;en central allmän hänsynsregel och att den skall avse både kemiska&lt;br&gt;produkter och biotekniska organismer. Med hänsyn till vad som anförts&lt;br&gt;om det generella kravet avseende metodval i försiktighetsmåttsprincipen&lt;br&gt;finns, trots vad flera remissinstanser anfört, inte skäl att särskilt för&lt;br&gt;användningen av kemiska produkter och biotekniska organismer&lt;br&gt;föreskriva att från miljösynpunkt bästa metod eller teknik skall användas.&lt;br&gt;Metod skall väljas med hänsyn också till möjligheten att undvika riskabla&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i praktiken i första hand vid användning av en kemisk produkt,&lt;br&gt;vara eller bioteknisk organism som föreskrivet produktval kan göras. I&lt;br&gt;dag omfattar produktvalsprincipen all hantering. Med hantering avses&lt;br&gt;tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport,&lt;br&gt;användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande,&lt;br&gt;överlåtelser och därmed jämförliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått i uppdrag att transportera en kemisk produkt kan&lt;br&gt;knappast kräva att få transportera en annan, mindre riskabel, produkt&lt;br&gt;istället. Inte heller den som skall förpacka, förvara, behandla, bearbeta&lt;br&gt;eller destruera en kemisk produkt eller bioteknisk organism kan byta ut&lt;br&gt;det som skall förpackas, förvaras, behandlas, bearbetas eller destrueras. I&lt;br&gt;de fall bearbetning, behandling, destruktion eller liknande sker med hjälp&lt;br&gt;av kemikalier eller biotekniska organismer är det dock frågan om&lt;br&gt;användning. Produktvalsprincipen är då tillämplig. Till användare räknas&lt;br&gt;också t.ex. den som använder kemiska produkter för att tillverka en&lt;br&gt;sammansatt produkt eller vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen bör förutom vid användning också gälla vid&lt;br&gt;försäljning. Ofta har den som saluför en vara betydligt bättre möjligheter&lt;br&gt;än konsumenten att bedöma om en vara kan ersättas med en mindre farlig&lt;br&gt;motsvarighet för en viss användning. Förutsättningen då är att säljaren&lt;br&gt;vet eller kan förutse hur köparen avser att använda varan. Genom att ge&lt;br&gt;kunderna information om vikten av att produktvalsprincipen följs&lt;br&gt;kombinerat med information om olika kemiska produkters och varors&lt;br&gt;bruks- och miljöegenskaper, kan säljaren aktivt påverka produktvalet till&lt;br&gt;miljöns fördel. Vad beträffar möjligheter att ingripa i överlåtelseledet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt kan generella förbud mot försäljning av vissa produkter meddelas&lt;br&gt;med stöd av 14 kap. 25 § som motsvarar nuvarande 12 § lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter. Vid prövning av frågor om ingripanden mot&lt;br&gt;produkter måste Sveriges internationella åtagande vad gäller framför allt&lt;br&gt;varors fria rörlighet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för tillsynsmyndigheterna att meddela förbud mot&lt;br&gt;försäljning skall, på samma sätt som idag enligt 5 § LKP, endast kunna&lt;br&gt;utnyttjas i ett enskilt fall. Tillsynsbefogenhetema innefattar inte någon&lt;br&gt;rätt att meddela generella förbud mot försäljning av en produkt. I de fall&lt;br&gt;en miljönämnd, i syfte att förbjuda all försäljning av en viss produkt&lt;br&gt;inom kommunen, har meddelat beslut med stöd av 5 och 16 §§ LKP mot&lt;br&gt;återförsäljare i kommunen har detta ansetts vara att jämställa med ett&lt;br&gt;generellt förbud och har inte godtagits vid domstolsprövning (jmfr. t.ex.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköpings dom den 5 mars 1997, 308-309-96). För att&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet skall ha rätt att förbjuda försäljning av en produkt&lt;br&gt;måste det vara klarlagt att den produkt som skall förbjudas kan ersättas&lt;br&gt;med en annan mindre farlig produkt i det enskilda fallet. De krävs&lt;br&gt;således att tillsynsmyndigheten känner till hur produkten skall användas.&lt;br&gt;Också i ett fall som det angivna är myndigheten skyldig att iaktta&lt;br&gt;Sveriges internationella förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen har behandlats av riksdagen vid flera tillfallen,&lt;br&gt;bl.a. i jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU10. Då hade i en&lt;br&gt;motion yrkats att kommunerna skulle få en uttrycklig rätt att förbjuda&lt;br&gt;varor och produkter i handeln utifrån produktvalsprincipen. Utskottet&lt;br&gt;föreslog att yrkandet skulle lämnas utan vidare åtgärd bl.a. med&lt;br&gt;hänvisning till Miljöbalksutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i anledning av detta återigen betona att&lt;br&gt;produktvalsprincipen inte är att se som en förbudsregel annat än för&lt;br&gt;användning och försäljning i vissa fall. Det är en hänsynsregel som alla&lt;br&gt;skall iaktta, ett förhållningssätt och inte ett förbud mot försäljning och&lt;br&gt;användning av vissa kemikalier. Generella förbud bör i likhet med för&lt;br&gt;närvarande beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Kommunernas rätt att ingripa i enskilda fall följer däremot&lt;br&gt;av reglerna om tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen bör gälla alla och alltså tillämpas både i&lt;br&gt;näringsverksamhet och av enskilda. Principen bör gälla inte bara för&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer såsom de definieras i&lt;br&gt;balken, utan även för varor som innehåller eller har behandlats med&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Örnsköldsviks kommun och Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet framför att principen hellre&lt;br&gt;borde kallas utbytes- eller substitutionsprincipen. Principen inrymmer&lt;br&gt;emellertid ett vidare tillämpningsområde än enbart byte av kemiska&lt;br&gt;produkter där sådana redan används. Principen bör i första hand ses i ett&lt;br&gt;dynamiskt perspektiv. Ambitionen skall vara att vid varje beslut som styr&lt;br&gt;användning av en kemisk produkt skall bästa möjliga val göras mellan&lt;br&gt;olika kemiska produkter. Detta gäller redan vid beslut om utveckling och&lt;br&gt;tillverkning av en kemisk produkt eller en vara. Principen gäller inte bara&lt;br&gt;första gången ett val skall göras. Det är frågan om en fortlöpande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;process. Allt eftersom ny erfarenhet vinns och nya procedurer utvecklas&lt;br&gt;skall ett utbyte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen skall ingå som en del i de överväganden som&lt;br&gt;skall göras för miljöfarlig verksamhet, vilket innebär att i fortsättningen&lt;br&gt;skall även användningen av kemiska produkter beaktas vid prövningen.&lt;br&gt;Hittills har tillståndsmyndigheten vid prövning enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;endast kunnat pröva kemikalieanvändningen vid miljöfarlig verksamhet i&lt;br&gt;den mån kemikalierna har haft betydelse för utsläpp till omgivningen. I&lt;br&gt;fortsättningen bör det därför, som även anges i avsnitt 4.14.4, ankomma&lt;br&gt;på tillståndsmyndigheten att överväga användningen av kemikalier och&lt;br&gt;att genom villkor fastställa regler om kemikaliehantering som kan leda&lt;br&gt;till att förhållandena i den yttre miljön påverkas negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen motiveras av att kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismers egenskaper typiskt sett medför risker för&lt;br&gt;människors hälsa och miljön. Jämförelsen av olika alternativ skall avse&lt;br&gt;kemikaliernas eller organismernas direkta påverkan på människors hälsa&lt;br&gt;eller miljön. Det är däremot inte avsikten att inverkan på&lt;br&gt;resurshushållning eller andra aspekter som i och för sig är av betydelse&lt;br&gt;för en hållbar utveckling skall beaktas vid tillämpningen av produktvals-&lt;br&gt;principen. Dessa skyddsintressen tillgodoses genom andra principer,&lt;br&gt;främst hushållnings- och krets-loppsprincipen. När det gäller den inre&lt;br&gt;miljön, bl.a. arbetsmiljön, avses med förslaget till miljöbalk ingen&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prövning enligt produktvalsprincipen innebär med nödvändighet&lt;br&gt;alltid att en avvägning mellan graden av risk mellan tillgängliga&lt;br&gt;alternativ, dvs. en bedömning av sannolikheten för att en skada skall&lt;br&gt;inträffa och verkningarna av en eventuell skada i samband med att olika&lt;br&gt;alternativ vägs mot varandra. Regeringen bedömer, att det är rimligt att&lt;br&gt;vid denna avvägning också en skälighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § skall&lt;br&gt;göras. Produktvalsprincipen är däremot, som tidigare nämnts, inte att se&lt;br&gt;som en förbudsregel annat än för användning och försäljning i enskilda&lt;br&gt;fall. Vid generella förbud, som kan meddelas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer, skall bestämmelsen i 14 kap. 25 §&lt;br&gt;som motsvarar nuvarande 12 § lagen om kemiska produkter användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att produktvalsprincipen även fortsättningsvis&lt;br&gt;skall vara straffsanktionerad. I miljöbalken införs en straffbestämmelse&lt;br&gt;avseende miljöfarlig kemikaliehantering 29 kap. 3 §. Den avser den som&lt;br&gt;med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk&lt;br&gt;produkt eller en vara som innehåller en sådan, utan att vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av&lt;br&gt;produktens eller varans inneboende egenskaper. Om produktvals-&lt;br&gt;principen kommit till uttryck i villkor för en verksamhet kan överträdelse&lt;br&gt;av villkoren också föranleda straff. En från hälso- och miljösynpunkt&lt;br&gt;felaktig användning eller annan befattning med kemikalier är således&lt;br&gt;straffsanktionerad enligt balken. En tillsynsmyndighet kan också&lt;br&gt;meddela beslut om föreläggande i ett enskilt fall om produktvals-&lt;br&gt;principen inte har tillämpats. Ett sådant föreläggande kan förenas med&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen har pekat på svårigheterna att tillämpa Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;produktvalsprincipen i praktiken, framför allt för privatpersoner. Det är&lt;br&gt;viktigt att produktvalsprincipen verkligen genomdrivs med kraft och&lt;br&gt;klarhet, särskilt när det gäller betydelsefulla risker. Den renodling av&lt;br&gt;principen som föreslås kan underlätta tillämpningen. De myndigheter&lt;br&gt;som har ett särskilt ansvar på området är framför allt&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen har som central tillsynsmyndighet tillsyn över&lt;br&gt;tillverkare, importörer och andra leverantörer. Det innebär bl.a. ansvar&lt;br&gt;för åtgärder att begränsa riskerna med flödet av kemiska ämnen på&lt;br&gt;marknaden, däribland även åtgärder som rör den allmänna konsument-&lt;br&gt;användningen av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har idag den centrala tillsynen över skyddet för den&lt;br&gt;yttre miljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen över skyddet mot&lt;br&gt;ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig&lt;br&gt;hantering av kemiska produkter. Det bör framför allt vara&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens uppgift att meddela generella föreskrifter om&lt;br&gt;tillämpningen samt allmänna råd till tillsynsmyndigheter, även om&lt;br&gt;arbetet skall bedrivas i samråd med övriga myndigheter. Denna ordning&lt;br&gt;bör kvarstå även efter balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anordnar regelbundet seminarier om produkt-&lt;br&gt;valsprincipen och dess tillämpning för tjänstemän hos de regionala och&lt;br&gt;lokala tillsynsmyndigheterna, framför allt länsstyrelser och kommuner.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen har också sammanställt olika förteckningar,&lt;br&gt;däribland den s.k. begränsningslistan. som omfattar ett 70-tal ämnen vars&lt;br&gt;användning begränsats i något avseende. Vidare har inspektionen&lt;br&gt;upprättat en förteckning, den s.k. OBS-listan. Listan, som successivt&lt;br&gt;uppdateras, innehåller över 250 ämnen som är så skadliga att de kräver&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet vid användningen och vilka det är särskilt&lt;br&gt;viktigt att ersätta med andra ämnen. I Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;märkningsföreskrifter listas för närvarande 1 500 ämnen med upplysning&lt;br&gt;om hur ämnena är klassificerade med avseende på hälso- och&lt;br&gt;miljöfarlighet och hur de skall märkas. Listorna ger underlag och råd för&lt;br&gt;jämförande bedömning av kemikalier och för goda produktval vid&lt;br&gt;tillämpning av produktvalsprincipen. Angivna myndigheter har vidare i&lt;br&gt;ett antal rapporter och andra publikationer riktade till både användare och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter behandlat produktvalsprincipen och hur den skall&lt;br&gt;tillämpas. Det är, enligt regeringens bedömning, viktigt att det&lt;br&gt;exemplifierade arbetet fortsätter och intensifieras för att produktvals-&lt;br&gt;principen skall bli allmänt tillämpad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom produktvalsprincipen skall tillämpas av alla som använder&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer oavsett om myndig-&lt;br&gt;heterna tagit ställning beträffande enskilda produkter har bransch-&lt;br&gt;organisationerna en viktig funktion att fylla för att principen skall få ett&lt;br&gt;ordentligt genomslag och tillämpas på det sätt som är avsett.&lt;br&gt;Kemikontoret, som är ett branschorgan för den kemiska industrin, har i&lt;br&gt;detta syfte bl.a. utarbetat rekommendationer i sin serie Ansvar &amp;amp; Omsorg&lt;br&gt;som visar hur produktvalsprincipen kan tillämpas inom kemisk industri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.8 Skälighetsregeln&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid tillämpningen av hänsynsreglema, med&lt;br&gt;undantag för regeln att avhjälpa skador och olägenheter samt&lt;br&gt;stoppregeln, skall en avvägning göras med beaktande av bl.a. risken&lt;br&gt;för hälso- eller miljöpåverkan, nyttan av skyddsåtgärder och andra&lt;br&gt;försiktighetsmått och kostnaderna för sådana åtgärder. En sådan&lt;br&gt;avvägning får emellertid aldrig leda till att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;åsidosätts. Likaså skall det vid avvägningen beaktas om verksamheten&lt;br&gt;behövs för totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet vad gäller skälighetsavvägningen&lt;br&gt;är delat. Många anför att regeln inte är tillräckligt klar. Åsikten att det&lt;br&gt;bör framgå direkt i lagtexten att en skälighetsavvägning aldrig får leda&lt;br&gt;till att en miljökvalitetsnorm inte kan uppfyllas har framförts av bl.a.&lt;br&gt;Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;och Landskrona kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal länsstyrelser anför att det bör framgå tydligare att det är&lt;br&gt;verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att ett aktsamhetskrav är&lt;br&gt;orimligt. Naturvårdsverket däremot, som anför att det från miljösynpunkt&lt;br&gt;är nödvändigt att verksamhetsutövaren har bevisbördan för att en kostnad&lt;br&gt;för en skyddsåtgärd är orimlig, anser att regeln uppfyller detta krav på ett&lt;br&gt;tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser ifrågasätter det berättigade i en skälighetsregel&lt;br&gt;och dess omfattning. Jordens vänner är kritiska och menar att&lt;br&gt;skälighetsavvägningen kommer att medföra att ekonomiska hänsyn går&lt;br&gt;före miljöhänsyn, precis som idag. Kemikalieinspektionen motsätter sig&lt;br&gt;uttryckligen att skälighetsavvägningen lagregleras på områden där den&lt;br&gt;tidigare kunnat undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan finns remissinstanser som upplever att skälighetsregeln&lt;br&gt;inte ger utrymme för tillräckliga inskränkningar i de krav som kan&lt;br&gt;ställas. SAF/Industriförbundet t.ex. anför att regeln visserligen är&lt;br&gt;förtjänstfullt tydlig i så motto att det klart framgår att en skälighets-&lt;br&gt;avvägning skall ske och att det är en kostnadsnyttoanalys som skall&lt;br&gt;göras, men enligt SAF/Industriförbundet bör nivån emellertid ligga på att&lt;br&gt;det som kan krävas skall vara rimligt, inte att det inte skall vara orimligt.&lt;br&gt;Andra remissinstanser såsom Naturvårdsverket och Koncessions-&lt;br&gt;nämnden har pekat på svårigheter vid tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill understryka att de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema medför att all verksamhet och alla åtgärder&lt;br&gt;som kan påverka hälsa eller miljön skall bedrivas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;olägenheterna förebyggs eller begränsas. Bestämmelserna pekar på vad&lt;br&gt;som särskilt skall beaktas för att åstadkomma detta. Det handlar både om&lt;br&gt;att verksamhetsutövaren skall skaffa sig erforderlig kunskap och om hur&lt;br&gt;och var verksamheten skall bedrivas eller åtgärden vidtas. Reglerna är&lt;br&gt;rättsligt bindande. Hänsynsreglema måste dock tillämpas så inte orimliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till den effekt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten kommer att ha på miljön och&lt;br&gt;kostnaderna för dessa åtgärder. Någonstans går en gräns där&lt;br&gt;marginalnyttan för miljön inte uppväger de kostnader som läggs ned på&lt;br&gt;försiktighetsmåtten. Detta gäller enligt regeringens mening oavsett vilken&lt;br&gt;verksamhet det rör sig om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan skälighetsavvägning skall i gällande rätt göras enligt 5 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Även vattenlagen innehåller en bestämmelse i 3 kap.&lt;br&gt;7 § som innebär att en skälighetsavvägning skall göras vid bedömningen&lt;br&gt;av hur vattenföretaget skall utföras. Också i naturvårdslagen lämnas&lt;br&gt;utrymme för en avvägning i det enskilda fallet mellan naturvårdsintresset&lt;br&gt;och motstående allmänna och enskilda intressen. Även i andra miljölagar&lt;br&gt;görs med nödvändighet skälighetsavvägningar utan att särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om detta återfinns i den aktuella lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionsnivån och principerna för vad som skall vägas in i&lt;br&gt;bedömningen varierar något i gällande rätt. I miljöbalken bör kraven inte&lt;br&gt;sättas lägre än att allt skall göras som är meningsfullt för att miljöbalkens&lt;br&gt;mål skall uppnås. Regeringen vill i detta sammanhang, när hänsyn skall&lt;br&gt;tas också till praktiska och ekonomiska skäl, erinra om att all tillämpning&lt;br&gt;av miljöbalkens bestämmelser skall ske för att tillgodose miljöbalkens&lt;br&gt;mål. Regeringen delar meningen som framförts av remissinstanserna vad&lt;br&gt;gäller att det är förhållandena i det särskilda fallet som skall beaktas. Vad&lt;br&gt;gäller bedömningen av var gränsen för vad som kan anses vara en&lt;br&gt;orimlig kostnad går bör det vara av betydelse om det är fråga om&lt;br&gt;näringsverksamhet eller en åtgärd som vidtas av någon i det dagliga livet.&lt;br&gt;Om kostnaden för en åtgärd är orimlig skall bedömas framför allt med&lt;br&gt;hänsyn till miljönyttan som åstadkoms genom åtgärden. Vilken grad eller&lt;br&gt;art av påverkan som verksamheten eller åtgärden riskerar medföra får&lt;br&gt;således betydelse. Vad gäller yrkesmässig verksamhet ställs krav på att&lt;br&gt;bästa möjliga teknik skall tillämpas. I dessa fall utgår bedömningen av&lt;br&gt;vad som är ekonomiskt rimligt från branschförhållanden och inte den&lt;br&gt;aktuella verksamhetsutövarens betalningsförmåga, vad gäller yrkes-&lt;br&gt;mässig verksamhet gäller detta alla försiktighetsåtgärder. Den teknik som&lt;br&gt;krävs måste vara både från teknisk och ekonomisk synpunkt möjlig att&lt;br&gt;använda inom branschen i fråga. Detta behandlas under avsnitt 4.8.4.&lt;br&gt;Regeringen vill även framhålla det förhållandet att en verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd behövs för totalförsvaret särskilt bör beaktas i skälighets-&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omprövning av villkoren för en verksamhet får enligt 24 kap. 5 §&lt;br&gt;fjärde stycket inte leda till att förutsättningarna för att bedriva&lt;br&gt;verksamheten avsevärt försvåras eller upphör. Med avsevärt försvåras&lt;br&gt;avses mycket ingripande villkor. Det är, enligt regeringens mening, av&lt;br&gt;avgörande betydelse för att miljöbalkens mål skall kunna uppnås i&lt;br&gt;praktiken, att det klart framgår att det ankommer på den som vidtar en&lt;br&gt;åtgärd eller bedriver en verksamhet av betydelse för människors hälsa&lt;br&gt;och miljön att visa att ett krav på skyddsåtgärd eller annat&lt;br&gt;försiktighetsmått enligt balken måste anses orimligt i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat är det inte uteslutande en jämförelse av&lt;br&gt;kostnaderna för skyddsåtgärderna med nyttan för miljön av dessa som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall beaktas även om dessa faktorer är av särskild betydelse för&lt;br&gt;bedömningen. Regeringen behandlar frågan om nödvändiga avvägningar&lt;br&gt;i övrigt i avsnitt 4.8. Med hänsyn till att det, med anledning av Lagrådets&lt;br&gt;påpekande, understrukits att även annat än nyttan av skyddsåtgärder och&lt;br&gt;andra försiktighetsmått i förhållande till kostnaderna för dessa skall&lt;br&gt;beaktas vid skälighetsavvägningen, bör också den ändringen göras i&lt;br&gt;förhållande till lagrådsremissens förslag att det klart framgår att det&lt;br&gt;ankommer på verksamhetsutövaren att visa att han vidtagit de&lt;br&gt;skyddsåtgärder som skäligen kan krävas. Detta åstadkoms lämpligen&lt;br&gt;genom att det anges att skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått skall&lt;br&gt;vidtas i den mån det inte kan anses orimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också i anslutning till de överväganden som måste&lt;br&gt;göras när olika intressen vägs mot varandra understryka att det är av&lt;br&gt;största vikt att den föreslagna stoppregeln alltid utgör en absolut gräns&lt;br&gt;för lägsta godtagbara nivå för hälso- och miljöskyddet. Det kan inte&lt;br&gt;komma ifråga att gå under denna gräns av ekonomiska skäl.&lt;br&gt;Verksamheten skall, om det skulle medföra orimliga kostnader att nå upp&lt;br&gt;till en godtagbar nivå, inte vara tillåten. Undantag härifrån kan endast&lt;br&gt;beslutas av regeringen, och då endast under särskilt angivna&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälighetsavvägningen bör inte heller kunna medverka till att en&lt;br&gt;utfärdad miljökvalitetsnorm åsidosätts. Miljökvalitetsnormen anger&lt;br&gt;nämligen alltid den lägsta godtagbara nivån i hälso- och miljöhänseende i&lt;br&gt;ett visst avseende inom ett angivet område. Regeringen delar&lt;br&gt;remisspåpekandena att detta direkt bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.9 Ansvaret för avhjälpande av skador och olägenheter.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som bedriver eller har bedrivit en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har medfört skada eller annan&lt;br&gt;olägenhet för miljön skall ansvara för att skadan eller olägenheten&lt;br&gt;avhjälps i den utsträckning det är rimligt. Denna skyldighet kvarstår&lt;br&gt;till dess att skadan eller olägenheten har avhjälpts eller har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är enigt vad gäller vikten av&lt;br&gt;principen samt att denna regels innebörd måste klargöras. Var principen&lt;br&gt;och dess verkningar bör regleras och hur detta skall ske råder det däremot&lt;br&gt;delade meningar om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det är fråga om en&lt;br&gt;aktsamhetsregel och menar att det bör närmare övervägas om inte regeln&lt;br&gt;snarare hör hemma under reglerna om efterbehandlingsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att Klippanmålet visar att&lt;br&gt;principen att förorenaren skall betala måste göras mycket tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten och JO m.fl. är av samma mening och efterlyser&lt;br&gt;övergångsregler som gör ansvaret för förfluten tid helt klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet anser att det är av värde att den viktiga principen om Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förorenarens betalningsansvar kommit till uttryck i detta kapitel. Lunds&lt;br&gt;universitet menar dock att regeln inte är konsekvent genomförd vare sig i&lt;br&gt;gällande rätt eller i förslaget. Universitetet pekar särskilt på att ansvaret&lt;br&gt;begränsas genom olika stadganden medan förevarande bestämmelse där&lt;br&gt;principen kommer till uttryck inte ger uttryck för någon begränsning.&lt;br&gt;Universitetet anför vidare att begränsningarna kanske trots allt inte&lt;br&gt;innebär något avgörande hinder mot att formulera paragrafen som skett&lt;br&gt;om den uppfattas som en beskrivning av miljöbalkens allmänna&lt;br&gt;inställning eller som en huvudregel med vissa undantag men menar att&lt;br&gt;detta bör understrykas i kommentaren. Regeln bör, enligt universitetet, i&lt;br&gt;alla händelser inte ges någon skadeståndsrättslig effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att en&lt;br&gt;tydligare skrivning i förhållande till polluter pays principle vore att i&lt;br&gt;första ledet relatera till begreppet förorening och inte till&lt;br&gt;följdverkningarna av en förorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket saknar en diskussion om hur principen skall tillämpas&lt;br&gt;på näringar som förorsakar diffusa utsläpp och där utsläppen svårligen&lt;br&gt;kan hänföras till någon specifik aktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Principen att förorenaren skall betala,&lt;br&gt;som har behandlats under 4.8.3, innebär inte endast ett ansvar för att&lt;br&gt;förebygga skador och olägenheter utan innebär också ett ansvar för den&lt;br&gt;som har orsakat att skada eller olägenhet har uppkommit för miljön, att&lt;br&gt;avhjälpa sådan skada eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att principen att det är den som har orsakat en&lt;br&gt;skada eller olägenhet som ansvarar för avhjälpandet är av sådan allmän&lt;br&gt;betydelse för miljöarbetet att den bör slås fast i en bestämmelse bland de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema i miljöbalken. Skyldigheten bör i princip&lt;br&gt;kvarstå till dess olägenheterna har upphört oavsett om verksamheten&lt;br&gt;lagts ned eller överlåtits. Bestämmelsen bör gälla för all verksamhet och&lt;br&gt;alla åtgärder som kan medföra sådan skada eller sådana olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framfört att förslaget i lagrådsremissen i denna del väcker&lt;br&gt;flera frågor. Lagrådet pekar bl.a. på att det är oklart hur den föreskrivna&lt;br&gt;skyldigheten att avhjälpa uppkomna skador eller olägenheter förhåller sig&lt;br&gt;till skyldigheten att utge ersättning för olika slags miljöskador som&lt;br&gt;föreskrivs på andra ställen i balken. Lagrådet pekar på att den som har&lt;br&gt;ålagts att utge ersättning för uppkomna skador inte kan förfoga över det&lt;br&gt;sätt på vilket ersättningsbeloppet används. Sådan ersättning kan&lt;br&gt;fastställas med utgångspunkt i kostnaderna för att avhjälpa skadan men&lt;br&gt;den kan också bestämmas som en kompensation för t.ex. bestående&lt;br&gt;värdeminskning. Ersättningsskyldighet kan, enligt Lagrådet, knappast&lt;br&gt;upphöra att gälla efter det att skadan eller olägenheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar att oklarheterna i regleringen till viss del kan avhjälpas&lt;br&gt;genom att den skälighetsavvägning som skall ske vid tillämpningen av de&lt;br&gt;hänsynsregler som syftar till att tillräckliga åtgärder skall vidtas för att&lt;br&gt;förebygga skador och olägenheter inte skall ske vid tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelsen om ansvar för avhjälpande av skador och olägenhet. Den&lt;br&gt;skälighetsavvägning som skall göras beträffande ansvaret för&lt;br&gt;avhjälpande bör framgå direkt av den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att både skyldigheten att avhjälpa skador och&lt;br&gt;olägenheter och skyldigheten att ersätta värdeminskning på grund av&lt;br&gt;dessa kan härledas ur principen att förorenaren skall betala. Det ansvar&lt;br&gt;som avses i förevarande bestämmelse avser dock endast en skyldighet att&lt;br&gt;avhjälpa skador och olägenheter genom praktisk handling eller genom&lt;br&gt;finansiering av sådana åtgärder. För att undvika oklarheter så långt&lt;br&gt;möjligt bör Lagrådets förslag till ändring beaktas. Den skälighets-&lt;br&gt;avvägning som skall göras beträffande krav på förebyggande åtgärder&lt;br&gt;behandlas därför före bestämmelsen om ansvar för att avhjälpa skador&lt;br&gt;och olägenheter. Den rimlighetsavvägning som skall göras avseende&lt;br&gt;sistnämnda ansvar bör följa direkt av ansvarsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av både praktiska, ekonomiska och miljömässiga skäl bör ansvaret&lt;br&gt;inte innebära att det alltid ankommer på den som har orsakat skadan eller&lt;br&gt;olägenheten att vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa denna. 1&lt;br&gt;många fall kan ett bättre resultat uppnås genom att skyldigheten får avse&lt;br&gt;ett kostnadsansvar. I vissa fall kan skadan vara av sådan art att åtgärder&lt;br&gt;måste vidtas innan det är möjligt att fastställa vem som orsakat skadan.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i att ersättningsskyldighet inte kan upphöra att&lt;br&gt;gälla så snart skadan eller olägenheten har upphört. Om någon annan än&lt;br&gt;den som har orsakat skadan eller olägenheten avhjälper denna är det inte&lt;br&gt;rimligt att skadevållaren inte längre har något ansvar. Ersättning bör&lt;br&gt;kunna utkrävas av denne. Även om principen är allmänt vedertagen både&lt;br&gt;i Sverige och internationellt och har kommit till uttryck på olika sätt i lag&lt;br&gt;har det visat sig i rättspraxis att det förelegat svårigheter att tillämpa den i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ansvaret skall göras gällande i det enskilda fallet måste regleras&lt;br&gt;tämligen detaljerat om regeln skall kunna få tillräcklig genomslagskraft i&lt;br&gt;praktiken. Vem som ansvarar för en miljöskada är inte alltid självklart,&lt;br&gt;det kan t.ex. vara svårt att avgöra vem som har orsakat skadan. Sådana&lt;br&gt;regler har inte sin plats i kapitlet med allmänna hänsynsregler utan bör&lt;br&gt;behandlas särskilt. Frågorna kring ansvaret för miljöskador och&lt;br&gt;ersättningsskyldighet med anledning av sådana övervägs och utvecklas&lt;br&gt;vidare i avsnitt 4.15 och 4.34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.10 Stoppregeln&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: I miljöbalken skall inforas en stoppregel som&lt;br&gt;innebär att en verksamhet eller en åtgärd som kan befaras föranleda&lt;br&gt;skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön får bedrivas respektive vidtas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Möjligheten att medge undantag från regeln skall vara mycket&lt;br&gt;liten. Finns det risk för att ett stort antal människor får sina levnads-&lt;br&gt;förhållanden väsentligt försämrade eller risk för en avsevärd försäm-&lt;br&gt;ring av miljön får verksamheten inte utövas eller åtgärden vidtas&lt;br&gt;under några förhållanden. Detta gäller dock inte om regeringen har&lt;br&gt;meddelat beslut om tillåtlighet enligt 17 kap. Endast regeringen skall&lt;br&gt;kunna meddela dispens från stoppregeln och då endast under särskilt&lt;br&gt;angivna förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en stoppregel&lt;br&gt;skall införas som innebär att en verksamhet inte får bedrivas och en&lt;br&gt;åtgärd inte får vidtas som riskerar att ensam försämra det allmänna&lt;br&gt;hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kritik har framförts mot stoppregeln från&lt;br&gt;remissinstanserna. Invändningarna har huvudsakligen avsett att det&lt;br&gt;endast är i de fall en ensam verksamhet orsakar den angivna skadan som&lt;br&gt;stoppregeln kan tillämpas, och att graden av påverkan skall vara mycket&lt;br&gt;allvarlig, ja långt allvarligare än enligt gällande miljörätt, för att&lt;br&gt;verksamheten skall kunna förbjudas (bl.a. Koncessionsnämnden,&lt;br&gt;Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, flera länsstyrelser, Juridiska faku-&lt;br&gt;tetsnämnden vid Uppsala universitet och Lunds universitet). Centrum för&lt;br&gt;biologisk mångfald, som i och för sig anser att en stoppregel är&lt;br&gt;nödvändig, menar att av utredningen föreslagen utformning är direkt&lt;br&gt;olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Kommerskollegiet och Kammarkollegiet har synpunkter på&lt;br&gt;stoppregelns förenlighet med 2:18 RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet anför vidare att miljöbalken ger obegränsade&lt;br&gt;möjligheter att stoppa en verksamhet eller föreskriva sådana villkor som i&lt;br&gt;grunden kommer att förändra förutsättningarna för verksamheten.&lt;br&gt;Kollegiet anser inte att det är acceptabelt att ett regelsystem, åtminstone&lt;br&gt;teoretiskt, ger utrymme för subjektiva tolkningar i en omfattning som&lt;br&gt;saknar egentliga gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket anser det vara oacceptabelt att stoppregeln skall kunna&lt;br&gt;användas för att stoppa väg, järnväg eller flygplats och Vägverket anser&lt;br&gt;att stoppregeln inte bör gälla allmänna vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Göteborg anför att det är bra att dispens från&lt;br&gt;stoppregeln skall meddelas på regeringsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser med en stoppregel&lt;br&gt;en bestämmelse som förbjuder utövandet av verksamheter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidtagandet av åtgärder som kan orsaka stora skador. Stoppregeln anger&lt;br&gt;en högsta acceptabel störningsnivå. Verksamheter och åtgärder som&lt;br&gt;orsakar störningar som ligger över denna nivå skall inte fa bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens hänsynsregler kommer att ställa höga krav på&lt;br&gt;verksamheter. Trots detta kan det inte uteslutas att en verksamhet som&lt;br&gt;uppfyller dessa krav ändå far sådana verkningar på miljön att den inte&lt;br&gt;kan godtas. Det behövs därför en stoppregel som garanterar att&lt;br&gt;verksamheter inte får bedrivas som har oacceptabla följder. Stoppregeln&lt;br&gt;skall alltså kunna tillgripas i sista hand, för att säkerställa att ett&lt;br&gt;godtagbart skydd uppnås för människors hälsa och miljön. Med&lt;br&gt;verkningar på miljön avses även i detta sammanhang allt av betydelse för&lt;br&gt;miljöbalkens mål, alltså även hushållningsfrågor, biologisk mångfald&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande rätt finns stoppregler i 6 § miljöskyddslagen och 3 kap. 3 §&lt;br&gt;vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § första stycket miljöskyddslagen far en verksamhet, som kan&lt;br&gt;befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, utövas endast om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger. Tillståndsmyndigheten avgör om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Särskilda skäl brukar anses föreligga om det är en klart&lt;br&gt;dokumenterad övervikt på nyttosidan. Även om kravet på särskilda skäl&lt;br&gt;är uppfyllt får verksamheten enligt paragrafens andra stycke inte utövas&lt;br&gt;om den befarade olägenheten innebär att ett stort antal människor får sina&lt;br&gt;levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från&lt;br&gt;naturvårdssynpunkt uppkommer eller att ett liknande allmänt intresse&lt;br&gt;skadas avsevärt. Regeringen har dock i sistnämnda fall möjlighet att&lt;br&gt;lämna tillstånd, om verksamheten är av synnerlig betydelse för&lt;br&gt;näringslivet eller för orten eller i övrigt från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vattenlagens stoppregel får ett vattenföretag inte komma till&lt;br&gt;stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom&lt;br&gt;uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock tillåta&lt;br&gt;vattenföretaget om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens stoppregel bör, enligt regeringens bedömning, få en&lt;br&gt;bredare tillämpning än motsvarande bestämmelser i gällande rätt. Regeln&lt;br&gt;skall gälla vid all verksamhet enligt balken och alltså inte bara vid&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. En annan sak är att de&lt;br&gt;särskilda regler som gäller för vissa verksamheter i balken också kan&lt;br&gt;innebär att en sådan verksamhet inte är tillåten. Till skillnad mot vad som&lt;br&gt;i dag är fallet i naturresurslagen skall regeln dessutom, liksom balkens&lt;br&gt;övriga hänsynsregler, gälla även vid regeringens tillåtlighetsprövning av&lt;br&gt;stora verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remissinstansernas kritik mot hur bestämmelsen har&lt;br&gt;utformats i betänkandet. Gränsen för när oacceptabel skada eller&lt;br&gt;olägenhet skall anses ha uppkommit bör sättas betydligt strängare än vad&lt;br&gt;utredningen har föreslagit. Regeringen bedömer att de skadenivåer som&lt;br&gt;har tillämpats enligt miljöskyddslagens stoppregel är både miljömässigt&lt;br&gt;motiverade och acceptabla med hänsyn till andra allmänna och enskilda&lt;br&gt;intressen. Redan risken för att de skadenivåer som anges kan uppkomma&lt;br&gt;innebär att stoppregeln skall tillämpas. Den gäller såväl ny som befintlig&lt;br&gt;verksamhet och åtgärder. Det finns, som remissinstanserna påpekat, inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller skäl att begränsa tillämpningen av stoppregeln till de fall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;miljöpåverkan kan härledas till en ensam verksamhet. Detta vore tvärt&lt;br&gt;om mycket olyckligt. Vissa remissinstanser har ifrågasatt om några&lt;br&gt;sådana fall överhuvudtaget existerar. I vissa fall, t.ex. om en verksamhet&lt;br&gt;medför ytterligare påverkan på ett redan mycket belastat eller ett särskilt&lt;br&gt;känsligt område, behöver påverkan från den aktuella verksamheten inte&lt;br&gt;heller vara så stor i sig för att det skall vara miljömässigt motiverat att&lt;br&gt;förbjuda verksamheten. Det kan vara fråga om både bestående skada och&lt;br&gt;mer tillfälliga effekter. De sammanlagda effekterna av verksamheten&lt;br&gt;eller åtgärden skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagens stoppregel gör det för närvarande inte möjligt att&lt;br&gt;hindra flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande har prövats i särskild&lt;br&gt;ordning. Berörda remissinstanser har invänt mot ett frångående från&lt;br&gt;detta. Bakgrunden till undantaget är att det vid arbetet med&lt;br&gt;miljöskyddslagen antogs att tillräcklig hänsyn från miljöskyddssynpunkt&lt;br&gt;skulle tas vid specialprövningen (prop. 1969:28, s. 186). Erfarenheterna&lt;br&gt;har emellertid visat att det finns fog för att utsträcka miljölagstiftningens&lt;br&gt;tillämpningsområde till att också omfatta ingripanden mot trafikan-&lt;br&gt;läggningar i vidare mån än i dag. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;stoppregeln skall kunna tillämpas även sedan en särskild prövning har&lt;br&gt;skett av flygplats, väg eller järnväg. Vad avser regeringens prövning av&lt;br&gt;trafikanläggningar övervägs och utvecklas detta i avsnitt 4.21.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom miljöskyddslagens stoppregel bör miljöbalkens bestämmelse&lt;br&gt;däremot inte tillämpas på verksamheter som har tillåtits av regeringen&lt;br&gt;enligt miljöbalken. Orsaken till detta är att regeringen vid sin&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning skall tillämpa de allmänna hänsynsreglema,&lt;br&gt;däribland stoppregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl kan föranleda att verksamheten eller åtgärden skall&lt;br&gt;tillåtas även om den medför sådan skada som anges. Det krävs då att det&lt;br&gt;kan visas att verksamheten eller åtgärden medför så stora fördelar från&lt;br&gt;allmän och enskild synpunkt som klart överväger skadan. Exempel kan&lt;br&gt;vara en anläggning där miljöfarligt avfall tas omhand eller en&lt;br&gt;försvarsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har pekat på att fall kan uppkomma där villkor för att&lt;br&gt;tillgodose miljöbalkens krav skulle bli så betungande att det saknas&lt;br&gt;praktisk möjlighet bedriva verksamheten med följd att denna inte kan&lt;br&gt;komma till stånd, trots att den från allmän synpunkt bedöms som&lt;br&gt;synnerligen angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått som&lt;br&gt;skall vidtas skall en skälighetsavvägning göras som innebär att orimliga&lt;br&gt;krav inte får ställas. Är de åtgärder som krävs för att olägenheterna skall&lt;br&gt;begränsas i tillräcklig grad orimligt betungande skall verksamheten eller&lt;br&gt;åtgärden förbjudas. Det torde således inte komma ifråga att ge dispens&lt;br&gt;från kravet att vidta åtgärder då sådana krav aldrig far vara orimligt&lt;br&gt;betungande. En annan sak är att om dispens från förbud mot att bedriva&lt;br&gt;en verksamhet eller vidta en åtgärd meddelas skall ändå skyddsåtgärder&lt;br&gt;och försiktighetsmått vidtas i den mån det inte är orimligt för att så långt&lt;br&gt;möjligt begränsa olägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att medge undantag från stoppregeln bör i miljöbalken&lt;br&gt;begränsas jämfört med vad som är fallet i gällande rätt. En&lt;br&gt;tillståndsmyndighet som finner att den skadenivå som beskrivs i&lt;br&gt;stoppregeln kommer att överskridas eller att villkor för att tillgodose&lt;br&gt;balkens regler skulle förhindra att verksamheten kunde komma till stånd,&lt;br&gt;men att förutsättningarna för undantag föreligger, skall underställa frågan&lt;br&gt;regeringens prövning. Regeringen bör nämligen ha det bästa underlaget&lt;br&gt;för att göra relevanta avvägningar mellan dels olika allmänna intressen,&lt;br&gt;dels allmänna och enskilda intressen. Prövningsmyndigheten kan alltså&lt;br&gt;inte själv meddela undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall ett stort antal människor riskerar att få sina förhållanden&lt;br&gt;väsentligt försämrade eller en avsevärd försämring av miljön kan befaras&lt;br&gt;bör regeringen endast undantagsvis kunna meddela dispens. Ett sådant&lt;br&gt;beslut kan innehålla villkor med hänsyn till allmänna intressen.&lt;br&gt;Förutsättningen för dispens i sådana fall skall vara att verksamheten är&lt;br&gt;av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. I den mån det allmänna&lt;br&gt;hälsotillståndet kan befaras försämras bör det inte över huvud taget vara&lt;br&gt;möjligt att meddela dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten har möjlighet att avslå sökandens yrkande om&lt;br&gt;underställning. Ett sådant beslut får överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av dom eller slutligt beslut i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller stoppregelns förenlighet med 2 kap. 18 § regeringsformen&lt;br&gt;konstaterar regeringen att den möjlighet som stoppregeln ger att hindra&lt;br&gt;olägenhet eller skada för människors hälsa eller miljön av den grad som&lt;br&gt;avses i stoppregeln, måste anses vara ett sådant angeläget allmänt&lt;br&gt;intresse som kan motivera inskränkningar i rätten att använda mark eller&lt;br&gt;byggnad. Betydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen för miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser i allmänhet utvecklas i avsnitt 4.33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt dispensmöjlighetens förenlighet med&lt;br&gt;regeringens allmänna befogenhet enligt 11 kap. 12 § regeringsformen att,&lt;br&gt;när inte annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag, medge undantag&lt;br&gt;från bestämmelse i förordning. Regeringen konstaterar att bestämmelsens&lt;br&gt;syfte är att reglera i vad mån dispens kan meddelas från reglerna i balken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Bestämmelser om hushållning med mark och vatten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen&lt;br&gt;som innehåller regler om användning av mark- och vattenområden&lt;br&gt;skall arbetas in i miljöbalken. Någon ändring i sak av bestämmelserna&lt;br&gt;skall inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket har inget att erinra mot att&lt;br&gt;kapitlen lyfts in i balken men anser att kapitlen bör rubriceras hushåll-&lt;br&gt;ning med mark och vattenområden eftersom det är klargörande att&lt;br&gt;avvägningarna skall ge uttryck för hushållning. Verket understryker vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen anfört om behovet av översyn av bestämmelserna som bör&lt;br&gt;göras i särskild ordning men att den föreslagna sammanläggningsformen&lt;br&gt;kan fungera under en övergångstid. Verket föreslår dock en ändring i&lt;br&gt;4 kap. 8 § i utredningsförslaget utan att avvakta denna översyn, så att&lt;br&gt;skyddet skall avse även själva vattenförekomsten, inte bara området där&lt;br&gt;vattenförsörjningsanläggningen behöver lokaliseras. NUTEK tillstyrker&lt;br&gt;att kapitlen införlivas eftersom fördelarna överväger och det är förenligt&lt;br&gt;med både ekologiska hänsynstaganden och näringslivets behov av&lt;br&gt;exploateringsmöjligheter. Boverket anser att hanteringen av 2 och 3 kap.&lt;br&gt;NRL har så grundläggande brister att om verkets ändringsförslag inte tas&lt;br&gt;bör kapitlen lyftas ut. Flera andra bl.a. Koncessionsnämnden och&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen anser att förhållandet mellan dessa bestämmelser&lt;br&gt;och aktsamhetsreglema måste klaras ut. SGU avstyrker att NRL tas in i&lt;br&gt;balken eftersom NRL inte är en bevarandelag och därför bryter systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket föreslår att rubrikerna till 4 och 5 kap. skall ändras så att&lt;br&gt;det framgår att även vattenområden avses samt att i 4 kap. 5 § ordet&lt;br&gt;yrkesfiske skall bytas ut mot ordet fiske. Länsstyrelsen i Malmöhus län&lt;br&gt;föreslår detsamma. Riksantikvarieämbetet anser i likhet med utredningen&lt;br&gt;att det finns behov av en översyn av nuvarande 2 och 3 kap. NRL. Vidare&lt;br&gt;föreslår RAA att begreppet kulturminnesvården i 4 kap. 6 § skall ändras&lt;br&gt;till kulturmiljövården. Lunds universitet anser att rubriken till 4 och 5&lt;br&gt;kap. skall ändras till att avse markanvändning, inte bara ändrad&lt;br&gt;markanvändning. Flera länsstyrelser anser att rubriken till 4 och 5 kap.&lt;br&gt;bör ändras så att den inte begränsas till endast ändrad markanvändning&lt;br&gt;utan avser bestämmelser för hushållningen med mark- och&lt;br&gt;vattenområden. LRF anser att skyddet för jord- och skogsbruk enligt&lt;br&gt;4 kap. 4 § inte är tillräcklig utan vill att brukningsvärd åkermark ges&lt;br&gt;ställning av riksintresse. Skogsägarnas Riksförbund stödjer LRF:s krav&lt;br&gt;samt hävdar att skogsbruk är ett väl så uppenbart riksintresse som andra&lt;br&gt;näringar. Örnsköldsviks och Sundsvalls kommun vill att 4 kap. 4 § sista&lt;br&gt;stycket att skogsmark skall skyddas stryks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill erinra om att syftet med naturresurslagen. NRL. är att&lt;br&gt;uttrycka samhällets grundläggande synsätt beträffande vad som är god&lt;br&gt;hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Lagen&lt;br&gt;ger gemensamma utgångspunkter för ändrad användning av mark och&lt;br&gt;vatten vid tillståndsprövning enligt ett flertal till lagen knutna lagar som&lt;br&gt;gäller mark- och vattenanvändningen. Antalet lagar för vilka&lt;br&gt;hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap. NRL skall tillämpas har vuxit&lt;br&gt;successivt. Dessa är nu plan- och bygglagen, vattenlagen, miljö-&lt;br&gt;skyddslagen, naturvårdslagen, lagen om vissa torvfyndigheter, väglagen,&lt;br&gt;ellagen, rörledningslagen, luftfartslagen, minerallagen, kontinen-&lt;br&gt;talsockellagen, farledslagen, lagen om Sveriges ekonomiska zon och&lt;br&gt;lagen om byggande av järnväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I NRL finns bestämmelser som alltid skall beaktas vid&lt;br&gt;myndighetsbeslut om ändrad användning av mark och vatten. I de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inledande bestämmelserna anges att lagens syfte är att marken, vattnet Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk,&lt;br&gt;social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;främjas. Med uttrycket den fysiska miljön i övrigt avses krav på hänsyn&lt;br&gt;till den byggda miljön, landskapsbilden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna ger uttryck för nödvändigheten av en avvägning&lt;br&gt;mellan bevarande- och utnyttjandeintressena i ett långsiktigt&lt;br&gt;hushållningsperspektiv. Det innebär bl.a. att kortsiktiga ekonomiska&lt;br&gt;motiv inte skall leda till att långsiktiga behov av skydd för från allmän&lt;br&gt;synpunkt väsentliga värden som är knutna till mark- och vattenområden&lt;br&gt;åsidosätts. De övergripande inledande bestämmelserna konkretiseras i 2&lt;br&gt;och 3 kap. som anger grundläggande respektive särskilda&lt;br&gt;hushållningsbestämmelser. Lagens grundläggande hushållnings-&lt;br&gt;bestämmelser i 2 kap. innehåller föreskrifter om den avvägning som skall&lt;br&gt;göras mellan skilda intressen i fråga om ianspråkstagande av mark- och&lt;br&gt;vattenområden. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de&lt;br&gt;ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till&lt;br&gt;beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Områden med värden&lt;br&gt;eller kvaliteter som bör bevaras eller som inrymmer resurser eller&lt;br&gt;kvaliteter som är lämpliga att nyttja eller exploatera ges ett skydd genom&lt;br&gt;dessa bestämmelser. De områden som har sådana värden eller resurser&lt;br&gt;som är av nationell betydelse ges ett starkare skydd om de bedöms vara&lt;br&gt;av riksintresse. Beslutsmyndigheten skall bedöma om den åtgärd som&lt;br&gt;skall prövas kan medföra att områdenas värden eller resurser skadas&lt;br&gt;påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de särskilda hushållningsbestämmelsema i 3 kap. anges de olika&lt;br&gt;geografiska områden i landet som på grund av sina samlade natur- och&lt;br&gt;kulturvärden i sin helhet av riksdagen har bedömts vara av riksintresse.&lt;br&gt;Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i&lt;br&gt;dessa områden endast om det inte möter hinder enligt bestämmelserna&lt;br&gt;eller om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas&lt;br&gt;natur- och kulturvärden. I 3 kap. 6 § anges vattenområden och&lt;br&gt;älvsträckor där vattenkraftverk, vattenreglering eller vattenöverledning&lt;br&gt;inte far utföras. Förbudet mot vattenkraftsutbyggnad utökades 1993 med&lt;br&gt;ytterligare ett antal vattenområden och älvsträckor och de fyra största&lt;br&gt;outbyggda älvarna fick benämningen nationalälvar. Detta gäller&lt;br&gt;Tomeälven, Kalixälven. Piteälven och Vindelälven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade 1994 (prop. 1994/95:3, bet. 1994/95:BoU6, rskr.&lt;br&gt;1994/95:52) att införa ett särskilt skydd för nationalstadsparker i en ny&lt;br&gt;paragraf, 3 kap. 7 §. Genom lagändringen inrättades området Ulriksdal-&lt;br&gt;Haga-Brunnsviken-Dj urgården som landets första nationalstadspark.&lt;br&gt;Utredningen om nationalstadsparker har i betänkandet National-&lt;br&gt;stadsparker (SOU 1996:38) föreslagit att ytterligare två&lt;br&gt;nationalstadsparker skall inrättas. Riksdagen antog 1995 (bet.&lt;br&gt;1995/96:BoUl, rskr. 1995/96:30) propositionen 1994/95:230 Kommunal&lt;br&gt;översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m. Därigenom infördes&lt;br&gt;en ändring i 2 kap. 6 § NRL så att även behovet av grönområden i och i&lt;br&gt;närheten av tätorterna särskilt skall beaktas. Genom propositionen&lt;br&gt;infördes också en ändring i 4 kap. 1 § plan- och bygglagen att vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redovisningen av de allmänna intressena i översiktsplanen skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;riksintressen enligt naturresurslagen anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de allmänt hållna reglerna i NRL skall fa avsedd verkan och&lt;br&gt;beslutsmyndighetema skall få tillgång till ett fullgott beslutsunderlag&lt;br&gt;krävs ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. De kommunala&lt;br&gt;översiktsplanerna är av central betydelse för tillämpningen av NRL och&lt;br&gt;som vägledning för beslut enligt de NRL-anknutna lagarna.&lt;br&gt;Översiktsplanen skall redovisa de allmänna intressen som bör beaktas vid&lt;br&gt;beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen&lt;br&gt;skall områden av riksintresse anges särskilt. Av planen skall vidare&lt;br&gt;framgå hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt 2 och 3&lt;br&gt;kap. NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12)&lt;br&gt;om hushållning med naturresurser m.m., NRL-förordningen, regleras&lt;br&gt;bl.a. de olika statliga myndigheternas uppgifter när det gäller att lämna&lt;br&gt;underlag till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer&lt;br&gt;vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. I förordningen anges vidare att de&lt;br&gt;myndigheter som skall tillämpa bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL i sitt&lt;br&gt;beslut skall ange om den prövade anläggningen eller åtgärden går att&lt;br&gt;förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och&lt;br&gt;vattenresurserna enligt dessa bestämmelser samt med den för området&lt;br&gt;gällande regionplanen eller kommunala översiktsplanen. Enligt&lt;br&gt;förordningen skall länsstyrelserna och de centrala förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna göra regeringen uppmärksam på om urvalet av områden&lt;br&gt;av riksintresse enligt 3 kap. NRL eller formerna för att ta tillvara&lt;br&gt;riksintressen enligt 2 och 3 kap. NRL behöver regleras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan vad som avses med riksintresse föreskrivs i 3&lt;br&gt;kap. 1 § NRL att de områden som anges i kapitlets 2-7 §§ i sin helhet är&lt;br&gt;av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i&lt;br&gt;områdena. Riksintressen enligt 2 kap. NRL tas fram i en process där&lt;br&gt;centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner medverkar. I 2 §&lt;br&gt;NRL-förordningen anges vilka centrala myndigheter som efter samråd&lt;br&gt;med länsstyrelsen i skriftlig form skall lämna uppgifter till länsstyrelsen&lt;br&gt;om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap.&lt;br&gt;NRL. Enligt 4 § förordningen skall länsstyrelsen också underrätta de&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheterna om länsstyrelsen anser att ytterligare&lt;br&gt;mark- och vattenområden bör anges som riksintresse. De av&lt;br&gt;myndigheterna tillhandahållna underlagen beträffande vilka områden de&lt;br&gt;bedömer vara av riksintresse skall redovisas i den kommunala&lt;br&gt;översiktsplanen som utgör underlag för beslut enligt de NRL-anknutna&lt;br&gt;lagarna. Det är dock först vid den avvägning som görs enligt någon av de&lt;br&gt;lagar som är anknutna till NRL som det slutligt avgörs om ett område,&lt;br&gt;som inte anges i 3 kap. NRL, är av riksintresse och om en åtgärd&lt;br&gt;påtagligt skadar riksintresset eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom regeringens förslag att&lt;br&gt;bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. NRL arbetas in i miljöbalken&lt;br&gt;blir det en starkare koppling än för närvarande mellan markanvändnings-&lt;br&gt;och miljöfrågorna och möjligheterna stärks att få till stånd samordnade&lt;br&gt;och sektorsövergripande bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har redogjort för ett flertal förslag om ändringar&lt;br&gt;och kompletteringar av bestämmelserna i NRL som har lagts fram&lt;br&gt;tidigare. Enligt utredningen har frågan om riksintressen ägnats stor&lt;br&gt;uppmärksamhet vid tillämpningen av NRL, men det råder enligt&lt;br&gt;utredningen alltjämt oklarhet om vad ett riksintresse är och vilket skydd&lt;br&gt;det ger. Utredningen föreslår dock inga ändringar i bestämmelserna annat&lt;br&gt;än att rubriken till de två kapitlen motsvarande 2 och 3 kap. NRL ändras&lt;br&gt;till att avse ändrad markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen följde i lagrådsremissen utredningens förslag i stort. Några&lt;br&gt;ändringar gjordes dock. Lagrådet har haft vissa synpunkter på förslaget.&lt;br&gt;Till att börja med har Lagrådet den allmänna synpunkten att det&lt;br&gt;förhållandet att bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. NRL överförts&lt;br&gt;till miljöbalken har medfört att balken kommer att innehålla regler till&lt;br&gt;skydd för vissa näringar. Sådana hör enligt Lagrådet inte naturligen&lt;br&gt;hemma i en lagstiftning som primärt har till syfte att bidra till hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddet. Enligt Lagrådets mening bör dessa regler ta sikte inte på&lt;br&gt;själva näringarna utan på de naturresurser som tas i anspråk av&lt;br&gt;näringarna. Någon annan lagstiftning som är bättre anpassad för sådana&lt;br&gt;regler finns dock inte, när naturresurslagen har upphävts och Lagrådet&lt;br&gt;anser att det skulle föra för långt att nu utreda möjligheterna att utforma&lt;br&gt;en sådan lagstiftning. Lagrådet anser därför att förslaget i detta&lt;br&gt;hänseende får godtas. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att&lt;br&gt;reglerna i balken skall ta sikte inte på själva näringarna utan på de&lt;br&gt;naturresurser som behöver tas i anspråk av näringarna. Detta är också&lt;br&gt;förhållandet beträffande alla föreslagna bestämmelser utom 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket som lyder att jord- och skogsbruk är näringar av nationell&lt;br&gt;betydelse. Detta stycke, som överensstämmer med 2 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket naturresurslagen, lades till vid riksdagens behandling av förslaget&lt;br&gt;till naturresurslag (prop. 1985/86:3, bet. 1985/86:BoU3). I enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag föreslår regeringen att ordet näringar får utgå ur&lt;br&gt;angivna stycke. Övriga bestämmelser som berör näringsintressen&lt;br&gt;behandlar dessa näringars behov av tillgång till mark- och&lt;br&gt;vattenområden, vilket innebär att Lagrådets synpunkter i huvudsak&lt;br&gt;därmed är tillgodosedda i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet skriver vidare att enligt rådets mening är det inte godtagbart&lt;br&gt;att ett så oprecist uttryck som &amp;quot;så långt möjligt&amp;quot; används i lagtexten för&lt;br&gt;att ange när avvikelse från skyddsreglema kan ske och att innebörden av&lt;br&gt;uttrycket framgår endast av författningskommentaren. Vad där sägs om&lt;br&gt;undantagsmöjlighetemas omfattning har i 3 kap. 4 § uttryckts med&lt;br&gt;ordalag som Lagrådet finner på ett adekvat sätt ange vad som avses.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår därför att det i en ny paragraf ges en generell&lt;br&gt;undantagsregel med motsvarande lydelse. I en sådan paragraf bör också&lt;br&gt;kunna tas med det undantagslösa skyddet för områden av riksintresse,&lt;br&gt;som enligt förslaget behandlas i 5-9 §§. Regeringen delar Lagrådets&lt;br&gt;synpunkt att lagtext inte bör vara alltför oprecis. Avvägningsregler av&lt;br&gt;den typ som 3 kap. innehåller är dock svåra att göra precisa.&lt;br&gt;Bestämmelserna, som motsvarar 2 kap. NRL, har gällt sedan 1987 och&lt;br&gt;under dessa år tillämpats av ett stort antal myndigheter i mål och ärenden&lt;br&gt;och i kommunernas planering. Att nu ändra i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag, trots att någon ändring i sak inte är avsedd, kan leda till Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;oklarheter som bör undvikas. Regeringen gör därför den bedömningen att&lt;br&gt;Lagrådets förslag inte bör följas annat än beträffande vissa mindre&lt;br&gt;ändringar som framgår av författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar i förhållande till utredningens förslag och gällande&lt;br&gt;rätt överensstämmer med förslaget i lagrådsremissen. Som ett flertal&lt;br&gt;remissinstanser anfört bör rubriken till kapitlen ändras. Naturvårdsverket&lt;br&gt;och flera länsstyrelser har föreslagit att kapitlen bör rubriceras&lt;br&gt;hushållning med mark- och vattenområden. För att framhäva att&lt;br&gt;avvägningsreglema i kapitlen ger uttryck för hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten anser därför regeringen att rubrikerna bör ändras till&lt;br&gt;grundläggande respektive särskilda bestämmelser för hushållning med&lt;br&gt;mark- och vattenområden i stället för ändrad markanvändning som&lt;br&gt;utredningen föreslog. Dessutom är det viktigt att ange att det inte bara är&lt;br&gt;mark utan även vattenområden som omfattas. Som Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;föreslagit bör vidare begreppet kulturminnesvården i 3 kap. 6 § ändras till&lt;br&gt;kulturmiljövården, eftersom det är det begrepp som numera används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 4 kap. har Lagrådet inte föreslagit någon ändring. Där&lt;br&gt;föreslår regeringen endast den ändringen i förhållande till utredningens&lt;br&gt;förslag att i bestämmelsen till skydd av vattendrag, 4 kap. 6 § som&lt;br&gt;motsvarar 3 kap. 6 § NRL, görs det tillägget i första stycket att skyddet&lt;br&gt;avser där angivna älvar med tillhörande vattenområden, källflöden och&lt;br&gt;biflöden. Ändringen görs därför att den definition av vattenområde som&lt;br&gt;idag finns i vattenlagen och som används i balken har en annan innebörd&lt;br&gt;än begreppet vattenområde haft enligt NRL. Att även källflöden och&lt;br&gt;biflöden skall omfattas av utbyggnadsförbudet överensstämmer med vad&lt;br&gt;som gäller redan idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL nu inarbetas i balken&lt;br&gt;betonas miljöfrågornas betydelse i planeringen och vikten av att vi&lt;br&gt;hushållar med våra mark- och vattenområden samt att de ekologiska&lt;br&gt;förutsättningarna beaktas vid alla beslut som rör ianspråkstagande av&lt;br&gt;mark- och vattenområden. Som angavs när lagstiftningen infördes, prop.&lt;br&gt;1985/86:3 s. 47 ff, är det exempelvis viktigt att det finns kvar större&lt;br&gt;områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag eller andra&lt;br&gt;ingrepp i miljön. Vidare är det av grundläggande betydelse för en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling att mark- och vattenområden som är&lt;br&gt;särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skyddas. Exempel på sådana&lt;br&gt;områden är delar av de fjällnära skogarna, urskogarna, samt vissa&lt;br&gt;våtmarker, sjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för en ekologiskt hållbar utveckling bestäms i hög&lt;br&gt;grad av den statliga och kommunala samhällsplaneringen. Planeringen&lt;br&gt;för infrastrukturens utveckling, för en balanserad regional utveckling, för&lt;br&gt;hushållningen med landets samlade mark- och vattenresurser och för&lt;br&gt;skyddet av miljön är i stor utsträckning gemensamma uppgifter för staten&lt;br&gt;och kommunerna. För att en ekologiskt hållbar utveckling skall främjas i&lt;br&gt;ett alltmer integrerat och intemationaliserat samhälle behövs bättre&lt;br&gt;samordning och ökad samverkan mellan skilda former av&lt;br&gt;samhällsplanering. Hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen har&lt;br&gt;stor betydelse i detta sammanhang genom att dels ge ledning för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvägningen mellan olika intressen vid konkurrens om mark- och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vattenresurser, dels reglera de konflikter som kan uppkomma mellan&lt;br&gt;lokala intressen och riksintressen i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om hushållning med mark och vatten skall kunna&lt;br&gt;utgöra ett instrument for samlade bedömningar i samhällsplaneringen för&lt;br&gt;en hållbar utveckling där mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används&lt;br&gt;så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk&lt;br&gt;synpunkt god hushållning tryggas. Det är också viktigt att&lt;br&gt;bestämmelserna far genomslag vid tillämpning av den lagstiftning som&lt;br&gt;nu är anknuten till naturresurslagen men som inte arbetas in i&lt;br&gt;miljöbalken. Detta uppnås genom att balkens regler skall tillämpas i mål&lt;br&gt;och ärenden även enligt annan lagstiftning än miljöbalken som berör&lt;br&gt;frågor om hushållningen med naturresurser. Genom att NRL:s&lt;br&gt;hushållningsregler inarbetas i miljöbalken kommer på motsvarande sätt&lt;br&gt;betydelsen av kommunernas översiktsplaner när det gäller bedömning av&lt;br&gt;frågor om ändrad markanvändning att lyftas fram på ett ännu tydligare&lt;br&gt;sätt än hittills inom miljöbalkens beslutsområde. Planeringsunderlag för&lt;br&gt;detta skall tillhandahållas enligt 6 kap. 11 och 12 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökvalitetsnormer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov och syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelser om miljökvalitetsnormer skall&lt;br&gt;införas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda människors hälsa eller miljön skall regeringen fa&lt;br&gt;föreskriva om miljökvalitetsnormer. Regeringen skall få överlåta till&lt;br&gt;en myndighet att meddela normer som behövs till följd av EU-&lt;br&gt;medlemskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta är positiva till att möjligheten att&lt;br&gt;fastställa miljökvalitetsnormer med åtgärdsprogram införs. Flera anser&lt;br&gt;dock att utredningen på flera viktiga punkter inte ger svar på frågan hur&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema skall fungera i praktiken, däribland ÄÅKoch flera&lt;br&gt;länsstyrelser. Boverket anser att förslaget är ett steg i rätt riktning men&lt;br&gt;kan inte läggas till grund för lagstiftning eftersom det är oklarheter&lt;br&gt;beträffande åtgärdsprogrammet. dess rättsverkan och process, kunskaps-&lt;br&gt;mässigt och ansvarsmässigt. Även Naturskyddsföreningen anser att&lt;br&gt;förslaget är ett steg i rätt riktning men med nuvarande utformning blir de&lt;br&gt;svåra att genomföra och det är osäkert om de kommer att flytta fram&lt;br&gt;positionerna för miljön med den otydliga utformning de fatt. Flera av&lt;br&gt;dem som är positiva till att möjligheten att föreskriva om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer införs, däribland LO tycker att det med hänsyn till&lt;br&gt;att ytterligare frågor behöver klarläggas är motiverat att införa dem&lt;br&gt;successivt. Enligt Kommunförbundet innebär en övergång till&lt;br&gt;författningsstyrda kvalitetsnormer en maktförskjutning till de statliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna. Hur stor den blir kan förbundet nu inte överblicka&lt;br&gt;eftersom konkretisering sker först genom föreskrifterna och denna&lt;br&gt;oklarhet kan förbundet inte acceptera.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund och nuvarande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljölagstiftningen syftar till att skydda människor och miljö från skador&lt;br&gt;och olägenheter. Några direkt i lag angivna gränsvärden för vilken&lt;br&gt;miljöpåverkan i olika avseenden som kan godtas finns inte. Enligt 14 a §&lt;br&gt;hälsoskyddslagen får dock regeringen, eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om sådana gränsvärden för&lt;br&gt;högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid,&lt;br&gt;svaveldioxid, sot och bly som inte får åsidosättas på grund av Sveriges&lt;br&gt;medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen får enligt paragrafen&lt;br&gt;också, om det behövs, meddela föreskrifter om sådana gränsvärden som&lt;br&gt;går utöver de försiktighetsmått som följer av medlemskapet. En kommun&lt;br&gt;skall, om det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas, mäta&lt;br&gt;förekomsten i luften av föroreningar samt redovisa mätningar och sådana&lt;br&gt;mätresultat. Föreskrifter som kan innehålla gränsvärden är främst tänkta&lt;br&gt;att vara de tillämpande myndigheterna till hjälp och läggas till grund för&lt;br&gt;myndighetsbeslut. Naturvårdsverket har enligt 9 b § hälsoskydds-&lt;br&gt;förordningen (1983:616) fått bemyndigande av regeringen att utfärda&lt;br&gt;föreskrifter enligt angivna bestämmelse och har med stöd av&lt;br&gt;bemyndigandet utfärdat föreskrifter om högsta tillåtna halt i luft av&lt;br&gt;svaveldioxid, SNFS 1993:10, av sot (svävande partiklar), SNFS 1993:11,&lt;br&gt;och av kvävedioxid. SNFS 1993:12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har även tagit fram riktlinjer och bedömningsgrunder&lt;br&gt;som har karaktären av allmänna råd eller aktionsprogram. Det är bl.a.&lt;br&gt;riktvärden för luftkvalitet i tätorter avseende koloxid, svaveldioxid och&lt;br&gt;sot. Riktvärdena skall i första hand utnyttjas av länsstyrelserna och&lt;br&gt;kommunerna. De skall utgöra underlag för kommunernas planering vad&lt;br&gt;gäller trafik, energi och bebyggelse. Naturvårdsverket har också utarbetat&lt;br&gt;allmänna råd i vilka anges hur mätningarna bör ske och&lt;br&gt;beräkningsmetoder. Mer långsiktiga luftkvalitetsmål har angivits i&lt;br&gt;aktionsprogrammet mot luftföroreningar. Där finns angivet kritiska&lt;br&gt;belastningsgränser bl.a. för svavel och kväve med beaktande av hur&lt;br&gt;känslig marken är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även&lt;br&gt;enligt 8 &amp;nbsp;§ hälsoskyddslagen meddela föreskrifter om vattnets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beskaffenhet i vissa badanläggningar och strandbad och om kontrollen av&lt;br&gt;sådant vatten. Naturvårdsverket har enligt 9 c § hälsoskyddsförordningen&lt;br&gt;bemyndigats att utfärda sådana föreskrifter vilket verket gjort beträffande&lt;br&gt;strandbadvatten i SNFS 1996:6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Boverket har utarbetat allmänna råd för&lt;br&gt;inomhusmiljön. Gränsvärden finns t.ex. för radonförekomst i befintlig&lt;br&gt;bebyggelse och i nybebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud&lt;br&gt;nämnas. Enligt den lagen får regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande en kommun meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot&lt;br&gt;trafik med person- och lastbilar inom vissa områden av kommunen, om&lt;br&gt;luftföroreningarna i kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som&lt;br&gt;vistas där. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;får meddela närmare föreskrifter om vilka luftföroreningar som innebär&lt;br&gt;akuta hälsorisker. Regeringen har i förordningen (1990:1080) om&lt;br&gt;tillfälliga bilförbud föreskrivit att Göteborgs kommun får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om tillfälliga bilforbud samt vilka föroreningar som innebär&lt;br&gt;akuta hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ännu en bestämmelse som är näraliggande finns i 147 § andra stycket&lt;br&gt;1 vägtrafikkungörelsen (1972:603), VTK. Enligt den bestämmelsen får&lt;br&gt;en kommun meddela lokala trafikföreskrifter om förbud mot trafik med&lt;br&gt;fordon av visst slag eller fordon med last av viss beskaffenhet eller, i&lt;br&gt;särskilt miljökänsliga områden av tätorter, förbud med sådana&lt;br&gt;dieseldrivna bussar med totalvikt över 3,5 ton eller dieseldrivna tunga&lt;br&gt;lastbilar som inte enligt bilav gasförordningen (1991:1481) tillhör en viss&lt;br&gt;miljöklass. Bestämmelsen infördes den 1 juli 1992 och behandlas i&lt;br&gt;propositionen En god livsmiljö, 1990/91:90 s. 326 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bestämmelsen i 147 § VTK har Stockholms, Göteborgs&lt;br&gt;och Malmö kommuner beslutat att införa en miljözon i sina centrala&lt;br&gt;områden fr.o.m. den 1 juli 1996. Enligt besluten gäller förbud för trafik&lt;br&gt;med dieseldrivna lastbilar och bussar över 3,5 ton som inte är&lt;br&gt;miljöklassade, med vissa generella undantag samt vissa särskilda&lt;br&gt;undantag, de omfattar bl.a. endast fordon registrerade i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministerråd har, förutom de mer tekniska direktiven, även antagit&lt;br&gt;ett antal direktiv innehållande miljökvalitetskrav i fråga om luft, vatten&lt;br&gt;och mark. Såväl gränsvärden som vägledande värden används i&lt;br&gt;direktiven. Gränsvärdena syftar i allmänhet direkt till att skydda&lt;br&gt;människomas hälsa. De uttrycks i fråga om luftföroreningar som halter&lt;br&gt;av vissa ämnen som inte får överskridas. Riktvärdena syftar i fråga om&lt;br&gt;luftvård mer till att tillgodose de långsiktiga miljökraven. Miljökvalitets-&lt;br&gt;direktiven innehåller i allmänhet också bestämmelser om att&lt;br&gt;medlemsländerna är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att&lt;br&gt;kravreglema i direktiven skall uppfyllas. I allmänhet är kraven förenade&lt;br&gt;med rapporteringsskyldighet till EU-kommissionen om direktiven inte&lt;br&gt;skulle uppfyllas inom angivna tidsgränser. I vissa fall föreligger en&lt;br&gt;skyldighet att samråda med grannländer. Bestämmelser finns också om&lt;br&gt;mät- och provtagningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv som har karaktären av miljökvalitetsnormer för luft är&lt;br&gt;Rådets direktiv (80/779/EEG) av den 15 juli 1980 om gränsvärden och&lt;br&gt;vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och&lt;br&gt;svävande partiklar, ändrat genom direktivet (89/427/EEG), direktiv&lt;br&gt;(82/884/EEG) av den 3 december 1982 om gränsvärde för bly i luften&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och direktiv (85/203/EEG) av den 7 mars 1985 om luftkvalitetsnormer Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;för kvävedioxid. I direktiv (80/779/EEG) om gränsvärden och&lt;br&gt;vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och&lt;br&gt;svävande partiklar samt i direktiv (85/203/EEG) om luftkvalitetsnormer&lt;br&gt;för kvävedioxid fastställs gränsvärden för svaveldioxid och svävande&lt;br&gt;partiklar respektive för kvävedioxid i luft i direktivens bilaga 1.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall säkerställa att koncentrationerna inte överstiger&lt;br&gt;detta gränsvärde. I bägge direktivens bilaga 2 fastställs vidare vägledande&lt;br&gt;värden för svaveldioxid och svävande partiklar respektive för&lt;br&gt;kvävedioxid i luft. Dessa värden skall tjäna som skydd för hälsa och&lt;br&gt;miljö på lång sikt. För områden där en medlemsstat anser att det är&lt;br&gt;nödvändigt att vidta särskilda åtgärder till skydd för miljön, skall lägre&lt;br&gt;värden än dessa vägledande värden fastställas. I direktiv (82/884/EEG)&lt;br&gt;om gränsvärde för bly i luften fastställs ett gränsvärde för bly i luften&lt;br&gt;som inte far överskridas. Enligt alla tre direktiven får strängare&lt;br&gt;gränsvärden införas och vidare skall medlemsstaterna upprätta&lt;br&gt;mätstationer för att få fram mätuppgifter för att kunna tillämpa&lt;br&gt;direktiven. Enligt ett nytt direktiv (96/62/EG) av den 27 september 1996&lt;br&gt;om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten skall nya gränsvärden&lt;br&gt;och tröskelvärden för luft fastställas för ett antal föroreningar som anges i&lt;br&gt;direktivets bilaga 1. De ämnen som omfattas av de tre här tidigare&lt;br&gt;nämnda direktiven bör enligt detta nya ramdirektiv behandlas först vid&lt;br&gt;översynen. Ramdirektivet har även regler om bl.a. att medlemsstaterna&lt;br&gt;skall vidta åtgärder för att uppnå målen enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även direktiv för kvalitetskrav beträffande vatten. När det&lt;br&gt;gäller dricksvatten är det dels direktiv (75/440/EEG) av den 16 juni 1975&lt;br&gt;om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning&lt;br&gt;av dricksvatten i medlemsstaterna, dels direktivet (80/778/EEG) om&lt;br&gt;kvaliteten på vatten avsett att använda som dricksvatten. Enligt&lt;br&gt;ytvattentäktdirektivet 75/440 skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att&lt;br&gt;se till att ytvatten uppfyller de krav på värden som fastställs enligt&lt;br&gt;direktivets artikel 3. Enligt den artikeln skall för provtagningspunkter&lt;br&gt;fastställas värden som skall gälla för ytvatten för parametrar enligt&lt;br&gt;direktivets bilaga 2. De värden som fastställs får inte vara mindre stränga&lt;br&gt;än de som anges i bilagans spalt I, men medlemsstaterna skall sträva efter&lt;br&gt;att tillämpa de strängare värden som finns i bilagans spalt G. Vidare skall&lt;br&gt;medlemsstaterna utarbeta ett åtgärdsprogram för förbättring av ytvatten. I&lt;br&gt;direktiven finns även regler om provtagning och mätning. Dessutom har&lt;br&gt;rådet utfärdat ett särskilt direktiv (79/869/EEG) av den 9 oktober 1979&lt;br&gt;om mätmetoder samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende&lt;br&gt;ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För badvatten finns direktiv (76/160/EEG) av den 8 december 1975&lt;br&gt;om kvaliteten på badvatten. Enligt direktivet skall medlemsstaterna för&lt;br&gt;alla badplatser eller för varje enskild badplats fastställa de värden som&lt;br&gt;skall gälla för badvatten i fråga om de parametrar som anges i bilagan till&lt;br&gt;direktivet. Direktivet gäller enligt artikel 1 allt rinnande eller stillastående&lt;br&gt;sötvatten och havsvatten, i vilket antingen bad uttryckligen är tillåtet eller&lt;br&gt;inte förbjudet och traditionellt utövas av ett stort antal badare, det gäller&lt;br&gt;dock inte vatten i simbassänger. Direktivet innehåller omfattande regler&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om provtagning. Det finns också två direktiv om kvalitet på fiskevatten,&lt;br&gt;dels direktiv (78/659/EEG) av den 18 juli 1978 om kvaliteten på sådant&lt;br&gt;sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla&lt;br&gt;fiskbestånden, dels direktiv (79/923/EEG) av den 30 oktober 1979 om&lt;br&gt;kvalitetskrav på skaldjursvatten. Enligt sötvattenfiskedirektivet 78/659&lt;br&gt;skall medlemsstaterna välja ut de vattendrag de anser behöver skyddas&lt;br&gt;eller förbättras i kvalitet. Vattendragen skall indelas i laxfiskvatten och&lt;br&gt;karpfiskvatten, vilket är vatten även för gädda, abborre och ål. För dessa&lt;br&gt;vattendrag skall enligt artikel 3 fastställas värden på parametrar som&lt;br&gt;anges i direktivets bilaga 1. De värden som fastställs far inte vara mindre&lt;br&gt;stränga än de i bilagans kolumn I och skall i mesta möjliga mån iaktta&lt;br&gt;värdena i kolumn G. Program skall fastställas för hur föroreningar skall&lt;br&gt;bekämpas och hur de utvalda vattendragen inom fem år efter urvalet&lt;br&gt;uppfyller de gränsvärden som fastställts enligt artikel 3. Provtagningar&lt;br&gt;skall göras, lägsta godkända frekvens anges i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skaldjursvattendirektivet (79/923/EEG) är tillämpligt på kustvatten&lt;br&gt;och bräckvatten som enligt vad som anges av medlemsstaterna behöver&lt;br&gt;skyddas eller förbättras för att göra det möjligt för skaldjur (blötdjur som&lt;br&gt;tillhör klasserna snäckor eller musslor) att leva och växa till i dessa&lt;br&gt;vatten och på så sätt bidra till en hög kvalitet på sådana skaldjurs-&lt;br&gt;produkter som direkt äts av människan. Direktivet innehåller liknande&lt;br&gt;regler som fiskevattendirektivet. Även enligt skaldjursdirektivet skall&lt;br&gt;enligt artikel 3 fastställas värden på parametrar som anges i en bilaga till&lt;br&gt;direktivet. De värden som fastställs far inte vara mindre stränga än de i&lt;br&gt;bilagans kolumn I och staterna skall sträva efter att nå värdena i kolumn&lt;br&gt;G. Program skall fastställas för att minska föroreningar och säkerställa att&lt;br&gt;de angivna vattnen inom sex år efter direktivets anmälan uppfyller de&lt;br&gt;värden som fastställts enligt artikel 3 och kolumnerna G och I i bilagan.&lt;br&gt;Vidare skall provtagning göras med vissa lägsta frekvenser som är&lt;br&gt;fastställda i bilagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör nämnas direktiv (91/676/EEG) av den 12 december 1991&lt;br&gt;om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Syftet med&lt;br&gt;direktivet är enligt artikel 1 att minska vattenförorening som orsakas eller&lt;br&gt;framkallas av nitrater som härrör från jordbruket och att förhindra&lt;br&gt;ytterligare sådan förorening. Medlemsstaterna skall för att uppnå en&lt;br&gt;allmän skyddsnivå mot föroreningar utarbeta riktlinjer för god&lt;br&gt;jordbrukssed utifrån en bilaga till direktivet som kan tillämpas av&lt;br&gt;jordbrukarna på frivillig basis. Medlemsstaterna skall vidare utifrån&lt;br&gt;kriterier i en annan bilaga förteckna vatten som är förorenade och ange&lt;br&gt;som känsliga områden alla områden från vilka avrinning sker till de&lt;br&gt;förtecknade områdena. Om medlemsstaten upprättar och tillämpar&lt;br&gt;åtgärdsprogram för att uppnå syftet med direktivet utifrån en tredje bilaga&lt;br&gt;behöver känsliga områden inte anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal av EG:s mer tekniska direktiv innehåller också&lt;br&gt;kvalitetsmål och kan ses som en form av kvalitetsnormer för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kravnivåer avseende miljöskydd som EG:s regler innehåller är&lt;br&gt;generellt sett uppfyllda genom den nuvarande svenska miljöpolitiken.&lt;br&gt;Endast sådana bestämmelser i de aktuella miljödirektiven som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i den svenska lagstiftningen och som innehåller direkta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;lagstiftning har ansetts kräva transformering till den svenska&lt;br&gt;rättsordningen. I propositionen med anledning av EES-avtalet (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:60, bet. 1992/92:JoU10, rskr. 1992/93:139) lämnade regeringen&lt;br&gt;en redovisning av vilka EG-direktiv på miljöområdet som föranledde&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder för genomförandet av EES-avtalet. Ändringar för att&lt;br&gt;tillgodose krav på miljökvalitetsnormer har som angetts tidigare gjorts i&lt;br&gt;14 a § hälsoskyddslagen. Regeringen fann då att den lagreglering som är&lt;br&gt;direkt nödvändig till följd av direktiven är föreskrifter om mätverk-&lt;br&gt;samheten och att denna reglering lämpligen borde ske genom tillägg i&lt;br&gt;hälsoskyddslagen. Regeringen konstaterade vidare att även om regler om&lt;br&gt;mätning av luftföroreningar införs med stöd av hälsoskyddslagen så är&lt;br&gt;det genom olika administrativa förfaranden, dvs. en kombination av&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, fysisk planering inklusive&lt;br&gt;trafikplanering och åtgärder vid genomförandet av planerna i form av&lt;br&gt;förbud som en norm i praktiken kan iakttas. En kvalitetsnorm kan därför&lt;br&gt;i första hand bli styrande för myndigheternas verksamhet och endast&lt;br&gt;indirekt beröra medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i samband med medlemskapet i EES och EU ansett att&lt;br&gt;det inte krävs några särskilda åtgärder för att i Sverige kunna minska&lt;br&gt;halterna av luftföroreningar så att gränsvärden och vägledande värden i&lt;br&gt;miljökvalitetsdirektiven inte överskrids. Även om direktiven alltså inte&lt;br&gt;kräver åtgärder i form av lagstiftning för att minska luftföroreningar&lt;br&gt;krävdes enligt EES-avtalet och senare vårt medlemskap i EU att vi&lt;br&gt;anpassar vår lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som&lt;br&gt;finns i direktiven. Som redogjorts för har ytterligare lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas bör att kommissionen har lämnat ett förslag på ramdirektiv&lt;br&gt;för vattenresurser som skall ersätta direktiv (75/440/EEG) om den&lt;br&gt;kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av&lt;br&gt;dricksvatten i medlemsstaterna, direktiv (79/869/EEG) om mätmetoder&lt;br&gt;samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricks-&lt;br&gt;vattenframställning i medlemsstaterna, direktiv (78/659/EEG) om&lt;br&gt;kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att&lt;br&gt;upprätthålla fiskbestånden, direktiv (79/923/EEG) om kvalitetskrav på&lt;br&gt;skaldjursvatten samt grundvattendirektivet (80/68/EEG). Det sistnämnda&lt;br&gt;direktivet behandlas i avsnitt 4.14.2. Ramdirektivet, som planeras vara&lt;br&gt;klart att anta för rådet sommaren 1998, skall även ersätta rådets beslut&lt;br&gt;77/795/EEG av den 12 december 1977 om ett gemensamt förfarande för&lt;br&gt;utbyte av information om kvaliteten på sött ytvatten inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom de regler om miljökvalitets-&lt;br&gt;normer som regeringen nu föreslår i miljöbalken kommer samtliga EG-&lt;br&gt;direktiv om miljökvalitetsnormer att kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen har under de senaste åren ändrat karaktär. Skade-&lt;br&gt;effekterna är mer storskaliga än tidigare och orsakssammanhangen mer&lt;br&gt;komplicerade. De diffusa utsläppen från jordbruk, biltrafik m.m. har fatt&lt;br&gt;allt större betydelse. Även miljöförhållandena i andra länder påverkar vår&lt;br&gt;egen situation i hög grad. Utöver den nuvarande individuella prövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns det därför behov av mer samordnade miljöinsatser och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kostnadseffektiva lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett behov av att komplettera hänsynsreglema i 2 kap.&lt;br&gt;miljöbalken med normer som mer direkt avser miljötillståndet. Det är en&lt;br&gt;förutsättning för att flera av de miljöpolitiska målen skall kunna följas&lt;br&gt;upp. Ett miljöarbete som bygger på att mäta miljökvalitet stämmer bättre&lt;br&gt;överens med sådana övergripande miljömål som är formulerade som&lt;br&gt;kvalitetsmål. Ett sådant system bör också kunna skapa förutsättningar för&lt;br&gt;en bättre styrning och prioritering av miljöinsatserna i landet och&lt;br&gt;internationellt och ge underlag för strävandena att inom vissa områden&lt;br&gt;samordna miljöinsatserna mot en maximal miljöeffekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan sägas att det finns ett stort antal gräns- och riktvärden&lt;br&gt;avseende vad som skall regleras i miljöbalken. Dessa har tagits fram efter&lt;br&gt;olika principer. Det föreligger därför ett behov av samordning för att&lt;br&gt;klarlägga vilken lägsta miljökvalitet som kan godtas utifrån&lt;br&gt;vetenskapliga kriterier. Ett system med miljökvalitetsnormer bör kunna&lt;br&gt;vara ett sätt att täcka detta behov. En prioritering av vilka normer som&lt;br&gt;bör tas fram måste ske. När regeringen skall bestämma&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer bör det i första hand vara de krav på normer som&lt;br&gt;uppställs i EG-direktiv som skall utgöra utgångspunkten. Denna fråga&lt;br&gt;berörs också i författningskommentaren till 5 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att miljökvalitetsnormer är någonting nytt och att&lt;br&gt;normerna kan gälla stora områden, både flera kommuner och flera län&lt;br&gt;eller hela landet, ges regeringen rätten att utfärda miljökvalitetsnormema.&lt;br&gt;I de fall EG-direktiv medför att en miljökvalitetsnorm måste föreskrivas,&lt;br&gt;får dock regeringen överlåta till en myndighet att meddela normen i de&lt;br&gt;fall de värden som skall föreskrivas helt överensstämmer med dem i&lt;br&gt;rättsakten från EU.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.10.2 Utformningen av miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljökvalitetsnormer skall vara föreskrifter om&lt;br&gt;lägsta godtagbara miljökvalitet i fråga om mark, vatten, luft eller&lt;br&gt;miljön i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag att en norm kan avse förekomst av någon&lt;br&gt;viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av&lt;br&gt;miljötillståndet begränsas dock till vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Koncessionsnämnden anser att tillämpningen på&lt;br&gt;nytillkommande verksamheter inte föranleder problem men att&lt;br&gt;tillämpningen på befintlig verksamhet starkt kan ifrågasättas. Även Svea&lt;br&gt;hovrätt har liknande synpunkter och anser att ingripanden mot pågående&lt;br&gt;verksamhet kan resultera i krav på ersättning. Industriförbundet och SAF&lt;br&gt;anser att den praktiska tillämpningen måste förtydligas samt att större&lt;br&gt;respekt måste visas för befintliga tillstånd. Kraftverksföreningen har&lt;br&gt;liknande synpunkter samt anser vidare att 6 kap. 2 § 4 i betänkandet som&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0345/prop_199798__45-2.png" style="width:13pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;innebär möjlighet att föreskriva om högsta eller lägsta nivå eller värde Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;för vattenstånd eller flöde i vattensystem, vattendrag eller delar av dem&lt;br&gt;bör utgå ur balken. Även Jordbruksverket anser att sådana kvalitets-&lt;br&gt;normer för vatten gällande för hela landet eller stora regioner inte är&lt;br&gt;tillämpliga. Länsstyrelsen i Kristianstads län ser dock med tillfreds-&lt;br&gt;ställelse på att normerna föreslås omfatta även nivåer för vattenstånd och&lt;br&gt;flöde i vattendrag. Naturvårdsverket anser att det är utmärkt att det i&lt;br&gt;betänkandet slås fast att miljökvalitetsnormer även kan användas för att&lt;br&gt;bevara biologisk mångfald men anser vidare att förutsättningarna för&lt;br&gt;biologisk mångfald inte ryms inom de fyra punkterna i 6 kap. 2 § i&lt;br&gt;betänkandet. Naturvårdsverket föreslår därför att det läggs till en femte&lt;br&gt;punkt med innebörd att högsta eller lägsta förekomst i miljön av fysiska&lt;br&gt;eller biologiska eller andra förutsättningar för biologisk mångfald skall&lt;br&gt;kunna anges. Länsstyrelsen i Värmlands län anser också att en norm bör&lt;br&gt;kunna omfatta naturvärden eller olika aspekter på biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarnas Riksförbund motsätter sig att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer för skydd av den biologiska mångfalden utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal länsstyrelser, däribland de i Östergötlands och Skaraborgs&lt;br&gt;län, har betonat att deras arbete med den regionala miljöstrategin,&lt;br&gt;STRAM, kan utgöra ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. Borås kommun har haft samma synpunkt. SMHI&lt;br&gt;anser att lagförslaget inte medger användning av de effektkriterier som&lt;br&gt;forskningen kan komma med i framtiden och att förslaget därför inte&lt;br&gt;ligger i linje med utvecklingsarbetet inom framför allt Oslo- och&lt;br&gt;Pariskommissionerna. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala univer-&lt;br&gt;sitet är kritisk och anser att en allvarlig brist är att utländska erfarenheter&lt;br&gt;inte analyserats samt att det är oklart vilken rättsverkan&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer har och hur de skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lägsta godtagbara miljökvalitet kan&lt;br&gt;fastställas enligt två olika principer. Vad som skall anses vara godtagbar&lt;br&gt;miljökvalitet kan enligt ett synsätt grundas på enbart kunskaper om vad&lt;br&gt;människan och naturen kan anses tåla i fråga om störningar av olika slag.&lt;br&gt;Alternativt kan de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vägas in&lt;br&gt;redan i samband med att godtagbar miljökvalitet fastställs. I båda fallen&lt;br&gt;måste dock en bedömning av vad som kan anses vara godtagbart göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att en godtagbar miljökvalitet bör, som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslagit, fastställas enbart enligt det första&lt;br&gt;alternativet, dvs. utifrån kunskaper om vad människan och naturen tål&lt;br&gt;utan hänsyn till tekniska och ekonomiska förhållanden. Då ges klar&lt;br&gt;information om de faktiska miljöriskerna och det skapas incitament för&lt;br&gt;ett fortsatt miljöförbättringsarbete i Sverige. Tekniska och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden kan däremot sedan ha betydelse för vilka åtgärder som kan&lt;br&gt;och bör vidtas med anledning av miljökvalitetsnormen då dessa åtgärder&lt;br&gt;bör vara så kostnadseffektiva som möjligt. Bedömningen av vad som kan&lt;br&gt;anses utgöra godtagbar miljökvalitet måste givetvis ske med största&lt;br&gt;omsorg. Vad gäller hälsoskydd måste en särskilt betryggande&lt;br&gt;säkerhetsmarginal tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall det finns skäl att fastställa lägsta godtagbara miljökvalitet skall&lt;br&gt;föreskrifter i vilka denna anges meddelas och dessa skall vara styrande. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de fall det finns skäl att fastställa miljökvalitetsmål även då det inte finns&lt;br&gt;förutsättningar för att meddela en miljökvalitetsnorm, bör detta ske i&lt;br&gt;form av riktlinjer. Sådana riktlinjer bör därför inte regleras i samband&lt;br&gt;med regleringen av miljökvalitetsnormer. Som tidigare nämnts finns&lt;br&gt;redan idag ett stort antal sådana riktlinjer framtagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökvalitetsnorm skall avse ett visst geografiskt område eller hela&lt;br&gt;landet. Området den omfattar kan alltså vara av mycket olika storlek.&lt;br&gt;Normen kan omfatta exempelvis ett vattendrag, en del av en kommun&lt;br&gt;eller hela kommunen, flera kommuner eller flera län. Normen kan även&lt;br&gt;omfatta vissa typer av områden. Som flera remissinstanser bl.a.&lt;br&gt;Naturvårdsverket och SGU har berört, kan de givetvis även gälla&lt;br&gt;förorenade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall ange de fororeningsnivåer eller&lt;br&gt;störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter&lt;br&gt;av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för&lt;br&gt;påtagliga olägenheter. Naturvårdsverket föreslår i sitt remissvar att orden&lt;br&gt;&amp;quot;av betydelse&amp;quot; skall strykas eftersom det enligt verket innebär att&lt;br&gt;påverkan på känsliga grupper av människor accepteras. Detta är dock en&lt;br&gt;missuppfattning av förslaget. Förslaget innebär för det första att det för&lt;br&gt;människor räcker med olägenheter av betydelse medan det för miljön och&lt;br&gt;naturen krävs påtagliga olägenheter. Alltså krävs det lägre&lt;br&gt;fororeningsnivåer eller störningsnivåer för människor än för miljön och&lt;br&gt;naturen. Dessutom är avsikten, vilket även angetts i&lt;br&gt;författningskommentaren, att när miljökvalitetsnormer fastställs skall&lt;br&gt;beaktas vad den känsligaste delen av befolkningen samt de mest känsliga&lt;br&gt;ekosystemen kan utsättas för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer får avse högsta eller lägsta förekomst i mark, yt-&lt;br&gt;och grundvatten, luft eller miljön i övrigt av kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer, som inte får överskridas eller underskridas efter&lt;br&gt;en viss tidpunkt. Normer kan även avse högsta nivå för buller, skakning,&lt;br&gt;ljus, strålning eller annan sådan miljöstörning som inte får överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SMHI skriver i sitt remissvar att utsläppsvillkor uttryckta som&lt;br&gt;koncentrationer eller mängd per tidsenhet är trubbiga instrument som inte&lt;br&gt;säger något om effekterna i miljön. SMHI anser att en styrning genom&lt;br&gt;effekttermer skulle göra det möjligt att bättre skydda miljön men att det i&lt;br&gt;praktiken ännu stöter på stora svårigheter, då sambandet mellan dos och&lt;br&gt;effekt inte är särskilt väl kända. När det gäller SMHI:s farhågor att&lt;br&gt;lagförslaget inte medger användning av de effektkriterier som&lt;br&gt;forskningen kan komma med i framtiden och att förslaget därför inte&lt;br&gt;ligger i linje med utvecklingsarbetet inom framför allt Oslo- och Paris-&lt;br&gt;kommissionerna, vill regeringen understryka att miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;inte är utsläppsvillkor uttryckta som koncentrationer eller mängd per&lt;br&gt;tidsenhet. Normerna skall inte reglera vad som är tillåtet att släppa ut,&lt;br&gt;dvs. utsläppsmängder utan ange den miljökvalitet som skall finnas, den&lt;br&gt;högsta mängd eller belastning som får förekomma i miljön uttryckt&lt;br&gt;exempelvis som högsta eller lägsta förekomst av en viss kemisk produkt.&lt;br&gt;En norm skall som angetts tidigare bestämmas utifrån vad människan&lt;br&gt;och naturen tål utan hänsyn till tekniska och ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;Detta kan sedan i sin tur innebära att utsläppen i det område som normen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser måste begränsas på olika sätt för att se till att normen inte&lt;br&gt;överträds. Då bör givetvis hänsyn tas till vilka effekter olika utsläpp har&lt;br&gt;på belastningen och hur dessa påverkar möjligheterna att uppnå den&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm som har bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem eller&lt;br&gt;vattendrag föreslås kunna anges i normer. Denna sista punkt bygger&lt;br&gt;ursprungligen på ett förslag från Miljöskyddskommittén i&lt;br&gt;följdlagstiftningsbetänkandet Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU&lt;br&gt;1994:96) och som Miljöbalksutredningen omarbetat något. Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen anser att möjligheten att föreskriva om sådana normer bör&lt;br&gt;utgå ur balken, eftersom i efterhand utfärdade miljökvalitetsnormer kan&lt;br&gt;komma att spoliera de vattendomar som gäller i vattensystem.&lt;br&gt;Jordbruksverket skriver att sådana normer i och för sig kan ha betydelse&lt;br&gt;för vattnets kvalitet, men kan också kräva radikala ingrepp i naturen för&lt;br&gt;att uppnås. Verket anser att de av utredningen aktualiserade problemen&lt;br&gt;med bevattningsuttag är mycket lokalt betingade och att sådana normer&lt;br&gt;gällande för hela landet eller stora regioner därför inte är tillämpliga.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län ser dock med tillfredsställelse på att&lt;br&gt;normerna föreslås omfatta även nivåer för vattenstånd och flöde i&lt;br&gt;vattendrag. Länsstyrelsen anser att en tillämpning i detta avseende bör&lt;br&gt;kunna ersätta en stor del av tillståndsprövningen av bevattningsuttag och&lt;br&gt;bör kunna underlätta tillsynen av sådana samt att bestämmelsen bör&lt;br&gt;kompletteras med möjlighet att ange nivån för grundvattenstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Kraftverksföreningen anfört bör inte föranleda att bestämmelsen&lt;br&gt;utgår eftersom en miljökvalitetsnorm inte automatiskt tar över meddelade&lt;br&gt;tillstånd. Däremot kan en norm medföra att tillstånden måste omprövas.&lt;br&gt;Inte heller vad Jordbruksverket anfört utgör skäl att låta bestämmelsen&lt;br&gt;utgå eftersom de normer som här kan bli aktuella troligtvis kommer att&lt;br&gt;omfatta enskilda vattendrag eller mindre områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår som tidigare nämnts ett arbete inom EU med att ta fram ett&lt;br&gt;ramdirektiv för vattenresurser. Detta kommer enligt det förslag från&lt;br&gt;kommissionen som föreligger att omfatta såväl ytvatten som grundvatten&lt;br&gt;och direktivet är avsett att främja en hållbar utveckling både när det&lt;br&gt;gäller kvalitet och kvantitet beträffande vatten. Därför är det lämpligt att i&lt;br&gt;enlighet med Länsstyrelsens i Kristianstads län förslag utöka bestäm-&lt;br&gt;melsen till att även omfatta nivån för grundvattenstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas normalt skäl att meddela miljökvalitetsnormer i de fall där&lt;br&gt;den föreliggande miljökvaliteten väl ryms inom gränsen för vad som får&lt;br&gt;betraktas som godtagbart och miljöutvecklingen i området inte heller är&lt;br&gt;sådan att det finns en risk för att denna gräns överskrids.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer skall dock alltid meddelas om det krävs för att&lt;br&gt;Sveriges internationella förpliktelser skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen skall bestämma miljökvalitetsnormer bör det som&lt;br&gt;angetts tidigare i första hand vara de krav på normer som uppställs i EG-&lt;br&gt;direktiv som skall utgöra utgångspunkten. Vidare bör bl.a. de mätresultat&lt;br&gt;och andra data som den nationella och regionala miljöövervakningen&lt;br&gt;regelbundet tar fram om miljötillståndet i landet utgöra en viktig del av&lt;br&gt;beslutsunderlaget. Dessutom bör som ett flertal länsstyrelser har betonat,&lt;br&gt;däribland de i Östergötlands och Skaraborgs län, länsstyrelsernas arbete&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med den samlade regionala miljöstrategin (STRAM) kunna utgöra ett&lt;br&gt;underlag för arbetet med miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en norm utfördas som inte föranleds av ett EG-direktiv bör en&lt;br&gt;konsekvensanalys göras. En sådan analys bör avse både vad en norm&lt;br&gt;skulle medföra för samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser&lt;br&gt;för verksamhetsutövare samt vad konsekvenserna skulle bli om någon&lt;br&gt;norm inte utfärdades. Då bör givetvis även analyseras om andra åtgärder&lt;br&gt;än utfärdande av en norm kan vidtas som är tillräckliga för att komma till&lt;br&gt;rätta med den förorenings- eller stömingssituation som föreligger. I&lt;br&gt;samband med att en norm utfärdas bör även göras en särskild beräkning&lt;br&gt;av de kostnader som kan antas uppkomma med anledning av åtgärder&lt;br&gt;som är nödvändiga för att normen skall kunna iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökvalitetsnorm bör rikta sig mot myndigheter och kommuner&lt;br&gt;och skall vara bindande såtillvida att kommunerna och myndigheterna är&lt;br&gt;skyldiga att i sin prövning av tillåtlighets-, tillstånds- och anmälnings-&lt;br&gt;ärenden samt dispenser och godkännanden säkerställa att normen&lt;br&gt;uppfylls. Detta gäller även vid tillsyn och andra åtgärder.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheterna skall se till att verksamheter inte bedrivs så att de&lt;br&gt;medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Kommuner och&lt;br&gt;myndigheter skall även iaktta normer vid planering och planläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om miljökvalitetsnormer bör förutom utifrån kraven i&lt;br&gt;EG-rättsakter bestämmas utifrån det miljötillstånd och den miljökvalitet&lt;br&gt;som eftersträvas och som har ställts upp t.ex. av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall kunna användas dels för att komma till rätta&lt;br&gt;med rådande miljöproblem, dels för att undvika framtida. Om de&lt;br&gt;fastläggs utifrån den princip som här förordats saknas anledning att&lt;br&gt;tillämpa olika miljökvalitetsnormer vid prövningen av befintliga och nya&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa de storregionala och globala miljöproblemen krävs&lt;br&gt;internationella åtgärder. Om Sverige har normer för miljökvalitet och&lt;br&gt;dessa överskrids eller inte kan uppnås på grund av föroreningar som&lt;br&gt;kommer från andra länder kan detta utgöra ett argument för gemensamt&lt;br&gt;genomförande av olika miljöåtgärder och användas vid förhandlingar för&lt;br&gt;att påverka den internationella miljöpolitiken inom EU och i andra&lt;br&gt;internationella sammanhang. De direktiv om miljökvalitet som hittills&lt;br&gt;tagits fram inom EU, och som i första hand avser skyddet av hälsan,&lt;br&gt;verkar i viss mån ha anpassats till tekniska och ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;Direktiven om miljökvalitet har emellertid karaktären av minimiregler&lt;br&gt;och Sverige kan därför, även efter vårt medlemskap i EU, fastställa&lt;br&gt;strängare värden om det finns skäl för det. Detta framgår också numera&lt;br&gt;av 14 a § andra stycket hälsoskyddslagen beträffande gränsvärden för&lt;br&gt;luftföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer knutna till naturen och den biologiska mångfalden Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslog även att det i en norm skulle kunna anges&lt;br&gt;högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av&lt;br&gt;någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av&lt;br&gt;tillståndet i miljön. En sådan organism skulle alltså fungera som en&lt;br&gt;indikator på tillståndet i miljön. En bedömning av miljökvaliteten skulle&lt;br&gt;då kunna ske genom att mäta ekosystemens sammansättning, t.ex.&lt;br&gt;förekomsten av arter eller deras individantal samt olika förändringar i&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har tagit upp frågan om miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;avsedda för att skydda den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket&lt;br&gt;anser att det är utmärkt att det i betänkandet slås fast att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer även kan användas för att bevara biologisk&lt;br&gt;mångfald men anser att förutsättningarna för biologisk mångfald inte&lt;br&gt;ryms inom de fyra punkterna i utredningens förslag till 6 kap. 2 § som&lt;br&gt;anger vad en norm kan avse. Det kan enligt verket gälla miljökvalitet i&lt;br&gt;form av landskapselement, biotoper och habitat, substrat (t.ex. död ved)&lt;br&gt;m.m. Därför föreslår verket ett tillägg av en femte punkt att högsta eller&lt;br&gt;lägsta förekomst i miljön av fysiska eller biologiska eller andra&lt;br&gt;förutsättningar för biologisk mångfald skulle kunna anges.&lt;br&gt;Länsstyrelserna i Värmlands och Skaraborgs län anser att en norm bör&lt;br&gt;kunna omfatta naturvärden eller olika aspekter på biologisk mångfald.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det bör&lt;br&gt;finnas möjlighet att som miljökvalitetsnorm föreskriva ett visst minsta&lt;br&gt;antal individer av viss art (t.ex. för visst rovdjur) eller visst antal biotoper&lt;br&gt;av visst slag i ett område. LRF och Skogsägarnas Riksförbund motsätter&lt;br&gt;sig att miljökvalitetsnormer för skydd av den biologiska mångfalden&lt;br&gt;utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall som framgått tidigare ange de&lt;br&gt;fororeningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för&lt;br&gt;eller miljön eller naturen kan belastas med utan fara. Detta innebär att&lt;br&gt;redan av det skälet är de förutsättningar som Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Fakultetsnämnden m.fl. föreslår i sina remissvar, t.ex. biotoper och&lt;br&gt;habitat, inte lämpliga att föreskriva i en norm. Förutsättningarna för att&lt;br&gt;sådana skall bevaras och bildas uppnås genom att fororeningsnivåer och&lt;br&gt;störningsnivåer hålls på en för dessa ofarlig nivå. Biotoper och habitat&lt;br&gt;m.fl. far dessutom skydd genom andra regler i balken, framför allt&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 och 8 kap. om skydd av områden och skydd av djur-&lt;br&gt;och växtarter. Avsikten med den av utredningen föreslagna punkten att i&lt;br&gt;en norm skulle kunna anges förekomsten i naturen av någon viss&lt;br&gt;organism till ledning för bedömningen av tillståndet i miljön har aldrig&lt;br&gt;varit att exempelvis biotoper och habitat i sig skulle kunna föreskrivas i&lt;br&gt;en norm. LRF:s och Skogsägarnas synpunkter ger intryck av att även de&lt;br&gt;uppfattat förslaget så, vilket skulle kunna förklara deras farhågor som&lt;br&gt;alltså varit obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika tolkningar som remissinstanserna gjort visar dock enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning att bestämmelsen att i en norm skulle kunna&lt;br&gt;anges högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft eller miljön i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt av någon viss organism som kan tjäna till ledning för Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;bedömningen av tillståndet i miljön fortfarande förefaller svårtolkad och&lt;br&gt;uppfattas olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer avseende organismer till ledning för&lt;br&gt;bedömningen av tillståndet i miljön kan vara ett värdefullt instrument i&lt;br&gt;miljöarbetet. Det gäller framför allt beträffande vattenlevande&lt;br&gt;organismer. Redan i dag mäter tillsynsmyndigheter förekomsten av&lt;br&gt;organismer av olika slag som kan tjäna som indikatorer av tillståndet i&lt;br&gt;miljön, framför allt i vatten. Sådana mätningar har visat sig vara&lt;br&gt;betydelsefulla för att kunna bedöma miljötillståndet. Med hänsyn till de&lt;br&gt;olika uppfattningar som har redovisats bland remissinstanserna är det&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning lämpligt att nu begränsa möjligheterna att&lt;br&gt;föreskriva om normer för s.k. bioindikatorer till yt- och grundvatten.&lt;br&gt;Exempel på sådana indikatorer kan vara förekomsten av alger i insjöar&lt;br&gt;eller kustvatten som kan utnyttjas som mått på vattnets näringstillstånd.&lt;br&gt;När det gäller frågan om att kunna föreskriva om normer avseende&lt;br&gt;bioindikatorer beträffande mark, luft och miljön i övrigt bör ytterligare&lt;br&gt;erfarenheter av miljökvalitetsnormer ha vunnits innan det kan bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning ryms förutsättningarna för biologisk&lt;br&gt;mångfald inom de tre punkterna i 5 kap. 2 § andra stycket beträffande&lt;br&gt;vad en norm kan ange. Enligt paragrafens p. 1 kan i en norm anges&lt;br&gt;högsta eller lägsta förekomst i mark, yt- och grundvatten, luft eller miljön&lt;br&gt;i övrigt av kemiska produkter eller biotekniska organismer. Som framgår&lt;br&gt;av författningskommentaren till den paragrafen kan det exempelvis vara&lt;br&gt;halten av vissa tungmetaller såsom bly, kadmium eller kvicksilver. Det&lt;br&gt;kan också vara halten av svavel- och kvävedioxid, syrehalten eller pH-&lt;br&gt;värdet. Det innebär att många av de förutsättningar som krävs för&lt;br&gt;biologisk mångfald kan regleras genom miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;exempelvis pH-värdet i en sjö. Miljökvalitetsnormer avsedda att skydda&lt;br&gt;den biologiska mångfalden kan alltså, som avsikten var även med&lt;br&gt;utredningens förslag, utfördas för exempelvis luft inom ett område eller&lt;br&gt;för ett visst vattendrag som är så förorenat eller försurat att någon art kan&lt;br&gt;befaras slås ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan anses vara godtagbar miljökvalitet måste anpassas till de&lt;br&gt;lokala förhållandena. Detta kan illustreras med de skillnader i fråga om&lt;br&gt;övergödningseffekter som finns mellan sötvattenmiljöer och&lt;br&gt;havsvattenmiljöer. De ämnen som i första hand är aktuella i&lt;br&gt;sammanhanget är fosfor- och kväveföreningar. Den fosfor som tillförs&lt;br&gt;vattendragen kommer i stor utsträckning från bostäder, livsmedels-&lt;br&gt;industrier och jordbruk. Merparten av det kväve som tillförs vattendragen&lt;br&gt;kommer från nedfall av luftföroreningar från biltrafiken och jordbruket.&lt;br&gt;De aktuella gödningsämnena har emellertid olika stor betydelse i&lt;br&gt;sötvatten- respektive havsvattenmiljöer. Tillgången på fosfor har en&lt;br&gt;avgörande betydelse för tillväxten av biologiskt material i sjöar medan&lt;br&gt;kväveföreningar har större betydelse i havsmiljöerna. Således kan olika&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer behövas beroende på vilken miljö det är frågan om.&lt;br&gt;Sjöar uppvisar dessutom stora skillnader sinsemellan. I en naturligt&lt;br&gt;näringsrik sjö är fosforhalterna normalt högre än i en naturligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del /&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsfattig sjö. Vad som kan anses vara godtagbar miljökvalitet måste Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;därför fastställas för varje naturgeografisk enhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.10.3 Tillämpningen av miijökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Myndigheter och kommuner skall säkerställa&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormer som har meddelats uppfylls när de prövar&lt;br&gt;tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälnings-&lt;br&gt;ärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Kommuner och&lt;br&gt;myndigheter skall även iaktta normer vid planering och planläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall inte få beviljas för verksamheter som medverkar till&lt;br&gt;att en miljökvalitetsnorm överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd skall få omprövas i vissa avseenden om en verksamhet&lt;br&gt;med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram skall upprättas av regeringen eller myndigheter&lt;br&gt;som regeringen bestämmer såsom länsstyrelser eller kommuner, om&lt;br&gt;det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas eller krävs&lt;br&gt;enligt en rättsakt från EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åtgärdsprogram skall få omfatta all verksamhet som kan påverka&lt;br&gt;de fororeningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas&lt;br&gt;för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller&lt;br&gt;naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall få föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen hade dock föreslagit att åtgärdsprogram skulle kunna&lt;br&gt;överklagas till regeringen av enskilda och organisationer. Vidare&lt;br&gt;föreslogs att ett tillstånd skulle kunna inte bara omprövas utan även&lt;br&gt;återkallas om en verksamhet påtagligt medverkar till att en norm&lt;br&gt;överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten kan inte godta att en kommun&lt;br&gt;kan få upprätta ett åtgärdsprogram som kan omfatta militär verksamhet&lt;br&gt;och föreslår att 5 § kompletteras så att det lägst är länsstyrelserna som&lt;br&gt;kan upprätta åtgärdsprogram som berör Försvarsmakten. Vägverket anser&lt;br&gt;att väghållaren i stället för kommunen skall bedöma vilka åtgärder som&lt;br&gt;ett åtgärdsprogram skall innehålla. Räddningsverket pekar på att de&lt;br&gt;eventuella följderna av en olycka med tillfälligt men kraftigt förhöjda&lt;br&gt;utsläppsnivåer bör beaktas vid bedömningen av om en miljökvali-&lt;br&gt;tetsnorm är uppfylld. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;anser att åtgärdsprogrammens rättsverkan är oklar. Naturvårdsverket&lt;br&gt;anser att ett åtgärdsprogram alltid bör beslutas av en politisk instans.&lt;br&gt;Flera länsstyrelser anser att om en norm omfattar flera län, bör beslut om&lt;br&gt;åtgärdsprogram kunna fattas gemensamt av de berörda länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Myndigheter och kommuner skall&lt;br&gt;säkerställa att miljökvalitetsnormer som har meddelats uppfylls när de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;anmälningsärenden samt utövar tillsyn och meddelar föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av att de då ser till att verksamheter&lt;br&gt;bedrivs så att miljökvalitetsnormer kan uppfyllas och i framtiden bör en&lt;br&gt;verksamhet inte tillåtas, om den skulle medföra att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;inom ett geografiskt område överskrids. Kommuner och myndigheter&lt;br&gt;skall även iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger. Det&lt;br&gt;innebär att planering och planläggning skall göras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;möjligheterna att uppfylla normerna underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller befintlig pågående verksamhet bör det i framtiden inte vara&lt;br&gt;acceptabelt att en miljökvalitetsnorm inom ett geografiskt område&lt;br&gt;överträds. En skyldighet att utföra mätningar eller på annat sätt&lt;br&gt;kontrollera om så är fallet föreligger för tillsynsmyndigheten om det kan&lt;br&gt;antas att en miljökvalitetsnorm överträds. Att kontrollera på annat sätt än&lt;br&gt;genom mätningar kan vara att göra modell- och balansberäkningar.&lt;br&gt;Genom sådana kan ibland omfattande och kostsamma mätningar&lt;br&gt;undvikas och därigenom kan också olika väderförhållanden bättre&lt;br&gt;simuleras. Sker ett överskridande bör olika åtgärder vidtas för att normen&lt;br&gt;skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall överskridandet av föreskriven lägsta godtagbara miljökvalitet&lt;br&gt;orsakas av en enskild verksamhet bör tillsynsmyndigheterna ingripa och&lt;br&gt;besluta om åtgärder eller andra försiktighetsmått vid anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall kommer förhållandena att vara sådana att den sammanlagda&lt;br&gt;miljöpåverkan från många olika verksamheter i ett område är så stor att&lt;br&gt;den inte ryms inom den miljökvalitet som har fastställts som godtagbar. I&lt;br&gt;dessa fall räcker det inte att ingripa mot enskilda verksamheter. Då bör&lt;br&gt;vad Miljöbalksutredningen kallat ett åtgärdsprogram upprättas med syfte&lt;br&gt;att nedbringa olägenheterna så att angiven miljökvalitet kan uppnås och&lt;br&gt;normen kan uppfyllas inom den tidpunkt som angetts. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet skriver i sitt remissvar att i&lt;br&gt;miljökvalitetsdirektiven används begreppet åtgärdsplan. Fakultets-&lt;br&gt;nämnden anser att begreppet åtgärdsplan bättre motsvarar vad som&lt;br&gt;behövs för en samordnad administrering och genomförande av miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer och att det inte finns anledning att införa ett nytt begrepp&lt;br&gt;när det redan finns ett ändamålsenligt begrepp i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att när det gäller EU:s miljökvalitetsdirektiv&lt;br&gt;är det riktigt att det i flera av dessa används begreppet åtgärdsplan eller&lt;br&gt;plan, t.ex. i direktiv 75/440/EEG om kvalitet på ytvatten som är avsett för&lt;br&gt;framställning av dricksvatten, direktiv 82/884/EEG om gränsvärde för&lt;br&gt;bly i luften och direktiv 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för&lt;br&gt;kvävedioxid. Det finns dock även exempel på direktiv där uttrycket&lt;br&gt;åtgärdsprogram eller program används t.ex. i direktiv 91/676/EEG om&lt;br&gt;skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket och&lt;br&gt;sötvattenfiskedirektivet 78/659/EEG. I kommissionens förslag till&lt;br&gt;ramdirektiv för vattenresurser som skall ersätta bl.a. direktiv 75/440/EEG&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ytvattenkvalitet och direktiv 78/659/EEG om sötvattenfiske finns&lt;br&gt;båda uttrycken använda. I förslaget finns bestämmelser om mera&lt;br&gt;övergripande planer och i dessa skall ingå bl.a. mera detaljerade åtgärds-&lt;br&gt;program (programme of measures). I det nya luftramdirektivet 96/62/EG&lt;br&gt;anges att en plan eller ett program skall utarbetas. Begreppen plan och&lt;br&gt;program far anses vara i stort sett likvärdiga och i remissen valde&lt;br&gt;regeringen att använda begreppet åtgärdsplan. Med hänsyn till att båda&lt;br&gt;används i kommissionens förslag till ramdirektiv för vatten, där&lt;br&gt;åtgärdsprogram avser sådana som omfattar mer detaljerade åtgärder&lt;br&gt;väljer regeringen att nu, som Miljöbalksutredningen föreslog, använda&lt;br&gt;uttrycket åtgärdsprogram för sådana. Som framgår längre fram kommer&lt;br&gt;även begreppet åtgärdsplaner att användas, men det avser då mera&lt;br&gt;övergripande planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet skriver i sitt yttrande att i remissens motiv inte berörts frågan&lt;br&gt;i vad mån en plan, alltså vad som i propositionen kallas program, skall&lt;br&gt;anses utgöra föreskrifter i den mening som avses i 8 kap.&lt;br&gt;regeringsformen samt utvecklar detta på följande sätt: &amp;quot;Spörsmålet i vad&lt;br&gt;mån planer av olika slag skall anses utgöra föreskrifter har emellertid fått&lt;br&gt;en ingående belysning i samband med tillkomsten av plan- och&lt;br&gt;bygglagstiftningen (se främst prop. 1985/86:1 s. 89 ff och bilaga 10 s.&lt;br&gt;209 ff, BoU 1986/87:1 s. 17 ff och 453 ff samt KU 1985/86:8 y). Vad&lt;br&gt;som därvid stod i blickpunkten var bl.a. den konstitutionella valören av&lt;br&gt;en sådan översiktsplan som varje kommun enligt 1 kap. 3 § plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) är skyldig att upprätta och som skall omfatta hela&lt;br&gt;kommunens område. Under lagstiftningsärendets slutskede eftersträvades&lt;br&gt;att ge reglerna om översiktsplan en sådan avfattning att en plan av detta&lt;br&gt;slag inte skulle kunna uppfattas som bindande direktiv och således inte&lt;br&gt;vara att hänföra till föreskrifter (BoU 1986/87:1 s. 28 ff). Detta har&lt;br&gt;kommit till uttryck bl.a. genom att det i 1 kap. 3 § första stycket&lt;br&gt;uttryckligen anges att en översiktsplan inte är bindande vare sig för&lt;br&gt;myndigheter eller för enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 6 § miljöbalksförslaget är däremot kategoriskt&lt;br&gt;avfattade och det är svårt att uppfatta dem på annat sätt än att en&lt;br&gt;åtgärdsplan i flera avseenden blir bindande i varje fall för de berörda&lt;br&gt;myndigheterna och kommunerna. Detta betyder inte utan vidare att&lt;br&gt;åtgärdsplaner i alla lägen är att hänföra till föreskrifter: av betydelse är&lt;br&gt;härvidlag också i vad mån en plan omfattar endast ett konkret fall eller&lt;br&gt;får mera generell giltighet liksom planens geografiska omfattning. Det&lt;br&gt;går därför inte att göra ett generellt uttalande om i vad mån&lt;br&gt;åtgärdsplanema kommer att utgöra föreskrifter eller förvaltningsbeslut.&lt;br&gt;utan detta kan vara beroende av utformningen och inriktningen av planen&lt;br&gt;i det särskilda fallet. Eftersom regleringen i 5 § måste kunna betraktas&lt;br&gt;som ett bemyndigande till regeringen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen&lt;br&gt;förenat med ett medgivande till s.k. subdelegation enligt 8 kap. 11 § får&lt;br&gt;det här - till skillnad från vad fallet var vid tillkomsten av plan- och&lt;br&gt;bygglagen - ingen avgörande betydelse för planernas giltighet om de är&lt;br&gt;att hänföra till föreskrifter eller förvaltningsbeslut. Att märka är dock att,&lt;br&gt;om en plan skall anses innefatta föreskrifter, det strikt måste iakttas att de&lt;br&gt;håller sig inom ramen för de ämnen som enligt 8 kap. 7 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsformen över huvud taget kan bli föremål för delegation, dvs. -&lt;br&gt;såvitt här är av intresse - skydd för hälsa samt natur- och miljövård.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de synpunkter som Lagrådet framfört och konstaterar&lt;br&gt;att detta inte föranleder några ändringar i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en verksamhet med någon betydelse medverkar till&lt;br&gt;att en miljökvalitetsnorm överträds skall kunna utgöra grund för&lt;br&gt;omprövning av tillstånd och villkor i meddelade tillståndsbeslut för&lt;br&gt;verksamheter inom området. Därmed kan utsläppen nedbringas så att&lt;br&gt;normen kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör då vara möjligt och även lämpligt att ompröva&lt;br&gt;tillståndsvillkoren för flera verksamheter i ett sammanhang genom s.k.&lt;br&gt;grupprövning. Genom en sådan grupprövning kan fördelningen av de&lt;br&gt;utökade kraven göras rättvis mellan dem som skall genomföra minsk-&lt;br&gt;ningen av utsläpp så att normen uppfylls. Sådan grupprövning bör göras&lt;br&gt;när verksamhetsutövama begär det. Även utan begäran kan en typ av&lt;br&gt;gemensam prövning göras genom att tillståndsmyndigheten beslutar om&lt;br&gt;gemensam handläggning av flera ansökningar om omprövning. Detta&lt;br&gt;behandlas närmare i författningskommentaren till 5 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla en norm bör det också vara möjligt att meddela&lt;br&gt;områdesföreskrifter av det slag som nu finns för miljöskyddsområden i&lt;br&gt;miljöskyddslagen 8 a §. Bestämmelser om detta finns i 7 kap. 19-20 §§.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter kan gälla även för verksamheter som har tillstånd.&lt;br&gt;Andra åtgärder kan vara att genom ändring av planer av betydelse för de&lt;br&gt;diffusa utsläppen nedbringa dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas skäl att upprätta åtgärdsprogram även för områden där&lt;br&gt;miljökvaliteten är godtagbar men där det finns risk för försämring.&lt;br&gt;Härigenom kan en negativ miljöutveckling i dessa områden undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beror överskridandet på föroreningar från verksamheter utanför det av&lt;br&gt;normen reglerade geografiska området kan åtgärder istället sättas in&lt;br&gt;utanför detta område. Det innebär att det inte bara är verksamheter&lt;br&gt;belägna inom det område som en norm omfattar som berörs av åtgärder,&lt;br&gt;utan det gäller alla som medverkar till att en norm överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har tagit upp frågan om miljökvalitetsnormers&lt;br&gt;inverkan på meddelade tillståndsbeslut. Industriförbundet och Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen har framfört farhågor för att införandet av miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer minskar stabiliteten och förutsebarheten och anfört att&lt;br&gt;systemet måste visa större respekt för befintliga tillstånd. Även andra&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Koncessionsnämnden, har framfört synpunkter om&lt;br&gt;att rättssäkerheten kan urholkas för befintliga verksamheter genom att&lt;br&gt;meddelade normer skulle kunna leda till att tillstånd helt eller delvis&lt;br&gt;upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör det betonas att en avvägning inom ramen för&lt;br&gt;regelsystemet alltid måste ske mellan verksamhetsutövamas intressen,&lt;br&gt;möjligheten till kostnadseffektiva lösningar och hänsyn till miljön.&lt;br&gt;Regelsystemet skall tillämpas på ett sådant sätt att tillräcklig trygghet för&lt;br&gt;verksamhetsutövama kan erhållas och näringslivet utvecklas, utan att&lt;br&gt;föranleda miljöpåverkan utöver det godtagbara, när det gäller att skydda&lt;br&gt;så viktiga värden som människors hälsa och miljön. Sådana&lt;br&gt;överväganden faller väl inom ramen för avvägningar enligt 2 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd far inte beviljas för verksamheter som medverkar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överträds. Sådan verksamhet skall få komma till&lt;br&gt;stånd endast om utrymme för den skapas genom att olägenheter från&lt;br&gt;andra källor reduceras i minst motsvarande mån så att normen inte&lt;br&gt;överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också uppkomma den situationen att ny verksamhet vill&lt;br&gt;lokalisera sig i ett område där en miljökvalitetsnorm redan överträds och&lt;br&gt;där etableringen inte ryms inom ramen för de åtgärder som skall vidtas&lt;br&gt;enligt åtgärdsprogrammet för att nå den godtagbara miljökvaliteten. I det&lt;br&gt;fallet där normen redan är överträdd räcker det inte att olägenheter från&lt;br&gt;andra källor reduceras i minst motsvarande mån, eftersom belastningen i&lt;br&gt;ett redan överbelastat område då skulle bli oförändrad. Ny verksamhet&lt;br&gt;bör kunna fa komma tillstånd även inom områden där en norm&lt;br&gt;överskrids, om sådana åtgärder vidtas att olägenheterna från annan&lt;br&gt;verksamhet minskar i sådan grad att möjligheterna att uppfylla normen&lt;br&gt;ökar i inte obetydlig utsträckning. Det innebär att den totala belastningen&lt;br&gt;måste minska mer än endast marginellt för att verksamheten skall få&lt;br&gt;komma till stånd. Det kan i sådana fäll bli aktuellt med grupprövning&lt;br&gt;enligt vad som anges i författningskommentaren till 5 kap. 4 §. Då&lt;br&gt;öppnas en möjlighet för sökanden att vidta åtgärder för att minska&lt;br&gt;utsläppen från befintlig verksamhet och på så sätt skapa ett utrymme för&lt;br&gt;den egna verksamheten så att miljökvalitetsnormen inte längre utgör&lt;br&gt;hinder för att den nya verksamheten skall kunna etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en ny verksamhet inte medför att föreskriven lägsta&lt;br&gt;godtagbara miljökvalitet för området överskrids måste givetvis frågan&lt;br&gt;om erforderliga skyddsåtgärder eller försiktighetsmått ändå prövas.&lt;br&gt;Utformningen av tillståndsbesluten behöver således i många fall inte&lt;br&gt;påverkas nämnvärt av normerna. Däremot kommer beslutsunderlaget att&lt;br&gt;förbättras. Framför allt bör miljökvalitetsnormema vara betydelsefulla&lt;br&gt;när miljökonsekvensbeskrivningar utarbetas. En miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning skall också enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 miljöbalken&lt;br&gt;innehålla en beskrivning av hur det undviks att en verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsreglernas tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som skall föreskrivas såväl&lt;br&gt;beträffande befintlig verksamhet som beträffande ny verksamhet regleras&lt;br&gt;i de allmänna hänsynsreglema i 2 kap. balken. Miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;ger då upplysning om vilken miljökvalitet som behöver uppnås vid&lt;br&gt;tillämpningen av hänsynsreglema. I de fall en miljökvalitetsnorm inte är&lt;br&gt;uppfylld, får vid tillämpningen av dessa den skälighetsavvägning som&lt;br&gt;skall göras enligt 2 kap. 7 § aldrig medföra att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;åsidosätts. En miljökvalitetsnorm anger alltså alltid den miniminivå som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste beaktas vid tillämpningen av hänsynsreglema. Detta angavs i&lt;br&gt;utredningens förslag i författningskommentaren till den bestämmelsen&lt;br&gt;men framgår nu direkt av lagtexten, vilket även Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet förordat i sitt remissvar.&lt;br&gt;Lagregeln får som nämnden skriver en direkt rättsverkan inte bara&lt;br&gt;gentemot myndigheter utan även mot verksamhetsutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan, som redan angetts, genom omprövning av tillståndsvillkor&lt;br&gt;för befintlig verksamhet enligt 24 kap. 5 § 2 utsläppen nedbringas så att&lt;br&gt;normen inte överträds. I dessa fall kan den situationen föreligga att det&lt;br&gt;inom det område där miljökvalitetsnormen överträds endast finns&lt;br&gt;tillståndsgivna verksamheter och alla dessa använder bästa möjliga&lt;br&gt;teknik. Med det menas i detta fall att det är så att verkligen den bästa&lt;br&gt;möjliga tekniken används utan att kraven sänkts genom&lt;br&gt;skälighetsavvägning, dvs. att det inte finns effektivare anordningar eller&lt;br&gt;metoder att tillgå, vilket förutsätter att alla tillstånd är relativt nya. För att&lt;br&gt;i ett sådant fall kunna uppfylla normen måste tillståndsmyndigheten vid&lt;br&gt;omprövning av tillstånden minska tillåten produktionsmängd så att&lt;br&gt;utsläppen minskar tillräckligt för att uppfylla normen. Den&lt;br&gt;skälighetsavvägning som skall göras enligt 2 kap. 7 § vid tillämpning av&lt;br&gt;hänsynsreglema och även vid tillämpning av regeln om bästa möjliga&lt;br&gt;teknik, motsvarande den som görs idag enligt 5 § miljöskyddslagen, får&lt;br&gt;som angetts aldrig medföra att en miljökvalitetsnorm inte kan uppnås. En&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm anger alltid den miniminivå som måste beaktas vid&lt;br&gt;tillämpningen av hänsynsreglema. Det innebär att det vid omprövning&lt;br&gt;går att ställa ytterligare krav än vad som kan uppnås med användning av&lt;br&gt;bästa möjliga teknik. Detta överensstämmer inom EG-rätten med artikel&lt;br&gt;10 i IPPC-direktivet 96/61, där det föreskrivs att om en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm ställer högre krav än vad som kan uppnås genom&lt;br&gt;användning av bästa tillgängliga teknik skall ytterligare åtgärder&lt;br&gt;föreskrivas i tillståndet, utan att detta påverkar vidtagandet av andra&lt;br&gt;åtgärder som kan behövas för att iaktta miljökvalitetsnormema.&lt;br&gt;Direktivet behandlas utförligare i avsnitt 4.14.2. Därmed är också&lt;br&gt;Naturskyddsföreningens farhågor, att villkor som krävs vid en&lt;br&gt;omprövning av en verksamhet för att normen inte skall överträdas skulle&lt;br&gt;kunna anses oskäliga enligt avvägningsregeln, obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också i vissa fall även då behöva föreskrivas&lt;br&gt;produktionsminskningar för att normen skall uppfyllas. Den situationen&lt;br&gt;att det bara finns tillståndsgiven verksamhet inom ett område torde dock&lt;br&gt;inte bli vanligt förekommande. I de flesta fall torde det även finnas icke&lt;br&gt;tillståndsgiven verksamhet i området för vilken föreskrifter kan&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema anger det miljötillstånd som behöver uppnås&lt;br&gt;vid tillämpningen av hänsynsreglema och kan också ligga till grund för&lt;br&gt;generella föreskrifter. Inom ramen för de försiktighetsmått som kan&lt;br&gt;åläggas varje enskilt företag bör strävan vara att fördela bördorna så att&lt;br&gt;de mest kostnadseffektiva lösningarna uppnås. Detta kan innebära att&lt;br&gt;åtgärderna bör vidtas utanför det område som omfattas av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer kan också ligga till grund för andra föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall omfatta alla verksamheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare bör miljökvalitetsnormer rikta sig mot kommuner&lt;br&gt;och myndigheter och bör vara bindande såtillvida att kommunerna och&lt;br&gt;myndigheterna är skyldiga att tillämpa dessa vid prövning av tillåtlighet,&lt;br&gt;tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden samt vid&lt;br&gt;tillsyn och när föreskrifter meddelas och i sin planering och&lt;br&gt;planläggning. Miljökvalitetsnormer bör kunna användas dels för att&lt;br&gt;komma till rätta med rådande miljöproblem, dels för att undvika framtida&lt;br&gt;sådana och bör kunna tillämpas vid prövningen av såväl befintliga som&lt;br&gt;nya verksamheter. De skall också som framgått tillämpas vid individuell&lt;br&gt;prövning och omprövning av tillståndspliktig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att i princip all verksamhet som påverkar de&lt;br&gt;fororeningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för&lt;br&gt;utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan&lt;br&gt;belastas med utan fara för påtagliga olägenheter omfattas av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema. Här kan nämnas exempelvis diffusa utsläpp från&lt;br&gt;jordbruk och trafik. Om någon verksamhet som medför påverkan av&lt;br&gt;angivet slag skulle undantas skulle bestämmelserna bli verkningslösa.&lt;br&gt;Det skulle exempelvis vara omöjligt att uppfylla miljökvalitetsnormer för&lt;br&gt;luft om trafiken undantogs eller för vatten om de areella näringarna eller&lt;br&gt;trafiken undantogs. Vikten av att alla verksamheter kan omfattas har&lt;br&gt;Naturvårdsverket betonat i sitt remissvar. Även Advokatsamfundet&lt;br&gt;förutsätter att ett åtgärdsprogram kommer att omfatta alla verksamheter&lt;br&gt;som kan påverka normens uppfyllelse och att balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde måste bestämmas därefter. Det vore enligt&lt;br&gt;samfundet mycket olyckligt om det inte lagligen gick att se till att den&lt;br&gt;objektivt sett mest effektiva åtgärden vidtogs på den grunden att den&lt;br&gt;verksamhet som gett upphov till denna påverkan faller utanför balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Därför kan Skogsstyrelsen enligt regéringens&lt;br&gt;bedömning inte fa gehör för sitt önskemål att det i 5 kap. 3 § bör&lt;br&gt;klargöras att bestämmelsen avser prövning, tillsyn och beslut om&lt;br&gt;föreskrifter enligt denna balk. Tvärtom skall det framgå av balken att all&lt;br&gt;verksamhet omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller verksamheter med påverkan från många små enheter där&lt;br&gt;var och ens påverkan inte är så stor men den sammanlagda påverkan är&lt;br&gt;betydande bör ett åtgärdsprogram inte peka ut enskilda&lt;br&gt;verksamhetsutövare utan reglera påverkan genom generella föreskrifter&lt;br&gt;som omfattar dessa. Exempelvis kan kväveutsläpp i vissa jordbruks-&lt;br&gt;bygder regleras genom generella föreskrifter avseende gödsling inom ett&lt;br&gt;geografiskt område, till viss del på samma sätt som föreskrivs idag med&lt;br&gt;stöd av lagen om skötsel av jordbruksmark, i stället för att villkor sätts&lt;br&gt;för varje jordbrukares verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner därför sammanfattningsvis att i bestämmelsen om&lt;br&gt;åtgärdsprogram skall anges att dessa far omfatta all verksamhet som kan&lt;br&gt;påverka de störningsnivåer en norm omfattar, oavsett om den är&lt;br&gt;tillståndspliktig eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetskrav inom hälsoskvddsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger särskilt nära till hands att fastställa godtagbar miljökvalitet&lt;br&gt;inom hälsoskyddssektom. Ett stort antal människor utsätts för störningar&lt;br&gt;som kan skada hälsan. Framför allt gäller detta i vissa städer där halterna&lt;br&gt;av luftföroreningar kan överskrida skadliga nivåer. Det finns också&lt;br&gt;många exempel på att utsläpp till luft från enskilda verksamheter gett&lt;br&gt;upphov till olägenheter för de närboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall torde godtagbar miljökvalitet få bestämmas i form av&lt;br&gt;haltvärden som inte far överskridas momentant eller för vissa tidsenheter.&lt;br&gt;I vissa fall är det den momentana störningen och i andra fall&lt;br&gt;långtidsexponeringen som är avgörande från hälsorisksynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller buller har myndigheterna i princip redan under många år&lt;br&gt;arbetat med styrande normer. Mätparametem är vanligtvis decibel.&lt;br&gt;Bullerkraven är olika för olika områden, t.ex. bostadsområden,&lt;br&gt;fritidsområden och arbetsplatser. Både momentanvärden och ekvivalenta&lt;br&gt;värden, dvs. vägda genomsnittsvärden, används för att mäta bullernivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dricksvatten är ett livsmedel för vilket det finns särskild lagstiftning&lt;br&gt;och som därför inte som sådant berörs av miljöbalken. Däremot kan&lt;br&gt;kvalitetskrav ställas på vattentäkterna vilket framgått av genomgången av&lt;br&gt;direktiv (75/440/EEG) om kvalitet på ytvatten avsett att användas som&lt;br&gt;dricksvatten. Det finns även ett direktiv till skydd för grundvattnet&lt;br&gt;(80/68/EEG) som behandlas i avsnittet om miljöfarlig verksamhet. Som&lt;br&gt;angetts tidigare pågår ett arbete inom EU att ersätta bl.a. dessa direktiv&lt;br&gt;med ett ramdirektiv för vattenresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket tillstyrker utredningens förslag om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer och skriver att därmed kommer direktivens krav på yt- och&lt;br&gt;grundvatten som skall användas som råvatten för produktion av&lt;br&gt;dricksvatten, att omvandlas till miljökvalitetsnormer samt att det framstår&lt;br&gt;som mycket tillfredsställande att råvatten får skydd av miljöbalkens&lt;br&gt;regler. Verket skriver vidare att vid bedömning av miljökvalitetskrav&lt;br&gt;synes utredningen ha förbisett att den i särklass största intagskällan för&lt;br&gt;många miljökemikalier är livsmedel. Exempel på detta är&lt;br&gt;metylkvicksilver och PCB i fisk. Enligt Livsmedelsverkets mening bör&lt;br&gt;kvalitetsaspekter som har att göra med livsmedelsproduktion till havs och&lt;br&gt;till lands beaktas när miljökvalitetsnormer utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram och andra genomförandefrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande innebär det inte några svårigheter för Sverige att uppfylla&lt;br&gt;miljökraven i EG:s direktiv om miljökvalitet. Vi kommer därför&lt;br&gt;sannolikt inte att behöva tillämpa den rapporteringsskyldighet till&lt;br&gt;kommissionen som föreligger vid överskridande av föreskrifterna.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar dock i sitt&lt;br&gt;remissvar att flera vattenkvalitetsdirektiv exempelvis föreskriver en viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägsta syremättnadsgrad som periodvis understigs inom flera svenska&lt;br&gt;vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att förutom vår skyldighet att&lt;br&gt;genomföra EG-direktiv finns det med hänsyn till framtida mer skärpta&lt;br&gt;EG-regler skäl att utforma bestämmelserna i miljöbalken på ett sådant&lt;br&gt;sätt att de överensstämmer med genomförandereglema i miljödirektiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ramdirektiv om vattenresurser som håller på att utarbetas inom EU&lt;br&gt;kommer enligt förslaget som föreligger från kommissionen att innebära&lt;br&gt;krav på att medlemsländerna skall indelas i avrinningsdistrikt. För dessa&lt;br&gt;avrinningsdistrikt skall upprättas vad som i förslaget kallas &amp;quot;Planer för&lt;br&gt;avrinningsområdesförvaltning (River Basin Management Plans)&amp;quot; och i&lt;br&gt;dessa skall ingå de mera detaljerade åtgärdsprogrammen (programme of&lt;br&gt;measures). EU:s tidsplan för ramdirektivet innebär att det skall antas av&lt;br&gt;rådet under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att ett åtgärdsprogram skall&lt;br&gt;upprättas i de fall det behövs för att föreskriven lägsta godtagbara&lt;br&gt;miljökvalitet inte skall överskridas eller normen skall uppnås. I&lt;br&gt;utredningens lagförslag har även angetts att åtgärdsprogrammet skall&lt;br&gt;upprättas av en kommun om normen gäller bara kommunens område, av&lt;br&gt;länsstyrelsen om normen gäller flera kommuner och i övriga fall av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har&lt;br&gt;angetts att när regeringen utfärdar föreskrifter om miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;skall den föreskriva vilken eller vilka myndigheter eller kommuner som&lt;br&gt;skall upprätta åtgärdsprogram, eftersom det inte far råda någon tvekan&lt;br&gt;om vilken eller vilka myndigheter som har denna skyldighet, t.ex. med&lt;br&gt;hänsyn till normens geografiska område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det arbete som pågår inom EU och remissynpunkter&lt;br&gt;från bl.a. flera länsstyrelser, som föreslår att flera länsstyrelser&lt;br&gt;gemensamt bör kunna upprätta åtgärdsprogram, finns det skäl att utforma&lt;br&gt;reglerna om åtgärdsprogram något annorlunda än utredningen föreslagit.&lt;br&gt;För att uppnå ett mera flexibelt system räcker det att i balken ange att&lt;br&gt;regeringen skall besluta vilken eller vilka myndigheter eller kommuner&lt;br&gt;som skall upprätta åtgärdsprogram. Ett åtgärdsprogram skall dock som&lt;br&gt;utredningen föreslagit upprättas i de fall det behövs för att föreskriven&lt;br&gt;lägsta godtagbara miljökvalitet inte skall överskridas eller normen skall&lt;br&gt;uppnås. Ett sådant beslut kan regeringen meddela i samband med att den&lt;br&gt;beslutar om att utförda en miljökvalitetsnorm. För att kunna uppfylla EU-&lt;br&gt;krav bör också föreskrivas att åtgärdsprogram även skall upprättas om&lt;br&gt;det krävs enligt en rättsakt från EU. Regeringen bör då få rätt att överlåta&lt;br&gt;till en myndighet att besluta om sådana åtgärdsprogram. Vidare bör&lt;br&gt;regeringen även ges rätt att meddela föreskrifter om generella krav på att&lt;br&gt;åtgärdsplaner skall upprättas om sådana krav införs exempelvis i enlighet&lt;br&gt;med det förslag till ramdirektiv för vatten som kommissionen&lt;br&gt;presenterat. Begreppet åtgärdsplan bör användas eftersom det är en plan&lt;br&gt;av en mera övergripande natur för att på lång sikt uppnå vissa allmänna&lt;br&gt;mål som avses i direktivförslaget. Det åtgärdsprogram som regeringen&lt;br&gt;kan besluta skall upprättas för att en norm skall kunna uppfyllas, skall&lt;br&gt;vara på en mera detaljerad nivå och avse en mera näraliggande&lt;br&gt;tidsperiod. I enlighet med Lagrådets förslag bör bestämmelsen om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärdsplaner, 5 kap. 8 §, utformas så att regeringen kan upprätta sådana Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;eller välja att delegera uppgiften till en eller flera myndigheter eller&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogrammen bör i första hand tas fram av den berörda&lt;br&gt;kommunen, om normen omfattar endast en kommun. Innan kommunen&lt;br&gt;upprättar programmet bör samråd hållas med länsstyrelsen samt andra&lt;br&gt;myndigheter som berörs, eftersom ett åtgärdsprogram i de flesta fall&lt;br&gt;torde innefatta åtgärder som någon annan myndighet än kommunen skall&lt;br&gt;vidta. Detta gäller framför allt länsstyrelsen. I många fall kan&lt;br&gt;programmet även behöva omfatta åtgärder som endast en central&lt;br&gt;myndighet kan vidta. Det kan exempelvis gälla frågan om en omprövning&lt;br&gt;av tillståndsvillkor bör göras, vilket enligt balken skall initieras av&lt;br&gt;Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Kammarkollegiet eller läns-&lt;br&gt;styrelsen. Försvarsmakten har motsatt sig att en kommun kan få upprätta&lt;br&gt;ett åtgärdsprogram som kan omfatta militär verksamhet och föreslagit att&lt;br&gt;det lägst skall vara länsstyrelserna som kan upprätta åtgärdsprogram som&lt;br&gt;berör Försvarsmakten. Regeringen delar denna uppfattning. Ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram som berör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller&lt;br&gt;annan verksamhet inom försvaret bör därför upprättas av länsstyrelsen&lt;br&gt;och inte av en kommun. Vägverket har framfört synpunkten att väg-&lt;br&gt;hållaren i stället för kommunen skall bedöma vilka åtgärder som skall&lt;br&gt;sättas in för att minska den egna verksamhetens belastning. Kommunen&lt;br&gt;bör dock även i sådana fall upprätta ett åtgärdsprogram eftersom&lt;br&gt;Vägverket får tillfälle att framföra sina synpunkter i samrådet som&lt;br&gt;kommunen alltid skall ha med andra myndigheter som berörs.&lt;br&gt;Kommunen bör även samråda med sådana verksamhetsutövare som&lt;br&gt;berörs i betydande omfattning. NUTEK anser i sitt remissvar att uttrycket&lt;br&gt;i betydande omfattning skall ändras så att samråd skall ske med&lt;br&gt;verksamhetsutövare som påverkas i icke obetydlig omfattning. Detta&lt;br&gt;skulle dock medföra alltför omfattande samrådsskyldighet eftersom det&lt;br&gt;kan vara ett mycket stort antal verksamhetsutövare som berörs, varför&lt;br&gt;den av utredningen föreslagna omfattningen bör väljas enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning. Kommunfullmäktige bör besluta om åtgärdsprogram med&lt;br&gt;hänsyn till dess övergripande karaktär och den betydelse som ett sådan&lt;br&gt;program har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattar den aktuella normen flera kommuner i ett län bör det i många&lt;br&gt;fall vara mest lämpligt att länsstyrelsen får i uppgift att ta fram&lt;br&gt;åtgärdsprogram. Innan länsstyrelsen beslutar om ett åtgärdsprogram skall&lt;br&gt;den också på motsvarande sätt som bör gälla för kommunerna samråda&lt;br&gt;med andra berörda myndigheter och kommuner. Även länsstyrelsen bör&lt;br&gt;samråda med sådana verksamhetsutövare som berörs i betydande&lt;br&gt;omfattning. Det bör även vara möjligt att i de fall där det är lämpligt och&lt;br&gt;berörda kommuner så önskar låta dessa kommuner i mellankommunal&lt;br&gt;samverkan upprätta ett åtgärdsprogram. Som nämnts innebär förslaget att&lt;br&gt;regeringen skall kunna besluta att en eller flera myndigheter eller&lt;br&gt;kommuner skall upprätta åtgärdsprogram. I de fall då den aktuella&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen omfattar flera kommuner i ett län bör det enligt&lt;br&gt;motiven i många fall vara mest lämpligt att länsstyrelsen får till uppgift&lt;br&gt;att ta fram åtgärdsprogram, men det avses även vara möjligt att, i de fall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är lämpligt och berörda kommuner så önskar, låta kommunerna i&lt;br&gt;mellankommunal samverkan upprätta ett åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet skriver i anslutning till detta: &amp;quot;Det förtjänar med anledning&lt;br&gt;av dessa uttalanden erinras om att samordningen av frågor om&lt;br&gt;användningen av mark- och vattenområden som berör flera kommuner&lt;br&gt;gemensamt har fått en annan lösning i plan- och bygglagen. Enligt 7 kap.&lt;br&gt;1 § nämnda lag skall sålunda, när den utrednings- och samord-&lt;br&gt;ningsverksamhet som behövs inte kommer till stånd på annat sätt,&lt;br&gt;regeringen utse ett regionplaneorgan som under viss tid eller tills vidare&lt;br&gt;skall ha hand om denna uppgift. Till regionplaneorgan kan regeringen&lt;br&gt;utse ett befintligt kommunalförbund, men regeringen kan också förordna&lt;br&gt;att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund för&lt;br&gt;ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i plan- och bygglagen valda lösningen har den fördelen att man&lt;br&gt;säkerställer att en plan kommer till stånd även om de berörda&lt;br&gt;kommunerna inte skulle vara ense i alla frågor, eftersom omröstning om&lt;br&gt;planen skall ske i kommunalförbundets fullmäktige och inte i fullmäktige&lt;br&gt;för de berörda kommunerna. Eftersom det i förevarande fall är förutsatt&lt;br&gt;att uppgiften att upprätta en åtgärdsplan skall ges till flera kommuner&lt;br&gt;gemensamt bara när dessa önskar det och en åtgärdsplan normalt torde&lt;br&gt;avse mera avgränsade frågor än en regionplan, synes det inte finnas&lt;br&gt;tillräckliga skäl att på samma sätt som enligt plan- och bygglagen göra&lt;br&gt;delegation till kommunalförbund till ett obligatorium för fall då en&lt;br&gt;åtgärdsplan berör flera kommuner. Det synes emellertid kunna vara&lt;br&gt;lämpligt att, för de fall då ett regionplaneorgan eller något annat&lt;br&gt;kommunalförbund med likartade uppgifter redan har inrättats, öppna&lt;br&gt;möjlighet att anförtro även upprättandet av åtgärdsplanen åt ett sådant&lt;br&gt;organ. Lagrådet förordar med hänsyn härtill att 5 § kompletteras med ett&lt;br&gt;nytt sista stycke av följande lydelse: Med kommun avses i denna&lt;br&gt;paragraf även kommunalförbund.&amp;quot; .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Lagrådet att åtgärdsprogram bör kunna&lt;br&gt;upprättas av ett kommunalförbund och följer därför förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall bör åtgärdsprogram enligt vad regeringen beslutar tas fram&lt;br&gt;av regeringen eller den eller de myndigheter regeringen bestämmer. Det&lt;br&gt;innebär som bl.a. länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,&lt;br&gt;Värmlands och Jämtlands län anfört, att om en norm omfattar flera län&lt;br&gt;kan regeringen bestämma att ett åtgärdsprogram skall upprättas&lt;br&gt;gemensamt av de berörda länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser i sitt remissvar att ett åtgärdsprogram alltid bör&lt;br&gt;beslutas av en politisk instans, som huvudregel regeringen eller om&lt;br&gt;normen enbart skall gälla inom en kommun och ingen påverkan kommer&lt;br&gt;utifrån, av kommunfullmäktige. Detta är dock enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning inte praktiskt rimligt, men det bör finnas en möjlighet för&lt;br&gt;regeringen att överpröva åtgärdsprogram vilket behandlas längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall stömingskällor som ligger utanför det geografiska område som&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen avser har betydelse för möjligheten att uppfylla&lt;br&gt;normen bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer, att upprätta ett åtgärdsprogram. Detta bör omfatta hela det&lt;br&gt;område där stömingskälloma finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen utfärdar föreskrifter om miljökvalitetsnormer bör den Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;dessutom även besluta om skyldigheten att utföra mätningar i syfte att&lt;br&gt;kontrollera i vilken utsträckning åtgärderna ger önskad effekt.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslog att kommunerna skulle vara skyldiga att&lt;br&gt;utföra de mätningar som behövs. Kommunerna har i dag en skyldighet&lt;br&gt;enligt 14 a § hälsoskyddslagen att mäta luftföroreningar om det kan antas&lt;br&gt;att gränsvärdena som föreskrivs enligt paragrafen kan komma att&lt;br&gt;överskridas. Många kommuner, däribland Skövde, Västerås, Sundsvall,&lt;br&gt;Umeå och Piteå, tar upp detta i sina remissvar och är kritiska till att det&lt;br&gt;innebär ökade kostnader för kommunerna och undrar hur det skall&lt;br&gt;finansieras. Flera anser att staten skall finansiera detta. Länsstyrelserna i&lt;br&gt;Göteborg- och Bohus län, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs och&lt;br&gt;Malmöhus län anser att även verksamhetsutövare borde kunna åläggas ett&lt;br&gt;kostnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att skyldigheten att utföra de&lt;br&gt;mätningar som krävs inte kan anges så kategoriskt som utredningen&lt;br&gt;föreslagit. I stället bör regeringen när den utfärdar föreskrifter om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer även pröva och besluta vilka som är skyldiga att&lt;br&gt;utföra de mätningar som behövs för att kontrollera att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm uppfylls. Denna skyldighet kan då exempelvis&lt;br&gt;åläggas den centrala och regionala miljöövervakningen. Mätskyldigheten&lt;br&gt;kan även åläggas kommuner precis som de idag har skyldighet att mäta&lt;br&gt;luftföroreningar enligt hälsoskyddslagen. I många fall bör det vara&lt;br&gt;lämpligt att fördela mätskyldigheten mellan dessa. Vidare bör om&lt;br&gt;mätningarna görs hos eller i anslutning till en verksamhetsutövare i så&lt;br&gt;stor utsträckning som möjligt denne åläggas att betala i enlighet med&lt;br&gt;principen om att förorenaren betalar. 1 andra fall kan det vara svårt att&lt;br&gt;ålägga någon enskild förorenare att betala, eftersom föroreningar i många&lt;br&gt;fall orsakas av utsläpp som är många och små.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser tar upp frågan om kunskapsförsörjning. Svea&lt;br&gt;hovrätt anser att ett system för kunskapsförsörjning till tillstånds- och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter måste byggas upp, eftersom det erfordras en&lt;br&gt;kontinuerlig uppföljning av de verksamheter som finns och som&lt;br&gt;tillkommer. Även Boverket anser att ett sådant system krävs och menar&lt;br&gt;att det kunskapsförsörjningssystem som utvecklats enligt NRL för&lt;br&gt;särskilt värdefulla områden, riksintressen, borde kunna utvecklas&lt;br&gt;ytterligare och användas även för miljökvalitetsnormer. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län har liknande synpunkter. Regeringen anser att det blir en&lt;br&gt;uppgift för de tillsynsmyndigheter som har att kontrollera att normerna&lt;br&gt;uppfylls att bygga upp ett sådant kunskapsförsörjningssystem och då bör&lt;br&gt;möjligheterna till samordning med redan existerande system tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I åtgärdsprogrammet bör anges förutom den miljökvalitetsnorm som&lt;br&gt;skall uppfyllas, vid vilken tidpunkt den skall vara uppfylld samt vilka&lt;br&gt;konkreta åtgärder som skall vidtas för detta. Vidare bör anges vilka&lt;br&gt;myndigheter och kommuner som skall se till att åtgärderna vidtas samt&lt;br&gt;när de skall vara genomförda. Åtgärdsprogrammen bör också som&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet angett i sitt&lt;br&gt;remissvar, innehålla uppgift om de källor som bidrar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överskrids och beräkningen av störningen från varje&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan källa samt den totala belastningsminskning som krävs för att&lt;br&gt;normen skall kunna uppnås. Uppgiften om vilka källor som bidrar kan&lt;br&gt;dock av praktiska skäl i många fall inte omfatta alla som bidrar endast i&lt;br&gt;en mycket begränsad omfattning. I åtgärdsprogrammet bör även anges&lt;br&gt;för vilka verksamheter med tillstånd som ansökningar om omprövningar&lt;br&gt;av villkoren bör ske. En sådan omprövning regleras i 24 kap.&lt;br&gt;miljöbalken. Även åtgärder som skall vidtas beträffande befintlig&lt;br&gt;verksamhet utan tillstånd bör anges i programmet. Vad ett åtgärds-&lt;br&gt;program bör innehålla anges också i författningskommentaren till 5 kap.&lt;br&gt;6§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att för att nå en så enhetlig och&lt;br&gt;förutsebar tillämpning av miljökvalitetsnormer som möjligt bör&lt;br&gt;Naturvårdsverket meddela allmänna råd för utformningen av&lt;br&gt;åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har ställt frågor beträffande miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;och åtgärdsprogram. RRV undrar vad som händer om en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm inte uppnås, trots att åtgärderna enligt ett åtgärdsprogram&lt;br&gt;är uppfyllda. Regeringen gör den bedömningen att i så fall får&lt;br&gt;åtgärdsprogrammet omprövas och ytterligare åtgärder vidtas så att&lt;br&gt;normen uppnås. Det skall framgå direkt av balken att ett åtgärdsprogram&lt;br&gt;skall omprövas vid behov dock minst vart femte år. Statskontoret&lt;br&gt;ifrågasätter om normerna skall vara sanktionerade vid överträdelse så att&lt;br&gt;de inte riskerar att bli utan verkan. Normen som sådan kan inte vara&lt;br&gt;sanktionerad men många av de åtgärder som vidtas kommer att vara&lt;br&gt;knutna till sanktioner. Exempelvis kommer tillstånd att omprövas och om&lt;br&gt;de nya skärpta utsläppsvillkoren överträds kommer detta att vara&lt;br&gt;sanktionerat på samma sätt som andra tillståndsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av åtgärdsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslog att de som berörs av ett åtgärdsprogram&lt;br&gt;bör ha en möjlighet att överklaga beslutet att anta ett sådant program,&lt;br&gt;eftersom de indirekt kommer att vara bundna av det genom&lt;br&gt;myndigheternas genomförande av programmet. Vidare föreslogs att det&lt;br&gt;därför skulle kungöras att ett åtgärdsprogram upprättats så att berörda får&lt;br&gt;kännedom om detta. Beslutet skulle kunna överklagas till regeringen.&lt;br&gt;Även ideella organisationer som har talerätt enligt balken skulle få&lt;br&gt;överklaga. Länsstyrelsen och andra berörda myndigheter skulle också ha&lt;br&gt;möjlighet att överklaga ett åtgärdsprogram som har beslutats av&lt;br&gt;kommunfullmäktige. Länsstyrelsen i Göteborg- och Bohus län ifråga-&lt;br&gt;sätter om ett åtgärdsprogram alls har någon rättsverkan som motiverar&lt;br&gt;klagorätt. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att&lt;br&gt;det är oklart på vilken grund ett åtgärdsprogram kan överklagas och vad&lt;br&gt;resultatet av en sådan överklagan kan leda till. Även om enskilda kan&lt;br&gt;överklaga kommer det att vara svårt för dessa att visa att de genom detta&lt;br&gt;kommer att lida orätt och att avvägningen är felaktigt gjord.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden anser vidare att med den nuvarande utformningen av&lt;br&gt;ett åtgärdsprogram saknas egentligen mening att överklaga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överhuvudtaget. De rättsligt bindande besluten fattas inte genom Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;åtgärdsprogrammet utan av andra myndigheter vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;och dessa skall fatta sina beslut utifrån hänsynsreglema i balken och inte&lt;br&gt;utifrån åtgärdsprogrammet. Naturvårdsverket anser att enbart åtgärds-&lt;br&gt;program som beslutas av kommunfullmäktige bör få överklagas, som en&lt;br&gt;följd av att regeringen enligt verkets förslag alltid skall fastställa dem i&lt;br&gt;övriga fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att förutom vad remissinstanserna tar upp finns&lt;br&gt;det ytterligare aspekter som gör att det kan ifrågasättas om det skall vara&lt;br&gt;möjligt att överklaga ett åtgärdsprogram. Åtgärdsprogram skall i många&lt;br&gt;fall upprättas av en kommun och då skall kommunfullmäktige besluta&lt;br&gt;med hänsyn till programmets övergripande karaktär och den betydelse&lt;br&gt;som det har. Det normala för sådana beslut är att de endast kan&lt;br&gt;överprövas efter kommunalbesvär och förslaget innebär ett undantag från&lt;br&gt;denna allmänna princip. Dessutom kan det befaras att rätten att överklaga&lt;br&gt;i vissa fall kan leda till en fördröjning av att behövliga åtgärder vidtas så&lt;br&gt;att en norm kan uppfyllas. Eftersom åtgärdsprogram inte är direkt&lt;br&gt;bindande för enskilda utan endast de beslut som myndigheter vid senare&lt;br&gt;tidpunkt fattar, kan beslut om programmet inte anses vara en sådan&lt;br&gt;myndighetsutövning mot enskild som kräver rätt att överklaga. Däremot&lt;br&gt;är naturligtvis de särskilda beslut som är föranledda av ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram överklagbara. Regeringens beslut beträffande vilka som&lt;br&gt;skall upprätta åtgärdsprogram och mäta och kontrollera att normen&lt;br&gt;uppfylls är inte heller en sådan myndighetsutövning mot enskild som&lt;br&gt;kräver rätt att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas ett behov för regeringen att kunna överpröva ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram som har beslutats av en annan myndighet eller av en&lt;br&gt;kommun i fall det skulle vara ofullständigt och därför inte kan förväntas&lt;br&gt;få avsedd verkan eller beröra verksamheter som har särskild betydelse.&lt;br&gt;Detta kan dock uppnås genom att en möjlighet för underställning införs.&lt;br&gt;Det finns exempel på statliga kontrollmöjligheter i annan lagstiftning,&lt;br&gt;bl.a. i räddningstjänstlagen och i plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som har anförts gör regeringen den bedömningen&lt;br&gt;att någon rätt att överklaga ett åtgärdsprogram inte bör införas. I stället&lt;br&gt;införs en bestämmelse att regeringen ges rätt att föreskriva att vissa&lt;br&gt;åtgärdsprogram skall prövas av regeringen. Regeringen får därför även&lt;br&gt;föreskriva att åtgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Därmed får samhället en kontroll av att systemet&lt;br&gt;med miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram fungerar. Med stöd av det&lt;br&gt;bemyndigandet kan regeringen exempelvis föreskriva att regeringen skall&lt;br&gt;pröva åtgärdsprogram som rör försvaret. Försvarsmakten har förordat en&lt;br&gt;möjlighet till regeringsprövning, eftersom detta berör en verksamhet som&lt;br&gt;beslutas av riksdag och regering. Föreskrifterna kan även omfatta sådan&lt;br&gt;rätt för annan central myndighet vars ansvarsområde berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens prövning får avse hela programmet vilket är lämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till att det normalt är regeringen som har utfärdat normen och&lt;br&gt;bestämt vem eller vilka som skall upprätta programmet. Även i de fall en&lt;br&gt;myndighet har utfärdat en norm i enlighet med en rättsakt från EU är det&lt;br&gt;lämpligt att regeringen kan överpröva ett eventuellt åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om krav bör ställas på att det skall kungöras att ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram har upprättats. Det är visserligen lämpligt att berörda får&lt;br&gt;kännedom om programmet men det far åstadkommas genom olika typer&lt;br&gt;av informationsinsatser från den eller de myndigheter som upprättat&lt;br&gt;programmet. Detta kan göras exempelvis genom att kommunen ställer ut&lt;br&gt;det beslutade åtgärdsprogrammet eller genom annonsering i lokalpress&lt;br&gt;eller rikspress beroende på vilka områden som berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har i sitt fortsatta arbete i uppdrag att föreslå en&lt;br&gt;förordning med de ytterligare bestämmelser som kan behövas för att&lt;br&gt;införa miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar och annat&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;beslutsunderlag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;(MKB) skall utökas och skärpas i balken och anpassas ytterligare till&lt;br&gt;EG-regler och andra internationella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker och anser att&lt;br&gt;förslaget är ett framsteg jämfört med nuvarande MKB-regler. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. Naturvårdsverket, Boverket, RRV, Räddningsverket. SMHI,&lt;br&gt;Statskontoret och ett flertal länsstyrelser. Synpunkter och förslag för att&lt;br&gt;ytterligare förbättra systemet lämnas dock av många. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet är kritisk och anser att reglerna&lt;br&gt;i ett internationellt perspektiv inte är långtgående och att internationella&lt;br&gt;regler och erfarenheter inte beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att skydda människors hälsa och&lt;br&gt;miljön samt främja hushållningen med mark och vatten är det enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning viktigt att i större utsträckning utveckla och&lt;br&gt;använda en beslutsteknik där förutsättningarna för miljön beaktas inför&lt;br&gt;beslut av olika slag. Detta innebär att beslut om verksamheter som var&lt;br&gt;för sig eller som sammantagna med andra har betydelse för människors&lt;br&gt;hälsa, miljön samt hushållningen med mark och vatten m.m. skall&lt;br&gt;grundas på en beskrivning och analys av beslutens konsekvenser för&lt;br&gt;dessa intressen. Detta kan uppnås genom miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning är alltså att ge&lt;br&gt;ett bättre underlag för ett beslut. Den skall ingå som en del i&lt;br&gt;beslutsunderlaget och möjliggöra en samlad bedömning av en planerad&lt;br&gt;verksamhets inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser. För att uppnå syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;måste frågor om påverkan på miljön komma in på ett tidigt stadium och&lt;br&gt;ingå i beslutsunderlaget under hela processen fram till ett tillståndsbeslut.&lt;br&gt;Konsekvenserna för miljön skall från början inverka på de avvägningar&lt;br&gt;och förhandlingar som föregår ett beslut. Den allmänhet som berörs av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den planerade verksamheten skall på ett lika tidigt stadium ges möjlighet Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;att medverka och att påverka arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfarande kan också medverka till att kunskapsluckor upptäcks&lt;br&gt;liksom till en allmänt ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och&lt;br&gt;naturresursfrågor i samhället. Det är därför särskilt viktigt att en&lt;br&gt;bedömning av miljökonsekvenserna kommer in i ett tidigt&lt;br&gt;planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor, innan&lt;br&gt;exploatören fattar beslut om inriktningen i stort av en verksamhet. MKB&lt;br&gt;har också, som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;påpekar i sitt remissvar, en ytterligare mera framåtsyftande funktion&lt;br&gt;nämligen att bidra till att miljöpolitiska mål utvecklas och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.2 Bakgrund och gällande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har frågan om miljökonsekvensbeskrivningar aktualiserats vid&lt;br&gt;flera tillfallen under senare år. I miljöskyddslagen infördes dock redan år&lt;br&gt;1981 krav på att en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall&lt;br&gt;innehålla en beskrivning av miljöeffekterna av den sökta verksamheten.&lt;br&gt;Här var Sverige ett föregångsland. Då infördes också krav på samråd&lt;br&gt;med myndigheter och enskilda som kunde ha ett intresse i saken, innan&lt;br&gt;ansökan om miljöfarlig verksamhet gjordes. I väglagen infördes år 1987&lt;br&gt;krav på att en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. År 1991 infördes genom propositionen En&lt;br&gt;god livsmiljö, 1990/91:90, bestämmelser om miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar i ett nytt 5 kap. i naturresurslagen. Samtidigt utökades det&lt;br&gt;tidigare nämnda kravet i miljöskyddslagen till att uttryckligen gälla ett&lt;br&gt;krav på en miljökonsekvensbeskrivning. Även vattenlagen komplet-&lt;br&gt;terades med krav på en miljökonsekvensbeskrivning. Med stöd av ett&lt;br&gt;bemyndigande i naturresurslagen har regeringen i förordningen&lt;br&gt;(1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivit att miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar krävs i ärenden enligt lagen om vissa&lt;br&gt;torvfyndigheter, ellagen, rörledningslagen, luftfartslagen, kontinen-&lt;br&gt;alsockellagen och farledslagen. Även i naturvårdsförordningen&lt;br&gt;(1976:484) infördes möjlighet att kräva miljökonsekvensbeskrivningar i&lt;br&gt;den utsträckning det behövs i det enskilda fallet. Krav på miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar har också införts i ett flertal andra lagar bl.a.&lt;br&gt;plan- och bygglagen, minerallagen, lagen om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar, skogsvårdslagen, fiskelagen, strålskyddslagen,&lt;br&gt;lagen om kärnteknisk verksamhet samt lagen om byggande av järnväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt tillämpas också miljökonsekvensbeskrivningar. Inom EU&lt;br&gt;gäller rådets direktiv (85/337/EEG) av den 27 juni 1985 om bedömning&lt;br&gt;av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. EU:s&lt;br&gt;ministerråd har den 3 mars 1997 antagit ett nytt direktiv (97/11/EG) om&lt;br&gt;ändring av direktiv 85/337. Det nya direktivet skall vara genomfort&lt;br&gt;senast den 14 mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE, har utformats en&lt;br&gt;konvention, Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett&lt;br&gt;gränsöverskridande sammanhang (SÖ 1992:1). Sverige har ratificerat&lt;br&gt;konventionen år 1991 (prop. 1991/92:5, bet. 1991/92:BoU05, rskr.&lt;br&gt;1991/92:20) och den trädde i kraft den 10 september 1997. Även inom&lt;br&gt;Nordiska ministerrådet pågår arbete med ett program för fortsatt&lt;br&gt;samarbete om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning ses i flera länder som en formaliserad&lt;br&gt;process av en relativt stor omfattning som är reglerad i detalj och som&lt;br&gt;bara skall genomföras för vissa planerade verksamheter som kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåverkan. Då inleds förfarandet med att en&lt;br&gt;myndighet bestämmer om verksamheten eller projektet kan antas ha&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan och därför skall bli föremål för en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning, detta brukar kallas screening på engelska, alltså&lt;br&gt;en behovsbedömning. Om så anses vara fallet fortsätter förfarandet med&lt;br&gt;att myndigheten bestämmer vad som bör ingå i miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningen, detta kallas på engelska scoping, alltså en&lt;br&gt;avgränsning. I processen ingår också ofta en offentlig utfrågning om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen samt en möjlighet att få den överprövad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet 85/337/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv (85/337/EEG) av den 27 juni 1985 om bedömning av&lt;br&gt;inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom&lt;br&gt;direktiv 97/11/EG, skall enligt artikel 1 tillämpas för bedömningen av&lt;br&gt;miljöeffekterna av sådana offentliga och privata projekt som kan antas&lt;br&gt;medföra betydande påverkan på miljön. Med projekt avses utförande av&lt;br&gt;byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten&lt;br&gt;samt andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet&lt;br&gt;inklusive mineralutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hittillsvarande lydelse av artikel 2 skall medlemsstaterna vidta&lt;br&gt;alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåverkan bl.a. på grund av sin art, storlek&lt;br&gt;eller lokalisering blir föremål för en bedömning av denna påverkan innan&lt;br&gt;tillstånd ges samt att de projekt som skall omfattas av en sådan&lt;br&gt;bedömning anges i artikel 4. Artikel 2 ändras i direktiv 97/11 så att&lt;br&gt;angivna projekt blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av&lt;br&gt;deras påverkan innan tillstånd ges. Vidare läggs en ny punkt 2a till, att en&lt;br&gt;medlemsstat kan införa en gemensamt förfarande för att uppfylla kraven&lt;br&gt;enligt detta direktiv och kraven enligt direktiv 96/61/EG om samordnade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k. IPPC-&lt;br&gt;direktivet. Detta nya direktiv behandlas utförligare i avsnitt 4.14.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.1 i direktivet 85/337 anges att projekt inom de grupper som&lt;br&gt;redovisas i direktivets bilaga 1 skall bli föremål för en bedömning i&lt;br&gt;enlighet med artikel 5-10.1 vissa fall kan dock ett visst projekt undantas&lt;br&gt;från föreskrifterna enligt artikel 2.3. I bilaga 1 anges projekt som till&lt;br&gt;stora delar överensstämmer med de projekt som regeringen för&lt;br&gt;närvarande skall pröva enligt 4 kap. 1 § NRL förutom att bilagan även&lt;br&gt;upptar större kommunikationsanläggningar. Artikel 4.1 ändras inte i sak i&lt;br&gt;direktiv 97/11 men bilaga 1 utökas med ett flertal projekt. Bl.a. fler typer&lt;br&gt;av vägar läggs till, stora avfallsanläggningar för förbränning eller kemisk&lt;br&gt;behandling av även annat avfall än farligt avfall, reningsverk med en viss&lt;br&gt;kapacitet samt dammar och rörledningar av viss storlek, pappers-&lt;br&gt;massaindustrier samt vissa andra anläggningar och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 4.2 anges i nuvarande lydelse att projekt inom de&lt;br&gt;grupper som redovisas i bilaga 2 skall bli föremål för en bedömning i&lt;br&gt;enlighet med artikel 5-10 när medlemsstaterna anser att detta krävs på&lt;br&gt;grund av projektets karaktär. I detta syfte kan medlemsstaterna bl.a.&lt;br&gt;bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller&lt;br&gt;fastställa sådana kriterier eller gränsvärden som krävs för att avgöra vilka&lt;br&gt;projekt, hänförliga till de grupper som anges i bilaga 2, som skall bli&lt;br&gt;föremål för en bedömning enligt artikel 5-10. I bilaga 2 räknas upp ett&lt;br&gt;stort antal projekt inom jordbruk, utvinningsindustri, anläggningar för&lt;br&gt;energiproduktion, bearbetning av metaller, glasframställning, kemisk&lt;br&gt;industri, livsmedelsindustri, textil-, läder-, trä- och pappersindustri,&lt;br&gt;gummiindustri, infrastrukturprojekt samt andra projekt och ändringar i&lt;br&gt;projekt som avses i bilaga 1. I syfte att skärpa medlemsstaternas&lt;br&gt;tillämpning av artikel 4.2 ändras bestämmelsen i direktiv 97/11 så att&lt;br&gt;frågan huruvida en miljökonsekvensbedömning skall göras för projekt&lt;br&gt;enligt bilaga 2 skall medlemsstaterna bestämma genom a) granskning&lt;br&gt;från fall till fall eller b) gränsvärden eller kritier som fastställs av&lt;br&gt;medlemsstaten. Oavsett vilken metod ett land väljer skall en bedömning&lt;br&gt;göras med stöd av bl.a. kriterier i en ny bilaga 3 huruvida projektens&lt;br&gt;karaktär, lokalisering och effekter kräver en miljökonsekvensbedöm-&lt;br&gt;ning. Medlemsstaterna skall vidare säkerställa att de ansvariga&lt;br&gt;myndigheternas avgöranden beträffande vilka projekt enligt bilaga 2 som&lt;br&gt;skall bli föremål för en bedömning görs tillgängliga för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV-rapport om miljökonsekvensbeskrivningar i praktiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) har i april 1996 till regeringen överlämnat en&lt;br&gt;rapport om hur miljökonsekvensbeskrivningar har fungerat i praktiken på&lt;br&gt;väg- och vattenkraftsområdet, Miljökonsekvensbeskrivningar MK.B i&lt;br&gt;praktiken, RRV 1996:29 (dnr M96/1793/1). I rapporten är RRV kritiskt&lt;br&gt;till hur systemet fungerat på undersökta områden. Enligt RRV engageras&lt;br&gt;allmänheten och dess intresseorganisationer ofta för sent i besluts-&lt;br&gt;processen. Vidare anförs att miljömyndigheterna inte har någon reglerad&lt;br&gt;ställning i MKB-proceduren. Det brister i granskningen av MKB i såväl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studerade vattendomstolar som hos Vägverket. Redovisning av alternativ Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;saknas i många fall. I ansökningar i vattenkraftsmål saknas normalt alla&lt;br&gt;andra alternativ än det företagsekonomiskt mest lönsamma. Inom&lt;br&gt;vägsektom kolliderar kraven på att alternativ skall tas fram med&lt;br&gt;riksdagens beslut om målstandard, dvs. vilken bredd vägen skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV presenterar i rapporten ett antal förslag till förändringar. En&lt;br&gt;förutsättning för att MKB-förfarandet skall fungera tillfredsställande&lt;br&gt;uppges vara att de olika aktörerna förmår skilja på de olika funktioner de&lt;br&gt;kan ha i såväl beslutsprocess som MKB-procedur. RRV förordar därför&lt;br&gt;när det gäller vägområdet att statsmakterna överväger åtgärder för att&lt;br&gt;tydligare hålla isär exploatörsrollen och beslutsrollen i såväl&lt;br&gt;arbetsplaneskede som i förstudie och vägutredningsskede. När det gäller&lt;br&gt;vattenmål uppges att en förutsättning för att MKB skall beaktas i&lt;br&gt;beslutsprocessen är att statsmakterna beslutar om materiella förändringar&lt;br&gt;i vattenlagen. Därför föreslår RRV att vattenlagens 3 kap. kompletteras&lt;br&gt;så att det tydligt uttrycks vilka intressen som skall beaktas i vattenmålen,&lt;br&gt;bl.a. naturvårdsintressen och kulturmiljöintressen. Vidare föreslår RRV&lt;br&gt;att en översyn görs av väglagen och vattenlagen med inriktning att&lt;br&gt;utforma beslutsprocesserna på ett sätt som möjliggör en uppdelning av&lt;br&gt;MKB-proceduren i förstudie och huvudstudie. Vidare att en åtskillnad&lt;br&gt;görs mellan sådana projekt där fullständiga MKB behövs och sådana där&lt;br&gt;en enklare form är tillräcklig. För att garantera det breda samråd som&lt;br&gt;behövs för att få ett fullgott beslutsunderlag föreslår RRV att en&lt;br&gt;skyldighet införs för exploatören att samråda med allmänhetens intresse-&lt;br&gt;organisationer och ideella organisationer i förstudiefasen och mot slutet&lt;br&gt;av utredningsfasen. Länsstyrelsen föreslås ges talerätt i vattenmål&lt;br&gt;jämsides med Kammarkollegiet och kommuner. RRV föreslår också att&lt;br&gt;tydliga riktlinjer utarbetas för hur MKB-proceduren skall utföras och vad&lt;br&gt;MKB-dokumentet skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissvar över Miljöbalksutredningen konstaterar RRV att&lt;br&gt;utredningens förslag som rör MKB i princip går i linje med de förslag&lt;br&gt;som RRV förde fram i sin rapport. Vattenlagen har arbetats in i&lt;br&gt;miljöbalken men RRV anser att det i den efterkommande översynen av&lt;br&gt;näraliggande lagstiftning är viktigt att se till att bestämmelser om MKB&lt;br&gt;även i andra lagar, t.ex. väglagen, går i linje med lagstiftningen i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en miljökonsekvensbeskrivning krävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12&lt;br&gt;kap. miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken&lt;br&gt;skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Det innebär att alla&lt;br&gt;ansökningar om tillstånd skall innehålla en MKB förutom sådana som&lt;br&gt;avser kemiska produkter och biotekniska organismer enligt 13 och 14&lt;br&gt;kap. Även vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. skall det krävas en&lt;br&gt;MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall fa föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;skall krävas även i dispensärenden eller andra ärenden enligt balken&lt;br&gt;eller andra lagar av vilka det framgår att hälso- och miljöskäl skall&lt;br&gt;beaktas, där det behövs för att man skall kunna bedöma miljö-&lt;br&gt;påverkan. Regeringen skall även få föreskriva om undantag från&lt;br&gt;kravet på miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter vars miljö-&lt;br&gt;påverkan kan antas bli mindre betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa anser att bestämmelserna kommer att&lt;br&gt;omfatta för många ärenden, däribland Skogsstyrelsen, LRF, Skogs-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund och Konkurrensverket som anser att kravet på&lt;br&gt;MKB skall begränsas till verksamheter som kan befaras medföra en&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan. Grus- och makadamföreningen anser att&lt;br&gt;mindre täkter av grus och andra material skall undantas från krav på&lt;br&gt;MKB. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har ifrågasatt&lt;br&gt;att kraven på MKB inte är enhetliga eftersom de t.ex. inte omfattar&lt;br&gt;prövning av utsättande av gentekniskt modifierade produkter. Även&lt;br&gt;Landskrona kommun anser att en MKB behövs i dessa fall. Miljö-&lt;br&gt;förbundet Jordens Vänner vill att MKB skall krävas för alla tillstånd&lt;br&gt;enligt 13 och 14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom att bestämmelserna i&lt;br&gt;miljölagstiftningen nu integreras i en balk blir bestämmelserna enhetliga&lt;br&gt;för de lagstiftningsområden som förs till balken. I de i sammanhanget&lt;br&gt;relevanta lagar som inte inarbetas i balken bör enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning göras en hänvisning till bestämmelserna om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i balken så att samma regler tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 nuvarande lagstiftning är kravet att en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;skall finnas i en ansökan om tillstånd eller motsvarande som huvudregel&lt;br&gt;både generellt och obligatoriskt. Det sker normalt ingen förprövning av&lt;br&gt;behovet av en miljökonsekvensbeskrivning, med krav på exempelvis&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan, utan varje tillståndsansökan skall åtföljas av en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall emellertid till sin omfattning&lt;br&gt;stå i rimlig proportion till frågan som beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag gäller dock för plan- och bygglagen och va-lagen. I 5 kap.&lt;br&gt;18 § PBL anges att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas om&lt;br&gt;detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller&lt;br&gt;andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller hushållningen med naturresurser. I 12 a § va-lagen krävs också att&lt;br&gt;när en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras det&lt;br&gt;kan antas att den kan medföra betydande miljöpåverkan för att&lt;br&gt;huvudmannen skall upprätta en MKB. Även i vissa andra författningar&lt;br&gt;varierar kravet från fall till fall, bl.a. enligt naturvårdsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för tidigare ses en miljökonsekvensbeskrivning i flera&lt;br&gt;länder som en formaliserad process av en relativt stor omfattning som är&lt;br&gt;reglerad i detalj och som bara skall genomföras för vissa planerade&lt;br&gt;verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har vi hittills valt att se miljökonsekvensbeskrivningar som&lt;br&gt;ett dokument som ingår som en del i beslutsunderlaget. Vi har inte&lt;br&gt;begränsat kravet på beskrivningar på sätt som gjorts i EG-direktivet, dvs.&lt;br&gt;till verksamheter som har ansetts ha en &amp;quot;betydande miljöpåverkan&amp;quot;. Detta&lt;br&gt;strider inte mot det nämnda EG-direktivet eftersom det är ett&lt;br&gt;minimidirektiv som enligt art. 13 inte hindrar att medlemsstaterna har&lt;br&gt;strängare regler i fråga om tillämpningsområde. Denna artikel utgår&lt;br&gt;visserligen genom ändringsdirektivet 97/11 men det är alltjämt ett&lt;br&gt;minimidirektiv. Det anges vidare i artikel 2.2 att bedömningen av&lt;br&gt;miljöpåverkan kan integreras i det befintliga tillståndsförfarandet för&lt;br&gt;projekt i medlemsstaterna eller, om detta inte är möjligt, i andra&lt;br&gt;förfaranden eller i sådana förfaranden som tillskapas för att målsätt-&lt;br&gt;ningen i direktivet skall uppfyllas. Som angetts tidigare har också det&lt;br&gt;tillägget gjorts i direktiv 97/11 i en ny punkt 2.2a att en medlemsstat kan&lt;br&gt;införa ett gemensamt förfarande för att fullgöra kraven enligt detta&lt;br&gt;direktiv och det nya IPPC-direktivet 96/61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritiker har hävdat att det breda kravet i fråga om när&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas enligt vår nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning leder till eller redan har lett till att kraven på beskrivningarna&lt;br&gt;i Sverige sätts för lågt. Alternativet skulle vara att kravet begränsas till att&lt;br&gt;avse stora projekt som kan antas ha betydande miljöpåverkan. Det kan&lt;br&gt;dock ifrågasättas om det är rätt att konsekvenserna för miljön i anledning&lt;br&gt;av en åtgärd någon vill vidta, som kräver tillstånd och som har&lt;br&gt;miljöpåverkan, bör redovisas endast för vissa projekt. Dessutom är det&lt;br&gt;svårt att dra gränsen. Om kravet på miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;begränsas till verksamheter för vilka betydande miljöpåverkan kan antas,&lt;br&gt;leder det alltid till gränsdragningsproblem och diskussion om vad som&lt;br&gt;kan antas medföra betydande miljöpåverkan och därmed kräva en&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på miljökonsekvensbeskrivning i miljöbalken bör därför enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning vara generellt för ansökan om tillstånd enligt&lt;br&gt;balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken med vissa&lt;br&gt;undantag och inte inskränkas till enbart åtgärder som leder till betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Det innebär att en MKB skall ingå i en ansökan om&lt;br&gt;tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. miljöbalken. Även vid tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning enligt 17 kap. skall krävas en MKB. Detta innebär en&lt;br&gt;utvidgning av kravet på miljökonsekvensbeskrivning i förhållande till&lt;br&gt;dagens lagstiftning, eftersom ett flertal lagar som för närvarande inte har&lt;br&gt;något krav alls eller inget generellt krav på miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar också arbetas in i balken. I fortsättningen kommer kravet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att omfatta exempelvis alla tillstånd enligt nuvarande naturvårdslag. För&lt;br&gt;närvarande krävs enligt 25 § naturvårdsförordningen en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning i den utsträckning det behövs i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på miljökonsekvensbeskrivning bör dock enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning och som även Miljöbalksutredningen föreslagit, inte omfatta&lt;br&gt;tillstånd for genetiskt modifierade organismer enligt 13 kap. eller&lt;br&gt;tillstånd eller godkännande av kemiska produkter eller biotekniska&lt;br&gt;organismer enligt 14 kap. Detta är en annan typ av tillstånd, som&lt;br&gt;vanligtvis inte avser anläggningar och åtgärder utan produkter, för vilka&lt;br&gt;det finns särskilda krav om bl.a. miljö- och hälsoutredning i angivna&lt;br&gt;kapitel. Dessa är tillräckliga för utredning av konsekvenserna för miljön.&lt;br&gt;EG-direktivet 85/337 omfattar inte heller denna typ av tillstånd. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har i sitt remissvar ifrågasatt&lt;br&gt;att kraven på MKB inte är enhetliga eftersom de t.ex. inte omfattar&lt;br&gt;prövning av utsättande av gentekniskt modifierade produkter. Även&lt;br&gt;Landskrona kommun anser att en MKB behövs i dessa fall.&lt;br&gt;Miljöförbundet Jordens Vänner vill att MKB skall krävas för alla&lt;br&gt;tillstånd enligt 13 och 14 kap. Avsiktlig utsättning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer regleras dock i EG-direktivet 90/220 om&lt;br&gt;avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön vilket&lt;br&gt;redogörs för i avsnitt 4.18. Som framgår där är det ett harmo-&lt;br&gt;niseringsdirektiv som bl.a. innehåller krav på vad en ansökan skall&lt;br&gt;innefatta. Det innebär enligt regeringens bedömning att Sverige nu inte&lt;br&gt;kan införa krav på MKB för sådana tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte heller vara ett generellt krav på miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar i dispensärenden eller anmälningsärenden enligt balken&lt;br&gt;eller enligt andra föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.&lt;br&gt;Något generellt krav i denna typ av ärenden finns inte heller i nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning. Ansökningar om dispens blir framför allt aktuella i&lt;br&gt;naturvårdsärenden, t.ex. ansökan om strandskyddsdispens eller om&lt;br&gt;dispens från biotopskyddet. Som framgått kan i dag enligt&lt;br&gt;naturvårdsförordningen en miljökonsekvensbeskrivning krävas i den&lt;br&gt;utsträckning det behövs i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas behov av miljökonsekvensbeskrivningar även i&lt;br&gt;dessa slags ärenden. Regeringen bör därför ges rätt att föreskriva att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas även i dispensärenden eller&lt;br&gt;andra ärenden enligt balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av balken om det behövs för att bedöma miljöpåverkan. Det kan till&lt;br&gt;exempel gälla vissa typer av strandskyddsdispenser eller anmälning-&lt;br&gt;ärenden enligt miljöbalken för vilka det inte föreligger ett obligatoriskt&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen bör även fa föreskriva&lt;br&gt;om krav på miljökonsekvensbeskrivningar i särskilda ärenden inom&lt;br&gt;miljöbalkens område. Då kan föreskrivas att beslutsmyndigheten i det&lt;br&gt;enskilda fallet skall kunna besluta om krav på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar. Därmed finns det möjlighet att ställa krav på&lt;br&gt;behövligt beslutsunderlag utan att kraven blir onödigt betungande i de&lt;br&gt;fall där det inte skulle fylla någon funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör regeringen få föreskriva om krav på miljökon-&lt;br&gt;ekvensbeskrivningar även i ärenden enligt andra lagar när det behövs för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kunna bedöma miljöpåverkan. Det gäller framfor allt i ärenden enligt&lt;br&gt;de lagar som i dag anges i 1 kap. 2 § naturresurslagen, dvs. de s.k. NRL-&lt;br&gt;anknutna lagar som inte arbetas in i miljöbalken. Ett liknande&lt;br&gt;bemyndigande finns för närvarande i 5 kap. 2 § NRL som i balken görs&lt;br&gt;mera generellt. Bemyndigandet bör dock i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag begränsas till lagar av vilka framgår att hänsyn till människors&lt;br&gt;hälsa och miljön skall beaktas vid lagens tillämpning. Även för&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i dessa ärenden bör bestämmelserna i&lt;br&gt;miljöbalken tillämpas om inte annat särskilt har föreskrivits. Det bör&lt;br&gt;dock framhållas att balkens bestämmelser i första hand är inriktade på&lt;br&gt;verksamheter och projekt där den planerade verksamheten för vilken&lt;br&gt;tillstånd söks är känd till art och omfattning när miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen skall upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller detaljplaner enligt PBL är det ofta inte känt i&lt;br&gt;detalj vilka verksamheter som kan komma att lokaliseras till planområdet&lt;br&gt;och därför kan regleringen behöva utformas på ett annat sätt. Den&lt;br&gt;närmare regleringen av ett system med miljökonsekvensbeskrivningar för&lt;br&gt;fysisk planering behöver således anpassas till de förhållanden som gäller&lt;br&gt;för den. För en tidig planprövning som främst inriktas på den lämpliga&lt;br&gt;markanvändningen inom olika delar av ett område, krävs således ett&lt;br&gt;annat beslutsunderlag än för den tillståndsprövning enligt miljöbalken&lt;br&gt;som i ett senare skede kan bli aktuell beträffande en verksamhet som&lt;br&gt;placeras inom planområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från MKB-kravet kan föreskrivas av regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens uppfattning inte heller skäl att kräva en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning för tillstånd till obetydliga ingrepp eller&lt;br&gt;andra åtgärder, som kan antas ha mindre betydande miljöpåverkan. Detta&lt;br&gt;kan uppnås genom att som Miljöbalksutredningen har föreslagit&lt;br&gt;regeringen ges rätt att genom föreskrifter kunna medge befrielse' från det&lt;br&gt;generella kravet. Sådana undantag får dock inte avse åtgärder som kan&lt;br&gt;antas ha betydande miljöpåverkan och som omfattas av EG-direktivets&lt;br&gt;listor, eftersom detta skulle stå i strid med omtanken om miljön och&lt;br&gt;dessutom skulle strida mot direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om undantag från det generella kravet får därför endast&lt;br&gt;avse tillståndsansökningar beträffande verksamheter vars miljöpåverkan&lt;br&gt;kan antas bli mindre betydande. Det kan gälla tillstånd till exempelvis&lt;br&gt;begränsade markavvattningsföretag eller andra små ingrepp, som&lt;br&gt;inrättande av avloppsanläggning för vattentoalett. Beslutsmyndigheten&lt;br&gt;kan ändå enligt förvaltningsrättsliga principer kräva att sökanden lämnar&lt;br&gt;de uppgifter som myndigheten behöver för att kunna pröva ansökan.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen skriver i sitt remissvar att om kravet på MKB inte&lt;br&gt;begränsas till verksamheter som kan antas medföra betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan, vilket Skogsstyrelsen förespråkar, är det angeläget att&lt;br&gt;regeringen far föreskriva om undantag från skyldigheten att upprätta&lt;br&gt;MKB om miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande. SGU anser att&lt;br&gt;tillståndsgivande myndigheter enligt balken skall få rätt att medge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag från kravet på MKB om miljöpåverkan uppenbarligen är Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;obetydlig. Även Boverket föreslår att beslutsmyndigheten eller&lt;br&gt;länsstyrelsen bör ges möjlighet att besluta att MKB inte behövs, en s.k.&lt;br&gt;Fonsi (finding of no significant impacts) för att rensa bort det stora&lt;br&gt;antalet &amp;quot;fyra-raders MKB&amp;quot;. Denna möjlighet diskuterades av&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen som ansåg att generella regler i alla tillstånds-&lt;br&gt;ärenden var att föredra för att alla sökande skulle behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar denna bedömning och därför bör myndigheterna inte&lt;br&gt;ges en sådan möjlighet. Dessutom vill regeringen understryka att det är&lt;br&gt;viktigt att alla som planerar en verksamhet som inte generellt undantagits&lt;br&gt;från kravet på MKB överväger vilka konsekvenser verksamheten&lt;br&gt;kommer att få för miljön och vilka åtgärder som behöver vidtas i&lt;br&gt;anledning av det. Detta tvingas verksamhetsutövaren göra när MKB:n&lt;br&gt;upprättas. Sådana överväganden kan givetvis aldrig göras på fyra rader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är det inte rimligt att alla formella krav som ställs upp i EG-&lt;br&gt;direktivet skall behöva uppfyllas för alla miljökonsekvensbeskrivningar,&lt;br&gt;särskilt som direktivet endast omfattar projekt eller anläggningar som&lt;br&gt;kan antas medföra en betydande påverkan på miljön. Därför bör reglerna&lt;br&gt;utformas så att endast miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter&lt;br&gt;som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall behöva&lt;br&gt;uppfylla direktivets formella krav om innehåll, allmänhetens möjlighet&lt;br&gt;att yttra sig m.m. För dessa föreslås en mera formaliserad process i likhet&lt;br&gt;med vad som finns i flera andra länder och brukar benämnas&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning. Detta förfarande med miljökonsekvens-&lt;br&gt;bedömning genom vilken miljökonsekvensbeskrivningen tas fram och&lt;br&gt;vilka krav som bör ställas behandlas längre fram. Kraven på vad en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla skulle då i den utsträckning&lt;br&gt;det behövs för att uppfylla syftet med en miljökonsekvensbeskrivning,&lt;br&gt;tillämpas även för beskrivningar avseende mindre miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamheter. Kraven på innehåll och omfattning av en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning måste dock stå i proportion till graden av&lt;br&gt;miljöpåverkan. Det är av stor vikt att kraven inte blir onödigt betungande&lt;br&gt;för mindre miljöpåverkande verksamheter, vilket bl.a. torde inkludera&lt;br&gt;många små och medelstora företag. Genom att kraven på innehållet i en&lt;br&gt;MKB på angivet sätt anpassas till vad ansökan om tillstånd avser och&lt;br&gt;förväntad miljöpåverkan behöver ett generellt krav på beskrivning av&lt;br&gt;miljökonsekvenserna i alla tillståndsärenden som inte har undantagits&lt;br&gt;inte vara onödigt betungande för sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i lagar som inte kommer att arbetas in i miljöbalken och som&lt;br&gt;innehåller krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör dessa krav normalt&lt;br&gt;finnas kvar. De bör dock i de flesta fall ändras så att en hänvisning görs&lt;br&gt;till bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbalken för&lt;br&gt;att enhetliga regler skall uppnås och EU:s krav uppfyllas för projekt som&lt;br&gt;kan antas ha betydande miljöpåverkan. Regeringen avser att återkomma&lt;br&gt;med förslag om behövlig följdlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.4 Tidigt samråd med länsstyrelsen och enskilda&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allmänhetens möjligheter att påverka skall&lt;br&gt;förstärkas. Inflytandet skall vara på ett mycket tidigt stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och&lt;br&gt;länsstyrelsen, som i många fall också är tillsynsmyndighet, långt&lt;br&gt;innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheter som kan antas ha betydande miljöpåverkan, vilket&lt;br&gt;länsstyrelsen avgör, skall genomföras ett förfarande med miljö-&lt;br&gt;konsekvensbedömning som är ett utvidgat samråd med fler&lt;br&gt;myndigheter och en bredare allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grannländer som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;från en planerad verksamhet skall informeras och få möjlighet att&lt;br&gt;delta i miljökonsekvensbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen föreslog dock att det tidiga samrådet skulle hållas med&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten i stället för länsstyrelsen. Vidare föreslog&lt;br&gt;utredningen att tillståndsmyndigheten i stället för länsstyrelsen skulle&lt;br&gt;besluta om det kunde antas vara betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är&lt;br&gt;positiva. Ett flertal tycker dock att bestämmelserna blivit för&lt;br&gt;formaliserade, däribland Koncessionsnämnden, Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Industriförbundet, SAF och några länsstyrelser. Flera remissinstanser tar&lt;br&gt;upp frågan om samråd skall hållas med tillståndsmyndigheten eller om en&lt;br&gt;annan myndighet är lämpligare. NUTEK beklagar att frågan om&lt;br&gt;samordning av MKB och gemensamma utredningar för företag med&lt;br&gt;liknande påverkan på miljön inte behandlas i miljöbalksförslaget&lt;br&gt;eftersom sådan samordning sannolikt skulle ge högre effektivitet och&lt;br&gt;lägre kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill erinra om att syftet&lt;br&gt;med att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar är att frågor om påverkan&lt;br&gt;på miljön skall komma in på ett tidigt stadium och ingå i&lt;br&gt;beslutsunderlaget under hela processen fram till ett tillståndsbeslut. Det&lt;br&gt;innebär att i de fall en verksamhet innefattar flera av varandra beroende&lt;br&gt;moment måste arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen påbörjas så&lt;br&gt;snart initiativet till någon del av projektet har tagits. Därigenom undviks&lt;br&gt;onödiga begränsningar eller felaktiga lösningar genom för tidiga&lt;br&gt;delbeslut. Den som planerar att genomföra ett projekt bör inleda arbetet&lt;br&gt;med någon typ av förstudie för att skapa en överblick över projektets&lt;br&gt;förutsättningar, vilka alternativa lösningar som är tänkbara och&lt;br&gt;identifikation av de avgörande frågorna. Vikten av tidigt faktaunderlag&lt;br&gt;betonar SMHI i sitt remissvar, exempelvis att eventuella mätinsatser&lt;br&gt;behöver initieras tidigt för att man skall hinna få fram en tillräckligt lång&lt;br&gt;mätserie till prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En relevant avgränsning i sak förutsätter vidare att företrädare för&lt;br&gt;berörda intressen kommer till tals i ett tidigt skede av projektet.&lt;br&gt;Erfarenheter av informella initiativ pekar på fördelar både vad avser&lt;br&gt;effektiv användning av tid, användning av utredningsresurser och&lt;br&gt;projektets slutliga utformning. En miljökonsekvensbeskrivning bör&lt;br&gt;därför utvecklas i takt med beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen finns sedan år 1981 i 12 a § en bestämmelse om att&lt;br&gt;den som avser att utöva en miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd&lt;br&gt;skall innan ansökan görs i skälig omfattning och på lämpligt sätt samråda&lt;br&gt;med de statliga och kommunala myndigheter, organisationer och&lt;br&gt;enskilda som kan ha intresse i saken. Även i vattenlagen finns&lt;br&gt;bestämmelser om förberedelse av vissa större vattenföretag som&lt;br&gt;regeringen kan antas komma att pröva. I dessa bestämmelser, som finns i&lt;br&gt;11 kap. 7-11 §§ VL, görs en detaljerad uppräkning av de myndigheter&lt;br&gt;som skall underrättas av den som vill ansöka om tillstånd för ett sådant&lt;br&gt;vattenföretag samt hur ortsbefolkningen skall informeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att i miljöbalken införs en&lt;br&gt;bestämmelse att den som avser att utöva en verksamhet som kräver&lt;br&gt;tillstånd enligt balken och är skyldig att upprätta en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning skall i god tid innan ansökan och beskrivningen&lt;br&gt;görs samråda med den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd&lt;br&gt;för verksamheten samt enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Detta&lt;br&gt;tidiga samråd skulle avse både ansökan avseende verksamheten och dess&lt;br&gt;alternativ och utformning och den kommande miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen. Detta samrådskrav föreslås omfatta alla typer av&lt;br&gt;ansökningar och miljökonsekvensbeskrivningar och vid detta samråd&lt;br&gt;skall klaras ut om projektet har betydande miljöpåverkan och&lt;br&gt;beskrivningen därför skall uppfylla alla formella krav och tas fram&lt;br&gt;genom ett förfarande med miljökonsekvensbedömning. Med enskilda&lt;br&gt;som kan antas bli särskilt berörda avses framför allt närboende som&lt;br&gt;kommer att bli berörda, i många fall kommer dessa också att vara&lt;br&gt;sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har utredningen föreslagit att efter det tidiga samrådet skall&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten besluta om verksamheten kan antas ha betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Skälet till detta är, som framgått tidigare, att flera regler&lt;br&gt;föreslås vara knutna till detta begrepp och därför bör den myndighet som&lt;br&gt;skall pröva ansökan ta ställning till frågan. Sökanden/exploatören får&lt;br&gt;därigenom besked bl.a. om ett utökat samråd skall genomföras och vilka&lt;br&gt;krav som skall ställas på miljökonsekvensbeskrivningen. Det kan även&lt;br&gt;underlätta den kommande handläggningen för myndigheten. I de fall&lt;br&gt;myndigheten beslutar att verksamheten inte kan antas medföra betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan föreslås att beslutet skall kunna ändras då ansökan ges in,&lt;br&gt;om det då visar sig att det kommit fram ytterligare beslutsunderlag som&lt;br&gt;innebär att verksamheten kan antas ha en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också att i de fall ansökan skall prövas av&lt;br&gt;miljödomstol skall samråd alltid ske även med länsstyrelsen. Skälet till&lt;br&gt;detta är att miljömyndigheternas ställning i processen att bedöma&lt;br&gt;miljökonsekvenserna och att ta fram miljökonsekvensbeskrivningen bör&lt;br&gt;stärkas. Vidare föreslås att domstolen skall inhämta yttrande från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen innan beslut fattas om betydande miljöpåverkan kan antas,&lt;br&gt;eftersom samråd hållits med den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har tagit upp frågan om samråd. Särskilt frågan&lt;br&gt;om den skall hållas med tillståndsmyndigheten. framfor allt i de fall det&lt;br&gt;är en miljödomstol. Statskontoret tillstyrker förslaget. Kammarkollegiet&lt;br&gt;anser att förslaget är onyanserat i den meningen att samrådsskyldigheten&lt;br&gt;omfattar all verksamhet oavsett graden av inverkan och avstyrker därför&lt;br&gt;obligatorisk samrådsskyldighet. Enligt Boverket kan det ifrågasättas om&lt;br&gt;det är lämpligast att samråda med beslutsmyndigheten eller om inte&lt;br&gt;länsstyrelsen som samlande MKB-myndighet regionalt borde vara den&lt;br&gt;som kan ge bäst stöd för bedömningen av omfattningen av MKB och&lt;br&gt;hanteringen av arbetet med MKB. Länsstyrelsen skulle då kunna på eget&lt;br&gt;ansvar bedöma om det är angeläget att länsstyrelsen redan i detta skede&lt;br&gt;samråder med beslutsmyndigheten. Umeå tingsrätt avstyrker att samråd&lt;br&gt;skall ske med prövningsmyndigheten innan ett ansökningsmål har&lt;br&gt;anhängiggjorts. Det föreslagna förfarandet framstår enligt tingsrätten&lt;br&gt;som helt främmande för ett domstolsförfarande och vidare föreligger en&lt;br&gt;påtaglig risk att förtroendet för domstolens opartiskhet i det efterföljande&lt;br&gt;prövningsförfarandet försvagas. Advokatsamfundet hyser liknande&lt;br&gt;betänkligheter. Växjö tingsrätt avstyrker på det bestämdaste att samråd&lt;br&gt;skall ske med prövningsmyndigheten innan ett ansökningsmål har&lt;br&gt;anhängiggjorts eftersom det finns överhängande risk att det kan skada&lt;br&gt;förtroendet för myndighetens opartiskhet. Detta inledande samråd,&lt;br&gt;vars värde tingsrätten inte på något sätt vill ifrågasätta, torde enligt&lt;br&gt;tingsrätten med fördel kunna läggas på länsstyrelsen i dess&lt;br&gt;sammansättning som tillsynsmyndighet. Möjligen skulle bestämmelsen&lt;br&gt;enligt tingsrätten kunna utökas med en möjlighet att efter överklagande&lt;br&gt;få tillsynsmyndighetens beslut överprövat av prövningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det är&lt;br&gt;klart olämpligt att det första samrådet skall ske enbart med&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten. Därmed riskeras att myndigheten och sökanden&lt;br&gt;uppfattar att vissa frågor i princip bör lösas på ett visst sätt och sådana&lt;br&gt;psykologiska bindningar kan leda till att enskilda berörda och&lt;br&gt;organisationer inte får en reell möjlighet att påverka. Fakultetsnämnden&lt;br&gt;anser vidare att det inte finns skäl att skilja på särskilt berörda och andra&lt;br&gt;berörda, samrådet bör vara öppet för alla. Länsstyrelserna i Stockholms&lt;br&gt;och Östergötlands län anser att verksamhetsutövaren skall ha ett tidigt&lt;br&gt;samråd med tillsynsmyndigheten istället för med prövningsmyndigheten&lt;br&gt;och att tillsynsmyndigheten då får besluta om det är betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Om de är oense får frågan hänskjutas till&lt;br&gt;prövningsmyndigheten. Även andra länsstyrelser betonar vikten av att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten bör få delta i det tidiga samrådet. Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen vill att det tidiga samrådet skall vara frivilligt eftersom&lt;br&gt;sökanden står risken för en eventuell otillräcklig MKB.&lt;br&gt;Skogsindustrierna framför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner med hänsyn till innehållet i de synpunkter som&lt;br&gt;kommit fram under remissen att reglerna om det tidiga samrådet bör&lt;br&gt;ändras något jämfört med utredningens förslag. Som framgått anser flera&lt;br&gt;det vara olämpligt att miljödomstolen på ett tidigt stadium skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråd med någon som senare avser att ansöka om tillstånd. I stort sett&lt;br&gt;alla som tagit upp frågan om samråd anser att det tidiga samrådet bör&lt;br&gt;hållas med länsstyrelsen alternativt tillsynsmyndigheten som i många fall&lt;br&gt;kommer att vara länsstyrelsen. Även utredningen har ju föreslagit att i de&lt;br&gt;fall miljödomstolen skall pröva ansökan skall samråd hållas även med&lt;br&gt;länsstyrelsen. För att bestämmelserna inte skall bli alltför komplicerade&lt;br&gt;anser regeringen att det tidiga samrådet skall ske med länsstyrelsen. Då&lt;br&gt;uppkommer ingen oklarhet om vilken myndighet som avses, vilket skulle&lt;br&gt;bli fallet om det föreskrivs att samrådet skall ske med&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, även om det i praktiken bli länsstyrelsen i många&lt;br&gt;fall. Länsstyrelsen är lämplig för uppgiften med hänsyn till dels deras&lt;br&gt;sakkunskap på plan- och miljöområdet, dels länsstyrelsens uppgift som&lt;br&gt;tillsynsmyndighet i många fall bl.a. vad gäller uppsikten inom länet över&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser. Behovet av att ge miljömyndigheterna&lt;br&gt;en klarare ställning i processen har också påpekats av bl.a. RRV i den&lt;br&gt;tidigare nämnda rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör då även vara den myndighet som efter det tidiga&lt;br&gt;samrådet skall besluta om verksamheten kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Det finns inte skäl att som några remissinstanser&lt;br&gt;föreslagit införa någon rätt att överklaga detta beslut särskilt. Detta bör,&lt;br&gt;som Advokatsamfundet anfört, framgå av lagtexten. Om till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheten när ansökan ges in gör en annan bedömning och&lt;br&gt;anser att den kan antas medföra betydande miljöpåverkan kan&lt;br&gt;myndigheten alltid begära in kompletterande uppgifter. Det utökade&lt;br&gt;tidiga samrådet har visserligen gått förlorat men går i vart fall till viss del&lt;br&gt;att reparera även om det blir en tidsutdräkt. De få fall där detta kan antas&lt;br&gt;inträffa motiverar inte ett komplicerat system med överprövning av detta&lt;br&gt;delbeslut. Länsstyrelsen skall dock innan beslut fattas begära in ett&lt;br&gt;yttrande från tillsynsmyndigheten i de fall det är annan myndighet än&lt;br&gt;länsstyrelsen. Det kommer i många fall att vara en kommun. Flera&lt;br&gt;kommuner har också angett att de vill delta i processen, bl.a. Västerås&lt;br&gt;kommun som anser att kommunen skall vara obligatoriskt samrådsorgan&lt;br&gt;innan ansökan ges in till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom med länsstyrelsen skall, som utredningen föreslagit, den som&lt;br&gt;planerar en verksamhet vara skyldig att ha tidigt samråd med enskilda&lt;br&gt;som kan antas bli särskilt berörda. Det är särskilt viktigt att dessa&lt;br&gt;kommer in på ett inledande stadium i processen. Hur omfattande samråd&lt;br&gt;som behövs i varje enskilt fall samt hur detta skall utformas blir beroende&lt;br&gt;av den planerade verksamhetens art och omfattning. Systemet skulle bli&lt;br&gt;för komplicerat om det infördes skyldighet att på detta stadium ha ett&lt;br&gt;mycket brett samråd. Det innebär dock inte att andra är utestängda från&lt;br&gt;detta tidiga samråd. Möjligheterna för en bredare allmänhet att påverka&lt;br&gt;processen bör dock framför allt gälla sådana verksamheter som har&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan vilket den får möjlighet till vid den utökade&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydande miljöpåverkan och miljökonsekvensbedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för myndigheternas bedömning bör regeringen föreskriva om&lt;br&gt;vilka verksamheter som alltid kan antas ha betydande miljöpåverkan.&lt;br&gt;Detta görs lämpligtvis bl.a. i samband med att regeringen bestämmer för&lt;br&gt;vilken miljöfarlig verksamhet det skall krävas tillstånd, dvs.&lt;br&gt;motsvarigheten till den nuvarande bilagan till miljöskyddsförordningen.&lt;br&gt;Vid utfärdande av dessa föreskrifter bör bl.a. bilagorna till EG-direktivet&lt;br&gt;85/337 med ändringsdirektivet 97/11 utgöra vägledning för&lt;br&gt;bedömningen. Naturvårdsverket har efter uppdrag från regeringen i&lt;br&gt;oktober 1997 lämnat förslag på vilka verksamheter som kan antas&lt;br&gt;medföra betydande miljöpåverkan i rapporten 4792, Miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar - betydande miljöpåverkan. Rapporten har över-&lt;br&gt;lämnats till Miljöbalksutredningen som kommer att utarbeta förslag till&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan är&lt;br&gt;framför allt sådana vars tillåtlighet skall prövas av regeringen enligt&lt;br&gt;17 kap., samt en stor del av den miljöfarliga verksamhet för vilket krävs&lt;br&gt;tillstånd redan i dag enligt miljöskyddsförordningen. Det gäller särskilt&lt;br&gt;sådan verksamhet som för närvarande prövas av Koncessionsnämnden,&lt;br&gt;dvs. A-ärenden, som föreslås skall prövas av miljödomstol i framtiden.&lt;br&gt;Att dessa bör presumeras att alltid medföra betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;anser även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet i sitt&lt;br&gt;remissvar. Många typer av vattenverksamhet kan också förutsättas&lt;br&gt;medföra betydande miljöpåverkan, samt även en stor del av den&lt;br&gt;miljöfarliga verksamhet som länsstyrelsen skall pröva som första instans,&lt;br&gt;dvs. nuvarande B-ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande verksamheter som inte omfattas av sådana föreskrifter far&lt;br&gt;länsstyrelsen bedöma om det är betydande miljöpåverkan utifrån bl.a.&lt;br&gt;verksamhetens art, storlek och lokalisering. För de verksamheter som&lt;br&gt;bedöms inte ha betydande miljöpåverkan blir det tidiga samrådet med&lt;br&gt;länsstyrelsen och berörda enskilda även en typ av avgränsning&lt;br&gt;beträffande vad miljökonsekvensbeskrivningen bör omfatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen beslutar att verksamheten kan antas ha betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan skall ett utökat samråd hållas. Detta förfarande med&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning skall ligga till grund för upprättandet av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen. Vid en sådan bedömning skall den som&lt;br&gt;avser att bedriva verksamheten samråda med andra statliga myndigheter,&lt;br&gt;kommuner, organisationer och den allmänhet som kan antas bli berörda.&lt;br&gt;Samrådet skall avse verksamhetens lokalisering, omfattning och&lt;br&gt;utformning samt miljöpåverkan och innehållet i miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen. Detta är en viktig del i processen med att upprätta&lt;br&gt;en ansökan och en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta bredare samråd skall myndigheter, organisationer,&lt;br&gt;sakägare och allmänhet beredas tillfälle att framföra synpunkter och&lt;br&gt;kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning samt&lt;br&gt;innehållet i och utformningen av miljökonsekvensbeskrivningen. Därmed&lt;br&gt;förstärks inflytandet för myndigheter och allmänhet under&lt;br&gt;planeringsstadiet och underlaget för den som skall upprätta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivningen breddas. För att informationen och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;samrådet skall fylla sin funktion måste den, i likhet med det inledande&lt;br&gt;samrådet med länsstyrelsen och enskilda som särskilt berörs, komma in i&lt;br&gt;ett tidigt skede, parallellt med planeringen av tekniska och ekonomiska&lt;br&gt;frågor. Det måste ske innan exploatören har fattat beslut om inriktningen&lt;br&gt;i stort av verksamheten och innan några låsningar har gjorts och projektet&lt;br&gt;fatt en mera bestämd utformning. Det innebär att samrådet givetvis skall&lt;br&gt;ske i god tid innan ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas.&lt;br&gt;Principen bör som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;skriver, vara att alla samråd skall ske så tidigt att i praktiken&lt;br&gt;grundläggande förändringar är möjliga, t.ex. att föreslagen lokalisering&lt;br&gt;kan ändras. I paragrafen regleras alltså ett tidigt samråd. I 6 kap. 8 § finns&lt;br&gt;bestämmelser om allmänhetens möjlighet att till tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;yttra sig över den färdiga miljökonsekvensbeskrivningen samt ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för allmänheten att delta i och påverka utformningen av den&lt;br&gt;planerade verksamheten och miljökonsekvensbeskrivningen som skall&lt;br&gt;göras är som angetts av avgörande vikt och har även fått genomslag i&lt;br&gt;många länder. Frågan behandlas även i de nämnda EG-direktiven samt i&lt;br&gt;Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöver-&lt;br&gt;skridande sammanhang. Allmänhetens medverkan i ett tidigt skede av&lt;br&gt;arbetet med att färdigställa en miljökonsekvensbeskrivning påverkar med&lt;br&gt;stor sannolikhet både effektiviteten och kvaliteten i beslutsprocessen.&lt;br&gt;Allmänheten har kunskap att tillföra i arbetet och det visar sig ofta att&lt;br&gt;frågor som allmänheten bedömer som angelägna att belysa kommer att få&lt;br&gt;betydelse vid tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet med miljökonsekvensbedömning borde i många fall kunna&lt;br&gt;ske i former liknande de som redan i dag har utvecklats på många&lt;br&gt;områden för att hålla myndigheter, sakägare och allmänhet informerad&lt;br&gt;om en planerad anläggning. Allmänhetens tidiga medverkan och&lt;br&gt;möjlighet att påverka måste dock stärkas. Som framgått av RRV:s&lt;br&gt;rapport har den fungerat förhållandevis dåligt på väg- och&lt;br&gt;vattenkraftsområdet. Hur samrådet och förfarandet kan genomföras i&lt;br&gt;praktiken behandlas närmare i författningskommentaren till 6 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas bör att i ändringsdirektivet 97/11 införs en ny punkt 2 i&lt;br&gt;artikel 5 som innebär att om exploatören begär det, skall den beslutande&lt;br&gt;myndigheten efter att ha samrått med exploatören och andra berörda&lt;br&gt;myndigheter som avses i artikel 6.1 yttra sig över vilken information&lt;br&gt;exploatören bör lämna, alltså en frivillig avgränsningsprocess. Att&lt;br&gt;myndigheten har yttrat sig hindrar den inte från att senare kräva&lt;br&gt;ytterligare uppgifter från exploatören. Medlemsstaterna kan kräva att den&lt;br&gt;ansvariga myndigheten avger yttrande utan att exploatören krävt det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att betona att det, oavsett att samråd har ägt rum mellan&lt;br&gt;sökanden och länsstyrelsen om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll,&lt;br&gt;är sökanden som ansvarar för att alla relevanta uppgifter finns i beskriv-&lt;br&gt;ningen. Därför kan den beslutande myndigheten när den skall pröva&lt;br&gt;ansökan och MKB:n alltid begära komplettering i de fall den beskrivning&lt;br&gt;som ges in inte uppfyller kraven och därför inte utgör ett fullgott&lt;br&gt;beslutsunderlag. Detta är helt i enlighet med de förvaltningsrättsliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;principer som tillämpas i Sverige och överensstämmer med bestäm-&lt;br&gt;melsen i nya artikel 5.2 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd med andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan en planerad verksamhet antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan i ett annat land. I sådana fall bör det landet informeras och&lt;br&gt;dess myndigheter och allmänhet ges möjlighet till samråd. Enligt&lt;br&gt;Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gräns-&lt;br&gt;överskridande sammanhang skall sådan information och möjlighet till&lt;br&gt;samråd ges. I artikel 7 i EG-direktivet 85/337 finns bestämmelser av&lt;br&gt;liknande innebörd. I direktivet 97/11 utökas kraven i artikel 7 och 9.2 så&lt;br&gt;att direktivet anpassas till Esbokonventionen. Även i IPPC-direktivet&lt;br&gt;96/61 finns i art. 17 en motsvarande bestämmelse om gränsöverskridande&lt;br&gt;verkningar. Där föreskrivs att om en medlemsstat konstaterar att driften&lt;br&gt;av en anläggning kan fa betydande, negativ påverkan på miljön i en&lt;br&gt;annan medlemsstat eller en annan medlemsstat begär det, skall&lt;br&gt;information om ansökan överlämnas till den andra staten och den&lt;br&gt;allmänhet som kan komma att beröras. Sverige har också sedan ett&lt;br&gt;tjugotal år ett samarbete beträffande gränsöverskridande störningar med&lt;br&gt;våra närmaste grannländer Danmark, Norge och Finland genom miljö-&lt;br&gt;skyddskonventionen från 1974. Den konventionen gäller som en särskild&lt;br&gt;lag i Sverige enligt lagen (1974:268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken bör därför enligt regeringens uppfattning föreskrivas att&lt;br&gt;i de fall en planerad verksamhet kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan i ett annat land, skall den nationen informeras och ges&lt;br&gt;möjlighet att delta i förfarandet med miljökonsekvensbedömning. Även i&lt;br&gt;de fall en annan stat som kan antas bli utsatt för betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;begär det skall samråd ske. För närvarande finns bestämmelser om&lt;br&gt;tillämpningen av Esbokonventionen i 9-11 §§ förordningen (1991:738)&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar. Ansvarig myndighet enligt förord-&lt;br&gt;ningen är Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsernas utformning innebär att det i miljöbalken ställs krav&lt;br&gt;utöver de som finns inom EU och i Esbokonventionen eftersom detta&lt;br&gt;skall omfatta alla länder, inte bara medlemmar i EU och konventionen,&lt;br&gt;som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan av verksamhet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall&lt;br&gt;identifiera, beskriva och möjliggöra en samlad bedömning av en&lt;br&gt;planerad verksamhets direkta och indirekta effekter på människor,&lt;br&gt;djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö samt&lt;br&gt;på hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheter som kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla de upp-&lt;br&gt;gifter som krävs för att uppfylla syftet. Bland annat skall finnas en&lt;br&gt;beskrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering,&lt;br&gt;utformning och omfattning samt de åtgärder som planeras för att&lt;br&gt;skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall även redovisas alternativa lokaliseringar, om sådana är&lt;br&gt;möjliga, och alternativ utformning av verksamheten samt kon-&lt;br&gt;sekvenser av att verksamheten inte kommer till stånd, nollaltemativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheter som inte kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan skall innehållet anpassas till vad som behövs för att&lt;br&gt;uppfylla syftet med miljökonsekvensbeskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, bl.a. Boverket,&lt;br&gt;Banverket och ett antal länsstyrelser, vill att definitionen av&lt;br&gt;nollaltemativet ändras till den som nu finns i MKB-förordningen att den&lt;br&gt;sökta åtgärden inte vidtas. Försvarsmakten anser att i MKB för befintliga&lt;br&gt;skjutfält eller flottilj flygplatser bör kravet på alternativa lokaliseringar&lt;br&gt;tonas ner eller helt utgå. Fiskeriverket påpekar att generellt har hittills de&lt;br&gt;MKB som givits in till vattendomstolar och Koncessionsnämnden varit&lt;br&gt;påfallande svaga när det gäller att beskriva konsekvenserna för fisk och&lt;br&gt;fiske och tycker därför det är viktigt att krav på detta ställs i ökad&lt;br&gt;utsträckning. Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslagen om ökade krav&lt;br&gt;men anser att ytterligare metoder för kvalitetssäkring bör övervägas,&lt;br&gt;exempelvis att utveckla länsstyrelsens roll till ett krav på formellt&lt;br&gt;godkännande. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser&lt;br&gt;att även syftet med verksamheten bör redovisas samt miljötillståndet idag&lt;br&gt;innan en eventuell påverkan sker och olika miljöpåverkan såsom&lt;br&gt;påverkan på biologisk mångfald och försurning. Vidare anser&lt;br&gt;fakultetsnämnden att frågorna om hushållning med naturresurser och&lt;br&gt;energi bör utvecklas. Koncessionsnämnden anser att utredningen borde&lt;br&gt;ha belyst vilka krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar för&lt;br&gt;ansökningsärenden för utbyggnad eller ändring av befintliga&lt;br&gt;verksamheter. Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen betonar att&lt;br&gt;det är viktigt att beträffande utsläpp i en recipient konsekvenserna för&lt;br&gt;hela avrinningsområdet redovisas och att de areella näringarnas påverkan&lt;br&gt;tydliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen noterar att det enligt&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har visat sig under de år som lagstiftningen hittills&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällt att det har rått oklarhet om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;innehålla. Regeringen anser därför, som utredningen föreslagit, att i&lt;br&gt;balken bör anges de minimikrav som skall ställas på innehållet i en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. Detta skall då framför allt avse&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar för projekt som kan antas medföra en&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan, dvs. vad EG-direktivet omfattar. En sådan&lt;br&gt;reglering bör inte leda till att möjligheterna till anpassning till det&lt;br&gt;enskilda projektet minskas. Det bör emellertid öka förutsättningarna för&lt;br&gt;att det väsentligaste alltid finns med och att det blir en mera enhetlig&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på innehåll i 6 kap. 7 § motsvarar kraven i EG-direktivet&lt;br&gt;85/337/EEG med ändringsdirektiv 97/11/EG, och får vid behov&lt;br&gt;kompletteras i en förordning. Direktivets bestämmelser om vad en&lt;br&gt;bedömning skall innehålla finns framför allt i artikel 5. Detta har&lt;br&gt;redogjorts för i Miljöbalksutredningens huvudbetänkande, del. 1, s 304 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser blir även en vägledning vid utarbetande av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar för projekt som inte kan antas ha&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan. Sådana skall inte behöva uppfylla de formella&lt;br&gt;kraven i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma krav skall ställas på miljökonsekvensbeskrivningar i&lt;br&gt;ansökningsärenden för utbyggnad eller ändring av befintliga&lt;br&gt;verksamheter som för nya verksamheter eller åtgärder av samma storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de grundläggande krav som bör ställas på en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning är att alternativ skall redovisas beträffande val av&lt;br&gt;plats och utformning av verksamheten. Även enligt EG-direktivet krävs&lt;br&gt;att huvudalternativ som övervägts skall redovisas. Kravet på redovisning&lt;br&gt;av alternativ har i ändringsdirektivet 97/11 tagits in inte bara i direktivets&lt;br&gt;bilaga 4 utan även i artikel 5 och gjorts obligatoriskt. Kravet innebär att&lt;br&gt;exploatören skall lämna en översiktlig redovisning av de huvudalternativ&lt;br&gt;som exploatören övervägt och de viktigaste orsakerna till den valda&lt;br&gt;lösningen med beaktande av miljöeffekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning av alternativ är alltså en viktig förutsättning för ätt syftet&lt;br&gt;med miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna uppnås. En beskrivning&lt;br&gt;av alternativet att allt förblir oförändrat, dvs. att anläggningen eller&lt;br&gt;åtgärden inte kommer till stånd, nollaltemativet, skall också alltid&lt;br&gt;redovisas. Regeringen delar den uppfattning som flera remissinstanser&lt;br&gt;fört fram att kravet i balken bör uttryckas på samma sätt som i nuvarande&lt;br&gt;12 § MKB-förordningen. Om en redovisning av alternativ inte har gjorts&lt;br&gt;när en ansökan kommer in till en tillståndsprövande myndighet, bör&lt;br&gt;myndigheten kräva att sökanden gör en sådan redovisning. Alternativa&lt;br&gt;platser behöver dock enligt regeringens bedömning bara redovisas om&lt;br&gt;sådana är möjliga. Detta bör i de allra flesta fall vara möjligt och&lt;br&gt;nödvändigt för att miljökonsekvensbeskrivningen skall fylla sin funktion.&lt;br&gt;En alternativ lokalisering behöver dock inte anges, om det på grund av&lt;br&gt;verksamhetens särskilda karaktär inte finns annan lämplig plats. Det kan&lt;br&gt;exempelvis endast finnas en plats att lokalisera verksamheten på, om&lt;br&gt;ansökan avser en speciell fyndighet på en viss plats. SGU erinrar i sitt&lt;br&gt;remissvar om att en mineralfyndighet inte kan omlokaliseras, endast&lt;br&gt;nollaltemativet att inte bearbeta finns. Regeringen vill också erinra om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det, som Försvarsmakten påpekat, kan finnas situationer när det gäller&lt;br&gt;försvarets anläggningar där det av resursekonomiska skäl är mindre&lt;br&gt;meningsfullt att redovisa en altemativlokalisering eller ett nollaltemativ.&lt;br&gt;Exempel på detta är prövning av ändrad verksamhet vid vissa befintliga&lt;br&gt;försvarsanläggningar som skjutfalt och militära flygplatser. Försvars-&lt;br&gt;politiska, militärstrategiska och ekonomiska skäl kan medföra att den&lt;br&gt;befintliga lokaliseringen och den ändrade verksamheten är det enda&lt;br&gt;rimliga alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tillståndsmyndigheten som avgör om sökanden får underlåta att&lt;br&gt;redovisa alternativ. Konsekvenserna av nollaltemativet skall dock i stort&lt;br&gt;sett alltid redovisas. Vidare skall alltid ges en motivering till varför ett&lt;br&gt;visst alternativ har valts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att tillståndsmyndigheten bör fa&lt;br&gt;ställa krav på att andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas&lt;br&gt;i miljökonsekvensbeskrivningen. Med andra jämförbara sätt att nå&lt;br&gt;samma syfte avses andra möjliga alternativ till den planerade&lt;br&gt;verksamheten, t.ex. andra möjligheter att utvinna energi eller att välja en&lt;br&gt;annan typ av kommunikationsmedel. Utredningen skrev att ett sådant&lt;br&gt;krav borde beslutas i ett lika tidigt skede som när beslut fattas om&lt;br&gt;verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan och lämpligen&lt;br&gt;kunde ske i samband med det beslutet. Eftersom utredningens förslag&lt;br&gt;efter remissynpunkter nu ändras av regeringen på det sättet att&lt;br&gt;länsstyrelsen i stället för beslutsmyndigheten skall fatta beslutet huruvida&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan kan antas, är det inte lämpligt att möjligheten&lt;br&gt;att kräva redovisning i MKB:n av alternativ att nå samma syfte ligger&lt;br&gt;kvar hos tillståndsmyndigheten. Den har visserligen alltid möjlighet att&lt;br&gt;kräva komplettering men om en redovisning av alternativa lösningar att&lt;br&gt;uppnå samma syfte skall fylla sin funktion måste kravet ställas mycket&lt;br&gt;tidigt, redan på planeringsstadiet, alltså långt innan tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;får ansökan om tillstånd. Dessutom är remissinstansernas farhågor&lt;br&gt;beträffande risken för att beslutsmyndighetens opartiskhet kan sättas&lt;br&gt;ifråga relevant även här. Därför bör enligt regeringens bedömning kravet&lt;br&gt;på alternativa redovisningar fattas av länsstyrelsen i samband med&lt;br&gt;beslutet huruvida betydande miljöpåverkan kan antas och endast i de fall&lt;br&gt;där sådan betydande påverkan antas. Sådant krav kan exempelvis ställas i&lt;br&gt;ärenden beträffande verksamheter där regeringen skall pröva&lt;br&gt;tillåtligheten enligt 17 kap. Som ett exempel på när det kan bli aktuellt att&lt;br&gt;kräva alternativa redovisningar beträffande kommunikationer angavs i&lt;br&gt;Miljöbalksutredningens betänkande en utbyggd järnväg i stället för en&lt;br&gt;flygplats. Detta exempel anser Luftfartsverket i sitt remissvar vara illa&lt;br&gt;valt med motiveringen att med en järnväg kan aldrig samma syfte nås&lt;br&gt;som med en flygplats. Detta visar enligt verket hur viktigt det är att&lt;br&gt;åtminstone den tillståndsprövande myndigheten har tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper om olika verksamheters för- och nackdelar. Exemplet är dock&lt;br&gt;klart relevant för flygplatser för inrikesflyg, särskilt med hänsyn till&lt;br&gt;utvecklingen av höghastighetståg vilket även Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet pekat på i sitt remissvar. Regeringen bör vid sin&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. av flygplatser göra denna typ av&lt;br&gt;överväganden. Då måste det finnas ett underlag i form av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivning av alternativen med jämförelser. I vissa fall&lt;br&gt;kan det vara lämpligt att länsstyrelsen samråder med regeringen innan&lt;br&gt;den kräver en redovisning av jämförbara alternativ i ärenden som skall&lt;br&gt;tillåtlighetsprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativen skall redovisas så att beslutsunderlaget medger att&lt;br&gt;alternativet kan behandlas och prövas jämställt med sökandens&lt;br&gt;huvudförslag, dvs. där det är praktiskt möjligt som första- och&lt;br&gt;andrahandsyrkanden från sökanden. Detta innebär alltså att miljö-&lt;br&gt;konsekvenserna skall vara så utredda att det, om övriga relevanta&lt;br&gt;förutsättningar föreligger, skall vara möjligt för den tillståndsprövande&lt;br&gt;myndigheten att vid behandlingen av en ansökan ge tillstånd även till en&lt;br&gt;annan verksamhet eller anläggning än den en ansökan i första hand&lt;br&gt;gäller. Av avgörande betydelse är då givetvis att sökanden är beredd att&lt;br&gt;acceptera ett tillstånd till en alternativ verksamhet eller anläggning.&lt;br&gt;Särskilt beträffande projekt som sker i det allmännas intresse och som&lt;br&gt;kan ha stor påverkan på miljön eller människors levnadsförhållanden&lt;br&gt;måste sökanden vara beredd att acceptera alternativa lösningar och bör&lt;br&gt;vara beredd att medverka till sådana lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar har en central roll i samordningen&lt;br&gt;mellan frågor som rör miljöskydd och markanvändning vid tillstånds-&lt;br&gt;prövning enligt miljöbalken. Hushållningsregler och bestämmelser om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer enligt 3-5 kap. skall iakttas vid tillståndsgivningen&lt;br&gt;och ett projekts förenlighet med dessa bestämmelser bör därför också&lt;br&gt;framgå av en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.6 Allmänhetens rätt att yttra sig över&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen och ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allmänheten skall ges möjlighet att yttra sig&lt;br&gt;över miljökonsekvensbeskrivningen och ansökan innan beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten skall i ett särskilt beslut eller i samband med&lt;br&gt;avgörandet av målet eller ärendet ta ställning till om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen uppfyller kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hade dock inte föreslagit att tillståndsmyndigheten i ett&lt;br&gt;särskilt beslut skulle ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen&lt;br&gt;uppfyller kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet vill att det skall införas en rätt för sakägare och kanske&lt;br&gt;Naturvårdsverket att överklaga MKB:n som sådan. Stockholms kommun&lt;br&gt;har betonat att om en kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd tagit över&lt;br&gt;tillsynen av en verksamhet är den en sådan myndighet som enligt EG-&lt;br&gt;direktivet alltid skall få yttra sig över en MKB för verksamheten.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det bör framgå av bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om granskning att ställningstagandet till MKB:ns kvalitet är fristående&lt;br&gt;från myndighetens ställningstagande till ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett av syftena med miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar är som tidigare framgått att få till stånd en offentlig&lt;br&gt;redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd får på&lt;br&gt;människors hälsa, på miljön samt på hushållningen med naturresurser&lt;br&gt;liksom vilka motiv och avvägningar som ligger till grund för projektet.&lt;br&gt;Allmänheten skall alltså till att börja med ha möjlighet att på ett tidigt&lt;br&gt;stadium genom framför allt samrådet och förfarandet med&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning enligt 6 kap. 5 § miljöbalken påverka&lt;br&gt;utformningen av verksamheten och miljökonsekvensbeskrivningen i de&lt;br&gt;fall verksamheten kan antas få betydande miljöpåverkan. Allmänhet,&lt;br&gt;organisationer m.fl. skall vidare ges tillfälle att få ta del av det samlade&lt;br&gt;materialet, ansökan och den fårdiga miljökonsekvensbeskrivningen.&lt;br&gt;Genom detta ges dessa en möjlighet att påverka myndigheter och foretag&lt;br&gt;att ta större hänsyn till deras intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivet 85/337 finns också krav på att medlemsstaterna skall&lt;br&gt;säkerställa att varje tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen&lt;br&gt;skall göras tillgänglig för allmänheten och att den berörda allmänheten&lt;br&gt;ges tillfälle att yttra sig innan projektet påbörjas. I direktiv 97/11 ändras&lt;br&gt;detta så att allmänheten skall ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges i&lt;br&gt;stället för innan projektet påbörjas. De uppgifter som inhämtats enligt&lt;br&gt;direktivet skall beaktas vid tillståndsgivningen. Även det nya IPPC-&lt;br&gt;direktivet 96/61 innehåller i artikel 15 krav på att tillståndsansökningar&lt;br&gt;för nya anläggningar eller väsentliga förändringar under lämplig tid skall&lt;br&gt;hållas tillgängliga för allmänheten så att den kan yttra sig innan&lt;br&gt;myndigheten fattar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar utgör genom vår grundlagsskyddade&lt;br&gt;offentlighetsprincip visserligen allmänna handlingar med offentliga&lt;br&gt;uppgifter, förutom att vissa delar i något fall kan vara sekretessbelagda&lt;br&gt;t.ex. affärsförhållanden. Det bör dock enligt regeringens uppfattning, för&lt;br&gt;att säkerställa att allmänheten alltid aktivt ges tillfälle att tä del av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningama och även ges tillfälle att yttra sig, i&lt;br&gt;lagtexten anges att det skall kungöras att en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;har upprättats. Bestämmelser om kungörande av ansökningar om&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet finns i 19 kap. 4 §&lt;br&gt;respektive 22 kap. 3 §. I dessa kungörelser bör alltid även miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen tas med, oavsett om verksamheten kan antas&lt;br&gt;medföra betydande miljöpåverkan. Allmänheten skall beredas möjlighet&lt;br&gt;att yttra sig över såväl ansökan som miljökonsekvensbeskrivningen. När&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar, med ansökan om sådan finns, upprättats i&lt;br&gt;andra fall behöver dock detta kungöras endast i de fall verksamheten kan&lt;br&gt;antas medföra en betydande miljöpåverkan, eftersom det inte är&lt;br&gt;administrativt rimligt att alltid kungöra detta. Övriga miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar och de ansökningar dessa vanligtvis avser är dock&lt;br&gt;genom offentlighetsprincipen givetvis tillgängliga och synpunkter får&lt;br&gt;framföras även beträffande dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljödomstol, och i de flesta fall även länsstyrelsen, kan förväntas&lt;br&gt;hålla muntlig förhandling i alla mål avseende verksamheter som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antas få en betydande miljöpåverkan. Det innebär att det blir en offentlig&lt;br&gt;förhandling där även miljökonsekvensbeskrivningen tas upp. Eftersom&lt;br&gt;även kallelsen till förhandling i sedvanlig ordning kommer att kungöras&lt;br&gt;får enskilda och organisationer som anser sig berörda kännedom om den&lt;br&gt;och har vid denna möjlighet att framföra synpunkter på såväl ansökan&lt;br&gt;som miljökonsekvensbeskrivningen. Kungörande krävs inte formellt i&lt;br&gt;EG-direktiven, enligt vilka det räcker att den berörda allmänheten ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Medlemsstaterna får avgöra hur&lt;br&gt;allmänheten skall få yttra sig, t.ex. skriftligen eller genom en offentlig&lt;br&gt;utfrågning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid tillståndsmyndighetens besiktning av den tilltänkta platsen&lt;br&gt;för den planerade verksamheten bör motsvarande rätt att närvara och&lt;br&gt;yttra sig som gäller för sakägare också gälla för enskilda och företrädare&lt;br&gt;för organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för allmänheten att delta i tillståndsförfarandet är inte&lt;br&gt;någon nyhet i sak. Regleringen i balken innebär dock enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning en ännu större möjlighet att påverka på ett tidigare stadium&lt;br&gt;och även en förstärkning av möjligheten att påverka senare när&lt;br&gt;tillståndsansökan prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av miljökonsekvensbeskrivningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå som en del i ett&lt;br&gt;beslutsunderlag. Av detta följer att dess kvalitet skall bedömas av den&lt;br&gt;myndighet som har att fatta beslut i det ärende där en beskrivning har&lt;br&gt;upprättats. Det bör i detta sammanhang återigen framhållas och kan inte&lt;br&gt;tillräckligt understrykas att beslutsmyndigheten i enlighet med&lt;br&gt;förvaltningsförfarandets allmänna principer har ett ansvar för att&lt;br&gt;ärendena blir tillfredsställande utredda. Därmed har också bl.a. en&lt;br&gt;miljödomstol befogenhet och skyldighet att förordna om de&lt;br&gt;kompletteringar av beslutsunderlaget som den bedömer vara nödvändiga.&lt;br&gt;Om en konsekvensbeskrivning är bristfällig och sökanden inte&lt;br&gt;kompletterar beskrivningen, kan konsekvensen bli att ansökan anses vara&lt;br&gt;så bristfällig att den avvisas. I de fall det ändå är möjligt att ta upp&lt;br&gt;ansökan till prövning men miljökonsekvensbeskrivningen trots detta&lt;br&gt;bedöms inte vara tillräcklig kan följden bli att ansökningen lämnas utan&lt;br&gt;bifall därför att konsekvenserna för miljön är oklara och försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen som uttrycks i de allmänna hänsynsreglema i 2 kap.&lt;br&gt;tillämpas. Det är alltid den sökande eller motsvarande som skall ansvara&lt;br&gt;för innehållet i och bekosta att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas&lt;br&gt;och eventuellt kompletteras så att den uppfyller kraven. Den&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning som ges in kan alltså kompletteras under&lt;br&gt;ärendets handläggning. Den dialog som på ett tidigt stadium skall&lt;br&gt;förekomma enligt 6 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken mellan sökanden,&lt;br&gt;länsstyrelsen och tillsynsmyndigheten får således inte avslutas i och med&lt;br&gt;att en ansökan om tillstånd med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;har getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare har RRV i sin rapport kritiserat Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillståndsmyndigheters granskning och beaktande av ingivna&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar. För att uppnå en bättre tillämpning har&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslagit att i balken infors en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse att den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd&lt;br&gt;skall i samband med den prövningen även ta ställning till om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt balken.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det bör framgå av bestämmelsen&lt;br&gt;att granskningen och ställningstagandet till MKB:ns kvalitet är fristående&lt;br&gt;från myndighetens ställningstagande till ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det klart skall framgå av bestämmelsen att myndigheten skall ta&lt;br&gt;särskild ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller&lt;br&gt;kraven, föreslogs i lagrådsremissen att det i lagtexten skall anges att det&lt;br&gt;skall göras i ett särskilt beslut och att detta lämpligtvis dock sker i&lt;br&gt;samband med att ansökan prövas eftersom det är i anledning av ansökan&lt;br&gt;som krav på en MKB ställs. Lagrådet har haft synpunkter på detta och&lt;br&gt;föreslagit att bestämmelsen i 6 kap. 9 § utformas så att en myndighet som&lt;br&gt;skall pröva en ansökan i ett mål eller ett ärende där det krävs en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall genom ett särskilt beslut eller i&lt;br&gt;samband med avgörandet av målet eller ärendet ta ställning till om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven. Lagrådets förslag bör&lt;br&gt;följas eftersom det i många fall kan vara lämpligt att ställningstagandet&lt;br&gt;till miljökonsekvensbeskrivningen görs i samband med att målet eller&lt;br&gt;ärendet avgörs i de fall där komplettering inte anses behövas, utan att&lt;br&gt;detta görs i ett särskilt beslut. Det är dock viktigt att betona att en särskild&lt;br&gt;bedömning skall göras av miljökonsekvensbeskrivningen och att den&lt;br&gt;skall göras fristående från prövningen av ansökan samt att&lt;br&gt;ställningstagandet skall motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen att i bestämmelsen skall anges att&lt;br&gt;myndigheten vid prövningen av ansökan skall beakta innehållet i&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden&lt;br&gt;som getts in. Detta kan i och för sig tyckas vara självklarheter vid den&lt;br&gt;prövning en myndighet skall göra. RRV:s rapport antyder dock att MKB&lt;br&gt;inte fyllt den roll som beslutsunderlag som var avsedd och genom en&lt;br&gt;sådan bestämmelse uppfylls också kravet i artikel 8 i direktivet 85/337.&lt;br&gt;Där föreskrivs att uppgifter som inhämtats enligt direktivets artikel 5, 6&lt;br&gt;och 7 skall beaktas vid tillståndsgivningen. I direktivet 97/11 har lagts till&lt;br&gt;att även resultatet av samråden skall beaktas. Genom bestämmelsen&lt;br&gt;uppfylls även artikel 9.2 i IPPC-direktivet 96/61 där det också föreskrivs&lt;br&gt;att uppgifter som inhämtats enligt MKB-direktivets artikel 5-7 skall&lt;br&gt;beaktas när tillstånd meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i efterhand visar sig att oriktiga uppgifter har lämnats eller att&lt;br&gt;uppgifter har utelämnats som varit av betydelse för tillståndet kan ett&lt;br&gt;tillstånd återkallas eller villkor omprövas enligt bestämmelser i 24 kap. 3&lt;br&gt;och 5 §§. Det kan även bli aktuellt att utkräva straffrättsligt ansvar för&lt;br&gt;försvårande av miljökontroll enligt 29 kap. 5 §. Genom att regionala&lt;br&gt;miljödomstolar och en miljööverdomstol inrättas kommer genom deras&lt;br&gt;prövning av om miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig en enhetlig&lt;br&gt;praxis att skapas. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet vill&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det skall inforas en rätt för sakägare och kanske Naturvårdsverket att&lt;br&gt;överklaga MKB:n som sådan och hänvisar till att sådana regler finns i&lt;br&gt;USA:s lagstiftning om MKB. En sådan möjlighet skulle dock ytterligare&lt;br&gt;komplicera systemet och skulle innebära att tidsutdräkten förlängs&lt;br&gt;betydligt. Det finns därför inte nu tillräckliga skäl att införa någon&lt;br&gt;möjlighet att överklaga myndighetens beslut vid prövningen av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen särskilt, vilket bör framgå direkt av&lt;br&gt;lagtexten. Domstolens eller myndighetens ställningstagande far alltså&lt;br&gt;endast överklagas i samband med att avgörandet i målet eller ärendet&lt;br&gt;överklagas. En överprövning av miljökonsekvensbeskrivningen far&lt;br&gt;därmed ske i samband med att det mål eller ärende som den gäller&lt;br&gt;överprövas. Något krav på att en miljökonsekvensbeskrivning skall gå att&lt;br&gt;överklaga särskilt finns inte heller i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det är tillståndsmyndigheten som i sista hand avgör om en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning är så fullständig att den kan godtas finns ett&lt;br&gt;behov av att remissorganen yttrar sig även med avseende på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen. Länsstyrelsen spelar här en viktig roll&lt;br&gt;även när den inte är tillståndsmyndighet. Som angetts tidigare skall det&lt;br&gt;tidiga samrådet inför upprättandet av MKB:n alltid hållas med&lt;br&gt;länsstyrelsen. En annan viktig uppgift för länsstyrelsen bör bli att vara&lt;br&gt;remissorgan för beslutsmyndigheten. Då bör länsstyrelsen i de fall där&lt;br&gt;den anser att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen behöver&lt;br&gt;kompletteras i något hänseende och där den inte själv är beslutande&lt;br&gt;myndighet, hos den beslutande myndigheten begära att beskrivningen&lt;br&gt;skall kompletteras. Länsstyrelserna har redan denna uppgift i ärenden&lt;br&gt;enligt vissa lagar enligt förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;br&gt;I de fall länsstyrelsen inte är tillsynsmyndighet bör den myndighet som är&lt;br&gt;det också beredas tillfälle att yttra sig över miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen. Enligt artikel 6.1 i direktivet 85/337 skall de&lt;br&gt;myndigheter som kan antas bli berörda av ett projekt ges möjlighet att&lt;br&gt;yttra sig över de uppgifter som exploatören lämnar, dvs. MKB:n, samt&lt;br&gt;över ansökan. Tillsynsmyndigheten får anses alltid vara en sådan&lt;br&gt;myndighet som berörs, vilket i många fall är kommunen som även&lt;br&gt;Stockholms kommun påpekat i sitt remissvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som inte tas in i balken bör regeringen föreskriva i en&lt;br&gt;förordning. 1 dag finns inget bemyndigande för regeringen utan den rätt&lt;br&gt;som följer av 8 kap. 13 § regeringsformen att regeringen får meddela&lt;br&gt;föreskrifter för verkställighet av lag har utnyttjats vid utfärdandet av&lt;br&gt;förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;har därför föreslagit att regeringen i balken skall ges ett bemyndigande&lt;br&gt;med stöd av 8 kap. 7 § 4 regeringsformen att meddela närmare före-&lt;br&gt;skrifter om miljökonsekvensbeskrivningar. Denna fråga berördes i&lt;br&gt;samband med att lagstiftningen om MKB infördes i 5 kap. NRL. I&lt;br&gt;lagrådsremissen angående den lagstiftningen hade föreslagits ett liknande&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmer att meddela närmare föreskrifter. Lagrådet skrev då i sitt&lt;br&gt;yttrande: &amp;quot;Sådana föreskrifter som denna paragraf avser kan regeringen&lt;br&gt;utfärda som verkställighetsföreskrifter utan något särskilt bemyndigande.&lt;br&gt;Även subdelegation kan ske utan bemyndigande. Eftersom paragrafen&lt;br&gt;således är onödig bör den utgå.&amp;quot; Regeringen följde Lagrådets förslag i&lt;br&gt;prop. 1990/91:90. Det saknas skäl att nu göra någon annan bedömning.&lt;br&gt;Därför bör det av Miljöbalksutredningen föreslagna bemyndigandet inte&lt;br&gt;ingå i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har vidare föreslagit att regeringen bör ge&lt;br&gt;Naturvårdsverket rätt att efter samråd med övriga berörda myndigheter&lt;br&gt;utfärda mera detaljerade bestämmelser bl.a. om hur förfarandet med&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning bör utformas. Boverket skriver att detta är ett&lt;br&gt;utslag av att synen på MKB gäller redovisning av störningar och intrång i&lt;br&gt;naturmiljön, vilket varit en av de allvarligaste svårigheterna för MKB att&lt;br&gt;slå igenom. Nu är det enligt Boverket mera accepterat att &amp;quot;M&amp;quot; i 5 kap.&lt;br&gt;NRL betyder även kultur, hälsa och säkerhet samt inverkan på allmänna&lt;br&gt;intressen och andra hushållningsaspekter, vilket innebär att RAÄ liksom&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Räddningsverket är lika berörda sektorsintressen som&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Boverket står dock alltfort för de samlade hushåll-&lt;br&gt;ningsaspektema och med planering och den byggda miljön som&lt;br&gt;sektorsfrågor och bör därför även i framtiden vara ansvarig för procedur&lt;br&gt;och samordning. Enligt Boverket måste dock Naturvårdsverket ta fortsatt&lt;br&gt;ansvar för att utveckla frågor om miljöstörningar, naturvärden och&lt;br&gt;kretslopp med material m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljölagstiftningen nu samlas i en balk, där även reglerna om&lt;br&gt;MKB arbetas in, kommer Naturvårdsverket att bli det statliga verk som&lt;br&gt;får ansvaret för flest av de verksamheter som regleras i balken. Det är&lt;br&gt;därför naturligt att Naturvårdsverket nu får ett mera samordnande och&lt;br&gt;övergripande ansvar också för arbetet med föreskrifter om MKB. Även&lt;br&gt;Boverket kommer dock liksom nu att behöva arbeta med frågor inom&lt;br&gt;detta område när det gäller fysisk planering och hushållningen med mark,&lt;br&gt;vatten och den fysiska miljön i övrigt. RAA, Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Räddningsverket bör också fa uppgifter inom sina områden. Den närmare&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter när det gäller&lt;br&gt;föreskriftsarbete m.m. som rör MKB far tas upp i Miljöbalks-&lt;br&gt;utredningens fortsatta arbete. Naturvårdsverket har, som nämnts tidigare,&lt;br&gt;utarbetat en rapport med förslag i fråga om vilka verksamheter som kan&lt;br&gt;ha betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Planer och planeringsunderlag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Varje myndighet som skall tillämpa&lt;br&gt;miljöbalken skall se till att planer enligt plan- och bygglagen och&lt;br&gt;annat planeringsunderlag som behövs för att belysa&lt;br&gt;hushållningsfrågan finns tillgängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall i fortsättningen kunna åläggas att även redovisa&lt;br&gt;hur de avser att i sin planering skapa förutsättningar för att miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskrivningar av miljökonsekvenserna skall systematiskt komma in&lt;br&gt;i ett tidigt skede av den politiska processen och skall som allmän regel&lt;br&gt;innefattas i propositioner och andra förslag till övergripande beslut av&lt;br&gt;strategisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall beakta konsekvenserna för miljön innan de&lt;br&gt;utfärdar regler i form av föreskrifter och allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen vill att 7 kap. 13 § i utredningens&lt;br&gt;förslag kompletteras med att länsstyrelsen skall åläggas att ta fram en&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsplan för länet inom ramen för arbetet som pågår&lt;br&gt;under benämningen Strategi för regional miljö, STRAM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 6 kap. 1 § NRL finns för närvarande&lt;br&gt;bestämmelser om att myndigheter som tillämpar NRL skall se till att&lt;br&gt;planer enligt PBL och annat planeringsunderlag skall finnas tillgängligt&lt;br&gt;samt att kommuner och länsstyrelser är skyldiga att tillhandahålla detta.&lt;br&gt;Ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning är en förutsättning för&lt;br&gt;att en från allmän synpunkt god hushållning med naturresurser skall&lt;br&gt;uppnås. Därför är de myndigheter som skall tillämpa balkens regler om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser skyldiga att se till att sådana planer enligt&lt;br&gt;PBL och sådant planeringsunderlag som kan ha betydelse för&lt;br&gt;tillämpningen finns tillgängliga i målet eller ärendet. Samma regler skall&lt;br&gt;alltså gälla vid tillämpning av miljöbalken som hittills gällt vid&lt;br&gt;tillämpning av naturresurslagen. Det gäller alltså inte bara vid prövning&lt;br&gt;av mål och ärenden enligt miljöbalken utan även mål och ärenden enligt&lt;br&gt;annan lagstiftning som berör frågor om hushållningen med mark och&lt;br&gt;vatten och där miljöbalken därför skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 2 § NRL finns en bestämmelse att regeringen kan besluta att&lt;br&gt;en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen hur de i sin&lt;br&gt;planering enligt NRL skall tillgodose ett intresse som rör hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser. Som Miljöbalksutredningen föreslagit bör motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser gälla enligt balken. Eftersom dessa bestämmelser, i&lt;br&gt;likhet med reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar, rör besluts-&lt;br&gt;underlag för mål och ärenden är det lämpligt att arbeta in dessa i samma&lt;br&gt;kapitel. Vidare bör bestämmelserna, som utredningen föreslagit, utökas&lt;br&gt;så att kommunernas redovisning även skall kunna avse hur kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser att skapa förutsättningar för att utfärdade miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Socialstyrelsens förslag att komplettera 6 kap. 12 § med&lt;br&gt;att länsstyrelsen skall åläggas att ta fram en miljö- och hälsoskyddsplan&lt;br&gt;för länet inom ramen för arbetet med STRAM kan konstateras att 6 kap.&lt;br&gt;12 § avser sammanställande av planeringsunderlag från statliga myndig-&lt;br&gt;heter för den fysiska planeringen. Vad Socialstyrelsen tar upp avser&lt;br&gt;någonting annat, nämligen en omfattande plan som skulle gälla hur de&lt;br&gt;nationella och regionala miljö- och hälsoskyddsmålen skall genomföras i&lt;br&gt;olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både internationellt och i Sverige ökar alltmer användningen av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar som stöd för en öppen demokratisk debatt&lt;br&gt;i samband med strategiskt viktiga beslut. I detta sammanhang åsyftas då&lt;br&gt;ofta miljökonsekvensbeskrivningar som underlag inför beslut om&lt;br&gt;program-, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. I den s.k.&lt;br&gt;UNCED-propositionen (prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU 19, rskr.&lt;br&gt;1993/94:256) anförde regeringen att det är angeläget att beskrivningar av&lt;br&gt;miljökonsekvenser systematiskt kommer in i ett tidigt skede av den&lt;br&gt;politiska processen. Sådana beskrivningar bör enligt regeringen göras när&lt;br&gt;det gäller program, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer.&lt;br&gt;Beskrivningar av miljökonsekvenserna skall som allmän regel innefattas&lt;br&gt;i propositioner och andra förslag till övergripande beslut av strategisk&lt;br&gt;karaktär. Vidare bör myndigheterna beakta och redovisa konsekvenserna&lt;br&gt;för miljön innan de utfärdar regler i form av föreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd. Som framgick av UNCED-propositionen ser regeringen över&lt;br&gt;regelsystem, som instruktioner, författningar m.m. i syfte att bedöma&lt;br&gt;behovet av miljöanpassning av dessa. Även inom EU pågår ett arbete&lt;br&gt;med att ta fram ett förslag till direktiv om detta. Kommissionen har i&lt;br&gt;december 1996 till rådet överlämnat ett förslag till direktiv om&lt;br&gt;bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning bör i fortsättningen redovisningar av&lt;br&gt;konsekvenserna för miljön komma till allmänt bruk mer aktivt och&lt;br&gt;målmedvetet i propositioner och andra politiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att uppnå en hållbar utveckling bör miljöhänsyn och&lt;br&gt;resurshushållning integreras i all statlig verksamhet. Regeringen&lt;br&gt;beslutade därför i december 1996 att inleda utvecklingen av&lt;br&gt;miljöledningssystem i statliga myndigheter. I ett första skede genomförs&lt;br&gt;ett pilotprojekt med 25 medverkande myndigheter, bl.a. Naturvårds-&lt;br&gt;verket, Kemikalieinspektionen, Boverket, ett par länsstyrelser och&lt;br&gt;Vägverket. Pilotmyndigheterna skall under budgetåret 1997 göra en&lt;br&gt;miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt handlingsplan för&lt;br&gt;fortsatt integrering av miljöhänsyn i myndighetens verksamhet. I&lt;br&gt;samband med redovisningen av arbetet med miljöledningssystem skall&lt;br&gt;pilotmyndigheterna även redovisa frågor kring miljöanpassning av sin&lt;br&gt;upphandling. Med erfarenhet från pilotprojektet skall sedan&lt;br&gt;miljöledningssystem införas i samtliga statliga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.12&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Organiserat friluftsliv och allemansrätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förutom allmänna regler som gäller för&lt;br&gt;allemansrätten skall även miljöbalkens generella regler för&lt;br&gt;verksamheter, t.ex. hänsynsreglema och regler om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer, gälla sådan verksamhet som innebär att&lt;br&gt;friluftsliv organiseras kommersiellt med utnyttjande av allemans-&lt;br&gt;rätten. Detsamma skall gälla ideella former av organiserat friluftsliv.&lt;br&gt;Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande&lt;br&gt;åtgärder och iaktta försiktighet i syfte att förhindra att deltagarna&lt;br&gt;orsakar skada. Genom att organiserat friluftsliv betraktas som en verk-&lt;br&gt;samhet enligt miljöbalken skall föreskrifter kunna meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att&lt;br&gt;organisatören skall vara skyldig att anmäla sin verksamhet till natur-&lt;br&gt;vårdsmyndigheten för samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Flertalet remissinstanser framför inga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invändningar mot förslaget om anmälningsplikt för organiserat friluftsliv.&lt;br&gt;Göteborgsregionens Kommunalförbund samt miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddskontoret i Uddevalla kommun tillstyrker uttryckligen utredningens&lt;br&gt;förslag. Rikspolisstyrelsen och Naturskyddsföreningen anser att&lt;br&gt;innebörden av allemansrätten borde preciseras, särskilt med avseende på&lt;br&gt;kommersiellt utnyttjande, och Rikspolisstyrelsen framhåller vidare att&lt;br&gt;tillståndsplikt borde övervägas för sådant utnyttjande av allemansrätten.&lt;br&gt;Även Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att behov finns av en tydlig&lt;br&gt;regleringen av kommersiellt organiserade former av friluftsliv. Lunds&lt;br&gt;universitet påpekar att det är komplicerat att utarbeta en specifik&lt;br&gt;lagstiftning om allemansrätt och att en sådan snarare hör hemma i&lt;br&gt;jordabalken. Enligt Friluftsfrämjandet skulle skyddet för allemansrätten&lt;br&gt;öka om några allemansrättsliga grundprinciper slås fast i miljöbalken.&lt;br&gt;Friluftsfrämjandet och Svenska Orienteringsförbundet anser att anmäl-&lt;br&gt;ingsplikten i princip inte skall avse ideellt organiserad friluftsverksamhet.&lt;br&gt;Jordbruksverket, Karlskrona kommun och Kungl. Skogs- och&lt;br&gt;Lantbruksakademien tar upp frågan om markägares och nyttj ande-&lt;br&gt;rättshavares ställning som sakägare i ärenden om anmälan av&lt;br&gt;kommersiellt organiserad friluftsverksamhet med utnyttjande av&lt;br&gt;allemansrätten. Enligt Göteborgs tingsrätt har utredningen behandlat&lt;br&gt;allemansrätten från felaktiga utgångspunkter genom att det i första hand&lt;br&gt;är en fråga om intrång i äganderätten. Tingsrätten anser vidare att det&lt;br&gt;borde ha klargjorts att kommersiellt organiserade former av friluftsliv&lt;br&gt;ligger utanför allemansrätten. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogs-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund anför liknande synpunkter samt framför att&lt;br&gt;allemansrättens innehåll med fokus på frågan om organiserat friluftsliv&lt;br&gt;på annans mark borde utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill påminna om att&lt;br&gt;allemansrätten kan beskrivas som en rätt för var och en att i viss&lt;br&gt;utsträckning vistas på mark- och vattenområden som tillhör andra och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där plocka svamp, bär och vissa andra naturprodukter. Nyttjandet får inte&lt;br&gt;innebära att fastighetsägare eller andra med särskild rätt till fastighet&lt;br&gt;tillfogas nämnvärd skada eller olägenhet. Begränsningen brukar ibland&lt;br&gt;sammanfattas med uttrycket &amp;quot;inte störa, inte förstöra&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten grundas på sedvana. Den har mycket gamla traditioner&lt;br&gt;och var en gång i tiden nödvändig för att människor skulle kunna&lt;br&gt;förflytta sig i Sverige. Under 1900-talet har allemansrätten utvecklats till&lt;br&gt;att främst möjliggöra friluftsliv på annans fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrättens innebörd preciseras idag inte i lagtext. Vissa slutsatser&lt;br&gt;kan dock dras av ett antal lagstadganden. Den ur konstitutionell&lt;br&gt;synvinkel viktigaste paragrafen är 2 kap. 18 § regeringsformen som&lt;br&gt;innehåller regler om egendomsskyddet. Där görs i tredje stycket ett&lt;br&gt;förbehåll om att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten&lt;br&gt;oberoende av vad som föreskrivs i lagrummet om ersättning m.m.&lt;br&gt;Förbehållet om allemansrätten fördes in i grundlagsparagrafen år 1994&lt;br&gt;samtidigt som egendomsskyddet preciserades i följd av inkorporeringen&lt;br&gt;av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, se&lt;br&gt;prop. 1993/94:117). I gällande lagstiftning fördes begreppet allemansrätt&lt;br&gt;in i 1 § naturvårdslagen år 1974. Där sägs att naturen är tillgänglig för&lt;br&gt;alla enligt allemansrätten. Vidare talas där om att alla skall visa hänsyn&lt;br&gt;och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Av intresse är också vissa&lt;br&gt;bestämmelser som kan sägas begränsa allemansrätten i olika avseenden&lt;br&gt;och så att säga motsatsvis ge allemansrätten sitt innehåll. Det gäller&lt;br&gt;främst brottsbalkens stadganden om hemfridsbrott och olaga intrång (4&lt;br&gt;kap. 6 §), skadegörelse (12 kap. 1 §), åverkan (12 kap. 2 §) samt tagande&lt;br&gt;av olovlig väg (12 kap. 4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till den nyss nämnda grundlagsändringen uttalades att&lt;br&gt;allemansrätten ur markägarens perspektiv kan sägas innebära en&lt;br&gt;inskränkning i äganderätten till fastigheten utan att fastighetsägaren har&lt;br&gt;rätt till någon ersättning för den. I propositionen ansågs det inte vara&lt;br&gt;lämpligt att ge allemansrätten en för framtiden bestämd innebörd och&lt;br&gt;därigenom låsa den till just den rörelsefrihet i naturen som idag får anses&lt;br&gt;ha sitt stöd i denna (prop 1993/94:117 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har även nu den inställningen att det inte, som vissa&lt;br&gt;remissinstanser önskar, är aktuellt att generellt lagreglera allemansrättens&lt;br&gt;innebörd. Regeringen finner i likhet med Miljöbalksutredningen att&lt;br&gt;genom en sådan lagstiftning skulle den sedvanerättsliga grunden för att&lt;br&gt;vistas i naturen ryckas undan och detta skulle på sikt kunna medföra en&lt;br&gt;oönskad inskränkning av allemansrätten. Vidare gör regeringen, i likhet&lt;br&gt;med utredningen den bedömningen, att det vid lagstiftningsförsök skulle&lt;br&gt;uppkomma stora svårigheter att generellt och exakt ange allemansrättens&lt;br&gt;innebörd, bl.a. av den orsaken att sedvanan varierar mellan olika delar av&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.1 Organiserat friluftsliv och kommersialisering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Intressekollisioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att friluftslivets intressen ibland kan kollidera&lt;br&gt;med natur- och kulturvårdens intressen. Friluftsliv kan vidare bedrivas på&lt;br&gt;ett sätt som inte stämmer överens med markägarens intressen. En form&lt;br&gt;av friluftsliv kan dessutom störa en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofta friluftsliv i organiserade och kommersiella former som&lt;br&gt;leder till skador eller andra olägenheter. Även friluftsliv som utövas i&lt;br&gt;mindre skala kan medföra störningar. De störande aktiviteterna går ofta&lt;br&gt;utanför gränsen för allemansrätten. Allemansrätten anses t.ex. inte ge rätt&lt;br&gt;att använda motorfordon på markområden. Detta är tvärtom förbjudet i&lt;br&gt;terrängkömingslagen (1975:1313).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppmärksammad fråga har varit om friluftsliv kan utövas&lt;br&gt;organiserat med stöd av allemansrätten. Visserligen kan allemansrätten&lt;br&gt;sägas vara en rätt för var och en, dvs. för den enskilde, men den kan&lt;br&gt;också utnyttjas samtidigt i grupp. De som deltar i arrangörens&lt;br&gt;verksamhet gör alltså detta med stöd av allemansrätten. Ibland har det&lt;br&gt;anförts att det är stötande att personer skall kunna tjäna pengar på att&lt;br&gt;organisera aktiviteter på annans mark utan att fastighetsägaren får del av&lt;br&gt;vinsten eller ens har tillåtit verksamheten. I gällande rätt finns emellertid&lt;br&gt;inte stöd för uppfattningen att arrangören behöver fastighetsägarens&lt;br&gt;tillstånd för en verksamhet som inte medför skada eller annan olägenhet.&lt;br&gt;Mera tveksamt är om en organisatör skall få utnyttja en fastighet&lt;br&gt;kommersiellt och mer eller mindre permanent utan ägarens tillstånd.&lt;br&gt;Sådana rådighetsfrågor behandlas dock inte i miljöbalken utan bör som&lt;br&gt;hittills lösas i rättspraxis. Rent allmänt kan sägas att arrangemang av&lt;br&gt;någon betydelse inte bör ske utan markägarens medgivande. Ett rättsfall&lt;br&gt;med anknytning till allemansrätten har nyligen avgjorts av. Högsta&lt;br&gt;domstolen och refererats i NJA 1996 s. 495. En fastighetsägare förde&lt;br&gt;talan mot en person som hyrde ut kanoter och organiserade forsränning i&lt;br&gt;ett vattendrag på kärandens fastighet. Organisatören invände bl.a. att&lt;br&gt;eventuell förslitning på kärandens fastighet inte översteg den nivå som&lt;br&gt;måste accepteras på allemansrättslig grund. Högsta domstolen uttalade&lt;br&gt;följande: Även om allemansrätten tillkommer den enskilde kan den&lt;br&gt;naturligen utövas av ett flertal personer tillsammans, under förutsättning&lt;br&gt;att envar håller sig inom ramen för allemansrätten. Skulle ett sådant&lt;br&gt;kollektivt nyttjande emellertid innebära påtaglig skada eller olägenhet,&lt;br&gt;kan det medföra att allemansrätten inte får utnyttjas längre på det viset.&lt;br&gt;Hinder föreligger vidare inte mot att allemansrätten utnyttjas&lt;br&gt;kommersiellt; inte minst för att göra avlägsen eller eljest svåråtkomlig&lt;br&gt;natur tillgänglig för fler enskilda människor finns också på många håll i&lt;br&gt;vårt land anläggningar för att underlätta olika slag av friluftsliv. Högsta&lt;br&gt;domstolen fann i sin slutliga bedömning att utnyttjandet i detta fall&lt;br&gt;sammantaget blivit för intensivt och med hänsyn till växt- och djurlivet&lt;br&gt;även olämpligt. Eftersom utnyttjandet vidare hade medfört avsevärda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skador och olägenheter fann Högsta domstolen att organisatören saknade Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;rätt att utan medgivande av fastighetsägaren arrangera eller på annat sätt&lt;br&gt;medverka till den organiserade forsränningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen noterar att den som anordnar ett kollektivt nyttjande av&lt;br&gt;annans mark kan bli skyldig att ersätta skador som deltagarna orsakar,&lt;br&gt;även om deltagarna var för sig har uppträtt på ett sätt som faller inom&lt;br&gt;ramen för allemansrätten. För skadeståndsskyldighet förutsätts då att&lt;br&gt;organisatören har varit vållande, dvs. att skadan orsakats med uppsåt eller&lt;br&gt;av oaktsamhet. Normalt bör förutsättningarna för skadestånd vara&lt;br&gt;uppfyllda om skador uppkommer med anledning av att arrangören&lt;br&gt;hänvisat en stor grupp personer till ett naturområde, som är särskilt&lt;br&gt;känsligt. Detsamma gäller när arrangören har lämnat felaktiga&lt;br&gt;upplysningar om allemansrättens innebörd eller underlåtit att lämna&lt;br&gt;information om allemansrätten till personer som kan antas sakna&lt;br&gt;kännedom om den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten och kommersen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för Miljöbalksutredningens överväganden i denna del har&lt;br&gt;legat bl.a. Naturvårdsverkets rapport Allemansrätten och kommersen&lt;br&gt;(rapport 4446) som utarbetats på regeringens uppdrag. Även&lt;br&gt;Miljövårdsberedningens förslag i samma frågor i betänkandet Hållbar&lt;br&gt;utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100) har övervägts av&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen. Såväl rapporten som betänkandet överlämnades&lt;br&gt;efter remissbehandling till utredningen. Beträffande innehållet i detta&lt;br&gt;underlag noteras i korthet följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Naturvårdsverket utgör friluftsliv och turism som regel inte&lt;br&gt;några allvarliga hot mot naturmiljön och den biologiska mångfalden utan&lt;br&gt;kan istället ofta medverka till att alla får förståelse och engagemang för&lt;br&gt;miljön. De problem som uppmärksammats i samband med &amp;quot;kommer-&lt;br&gt;sialiseringen av allemansrätten&amp;quot; är i huvudsak begränsade till vissa delar&lt;br&gt;av landet, framför allt Syd- och Västsverige samt fjällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med de problem som trots allt föreligger&lt;br&gt;föreslår Naturvårdsverket sammanfattningsvis följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den som utnyttjar mark som är tillgänglig enligt allemansrätten&lt;br&gt;genom att organisera friluftsliv skall vidta förebyggande åtgärder för att&lt;br&gt;förhindra att deltagarna orsakar skada på naturen eller på annans&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om skada orsakas genom friluftsanknuten näringsverksamhet skall&lt;br&gt;arrangören ansvara för skadan om han inte visar att den uppkommit utan&lt;br&gt;vållande från hans sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Anmälningsplikt till länsstyrelsen skall kunna införas för&lt;br&gt;näringsverksamhet på mark som är tillgänglig enligt allemansrätten och&lt;br&gt;länsstyrelsen skall kunna meddela särskilda villkor för verksamheten&lt;br&gt;eller förbjuda den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I områden med särskilt stora konflikter bör länsstyrelsen eller&lt;br&gt;kommunen inrätta naturvårdsområden eller använda strandskydds-&lt;br&gt;bestämmelsema för att styra besökarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Undervisning i allemansrätt skall ingå i alla lokala arbetsplaner i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Turistdelegationen skall utveckla utbildning i naturvägledning,&lt;br&gt;metodik för planering av naturturism, en långsiktig strategi angående&lt;br&gt;information om allemansrätten riktad till utländska turister samt miljö-&lt;br&gt;märkning av turistarrangemang som nyttjar mark som är tillgänglig&lt;br&gt;enligt allemansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Respektive &amp;quot;aktivitetsbransch&amp;quot; skall ta ansvar för auktorisation av de&lt;br&gt;egna företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Boverket och Naturvårdsverket skall i samråd utveckla en metodik&lt;br&gt;för friluftsplanering inom ramen för den fysiska planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har konstaterat att Miljövårdsberedningen i sitt&lt;br&gt;fjällbetänkande lämnat förslag som i flera väsentliga delar överens-&lt;br&gt;stämmer med Naturvårdsverkets. Som grund för förslagen ligger följande&lt;br&gt;allmänna utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom turistsektorn, såväl nationellt som internationellt, har på senare år&lt;br&gt;uppmärksamheten alltmer ägnats åt frågan vilka miljöhänsyn som bör tas&lt;br&gt;i den naturrelaterade turismen. Exempelvis anförs i propositionen&lt;br&gt;angående turistpolitiken (prop. 1994/95:177, s. 11) att. eftersom naturen&lt;br&gt;är en unik tillgång för Sverige sett ur turismens synvinkel, det är av&lt;br&gt;avgörande betydelse att denna resurs vårdas. EU:s handlingsplan för stöd&lt;br&gt;till turismen syftar bl.a. till att säkerställa att större miljöhänsyn tas. 1&lt;br&gt;EU:s femte handlingsprogram för miljön framhålls att det är nödvändigt&lt;br&gt;att utveckla nationella och regionala strategier för hållbar turism i bergs-&lt;br&gt;och kustområden. Inom Europarådet har utarbetats rekommendationer för&lt;br&gt;uthållig och miljövänligare utveckling av turismen samt för staternas&lt;br&gt;turism inom skyddade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda konstaterar Miljöbalksutredningen att&lt;br&gt;trenderna inom turismnäringen är tydliga och att Naturvårdsverkets&lt;br&gt;förslag ligger i linje med denna utveckling. Utredningen har härefter tagit&lt;br&gt;ställning till dessa förslag, dock med inriktning enbart på de delar som&lt;br&gt;kan tänkas bli genomförda med stöd av miljöbalken. dvs. de tre första&lt;br&gt;punkterna i sammanfattningen ovan, nämligen att förebyggande åtgärder&lt;br&gt;skall vidtas, att arrangören kan bli ansvarig för skada som orsakas genom&lt;br&gt;friluftsanknuten näringsverksamhet samt att anmälningsplikt skall kunna&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den första punkten, om vidtagande av förebyggande&lt;br&gt;åtgärder, hänvisar Miljöbalksutredningen till den allmänna hänsynsregeln&lt;br&gt;om skyddsåtgärder och försiktighetsmått som verksamhetsutövare skall&lt;br&gt;vidta. Den verksamhet som här åsyftas skulle alltså innebära bl.a. att&lt;br&gt;organisera andra människors friluftsliv oavsett om det sker kommersiellt&lt;br&gt;eller ideellt. Utredningen understryker att särskilt höga krav bör ställas på&lt;br&gt;kommersiell verksamhet. Av aktsamhetsregeln följer bl.a. att arrangören&lt;br&gt;skall se till att deltagarna undviker särskilt känsliga områden. Vidare&lt;br&gt;skall tillses att skada överhuvudtaget inte uppkommer samt att särskild&lt;br&gt;information ges vid förekommande behov samt att deltagare som kan&lt;br&gt;antas ha otillräckliga kunskaper om allemansrättens innebörd ges&lt;br&gt;kunskap) om grundprinciperna. Regeringens förslag till miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överensstämmer i huvudsak med utredningens och regeringen ansluter Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sig helt till vad utredningen har anfört i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa punkt i Naturvårdsverkets förslag som Miljöbalksutredningen tar&lt;br&gt;upp avser fall då skada orsakas genom friluftsanknuten&lt;br&gt;näringsverksamhet. Verket har föreslagit att arrangören då skall vara&lt;br&gt;skadeståndsskyldig såvida denne inte visar att skadan har uppkommit&lt;br&gt;utan vållande från arrangörssidan. Förslaget innebär, som utredningen&lt;br&gt;har konstaterat, att s.k. omvänd bevisbörda eller presumtionsansvar&lt;br&gt;tillämpas. I denna del förs utredningens resonemang närmast ur&lt;br&gt;fastighetsägarens eller den enskilda rättsinnehavarens synvinkel.&lt;br&gt;Utredningen berör dock den senaste tidens rättsutveckling som pekar mot&lt;br&gt;att också det allmänna anses ha rätt till ersättning för skada på vissa&lt;br&gt;ideella värden (se NJA 1993 s. 753 om ingrepp i fast fomlämning och&lt;br&gt;NJA 1995 s. 249 om fridlysta järvar som dödats olovligt). I sitt&lt;br&gt;resonemang kommer utredningen slutligen fram till att det för närvarande&lt;br&gt;inte är aktuellt med några ändringar i gällande rätt för att öka möjligheten&lt;br&gt;att kräva skadestånd av en kommersiell arrangör. Lunds universitet anser&lt;br&gt;att utredningens ståndpunkt är acceptabel tills vidare. Regeringen gör inte&lt;br&gt;någon annan bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har slutligen behandlat förslaget att införa&lt;br&gt;anmälningsplikt för verksamhet som innebär att friluftsliv organiseras&lt;br&gt;och ansett att förslaget bör genomföras. Utredningens förslag innebär&lt;br&gt;inte att generell anmälningsplikt införs. Det skall istället bli möjligt att&lt;br&gt;med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken, dvs. balkens motsvarighet till&lt;br&gt;samrådsparagrafen i 20 § naturvårdslagen, föreskriva om sådan anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt. Utredningens förslag gäller, till skillnad mot Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets, för all verksamhet som inte är tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningspliktig enligt andra bestämmelser i balken. Regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer skall alltså kunna meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att inom landet eller en del av landet anmälan alltid skall&lt;br&gt;göras i fråga om särskilda slag av verksamheter som typiskt sett kan&lt;br&gt;medföra skada på naturmiljön. Om anmälningsskyldighet föreligger får&lt;br&gt;verksamheten inte påbörjas innan anmälan har skett. Den&lt;br&gt;anmälningsmottagande myndigheten får förelägga verksamhetsutövaren&lt;br&gt;att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada.&lt;br&gt;Exempel på en sådan åtgärd är att ett företag som hyr ut kanoter efter&lt;br&gt;samråd med fastighetsägaren anvisar lämpliga platser för matlagning och&lt;br&gt;övernattning. Om åtgärderna inte är tillräckliga får myndigheten förbjuda&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Miljöbalksutredningen skapas genom anmälningsplikt av detta&lt;br&gt;slag möjlighet att få en bättre bild av vilka aktiviteter som förekommer i&lt;br&gt;känsliga områden. Det ges också en möjlighet att genom förelägganden&lt;br&gt;och förbud ingripa mot verksamheter som är skadliga för naturmiljön.&lt;br&gt;Utredningen förutser att anmälningsplikten, tillsammans med&lt;br&gt;möjligheten för samrådsmyndigheten att ingripa, kan styra bort en&lt;br&gt;organisatör från känsliga områden och få denne att utöva verksamheten&lt;br&gt;inom områden där anmälningsplikt inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att utredningens förslag är välgrundat och anser,&lt;br&gt;liksom de flesta remissinstanserna, att förslaget bör genomföras. Såsom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen har framhållit avses förelägganden och förbud enligt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;miljöbalkens generella bestämmelse enbart grunda sig på att&lt;br&gt;verksamheten skadar eller kan skada naturmiljön. Regleringen är alltså&lt;br&gt;offentligrättslig och motiv för ingripandet är det allmänna intresset att&lt;br&gt;naturen inte skadas. Anmälningsärenden av det slag som avses här&lt;br&gt;handläggs enligt förvaltningslagen (1986:223). I den lagen finns bl.a.&lt;br&gt;regler om partsinsyn och myndigheters kommunikationsskyldighet. Det&lt;br&gt;bör därför föreligga en tillfredsställande garanti för att fastighetsägare,&lt;br&gt;nyttjanderättsinnehavare och eventuellt andra som berörs av ärendet får&lt;br&gt;kännedom om den aktuella verksamheten och innehållet i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare tillförsäkras samma krets möjlighet att lämna synpunkter i&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är skälet för ingripande mot en verksamhet av aktuellt slag enbart att&lt;br&gt;komma till rätta med olägenheter för fastighetsägaren bör myndigheten&lt;br&gt;som handlägger anmälningsärendet underlåta att ingripa. Exempelvis kan&lt;br&gt;föreläggande eller förbud inte meddelas mot arrangemang som hindrar&lt;br&gt;fastighetsägaren från att jaga i samma utsträckning som tidigare. I sådana&lt;br&gt;fall har fastighetsägaren själv, liksom enligt gällande rätt, att avgöra vad&lt;br&gt;som kan tålas. Fastighetsägaren får vidare själv ta ställning till&lt;br&gt;möjligheten att föra talan på civilrättslig grund vid domstol om&lt;br&gt;äganderättsintrång för att utverka föreläggande, förbud eller skadestånd&lt;br&gt;(jfr t.ex. NJA 1949 s. 167, i vilket fall Högsta domstolen fann att det var&lt;br&gt;otillåtet att på annans mark anlägga mindre brygga och båtplats till&lt;br&gt;förbättrande av badmöjligheterna, samt det tidigare redovisade fallet som&lt;br&gt;finns refererat i NJA 1996 s. 495).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt enligt miljöbalken avses även kunna föreskrivas för&lt;br&gt;den som på ideell grund organiserar verksamhet. Med anledning av den&lt;br&gt;oro som vissa ideella organisationer givit uttryck för under&lt;br&gt;remissbehandlingen är det dock viktigt att framhålla att friluftsliv som&lt;br&gt;det vanligen utövas inte utgör något egentligt hot mot miljön.&lt;br&gt;Anmälningsplikt bör föreskrivas endast för verksamheter som typiskt sett&lt;br&gt;medför skada. Det förhållandet att ett fatal arrangörer missköter sig får&lt;br&gt;alltså inte gå ut över de skötsamma. Anmälningsplikten bör dessutom&lt;br&gt;begränsas geografiskt till områden där problem har uppstått eller kan&lt;br&gt;befaras uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid urvalet av anmälningspliktiga verksamheter måste också beaktas&lt;br&gt;att förfarandet blir hanterligt. Registrerandet av anmälningar får inte ta i&lt;br&gt;anspråk stora resurser på bekostnad av erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikt för organiserande av friluftsliv förutsätter inte&lt;br&gt;nödvändigtvis att deltagarnas tillgång till marken grundas på&lt;br&gt;allemansrätten. Anmälningsplikt skall sålunda kunna gälla även för&lt;br&gt;organiserande av friluftsliv på den egna fastigheten. Utfärdas i sådant fall&lt;br&gt;ett föreläggande eller förbud som medför att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt på den berörda delen av fastigheten kan&lt;br&gt;ersättningsskyldighet uppkomma för det allmänna gentemot&lt;br&gt;fastighetsägaren enligt balkens ersättningsbestämmelser (31 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skydd av områden och arter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelser om olika former av&lt;br&gt;områdesskydd skall inarbetas samlat i ett särskilt kapitel i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformema naturreservat och naturvårdsområde skall arbetas&lt;br&gt;samman och modifieras till en skyddsform som benämns&lt;br&gt;naturreservat. En särskild regel om djur- och växtskyddsområden&lt;br&gt;skall behållas. När intrång tillåts i ett naturreservat skall kompen-&lt;br&gt;sationsåtgärder vidtas. En ny skyddsform, kulturreservat, skall&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I strandskyddsområden skall inte få vidtas åtgärder som väsentligen&lt;br&gt;försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som inte uppfyller miljökvalitetsnormer skall kunna&lt;br&gt;förklaras som miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskydds-&lt;br&gt;områden skall kunna innebära ändring i tidigare meddelade&lt;br&gt;tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud skall kunna meddelas även för vatten-&lt;br&gt;skyddsområden. Förbudstidema skall kortas vid interimistiska förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att skyddsformema&lt;br&gt;naturreservat, naturvårdsområde och det särskilda skyddet av djur- eller&lt;br&gt;växtarter inom ett område slås samman till en skyddsform som benämns&lt;br&gt;naturreservat. Enligt utredningens förslag bibehålls kommuners rätt att,&lt;br&gt;vid sidan av länsstyrelsen efter delegation, meddela beslut i vissa frågor&lt;br&gt;om områdesskydd. I övrigt överensstämmer utredningens förslag i&lt;br&gt;huvudsak med regeringens förutom att utredningen i kapitlets&lt;br&gt;bestämmelser inte använt begreppet biologisk mångfald i samma grad. 1&lt;br&gt;utredningsförslaget ingår inte heller en nytillkommen regel om skydd av&lt;br&gt;den marina miljön vid marinvetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I remissvaren framhålls överlag att reglerna om&lt;br&gt;områdes- och artskydd är betydelsefulla och en majoritet av&lt;br&gt;remissinstanserna tillstyrker huvudlinjerna i utredningens förslag.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden, Uppsala universitet och Centrum för&lt;br&gt;biologisk mångfald vid universitetet kritiserar förslaget generellt och&lt;br&gt;menar att det har felaktiga utgångspunkter, lämnar internationella&lt;br&gt;åtagande delvis åt sidan och är, liksom idag, otillräckligt för att skydda&lt;br&gt;bl.a. de s.k. rödlistade arterna. Förutom en mängd detaljpåpekanden&lt;br&gt;framförs av remissinstanserna synpunkter av mera principiell karaktär&lt;br&gt;enligt följande. Naturvårdsverket, flertalet länsstyrelser och kommuner&lt;br&gt;samt Svenska kommunförbundet anser att kommuner skall ges befogenhet&lt;br&gt;direkt i lag att vid sidan av länsstyrelsen inrätta naturreservat och besluta&lt;br&gt;om annat områdesskydd. När det gäller de särskilda skyddsformema&lt;br&gt;framförs flera olika synpunkter. Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i&lt;br&gt;Stockholms, Östergötlands, Jämtlands och Norrbottens län samt&lt;br&gt;Stockholms stad och Skövde kommun anser t.ex. att &amp;quot;djur- och&lt;br&gt;växtskyddsområden&amp;quot; motsvarande regleringen i 14 b § naturvårdslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör kvarstå som självständig skyddsform och inte omfattas av regler för&lt;br&gt;naturreservat. Vissa remissinstanser, bl.a. Västerås stad och Skövde&lt;br&gt;kommun, menar att institutet naturreservat bör behållas som&lt;br&gt;kvalitetsbegrepp för särskilt skyddsvärda områden och att det ekologiska&lt;br&gt;syftet med naturreservat bör lyftas fram om inte reservatet inrättas&lt;br&gt;huvudsakligen för friluftslivets behov. Länsstyrelsen i Skaraborgs län,&lt;br&gt;Karlstads kommun samt Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges&lt;br&gt;Jordägareförbund avstyrker förslaget att utmönstra institutet&lt;br&gt;naturvårdsområde. Även inställningen till den nya skyddsformen&lt;br&gt;kulturreservat är splittrad. Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens&lt;br&gt;län samt Falu kommun tillstyrker förslaget medan Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län, Stockholms stad, Västerås stad, Skövde&lt;br&gt;kommun och Nordiska förbundet för kulturlandskap är negativa och ger&lt;br&gt;uttryck för att naturvården och kulturmiljövården bör integreras bättre i&lt;br&gt;bl.a. skyddsformen naturreservat. Dessutom påpekar Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet att kulturreservat enligt miljöbalken inte kan ersätta sådant&lt;br&gt;kulturreservat som Kulturarvsutredningen (SOU 1996:128) anser skall&lt;br&gt;föras in i kulturminneslagen. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen,&lt;br&gt;Fiskeriverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund&lt;br&gt;och Skogsindustrierna anser från olika utgångspunkter att reglerna om&lt;br&gt;biotopskyddsområden inte är tillfredsställande. I övrigt framför ett flertal&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten, Vägverket, Boverket, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Göteborgs och Bohus län, Stockholms stad samt&lt;br&gt;Örnsköldsviks kommun och Umeå kommun synpunkter på samordningen&lt;br&gt;mellan reglerna om områdesskydd och andra bestämmelser i och utanför&lt;br&gt;balken. Detsamma gäller Landskrona kommun och Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen vilka påtalar att områdesskyddet bör överordnas plan- och&lt;br&gt;bygglagens detaljplaner. I remissyttranden från länsstyrelser, kommuner,&lt;br&gt;LO m.fl. uttrycks oro över att strandskyddet riskerar att urholkas genom&lt;br&gt;den senaste tidens tillämpning av dispensreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att besluta om&lt;br&gt;områdesskydd är tillsammans med artskyddet av stor betydelsé för att&lt;br&gt;bevara den biologiska mångfalden. Områdesskyddet behövs också för att&lt;br&gt;säkerställa skydd för natur- och kulturlandskapet. Regler om områdes-&lt;br&gt;och artskydd är vidare nödvändigt för att Sverige skall uppfylla sina&lt;br&gt;internationella åtaganden på naturvårdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst i naturvårdslagen som regler med dessa skyddssyften&lt;br&gt;finns. Där regleras t.ex. skyddsformema nationalpark (4 §), naturreservat&lt;br&gt;(7 §), naturminne (13 §), skydd för djur- eller växtarter inom särskilda&lt;br&gt;områden (14 b §). strandskydd (15 §), naturvårdsområde (19 §) och&lt;br&gt;skydd av biotoper (21 §). I lagen finns dessutom regler om särskilt&lt;br&gt;skyddsområde och särskilt bevarandeområde (19 b §). Sådana områden&lt;br&gt;har samband med Sveriges anslutningen till EU och reglerna om dessa&lt;br&gt;områden har kommit till som ett led i genomförandet av rådets direktiv&lt;br&gt;79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar&lt;br&gt;(fageldirektivet) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om&lt;br&gt;bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och&lt;br&gt;habitatdirektivet). De särskilda skyddsområdena och bevarandeområdena&lt;br&gt;innebär i sig inte några självständiga skyddsformer utan nödvändigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd måste inrättas enligt andra författningsbestämmelser, t.ex. regler&lt;br&gt;om naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det specifika skyddet för djur- och växtarter finns delvis i&lt;br&gt;naturvårdslagen (14 och 14 a §§) samt i lagen om åtgärder beträffande&lt;br&gt;djur och växter som tillhör skyddade arter. Till artskyddsregleringen hör&lt;br&gt;också bl.a. regler om förbud och begränsning av jakt och fiske i jaktlagen&lt;br&gt;respektive fiskelagen med underliggande författningar. Vissa regler i&lt;br&gt;skogsvårdslagen har också betydelse för artskyddet särskilt sedan&lt;br&gt;miljömålet numera likställts med den lagens produktionsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av områdesskydd begränsas inte till naturvårdssyftet&lt;br&gt;utan kan också användas för att skydda föroreningskänsliga områden och&lt;br&gt;värna skyddsvärda naturresurser. Skydd av detta slag behandlas i&lt;br&gt;vattenlagens bestämmelser om vattenskyddsområde (19 kap. 2 §) och i&lt;br&gt;miljöskyddslagens bestämmelser om miljöskyddsområde (8 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att flertalet bestämmelser om&lt;br&gt;skydd av geografiska områden samlas i ett kapitel med hänsyn till&lt;br&gt;systematiska skäl och att artskyddet behandlas i efterföljande kapitel.&lt;br&gt;Förslaget har tagits emot positivt vid remissbehandlingen och regeringen&lt;br&gt;anser att det bör genomföras. Vissa remissinstanser påpekar att&lt;br&gt;miljöbalken också borde innehålla jakt-, fiske- och skogsvårdslagens&lt;br&gt;bestämmelser med anknytning till skydd för djur- och växtarter.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i att det skulle vara en fördel om samtliga regler&lt;br&gt;med avseende på natur och miljö kunde samlas i ett lagverk, men som&lt;br&gt;har utvecklats tidigare är detta av olika skäl mindre lämpligt.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har i betänkandet Följdlagstiftning till&lt;br&gt;miljöbalken (SOU 1997:32) lämnat förslag till hur de nyssnämnda&lt;br&gt;lagarna och andra lagar kan knytas till balken. Regeringen planerar att&lt;br&gt;lämna en proposition om följdlagstiftningen till riksdagen under våren&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla miljöbalkens bestämmelser om skydd av områden passar inte&lt;br&gt;systematiskt in i ett enda kapitel. Vissa andra regler i balken kan också&lt;br&gt;sägas innehålla bestämmelser av detta slag, t.ex. 4 käp. om&lt;br&gt;markanvändning för vissa områden i landet, 5 kap. om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. 9 kap. 4 § om förbud mot utsläppande av avlopps-&lt;br&gt;vatten inom vissa områden samt 11 kap. 14 § om förbud mot&lt;br&gt;markavvattning inom vissa områden. Vidare kan med stöd av 12 kap. 6 §&lt;br&gt;inrättas en motsvarighet till områdesskydd i fråga om samrådsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser är positiva till Miljöbalksutredningens initiativ&lt;br&gt;att reducera antalet skyddsformer. Utredningen har haft som mål att det&lt;br&gt;inte skall finnas fler skyddsformer än som motiveras av skyddsbehovet.&lt;br&gt;Regeringen delar i allt väsentligt utredningens bedömning men finner att&lt;br&gt;avvikande remissynpunkter i en del avseenden bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.2 Områdesskydd och artskydd i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat, naturminnen och &amp;quot;djur- och växtskyddsområden&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränserna mellan skyddsformema naturreservat, naturvårdsområde och&lt;br&gt;särskilt skydd för en djur- eller växtart inom visst område är inte alldeles&lt;br&gt;tydliga. Även skyddsformen naturminne, som syftar till att bevara&lt;br&gt;enstaka föremål i naturen, t.ex. ett träd eller ett flyttblock med ett litet&lt;br&gt;skyddsområde omkring, har likheter med de förstnämnda&lt;br&gt;områdesskydden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan naturreservat och naturvårdsområde är den egentliga skillnaden&lt;br&gt;att i de senare områdena får användningen av mark inte inskränkas så att&lt;br&gt;pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Avsikten är således att ersättning inte skall utgå vid inrättande&lt;br&gt;av naturvårdsområde. Det har inte heller uttalats i lagen att ersättning&lt;br&gt;skall utgå vid &amp;quot;djur- och växtskyddsområde&amp;quot;. Inrättas naturminne, vilket&lt;br&gt;är ovanligt nuförtiden, kan däremot ersättning komma ifråga. Ett särdrag&lt;br&gt;som utmärker de sistnämnda formerna av områdeskydd är det begränsade&lt;br&gt;syftet. Även om det inte anges särskilt i de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om naturreservat och naturvårdsområde, finns det inget som hindrar att&lt;br&gt;dessa skyddsformer används för att skydda en djur- eller växtart inom ett&lt;br&gt;visst område. För naturminne kan möjligen också skyddsformen&lt;br&gt;naturreservat användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom Miljöbalksutredningen konstaterar finns det enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning knappast behov av alla dessa skyddsformer. Splittringen kan&lt;br&gt;tvärtom leda till att naturvårdsarbetet försvåras. Utredningen nämner som&lt;br&gt;exempel att nödvändigt skydd för ett befintligt naturvårdsområde kan&lt;br&gt;vara omöjligt utan ombildning till naturreservat om de nya föreskrifter&lt;br&gt;som behövs är så ingripande att ersättning skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissvaren uttalas i allmänhet stöd för utredningens initiativ att&lt;br&gt;reducera antalet skyddsformer och remissinstanserna är i stort sett eniga&lt;br&gt;om att skyddsformen naturvårdsområde kan omfattas av naturreservat.&lt;br&gt;Från flera håll påpekas dock att huvudsyftet med naturreservatet bör&lt;br&gt;framgå tydligt för att skyddsformen skall bibehålla sin prägel. Det bör&lt;br&gt;t.ex. markeras om reservat inrättas med tyngdpunkt på skyddet av den&lt;br&gt;biologiska mångfalden och vidare bör anges i vilken utsträckning&lt;br&gt;reservatet avser att tillgodose friluftslivets behov. När det gäller övriga&lt;br&gt;skyddsformer är samstämmigheten i remissvaren inte lika stor. En&lt;br&gt;förhållandevis tydlig inställning bland remissinstanserna är ändå att det&lt;br&gt;särskilda områdesskyddet för djur- och växtarter som för närvarande&lt;br&gt;regleras i 14 b § naturvårdslagen bör finnas kvar. Enligt länsstyrelser,&lt;br&gt;kommuner, Sveriges lantbruksuniversitet m.fl. används oftast denna&lt;br&gt;skyddsform för att skydda t.ex. fågellivet eller sälar och brukar då i&lt;br&gt;dagligt tal kallas fågel- resp, sälskyddsområde. Syftet med sådana&lt;br&gt;områden uppges vara väl känd för allmänheten och en ändring skulle&lt;br&gt;skapa mer förvirring än de eventuella fördelar som kan vinnas med färre&lt;br&gt;skyddsformer. Även Naturvårdsverket förordar att &amp;quot;djur- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;växtskyddsområde&amp;quot; bör bestå som självständig skyddsform och anför att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;detta områdesskydd är mera lätthanterligt än naturreservat, bl.a. på grund&lt;br&gt;av att syftet är mer begränsat både i tid och rum. Enligt verket kan den&lt;br&gt;skyddsformen också vara ett lämpligt instrument för att genomföra det&lt;br&gt;sammanhängande ekologiska nätverket &amp;quot;Natura 2000&amp;quot; som håller på att&lt;br&gt;upprättas inom EG enligt art- och habitatdirektivet. Verket föreslår därför&lt;br&gt;att miljöbalken skall innehålla ett stadgande som motsvarar 14 b §&lt;br&gt;naturvårdslagen i något omarbetad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns skäl att ta fasta på de remissynpunkter&lt;br&gt;som nu har redovisats. Även synpunkter som har framförts av Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Centrum för biologisk&lt;br&gt;mångfald vid universitetet har betydelse för denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken sammanförs således områdesskyddsformema&lt;br&gt;naturreservat och naturvårdsområde till en skyddsform som benämns&lt;br&gt;naturreservat. Det innebär att i vissa fall relativt enkla naturreservat&lt;br&gt;kommer att inrättas. Skyddet som sådant behöver för den skull inte vara&lt;br&gt;mindre eftersträvansvärt. På samma sätt som tidigare skall valet av&lt;br&gt;skyddsformen naturreservat givetvis inte innebära att intrångsersättning&lt;br&gt;alltid skall utgå. Enligt vad som anges senare krävs för sådan ersättning&lt;br&gt;liksom tidigare att pågående markanvändning inom berörd del av&lt;br&gt;fastigheten avsevärt försvåras. Nytt enligt regeringens förslag är däremot&lt;br&gt;att naturreservat i framtiden även skall användas på samma sätt som&lt;br&gt;skyddsformen naturvårdsområde, dvs. i fall då enbart ersättningsfria&lt;br&gt;skyddsåtgärder skulle ha kunnat komma i fråga i dag. Stadgandet&lt;br&gt;utformas så att det tydligare uppfyller kraven enligt EG:s fågeldirektiv&lt;br&gt;samt art- och habitatdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till detta skall sägas att regeringen inte delar de synpunkter&lt;br&gt;som Lagrådet har framfört i fråga om förutsättningarna för upphävande&lt;br&gt;av reservatsbeslut och föreskrifter. Enligt Lagrådet bör kravet på&lt;br&gt;synnerliga skäl för upphävande kunna ersättas av ett mindre strängt krav&lt;br&gt;på särskilda skäl utan att syftet med reservatsinstitutet skulle riskeras.&lt;br&gt;Regeringen erinrar dock om att det idag enligt 12 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen och 19 § andra stycket sista meningen naturvårdslagen fordras&lt;br&gt;synnerliga skäl för att upphäva ifrågavarande typer av beslut (jfr 13 §&lt;br&gt;andra stycket). Följaktligen finner regeringen att en mildring av detta&lt;br&gt;krav i miljöbalken skulle strida mot det miljöpolitiska syftet med&lt;br&gt;lagreformen. Regeringen kan därför inte godta Lagrådets förslag i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget hindrar i och för sig att naturreservat bildas till skydd för t.ex.&lt;br&gt;fågellivet med den enda föreskriften att området inte får beträdas under&lt;br&gt;en viss del av året. Regeringen anser dock, i likhet med flera&lt;br&gt;remissinstanser, att det för sådana begränsade skyddssyften bör finnas&lt;br&gt;alternativa möjligheter. I miljöbalken inarbetas därför efter mönster i 14&lt;br&gt;b § naturvårdslagen ett stadgande med särskilda regler om skydd av&lt;br&gt;djurart eller växtart inom ett område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken inarbetas också, i ett särskilt kapitel om skydd för djur-&lt;br&gt;och växtarter, dels naturvårdslagens särskilda artskyddsbestämmelser&lt;br&gt;beträffande vilda djur och växter, dels de materiella bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddade arter. När det gäller den sistnämnda lagen lämnade regeringen&lt;br&gt;under våren 1997 ett förslag till riksdagen om ändring av lagens straff-,&lt;br&gt;tillsyns- och förverkandebestämmelser (prop. 1996/97:75). Förslaget till&lt;br&gt;lagändring var föranlett av att EU:s miljöministrar i december 1996&lt;br&gt;beslutade om en ny förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av&lt;br&gt;vilda djur och växter genom kontroll av handel med dem. EU:s nya&lt;br&gt;förordning, som har avseende på tillämpningen av konventionen om&lt;br&gt;internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter&lt;br&gt;(CITES), trädde i kraft den 1 juni 1997. Sedan riksdagen godtagit&lt;br&gt;regeringens förslag i den nyssnämnda propositionen har ändringarna i&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen på området, jämte ändringar i t.ex.&lt;br&gt;naturvårdslagen och jaktlagen, trätt i kraft den 1 juni 1997 (bet.&lt;br&gt;1997/97:JoU15 och 22 samt rskr. 1996/97:239 och 240). Genom bl.a.&lt;br&gt;ändringarna i jaktlagen framgår nu tydligare att fågeldirektivets samt art-&lt;br&gt;och habitatdirektivets bestämmelser har genomförts i landet. Således har&lt;br&gt;4 § jaktlagen ändrats så att viltet skall vårdas även i syfte att bevara de&lt;br&gt;fågelarter som inte tillhör landets viltbestånd utan endast tillfälligt&lt;br&gt;förekommer i landet. I 5 och 9 §§ jaktlagen har vidare gjorts ett tillägg&lt;br&gt;som förtydligar att skadeförbyggande åtgärder som kan leda till&lt;br&gt;störningar eller resultera i avlivning endast får vidtas om det inte finns&lt;br&gt;någon annan tillfredsställande lösning. Som en följd av de redovisade&lt;br&gt;lagändringarna har också förordningen (1994:2027) om åtgärder&lt;br&gt;beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter ändrats för att&lt;br&gt;förstärka artskyddet, bl.a. genom reglering av handel med och&lt;br&gt;förevisning av vilda djur och växter (SFS 1997:217). Vid utarbetandet av&lt;br&gt;miljöbalkens regler om artskydd beaktas de författningsändringar som&lt;br&gt;har tagits upp här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt skall också i korthet påpekas att regeringen i&lt;br&gt;miljöbalkspropositionen lämnar förslag till en ny form av områdesskydd&lt;br&gt;som benämns kulturreservat och behandlas närmare i avsnitt 4.13.4. Den&lt;br&gt;nya skyddsformen ger bättre möjligheter att bevara kulturhistoriskt&lt;br&gt;värdefulla landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta avsnitt också upp frågan om beslutanderätten i&lt;br&gt;ärenden om de områdesskydd som nyss har behandlats. Flera&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;har framfört att kommunerna borde ges befogenhet direkt i lag att&lt;br&gt;jämsides med länsstyrelsen besluta om t.ex. naturreservat.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att sådan befogenhet precis som&lt;br&gt;idag skall kunna delegeras till kommunerna. Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;det självfallet ligger i statens intresse att fler kommuner engageras i&lt;br&gt;naturvårdsarbetet. Bildandet av skyddade områden bör, som&lt;br&gt;Naturvårdsverket framhåller, vara ett konkret sätt att ytterligare bygga&lt;br&gt;upp den kommunala kompetensen på naturvårdsområdet. Detta kan sedan&lt;br&gt;förmodas komma att avspeglas i den kommunala översiktsplaneringen,&lt;br&gt;lokalt agenda 21-arbete m.m. Länsstyrelsen i Stockholm anför i denna&lt;br&gt;fråga bl.a. följande. Staten bör naturligtvis även i fortsättningen svara för&lt;br&gt;säkerställandet av områden som är värdefullast ur nationellt perspektiv.&lt;br&gt;Därigenom kan kommunerna koncentrera sina naturskyddsinsatser till&lt;br&gt;sådana mark- och vattenområden som har mer lokal betydelse. Helt kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock inte uteslutas att statens och kommunernas intresseområden Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sammanfaller geografiskt. Länsstyrelse och kommun bör därför&lt;br&gt;fortlöpande samråda om lämplig beslutsordning. Den närmare&lt;br&gt;fördelningen av åtaganden dem emellan kan vid behov klarläggas genom&lt;br&gt;överläggningar. Länsstyrelsen i Stockholm föreslår att detta kan lösas&lt;br&gt;enligt följande. För kommunala områdesskydd bör formellt samråd ske i&lt;br&gt;motsvarande former som föreskrivs för detaljplan enligt 5 kap. plan- och&lt;br&gt;bygglagen. För statliga områdesskydd bör samråd ske i de former som&lt;br&gt;hittills har tillämpats enligt naturvårdsförordningen. För att inte olika&lt;br&gt;myndigheter av misstag skall fatta beslut om samma område bör, enligt&lt;br&gt;länsstyrelsen enklare samråd vara obligatoriska i tidiga skeden när&lt;br&gt;områdesskydd planeras. Ansvaret för att samråd sker bör vara&lt;br&gt;ömsesidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i enlighet med Naturvårdsverkets synpunkter att&lt;br&gt;kommunerna, parallellt med länsstyrelsen, far direkt befogenhet att fatta&lt;br&gt;beslut om naturreservat och naturminne. Detsamma föreslås gälla för&lt;br&gt;beslut om djur- och växtskyddsområden samt kulturreservat. I och med&lt;br&gt;detta läggs inte något ytterligare ansvar på kommunerna att agera utan de&lt;br&gt;får, med hänsyn till sina finansiella resurser, överväga om de vill initiera&lt;br&gt;naturvårdsåtgärder av detta slag. Regeringen gör vidare den bedöm-&lt;br&gt;ningen att samordningsfrågorna kan lösas på så sätt, att formellt samråd&lt;br&gt;sker i motsvarande former som föreskrivs för detaljplan enligt 5 kap.&lt;br&gt;plan- och bygglagen när det gäller kommunala områdesskydd och för&lt;br&gt;statliga områdesskydd sker samråd i de former som hittills tillämpats&lt;br&gt;enligt naturvårdsförordningen, dvs. samrådsformer tillämpas i enlighet&lt;br&gt;med vad Länsstyrelsen i Stockholms län har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill slutligen i detta delavsnitt framhålla att balkens kapitel&lt;br&gt;om områdesskydd och artskydd innehåller grundläggande och&lt;br&gt;övergripande bestämmelser. Mer detaljerade regler bör ges i&lt;br&gt;förordningsform. Miljöbalksutredningen förväntas under våren 1998 i ett&lt;br&gt;betänkande lämna förslag till bestämmelser om områdes- och artskydd&lt;br&gt;med stöd av bemyndiganden i miljöbalken. Det kan förutses att bl.a.&lt;br&gt;förordningsbestämmelser om de samordningsfrågor som nyss har berörts&lt;br&gt;kan lösas enligt mönster som hämtas från gällande bestämmelser i&lt;br&gt;naturvårdsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall också från mera allmänna utgångspunkter&lt;br&gt;erinras om den form av normgivning som sker genom särskilda beslut för&lt;br&gt;respektive skyddsområde. För att utpekade områden skall få nödvändigt&lt;br&gt;skydd bemyndigas länsstyrelsen eller kommunen att meddela&lt;br&gt;bestämmelser om t.ex. inskränkningar för fastighetsägare, andra&lt;br&gt;markanvändare och allmänheten. På detta sätt ges naturreservat och&lt;br&gt;andra former av områdesskydd sitt rättsliga innehåll. Som regel är det då&lt;br&gt;fråga om normbeslut genom att bestämmelserna är riktade till en&lt;br&gt;obestämd krets av adressater och gäller ett obestämt antal fall. Dessa&lt;br&gt;beslut skall också kungöras. Med vissa undantag torde detsamma gälla&lt;br&gt;för beslut enligt balkens bestämmelser om artskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotopskyddsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 infördes i 21 § naturvårdslagen en ny skyddsform för värdefulla&lt;br&gt;småbiotoper (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:338).&lt;br&gt;Överväganden i fråga om bl.a. denna skyddsform, vanligtvis kallad&lt;br&gt;biotopskydd, gjordes även i propositionen Strategi för biologisk&lt;br&gt;mångfald (prop. 1993/94:30). Sedan Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Skogsstyrelsen på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till vilka&lt;br&gt;biotoper som borde omfattas av de nya bestämmelserna om biotopskydd,&lt;br&gt;kompletterades naturvårdslagens paragraf fr.o.m. den 1 januari 1994 med&lt;br&gt;ett antal nya paragrafer (19 a-h § §) i naturvårdsförordningen. Regeringen&lt;br&gt;har alltså genom förordningen fattat beslut om vilka biotoper som skall&lt;br&gt;omfattas av skyddsformen. I korthet skall här sägas att själva&lt;br&gt;genomförandet av biotopskyddet har skett på två sätt. Beträffande sju&lt;br&gt;särskilt uppräknade slag av biotoper, däribland alléer, odlingsrösen i&lt;br&gt;jordbruksmark och åkerholmar, gäller ett generellt skydd i och med att de&lt;br&gt;har tagits in i naturvårdsförordningen. För ett antal andra typer av&lt;br&gt;biotoper, skogsbiotoper respektive övriga biotoper, krävs istället att&lt;br&gt;länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen fattar beslut i enskilda fall om att&lt;br&gt;avgränsa biotopområdet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i sitt remissvar hänvisat till en skrivelse till&lt;br&gt;regeringen där verket redovisar de problem som verket anser föreligger&lt;br&gt;med utformningen av bestämmelserna om biotopskydd i naturvårdslagen.&lt;br&gt;Problemen rör enligt verket sammanfattningsvis tillämpningen av&lt;br&gt;ersättningsbestämmelserna för biotopskydd och oklarheter vad gäller den&lt;br&gt;tidpunkt från vilken rättsinnehavaren är berättigad till ersättning, den s.k.&lt;br&gt;värdetidpunkten. Den lösning som verket föreslår innebär att&lt;br&gt;bestämmelserna om biotopskydd ändras så att en undantagsmöjlighet&lt;br&gt;införs för alla arbetsföretag som kan skada naturmiljön, såväl inom&lt;br&gt;biotoper som är generellt skyddade (19 a § naturvårdsförordningen), som&lt;br&gt;inom biotoper där ett beslut om avgränsning fattas i varje enskilt fall (19&lt;br&gt;b och c §§ naturvårdsförordningen) och att rätt till ersättning inträder vid&lt;br&gt;tidpunkten för beslutet om att inte medge undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Skogsstyrelsen tar upp denna fråga i sitt remissvar, med&lt;br&gt;hänvisning till en tidigare skrivelse till regeringen där styrelsen avstyrker&lt;br&gt;Naturvårdsverkets ändringsförslag. Skogsstyrelsen anser i korthet, vad&lt;br&gt;gäller biotopskydd där beslut om avgränsning fattas i varje enskilt fall,&lt;br&gt;att rättsinnehavaren är berättigad till ersättning i och med att beslutet om&lt;br&gt;biotopskydd vunnit laga kraft. Enligt Skogsstyrelsen bör regierna om&lt;br&gt;biotopskydd i miljöbalken ges samma innebörd som i naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att möjligheten till undantag från det generella&lt;br&gt;biotopskyddet har sin grund i att skyddet just är generellt. Den generella&lt;br&gt;skyddsformen skapar alltså i sig ett behov av att kunna medge dispens&lt;br&gt;för vissa oförutsedda situationer. Det är därför rimligt att&lt;br&gt;ersättningsrätten är knuten till myndighetens beslut att inte medge&lt;br&gt;dispens för en viss verksamhet eller åtgärd. Vid en avgränsning i det&lt;br&gt;enskilda fallet däremot åvilar det myndigheten att noga överväga bl.a.&lt;br&gt;vilka verksamheter och åtgärder som kan komma ifråga och att beräkna&lt;br&gt;eventuella kostnader för skyddet. Det kan därvid nämnas att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har utfardat allmänna råd (95:4) för tillämpningen av&lt;br&gt;gällande regler om biotopskydd. Likaså har Skogsstyrelsen utfardat&lt;br&gt;allmänna råd till 21 § naturvårdslagen och 19 b § naturvårdsförordningen&lt;br&gt;samt riktlinjer för skogsvårdsstyrelsemas arbete med biotopskydd&lt;br&gt;(SKSFS 1994:1). Eftersom ett beslut om avgränsning föregås av&lt;br&gt;nyssnämnda överväganden bör enligt regeringens mening också rätten till&lt;br&gt;ersättning inträda när beslutet om avgränsningen vinner laga kraft. För att&lt;br&gt;klargöra regeringens uppfattning i denna fråga förslås en något ändrad&lt;br&gt;lydelse av paragrafen om biotopskyddsområden i miljöbalken. I&lt;br&gt;författningskommentaren till 7 kap. 11 § redovisas innebörden av&lt;br&gt;biotopskyddet närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompensationsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har enligt konventionen angående våtmarker av internationell&lt;br&gt;betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (SÖ 1975:76),&lt;br&gt;den s.k. våtmarkskonventionen eller Ramsarkonventionen, åtagit sig att&lt;br&gt;så långt som möjligt gottgöra varje förlust av skyddad våtmark. Enligt&lt;br&gt;12 § tredje stycket naturvårdslagen gäller därför som förutsättning för att&lt;br&gt;skyddet för en våtmark helt eller delvis skall upphävas att intrånget i&lt;br&gt;naturvårdsintresset kompenseras i skälig utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att miljöbalken i 16 kap. 9 § 3 skall innehålla en&lt;br&gt;generell bestämmelse, enligt vilken ett tillstånd, ett upphävande av ett&lt;br&gt;tillstånd eller en dispens får förenas med skyldighet att utföra eller&lt;br&gt;bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna&lt;br&gt;intressen som verksamheten medför. Möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;kompensationsåtgärder finns därför alltid, när tillstånd eller dispens&lt;br&gt;meddelas för en åtgärd. Det gäller även åtgärder i naturreservat som&lt;br&gt;skyddar våtmarker. Miljöbalkens generella bestämmelse, som har ett&lt;br&gt;brett tillämpningsområde, sträcker sig dock inte lika långt som&lt;br&gt;naturvårdslagens specialbestämmelse i fråga om skyddet för våtmarker.&lt;br&gt;Den generella bestämmelse ger en möjlighet men innehåller inte något&lt;br&gt;krav på att kompensationsåtgärder skall föreskrivas. Vidare omfattar den&lt;br&gt;endast tillstånd och dispenser men inte myndigheters beslut att upphäva&lt;br&gt;naturreservat eller inskränka syftet med reservatet. 1 miljöbalkens&lt;br&gt;reservatsbestämmelser behålls därför naturvårdslagens nuvarande krav&lt;br&gt;på kompensationsåtgärder vid minskat reservatsskydd av våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare, i likhet med utredningen, att det saknas&lt;br&gt;anledning att låta reservatsbestämmelsen om kompensationsåtgärder avse&lt;br&gt;endast våtmarker. Avsikten med naturreservat är att dessa skall innebära&lt;br&gt;definitivt skydd. Det är rimligt att avsteg inte godtas från detta skydd&lt;br&gt;utan att kompensationsåtgärder vidtas. Kravet på kompensation bör dock&lt;br&gt;begränsas till de fall då intrång sker i ett naturvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall sägas att regeringen inte delar Lagrådets&lt;br&gt;inställning att kravet på kompensation kan utformas som ett fakultativt&lt;br&gt;krav. Regeringen anser, med hänvisning bl.a. till vad som följer av EG:s&lt;br&gt;fågel- samt art- och habitatdirektiv, att kravet på kompensation måste&lt;br&gt;vara absolut. I anslutning till detta vill regeringen upplysa att frågan om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompensation utretts särskilt av professorn, f.d. justitierådet Bertil&lt;br&gt;Bengtsson. Resultatet av utredningen, som publicerats i promemorian&lt;br&gt;Kompensation för förlust av miljövärden (Ds 1997:52), har remitterats&lt;br&gt;och frågan om en utvidgning av kompensationssystemet bereds i särskild&lt;br&gt;ordning inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår alltså att det i miljöbalken förs in en bestämmelse&lt;br&gt;som innebär att beslut om upphävande av naturreservat eller beslut om&lt;br&gt;dispens från förbud som gäller i reservatet endast får meddelas om&lt;br&gt;intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning. Genom en&lt;br&gt;sådan bestämmelse anpassar Sverige sin lagstiftning tydligare till EG:s&lt;br&gt;fågeldirektiv samt art- och habitatdirektiv där krav på&lt;br&gt;kompensationsåtgärder ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd infördes redan i början av 1950-talet, först provisoriskt och&lt;br&gt;sedan permanent genom 1952 års strandlag. Sedan år 1965 finns&lt;br&gt;strandskyddsbestämmelsema i naturvårdslagen. Strandskyddets&lt;br&gt;omfattning och innebörd skärptes år 1975. Då infördes generellt&lt;br&gt;strandskydd (100 meter) på land och i vatten. Tidigare föreskrifter om&lt;br&gt;tillståndsplikt ersattes med ett generellt förbud mot bebyggelse och&lt;br&gt;åtskilliga andra åtgärder inom strandskyddsområden. I motiven uttalades&lt;br&gt;att strandskyddet syftar till att bevara den möjlighet att bada och idka&lt;br&gt;friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt allemansrätten&lt;br&gt;(prop. 1974:166 s. 94).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen var alltså syftet med strandskyddet uteslutande att&lt;br&gt;trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv på allemansrättslig&lt;br&gt;grund. Indirekt har dock strandskyddet, genom att det har upprätthållits&lt;br&gt;strikt, också haft den effekten att det här i landet har bevarats vidsträckta&lt;br&gt;och värdefulla strandbiotoper till gagn för den biologiska mångfalden.&lt;br&gt;Detta arv har, efter förslag av Miljöskyddskommittén, tagits' tillvara&lt;br&gt;genom en utvidgning av strandskyddets syfte år 1994. Numera syftar&lt;br&gt;strandskyddet således även till att bevara goda livsvillkor på land och i&lt;br&gt;vatten för djur- och växtlivet (prop. 1993/94:229).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd innebär visserligen ett&lt;br&gt;förbud mot att uppföra byggnader m.m. men strandskyddet är inte helt&lt;br&gt;undantagslöst. Från strandägarnas sida finns naturligtvis ofta ett&lt;br&gt;önskemål att få använda och bebygga mark i dessa attraktiva lägen.&lt;br&gt;Förutom en del särskilt angivna generella undantag, t.ex. för åtgärder&lt;br&gt;inom jord- eller skogsbruk, fiske eller renskötsel, finns därför en&lt;br&gt;möjlighet att ge dispens i ett enskilt fall. För dispens fordras att dock att&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; föreligger. Redan vid tillkomsten av 1974 års&lt;br&gt;strandskyddsbestämmelser framhölls att dispensprövningen skall vara&lt;br&gt;restriktiv (prop. 1974:166 s. 97). Regeringen och riksdagen har därefter i&lt;br&gt;lagstiftningsärenden som berört strandskyddet tydligt stått fast vid&lt;br&gt;samma restriktiva inställning till undantag från strandskyddet (t.ex. prop.&lt;br&gt;1985/86:1, bet. BoU 1985/86:1, rskr. 1986/87:27). Även regeringens&lt;br&gt;praxis i överklagade dispensärenden har, som tidigare nämndes, strikt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagit fasta på de av riksdagen godkända grunderna och riktlinjerna för&lt;br&gt;strandskyddet. Genom tillkomsten av naturresurslagen år 1987 har&lt;br&gt;statsmakterna lagt ännu större vikt vid friluftslivets och naturvårdens&lt;br&gt;intressen och därmed har också det allmänna intresset att hålla stränderna&lt;br&gt;fria från bebyggelse m.m. tillförts ytterligare tyngd vid prövningen av&lt;br&gt;strandskyddsdispens. En följd av att syftet med strandskyddet vidgats till&lt;br&gt;att avse även skydd för djur- och växtarter bör vara att tyngden hos det&lt;br&gt;allmänna intresset ökat ännu mera. Samtidigt finns naturligtvis&lt;br&gt;fortfarande de fall där allmänintresset bör tillåtas stå tillbaka till förmån&lt;br&gt;för det enskilda intresset. För sådana fall skall det finnas kvar en öppning&lt;br&gt;för dispens. Regeringen vill dock stryka under att dispensinstitutet&lt;br&gt;liksom hittills skall tillämpas med stor restriktivitet och endast under de&lt;br&gt;förutsättningar som behandlas i ett senare avsnitt om bl.a. avvägningen&lt;br&gt;vid prövning av sådana dispensfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningens förslag till strandskyddsregler i miljöbalken&lt;br&gt;motsvarar i allt väsentligt naturvårdslagens regler. Enligt utredningen&lt;br&gt;återspeglas dock inte strandskyddets nya syfte tillräckligt väl i 16 §&lt;br&gt;naturvårdslagen. I den paragrafen anges vilka restriktioner som gäller i&lt;br&gt;ett strandskyddsområde. Utredningen anmärker att bestämmelserna&lt;br&gt;fortfarande är utformade på så sätt att de främst skyddar friluftslivet och i&lt;br&gt;mindre mån djur- och växtlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med Miljöbalksutredningen och flera&lt;br&gt;remissinstanser, att det finns skäl att komplettera det stadgande som idag&lt;br&gt;anger de restriktioner som gäller i ett strandskyddsområde. På så sätt ges&lt;br&gt;djur- och växtlivet inom dessa områden ett bättre skydd när stadgandet&lt;br&gt;arbetas in i miljöbalken. I sak innebär ändringen att förbud införs mot&lt;br&gt;anläggningar eller anordningar som väsentligen försämrar livsvillkoren&lt;br&gt;för djur- och växtarter. Inte heller andra åtgärder som har denna effekt&lt;br&gt;bör få vidtas inom strandskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har uppmärksammats på senare tid är om&lt;br&gt;förutsättningarna för strandskyddsdispens borde skärpas ytterligare.&lt;br&gt;Remissinstanser som yttrat sig över Miljöbalksutredningens förslag oroar&lt;br&gt;sig över en uppluckring av strandskyddet med anledning av senare tids&lt;br&gt;tillämpning av dispensregeln. Samma oro uttrycks av&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen i betänkandet Hållbar utveckling i Sveriges&lt;br&gt;skärgårdsområden (SOU 1996:153). Tillsammans med en mängd andra&lt;br&gt;förslag, som bereds i annan ordning, föreslår Miljövårdsberedningen att&lt;br&gt;förutsättningarna för strandskyddsdispens bör skärpas genom att&lt;br&gt;&amp;quot;synnerliga skäl&amp;quot; förs in i som krav för dispens. Regeringen återkommer&lt;br&gt;strax till denna fråga i avsnitt 4.13.3 där tillämpningen av reglerna om&lt;br&gt;områdesskydd behandlas från mera allmänna utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskydds- och vattenskyddsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis nämndes att områdesskydd kan användas för andra&lt;br&gt;huvudsakliga syften än naturvårdsyftet, t.ex. för att skydda&lt;br&gt;föroreningskänsliga områden och för att värna skyddsvärda natur-&lt;br&gt;resurser. Miljöbalksutredningen har föreslagit att motsvarigheter till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddslagens bestämmelser om miljöskyddsområde (8 a §) och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vattenlagens bestämmelser om vattenskyddsområde (19 kap. 2 §) förs in&lt;br&gt;kapitlet med bestämmelser om områdesskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 a § miljöskyddslagen far regeringen förklara ett mark- eller&lt;br&gt;vattenområde och dess närmaste omgivningar som miljöskyddsområde&lt;br&gt;om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda området&lt;br&gt;därför att det utsätts för miljöfarlig verksamhet. Möjligheten har hittills&lt;br&gt;använts endast för Ringsjön och Laholmsbukten. Framför allt beträffande&lt;br&gt;Laholmsbukten påstås att situationen inte har förbättrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande regler bemyndigas regeringen eller länsstyrelsen att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om försiktighetsmått för verksamheter inom ett&lt;br&gt;miljöskyddsområde. Sådana föreskrifter innebär inte någon ändring av&lt;br&gt;tidigare meddelade tillståndsbeslut. Enligt Miljöbalksutredningen är det&lt;br&gt;troligt att denna begränsning av föreskrifternas räckvidd har bidragit till&lt;br&gt;att miljöskyddsområdena inte har haft avsedd effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall påpekas att redan genom miljöbalkens&lt;br&gt;rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler i 2 kap. höjs&lt;br&gt;skyddsnivån generellt i förhållande till vad som gäller idag. Till detta&lt;br&gt;kommer att de tidigare behandlade miljökvalitetsnormema skapar&lt;br&gt;möjlighet att uppnå en godtagbar nivå på miljökvaliteten i särskilda&lt;br&gt;avseenden för vissa geografiska områden eller i hela landet. Detta kan&lt;br&gt;förutses få betydelse också för de syften som ligger bakom skyddsformen&lt;br&gt;miljöskyddsområde. Ibland kan dock situationen fordra alldeles speciella&lt;br&gt;åtgärder anpassade till de lokala och regionala förhållandena.&lt;br&gt;Miljöskyddsområde kan då vara ett lämpligt instrument som alternativ&lt;br&gt;till andra möjliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med vad som avses gälla beträffande miljökvalitetsnormer har&lt;br&gt;utredningen föreslagit, att föreskrifter för miljöskyddsområden skall&lt;br&gt;kunna innebära inskränkningar av befintliga tillstånd. Utredningen&lt;br&gt;framhåller dock att en sådan ändring bör göras endast om det finns tungt&lt;br&gt;vägande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att gällande tillstånd skall kunna omprövas vid béslut om&lt;br&gt;miljöskyddsområde har mött invändningar från SAF/Industriförbundet.&lt;br&gt;Regeringen vill i anledning av dessa invändningar framhålla att den&lt;br&gt;eftersträvade verkningsgraden av skyddsformen knappast kan uppnås&lt;br&gt;utan sådan omprövningsrätt. Dessutom bör noteras att ingripanden av&lt;br&gt;detta slag främst avser situationer då åtgärder ter sig särskilt angelägna.&lt;br&gt;För att kunna åstadkomma en nödvändig förbättring av förhållandena&lt;br&gt;inom området är det viktigt att snabbt kunna minska verkningarna av&lt;br&gt;samtliga verksamheter som bidrar till den dåliga situationen. Det finns&lt;br&gt;därför tungt vägande skäl för att införa en möjlighet att meddela&lt;br&gt;föreskrifter som gäller för även tillståndsgivna verksamheter. Det skulle&lt;br&gt;dessutom vara meningslöst att vidhålla nuvarande begränsning, eftersom&lt;br&gt;inskränkande föreskrifter i stället kan meddelas med stöd av 9 kap. 5 §&lt;br&gt;miljöbalken. Enligt 24 kap. 1 § tar sådana föreskrifter över villkoren i&lt;br&gt;befintliga tillstånd. Följaktligen bör föreskrifter om försiktighetsmått för&lt;br&gt;verksamheter i ett miljöskyddsområde kunna innebära ändring i tidigare&lt;br&gt;meddelade tillståndsbeslut. Förutsättningarna för att inrätta&lt;br&gt;miljöskyddsområden bör som en konsekvens av detta ändras enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningens föreslag. I miljöbalken införs möjlighet att förklara större&lt;br&gt;mark- eller vattenområde som miljöskyddsområde om särskilda åtgärder&lt;br&gt;krävs på grund av att området eller en del av området är utsatt för&lt;br&gt;föroreningar. Detta motsvarar i huvudsak den förutsättning som gäller i&lt;br&gt;dag för att förklara ett område som miljöskyddsområde. En betydelsefull&lt;br&gt;ändring är däremot att även områden som inte uppfyller en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm skall kunna förklaras som miljöskyddsområde.&lt;br&gt;Skyddsinstitutet kommer därför att utgöra ett komplement till dessa&lt;br&gt;normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet om områdesskydd införs också, som tidigare antytts, regler&lt;br&gt;om vattenskyddsområden. Ett antal länsstyrelser och kommuner har&lt;br&gt;framfört att även kommunerna bör få besluta sådana områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har i dag generellt ett stort ansvar för&lt;br&gt;vattenförsörjningen och är vanligen s.k. huvudman för den allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningen. Vidare har kommunerna ett omfattande&lt;br&gt;ansvar för hälso- och miljöskyddsfrågor. Enligt Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län är det oftast kommunen som begär att få grund- och&lt;br&gt;ytvattentillgångar skyddade för vattentäkt och som också tar fram&lt;br&gt;erforderligt beslutsunderlag. Regeringen finner mot bakgrund av detta att&lt;br&gt;önskemålet om kommunernas beslutsrätt i dessa ärenden är befogat och&lt;br&gt;bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag kan enligt 11 § naturvårdslagen interimistiska förbud meddelas när&lt;br&gt;det är aktuellt att bilda ett naturreservat, naturvårdsområde eller&lt;br&gt;naturminne. Det saknas däremot möjlighet att meddela interimistiska&lt;br&gt;förbud vid andra skyddsformer. En sådan möjlighet bör införas även för&lt;br&gt;kulturreservat, miljöskyddsområde och vattenskyddsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan interimistiska förbud i dag gälla under sammanlagt sex år.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att den sammanlagda förbudstiden&lt;br&gt;kortas till fem år samt påpekat att det är tveksamt om det på längre sikt är&lt;br&gt;till nytta för naturvården att interimistiska beslut gäller under långa&lt;br&gt;tidsperioder. Kammarkollegiet samt mark- och skogsägarnas företrädare&lt;br&gt;är av inställningen att tiden för interimistiska förbud bör begränsas&lt;br&gt;ytterligare. Regeringen anser liksom utredningen att långa förbud kan&lt;br&gt;skapa betydande osäkerhet för fastighetsägaren. Ifråga om giltighetstiden&lt;br&gt;för förbuden anser regeringen att utredningens förslag är väl avvägt. I&lt;br&gt;miljöbalken föreslås således att interimistiskt förbud som huvudregel&lt;br&gt;skall få gälla högst tre år. Förlängning av förbudet kan ske med högst ett&lt;br&gt;år om särskilda skäl föreligger och ytterligare högst ett år om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.3 Intresseprövning vid beslut om områdesskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En särskild regel med avseende på&lt;br&gt;intresseprövningen skall inforas för beslut om områdesskydd. En&lt;br&gt;liknande regel skall gälla för prövning av dispens från förbud enligt&lt;br&gt;t.ex. strandskyddsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit någon särskild&lt;br&gt;regel med motsvarande innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa remissinstanser, däribland Svea hovrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund&lt;br&gt;och Skogsindustrierna, tar upp frågor om avvägningen mellan allmänna&lt;br&gt;och enskilda intressen samt Regeringsrättens tillämpning av den s.k.&lt;br&gt;proportionalitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Inledningsvis i detta kapitel&lt;br&gt;framhölls att regler om områdesskydd och artskydd bl.a. syftar till att&lt;br&gt;säkerställa den biologiska mångfalden och att reglerna är nödvändiga&lt;br&gt;enligt internationella åtaganden på naturvårdsområdet. Tidigare har även&lt;br&gt;framgått att områdesskydd kan ha som huvudsakligt syfte att skydda&lt;br&gt;människors hälsa genom att hindra försämring av luft och vatten.&lt;br&gt;Områdesskyddet syftar inte bara till att undvika försämring av de&lt;br&gt;skyddade områdena utan förbättringsåtgärder skall också kunna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta skyddsformema i miljöbalkens kapitel om områdesskydd&lt;br&gt;innebär att en myndighet skall fatta beslut i särskilda fall om att ett visst&lt;br&gt;geografiskt område skall skyddas. Strandskyddsområden och vissa typer&lt;br&gt;av biotopskyddsområden skiljer sig härifrån genom att de pekas ut&lt;br&gt;generellt och direkt i lagtexten resp, underliggande förordningar, men för&lt;br&gt;sådant områdesskydd gäller istället ett noga avgränsat utrymme för&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom har berörts i avsnitt 4.13.2 måste vanligen föreskrivas&lt;br&gt;inskränkningar för fastighetsägare, andra markanvändare och allmänhet&lt;br&gt;för att utpekade områden skall fa nödvändigt skydd. Om&lt;br&gt;inskränkningarna för en enskild fastighetsägare eller annan rättsinne-&lt;br&gt;havare överskrider en viss gräns kan inrättande av vissa former av&lt;br&gt;områdesskydd ge upphov till ersättningsrätt för den enskilde. Enligt vad&lt;br&gt;som skall utvecklas i annat sammanhang är det en strävan att i&lt;br&gt;lagstiftningen på detta område hitta en rimlig fördelningen av kostnader&lt;br&gt;och uppoffringar för att ta tillvara de intressen som reglerna om&lt;br&gt;områdesskydd grundar sig på (se avsnitt 4.33.1). Lagstiftningen bygger&lt;br&gt;vidare på tanken att bevarandet av biologisk mångfald, frisk luft, friskt&lt;br&gt;vatten etc. stundom är allmänna intressen av sådan tyngd att den&lt;br&gt;enskildes intressen måste vika. Beslut enligt reglerna i kapitlet om&lt;br&gt;områdesskydd innebär ofta intresseavvägningar av det slag som nu har&lt;br&gt;antytts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har Regeringsrätten i ett antal avgöranden som gällt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;naturvårdslagen prövat fall där allmänna intressen som ligger till grund&lt;br&gt;för lagen vägts mot enskilda intressen i det särskilda fallet. Domstolen&lt;br&gt;har byggt sitt resonemang på den s.k. proportionalitetsprincipen och i&lt;br&gt;flera avgöranden ansett att det enskilda intresset vägt tyngst (RÅ 1996&lt;br&gt;ref. 40; utvidgning av ett naturreservat, RÅ 1996 ref. 44;&lt;br&gt;strandskyddsdispens samt RÅ 1996 ref. 56; fråga om förutsättningar för&lt;br&gt;förbud enligt 20 § naturvårdslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen som låg till grund för inkorporeringen av&lt;br&gt;Europakonventionen för mänskliga rättigheter uttalades bl.a. att rättsläget&lt;br&gt;beträffande sådana allmänna rättsprinciper som vunnit hävd i svensk rätt,&lt;br&gt;som t.ex. en allmän proportionalitetsprincip, inte skulle påverkas av&lt;br&gt;inkorporeringen (prop. 1993/94:117 s. 39 f.). I propositionen sägs inget&lt;br&gt;ytterligare om innebörden av den nämnda principen. I rättskällor&lt;br&gt;avseende svensk rätt har en proportionalitetsprincip ansetts gälla&lt;br&gt;åtminstone på förvaltningsrättens område men det saknas en bekräftelse&lt;br&gt;om en allmängiltig princip av detta slag. Däremot har Europadomstolen i&lt;br&gt;sin praxis, bl.a. på miljöområdet, grundat sin bedömning på en klart&lt;br&gt;definierad allmän proportionalitetsprincip (jfr Danelius i Svensk&lt;br&gt;Juristtidning 1991 s. 329-333. 1994 s. 381-383. 1995 s. 534-535, 1996 s.&lt;br&gt;75). Enligt Regeringsrättens uttalande i nyssnämnda domar bör principen&lt;br&gt;såvitt gäller områdesskyddet anses innebära i vart fall följande. En&lt;br&gt;inskränkning från det allmännas sida av enskilds rätt att använda sin&lt;br&gt;egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller&lt;br&gt;proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar&lt;br&gt;på grund av inskränkningen. En myndighets ingripande mot enskild får&lt;br&gt;alltså inte gå utöver vad som är erforderligt för ändamålets vinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda avspeglas i 2 kap. 18 § första stycket regeringsformen i den&lt;br&gt;lydelse stadgandet har sedan den 1 januari 1995. Där anges som&lt;br&gt;förutsättning för rätt att ta annans egendom i anspråk och inskränka&lt;br&gt;användningen av mark eller byggnad, att förfogandet avser ett angeläget&lt;br&gt;allmänt intresse. Till förmån för sådana intressen kan således t.ex. i lag&lt;br&gt;som är underordnad regeringsformen meddelas föreskrifter om rätt för&lt;br&gt;det allmänna att ingripa mot viss användning av fastigheten. I motiven&lt;br&gt;till grundlagsstadgandet anges att med angelägna allmänna intressen&lt;br&gt;avses främst sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till&lt;br&gt;naturvårds- och miljöintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det som har anförts finner regeringen skäl att betona&lt;br&gt;följande. Miljöbalkens bestämmelser har, enligt vad som framgår av&lt;br&gt;portalparagrafen, som grundläggande syfte att ta tillvara allmänna&lt;br&gt;naturvårds- och miljöintressen av sådant slag som i förhållande till det&lt;br&gt;nyssnämnda grundlagsstadgandet bör betraktas som angelägna allmänna&lt;br&gt;intressen. Vid bedömningen av t.ex. ett ärende om strandskyddsdispens&lt;br&gt;skall alltså utgångspunkten vara följande. De syften som ligger till grund&lt;br&gt;för strandskyddet, nämligen tryggandet av områden för allmänhetens&lt;br&gt;friluftsliv samt bevarandet av goda livsvillkor för djur- och växtliv, har&lt;br&gt;avsevärd tyngd och just strandområdena är särskilt betydelsefulla för&lt;br&gt;dessa intressen. Avsikten med strandskyddsregleringen är att bevara&lt;br&gt;kvarvarande områden men inte att inkräkta på pågående mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användning. Av detta skäl förbjuds inte uppförandet av sådana nya&lt;br&gt;byggnader, anläggningar m.m. som behövs för jordbruket, fisket,&lt;br&gt;skogsbruket eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål. Inte&lt;br&gt;heller gäller förbuden befintliga lagenliga byggnader, anläggningar etc.&lt;br&gt;Om det av naturvårdsskäl behövs några ingrepp i sådana fall far de ske&lt;br&gt;med stöd av t.ex. bestämmelserna om naturreservat. Detta är i huvuddrag&lt;br&gt;den avvägning som riksdagen sedan tidigare gjort mellan de berörda&lt;br&gt;allmänna och enskilda intressena. Denna avvägning torde vara fullt&lt;br&gt;förenlig med den nya lydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen (jmf prop.&lt;br&gt;1993/94:117, bet. 1993/94:KU24). Regeringen föreslår att denna avväg-&lt;br&gt;ning även läggs till grund för regleringen i miljöbalken på ifrågavarande&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet till dispens från förbudet behövs för sådana fall där de&lt;br&gt;allmänna intressena inte alls eller endast obetydligt skulle skadas, t.ex.&lt;br&gt;om dessa redan tappat i tyngd som när åtgärden rör en befintlig tomtplats&lt;br&gt;med utsläckt allemansrätt (se vidare författningskommentaren till 7 kap.&lt;br&gt;18§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av strandskyddsdispenser måste vidare&lt;br&gt;uppmärksammas att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden&lt;br&gt;som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i&lt;br&gt;framtiden. Det är sålunda väsentligt att såväl mindre återstående&lt;br&gt;obebyggda delar av hårdexploaterade kuster och insjöstränder bevaras&lt;br&gt;likväl som stora sammanhängande orörda områden. Även om en dispens&lt;br&gt;från förbudet i ett enstaka fall inte synes vara till större skada för&lt;br&gt;strandskyddsintressena, måste det uppmärksammas att på sikt kan&lt;br&gt;dispenser stegvis leda till sammantaget betydande nackdelar på sätt som&lt;br&gt;redan skett genom att stora delar av landets stränder exploaterats. 1&lt;br&gt;normalfallet bör alltså inte ytterligare strandområden tas i anspråk. Mot&lt;br&gt;bakgrund av detta innebär dispensgrunden &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; att utrymmet&lt;br&gt;är mycket litet för dispens från förbud som strandskyddet innebär. Med&lt;br&gt;det sagda bör Miljövårdsberedningens förslag om skärpning av förut-&lt;br&gt;sättningarna för strandskyddsdispens vara behandlat (se avsnitt 4.13.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom när det gäller strandskydd bör utgångspunkten för&lt;br&gt;naturvårdande och kulturmiljövårdande myndigheters tillämpning av&lt;br&gt;övriga regler om områdesskydd vara att skyddsinstituten avser att&lt;br&gt;tillgodose ett angeläget allmänt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningens förslag innehåller inte någon direkt&lt;br&gt;motsvarighet till 3 § första stycket naturvårdslagen där det anges, att vid&lt;br&gt;prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga&lt;br&gt;allmänna och enskilda intressen. Avvägningar motsvarande dem som&lt;br&gt;omfattas av nämnda paragraf avses enligt utredningens förslag ske med&lt;br&gt;stöd av de allmänna hänsynsreglema i 2 kap. Såsom nämndes&lt;br&gt;inledningsvis i detta avsnitt har ett antal remissinstanser tagit upp frågan&lt;br&gt;om avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen samt&lt;br&gt;Regeringsrättens tillämpning av proportionalitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det framför allt är vid tillämpningen av regler&lt;br&gt;om områdesskydd som det kan finnas behov av bestämmelser som ger&lt;br&gt;naturvårds- eller kulturmiljömyndigheten ledning för prövningen av det&lt;br&gt;allmänna intresset att åstadkomma ifrågavarande skydd och för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömningen av det enskilda intresset att använda fastigheten på ett sätt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som kan motverka skyddssyftet. Sammanfattningsvis finner regeringen&lt;br&gt;således skäl att komplettera miljöbalkens kapitel om områdesskydd med&lt;br&gt;paragrafer som uttrycker de principer för bedömningen av motstående&lt;br&gt;intressen som nu har betonats i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.4 Kulturreservat i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny skyddsform, benämnd kulturreservat,&lt;br&gt;skall införas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en ny&lt;br&gt;skyddsform med namnet kulturreservat infors i miljöbalken. Enligt&lt;br&gt;utredningen behövs det bättre regler för att bevara kulturhistoriskt&lt;br&gt;värdefulla landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tar vidare upp att Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) har&lt;br&gt;utarbetat ett förslag till kulturreservat inom ramen för kulturminneslagen&lt;br&gt;och att förslaget i väsentliga delar tillgodoser samma skyddsbehov som&lt;br&gt;det utredningen presenterar. Miljöbalksutredningen uppger att flera skäl&lt;br&gt;talar för lämpligheten att reglera frågan inom ramen för kultur-&lt;br&gt;miljövårdens speciallagstiftning, dvs. kulturminneslagen och att den&lt;br&gt;fortsatta beredningen får utvisa vilken av de lagtekniska lösningarna som&lt;br&gt;är att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket avstyrker förslaget och anser&lt;br&gt;att skyddsformen strider mot strävan att bättre integrera naturvården och&lt;br&gt;kulturmiljövården. Vidare anser verket att skyddsformen naturreservat&lt;br&gt;väl täcker in de skyddsbehov som anges i motiven till kulturreservat.&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget och anser att det förslag om&lt;br&gt;kulturreservat som lämnats av Kulturarvsutredningen inte kan ersätta&lt;br&gt;förslaget i miljöbalken. Inställningen till förslaget hos övriga remiss-&lt;br&gt;instanser som har yttrat sig, t.ex. länsstyrelser, kommuner och Juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen, Lunds universitet, är splittrad. Vissa länsstyrelser&lt;br&gt;anser att kulturreservat i stället bör införas i kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I förarbetena till naturvårdslagens&lt;br&gt;bestämmelse om naturreservat framhålls att begreppet natur innesluter&lt;br&gt;även den kulturpräglade naturen (prop. 1964:148 s. 45). Som exempel på&lt;br&gt;kulturlandskap som bör kunna avsättas till naturreservat nämns gamla&lt;br&gt;lövängar och betesmarker, vilkas bevarande i traditionsenlig hävd bidrar&lt;br&gt;till kännedom om det gamla odlingslandskapet eller som utmärker sig för&lt;br&gt;särskild skönhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom införandet år 1991 av bestämmelsen i 3 a § naturvårdslagen har&lt;br&gt;naturvårdslagens tillämpningsområde förtydligats så att det klart framgår&lt;br&gt;att den omfattar även kulturpräglade delar av naturmiljön. Det gäller&lt;br&gt;dock inte i den mån skydd följer av lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom Miljöbalksutredningens ovan refererade förslag har Kultur-&lt;br&gt;arvsutredningen i sitt betänkande Skyddet av kulturmiljön (SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996:128) föreslagit att ett områdesskydd benämnt kulturreservat införs i&lt;br&gt;kulturminneslagen (betänkandets avsnitt 1.3.1 och 2.6). Det&lt;br&gt;områdesskydd som Kulturarvsutredningen föreslår skall möjliggöra&lt;br&gt;skydd av såväl bebyggda områden som kulturlandskap, medan skyddade&lt;br&gt;byggnader även fortsättningsvis skall kallas byggnadsminnen.&lt;br&gt;Kulturarvsutredningen anser att detta förslag medför en enklare och&lt;br&gt;tydligare ansvarsfördelning mellan kulturmiljövården och naturvården än&lt;br&gt;ett införande av kulturreservat i miljöbalken. Huvudskälet för förslaget&lt;br&gt;anges vara att frågor om skydd för kulturlandskap då kan lösas i ett nära&lt;br&gt;sammanhang med bevarandefrågor för bebyggelse och andra&lt;br&gt;anläggningar som utgör en integrerad del av kulturvärdet för det&lt;br&gt;ifrågavarande området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i september 1996 ämnessakkunnige Bengt O.H.&lt;br&gt;Johansson ett uppdrag avseende samverkan mellan kultur- och&lt;br&gt;naturmiljövården. I uppdraget ingick att behandla erfarenheterna av&lt;br&gt;hittillsvarande samarbete, de betydelsefulla fördelar som kan uppnås&lt;br&gt;samt vilka förändringar inom förvaltning, arbetssätt m.m. som kan leda&lt;br&gt;till ett utökat samarbete. 1 sin redovisning av uppdraget till regeringen i&lt;br&gt;december 1996 hänvisar Bengt O.H. Johansson till de förslag som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen resp. Kulturarvsutredningen har lämnat. Han gör&lt;br&gt;bedömningen att ett ställningstagande till om kulturmiljövården behöver&lt;br&gt;ett eget och utvidgat områdesskydd bör avvakta remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. En god yttre miljö är ofta ett&lt;br&gt;landskap eller område som har ett rikt kulturhistoriskt innehåll. Att&lt;br&gt;bevara kulturlandskap med innehåll från olika tider och se till att de sköts&lt;br&gt;på ett sätt som gör att värdena inte förstörs eller förringas är en av&lt;br&gt;kulturmiljövårdens viktigaste uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen att slå vakt om den historiska dimensionen i landskapet&lt;br&gt;kan därför beskrivas som ytterligare en bevarandeaspekt vid sidan av&lt;br&gt;omsorgen om den biologiska mångfalden och om landskapsbilden ur rent&lt;br&gt;estetisk synpunkt. Uttrycket ett historiskt landskap har internationellt&lt;br&gt;börjat användas för att karakterisera ett landskap som är värt att slå vakt&lt;br&gt;om därför att det präglats av markanvändning och byggnader från äldre&lt;br&gt;tider. Ett historiskt landskap kan sägas vara ett landskap som präglas av&lt;br&gt;hävdade eller ohävdade kulturlandskapselement som återspeglar&lt;br&gt;väsentliga drag och företeelser från äldre markanvändning. En betydande&lt;br&gt;del av det historiska landskapets värde utgörs av sambanden mellan de&lt;br&gt;enskilda kulturlandskapselementen och av samspelet med naturmiljön.&lt;br&gt;Det samlade kulturvärdet i ett historiskt landskap kan således sägas vara&lt;br&gt;större än summan av kulturvärdet hos de enskilda element som ingår i&lt;br&gt;landskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att naturreservat kan vara en tänkbar&lt;br&gt;skyddsform som kan användas för skydd av områden med såväl&lt;br&gt;skyddsvärd naturmiljö som värdefulla kulturmiljöer. Regeringen anser, i&lt;br&gt;likhet med Miljöbalksutredningen, att det dessutom behövs särskilda&lt;br&gt;regler för att bevara kulturhistoriskt värdefulla landskap. När det infördes&lt;br&gt;en möjlighet att genom reservatsföreskrifter skydda även den&lt;br&gt;kulturpräglade naturmiljön förutsattes att kulturvärdena i landskapet&lt;br&gt;skulle komma att skyddas i större utsträckning än vad som blivit fallet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen har hittills endast undantagsvis använts för att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;säkerställa de för kulturmiljövården viktigaste värdena. Inte heller har de&lt;br&gt;ur kulturmiljösynpunkt mest värdefulla miljöerna säkerställts i tillräcklig&lt;br&gt;omfattning genom reservatsförordnanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att Kulturarvsutredningens förslag till nytt&lt;br&gt;områdesskydd inom ramen för kultuminneslagen inte kan ersätta det&lt;br&gt;föreliggande förslaget till kulturreservat i miljöbalken. Regeringen&lt;br&gt;förutsätter vidare att ett skydd i enlighet med Kulturarvsutredningens&lt;br&gt;förslag i den fortsatta beredningen kan ges en tydlig avgränsning&lt;br&gt;gentemot den skyddsform som föreslås bli möjlig enligt miljöbalken. För&lt;br&gt;de fall där det huvudsakligen är det historiska landskapet och dess&lt;br&gt;kulturvärden som skall skyddas, men kulturminneslagens regler inte är&lt;br&gt;tillräckliga, bör alltså införas ett särskilt institut benämnt kulturreservat.&lt;br&gt;Regeringen bedömer vidare att det uppdrag som Bengt O.H. Johansson&lt;br&gt;har redovisat också talar i den riktningen. Den nya skyddsformen bör ses&lt;br&gt;som kompletterande instrument till såväl bestämmelserna om&lt;br&gt;naturreservat som till kulturminneslagens regler. Att en del av området&lt;br&gt;redan är skyddat enligt bestämmelserna i kulturminneslagen skall inte&lt;br&gt;utgöra hinder mot att det också ingår i ett kulturreservat. Syftet med&lt;br&gt;förslaget är att skapa en skyddsform som är tydligt anpassad efter de&lt;br&gt;kulturmiljövårdande behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till lagtext preciseras inte i vilka fall benämningarna&lt;br&gt;naturreservat respektive kulturreservat skall användas. Den frågan bör&lt;br&gt;länsstyrelsen eller kommunen ta ställning till från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.14 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.14.1 Sammansmältning av reglerna om miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;och hälsoskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;hälsoskydd skall arbetas samman i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda reglerna om miljöfarlig verksamhet skall i likhet med&lt;br&gt;nuvarande regler tillämpas på olägenheter för människors hälsa och&lt;br&gt;miljön vid användning av mark, byggnad eller anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När olägenheter från kärntekniska anläggningar prövas enligt reg-&lt;br&gt;lerna om miljöfarlig verksamhet skall även den joniserande strål-&lt;br&gt;ningen prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hade dock föreslagit att motsvarande undantag som finns i&lt;br&gt;miljöskyddslagen för joniserande strålning skulle finnas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker&lt;br&gt;sammansmältningen av bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;hälsoskydd, eftersom den enligt länsstyrelsen är bra och ändamålsenlig&lt;br&gt;med hänsyn till syftet med skydd för människors hälsa och miljön. Även&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län ser positivt på att reglerna samordnas.&lt;br&gt;Malmö kommun anser att utredningen misslyckats med att sammansmälta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna inom miljö- och hälsoskyddsområdet, förslaget är varken Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;lättillgängligt eller överskådligt. Även Stockholms kommun anser att det&lt;br&gt;är en dålig integrering av hälso- och miljöskydd. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att genom definitionen av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet förs vissa av dagens tolkningsproblem in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Eftersom miljöskyddslagen är en av&lt;br&gt;grundpelarna i den svenska miljölagstiftningen är det en självklarhet att&lt;br&gt;bestämmelserna i den skall ingå i miljöbalken. Det är även naturligt att&lt;br&gt;reglerna i hälsoskyddslagstiftningen arbetas in i miljöbalken. Den&lt;br&gt;lagstiftningens syfte, att motverka störningar som kan vara skadliga för&lt;br&gt;människors hälsa, sammanfaller till stor del med syftet med den övriga&lt;br&gt;lagstiftning som utgör naturliga delar i balken. inte bara miljö-&lt;br&gt;skyddslagen utan även lagen om kemiska produkter och renhåll-&lt;br&gt;ningslagen m.fl. lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu sammansmälts bestämmelserna om hälsoskydd och miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet och bestämmelserna om prövning av tillstånd m.m. görs&lt;br&gt;gemensamma för hela balken. De särskilda bestämmelser om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet, som inte rör tillståndsprövningen, och bestämmelser om&lt;br&gt;hälsoskydd förs samman i ett kapitel, eftersom båda ytterst gäller regler&lt;br&gt;till skydd för människors hälsa och miljön och möjligheter att kunna&lt;br&gt;ingripa mot verksamheter som kan påverka dessa skadligt. En sådan&lt;br&gt;sammansmältning underlättas av att regeringen föreslår ett enhetligt&lt;br&gt;system för prövning av överklaganden i miljödomstol i motsats till&lt;br&gt;nuvarande regler. För närvarande överprövas beslut enligt föreskrifterna&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet i administrativ ordning medan beslut i&lt;br&gt;hälsoskydds-ärenden överklagas hos förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för människors hälsa skall utgöra en integrerad del i&lt;br&gt;miljöbalken och samma grundläggande hänsynsregler skall gälla för&lt;br&gt;hälsoskyddet som gäller för exempelvis miljöfarlig verksamhet. De&lt;br&gt;särskilda reglerna om hälsoskydd görs dock mindre detaljerade än de är&lt;br&gt;för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om miljöfarlig verksamhet i miljöbalken bör. liksom varit fallet&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen, tillämpas på störningar vid användningen av&lt;br&gt;mark, byggnad eller anläggning som kan medföra olägenheter för såväl&lt;br&gt;miljön som hälsan. Koncessionsnämnden ifrågasätter att begreppet&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet används utöver begreppet verksamhet. De&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema skall tillämpas på ali verksamhet som kan&lt;br&gt;motverka balkens mål, dvs. även miljöfarlig verksamhet och eftersom&lt;br&gt;10 kap. i utredningens förslag inte innehåller några särskilda aktsam-&lt;br&gt;hetsregler saknas det enligt nämnden skäl att behålla begreppet&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet och då kan den krångliga definitionen i 10 kap. 1&lt;br&gt;och 2 §§ utgå. Nämnden anser vidare att om definitionen blir kvar bör&lt;br&gt;1 § 3 ändras så att omgivningen byts ut mot hälsan och miljön vilket&lt;br&gt;överensstämmer med övriga bestämmelser i kapitlet. Naturvårdsverket&lt;br&gt;anser att skillnaden mellan punkterna 1 och 2 i 1 § är otydlig och föreslår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de arbetas ihop och vidare bör det enligt verket vara helt klart att&lt;br&gt;alltifrån lokal till global miljöförstöring beaktas. Vidare anser verket att&lt;br&gt;bestämmelsen ger intryck av att förorening av vatten prioriteras framför&lt;br&gt;förorening av luft eller mark. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet anser att eftersom den definition av miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;som Miljöbalksutredningen föreslagit är ungefär densamma som i&lt;br&gt;miljöskyddslagen så förs en hel del av dagens tolkningsproblem in i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att vad Koncessionsnämnden&lt;br&gt;föreslår, att låta begreppet miljöfarlig verksamhet utgå, skulle vara en&lt;br&gt;alltför långtgående ändring. Det är ett vedertaget begrepp som används i&lt;br&gt;många olika sammanhang i balken. inte bara i detta kapitel utan även i&lt;br&gt;bl.a. processbestämmelsema. En fördel med begreppet är också, vilket&lt;br&gt;angavs även i propositionen till miljöskyddslagen, att det ger uttryck för&lt;br&gt;grundtanken att även risken för olägenhet skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån Naturvårdsverkets och andra remissinstansers kritik av&lt;br&gt;definitionen av miljöfarlig verksamhet har regeringen omarbetat den.&lt;br&gt;Den ges nu en utformning så att den inte skall kunna uppfattas så att&lt;br&gt;vissa utsläpp prioriteras, oavsett om det är till vatten, luft eller mark.&lt;br&gt;Undantaget för tillfälliga störningar av exempelvis luftföroreningar tas&lt;br&gt;bort eftersom även tillfälliga sådana störningar kan medföra akuta&lt;br&gt;hälsorisker. Vidare används samma begrepp som används i hänsyns-&lt;br&gt;reglema i 2 kap. Begreppet omgivningen i 1 § 3 behålls dock eftersom&lt;br&gt;den störande anläggningen, i likhet med hittillsvarande regler, inte&lt;br&gt;omfattas. Något tillägg om lokal och global miljöförstöring behövs inte&lt;br&gt;eftersom all miljöförstöring omfattas. När det gäller tolkningsproblem så&lt;br&gt;kan en helt uttömmande reglering i lagtexten aldrig uppnås. Det finns&lt;br&gt;emellertid ett visst rimligt stöd för en tolkning i förarbeten och praxis&lt;br&gt;idag och avsikten är att den praxis som hittills gällt skall kunna ge&lt;br&gt;ledning även fortsättningsvis beträffande vad som är miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet i de delar definitionen överensstämmer med vad som gällt&lt;br&gt;tidigare, tillsammans med de uttalanden och den författningskommentar&lt;br&gt;som nu görs till balkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av radioaktiva ämnen samt generering av joniserande strålning&lt;br&gt;är miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen är inte tillämplig i fråga om joniserande strålning.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att samma undantag skall göras i&lt;br&gt;balken. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har&lt;br&gt;beträffande balkens tillämpningsområde anfört att även lagstiftningen om&lt;br&gt;joniserande strålning bör inarbetas i balken. Även några andra&lt;br&gt;remissinstanser har framfört liknande synpunkter, bl.a. Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen samt Landskrona kommun och Gävle kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnittet om balkens tillämpningsområde görs i&lt;br&gt;balken inte något sådant undantag som utredningen föreslog vilket&lt;br&gt;innebär att balkens regler om miljöfarlig verksamhet skall tillämpas även&lt;br&gt;på joniserande strålning. För att det helt tydligt skall framgå bör det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt regeringens bedömning uttryckligen i balkens definition av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet anges att användning av mark, byggnader eller&lt;br&gt;anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen&lt;br&gt;genom joniserande strålning är miljöfarlig verksamhet. Vidare anges att&lt;br&gt;alla utsläpp som innebär sådan olägenhet omfattas, vilket även omfattar&lt;br&gt;utsläpp av radioaktiva ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kärntekniska anläggningar krävs i dag tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen, eftersom de är upptagna på miljöskyddsförordningens&lt;br&gt;A-lista och alltså prövas av Koncessionsnämnden. Eftersom undantaget&lt;br&gt;om joniserande strålning finns i den lagen prövas inte utsläppet av&lt;br&gt;radioaktiva ämnen och joniserande strålning vid den prövningen utan&lt;br&gt;endast alla andra utsläpp och störningar, såsom kylvattenutsläpp och&lt;br&gt;buller. Villkor för den joniserande strålningen fastställs i tillståndet enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen med stöd av strålskyddslagen. Med den utformning&lt;br&gt;balken nu får skall i fortsättningen alla utsläpp och störningar från&lt;br&gt;kärntekniska anläggningar prövas av den regionala miljödomstolen, även&lt;br&gt;utsläppet av radioaktiva ämnen och frågor om joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed kommer kärntekniska anläggningar att prövas på följande sätt.&lt;br&gt;Till att börja med prövar regeringen tillåtligheten enligt 17 kap., dvs.&lt;br&gt;motsvarigheten till nuvarande 4 kap. NRL. Efter att regeringen har&lt;br&gt;avgjort tillåtlighetsfrågan sker, om den bifallit ansökan om tillåtlighet, en&lt;br&gt;säkerhetsprövning enligt kämtekniklagen och även då är regeringen&lt;br&gt;normalt tillståndsmyndighet om beslutanderätten inte delegeras till&lt;br&gt;Statens Kämkraftsinspektion. Slutligen krävs tillstånd enligt miljöbalken&lt;br&gt;och då prövas alla utsläpp och störningar från anläggningen. Då är den&lt;br&gt;regionala miljödomstolen prövningsmyndighet i första instans. Därmed&lt;br&gt;kommer balkens regler att styra prövningen t.ex. när det gäller&lt;br&gt;lokalisering vid tillåtlighetsprövningen enligt 17 kap. och det kommer att&lt;br&gt;krävas en miljökonsekvensbeskrivning enligt balken såväl beträffande&lt;br&gt;den prövningen som vid miljödomstolens prövning av utsläpp och andra&lt;br&gt;olägenheter. Därmed tillgodoses i princip remissinstansernas önskemål&lt;br&gt;utan att hela strålskyddslagen och kämtekniklagen tas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avloppsanordningar och avloppsvatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om avloppsanordningar och värmepumpar förs bort från&lt;br&gt;hälsoskyddsreglema till reglerna om miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;bestämmelserna om avloppsanordningar och avloppsvatten integreras.&lt;br&gt;Eftersom dessa regler hör lika mycket samman med regleringen av&lt;br&gt;avloppsvatten som är miljöfarlig verksamhet bör de behandlas&lt;br&gt;tillsammans i balken. Länsstyrelsen i Stockholms län tycker att det är bra&lt;br&gt;att avloppsanordningar regleras som miljöfarlig verksamhet men anser&lt;br&gt;att såväl inrättande som anslutning bör vara tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningspliktigt och att regeringens bemyndigande därför även bör&lt;br&gt;omfatta ändring av avloppsanordningar. Regeringen delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning och därför utökas det föreslagna bemyndigandet till att även omfatta&lt;br&gt;ändring av avloppsanordningar. Stenungsunds kommun anser att miljö-&lt;br&gt;skyddslagens förbud i 7 § mot att släppa ut avloppsvatten utan längre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gående rening än slamavskiljning bör behållas i balken. Enligt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kommunen har det visat sig vara det enda lagstöd i praktiken som vid&lt;br&gt;överprövning accepteras av Koncessionsnämnden. Vidare anser&lt;br&gt;kommunen att nuvarande definition av vattenområde måste ändras till att&lt;br&gt;omfatta även grundvatten, eftersom det idag enligt kommunen är tillåtet&lt;br&gt;enligt 7 § att släppa ut orenat avloppsvatten i grundvatten. Svenska&lt;br&gt;vatten- och avloppsverksföreningen, VAV, anser att verksamheten vid&lt;br&gt;avloppsreningsverk som leder till utsläpp av ett praktiskt taget helt rent&lt;br&gt;vatten inte skall klassificeras som miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;avloppsvatten eftersom benämningen hämmar möjligheterna till&lt;br&gt;kretsloppslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande 7 § miljöskyddslagen görs en uppräkning av olika slag av&lt;br&gt;avloppsvatten som inte far släppas ut i vattenområden om det inte det är&lt;br&gt;uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Denna uppräkning fördes år&lt;br&gt;1969 över till miljöskyddslagen från gamla vattenlagen där reglerna&lt;br&gt;infördes 1956. Uppräkningen motsvarar inte längre de utsläpp som&lt;br&gt;framför allt bör regleras och som hittills har reglerats genom föreskrifter&lt;br&gt;om tillstånd med stöd av 10 § miljöskyddslagen. Dessutom finns det i&lt;br&gt;hälsoskyddslagen relativt detaljerade regler om inrättande av avlopps-&lt;br&gt;anordningar. För att fa enhetliga regler när bestämmelserna samordnas&lt;br&gt;bör i balken regeringen bemyndigas att föreskriva om krav på tillstånd&lt;br&gt;eller anmälan för att inrätta eller ändra avloppsanordningar. Vidare bör&lt;br&gt;regeringen bemyndigas att föreskriva om krav på tillstånd eller anmälan&lt;br&gt;för att fa släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten.&lt;br&gt;Då kan med stöd av den bestämmelsen exempelvis föreskrivas om krav&lt;br&gt;på tillstånd för utsläpp av de ämnen som i dag anges i 7 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen eller andra utsläpp som bör regleras. Någon ändring av&lt;br&gt;definitionen av vattenområde bör inte göras eftersom eventuella utsläpp&lt;br&gt;som påverkar grundvattnet kan regleras med flera av de bestämmelser&lt;br&gt;som nu föreslås i 9 kap. miljöbalken, bl.a. det sistnämnda&lt;br&gt;bemyndigandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande VAV:s synpunkter så kan konstateras att även om&lt;br&gt;verksamheten vid reningsverken är mycket positiv från miljösynpunkt&lt;br&gt;eftersom den går ut på att rena vatten som andra förorenat, leder&lt;br&gt;verksamheten under reningsförfarandet till olika typer av olägenheter&lt;br&gt;som gör att verksamheten blir att klassificera som miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. När det gäller produkter som kommer ut från verken såsom&lt;br&gt;vatten och slam bör det inte vara benämningen som är det avgörande för&lt;br&gt;om de kommer att användas i kretsloppslösningar, utan vad produkterna&lt;br&gt;innehåller beträffande halter av olika ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.14.2 EG-direktiv om utsläpp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns i gemenskapslagstiftningen ett antal direktiv om förebyggande&lt;br&gt;och bekämpning av föroreningar av luft och vatten. Dessa är bl.a. rådets&lt;br&gt;direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av&lt;br&gt;vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö, rådets direktiv&lt;br&gt;80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorening genom vissa farliga ämnen, rådets direktiv 84/360/EEG av&lt;br&gt;den 28 juni 1984 om bekämpning av luftförorening från industri-&lt;br&gt;anläggningar och direktivet 96/61/EG av den 24 september 1996 om&lt;br&gt;samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k.&lt;br&gt;IPPC-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna vattenutsläppsdirektivet 76/464&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv (76/464/EEG) av den 4 maj 1976 om förorening genom&lt;br&gt;utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö gäller enligt&lt;br&gt;artikel 1 inlandsytvatten, territorialvatten, inre kustvatten och&lt;br&gt;grundvatten. När det gäller grundvatten har dock direktivets&lt;br&gt;bestämmelser ersatts av direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten&lt;br&gt;mot föroreningar genom vissa farliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmänna vattenutsläppsdirektivets art. 2 anges att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder dels för att hindra att de&lt;br&gt;vatten som anges i artikel 1 förorenas av farliga ämnen som ingår i de&lt;br&gt;grupper av ämnen som finns i förteckning 1 i direktivets bilaga, dels för&lt;br&gt;att minska föroreningen av dessa vatten genom de farliga ämnen som&lt;br&gt;anges i förteckning 2 i bilagan. I bilaga 1 anges bl.a. sådana ämnen som&lt;br&gt;organiska halogenföreningar, organiska fosforföreningar, organiska tenn-&lt;br&gt;föreningar, kvicksilver och kadmium samt ämnen som har cancerogena&lt;br&gt;egenskaper i vatten. I förteckning 2 anges ämnen enligt förteckning 1 för&lt;br&gt;vilka gränsvärden inte fastställts enligt art. 6 samt ämnen såsom zink,&lt;br&gt;koppar, nickel, krom, bly m.fl. Tillståndspliktens omfattning anges i&lt;br&gt;artikel 3. Alla utsläpp till vatten enligt artikel 1 av ämnen enligt&lt;br&gt;förteckning 1 kräver förhandstillstånd. I tillstånden skall fastställas&lt;br&gt;utsläppsnormer och tillstånd får endast beviljas för en begränsad tid.&lt;br&gt;Enligt artikel 9 får genomförandet av direktivet inte i något fall direkt&lt;br&gt;eller indirekt leda till en ökad förorening av de vatten som direktivet&lt;br&gt;omfattar. I artikel 8 anges att medlemsstaterna även skall tillse att&lt;br&gt;åtgärderna inte leder till en ökad förorening av vatten som inte omfattas&lt;br&gt;av artikel 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet kommer att vara genomfört genom reglerna i balken&lt;br&gt;motsvarande miljöskyddslagen med tillhörande förordningar samt de nya&lt;br&gt;bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och deras roll vid&lt;br&gt;tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattendirektivet 80/68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet (80/68/EEG) av den 17 december 1979 om skydd&lt;br&gt;för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen framgår redan&lt;br&gt;av namnet, att hindra förorening av grundvatten. Enligt artikel 3 skall&lt;br&gt;medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra&lt;br&gt;tillförsel till grundvatten av ämnena i förteckning 1 i direktivets bilaga&lt;br&gt;och begränsa tillförsel till grundvatten av ämnena i bilagans förteckning&lt;br&gt;2, för att undvika att vattnet förorenas med ämnena. Bilagans&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förteckningar överensstämmer till stora delar med de tidigare nämnda&lt;br&gt;förteckningarna i bilagan till direktivet 76/464. I direktivet definieras&lt;br&gt;direkt utsläpp på följande sätt; tillförsel till grundvatten av ämnena i&lt;br&gt;direktivets förteckning 1 och 2 utan infiltration genom markyta och&lt;br&gt;underliggande jordlager. Direktivet omfattar även indirekta utsläpp som&lt;br&gt;definieras på följande sätt; tillförsel till grundvatten av ämnena i&lt;br&gt;direktivets förteckning 1 och 2 efter infiltration genom markyta och&lt;br&gt;underliggande jordlager.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna förbjuda direkta utsläpp av&lt;br&gt;ämnena i förteckning 1. Alla former av slutligt omhändertagande eller&lt;br&gt;deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra&lt;br&gt;indirekta utsläpp skall granskas i förväg. På grundval av detta skall&lt;br&gt;verksamheten förbjudas eller meddelas tillstånd med villkor att alla&lt;br&gt;förebyggande tekniska åtgärder vidtas som krävs för att hindra sådana&lt;br&gt;utsläpp. Åtgärder skall även vidtas för att förhindra indirekta utsläpp av&lt;br&gt;ämnena i förteckning 1 från andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 skall alla direkta utsläpp av ämnena i förteckning 2&lt;br&gt;förhandsgranskas och begränsas. Även slutligt omhändertagande eller&lt;br&gt;deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra&lt;br&gt;indirekta utsläpp skall granskas i förväg. Med utgångspunkt från&lt;br&gt;granskningen skall tillstånd beviljas om alla förebyggande tekniska&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att förhindra förorening av grundvattnet med ämnena.&lt;br&gt;Åtgärder skall även vidtas för att begränsa indirekta utsläpp av ämnena i&lt;br&gt;förteckning 2 från andra verksamheter. Enligt artikel 6 krävs särskilt&lt;br&gt;tillstånd för konstgjord infiltration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad förhandsgranskningama som avses i artikel 4 och 5 skall innehålla&lt;br&gt;framgår av artikel 7 och vad tillstånd enligt artikel 4 och 5 skall innehålla&lt;br&gt;anges i artikel 9. Sådana tillstånd får enligt artikel 11 endast meddelas för&lt;br&gt;en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart fjärde år.&lt;br&gt;Tillstånden kan därvid förnyas, ändras eller upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet kommer att vara genomfört genom reglerna i balken.&lt;br&gt;Förhandsgranskningama som krävs kommer att finnas i de&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar som skall krävas för tillstånd enligt&lt;br&gt;balken. I övrigt uppfyller bestämmelserna om möjligheter att föreskriva&lt;br&gt;om tillstånd för miljöfarlig verksamhet och övriga tillståndsregler, t.ex.&lt;br&gt;den utökade möjligheten att meddela tidsbegränsade tillstånd, direktivet.&lt;br&gt;Direktivet innehåller också en regel att tillstånd skall vägras om den som&lt;br&gt;begär tillstånd uppger att han inte kan uppfylla de villkor som gäller eller&lt;br&gt;om detta förhållande är uppenbart för den behöriga myndigheten.&lt;br&gt;Direktivet 76/464 innehåller en motsvarande bestämmelse. Någon&lt;br&gt;uttrycklig regel att tillstånd inte får meddelas om sökanden uppger att&lt;br&gt;han inte kan uppfylla de fastställda kraven eller om detta förhållande är&lt;br&gt;uppenbart för den behöriga myndigheten behövs dock inte i balken. Detta&lt;br&gt;är en självklarhet och gäller redan för närvarande eftersom ett tillstånd&lt;br&gt;inte skall innefatta villkor som inte kan uppfyllas. Som framgått av&lt;br&gt;avsnitt 4.10.1 har kommissionen lämnat ett förslag till ramdirektiv för&lt;br&gt;vattenresurser som skall ersätta ett antal vattendirektiv, bl.a. detta&lt;br&gt;grundvattendirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98 ;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna luftutsläppsdirektivet 84/360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådets direktiv (84/360/EEG) av den 28 juni 1984 om bekämpning av&lt;br&gt;luftförorening från industrianläggningar anges i artikel 3 att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att&lt;br&gt;anläggningar som tillhör de kategorier som anges i bilaga 1 till direktivet&lt;br&gt;inte kan tas i drift eller ändras betydligt utan att tillstånd har lämnats.&lt;br&gt;Bilaga 1 innehåller kategorier av anläggningar inom energiindustri,&lt;br&gt;produktion och bearbetning av metaller, kemisk industri, avfallshantering&lt;br&gt;m.m. I artikel 4 anges förutsättningar för tillstånd. Tillstånd får ges&lt;br&gt;endast om tillståndsmyndigheten har förvissat sig om att 1) alla lämpliga&lt;br&gt;förebyggande åtgärder har vidtagits mot luftförorening, däribland bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik om det inte medför oskäliga kostnader 2) driften inte&lt;br&gt;orsakar betydande luftförorening, särskilt på grund av utsläpp av ämnen&lt;br&gt;som anges i direktivets bilaga 2 (bl.a. svaveldioxid, kväveoxid, kolväten,&lt;br&gt;tungmetaller, klor) 3) inte något av de gällande gränsvärdena för utsläpp&lt;br&gt;överskrids 4) samtliga gällande gränsvärden för luftkvalitet har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även detta direktiv kommer att vara genomfört genom reglerna i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IPPC-direktivet 96/61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt direktiv är direktiv (96/61/EG) av den 24 september 1996 om&lt;br&gt;samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k.&lt;br&gt;IPPC-direktivet (Integrated Pollution Prevention and Control). Detta har&lt;br&gt;även redogjorts för i avsnittet om de allmänna hänsynsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet är att förebygga och minska föroreningar från&lt;br&gt;större industrier m.m. Hittills har det funnits gemenskapslagstiftning om&lt;br&gt;bekämpning av luftföroreningar och om förebyggande eller minimering&lt;br&gt;av utsläpp av farliga ämnen i vattenmiljön, t.ex. de angivna 84/360 om&lt;br&gt;bekämpning av luftföroreningar från industrianläggningar och 76/464 om&lt;br&gt;förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens&lt;br&gt;vattenmiljö. Någon gemenskapslagstiftning för att förebygga eller&lt;br&gt;minska utsläppen i marken har dock inte funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med IPPC-direktivet är att på ett samordnat sätt förebygga och&lt;br&gt;minska föroreningar till luft, vatten och även mark, inbegripet åtgärder&lt;br&gt;som gäller avfall, från verksamheter som anges i bilaga 1 till direktivet.&lt;br&gt;Direktivet kan närmast sägas motsvara vår miljöskyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De verksamheter som anges i bilaga 1 är industrier inom energisektorn,&lt;br&gt;produktion och omvandling av metaller, mineralindustri, kemisk industri,&lt;br&gt;avfallshantering och annan verksamhet såsom pappersindustri, livs-&lt;br&gt;medelsindustri, stora lantbruksanläggningar m.m. Denna bilaga omfattar&lt;br&gt;fler typer av industrianläggningar än bilagan till det allmänna&lt;br&gt;luftutsläppsdirektivet 84/360. Bilagan omfattar även fler typer av&lt;br&gt;industrianläggningar och i många fall lägre tröskelvärden för samma typ&lt;br&gt;av verksamheter än bilaga 1 till direktivet 85/337 om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar som behandlats i avsnitt 4.11.2. Som angetts där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har en ändring föreslagits i det direktivet att en ny punkt 2a läggs till med Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;innehållet att en medlemsstat kan införa en gemensam procedur för att&lt;br&gt;fullgöra kraven enligt det direktivet och kraven enligt IPPC-direktivet.&lt;br&gt;En grov uppskattning har gjorts av Naturvårdsverket över antalet&lt;br&gt;verksamheter som kommer att omfattas av direktivet i Sverige. Enligt&lt;br&gt;den kommer lite farre än hälften av de verksamheter som i dag prövas av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden att omfattas. Vidare omkring ett femhundratal av&lt;br&gt;de tillståndspliktiga verksamheter som i dag prövas av länsstyrelse, varav&lt;br&gt;275 deponier och drygt ett hundratal djurhållare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I art. 3 i IPPC-direktivet anges allmänna principer för verksamhets-&lt;br&gt;utövarens grundläggande skyldigheter bl.a. att bästa tillgängliga teknik&lt;br&gt;skall användas och ingen betydande förorening förorsakas. Enligt artikel&lt;br&gt;4 skall medlemsstaterna säkerställa att inga nya anläggningar drivs utan&lt;br&gt;tillstånd enligt direktivet. I artikel 5 anges att medlemsstaterna skall&lt;br&gt;säkerställa att även befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med&lt;br&gt;ett flertal av direktivets artiklar senast åtta år efter dagen för direktivets&lt;br&gt;genomförande, dvs. senast 10 oktober 2007. Vissa artiklar skall tillämpas&lt;br&gt;på befintliga anläggningar från och med dagen för direktivets&lt;br&gt;genomförande, dvs. tre år efter offentliggörandet eller 10 oktober 1999. I&lt;br&gt;direktivet finns vidare bestämmelser om vad ansökan skall innehålla (art.&lt;br&gt;6), beslutet och de villkor som skall gälla (art. 8-9), bästa tillgängliga&lt;br&gt;teknik och miljökvalitetsnormer (art. 10-11) och verksamhetsutövarens&lt;br&gt;ändring av verksamheten (art. 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 13 skall medlemsstaterna säkerställa att de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna regelbundet gör en förnyad bedömning av, och om det är&lt;br&gt;nödvändigt uppdaterar villkoren i tillståndet. En förnyad bedömning skall&lt;br&gt;alltid göras bl.a. om anläggningen orsakar förorening av sådan betydelse&lt;br&gt;att nya eller reviderade utsläppsvärden behöver införas i tillståndet eller&lt;br&gt;om väsentliga ändringar av bästa tillgängliga teknik möjliggör en&lt;br&gt;betydande minskning av utsläppen utan att detta medför oskäliga&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon tid inom vilken dessa förnyade bedömningar skall göras anges&lt;br&gt;inte i direktivet utan det är en fråga för varje medlemsland att bestämma&lt;br&gt;med vilken regelbundenhet bedömningarna skall göras. Inte heller anges&lt;br&gt;i förslaget hur ofta uppdatering av villkoren bör göras. Det anges dock att&lt;br&gt;villkoren skall uppdateras om den behöriga myndigheten bedömer detta&lt;br&gt;nödvändigt. I ett tillägg till beslutsprotokollet anges att många länder&lt;br&gt;anser att tio år kan vara lämpligt intervall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 14 skall medlemsstaterna säkerställa att villkoren i&lt;br&gt;tillståndet iakttas av verksamhetsutövaren vid driften av anläggningen&lt;br&gt;samt att verksamhetsutövaren regelbundet underrättar den behöriga&lt;br&gt;myndigheten om bl.a. resultaten av utsläppskontroller. I art. 15 finns,&lt;br&gt;som tidigare angetts, en bestämmelse motsvarande en artikel i direktivet&lt;br&gt;85/337 om miljökonsekvensbeskrivningar att medlemsstaterna skall&lt;br&gt;säkerställa att tillståndsansökningar för nya anläggningar eller väsentliga&lt;br&gt;förändringar under lämplig tid hålls tillgängliga för allmänheten så att&lt;br&gt;den kan yttra sig innan myndigheten fattar sitt beslut. Även i artikel 17&lt;br&gt;finns en bestämmelse motsvarande en artikel i direktivet 85/337 om&lt;br&gt;gränsöverskridande verkningar. Där föreskrivs att om en medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstaterar att driften av en anläggning kan fa betydande, negativ&lt;br&gt;påverkan på miljön i en annan medlemsstat eller en annan medlemsstat&lt;br&gt;begär det, skall information om ansökan överlämnas till den andra staten&lt;br&gt;och den allmänhet som kan komma att beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IPPC-direktivet skall vara genomfört senast tre år efter det att det har&lt;br&gt;offentliggjorts vilket var 10 oktober 1996, alltså den 10 oktober 1999.&lt;br&gt;Enligt övergångsbestämmelserna i art. 20 skall direktivet 84/360 om&lt;br&gt;bekämpning av luftföroreningar från industrianläggningar upphöra att&lt;br&gt;gälla elva år efter IPPC-direktivets ikraftträdande som var den 30 oktober&lt;br&gt;1996. När nödvändiga åtgärder vidtagits enligt artikel 5, dvs. att&lt;br&gt;befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med ett flertal av&lt;br&gt;direktivets artiklar, skall inte längre ett flertal av artiklarna i direktivet&lt;br&gt;76/464 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i&lt;br&gt;gemenskapens vattenmiljö tillämpas på dessa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom miljöbalken och de förordningar som kommer ett utfärdas till&lt;br&gt;den kommer IPPC-direktivet att vara genomfort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.14.3 Prövningen enligt miljöbalken av miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall fa föreskriva om krav på&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan för miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall en ändring är tillståndspliktig skall en samlad prövning&lt;br&gt;göras av hela verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även pågående verksamheter som har påbörjats före det att&lt;br&gt;tillståndsplikt föreskrivits skall kunna göras tillståndspliktiga genom&lt;br&gt;föreskrifter av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten skall i enskilda fall ges rätt att förelägga en&lt;br&gt;verksamhetsutövare att söka tillstånd även om tillståndskrav inte är&lt;br&gt;föreskrivet, om det är risk för betydande föroreningar eller andra&lt;br&gt;betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är mer ändamålsenligt för att förebygga olägenheter skall&lt;br&gt;dock föreskrifter av generell karaktär kunna ersätta den individuella&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndigheter för tillståndsfrågor skall vara regionala&lt;br&gt;miljödomstolar och länsstyrelser. Även kommuner kan ges rätt att&lt;br&gt;pröva verksamheter med liten miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fortsättningen skall inte bara villkor utan även tillstånd kunna om-&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Okade möjligheter att tidsbegränsa tillstånd införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen hade dock inget förslag om att vid ändring av verksamheter&lt;br&gt;som kräver tillstånd skall hela verksamheten prövas. Även förslaget att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten kan få förelägga en verksamhetsutövare att söka&lt;br&gt;tillstånd även om sådan inte är föreskriven är en nyhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket är positivt till förslaget att&lt;br&gt;generella föreskrifter kan meddelas. Statskontoret tillstyrker att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten infors att meddela generella föreskrifter i stället för Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;individuell prövning. Försvarsmakten anser att generella föreskrifter kan&lt;br&gt;accepteras om hänsyn tas till försvarets speciella förhållanden och särart.&lt;br&gt;Industriförbundet och SAF tillstyrker att den individuella&lt;br&gt;tillståndsprövningen delvis ersätts med generella föreskrifter, men om&lt;br&gt;befintliga tillstånd inskränks, bara i de fall som föreskrifterna varit&lt;br&gt;möjliga att införa genom en omprövning. De motsätter sig inte heller att&lt;br&gt;möjlighet införs att föreskriva om tillståndsplikt för befintlig verksamhet&lt;br&gt;men anser att väl tilltagna övergångsperioder är nödvändiga. Över huvud&lt;br&gt;taget har de remissinstanser som yttrat sig över möjligheten att föreskriva&lt;br&gt;om tillståndsplikt för befintlig verksamhet varit positiva till förslaget,&lt;br&gt;t.ex. ett flertal länsstyrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundet avstyrker att kommuner skall kunna ges tillstånds-&lt;br&gt;prövande befogenheter. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet är starkt kritisk till det förslaget. Generalläkaren vill även i&lt;br&gt;fortsättningen pröva ansökningar och anmälningar beträffande vissa&lt;br&gt;avloppsanläggningar i Försvarsmakten samt anser att kommunen inte&lt;br&gt;skall få pröva tillstånd beträffande försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gällande regler om prövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tillåtlighetsprövning och tillståndsgivning och formerna för&lt;br&gt;denna prövning skiljer sig åt i miljölagstiftningen. Regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning beskrivs i avsnitt 4.21.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen har en utvecklad reglering av prövningsförfarandet&lt;br&gt;och vem som meddelar beslut om tillstånd och villkor samt innehåller&lt;br&gt;särskilda regler som anger under vilka förutsättningar miljö-&lt;br&gt;myndigheterna har rätt att begära ändrade villkor för tillståndet till en&lt;br&gt;verksamhet. För de verksamheter som regleras med stöd av annan&lt;br&gt;miljölagstiftning än miljöskyddslagen skiljer sig reglerna åt i fråga om&lt;br&gt;hur tillstånd och andra gynnande beslut med tillhörande villkor får&lt;br&gt;ändras. Enligt vattenlagen kan omprövning av villkor ske för att&lt;br&gt;tillgodose allmänna intressen. Vattendomstolen bestämmer i tillståndet&lt;br&gt;när detta får ske, tidigast efter tio år och senast trettio år efter&lt;br&gt;tillståndsdomen. Naturvårdslagen innehåller särskilda föreskrifter om&lt;br&gt;omprövning av täkttillstånd. Dessa kan upphävas helt eller delvis efter tio&lt;br&gt;år eller villkoren kan ändras. Enligt lagen om kemiska produkter får&lt;br&gt;regeringen meddela föreskrifter om tillstånd och villkor. Enligt dessa&lt;br&gt;föreskrifter far tillstånd gälla högst fem år. Naturresurslagens tillstånd är&lt;br&gt;inte tidsbegränsade och den saknar föreskrifter om omprövning av&lt;br&gt;villkor. Enligt hälsoskyddslagen gäller särskilda regier om tillstånd till&lt;br&gt;avloppsanläggningar, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen till miljöfarlig verksamhet gäller&lt;br&gt;för all framtid men enligt 23 § miljöskyddslagen får miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet i särskilt angivna fall förbjudas, bl.a. om tillståndshavaren&lt;br&gt;åsidosatt villkor i betydande mån. Då kan även ett tillstånd återkallas helt&lt;br&gt;eller delvis. Även de villkor som föreskrivits för ett tillstånd gäller i&lt;br&gt;princip för all framtid men dessa kan i särskilt angivna fall, framför allt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 24 § miljöskyddslagen, ändras eller upphävas. Tillstånd kan dock&lt;br&gt;enligt 18 § miljöskyddslagen även lämnas för begränsad tid om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd till utsläpp av avloppsvatten i en viss recipient&lt;br&gt;finns i 25 § miljöskyddslagen särskilda regler som bl.a. innebär att själva&lt;br&gt;tillståndet får omprövas efter tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet ger ett rättsligt skydd mot att själva den verksamhet som&lt;br&gt;avses med tillståndet tvingas upphöra på grund av föreskrifter i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Tryggheten består också i ett skydd mot längre gående&lt;br&gt;krav än vad som följer av tillståndsbeslutet. Skyddet är emellertid som&lt;br&gt;angetts inte absolut, utan i vissa situationer kan den verksamhet som&lt;br&gt;avses med ett tillstånd och villkoren för verksamheten tas upp till förnyad&lt;br&gt;prövning. Som en samlad benämning på detta förfarande brukar uttrycket&lt;br&gt;omprövning användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att frågor om omprövning av villkor som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;miljöskyddslagen har kommit att behandlas särskilt utförligt i&lt;br&gt;lagstiftningen beror på att de krav som kan ställas kan vara långtgående.&lt;br&gt;Genom tillståndsmyndighetens beslut om utsläppsbegränsade villkor och&lt;br&gt;andra restriktioner för en anläggning, kan innehavaren sålunda vara&lt;br&gt;tvungen att göra stora investeringar. Mot den bakgrunden har det&lt;br&gt;framstått som naturligt att tillståndsbeslutet med sina villkor ger&lt;br&gt;tillståndshavaren en rättstrygghet i den meningen att nya krav på åtgärder&lt;br&gt;inte kan ställas, utan att i lag angivna omständigheter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stegvis har reglerna om omprövning ändrats och ompröv-&lt;br&gt;ningsmöjligheterna blivit flera. I Miljöskyddskommitténs huvud-&lt;br&gt;betänkande Miljöbalk (SOU 1993:27, s. 555 ff.) finns en detaljerad&lt;br&gt;genomgång av detta. Där framgår bl.a. hur det med tiden har blivit lättare&lt;br&gt;för miljömyndigheterna att påfordra ändring av villkor i tillståndsbeslut.&lt;br&gt;Vidare framgår att trots att miljöskyddslagen tillämpats i drygt tjugo år&lt;br&gt;har antalet rena omprövningsärenden enligt 24 § miljöskyddslagen vid&lt;br&gt;Koncessionsnämnden och länsstyrelserna varit litet. I genomsnitt har&lt;br&gt;Naturvårdsverket och länsstyrelserna begärt omprövning i kanske något&lt;br&gt;enda per år. Rent faktiskt har dock omprövning av tillståndsvillkor skett i&lt;br&gt;ett betydande antal fall genom att pågående verksamheter tillstånds-&lt;br&gt;prövats på nytt till följd av bl.a. tillståndpliktiga förändringar i produk-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;föreskriva om när krav på tillstånd eller anmälan för miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet skall krävas. Utgångspunkten för när sådana krav skall&lt;br&gt;ställas är naturligtvis de effekter som utsläppen från olika verksamheter&lt;br&gt;har på omgivningen. De kriterier för miljöpåverkan som har utvecklats&lt;br&gt;vid tillämpningen av miljöskyddslagen bör kunna ligga till grund för&lt;br&gt;bedömningen, naturligtvis med beaktande av nya kunskaper om olika&lt;br&gt;ämnens farlighet. Motsvarande gäller frågan om en verksamhet&lt;br&gt;överhuvudtaget skall vara anmälningspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör i fortsättningen även föreskriva om när det krävs&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan för inrättande av avloppsanordningar som i dag&lt;br&gt;regleras i hälsoskyddslagen. Det bör på samma sätt som idag krävas&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan till kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillståndsplikten har Koncessionsnämnden i sitt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;remissvar föreslagit att bestämmelsen att tillstånd eller anmälan kan&lt;br&gt;krävas för ändring av miljöfarlig verksamhet skall ändras så att inte bara&lt;br&gt;ändringen skall prövas som det är i dag. Det är enligt nämnden allt&lt;br&gt;vanligare att företagare ansöker om tillstånd endast till en ändring,&lt;br&gt;däremot inte till hela verksamheten sådan den kommer att se ut efter&lt;br&gt;ändringen. Detta kan leda till att det för verksamheten finns ett antal&lt;br&gt;tillståndsbeslut, som vart och ett endast avser den del som ändrades vid&lt;br&gt;prövningstillfallet. Stora svårigheter uppstår då att få en samlad bild av&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om tillåtna utsläpp etc. Dessutom kan det vara&lt;br&gt;svårt för prövningsmyndigheten att avgöra vad som skall omfattas av&lt;br&gt;prövningen varje gång. Koncessionsnämnden föreslår därför att det i&lt;br&gt;stället bör göras en samlad prövning varje gång en verksamhet ändras i&lt;br&gt;någon inte helt obetydlig omfattning. Regeringen delar&lt;br&gt;Koncessionsnämndens uppfattning att en samlad prövning bör göras vid&lt;br&gt;ändringar som inte är obetydliga och därför gjorts tillståndspliktiga. Det&lt;br&gt;är inte tillfredsställande att en verksamhet drivs med stöd av ett flertal&lt;br&gt;tillstånd som är svåra att överblicka och inte ger någon helhetsbild och&lt;br&gt;försvårar prövningen. Dessutom försvårar detta också tillsynen och&lt;br&gt;kontrollen av att tillstånden följs, för såväl verksamhetsutövare som&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Den aktuella bestämmelsen bör därför utformas på&lt;br&gt;sätt som Koncessionsnämnden föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet föreslår att möjligheten att föreskriva om tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningsplikt skall utökas till att avse efterbehandling.&lt;br&gt;Naturvårdsverket skriver också att utredningen inte givit någon möjlighet&lt;br&gt;för tillsynsmyndigheten att i kvalificerade fall förelägga en efter-&lt;br&gt;behandlare att söka tillstånd för verksamheten. Verket anser att båda&lt;br&gt;dessa möjligheter skulle vara mycket värdefulla för arbetet med&lt;br&gt;förorenade områden. Fakultetsnämnden anser också att det bör övervägas&lt;br&gt;att införa en möjlighet för tillsynsmyndigheten att i vissa situationer&lt;br&gt;kunna förelägga en verksamhetsutövare att söka tillstånd. En sådan&lt;br&gt;möjlighet fanns enligt 1918 års vattenlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att när det gäller möjligheten att föreskriva om&lt;br&gt;tillstånds- och anmälningsplikt till att avse efterbehandling så omfattas&lt;br&gt;detta redan med den ändrade utformning som bestämmelsen nu har. Det&lt;br&gt;finns enligt regeringens uppfattning även skäl att som har föreslagits&lt;br&gt;införa en möjlighet för tillsynsmyndigheten att i enskilda fall förelägga&lt;br&gt;en verksamhetsutövare att söka tillstånd även om sådan inte är&lt;br&gt;föreskriven, om det är risk för betydande föroreningar eller andra bety-&lt;br&gt;dande olägenheter för människors hälsa eller miljön. Detta skulle då&lt;br&gt;omfatta alla typer av miljöfarlig verksamhet, även efterbehandling av&lt;br&gt;förorenade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall enligt 17 kap. 1 § miljöbalken obligatoriskt tillåtlig-&lt;br&gt;hetspröva flera olika slags miljöfarliga verksamheter. Därutöver har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen enligt 17 kap. 3 § möjlighet att tillåtlighetspröva även andra&lt;br&gt;verksamheter som kan antas fa betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet. Detta behandlas i avsnitt 4.21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller själva den administrativa tillståndsprövningen&lt;br&gt;skall enligt regeringens förslag regionala miljödomstolar ersätta den&lt;br&gt;nuvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd och dessa domstolar&lt;br&gt;skall pröva de frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som hittills&lt;br&gt;har prövats av nämnden, dvs. vad som angetts som A-ärenden i bilagan&lt;br&gt;till miljöskyddsförordningen. Också annan myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får pröva frågor om tillstånd. Det kommer i likhet med&lt;br&gt;tidigare att vara länsstyrelserna som även fortsättningsvis skall pröva B-&lt;br&gt;ärenden enligt bilagan i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att om verksamheten är av den&lt;br&gt;beskaffenheten, att den kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, skall&lt;br&gt;regeringen kunna föreskriva att det ankommer på en kommun att pröva&lt;br&gt;frågan om tillstånd. Sådana ärenden kan avse tillstånd att installera&lt;br&gt;värmepumpar och vissa andra enklare tillståndsärenden, som i den&lt;br&gt;föreslagna ordningen överförs från hälsoskyddsreglema till miljö-&lt;br&gt;skyddsreglema. Advokatsamfundet har avstyrkt att kommuner skall&lt;br&gt;kunna ges tillståndsprövande befogenheter eftersom samfundet anser det&lt;br&gt;uppenbart att kommunerna inte kommer att kunna tillföras de resurser&lt;br&gt;som skulle behövas. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet är starkt kritisk och skriver att resurserna är så varierande i de&lt;br&gt;många kommunerna att det finns stor risk för felaktiga rättsliga&lt;br&gt;bedömningar. Fakultetsnämnden vill också att språket i paragrafen&lt;br&gt;ändras, begränsad omfattning bör bytas ut mot liten omfattning el. dyl.&lt;br&gt;eftersom det är vad som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att kommunerna bör kunna meddela tillstånd i&lt;br&gt;vissa ärenden av mindre omfattning, särskilt som de redan i dag prövar&lt;br&gt;vissa avloppsanordningar som nu regleras i hälsoskyddslagen. Därför bör&lt;br&gt;en möjligheten införas i balken att ge kommunerna rätt att pröva tillstånd&lt;br&gt;till sådan miljöfarlig verksamhet som kan antas medföra liten&lt;br&gt;miljöpåverkan. Prövningen bör göras av en nämnd som i sin myndig-&lt;br&gt;hetsutövning skall vara fristående från kommunfullmäktige. Nämndens&lt;br&gt;beslut kan då överklagas genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen och&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut kan överklagas till den regionala miljödomstolen.&lt;br&gt;Det bör som generalläkaren önskar dock inte vara kommunen som prövar&lt;br&gt;tillstånd beträffande försvaret utan det bör alltid vara länsstyrelsen.&lt;br&gt;Generalläkaren bör även i fortsättningen få pröva anmälningar&lt;br&gt;beträffande vissa avloppsanläggningar i Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att frågor om anmälan, dvs. C-&lt;br&gt;ärenden enligt förordningsbilagan, skall även fortsättningsvis prövas av&lt;br&gt;kommunerna. Länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborg och Bohus län&lt;br&gt;samt Gävleborgs län föreslår att det av bestämmelsen skall framgå att&lt;br&gt;anmälan skall göras till länsstyrelsen när det är verksamheter som&lt;br&gt;länsstyrelsen utövar tillsyn över. Eftersom anmälan för närvarande enligt&lt;br&gt;19 § miljöskyddsförordningen skall göras till länsstyrelsen i vissa fall&lt;br&gt;och kommunen i andra fall ändras bestämmelsen så att det anges att&lt;br&gt;anmälan skall göras till länsstyrelsen, kommunen eller generalläkaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt vad regeringen föreskriver. När regeringen bestämmer vilka Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga far den även&lt;br&gt;föreskriva var anmälan skall ges in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att frivilligt ansöka om tillstånd även om obligatorisk&lt;br&gt;tillstånds- eller anmälningsplikt inte föreligger föreslås finnas också&lt;br&gt;enligt balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar ingår som en naturlig del av&lt;br&gt;prövningsmaterialet, se avsnitt 4.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fördelningen av prövningsärenden mellan A- och B-&lt;br&gt;listan har regeringen i regleringsbrev den 19 december 1996 beslutat att&lt;br&gt;ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till ny lista över&lt;br&gt;prövningspliktiga verksamheter. Naturvårdsverket har i oktober 1997&lt;br&gt;redovisat uppdraget i rapporten 4795, Miljöfarliga verksamheter -&lt;br&gt;prövning och klassificering. Rapporten har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen som i sitt fortsatta arbete också skall behandla&lt;br&gt;denna fråga och återkomma med förslag till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikt för pågående verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Miljöbalksutredningen, som behandlade frågan både i&lt;br&gt;huvudbetänkandet Miljöbalken, En skärpt och samordnad miljö-&lt;br&gt;lagstiftning för en hållbar utveckling (SOU 1996:103) och i betänkandet&lt;br&gt;Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147), som tidigare&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén har föreslagit att det skall införas en möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva om tillståndsplikt för pågående verksamheter som påbörjats&lt;br&gt;före det att tillståndsplikt föreskrivits och därför saknar tillstånd. Frågan&lt;br&gt;om tillståndsplikt för befintliga föroreningskällor behandlades även i&lt;br&gt;förslaget till miljöskyddslag. I propositionen (1969:28) med förslag till&lt;br&gt;miljöskyddslag m.m. uttalade sig föredragande departementschefen för&lt;br&gt;en sådan princip. I den efterföljande regleringen infördes också en sådan&lt;br&gt;prövningsplikt, dock av begränsad omfattning. De inventeringar som har&lt;br&gt;gjorts av miljöfarlig verksamhet under senare år visar att nära hälften av&lt;br&gt;alla i princip tillståndspliktiga anläggningar saknar tillstånd. Detta avser&lt;br&gt;särskilt mindre och medelstora verksamheter. Många av dessa&lt;br&gt;verksamheter blev tillståndspliktiga genom 1981 års ändringar i&lt;br&gt;miljöskyddslagen men hade då redan påbörjat verksamheten. Som&lt;br&gt;tidigare redogjorts för finns det också i artikel 5 i IPPC-direktivet 96/61&lt;br&gt;krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att befintliga&lt;br&gt;verksamheter som omfattas av direktivet senast åtta år efter direktivets&lt;br&gt;genomförande dvs. senast 10 oktober 2007, drivs i överensstämmelse&lt;br&gt;med flertalet av direktivets artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som yttrat sig i denna del har varit positiva till&lt;br&gt;förslaget, t.ex. ett flertal länsstyrelser. Industriförbundet och SAF&lt;br&gt;motsätter sig inte förslaget men anser att väl tilltagna övergångsperioder&lt;br&gt;är nödvändiga. Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker men menar att&lt;br&gt;en övergångstid på fem år behövs för att denna omfattande uppgift skall&lt;br&gt;kunna klaras av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det från föroreningssynpunkt är angeläget att verksamheter&lt;br&gt;som saknar tillstånd blir föremål for tillståndsprövning föreslår&lt;br&gt;regeringen att det nu införs en möjlighet att föreskriva om tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningsplikt för befintliga verksamheter. Dessutom kan därigenom&lt;br&gt;IPPC-direktivet genomföras. Tillståndsplikten far regleras närmare i en&lt;br&gt;förordning och en övergångstid kommer att behövas vilket får regleras i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till den förordningen. Med hänsyn till&lt;br&gt;verksamheternas art och omfattning är det särskilt verksamheter som för&lt;br&gt;närvarande prövas av länsstyrelsen som kommer att beröras av sådana&lt;br&gt;bestämmelser. Miljöbalksutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att&lt;br&gt;lämna förslag till förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter i stället för krav på tillstånd eller anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att det inom området för miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet i ökad omfattning bör kunna meddelas generella föreskrifter&lt;br&gt;både i frågor av mer övergripande natur och såvitt gäller skyddsåtgärder&lt;br&gt;för särskilda verksamheter och områden. De remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig i den delen har varit positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör enligt regeringens uppfattning i 9 kap. 5 § inom ramen för&lt;br&gt;prövningssystemet införas ett bemyndigande för regeringen att utfärda&lt;br&gt;sådana generella föreskrifter. Dessa skall framför allt kunna avse sådana&lt;br&gt;verksamheter som har så ringa miljöpåverkan att de endast skall vara&lt;br&gt;anmälningspliktiga. En genomgång som Naturvårdsverket har gjort, som&lt;br&gt;redovisas i Miljöbalksutredningens betänkande del 1 s. 445 ff., visar&lt;br&gt;också att det finns goda möjligheter att för vissa branscher meddela&lt;br&gt;gemensamma föreskrifter i olika avseenden. Tillståndsplikten bör i vissa&lt;br&gt;fall eller till viss del kunna ersättas av generella föreskrifter. Dessutom&lt;br&gt;bör viss typ av påverkan kunna regleras genom föreskrifter oavsett om&lt;br&gt;tillstånd krävs för verksamhet som medför sådan påverkan. T.ex. skulle&lt;br&gt;en generell föreskrift om buller kunna gälla för all verksamhet.&lt;br&gt;Beträffande tillståndspliktig verksamhet behöver bullret då inte regleras&lt;br&gt;särskilt i villkor i tillståndet efter prövning i varje enskilt fall, utan som&lt;br&gt;en generell prövning och föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet och SAF tillstyrker att den individuella&lt;br&gt;tillståndsprövningen delvis ersätts med generella föreskrifter samt att det&lt;br&gt;ges en möjlighet att implementera tvingande EU-krav motsvarande 5 a §&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Organisationerna anser dock att generella föreskrifter&lt;br&gt;som innebär att befintliga tillstånd inskränks bara skall accepteras i de&lt;br&gt;fall som föreskrifterna varit möjliga att införa genom en individuell&lt;br&gt;omprövning. Om en generell föreskrift ändå skulle inskränka tillståndet&lt;br&gt;utöver vad som kunnat åstadkommas med individuell omprövning, måste&lt;br&gt;de drabbade enligt organisationernas uppfattning ges möjlighet att söka&lt;br&gt;dispens. Sådan möjlighet till dispens bör enligt deras uppfattning även&lt;br&gt;finnas för verksamheter utan tillståndskrav, eftersom individuella hänsyn&lt;br&gt;bör kunna tas. Advokatsamfundet menar att ett meddelat tillstånd enligt&lt;br&gt;balken bör ges samma rättsverkan som ett dispensbeslut. Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen anser att om inte synnerligen vägande skäl föreligger bör det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individuella tillståndets eventuella speciella bestämmelser ha företräde Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;och gälla i stället för generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två sistnämnda förslagen är enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;lämpliga. För att önskvärd effekt skall uppnås med föreskrifter som kan&lt;br&gt;gälla hela området för miljöfarlig verksamhet bör föreskrifterna ha&lt;br&gt;giltighet framför beslut av individuell karaktär. Detta framgår av 24 kap.&lt;br&gt;1 § miljöbalken och innebär att föreskrifterna måste utarbetas med stor&lt;br&gt;omsorg och med hänsyn tagen till berättigade rättssäkerhetskrav. Vid&lt;br&gt;utformningen av föreskrifterna skall samråd ske med de bransch-&lt;br&gt;organisationer och övriga intresseorgan som berörs. När en föreskrift väl&lt;br&gt;är beslutad och har trätt i kraft kan det som Industriförbundet och SAF&lt;br&gt;anfört i vissa fall finnas behov av att ge dispens från föreskrifterna.&lt;br&gt;Erfarenheten visar att det sällan går att klara alla individuella&lt;br&gt;hänsynstaganden i generella föreskrifter om man samtidigt skall hålla&lt;br&gt;uppe miljökraven. Det blir då nödvändigt med prövning av undantag i&lt;br&gt;enskilda fall från krav ställda i de generella föreskrifterna. Ett sådant&lt;br&gt;arbete är tids- och resurskrävande. En lösning kan vara att länsstyrelserna&lt;br&gt;far besluta om dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenhetsmässigt innebär det vanligen ett omfattande arbete även att&lt;br&gt;ta fram generella föreskrifter. Naturvårdsverket har också i sitt remissvar&lt;br&gt;framhållit att det är en arbets- och tidskrävande uppgift att meddela&lt;br&gt;generella föreskrifter, enligt verket kan en generell föreskrift som inte&lt;br&gt;avser ett införlivande av ett EG-direktiv beräknas ta sammanlagt&lt;br&gt;åtminstone ett personår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet att meddela generella föreskrifter är även avsett att&lt;br&gt;användas för att införliva rättsakter från EU eller uppfylla andra&lt;br&gt;internationella åtaganden. Därför har i paragrafens andra stycke angetts&lt;br&gt;att regeringen om det behövs får meddela sådana föreskrifter om&lt;br&gt;försiktighetsmått som går längre än EG:s regler eller andra&lt;br&gt;internationella åtaganden. Motsvarande bestämmelse infördes i 5 a §&lt;br&gt;miljöskyddslagen den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:181, bet.&lt;br&gt;1994/95:JoU21, rskr. 1994/95:420) men har i balken utökats att gälla&lt;br&gt;även andra internationella åtaganden. Bemyndigandet gäller dock som&lt;br&gt;framgår av lydelsen endast regeringen och inte myndigheternas&lt;br&gt;föreskriftsrätt. Naturvårdsverket har invänt mot denna begränsning och&lt;br&gt;menar att den medför att de bestämmelser som tillkommer på grund av&lt;br&gt;EG-direktiv kommer att ligga vid sidan av det övriga systemet och&lt;br&gt;försvårar EG-rättens integrering i den svenska rättsordningen. Dessutom&lt;br&gt;menar verket att det medför att i de fall EG:s regler ligger på en låg&lt;br&gt;skyddsnivå riskerar de regler som införs i Sverige att hamna på en lägre&lt;br&gt;nivå än de hade gjort om reglerna hade fått bestämmas med utgångspunkt&lt;br&gt;i förhållandena i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar inte verkets uppfattning att begränsningen försvårar&lt;br&gt;EG-integreringen eller påverkar skyddsnivån eftersom bestämmelsen&lt;br&gt;endast reglerar hur fördelningen av föreskriftsrätten bör vara mellan&lt;br&gt;regeringen och myndigheter. Tvärtom skulle EG-integreringen försvåras&lt;br&gt;om inte denna begränsning fanns. Om Sverige skall ha krav utöver EG-&lt;br&gt;rättsakter i de fall detta är möjligt, dvs. när det är minimidirektiv, bör&lt;br&gt;dessa av praktiska skäl bestämmas av regeringen eftersom övergripande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömningar måste göras. Även Koncessionsnämnden, som ser positivt&lt;br&gt;på att möjlighet införs att meddela generella föreskrifter, har ifrågasatt&lt;br&gt;om paragrafens andra stycke behövs med motiveringen att vad som står&lt;br&gt;där torde täckas in av första stycket. Det är dock regeringens uppfattning&lt;br&gt;att det finns skäl att uttryckligen ange att Sverige kan gå utöver EG:s och&lt;br&gt;andra internationella överenskommelsers minimiregler, så att balken&lt;br&gt;speglar den ambitionsnivå som Sverige har på miljöområdet. Därför bör&lt;br&gt;stycket vara med i paragrafen, med den begränsning till regeringen som&lt;br&gt;utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter att meddela föreskrifter för miljöfarlig verksamhet som&lt;br&gt;balken föreslås innehålla bör också ge möjlighet att arbeta med både&lt;br&gt;generella föreskrifter och individuell prövning för en viss bransch. De&lt;br&gt;generella föreskrifterna kan då ta sikte på de väsentliga grundkraven&lt;br&gt;medan den individuella prövningen får ta hänsyn till lokala eller&lt;br&gt;regionala behov. Länsstyrelsen i Kalmar betonar behovet av att kunna ta&lt;br&gt;hänsyn till lokala behov samt anser vidare utifrån gjorda erfarenheter att&lt;br&gt;beträffande jordbruk krävs det tillståndsprövning beträffande större&lt;br&gt;anläggningar inom djurhållningen för att kunna uppnå balkens mål och&lt;br&gt;göra en lokaliseringsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategin för hur generella föreskrifter bör användas i respektive&lt;br&gt;bransch behöver således klaras ut i förhand för att både resursanvändning&lt;br&gt;och miljöresultat skall kunna optimeras. Ett kriterium för lämpligheten&lt;br&gt;av generella föreskrifter är att det finns ett ganska stort antal&lt;br&gt;anläggningar som föreskriften avser att omfatta. Om det är fa&lt;br&gt;anläggningar bör det vanligen vara lämpligare med individuell prövning,&lt;br&gt;inte minst av kostnadsskäl. Ett annat kriterium är att hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddet inte får riskera att försämras vid övergång till generella&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas skäl att erinra om att sakägare inte kan fa sina&lt;br&gt;intressen prövade om generella föreskrifter reglerar den olägenhet som&lt;br&gt;drabbar dem utan endast vid en individuell prövning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom övergripande generella föreskrifter bör det också vara möjligt&lt;br&gt;att bättre utnyttja befintliga resurser inom miljövårdsarbetet. En&lt;br&gt;individuell omprövning av villkor i tillståndsbeslut kan sålunda framstå&lt;br&gt;som en onödig omgång när det är fråga om verksamheter med likartade&lt;br&gt;funktioner och väl kända miljöeffekter, t.ex. vissa kommunala&lt;br&gt;verksamheter som återvinning och bortskaffande av hushållsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat område inom den kommunala sektorn där generella&lt;br&gt;föreskrifter med fördel bör kunna användas i stället för individuell&lt;br&gt;prövning kan vara behandlingen av kommunalt avloppsvatten från&lt;br&gt;tätorter. Skälet för detta är att det inom landet finns ett stort antal&lt;br&gt;kommunala avloppsreningsverk, som är tillståndsprövade enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Reningsverken är till sin utformning tämligen lika&lt;br&gt;varandra. Att åstadkomma skärpningar av villkoren för varje reningsverk&lt;br&gt;genom omprövning av varje enskilt beslut framstår som onödigt inte&lt;br&gt;minst med hänsyn till de resurser detta skulle kräva. Även på detta&lt;br&gt;område finns det EG-direktiv. I direktivet 91/271/EEG om rening av&lt;br&gt;avloppsvatten från tätbebyggelse anges i artikel 12.2 att behöriga&lt;br&gt;myndigheter skall säkerställa att utsläpp från reningsverk för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avloppsvatten från tätbebyggelse omfattas av på förhand fastställda&lt;br&gt;regleringar och/eller särskilda tillstånd. Det innebär att det även enligt&lt;br&gt;direktivet kan meddelas generella regler på detta område. Vidare anges i&lt;br&gt;artikel 12.4 att regleringarna och/eller tillstånden skall regelbundet ses&lt;br&gt;över och vid behov anpassas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i IPPC-direktivet 96/61 anges det i artikel 9.8 att medlems-&lt;br&gt;staterna får fastställa särskilda skyldigheter för vissa kategorier av&lt;br&gt;anläggningar i form av generella, bindande föreskrifter istället för i&lt;br&gt;tillståndsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att det inte påverkar&lt;br&gt;skyldigheten att genomföra ett tillståndsförfarande i enlighet med&lt;br&gt;direktivet och att ett samordnat förfarande och en motsvarande hög&lt;br&gt;skyddsnivå för miljön som helhet säkerställs. Detta innebär att det även&lt;br&gt;enligt IPPC-direktivet kan meddelas generella föreskrifter om&lt;br&gt;grundtankarna i direktivet tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG:s rättsordning på miljöområdet råder alltså inte heller något&lt;br&gt;motsatsförhållande mellan generella regler och individuell prövning.&lt;br&gt;Tvärtom finns det även andra direktiv med tillståndsplikt för en rad olika&lt;br&gt;verksamheter och enligt EG:s regelsystem gäller då att tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten vid sin prövning av ett ärende är skyldig att rätta sig efter&lt;br&gt;de generella föreskrifter som EU fastställt i fråga om såväl&lt;br&gt;skyddsåtgärder som miljökvalitet. På motsvarande sätt skulle alltså de&lt;br&gt;svenska tillståndsmyndighetema kunna förfara vid en prövning av en&lt;br&gt;tillståndsansökan där också generella föreskrifter gäller för verksamheten&lt;br&gt;i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljökvalitetsnormer som föreslås kunna föreskrivas enligt 5 kap.&lt;br&gt;miljöbalken skall genomföras kommer möjligheten att använda generella&lt;br&gt;föreskrifter att spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet bör av föreskrifterna klart framgå vilka krav som ställs i&lt;br&gt;olika avseenden och vid vilka tidpunkter dessa skall vara uppfyllda.&lt;br&gt;Detta innebär att övergångsregler av olika slag kan bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev den 19 december 1996 beslutat att ge&lt;br&gt;Naturvårdsverket i uppdrag att lämna förslag beträffande inom vilka&lt;br&gt;områden av miljöfarlig verksamhet som generella föreskrifter kan och&lt;br&gt;bör komma i fråga. Naturvårdsverket har redovisat uppdraget i oktober&lt;br&gt;1997 i rapporten 4794, Generella föreskrifter för miljöstörande&lt;br&gt;verksamheter, som överlämnats till Miljöbalksutredningen som skall&lt;br&gt;lämna förslag till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot utsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande 8 § miljöskyddslagen kan regeringen för en viss del av&lt;br&gt;landet helt förbjuda utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas. En&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse föreslås i balken. Det kan dock finnas behov&lt;br&gt;av att förbjuda även annan användning av mark, byggnad eller&lt;br&gt;anläggning som kan medföra förorening. Det gäller då framför allt&lt;br&gt;uppläggning av fasta ämnen som kan förorena, t.ex. sådant material som&lt;br&gt;innehåller tungmetaller som kan urlakas. Därför har i paragrafen lagts till&lt;br&gt;möjligheten att även förbjuda detta. De remissinstanser som yttrat sig har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit positiva. Landskrona kommun menar dock att det finns lika starka&lt;br&gt;skäl att kunna förbjuda utsläpp av luftföroreningar i vissa områden där&lt;br&gt;det t.ex. är försumingskänslig mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant förbud skulle dock vara svårt att upprätthålla eftersom&lt;br&gt;luftföroreningar dels kan komma från mobila källor, dels kan&lt;br&gt;transporteras långa sträckor. Därför bör inte bestämmelsen utökas mer än&lt;br&gt;i enlighet med utredningens förslag. Bestämmelsen, 9 kap. 4 §. behandlas&lt;br&gt;utförligare i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet skall kunna omprövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 § miljöskyddslagen far miljöfarlig verksamhet förbjudas och ett&lt;br&gt;tillstånd återkallas bl.a. om tillståndshavaren åsidosatt villkor i betydande&lt;br&gt;mån. Det görs alltså en skillnad i prövningen mellan tillståndet som&lt;br&gt;sådant och villkoren för detta. Denna skillnad mellan det som anges som&lt;br&gt;tillstånd i ett beslut, dvs. tillståndsmeningen, och vad som regleras i&lt;br&gt;villkor har medfört icke önskvärda konsekvenser. I praktiken har detta&lt;br&gt;inneburit att om den begränsning av verksamheten som tillståndshavaren&lt;br&gt;skall följa inte återfinns som ett villkor utan i själva tillståndet har inte&lt;br&gt;den angivna bestämmelsen om förbud eller återkallelse kunnat tillämpas.&lt;br&gt;Detsamma gäller bestämmelsen om omprövning i 24 § miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Lagens formulering bygger på vad som har varit brukligt i vattenrättsliga&lt;br&gt;sammanhang. Som Miljöbalksutredningen föreslagit bör detta enligt&lt;br&gt;regeringens mening ändras, så att det i miljöbalken anges att tillstånd får&lt;br&gt;återkallas och omprövas. Därmed behöver det vid omprövning i&lt;br&gt;fortsättningen inte uppstå några tolkningstvister om vad som är villkor&lt;br&gt;och vad som är tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade möjligheter att meddela tidsbegränsade tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för verksamhet enligt balken skall enligt regeringens förslag i&lt;br&gt;ökad utsträckning kunna meddelas för begränsad tid. Förslagen&lt;br&gt;behandlas mera utförligt i avsnittet om särskilda tillståndsfrågor, 4.25.1.&lt;br&gt;Det innebär att tidsbegränsade tillstånd bör i stor utsträckning kunna&lt;br&gt;tillämpas på miljöfarlig verksamhet. Om det exempelvis finns risk för att&lt;br&gt;grundvattnet förorenas av vissa ämnen skall tidsperioden bestämmas till&lt;br&gt;högst fyra år. Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden begränsas&lt;br&gt;för verksamheter med kraftig miljöpåverkan, till exempelvis tio år,&lt;br&gt;eftersom det då blir en automatisk omprövning i samband med ansökan&lt;br&gt;om nytt tillstånd. Tillståndsmyndigheten får vid prövningen bestämma i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Regeringen får även meddela generella föreskrifter&lt;br&gt;om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av genomgången av EG-direktiv ställs i flera av&lt;br&gt;dessa krav på omprövning av tillstånden efter begränsade tidsperioder.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt grundvattendirektivet 80/68 som har krav på att&lt;br&gt;tillstånd meddelas för begränsade tidsperioder samt att besluten&lt;br&gt;omprövas vart fjärde år. Även enligt direktivet 76/464 om utsläpp av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;farliga ämnen i vatten far tillstånd endast beviljas för en begränsad&lt;br&gt;tidsperiod. I direktivet 91/271 om rening av avloppsvatten från&lt;br&gt;tätbebyggelse anges att regleringarna och/eller tillstånden regelbundet&lt;br&gt;skall ses över och vid behov anpassas. Vidare ställs i IPPC-direktivet&lt;br&gt;96/61 krav på att behöriga myndigheter regelbundet gör en förnyad&lt;br&gt;bedömning av tillståndsvillkoren, och om det är nödvändigt uppdaterar&lt;br&gt;dem. Även i andra internationella åtaganden finns krav på tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånd, bl.a. 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets&lt;br&gt;marina miljö, den s.k. Helsingsforskonventionen. Därför kan Sverige&lt;br&gt;genom regleringen i miljöbalken på ett bättre sätt uppfylla de krav som&lt;br&gt;bör ställas på en modem miljölagstiftning och som gäller enligt våra&lt;br&gt;internationella åtaganden och som kan förväntas komma att börja gälla i&lt;br&gt;ännu större utsträckning enligt rättsakter från EU. I dag krävs enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen särskilda skäl för att meddela tidsbegränsade tillstånd&lt;br&gt;för miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om några föreskrifter inte har meddelats, far tillståndsmyndigheten i&lt;br&gt;det enskilda fallet avgöra om tillstånd skall tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med tidsbegränsade tillstånd är att det blir automatiska och&lt;br&gt;regelbundna omprövningar och att det därmed blir en regelbunden&lt;br&gt;uppdatering av villkoren, däribland att bästa möjliga teknik används. En&lt;br&gt;annan fördel med tidsbegränsade tillstånd är att verksamhetsutövaren när&lt;br&gt;tillståndet går ut, är tvungen att göra en ny ansökan och därmed måste ge&lt;br&gt;in den utredning som behövs. Tillsynsmyndigheterna behöver således&lt;br&gt;inte som idag lägga ner ett omfattande arbete på att ansöka om&lt;br&gt;omprövning. Detta har hittills varit en bidragande orsak till att antalet&lt;br&gt;omprövningar blivit så få. En skyldighet för verksamhetsutövaren att ge&lt;br&gt;in den utredning som behövs för omprövning föreligger för övrigt sedan&lt;br&gt;några år tillbaka enligt 13 a § miljöskyddslagen men detta har inte ökat&lt;br&gt;antalet omprövningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.14.4 Prövningens omfattning och möjligheter att ompröva&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Prövningen av en miljöfarlig verksamhet skall&lt;br&gt;inte enbart omfatta utsläppen från verksamheten. Också frågor om&lt;br&gt;kemikalieanvändning och om resurshushållning skall prövas utifrån&lt;br&gt;balkens hänsynsregler och omfattas av villkor. Ett tillstånd skall&lt;br&gt;kunna omfatta olika verksamheter med villkor att dessa gemensamt&lt;br&gt;vidtar åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balken skall anges särskilda grunder för upphävande av tillstånd&lt;br&gt;och omprövning av villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom Naturvårdsverket skall även länsstyrelserna och&lt;br&gt;Kammarkollegiet ges rätt att inom ramen för prövningssystemet&lt;br&gt;ansöka om återkallelse eller omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och omprövning av villkor för miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;skall fa återkallas bl.a. om vilseledande uppgifter har lämnats,&lt;br&gt;tillstånd och villkor inte följts eller när förhållandena i omgivningen&lt;br&gt;påkallar detta. Vidare om användningen av annan teknik skulle med-&lt;br&gt;föra mindre påverkan på miljön. Kraven för att få återkalla skall&lt;br&gt;givetvis vara högre än för omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm överträds skall villkoren kunna omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Industriförbundet och SAF tillstyrker den&lt;br&gt;föreslagna utvidgningen av tillståndsprövningens omfattning men&lt;br&gt;betonar att prövningen av kemikalier inte får övergå till prövning av&lt;br&gt;produkten. De vill vidare att tillståndets rättsverkan skall omfatta alla&lt;br&gt;frågor som behandlats i ärendet, även sådana som inte utmynnat i något&lt;br&gt;enskilt villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill understryka att det är&lt;br&gt;viktigt att prövningen av större verksamheter vid bl.a. miljödomstolen&lt;br&gt;och andra myndigheter inte bara omfattar utsläppen från verksamheten&lt;br&gt;utan också effekterna av verksamheterna i ett vidare miljöperspektiv.&lt;br&gt;Utgångspunkten för all prövning måste vara att bedöma om&lt;br&gt;verksamheten får bedrivas eller om den planerade verksamheten bör få&lt;br&gt;komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedrivande och prövning av miljöfarlig verksamhet skall vidare de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema tillämpas. Detta gäller bl.a.&lt;br&gt;försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § som även innehåller krav på att de&lt;br&gt;skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs skall vidtas och att&lt;br&gt;principen om bästa möjliga teknik då skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de övriga allmänna hänsynsreglema skall givetvis tillämpas.&lt;br&gt;Först gäller detta lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 §. I den miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning som skall inges tillsammans med ansökan skall&lt;br&gt;anges alternativa lokaliseringar om det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det produktvalsprincipen i 2 kap 6 §, vilket innebär att&lt;br&gt;användningen av kemiska produkter och biotekniska organismer måste&lt;br&gt;uppmärksammas vid prövningen. Det har hittills varit en brist att&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten vid prövning enligt miljöskyddslagen inte i större&lt;br&gt;utsträckning, på ett mera självständigt sätt har kurmat pröva&lt;br&gt;kemikalieanvändningen vid miljöfarlig verksamhet. Endast i den mån&lt;br&gt;kemikalierna har haft betydelse för utsläpp till omgivningen har&lt;br&gt;kemikalieanvändningen prövats enligt miljöskyddslagen. Därför har det&lt;br&gt;varit utsläppsmängdema som till helt övervägande del varit styrande för&lt;br&gt;denna prövning. Ett sådant synsätt är emellertid alltför statiskt och&lt;br&gt;bygger på en föråldrad syn på vad en prövning bör innebära. Det bör&lt;br&gt;alltså enligt regeringens mening ankomma på tillståndsmyndigheten att&lt;br&gt;överväga användningen av kemikalier och att genom villkor fastställa&lt;br&gt;regler om kemikaliehanteringen. Den kemikaliehantering som det gäller&lt;br&gt;är den som kan leda till att förhållandena i den yttre miljön påverkas&lt;br&gt;negativt, t.ex. genom varornas miljöpåverkan. Det bör betonas att det är&lt;br&gt;fråga om en prövning enligt produktvalsprincipen och inte att avgöra&lt;br&gt;huruvida den framställda varan får marknadsföras eller inte. För sådana&lt;br&gt;avgöranden skall de särskilda föreskrifterna om kemiska produkter&lt;br&gt;tillämpas. Industriförbundet och SAF har också betonat detta i sitt&lt;br&gt;remissvar, att prövningen inte får övergå till prövning av vilka produkter&lt;br&gt;som skall få tillverkas eller tillhandahållas. När det gäller den inre&lt;br&gt;miljön, bl.a. arbetsmiljön, avses med förslaget till miljöbalk ingen&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande ordning. Här bör dock observeras att&lt;br&gt;utformningen av villkor beträffande användningen av kemiska produkter&lt;br&gt;måste göras på sådant sätt att den inte omöjliggör för&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att själv tillämpa produktvalsprincipen när&lt;br&gt;verksamheten utövas. Produktvalsprincipen skall fortlöpande tillämpas&lt;br&gt;av alla verksamhetsutövare oavsett om de har tillstånd eller inte och&lt;br&gt;oavsett om kemikaliefrågoma har prövats. Vid den tillämpningen skall&lt;br&gt;sådana farliga kemiska produkter och biotekniska organismer som kan&lt;br&gt;ersättas med mindre farliga produkter inte användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare hänsynsregler som skall tillämpas vid prövning av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet är kretsloppsprincipen och principen om&lt;br&gt;hushållning med råvaror och energi som anges i 2 kap 5 §. I enlighet med&lt;br&gt;det vidare perspektiv som miljöbalken skall bygga på bör också frågor&lt;br&gt;om resurshushållning ingå i prövningen. En sådan avvägning måste&lt;br&gt;naturligtvis i det enskilda prövningsärendet koncentreras på särskilda&lt;br&gt;frågor. Då bör särskilt möjligheterna att återvinna och återanvända&lt;br&gt;material samt frågor om avfallshanteringen uppmärksammas. Det bör&lt;br&gt;naturligtvis inte heller här komma i fråga att tillståndsmyndigheten skall&lt;br&gt;göra någon bedömning huruvida den producerade varan bör få föras ut på&lt;br&gt;marknaden eller inte. Detta gäller således vid prövningen hos&lt;br&gt;miljödomstolen och andra tillståndsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här angivna tillämpningen av hänsynsreglema har stöd även i EG-&lt;br&gt;rätten. I IPPC-direktivet 96/61 anges det i definitionerna i artikel 2 att när&lt;br&gt;det skall fastställas vad som är bästa tillgängliga teknik bör punkterna i&lt;br&gt;bilaga 4 särskilt beaktas. De punkter som anges i bilagan är bl.a. :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. användning av avfallssnål teknik, 2. användning av ämnen som är&lt;br&gt;mindre farliga, 3. främjande av återvinning och återanvändning av&lt;br&gt;utsläppta ämnen som används i processen, och i förekommande fall, av&lt;br&gt;avfall, samt 9. hushållning med råvaror (inklusive vatten) och&lt;br&gt;energieffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF:s och Industriförbundets förslag att tillståndets rättsverkan skall&lt;br&gt;omfatta alla frågor som behandlats i ärendet, även sådana som inte&lt;br&gt;utmynnat i något enskilt villkor, kan enligt regeringens bedömning inte&lt;br&gt;tillgodoses. Det är vad som anges i tillståndet och dess villkor som får&lt;br&gt;rättsverkan. Detta behandlas utförligare i avsnittet om domars och besluts&lt;br&gt;rättsverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har i likhet med Miljöskyddskommittén föreslagit&lt;br&gt;att den som utövar miljöfarlig verksamhet tillsammans med någon annan&lt;br&gt;skall kunna förplikta sig att gemensamt med denne iaktta villkor som&lt;br&gt;gäller åtgärder för att förebygga eller avhjälpa skada. Någon motsvarande&lt;br&gt;regel finns inte i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning bör enligt regeringen kunna fungera när det finns&lt;br&gt;klart angivna mål för hur miljön i det berörda området skall kunna&lt;br&gt;förbättras och någon form av utvecklad planering för hur påverkan på&lt;br&gt;miljön skall kunna minskas. Bestämmelsen bör också kunna fungera som&lt;br&gt;ett instrument för att göra företagens miljöarbete mer kostnadseffektivt.&lt;br&gt;Därför införs nu en sådan regel i kapitlet om allmänna regler om&lt;br&gt;prövningen, 16 kap. 8 §. Som förutsättning för villkor att vidta åtgärder&lt;br&gt;gemensamt gäller att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att ansöka om återkallelse och omprövning av tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att Naturvårdsverket, länsstyrelsen&lt;br&gt;och Kammarkollegiet skall fa rätt att väcka frågor om omprövning av&lt;br&gt;tillstånd och villkor för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att en sådan förändring i rätten att&lt;br&gt;begära omprövning bör leda till att omprövningsinstitutet skulle utnyttjas&lt;br&gt;i större omfattning än vad som hittills varit fallet. På motsvarande sätt får&lt;br&gt;en kommun ompröva sina egna tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna rätten för dessa myndigheter att inom ramen för&lt;br&gt;prövningssystemet begära omprövning utesluter dock inte att det kan&lt;br&gt;finnas tillfallen, då det framstår som befogat att villkoren för flera företag&lt;br&gt;inom en bransch blir föremål för omprövning i ett sammanhang, t.ex.&lt;br&gt;som har skett i fråga om raffinaderier. För en sådan omprövning framstår&lt;br&gt;en övergripande och samlad hantering av frågan på central nivå som den&lt;br&gt;effektivaste vägen. Det finns också andra tillfällen när ompröv-&lt;br&gt;ningsfrågoma bör övervägas på nationell nivå för att åstadkomma en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samlad lösning. Naturvårdsverket bör därför alltid ha rätt och skyldighet&lt;br&gt;som central miljöskyddsmyndighet att påkalla omprövning av en&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet, oavsett vilken myndighet som är tillsyns-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enskilda ärenden som bara gäller enstaka företag kan ha en stor&lt;br&gt;principiell betydelse och avse betydelsefulla allmänna intressen. I vissa&lt;br&gt;fall kommer samma myndighet att ha hand om såväl tillsynen som&lt;br&gt;tillstånds- och omprövningsfrågor inom ett visst område. I och för sig&lt;br&gt;skulle det vara en bättre ordning med hänsyn till rollfördelning om någon&lt;br&gt;annan myndighet än den som svarade för omprövningen hade att ta&lt;br&gt;initiativ till att omprövning kom till stånd. En sådan ordning skulle vara&lt;br&gt;bättre för att ge förtroende för prövningsmyndighetemas opartiskhet. Det&lt;br&gt;skulle emellertid vara svårt att få den att fungera tillfredsställande,&lt;br&gt;eftersom de kunskaper som behövs för båda uppgifterna ibland finns&lt;br&gt;samlade hos en och samma myndighet. Även den omständigheten, att de&lt;br&gt;begränsade resurser som står till miljömyndigheternas förfogande måste&lt;br&gt;utnyttjas på bästa sätt, leder till den slutsatsen att tillstånds- och&lt;br&gt;tillsynsfrågor borde hållas samman som hittills. Därför görs inte nu&lt;br&gt;någon ändring i detta hänseende. Problemet kommer dock att minska på&lt;br&gt;sikt eftersom tillstånden kommer att tidsbegränsas i större utsträckning i&lt;br&gt;fortsättningen. I de fall nya tillstånd enligt balken tidsbegränsas blir det&lt;br&gt;automatiskt en förnyad prövning vid förnyad ansökan utan att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten behöver göra framställning om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller reglerna för när omprövning av tillstånd och villkor för&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet skall fa ske kommer reglerna i balken att till stora&lt;br&gt;delar överensstämma med tidigare regler. Omprövning skall få ske när&lt;br&gt;förhållandena i omgivningen påkallar detta eller användningen av annan&lt;br&gt;teknik skulle medföra mindre påverkan på miljön. Reglerna om prövning&lt;br&gt;utvidgas dock enligt regeringens förslag genom att också&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer och föreskrifter eller beslut som meddelas om&lt;br&gt;förbud för utsläpp inom särskilda områden i landet kan ligga till grund&lt;br&gt;för begäran av omprövning av tillstånd och villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakägares och allmänhetens möjligheter att påverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningssystemet rymmer också att sakägare och allmänhet skall ha rätt&lt;br&gt;och möjlighet att yttra sig över en ansökan om tillstånd och över&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen. De skall vidare kunna närvara och yttra&lt;br&gt;sig vid sammanträde om prövning t.ex. av miljöfarlig verksamhet samt&lt;br&gt;vid besiktning på den tilltänkta platsen för verksamheten. Detta har&lt;br&gt;behandlats i samband med reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;br&gt;Genom att offentliggörandet av ansökan och kallelse till sammanträde&lt;br&gt;kommer att ske på sedvanligt sätt genom kungörelse som införs i&lt;br&gt;ortstidning kan det antas att enskilda och organisationer som på olika sätt&lt;br&gt;anser sig berörda får kännedom om ärendet och dess handläggning. Den&lt;br&gt;föreslagna ordningen är ingen nyhet i sak men de bestämmelser som&lt;br&gt;föreslås innebär en förstärkning av dessa gruppers möjlighet att påverka.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4.27 skall miljöorganisationer också fa rätt att&lt;br&gt;överklaga tillståndsbesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakägare och andra enskilda har för närvarande inte någon rätt att&lt;br&gt;begära omprövning. Såväl Miljöbalksutredningen som Miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén har gjort den bedömningen, att det inte är lämpligt att i&lt;br&gt;miljöbalken införa en sådan rätt. Regeringen gör samma bedömning. Det&lt;br&gt;bör däremot vara tillsynsmyndigheternas sak att inhämta sakägarnas&lt;br&gt;synpunkter i frågor där det kan vara befogat och att också tillvarata deras&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.14.5 Särskilda regler om hälsoskydd i balken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i hälsoskyddslagen skall&lt;br&gt;arbetas in i miljöbalken vilket innebär att balkens hänsynsregler kom-&lt;br&gt;mer att gälla även hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet sanitär olägenhet skall ändras till olägenhet for män-&lt;br&gt;niskors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddsreglema innehåller i likhet med nuvarande regler inte&lt;br&gt;någon avgränsning till användningen av fast egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall ges rätt att införa tillståndskrav eller anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt för nya grundvattentäkter i områden med vattenbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen föreslår att bestämmelsen om hur&lt;br&gt;bostäder skall brukas även skall omfatta lokaler för allmänna ändamål.&lt;br&gt;När det gäller frågan att begreppet sanitär olägenhet ändras till olägenhet&lt;br&gt;för människors hälsa är remissopinionen splittrad. Exempelvis&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Norrbotten är positiv till förslaget. Bl.a. Storumans,&lt;br&gt;Uddevalla och Värnamo kommuner anser att begreppet sanitär olägenhet&lt;br&gt;skall kvarstå eftersom det är inarbetat. Remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;att kommunerna ges rätt att införa tillståndskrav eller anmälningsplikt för&lt;br&gt;nya grundvattentäkter i områden med vattenbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill erinra om att enligt&lt;br&gt;1 § hälsoskyddslagen är lagens syfte att hindra uppkomsten av sanitära&lt;br&gt;olägenheter och att undanröja sådana olägenheter. Med sanitär olägenhet&lt;br&gt;avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som&lt;br&gt;inte är ringa eller helt tillfällig. Lagstiftningens regler är inriktade på&lt;br&gt;störningar som kommer från användningen av fast eller lös egendom.&lt;br&gt;Enligt 6 § lagen skall ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom&lt;br&gt;vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av&lt;br&gt;och undanröja sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit en definition som motsvarar&lt;br&gt;sanitär olägenhet och som anger vilka störningar som är av sådan&lt;br&gt;karaktär att balkens skyddsregler är tillämpliga. Där används begreppet&lt;br&gt;olägenhet för människors hälsa i stället för sanitär olägenhet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Norrbotten är positiv till förslaget. Norrköpings kommun&lt;br&gt;anser att sanitär olägenhet är väl känt av de som arbetar inom området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varför det kan ifrågasättas om det bör ändras eftersom det kan ge intryck&lt;br&gt;av att det avser att omfatta andra företeelser. Å andra sidan anser&lt;br&gt;kommunen att en modernisering kan vara av godo då olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa kan vara lättare att förstå för en bredare krets under&lt;br&gt;förutsättning att en tydlig förklaring ges om vad som menas. Storumans,&lt;br&gt;Uddevalla och Värnamo kommuner anser att begreppet sanitär olägenhet&lt;br&gt;skall kvarstå eftersom det är inarbetat. Även Miljö- och Hälso-&lt;br&gt;skyddstjänstemannaförbundet anser att det är en tveksam nyordning som&lt;br&gt;det kommer att ta lång tid att utveckla en praxis till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya definitionen, som enligt regeringens uppfattning bör&lt;br&gt;användas i balken, avses med &amp;quot;olägenhet för människors hälsa&amp;quot; en&lt;br&gt;störning som enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka&lt;br&gt;hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;br&gt;Tillämpningsområdet för hälsoskyddsreglema kommer att vara&lt;br&gt;densamma som de nu gällande reglerna. Möjligheterna att ingripa med&lt;br&gt;stöd av miljöbalken i syfte att förebygga eller undanröja olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa skall i likhet med för närvarande omfatta endast sådana&lt;br&gt;olägenheter som har anknytning till användning av egendom, såväl fast&lt;br&gt;som lös egendom, dvs. olägenheter och störningar som har koppling till&lt;br&gt;den fysiska miljön. Det innebär att definitionen omfattar negativa&lt;br&gt;hälsoeffekter av både fysisk och psykisk karaktär till följd av störningar&lt;br&gt;t.ex. buller, kyla, drag, lukt, ohyra och andra skadedjur. Andra&lt;br&gt;förhållanden i människors livsmiljö som i och för sig kan innebära&lt;br&gt;allvarliga och icke tillfälliga olägenheter för människors hälsa, t.ex.&lt;br&gt;långvarig arbetslöshet, men som inte har kopplingar till den fysiska&lt;br&gt;miljön, ligger utanför miljöbalkens tillämpningsområde. Ringa eller helt&lt;br&gt;tillfälliga störningar omfattas inte i likhet med den begränsning som gällt&lt;br&gt;redan tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den praxis som har utvecklats enligt hälsoskyddslagen&lt;br&gt;omfattar definitionen inte bara direkt hälsoskadliga störningar utan även&lt;br&gt;störningar som påverkar människors psykiska välbefinnande såsom dålig&lt;br&gt;lukt. Det finns dock inte skäl att uttryckligen ta med välbefinnandet i&lt;br&gt;definitionen eftersom störningar som enbart medför psykisk påverkan&lt;br&gt;redan i dag kan utgöra sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagens regler.&lt;br&gt;Bestämmelsen skall dock bara omfatta störningar som vid en medicinsk&lt;br&gt;eller hygienisk bedömning kan anses påverka hälsan och välbefinnandet.&lt;br&gt;Kalmar kommun har svårt att acceptera att det skall vara en medicinsk&lt;br&gt;eller hygienisk bedömning. Enligt kommunen finns medicinsk&lt;br&gt;kompetens säkert på Socialstyrelsen, men endast i ett fåtal kommuner.&lt;br&gt;Det måste dock i balken anges utifrån vad som en störning som innebär&lt;br&gt;olägenhet för människors hälsa skall bedömas, och då är det naturligt att&lt;br&gt;det skall vara en medicinsk och hygienisk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya definitionen innebär inte heller någon ändring när det gäller&lt;br&gt;frågan i vilken utsträckning behoven hos särskilt känsliga personer skall&lt;br&gt;beaktas, t.ex. allergiker. Vid bedömningen av om en olägenhet i balkens&lt;br&gt;mening föreligger bör enligt regeringens uppfattning hänsyn således tas&lt;br&gt;även till personer som är något mer känsliga än vad som kan anses&lt;br&gt;normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsreglema skall tillämpas även för hälsoskyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna hänsynsreglema i 2 kap. miljöbalken skall tillämpas på&lt;br&gt;verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa och&lt;br&gt;ersätter den nuvarande bestämmelsen i 6 &amp;nbsp;§ första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddslagen. Det gäller särskilt regeln i 2 kap. 3 § att en&lt;br&gt;verksamhetsutövare skall vidta de skyddsåtgärder och de&lt;br&gt;försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att&lt;br&gt;verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa&lt;br&gt;eller miljön. Begreppet verksamhet skall ges en vidsträckt tolkning och&lt;br&gt;medför inte någon inskränkning av tillämpningsområdet för reglerna om&lt;br&gt;hälsoskydd jämfört med nuvarande ordning. Således gäller liksom&lt;br&gt;tidigare att redan en underlåtenhet att vidta en viss åtgärd kan vara skäl&lt;br&gt;för ingripande enligt detta kapitel. Såväl förebyggande åtgärder och&lt;br&gt;andra försiktighetsmått som åtgärder för att motverka en redan&lt;br&gt;uppkommen olägenhet omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hälsoskyddslagen arbetas in i miljöbalken bör inte komma att leda&lt;br&gt;till några grundläggande förändringar i kommunernas verksamhet på&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet. De bestämmelser i hälsoskyddslagen som inte&lt;br&gt;arbetas in i balken bör framgå av en förordning. Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;kommer att lämna förslag om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun anser att miljö- och hälsoskyddsreglema har&lt;br&gt;sammansmälts på ett mera ändamålsenligt sätt än tidigare och att reglerna&lt;br&gt;om hälsoskydd tidigare var onödigt detaljerade samt konstaterar att&lt;br&gt;balkens aktsamhetsregler omfattar även hälsoskyddet. Trots detta får&lt;br&gt;kommunen en känsla av att hälsoskyddet är nedtonat i balken. Liknande&lt;br&gt;synpunkter har framförts av andra kommuner bl.a. Stockholm, Borås och&lt;br&gt;Karlskrona. Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet anser att&lt;br&gt;förslaget är bättre än det tidigare vad gäller hälsoskyddets inordning, men&lt;br&gt;anser att det fortfarande verkar som om hälsoskyddet inte fått samma&lt;br&gt;status i balken som miljöskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att de flesta frågor är som Uppsala kommun&lt;br&gt;skriver både miljö- och hälsofrågor. När nu miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;reglema integreras i balken och far gemensamma allmänna hänsynsregler&lt;br&gt;bör detta tvärtemot vad vissa kommuner ansett stärka hälsoskyddet. Det&lt;br&gt;förhållandet att balkens regler om hälsoskydd är mindre detaljerade än&lt;br&gt;hittillsvarande hälsoskyddslag som haft en högre detaljeringsgrad än&lt;br&gt;större delen av den övriga miljölagstiftningen, kan givetvis inte tolkas så&lt;br&gt;att hälsoskyddet är mindre viktigt än annat som regleras i balken. Som&lt;br&gt;framgår av 26 kap. 3 § skall tillsynen utövas bl.a. av kommunala&lt;br&gt;nämnder. Genom den bestämmelsen, som till viss del kan sägas motsvara&lt;br&gt;bl.a. 4 § hälsoskyddslagen, framgår det att det i en kommun skall finnas&lt;br&gt;en nämnd som skall ha tillsyn över hälsoskyddet och vars beslut får&lt;br&gt;överklagas genom förvaltningsbesvär. Kommunerna skall alltså på&lt;br&gt;samma sätt som tidigare gällt enligt såväl hälsovårdsstadgan som&lt;br&gt;hälsoskyddslagen även i framtiden svara för hälsoskyddet inom&lt;br&gt;kommunen. Detta far regleras närmare i en förordning. För att ytterligare&lt;br&gt;betona hälsoskyddets vikt har i bestämmelserna om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar i 6 kap. 7 § i förhållande till utredningens förslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagts till att en miljökonsekvensbeskrivning även skall innehålla Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;uppgifter om inverkan på hälsan, vilket bl.a. Gävle kommun föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten som införs i miljöbalken att kunna föreskriva om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer är ytterligare ett exempel på förstärkningen av&lt;br&gt;hälsoskyddet. Det kommer att få särskild betydelse på&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet och bör på sikt leda till bättre och effektivare&lt;br&gt;hälsoskydd. För den praktiska tillämpningen är det nödvändigt att&lt;br&gt;myndigheter och enskilda kan hämta ledning i miljökvalitetsnormer eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som anger gränsvärden eller andra kriterier för när en&lt;br&gt;beaktansvärd olägenhet skall anses föreligga. Föreskrifter och riktlinjer&lt;br&gt;från främst Socialstyrelsen har sedan länge använts i hälsoskyddsarbetet&lt;br&gt;som ett stöd vid tillämpningen av reglerna om sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema får främst betydelse vid myndigheternas arbete&lt;br&gt;med prövning och tillsyn och då också som grund för generella&lt;br&gt;föreskrifter. Om en norm överträds, kan det leda till olika åtgärder i&lt;br&gt;skilda fall. Om det är fråga om en enstaka stömingskälla, t.ex. en maskin&lt;br&gt;som används så att en bullemorm för bostäder överträds, bör&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna direkt vidta åtgärder. När en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;överträds inom ett större område på grund av miljöpåverkan från flera&lt;br&gt;störande verksamheter, kan det krävas ett åtgärdsprogram för att på sikt&lt;br&gt;komma till rätta med olägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de särskilda miljökvalitetsnormema bör det på&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet alltjämt finnas utrymme för generella föreskrifter&lt;br&gt;samt även riktlinjer som beslutas av myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att införa tillståndskrav för nya grundvattentäkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslog som en nyhet att i balken skall införas en&lt;br&gt;bestämmelse om att anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och&lt;br&gt;användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte&lt;br&gt;uppkommer. Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa skall uppkomma, får en kommun föreskriva att det krävs tillstånd&lt;br&gt;eller anmälan för att inrätta och använda en ny anläggning för&lt;br&gt;grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller&lt;br&gt;kan befaras uppkomma. För befintliga täktanläggningar får kommunen&lt;br&gt;föreskriva om anmälningsplikt inom angivna områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget grundar sig ursprungligen på ett förslag från&lt;br&gt;Grundvattenutredningen i betänkandet Reglering av vattenuttag ur&lt;br&gt;enskilda brunnar (SOU 1994:97) som överlämnades till Miljöbalks-&lt;br&gt;utredningen i den delen. Förslaget har remissbehandlats tidigare och de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna var positiva till förslaget att ge kommunerna en&lt;br&gt;möjlighet att införa tillstånds- eller anmälningsplikt och även nu är&lt;br&gt;remissinstanserna positiva. Länsstyrelserna i Gävleborgs, Värmlands och&lt;br&gt;Norrbottens län har dock påpekat att det för grundvattentäkter i vissa fall&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt balken. De anser därför att det är oklart om en&lt;br&gt;dubbelprövning avses eftersom endast vattentäkt för en och två-&lt;br&gt;familjsfastigheters och jordbruksfastigheters husbehovsförbrukning har&lt;br&gt;undantagits från tillståndsplikten. I anledning av dessa påpekanden bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen utformas så att kommunen far föreskriva om tillståndsplikt&lt;br&gt;för grundvattentäkter som inte kräver tillstånd enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;vattenverksamhet i balkens 11 kap. Bestämmelsen syftar till att ge&lt;br&gt;kommunerna en möjlighet att komma till rätta med problemet med&lt;br&gt;knapphet på sött grundvatten som blivit allt vanligare. Det omfattar såväl&lt;br&gt;det fallet att brunnar sinar som att brunnar drabbas av&lt;br&gt;saltvatteninträngningar. Det är fråga om områden där det antingen finns&lt;br&gt;bostäder som inte har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och av&lt;br&gt;godtagbar kvalitet eller där det finns risk för att sådana problem skall&lt;br&gt;uppkomma. Orsaken är att grundvattenuttagen från brunnar i dessa&lt;br&gt;områden är eller kan befaras bli för stora. Kommunen kan genom att&lt;br&gt;föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt där sådan inte föreligger&lt;br&gt;enligt kapitel 11 om vattenverksamhet, förhindra tillkomsten av eller&lt;br&gt;påverka användningen av nya anläggningar. Kommunen kan då också&lt;br&gt;påverka lokaliseringen och kan vid tillståndsprövningen även kräva att&lt;br&gt;det kontrolleras exempelvis om det förekommer radonhalter i vattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskydd i lokaler och bostäder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanitära olägenheter i inomhusmiljön har traditionellt varit en&lt;br&gt;huvudinriktning för hälsoskyddsarbetet. Flertalet regler i hälso-&lt;br&gt;skyddslagen rör inomhusmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som nu arbetas in i balken görs mindre detaljerade än&lt;br&gt;nuvarande regler. Bestämmelserna skall gälla bostäder och lokaler för&lt;br&gt;allmänna ändamål, så att exempelvis samlingslokaler, lokaler för vård&lt;br&gt;och omsorg, undervisning och hygienisk behandling, idrottsanläggningar,&lt;br&gt;badanläggningar och hotell omfattas. Ytterligare bestämmelser far&lt;br&gt;meddelas i förordningar och myndighetsföreskrifter, där&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen återkommer med förordningsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköpings kommun ifrågasätter om det är klokt att ha en särskild&lt;br&gt;reglering i lagen avseende bostäder och lokaler, medan regler för&lt;br&gt;hälsoskyddet i övrigt hänvisas till förordningar och föreskrifter.&lt;br&gt;Regeringen anser att med hänsyn till bostädernas betydelse för&lt;br&gt;hälsoskyddet, bör det i balken finnas särskilda bestämmelser om hur de&lt;br&gt;skall brukas och om skötseln av dem. Regeringen anser vidare att det är&lt;br&gt;lämpligt att som Socialstyrelsen föreslår utöka bestämmelsen om hur&lt;br&gt;bostäder skall brukas till att omfatta även lokaler för allmänna ändamål.&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att trots att frågor om ohyra m.m. sällan är&lt;br&gt;aktuella hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna, är det väsentligt med en&lt;br&gt;tydlig bestämmelse om ohyra och skadedjur riktad i första hand till&lt;br&gt;fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Därigenom framhålls vikten av&lt;br&gt;att åtgärder snabbt vidtas med anledning av denna typ av problem.&lt;br&gt;Regeringen delar uppfattningen att det är lämpligt att utöka&lt;br&gt;bestämmelsen om hur bostäder skall brukas med en bestämmelse om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att bestämmelsen i 11 § med&lt;br&gt;bemyndigande att föreskriva om djurhållning inte skall utökas till att&lt;br&gt;förutom områden med detaljplan även avse områden med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områdesbestämmelser. Detta skulle enligt länsstyrelsen innebära ett&lt;br&gt;alltför stort administrativt arbete i förhållande till nyttan eftersom&lt;br&gt;områdesbestämmelser i många fall även finns utanför ren&lt;br&gt;stadsbebyggelse. Länsstyrelsen i Norrbottens län är också negativ till den&lt;br&gt;föreslagna utvidgningen. Örnsköldsviks kommun anser att den föreslagna&lt;br&gt;områdesbegränsningen far konstiga effekter då stora delar av&lt;br&gt;tätbebyggelse hamnar utanför. Kommunen föreslår att det i stället skulle&lt;br&gt;omfatta &amp;quot;områden med samlad bebyggelse&amp;quot;. Regeringen anser inte att det&lt;br&gt;finns skäl att begränsa på sätt länsstyrelserna föreslår eftersom&lt;br&gt;bestämmelsen endast ger en möjlighet att föreskriva om djurhållningen&lt;br&gt;inom områden med områdesbestämmelser i de fall det finns behov av&lt;br&gt;det. Ömsköldsviks kommuns förslag skulle innebära att ett begrepp&lt;br&gt;införs som inte används i lagstiftningen, varför oklarhet skulle uppstå om&lt;br&gt;vad som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län anser beträffande utredningens förslag&lt;br&gt;om möjlighet att föreskriva om tillstånds- och anmälningsplikt för vissa&lt;br&gt;verksamheter i 10 kap. 10 och 12 §§ att detta bör avgöras av regeringen&lt;br&gt;eller Naturvårdsverket och inte av kommunerna. Som skäl anges att alla&lt;br&gt;miljönämnder bör ha samma rätt till upplysning om nyetableringar av&lt;br&gt;hälsoskyddsintresse. Regeringen anser att beträffande grundvattentäkter&lt;br&gt;bör denna rätt att föreskriva ges till kommunerna direkt i balken på sätt&lt;br&gt;utredningen föreslagit eftersom det är kommunerna som bäst kan avgöra&lt;br&gt;när det i ett område föreligger knapphet på sötvatten. I den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen i 12 § ges dock endast möjlighet att bemyndiga&lt;br&gt;kommunen att föreskriva och regeringen anser att eftersom det är&lt;br&gt;kommunerna som även i fortsättningen kommer att ha huvudansvaret för&lt;br&gt;det lokala hälsoskyddet måste denna möjlighet självklart finnas enligt&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bostäder och lokaler bör även uppmärksammas&lt;br&gt;bestämmelserna i den nya lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav&lt;br&gt;på byggnadsverk, m.m. (BVL). Lagen innehåller regler som motsvarar&lt;br&gt;tidigare bestämmelser i 3 kap. PBL och i byggproduktlagen (1992:1535).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BVL ställs bl.a. krav på att byggnader som uppförs eller ändras skall&lt;br&gt;uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om bl.a. skydd med&lt;br&gt;hänsyn till hygien, hälsa och miljö, skydd mot buller samt&lt;br&gt;energihushållning och värmeisolering. Huvuddelen av kraven i BVL har&lt;br&gt;sin grund i EG:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG, ändrat 93/68).&lt;br&gt;Kraven preciseras i förordningen (1994:1215) om tekniska&lt;br&gt;egenskapskrav på byggnadsverk m.m. I dessa bestämmelser ställs bl.a.&lt;br&gt;krav på tillfredsställande skydd mot farliga gaser, farlig strålning (t.ex.&lt;br&gt;radon), förorening eller förgiftning av vatten eller mark samt bristfälligt&lt;br&gt;omhändertagande av avloppsvatten, rök och fast eller flytande avfall.&lt;br&gt;Vidare ställs krav på en bullernivå som inte medför risk för personers&lt;br&gt;hälsa och som möjliggör sömn, vila och arbete under tillfredsställande&lt;br&gt;förhållanden samt på en tillfredsställande värmekomfort. Dessa krav&lt;br&gt;preciseras ytterligare i tillämpningsföreskrifter som har beslutats av&lt;br&gt;Boverket, bl.a. BFS 1993:57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BVL föreskrivs vidare att byggnader skall underhållas så att deras&lt;br&gt;egenskaper i huvudsak bevaras. Avsikten med denna bestämmelse är att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadens funktioner inte påtagligt skall försämras i förhållande till vad Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som ursprungligen krävdes. Däremot kan inte krävas åtgärder som&lt;br&gt;innebär att byggnaden tillförs nya egenskaper och funktioner eller att&lt;br&gt;dess standard höjs. Vad gäller anordningar som avser att tillgodose bl.a.&lt;br&gt;kraven på skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt&lt;br&gt;energihushållning och värmeisolering krävs dock att dessa skall hållas i&lt;br&gt;stånd, vilket innebär bl.a. att kontinuerlig skötsel måste ske av t.ex.&lt;br&gt;anordningar för värme och ventilation. För att säkerställa ett&lt;br&gt;tillfredsställande inomhusklimat i bl.a. bostäder ställs i förordningen&lt;br&gt;(1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem krav på&lt;br&gt;återkommande kontroller av sådana system. PBL:s tillsyns- och&lt;br&gt;kontrollsystem skall tillämpas för att säkerställa att byggnaderna&lt;br&gt;uppfyller de tekniska egenskapskraven i BVL. Detta gäller även&lt;br&gt;underhållskraven. Härigenom ges byggnadsnämnderna möjlighet att&lt;br&gt;ingripa med föreläggande, handräckning och i vissa fall använd-&lt;br&gt;ningsförbud. Bestämmelser som skall ge ekonomiska förutsättningar att&lt;br&gt;avhjälpa fel i bostadshus, bl.a. fel som avser hälsoaspekter. finns i lagen&lt;br&gt;(1993:320) om byggfelsförsäkring. Vissa regler om lägenheters skick&lt;br&gt;finns också i 12 kap. jordabalken, hyreslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL och BVL med anknutna författningar tar således sikte på&lt;br&gt;förhållanden för vilka byggherren, som oftast också är fastighetsägaren,&lt;br&gt;ytterst har ansvaret och som avser byggnadens uppförande och skick.&lt;br&gt;Kraven syftar till att säkerställa att byggnader som tas i bruk uppfyller&lt;br&gt;rimliga krav från bl.a. hälsoskyddssynpunkt för boende och brukare i&lt;br&gt;övrigt och att egenskaperna upprätthålls under driftsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd syftar främst till att reglera&lt;br&gt;sådana olägenheter för människors hälsa som kan uppkomma i samband&lt;br&gt;med användning av en byggnad. Det måste dock även vara möjligt att i&lt;br&gt;enskilda fall med stöd av balkens hälsoskyddsbestämmelser ställa krav&lt;br&gt;på byggnader, om detta är motiverat på grund av förhållandena i den&lt;br&gt;aktuella byggnaden, nya forskningsrön e.d. Miljöbalken bör således i&lt;br&gt;dessa frågor fånga upp sådant som inte har reglerats eller omgående kan&lt;br&gt;åtgärdas inom ramen för bygglagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, framför allt kommuner har berört denna fråga.&lt;br&gt;Stockholms kommun skriver att den motsätter sig kategoriskt det synsätt&lt;br&gt;som kommunen uppfattar framgår av betänkandet och som innebär att&lt;br&gt;byggtekniska förhållanden skall bestämma vad som är hälsosamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen är denna tolkning av förhållandet mellan balkens&lt;br&gt;regler och bygglagstiftningen felaktig. Miljöbalkens regler möjliggör för&lt;br&gt;berörda myndigheter att inom respektive ansvarsområde ange&lt;br&gt;minimikrav från hälsoskyddssynpunkt utifrån miljöbalken. De krav som&lt;br&gt;ställs på byggnader enligt miljöbalken bör dock inte innebära generella&lt;br&gt;krav på åtgärder från fastighetsägarnas sida eller varaktigt vara högre än&lt;br&gt;motsvarande krav enligt bygglagstiftningen. Däremot kan och bör&lt;br&gt;hälsoskyddsmyndigheten om det i ett enskilt fall uppkommit olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa i en bostad eller i en allmän lokal ingripa och ställa&lt;br&gt;sådana krav från hälsoskyddssynpunkt att olägenheten undanröjs. Enligt&lt;br&gt;9 kap. 9 § miljöbalken skall ägare och nyttjanderättshavare till berörd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven enligt BVL och miljöbalken måste givetvis samordnas. Om&lt;br&gt;t.ex. nya medicinska forskningsrön visar att kraven enligt miljöbalken&lt;br&gt;måste skärpas eller att behov föreligger att med stöd av balken ingripa&lt;br&gt;mot nya ämnen bör även bygglagstiftningens krav justeras. Vid&lt;br&gt;bestämmande av de skärpta kraven måste givetvis hänsyn tas till vad som&lt;br&gt;rimligen kan krävas enligt bygglagstiftningen. Det kan också innebära att&lt;br&gt;kraven kan komma att skilja sig åt så att det ställs högre krav enligt&lt;br&gt;bygglagstiftningen. För nybebyggelse skulle t.ex. gränsvärdet för radon&lt;br&gt;enligt bygglagstiftningen kunna vara lägre än de generella krav&lt;br&gt;beträffande radonhalten som ställs med stöd av miljöbalken, vilket är&lt;br&gt;fallet idag. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd är det generella kravet på&lt;br&gt;högsta tillåtna radonhalt i bostäder och allmänna lokaler 400&lt;br&gt;becquerel/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; medan högsta tillåtna radonhalt i nybebyggelse enligt&lt;br&gt;Boverkets byggregler är 200 becquerel/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. Skälet till detta är att&lt;br&gt;kostnaden för att förebygga höga radonhalter är mycket lägre när man&lt;br&gt;bygger nytt jämfört med att åtgärda befintlig bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens regler om hälsoskydd och bygglagstiftningen bör således&lt;br&gt;kunna tillämpas parallellt. En motsvarande bedömning gjordes när&lt;br&gt;hälsoskyddslagen infördes. En parallell tillämpning förutsätter givetvis&lt;br&gt;ett mycket nära samarbete mellan de föreskrivande myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.15&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förorenade områden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.1 Ansvaret for efterbehandling av förorenade mark- och&lt;br&gt;vattenområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I första hand verksamhetsutövaren och i&lt;br&gt;andra hand vissa fastighetsägare som har förvärvat förorenade&lt;br&gt;fastigheter skall vara ansvariga för att utreda och efterbehandla&lt;br&gt;förorenade mark- och vattenområden. Bankers förvärv av fastighet för&lt;br&gt;att skydda fordran enligt bankrörelselagen undantas dock från&lt;br&gt;ansvaret för efterbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägare ansvarar efter verksamhetsutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig&lt;br&gt;omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som&lt;br&gt;behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skador eller&lt;br&gt;olägenheter uppstår för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på efterbehand-&lt;br&gt;lingsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterbehandlingsansvaret skall vara solidariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upplysningsplikt införs för ägare och brukare som upptäcker&lt;br&gt;föroreningar på fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen ansåg dock att också den som har ett väsentligt personligt&lt;br&gt;eller ekonomiskt inflytande över verksamheten skall kunna anses&lt;br&gt;jämställd med verksamhetsutövare. Vidare ansågs att bankerna skulle ha&lt;br&gt;samma ansvar som andra fastighetsägare även vid fastighetsförvärv för&lt;br&gt;att skydda sina fordringar enligt bankrörelselagen (1987:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Uppsala&lt;br&gt;universitet, juridiska fakultetsnämnden, och Lunds universitet samt flera&lt;br&gt;länsstyrelser anser att Regeringsrättens dom 1996-05-31 i mål nr 3665-&lt;br&gt;1994 måste analyseras. Flera av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;universiteten anser att rättsläget bör återställas till det som det var före&lt;br&gt;domen. Finansinspektionen anser att det närmare bör preciseras under&lt;br&gt;vilka förutsättningar som ansvarsgenombrott för kreditgivare bör komma&lt;br&gt;ifråga. Vägverket ifrågasätter om förorenade vägområden bör klassas&lt;br&gt;som miljöriskområden. Sveriges Industriförbund och Svenska arbets-&lt;br&gt;givareföreningen anser att ansvaret för efterbehandling bör vara delat,&lt;br&gt;d.v.s. att varje förorenare bör svara för sin del av föroreningen.&lt;br&gt;Samordnad prövning för att fördela ansvaret bör övervägas. Ansvaret bör&lt;br&gt;kunna preskriberas. Privatpersoner som förvärvar fastighet bör svara&lt;br&gt;endast vid vetskap. En jämkningsregel som tar hänsyn till&lt;br&gt;privatpersoners personliga ekonomiska förhållanden bör införas.&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel anser att det inte bör införas något&lt;br&gt;solidariskt ansvar. Fastighetsägareförbundet anser att begreppet miljö-&lt;br&gt;riskområde är alltför oprecist och kan acceptera ett subsidiärt efter-&lt;br&gt;behandlingsansvar för fastighetsägare endast om det är ställt utom allt&lt;br&gt;rimligt tvivel att fastighetsägaren hade vetskap om föroreningen. Ett&lt;br&gt;sådant ansvar får inte gälla utanför fastighetens gränser. Inte heller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet och Villaägarnas Riksförbund accepterar ett Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;subsidiärt ansvar för fastighetsägare i andra fall än då vetskap om&lt;br&gt;föroreningen förelegat. Svenska Bankföreningen anser bl.a att&lt;br&gt;miljöansvaret måste vara så utformat att bankerna och andra kreditgivare&lt;br&gt;kan bedriva normal kreditverksamhet utan att riskera att dra på sig ett&lt;br&gt;ansvar för miljöskador som kredittagare åstadkommer. Banker som&lt;br&gt;övertagit fastigheter för att skydda fodran är på grund av&lt;br&gt;bankrörelselagens regler inte att jämställa med en vanlig fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens syfte med förslagen i&lt;br&gt;detta avsnitt är att skapa garantier för att förorenade mark- och&lt;br&gt;vattenområden blir föremål för efterbehandling utan att det belastar&lt;br&gt;statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att när det gäller utformningen av&lt;br&gt;regler om efterbehandlingsansvar så bör principen om att förorenaren&lt;br&gt;skall betala vara grundläggande, jfr. avsnitt 4.8.3 och 4.8.9. Det är&lt;br&gt;således självklart att den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet&lt;br&gt;som har bidragit till en förorening (verksamhetsutövare) skall vara&lt;br&gt;efterbehandlingsansvarig. En fråga som inställer sig är om det finns skäl&lt;br&gt;att ålägga någon annan än verksamhetsutövaren ett efter-&lt;br&gt;behandlingsansvar. Det är tänkbart att sådant ansvar bör åläggas&lt;br&gt;fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fa till stånd markundersökningar och skapa incitament för att&lt;br&gt;efterbehandling vid behov görs av säljaren före fastighetsförsäljning&lt;br&gt;föreslår regeringen att den som förvärvar en fastighet med vetskap om att&lt;br&gt;den är förorenad eller den som borde ha upptäckt detta skall vara&lt;br&gt;efterbehandlingsansvarig. Detta bör dock inte gälla för villaköpare, som&lt;br&gt;bör svara endast vid vetskap. I den speciella situation som föreligger när&lt;br&gt;banker förvärvat fastigheter för att skydda sin fordran enligt 2 kap. 8 §&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) bör ansvar inte heller föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägares ansvar utvecklas närmare i författningskommentaren&lt;br&gt;till 10 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen innehöll ett förslag om att den som utövar eller har&lt;br&gt;utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare och som&lt;br&gt;därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit&lt;br&gt;skall ansvara såsom verksamhetsutövare. En regel av detta slag torde fa&lt;br&gt;sin största betydelse om en verksamhet bedrivs genom aktiebolag.&lt;br&gt;Förslaget kan sägas innebära ett slag av s.k. ansvarsgenombrott, dvs. ett&lt;br&gt;avsteg från den aktiebolagsrättsliga grundsatsen att en aktieägare svarar&lt;br&gt;endast med vad han tillskjutit till bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ansvarsgenombrott är f.n. föremål för behandling i&lt;br&gt;Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). Aktiebolagskommittén skall under&lt;br&gt;år 1998 lämna förslag om hur regler om ansvarsgenombrott skall vara&lt;br&gt;utformade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har avstyrkt att det på ett specialområde som det förevarande&lt;br&gt;inför regler om ansvarsgenombrott utan att resultatet av den pågående&lt;br&gt;utredningen avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vidhåller att det finns starka skäl för att genomföra den i&lt;br&gt;lagrådsremissen föreslagna regleringen. Vi godtar emellertid Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning att lagstiftning i denna del inte bör ske förrän&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolagskommitténs arbete i denna fråga har slutforts. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till frågan när det ifrågavarande arbetet är klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterbehandlingsansvarets omfattning utvecklas i författnings-&lt;br&gt;kommentaren till 10 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utför eller avser att utföra sådana åtgärder som kan innebära&lt;br&gt;att belastningen av föroreningar ökar eller att miljön försämras kan vara&lt;br&gt;skyldig att först efterbehandla. Detta överensstämmer med den allmänna&lt;br&gt;hänsynsregeln att den som bedriver eller avser att bedriva verksamhet&lt;br&gt;skall vidta skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått, se avsnitt 4.8. 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om ansvaret skall vara solidariskt eller delat när&lt;br&gt;flera verksamhetsutövare har medverkat till föroreningen är att märka att&lt;br&gt;det i praktiken många gånger kan vara omöjligt att dela upp ansvaret.&lt;br&gt;Inom skadeståndsrätten har problemet löst genom att solidariskt ansvar&lt;br&gt;åläggs. Även enligt reglerna i balkförslagets 32 kap. om vissa&lt;br&gt;miljöskador är ansvaret för flera som medverkat till att en skada&lt;br&gt;uppkommit solidariskt (32 kap. 8 §). Detta betyder att om flera&lt;br&gt;verksamhetsutövare har orsakat förorening på en grannfastighet så&lt;br&gt;ansvarar de solidariskt. Det är enligt regeringen då naturligt att även&lt;br&gt;ansvaret för förorening på den fastighet där verksamheten ägt rum är&lt;br&gt;solidariskt. Annars uppstår en omotiverad skillnad när förorening&lt;br&gt;sträcker sig över flera fastigheter. En annan sak är att det vid solidariskt&lt;br&gt;ansvar oftast är enklast att först söka den siste verksamhetsutövaren. Den&lt;br&gt;som visar att han eller hon orsakat endast en obetydlig del av&lt;br&gt;föroreningen som inte ensam motiverar efterbehandling skall dock svara&lt;br&gt;endast för denna del. Även för fastighetsägarnas del är det motiverat med&lt;br&gt;ett solidariskt ansvar eftersom en ansvarig fastighetsägare annars skulle&lt;br&gt;kunna sälja bort ansvaret till en oförsiktig köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmelsen mellan det civilrättsliga och det offentligrättsliga&lt;br&gt;ansvaret är dock inte fullständig. Detta kan ha betydelse vid den&lt;br&gt;skälighetsbedömning som skall göras när efterbehandlingsansvarets&lt;br&gt;omfattning bestäms. Vidare leder detta till att det inte finns skäl att göra&lt;br&gt;efterbehandlingsansvaret till föremål för preskription enligt&lt;br&gt;preskriptionslagen (1981:130). Ansvaret för efterbehandling handlar inte&lt;br&gt;som preskriptionslagen främst om pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att förslaget för den som endast i mindre mån&lt;br&gt;medverkat till en förorening otvivelaktigt leder till resultat som kan&lt;br&gt;uppfattas som orättvisa och som kan vara svåra eller omöjliga att förutse&lt;br&gt;eller avvärja för en verksamhetsutövare som upphört med verksamheten.&lt;br&gt;Dessutom uppkommer betydande tröskeleffekter i det fallet att bidraget&lt;br&gt;till föroreningen visserligen har varit ringa men dock inte så obetydligt&lt;br&gt;att det inte ensamt motiverar efterbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lagrådets synpunkter i denna del vill regeringen&lt;br&gt;betona att den som lojalt följer givna tillstånd eller miljöbalkens regler&lt;br&gt;och således fullgör sina skyldigheter i fråga om efterbehandling inte&lt;br&gt;kommer att drabbas av något solidariskt ansvar över huvud taget. En&lt;br&gt;skälighetsprövning av ansvarets omfattning skall alltid göras. Denna kan&lt;br&gt;alltefter omständigheterna leda till fullt, jämkat eller inget ansvar.&lt;br&gt;Skälighetsbedömningen har ytterligare utvecklats i förhållande till&lt;br&gt;lagrådsremissen genom att det tillagts att det skall beaktas om en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetsutövare visar att han endast bidragit i begränsad mån, se&lt;br&gt;författningskommentaren till 10 kap. 4 § i avsnitt 5.1.10. Skälighets-&lt;br&gt;prövningen medför att några besvärande tröskeleffekter inte behöver&lt;br&gt;uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträdesrätt for den efterbehandlingsansvarige som vill göra&lt;br&gt;utredning eller efterbehandla på annans mark föreskrivs i 28 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fastighet i vissa fall kan lösas in på begäran av fastighetsägaren&lt;br&gt;framgår av författningskommentaren till 32 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom efterbehandlingsansvaret mellan flera förorenare skall vara&lt;br&gt;solidariskt behövs det inte några regler om samordnad prövning.&lt;br&gt;Tillsynsmyndighet kan således som ett led i tillsynen rikta förelägganden&lt;br&gt;mot och forordna om rättelse på förorenares bekostnad beträffande en,&lt;br&gt;flera eller alla förorenare. Förelägganden och rättelsebeslut kan&lt;br&gt;överklagas till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis att följande bör gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamheten alltjämt pågår, bör en tillsynsmyndighets&lt;br&gt;förelägganden och andra beslut normalt riktas mot den som bedriver&lt;br&gt;verksamheten. Detta gäller särskilt vid tillståndsgiven verksamhet&lt;br&gt;eftersom tillståndet kan behöva omprövas. Om den nuvarande&lt;br&gt;verksamhetsutövaren inte klarar av att avhjälpa olägenheten eller saknar&lt;br&gt;förmåga att stå för kostnaden bör även tidigare verksamhetsutövare som&lt;br&gt;har del i föroreningen sökas. Tillsynsmyndigheten får förelägga denne att&lt;br&gt;vidta åtgärder eller forordna om rättelse på dennes bekostnad. Det är&lt;br&gt;dock att märka att det inte ställs något krav på att verksamhetsutövaren&lt;br&gt;skall sökas före tidigare verksamhetsutövare. Tillsynsmyndigheten är&lt;br&gt;oförhindrad att söka först den ene och sen den andre eller båda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har verksamheten upphört kan förelägganden och andra beslut riktas&lt;br&gt;mot en, flera eller alla tidigare verksamhetsutövare enligt&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas val. Länsstyrelsen kan, om en fastighetsägare inte&lt;br&gt;frivilligt går med på det, besluta om tillträdesrätt för att den&lt;br&gt;efterbehandlingsansvarige skall kunna vidta utredning och&lt;br&gt;efterbehandling. Det är att märka att förvaringsfallen inte behöver vara&lt;br&gt;efterbehandlingsfall. Förvaringsfallen innebär ju normalt att det är fråga&lt;br&gt;om en pågående miljöfarlig verksamhet. I sista hand far den eller de som&lt;br&gt;har ansvar på grund av fastighetsforvärv sökas. Fastighetsägarens ansvar&lt;br&gt;är alltid subsidiärt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.2 Miljöriskområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allvarligt förorenade mark- och vattenområden&lt;br&gt;skall kunna förklaras som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förklaringen skall länsstyrelsen föreskriva om&lt;br&gt;inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder skall vara&lt;br&gt;förenade med villkor eller föregås av anmälan till tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens geologiska undersökningar anser att det&lt;br&gt;är angeläget att de mest förorenade områdena riskklassas och registreras.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att det borde vara tillräckligt&lt;br&gt;med ett register som förs av en central myndighet. Sveriges&lt;br&gt;industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen framhåller vikten av&lt;br&gt;att registrering sker på basis av individuella riskbedömningar som visar&lt;br&gt;att risken för skada på människors hälsa eller miljön gör det nödvändigt&lt;br&gt;med åtgärder och/eller inskränkningar i markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det främst finns&lt;br&gt;två motiv för att registrera de allvarligt förorenade områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första är att det är nödvändigt att införa särskilda restriktioner eller&lt;br&gt;begränsningar i markanvändningen i vissa områden för att förhindra&lt;br&gt;skador på människor eller i miljön. Det kan också vara aktuellt med&lt;br&gt;motsvarande inskränkningar i fall där annars ett framgångsrikt&lt;br&gt;efterbehandlingsarbete försvåras inför framtiden. Syftet är att göra det&lt;br&gt;möjligt att föreskriva att åtgärder skall föregås av en prövning från&lt;br&gt;miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra skälet för registrering är att göra fastighetsmarknaden&lt;br&gt;uppmärksam på problemen med de förorenade områdena och därmed&lt;br&gt;underlätta att frågor kring efterbehandlingsansvar och liknande&lt;br&gt;&amp;quot;självmant&amp;quot; regleras av villkoren på denna marknad. Redan idag är&lt;br&gt;uppmärksamheten relativt stor kring dessa problem. Miljövårdsmyndig-&lt;br&gt;heterna får ta emot en stor mängd förfrågningar om innehållet i register&lt;br&gt;och databaser. Urvalet i dessa register är emellertid osäkert och det finns&lt;br&gt;ingen rättslig reglering av vilka områden som skall registreras och hur&lt;br&gt;det skall gå till. Det måste vara en avsevärd fördel att få till stånd en&lt;br&gt;sådan rättslig styrning av en registreringsverksamhet som ändå kommer&lt;br&gt;att fortgå och därmed påverka fastighetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner på skäl som har anförts att registrering av de&lt;br&gt;allvarligt förorenade områdena bör ske. Dock leder det. som Lunds&lt;br&gt;universitet påpekat, fel att lägga vikten vid själva registreringen. Det&lt;br&gt;väsentliga i sammanhanget är de villkor och inskränkningar som kan&lt;br&gt;föreskrivas. Det är därför bättre att de allvarligt förorenade områdena&lt;br&gt;genom särskilt beslut förklaras som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring som miljöriskområde skall endast ske om det är fråga om&lt;br&gt;kvalificerat skadade områden där det är motiverat med åtgärder från&lt;br&gt;samhällets sida. Förklaringen skall vara nödvändig med hänsyn till att det&lt;br&gt;i området behövs särskilda åtgärder eller markanvändningsbegränsningar&lt;br&gt;med hänsyn till risken för människor eller miljön. För att göra denna&lt;br&gt;bedömning måste det emellertid till en naturvetenskaplig beräkning av&lt;br&gt;föroreningens art. intensitet och omfattning. Detta innebär att&lt;br&gt;bedömningen skall grundas på föroreningarnas miljö- och hälsofarlighet.&lt;br&gt;föroreningsgraden, förutsättningarna för spridning och den omgivande&lt;br&gt;miljöns känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tänkt exempel på ett område som bör förklaras som&lt;br&gt;miljöriskområde är följande. Från ett tvätteri har klorerade lösningsmedel&lt;br&gt;läckt ut. Ortens grundvattentäkter har blivit utslagna. Det finns risk för&lt;br&gt;att gas från lösningsmedlet har samlats under husgrunder och golv. De&lt;br&gt;aktuella lösningsmedlen sprider sig på ett komplicerat sätt i jord och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundvatten i mer eller mindre koncentrerad form och samlas på olika&lt;br&gt;ställen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förklaring som miljöriskområde skall alltid förenas med&lt;br&gt;villkor för den fortsatta markanvändningen. Behövs inga villkor skall en&lt;br&gt;sådan förklaring naturligtvis inte ske. Villkoren kan avse en mängd olika&lt;br&gt;åtgärder som på något sätt kan inverka på föroreningarna i området.&lt;br&gt;Villkoren kan även vara rent administrativa på så vis att i dessa&lt;br&gt;föreskrivs anmälningsplikt innan åtgärder får vidtas. I villkoren kan även&lt;br&gt;ställas krav på att markundersökningar skall föregå åtgärder eller&lt;br&gt;fastighetsöverlåtelse i området. På detta sätt kommer trycket att göra&lt;br&gt;undersökningar att öka. Det som är förenande för dessa olika slags&lt;br&gt;villkor är att de skall vara nödvändiga av hänsyn till människors hälsa&lt;br&gt;eller till miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär detta att de restriktioner som kan meddelas i&lt;br&gt;samband med förklaringen av ett förorenat område som miljöriskområde&lt;br&gt;kan avse alla slags åtgärder i marken och vattnet. De måste dock grunda&lt;br&gt;sig på ett behov av skydd för människor eller miljön. Riskbedömningen&lt;br&gt;bör ske individuellt. Detta innebär att ersättningsrätt inte föreligger&lt;br&gt;eftersom begränsningarna skall ges av miljö- och hälsoskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar att länsstyrelsen blir den myndighet som fattar&lt;br&gt;beslut om förklaring som miljöriskområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.16 Vatten verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken skall ersätta vattenlagen i de delar&lt;br&gt;den lagen har anknytning till centrala miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagens övriga bestämmelser, bl.a. rådighetsbestämmelser&lt;br&gt;samt bestämmelser om vattenrättsliga samfalligheter och avgifter,&lt;br&gt;skall samlas utanför miljöbalken i en lag med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen skall krävas enligt huvudregeln alltid tillstånd&lt;br&gt;till vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statskontoret, Sjöfartsverket, Fiskeriverket,&lt;br&gt;Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner samt Sveriges Fiskares&lt;br&gt;Riksförbund är överlag positiva till att vattenlagen infogas i miljöbalken&lt;br&gt;och de flesta ger uttryck för inställningen att utredningen har lyckats bra&lt;br&gt;med uppgiften. Enligt Svea hovrätt är det befogat att delar av vattenlagen&lt;br&gt;samordnas med övriga miljöregler i balken. Juridiska fakultetsnämnden,&lt;br&gt;Uppsala universitet tillstyrker i huvudsak och Lunds universitet menar att&lt;br&gt;vattenlagen visserligen hade kunnat vara kvar utanför balken men finner&lt;br&gt;den lagtekniska lösningen acceptabel. Lunds universitet berör vidare&lt;br&gt;förhållandet mellan regler i detta avsnitt om förutsättningar för verk-&lt;br&gt;samheten och 2 kap 18 § första stycket regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, som Kammarkollegiet, Kammarrätten i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Stockholm, Umeå tingsrätt, Växjö tingsrätt, Jordbruksverket, Fortifika-&lt;br&gt;tionsverket och Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter om vattenlagen bör&lt;br&gt;inarbetas i balken, bl.a. med hänsyn till att den lagen skiljer sig till sin&lt;br&gt;karaktär från övriga lagar som samordnas i balken. Enligt t.ex.&lt;br&gt;Kammarkollegiet och Umeå tingsrätt har bestämmelser med avseende på&lt;br&gt;vatten splittrats och regelsystemet blivit svåröverskådligt, så att det inte&lt;br&gt;är ägnat att ligga till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund/Svenska Arbetsgivareföreningen och Kraft-&lt;br&gt;verksföreningen avstyrker utredningsförslaget i denna del och framhåller&lt;br&gt;bl.a. att det i balken under alla omständigheter behövs ytterligare&lt;br&gt;särregler för vattenföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd och Örnsköldsviks kommun&lt;br&gt;menar att det borde ha gjorts en översyn av det materiella innehållet i&lt;br&gt;vattenlagens regler i samband med inarbetning i balken. Vidare framför&lt;br&gt;nämnden, liksom Länsstyrelsen i Jönköpings län, att länsstyrelse bör&lt;br&gt;kunna pröva enklare vattenföretag. Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;föreslår att en samrådsskyldighet införs beträffande icke tillståndspliktiga&lt;br&gt;vattenföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, t.ex. Naturvårdsverket, Jordbruksverket,&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;länsstyrelser samt Uppsala universitet framför synpunkter på bl.a.&lt;br&gt;reglerna om nyttokravet, laglighetprövning, markavvattning och rensning&lt;br&gt;samt föreslår olika detaljändringar för att skyddet av våtmarker, fisket&lt;br&gt;m.m. skall förbättras. Boverket anmärker att förslaget innehåller en&lt;br&gt;omotiverad särreglering till förmån för fisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om det fortsättningsvis&lt;br&gt;skall finnas en ovillkorlig rätt för innehavare av vattenanläggning att fa&lt;br&gt;riva ut anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län och Malmöhus län anser att&lt;br&gt;vattenlagens regler om bl.a. uttag av vatten för jordbruksbevattning&lt;br&gt;fordrar en omfattande översyn och hänvisar till tidigare framställningar i&lt;br&gt;den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bör vattenlagen arbetas in i miljöbalken?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bland flera tungt vägande skälen för regeringen att återkalla prop.&lt;br&gt;1994/95:10 med förslag till miljöbalk var att vattenlagen hade lämnats&lt;br&gt;utanför förslaget. Redan under remissbehandlingen av Miljöskydds-&lt;br&gt;kommitténs förslag ansåg ett stort antal remissinstanser att regler från&lt;br&gt;vattenlagen borde föras in i miljöbalken. Likaså ifrågasatte Lagrådet vid&lt;br&gt;granskningen av den dåvarande regeringens lagrådsremiss argumenten&lt;br&gt;för att hålla vattenlagen utanför balken. En av Miljöbalksutredningens&lt;br&gt;huvuduppgifter har således varit att utarbeta ett förslag till en miljöbalk i&lt;br&gt;vilken vattenlagen helt eller delvis arbetats in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har noterat att det i tidigare utrednings- och&lt;br&gt;propositionsförslag inte gjorts någon egentlig värdering av argumenten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att inarbeta vattenlagens regler i en miljöbalk. 1 stället har vattenlagen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tämligen reservationslöst ansetts vara alltför omfattande och&lt;br&gt;specialinriktad för att kunna smälta in med övriga miljöbalksregler. Skäl&lt;br&gt;som talar för att vattenlagen arbetas in i miljöbalken har således tidigare&lt;br&gt;behandlats endast kortfattat. Miljöbalksutredningen har utvecklat dessa&lt;br&gt;skäl och pekat på bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vatten är en naturtillgång av stort värde från miljösynpunkt samt för&lt;br&gt;rekreation och friluftsliv. På senare tid har vattendragens och&lt;br&gt;våtmarkernas betydelse som livsmiljöer för djur- och växtarter alltmer&lt;br&gt;kommit i blickpunkten. Medvetenheten om vattnets betydelse för den&lt;br&gt;biologiska mångfalden har blivit större. Vattenföretag har typiskt sett stor&lt;br&gt;inverkan på miljön. Sådan verksamhet innebär att en av våra viktigaste&lt;br&gt;naturresurser används. Redan systematiska skäl talar därför för att regler&lt;br&gt;motsvarande de som finns i vattenlagen samordnas med större delen av&lt;br&gt;övrig central miljölagstiftning i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigare än systematiska skäl är att miljön sannolikt har mycket att&lt;br&gt;vinna på att vattenlagen förs in i miljöbalken. Vattenlagen har ofta&lt;br&gt;kritiserats för att vara alltför exploateringsinriktad. Lagen ger inte alltid&lt;br&gt;önskvärt utrymme för hänsyn till miljön. Situationen kan naturligtvis&lt;br&gt;förbättras utan att vattenlagen integreras i miljöbalken, om lagen ändras&lt;br&gt;så att samma hänsyn till miljön skall tas som i balken. Risken är&lt;br&gt;emellertid att exploateringstänkandet i alltför hög grad finns kvar trots en&lt;br&gt;sådan anpassning. Om vattenrättsliga bestämmelser arbetas in i&lt;br&gt;miljöbalken markeras deras karaktär av miljöbestämmelser avsevärt&lt;br&gt;tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat betydelsefullt skäl för att smälta in vattenlagen i miljöbalken&lt;br&gt;är att en samordnad prövning då kan åstadkommas. I de fall där prövning&lt;br&gt;enligt nuvarande regler skall ske enligt olika lagar kan en prövning ske i&lt;br&gt;en miljöbalk. Dessa samordningsfördelar kommer även verksamhet som&lt;br&gt;berör vatten till del. Som framgår av avsnitt 4.14 kommer också annan&lt;br&gt;större miljöfarlig verksamhet att tillståndsprövas i domstol. De&lt;br&gt;processuella bestämmelserna kan alltså samordnas och gemensamma&lt;br&gt;tillståndsprövningar kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett viktigt skäl för att arbeta in vattenlagens bestämmelser i&lt;br&gt;miljöbalken är att många av lagens bestämmelser har stora likheter med&lt;br&gt;andra regler i miljöbalken. Likartade regler kan därför samordnas.&lt;br&gt;Viktigast är att samordna tillåtlighetsreglema. Som nyss har nämnts kan&lt;br&gt;även de processuella bestämmelserna samordnas. Dessutom kan&lt;br&gt;samordning ske mellan vattenlagens bestämmelser om tillsyn, straff,&lt;br&gt;ersättning, regeringsprövning respektive skydd för vattenområden och&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de skäl som nu har redovisats stämmer väl&lt;br&gt;överens med det syfte som ligger till grund för miljöbalksreformen.&lt;br&gt;Dessutom talar remissutfallet snarare för än emot ett förslag till en&lt;br&gt;miljöbalk som innehåller vattenrättsliga regler. Det skall dock sägas att&lt;br&gt;Lagrådet denna gång efter granskningen av miljöbalksförslaget uttryckt&lt;br&gt;stark tveksamhet mot att sammansmälta vattenlagens regler med den&lt;br&gt;centrala miljölagstiftningen i en miljöbalk. Regeringen har emellertid&lt;br&gt;inte uppfattat Lagrådets inställning så att det kan anföras rent principiella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl mot remissförslaget. Lagrådet riktar alltså inte in sin kritik mot&lt;br&gt;bestämmelserna som sådana. Kritiken innebär främst att regelsystemet&lt;br&gt;blir svåröverskådligt och kan bli svårt att tillämpa. Regeringen, som i&lt;br&gt;senare avsnitt återkommer till Lagrådets synpunkter, är således alltjämt&lt;br&gt;fast övertygad om att det sakligt sett finns bärande skäl för att arbeta in&lt;br&gt;bestämmelser från vattenlagen i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela eller delar av vattenlagen i miljöbalken?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen innehåller ungefär 300 paragrafer fördelade på 22 kapitel.&lt;br&gt;Många av lagens bestämmelser är av miljörättslig karaktär och passar väl&lt;br&gt;ihop med den typ av regler som avses ingå i miljöbalken. Emellertid&lt;br&gt;finns i vattenlagen också ett stort antal vattenrättsligt specifika regler.&lt;br&gt;Dessa regler är ofta av teknisk natur och inriktade speciellt på&lt;br&gt;verksamhet i eller med vatten. Om vattenlagens hela regelsystem skulle&lt;br&gt;arbetas in i miljöbalken kunde lagverket, som avses vara utpräglat&lt;br&gt;miljörättsligt, tendera att bli alltför präglat av den vattenrättsliga&lt;br&gt;regleringen. Det finns dessutom, som Miljöbalksutredningen har anfört,&lt;br&gt;goda skäl för att lämna särskilda bestämmelser i vattenlagen utanför ett&lt;br&gt;centralt miljörättsligt lagverk som miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag som bygger på dessa överväganden skulle alltså innebära att&lt;br&gt;de delar av vattenlagen som saknar eller har liten anknytning till&lt;br&gt;miljörätten avskiljs för att, i enlighet med Miljöbalksutredningens&lt;br&gt;förslag, bilda stomme för en lag med särskilda bestämmelser av&lt;br&gt;utpräglad vattenrättslig karaktär. I en sådan lag samlas således t.ex.&lt;br&gt;vattenlagens omfattande regleringen av verksamheter som flera deltar i,&lt;br&gt;dvs. lagens bestämmelser om markavvattnings-, bevattnings- och&lt;br&gt;vattenregleringssamfalligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ett helt annat och närmast rättspolitiskt skäl bör vattenlagens&lt;br&gt;bestämmelser om rådighet hållas utanför miljöbalken. Det skäl som då&lt;br&gt;avses är att miljörätten av tradition inte behandlar frågor om vem som har&lt;br&gt;rätt att förfoga över mark eller vatten. Miljöbalken avses inte heller&lt;br&gt;innehålla en sådan reglering. Lagsystematiska fördelar kunde måhända&lt;br&gt;vinnas genom att flytta reglerna om rådighet över vatten till jordabalken,&lt;br&gt;där besläktade regler finns. Tills vidare ligger det dock närmast till hands&lt;br&gt;att stanna för Miljöbalksutredningens föreslag. Det innebär att även&lt;br&gt;reglerna om rådighet skall införas i den nyssnämnda lagen med särskilda&lt;br&gt;vattenrättsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några omedelbara lagtekniska fördelar finns inte heller att vinna&lt;br&gt;genom att arbeta in vattenlagens detaljerade bestämmelser om&lt;br&gt;bygdeavgifter och fiskeavgifter i miljöbalken. Nyssnämnda avgiftsregler&lt;br&gt;i vattenlagen placeras också lämpligen i den vattenrättsliga speciallagen.&lt;br&gt;Angående regeringens övervägande kring balkens avgiftsregler hänvisas&lt;br&gt;till avsnitt 4.29.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen talar också det mesta för Miljöbalksutredningens förslag, att&lt;br&gt;från vattenlagen föra över ännu en del särpräglade vattenrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser till lagen med särskilda vattenrättsregler, t.ex. reglerna om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det vattenrättsliga ersättningsinstitutet andelskraft samt prövningsregler Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som uteslutande rör verksamhet i eller med vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det som har tagits upp nu kan sägas att det finns goda&lt;br&gt;skäl för att också ansluta sig till Miljöbalksutredningens bedömning vad&lt;br&gt;gäller särskilda bestämmelser om flottning i vattenlagen. Motsvarande&lt;br&gt;regler behövs inte i miljöbalken eller i en lag med särskilda vatten-&lt;br&gt;rättsliga bestämmelser. I miljöbalkens övergångsbestämmelser kan&lt;br&gt;istället anges att de särskilda bestämmelserna om flottning i 1983 års&lt;br&gt;vattenlag alltjämt skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes i föregående avsnitt har Lagrådet invändningar mot att&lt;br&gt;vattenlagen överförs till den nya miljölagstiftningen i enlighet med&lt;br&gt;remissförslaget. Enligt Lagrådet borde beträffande särskilt vattenlagen&lt;br&gt;företas en genomarbetad analys av det materiella innehållet i lagen innan&lt;br&gt;den integreras i miljöbalken. Lagrådet har vidare anfört att såväl&lt;br&gt;vattenlagens miljöbestämmelser som dess övriga bestämmelser i flera&lt;br&gt;fall är hämtade från 1918 års vattenlag och lär ha ringa aktualitet i dag.&lt;br&gt;Enligt Lagrådet kan det därför starkt ifrågasättas om sådana regler&lt;br&gt;försvarar sin plats i ett nytt lagstiftningskomplex. Lagrådet har dessutom&lt;br&gt;uttalat att förslaget kommer att medföra ett flertal komplikationer och&lt;br&gt;tillämpningsproblem av sådant slag att det finns anledning att ytterligare&lt;br&gt;överväga om den bör inordnas i den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som alltjämt delar utredningens bedömning och förslag,&lt;br&gt;vill för sin del framhålla följande med anledning av Lagrådets och vissa&lt;br&gt;remissinstansers kritik av den föreslagna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen noterar till en början att Lagrådet i och för sig ansett det&lt;br&gt;som eftersträvansvärt att söka åstadkomma en förbättrad samordning av&lt;br&gt;de miljörelaterade bestämmelserna i olika lagstiftningskomplex. Rege-&lt;br&gt;ringen kan inte heller bortse från att Lagrådet i yttrande över 1994 års&lt;br&gt;remissförslag till miljöbalk ansåg det vara en nackdel att balken inte&lt;br&gt;skulle omfatta bl.a. vattenlagen. Vidare skall Lagrådets synpunkt att de&lt;br&gt;vattenrättsliga bestämmelserna är föråldrade ställas mot ett uttalande av&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén, vars betänkande låg till grund 1994 års&lt;br&gt;miljöbalksförslag. Kommittén fann att vattenlagen var ett omfattande&lt;br&gt;lagverk som nyligen kommit till efter ett mycket tidsödande&lt;br&gt;lagstiftningsarbete. Detta var ett skäl som enligt kommittén vägde över&lt;br&gt;för att hålla vattenlagen utanför miljöbalken (SOU 1993:27 s. 267).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner dessutom anledning att särskilt stryka under&lt;br&gt;följande. De grundläggande förutsättningarna för att få bedriva&lt;br&gt;vattenverksamhet kommer i miljöbalken att framgå av reglerna i första&lt;br&gt;avdelningen som gäller för alla former av verksamhet. Det innebär att&lt;br&gt;samma hänsyn skall tas till miljön vid vattenverksamhet som vid annan&lt;br&gt;omgivningspåverkande verksamhet, dvs. balkens allmänna hänsynsregler&lt;br&gt;och regler om resurshushållning, miljökvalitetsnormer och miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar kommer att tillämpas direkt vid tillstånds-&lt;br&gt;prövningen. Utöver detta kommer dessutom vissa särskilda krav att&lt;br&gt;ställas på vattenverksamhet bl.a. att verksamheten skall uppfylla ett&lt;br&gt;samhällsnyttokrav. Ytterligare en fördel uppnås genom att det enligt&lt;br&gt;miljöbalken blir möjligt att göra integrerade tillståndsprövningar, där&lt;br&gt;även typiska miljöskyddsfrågor prövas förutom vattenverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till detta och med beaktande av att prövningsregler, Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsregler etc. samordnas kan knappast hävdas att vattenlagens regler&lt;br&gt;inarbetas i balken utan analys eller materiell översyn. Regeringen&lt;br&gt;tillbakavisar således Lagrådets och vissa remissinstansers kritik i denna&lt;br&gt;del. En annan sak är att det i ett senare skede skulle kunna bli aktuellt att&lt;br&gt;ytterligare genomlysa kopplingarna mellan olika verksamhetsformer&lt;br&gt;enligt balken och samtidigt därmed ytterligare se över de vattenrättsliga&lt;br&gt;reglerna i den särskilda lagen. Regeringen anser sig för övrigt inte ha&lt;br&gt;belägg for Lagrådets synpunkt att regler som avses ingå i den sistnämnda&lt;br&gt;lagen i flera fall skulle ha ringa aktualitet. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;vid tillkomsten av 1983 års vattenlag fördes bl.a. de särskilda reglerna&lt;br&gt;om vattenrättsliga samfalligheter fram som exempel på nyheter i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare nämnts har regeringen vidare uppfattat Lagrådets kritik&lt;br&gt;i huvudsak inriktad på att regelsystemet blir svåröverskådligt och svårt&lt;br&gt;att tillämpa. Enligt Lagrådet är komplikationerna särskilt markanta i&lt;br&gt;fråga om det föreslagna prövningssystemet eftersom prövningsreglema&lt;br&gt;har delats upp mellan miljöbalken och lagen med särskilda vattenrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i denna&lt;br&gt;del i samband med att prövningssystemet behandlas i avsnitt 4.22. Här&lt;br&gt;skall i korthet sägas att regeringen har förståelse för att vissa möjligen&lt;br&gt;kan uppleva en vattenrättslig reglering enligt förslaget som splittrad och&lt;br&gt;svåröverskådlig i ett övergångsskede. Samtidigt måste beaktas att i de&lt;br&gt;avseenden som regleringen är av intresse för flertalet finns bestäm-&lt;br&gt;melserna samlade i miljöbalken. Enligt regeringens mening bör därför&lt;br&gt;inte komplikationerna i dessa avseenden överdrivas. Regeringen finner&lt;br&gt;vidare skäl att påpeka att Lagrådet inte angett i vilka materiella&lt;br&gt;hänseenden den föreslagna regleringen skulle vara svårtillgänglig. När&lt;br&gt;regelsystemet efter en tid vunnit stadga, bör det enligt regeringens&lt;br&gt;mening inte vara några problem för myndigheter och enskilda att hitta de&lt;br&gt;regler som blir aktuella att tillämpa i det enskilda fallet. Mot Lagrådets&lt;br&gt;synpunkt att detta inte är ett godtagbart skäl för att införa ett regelsystem&lt;br&gt;som objektivt sett är svåröverskådligt vill regeringen särskilt understryka&lt;br&gt;att miljövinsterna med förslaget väl motiverar de ansträngningar som i&lt;br&gt;början kan fordras för en anpassning till den nya systematiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det som nu har sagts finner regeringen inte att det&lt;br&gt;föreligger några avgörande hinder mot att för riksdagen lägga fram ett&lt;br&gt;förslag som i huvudsak överensstämmer med lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken i stället för vattenlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som har sagts i föregående delavsnitt betyder att stora delar av&lt;br&gt;vattenlagen smälts in i miljöbalken på det sätt som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit medan övriga delar av vattenlagen&lt;br&gt;samlas i en lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Som&lt;br&gt;redan har antytts kommer många av vattenlagens bestämmelser att&lt;br&gt;ersättas av generella regler i balken. Därutöver måste det i balken finnas&lt;br&gt;ett antal särskilda bestämmelser inriktade på verksamheter och åtgärder&lt;br&gt;som har med vatten att göra. I detta avseende skiljer sig inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenspecifika verksamheter och åtgärder från t.ex. miljöfarlig Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;verksamhet och hantering av kemiska produkter, som också fordrar&lt;br&gt;särregler i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Miljöbalksutredningens förslag används alltjämt termen&lt;br&gt;&amp;quot;vattenföretag&amp;quot;. Enligt vattenlagen sammanfattas i denna term de olika&lt;br&gt;verksamheter och åtgärder i och med vatten som omfattas av lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde (1 kap. 2 och 3 §§). För miljöbalkens del fyller&lt;br&gt;termen inget sådant självständigt behov. Genom att flera regler i&lt;br&gt;vattenlagen smälts in i miljöbalkens generella bestämmelser om&lt;br&gt;verksamheter och åtgärder, kan en term som skiljer sig från balkens&lt;br&gt;terminologi i övrigt tvärtom motverka syftet att samordna miljö-&lt;br&gt;lagstiftningen. Enligt regeringens mening bör därför istället begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;vattenverksamhet&amp;quot; användas i miljöbalkens särregler om vattenspecifik&lt;br&gt;verksamhet. För anläggning som tillkommit genom sådan verksamhet&lt;br&gt;kan fortfarande begreppet vattenanläggning användas. Även sådana&lt;br&gt;begrepp i vattenlagen som t.ex. vattenområde, vattenreglering och&lt;br&gt;vattenöverledning kan föras in i miljöbalken utan att det inverkar på&lt;br&gt;enhetligheten. I konsekvens med detta skall också de bestämmelser i&lt;br&gt;vattenlagen som lämnas utanför miljöbalken och infogas i den särskilda&lt;br&gt;sidoordnade lagen tillämpas på vattenverksamhet som avses i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenverksamhet skall, liksom i dag enligt 3 kap. 4 § vattenlagen, få&lt;br&gt;komma till stånd endast om fördelarna från allmän eller enskild synpunkt&lt;br&gt;av verksamheten överväger kostnaderna samt skadorna och&lt;br&gt;olägenheterna av den. Syftet är att förhindra vattenverksamhet eller&lt;br&gt;tillkomsten av vattenanläggning som inte är samhällsekonomiskt&lt;br&gt;motiverad. Koncessionsnämnden ifrågasätter behovet av denna regel som&lt;br&gt;av nämnden beskrivs som en s.k. stoppregel. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;står bestämmelsen inte i strid med de allmänna hänsynsreglema i balken.&lt;br&gt;Tvärtom bör det innebära ett extra skydd för miljön om prövningen av&lt;br&gt;vattenverksamhet också innefattar en samhällsekonomisk helhets-&lt;br&gt;bedömning av verksamheten eller anläggningen vid sidan om&lt;br&gt;avvägningar mot hänsynsreglema (jfr NJA 1989 s. 581). Några&lt;br&gt;uppenbara skäl för att utmönstra regeln finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen bör det finnas en särskild bestämmelse&lt;br&gt;motsvarande 3 kap. 11 § vattenlagen som garanterar att fisket skyddas.&lt;br&gt;Regeringen biträder således inte Boverkets kritik på denna punkt utan&lt;br&gt;anser i stället att det finns fog för särregler till förmån för fisket när det&lt;br&gt;gäller verksamhet i vatten. Som Miljöbalksutredningen har påpekat&lt;br&gt;skulle risken annars vara att balkens generella aktsamhetsregler i&lt;br&gt;praktiken medför en försvagad ställning för fisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis behandlas här frågan om det finns skäl att i miljöbalken&lt;br&gt;bibehålla det vattenrättsliga institutet lagligförklaring. Enligt 4 kap. 5 §&lt;br&gt;vattenlagen får den som har utfört ett vattenföretag utan tillstånd enligt&lt;br&gt;den lagen eller äldre lag begära prövning av företagets laglighet. I samma&lt;br&gt;paragraf finns vidare bestämmelser om lagligförklaring när t.ex.&lt;br&gt;ändringsåtgärder skall vidtas beträffande vattenanläggning för vilken det&lt;br&gt;inte finns något vattenrättsligt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden har i sitt yttrande över Miljöbalksutredningens&lt;br&gt;förslag i denna del framfört att förfarandet som gäller lagligförklaring är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;otidsenligt i ett miljöbalksperspektiv. Enligt nämnden får det betraktas Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som närmast stötande att en företagare i efterhand kan få ett arbetsföretag&lt;br&gt;lagligförklarat, särskilt om vederbörande har varit skyldig att söka&lt;br&gt;tillstånd och underlåtit det. Nämnden har som jämförelse pekat på de&lt;br&gt;regler som gäller för miljöfarlig verksamhet samt framhållit att det där är&lt;br&gt;straffbart att underlåta att söka tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i lagrådsremissen förklarat sig delvis kunna hålla med&lt;br&gt;Koncessionsnämndens synpunkter, men anmärkt att jämförelsen med&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet är aningen missvisande. Till stöd för att bibehålla&lt;br&gt;institutet lagligförklaring i miljöbalken har regeringen anfört att det kan&lt;br&gt;fylla en funktion med avseende på framför allt vattenanläggningar av&lt;br&gt;gammalt datum. I och med att anläggningarna väl har kommit till stånd&lt;br&gt;saknas i praktiken möjlighet att återskapa den ursprungliga miljö-&lt;br&gt;situationen. Regeringen har vidare framhållit att förfarandet med&lt;br&gt;laglighetsprövning i första hand bör avse enbart hävdvunnen verksamhet&lt;br&gt;eller anläggning och får självfallet inte, som någon remissinstans befarat,&lt;br&gt;uppfattas som en uppfordran att bedriva verksamhet i eller med vatten&lt;br&gt;utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har konstaterat att vattenlagens bestämmelser om s.k.&lt;br&gt;lagligförklaring överförts till miljöbalken i väsentligen oförändrat skick&lt;br&gt;samt att vattenlagens reglering i ämnet i sin tur i huvudsak hämtats från&lt;br&gt;1918 års vattenlag. Lagrådet har således funnit att institutet är av&lt;br&gt;gammalt ursprung och inte har någon motsvarighet enligt annan&lt;br&gt;lagstiftning som avses ingå i miljöbalken. Enligt Lagrådet kan det sättas i&lt;br&gt;fråga om det finns anledning att behålla en reglering av denna äldre typ&lt;br&gt;med avseende på vattenverksamhet som påbörjas eller vattenanläggning&lt;br&gt;som tillkommer efter miljöbalkens ikraftträdande. Lagrådet har vidare&lt;br&gt;påpekat att i den mån en sådan verksamhet eller anläggning är&lt;br&gt;tillståndspliktig enligt miljöbalken kvarstår tillståndsplikten oberoende&lt;br&gt;av om verksamheten avslutats eller anläggningen lagts ner. I anslutning&lt;br&gt;till detta har Lagrådet noterat att det i remissförslaget finns en&lt;br&gt;bestämmelse, i överensstämmelse med vad som gäller enligt vattenlagen,&lt;br&gt;om att den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd,&lt;br&gt;även om det inte krävs tillstånd för verksamheten (11 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket miljöbalken). Enligt Lagrådet skulle därmed reglerna om lag-&lt;br&gt;ligförklaringen ha sin naturliga plats bland övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som redan i remissförslaget uttryckt en viss tveksamhet&lt;br&gt;mot att i miljöbalken införa regler om lagligförklaring, finner med stöd&lt;br&gt;av Lagrådets synpunkter att det finns fog för Koncessionsnämndens&lt;br&gt;remisskritik i denna del. Emellertid bör som Lagrådet har föreslagit&lt;br&gt;bestämmelser om lagligförklaring alltjämt finnas kvar som övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser till miljöbalken. Beträffande den närmare utformningen av&lt;br&gt;dessa bestämmelser hänvisas till promulgationslagens författnings-&lt;br&gt;kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten för vattenverksamhet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagens bestämmelser om vattenföretag har i många avseenden&lt;br&gt;likheter med miljöskyddslagens bestämmelser om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. Det finns goda skäl för att låta verksamheterna så långt det&lt;br&gt;är möjligt regleras gemensamt. Det kan bl.a. övervägas att utforma&lt;br&gt;gemensamma bestämmelser om tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningstekniken i vattenlagen och miljöskyddslagen skiljer sig&lt;br&gt;dock åt när det gäller att ange tillståndspliktiga verksamheter.&lt;br&gt;Vattenlagen innehåller en fullständig reglering och tillstånd krävs alltid,&lt;br&gt;om inte annat anges i lagen. Miljöskyddslagen innehåller endast&lt;br&gt;huvudprinciper och regeringen har bemyndigats att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter. Sådana föreskrifter har meddelats i miljöskydds-&lt;br&gt;förordningen. I en bilaga till forordningen anges vilka verksamheter som&lt;br&gt;kräver tillstånd. De verksamheter som har betecknats med A prövas hos&lt;br&gt;Koncessionsnämnden medan verksamheter som betecknas med B prövas&lt;br&gt;hos länsstyrelsen. Tillstånd krävs alltså bara för särskilt uppräknade&lt;br&gt;verksamheter. Generellt kan sägas att tillstånd krävs oftare för&lt;br&gt;vattenföretag än för miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringen till att vattenlagen innehåller en fullständig reglering av&lt;br&gt;tillståndsplikten är att 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen inte har&lt;br&gt;ansetts tillåta bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;vatten. Regeringen får enligt nämnda bestämmelse meddela föreskrifter&lt;br&gt;om bl.a. natur- och miljövård men däremot inte om vatten i allmänhet.&lt;br&gt;Många av vattenlagens bestämmelser kan inte anses röra natur- och&lt;br&gt;miljövård. När vattenlagen arbetas in i miljöbalken kommer saken med&lt;br&gt;all sannolikhet i ett annat läge. Eftersom miljöbalken behandlar natur-&lt;br&gt;och miljövård bör bemyndigande i fortsättningen kunna ske vid alla&lt;br&gt;frågor om vatten som regleras i balken. Grundlagen lägger därför inte&lt;br&gt;något hinder i vägen för att utforma en likartad reglering av&lt;br&gt;tillståndsplikten för vattenföretag och miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i miljöbalken generellt kräva tillstånd för all miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;är inte realistiskt. En eventuell anpassning skulle i stället innebära att&lt;br&gt;reglerna om tillståndsplikt för vattenverksamhet ändras så att tillstånd&lt;br&gt;endast krävs i särskilt angivna fall. En sådan ordning rådde i 1918 års&lt;br&gt;vattenlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik mot reglerna om tillståndsplikt i 1918 års vattenlag låg bakom&lt;br&gt;att ett system med generell tillståndsplikt infördes i 1983 års lag. Enligt&lt;br&gt;kritiken rådde det osäkerhet om tillståndspliktens omfattning.&lt;br&gt;Gränsdragningsproblemen ansågs vara stora och följden blev att&lt;br&gt;vattenföretag med icke obetydlig omgivningspåverkan inte alltid&lt;br&gt;tillståndsprövades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten från 1918 års vattenlag visar alltså att det är svårt att&lt;br&gt;utforma ett regelsystem där enbart särskilt uppräknade typer av&lt;br&gt;vattenföretag tillståndsprövas. Nu gällande vattenlags system bör därför&lt;br&gt;finnas kvar. Denna slutsats kan möjligen omprövas i framtiden om det&lt;br&gt;visar sig att försöken beträffande miljöfarlig verksamhet att ersätta&lt;br&gt;tillståndsplikt med generella föreskrifter för olika verksamhetstyper slår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väl ut. Det kan i så fall bli aktuellt att pröva motsvarande möjlighet vid Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel kommer således även i fortsättningen tillstånd att&lt;br&gt;krävas för vattenverksamhet. Liksom för närvarande skall ett generellt&lt;br&gt;undantag från tillståndsplikten gälla om det är uppenbart att varken&lt;br&gt;allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens&lt;br&gt;inverkan på vattenförhållandena. Verksamhetsutövaren har bevisbördan&lt;br&gt;för att dessa förutsättningar är uppfyllda. Det skall understrykas att&lt;br&gt;beviskravet är mycket starkt. Regeringen anser därför att det i praktiken&lt;br&gt;knappast finns något behov av en sådan samrådsskyldighet som&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län har föreslagit. Skulle ändå ett sådant&lt;br&gt;behov uppenbara sig, t.ex. i områden som är särskilt känsliga för ingrepp,&lt;br&gt;bör det vara möjligt att med stöd av samrådsbestämmelsen i 12 kap. 6 §&lt;br&gt;miljöbalken meddela föreskrifter om samråd beträffande vatten-&lt;br&gt;verksamhet inom särskilda geografiska områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom närmare utvecklas i avsnitt 4.24 innebär regeringens förslag till&lt;br&gt;miljöbalk bl.a. en ny ordning för prövning av vattenverksamhet i form av&lt;br&gt;markavvattning. Regeringen vill i detta delavsnitt ta upp en fråga som&lt;br&gt;sammanhänger med tillståndsplikten för markavvattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De negativa effekterna av avvattning har med tiden blivit allt klarar&lt;br&gt;och målsättningen är i dag att i möjligaste mån undvika sådan&lt;br&gt;verksamhet. Detta synsätt avspeglas bl.a. i att det sedan den 1 juli 1986&lt;br&gt;föreligger en absolut tillståndsplikt för markavvattningar enligt 18 c §&lt;br&gt;naturvårdslagen. Dessutom infördes år 1991 i 18 d § samma lag en&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att föreskriva om förbud mot markavvattning i&lt;br&gt;fråga om vissa områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna&lt;br&gt;bevaras. Regeringen har använt sig av detta bemyndigande i första hand&lt;br&gt;beträffande de 3O-tal områden som Sverige har pekat ut för att uppfylla&lt;br&gt;åtagandena enligt den s.k. våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen,&lt;br&gt;SÖ 1975:76). Senast i prop. 1996/97:75 om bl.a. aktionsplaner för&lt;br&gt;biologisk mångfald har regeringen aviserat en utökning av&lt;br&gt;markavvattningsförbudet. I samma proposition behandlas också från&lt;br&gt;allmän utgångspunkt skydd och skötsel av våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken sammansmälts naturvårdslagens regler om&lt;br&gt;markavvattning med övriga miljöanknutna bestämmelser om vatten-&lt;br&gt;verksamhet. Förutom de åtgärder som faller inom tillämpningsområdet&lt;br&gt;för dessa regler finns det även andra åtgärder för avvattning av mark som&lt;br&gt;definitionsmässigt inte kan föras under det legala begreppet&lt;br&gt;markavvattning. Den typ av åtgärder som det här ligger närmast till&lt;br&gt;hands att tänka brukar benämnas skyddsdikning. Med skyddsdikning&lt;br&gt;avses dikning som utförs efter skogsavverkning i avsikt att hindra att&lt;br&gt;grundvattnet stiger över den nivå som förelåg före avverkningen. Medan&lt;br&gt;markavvattning enligt definitionen vidtas i syfte att varaktigt öka&lt;br&gt;markens lämplighet för något visst ändamål, t.ex. jordbruks- och&lt;br&gt;skogsodling eller bebyggelse, saknas varaktighetskravet vid&lt;br&gt;skyddsdikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om avvattningsåtgärden innefattas i begreppet markavvattning&lt;br&gt;kan den beroende på utformning eller utbredning medföra betydande&lt;br&gt;negativa verkningar på växt- och djurlivet. Sådana verkningar blir i vissa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall varaktig. Det gäller särskilt i de fall avvattningen sker i s.k. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;sumpskog som är naturligt våt och som ofta hyser skyddsvärda eller&lt;br&gt;hotade arter, eller som har särskild betydelse for den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Problemet togs upp till behandling redan i 1991 års&lt;br&gt;miljöproposition. Genom ändringar i skogsvårdslagen infördes en&lt;br&gt;anmälningsplikt för skyddsdikningar och vidare angavs att föreskrifter&lt;br&gt;om hänsyn till naturvårdsintressen vid skötsel av skog kunde omfatta&lt;br&gt;bl.a. sådana dikningar (prop. 1990/91:90 s. 403ff). I dag gäller således&lt;br&gt;med stöd av 30 § skogsvårdslagen (1979:429) och 30 § skogs-&lt;br&gt;vårdsförordningen (1993:1096) särskilda föreskrifter om de natur-&lt;br&gt;vårdshänsyn som skall tas vid skyddsdikning. Vidare har Skogsstyrelsen&lt;br&gt;kan med stöd av sistnämnda stadgande meddelat riktlinjer och allmänna&lt;br&gt;råd om bl.a. skyddsdikning, senast i Skogsstyrelsens författningssamling&lt;br&gt;SKSFS 1993:2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner emellertid skäl att nu ta ytterligare ett steg för att&lt;br&gt;motverka negativa effekter av avvattningsåtgärder som inte&lt;br&gt;tillståndsprövas som markavvattningsåtgärder. Ett sådant initiativ&lt;br&gt;stämmer väl överens med grunderna för miljöbalksreformen. Det ligger&lt;br&gt;dessutom i linje med vad som uttalas i miljöbalkens portalparagraf, bl.a.&lt;br&gt;att balken skall tillämpas så att den biologiska mångfalden bevaras till&lt;br&gt;gagn för främjandet av en hållbar utveckling. Regeringen föreslår alltså&lt;br&gt;att det i paragrafen som reglerar tillståndsplikten för markavvattning&lt;br&gt;införs ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;tillståndsplikt också för andra åtgärder som utförs för att avvattna mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen av bl.a. vattenverksamhet utvecklas närmare i&lt;br&gt;avsnitt 4.22. Här skall i korthet nämnas att den prövning som för&lt;br&gt;närvarande sker vid vattendomstolarna flyttas till de regionala&lt;br&gt;miljödomstolar som inrättas i samband med miljöbalksreformen.&lt;br&gt;Remissynpunkter som har avseende på prövningen i allmänhet behandlas&lt;br&gt;således inte i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har viss beröring med prövningen skall tas upp här,&lt;br&gt;nämligen frågan om uttag av vatten för t.ex. bevattning av&lt;br&gt;jordbruksgrödor. Vissa remissinstanser, bl.a. Jordbruksverket samt&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län och Malmöhus län, har i sina yttranden&lt;br&gt;över balkförslaget berört frågan. Bakgrunden är sammanfattningsvis&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den senaste tioårsperioden har det förekommit extremt torra och&lt;br&gt;nederbördsfattiga somrar i södra Sverige med bl.a. grundvattensänkning,&lt;br&gt;fiskdöd och ett stort bevattningsbehov som följd. Samtidigt under&lt;br&gt;perioden har uttag för bevattning av t.ex. jordbruksgrödor generellt ökat i&lt;br&gt;omfattning. Länsstyrelserna i sydlänen har vid olika tillfallen begärt att&lt;br&gt;vattenlagen skall ses över. Det är främst effektiva och verkningsfulla&lt;br&gt;instrument för att komma till rätta med olagliga bevattningsuttag under&lt;br&gt;torrperioder som har efterfrågats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan regeringen behandlat frågan i 1991 års miljöproposition (prop.&lt;br&gt;1990/91:90 s. 79 och 453) gavs Jordbruksverket i augusti 1991 i uppdrag&lt;br&gt;att i samråd med Naturvårdsverket utreda jordbrukets bevattningsbehov i&lt;br&gt;framtiden. Uppdraget redovisades i december 1992 i rapporten&lt;br&gt;Bevattning 2000. Dessförinnan beslöt riksdagen efter förslag av&lt;br&gt;regeringen den ändringen i vattenlagen att länsstyrelsen fick möjlighet att&lt;br&gt;förordna att ett föreläggande enligt 21 kap. 3 § i lagen skall gälla även&lt;br&gt;om det överklagas (prop. 1990/91:114, &amp;nbsp;&amp;nbsp;1990/9 l:JoU28, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:252).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan togs sedan upp till behandling i Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 1994:96 s. 348&lt;br&gt;ff.). Efter överläggningar med olika länsstyrelser om frågan gav kom-&lt;br&gt;mittén förslag till en ny paragraf i 2 kap. vattenlagen som var utformad&lt;br&gt;efter mönster i 9 § samma kapitel och byggde på en användning av&lt;br&gt;generella föreskrifter. Bestämmelsen gick ut på att den som utan tillstånd&lt;br&gt;bedriver vattentäkt för bevattning skulle vara skyldig att vid vattenbrist,&lt;br&gt;som orsakas av torka, avstå det vatten som är nödvändigt för att skydda&lt;br&gt;naturmiljön. Vidare skulle länsstyrelsen få besluta om vattenområden&lt;br&gt;inom vilka den nämnda skyldigheten skulle gälla liksom om tider då&lt;br&gt;skyldigheten skulle iakttas. Avstående av vatten enligt den nu angivna&lt;br&gt;lösningen skulle inte vara förenat med någon rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommitténs förslag utsattes för hård remisskritik. Den&lt;br&gt;samlade bilden av remissutfallet visar en otydlig och splittrad uppfattning&lt;br&gt;om vilken lösning som är den bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har nu på nytt berörts av Miljöbalksutredningen i anslutning till&lt;br&gt;behandlingen av miljökvalitetsnormer. Enligt utredningen skall sådana&lt;br&gt;normerna kunna gälla bl.a. högsta eller lägsta nivå eller värde för&lt;br&gt;vattenstånd eller flöde i ett vattensystem, vattendrag eller del av ett&lt;br&gt;sådant som inte får överskridas eller underskridas. Förslaget bygger på&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag och avsikten med kvalitetsnormer av&lt;br&gt;detta slag är enligt Miljöbalksutredningen i första hand att skydda&lt;br&gt;naturmiljön från skador till följd av ytvattentäkter för bevattning. Medan&lt;br&gt;Jordbruksverket ställt sig en aning tvekande till förslaget säger sig&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län se på förslaget med tillfredsställelse.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anför bl.a. att en tillämpning av normer på nivåer för&lt;br&gt;vattenstånd och flöde i vattendrag bör kunna ersätta en stor del av&lt;br&gt;tillståndsprövningen av bevattningsuttag och bör kunna underlätta&lt;br&gt;tillsynen av sådan typ av vattenverksamhet. Såsom länsstyrelsens&lt;br&gt;inställning vidare får förstås skulle effekten av förslaget höjas om en&lt;br&gt;administrativ prövning av bevattningsuttag införs och tillräcklig&lt;br&gt;befogenhet ges till länsstyrelserna att stoppa bevattningsuttag som inte&lt;br&gt;prövats. Länsstyrelsen i Malmöhus län ger uttryck för samma inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anmärker rent allmänt att bevattningsfrågor är komplexa&lt;br&gt;och svårbemästrade vilket har utvecklats i Jordbruksverkets rapport och&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs betänkande. Av avsnitt 4.10.2 framgår att&lt;br&gt;regeringens förslag till miljöbalk innehåller regler om miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer av det slag som Miljöbalksutredningen har utarbetat.&lt;br&gt;Uppenbarligen är detta en väg till lösning på bevattningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om prövning av bevattningsuttag har tidigare&lt;br&gt;pekats på rättssäkerhetsfrågor som ett viktigt motiv för att behålla&lt;br&gt;prövningen vid vattendomstolarna. Genom miljöbalken avses en särskild&lt;br&gt;miljöprövningsmyndighet inrättas vid varje länsstyrelse. Vid sådana&lt;br&gt;myndigheter skall tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt B-listan&lt;br&gt;prövas, men som utvecklas i avsnitt 4.23 far i ett senare sammanhang&lt;br&gt;undersökas om prövningen där bör utvidgas till andra mål eller ärenden.&lt;br&gt;Just bevattningsuttag skulle då kunna vara en ärendekategori som lämpar&lt;br&gt;sig för länsstyrelsens miljöprövningsmyndighet. Av detta skäl föreslår&lt;br&gt;regeringen inte nu någon särreglering för prövning av bevattningsuttag.&lt;br&gt;Vad slutligen gäller möjligheterna för tillsynsmyndigheten att ingripa vid&lt;br&gt;olaglig verksamhet är det regeringens syfte med miljöbalksförslaget att&lt;br&gt;åstadkomma generella förbättringar och då inte enbart på&lt;br&gt;bevattningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör i detta avsnitt nämnas att Lunds universitet i sitt&lt;br&gt;remissyttrande ifrågasatt om inte bestämmelsen i 2 kap. 18 § första&lt;br&gt;stycket regeringsformen bör beaktas bl.a. då det gäller tvångsingrepp i&lt;br&gt;samband med vattenverksamhet. Enligt universitetets mening skulle det i&lt;br&gt;enlighet med denna bestämmelse behövas en uttrycklig regel i&lt;br&gt;miljöbalken om att sådana ingrepp endast far medges om det krävs för att&lt;br&gt;tillgodose angelägna allmänna intressen. Regeringen finner dock inte att&lt;br&gt;någon sådan regel är nödvändig. De regler som nu föreslås - bl.a. 28 kap.&lt;br&gt;10-12 §§ miljöbalken och 2 kap. 8 och 9 §§ lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet - motsvarar i stort sett nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser i vattenlagen, vilka vid tillkomsten av grundlagsregeln av&lt;br&gt;allt att döma ansetts förenliga med denna (se prop. 1993/94:117 s. 16; jfr&lt;br&gt;NJA 1996 s. 110 angående vissa regler i fastighetsbildningslagen).&lt;br&gt;Åtskilliga av balkens bestämmelser om tvångsingrepp framstår dessutom&lt;br&gt;som så bagatellartade intrång att de - även om de delvis skulle vara&lt;br&gt;påkallade av enskilt intresse - inte kan anses stå i strid med&lt;br&gt;regeringsformens bestämmelse efter en intresseavvägning (jfr Bengtsson,&lt;br&gt;Grundlagen och fastighetsrätten, 1996, s. 38, 79 f och 82). Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning framstår därför farhågorna att regler av den typ&lt;br&gt;som nyss nämndes skulle strida mot grundlagen som obefogade och&lt;br&gt;någon bestämmelse av den typ som universitet föreslagit har således inte&lt;br&gt;förts in i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.17&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Täkter, jordbruk m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.17.1 Täkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förslag: Tillståndsplikt skall även fortsättningsvis gälla&lt;br&gt;för kommersiella täkter av berg, sten, grus, sand m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husbehovstäkter skall kunna underställas tillståndsplikt enligt&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En täkt som kan befaras skada livsbetingelserna för någon växt-&lt;br&gt;eller djurart som är hotad eller sällsynt skall inte tillåtas. Vid&lt;br&gt;prövningen av täkttillstånd skall miljöskydds- och naturvårds-&lt;br&gt;aspektema samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den föreslagna regleringen som sådan i&lt;br&gt;förevarande kapitel tillstyrks i huvudsak av Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, länsstyrelser, kommuner och Lunds universitet. Även&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet intar en positiv&lt;br&gt;hållning till kapitlets regler. Naturvårdsverket anser att täktregler och&lt;br&gt;hänsynsregler för jordbruk passar bättre systematiskt med regler om&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Enligt verket kan också övriga bestämmelser i&lt;br&gt;det föreslagna 12 kap. flyttas till andra kapitel. Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, Boverket. Länsstyrelsen i Stockholm och Nordiska förbundet&lt;br&gt;för kulturlandskap anför delvis samma synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande täktverksamhet förordar Grus- och Makadamföreningen&lt;br&gt;generell tillståndsplikt för verksamhet över en viss omfattning, även för&lt;br&gt;befintlig icke-tillståndsprövad verksamhet. SGU föreslår obligatorisk&lt;br&gt;tillståndsskyldighet införs för större täkter och att husbehovstäkt&lt;br&gt;definieras som en täkt med ett uttag uppgående till högst 100 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; per år&lt;br&gt;och som behövs för att sköta och underhålla en brukningsenhet inom&lt;br&gt;jord- och skogsbruk. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att en&lt;br&gt;allmän aktsamhetsregel för hänsynstagande till biologisk mångfald kan&lt;br&gt;ersätta den föreslagna avvägningsregeln för täkter. Vägverket framhåller&lt;br&gt;att i samband med prövning av täkttillstånd bör också täktens läge i&lt;br&gt;förhållande till vägsystem, utfarter, boende längs vägen etc. prövas.&lt;br&gt;Enligt Uppsala kommun bör okontrollerad tippverksamhet regleras på&lt;br&gt;samma sätt som husbehovstäkter. Lantbrukarnas Riksförbund, liksom&lt;br&gt;Skogsägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna avstyrker den&lt;br&gt;föreslagna regleringen av husbehovstäkter och föreslår istället&lt;br&gt;anmälnings- och samrådsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § naturvårdslagen far täkt&lt;br&gt;av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter inte ske utan&lt;br&gt;länsstyrelsens tillstånd. Från kravet på tillstånd enligt naturvårdslagen&lt;br&gt;undantas täkt som prövas enligt vissa speciallagar, bl.a. vattenlagen, samt&lt;br&gt;täkt som sker för markinnehavarens husbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Täktverksamhet reglerades från början i syfte att skydda&lt;br&gt;landskapsbilden. I samband med lagändringar år 1974 betonades skyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för naturmiljön starkare. Mot bakgrund av lagändringar år 1982 (se prop.&lt;br&gt;1981/82:220 s. 12) är numera principen den att ju starkare naturvårds-&lt;br&gt;intresse som gäller för ett område, desto större måste behovet av&lt;br&gt;täktmaterialet vara för att tillstånd skall medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med naturvårdslagens tillståndsplikt för täktverksamhet krävs&lt;br&gt;enligt 5 § skötsellagen tillstånd till täkt av matjord för annat ändamål än&lt;br&gt;markinnehavarens husbehov. Syftet med skötsellagens tillståndsplikt är&lt;br&gt;att fa kontroll över att brukningsvärd mark inte tas ur produktion genom&lt;br&gt;matjordstäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1989 är även miljöskyddslagstiftningen tillämplig på&lt;br&gt;täktverksamhet. Genom miljöskyddsförordningen föreskrivs tillstånds-&lt;br&gt;plikt enligt miljöskyddslagen för större berg- och torvtäkter. Prövningen&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen rör främst störningar på omgivningen från&lt;br&gt;verksamheten i form av t.ex. damm eller buller. Enligt 3 §&lt;br&gt;naturvårdslagen skall hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen&lt;br&gt;tillämpas vid prövningen av täkttillstånd i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av det täktmaterial som en tillståndsprövning gäller har,&lt;br&gt;såsom nämnts, i allt större utsträckning fatt betydelse för prövningen.&lt;br&gt;Sedan år 1983 far länsstyrelsen enligt 18 § andra stycket naturvårdslagen&lt;br&gt;förelägga den som söker täkttillstånd att bl.a. lägga fram en utredning&lt;br&gt;som belyser behovet av täkten. I detta avseende speglar lagen i någon&lt;br&gt;mån en insikt om att täktmaterial förekommer i begränsad omfattning. 1&lt;br&gt;lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1996, har hushållningsaspekten kommit till ännu tydligare uttryck. Enligt&lt;br&gt;denna lag skall skatt betalas för brutet naturgrus om utvinningen av&lt;br&gt;naturgruset sker med stöd av tillstånd enligt bl.a. 18 § naturvårdslagen.&lt;br&gt;Med naturgrus avses i den nya lagen naturligt sorterade jordarter som till&lt;br&gt;övervägande del består av fraktionerna sand, grus, sten och block. I&lt;br&gt;motiven till lagen om den nya naturgrusskatten anges att skatten skall&lt;br&gt;verka för en bättre hushållning med naturgrus och påskynda övergången&lt;br&gt;från användande av naturgrus till alternativa material, t.ex. krossat berg&lt;br&gt;och i viss utsträckning grov morän (prop. 1995/96:87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare sagts omfattar tillståndsplikten för täkter inte täkt för&lt;br&gt;markinnehavarens husbehov, s.k. husbehovstäkter. Enligt motiven till&lt;br&gt;naturvårdslagen avses med husbehovstäkt i första hand den förbrukning&lt;br&gt;som behövs för att sköta en jordbruks- eller skogsfastighet (prop.&lt;br&gt;1964:148, s. 75). I rättspraxis har emellertid ansetts att reglerna om&lt;br&gt;husbehovstäkt omfattar alla slags fastigheter. Regeringsrätten har i en&lt;br&gt;dom slagit fast att denna vida tolkning är gällande rätt. I domen uttalas att&lt;br&gt;täkt för husbehov kan ske på varje slag av fastighet. Avgörande är om det&lt;br&gt;material som bryts används inom fastigheten för dess eget behov och inte&lt;br&gt;avyttras (RÅ 1993 ref. 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten för täkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder inte delade meningar om att tillståndsplikt skall gälla för&lt;br&gt;kommersiella täkter. Naturvårdslagens regler om täktverksamhet är i&lt;br&gt;huvudsak utformade så att de kan infogas i miljöbalken utan omfattande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar. Härigenom underkastas också täktverksamhet balkens Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;gemensamma regler för miljöstörande verksamhet och på så vis skärps&lt;br&gt;täktregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillståndsplikt för husbehovstäkter togs upp redan i&lt;br&gt;samband med lagändringar i naturvårdslagen år 1974 (prop. 1974:166 s&lt;br&gt;101) och har därefter återkommit flera gånger, t.ex. i 1991 års&lt;br&gt;miljöproposition (prop. 1990/91:90 s 402). Miljöskyddskommittén&lt;br&gt;föreslog en bestämmelse som skulle göra det möjligt för regeringen eller&lt;br&gt;en myndighet att utfärda föreskrifter om tillståndsplikt för&lt;br&gt;husbehovstäkter. I den återkallade propositionen med förslag till&lt;br&gt;miljöbalk utelämnades dock förslaget med uttalande att frågan om&lt;br&gt;tillståndsplikt för husbehovstäkter borde utredas vidare (prop.&lt;br&gt;1994/95:10 s. 197). Inför det förslag som regeringen lämnar nu, har&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen övervägt frågan på nytt med utgångspunkt från&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag och med kompletterande underlag från&lt;br&gt;Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Utredningens överväganden har&lt;br&gt;mynnat ut i ett förslag som i allt väsentligt överensstämmer med&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om skatt på naturgrus omfattar inte husbehovstäkter, men frågan&lt;br&gt;om beskattning av sådana täkter behandlades i lagstiftningsärendet (se&lt;br&gt;SOU 1995:67 s. 51ffochprop. 1995/96:87 s. 29f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i Miljöbalksutredningens bedömning att&lt;br&gt;anmälningsplikt inom ramen för bestämmelser om samråd, motsvarande&lt;br&gt;dem som nu finns i 20 § naturvårdslagen, inte är något ändamålsenligt&lt;br&gt;alternativ till tillståndsreglering i detta sammanhang. I likhet med de&lt;br&gt;bedömningar som gjorts på senare tid anser regeringen således att starka&lt;br&gt;skäl talar för att husbehovstäkter bör kunna underkastas prövningsplikt.&lt;br&gt;Sådana täkter kan vara omfattande och spoliera områden som är&lt;br&gt;värdefulla för naturvården. Dessutom finns risk för att sådana täkter&lt;br&gt;ibland orsakar större ingrepp i landskapet än tillståndspliktiga&lt;br&gt;kommersiella täkter. Sett ur samhällets synvinkel kan också&lt;br&gt;husbehovstäktema innebära dålig hushållning med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare otillfredsställande att olika regler gäller för täkter som&lt;br&gt;kan orsaka jämförbara skador. För prövningsmyndighetema kan det vara&lt;br&gt;svårt att motivera avslag till kommersiella täkter inom känsliga&lt;br&gt;naturområden när det samtidigt är fritt fram att öppna husbehovstäkter på&lt;br&gt;samma platser. Syftet med att tillståndsreglera husbehovstäkter är&lt;br&gt;detsamma som gäller för kommersiella täkter, bl.a. att kunna stoppa&lt;br&gt;täkter som befaras medföra skador på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillståndsplikt som diskuteras nu tar främst sikte på sådana ingrepp&lt;br&gt;som i mera betydande mån motverkar hushållningen med täktmaterial&lt;br&gt;eller kan medföra skada av betydelse på miljön.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Genom att&lt;br&gt;tillståndsplikten bestäms på detta sätt jämställs i lagstiftningen alla täkter&lt;br&gt;som medför stora och skadliga ingrepp i naturen oavsett om&lt;br&gt;täktmaterialet används på samma fastighet eller brukningsenhet, t.ex. när&lt;br&gt;skogsbolag bygger skogsbilvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tillståndsplikt för husbehovstäkter innebär således inte att&lt;br&gt;en obligatorisk tillståndsskyldighet införs. Istället utformas reglerna så&lt;br&gt;att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemyndigas att meddela föreskrifter om att täkt för markinnehavarens&lt;br&gt;husbehov inte far ske utan tillstånd. Med ett sådant bemyndigande kan&lt;br&gt;regeringen, eller efter delegation en myndighet, föreskriva om&lt;br&gt;tillståndsplikt för ett visst eller vissa områden av landet där skyddsbehov&lt;br&gt;finns, exempelvis där naturgruset börjar ta slut, eller för hela landet om&lt;br&gt;det behövs. Det är tänkbart att bemyndigandet i paragrafen ges sin&lt;br&gt;konkreta utformning efter förslag av eller genom länsstyrelserna&lt;br&gt;eftersom de kan antas ha den bästa kunskapen regionalt om risker och&lt;br&gt;olägenheter med täktverksamhet. Bemyndigandet bör t.ex. kunna&lt;br&gt;utnyttjas så flexibelt att det regionala behovet av reglering kan&lt;br&gt;tillgodoses genom att såväl täktstorlek, lokalisering eller ingående&lt;br&gt;materialslag skall kunna utgöra registreringsgrund. Självfallet kan och&lt;br&gt;skall också kommunernas kännedom om lokala förhållanden genom&lt;br&gt;planeringsverksamheten utnyttjas för att ge dessa regler effekt.&lt;br&gt;Regeringen vill påpeka att Miljöbalksutredningen avser att lämna förslag&lt;br&gt;till förordning om hur miljöbalkens bemyndiganden kan utnyttjas&lt;br&gt;konkret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten kan begränsas inte bara till de områden som bör ges&lt;br&gt;ett bättre skydd utan även till det material som bör skyddas vilket&lt;br&gt;vanligtvis torde vara naturgrus. Därmed kan man uppnå att material som&lt;br&gt;finns i rikligare mängd och vars brytning inte medför lika stora skador&lt;br&gt;används när exempelvis vägar skall byggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna blir tillämpliga även på täkt av matjord som nu&lt;br&gt;regleras i 5 § skötsellagen. Regeringen anser, i likhet utredningen, att det&lt;br&gt;inte finns några skäl att undanta matjordstäkter, särskilt som&lt;br&gt;tillståndsplikten för husbehovstäkter begränsas till att omfatta ingrepp&lt;br&gt;som åtminstone i någon mån ändrar naturmiljön negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den remisskritik som har framförts från jord- och skogs-&lt;br&gt;ägarhåll vill regeringen framhålla att det inte är tänkt att tillståndstvånget&lt;br&gt;skall omfatta husbehovstäkter som bedrivs inom ramen för ett hållbart&lt;br&gt;jord- eller skogsbruk såvida inte täktmaterialet eller området behöver&lt;br&gt;särskilt skydd. Frågan om innebörden av begreppet &amp;quot;pågående&lt;br&gt;markanvändning&amp;quot; med avseende på täktregleringen behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens regler om tillståndstid och villkor för täkttillstånd avses&lt;br&gt;självfallet bli tillämpliga också på tillstånd för husbehovstäkter i den mån&lt;br&gt;tillståndsplikt föreskrivs med stöd av bemyndigandet i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det i dag inte finns några regler om tillstånd för&lt;br&gt;husbehovstäkter måste regler därom förenas med övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser. Hur dessa skall utformas blir beroende av bl.a. hur&lt;br&gt;bemyndigandet att föreskriva om tillstånd utnyttjas, se avsnitt 4.37.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av täkttillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler i naturvårdslagen om tillståndsprövningen av&lt;br&gt;täkter framgår inte vilka slags överväganden som bör göras. Reglerna om&lt;br&gt;vad en täktansökan skall innehålla ger endast en svag ledning för dessa&lt;br&gt;överväganden. Prövningen bör ske mot bakgrund av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresseavvägning och en prövningsregel som ger uttryck för hur denna&lt;br&gt;avvägning skall göras bör införas i miljöbalken. Förhållandet att vissa&lt;br&gt;täktmaterial utgör en ytterst begränsad resurs motiverar att det även i&lt;br&gt;framtiden prövas om täkten fyller ett behov. Vidare bör en täkt som kan&lt;br&gt;befaras skada livsbetingelserna för någon växt- eller djurart som är hotad&lt;br&gt;eller sällsynt inte tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i denna del har i sak bemötts positivt men en del&lt;br&gt;remissinstanser har ställt sig undrande till hur den särskilda&lt;br&gt;hänsynsregeln för täktverksamhet förhåller sig till balkens allmänna&lt;br&gt;hänsynsregler i 2 kap. Här skall, till det som sägs i avsnitt 4.8, endast&lt;br&gt;betonas att något motsatsförhållande inte råder mellan hänsynsreglema.&lt;br&gt;Självfallet skall de krav som följer av hänsynsreglema tillsammans vara&lt;br&gt;uppfyllda för att verksamheten skall få bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis att utredningens förslag till en&lt;br&gt;särskild och tydlig tillåtlighetsregel för täktprövning bör införas i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har nämnts att länsstyrelsen enligt nuvarande regler skall&lt;br&gt;tillståndspröva vissa större täkter även enligt miljöskyddslagen. I&lt;br&gt;miljöbalken samordnas bl.a. naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Det&lt;br&gt;finns då inte längre något behov av dubbelprövning. Täktens samtliga&lt;br&gt;effekter på omgivningen skall alltså prövas vid ett tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.17.2 Regler för jordbruk och annan verksamhet i naturen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regler om samrådsskyldighet och tillstånd till&lt;br&gt;vilthägn skall infogas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda hänsynsregler, motsvarande de som finns i skötsellagen,&lt;br&gt;skall gälla för jordbruksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Skogsstyrelsen anser att samrådsregeln bör&lt;br&gt;utformas klarare i vissa avseenden. Även Skogsägarnas Riksförbund vill&lt;br&gt;att samrådsregeln förtydligas så att den inte avser normala&lt;br&gt;skogsbruksåtgärder. Karlstads kommun menar att s.k. samrådsområden&lt;br&gt;kan brytas ut och placeras bland övrigt områdesskydd. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden, Uppsala universitet efterlyser ett i lag förstärkt skydd&lt;br&gt;för impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas Riksförbund anser att&lt;br&gt;skötsellagen liksom skogsvårdslagen skall lämnas utanför balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län och i Värmlands län samt Västerås&lt;br&gt;stad anser att också kommun kan ges befogenhet att besluta om vilthägn.&lt;br&gt;Enligt länsstyrelsen i Kalmar län kunde vilthägn regleras genom ett&lt;br&gt;enklare samrådsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;380&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § naturvårdslagen föreskrivs samrådsskyldighet med länsstyrelsen&lt;br&gt;beträffande arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra&lt;br&gt;naturmiljön. Skyldigheten omfattar inte företag som är underkastade&lt;br&gt;tillståndsplikt enligt 18, 18 c och 19 §§ naturvårdslagen, dvs. täktverk-&lt;br&gt;samhet, markavvattning resp, företag som fordrar tillstånd enligt reglerna&lt;br&gt;om naturvårdsområde. Inte heller i fråga om företag till vilka tillstånd har&lt;br&gt;lämnats enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen föreligger samråds-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsparagrafen har successivt skärpts. Från att tidigare ha&lt;br&gt;innehållit endast en rekommendation om samråd (samråd &amp;quot;bör&amp;quot; ske)&lt;br&gt;beträffande arbetsföretag som kunde komma att väsentligt ändra&lt;br&gt;landskapsbilden infördes år 1975 en skyldighet att samråda. Som skäl för&lt;br&gt;att införa en samrådsskyldighet anfördes bl.a. att de gamla samråds-&lt;br&gt;bestämmelsema i praktiken tillämpats i relativt liten omfattning och att&lt;br&gt;det var påkallat med en skärpning (prop. 1974:166 s. 11 Of). Mot&lt;br&gt;bakgrund av det som nu har sagts kan regeringen inte godta Lagrådets&lt;br&gt;förslag att återgå till en rekommendation om samråd, dvs. att i paragrafen&lt;br&gt;skriva att samråd &amp;quot;bör&amp;quot; ske. Regeringen anser att det skulle strida mot det&lt;br&gt;miljöpolitiska syftet med lagreformen att i miljöbalken frångå kravet på&lt;br&gt;en skyldighet att anmäla verksamhet eller åtgärd av aktuellt slag för&lt;br&gt;samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsbestämmelsema skärptes ytterligare år 1991. Då infördes en&lt;br&gt;möjlighet för naturvårdsmyndigheten - länsstyrelsen eller kommunal&lt;br&gt;myndighet som förordnats enligt 43 § tredje stycket naturvårdslagen - att&lt;br&gt;förbjuda ett arbetsföretag om andra åtgärder inte är tillräckliga och det är&lt;br&gt;nödvändigt från naturvårdssynpunkt. Om ett sådant förbud medför att&lt;br&gt;pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av&lt;br&gt;fastigheten är fastighetsägaren enligt 26 § naturvårdslagen berättigad till&lt;br&gt;ersättning. Beslut om förbud enligt paragrafen är knappast ett vanligt&lt;br&gt;resultat av samrådsförfarandet. Bestämmelserna om samråd tjänar istället&lt;br&gt;normalt syftet att ge naturvårdsmyndigheten kännedom om miljöstörande&lt;br&gt;företag och möjlighet att genom allmänna råd eller förelägganden mildra&lt;br&gt;företagets inverkan på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skogsnäringens miljöansvar häromåret utökades genom ändringar i&lt;br&gt;skogsvårdslagstiftningen fogades samrådsskyldigheten efter mönster i&lt;br&gt;naturvårdslagen som en del till skogspolitiken. Numera anges i 43 a §&lt;br&gt;naturvårdslagen att regeringen får förordna att de befogenheter som&lt;br&gt;länsstyrelsen har enligt 20 § i stället skall utövas av skogsvårdsstyrelsen.&lt;br&gt;Av 23 a § naturvårdsförordningen (1976:484) framgår att samråd beträf-&lt;br&gt;fande vissa skogsarbetsföretag, t.ex. avverkning, skogsbilvägar och&lt;br&gt;skogsgödsling, skall ske med skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 23 § naturvårdsförordningen har även jordbrukets skötsellag&lt;br&gt;knutits till naturvårdslagens samrådsbestämmelse. Underrättelse till&lt;br&gt;länsstyrelsen om att jordbruksmark skall tas ur jordbruksproduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betraktas som en anmälan om samråd beträffande sådant arbetsföretag&lt;br&gt;för vilket marken tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att 20 § naturvårdslagen om&lt;br&gt;samrådsskyldighet beträffande miljöstörande verksamhet infogas i&lt;br&gt;miljöbalken. Utredningen har vidare föreslagit ett tillägg i samråds-&lt;br&gt;paragrafen. Tillägget innebär ett förbud mot att påbörja en samrådspliktig&lt;br&gt;verksamhet inom sex veckor efter det att anmälan har skett såvida inte&lt;br&gt;samrådsmyndigheten medger annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att samrådsbestämmelsema fyller en väsentlig&lt;br&gt;funktion som komplement till reglerna om tillståndsplikt. Bestämmelser&lt;br&gt;utformade i huvudsaklig överensstämmelse med dem som utredningen&lt;br&gt;har föreslagit skall således ingå i miljöbalken. Det betyder att det i&lt;br&gt;samrådsparagrafen också förs in en ny regel om att verksamhet som skall&lt;br&gt;anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan&lt;br&gt;har gjorts, om inte samrådsmyndigheten föreskriver något annat.&lt;br&gt;Lagrådet har anfört betänkligheter mot att den nya regeln skall gälla både&lt;br&gt;den allmänna samrådsskyldigheten enligt 12 kap. 6 § första stycket&lt;br&gt;miljöbalken och den samrådsskyldighet som följer av regeringens&lt;br&gt;föreskrifter för särskilda områden enligt andra stycket i samma paragraf.&lt;br&gt;Enligt balkens reglering är båda fallen, i motsats till vad som gäller enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen, straffsanktionerade. Lagrådet har förordat att den nya&lt;br&gt;regeln i samrådsparagrafen utformas på ett sådant sätt att man behåller&lt;br&gt;den nuvarande ordningen och således begränsar straffsanktionen till de&lt;br&gt;fall då särskilda föreskrifter om anmälningsskyldighet har meddelats.&lt;br&gt;Regeringen konstaterar att förslaget till den nya regeln i samråds-&lt;br&gt;paragrafen mottagits i stort sett positivt under remissbehandlingen av&lt;br&gt;Miljöbalksutredningens förslag. De miljömässiga vinsterna skulle&lt;br&gt;sannolikt minska betydligt med en regel utformad enligt Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Regeringen föreslår därför att den nya regeln skall vara utformad&lt;br&gt;i enlighet med lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av en del remissynpunkter skall också följande sägas.&lt;br&gt;De verksamheter och åtgärder som omfattas av samrådsparagrafen har&lt;br&gt;normalt en mera begränsad omfattning och effekt än sådan verksamhet&lt;br&gt;som omfattas av den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 §. Begreppen verksamhet&lt;br&gt;och åtgärd i miljöbalkens samrådsparagraf innefattar huvudsakligen det&lt;br&gt;som i naturvårdslagens motsvarande paragraf kallas arbetsföretag.&lt;br&gt;Verkningarna av sådan verksamhet eller åtgärd är visserligen i&lt;br&gt;huvudfallet begränsade lokalt men just där så pass ingripande att&lt;br&gt;naturmiljön kan komma att ändras i strid med de mål som ställs upp i&lt;br&gt;balken. Samrådsreglema skall således fungera som ett förebyggande och&lt;br&gt;lättillgängligt medel för samrådsmyndigheten att kontrollera, styra och&lt;br&gt;eventuellt hindra miljöstörande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller samrådsparagrafens placering i balken kan naturligtvis&lt;br&gt;övervägas om den, såsom Lagrådet föreslagit, skall tas in sist i 7 kap.&lt;br&gt;Detta kapitel innehåller dock huvudsakligen bestämmelser om&lt;br&gt;områdesskydd. Samrådsparagrafens bestämmelser har mera avseende på&lt;br&gt;olika slag av verksamheter i naturen. Paragrafen kan därför enligt&lt;br&gt;regeringens mening lämpligen ingå i 12 kap. som i övrigt innehåller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;382&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om olika former av verksamheter och åtgärder, t.ex. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;täktverksamhet och jordbruksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skötsellagen ersatte 1969 års jordhävdslag var huvudsyftet att&lt;br&gt;brukningen av jordbruksmark skulle hålla viss minimistandard. För att&lt;br&gt;motverka att brukningsvärd mark togs ur jordbruksproduktion innehöll&lt;br&gt;lagen, med vissa undantag, tillståndstvång för nedläggning av jordbruk&lt;br&gt;och för täkt av matjord på sådan mark. Sedan år 1990 räcker det med en&lt;br&gt;anmälan till länsstyrelsen innan jordbruksmark tas ur drift (4 §). Av&lt;br&gt;föregående avsnitt framgår att tillståndsplikten for matjordtäkt för annat&lt;br&gt;ändamål än markinnehavarens husbehov kvarstår (5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av större miljörättsligt intresse är 6 a och 6 b §§ skötsellagen. I 6 a §&lt;br&gt;föreskrivs att hänsyn skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens&lt;br&gt;intressen vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i&lt;br&gt;jordbruket. I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om den hänsyn som sålunda skall tas. Enligt 6 b § får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som&lt;br&gt;skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt om begränsningar av&lt;br&gt;antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen och&lt;br&gt;växtodlingen. Regeringen har med stöd av skötsellagen bemyndigat&lt;br&gt;Statens jordbruksverk att meddela föreskrifter om miljöhänsyn i&lt;br&gt;jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har pekat på jord- och skogsbrukets stora&lt;br&gt;inverkan på miljön. Hur dessa näringar bedrivs påverkar i hög grad bl.a.&lt;br&gt;den biologiska mångfalden, kväveläckage och naturmiljöns utseende.&lt;br&gt;Regeringens övervägande beträffande omfattningen av miljöbalken har&lt;br&gt;redovisats tidigare. Därav framgår att mycket talar för att lagar om&lt;br&gt;skötseln av de areella näringarna bör tas in i miljöbalken och att&lt;br&gt;regeringen slutligen gjort bedömningen att nu smälta in skötsellagens&lt;br&gt;regler i miljöbalken. I den lagen finns, enligt vad som har redovisats&lt;br&gt;nyss, centrala bestämmelser med huvudsaklig inriktning på miljö- och&lt;br&gt;naturskyddet och ett fatal materiella bestämmelserna som är specifikt&lt;br&gt;inriktade på näringen. Skötsellagens bestämmelser om anmälningsplikt&lt;br&gt;när jordbruksmark tas ur drift har nära samband med samrådsregeln&lt;br&gt;varför också dessa kan anses falla inom grunderna för miljöbalken. Som&lt;br&gt;nyss har utvecklats ersätter balkens allmänna täktbestämmelser&lt;br&gt;skötsellagens regler om täkt av matjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till balkens täktregler och hänsynsregler för jordbruket&lt;br&gt;införs bestämmelser som motsvarar naturvårdslagens reglering av den&lt;br&gt;speciella åtgärden vilthägnad. Enligt 24 a § naturvårdslagen råder&lt;br&gt;tillståndstvång för uppförande av vilthägn. Reglerna har sin grund i&lt;br&gt;behovet av skydd för friluftslivet och för naturmiljön. Genom att regler&lt;br&gt;om vilthägn otvivelaktigt rör verksamhet i naturen och har visst samband&lt;br&gt;med jordbruksverksamhet och den allmänna samrådsbestämmelsen är de&lt;br&gt;inte främmande i detta sammanhang. Bestämmelser som har karaktären&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av omprövningsregler beträffande vilthägn bör dock i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag placeras i anslutning till huvudreglerna om&lt;br&gt;omprövning i 24 kap. miljöbalken. Vissa remissinstansers förslag att&lt;br&gt;kommun skall ges befogenhet att besluta om vilthägn är enligt&lt;br&gt;regeringens mening rimligt och bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.18 Genteknik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gentekniken har revolutionerat den&lt;br&gt;naturvetenskapliga och medicinska grundforskningen och har lett till&lt;br&gt;ett betydande antal tillämpningar inom det biomedicinska området.&lt;br&gt;Den utgör även ett redskap för att minska skador på miljön. Också&lt;br&gt;livsmedelsförsörjningen skulle kunna förbättras med gentekniken.&lt;br&gt;Samtidigt kan det inte uteslutas att den innebär risker. Fel utnyttjad&lt;br&gt;kan den utgöra ett hot mot människors hälsa och miljön. Gentekniken&lt;br&gt;reser dessutom grundläggande etiska frågor om människans rätt att&lt;br&gt;påverka andra organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Gentekniken har utvecklats&lt;br&gt;snabbt under de senaste årtiondena och har skapat möjligheter till nya&lt;br&gt;lösningar inom en rad olika områden, bl.a. hälsovården, miljövården och&lt;br&gt;jordbruket. Den har fatt stor betydelse vid framtagandet av mediciner och&lt;br&gt;kan även få det för nedbrytning av miljögifter samt för framtagandet av&lt;br&gt;förädlade växter i jordbruket. Samtidigt reser gentekniken grundläggande&lt;br&gt;etiska frågor om människans rätt att påverka djur och natur. Dessutom&lt;br&gt;aktualiseras frågan om vilka risker som framställningen och använd-&lt;br&gt;ningen av genetiskt modifierade organismer kan föra med sig och om&lt;br&gt;dessa risker är godtagbara. Människan har visserligen sedan mycket lång&lt;br&gt;tid ändrat egenskaper hos djur och växter både genom successiv&lt;br&gt;anpassning till människans användning och genom traditionell förädling&lt;br&gt;och avel. Dessa processer har genom årtusenden lett till betydande&lt;br&gt;förändringar i kulturväxternas och husdjurens arvsmassa. Oftast är&lt;br&gt;detaljerna i dessa förändringar okända. Gentekniken innebär emellertid&lt;br&gt;att det nu finns möjlighet att med bättre precision tillföra djur och växter&lt;br&gt;helt nya egenskaper bl.a. genom att föra över artfrämmande gener. Det&lt;br&gt;går t.ex. att flytta gener mellan helt obesläktade organismer och till och&lt;br&gt;med mellan djur och växter. Det är svårt att förutse vad denna utveckling&lt;br&gt;kan leda till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gentekniken och dess risker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bioteknik brukar beskrivas som användande eller utvecklande av&lt;br&gt;tekniker som använder organismer eller delar av organismer för att&lt;br&gt;producera eller förbättra varor eller tjänster. Organismer är biologiska&lt;br&gt;enheter som kan föröka sig eller föra över genetiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genteknik är ett metodområde inom biotekniken. Bioteknik definieras, Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;enligt rekommendationer inom European Federation for Biotechnology,&lt;br&gt;som en syntes av biokemi, mikrobiologi och processteknologi i syfte att&lt;br&gt;tekniskt utnyttja egenskaper hos mikroorganismer, cell- och&lt;br&gt;vävnadskulturer och cellbeståndsdelar. Med hjälp av gentekniken kan&lt;br&gt;t.ex. vetenskapen och näringslivet bedriva ett systematiskt&lt;br&gt;förädlingsarbete på molekylär nivå och föra över enskilda gener som&lt;br&gt;förmedlar vissa egenskaper. På så vis kan organismer utrustas med nya&lt;br&gt;egenskaper som inte förekommer normalt i naturen. Egenskaperna kan&lt;br&gt;hämtas även från andra organismer än den egna arten. En utförligare&lt;br&gt;redogörelse för gentekniken lämnas i regeringens proposition Lag om&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer (prop. 1993/94:198) och i Genteknik-&lt;br&gt;beredningens betänkande Genteknik - en utmaning (SOU 1992:82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De eventuella riskerna med gentekniken är förknippade med den&lt;br&gt;ursprungliga organismen, med resultatet av förändringen och med den&lt;br&gt;förändrade organismens interaktion med miljön. Mot bakgrund av den&lt;br&gt;långa rad av exempel på negativa ekologiska effekter av utsättningar av&lt;br&gt;naturliga organismer utanför deras naturliga utbredningsområde är det en&lt;br&gt;allmän uppfattning att stor försiktighet likväl är påkallad vid utsättning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer. Hittillsvarande utsättningar i miljön&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer har dock inte lett till några kända&lt;br&gt;negativa miljökonsekvenser. Det bör dock framhållas att huvuddelen av&lt;br&gt;de hittills gjorda utsättningarna har rört lantbruksgrödor utan egentlig&lt;br&gt;förmåga att överleva utanför åkermarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i en organism föra in en i laboratorium skapad DNA-sekvens eller&lt;br&gt;en främmande gen från en obesläktad organism kan från evolutionär och&lt;br&gt;ekologisk synpunkt innebära något principiellt nytt. Vetenskapen vet&lt;br&gt;ännu inte säkert hur överlevnadsförmågan påverkas av genförändringen.&lt;br&gt;Det är inte heller klarlagt vilka konsekvenser som kan uppstå om ett&lt;br&gt;genutbyte skulle ske mellan en genetiskt modifierad organism och en&lt;br&gt;organism som förekommer i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom en risk att gentekniken, liksom all utveckling av&lt;br&gt;moderna sorter, leder till en utarmning av den biologiska mångfalden.&lt;br&gt;Sedan länge pågår en process där traditionella sorter slås ut av modernare&lt;br&gt;material som ger en bättre avkastning. Enligt konventionen om biologisk&lt;br&gt;mångfald som antogs i Rio år 1992 skall användningen av biotekniken&lt;br&gt;ske på ett ansvarsfullt sätt. Konventionen ställer också krav på reglering,&lt;br&gt;hantering och kontroll av de risker som är förenade med användningen&lt;br&gt;och frisläppandet av genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv avseende genetiskt modifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de potentiella risker för hälsa och miljö som&lt;br&gt;hanteringen av genetiskt modifierade organismer kan innebära har EU:s&lt;br&gt;råd antagit två direktiv på området. Det ena avser innesluten användning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade mikroorganismer och det andra avser avsiktlig&lt;br&gt;utsättning av alla genetiskt modifierade organismer. Direktivet om&lt;br&gt;innesluten användning är av minimikaraktär, vilket innebär att strängare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler kan föreskrivas i de olika medlemsländerna, medan direktivet om&lt;br&gt;avsiktlig utsättning är ett harmoniseringsdirektiv, vilket innebär att&lt;br&gt;nationella regler inte får gå längre i kraven än direktivet om det skulle&lt;br&gt;störa den gemensamma marknadens funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår för närvarande en revideringsprocess inom EU rörande de&lt;br&gt;båda direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten&lt;br&gt;användning av genetiskt modifierade mikroorganismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med innesluten användning avses i direktivet en verksamhet där&lt;br&gt;mikroorganismer modifieras genetiskt eller där sådana genetiskt&lt;br&gt;modifierade mikroorganismer odlas, förvaras, används, transporteras,&lt;br&gt;destrueras eller bortskaffas och där fysiska hinder eller en kombination&lt;br&gt;av fysiska, kemiska eller biologiska hinder används för att begränsa&lt;br&gt;dessa mikroorganismers kontakt med allmänheten och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en genetiskt modifierad mikroorganism avses en mikroorganism&lt;br&gt;vars genetiska material har förändrats på ett sätt som inte inträffar&lt;br&gt;naturligt vid parning och/eller naturlig rekombination. Begreppet&lt;br&gt;rekombination betyder inom gentekniken, enligt Nationalencyklopedin,&lt;br&gt;omgruppering av arvsmassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inledningen till direktivet om innesluten användning anges de syften&lt;br&gt;som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs att enligt Romfördraget skall gemenskapens åtgärder i&lt;br&gt;miljöfrågor grundas på principen om förebyggande verksamhet och ha&lt;br&gt;som mål att bevara, skydda och förbättra miljön och att skydda&lt;br&gt;människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs också att en innesluten användning av genetiskt modifierade&lt;br&gt;mikroorganismer bör ske på ett sådant sätt att deras möjliga negativa&lt;br&gt;konsekvenser för människors hälsa och miljön begränsas och att&lt;br&gt;vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt olycksförebyggande åtgärder och&lt;br&gt;av-fallskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges det vara nödvändigt att det vidtas gemensamma åtgärder&lt;br&gt;för att utvärdera och reducera de potentiella risker som uppstår i all&lt;br&gt;verksamhet som innefattar innesluten användning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade mikroorganismer, och att fastställa lämpliga villkor för&lt;br&gt;användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en generell regel för innesluten användning gäller att alla&lt;br&gt;lämpliga åtgärder skall vidtas för att undvika negativa effekter på&lt;br&gt;människors hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna avgöra vad som är lämpliga åtgärder i det enskilda fallet&lt;br&gt;skall användaren göra en förhandsbedömning av riskerna.&lt;br&gt;Verksamheterna delas in i två typer. Den ena, A-verksamhet, avser&lt;br&gt;undervisning, forskning och utveckling eller icke-industriell eller icke-&lt;br&gt;kommersiell verksamhet av liten omfattning. Den andra, B-verksamhet,&lt;br&gt;avser övrig verksamhet. Dessutom delas de genetiskt modifierade&lt;br&gt;mikroorganismerna in i två grupper varav den ena, I, omfattar genetiskt&lt;br&gt;modifierade mikroorganismer med låg risk för skador på människors&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsa och miljön och den andra, II, omfattar övriga genetiskt modifierade Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;mikroorganismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på klassificeringen gäller olika bestämmelser. Det rör sig om&lt;br&gt;skyldighet att föra protokoll, anmälningsskyldighet och tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är, som tidigare har nämnts, under omarbetning inom EU&lt;br&gt;och rådets beslut förväntas inom kort. Revideringen syftar till att förenkla&lt;br&gt;de administrativa prövningsrutinema med bibehållen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer i miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om avsiktlig utsättning är tillämpligt på alla typer av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer, alltså även djur och växter och inte bara&lt;br&gt;mikroorganismer. I direktivet anges dock att det inte bör omfatta&lt;br&gt;organismer som har erhållits med vissa metoder för genetiska&lt;br&gt;förändringar vilka på vedertaget sätt har använts i ett antal tillämpningar&lt;br&gt;och vilka under en längre tid inte har visat sig medföra säkerhetsproblem.&lt;br&gt;Att en organism är genetiskt förändrad betyder även här att det genetiska&lt;br&gt;materialet har förändrats på ett sådant sätt som inte förekommer naturligt&lt;br&gt;genom parning eller naturlig rekombination. Begreppet rekombination&lt;br&gt;betyder inom gentekniken, enligt Nationalencyklopedin, omgruppering&lt;br&gt;av arvsmassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avsiktlig utsättning avses varje form av avsiktligt införande av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer eller en kombination av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inledningen till detta direktiv anges att olikheterna mellan de regler&lt;br&gt;som medlemsstaterna för närvarande tillämpar eller förbereder och som&lt;br&gt;avser utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön kan skapa&lt;br&gt;ojämlika konkurrensvillkor eller handelshinder för produkter som&lt;br&gt;innehåller organismer och därmed påverka den gemensamma&lt;br&gt;marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs vidare att det därför är nödvändigt att harmonisera&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning på detta område. Åtgärder för att närma&lt;br&gt;medlemsstaternas bestämmelser till varandra i syfte att upprätta en&lt;br&gt;fungerande inre marknad bör i den utsträckning åtgärderna avser skyddet&lt;br&gt;för människors hälsa och säkerhet samt miljö- och konsumentintressen&lt;br&gt;utformas så att en hög skyddsnivå upprätthålls inom hela gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktivets inledningsbestämmelser framgår att miljöriskerna skall&lt;br&gt;bedömas i varje enskilt fall innan utsättning sker. Utsättningen bör ske&lt;br&gt;steg för steg, varvid inneslutningen minskar och utsättningens omfattning&lt;br&gt;ökar undan för undan. En utvärdering skall ske av varje steg och visa att&lt;br&gt;nästa steg är försvarbart. Innan en produkt som innehåller eller består av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden skall den gå&lt;br&gt;igenom fältförsök inom ramen för forskning och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets artiklar är uppdelade i fyra avsnitt. Del A innehåller&lt;br&gt;allmänna bestämmelser, del B handlar om avsiktlig utsättning för&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingsändamål och för varje annat ändamål än att&lt;br&gt;släppa ut på marknaden, del C innehåller regler om att släppa ut på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknaden och del D innehåller sekretessbestämmelser och vissa Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förfaranderegler för kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhet enligt del B och C krävs tillstånd. Ett förenklat&lt;br&gt;förfarande kan komma ifråga beträffande verksamheter enligt del B om&lt;br&gt;tillräckliga erfarenheter om utsättningen av sådana genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer redan har vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhet enligt C krävs att samtliga medlemsstater i EU far&lt;br&gt;möjlighet att invända mot att produkten släpps ut på marknaden. Reser&lt;br&gt;någon sådan invändning skall kommissionen fatta beslut sedan&lt;br&gt;medlemsstaterna röstat enligt förfarandet i direktivets artikel 21.1 vissa&lt;br&gt;fall skall kommissionen hänskjuta frågan till Rådet för avgörande. En&lt;br&gt;medlemsstat kan också tillfälligt begränsa eller förbjuda användningen av&lt;br&gt;en produkt. Även dessa frågor lämnas över till kommissionen för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU pågår ett arbete med att revidera direktivet. Ett förslag till&lt;br&gt;ändring av direktivet har nyligen beslutats av Kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gentekniklagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1994:900) om genetiskt modifierade produkter&lt;br&gt;införlivades de två EG-direktiven om genteknik (prop. 1993/94:198, bet.&lt;br&gt;1993/94: JoU29, rskr. 1993/94:391). Bestämmelserna i gentekniklagen&lt;br&gt;om utredningar om bedömning av skador och tillstånd för avsiktlig&lt;br&gt;utsättning och utsläppande på marknaden trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1995. 1 övrigt trädde lagen i kraft redan den 1 juli 1994. Dessförinnan&lt;br&gt;reglerades användningen av genetiskt modifierade organismer och andra&lt;br&gt;organismer, liksom produkter som innehåller eller består av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer, i olika lagar beroende på tillämpningsområde.&lt;br&gt;Dessa lagar gäller numera vid sidan om gentekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om genetiskt modifierade organismer innehåller grundläggande&lt;br&gt;och övergripande bestämmelser om bl.a. tillståndskrav och tillsyn. Mer&lt;br&gt;detaljerade bestämmelser ges i förordningen (1994:901) om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer och myndighetsföreskrifter. Skälen till att&lt;br&gt;regeringen valde denna lösning var enligt propositionen huvudsakligen&lt;br&gt;dels att en övergripande lagstiftning ger lagtekniska och systematiska&lt;br&gt;fördelar med avseende på genomförandet av gällande EG-direktiv, dels&lt;br&gt;att det med en övergripande lagstiftning är lättare att bilda sig en&lt;br&gt;uppfattning om vilka regler som gäller för gentekniken och att få en&lt;br&gt;enhetlig praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fackmyndigheterna fick dock behålla ansvaret för kontrollen av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer. Ansvaret för prövning av&lt;br&gt;tillståndsansökningar och anmälningar och tillsyn ligger för närvarande&lt;br&gt;enligt genteknikförordningen på sju olika myndigheter. Dessa är&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Skogsstyrelsen, Läkemedelsverket och Statens&lt;br&gt;livsmedelsverk. Naturvårdsverket har dessutom en samordnande&lt;br&gt;funktion. Trots fackmyndigheternas ansvar kan regeringen förbehålla sig&lt;br&gt;avgörandet om en invändning mot ansökan skall göras när det gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;388&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan om tillstånd till utsläppande på marknaden av produkter som Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer som görs i ett&lt;br&gt;annat EU-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd. Gentekniknämnden, inrättades och kom att ersätta&lt;br&gt;Delegationen för hybrid-DNA-frågor. Nämnden har till uppgift att följa&lt;br&gt;utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd&lt;br&gt;om användning av gentekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gentekniklagen finns ett allmänt tillståndskrav för avsiktlig utsättning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer och för utsläppande på marknaden&lt;br&gt;av produkter som innehåller eller består av sådana organismer.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har&lt;br&gt;bemyndigats att meddela föreskrifter om tillståndskrav för innesluten&lt;br&gt;användning av genetiskt modifierade organismer. Regeringen har&lt;br&gt;meddelat sådana föreskrifter, men inte bemyndigat någon myndighet att&lt;br&gt;meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterade i propositionen att det bland allmänheten&lt;br&gt;finns en oro för att nya och uppenbart oetiska användningar av&lt;br&gt;gentekniken inte skall uppmärksammas i tid. Regeringen fann det&lt;br&gt;betydelsefullt att regelsystemet utformades så att etiska bedömningar&lt;br&gt;ingår som ett naturligt moment i den fortlöpande kontrollen av den&lt;br&gt;gentekniska verksamheten och föreslog att lagen om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer skulle innehålla bl.a. en regel om att en etisk&lt;br&gt;bedömning skall ske vid tillståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gentekniklagen innebär således att tillstånd till avsiktlig utsättning av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer och utsläppande på marknaden av&lt;br&gt;produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer får meddelas endast om verksamheten är etiskt försvarbar.&lt;br&gt;Att etiska hänsyn skall tas även vid innesluten användning följer av&lt;br&gt;lagens allmänna aktsamhetsregel. Den etiska bedömningen skall utgöra&lt;br&gt;en viktig del av den fortlöpande kontrollen av den gentekniska&lt;br&gt;verksamheten i stort. Hänsyn skall tas till konsument- och djurskydds-&lt;br&gt;intressen liksom hälso- och miljöaspekter. Utgångspunkterna vid den&lt;br&gt;etiska kontrollen är således också till stor del av miljökaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell utblick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen växer nu snabbt inom genteknikområdet. Det har gjorts&lt;br&gt;många avsiktliga utsättningar. De marknadsgodkända produkterna är&lt;br&gt;däremot få. Innesluten användning av genetiskt modifierade organismer&lt;br&gt;leder inte heller alltid till en produkt som släpps på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kanske mest omfattande användningen av genteknik hittills är som&lt;br&gt;hjälpmedel inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning. Genteknik&lt;br&gt;har använts för läkemedelsframställning i cirka 15 år. I Sverige finns&lt;br&gt;knappt 30 inregistrerade preparat. Flera nya preparat håller på att tas&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver läkemedelstillverkning har gentekniken sannolikt kommit&lt;br&gt;längst inom växtförädling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom genteknikområdet är USA det ledande landet. Detta gäller på Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;växtsidan såväl som inom det biomedicinska området. Andra länder med&lt;br&gt;betydande verksamhet inom växtområdet är Canada och Kina. Fram&lt;br&gt;t.o.m. 1996 hade, globalt sett, cirka 5 000 fältförsök med genetiskt&lt;br&gt;modifierade växter avslutats eller påbörjats. USA hade fram t.o.m.&lt;br&gt;oktober 1997 godkänt 27 ansökningar om utsättning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade växter för kommersiell odling. Japan hade vid samma&lt;br&gt;tidpunkt godkänt 13 ansökningar och i Sydamerika hade Argentina&lt;br&gt;godkänt en herbicidtolerant sojaböna för kommersiell odling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har skett många avsiktliga utsättningar inom EU och även inom&lt;br&gt;Sverige. Någon produkt har ännu inte marknadsförts i Sverige, men kan&lt;br&gt;snart förväntas på den svenska marknaden, nämligen inledningsvis raps&lt;br&gt;för utsädesproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har haft en generellt strikt inställning till&lt;br&gt;marknadsgodkännande av produkter bestående av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer och ställt höga krav på att producenten skall kunna visa att&lt;br&gt;det inte föreligger några risker för människors hälsa och miljön. Några&lt;br&gt;produkter har godkänts för utsläpp på EU:s marknad enligt direktiv&lt;br&gt;90/220 EEG. Det gäller genetiskt modifierade grödor (majs, raps,&lt;br&gt;rosésallad, sojaböna och tobak) och två vacciner. Sverige har röstat emot&lt;br&gt;marknadsgodkännandet av flera av dessa produkter på grund av att de&lt;br&gt;långsiktiga miljöeffekterna av herbicidresistens (soya, raps) och&lt;br&gt;insektsresistens (majs) inte varit klargjorda i tillräcklig omfattning. 1&lt;br&gt;fråga om den marknadsgodkända rosésalladen anmälde Sverige inga&lt;br&gt;invändningar eftersom det inte bedömdes att odling skulle utgöra någon&lt;br&gt;risk för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De till konventionen för biologisk mångfald anslutna länderna har i&lt;br&gt;november 1995 beslutat att arbeta fram ett särskilt protokoll för säker&lt;br&gt;hantering av genetiskt modifierade organismer. Förhandlingarna om&lt;br&gt;protokollet skall vara avslutade år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.1 Gentekniklagens bestämmelser arbetas in i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer skall inarbetas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Kristianstads&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet tillstyrker förslaget. Universitetet anser att det är en&lt;br&gt;klar förbättring att reglerna förs in i miljöbalken, men uttrycker viss&lt;br&gt;osäkerhet vad gäller reglernas förenlighet med EU-direktivet om&lt;br&gt;avsiktlig utsättning. Lund universitet anser att det är tveksamt om&lt;br&gt;reglerna hör hemma i miljöbalken men anser att det saknas anledning att&lt;br&gt;direkt avstyrka förslaget. Sveriges Lantbruksuniversitet motsätter sig att&lt;br&gt;gentekniklagen arbetas in i balken och anser att gentekniken bör beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en av flera tekniker som utnyttjas för genetisk modifiering och&lt;br&gt;därför inte bör regleras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Inledningsvis kan slås fast att lagen&lt;br&gt;(1994:900) om genetiskt modifierade organismer inte reglerar&lt;br&gt;genteknikens användning på människor. Den reglerar inte heller t.ex.&lt;br&gt;skadeståndsansvar vid användningen av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer eller immaterialrättsliga frågor. Gentekniklagen innehåller&lt;br&gt;inte några föreskrifter av rent civilrättslig karaktär som i sig skulle kunna&lt;br&gt;försvåra att den arbetas in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Lantbruksuniversitetets invändning kan konstateras att&lt;br&gt;riksdagen redan genom att anta gentekniklagen har tagit ställning till&lt;br&gt;frågan om att gentekniken skall regleras särskilt och således särskiljas&lt;br&gt;från övriga tekniker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens första uttryckliga syfte är att skydda människors och djurs&lt;br&gt;hälsa och miljön. Skälet är de ekologiska risker som är förknippade med&lt;br&gt;gentekniken. Kvalificerade ekologiska bedömningar är nödvändiga för&lt;br&gt;att avgöra riskerna för hälsan och miljön med användning och utsättning&lt;br&gt;av genetiskt modifierade organismer samt med att produkter som&lt;br&gt;innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.&lt;br&gt;Enligt gentekniklagen skall försiktighetsprincipen tillämpas. Hänsyn&lt;br&gt;skall tas redan till risken för skador på miljön. All verksamhet skall&lt;br&gt;föregås av en utredning som kan läggas till grund för en tillfredsställande&lt;br&gt;bedömning av vilka hälso- och miljöskador som organismerna kan&lt;br&gt;förorsaka. Vidare skall enligt det allmänna aktsamhetskravet alltid de&lt;br&gt;åtgärder vidtas och den försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att&lt;br&gt;undvika negativa effekter på människors och djurs hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra uttryckliga syftet i gentekniklagen är att säkerställa att etiska&lt;br&gt;hänsyn tas. Detta motiveras av att det nu är svårt att förutse vad den&lt;br&gt;gentekniska utvecklingen, som medför en möjlighet för människan att&lt;br&gt;ändra på naturen, kan leda till. Det bör ankomma på staten att se till att&lt;br&gt;verksamhetsutövaren tar etiska hänsyn i denna verksamhet och att endast&lt;br&gt;etiskt försvarbar verksamhet tillåts. I propositionen om gentekniklagen&lt;br&gt;uttalade dåvarande regeringen, i linje med vad som anfördes i prop.&lt;br&gt;1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald, att naturen har ett&lt;br&gt;skyddsvärde. Regeringen utvecklade detta och anförde att människan har&lt;br&gt;rätt att förändra och bruka naturen, men samtidigt är det hennes ansvar&lt;br&gt;att förhindra allvarliga rubbningar i de ekologiska systemen. Människans&lt;br&gt;rätt är kopplad till ett moraliskt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens mål enligt 1 kap. 1 § är att skydda människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. I sistnämnda uttryck inbegrips även djurpopulationers - men inte&lt;br&gt;enskilda djurs - hälsa. Det är i den betydelsen begreppet djurs hälsa&lt;br&gt;används i gentekniklagen. En etisk dimension är särskilt uttryckt i&lt;br&gt;paragrafen genom att det anges att naturens skyddsvärde och människans&lt;br&gt;förvaltaransvar skall beaktas. Gentekniklagens båda syften ryms således&lt;br&gt;väl inom miljöbalkens mål och motiverar att bestämmelserna inlemmas i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Lagrådet anser att hälso- och miljöskyddssyftet i genteknik-&lt;br&gt;lagen i och för sig kan tala för att bestämmelserna inarbetas i miljöbalken&lt;br&gt;och att syftet att säkerställa att etiska hänsyn tas kan sägas vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;implicerat i grundsatsen om naturens skyddsvärde och människans Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förvaltaransvar. Lagrådet har emellertid framhållit att det skulle kunna fa&lt;br&gt;oönskade konsekvenser när det gäller tillämpningen av andra delar av&lt;br&gt;balken om de etiska aspekterna lyfts fram genom särregler i ett kapitel&lt;br&gt;om genteknik. Att det enligt förslaget skall tas &amp;quot;särskilda&amp;quot; etiska hänsyn&lt;br&gt;undanröjer enligt Lagrådet knappast problemet, särskilt som - förståeligt&lt;br&gt;nog - någon bestämning inte görs i lagtexten av vad dessa hänsyn&lt;br&gt;innebär och motiven inte ger särdeles klara besked därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är för sin del inte beredd att instämma i Lagrådets&lt;br&gt;bedömning. Även om frågor som rör skyddet för människors hälsa och&lt;br&gt;miljön inrymmer etiska aspekter, gör sig de etiska frågorna särskilt&lt;br&gt;påminda vid genteknisk verksamhet. Många hyser farhågor för de&lt;br&gt;negativa konsekvenserna som forskningen och utvecklingen i övrigt&lt;br&gt;inom gentekniken kan föra med sig. Med gentekniken finns nu&lt;br&gt;möjligheten att snabbt och med stor precision tillföra växter och djur&lt;br&gt;artfrämmande gener. Detta reser naturligtvis grundläggande etiska frågor&lt;br&gt;om människans rätt att förändra naturen. Med hänsyn till detta anser&lt;br&gt;regeringen det berättigat att i ett kapitel om genteknik särskilt betona den&lt;br&gt;etiska hänsynen, även om sådana aspekter också annars är förenade med&lt;br&gt;skyddet för människors hälsa och miljön. En sådan reglering torde enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning inte medföra några större problem när det gäller&lt;br&gt;tillämpningen av balkens övriga bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det sagda har Lagrådet pekat på att de bestämmelser i&lt;br&gt;genteknikkapitlet som speglar syftet att säkerställa att etiska hänsyn tas&lt;br&gt;har utformats så att de kan uppfattas ge ökad tonvikt åt etikaspektema&lt;br&gt;jämfört med vad som gäller för närvarande. Lagrådet framhåller särskilt&lt;br&gt;att det föreslagna uttrycket &amp;quot;särskilda etiska hänsyn&amp;quot; kan ge en sådan&lt;br&gt;föreställning, liksom det förhållandet att bestämmelserna, i motsats till&lt;br&gt;dem i gentekniklagen, upptas i särskilda paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill med anledning härav poängtera att någon sådan&lt;br&gt;ändring inte är åsyftad. Syftet är endast, som nyss har sagts, att betona&lt;br&gt;den etiska aspekten när det gäller gentekniken. Uttrycket &amp;quot;särskilda&amp;quot;&lt;br&gt;framför etiska hänsyn har valts för att förhindra motsatsslutet att balken i&lt;br&gt;övrigt inte skulle bygga på etiska överväganden. Uttrycket avser inte att&lt;br&gt;markera att de etiska hänsynen har en i grunden annan innebörd i detta&lt;br&gt;kapitel jämfört med balken i övrigt. Någon ändring i förhållande till&lt;br&gt;gentekniklagen är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som har tagits upp i detta sammanhang är hur&lt;br&gt;bestämmelsen om etiska hänsyn förhåller sig till rådets direktiv om&lt;br&gt;avsiktlig utsättning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;har uttryckt en viss tvekan härför och framhållit att direktivet saknar&lt;br&gt;uttryckliga regler om etiska bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Lagrådet tar upp detta förhållande. Lagrådet anför bl.a. att det i&lt;br&gt;remissen förda argumentet att en prövning utifrån direktivets hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddssyfte också måste innefatta hänsyn till etiska aspekter är en&lt;br&gt;sak; en annan är i vilken utsträckning rent etiska hänsyn kan tillåtas bli&lt;br&gt;avgörande vid en sådan prövning som skall göras enligt direktivet.&lt;br&gt;Lagrådets uppfattning är att frågan om den föreslagna integreringen i&lt;br&gt;miljöbalken är delvis mer komplex än vad som framgår av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagrådsremissen. Lagrådet menar att det skulle ha varit värdefullt om Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;remissen hade belyst vilken tyngd etiska hänsyn ges i lagstiftningen i&lt;br&gt;några andra EU-länder. Skulle det vid en sådan redovisning framkomma&lt;br&gt;att synsättet i etikfrågan enligt svensk rätt inte skiljer sig väsentligt från&lt;br&gt;det som kommer till uttryck inom EU bör det, enligt Lagrådet, inte finnas&lt;br&gt;vidare betänkligheter av här diskuterad orsak. I motsatt fall, anför&lt;br&gt;Lagrådet, förstärks naturligtvis tveksamhetema mot att inordna gen-&lt;br&gt;tekniklagens bestämmelser i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första måste det slås fast att den nu aktuella frågeställningen&lt;br&gt;inte enbart hänger samman med frågan om huruvida gentekniklagens&lt;br&gt;bestämmelser skall inarbetas i miljöbalken. Kravet på etiska hänsyn i&lt;br&gt;samband med genteknisk verksamhet gäller redan i Sverige och har gällt&lt;br&gt;under hela vårt medlemskap i den europeiska unionen. Utgångspunkten&lt;br&gt;för detta är synsättet att skyddet för människors hälsa och miljön&lt;br&gt;förutsätter etiska och moraliska ställningstaganden och att kravet på&lt;br&gt;etiska hänsyn därför är förenligt med direktivet. I Sverige har hittills rått&lt;br&gt;en stor enighet om att tillämpningen av gentekniken måste vara etiskt&lt;br&gt;försvarbar. Även andra nordiska länder har krav på etiska hänsyn eller&lt;br&gt;liknande krav. Inom EU pågår som tidigare har nämnts ett&lt;br&gt;revideringsarbete rörande direktivet om avsiktlig utsättning. I det arbetet&lt;br&gt;för Sverige linjen att krav på etiska hänsyn skall skrivas in i direktivet.&lt;br&gt;Det är mot denna bakgrund som regeringen i lagrådsremissen har&lt;br&gt;föreslagit att lagens bestämmelser inbegripet dess krav på etiska hänsyn&lt;br&gt;skall inarbetas i miljöbalken. Jordbruksutskottet har härefter i ett&lt;br&gt;betänkande om genteknik (1997/98:JoU6) utgått från att regeringen&lt;br&gt;verkar för att uppfattningen att en prövning utifrån direktivets syfte att&lt;br&gt;skydda hälsa och miljö omöjligen kan göras frikopplat från&lt;br&gt;hänsynstagande till moraliska normer och miljöpolitik, accepteras i&lt;br&gt;internationella sammanhang. Vad Lagrådet har anfört i denna fråga&lt;br&gt;föranleder därför inte regeringen att ändra sitt ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gentekniklagens bestämmelser enligt regeringens förslag skall&lt;br&gt;inarbetas i miljöbalken, anser regeringen att balken - liksom&lt;br&gt;gentekniklagen - skall innehålla de grundläggande och övergripande&lt;br&gt;bestämmelserna för gentekniken och att mer detaljerade bestämmelser&lt;br&gt;bör ges i förordningsform. Miljöbalksutredningen skall i ett kommande&lt;br&gt;betänkande lämna förslag på förordning med stöd av bemyndigandena i&lt;br&gt;miljöbalken om genteknik.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.2 Märkningskrav införs&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som släpper ut en produkt som innehåller&lt;br&gt;eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden skall&lt;br&gt;enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;märka produkten. Detta gäller även om produkten är avsedd för&lt;br&gt;innesluten användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans avstyrker förslaget om&lt;br&gt;märkning. Statens livsmedelsverk liksom Länsstyrelsen i Kristianstads&lt;br&gt;län och Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrker förslaget men noterar&lt;br&gt;att direktivet om avsiktlig utsättning saknar regler om att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall eller får införa generella föreskrifter om märkning.&lt;br&gt;Också Jordbruksverket framför liknande anmärkningar, men anger att om&lt;br&gt;behov av urskiljning av aktuella produkter föreligger bör sådana behov&lt;br&gt;tillgodoses. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;tillstyrker förslaget med motsvarande anmärkning. Universitetet anser&lt;br&gt;vidare att samordningen kunde ha drivits längre när det gäller reglerna&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar och produktvalsprincipen. Lands-&lt;br&gt;krona kommun anser att tillståndsprövningen bör föregås av en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning där allmänhet och organisationer har&lt;br&gt;möjlighet att delta. Miljöförbundet Jordens vänner anser att förbud skall&lt;br&gt;införs mot avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer samt&lt;br&gt;mot användning/försäljning av jordbruks- och livsmedelsprodukter som&lt;br&gt;innehåller, består av eller tillverkats med hjälp av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer samt att ansvarsförhållandena för oväntade konsekvenser&lt;br&gt;skall framgå av lagstiftningen. Även förbundet är kritiskt till att reglerna&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar inte gäller gentekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag. I direktivet om avsiktlig utsättning av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer i miljön anges i artikel 11 att i den&lt;br&gt;anmälan som skall föregå ett utsläppande skall bl.a. ett förslag till&lt;br&gt;märkning lämnas. Märkningen skall uppfylla de krav som fastställs i&lt;br&gt;bilaga III till direktivet. Bilagan har nyligen ändrats genom&lt;br&gt;Kommissionens direktiv 97/35/EG av den 18 juni 1997.1 bilagan sägs att&lt;br&gt;på en etikett eller i ett bifogat dokument skall information tillhandahållas&lt;br&gt;om att produkten innehåller eller består av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer. I fråga om produkter som släpps ut på marknaden i&lt;br&gt;blandningar med organismer som inte har modifierats genetiskt är det&lt;br&gt;tillräckligt att ange att genetiskt modifierade kan förekomma i produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen presenterade den 24 juli 1997 riktlinjer som innebär att&lt;br&gt;produkter som består av, innehåller eller härstammar från genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer skall märkas genom hela kedjan från producent&lt;br&gt;till slutkonsument. Märkningen skall enligt riktlinjerna förse&lt;br&gt;konsumenterna med entydig, korrekt och objektiv information om&lt;br&gt;produktens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på märkning finns också i Europaparlamentets och rådets&lt;br&gt;förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och&lt;br&gt;nya livsmedelsingredienser. Enligt förordningen krävs bl.a. hälsorisk-&lt;br&gt;värdering och miljöriskbedömning innan ett nytt livsmedel kan god-&lt;br&gt;kännas för att släppas ut på marknaden. Förordningen är bl.a. tillämplig&lt;br&gt;på livsmedel som framställts av genetiskt modifierade organismer men&lt;br&gt;inte innehåller några sådana organismer. Märkningskrav gäller om s.k.&lt;br&gt;nya livsmedel enligt förordningen innehåller ämnen som inte finns i en&lt;br&gt;redan förekommande, jämförbar produkt och som kan ha effekter på&lt;br&gt;hälsan hos vissa befolkningsgrupper eller om etiska betänkligheter kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framföras mot dessa ämnen. Innehåller ett livsmedel genetiskt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;modifierade organismer skall detta alltid anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksutskottet uttalade i sitt betänkande om genteknik&lt;br&gt;(1995/96:JoUl 1, rskr. 1995/96:243) att det grundläggande kravet från&lt;br&gt;svensk sida bör vara att det genom märkning tydligt framgår att en&lt;br&gt;produkt innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer.&lt;br&gt;Utskottet pekade på att behovet av märkning är särskilt stort när det&lt;br&gt;gäller livsmedel, men att det även beträffande andra produkter är rimligt&lt;br&gt;att kräva märkning. Om ett livsmedel har framställts med hjälp av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer är det enligt utskottet i de flesta fall&lt;br&gt;angeläget att konsumenterna får kännedom om detta förhållande genom&lt;br&gt;märkning. Utskottet överlämnade till regeringen att med utgångspunkt i&lt;br&gt;det anförda närmare bestämma formerna för och omfattningen av&lt;br&gt;märkningskravet. Utskottet förutsatte att regeringen driver märknings-&lt;br&gt;frågan i internationella sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är rimligt att den som på marknaden möter&lt;br&gt;produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer alltid får vetskap om den genetiska modifieringen.&lt;br&gt;Regeringen avser om det bedöms nödvändigt med ytterligare&lt;br&gt;klargöranden inom EU att driva utvecklingen inom EU i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det i dag enligt gentekniklagen finns en&lt;br&gt;generell möjlighet att i enskilda fall förena tillstånd till utsläppande på&lt;br&gt;marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer med villkor om att märkning sker. Regeringen&lt;br&gt;anser emellertid att det inte är tillräckligt att ett produktinformationskrav&lt;br&gt;framgår endast som ett villkor i ett enskilt tillstånd utan att det bör finnas&lt;br&gt;ett allmänt krav på märkning. Detta är också Miljöbalksutredningens&lt;br&gt;uppfattning och det har inte motsagts av remissinstanserna. Det är därför&lt;br&gt;lämpligt att i miljöbaken öppna en möjlighet för regeringen att föreskriva&lt;br&gt;om märkning men att konstruera bemyndigandet så att omfattningen och&lt;br&gt;utformningen av märkningskravet bestäms närmare när bemyndigandet&lt;br&gt;används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett märkningskrav bör därför införas, om regeringen så föreskriver, för&lt;br&gt;alla produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer och som släpps ut på marknaden. Detsamma bör gälla om&lt;br&gt;produkten är avsedd för innesluten användning. Bemyndigandet bör gälla&lt;br&gt;även den myndighet regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga ytterligare förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser i sitt remissvar&lt;br&gt;att samordningen i balken bör drivas längre och att reglerna om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar bör användas vid utsättande i naturen.&lt;br&gt;Liknande synpunkter framförs även av Landskrona kommun och&lt;br&gt;Miljöförbundet Jordens vänner. Det utredningsförfarande som föreslås i&lt;br&gt;balkens kapitel om genteknisk verksamhet har sin grund i direktivet om&lt;br&gt;avsiktlig utsättning, som är ett harmoniseringsdirektiv. Det innebär att&lt;br&gt;Sverige nu inte kan införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar (se&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare avsnitt 4.11.3). Regeringen anser dock att bredare ekologiska&lt;br&gt;bedömningar bör kunna göras inom ramen för EG:s direktiv. Sverige&lt;br&gt;verkar därför för att direktivet skall ändras för att ge utrymme härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet tar i detta sammanhang också upp produktvalsprincipen.&lt;br&gt;Principen är dock en användarregel och är därför inte aktuell i detta&lt;br&gt;avsnitt (se vidare avsnitt 4.8.7 om produktvalsprincipen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer&lt;br&gt;och utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består&lt;br&gt;av sådana organismer har i stort sett harmoniserats i EU. Det finns därför&lt;br&gt;inga möjligheter att på nationell nivå införa de förbud Jordens vänner&lt;br&gt;efterlyser i sitt remissvar. Vad gäller produkter som har framställt med&lt;br&gt;hjälp av genetiskt modifierade organismer utan att innehålla eller bestå&lt;br&gt;av sådana organismer omfattas de inte av den föreslagna regleringen. Det&lt;br&gt;är bl.a. som hjälp vid livsmedelsframställning som sådana organismer&lt;br&gt;används. Som nyss har framgått har inom EU antagits en ny förordning&lt;br&gt;om livsmedel och livsmedelsingredienser där dessa frågor kommer upp.&lt;br&gt;Regeringen behandlar därför inte frågan här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har inte heller funnit några skäl att i detta sammanhang,&lt;br&gt;som Jordens vänner anför, ytterligare reglera ansvarsförhållanden. Vissa&lt;br&gt;ansvarsregler finns i 29 kap. miljöbalken och därutöver gäller&lt;br&gt;skadeståndslagen (1972:207). Det finns även andra lagstiftningar som vid&lt;br&gt;sidan om balken är tillämpliga på genteknisk verksamhet, t.ex.&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av lagen om genetiskt modifierade organismer är&lt;br&gt;begränsade. Lagen har varit i kraft sedan den 1 juli 1994 och vad gäller&lt;br&gt;de bestämmelser som reglerar utredningar om bedömning av skador samt&lt;br&gt;tillstånd för avsiktlig utsättning och utsläpp på marknaden sedan den&lt;br&gt;1 januari 1995. Erfarenheterna av hur aktsamhetskrav och utredningar&lt;br&gt;om skador har tillämpats är i huvudsak hänförliga till den verksamhet&lt;br&gt;som har funnits före gentekniklagen, främst inom läkemedelsindustrin&lt;br&gt;och vid växtförädling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandevis kort tid har således förflutit sedan riksdagen tog&lt;br&gt;ställning till propositionen om införande av lagen om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer. Utvecklingen av gentekniken och erfarenheterna&lt;br&gt;sedan lagens ikraftträdande ger inte vid handen att det finns skäl att nu&lt;br&gt;ändra de materiella reglerna i gentekniklagen utöver vad nyss har&lt;br&gt;föreslagits av regeringen. Till detta kommer den omständigheten att&lt;br&gt;direktiven är under revidering inom EU och Sverige i dessa sammanhang&lt;br&gt;för fram och driver frågor av betydelse för skyddet för människors hälsa&lt;br&gt;och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas ansvarsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksutskottet uttalade i sitt betänkande om genteknik&lt;br&gt;(1995/96:JoUl 1, rskr. 1995/96:243) med anledning av två motioner att&lt;br&gt;regeringen bör göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan de i&lt;br&gt;genteknikförordningen utpekade sju myndigheterna som svarar för&lt;br&gt;föreskrifter, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen om genetiskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modifierade organismer. Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté med&lt;br&gt;uppgift att utreda bioteknikens roll i samhället. Enligt utredningens&lt;br&gt;direktiv Biotekniken i samhället - möjligheter och risker (dir. 1997:120)&lt;br&gt;skall kommittén även granska den nuvarande myndighetsorganisationen&lt;br&gt;för tillsyn, tillståndsgivning och information samt lämna förslag till nya&lt;br&gt;arbetsformer. Uppdraget skall enligt direktiven redovisas till regeringen&lt;br&gt;senast den 1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende&lt;br&gt;Gentekniknämndens uppgifter och sammansättning skall lämnas den 1&lt;br&gt;november 1998. Regeringen lämnar därmed frågan tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.19 Gemensamma regler om kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.19.1 Samordning av regler om kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om kemiska produkter och&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel samordnas i&lt;br&gt;balken och får ökad konkretisering och mindre ramlagskaraktär än&lt;br&gt;tidigare. Reglerna skall utökas till att omfatta alla biotekniska&lt;br&gt;organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Höga krav skall ställas på den som tillverkar och saluför kemiska&lt;br&gt;produkter och biotekniska organismer. Skyldighet att informera när&lt;br&gt;nya uppgifter om skadliga effekter kommer fram infors i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen använde dock beteckningen biotekniska produkter i stället&lt;br&gt;för biotekniska organismer som regeringen förordar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen har tillstyrkt förslaget i&lt;br&gt;stort med vissa ändringsförslag beträffande reglerna om&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Arbetarskyddsstyrelsen har haft vissa lagtekniska&lt;br&gt;synpunkter. Riksantikvarieämbetet har påpekat att vissa kemiska&lt;br&gt;produkter som innehåller lösningsmedel måste få användas för att kunna&lt;br&gt;bevara vissa kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål. NUTEK&lt;br&gt;anser att formuleringen &amp;quot;de uppgifter som behövs” i paragrafen om&lt;br&gt;produktinformation bör specificeras ytterligare i lagtexten. Landskrona&lt;br&gt;kommun anser att det är motiverat att reglera kemiska och biotekniska&lt;br&gt;produkter tillsammans eftersom de ofta har en parallell användning.&lt;br&gt;Konsumentverket har ställt sig frågande till förslaget att sammanföra&lt;br&gt;reglerna om bioteknik och kemiska produkter i ett kapitel. Regleringen&lt;br&gt;om biotekniska produkter bör enligt verket ligga närmare genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer än kemiska produkter vad gäller t.ex. etiska&lt;br&gt;bedömningar. Verket betonar också vikten av att märkning skall vara&lt;br&gt;tydlig. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter&lt;br&gt;definitionen av kemisk produkt och att &amp;quot;annan vara än en kemisk&lt;br&gt;produkt&amp;quot; inte definieras i lagtexten. Även Landskrona kommun är kritisk&lt;br&gt;och vill att bestämmelserna i kapitlet skall tillämpas på alla hälso- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöfarliga varor på sätt som gällde enligt lagen som föregick LKP. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Stockholms kommun befarar att avfattningen av 14 kap. 1 § kommer att&lt;br&gt;skapa tillämpningssvårigheter. Lunds universitet, Koncessionsnämnden&lt;br&gt;och Sundsvalls kommun anser att kunskapskravet i 9 § i utredningens&lt;br&gt;förslag motsvarar det generella kravet på kunskap bland hänsynsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås kommun anser att det bör finnas ytterligare möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva om kunskapskrav. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det&lt;br&gt;i 8 § i förslaget bör förtydligas att den utredning som skall utföras skall&lt;br&gt;redovisa konsekvenserna för användning, t.ex. av ett bekämpningsmedel,&lt;br&gt;i olika geografiska områden med de naturtyper och förhållanden som&lt;br&gt;råder i landet. Umeå kommun betonar att utredningsskyldigheten i 8 § är&lt;br&gt;fortlöpande. Stockholms läns landsting vill införa försiktighetsprincipen&lt;br&gt;direkt i 14 kap. eftersom de diffusa utsläppen är ett av de största&lt;br&gt;miljöhoten. Naturskyddsföreningen anser att området svårligen kan&lt;br&gt;detaljregleras men att i så hög grad använda ramlagstiftningsteknik leder&lt;br&gt;till att bestämmelserna inte får något faktiskt innehåll förrän förordningar&lt;br&gt;och föreskrifter trätt i kraft. Förekommande aktsamhetsregler bör&lt;br&gt;kompletteras med en erinran att övriga aktsamhetsregler skall beaktas.&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund anser att ett arbete att få fram&lt;br&gt;innehållsdeklarationer kräver internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande svenska regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1973 infördes lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den innebar en&lt;br&gt;skärpt produktkontroll. Den lagen ersattes den 1 juli 1985 med den nu&lt;br&gt;gällande lagen (1985:426) om kemiska produkter. Lagen har en generell&lt;br&gt;tillämpning på kemikalieområdet och kemikalielagstiftningen skär&lt;br&gt;genom många sektorer. Kemikaliefrågor som rör arbetsmiljön, den yttre&lt;br&gt;miljön och konsumentfrågor av olika slag regleras i stora delar enligt&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter. Också hälsoskyddsfrågor av mer generell&lt;br&gt;karaktär t.ex. byggprodukter och deras verkan på inomhusmiljön kan&lt;br&gt;regleras med stöd av kemikalielagstiftningen. Genom att lagens syfte är&lt;br&gt;att förebygga skador på människor och miljön har dess huvudinriktning&lt;br&gt;kommit att bli orienterad mot marknadsföringsledet. 1 kemikalie-&lt;br&gt;lagstiftningen betonas särskilt tillverkarens och importörens ansvar för&lt;br&gt;att tillräcklig undersökning och dokumentation finns. Det är också&lt;br&gt;tillverkare och importörer som i första hand skall svara för information&lt;br&gt;och som skall lämna upplysningar för att förebygga att kemikalie-&lt;br&gt;hanteringen förorsakar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill erinra om att målet för kemikaliekontrollen är att&lt;br&gt;förhindra skador på människor och miljö. För att målet skall kunna nås&lt;br&gt;måste skadliga ämnen och produkter så långt som möjligt ersättas med&lt;br&gt;sådana som är mindre farliga eller helt ofarliga. Hanteringen av ämnen&lt;br&gt;som kan innebära risker för hälsa och miljö måste göras säker. Vidare&lt;br&gt;måste alla kemiska produkter som används utredas väl med avseende på&lt;br&gt;deras effekter på hälsa och miljö. Information om skaderisker och&lt;br&gt;förebyggande åtgärder skall lämnas till dem som använder sådana&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter har endast ett fatal regler som är gällande Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;direkt mot den enskilde och är alltså idag en utpräglad ramlag med dess&lt;br&gt;för- och nackdelar. För lagens tillämpning gäller ett betydande antal&lt;br&gt;regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter, grundade på bemyn-&lt;br&gt;diganden i lagen. Den centrala förordningen är förordningen (1985:835)&lt;br&gt;om kemiska produkter som bl.a. innehåller de grundläggande bestäm-&lt;br&gt;melserna om det av Kemikalieinspektionen förda produktregistret. Med&lt;br&gt;stöd av lagen om kemiska produkter har också meddelats förordningen&lt;br&gt;(1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1985:837) om PCB&lt;br&gt;m.m., förordningen (1985:838) om motorbensin, förordningen&lt;br&gt;(1985:839) om kadmium, förordningen (1985:840) om vissa hälso- och&lt;br&gt;miljöfarliga produkter m.m., förordningen (1985:997) om anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar, förordningen&lt;br&gt;(1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon, förord-&lt;br&gt;ningen (1991:1289) om vissa klorerade lösningsmedel, förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor, förordningen (1993:1268)&lt;br&gt;om spillolja, förordningen (1995:555) om HFC, förordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter ner ozonskiktet, förordningen (1995:701) om&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter av avfall, förordningen (1996:971) om&lt;br&gt;farligt avfall, förordningen (1997:186) om högsta tillåtna koncentration&lt;br&gt;av vissa tungmetaller i förpackningar och förordningen (1997:645) om&lt;br&gt;batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kemikalieområdet har också utfärdats föreskrifter på myndig-&lt;br&gt;hetsnivå med stöd av bemyndiganden i lagen och förordningen om&lt;br&gt;kemiska produkter. Som exempel kan nämnas Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;föreskrifter (KIFS 1986:2) om anmälan till produktregistret, (KIFS&lt;br&gt;1986:5) om tillståndskrav för livsfarliga och mycket farliga kemiska&lt;br&gt;produkter, (KIFS 1987:3) om märkning vid överlåtelse av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel, (KIFS 1987:4) om förpackningar och om förvaring av hälso-&lt;br&gt;eller miljöfarliga kemiska produkter, (KIFS 1989:4) om saluförbud och&lt;br&gt;användningsförbud för vissa bekämpnings-medel, (KIFS 1989:5) om&lt;br&gt;formaldehyd i träbaserade skivor, (KIFS 1994:12) om klassificering och&lt;br&gt;märkning av kemiska produkter och (KIFS 1994:13) om varuinfor-&lt;br&gt;mationsblad. Även Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter på kemi-&lt;br&gt;kalielagstiftningens område. Här kan nämnas kungörelsen&lt;br&gt;(SNFS 1989:1) med föreskrifter om motorbensin, kungörelsen&lt;br&gt;(SNFS 1987:5) om avsteg från förbud att använda kadmiumämnen for&lt;br&gt;ytbehandling m.m. och kungörelsen (SNFS 1992:16) med föreskrifter om&lt;br&gt;kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagstiftning om biotekniska organismer finns det&lt;br&gt;förutom gentekniklagen som behandlats i avsnitt 4.18 lagen (1991:639)&lt;br&gt;om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Biotekniska&lt;br&gt;organismer har många gånger en parallell användning till kemiska&lt;br&gt;produkter. Det gäller t.ex. som bekämpningsmedel och rengöringsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagen har utfärdats förordningen (1991:1288) om förhands-&lt;br&gt;granskning av biologiska bekämpningsmedel. Även på detta område har&lt;br&gt;utfärdats föreskrifter på myndighetsnivå bl.a. (KIFS 1994:4) om&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel och (KIFS 1994:11) om genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;EG-regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill inledningsvis peka på att när det gäller vår&lt;br&gt;kemikalielagstiftning i förhållande till reglerna inom EU erhöll Sverige i&lt;br&gt;förhandlingarna om ett svenskt medlemskap en övergångslösning. Den&lt;br&gt;innebär bl.a. att under en period av fyra år, räknat från medlemskapets&lt;br&gt;början, dvs. fram till 1999, kan Sverige behålla sina nu gällande, i vissa&lt;br&gt;fall strängare regler på kemikalieområdet. Nu genomförs inom EU under&lt;br&gt;övergångsperioden en översyn av normgivningen. Sverige deltar aktivt i&lt;br&gt;denna översyn och driver på för att den skall bli klar inom angiven tid&lt;br&gt;med målet att kravnivåerna i EU skall höjas till att motsvara den svenska&lt;br&gt;skyddsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 67/548/EEG m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort antal direktiv och förslag till direktiv som gäller&lt;br&gt;kemikalier och biotekniska organismer. I direktivet 67/548/EEG av den&lt;br&gt;27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om&lt;br&gt;klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen finns som&lt;br&gt;framgår av rubriken regler om klassificering, förpackning och märkning.&lt;br&gt;Detta direktiv har ett flertal gånger anpassats till tekniska framsteg, bl.a.&lt;br&gt;för tolfte gången genom direktiv 91/325/EEG. I direktivet 79/117/EEG&lt;br&gt;av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsprodukter som&lt;br&gt;innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används&lt;br&gt;förbjuds vissa växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma&lt;br&gt;ämnen. Det gäller bl.a. kvicksilverföreningar samt vissa svåmedbrytbara&lt;br&gt;organiska klorföreningar såsom DDT. Ett ytterligare exempel på EG-&lt;br&gt;regler är förordningen 2455/92/EEG om export och import av vissa&lt;br&gt;farliga kemikalier. Den förordningen, som alltså gäller i medlems-&lt;br&gt;länderna utan genomförande, behandlar samma farliga ämnen som&lt;br&gt;direktivet 79/117 samt ytterligare ett antal. Syftet med förordningen är att&lt;br&gt;införa ett gemensamt system för anmälan och information i fråga om&lt;br&gt;import och export till tredje land av vissa kemikalier som är förbjudna&lt;br&gt;eller underkastade stränga restriktioner. Ett ytterligare syfte är att&lt;br&gt;säkerställa att bestämmelserna i direktivet 67/548 tillämpas även för&lt;br&gt;export.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU görs en uppdelning av bekämpningsmedel mellan växt-&lt;br&gt;skyddsmedel och biocider. Växtskyddsmedel behandlas i direktivet&lt;br&gt;91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på&lt;br&gt;marknaden. Med biocider avses övriga bekämpningsmedel, exempelvis&lt;br&gt;sådana som används för bekämpning av ohyra i bostäder. Enligt&lt;br&gt;Nationalencyclopedin avses med biocid ett ämne som dödar liv t.ex. ett&lt;br&gt;bekämpningsmedel eller ett antibiotikum. Som exempel på andra grupper&lt;br&gt;av biocider anges pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel),&lt;br&gt;baktericider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpnings-&lt;br&gt;medel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider&lt;br&gt;insektsbekämpningsmedel).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har EU reglerat vissa biocider i växtskyddsmedel i tidigare Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;angivna direktivet 79/117. Nu finns det också ett förslag om ett särskilt&lt;br&gt;biociddirektiv som ministerrådet antagit en gemensam ståndpunkt om&lt;br&gt;och som behandlas något längre fram i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige gör vi inte denna uppdelning mellan växtskyddsmedel och&lt;br&gt;biocider. I stället har vi en uppdelning mellan kemiska och biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel i vår lagstiftning vilket alltså inte EU har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på&lt;br&gt;marknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet gäller enligt art. 1 godkännande, utsläppande på marknaden,&lt;br&gt;användning och kontroll inom gemenskapen av kommersiella&lt;br&gt;växtskyddsmedel samt utsläppande på marknaden och kontroll inom&lt;br&gt;gemenskapen av verksamma ämnen avsedda att användas för att bl.a.&lt;br&gt;skydda växter eller växtprodukter mot alla skadliga organismer. Med&lt;br&gt;växtskyddsmedel avses enligt art. 2 verksamma ämnen och preparat som&lt;br&gt;innehåller ett eller flera verksamma ämnen, i den form de levereras till&lt;br&gt;användaren och avsedda att bl.a. skydda växter eller växtprodukter mot&lt;br&gt;alla skadliga organismer eller förhindra inverkan från sådana organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ämnen avses enligt direktivet kemiska grundämnen och deras&lt;br&gt;föreningar i naturlig eller industriellt framställd form, inklusive&lt;br&gt;föroreningar som har uppstått vid tillverkningen. Med verksamma ämnen&lt;br&gt;avses ämnen eller mikroorganismer, däribland virus, som har en allmän&lt;br&gt;och specifik verkan på skadliga organismer, eller på växter, växtdelar&lt;br&gt;eller växtprodukter. Detta innebär att direktivet omfattar såväl kemiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel, vilka vi reglerar genom lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;och förordningen om bekämpningsmedel, som biologiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel som vi reglerar genom lagen om förhandsgranskning av&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel samt förordningen till den lagen. Vår lag&lt;br&gt;om biologiska bekämpningsmedel omfattar dock inte bara mikro-&lt;br&gt;organismer utan även nematoder (rundmaskar), insekter och spindeldjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt art. 3 skall medlemsstaterna föreskriva att endast&lt;br&gt;växtskyddsmedel som de har godkänt i enlighet med direktivet far&lt;br&gt;släppas ut på marknaden och användas inom deras territorier. En&lt;br&gt;medlemsstat får dock inte med hänvisning till att ett växtskyddsmedel&lt;br&gt;inte har godkänts för användning inom dess territorier hindra&lt;br&gt;tillverkning, lagring och transport av sådana produkter avsedda att&lt;br&gt;användas i ett annat medlemsland om medlet är godkänt i ett annat&lt;br&gt;medlemsland och de tillsynskrav som har fastställts av medlemsstaterna&lt;br&gt;är uppfyllda. Medlemsstaterna skall också föreskriva att verksamma&lt;br&gt;ämnen endast får släppas ut på marknaden om de är klassificerade,&lt;br&gt;förpackade och märkta i enlighet med direktiv 67/548/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 finns regler om beviljande, omprövning och återkallande av&lt;br&gt;godkännanden för växtskyddsmedel. Medlemsstaterna skall säkerställa&lt;br&gt;att ett växtskyddsmedel endast godkänns om bl.a. dess verksamma&lt;br&gt;ämnen finns upptagna i bilaga 1 och villkoren i bilagan är uppfyllda och&lt;br&gt;om medlet uppfyller vissa andra krav. Ett godkännande får endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas för en bestämd tid om högst tio år som medlemsstaterna&lt;br&gt;bestämmer. Godkännanden far när som helst omprövas om det finns&lt;br&gt;uppgifter som tyder på att något av kraven enligt artikeln inte längre är&lt;br&gt;uppfyllda. Ett godkännande far återkallas om det kan fastställas att&lt;br&gt;kraven för godkännande inte längre är uppfyllda eller felaktiga eller&lt;br&gt;missledande uppgifter har lämnats. Villkoren för godkännande kan&lt;br&gt;ändras om det kan fastställas att ändringar i fråga om användningssätt&lt;br&gt;och använda mängder är motiverade med hänsyn till vetenskapliga och&lt;br&gt;tekniska framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I art. 5 och 6 behandlas frågan om upptagande av aktiva ämnen i&lt;br&gt;bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt art. 9 skall ansökan om godkännande av ett växtskyddsmedel&lt;br&gt;göras av den som ansvarar för att produkten först släpps ut på marknaden&lt;br&gt;i en medlemsstat. Art. 10 behandlar ömsesidigt erkännande av&lt;br&gt;godkännanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga ämnen har ännu tagits upp i direktivets bilaga 1. När det gäller&lt;br&gt;enhetliga principer enligt art. 18 fastställdes sådana i direktiv 94/43/EEG&lt;br&gt;beträffande kemiska växtskyddsmedel såsom bilaga 6 till dir.&lt;br&gt;91/414/EEG &amp;quot;Enhetliga principer för utvärdering av växtskyddsmedel&amp;quot;.&lt;br&gt;Det direktivet trädde i kraft det datum det publicerades i Official Journal,&lt;br&gt;dvs. den 1 september 1994. Därefter har EG-domstolen på talan av&lt;br&gt;parlamentet i dom den 18 juni 1996 ogiltigförklarat direktivet 94/43.&lt;br&gt;Parlamentet fick rätt i sitt påstående att det omtvistade direktivet hade&lt;br&gt;ändrat omfattningen av de skyldigheter som ålades medlemsstaterna&lt;br&gt;genom grunddirektivet utan att det beslutsförfarande som krävs i&lt;br&gt;fördraget och som innebär att parlamentet skall höras hade följts. Nyligen&lt;br&gt;har sådana enhetliga principer för utvärdering och godkännande åter&lt;br&gt;fastställts i rådets direktiv 97/57/EG av den 22 september 1997 om&lt;br&gt;fastställande av bilaga 6 till direktiv 91/414/EEG om utsläppande av&lt;br&gt;växtskyddsmedel på marknaden. Det återstår dock att fastställa enhetliga&lt;br&gt;principer för medel som innehåller mikroorganismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens bedömning att genom de regler som föreslås i&lt;br&gt;balken, tillsammans med kompletterande bestämmelser i förordning och&lt;br&gt;föreskrifter, kommer direktivet att vara genomfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till biociddirektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare har ministerrådet antagit en gemensam ståndpunkt&lt;br&gt;om ett förslag till biociddirektiv vid sitt möte i juni 1996. Det&lt;br&gt;överensstämmer i sin struktur i stora delar med direktivet 91/414/EEG.&lt;br&gt;Det skall krävas tillstånd för att få släppa ut andra biocider än&lt;br&gt;växtskyddsmedel på marknaden. För tillstånd krävs bl.a. att de&lt;br&gt;verksamma ämnena i biociden finns upptagen i direktivets bilaga 1 och&lt;br&gt;att vissa andra krav är uppfyllda. Om den redan är godkänd i en&lt;br&gt;medlemsstat skall den godkännas även i en annan medlemsstat om inte&lt;br&gt;denna kan åberopa speciella förhållanden som motiverar ett annat beslut,&lt;br&gt;t.ex. skillnader i klimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Kemikalielagstiftningen täcker som&lt;br&gt;framgått olika sektorer och har kommit att inta en alltmer central roll i&lt;br&gt;miljöpolitiken i takt med att miljöproblemen har förskjutits från&lt;br&gt;besvärande punktutsläpp till en mera diffus miljöpåverkan från en mängd&lt;br&gt;olika slags källor. Det är därför av central betydelse för en framgångsrik&lt;br&gt;miljöpolitik att pröva och styra användningen av kemiska produkter och&lt;br&gt;ämnen, inte minst i varuproduktionen, och att därmed åstadkomma att&lt;br&gt;användningen av särskilt farliga produkter avvecklas eller minskas.&lt;br&gt;Kemikalielagstiftningen har också en central roll när det gäller att på&lt;br&gt;nationell nivå reglera internationella överenskommelser på miljöområdet.&lt;br&gt;Som exempel på detta kan nämnas att kemikalielagstiftningen har&lt;br&gt;utvecklats till att bli ett av de främsta instrument som används i Sverige,&lt;br&gt;när det gäller att genom regelgivning bekämpa de globala miljöhoten i&lt;br&gt;form av uttunning av ozonskiktet och flera andra former av&lt;br&gt;klimatpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har i likhet med Miljöskyddskommittén i sitt&lt;br&gt;balkförslag föreslagit ett särskilt kapitel om kemiska produkter med&lt;br&gt;bestämmelser motsvarande 6-12 §§ lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen eller substitutions-&lt;br&gt;principen som den också har kallats, som för närvarande framgår av 5 §&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter, har i båda utredningsförslagen förts till de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att utifrån dessa förslag, tas nu i balken in ett&lt;br&gt;flertal allmänna hänsynsregler som gäller för hela balkens område, detta&lt;br&gt;behandlas närmare i avsnitt 4.8. Dessa hänsynsregler skall tillämpas av&lt;br&gt;alla som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd enligt balken. Kraven&lt;br&gt;gäller, om inte annat anges, inte bara yrkesmässig verksamhet utan även&lt;br&gt;åtgärder som privatpersoner vidtar om inte åtgärden är av försumbar&lt;br&gt;betydelse i det enskilda fallet. I 2 kap. 3 § föreskrivs en skyldighet att&lt;br&gt;vidta de skyddsåtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att&lt;br&gt;hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön. Då skall försiktighetsprincipen iakttas. En&lt;br&gt;ytterligare hänsynsregel är produktvalsprincipen i 2 kap. 6 §, som innebär&lt;br&gt;att man inte skall använda eller sälja sådana kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter och&lt;br&gt;organismer som kan antas vara mindre farliga. Dessa hänsynsregler&lt;br&gt;ersätter bl.a. 5 § första stycket lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter är som angetts i dag en utpräglad ramlag&lt;br&gt;som till stor del konkretiseras genom föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid&lt;br&gt;utformningen av miljöbalken har eftersträvats att i klarhetens intresse i&lt;br&gt;ökad utsträckning gå från ramlagstiftning till en mera konkret&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns det inom kemikalieområdet en förhållandevis god&lt;br&gt;erfarenhet av att använda generella föreskrifter av lägre dignitet än lag.&lt;br&gt;Sådana generella föreskrifter bör även i framtiden kunna utfärdas av&lt;br&gt;regeringen eller centrala myndigheter som ett led i kemikalieregleringen.&lt;br&gt;Föreskrifter inom kemikalieområdet bör också kunna utfärdas för sådana&lt;br&gt;skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som följer av de allmänna&lt;br&gt;hänsynsreglema. Det bör självfallet alltid göras en noggrann prövning&lt;br&gt;och avvägning mellan berörda intressen innan ett bemyndigande ges till&lt;br&gt;en central förvaltningsmyndighet att meddela generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har kritiserat utformningen av kapitlets&lt;br&gt;inledande bestämmelse att regeringen far föreskriva att bestämmelserna&lt;br&gt;om kemiska produkter även skall tillämpas på annan vara än en kemisk&lt;br&gt;produkt. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter&lt;br&gt;definitionen av kemisk produkt och att &amp;quot;annan vara än en kemisk&lt;br&gt;produkt&amp;quot; inte definieras i lagtexten. Även Landskrona kommun är kritisk&lt;br&gt;och vill att bestämmelserna i kapitlet skall tillämpas på alla hälso- och&lt;br&gt;miljöfarliga varor på sätt som gällde enligt lagen som föregick LKP.&lt;br&gt;Stockholms kommun befarar att avfattningen av 14 kap. 1 § kommer att&lt;br&gt;skapa tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen avsåg inte att med den något ändrade lydelsen&lt;br&gt;införa något som innebar en ändring i sak, utan avsåg att göra&lt;br&gt;bestämmelsen klarare. Den har dock tydligen inte uppfattats så, varför&lt;br&gt;regeringen nu föreslår att bestämmelsen ges en lydelse som i stort sett&lt;br&gt;motsvarar nuvarande lydelse av 1 § andra stycket LKP och den lydelse&lt;br&gt;som Miljöskyddskommittén föreslog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kemikalieområdet finns det med hänsyn till verksamheternas olika&lt;br&gt;art anledning att - i likhet med vad som gäller en del andra verksamheter&lt;br&gt;- också ha särskilda aktsamhetsregler, i detta fall särskilt avpassade för&lt;br&gt;hanteringen av kemiska produkter och som motsvarar bl.a. 6 § och&lt;br&gt;8-12 §§ LKP. Utredningen hade föreslagit att även kunskapskravet i 7 §&lt;br&gt;LKP skulle arbetas in i kapitlet om kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer. Lunds universitet, Koncessionsnämnden och Sundsvalls&lt;br&gt;kommun anser att kunskapskravet i 9 § i utredningsförslaget motsvarar&lt;br&gt;det generella kravet på kunskap bland hänsynsreglema. Dessutom är.&lt;br&gt;som universitetet påpekat, bestämmelsen i kemikaliekapitlet begränsad&lt;br&gt;till yrkesmässig verksamhet medan detta inte gäller hänsynsregeln.&lt;br&gt;Regeringen delar uppfattningen att kunskapskravet i de allmänna&lt;br&gt;hänsynsreglema som gäller all verksamhet enligt balken är tillräckligt&lt;br&gt;även för kemiska produkter och biotekniska organismer. Västerås&lt;br&gt;kommun anser att det bör finnas ytterligare möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;kunskapskrav. Med stöd av hänsynsregeln i 2 kap. 2 § kan dock alla de&lt;br&gt;kunskapskrav som kan anses behövliga ställas. Det bör dock framhållas&lt;br&gt;att den nu föreslagna lösningen endast är av lagteknisk karaktär och inte&lt;br&gt;innebär någon ändring i sak av kunskapskravet. Det är viktigt att de som&lt;br&gt;hanterar kemiska produkter och biotekniska organismer, särskilt om det&lt;br&gt;sker yrkesmässigt, har tillräckliga kunskaper för att undvika skador på&lt;br&gt;människors hälsa och på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens strävan är att utforma en miljöbalk där i vart fall&lt;br&gt;huvudbestämmelserna i miljölagstiftningen skall kunna utläsas redan av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagtexten. Därför följs Miljöbalksutredningens förslag att reglerna i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;balken om kemiska produkter utökas jämfört med lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter genom att vissa bestämmelser som nu finns i de många&lt;br&gt;förordningarna till lagen tas in i balken. Detta gäller framför allt&lt;br&gt;bestämmelser av mera generell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotekniska organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom ett antal lagar som behandlar näraliggande frågor och&lt;br&gt;dessa lagars regler bör kunna samordnas med reglerna om kemiska&lt;br&gt;produkter. Detta gäller särskilt bestämmelser om biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel och andra biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modem bioteknik har utvecklats snabbt under de senaste decennierna&lt;br&gt;och spelar en allt större roll för samhällets utveckling. Gentekniken, som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.18, är en del av biotekniken. Den modema&lt;br&gt;biotekniken omfattar utvecklingsarbete och tillämpningar av all den&lt;br&gt;kunskap som genererats inom biokemi, molekylärbiologi och genteknik&lt;br&gt;på områden som jord- och skogsbruk, livsmedel, miljövård,&lt;br&gt;finkemikalier och processutrustning. Biotekniska organismer är levande&lt;br&gt;organismer som många gånger har en parallell användning till kemiska&lt;br&gt;produkter. Det gäller bl.a. som bekämpningsmedel och rengöringsmedel.&lt;br&gt;Det finns organismer som har framställts särskilt för t.ex. miljösanering&lt;br&gt;eller metallutvinning. Exempelvis används bakterier för oljesanering, för&lt;br&gt;destruktion av bekämpningsmedelsrester, som fryspunktnedsättande&lt;br&gt;medel och som kärnor för bildning av snö/iskristaller i snökanoner.&lt;br&gt;Bakterier har t.ex. använts vid sanering av kreosot vid Blekholmstorget i&lt;br&gt;Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén föreslog att de biologiska bekämpningsmedel&lt;br&gt;som omfattas av lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel och de typer av organismer som Genteknikberedningen i&lt;br&gt;betänkandet Genteknik - en utmaning (SOU 1992:82) föreslagit skulle&lt;br&gt;föras in i den lagen, skulle med ett gemensamt namn betecknas&lt;br&gt;biotekniska produkter. Under den beteckningen skulle också föras in&lt;br&gt;övriga genetiskt modifierade organismer. Kommittén föreslog i sitt&lt;br&gt;betänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) ett särskilt kapitel om biotekniska&lt;br&gt;produkter i förslaget till balk. Detta innehöll alltså bestämmelser om&lt;br&gt;såväl genetiskt modifierade organismer - djur, växter, mikroorganismer&lt;br&gt;eller virus - som om biologiska bekämpningsmedel och vissa andra&lt;br&gt;biotekniska produkter även om de inte är genetiskt modifierade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 4.18 så följdes varken Genteknikberedningens&lt;br&gt;förslag eller Miljöskyddskommitténs förslag. 1 stället infördes en särskild&lt;br&gt;lag om genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har förslagit att bestämmelserna i lagen om&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer inarbetas i balken i ett särskilt kapitel.&lt;br&gt;Vidare har utredningen föreslagit att lagen om förhandsgranskning av&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel skulle inarbetas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagen trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338). Lagen överensstämmer till stora&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar med lagen om kemiska produkter och förordningen (1985:836) om&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Av propositionen framgår att Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;hade föreslagit att lagen om kemiska produkter skulle utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta även biologiska bekämpningsmedel. Den lagtekniska lösning&lt;br&gt;som valdes var dock att reglera detta i en särskild lag. Detta motiverades&lt;br&gt;med att avsikten med lagen om kemiska produkter är att förebygga&lt;br&gt;skador som kan orsakas av ett kemiskt ämnes inneboende egenskaper.&lt;br&gt;Med hänsyn till att lagen om kemiska produkter är utformad som en&lt;br&gt;ramlag för kemikalier och kemiska hälso- och miljörisker och att de&lt;br&gt;förordningar som är knutna till lagen mera i detalj skall reglera olika&lt;br&gt;kemiska produktslag och tydligt anknyter till respektive produkts&lt;br&gt;kemiska riskegenskaper, ansågs det vara olämpligt att utvidga lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter till att omfatta annat än kemikalier. För att den nya&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde skulle bli entydigt angavs klart vilka&lt;br&gt;organismer den omfattar. Enligt lagens första paragraf avses med&lt;br&gt;biologiskt bekämpningsmedel mikroorganismer, virus, nematoder&lt;br&gt;(rundmaskar), insekter eller spindeldjur, som har framställts särskilt för&lt;br&gt;att förebygga eller motverka att sanitär olägenhet eller skada på egendom&lt;br&gt;förorsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått tidigare behandlar EU både biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel och kemiska bekämpningsmedel i samma direktiv,&lt;br&gt;även om detta endast omfattar växtskyddsmedel. Regeringen finner att&lt;br&gt;det redan av det skälet är svårt att motivera att vi skall skilja på dessa i&lt;br&gt;balken. Särskilt som det inom EU håller på att tas fram ytterligare ett&lt;br&gt;direktiv som kommer att behandla alla typer av bekämpningsmedel eller&lt;br&gt;biocider utom växtskyddsmedel. Med hänsyn till den hittillsvarande&lt;br&gt;svenska regleringen finns det dock inte skäl att i likhet med EU införa&lt;br&gt;regler som enbart skulle omfatta växtskyddsmedel. Genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer behandlas av EU i särskilda direktiv, se avsnitt&lt;br&gt;4.18, vilket överensstämmer med regeringens förslag att dessa regler&lt;br&gt;arbetas in i ett särskilt kapitel i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan om samordning av&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer har ställt sig positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare överensstämmer reglerna om biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel i stort med bestämmelserna om kemiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel utfärdade med stöd av lagen om kemiska produkter.&lt;br&gt;Den lagen omfattar dock endast kemiska ämnen och beredningar,&lt;br&gt;däribland beredningar av döda organismer men inte levande sådana.&lt;br&gt;Detta bör dock inte utgöra något hinder mot att reglera alla kemiska&lt;br&gt;produkter och biotekniska organismer, däribland både kemiska och&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel, i ett sammanhang. Eftersom båda typer&lt;br&gt;av bekämpningsmedel definieras i balken behöver inte alla regler omfatta&lt;br&gt;båda typer av bekämpningsmedel utan om behov föreligger kan särskilda&lt;br&gt;regler beträffande enbart det ena bekämpningsmedlet meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför, i likhet med vad Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;förordat, att kemiska produkter och vad utredningen kallat biotekniska&lt;br&gt;produkter regleras tillsammans i miljöbalken utifrån de regler som för&lt;br&gt;närvarande finns om kemiska produkter och förhandsgranskning av&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel. En lämpligare beteckning än biotekniska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter är dock enligt regeringens uppfattning &amp;quot;biotekniska Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;organismer&amp;quot;. Det begreppet korresponderar med begreppet &amp;quot;genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer&amp;quot; som vi också använder och som är inarbetat och&lt;br&gt;vedertaget genom lagen (1994:900) om genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer. Vissa av dessa ingår ju också i det vidare begreppet&lt;br&gt;biotekniska organismer, dvs. alla genmanipulerade mikroorganismer,&lt;br&gt;nematoder, insekter och spindeldjur som framställts särskilt i tekniskt&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare fördel med benämningen är att det redan av namnet&lt;br&gt;framgår att det är en levande organism. Beträffande detta och&lt;br&gt;definitionen av biotekniska organismer har flera remissinstanser haft&lt;br&gt;synpunkter. Naturvårdsverket anser att definitionen är ofullständig&lt;br&gt;eftersom det framgår att utredningen avsett att begränsa begreppets&lt;br&gt;betydelse till levande organismer. Om det är centralt att organismen är&lt;br&gt;vid liv och ingår i produkten räcker det enligt verket inte med att uttala&lt;br&gt;att de skall ha varit levande vid produktionstillfallet, och naturligtvis inte&lt;br&gt;heller att delar av organismer kan utgöra produkten. Verket föreslår att&lt;br&gt;definitionen skall vara &amp;quot;Med biotekniska produkter avses i denna balk&lt;br&gt;produkter som helt eller delvis består av levande organismer (virus,&lt;br&gt;mikroorganismer, nematoder, insekter eller spindeldjur) och som&lt;br&gt;framställts särskilt i tekniskt syfte&amp;quot;. Arbetarskyddsstyrelsen har också&lt;br&gt;konstaterat att paragrafen gäller vissa slags (levande) organismer,&lt;br&gt;framställda särskilt i tekniskt syfte och har föreslagit att definitionen&lt;br&gt;skall vara &amp;quot;Med biotekniska produkter avses sådana produkter som består&lt;br&gt;av eller innehåller mikroorganismer...etc.&amp;quot; Koncessionsnämnden anser att&lt;br&gt;det inte är helt klart att tekniskt syfte även omfattar bekämpningssyfte&lt;br&gt;utan bör anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad dessa remissinstanser anfört bör definitionen&lt;br&gt;ändras till &amp;quot;Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har&lt;br&gt;framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte&lt;br&gt;och som helt eller delvis består av eller innehåller levande&lt;br&gt;mikroorganismer, däribland virus, eller nematoder, insekter eller&lt;br&gt;spindeldjur&amp;quot;. Därigenom framgår det klart att en bioteknisk organism kan&lt;br&gt;innehålla dels levande mikroorganismer, varav virus är en typ. dels de&lt;br&gt;levande organismerna nematoder (rundmaskar), insekter eller spindeldjur&lt;br&gt;men inga andra organismer. Vidare framgår det också att de skall ha&lt;br&gt;framställts särskilt i bekämpningssyfte eller annat tekniskt syfte. Genom&lt;br&gt;att benämningen biotekniska organismer används i balken kan begreppet&lt;br&gt;biotekniska produkter även i fortsättningen beteckna traditionella sådana&lt;br&gt;produkter såsom antibiotika, steroider etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av de gemensamma reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att de särskilda hänsynsreglema om&lt;br&gt;hantering av kemiska produkter bör utgöra grunden i bestämmelserna&lt;br&gt;och utökas till att omfatta även biotekniska organismer. Dessa regler&lt;br&gt;skall omfatta även genetiskt modifierade biotekniska organismer, men&lt;br&gt;för dessa gäller även de särskilda bestämmelserna om detta i 13 kap.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken. Reglerna föreslås utökas med bestämmelser från Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förordningar som har eller i balken kan ges generell betydelse. Detta&lt;br&gt;gäller till att börja med bestämmelsen i 6 § förordningen om kemiska&lt;br&gt;produkter som är en precisering av utredningsskyldigheten enligt 6 §&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter. Dessa bestämmelser slås ihop i balken och&lt;br&gt;kommer i fortsättningen att gälla även biotekniska organismer.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det i bestämmelsen bör&lt;br&gt;förtydligas att den utredning som skall utföras skall redovisa&lt;br&gt;konsekvenserna för användning, t.ex. av ett bekämpningsmedel, i olika&lt;br&gt;geografiska områden med de naturtyper och förhållanden som råder i&lt;br&gt;landet. Detta får dock redan anses omfattas av bestämmelsen. Det bör&lt;br&gt;dock, som även Umeå kommun påpekat, betonas att utrednings-&lt;br&gt;skyldigheten enligt bestämmelsen är fortlöpande och upphör således inte&lt;br&gt;när produkten släpps ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller detta den viktiga bestämmelsen i förordningen om&lt;br&gt;kemiska produkter att det skall finnas ett produktregister. Denna tas in i&lt;br&gt;balken och registret föreslås i fortsättningen även omfatta biotekniska&lt;br&gt;organismer. Arbetarskyddsstyrelsen skriver i sitt remissvar att det är bra&lt;br&gt;att bestämmelsen utökas till biotekniska organismer eftersom det kan&lt;br&gt;underlätta tillsynen avsevärt. Kemikalieinspektionen anser att det är bra&lt;br&gt;att kapitlet utvecklar regler som vunnit stor stadga men som i gällande&lt;br&gt;bestämmelser återfinns i författningar på lägre nivå. Inspektionen anser&lt;br&gt;dock att det i betänkandet ser ut som att i balken införs en skyldighet att&lt;br&gt;registrera biotekniska organismer i ett produktregister. Bestämmelsens&lt;br&gt;verkliga innebörd är dock endast att det öppnas en möjlighet för&lt;br&gt;regeringen att inrätta ett sådant register. Det är enligt inspektionen inte&lt;br&gt;troligt att det innan balken träder i kraft har hunnit utredas vilka&lt;br&gt;biotekniska organismer och uppgifter om dessa som det finns behov att&lt;br&gt;registrera och därför bör skrivningen om biotekniska organismer i&lt;br&gt;paragrafen göras öppnare. Med hänsyn till vad Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;anser, som är den myndighet som ansvarar för produktregistret, bör&lt;br&gt;bestämmelsen utformas så att registret skall omfatta kemiska produkter&lt;br&gt;enligt de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som bestämmer&lt;br&gt;meddelar och att regeringen får föreskriva att det även skall finnas ett&lt;br&gt;motsvarande produktregister för biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen skall i sitt fortsatta arbete lämna förord-&lt;br&gt;ningsförslag på kemikalieområdet. Även detta förordningsförslag skall i&lt;br&gt;likhet med övriga förordningsförslag enligt balken lämnas i sådan tid att&lt;br&gt;det kan remissbehandlas. beredas och träda i kraft samtidigt som balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndskrav och upplysningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare bestämmelser som regeringen föreslår skall inarbetas i balken&lt;br&gt;är mera detaljerade prövningsbestämmelser om tillstånd. De relativt vida&lt;br&gt;bemyndiganden som finns i lagen om kemiska produkter har under de tio&lt;br&gt;år lagen tillämpats inte utnyttjats till att föreskriva om tillståndskrav&lt;br&gt;beträffande någon stor mängd kemiska produkter. Enligt&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen är det en vanlig missuppfattning, även bland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter, att det skulle finnas omfattande tillståndskrav på&lt;br&gt;kemikalieområdet. Beträffande krav på tillstånd föreskrivs i förordningen&lt;br&gt;om kemiska produkter att tillstånd krävs i vissa fall för import,&lt;br&gt;överlåtelse och hantering av livsfarliga eller mycket farliga kemiska&lt;br&gt;produkter. Vidare föreskrivs i förordningen om bekämpningsmedel att&lt;br&gt;kemiska bekämpningsmedel inte får saluföras, överlåtas eller användas&lt;br&gt;utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. I övrigt har inte&lt;br&gt;föreskrivits om krav på tillstånd eller godkännanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår nu, som Miljöbalksutredningen förordat, att dessa&lt;br&gt;bestämmelser inordnas i balken och samordnas med motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel. Då kan av balken utläsas vilka krav på tillstånd och&lt;br&gt;godkännanden som kan ställas i stort. Möjligheten att föreskriva&lt;br&gt;tillståndskrav utökas till att omfatta även särskilt farliga biotekniska&lt;br&gt;organismer för vilka krav på tillstånd för import saknas i dag. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om vilka produkter och organismer som skall omfattas av&lt;br&gt;tillståndsplikten för särskilt farliga produkter. Kemikalieinspektionen bör&lt;br&gt;ges rätten att föreskriva om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen att det i balken infors en skyldighet för bl.a.&lt;br&gt;den som tillverkar en kemisk produkt eller bioteknisk organism att&lt;br&gt;underrätta tillståndsmyndigheten när det efter ett tillstånd eller&lt;br&gt;godkännande kommer fram nya uppgifter om att den kemiska produkten&lt;br&gt;eller biotekniska organismen kan ha skadliga effekter på människor eller&lt;br&gt;på miljön i övrigt. Detta har hittills bara gällt godkända&lt;br&gt;växtskyddsmedel. Kravet görs nu generellt för alla kemiska produkter&lt;br&gt;och biotekniska organismer för vilka tillstånd eller godkännande har&lt;br&gt;meddelats. Sådan upplysningsskyldighet skall även gälla för produkter&lt;br&gt;och organismer för vilka krav på tillstånd eller godkännande inte gäller,&lt;br&gt;om nya uppgifter kommer fram att produkten eller organismen kan ha&lt;br&gt;vissa skadliga effekter t.ex. vara cancerframkallande och som kan antas&lt;br&gt;påverka klassificeringen eller märkningen av produkten. Motsvarande&lt;br&gt;krav finns i EG-direktivet 67/548/EEG och har hittills införts genom&lt;br&gt;föreskrifter från Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal förordningar utfärdade med stöd av lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter innehåller förbud mot olika ämnen. Dessa förbud bör även i&lt;br&gt;fortsättningen finnas i förordningar eftersom de avser enskilda produkter&lt;br&gt;och därför inte har samma generella karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bemyndigande bör ges till regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att föreskriva om ytterligare tillståndsplikt om det&lt;br&gt;behövs, motsvarande nuvarande bestämmelse i 11 § lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter. Denna möjlighet behövs eftersom snabbhet och enkelhet kan&lt;br&gt;vara särskilt värdefull när det gäller ett område som kemiska produkter&lt;br&gt;och biotekniska organismer där ett snabbt ingripande kan vara behövligt.&lt;br&gt;Dessutom är det då också lättare att anpassa våra regler till de regler som&lt;br&gt;antas inom EU och som vi vanligtvis har att anpassa oss till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.19.2 Spridning av bekämpningsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om spridning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel över skogsmark skall inordnas i balken och&lt;br&gt;samordnas med reglerna om kemiska och biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän regel om försiktighetsmått vid bekämpning skall införas.&lt;br&gt;Den innebär att andra kemiska produkter eller biotekniska organismer&lt;br&gt;än sådana kemiska och biologiska bekämpningsmedel som har&lt;br&gt;godkänts eller meddelats dispens för enligt balken får användas för&lt;br&gt;bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför&lt;br&gt;risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sundsvalls kommun har betonat att det krävs&lt;br&gt;kompetens för spridning av bekämpningsmedel och vill ha ett tillägg till&lt;br&gt;bestämmelserna om spridning om krav på kännedom om ekologiska&lt;br&gt;förhållanden på platsen för spridning. Arbetarskyddsstyrelsen anser att&lt;br&gt;det bör finnas ett bemyndigande i balken att utfarda föreskrifter för&lt;br&gt;tillämpningen av aktsamhetsregeln om bekämpning. Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen vill att det skall framgå av författningstexten att reglerna om&lt;br&gt;godkännande av bekämpningsmedel avser sådana medel som&lt;br&gt;marknadsförs som bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns bestämmelser om hur&lt;br&gt;kemiska bekämpningsmedel får spridas i förordningen (1985:836) om&lt;br&gt;bekämpningsmedel som utfärdats med stöd av lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter. Regler om spridning av biologiska bekämpningsmedel har&lt;br&gt;föreskrivits av Kemikalieinspektionen med stöd av 6 § lagen om&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel i KIFS 1994:4,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens föreskrifter om biologiska bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även regler om spridning av bekämpningsmedel i lagen&lt;br&gt;(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Enligt&lt;br&gt;lagen är spridning av bekämpningsmedel över skogsmark för&lt;br&gt;bekämpning av lövsly förbjuden. Detsamma gäller användningen av&lt;br&gt;metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen far medge undantag om kravet på återväxt inte&lt;br&gt;rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Det&lt;br&gt;gäller dock endast om kommunen inte enligt 3 § lagen beslutat att&lt;br&gt;undantag inte får medges inom områden av kommunen med hänsyn till&lt;br&gt;områdets betydelse för friluftslivet, naturvården m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu arbetas som framgått av avsnitt 4.5. även den lagen in i balken.&lt;br&gt;Eftersom lagen handlar om spridning av kemiska bekämpningsmedel bör&lt;br&gt;reglerna smältas in i kapitlet om kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer samt utökas till att omfatta även biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Därmed kan alla regler om spridning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel, såväl kemiska som biologiska, samlas och&lt;br&gt;samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna hänsynsreglema i balken, däribland försiktighetsprincipen&lt;br&gt;och produktvalsprincipen, kommer givetvis att gälla också beträffande de&lt;br&gt;nu aktuella verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller användning av bekämpningsmedel föreslår regeringen&lt;br&gt;att det även införs en allmän regel om försiktighetsmått i kapitlet om&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer. Beträffande&lt;br&gt;utformningen av bestämmelsen om godkännande av bekämpningsmedel&lt;br&gt;har Kemikalieinspektionen anfört bl.a. att den borde utformas så att det&lt;br&gt;framgår att den handlar om produkter som marknadförs som&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Med utredningens utformning är den enligt&lt;br&gt;inspektionen inte förenlig med den föreslagna regeln om&lt;br&gt;försiktighetsmått vid bekämpning därför att den sistnämnda handlar om&lt;br&gt;utrymmet för att bekämpa med produkter som marknadsförs som annat&lt;br&gt;än bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av dessa synpunkter har regeringen utformat&lt;br&gt;bestämmelserna så att det angivna framgår. Regeln om försiktighetsmått&lt;br&gt;innebär att andra kemiska produkter eller biotekniska organismer än&lt;br&gt;sådana som har godkänts för att släppas ut på marknaden och användas&lt;br&gt;som kemiska eller biologiska bekämpningsmedel, får användas för&lt;br&gt;bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför&lt;br&gt;risker för människors hälsa eller miljön. Bevisbördan för att det är&lt;br&gt;uppenbart att användningen inte medför risker skall ligga hos&lt;br&gt;användaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen skriver i sitt remissvar att användningen av&lt;br&gt;bekämpningsmedel skiljer sig normalt avsevärt från användningen av&lt;br&gt;andra kemiska produkter och biotekniska organismer. Informationen och&lt;br&gt;kunskapen om risker med bekämpningsmedel är i allmänhet mycket mer&lt;br&gt;omfattande än för andra medel, varför det inte är lika lätt för användaren&lt;br&gt;av annat medel att få adekvat information. Därför finns det risk att&lt;br&gt;bedömning av riskerna sker utifrån ett inadekvat bedömningsunderlag.&lt;br&gt;Verket anser därför att det bör finnas ett bemyndigande i balken att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter för tillämpningen av regeln om försiktighetsmått vid&lt;br&gt;bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelsen är att andra medel än godkända&lt;br&gt;bekämpningsmedel i princip inte skall användas för bekämpning. Det är&lt;br&gt;endast i sådana fall när det är uppenbart att användningen inte medför&lt;br&gt;risker som andra medel far användas. Därför torde behovet av&lt;br&gt;föreskrifter inte vara så stort men eftersom verket anser att ett behov kan&lt;br&gt;uppkomma bör bemyndigandet att meddela ytterligare föreskrifter i 14&lt;br&gt;kap. 24 § utökas till att avse även regeln om försiktighetsmått vid&lt;br&gt;bekämpning i 14 kap. 17 §. I den förordning som skall träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt med balken bör Kemikalieinspektionen ges rätt att meddela&lt;br&gt;behövliga föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.19.3&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelser om bränslen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om svavelhaltigt&lt;br&gt;bränsle skall arbetas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall ges rätt att meddela föreskrifter om bränslen&lt;br&gt;beträffande kvalitet och egenskaper, förbränning, handel, överlåtelse&lt;br&gt;eller införsel, om det behövs för att motverka utsläpp i luften av&lt;br&gt;ämnen som kan vara skadliga för människors hälsa eller för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om miljöklassindelning av bensin skall också arbetas&lt;br&gt;in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;br&gt;Möjligheten för regeringen att meddela föreskrifter om bränslen&lt;br&gt;omfattade i utredningsförslaget inte kvalitet och egenskaper. Vidare hade&lt;br&gt;utredningen föreslagit att bestämmelsen om indelning av bensin i&lt;br&gt;miljöklasser med bilaga skulle arbetas in i bilavgaslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Industriförbundet, SAF och Kraftverksföreningen&lt;br&gt;anser att bemyndigandet att föreskriva om bränslen är för långtgående&lt;br&gt;och att bestämmelsen därför bör utgå eller ges inskränkt tillämplighet.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden anser att bestämmelsen bör ändras så att där inte&lt;br&gt;anges utsläpp av &amp;quot;föroreningar&amp;quot; eftersom det inte är ett adekvat begrepp&lt;br&gt;t.ex. beträffande koldioxid. Nämnden föreslår att det i stället kan stå t.ex.&lt;br&gt;&amp;quot;ämnen som kan vara skadliga för människors hälsa eller för miljön&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket föreslår att nuvarande 6 a § lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter samt bilagan till lagen inte skall arbetas in i bilavgaslagen utan&lt;br&gt;i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Landskrona kommun vill att alla&lt;br&gt;bestämmelser som innebär miljöhänsyn, även om bensinkvalitet bör ingå&lt;br&gt;i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalksutredningen har föreslagit&lt;br&gt;att balken även bör omfatta bestämmelserna i lagen (1976:1054) om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle och att bestämmelserna utökas till att omfatta allt&lt;br&gt;bränsle, inte bara svavelhaltigt sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i avsnitt 4.5 så är svavellagen en av de lagar som&lt;br&gt;samordnas i miljöbalken. Bestämmelserna i den lagen handlar om&lt;br&gt;hantering, införsel och användning av kemiska produkter. Därför bör&lt;br&gt;lagens bestämmelser som utredningen föreslagit inarbetas i kapitlet som&lt;br&gt;behandlar sådana. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om att de&lt;br&gt;globala miljöproblem som har uppkommit beträffande växthuseffekt,&lt;br&gt;minskande ozonskikt m.m., till stor del har orsakats av förbränning av&lt;br&gt;olika bränslen, framför allt fossila bränslen. Därför är det viktig att det i&lt;br&gt;lagstiftningen finns möjligheter att meddela föreskrifter beträffande alla&lt;br&gt;typer av bränslen, inte bara svavelhaltiga. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;bemyndigandet bör omfatta alla bränslen och även bränslens kvalitet och&lt;br&gt;egenskaper. När det gäller industrins farhågor så är det givetvis så att&lt;br&gt;bemyndigandet skall användas på ett sådant sätt att inte orimliga krav&lt;br&gt;läggs på verksamhetsutövama. I likhet med vad som gäller i dag bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bemyndigas att överlåta rätten att meddela föreskrifter till en&lt;br&gt;myndighet eller kommun. Med hänsyn till att bestämmelsen nu utökas att&lt;br&gt;gälla alla typer av bränslen är det särskilt viktigt att ett sådant överlåtande&lt;br&gt;att meddela föreskrifter är klart preciserat till sin omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån de synpunkter som Koncessionsnämnden lämnat bör&lt;br&gt;bestämmelsen utformas så att begreppen som används överensstämmer&lt;br&gt;med balkens övriga begrepp. Därför bör bemyndigandet avse rätt att&lt;br&gt;meddela föreskrifter för att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan&lt;br&gt;medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen bör i sitt fortsatta arbete lämna förslag på&lt;br&gt;förordningsbestämmelser om rätt att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om kemiska produkter har från den 1 januari 1995 införts en&lt;br&gt;bestämmelse, 6 a §, om att bensin skall delas in i miljöklasser och till&lt;br&gt;lagen har fogats en bilaga beträffande dessa klasser. Till bestämmelsen&lt;br&gt;har knutits skatteregler varför lagkrav ansågs krävas.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att bestämmelsen tas in i&lt;br&gt;bilavgaslagen (1986:1386) eftersom utredningen anser att den inte passar&lt;br&gt;så bra i balken, dessutom skall bilagor till balken undvikas. Riksskatte-&lt;br&gt;verket föreslår att bestämmelsen samt bilagan inte skall arbetas in i&lt;br&gt;bilavgaslagen utan i lagen (1994:1776) om skatt på energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att även denna bestämmelse bör&lt;br&gt;arbetas in i miljöbalken bland övriga särskilda regler om kemiska&lt;br&gt;produkter, eftersom syftet med bestämmelsen överensstämmer med&lt;br&gt;balkens syfte och då bilavgaslagstiftningen främst är inriktad på&lt;br&gt;fordonens tekniska utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.19.4 Kontroll av kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det övergripande målet för kontrollen av&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer bör vara att förhindra&lt;br&gt;skador på människor och miljön. Därför är det viktigt att skadliga&lt;br&gt;ämnen, produkter och organismer blir utredda med avseende på&lt;br&gt;effekter samt att de så långt som möjligt ersätts med mindre skadliga&lt;br&gt;och om det är möjligt med helt ofarliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Kemikaliekontrollen var&lt;br&gt;ursprungligen inriktad på att utgöra ett instrument till skydd för&lt;br&gt;människors hälsa och miljöfrågorna har kommit in senare som en del i&lt;br&gt;kemikaliekontrollen. Många miljöproblem som har visat sig svåra att&lt;br&gt;bemästra har sin orsak i användningen av kemikalier. Det gäller kemiska&lt;br&gt;ämnen i kemiska produkter men också ämnen och kemiska produkter&lt;br&gt;som ingår i olika varor. För den yttre miljön har de diffusa källorna blivit&lt;br&gt;allt mer uppmärksammade i takt med att långtgående åtgärder har&lt;br&gt;vidtagits för att nedbringa de stora utsläppen av miljöfarliga ämnen från&lt;br&gt;enskilda industrier och andra anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt land marknadsförs ca 10 000-20 000 kemiska ämnen för prak-&lt;br&gt;tiskt bruk, totalt ca 50 000 kemiska produkter. Dessutom förekommer ett&lt;br&gt;stort antal kemiska ämnen i en stor mängd material och varor som&lt;br&gt;används i en rad olika industriella processer och av konsumenter. För att&lt;br&gt;kunna bedöma riskerna krävs kunskap om kemiska ämnens inneboende&lt;br&gt;hälso- och miljöfarliga egenskaper. Trots en intensiv kunskaps-&lt;br&gt;uppbyggnad som pågår över hela världen finns ännu betydande luckor i&lt;br&gt;vårt vetande, exempelvis rörande kemiska ämnens miljöfarliga&lt;br&gt;egenskaper. Detta gäller särskilt sådana ämnen som på lång sikt påverkar&lt;br&gt;livsbetingelserna. När det gäller den yttre miljön har de så kallade&lt;br&gt;globala miljöhoten, särskilt klimatfrågan och dess verkningar i olika&lt;br&gt;former, ansetts ha direkt samband med den moderna användningen av&lt;br&gt;vissa typer av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för kontrollen av kemiska produkter och&lt;br&gt;biotekniska organismer är att förhindra skador på människor och miljön.&lt;br&gt;Skadliga ämnen, produkter och organismer bör därför så långt som&lt;br&gt;möjligt ersättas med mindre skadliga och om det är möjligt med helt&lt;br&gt;ofarliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktvalsprincipen far i balken en vidare tillämpning än enligt lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter eftersom den placeras som en allmän&lt;br&gt;hänsynsregel som skall tillämpas för alla verksamheter enligt balken, se&lt;br&gt;avsnitt 4.8.7. Där användningen av ämnen som kan innebära risker för&lt;br&gt;hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana åtgärder vidtas som gör&lt;br&gt;hanteringen säker. För att kontrollens mål skall nås är det viktigt att alla&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer som används är väl&lt;br&gt;utredda med avseende på effekterna på människors hälsa och miljön.&lt;br&gt;Minst lika angeläget är att alla som i olika former hanterar kemiska&lt;br&gt;produkter och biotekniska organismer är tillräckligt informerade om&lt;br&gt;produkternas eventuella skadeverkningar och övriga risker vid&lt;br&gt;hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att för att uppnå målet för kontrollen av&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer kan följande tre&lt;br&gt;huvudmål sättas upp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Kunskapsmålet som innebär att kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa&lt;br&gt;och miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren, importören eller&lt;br&gt;leverantören. Denna kunskap skall spridas till alla som hanterar&lt;br&gt;produkterna och organismerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Produktmålet som innebär att så ofarliga produkter som möjligt&lt;br&gt;skall användas. Skadliga ämnen, produkter och organismer skall så långt&lt;br&gt;det är möjligt ersättas med mindre skadliga och helst ofarliga sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Hanteringsmålet som innebär att potentiella risker skall undanröjas&lt;br&gt;genom säker hantering av kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att nå produktmålet och hanteringsmålet är att&lt;br&gt;både konsumenter och yrkesmässiga användare får god information från&lt;br&gt;leverantörer om hanteringen av produkterna och organismerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som ingår i kontrollen och som får alltmer uppmärksamhet&lt;br&gt;som en viktig del av miljöpolitiken är varuproduktionen. En vara kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöva en påverkan på människors hälsa eller på miljön under hela sin&lt;br&gt;livstid. Även därefter, i avfallsledet, kan det från miljösynpunkt vara av&lt;br&gt;stor betydelse vilka kemikalier som ingått i varan. Redan i&lt;br&gt;tillverkningsledet eller ännu tidigare bör därför eventuella långsiktiga&lt;br&gt;hälso- eller miljöaspekter av ingående kemiska produkter eller&lt;br&gt;biotekniska organismer beaktas. Produktvalet kan alltså spela en viktig&lt;br&gt;roll i strävan att förebygga senare miljöproblem. Regler om avfall och&lt;br&gt;producentansvar som behandlas i nästa avsnitt har därmed en stark&lt;br&gt;anknytning till kemikalielagstiftningen. Här kan också erinras om vad&lt;br&gt;som framgått av avsnitt 4.14.4, att även kemikalieanvändningen skall&lt;br&gt;prövas vid tillståndsprövning och villkorssättning av miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.20 Avfall och producentansvar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.20.1 Regler om avfall och producentansvar i balken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett kapitel i miljöbalken skall handla om avfall&lt;br&gt;samt producentansvar. Utformningen motsvarar dels den nuvarande&lt;br&gt;renhållningslagens regler om avfallshantering och producentansvar,&lt;br&gt;dels de ändringar i renhållningslagen som träder i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998 och som riksdagen nyligen har beslutat om med anledning av&lt;br&gt;regeringens proposition Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle - ett ansvar för alla (prop. 1996/97:172. bet.&lt;br&gt;1997/98 :JoU7, rskr. 1997/98:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i relevanta delar med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget&lt;br&gt;eller har inte några invändningar. Konkurrensverket, Statskontoret och&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund/Svenska Arbetsgivareföreningen är dock&lt;br&gt;kritiska till att utredningen inte beaktat det systemskifte som skett inom&lt;br&gt;avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen (1979:596) innehåller föreskrifter om kommunernas&lt;br&gt;skyldigheter i fråga om avfallshantering och om producenternas ansvar&lt;br&gt;på området. Enligt renhållningslagen har kommunen ett ansvar för&lt;br&gt;insamling och omhändertagande av hushållsavfall. Regeringen får enligt&lt;br&gt;lagen föreskriva att kommunen skall forsla bort och slutligt omhänderta&lt;br&gt;även annat avfall än hushållsavfall och även föreskriva om källsortering&lt;br&gt;för visst slag av avfall om det är av betydelse från återanvändnings-,&lt;br&gt;återvinnings- eller miljösynpunkt. Regeringen kan även överlåta åt en&lt;br&gt;myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i renhållningsförordningen (1990:984) gett Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kommunfullmäktige rätt att utvidga det kommunala ansvaret till&lt;br&gt;hantering även av annat avfall än hushållsavfall och att föreskriva om&lt;br&gt;källsortering. Finansieringen av kommunens verksamhet sker i allt&lt;br&gt;väsentligt via avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan genom beslut år 1975 lade riksdagen fast principen om&lt;br&gt;producenters ansvar för avfallshanteringen (prop 1975:32, bet.&lt;br&gt;1975:JoU10, rskr. 1975:161). Någon lagstiftning för att förverkliga&lt;br&gt;producentansvaret infördes dock inte i samband med 1975 års&lt;br&gt;avfallspolitiska beslut. Detta skedde först år 1993 sedan riksdagen&lt;br&gt;godtagit propositionen Om riktlinjer for en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling (den s.k. kretsloppspropositionen) och den där&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen bl.a. om producentansvar (prop. 1992/93:180,&lt;br&gt;bet. 1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med lagstiftningen var att påskynda utvecklingen mot ett mer&lt;br&gt;resurshushållande samhälle och en miljöanpassad varuproduktion.&lt;br&gt;Genom att uppnå en ökad återanvändning, återvinning och återföring till&lt;br&gt;naturens kretslopp skulle uppkomsten av avfall förebyggas och&lt;br&gt;minimeras samt hushållningen av våra resurser förbättras. Producenterna&lt;br&gt;av varor och förpackningar ansågs ha en betydelsefull roll när det gäller&lt;br&gt;att minska avfallet samt att öka återvinningen av varorna och&lt;br&gt;förpackningarna och dess avfall. Den lagstiftningsteknik som valdes var&lt;br&gt;att ge ett bemyndigande till regeringen att föreskriva om&lt;br&gt;producentansvar. Avsikten med lagstiftningen var att ett producentansvar&lt;br&gt;skall kunna införas successivt på områden där detta är från miljö- och&lt;br&gt;resurshushållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt samt tekniskt&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att bestämmelserna innebär bl.a. att regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de&lt;br&gt;förpackningar de tillverkar, importerar eller säljer forslas bort,&lt;br&gt;återanvänds, återvinns eller tas om hand på sådant sätt som kan krävas&lt;br&gt;för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Detta far även gälla&lt;br&gt;avfall från den verksamhet de bedriver. Föreskrifterna kan även avse&lt;br&gt;skyldighet att märka en vara eller en förpackning samt lämna uppgifter&lt;br&gt;om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra&lt;br&gt;förhållanden. Föreskrifter om producentansvar kan meddelas för alla slag&lt;br&gt;av avfall. För avfall som är mindre lämpat för ett fysiskt producentansvar&lt;br&gt;kan ekonomiskt producentansvar föreskrivas genom att en avgift tas ut av&lt;br&gt;producenterna för bortforsling och omhändertagande genom kommunens&lt;br&gt;försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har regeringen beslutat om producentansvar på fyra områden&lt;br&gt;genom förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper,&lt;br&gt;förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck, förordningen&lt;br&gt;(1997:185) om producentansvar för förpackningar samt förordningen&lt;br&gt;(1997:788) om producentansvar för bilar. Producentansvar för&lt;br&gt;förpackningar, returpapper och däck har gällt sedan år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Producentansvar för uttjänta bilar, m.m. (prop.&lt;br&gt;1995/96:174) har regeringen föreslagit att producentansvar skall införas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för uttjänta bilar med stöd av bemyndigandet i renhållningslagen. Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Riksdagen har antagit regeringens förslag och godkänt vad regeringen&lt;br&gt;har anfört om inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar (bet.&lt;br&gt;1995/96:JoU21, rskr. 1995/96:295). En förordning om producentansvar&lt;br&gt;för bilar anmäldes under hösten 1996 till EG-kommissionen enligt rådets&lt;br&gt;direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande&lt;br&gt;beträffande tekniska standarder och föreskrifter, ändrat genom direktiv&lt;br&gt;88/182/EEG och 94/10/EG och regeringen har under hösten 1997&lt;br&gt;beslutat om förordning om producentansvar för bilar. Förordningen&lt;br&gt;träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bereder för närvarande frågan om producentansvar för&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom propositionen om producentansvar för uttjänta bilar ändrades&lt;br&gt;även straffbestämmelserna i renhållningslagen genom att bestämmelsen i&lt;br&gt;24 § 4 renhållningslagen, som innebar att alla föreskrifter om&lt;br&gt;producentansvar var straffbelagda, upphävdes från den 1 januari 1997. I&lt;br&gt;stället skall enligt propositionen den möjlighet regeringen har enligt 8&lt;br&gt;kap. 7 § andra stycket regeringsformen utnyttjas, som innebär att det för&lt;br&gt;varje bestämmelse som ålägger producenten en skyldighet får bedömas&lt;br&gt;om skyldigheten skall förenas med bötesstraff eller inte. I detta&lt;br&gt;sammanhang skall också noteras att förslaget till miljöbalk innebär att&lt;br&gt;miljösanktionsavgift kan utgå vid överträdelser av föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken om regeringen har fastställt ett&lt;br&gt;avgiftsbelopp för överträdelsen (se avsnitt 4.32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare infördes genom nämnda proposition en ny bestämmelse i&lt;br&gt;renhållningslagen, 8 a §. Om det behövs för att främja återanvändning&lt;br&gt;eller återvinning av material av sådana skrotbilar som avses i&lt;br&gt;bilskrotningslagen. får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om demontering eller hantering av&lt;br&gt;skrotbilar eller delar av skrotbilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen Hantering av uttjänta varor i ett&lt;br&gt;ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla, föreslagit riksdagen&lt;br&gt;vissa ändringar i renhållningslagen. Riksdagen har nyligen, med vissa&lt;br&gt;ändringar, antagit regeringens förslag. Ändringarna i renhållningslagen&lt;br&gt;syftar till en ökad resurshushållning och en mer miljöanpassad&lt;br&gt;avfallshantering. Förslaget innebär att det införs ett bemyndigande för&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva om&lt;br&gt;förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta&lt;br&gt;elektroniska produkter som inte har förbehandlats t.ex. genom&lt;br&gt;demontering och sortering av godkända demonterare samt att verksamhet&lt;br&gt;som syftar till att förbehandla sådant avfall skall vara certifierad av ett&lt;br&gt;ackrediterat certifieringsorgan. I propositionen informerar regeringen&lt;br&gt;också om riktlinjerna för hur ett producentansvar för uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter skall fungera i Sverige. Vidare införs ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;att föreskriva om deponering av organiskt avfall. Syftet är att möjliggöra&lt;br&gt;att förbud införs från år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart&lt;br&gt;avfall och från år 2005 mot deponering av organiskt avfall generellt. När&lt;br&gt;det gäller deponeringsförbudet av organiskt avfall har riksdagen uttalat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föreskrifter om avsteg och undantag från förbudet bör utformas så att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;forskning om och utveckling av miljömässigt godtagbara&lt;br&gt;behandlingsmetoder för avfallet inte försvåras. Slutligen införs genom&lt;br&gt;propositionen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att föreskriva om att avfall endast får transporteras&lt;br&gt;yrkesmässigt av transportörer med tillstånd. Regeringen avser att från&lt;br&gt;och med år 2002 öka möjligheten för fler aktörer att transportera och&lt;br&gt;omhänderta annat avfall än hushållsavfall som inte är farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande EG-regler på avfallsområdet samt Baselkonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett flertal EG-direktiv på avfallsområdet. Det grundläggande&lt;br&gt;direktivet är rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall&lt;br&gt;som har ändrats genom rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991.&lt;br&gt;Direktiven utgör ett samlat ramverk för nationell avfallskontroll och&lt;br&gt;innefattar bestämmelser om avfallshantering utifrån Kommissionens&lt;br&gt;avfallsstrategi (SEC(89)0934). Syftet med direktiven är att uppnå en hög&lt;br&gt;miljöskyddsnivå. Medlemsstaterna skall verka för att avfallet bortskaffas&lt;br&gt;eller återvinns på ett ansvarsfullt sätt samt vidta åtgärder för att begränsa&lt;br&gt;avfallsmängderna och avfallets farlighet. Därvid bör medlemsstaterna&lt;br&gt;befrämja utvecklingen av ren teknologi och sådana produkter som kan&lt;br&gt;återvinnas och återanvändas. Utgångspunkten skall vara att gemenskapen&lt;br&gt;som helhet kan ta hand om det avfall som uppstår inom gemenskapen&lt;br&gt;och det är önskvärt att varje land har som mål att ta hand om sitt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I angivna direktiv finns också bestämmelser som definierar avfall.&lt;br&gt;Definitionen behandlas vidare i avsnitt 4.20.2. Även uttrycket hantering&lt;br&gt;definieras. Begrepp omfattar enligt definitionen insamling, transport,&lt;br&gt;återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan&lt;br&gt;verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag. I Kommissionens&lt;br&gt;beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 om anpassning av bilagorna IIA&lt;br&gt;och IIB till rådets direktiv 75/442/EEG räknas upp vilka åtgärder som&lt;br&gt;avses med bortskaffande (i den svenska översättningen av beslutet&lt;br&gt;benämnt slutligt omhändertagande) respektive återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bortskaffande avses bl.a. följande åtgärder: Deponering,&lt;br&gt;jordförbättring, djupinjektering, användning av fyllnadsmassor,&lt;br&gt;användning av särskilt anlagda upplag, utsläpp till vatten, förbränning&lt;br&gt;samt slutförvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med återvinning avses bl.a. följande åtgärder: Huvudanvändning som&lt;br&gt;bränsle eller andra metoder att generera energi, återvin-&lt;br&gt;ning/vidareutnyttjande av lösningsmedel, organiska ämnen som inte&lt;br&gt;används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra former&lt;br&gt;av biologisk omvandling), metaller och metallföreningar, andra oorga-&lt;br&gt;niska material, regenerering av syror eller baser, återvinning av de&lt;br&gt;komponenter som används till att minska föroreningar, återvinning av&lt;br&gt;katalysatorkomponenter, omraffinering eller andra sätt att återanvända&lt;br&gt;olja samt jordbehandling som är fördelaktig för jordbruket eller&lt;br&gt;ekologisk förbättring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Farligt avfall regleras i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;december 1991 om farligt avfall. Direktivet har genomförts i svensk&lt;br&gt;lagstiftning genom förordningen (1996:971) om farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En EG-förordning på avfallsområdet är rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av&lt;br&gt;avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen. Den&lt;br&gt;trädde i kraft i februari 1993. Förordningar gäller i medlemsländerna utan&lt;br&gt;införlivande, de får inte heller införlivas. Förordningen har dock&lt;br&gt;kompletterats i vår lagstiftning genom förordningen (1995:701) om&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning (EEG) nr 259/93 införlivar i gemenskapsrätten bl.a.&lt;br&gt;Baselkonventionen av den 22 mars 1989 om kontroll av&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt&lt;br&gt;avfall. Sverige har ratificerat denna konvention (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91: JoU30, rskr. 1990/91:338) och har genom ratificeringen&lt;br&gt;förbundit sig att begränsa exporten och importen av farligt avfall i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens bedömning är att&lt;br&gt;renhållningslagens regler om kommunernas skyldigheter och om produ-&lt;br&gt;centansvar bör integreras samlat i miljöbalken. Det kan naturligtvis&lt;br&gt;övervägas att låta reglerna om producentansvar bilda ett eget kapitel&lt;br&gt;inom balken. Bestämmelserna om producentansvar i renhållningslagen&lt;br&gt;gäller avfallet av de varor eller förpackningar som producenterna&lt;br&gt;tillverkar, importerar eller säljer. I den mån detta skall gälla även&lt;br&gt;fortsättningsvis är det logiskt att låta bestämmelserna finnas kvar i&lt;br&gt;anslutning till regleringen som gäller avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen anser att det inte finns skäl att nu göra några&lt;br&gt;ändringar i reglerna om producentansvar. I sitt ställningstagande hänvisar&lt;br&gt;utredningen till vad som framkom vid en utfrågning ordnad av&lt;br&gt;utredningen och till vilken hade inbjudits företrädare för näringslivet,&lt;br&gt;avfallshanteringsbranschen, statliga myndigheter, kommuner, organi-&lt;br&gt;sationer, universitet m.fl. Den dominerande synpunkt som fördes fram,&lt;br&gt;framför allt från näringslivet och den privata avfallshanteringsbranschen,&lt;br&gt;var att det är för tidigt att nu göra en utvärdering av systemet och att de&lt;br&gt;nuvarande reglerna om producentansvar inte borde ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Naturvårdsverket har i ett till regeringen redovisat uppdrag att&lt;br&gt;utreda behovet av åtgärder på områden där producentansvar införts&lt;br&gt;(M96/463/6), ansett att det inte finns skäl att nu göra några ändringar i&lt;br&gt;systemet, bortsett från vad som redovisas senare i avsnitt 4.20.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen, som hade i uppdrag att överväga var reglerna&lt;br&gt;om producentansvar skulle inlemmas i miljöbalken. föreslår att&lt;br&gt;bestämmelserna inarbetas i avsnittet om avfall. Mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som tidigare sagts finner regeringen att det är för tidigt att göra en&lt;br&gt;utvärdering av systemet som varit i kraft endast ett par år. Reglerna om&lt;br&gt;producentansvar bör därför som utredningen föreslår hållas samman med&lt;br&gt;bestämmelserna om avfallshantering i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Statskontoret och&lt;br&gt;Industriförbundet/Svenska Arbetsgivareföreningen, anser att utredningen&lt;br&gt;inte beaktat det systemskifte som skett inom avfallshanteringen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analyserat problemen kring producentansvar, konkurrensfrågorna och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;monopoliseringen av avfallshanteringen. Även andra remissinstanser,&lt;br&gt;framför allt inom näringslivet, har också fort fram liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar i detta sammanhang om att avfallshanteringen&lt;br&gt;under senare år har utvecklats från att enbart vara en renhållningsfråga&lt;br&gt;till att utgöra en betydelsefull del i ett kretsloppssamhälle. De av&lt;br&gt;remissinstanserna efterfrågade systemändringama har i huvudsak&lt;br&gt;genomförts. Genom de särskilda förordningarna om utvidgat&lt;br&gt;producentansvar meddelade med stöd av renhållningslagen har&lt;br&gt;utvecklingen styrts från enbart traditionell renhållning mot former som&lt;br&gt;mera överlåter åt producenterna att utforma rationella och miljömässiga&lt;br&gt;lösningar på avfallsfrågorna och där åtgärderna för att minska&lt;br&gt;avfallsmängden och avfallets farlighet kan sättas in redan vid&lt;br&gt;produktionen av varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser i nya förordningar att utvidga producentansvaret med&lt;br&gt;stöd av miljöbalken. Inom regeringskansliet bereds för närvarande&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationens förslag om producentansvar för byggmaterial&lt;br&gt;och elektronik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppssamhällets betydelse är något som understryks i FN:s&lt;br&gt;handlingsprogram Agenda 21. Mängden avfall förutsätts kunna minskas&lt;br&gt;genom ökad återanvändning både i industrin och bland konsumenter.&lt;br&gt;Regeringen återkommer vidare i följande avsnitt med ytterligare andra&lt;br&gt;förslag till skärpningar av både producentansvaret och andra former av&lt;br&gt;avfallshantering. Avsikten med flera av förslagen är att stärka&lt;br&gt;kretsloppsprincipen i avfallshanteringen och att öka återvinning och&lt;br&gt;återanvändning av ämnen och material för att därigenom skapa&lt;br&gt;förutsättningar för en bättre resurshushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att Miljöbalksutredningen i ett kommande betänkande&lt;br&gt;skall lämna förslag på förordningsbestämmelser med stöd av&lt;br&gt;bemyndiganden i balkens kapitel om avfall och producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang fasta uppmärksamheten på två&lt;br&gt;paragrafer i renhållningslagen, 2 a § om resurshushållning genom&lt;br&gt;återanvändning och återvinning samt 3 § första stycket om att avfall skall&lt;br&gt;hanteras så att olägenhet från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt inte&lt;br&gt;uppkommer. Dessa bestämmelser föreslås i balken komma till uttryck i&lt;br&gt;de allmänna hänsynsreglema, framfor allt i 2 kap. 3 &amp;nbsp;§ om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försiktighetsmått och 5 § om återanvändning och återvinning, vilka har&lt;br&gt;generell giltighet för hela balkens tillämpningsområde. Genom att de&lt;br&gt;formuleras som allmänna hänsynsregler i balken får de en bredare&lt;br&gt;tillämpning och gäller i andra sammanhang än enbart vid&lt;br&gt;avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsreglema innebär att återanvändning, återvinning och&lt;br&gt;hushållning med råvaror och energi samt med mark och vatten skall&lt;br&gt;främjas vid val av teknik, material och kemiska ämnen m.m. och beaktas&lt;br&gt;i samband med konstruktion, tillverkning, användning och förbrukning&lt;br&gt;samt vid skyddsåtgärder och försiktighetsmått i övrigt. Genom&lt;br&gt;tillämpning av dessa regler minskas behovet att förbruka ändliga&lt;br&gt;naturresurser. Inte minst viktigt är att avfallsmängderna kan minskas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed också omfattningen av deponeringen liksom belastningen av&lt;br&gt;skadliga ämnen på mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövning enligt miljöbalken skall balkens samtliga syften&lt;br&gt;i allmänhet beaktas. Tillstånd bör därför kunna förenas med villkor som&lt;br&gt;syftar till att så lite avfall som möjligt uppkommer och att det avfall som&lt;br&gt;ändock uppkommer är så lite skadligt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövning av avfallsanläggningar enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;det också vara möjligt att i villkor ställa krav även på inkommande&lt;br&gt;avfalls egenskaper för att tillvarata resurshushållnings- och&lt;br&gt;sorteringsaspekter. Genom en styrning av avfallet till den för&lt;br&gt;avfallsslaget bästa behandlingen, uppnås en ökad resurshushållning (jfr&lt;br&gt;författningskommentarerna till 2 kap. 3 och 5 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan tillämpning av hänsynsreglema överensstämmer med&lt;br&gt;avfallsdirektivet (75/442/EEG ändrat genom 91/156/EEG). I artikel 3&lt;br&gt;anges att medlemsstaterna skall besluta om lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;främja a) för det första, att avfall inte uppkommer och att avfall inte har&lt;br&gt;farliga egenskaper eller att mängden avfall och avfallets skadlighet&lt;br&gt;begränsas..., b) för det andra, att avfall återvinns genom återanvändning,&lt;br&gt;vidareutnyttjande, materialåtervinning eller andra processer som syftar&lt;br&gt;till att utvinna sekundära råvaror, eller att avfall används som energikälla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.2 Definition av avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En definition av avfall som överensstämmer&lt;br&gt;med den definition som gäller inom EU skall införas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även hanteringsbegreppet i balken harmoniseras med EG:s&lt;br&gt;motsvarande begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;förslagen, t.ex. Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet, Lunds universitet, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel. Naturskyddsföreningen anser dock att avfallsdefinitionen&lt;br&gt;är svårhanterlig och att den inte korresponderar med kapitlets övriga bruk&lt;br&gt;av definitionen. Även andra remissinstanser som Kalmar kommun.&lt;br&gt;Uppsala kommun och Malmö kommun anser att avfallsdefinitionen är&lt;br&gt;svårtolkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt renhållningslagen avses med&lt;br&gt;hushållsavfall sådant avfall och orenlighet som härrör från hushåll och&lt;br&gt;därmed jämförligt avfall. I nuvarande lagstiftning finns däremot ingen&lt;br&gt;definition av avfall. Frågan om vad som är avfall har i svensk rätt&lt;br&gt;avgjorts i domar av Högsta domstolen och Regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns en definition av avfall i direktivet 75/442/EEG om&lt;br&gt;avfall som har ändrats genom direktiv 91/156/EEG. Där definieras i&lt;br&gt;artikel 1 a) begreppet avfall på följande sätt: &amp;quot;varje föremål, ämne eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;421&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;substans som ingår i de kategorier som anges i direktivets bilaga 1 och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av&lt;br&gt;med. Kommissionen skall enligt det förfarande som fastställs i artikel 18&lt;br&gt;senast den 1 april 1993 upprätta en förteckning över vilket avfall som&lt;br&gt;tillhör de kategorier som anges i bilaga 1. Denna förteckning skall ses&lt;br&gt;över periodiskt och vid behov omarbetas med iakttagande av samma&lt;br&gt;förfarande&amp;quot;. Bilaga 1 innehåller en uppräkning av ett stort antal produkter&lt;br&gt;och material i en generell form och är mycket vid. Kommissionen har&lt;br&gt;genom beslut den 20 december 1993 (94/3/EG) antagit den förteckning&lt;br&gt;som anges i definitionen (EGT nr L 5. 7.1.1994, s. 15). Förteckningen&lt;br&gt;(Europeiska avfallskatalogen) omfattar 18 sidor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har uppkommit om det föreligger några svårigheter att införliva&lt;br&gt;EG:s definition av avfall i svensk rätt. Såväl Lunds universitet som&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tillstyrker att EG:s&lt;br&gt;avfallsdefinition tas in i miljöbalken. Lunds universitet anför att eftersom&lt;br&gt;definitionen bara utsäger att egendom som ägaren är skyldig att göra sig&lt;br&gt;av med utgör avfall, däremot inte föreskriver någon sådan skyldighet för&lt;br&gt;ägaren lär den i och för sig vara väl förenlig med 2 kap 18 §&lt;br&gt;regeringsformen. Även Uppsala universitet gör denna bedömning.&lt;br&gt;Problemen med grundlagens egendomsskydd uppkommer först när en&lt;br&gt;lagregel ger myndigheterna möjlighet att tvinga en enskild att göra sig av&lt;br&gt;med visst avfall. I sådana fall kan frågor om rätt till ersättning&lt;br&gt;aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att renhållningslagen inte innehåller någon avfallsdefinition&lt;br&gt;gäller i Sverige EG:s avfallsdefinition beträffande avfallstransporter&lt;br&gt;inom landet samt till och från landet eftersom EG, som framgått tidigare,&lt;br&gt;antagit en förordning om detta. Det är rådets förordning (EEG) nr 259/93&lt;br&gt;om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen som trädde i kraft i februari 1993. I artikel 2 i&lt;br&gt;förordningen anges att med avfall avses avfall enligt definitionen i artikel&lt;br&gt;1 a) i direktiv 75/442. Sverige har vidare när det gäller föreskrifterna för&lt;br&gt;farligt avfall i förordningen (1996:971) om farligt avfall, infört EG:s&lt;br&gt;definition på avfall och farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett införlivande av EG:s avfallsdefinitionen skulle bringa den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen närmare EG-rätten. I allmänhet utgör avfall problem först&lt;br&gt;när någon lämnar det ifrån sig. Dock kan det finnas situationer när&lt;br&gt;problem kan uppstå för omgivningen, t.ex. komposter som inte sköts på&lt;br&gt;ett från miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt eller avfall som lagras&lt;br&gt;på en tomt och utgör en olägenhet för hälsa och miljö. Det finns då både&lt;br&gt;rätt och skyldighet enligt gällande svensk rätt att inom ramen för&lt;br&gt;tillsynen ålägga den som innehar avfallet olika restriktioner vilka också&lt;br&gt;kan genomdrivas med stöd av verkställighetsregler utan att&lt;br&gt;egendomsordningen påverkas. Äganderättsfrågan torde sakna praktiskt&lt;br&gt;intresse i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör därför den bedömningen att ett införande av EG:s&lt;br&gt;avfallsdefinition inte strider mot äganderättsskyddet i regeringsformen.&lt;br&gt;Regeringen föreslår mot bakgrund av det sagda att det i balken införs en&lt;br&gt;definition av avfall som överensstämmer med EG:s definition i direktivet&lt;br&gt;75/442/EEG ändrat genom direktiv 91/156/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har invändningar mot den föreslagna Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;definitionen eftersom den är svårhanterlig och svårtolkad. EG-domstolen&lt;br&gt;är emellertid den yttersta uttolkaren av EG:s avfallsdefinition. Det finns&lt;br&gt;inget utrymme for inhemska förtydliganden som inte har sin grund i EG-&lt;br&gt;rätten. Fortlöpande sker en utveckling av praxis genom EG-domstolen&lt;br&gt;och frågan far finna sin praktiska lösning i tillämpningen. Här kan dock&lt;br&gt;helt kort nämnas några avgöranden från EG-domstolen som har betydelse&lt;br&gt;för tolkningen av avfallsdefinitionen. I C-206-207/88 Vessosso &amp;amp; Zanetti&lt;br&gt;[(1990) I ECR 1461] konstaterade domstolen att det faktum att en&lt;br&gt;substans eller ett objekt är möjligt att återvinna och därigenom&lt;br&gt;tillgodogöra sig ett ekonomiskt värde inte hindrar att substansen eller&lt;br&gt;objektet är att anse som avfall. Vidare konstaterade domstolen att&lt;br&gt;avfallsbegreppet inte förutsätter att innehavaren utesluter allt ekonomiskt&lt;br&gt;återutnyttjande (economic reutilization) av andra av objektet. I C-359/88&lt;br&gt;Zanetti m.fl. [(1990) I ECR 1509] fann domstolen att nationell&lt;br&gt;lagstiftning som i sin definition av avfall tillåter att sådana substanser och&lt;br&gt;objekt som kan återutnyttjas ekonomiskt utesluts från avfallsbegreppet&lt;br&gt;inte är förenlig med bl.a. det s.k. ramdirektivet för avfall (75/442/EEG).&lt;br&gt;Målet C-2/90 kommissionen mot Belgien [(1992) I ECR 4431, det s.k.&lt;br&gt;Vallonienmålet] rörde inte primärt definitionen av avfall. Domstolen&lt;br&gt;konstaterade emellertid att distinktionen mellan återvinningsbart och icke&lt;br&gt;återvinningsbart avfall är praktiskt mycket svår att göra och att den&lt;br&gt;baseras på osäkra faktorer som kan skifta med tiden beroende på bl.a.&lt;br&gt;teknisk utveckling. Domstolen uttalade vidare att avfallets karaktär av&lt;br&gt;återvinningsbart material är beroende av kostnaden för denna återvinning&lt;br&gt;och sålunda den avkastning som den tänkta omhändertagandeprocessen&lt;br&gt;kommer att ge. Bedömningen blir därför, enligt domstolen, av&lt;br&gt;nödvändighet subjektiv och beroende av olika variabler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domen i Vallonienmålet visar enligt regeringens bedömning att det&lt;br&gt;inte torde finns någon möjlighet att från det juridiska avfallsbegreppet&lt;br&gt;skilja sådana substanser som kan eller skall återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att den nu föreslagna avfalls-&lt;br&gt;definitionen kommer att leda till att mer än det som med dagens svenska&lt;br&gt;rättspraxis klassas som avfall, kommer att betraktas som avfall. Att&lt;br&gt;notera i sammanhanget är att avfall, enligt EG-domstolens tolkning i&lt;br&gt;Vallonienmålet, ses som en vara vars fria cirkulation inom&lt;br&gt;gemenskapsområdet i princip inte får hindras. Samtidigt är att notera att&lt;br&gt;EG-rätten också förutsätter och tillåter att avfall omgärdas med regler till&lt;br&gt;skydd för hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallsbegreppet är centralt när det gäller att avgöra om EG:s&lt;br&gt;förordning (259/93) om övervakning och kontroll av avfallstransporter.&lt;br&gt;som tidigare har omnämnts, är tillämplig på införsel och utförsel av&lt;br&gt;avfall. Enligt EG-förordningen och den svenska förordningen (1995:701)&lt;br&gt;om gränsöverskridande transporter av avfall som kompletterar EG-&lt;br&gt;förordningen, krävs anmälan och ibland även tillstånd för&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter av farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda visar att substanser och objekt som förs in till eller ut ur&lt;br&gt;Sverige för återvinning också kan vara avfall. Den gränsöverskridande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;423&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transporten skall således anmälas till Naturvårdsverket enligt de regler Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som föreskrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 4.20.1 har också redogjorts för definitionen av begreppet&lt;br&gt;hantering i angivna direktiv. Det i Sverige använda uttrycket slutligt&lt;br&gt;omhändertagande som en del av hanteringsbegreppet saknar&lt;br&gt;motsvarighet inom EU. I stället används begreppen återvinning och&lt;br&gt;bortskaffande. För att nå bättre överensstämmelse med begreppen inom&lt;br&gt;EU bör därför enligt regeringens mening slutligt omhändertagande&lt;br&gt;ersättas med återvinning och bortskaffande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.3 Särskilt om producentansvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Producenten skall lämna uppgifter om vilka&lt;br&gt;ämnen och material som ingår i en vara som omfattas av produ-&lt;br&gt;centansvar. om regeringen har föreskrivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får även meddela föreskrifter om krav på&lt;br&gt;förpackningars sammansättning, återanvändbarhet och återvinnings-&lt;br&gt;barhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandena skall också gälla för den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte uttalat sig i&lt;br&gt;denna del. Grossistförbundet Svensk Handel och Kooperativa förbundet&lt;br&gt;anser att man måste beakta att uppgiftsskyldigheten för producenterna&lt;br&gt;inte kränker deras intresse av sekretesskydd. Naturvårdsverket anser att&lt;br&gt;informationen inte bara bör omfatta vilka ämnen och material som ingår i&lt;br&gt;en vara utan även upplysa om energiförbrukning, utsläpp och liknande.&lt;br&gt;Verket anser även att materielbolagen bör ges en rättslig ställning och att&lt;br&gt;samrådsskyldighet skall införas. Flera kommuner har samma inställning&lt;br&gt;som Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen erinrar om att krets-&lt;br&gt;loppsprincipen syftar till återvinning och återanvändning samt att&lt;br&gt;hushållningsprincipen syftar till hushållning av råvaror och energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller varuproduktionen är det viktigt att tillverkaren är noga&lt;br&gt;vid val av material som används vid tillverkning av varor och&lt;br&gt;förpackningar så att kretsloppsprincipen främjas. Hos industrin finns ett&lt;br&gt;ökat intresse att producera miljömässigt riktiga varor. Det är emellertid&lt;br&gt;inte bara tillverkaren, importören eller den som säljer varor eller&lt;br&gt;förpackningar (producenten) som bör veta vad varan eller förpackningen&lt;br&gt;består av eller innehåller. Kunskaper om vilka ämnen och material som&lt;br&gt;ingår i en vara är ett nödvändigt verktyg för att kunna demontera och&lt;br&gt;sortera delar och komponenter t.ex. från skrotade bilar och elektriska&lt;br&gt;apparater, så att avfallet kan tas om hand på ett miljömässigt godtagbart&lt;br&gt;sätt. Uppgifter om vilka ämnen och material som ingår i varor och&lt;br&gt;förpackningar kan också vara betydelsefulla hjälpmedel för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;424&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöhänsyn skall kunna beaktas vid upphandling. Även för&lt;br&gt;miljömyndigheternas arbete är uppgifterna viktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konsumenterna kan det konstateras att även deras&lt;br&gt;miljömedvetande ökar. I FN:s handlingsprogram Agenda 21 framhålls att&lt;br&gt;individer och hushåll bör få stöd och information för att kunna fatta&lt;br&gt;miljömässigt sunda inköpsbeslut. Gemensamma ansträngningar från&lt;br&gt;regeringar, konsumenter och producenter är nödvändiga för att förändra&lt;br&gt;ohållbara konsumtionsmönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom miljömärkningen finns ett instrument som hjälper&lt;br&gt;konsumenterna att påverka producenterna att välja miljömässigt bra&lt;br&gt;alternativ vid produktionen. En positiv miljömärkning innebär att varor&lt;br&gt;som är mindre miljöbelastande än i övrigt likvärdiga produkter framhävs.&lt;br&gt;När det gäller sådan positiv märkning tillämpas på frivillig väg i Sverige&lt;br&gt;framför allt tre märkningssystem. Ett av dessa system är en samnordisk&lt;br&gt;märkning som använder en stiliserad svan som märkningssymbol, och&lt;br&gt;som har beslutats av Nordiska ministerrådet. Även inom EU finns ett&lt;br&gt;officiellt system för miljömärkning med ett E-märke i en stiliserad&lt;br&gt;blomma som symbol. Svenska Naturskyddsföreningen har utvecklat Bra&lt;br&gt;Miljövalmärkningen, med en falk som symbol. Utvecklingen har skett i&lt;br&gt;samarbete med flera av de stora grossistföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida en mer detaljerad information i form av en skriftlig&lt;br&gt;redogörelse över miljörelaterade egenskaper hos produkten lämpar sig&lt;br&gt;som konsumentinformation har ännu inte klarlagts. Denna typ av&lt;br&gt;redogörelse ställer högre krav på konsumenterna både när det gäller&lt;br&gt;kunskapsnivå och tid för att värdera informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra aktörer som demonterare och sorterare av avfallsfraktioner,&lt;br&gt;miljömyndigheter och professionella inköpare kan dock med fördel&lt;br&gt;använda sådan information. Det bör därför enligt regeringens mening&lt;br&gt;finnas en lagstadgad möjlighet att kräva information av producenter om&lt;br&gt;vilka material och ämnen som ingår i en vara eller förpackning. En&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet av detta slag bör leda till att producenterna i ökad&lt;br&gt;utsträckning redan vid tillverkningen av en vara eller förpackning väljer&lt;br&gt;ämnen och material utifrån möjligheterna att återanvända den förbrukade&lt;br&gt;varan eller förpackningen eller att ur denna återvinna material. Detta&lt;br&gt;leder i sin tur till förbättrad resurshushållning med ämnen och material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande renhållningslagen finns ett bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;att föreskriva om skyldighet för producenterna att märka en vara eller en&lt;br&gt;förpackning och att lämna uppgift om insamling, återanvändningsgrad,&lt;br&gt;återvinningsgrad eller andra förhållanden. Regeringen har med stöd av&lt;br&gt;bl.a. detta bemyndigande föreskrivet i förordningen (1997:788) om&lt;br&gt;producentansvar för bilar en skyldighet för producenterna att redovisa&lt;br&gt;vilka material, komponenter samt kemiska produkter som finns i de bilar&lt;br&gt;producenten har tillverkat eller importerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således redan idag en möjlighet för regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om märknings- eller uppgiftsskyldighet när det gäller varor&lt;br&gt;eller förpackningar som omfattas av producentansvar. Regeringen finner&lt;br&gt;dock att bestämmelsen bör förtydligas. Bemyndigandet bör i&lt;br&gt;fortsättningen uttryckligen omfatta rätt att föreskriva om skyldighet för&lt;br&gt;producenter att lämna uppgifter om vilka ämnen och material en vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller en förpackning innehåller. Föreskrifterna kan då, i vart fall till att&lt;br&gt;börja med, gälla för de mest angelägna varugrupperna som omfattas av&lt;br&gt;producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel och Kooperativa Förbundet pekar på&lt;br&gt;att kravet på uppgift om vilka ämnen och material som ingår i&lt;br&gt;producenternas varor eller förpackningar kan innefatta uppgifter som&lt;br&gt;betraktas som företagshemligheter som företagen inte vill lämna ut.&lt;br&gt;Syftet med den information som nu föreslås är att stimulera återvinning&lt;br&gt;och annan hushållning vid val av ämnen och material i varor och&lt;br&gt;förpackningar samt i övrigt ett miljömässigt omhändertagande av varorna&lt;br&gt;eller förpackningarna i avfallsledet. Uppgifterna måste med andra ord&lt;br&gt;vara av betydelse för producentansvaret. Med denna begränsning av&lt;br&gt;uppgiftskravet anser regeringen att vad förbunden anför inte utgör&lt;br&gt;tillräckliga skäl mot bestämmelsen. Det kan också erinras om att&lt;br&gt;likartade regler finns i dag när det gäller kemiska produkter. I&lt;br&gt;miljöbalkens avsnitt om kemiska produkter och biotekniska organismer&lt;br&gt;föreslås regler om produktinformation när det gäller uppgifter av&lt;br&gt;betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att uppgifter om varors sammansättning är en&lt;br&gt;del av de miljövarudeklarationer som utvecklas inom näringslivet.&lt;br&gt;Miljövarudeklarationema kan innehålla även uppgifter om t.ex.&lt;br&gt;energiförbrukning och utsläpp. Verket anser att industrin i första hand&lt;br&gt;bör ansvara för miljövarudeklarationema. En eventuell reglering bör&lt;br&gt;enligt verket avse mer övergripande frågor och inte detaljer om varans&lt;br&gt;sammansättning. Enligt regeringens uppfattning går emellertid en&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet av det slag Naturvårdsverket föreslår betydligt längre&lt;br&gt;än det producentansvar för avfallet av de varor eller förpackningar som&lt;br&gt;producenten har tillverkat vilket regleras i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att kräva den typ av information som nu har redogjorts för&lt;br&gt;är också i enlighet med regler som börjar komma inom EG. Enligt artikel&lt;br&gt;8 i direktivet 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall skall&lt;br&gt;förpackningar vara försedda med uppgift om vilka förpackningsmaterial&lt;br&gt;som har använts. Detta är för att underlätta insamling, återanvändning&lt;br&gt;och återvinning, även materialutnyttjande, så att den berörda industrin&lt;br&gt;kan identifiera och klassificera dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall medlemsstaterna enligt artikel 9 p. 1 i direktivet tre år från&lt;br&gt;dagen för ikraftträdandet av direktivet, som var den 31 december 1994,&lt;br&gt;ha säkerställt att endast förpackningar som uppfyller alla väsentliga krav&lt;br&gt;som anges i direktivet och dess bilaga 2 släpps ut på marknaden.&lt;br&gt;Direktivets bilaga 2 innehåller väsentliga krav på förpackningars sam-&lt;br&gt;mansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana krav kan vara krav på att förpackningarna är utformade på ett&lt;br&gt;sådant sätt och har sådana fysiska egenskaper att de kan återanvändas ett&lt;br&gt;antal gånger under normalt förutsebara användningsförhållanden. Vidare&lt;br&gt;skall förpackningsavfall i vissa fall vara biologiskt nedbrytbart i sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grad att det inte hindrar separat insamling och komposteringsprocess.&lt;br&gt;Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara sådant att det kan&lt;br&gt;underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna uppfylla detta föreslår regeringen att det införs ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen, eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer, att meddela de föreskrifter som behövs för att uppfylla kravet&lt;br&gt;i förpackningsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldighet och materialbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i en redovisning till regeringen om behovet av&lt;br&gt;åtgärder på områden där producentansvar införts (dnr M96/463/6)&lt;br&gt;föreslagit att det i renhållningslagen skall införas en samrådsskyldighet&lt;br&gt;mellan producenter och kommuner om ansvarsfördelningen beträffande&lt;br&gt;information till hushållen, renhållning kring insamlingsplatser m.m.&lt;br&gt;Vidare har verket föreslagit en bestämmelse om att materialbolagen som&lt;br&gt;åtar sig att helt eller delvis fullgöra producenters ansvar skall svara vid&lt;br&gt;sidan av producenterna för att uppställda krav uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har hänvisat till dessa förslag i sitt remissvar över&lt;br&gt;miljöbalksutredningens förslag. Liknande uppfattning har t.ex.&lt;br&gt;länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Jämtlands län samt flera&lt;br&gt;kommuner framfört i sina remissvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har efter remissbehandling av Naturvårdsverkets förslag&lt;br&gt;föreskrivit om samrådsskyldighet i förordningen (1997:185) om&lt;br&gt;producentansvar för förpackningar och förordningen (1994:1205) om&lt;br&gt;producentansvar för returpapper. Något särskilt skäl till att lagstifta i&lt;br&gt;frågan föreligger inte enligt regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller materialbolagens rättsliga ställning konstaterar&lt;br&gt;regeringen att det är producenterna som är ansvariga för att insamlingen&lt;br&gt;och avfallshanteringen sköts. Producenterna har också ansvar för att de&lt;br&gt;av dem inrättade materialbolagen fungerar tillfredsställande.&lt;br&gt;Producenterna kan således inte befria sig från sina skyldigheter genom att&lt;br&gt;föra över ansvaret på särskilda materialbolag. Mot bakgrund av vikten&lt;br&gt;med klara ansvarsförhållanden kan regeringen inte finna övertygande&lt;br&gt;skäl för att låta materialbolagen få ett juridiskt ansvar vid sidan av&lt;br&gt;producenterna. Någon lagstiftning om materialbolagens rättsliga ställning&lt;br&gt;avser regeringen alltså inte att lägga fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;427&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.4 Fastighetsinnehavarens och nyttjanderättshavarens&lt;br&gt;möjligheter att på fastigheten själva sörja för&lt;br&gt;kompostering och annat omhändertagande av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fastighetsinnehavarens och nyttjande-&lt;br&gt;rättshavarens möjligheter att få kompostera på den egna fastigheten&lt;br&gt;skall öka, men det måste göras på ett sådant sätt att det inte leder till&lt;br&gt;olägenheter från hälso- eller miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig&lt;br&gt;eller haft några invändningar mot förslaget. Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet anser att det material som komposteras inte är&lt;br&gt;avfall om det inte föreligger en skyldighet att göra sig av med materialet.&lt;br&gt;RenhållningsverksFöreningen. som anser att avfallshantering sker bäst&lt;br&gt;centralt med utvecklad teknik och under kontrollerade former, motsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig en generell utvidgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar&lt;br&gt;senare år har allmänhetens miljömedvetande och intresse för miljöfrågor&lt;br&gt;ökat. Särskilt har kretsloppsfrågor och därmed sammanhängande frågor&lt;br&gt;om omhändertagande av avfall kommit i blickpunkten. Allmänhetens&lt;br&gt;medverkan i dessa sammanhang är också av stor betydelse enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslår ändringar när det gäller&lt;br&gt;fastighetsinnehavares och nyttjanderättshavares möjlighet att själva ta&lt;br&gt;hand om sitt avfall. Främst är det kompostering som är aktuellt. Under&lt;br&gt;remissbehandlingen har det ifrågasatts om reglerna om kompostering&lt;br&gt;faller under avfallskapitlet. Regeringen konstaterar att kompostering är&lt;br&gt;en återvinningsmetod för avfall enligt EG:s definition och att material&lt;br&gt;som komposteras således utgör avfall också i Sverige, vilket förhållande&lt;br&gt;bekräftas genom att EG:s avfallsdefinition införs i miljöbalken i enlighet&lt;br&gt;med utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i kretsloppspropositionen (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344) pekades på att möjligheterna för&lt;br&gt;enskilda hushåll att kompostera borde underlättas. Det&lt;br&gt;regeringens uppfattning värdefullt att möjligheten för enskilda att själva&lt;br&gt;ta hand om sitt avfall utvidgas. Det kan stimulera hushållens ökade&lt;br&gt;intresse för kompostering och i förlängningen ytterligare öka&lt;br&gt;miljömedvetandet. Det kan även bidra till att hushållens avfallsmängder&lt;br&gt;minskar och därmed behovet av avfallstransporter. Samtidigt är det&lt;br&gt;betydelsefullt att genomförandet sker på ett praktiskt och balanserat sätt&lt;br&gt;för att inte få negativa inslag och motsatt effekt på miljömedvetande och&lt;br&gt;miljöengagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompostering bör i första hand komma i fråga när det gäller&lt;br&gt;vegetabiliskt avfall. Som främsta exempel kan nämnas kompostering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:180, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;428&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädgårdsavfall. Det kan från miljösynpunkt många gånger vara riktigare Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;att sådant avfall som är komposterbart far stanna kvar på fastigheten, där&lt;br&gt;det i huvudsak har uppkommit, och användas exempelvis till&lt;br&gt;jordförbättring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet bör kompostering och annat omhändertagande ske på ett&lt;br&gt;seriöst sätt som är godtagbart med hänsyn till skyddet för hälsa och&lt;br&gt;miljö. Regeringen vill här understryka att en absolut förutsättning måste&lt;br&gt;ovillkorligen vara att den enskilde fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren tar hand om avfallet på ett från sanitär och visuell&lt;br&gt;synpunkt oklanderligt sätt. Fastighetsinnehavaren eller nyttjanderätts-&lt;br&gt;havaren är skyldig att ta hand om avfallet på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema följs. Reglerna skall iakttas av envar så snart&lt;br&gt;det kan befaras att skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön&lt;br&gt;kan uppkomma. Om det inte sker måste kommunen ingripa och kan&lt;br&gt;naturligtvis då förbjuda hanteringen hos den aktuelle fastighets- eller&lt;br&gt;nyttj anderättsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissens lagförslag begränsades fastighetsinnehavarens och&lt;br&gt;nyttjanderättshavarens möjligheter att själva ta hand om sitt avfall&lt;br&gt;formellt endast av att omhändertagandet måste ske utan risk för&lt;br&gt;olägenhet för människors hälsa och miljön, dvs. det skulle således vara&lt;br&gt;tillåtet att ta hand om sitt avfall så länge olägenhet av angivet slag inte&lt;br&gt;uppkom. En sådan regel kan naturligtvis i sina yttersta konsekvenser&lt;br&gt;innebära risker för att kommunernas planering av skyldigheten att&lt;br&gt;borttransportera och bortskaffa avfall försvåras, liksom att&lt;br&gt;förutsättningarna för kommunernas avgiftsfinansiering förändras. Syftet&lt;br&gt;med förslaget var emellertid inte att förändra grundvalarna för den&lt;br&gt;kommunala avfallshanteringen. I remissen framhölls klart att&lt;br&gt;bestämmelsen främst tog sikte på kompostering. För att tydliggöra detta&lt;br&gt;anser regeringen att bestämmelsen uttryckligen bör begränsas till&lt;br&gt;omhändertagande på den egna fastigheten. I övrigt bör gälla att avfall&lt;br&gt;som skall transporteras genom kommunens försorg inte får omhändertas&lt;br&gt;av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren. Detta motsvarar i&lt;br&gt;sak vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan begränsning av bestämmelsens ordalydelse får dock till följd&lt;br&gt;vissa ytterligare justeringar av lagtexten i förhållande till vad som&lt;br&gt;föreslogs i lagrådsremissen och vad Lagrådet har förordat. Dessa&lt;br&gt;justeringar beskrivs i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt renhållningslagen skall kommunerna i renhållningsordningen&lt;br&gt;ange under vilka förutsättningar undantag från renhållningsordningens&lt;br&gt;bestämmelser kan medges. I enlighet med utredningens förslag föreslår&lt;br&gt;regeringen att kommunerna enligt miljöbalken i stället direkt genom&lt;br&gt;generella föreskrifter, som skall anges i renhållningsordningen, skall&lt;br&gt;reglera fastighetsinnehavamas eller nyttjanderättsinnehavamas möjlig-&lt;br&gt;heter att själva ta hand om sitt avfall. Detta minskar behovet av&lt;br&gt;ansökningar om undantag. Det kan emellertid uppstå fall som inte är&lt;br&gt;förutsedda i kommunernas generella föreskrifter, men där undantag från&lt;br&gt;kommunens renhållningsskyldighet ändå bör medges. För dessa enskilda&lt;br&gt;fall bör det enligt regeringens mening finnas en möjlighet till undantag i&lt;br&gt;det enskilda fallet om omhändertagandet kan göras på ett sätt som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;429&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betryggande för människors hälsa och miljön och det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för ett sådant undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att det enligt lagrådsremissens lagförslag i princip&lt;br&gt;var tillåtet för fastighetsinnehavaren och nyttjanderättshavaren att själva&lt;br&gt;ta hand om sitt avfall, ansåg Lagrådet att den nyss beskrivna&lt;br&gt;bestämmelsen om att kommunen i enskilda fall under vissa&lt;br&gt;förutsättningar kunde tillåta fastighetsinnehavaren och nyttjande-&lt;br&gt;rättshavaren att själva ta hand om sitt avfall skulle utgå och ersättas med&lt;br&gt;en bestämmelse om att tillstånd skulle kunna utverkas även för&lt;br&gt;tillståndsfri verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den lagkonstruktion regeringen nu föreslår som huvudregel&lt;br&gt;innebär ett förbud för den enskilde att ta hand om sitt avfall, bör den i&lt;br&gt;remissen föreslagna regeln om möjlighet till dispens i ett enskilt fall för&lt;br&gt;fastighetsinnehavama och nyttjanderättshavama att själva ta hand om&lt;br&gt;avfall tas med i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kompostering och annat tillåtet omhändertagande på den&lt;br&gt;egna fastigheten är sådana åtgärder enligt regeringens förslag tillåtna så&lt;br&gt;länge det inte medför risk för olägenhet för människors hälsa och miljön.&lt;br&gt;Trots det kan det föreligga ett intresse hos fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren att få omhändertagandet prövat. Såsom Lagrådet&lt;br&gt;förordar bör detta kunna ske genom att tillstånd skall kunna sökas och&lt;br&gt;ges även för tillåten verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat i anslutning till 27 kap. 4 § kan det&lt;br&gt;innebära vissa praktiska problem i de fall fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren utan att tillstånd krävs själv på fastigheten tar hand&lt;br&gt;om sitt avfall t.ex. genom kompostering. Regeringen konstaterar därför&lt;br&gt;att det kan vara nödvändigt med kompletterande bestämmelser.&lt;br&gt;Exempelvis kan regeringen med stöd av 15 kap. 9 § vid behov utförda&lt;br&gt;föreskrifter om anmälan i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.5 Nedskräpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I avfallskapitlet skall inarbetas en bestämmelse&lt;br&gt;om förbud mot nedskräpning som är hämtad från naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har motsatt sig att reglema&lt;br&gt;om nedskräpning förs över till kapitlet om avfall och producentansvar.&lt;br&gt;Ornsköldsviks kommun, Borås kommun och Västerås kommun har anfört&lt;br&gt;att avgränsningen mot en motsvarande bestämmelse i plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) är oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I naturvårdslagen (1964:822) finns i&lt;br&gt;23 § en bestämmelse till skydd mot nedskräpning som lyder att envar&lt;br&gt;skall tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom&lt;br&gt;bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat.&lt;br&gt;Eftersom bestämmelsen inte passar så bra in i kapitlen motsvarande&lt;br&gt;naturvårdslagen i balken och dessutom har med avfall att göra, har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslagit att bestämmelsen arbetas in i kapitlet&lt;br&gt;om avfall. Regeringen delar utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 17 § plan- och bygglagen finns en bestämmelse om bl.a.&lt;br&gt;skötsel och underhåll av tomter. I bestämmelsen sägs att tomter skall&lt;br&gt;skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och trafiken inte&lt;br&gt;uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Bestämmelsen&lt;br&gt;riktar sig således mot mer varaktig markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de båda bestämmelserna således reglerar skilda situationer&lt;br&gt;kan naturligtvis gränsfall inträffa. Den närmare skiljelinjen överlämnas åt&lt;br&gt;rättspraxis att bedöma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har en anknytning till de bestämmelser som i dag finns i&lt;br&gt;18—20 §§ renhållningslagen om gaturenhållning m.m. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser bör dock enligt regeringens bedömning av systematiska skäl&lt;br&gt;placeras i en separat lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning&lt;br&gt;och skyltning, se avsnitt 4.20.7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.6 Dumpningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall i vatten skall inarbetas i balken tillsammans med&lt;br&gt;bestämmelserna om avfall och producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte några&lt;br&gt;synpunkter på förslaget eller tillstyrker detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sverige har tillträtt Konventionen om&lt;br&gt;förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall,&lt;br&gt;Londonkonventionen 1972 (SÖ 1974:8). I konventionen förbjuds eller&lt;br&gt;regleras dumpning av särskilt angivna miljöfarliga ämnen. Bestämmelser&lt;br&gt;om detta finns i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i&lt;br&gt;vatten. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1972. Lagen har ändrats vid ett&lt;br&gt;flertal tillfallen. Genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1993&lt;br&gt;utvidgades tillämpningsområdet till att gälla även Sveriges ekonomiska&lt;br&gt;zon samt förbränning av avfall till havs som också regleras i&lt;br&gt;konventionen. Enligt lagen är det förbjudet att inom Sveriges&lt;br&gt;sjöterritorium eller ekonomiska zon dumpa avfall i vattnet. Dumpning får&lt;br&gt;inte heller ske från svenskt fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Vidare&lt;br&gt;är det förbjudet att ur landet eller den ekonomiska zonen föra avfall som&lt;br&gt;är avsett att dumpas i det fria havet. Förbudet gäller även i fråga om&lt;br&gt;förbränning av avfall. Sverige har även ratificerat två andra marina&lt;br&gt;konventioner som förbjuder dumpning av avfall i havet. Det är 1992 års&lt;br&gt;konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö, den s.k.&lt;br&gt;Helsingsfors-konventionen, samt konventionen för skydd av den marina&lt;br&gt;miljön i Nordostatlanten, den s.k. Pariskonventionen. Förbudet mot&lt;br&gt;förbränning av avfall infördes i samband med att dessa konventioner&lt;br&gt;godkändes av riksdagen (prop. 1992/93:237, bet. 1992/93:JoU26, rskr.&lt;br&gt;1992/93:382).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;431&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Miljöbalksutredningens bedömning och föreslår att&lt;br&gt;bestämmelserna i dumpningslagen arbetas in i balken tillsammans med&lt;br&gt;bestämmelserna om avfall och producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.7 Gaturenhållning och skyltning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Renhållningslagens bestämmelser om&lt;br&gt;renhållning av bl.a. allmänna platser samt naturvårdslagens regler om&lt;br&gt;skyltning och liknande åtgärder skall samlas och samordnas i en&lt;br&gt;fristående lag med rubriken lag med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;gaturenhållning och skyltning. Lagen skall innehålla en överskådlig&lt;br&gt;reglering om säkerhet och snygghet på allmänna platser eller annars&lt;br&gt;utomhus och om skydd av naturmiljön (landskapsbilden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Reglerna om gaturenhållning och skyltning&lt;br&gt;arbetas samman i ett kapitel i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte yttrat sig.&lt;br&gt;Några länsstyrelser tillstyrker förslaget, medan några kommuner anser att&lt;br&gt;de föreslagna reglerna inte passar i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I de lagar som samordnas genom&lt;br&gt;miljöbalken finns en del bestämmelser som är svåra att arbeta in i&lt;br&gt;balkens regelsystem och som det kan råda tvekan om de överhuvudtaget&lt;br&gt;bör föras in i balken. De bestämmelser det främst är fråga om är dels&lt;br&gt;bestämmelser om skyltning och liknande åtgärder som nu finns i&lt;br&gt;naturvårdslagen (1964:822). dels bestämmelser om renhållning av bl.a.&lt;br&gt;allmänna platser som nu finns i renhållningslagen (1979:596) och som&lt;br&gt;delvis har förts dit från allmänna ordningsstadgan i samband med den&lt;br&gt;nya ordningslagens (1993:1617) tillkomst. Gemensamt för dem är att de&lt;br&gt;gäller frågor om säkerhet och snygghet på allmänna platser eller annars&lt;br&gt;utomhus, t.ex. strövområden och andra naturområden, men även privata&lt;br&gt;tomter. Bestämmelserna i naturvårdslagen har också ett vidare syfte i det&lt;br&gt;avseendet att de avser att skydda naturmiljön (landskapsbilden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna har samband med flera olika lagar, främst plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) och den nya ordningslagen. Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;bedömde att de aktuella bestämmelserna trots allt har ett så nära samband&lt;br&gt;med naturvårds- och avfallsbestämmelser i miljöbalken att de lämpar sig&lt;br&gt;för att arbetas in i balken. Även om det i och för sig finns skäl för en&lt;br&gt;sådan slutsats, anser regeringen att bestämmelserna innehållsmässigt är&lt;br&gt;av den art att de av systematiska skäl inte bör arbetas in i balken.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att bestämmelserna inordnas i en separat lag&lt;br&gt;med rubriken lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och&lt;br&gt;skyltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen skall i ett kommande betänkande lämna förslag&lt;br&gt;på förordningsbestämmelser med stöd av bemyndiganden i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;432&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens tillåtlighetsprövning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.21.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringsprövning av verksamheter som har stor&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;påverkan på miljön och naturresurserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall som ett grundläggande och&lt;br&gt;viktigt led i prövningskedjan tillåtlighetspröva verksamheter som har&lt;br&gt;stor påverkan på miljön eller hushållningen med naturresurser.&lt;br&gt;Bestämmelserna om regeringsprövning i naturresurslagen och vatten-&lt;br&gt;lagen arbetas in i miljöbalken. Samma miljökrav skall gälla vid&lt;br&gt;regeringens prövning som vid annan prövning enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande antal remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;om förslaget i denna del tillstyrker att regeringsprövning sker för vissa&lt;br&gt;verksamheter. Sveriges Advokatsamfund anser dock att det rimmar illa att&lt;br&gt;ge regeringen väsentliga dömande uppgifter samtidigt som regeringen&lt;br&gt;kan förväntas få en mycket central roll som utfardare av föreskrifter i det&lt;br&gt;nya miljöbalkssystemet. Statskontoret väcker frågan om kommunala&lt;br&gt;självstyrelseorgan kan tillåtlighetspröva i stället för regeringen i den&lt;br&gt;utsträckning det regionala utvecklingsansvaret flyttas över från staten.&lt;br&gt;Enligt Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet bör&lt;br&gt;tillståndsprövningen inte ske vid en politisk instans utan vid&lt;br&gt;miljödomstol med möjlighet för domstolen att underställa ärendet för&lt;br&gt;regeringens prövning. Länsstyrelsen i Malmöhus län framför likartade&lt;br&gt;invändningar. Landskrona kommun är negativ till regeringsprövning.&lt;br&gt;Naturvårdsverket anser att regeringen skall ges mer &amp;quot;svängrum&amp;quot; vid sin&lt;br&gt;prövning och kunna göra en striktare tillåtlighetsprövning än vad som&lt;br&gt;följer av de allmänna hänsynsreglema. Koncessionsnämnden framför i&lt;br&gt;stora delar liknande synpunkter. Kraftverksföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund/Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund ifrågasätter skälen för regeringsprövning om prövningen skall&lt;br&gt;vara densamma för regeringen som för andra prövningsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis vill regeringen erinra om att i såväl lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. som vattenlagen (1983:291) finns&lt;br&gt;idag bestämmelser om att vissa verksamheter inte får utföras utan&lt;br&gt;tillstånd av regeringen. Gemensamt för dessa är att de har stor&lt;br&gt;miljöpåverkan eller påverkan på hushållningen med mark och vatten.&lt;br&gt;Bestämmelserna i de olika lagarna har stora likheter. Vissa skillnader&lt;br&gt;finns dock. Här följer en redogörelse för de båda lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagen innehåller regler om att regeringens tillstånd krävs för&lt;br&gt;vissa större anläggningar och andra åtgärder. Reglerna finns i 4 kap. som&lt;br&gt;har rubriken Tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m.m. Reglerna&lt;br&gt;har sitt ursprung i 136 a § byggnadslagen (1947:385). I 1 § räknas upp ett&lt;br&gt;antal anläggningar som kräver regeringens tillstånd, exempelvis järn- och&lt;br&gt;stålverk, fabriker för petrokemisk produktion eller framställning av&lt;br&gt;baskemikalier, större förbränningsanläggningar, gruppstationer för&lt;br&gt;vindkraftverk, större anläggningar för lagring av naturgas och större&lt;br&gt;anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall. Även andra&lt;br&gt;anläggningar än sådana som anges i 1 § kan komma under regeringens&lt;br&gt;prövning. Om en anläggning eller åtgärd kan antas fa betydande&lt;br&gt;omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen nämligen&lt;br&gt;enligt 2 § förbehålla sig tillståndsprövningen. Det har regeringen gjort&lt;br&gt;när det gäller t.ex. anläggning av flygplats i Karlstad kommun, den tredje&lt;br&gt;rullbanan vid Arlanda flygplats, nyanläggning av rangerbangård,&lt;br&gt;utvidgning av tillverkning av pappersmassa och havsbaserad fiskodling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § finns särskilda tillåtlighetskrav för de regeringsprövade&lt;br&gt;anläggningarna och åtgärderna. Tillstånd får lämnas om hinder inte möter&lt;br&gt;på grund av de grundläggande hushållningsbestämmelsema i 2 kap., de&lt;br&gt;särskilda hushållningsbestämmelsema för vissa områden i landet i 3 kap.&lt;br&gt;eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter. Vidare krävs&lt;br&gt;att kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas. För vissa typer&lt;br&gt;av anläggningar får regeringen i undantagsfall lämna tillstånd även om&lt;br&gt;kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Då förutsätts att det från&lt;br&gt;nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till&lt;br&gt;stånd. Detta gäller anläggningar som avser mellanlagring eller slutlig&lt;br&gt;förvaring av kärnämne eller kärnavfall, gruppstationer för vindkraftverk,&lt;br&gt;förbränningsanläggningar, anläggningar för lagring av naturgas och&lt;br&gt;anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall. Tillstånd får dock&lt;br&gt;aldrig lämnas utan kommunfullmäktiges tillstyrkande om en lämplig&lt;br&gt;plats har anvisats inom en annan kommun som kan antas godta en&lt;br&gt;placering där, eller, i annat fall, om en annan plats bedöms vara&lt;br&gt;lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får enligt 5 § förenas med villkor för att tillgodose&lt;br&gt;allmänna intressen. Tillståndet får vidare göras beroende av att saken&lt;br&gt;fullföljs genom ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vattenlagen innehåller bestämmelser om regeringsprövning. Dessa&lt;br&gt;finns i 11 kap. som har rubriken Särskilda bestämmelser om större&lt;br&gt;vattenföretag m.m. Regeringen skall enligt 1 § alltid pröva tillåtligheten&lt;br&gt;av vissa vattenföretag. Det gäller större vattenkraftverk,&lt;br&gt;vattenregleringar, vattenöverledningar eller vattenbortledningar och&lt;br&gt;grundvattentäkter samt andra vattenregleringar, vattenöverledningar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;434&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenbortledningar i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön och&lt;br&gt;Siljan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring eller utvidgning av ett vattenföretag som anges i 1 § skall&lt;br&gt;enligt 2 § tillåtlighetsprövas av regeringen om själva ändringen eller&lt;br&gt;utvidgningen överskrider de storleksgränser som anges i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far i andra fall än enligt 1 och 2 §§ förbehålla sig&lt;br&gt;prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet. Förutsättningen för detta är&lt;br&gt;enligt 3 § att företaget är av betydande omfattning eller ingripande&lt;br&gt;beskaffenhet. Oavsett omfattningen eller beskaffenheten får regeringen&lt;br&gt;enligt samma paragraf förbehålla sig prövningen av vattenföretag som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen, dvs. sådana&lt;br&gt;vattenföretag som på grund av sin obetydliga miljöpåverkan kan fa&lt;br&gt;utföras i de annars skyddade vattendragen. Med stöd av detta&lt;br&gt;bemyndigande har regeringen förbehållit sig att pröva tillåtligheten av&lt;br&gt;bl.a. Brunnsbergs kraftverk i Österdalsälven i Älvdalens kommun,&lt;br&gt;ombyggnad av Långfors kraftstation i nedre Långan i Krokoms kommun&lt;br&gt;samt Hemlinges m.fl. vattenkraftverk i Gideälven i Bjurholms och&lt;br&gt;Ömsköldsviks kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller enligt naturresurslagen finns inga&lt;br&gt;särskilda tillåtlighetsregler för regeringsprövningen av vattenföretag utan&lt;br&gt;de för alla vattenföretag gällande tillåtlighetsreglema i 3 kap. skall&lt;br&gt;tillämpas. Samma förutsättningar gäller alltså för de regeringsprövade&lt;br&gt;vattenföretagen som för övriga företag. Eftersom det av 3 kap. 1 §&lt;br&gt;vattenlagen framgår att 2 och 3 kap. naturresurslagen samt allmänna&lt;br&gt;planeringssynpunkter skall beaktas, är det endast det kommunala vetot&lt;br&gt;som saknar motsvarighet vid regeringens prövning av vattenföretag. Vid&lt;br&gt;vattenlagsprövningen tillämpas däremot ett antal tillåtlighetsregler som&lt;br&gt;saknar motsvarighet i naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får enligt 11 kap. 6 § vattenlagen ställa särskilda villkor för&lt;br&gt;att tillgodose allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Tillåtlighetsprövningen av stora&lt;br&gt;verksamheter och anläggningar ligger således på regeringen och utgör en&lt;br&gt;viktig del av prövningskedjan. Att prövningen år 1972 lades på&lt;br&gt;regeringen motiverades bl.a. med att ingen annan än regeringen kunde&lt;br&gt;åstadkomma en allsidig prövning med en sammanvägning av bl.a.&lt;br&gt;miljöskyddsmässiga, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska&lt;br&gt;synpunkter. Framför allt ansågs det viktigt att avgörandet av de&lt;br&gt;ifrågavarande slagen träffades av ett organ som det går att utkräva&lt;br&gt;politiskt ansvar av (prop. 1972:111, bil 2, s. 361 f, bet. 1972Cu:35, rskr.&lt;br&gt;1972:348).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelserna om regeringsprövning infördes i 136 a §&lt;br&gt;byggnadslagen år 1972 var det primära syftet att tillgodose hushållningen&lt;br&gt;med mark- och vattenområden av stor betydelse från nationell synpunkt.&lt;br&gt;Avsikten var att utifrån riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen få till&lt;br&gt;stånd en tidig, allsidig och enhetlig prövning av sådana industriella&lt;br&gt;verksamheter som tar i anspråk eller förändrar karaktären hos&lt;br&gt;naturresurser som det råder särskild knapphet på och som är eller kan&lt;br&gt;förväntas bli föremål för konkurrerande anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens bedömning alltjämt viktigt att regeringen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;behåller tillåtlighetsprövningen som en tidig och betydelsefull länk i&lt;br&gt;prövningskedjan med andra myndigheter och domstolar och därigenom&lt;br&gt;kan utöva en politisk styrning av vissa beslut inom ramen för gällande&lt;br&gt;rättsregler. Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan bör vara bindande för&lt;br&gt;den efterföljande prövningen på så sätt att om regeringen har prövat&lt;br&gt;tillåtligheten av en verksamhet kan domstolar och andra prövnings-&lt;br&gt;myndigheter inte pröva den frågan. Regeringen bör pröva tillåtligheten&lt;br&gt;av framför allt verksamheter som utgör viktiga samhällsintressen&lt;br&gt;samtididgt som de som riskerar att skada människors hälsa, medför stor&lt;br&gt;omgivningspåverkan eller stora ingrepp i miljön och tar i anspråk&lt;br&gt;värdefulla naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan inte dela Advokatsamfundets uppfattning att&lt;br&gt;regeringens prövning av verksamheter inte skulle passa med regeringens&lt;br&gt;uppgift att utförda förordningar inom miljöområdet. Båda uppgifterna&lt;br&gt;utövas under full insyn och under riksdagens kontroll. Det är inte&lt;br&gt;ovanligt att myndigheter i sin tillsynsverksamhet tillämpar föreskrifter&lt;br&gt;som de själva har utfärdat. Vad samfundet har anfört utgör enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning inte något skäl mot regeringsprövning av&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att en&lt;br&gt;politisk instans inte skall avgöra de mest miljöstörande anläggningarnas&lt;br&gt;tillåtlighet, utan att en opartisk och förutsättningslös miljöprövning bäst&lt;br&gt;nås genom en prövning av domstol. Regeringen anser emellertid att ett&lt;br&gt;viktigt skäl för att regeringen och inte endast en tillståndsmyndighet skall&lt;br&gt;pröva vissa verksamheter är att det bör finnas ett politiskt ansvar för stora&lt;br&gt;eller på annat sätt viktiga verksamheter som har betydelse för&lt;br&gt;samhällsplaneringen i stort. Även om det med en sådan lösning som&lt;br&gt;universitetet förespråkar skulle finnas en möjlighet för domstolen att&lt;br&gt;hänskjuta ärenden till regeringens prövning, är det enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning med hänsyn till ärendenas karaktär lämpligast att regeringen i&lt;br&gt;ett tidigt skede av beredningen fattar beslut om en verksamhet skall få&lt;br&gt;komma tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret har föreslagit att prövningen flyttas över till regionala&lt;br&gt;självstyrelseorgan. Regeringen konstaterar att sådan regionala organ&lt;br&gt;besitter god kännedom om lokala och regionala förhållanden. Däremot är&lt;br&gt;dessa organ mindre lämpliga för den prövning som nu är aktuell,&lt;br&gt;eftersom verksamheterna typiskt sett berör flera regioner eller innefattar&lt;br&gt;frågor som har nationellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser med hänsyn till det sagda att naturresurslagens och&lt;br&gt;vattenlagens bestämmelser om regeringsprövning bör arbetas in i&lt;br&gt;miljöbalken. Regeringens prövning bör, som utredningen har föreslagit,&lt;br&gt;utgå från miljöbalkens allmänna hänsynsregler och övriga tillstånds-&lt;br&gt;regler. Samma miljökrav bör nämligen ställas på en verksamhet som&lt;br&gt;prövas av regeringen som på annan verksamhet. Denna ståndpunkt kan&lt;br&gt;tyckas självklar eftersom de verksamheter som skall prövas av&lt;br&gt;regeringen typiskt sett orsakar stor påverkan på omgivningen.&lt;br&gt;Naturresurslagen är emellertid till sin ordalydelse inte klar härvidlag,&lt;br&gt;även om dess tillämpningen har inneburit hänsynstagande också till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökrav. Regeringen förordar således ett klarläggande att prövningen&lt;br&gt;skall göras till skydd för människors hälsa och miljön i syfte att leva upp&lt;br&gt;till miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Industriförbundet/Arbetsgivareföreningen och Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen ifrågasätter behovet av en regeringsprövning om prövningen&lt;br&gt;skall göras enligt balkens bestämmelser på samma sätt som andra&lt;br&gt;prövningsorgan har att tillämpa balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang påminna om att gemensamt för de&lt;br&gt;verksamheter som kan komma ifråga för regeringsprövning är att de&lt;br&gt;generellt sett har en betydande miljöpåverkan samtidigt som&lt;br&gt;konkurrerande eller motstridiga intressen måste vägas samman för att nå&lt;br&gt;den bästa lösningen. Nästan all tillståndsprövning enligt miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser innebär visserligen att olika hänsyn måste beaktas och&lt;br&gt;vägas mot varandra. Denna avvägning av olika intressen är särskilt&lt;br&gt;markant vid den typ av verksamheter som är aktuell för&lt;br&gt;regeringsprövning. Prövningen av vilken påverkan på omgivningen som&lt;br&gt;kan tolereras i dessa fall rymmer inte sällan samhällsfrågor som bör lösas&lt;br&gt;utifrån ett nationellt perspektiv. De bedömningar som skall göras&lt;br&gt;omfattar ytterst politiska ställningstaganden. Ofta kan enskilda intressen&lt;br&gt;ställas mot allmänna intressen eller olika allmänna intressen mot&lt;br&gt;varandra. Prövningen måste utformas så att en så allsidig&lt;br&gt;sammanvägning som möjligt av olika hänsyn kan åstadkommas.&lt;br&gt;Regeringen bör ha de bästa förutsättningarna att inom ramen för&lt;br&gt;uppställda normer göra de allmänna och samlade&lt;br&gt;lämplighetsöverväganden som krävs i dessa särskilda ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utrymme för en friare prövning för regeringen i förhållande till&lt;br&gt;balkens allmänna hänsynsregler som Naturvårdsverket och även några&lt;br&gt;andra remissinstanser efterlyser, anser regeringen finns vid en prövning&lt;br&gt;med utgångspunkt i det resonemang som nu har förts. Det kan i detta&lt;br&gt;sammanhang erinras om att regeringen enligt vad som har föreslagits i&lt;br&gt;avsnitt 4.8.10 skall kunna meddela dispens från stoppregeln i de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema. Regeringen får tillåta en verksamhet som&lt;br&gt;annars inte skulle få bedrivas enligt stoppregeln om verksamheten är av&lt;br&gt;synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Det är därför naturligt att&lt;br&gt;regeringen vid sin tillåtlighetsprövning tar hänsyn även till&lt;br&gt;omständigheter av allmän karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;437&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.2 Obligatorisk regeringsprövning och prövning efter&lt;br&gt;förbehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringens tillåtlighetsprövning skall vara&lt;br&gt;obligatorisk för de verksamheter som räknas upp i miljöbalken.&lt;br&gt;Verksamheterna skall i huvudsak vara desamma som i dag. Även&lt;br&gt;trafikanläggningar skall vara prövningspliktiga (se avsnitt 4.21.4).&lt;br&gt;Vidare skall något färre typer av vattenverksamhet vara&lt;br&gt;prövningspliktiga (se avsnitt 4.21.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall dessutom, liksom i dag, kunna förbehålla sig&lt;br&gt;tillåtlighetsprövningen av andra verksamheter, bl.a. om verksamheten&lt;br&gt;kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte uttalat sig i&lt;br&gt;denna del eller tillstyrker förslagen. Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Koncessionsnämnden är dock kritiska till att alla de verksamheter som i&lt;br&gt;dag är obligatoriskt prövningspliktiga också skall vara det enligt&lt;br&gt;miljöbalken. Koncessionsnämnden anser vidare att verksamheter som&lt;br&gt;inte är tillståndspliktiga enligt miljöbalken inte skall prövas av&lt;br&gt;regeringen. Boverket har synpunkter på kriterierna för de verksamheter&lt;br&gt;som kan prövas efter förbehåll av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar, som redan&lt;br&gt;har framgått av redogörelsen om naturresurslagen och vattenlagen i&lt;br&gt;föregående avsnittet, att ett antal uppräknade nya anläggningar eller&lt;br&gt;särskilt angivna vattenföretag kan bli föremål för regeringens&lt;br&gt;obligatoriska prövning. Härtill kommer att regeringen enligt båda lagarna&lt;br&gt;i det särskilda fallet kan förbehålla sig prövningen av andra anläggningar,&lt;br&gt;eller åtgärder respektive vattenföretag av betydande omfattning eller&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, vilket utredningen också föreslår, att även&lt;br&gt;regeringsprövningen enligt miljöbalken bör gälla dels obligatoriskt i&lt;br&gt;vissa särskilt angivna fall, dels efter förbehåll av regeringen. Inga&lt;br&gt;remissinstanser har haft några invändningar mot detta.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslår vidare att de verksamheter som är&lt;br&gt;obligatoriskt prövningspliktiga enligt naturresurslagen och vattenlagen i&lt;br&gt;huvudsak skall vara det också enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden anser att vissa av de föreslagna verksamheterna&lt;br&gt;skiljer sig från andra inte obligatoriskt prövningspliktiga verksamheter&lt;br&gt;endast genom att de överstiger viss storlek eller avser verksamhet som&lt;br&gt;sedan länge anses särskilt omfattande eller ingripande. Vid prövningen&lt;br&gt;blir det enligt nämnden fråga om samma prövningar och avvägningar&lt;br&gt;som de som domstolen normalt skall göra vid det vanliga&lt;br&gt;tillståndsförfarandet. Dessutom anser nämnden att utvecklingen av&lt;br&gt;process- och reningsteknik innebär att det inte finns samma behov som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;438&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare att behandla sådana verksamheter på ett särskilt sätt. Prövning av&lt;br&gt;dessa verksamheter bör ske vid miljödomstol enligt nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har likartade synpunkter och anser att det för vissa&lt;br&gt;av verksamheterna som föreslås bli obligatoriskt prövningspliktiga borde&lt;br&gt;vara tillräckligt att regeringen i det enskilda fallet kan förbehålla sig&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan inte dela detta synsätt. Även om vissa verksamheter&lt;br&gt;till följd av teknisk utveckling och annat inte medför lika stora&lt;br&gt;olägenheter för omgivningen längre, kan de just på grund av sin storlek&lt;br&gt;eller produktionsinriktning fa regionala eller kanske även nationella&lt;br&gt;återverkningar som kräver politisk medverkan. Det kan gälla känsliga&lt;br&gt;lokaliseringfrågor, energi- eller beredskapseffekter eller andra&lt;br&gt;regionalpolitiska konsekvenser. Regeringsprövningen skall som nyss&lt;br&gt;sagts vara en prövning som innefattar en allsidig bedömning där&lt;br&gt;allmänna samhällsaspekter måste beaktas. Regeringen anser därför att det&lt;br&gt;fortfarande finns skäl att låta dessa anläggningar obligatoriskt prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår, som ett komplement till prövningen efter&lt;br&gt;förbehåll, att regeringen bemyndigas att föreskriva om regeringsprövning&lt;br&gt;av verksamheter som kan antas få betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet. Regeringen anser emellertid att det direkt av&lt;br&gt;miljöbalken bör framgå vilka verksamheter som är obligatoriskt&lt;br&gt;prövningspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att de verksamheter som är obligatoriskt&lt;br&gt;prövningspliktiga i dag (se avsnitt 4.21.1 om naturresurslagen och&lt;br&gt;vattenlagen) även bör vara det i fortsättningen, dock med undantag för&lt;br&gt;vad som nedan sägs i avsnitt 4.21.5 om vissa vatten verksamheter.&lt;br&gt;Dessutom föreslår regeringen en utvidgning av prövningsplikten när det&lt;br&gt;gäller vissa större miljöstörande trafikanläggningar, se avsnitt 4.21.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller regeringsprövning av verksamheter som inte är&lt;br&gt;tillståndspliktiga enligt miljöbalken avstyrker Koncessionsnämnden att&lt;br&gt;sådana verksamheter prövas av regeringen. Om verksamheten inte har&lt;br&gt;sådan anknytning till balken att en tillståndsprövning enligt balken anses&lt;br&gt;behövlig bör verksamheten enligt nämnden inte heller regeringsprövas&lt;br&gt;enligt balken. Nämnden menar att i sådana fall saknar regeringens beslut&lt;br&gt;egentlig rättsverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall Koncessionsnämnden syftar på är framför allt de större&lt;br&gt;miljöstörande trafikanläggningar som enligt vad nyss har framgått&lt;br&gt;föreslås bli föremål för regeringens obligatoriska prövning. 1 dag är&lt;br&gt;flygplatser av en viss storlek tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Övriga trafikanläggningar som är aktuella för obligatorisk prövning är&lt;br&gt;det däremot inte. Som tidigare har framgått prövades den tredje rullbanan&lt;br&gt;vid Arlanda flygplats efter förbehåll av regeringen enligt 4 kap. 2 §&lt;br&gt;naturresurslagen. Regeringen konstaterar dock att dessa stora&lt;br&gt;trafikanläggningar har betydelse för flera samhällssektorer. De har stor&lt;br&gt;påverkan på människors hälsa och miljön liksom hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser och det är därför naturligt att de prövas enligt miljöbalkens&lt;br&gt;regler. Samtidigt är trafikanläggningarna viktiga med hänsyn till andra&lt;br&gt;samhällsintressen med eget sektorsansvar och bör därför också prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt sektorslagstiftningen. Regeringen anser därför att det är en rimlig&lt;br&gt;slutsats att verksamheterna skall kunna tillåtlighetsprövas enligt&lt;br&gt;miljöbalken, trots att de inte är tillståndspliktiga enligt balken. Frågan om&lt;br&gt;regeringsbeslutens rättsverkan kommer att beröras närmare i nästa&lt;br&gt;avsnitt. Redan nu bör dock slås fast att besluten självfallet bör ha&lt;br&gt;rättsverkan i prövningen enligt sektorslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller den fakultativa prövningsrätten, dvs. att&lt;br&gt;regeringen genom ett särskilt beslut för icke obligatoriskt prövnings-&lt;br&gt;pliktiga verksamheter kan förbehålla sig att pröva ett ärende, anser&lt;br&gt;regeringen att en sådan prövning skall kunna komma i fråga i följande&lt;br&gt;fall. Verksamheter som kan antas fa betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet. Verksamheter utanför de särskilda skydds- eller&lt;br&gt;bevarandeområden som föreslås i 7 kap. 28 § om verksamheten mer än&lt;br&gt;obetydligt kan skada naturvärdet inom området samt vattenverksamheter&lt;br&gt;med obetydlig miljöpåverkan i de älvsträckor som föreslås skyddade&lt;br&gt;enligt 4 kap. 6 § miljöbalken. Den första och sista prövningsgrunden -&lt;br&gt;verksamheter som kan antas fa betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet och verksamheter i de skyddade älvsträckorna -&lt;br&gt;motsvarar vad som gäller i dag enligt naturresurslagen och vattenlagen. I&lt;br&gt;avsnitt 4.21.1 under redogörelsen för naturresurslagen och vattenlagen&lt;br&gt;framgår vilka verksamheter som har prövats av regeringen efter&lt;br&gt;förbehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller verksamheter utanför skyddade områden där&lt;br&gt;verksamheterna mer än obetydligt kan skada naturvärdet inom området,&lt;br&gt;är detta kriterium en nyhet som självständig prövningsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket anser att dessa verksamheter inte skall omfattas av&lt;br&gt;regeringsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av detta konstaterar regeringen att skyddet för dessa&lt;br&gt;områden följer av de åtaganden Sveriges medlemskap i Europeiska&lt;br&gt;unionen medför. Undantag från skyddet kan bara medges under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i aktuella direktiv. I vissa fall förutsätts&lt;br&gt;kontakt med kommissionen. Regeringen anser därför att det bör&lt;br&gt;ankomma på regeringen att pröva verksamheter där detta skydd kan&lt;br&gt;komma att hotas. Däremot föreslår regeringen, till skillnad från&lt;br&gt;utredningen, att det är tillräckligt om regeringsprövningen görs&lt;br&gt;fakultativ, dvs. att regeringen genom ett särskilt beslut kan förbehålla sig&lt;br&gt;rätten att pröva ett ärende. Vidare bedömer regeringen att kriteriet för&lt;br&gt;regeringsprövningen bör skärpas så att sådan prövning blir aktuell redan&lt;br&gt;om verksamheten kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom de&lt;br&gt;aktuella områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket anser att regeringens möjlighet att förbehålla sig prövning&lt;br&gt;av en verksamhet skall utformas så att lagen även ger en exploatör&lt;br&gt;möjlighet att påkalla tillåtlighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att enligt naturresurslagen är statliga&lt;br&gt;myndigheter skyldiga att underrätta regeringen om de får kännedom om&lt;br&gt;verksamheter som kan bli föremål för regeringsprövning efter förbehåll.&lt;br&gt;En motsvarighet bör enligt regeringen också finnas i miljöbalken. En&lt;br&gt;sådan skyldighet för vissa särskilt utpekade myndigheter hindrar inte att&lt;br&gt;även andra kan underrätta regeringen. Däremot bör en underrättelse inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära någon skyldighet för regeringen att förbehålla sig prövning, Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;utan enbart att pröva frågan om förbehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samordning mellan naturresurslagen och vattenlagen bör ett par&lt;br&gt;regler som i dag bara finns i den ena lagen göras generellt tillämpliga.&lt;br&gt;Här åsyftas naturresurslagens regel i 4 kap. 4 § som gör det möjligt för&lt;br&gt;regeringen att medge undantag från kravet på tillstånd enligt 1 §. Vidare&lt;br&gt;åsyftas vattenlagens regler i 11 kap. 5 §. Enligt bestämmelsen kan&lt;br&gt;regeringen när den prövar ett vattenföretag även förbehålla sig&lt;br&gt;prövningen av tillåtligheten av ett annat vattenföretag som ansökan avser&lt;br&gt;om de hänger samman med varandra eller fråga har uppkommit om&lt;br&gt;jämkning eller företräde mellan företagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.3 Regeringsprövningen är en tillåtlighetsprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall pröva om en verksamhet är&lt;br&gt;tillåtlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillåtlighetsprövningen skall göras som ett led i den normala&lt;br&gt;tillståndsprövningen där miljödomstolar och andra prövnings-&lt;br&gt;myndigheter ingår som länkar i prövningskedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få remissinstanser har uttalat sig i denna del.&lt;br&gt;Boverket avstyrker den föreslagna handläggningsordningen. Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län ifrågasätter det lämpliga att en domstol agerar&lt;br&gt;utredningsorgan åt regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den i praktiken största skillnaden i&lt;br&gt;dag mellan tillståndsprövningen enligt naturresurslagen och&lt;br&gt;tillåtlighetsprövningen enligt vattenlagen är i vilket skede regeringen&lt;br&gt;skall komma in i handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan i ett vattenmål skall alltid ges in till vattendomstol eller,&lt;br&gt;beträffande markavvattningsföretag, till länsstyrelsen. Vattendomstolen&lt;br&gt;eller den av länsstyrelsen utsedde förrättningsmannen handlägger&lt;br&gt;därefter målet på vanligt sätt. Om det ansökta vattenföretaget omfattas av&lt;br&gt;reglerna i 11 kap. vattenlagen om regeringsprövning skall&lt;br&gt;vattendomstolen eller förrättningsmannen efter kungörelseförfarande och&lt;br&gt;huvudförhandlingen respektive sammanträdet med eget yttrande lämna&lt;br&gt;över frågan till regeringen för prövning av företagets tillåtlighet. Sedan&lt;br&gt;regeringen har fattat beslut om att ett företag är tillåtet ankommer det på&lt;br&gt;vattendomstolen eller förrättningsmannen att meddela tillstånd med&lt;br&gt;villkor för vattenföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt naturresurslagen handläggs annorlunda. Ansökan ges in&lt;br&gt;till regeringen som bereder ärendet och hämtar in remisser från&lt;br&gt;myndigheter och andra. En remissinstans är Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, som enligt bestämmelser i miljöskyddslagen i regel&lt;br&gt;sammanträder för att bereda ärendet innan den yttrar sig. Förfarandet&lt;br&gt;efter regeringens beslut att meddela tillstånd enligt naturresurslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;441&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en verksamhet liknar vattenlagens förfarande. Vanligen ankommer det,&lt;br&gt;som tidigare har sagts, på Koncessionsnämnden att ge tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen och meddela de närmare villkoren för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en utgångspunkt för regeringsprövningen bör vara&lt;br&gt;att prövningen skall ske i ett förhållandevis tidigt skede i processen och&lt;br&gt;att prövningen främst skall gälla tillåtligheten av en verksamhet, dvs. om&lt;br&gt;en verksamhet skall fa komma till stånd. I frågan om tillåtlighet ingår&lt;br&gt;frågan om lokaliseringen av en verksamhet. Om en verksamhet får&lt;br&gt;komma till stånd bör regeringen även kunna bestämma särskilda villkor&lt;br&gt;för att tillgodose allmänna intressen. För att ta ställning till dessa frågor&lt;br&gt;måste verksamhetens art, omfattning, miljöpåverkan, lokalisering m.m.&lt;br&gt;vara kända. Miljökonsekvensbeskrivningar bör därför enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning ingå i beslutsunderlaget. Själva tillståndsbeslutet, som&lt;br&gt;vanligen innehåller en rad detaljvillkor, bör dock enligt regeringens&lt;br&gt;mening fattas av en domstol eller annan prövningsmyndighet. Detta&lt;br&gt;överensstämmer också rent faktiskt med gällande ordning enligt såväl&lt;br&gt;naturresurslagen som vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning överensstämmer med utredningens förslag.&lt;br&gt;Utredningen föreslår vidare att beredningen skall ske hos den myndighet&lt;br&gt;som har att handlägga tillståndsärenden angående likartad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket avvisar emellertid den föreslagna handläggningsordning.&lt;br&gt;Verket anför att om lokaliseringen till den tänkta platsen inte bör komma&lt;br&gt;till stånd, bör sökanden få besked om detta innan projekteringen har&lt;br&gt;drivits för långt och onödiga kostnader har uppstått. Beslutsunderlaget&lt;br&gt;bör enligt verket vara övergripande och brett och inte fördjupas annat än&lt;br&gt;för frågor där det är nödvändigt för bedömningen. Verket anser att den&lt;br&gt;föreslagna handläggningen emellertid innebär att definitivt besked i&lt;br&gt;lokaliseringsfrågan kommer i ett sent skede med en mer eller mindre&lt;br&gt;färdig miljökonsekvensbeskrivning. Regeringens möjligheter till&lt;br&gt;inflytande riskerar därmed enligt verket att begränsas och prövningen blir&lt;br&gt;snarare en överprövning än en lokaliseringsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Boverkets uppfattning så till vida att en förutsättning&lt;br&gt;för att regeringsprövningen skall bli meningsfull är att regeringen är&lt;br&gt;obunden och kan göra prövningen utan för saken ovidkommande hänsyn.&lt;br&gt;Samtidigt är en annan förutsättning för prövningen att regeringen har&lt;br&gt;tillräckligt underlag för sitt beslut och att frågan är tillräckligt utredd så&lt;br&gt;att beslutet blir väl grundat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning ingå. I balken ställs långt gående krav på&lt;br&gt;innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen, bl.a. skall den innehålla&lt;br&gt;uppgifter om alternativa lokaliseringar. Regeringen anser att det utan&lt;br&gt;detta underlag inte kan te sig meningsfullt med en tillåtlighetsprövning&lt;br&gt;där bl.a. skall avgöras om den ansökta lokaliseringen är den bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns goda skäl för utredningens förslag att i&lt;br&gt;normala fall låta den miljödomstol eller annan myndighet som skall&lt;br&gt;pröva tillståndsfrågan även bereda ärendet inför regeringsprövningen.&lt;br&gt;Samma miljökrav kommer med miljöbalkens regler att gälla vid&lt;br&gt;regeringens prövning som vid tillståndsprövningen av verksamheten.&lt;br&gt;Miljödomstolama och de andra ordinarie tillståndsmyndighetema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer därför att få en bred erfarenhet av vad som krävs för att kunna ta&lt;br&gt;ställning till olika miljökrav. Den rutin som tillståndsmyndighetema&lt;br&gt;successivt kommer att få genom ärendehanteringen kommer att&lt;br&gt;medverka till att handläggningen kan ske förhållandevis snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning där den myndighet som har att handlägga den&lt;br&gt;efterföljande tillståndsfrågan även svarar för beredningen av tillåtlighets-&lt;br&gt;prövningen torde enligt regeringens bedömning också kunna förkorta&lt;br&gt;den sammanlagda prövningstiden för ett ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte, som Länsrätten i Stockholms län, att det möter&lt;br&gt;hinder att en domstol på sätt som nu föreslås bereder tillåtlighetsfrågan åt&lt;br&gt;regeringen. Som framgår av det tidigare gäller denna ordning redan i dag&lt;br&gt;vid vattenmål som tillåtlighetsprövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de verksamheter för vilka obligatorisk regeringsprövning föreslås&lt;br&gt;kommer troligen flertalet att vara prövningspliktiga enligt balkens regler&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet. I dessa fall bör&lt;br&gt;ansökan om tillstånd på vanligt sätt ges in till den miljödomstol eller&lt;br&gt;annan myndighet som har att pröva tillståndsfrågan och det bör åligga&lt;br&gt;myndigheten att se till att tillåtlighetsfrågan underställs regeringen. Detta&lt;br&gt;bör åligga myndigheten också när regeringen har förbehållit sig att pröva&lt;br&gt;en verksamhet. Beträffande handläggningen av ärenden som rör&lt;br&gt;obligatorisk regeringsprövning av trafikanläggningar hänvisas till nästa&lt;br&gt;avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en verksamhet inte är tillståndspliktig enligt miljöbalken, som kan&lt;br&gt;vara fallet vid prövning efter förbehåll, bör regeringen i det enskilda&lt;br&gt;fallet kunna besluta var ärendet skall beredas. Om frågan också skall&lt;br&gt;prövas enligt speciallagstiftning kan det vara lämpligt att regeringen&lt;br&gt;beslutar att ärendet skall beredas hos den myndighet som skall svara för&lt;br&gt;den prövningen. Regeringen bör dock vara fri i sitt val och kan&lt;br&gt;exempelvis besluta att själv handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om&lt;br&gt;tillåtlighet avgjord och skall inte ingå i en efterföljande&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt miljöbalken. Tillståndsmyndigheten skall&lt;br&gt;istället besluta om det närmare innehållet i tillståndet och vilka villkor&lt;br&gt;som skall gälla för tillståndet. Tillståndsmyndighetemas prövning&lt;br&gt;begränsas således till de frågor som inte har prövats av regeringen.&lt;br&gt;Vägverket har efterlyst en reglering om huruvida regeringsbeslutet är&lt;br&gt;bindande även vid efterföljande prövning enligt annan lagstiftning än&lt;br&gt;miljöbalken. Enligt regeringens uppfattning bör motsvarande i princip&lt;br&gt;gälla även efterföljande prövning enligt annan lagstiftning. Regeringen&lt;br&gt;återkommer i denna del när det gäller förslag till följdlagstiftning till&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan torde omfattas av lagen&lt;br&gt;(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Detta innebär&lt;br&gt;att Regeringsrätten efter överklagande prövar om avgörandet i ärendet&lt;br&gt;strider mot någon rättsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;443&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.4 Obligatorisk regeringsprövning av trafikanläggningar&lt;br&gt;med stor miljöpåverkan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall tillåtlighetspröva nya större&lt;br&gt;vägar, järnvägar, allmänna farleder och flygplatser med stor påverkan&lt;br&gt;på miljön och hushållningen med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att prövningsbehov hos&lt;br&gt;regeringen föreligger vid sammansatta system av trafikanläggningar.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län tillstyrker förslaget. Lunds&lt;br&gt;universitet anför att en sådan prövning framstår som angelägen från&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt och tillstyrker förslaget. Boverket anser att det är&lt;br&gt;tillräckligt att stora trafikanläggningar prövas efter förbehåll av&lt;br&gt;regeringen eller alternativt begränsas till sådana projekt som är av viss&lt;br&gt;omfattning och berör vissa känsliga områden. Vägverket avstyrker&lt;br&gt;förslaget och efterlyser en sammanhängande och tydlig planerings-&lt;br&gt;process i väglagstiftningen som innefattar en tidig prövning mot&lt;br&gt;miljöbalkens regler och en tidig prövning om vägens lokalisering.&lt;br&gt;Banverket är i princip positivt till en tidig regeringsprövning av stora&lt;br&gt;järnvägar, men anser att förslaget är för långt gående och kommer att&lt;br&gt;medföra att i det närmaste varje jämvägsprojekt måste regeringsprövas.&lt;br&gt;Vidare anser verket att det mest naturliga är att regler härom införs i&lt;br&gt;jämvägslagstiftningen. Luftfartsverket kan acceptera förslaget men anser&lt;br&gt;att det hänger samman med frågan om det kommunala vetot. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att trafikanläggningar&lt;br&gt;skall prövas enligt miljöbalken, men av miljödomstol och inte av en&lt;br&gt;politisk instans. Länsstyrelsen i Gävleborg anser att strategiska beslut om&lt;br&gt;infrastrukturen skall fattas med stöd av respektive speciallagstiftning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget om obligatorisk&lt;br&gt;regeringsprövning av vägar och järnvägar, men tillstyrker sådan prövning&lt;br&gt;av flygplatser och allmänna farleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;medvetenheten om transportsektorns förhållandevis stora miljöproblem&lt;br&gt;har ökat betydligt under senare tid. Trafik och trafikanläggningar medför&lt;br&gt;ett stort antal negativa konsekvenser för miljön och hälsan som&lt;br&gt;luftföroreningar, buller, trafikolyckor, påverkan på mark och vatten,&lt;br&gt;intrång i värdefulla områden, omfattande användning av resurser som&lt;br&gt;mark och energi m.m. Samtidigt har vi naturligtvis stor nytta av och är&lt;br&gt;beroende av en effektiv transportsektor för vår samhällsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så gott som alla är dagligen utsatta för trafikens miljöstörningar, vare&lt;br&gt;sig det är i bostaden, på allmänna platser, vid resa eller på fritiden.&lt;br&gt;Trafikens infrastruktur har förändrat landskapet och stadsmiljön radikalt.&lt;br&gt;Regeringen kan konstatera att detta har medfört att synen på&lt;br&gt;trafikanläggningar i samhället har förändrats, från en tidigare positiv&lt;br&gt;inställning till en i många fall starkt ifrågasättande. Mot detta skall&lt;br&gt;således vägas också nyttan av en nödvändig och effektiv transportsektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;444&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta dubbla förhållande blir särskilt märkbart vid planering av och&lt;br&gt;beslut om stora trafikanläggningar. Beslutsprocessen för dessa innebär&lt;br&gt;nästan regelmässigt att svåra avvägningar måste göras mellan ingrepp i&lt;br&gt;miljön och samhällsnyttan av investeringen. Konsekvenserna av&lt;br&gt;tillkomsten av anläggningarna är inte endast begränsade till den närmaste&lt;br&gt;omgivningen utan de kan ofta påverka de miljömässiga förhållandena&lt;br&gt;inom ett stort område. En ny väg av större omfattning innebär inte bara&lt;br&gt;ett dominerande ingrepp i naturen utan påverkar även livsmiljön i stora&lt;br&gt;områden längs sträckningen. Möjligheterna till utveckling av&lt;br&gt;bostadsbebyggelse i dessa områden kan begränsas på grund av&lt;br&gt;trafikbuller samtidigt som väginvesteringen kan leda till ett starkt tryck&lt;br&gt;på exploateringar som har samband med den tillkommande möjligheten&lt;br&gt;till kommunikation. Dessa förhållanden gäller i ännu högre grad för nya&lt;br&gt;större flygplatser som ger betydande konsekvenser för mark- och&lt;br&gt;vattenanvändningen på regional nivå. Inte minst är bullerstörningarna av&lt;br&gt;ingripande betydelse för bebyggelseutvecklingen inom stora områden&lt;br&gt;kring flygplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningarna vid planerade nya sträckningar av större vägar samt&lt;br&gt;järnvägar gäller inte sällan frågan om huruvida hittills oexploaterade och&lt;br&gt;ostörda större naturområden skall tas i anspråk. Även upprustningar och&lt;br&gt;ombyggnader av befintliga anläggningar ger upphov till svåra&lt;br&gt;avvägningar, när syftet är att minimera störningar i befintlig&lt;br&gt;tätbebyggelse. Anläggningarna innebär hindrande barriärer i det&lt;br&gt;omgivande landskapet för såväl människans rörelser som för fauna och&lt;br&gt;flora. Den nationella ambitionen i väg- och jämvägsplaneringen att&lt;br&gt;minska restiderna mellan större orter på längre avstånd genom så raka&lt;br&gt;sträckningar som möjligt, måste vägas mot ingreppen i de områden som&lt;br&gt;då berörs. Samtidigt finns för järnvägen behov av att sträckningen&lt;br&gt;förläggs nära tätorter så att det skapas ett tillräckligt stort&lt;br&gt;resandeunderlag liksom möjligheter till regionala tågsystem. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning finns det i sådana valsituationer risk för att&lt;br&gt;lokala bedömningar och anpassningar på en del av sträckan för en väg&lt;br&gt;eller järnväg leder till onödigt stora ingrepp för andra delsträckor liksom&lt;br&gt;att hela sträckningen totalt sett blir mindre lämpligt lokaliserad med&lt;br&gt;hänsyn till miljön och hushållningen med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslutsprocesser som regleras av trafikslagens sektorslagstiftning&lt;br&gt;har i en del fall tillkommit vid en tid när innebörden av de miljömässiga&lt;br&gt;avvägningarna inte var så uppenbar som idag eller när konflikter av&lt;br&gt;större betydelse och omfattning inte var särskilt vanligt förekommande.&lt;br&gt;Trots att planerings- och beslutsformerna har utvecklats och anpassats till&lt;br&gt;nya samhällskrav, t.ex. vad gäller vägplaneringen, anser regeringen att&lt;br&gt;erfarenheterna visar att de inte är tillräckligt ändamålsenliga när det&lt;br&gt;gäller projekt av stor omfattning och med omfattande omgivnings-&lt;br&gt;påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndighetema är i allmänhet trafikverken som samtidigt har&lt;br&gt;andra funktioner. Exempelvis är Vägverket exploatör, beslutsmyndighet&lt;br&gt;och granskningsmyndighet. Riksrevisionsverket har. som redogjorts för i&lt;br&gt;avsnitt 4.11.2, i en rapport till regeringen (Miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar MKB i praktiken) granskat hur miljökonsekvensbeskrivningar har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;445&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fungerat på väg- och vattenkraftområdet. Enligt rapporten har Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;granskningen visat att Vägverket, i form av vägregionema, har haft svårt&lt;br&gt;att skilja på sina tre funktioner och att exploatörsintresset ofta har tagit&lt;br&gt;över. Detta talar för att en oberoende prövningsinstans bör finnas i&lt;br&gt;planeringsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De större trafikanläggningarna berör i allmänhet väsentliga&lt;br&gt;samhällsintressen och de är vanligtvis av stor nationell eller regional&lt;br&gt;betydelse. De bildar viktiga länkar i ett nationellt eller internationellt&lt;br&gt;kommunikationsnät och kan bidra till en regional utveckling. De&lt;br&gt;avvägningar som skall göras i planerings- och beslutsprocessen mellan&lt;br&gt;de kanske avsevärda negativa konsekvenserna för miljön, andra&lt;br&gt;samhällsintressen m.m. och samhällsnyttan av anläggningen är svåra och&lt;br&gt;komplexa. Det är enligt regeringens bedömning otillfredsställande att&lt;br&gt;tillkomsten och lokaliseringen av sådana anläggningar av stor nationell&lt;br&gt;eller regional betydelse och med omfattande påverkan på miljön, regleras&lt;br&gt;enligt olikartade lagstiftningar där det avgörande och lagreglerade&lt;br&gt;lokaliseringsbeslutet kommer i slutskedet av en lång planeringsprocess&lt;br&gt;där lokaliseringen successivt lagts fast av det berörda trafikverket utan&lt;br&gt;formella beslut. All tidskrävande och dyrbar verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;under planeringsprocessen sker i en betydande osäkerhet om den slutligt&lt;br&gt;ansökta lokaliseringen kommer att ges tillstånd. Det bör därför ligga i&lt;br&gt;alla parters intresse att i ett tidigt skede kunna få klarlagt om en&lt;br&gt;trafikanläggning kan tillåtas på en viss plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar därför Miljöbalksutredningens bedömning att just&lt;br&gt;tillåtligheten av miljöpåverkande trafikanläggningar bör prövas av&lt;br&gt;regeringen. Det föreslogs även av Miljöskyddskommittén i&lt;br&gt;huvudbetänkandet Miljöbalk (SOU 1993:27). Prövningen bör avse större,&lt;br&gt;miljöpåverkande vägar, järnvägar, farleder och flygplatser. Prövningen&lt;br&gt;bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit&lt;br&gt;alltför låst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges även&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ.&lt;br&gt;Regeringsprövningen blir därigenom den form av tidig prövning i&lt;br&gt;lokaliseringsfrågan som bl.a. Vägverket och Banverket efterlyser. Det är&lt;br&gt;att märka att regeringsprövning av stora trafikanläggningar enligt&lt;br&gt;naturresurslagen redan har skett vid flera tillfallen bl.a. avseende&lt;br&gt;flygplatser och Öresundsförbindelsen. Till skillnad mot vad som gäller i&lt;br&gt;dag anser regeringen att prövningen skall vara obligatorisk när det gäller&lt;br&gt;de större trafikanläggningarna. Vid en jämförelse med andra obligatoriskt&lt;br&gt;prövningspliktiga verksamheter framstår de större miljöpåverkande&lt;br&gt;trafikanläggningarna som lika angelägna att pröva. Strävan efter att nå en&lt;br&gt;så likartad bedömning som möjligt när det gäller miljöhänsynen och&lt;br&gt;bedömningen av en långsiktigt lämplig hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;talar för att prövningen skall regleras utifrån miljöbalken och inte i de&lt;br&gt;olika sektorslagstiftningama. Också den omständigheten att en&lt;br&gt;regeringsprövning av trafikanläggningar enligt balken kan bli aktuell i&lt;br&gt;form av prövning av dispens från stoppregeln i de allmänna&lt;br&gt;hänsynsreglema talar för en sådan lösning. Regeringen gör därför den&lt;br&gt;bedömningen att regeringsprövningen av större och miljöpåverkande&lt;br&gt;trafikanläggningar skall ske enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planeringsprocessen för trafikens infrastruktur behandlas inriktning Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;och omfattning av kommande investeringar. Med underlag från bl.a.&lt;br&gt;trafikverken utformar regeringen en proposition med förslag till&lt;br&gt;övergripande riktlinjer för utbyggnad av infrastrukturen. Riksdagen&lt;br&gt;beslutar mot bakgrund av regeringens förslag om investeringsinriktning&lt;br&gt;och om ekonomiska planeringsramar. Regeringen beslutar om direktiv&lt;br&gt;till Banverkets, Vägverkets och länsstyrelsernas arbete med 10-åriga&lt;br&gt;investeringsplaner. Förslagen till planer sänds på remiss och verken&lt;br&gt;redovisar upprättade planer för regeringen som godkänner planerna.&lt;br&gt;Länsstyrelsen fastställer länsplanen för regional transportinfrastruktur.&lt;br&gt;Regeringen redovisar investeringsplanerna för riksdagen och dessa utgör&lt;br&gt;grund för budgetpropositionen och för den fortsatta planeringen av&lt;br&gt;projekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens inriktningsbeslut om transportinfrastrukturen behandlas&lt;br&gt;sådana frågeställningar som fördelningen av insatser mellan trafikslagen&lt;br&gt;utifrån bl.a. miljöhänsyn. Det är därför naturligt att regeringsprövningen&lt;br&gt;enligt miljöbalken i första hand avser frågorna om tillåtlighet av den&lt;br&gt;anläggning ansökan avser. Det är att notera att regeringen i propositionen&lt;br&gt;Infrastrukturinriktning för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet.&lt;br&gt;1996/97:TU7, rskr 1997:174) har betonat behovet av förstärkt&lt;br&gt;samordning i planeringsarbetet så att den nationella inriktningen får&lt;br&gt;relevant genomslag i den ekonomiska planeringen på regional nivå. En&lt;br&gt;ny form för länsbaserad regional investeringsplanering föreslås. Denna&lt;br&gt;planering bör innebära att ett genomförande av en viss trafikanläggning&lt;br&gt;är förankrad i den berörda regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterier för de trafikanläggningar som skall vara obligatoriskt&lt;br&gt;prövningspliktiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsprövningen bör som angetts gälla trafikanläggningar som kan&lt;br&gt;medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på&lt;br&gt;miljön och hushållningen med mark och vatten. Frågan är om det går att i&lt;br&gt;förväg avgränsa och precisera de anläggningar som bör komma ifråga för&lt;br&gt;en obligatorisk regeringsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Miljöbalksutredningen att det är mindre&lt;br&gt;lämpligt att låta osäkra uppskattningar av framtida trafikbelastning och&lt;br&gt;passagerarantal ligga till grund för en bedömning av om&lt;br&gt;trafikanläggningen skall prövas av regeringen. Regeringen delar även&lt;br&gt;utredningens uppfattning att det inte är lämpligt att låta&lt;br&gt;regeringsprövningen endast omfatta vissa delar av landet som exempelvis&lt;br&gt;områden som omfattas av bestämmelserna i nuvarande 3 kap.&lt;br&gt;naturresurslagen. Kraven på regeringsprövning för stora&lt;br&gt;trafikanläggningar bör liksom för andra anläggningar som obligatoriskt&lt;br&gt;skall prövas av regeringen enligt miljöbalken, gälla generellt över hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslår avgränsningar i enlighet med Rådets&lt;br&gt;direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på&lt;br&gt;miljön av vissa offentliga och privata projekt, det s.k. MKB-direktivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrat genom direktiv 97/11/EG, vilket anger när&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall göras inför anläggandet av större&lt;br&gt;trafikanläggningar (se avsnitt 4.11.2). Regeringen finner att detta kan&lt;br&gt;tjäna som en utgångspunkt. Den närmare avgränsningen måste dock&lt;br&gt;göras med hänsyn till vad som bedöms meningsfullt att tillåtlighetspröva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk regeringsprövning enligt miljöbalken bör som&lt;br&gt;utredningen har föreslagit ske av inrättande av allmänna farleder. Någon&lt;br&gt;närmare angivelse av vilka farleder som skall prövas anser regeringen&lt;br&gt;inte behövlig. Antalet allmänna farleder som framledes inrättas torde&lt;br&gt;vara begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Miljöbalksutredningens bedömning att obligatorisk&lt;br&gt;regeringsprövning bör ske av nya flygplatser med en banlängd&lt;br&gt;överstigande 2 100 m. Detta innebär att flygplatsanläggningar som t.ex.&lt;br&gt;den tredje rullbanan vid Arlanda flygplats och Karlstads nya flygplats&lt;br&gt;skulle ha varit obligatoriskt prövningspliktiga om de skulle ha anlagts&lt;br&gt;efter miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att obligatorisk regeringsprövning&lt;br&gt;skall ske av nya motorvägar, motortrafikleder samt i övrigt vägar som&lt;br&gt;har minst fyra körfalt och en sträckning av minst tio kilometer.&lt;br&gt;Prövningsplikten bör innefatta sådana vägbyggen där en befintlig väg&lt;br&gt;genom att breddas eller få en ny körbana byggs ut till motorvägs- eller&lt;br&gt;motortrafikledsstandard eller får fyra körfalt på en sträcka av minst tio&lt;br&gt;kilometer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För järnvägar bör regeringsprövningen gälla järnvägar avsedda för&lt;br&gt;fjärrtrafik samt anläggande av nytt spår på en sträcka av minst fem&lt;br&gt;kilometer för en befintlig järnväg för fjärrtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslår en sträcka på en kilometer för nya spår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket kritiserar i sitt remissvar detta och anger att kriterierna&lt;br&gt;föranleder regeringsprövning av exempelvis kurvuträtningar och&lt;br&gt;utbyggnad av mötesspår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket anser att ombyggnadsprojektens längd inte är ett&lt;br&gt;ändamålsenligt kriterium eftersom spårsträckning i nära anslutning till&lt;br&gt;befintlig bana i regel ger måttliga konsekvenser för omgivningen.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör enligt Banverket i stället vara att prövning skall ske&lt;br&gt;av ombyggnadsprojekt som liknar nybyggnad. Banverket anser att ett&lt;br&gt;avstånd om cirka 100 m mellan den nya bansträckningen och befintlig&lt;br&gt;järnväg är ett relevant mått för om ombyggnaden skall tillåtlighetsprövas&lt;br&gt;av regeringen. Regeringen kan konstatera att utbyggnader av nya spår på&lt;br&gt;ett avstånd av 100 m från ett befintligt spår inte är ofta förekommande.&lt;br&gt;Med ett sådant kriterium skulle regeringens tillåtlighetsprövning av nya&lt;br&gt;spår sällan bli aktuell. Regeringen bedömer vidare att&lt;br&gt;dubbelspårsutbyggnader inte sällan innebär nya sträckningar eller&lt;br&gt;förflyttningar för det befintliga spåret och att de kan ha väsentliga&lt;br&gt;effekter på miljön och hushållningen med mark och vatten. Regeringen&lt;br&gt;delar därför utredningens bedömning att kriteriet bör utgå från längden&lt;br&gt;på spåret. Med en ny spårsträcka på minst fem kilometer i stället för en&lt;br&gt;kilometer undantas spårutbyggnad av förhållandevis mer okontroversiellt&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;448&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de kriterier som nu har angetts så långt det är praktiskt&lt;br&gt;möjligt beskriver de vägar och järnvägar som det finns behov av att&lt;br&gt;regeringen prövar, är det inte möjligt att ange urvalskriterier som täcker&lt;br&gt;in alla fall. Det kan finnas fall utöver dessa som bör komma under&lt;br&gt;regeringens prövning, exempelvis anläggande av vägar och järnvägar i&lt;br&gt;särskilt känsliga eller värdefulla naturområden som t.ex. fjällområden&lt;br&gt;eller kust- och skärgårdsområden. För dessa fall bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;en möjlighet för regeringen att i det enskilda fallet förbehålla sig&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsprövningen i planeringsprocessen för trafikanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndigheter för trafikanläggningar är enligt gällande rätt i&lt;br&gt;allmänhet trafikverken. Det bör kunna åligga dessa myndigheter att se till&lt;br&gt;att trafikanläggningar som är obligatoriskt prövningspliktiga överlämnas&lt;br&gt;till regeringens prövning. Trafikverken bör också vanligtvis kunna&lt;br&gt;handlägga ärendena åt regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte utgöra något problem att finna de tillfallen i&lt;br&gt;planeringsprocessen för de olika trafikanläggningarna när en&lt;br&gt;regeringsprövning kan vara lämplig. För exempelvis större vägprojekt&lt;br&gt;följer efter en förstudie en översiktlig vägutredning som syftar till att&lt;br&gt;finna den lämpligaste vägkorridoren. Olika alternativa lägen för&lt;br&gt;vägkorridoren liksom miljökonsekvenserna redovisas och samråd sker&lt;br&gt;med länsstyrelse, kommun och allmänhet. Efter dessa två&lt;br&gt;planeringsskeden som inte är reglerade i gällande väglag, följer&lt;br&gt;upprättande av arbetsplan. Arbetsplanen skall ange den närmare&lt;br&gt;lokaliseringen och utformningen av vägen och den fastställs genom&lt;br&gt;beslut enligt väglagen av Vägverket. Det förefaller lämpligt att&lt;br&gt;regeringens prövning sker i samband med vägutredningen då den&lt;br&gt;lämpligaste vägsträckningen skall läggas fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i alla väsentliga delar motsvarande planeringsprocess gäller för&lt;br&gt;byggande av järnvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens tillåtlighetsbeslut kommer således med den nu beskrivna&lt;br&gt;planeringsprocessen för vägar och järnvägar att omfatta tillåtligheten av&lt;br&gt;anläggningen inom en viss vägkorridor eller ett visst område utan att den&lt;br&gt;närmare sträckningen av trafikanläggningen har preciserats.&lt;br&gt;Tillåtlighetsbeslutet får rättskraft i den efterföljande processen, t.ex.&lt;br&gt;genom att arbetsplanen endast skall avse vägstäckning inom det område&lt;br&gt;regeringsbeslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För inrättande av allmänna farleder är ordningen en annan. Frågor om&lt;br&gt;sådan åtgärd prövas i administrativ ordning av regeringen eller efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande av Sjöfartsverket. Regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning torde kunna infogas som ett led i ordinarie prövning&lt;br&gt;enligt farledslagen utan svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i dessa frågor i samband med förslag till&lt;br&gt;följdlagstiftning till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter är tillståndspliktiga&lt;br&gt;i dag enligt miljöskyddslagen och bör bli det även enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;449&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Minskad obligatorisk regeringsprövning av viss&lt;br&gt;vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall tillåtlighetspröva viktigare&lt;br&gt;vattenverksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte uttalat sig i&lt;br&gt;denna del. Naturvårdsverket anser dock att obligatorisk regerings-&lt;br&gt;prövning av vattenverksamhet bör ske endast i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Regeringen bör pröva tillåtligheten&lt;br&gt;vid främst stora verksamheter där regelmässigt en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan kan befaras och bredare samhällsintressen bör beaktas.&lt;br&gt;Vissa av de vattenföretag som enligt 11 kap. 1 § vattenlagen obligatoriskt&lt;br&gt;skall tillåtlighetsprövas av regeringen uppfyller inte detta krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 1 § 2 vattenlagen skall obligatorisk regeringsprövning&lt;br&gt;ske av vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan&lt;br&gt;dämnings- och sänkningsgränsema än två meter under året eller en meter&lt;br&gt;under veckan. Prövning skall ske oavsett volymen på vattenmagasinet.&lt;br&gt;Nämnda vattenståndsändringar behöver dock inte innebära någon&lt;br&gt;betydande inverkan. Detta kan vara fallet när regleringen avser en mindre&lt;br&gt;sjö eller å. Regeringens skyldighet att pröva dessa vattenregleringar bör&lt;br&gt;enligt Miljöbalksutredningen avskaffas. Regeringen delar denna&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 kap. 1 § 3 vattenlagen framgår att regeringen skall pröva vat-&lt;br&gt;tenöverledningar och andra vattenbortledningar från vattendrag eller&lt;br&gt;sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubikmeter i&lt;br&gt;sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet. En förutsättning för&lt;br&gt;regeringens prövning är att den vattenföring som skall tas i anspråk&lt;br&gt;överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och&lt;br&gt;det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av&lt;br&gt;betydelse för allmänna intressen. Bestämmelsen är tillämplig även när&lt;br&gt;vattenbortledning skall ske under endast flödesrika tider av året. Ett uttag&lt;br&gt;motsvarande en femtedel av normal lågvattenföring blir då ofta av&lt;br&gt;begränsad betydelse för de intressen som är knutna till vattendraget.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör enligt regeringen ändras så att regeringsprövning skall&lt;br&gt;ske endast om en sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen&lt;br&gt;understiger fyra femtedelar av normal lågvattenföring. Vidare föreslår&lt;br&gt;utredningen att en ändring bör ske så att endast sjöar och vattendrag med&lt;br&gt;en normal lågvattenföring av tio kubikmeter i sekunden omfattas.&lt;br&gt;Kammarkollegiet anser att den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;storleksbegränsningen vad avser lågvattenföringen inte är helt&lt;br&gt;invändningsfri, eftersom graden av påverkan av en vattenbortledning inte&lt;br&gt;alltid står i direkt proportion till ett vattendrags storlek. Regeringen delar&lt;br&gt;denna uppfattning, men anser trots detta att utredningens förslag utgör en&lt;br&gt;lämplig avgränsning av omfattningen av den obligatoriska&lt;br&gt;regeringsprövningen av tillåtligheten. Om gränsen skulle sättas så lågt att&lt;br&gt;alla fall av vattenbortledning som bör föranleda regeringsprövning med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;450&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet skulle omfattas av regeln om obligatorisk prövning, skulle även&lt;br&gt;ett stort antal fall som inte är av denna dignitet omfattas. Då en&lt;br&gt;vattenbortledning kan antas få betydande omfattning eller bli av&lt;br&gt;ingripande beskaffenhet och den inte omfattas av den obligatoriska&lt;br&gt;tillåtlighetsprövningen, bör den istället komma under regeringens&lt;br&gt;prövning efter ett särskilt beslut av regeringen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de nu föreslagna ändringarna i 1 § 3 medför att&lt;br&gt;den skönsmässiga bedömningen i slutet av punkten, kan avskaffas i&lt;br&gt;enlighet med utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattentäkter för tillgodogörande av större vattenmängder än&lt;br&gt;10 000 kubikmeter om dygnet omfattas i dag av obligatorisk&lt;br&gt;regeringsprövning på grund av bestämmelsen i 11 kap. 1 § 4. Det har på&lt;br&gt;senare år blivit relativt vanligt att begära tillstånd för grundvattentäkter i&lt;br&gt;syfte att använda vattnet för värme eller kyla. Vid större anläggningar&lt;br&gt;torde normalt vattnet återledas till grundvattenmagasinet. Det är trots&lt;br&gt;detta fråga om en grundvattentäkt. En stor anläggning torde kunna&lt;br&gt;konsumera 10 &amp;nbsp;000 kubikmeter per dygn men likväl påverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundvattenmagasinet endast marginellt tack vare att vattnet återleds. En&lt;br&gt;sådan grundvattentäkt bör därför inte automatiskt behöva föranleda&lt;br&gt;regeringens prövning. Den ändringen bör således ske att sådana täkter&lt;br&gt;undantas där minst nio tiondelar av vattnet återförs till&lt;br&gt;grundvattenmagasinet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 1 § 5 vattenlagen skall vissa vattenföretag i de stora&lt;br&gt;sjöarna prövas av regeringen om företagen kan inverka märkbart på&lt;br&gt;vattenståndet eller vattenavrinningen. Det är lämpligt att bestämmelsen&lt;br&gt;innehåller samma urvalskriterier som bestämmelsen om regeringens&lt;br&gt;möjlighet att förbehålla sig prövning. Vattenverksamheten i de stora&lt;br&gt;sjöarna skall därför prövas obligatoriskt, om de kan antas få betydande&lt;br&gt;omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan här konstateras att en minskning av antalet&lt;br&gt;regeringsprövningar av vattenverksamhet ligger i linje med en allmän&lt;br&gt;strävan att minska regeringens handläggning av mera traditionella&lt;br&gt;förvaltnings-ärenden. Inte heller kan det anses ligga någon fara i att&lt;br&gt;minska regeringens inflytande. Regeringen har nämligen kvar sin&lt;br&gt;möjlighet att förbehålla sig prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.6 Kommunalt veto&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det kommunala inflytandet som gäller i dag vid&lt;br&gt;regeringens prövning av olika typer av verksamheter (s.k. kommunalt&lt;br&gt;veto) skall bestå. Vid regeringens tillåtlighetsprövning av trafikan-&lt;br&gt;läggningar samt vattenverksamhet skall dock kommunalt veto inte&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock att vetorätt skall gälla vid regeringens&lt;br&gt;prövning av trafikanläggningar, men att vetorätten skall begränsas när det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller vägar, järnvägar och farleder som sträcker sig över flera Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Malmöhus län finner förslaget&lt;br&gt;välavvägt. Även Boverket tillstyrker förslaget. Kommunförbundet och ett&lt;br&gt;stort antal kommuner är negativa till föreslagna inskränkningar i&lt;br&gt;vetorätten. Kommunförbundet, Gävle kommun. Piteå kommun och&lt;br&gt;Sundsvall kommun anser att det kommunala vetot skall gälla även vid&lt;br&gt;regeringsprövning av vattenverksamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;anser däremot att genombrott i det kommunala vetot också måste kunna&lt;br&gt;göras när anläggningen berör bara en kommun, och således även vid&lt;br&gt;flygplatser. Banverket framhåller att vetorätten kan medföra problem&lt;br&gt;även för enstaka projekt som berör bara en kommun där vetogenombrott&lt;br&gt;inte föreslås. Luftfartsverket och Vägverket är negativa till vetorätt för&lt;br&gt;flygplatser respektive vägar av riksintresse. Vägverket anser att&lt;br&gt;utredningens förslag till genombrott i det kommunala vetot kan leda till&lt;br&gt;manipulationer av objekten. Även Koncessionsnämnden anser att&lt;br&gt;kommunalt veto inte skall gälla för flygplatser. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet är principiellt tveksam till&lt;br&gt;kommunalt veto eftersom det kan få till följd att andra mer skadekänsliga&lt;br&gt;områden tas i anspråk, men anser att det bör vara kvar som motvikt till&lt;br&gt;regeringens tillåtlighetsprövning och även byggas ut att gälla&lt;br&gt;angränsande kommuner samt vid vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill erinra om att&lt;br&gt;kommunerna vid regeringens prövning enligt 4 kap. naturresurslagen har&lt;br&gt;möjlighet att motsätta sig en planerad verksamhet genom att inte&lt;br&gt;tillstyrka det sökta tillståndet (den s.k. kommunala vetorätten). Denna&lt;br&gt;möjlighet är motiverad bl.a. genom kommunens inflytande över&lt;br&gt;lokaliseringen genom plan- och bygglagen (1987:10). Någon&lt;br&gt;motsvarighet finns inte enligt vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa typer av anläggningar innehåller dock naturresurslagen&lt;br&gt;undantag från vetorätten. Det gäller bl.a. anläggningar för mellanlagring&lt;br&gt;eller slutförvaring av kärnämne eller kärnavfall, gruppstationer för&lt;br&gt;vindkraft och anläggningar för behandling av farligt avfall. Om det från&lt;br&gt;nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till&lt;br&gt;stånd får regeringen nämligen lämna tillstånd även om kommunen inte&lt;br&gt;har tillstyrkt detta. Tillstånd far dock aldrig lämnas utan&lt;br&gt;kommunfullmäktiges tillstyrkande om en lämplig plats har anvisats inom&lt;br&gt;en annan kommun som kan antas godta en placering där. eller, i annat&lt;br&gt;fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att den kommunala vetorätten&lt;br&gt;enligt gällande rätt i princip utan förändring skall arbetas in i balken.&lt;br&gt;Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller stora trafikanläggningar är dessa inte obligatoriskt&lt;br&gt;prövningspliktiga i dag. Utredningen har föreslagit att den kommunala&lt;br&gt;vetorätten skall gälla även för dessa verksamheter, men att vissa&lt;br&gt;inskränkningar skall göras för vägar, järnvägar och farleder som sträcker&lt;br&gt;sig genom flera kommuner. Förslaget innebär att en trafikanläggning får&lt;br&gt;komma till stånd även om inte alla kommuner där anläggningen går fram&lt;br&gt;tillstyrkt detta. Det räcker att någon av de berörda kommunerna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;452&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker samt att det från nationell eller regional synpunkt är Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd och någon&lt;br&gt;annan sträckning inte bedöms vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundtanke i såväl plan- och bygglagen som naturresurslagen är att&lt;br&gt;kommunerna skall garanteras ett starkt inflytande över den lokala miljön.&lt;br&gt;Regeringen anser att samma grundsyn självfallet bör gälla även vid&lt;br&gt;regeringens tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om det lokala inflytandet riskerar emellertid att leda till&lt;br&gt;konflikter i situationer när såväl lokala som regionala och nationella&lt;br&gt;intressen skall beaktas. Detta visar att den kommunala vetorätten kan&lt;br&gt;behöva anpassas när det gäller frågor av större regional eller nationell&lt;br&gt;betydelse. Så har också skett i gällande rätt t.ex. för&lt;br&gt;kämkraftsanläggningar. Särskilt när det gäller större trafikanläggningar,&lt;br&gt;som vanligen berör flera kommuner, kan vetorätten leda till sådana&lt;br&gt;intressekonflikter att anläggningen inte kan komma till stånd. Enligt&lt;br&gt;gällande rätt krävs kommunens tillstyrkan om regeringen prövar en&lt;br&gt;trafikanläggning efter förbehåll enligt naturresurslagen. En sådan&lt;br&gt;prövning har hittills skett några gånger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att något kommunalt veto över huvud taget&lt;br&gt;inte bör gälla för stora trafikanläggningar som har regionalt och nationellt&lt;br&gt;intresse. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att vetorätten bör kunna&lt;br&gt;brytas igenom av regeringen även om bara en kommun berörs av en&lt;br&gt;utbyggnad som har riksintresse. Banverket pekar på problem där bara en&lt;br&gt;kommun berörs av en utbyggnad men där tågtrafiken förbättras mellan&lt;br&gt;orter i flera kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket är också negativ till den föreslagna konstruktionen för att&lt;br&gt;bryta igenom det kommunala vetot. Verket anser att förslaget kan leda&lt;br&gt;till manipulationer att utöka den prövade sträckningen till ytterligare&lt;br&gt;kommuner för att få ett genombrott i det kommunala vetot. Vid&lt;br&gt;trafikleder som är av riksintresse är det enligt verket inte rimligt med&lt;br&gt;kommunalt veto. Verket hänvisar till att plan- och bygglagen ger&lt;br&gt;regeringen rätt att förelägga en kommun att inom viss tid anta, ändra eller&lt;br&gt;upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser om det behövs för att&lt;br&gt;tillgodose riksintressen eller mellankommunala intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftfartsverket och Koncessionsnämnden anser att vetorätt skall&lt;br&gt;inskränkas även för flygplatser och anför att verkningarna från en&lt;br&gt;flygplats ofta berör flera kommuner. Enligt myndigheterna kan vetorätten&lt;br&gt;för kommunen där flygplatsen lokaliseras leda till en lösning som inte är&lt;br&gt;den från allmän synpunkt mest optimala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det således finns hos statliga myndigheter&lt;br&gt;ett motstånd mot ett kommunalt veto när det gäller just större&lt;br&gt;trafikanläggningar. Detta är naturligt med tanke på att kommunen inte&lt;br&gt;har någon vetorätt när anläggningarna prövas enligt sektorslagama.&lt;br&gt;Beslut om tillkomst av järnvägar och vägar kan formellt ske enligt väglag&lt;br&gt;(1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg trots att&lt;br&gt;kommunen motsätter sig detta. Detsamma gäller för farleder och&lt;br&gt;flygplatser. Anläggningarna får dock inte byggas i strid mot en detaljplan&lt;br&gt;eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;453&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett kommunalt veto vid regeringsprövning av stora Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;trafikanläggningar kräver mot denna bakgrund en noggrann analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vissa remissinstanser har påpekat skulle ett kommunalt veto&lt;br&gt;kunna medföra problem när det gäller att åstadkomma ändamålsenliga&lt;br&gt;lokaliseringar av dessa anläggningar. Som tidigare har angetts innebär&lt;br&gt;tillåtlighetsbeslutet svåra avvägningar som inbegriper nationella,&lt;br&gt;regionala och lokala intressen. Det övergripande målet måste vara att&lt;br&gt;dessa betydelsefulla investeringar får en lokalisering som är så&lt;br&gt;ändamålsenlig som möjligt med tanke på trafikfunktionen och som&lt;br&gt;samtidigt ger så begränsade negativa konsekvenser som möjligt på&lt;br&gt;miljön och hushållningen med mark och vatten för anläggningen i dess&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en stor risk för att detta syfte kan komma att bli svårt att&lt;br&gt;uppnå om en eller flera kommuner med vetorätten kan framtvinga&lt;br&gt;lokaliseringar som är sämre från nationellt eller regionalt perspektiv. En&lt;br&gt;vetorätt skulle även innebära att det inte finns några garantier för att de&lt;br&gt;investeringar som har beslutats av riksdagen i en omfattande&lt;br&gt;investeringsplaneringsprocess med regering, trafikverk och länsstyrelser&lt;br&gt;kan genomföras. De olika konstruktioner med s.k. vetogenombrott i olika&lt;br&gt;fall som diskuterats har alla sådana svagheter att nackdelarna uppväger&lt;br&gt;fördelarna. Dessa skäl talar med tanke på ändamålsenligheten således&lt;br&gt;sammantaget mot att kommunen ges vetorätt för stora trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om det är angeläget att kommunen ges ett&lt;br&gt;avgörande inflytande vid en regeringsprövning. bör denna bedömas med&lt;br&gt;utgångspunkt i dagens planerings- och prövningssvstem och kommunens&lt;br&gt;möjlighet till påverkan i den processen. Kommunens åsikter efterfrågas&lt;br&gt;och har betydelse i den övergripande investeringsplaneringen för tra-&lt;br&gt;fikanläggningar. I den efterföljande projektinriktade planeringen som&lt;br&gt;bedrivs enligt exempelvis väglagen, hålls samråd med kommunen och i&lt;br&gt;många fall tar kommunen aktiv del i planeringen. Kommunala&lt;br&gt;planeringsinsatser enligt plan- och bygglagen kan vara nödvändiga, både&lt;br&gt;vad gäller de mer övergripande vägfrågomas behandling i den&lt;br&gt;kommunala översiktplaneringen eller i områdesbestämmelser och vad&lt;br&gt;gäller den närmare regleringen i detaljplaner. Även om kommunen&lt;br&gt;formellt enligt väglagen eller lagen om byggande av järnväg inte har&lt;br&gt;något avgörande inflytande, väger kommunens inställning självfallet&lt;br&gt;mycket tungt när lokalisering och tillkomst av anläggningarna skall&lt;br&gt;avgöras. Som regel föreligger sällan några allvarligare&lt;br&gt;meningsmotsättningar mellan exempelvis Vägverket och kommunen.&lt;br&gt;Kommunerna är i allmänhet positiva till att för dem angelägna&lt;br&gt;väginvesteringar kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att den föreslagna regeringsprövningen inte&lt;br&gt;innebär någon formell förändring av kommunens möjligheter att utnyttja&lt;br&gt;plan- och bygglagens instrument i samband med planering och&lt;br&gt;genomförande av större trafikanläggningar. Regeringens tillåtlig-&lt;br&gt;hetsbeslut påverkar inte kommunens planmonopol och innebär exempel-&lt;br&gt;vis inte någon laglig skyldighet för kommunen att upprätta eller ändra&lt;br&gt;planer. Inte heller förändras kommunens möjlighet att med stöd av plan-&lt;br&gt;och bygglagen besluta om den mer detaljerade planeringen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokalisemg och utformning som följer efter regeringens beslut att tillåta&lt;br&gt;trafikanläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regeringsprövningen innebär formellt inte heller någon&lt;br&gt;förändring av statens möjligheter att ingripa i den kommunala plane-&lt;br&gt;ringsprocessen. De trafikanläggningar som föreslås bli prövningspliktiga&lt;br&gt;är sådana att frågan om riksintresse eller mellankommunal samordning&lt;br&gt;kan bli aktuell enligt 12 kap. plan- och bygglagen vid bedömningen av&lt;br&gt;kommunala planer som rör tillkomsten av anläggningarna. Den föreslag-&lt;br&gt;na regeringsprövningen avser sådana anläggningar för vilka staten redan&lt;br&gt;idag har starka möjligheter att ytterst avgöra frågor om tillkomst och&lt;br&gt;lokalisering av anläggningen genom utnyttjande av planföreläggande&lt;br&gt;enligt plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna bestämmelserna innebär att regeringens inflytande&lt;br&gt;över planering och tillkomst av större trafikanläggningar stärks. Detta&lt;br&gt;skall dock inte uppfattas som att det lokala engagemanget inte har bety-&lt;br&gt;delse. Det är i stället naturligt att kommunens åsikt tillmäts synnerlig&lt;br&gt;betydelse. En lagreglerad regeringsprövning medför att betydelsefulla&lt;br&gt;och angelägna kommunala synpunkter och bedömningar lyfts fram på ett&lt;br&gt;öppet och tydligt sätt i det tidiga och avgörande skede i planeringspro-&lt;br&gt;cessen då trafikanläggningens huvudsakliga lokalisering bestäms. Rege-&lt;br&gt;ringens prövning kan därmed ses som ett fullföljande av den övergripan-&lt;br&gt;de investeringsplaneringen. Det kommer att höra till undantagen att&lt;br&gt;regeringen avgör tillåtlighetsfrågan utan en kommuns samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av dessa förhållanden finner inte regeringen det ange-&lt;br&gt;läget att kommunens tillstyrkan skall krävas vid tillåtlighetsprövningen&lt;br&gt;av stora trafikanläggningar. Det finns således enligt regeringens mening&lt;br&gt;övervägande skäl att regeringens tillåtlighetsprövning av dessa anlägg-&lt;br&gt;ningar inte bör kombineras med ett krav på kommunal tillstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslår att kommunfullmäktiges tillstyrkan inte&lt;br&gt;skall krävas vid regeringsprövningen av vattenverksamhet. Detta har&lt;br&gt;kritiserats av några remissinstanser, bl.a. Kommunförbundet och Juridis-&lt;br&gt;ka fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;det inte har framkommit tillräckliga skäl för att införa veto vid rege-&lt;br&gt;ringsprövning av vattenverksamhet. Därför bör gällande rätt i denna del&lt;br&gt;kunna behållas och inarbetas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;455&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regionala miljödomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.22.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inrättande av miljödomstolar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Regionala miljödomstolar skall inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljööverdomstol skall inrättas och knytas till Svea hovrätt.&lt;br&gt;Högsta domstolen skall vara slutinstans i mål som i första instans&lt;br&gt;prövats av miljödomstol. Har målet prövats av förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;eller kommun skall dock Miljööverdomstolen vara slutinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga prövningsmyndigheter skall vara regeringen, länsstyrelserna&lt;br&gt;och andra förvaltningsmyndigheter samt kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Till de som är för att inrätta regionala domstolar i&lt;br&gt;landet hör Statskontoret, Boverket, Fiskeriverket, Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Kammar-&lt;br&gt;kollegiet, Lantmäteriverket, Svea hovrätt, Länsrätten i Östergötlands län,&lt;br&gt;Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden, Lunds universitet,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län, Landskrona kommun, Sundsvalls&lt;br&gt;kommun, Falu kommun, Norrköpings kommun, Kalmar kommun,&lt;br&gt;Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskares Riksförbund. Flera av&lt;br&gt;de positiva myndigheterna redovisas längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstyrker helt eller delvis inrättandet av miljödomstolar enligt&lt;br&gt;nuvarande forslag eller på annan grund gör Försvarsmakten, Fortifika-&lt;br&gt;tionsverket, Riksrevisionsverket, Koncessionsnämnden, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;Domstolsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jönköpings län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Norrbottens län, Stockholms kommun, Uppsala kommun. Malmö&lt;br&gt;kommun, Umeå kommun, Industriförbundet, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Köpmanna-&lt;br&gt;förbundet, Miljöcentrum, Ragnsells och Stiftelsen Stolta stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de mer eller mindre negativa anser länsstyrelserna i Stockholms,&lt;br&gt;Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Värmlands och Gävleborgs län&lt;br&gt;att länsstyrelserna skall vara första instans och att Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd skall omvandlas till en central miljööverdomstol. Övriga&lt;br&gt;länsstyrelser som är negativa vill i allmänhet ha administrativ prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket å sin sida anser att ett förvaltningsärende först bör ha&lt;br&gt;prövats av en förvaltningsmyndighet innan domstolsprövning sker och&lt;br&gt;att den föreslagna ordningen innebär en fördyring i förhållande till&lt;br&gt;nuvarande system. Vidare anförs att handläggningen bör delas upp på&lt;br&gt;allmän domstol och förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att det behöver göras en&lt;br&gt;mer djupgående analys av prövningsorganisationen, varvid en&lt;br&gt;utgångspunkt bör vara att ärenden enligt plan- och bygglagen överprövas&lt;br&gt;inom samma organisation som miljöärenden och att vare sig&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;456&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;vattendomstolarna eller Koncessionsnämnden läggs ned i avvaktan på&lt;br&gt;analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län anser att&lt;br&gt;miljömålen bör ligga på de allmänna förvaltningsdomstolarna medan&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt anser att en fristående regional prövningsmyndighet&lt;br&gt;bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet anser att det är tveksamt både med hänsyn till&lt;br&gt;prejudikatbildning och i övrigt att inga överklagandemål får föras till&lt;br&gt;Högsta domstolen och att förbudet är motiverat endast under&lt;br&gt;förutsättning att Miljööverdomstolen förses med ledamöter av så hög&lt;br&gt;kompetens som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen anser att&lt;br&gt;prövningsorganisationen bör bestå av länsstyrelserna, en till central&lt;br&gt;miljödomstol omvandlad koncessionsnämnd och en central&lt;br&gt;miljööverdomstol samt att vattendomstolarna bör behållas tills vidare.&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund anser att målsättningen bör vara att skapa en&lt;br&gt;domstolsorganisation som i stort sett hanterar samtliga mål rörande mark&lt;br&gt;och vatten. Försäkringsförbundet anser att det är lämpligt att&lt;br&gt;skadeståndsfrågor med anknytning till miljön även i framtiden handläggs&lt;br&gt;vid de allmänna domstolarna och inte vid ett fatal miljödomstolar&lt;br&gt;eftersom det finns en risk för att skadeståndsfrågoma annars utan&lt;br&gt;bärande skäl hanteras på ett annat sätt än skadeståndsrätten i övrigt.&lt;br&gt;Miljöcentrum föreslår att fastighetsdomstolarna byter namn till&lt;br&gt;miljödomstolar och tar över miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att konsekvenserna av att införa regionala&lt;br&gt;miljödomstolar inte har belysts tillräckligt. Enligt verkets uppfattning&lt;br&gt;skulle en koncessionsnämnd eller en till domstol omvandlad&lt;br&gt;koncessionsnämnd även i fortsättningen kunna vara bäst lämpad att&lt;br&gt;pröva de mera omfattande miljöfarliga verksamheterna i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: En viktig fråga för tillämpningen av&lt;br&gt;miljöbalken är hur prövningssystemet skall se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag har regeringen en obligatorisk eller fakultativ&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning av flertalet större anläggningar. Denna regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning föreslås utökad. Vid en efterföljande prövning av&lt;br&gt;regeringens beslut är övriga myndigheter och domstolar bundna av&lt;br&gt;utgången i regeringsärendet. När det gäller den efterföljande prövningen&lt;br&gt;prövas ärenden enligt miljöskyddslagen i regel av Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd och vattenmål av vattendomstolarna enligt gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt miljöskyddslagen som inte tillåtlighetsprövas av&lt;br&gt;regeringen prövas som regel av antingen Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd eller länsstyrelsen. Koncessionsnämnden prövar som första&lt;br&gt;instans mera omfattande ärenden. Dessa har tagits upp i en bilaga till&lt;br&gt;miljöskyddsförordningen, den s.k. A-listan. Länsstyrelserna prövar&lt;br&gt;ärenden som tagits upp på den till miljöskyddsförordningen hörande s.k.&lt;br&gt;B-listan. Ärende som prövats av länsstyrelse får överklagas till&lt;br&gt;Koncessionsnämnden medan ärende som prövats av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden som första instans får överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheterna prövar flera typer av ärenden i de olika&lt;br&gt;lagarna t.ex. enligt hälsoskyddslagen. Förvaltningsmyndigheternas beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;457&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas i allmänhet till länsrätt. Det förekommer dock att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;överklagande får ske hos regeringen, t.ex. i frågor som rör bildande av&lt;br&gt;naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenmålen prövas i dag av vattendomstolarna. Dessa är sex till&lt;br&gt;antalet och utgörs av tingsrätter i särskild sammansättning.&lt;br&gt;Ersättningsfrågor av olika slag prövas av allmän domstol, vattendomstol&lt;br&gt;eller fastighetsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens prövningsordning för miljöfrågor är således splittrad och har&lt;br&gt;inte någon enhetlig struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att miljöbalken skall ersätta en rad olika lagar som&lt;br&gt;miljöskyddslagen, vattenlagen m.fl. Ett avgörande syfte med miljöbalken&lt;br&gt;är att dagens splittrade lagstiftning skall sammansmältas och samlas till&lt;br&gt;en homogen lagstiftningsprodukt, en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget har de materiella reglerna i miljölagstiftningen inarbetats i&lt;br&gt;miljöbalken och sammansmälts. Detta gäller även många av de materiella&lt;br&gt;reglerna i vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en närmare integration mellan olika delar av&lt;br&gt;miljölagstiftningen bör självfallet inte de processuella bestämmelserna&lt;br&gt;och prövningssystemet lämnas utanför. Detta måste i stället så långt det&lt;br&gt;är möjligt samordnas och anpassas till de materiella reglerna. Ett sådant&lt;br&gt;sammansmält system med enhetlig struktur kommer dessutom att få&lt;br&gt;betydelse för uppkomsten av en gemensam praxis och bidra till&lt;br&gt;kunskapen om och förståelsen för miljöbalkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedöma vilket prövningssystem som bör väljas kan det till att&lt;br&gt;börja med vara lämpligt att ange de krav som bör ställas på miljöbalkens&lt;br&gt;prövningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen anser i sitt förslag till miljöbalk att följande&lt;br&gt;krav kan ställas upp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) ett miljötänkande i enlighet med miljöbalkens mål bör genomsyra&lt;br&gt;hela miljöbalken. och då även prövningssystemet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) prövningssystemet bör anpassas till balkens materiella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) integration och sammansmältning bör ske så långt det är möjligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) Europakonventionens krav på domstolsprövning skall uppfyllas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) rättsprövning bör undvikas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) prövningssystemet bör vara rättssäkert med hög kompetens hos&lt;br&gt;beslutsfattarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) instansordningen bör göras så enkel som möjligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) prövningssystemet bör vara så billigt, effektivt och rationellt som&lt;br&gt;möjligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) regeringen bör avlastas förvaltningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen fann att ett system med regionala&lt;br&gt;miljödomstolar i den allmänna domstolsorganisationen bäst svarade mot&lt;br&gt;de uppställda kraven. Detta system blir bl.a. avsevärt enklare och får en&lt;br&gt;högre integrationsnivå samt ökade möjligheter att handlägga de olika&lt;br&gt;typerna av mål i en rättegång anförde utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär vidare att mål med miljöanknytning skall&lt;br&gt;föras över från regeringen, de allmänna förvaltningsdomstolarna,&lt;br&gt;tingsrätterna, fastighetsdomstolarna, vattendomstolarna och Konces-&lt;br&gt;sionsnämnden för att prövas av miljödomstolama. Utredningen föreslår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;458&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda handläggningsregler för dessa domstolar. Förvaltnings- Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;processlagen tillämpas på mål som överklagats till miljödomstol från&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet eller kommun. För dessa mål skall den föreslagna&lt;br&gt;Miljööverdomstolen vara slutinstans. På övriga mål skall miljöbalkens&lt;br&gt;regler kompletterade av rättegångsbalkens tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet av prövningssystem kan två huvudlinjer skönjas i&lt;br&gt;remissutfallet av förslaget. Den ena är att bygga upp ett system där&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd i någon form ingår. Den andra&lt;br&gt;linjen är att i enlighet med utredningens förslag inrätta regionala&lt;br&gt;miljödomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med regionala miljödomstolar skulle organisatoriskt&lt;br&gt;antingen kunna knytas till de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt,&lt;br&gt;Högsta domstolen) eller till de allmänna förvaltningsdomstolarna&lt;br&gt;(länsrätt, kammarrätt. Regeringsrätten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika alternativen har skilda förespråkare i remissvaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. anser Kammarrätten i Stockholm att det i första hand bör&lt;br&gt;övervägas att förlägga prövningen inom det befintliga domstolsväsendets&lt;br&gt;ram i stället för att bygga upp nya specialdomstolar. Det bör undvikas att&lt;br&gt;tillskapa dubbla processordningar med inslag av såväl rättegångsbalken&lt;br&gt;som förvaltningsprocesslagen. Risken för motstridiga avgöranden i&lt;br&gt;Regeringsrätten och Miljööverdomstolen är uppenbar. Ärenden om&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet bör prövas av förvaltningsmyndighet i första&lt;br&gt;instans och överprövas av förvaltningsdomstol. Om vattenlagen, vilket&lt;br&gt;kammarrätten förordar, inte arbetas in i miljöbalken faller det kanske&lt;br&gt;tyngsta argumentet för inrättande av miljödomstolar vid tingsrätterna&lt;br&gt;bort. Länsrätten i Stockholms län är i allt väsentligt av samma&lt;br&gt;uppfattning som Kammarrätten i Stockholm. Till skillnad mot de nämnda&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna föredrar Svea hovrätt alternativet med regionala&lt;br&gt;miljödomstolar knutna till tingsrätterna. De nuvarande vattendomstolarna&lt;br&gt;har enligt hovrätten en väl fungerande organisation och vana att hantera&lt;br&gt;tillståndsärenden av skiftande slag. Några problem torde knappast&lt;br&gt;uppkomma om till dessa domstolar förs även ärenden som nu handläggs&lt;br&gt;av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Det kan noteras att&lt;br&gt;ordförandena hos nämnden ofta rekryterats från vattendomstolssidan. En&lt;br&gt;påtaglig fördel är också att en samordning kan ske vid prövningen av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet och vattenföretag som hänger samman. Det torde&lt;br&gt;också vara en fördel att tillståndsfrågor för en miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;hanteras av en domstol som även har att behandla ersättningsfrågor med&lt;br&gt;anledning av verksamheten enligt hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden å sin sida anser att den nu lämpligaste ordningen&lt;br&gt;är att en central myndighet som första instans prövar s.k. A-ärenden och&lt;br&gt;som sista instans övriga ärenden samt att nämnden ombildas till central&lt;br&gt;miljödomstol (endast ett namnbyte), vars beslut kan överklagas till en&lt;br&gt;miljööverdomstol tillsammans med överklagade vattenmål. Detta förslag&lt;br&gt;bygger på att vattenlagen hålls utanför balken. Om vattenlagen tas in i&lt;br&gt;balken bör vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen fa finnas kvar.&lt;br&gt;Det bör övervägas om tillståndsprövningen av vattenbyggnadsärenden i&lt;br&gt;ett senare skede kan föras över på länsstyrelsema/miljödomstol medan&lt;br&gt;ersättningsfrågor får ligga kvar på vattendomstolarna alternativt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;459&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetsdomstolarna, eftersom en sådan uppdelning överensstämmer&lt;br&gt;med den renodling av domstolsrollen som nu pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att den samordning av miljörättsliga&lt;br&gt;domstolsprövningar som kan uppnås genom att tillskapa miljödomstolar&lt;br&gt;inte blir så pass fullständig att denna lösning framstår som överlägsen&lt;br&gt;andra alternativ som kan övervägas, däribland möjligheten att i huvudsak&lt;br&gt;behålla och i något hänseende - t.ex. införande av domstolsprövning av&lt;br&gt;vissa beslut av koncessionsnämnden - komplettera gällande&lt;br&gt;domstolsprövningssystem för miljörelaterade mål. Från domstols-&lt;br&gt;organisatoriska och processrättsliga utgångspunkter måste förslaget anses&lt;br&gt;ha flera principiellt otillfredsställande inslag med minskad enhetlighet&lt;br&gt;och konsekvens i systemet som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhållande som enligt Lagrådet kan ge anledning till tvekan är att&lt;br&gt;lagrådsremissens förslag innebär att det blir olika förfaranderegler i mål&lt;br&gt;som överklagats till miljödomstolen från förvaltningsmyndigheter och&lt;br&gt;mål som börjar i miljödomstolen; förvaltningsprocesslagen respektive&lt;br&gt;miljöbalken kompletterad av rättegångsbalken. Så kan t.ex. mål och&lt;br&gt;ärenden om miljöfarlig verksamhet komma att handläggas i olika ordning&lt;br&gt;beroende på om prövningen sker i miljödomstolen som första instans&lt;br&gt;eller som överprövningsinstans. Lagrådet är vidare kritiskt till att det&lt;br&gt;föreslagna systemet kan medföra att förvaltningsdomstolar och&lt;br&gt;miljödomstolar kan komma att träffa motstridiga avgöranden i frågor&lt;br&gt;som regleras av miljöbalken samt att införandet av miljödomstolar skulle&lt;br&gt;leda till ökad i stället för minskad splittring för domstolsväsendets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm och Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd är i enlighet med vad som redovisats ovan av olika&lt;br&gt;uppfattning om vilket prövningssystem som bör väljas. Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm anser också i likhet med Lagrådet att det är olyckligt med&lt;br&gt;dubbla processordningar samt att motstridiga avgöranden kan komma att&lt;br&gt;träffas. Kammarrätten i Stockholm och Domstolsverket anser att&lt;br&gt;förvaltningsärenden bör prövas av förvaltningsmyndighet innan dom-&lt;br&gt;stolsprövning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken ordning som bör gälla för tillståndsprövningen av&lt;br&gt;vattenmål har varit föremål för tidigare utredningars intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet som låg till grund för 1983 års vattenlag föreslogs en&lt;br&gt;omläggning av den tidigare vattenlagens (1918 års) sammanhållna&lt;br&gt;prövning vid vattendomstol (SOU 1977:27). Förslaget innebar att&lt;br&gt;tillståndsfrågorna skulle prövas i administrativ ordning av regeringen,&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna.&lt;br&gt;Kompetensfördelningen mellan dessa myndigheter skulle vara beroende&lt;br&gt;av företagets storlek och beskaffenhet. Ersättningsfrågorna skulle prövas&lt;br&gt;av sex fastighetsdomstolar, knutna till samma tingsrätter som de då&lt;br&gt;befintliga vattendomstolarna. I prop. 1981/82:130 med förslag till ny&lt;br&gt;vattenlag stannade regeringen, efter en ingående diskussion om olika&lt;br&gt;systems för- och nackdelar, emellertid för att föreslå att den gällande&lt;br&gt;ordningen för prövningen av vattenmål skulle behållas, dvs.&lt;br&gt;vattendomstolarna skulle pröva samtliga frågor om tillåtlighet, tillstånd,&lt;br&gt;ersättningar och andra villkor med undantag för de tillåtlighetsfrågor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;460&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle prövas av regeringen. Bl.a. anfördes att kraven på effektivitet och&lt;br&gt;snabbhet tillgodosågs bättre med en sammanhållen prövning, att t.ex.&lt;br&gt;frågor om utformningen av detalj föreskrifter kunde bedömas bättre vid&lt;br&gt;denna typ av prövning samt att skadeförebyggande åtgärder och&lt;br&gt;skaderegleringsfrågor ofta hängde samman i vattenmålen. Riksdagen&lt;br&gt;biföll förslaget men utskottet ansåg att även om lagstiftningen nu skulle&lt;br&gt;genomföras så borde ett administrativt prövningssystem göras till&lt;br&gt;föremål för ytterligare överväganden (bet. 1982/83:JoU30 s. 40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottets syn att ett administrativt prövningssystem ytterligare bör&lt;br&gt;övervägas har förstärkts genom att frågan om renodling av domstolarnas&lt;br&gt;roll alltmer kommit i förgrunden under 1990-talet. Renodlingstanken&lt;br&gt;innebär att domstolarna i princip bör ha endast rättskipande uppgifter.&lt;br&gt;Renodlingstanken utvecklas i Domstolsutredningens betänkande,&lt;br&gt;Domstolarna inför 2000-talet, SOU 1991:106. I de senaste årens&lt;br&gt;budgetpropositioner lämnas redogörelser för reformarbetet inom&lt;br&gt;domstolsväsendet i bl.a. detta avseende (se prop. 1994/95:100 s. 4 f och&lt;br&gt;48, prop. 1996/97:1 s. 33 f och prop. 1997/98:1 s. 42 f)- Domstolsverket&lt;br&gt;anser, som framgår av remissredovisningen, att ett förvaltningsärende&lt;br&gt;först bör ha prövats av en förvaltningsmyndighet innan domstols-&lt;br&gt;prövning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att Miljöbalksutredningen inte lämnat något&lt;br&gt;förslag i frågan om lämpligheten av att tillståndsprövning skall ske i&lt;br&gt;administrativ ordning i första instans. Mot bakgrund av den inledda&lt;br&gt;vägen med renodling av domstolarnas uppgifter samt Lagrådets och&lt;br&gt;remissinstansernas synpunkter finns det emellertid anledning att&lt;br&gt;överväga om tillståndsprövning i framtiden bör ligga direkt på&lt;br&gt;miljödomstol eller om frågan skall prövas av domstolen först efter&lt;br&gt;överklagande av förvaltningsmyndighets beslut. Regeringen har för&lt;br&gt;avsikt att snarast inleda en översyn av frågan om tillståndsprövning i&lt;br&gt;första instans. Tiden medger inte att översynen genomförs innan&lt;br&gt;miljödomstolama inrättas eftersom det är angeläget med en samlad&lt;br&gt;hantering och prövning av miljöfrågorna redan från tidpunkten för&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande. Det bör därför i enlighet med utredningens&lt;br&gt;förslag inrättas regionala miljödomstolar knutna till vissa tingsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare anfört att även de mål som handläggs enligt&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen bör kunna prövas av en instans som har särskild&lt;br&gt;inriktning på de prejudikatbildande uppgifterna. Ett avsteg från detta&lt;br&gt;synes enligt Lagrådet kräva alldeles speciella skäl. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns det här sådana speciella skäl. Målen kommer redan i&lt;br&gt;Miljööverdomstolen att ha prövats av tre instanser. Miljööverdomstolen&lt;br&gt;är till skillnad från kammarrätterna ensam överprövningsinstans. Detta&lt;br&gt;motiverar enligt regeringen ett avsteg från vad som normalt gäller och&lt;br&gt;målen bör kunna stanna i Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framfört att inrättandet av miljödomstolar skulle kunna&lt;br&gt;innebära en ökad risk för motstridiga avgöranden och en ökad splittring&lt;br&gt;för domstolsväsendets del jämfört med dagens prövningssystem.&lt;br&gt;Regeringen kommer att noga följa utvecklingen av domstolarnas&lt;br&gt;prövning och om problem skulle uppstå rätta till dessa. I det här&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;461&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhanget bör påpekas att miljöbalken bara är första steget i ett&lt;br&gt;omfattande reformarbete på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har avstyrkt att mål från förvaltningsdomstolarna förs över&lt;br&gt;till miljödomstolama. Till stöd härför åberopar Lagrådet att det i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet inte har framkommit att nuvarande förhållanden ger&lt;br&gt;anledning att principiellt förändra ordningen för hur sakkunnigutredning&lt;br&gt;tillförs mål av den karaktären som handläggs av förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna. Enligt regeringens mening skulle det emellertid bli en&lt;br&gt;mindre enhetlig prövning av miljöfrågor om målen inte prövas av&lt;br&gt;miljödomstolama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att en Miljööverdomstol skall inrättas. Svea&lt;br&gt;hovrätt har i dag Vattenöverdomstolen knuten till sig. Det finns alltså&lt;br&gt;erfarenhet av mål med miljörättslig anknytning i Svea Hovrätt. Det är&lt;br&gt;därför naturligt att Miljööverdomstolen knyts till Svea hovrätt.&lt;br&gt;Miljööverdomstolen skall efter prövningstillstånd pröva mål som&lt;br&gt;överklagats från miljödomstolama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolamas och Miljööverdomstolens prövning behandlas&lt;br&gt;närmare i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens tillåtlighetsprövning av vissa verksamheter framgår av&lt;br&gt;avsnitt 4.21. Vidare finns det några ärendegrupper som det är lämpligast&lt;br&gt;att regeringen prövar efter överklagande. Det är frågor om föreskrifter av&lt;br&gt;normkaraktär, skydd av områden och beslut av generalläkaren, se&lt;br&gt;författningskommentaren till 18 kap. 1 §. Dessutom kommer regeringen&lt;br&gt;att pröva mål eller ärenden som är av särskild vikt eller om&lt;br&gt;Naturvårdsverket begär det, se avsnitt 4.22.2. Ärenden som rör försvaret&lt;br&gt;skall miljödomstolen alltid med eget yttrande överlämna till regeringens&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska konsekvenserna av förslaget behandlas i avsnitt 4.38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;462&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.22.2 Prövningen i miljödomstolama&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De regionala miljödomstolama skall som&lt;br&gt;första instans handlägga och tillståndspröva mål om mera omfattande&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet, vattenmål och ersättningsmål av olika slag. I&lt;br&gt;dessa mål tillämpas i första hand miljöbalkens regler och i andra hand&lt;br&gt;rättegångsbalkens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken får överklagas till&lt;br&gt;de regionala miljödomstolama medan kommuners beslut i regel får&lt;br&gt;överklagas till länsstyrelsen, ett led i prövningskedjan. I dessa mål i&lt;br&gt;miljödomstolen tillämpas i huvudsak förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291). Ärenden som rör försvaret skall dock miljödomstolen&lt;br&gt;alltid med eget yttrande överlämna till regeringens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala miljödomstolama skall ha motsvarande samman-&lt;br&gt;sättning som Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala miljödomstolamas domar och beslut får överklagas till&lt;br&gt;Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Miljööverdomstolen skall överpröva domar och beslut krävs&lt;br&gt;det prövningstillstånd i mål som handlagts enligt förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelse får inom&lt;br&gt;ramen för prövningssystemet föra talan och begära omprövning av-&lt;br&gt;villkor m.m. för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun får företräda sådana intressen inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att ompröva tillståndsbeslut skall vara desamma för&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Koncessionsnämnden för miljöskydd föreslår att&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler skall tillämpas även i mål som överklagas till&lt;br&gt;domstolarna om det inte finns andra fördelar med att tillämpa&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen än att det är ett friare och enklare förfarande än&lt;br&gt;rättegångsbalken. Naturskyddsföreningen anser att det skapar oreda att&lt;br&gt;blanda samman rättegångsbalken med förvaltningsprocesslagen och att&lt;br&gt;det är bättre att välja ett system av processregler, nämligen det&lt;br&gt;förvaltningsprocessuella. Norrköpings kommun anser att flertalet&lt;br&gt;processuella regler med fördel kan samlas i en särskild lag och&lt;br&gt;ifrågasätter varför kommunernas beslut skall överklagas till länsstyrelse&lt;br&gt;och inte direkt till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växjö och Umeå tingsrätter anser det väsentligt att den typ av tjänster&lt;br&gt;för beredningsjurister som för närvarande finns vid Koncessionsnämnden&lt;br&gt;bibehålls samt att miljöråden bör ha erfarenhet av miljöfrågor eller vat-&lt;br&gt;tenfrågor. Miljöcentrum anser att miljödomstolen på grund av sin sam-&lt;br&gt;mansättning inte kan betraktas som en konventionell domstol, utan sna-&lt;br&gt;rare som en myndighet vilket strider mot artikel 6 Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;463&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöcentrum anser vidare att domstolen vid handläggning av skade- Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ståndsärenden bör bestå av endast jurister, ett miljöråd och nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna anser att det är oacceptabelt att företag på A-listan&lt;br&gt;inte kan få överklagande av villkor givet i första instans omprövat på&lt;br&gt;grund av att prövningstillstånd krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att Naturvårdsverket bör&lt;br&gt;ges sådana instruktioner att dess deltagande i prövningen, särskilt när det&lt;br&gt;gäller de mest komplicerade verksamheterna, blir obligatoriskt för att det&lt;br&gt;allmänna intresset skall kunna hävda sig i prövningssystemet. Enligt&lt;br&gt;nämnden bör flera centrala myndigheter såsom Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;Räddningsverket och Socialstyrelsen agera som remissinstanser vid&lt;br&gt;beredningen av ärenden. Boverket efterlyser överväganden angående&lt;br&gt;vilka centrala myndigheter som bör ges rätt att föra talan och att det&lt;br&gt;måste uppmärksammas att verket, Socialstyrelsen och Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet har uppgifter enligt balken. Länsstyrelserna i Värmlands,&lt;br&gt;Jämtlands, Gävleborgs, Östergötlands och Kristianstads län tillstyrker&lt;br&gt;att länsstyrelserna får föra talan mot beslut enligt balken för att tillvarata&lt;br&gt;miljöintressen och andra allmänna intressen. Sveriges Fiskares&lt;br&gt;Riksförbund anser att Fiskeriverket bör ges rätt att föra talan i miljömål.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen anser att sakägare och ideella organisationer bör&lt;br&gt;tillerkännas talerätt. Uppsala universitet, Landskrona kommun och&lt;br&gt;Miljöcentrum anser att sakägare skall ges rätt att påkalla omprövning.&lt;br&gt;Sundsvalls kommun anser det orimligt att inte miljönämnden som&lt;br&gt;tillsynsmyndighet äger rätt påkalla omprövning av tillstånd. Sundsvalls&lt;br&gt;kommun anser att tillsynsmyndigheter bör ha rätt att ansöka om&lt;br&gt;omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket tillstyrker att vattenverksamhet i likhet med miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet får omprövas efter tio år. Svea hovrätt anser att det bör finnas&lt;br&gt;en möjlighet att besluta om längre tid än tio år för omprövning av villkor&lt;br&gt;eftersom det i diskussioner i samband med införandet av vattenlagen,&lt;br&gt;särskilt ifråga om större vattenföretag befunnits rimligt med en tidsgräns&lt;br&gt;om 30 år på grund av långa avskrivningstider avseende investerat kapital.&lt;br&gt;Enligt hovrätten är det inte tillfyllest att endast i motivtexten ge besked&lt;br&gt;om de avvägningar som skall göras från ekonomiska och andra&lt;br&gt;synpunkter och det framhålls att det är tveksamt om nyetableringskrav&lt;br&gt;(jfr 3:10) skall ställas på omprövning av befintliga verksamheter. Lunds&lt;br&gt;universitet ifrågasätter om det finns skäl att generellt sänka&lt;br&gt;omprövningstiden till tio år. Svenska Kraftverksföreningen ifrågasätter&lt;br&gt;införandet av gemensamma omprövningsregler eftersom dessa kan hota&lt;br&gt;de ekonomiska förutsättningarna för befintliga vattenföretag och hämma&lt;br&gt;tillkomsten av nya. Det finns särskilda begränsningsregler i 15 kap. 10 §&lt;br&gt;vattenlagen som bör gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen anser att processföring förutsätter resurser och&lt;br&gt;att en tänkbar möjlighet är att låta part finansiera miljöorganisationernas&lt;br&gt;processföring. Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet anser att&lt;br&gt;kommunerna måste ges möjlighet att ta ut ersättning för sitt arbete med&lt;br&gt;prövningsärenden. Fastighetsägareförbundet kan från principiella syn-&lt;br&gt;punkter inte acceptera att miljöorganisationer inte skall kunna förpliktas&lt;br&gt;att betala motpartens rättegångskostnader eller fördröjningskostnader om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessas talan inte vinner bifall eftersom organisationerna tilldelas en roll Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som ställföreträdare för de samhällsorgan som har till uppgift att&lt;br&gt;övervaka efterlevnaden av lagstiftningen på detta område. Miljöcentrum&lt;br&gt;föreslår att kärandepart garanteras full rättshjälp utan begränsning vid&lt;br&gt;skadeståndsprocesser och uppger att kostnader för utredning m.m.&lt;br&gt;uppgått till miljonbelopp i enskilda fall och att sökanden alltid bör stå för&lt;br&gt;motpartens kostnader vid all tillståndsprövning enligt balken. Vidare&lt;br&gt;föreslås att försäkringsbolag inom ramen för balken åläggs att&lt;br&gt;tillhandahålla rättsskyddsförsäkring till ett belopp om 500 000 kr. Lunds&lt;br&gt;universitet anser att det är rimligt att miljöorganisationer far ersättning&lt;br&gt;för rättegångskostnader om de vunnit i högsta instans och föreslår att&lt;br&gt;undantag från huvudregeln kan göras beträffande kostnader i högre rätt&lt;br&gt;när det föreligger särskilda (synnerliga) skäl. Socialstyrelsen framhåller&lt;br&gt;att miljömedicinsk kompetens måste tillförsäkras bl.a. miljödomstolama&lt;br&gt;vid prövningen av miljö- och hälsoskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt bör enligt&lt;br&gt;regeringen vara att instansordningen bör vara så rak och enkel som&lt;br&gt;möjligt. Alla mål och ärenden i miljöbalken bör handläggas inom ramen&lt;br&gt;för samma prövningssystem. De processuella reglerna bör finnas i&lt;br&gt;balken. På detta vis uppnås den i miljöbalken eftersträvade&lt;br&gt;sammansmältningen och integrationen. Processuella bestämmelser som&lt;br&gt;avser mer speciella situationer bör dock med fördel kunna inarbetas i den&lt;br&gt;lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som regeringen&lt;br&gt;föreslår, se avsnitt 4.16. Miljödomstolamas huvudsakliga verksamhet blir&lt;br&gt;tillståndsprövning och de skall inte pröva brottmål. Dessa bör i sedvanlig&lt;br&gt;ordning prövas av tingsrätt i den sammansättning som enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken gäller för sådana mål. Ej heller skall miljödomstol&lt;br&gt;pröva mål om äganderätt eller fastighetsindelningen. Prövningen av&lt;br&gt;sådana mål bör ligga kvar på tingsrätt i den sammansättning som gäller&lt;br&gt;för tvistemål resp, fastighetsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har sagt sig inte kunna tillstyrka att lagrådsremissens förslag&lt;br&gt;med en uppdelning av vattenverksamheter mellan miljöbalken och den&lt;br&gt;särskilda vattenlagen läggs till grund för lagstiftning. Enligt Lagrådet&lt;br&gt;leder uppdelningen till korsvisa hänvisningar och svåröverskådlighet.&lt;br&gt;Om vattenlagen skall ingå i en samordnad miljölagstiftning anser&lt;br&gt;Lagrådet att prövningssystemet bör ges en annan och mer överskådlig&lt;br&gt;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 4.16 bemött Lagrådets kritik i fråga om&lt;br&gt;uppdelningen av vattenverksamhet mellan miljöbalken och den särskilda&lt;br&gt;lagen och funnit att den bör genomföras. Den fråga som återstår är då att&lt;br&gt;Lagrådet anser att prövningssystemet bör ges en annan och mer&lt;br&gt;lättöverskådlig utformning. Här är enligt regeringens mening först att&lt;br&gt;märka att de regler som regeringen föreslår behövs och är nödvändiga för&lt;br&gt;att få till stånd ett komplett prövningssystem. Mot bakgrund av den&lt;br&gt;sammansmältning som regeringen vill åstadkomma finns det två&lt;br&gt;alternativ. Det ena innebär att alla processuella bestämmelser tas in i&lt;br&gt;miljöbalken medan det andra innebär att lagrådsremissens förslag med&lt;br&gt;uppdelning mellan miljöbalken och den särskilda lagen följs. Vad som,&lt;br&gt;trots Lagrådets kritik, talar för att välja det andra alternativet är att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser som föreslås tas in i den särskilda lagen rör speciella&lt;br&gt;situationer eller har direkt anknytning till de materiella bestämmelser&lt;br&gt;som regleras i den lagen. Även om uppdelningen medför nackdelen med&lt;br&gt;korsvisa hänvisningar anser regeringen dock att fördelarna med&lt;br&gt;uppdelningen överväger nackdelarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala miljödomstolama kommer att handlägga mål både i första&lt;br&gt;instans och efter överklagande av statliga myndigheters beslut. Den kritik&lt;br&gt;Lagrådet framfört mot detta behandlas i föregående avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål som handläggs av de regionala miljödomstolama i första&lt;br&gt;instans kan delas in i ansökningsmål och ersättningsmål av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningsmålen består av två typer av mål nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) mål om mera omfattande miljöfarlig verksamhet (A-listan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) mål om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De processuella bestämmelser som skall gälla för dessa mål kommer&lt;br&gt;nära nog fullständigt att tas in i miljöbalken. Där anges bl.a. att regionala&lt;br&gt;miljödomstolar har fullständig utredningsskyldighet. Rättegångsbalkens&lt;br&gt;(RB) bestämmelser kommer att tillämpas som kompletterande regler. Det&lt;br&gt;är främst i vissa frågor som rör enskilda anspråk som RB blir tillämplig.&lt;br&gt;De regionala miljödomstolama kommer alltså att ha fullständig ut-&lt;br&gt;redningsskyldighet i tillståndsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ersättningsmål som föreslås prövas i första instans av regional&lt;br&gt;miljödomstol är mål som i dag motsvaras av ersättningsmål enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen, vattenlagen och miljöskadelagen. Dessa mål prövas i&lt;br&gt;dag av fastighetsdomstol, vattendomstol och allmän domstol. I framtiden&lt;br&gt;kommer de alltså att prövas av en domstol, nämligen regional&lt;br&gt;miljödomstol inordnad i tingsrättsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de mål som prövas av de regionala miljödomstolama efter&lt;br&gt;överklaganden föreslås att, utöver de särskilda bestämmelser som ges&lt;br&gt;direkt i miljöbalken, förvaltningsprocesslagen skall gälla. Det är ett något&lt;br&gt;enklare och friare förfarande som är anpassat till överprövning av&lt;br&gt;ärenden som prövats av förvaltningsmyndighet. Förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen är dessutom till skillnad från rättegångsbalken särskilt&lt;br&gt;anpassad för ärenden som prövats av förvaltningsmyndighet. För&lt;br&gt;överprövningen av sådana ärenden passar rättegångsbalken mindre väl.&lt;br&gt;Länsstyrelsernas prövning av mål om miljöfarlig verksamhet utvecklas i&lt;br&gt;nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs i miljöbalken, kommer de statliga myndig-&lt;br&gt;heternas beslut att kunna överklagas till regional miljödomstol.&lt;br&gt;Kommunala nämnders beslut kommer att kunna överklagas till&lt;br&gt;länsstyrelse och därefter till regional miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsprocesslagen (1971:291) innehåller (34 a §) att det om det&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet krävs prövningstillstånd för att kammarrätten skall&lt;br&gt;pröva ett överklagande från länsrätten. Regeringen anser att det på&lt;br&gt;motsvarande sätt när miljödomstol tillämpar förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;bör krävas prövningstillstånd av Miljööverdomstolen för att ett&lt;br&gt;överklagande från miljödomstol skall prövas av Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att pröva tillåtligheten av mera omfattande&lt;br&gt;verksamheter, se avsnitt 4.21. Regeringen prövar dessutom efter&lt;br&gt;överklagande beslut från statliga myndigheter dels i frågor som rör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;466&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildande, ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat,&lt;br&gt;kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden&lt;br&gt;eller vattenskyddsområden, dels beslut av generalläkaren. De&lt;br&gt;nyssnämnda besluten är sådana att de lämpligen bör prövas av&lt;br&gt;regeringen. Vidare skall överklagade ärenden som rör försvaret av&lt;br&gt;miljödomstolen med eget yttrande överlämnas till regeringens prövning.&lt;br&gt;Detsamma gäller övriga mål och ärenden som är av särskild vikt eller&lt;br&gt;om Naturvårdsverket begär det. Utgångspunkten för om ett mål eller&lt;br&gt;ärende bör överlämnas till regeringen bör vara om ärendet verkligen&lt;br&gt;kräver ett ställningstagande från regeringens sida. Ärendet kan t.ex.&lt;br&gt;beröra områden av riksintresse. Frågor som rör försvaret är regelmässigt&lt;br&gt;av riksintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till prövningssystem innebär att en annan ordning&lt;br&gt;än i dag skall gälla för flertalet typer av mål som har anknytning till&lt;br&gt;miljön. Detta innebär dock inte att ett helt nytt system har tillskapats. De&lt;br&gt;flesta regler vi föreslår om prövning hos förvaltningsmyndigheter och&lt;br&gt;domstolar har motsvarigheter i dag. De processuella reglerna har således&lt;br&gt;i väsentliga delar sin grund i idag gällande regler som har visat sig&lt;br&gt;fungera förhållandevis bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala miljödomstolama avses få i princip samma&lt;br&gt;sammansättning som Koncessionsnämnden för miljöskydd. Således&lt;br&gt;kommer miljödomstolen att bestå av två fasta ledamöter, en ordförande&lt;br&gt;och ett miljöråd som motsvarar nämndens tekniske ledamot. Miljöråden&lt;br&gt;skall ha naturvetenskaplig eller teknisk utbildning och erfarenhet av&lt;br&gt;miljöfrågor. Vattenfrågor är då att anse som miljöfrågor. Dessutom bör i&lt;br&gt;miljödomstolens sammansättning ingå två ledamöter utan fast&lt;br&gt;anknytning till miljödomstolen. Dessa skall ha sakkunskap och&lt;br&gt;erfarenhet från särskilda verksamhetsfält som de frågor som&lt;br&gt;miljödomstolen skall pröva handlar om. Det är sålunda naturligt att ha en&lt;br&gt;ledamot med erfarenhet från Naturvårdsverkets verksamhetsområde.&lt;br&gt;Härigenom kan domstolen tillföras t.ex. biologisk eller annan&lt;br&gt;naturvetenskaplig expertis om detta anses behövligt för prövningen i ett&lt;br&gt;särskilt fall. Det kan antas att en stor del av de tillståndsfrågor som&lt;br&gt;miljödomstolen kommer att få ta befattning med i mål som gäller&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet kommer att avse industriföretag eller kommunala&lt;br&gt;anläggningar. Det bör därför i miljödomstolen ingå också en ledamot&lt;br&gt;med erfarenhet från industriell eller kommunal verksamhet. De&lt;br&gt;sakkunniga ledamöterna skall inte vara partsrepresentanter, utan skall&lt;br&gt;företräda särskild sakkunskap och erfarenhet av värde för&lt;br&gt;miljödomstolen. Domstolens sammansättning står således inte, som&lt;br&gt;Miljöcentrum gör gällande, i strid mot artikel 6 Europakonventionen om&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden får i det enskilda fallet bestämma om ledamoten skall ha&lt;br&gt;industriell eller kommunal erfarenhet. Om det t.ex. behövs en ledamot&lt;br&gt;med erfarenhet av skogsindustri skall ordföranden kunna bestämma att&lt;br&gt;en ledamot med sådan erfarenhet skall ingå i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakkunskapen bör kunna utnyttjas på motsvarande sätt i mål om&lt;br&gt;vattenverksamhet och övriga mål som skall prövas enligt miljöbalken.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i dessa mål kommer det att finnas behov av bl.a. biologisk, Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;industriell och kommunal kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser föreslår att ytterligare sakkunniga ledamöter bör&lt;br&gt;ingå i domstolen. Det föreslås sakkunniga ledamöter inom områden som&lt;br&gt;planering, miljömedicin och sociala frågor. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;den sakkunskap som behövs utöver den föreslagna bör tillföras mål och&lt;br&gt;ärenden genom att berörda myndigheter har talerätt, utgör&lt;br&gt;remissinstanser och/eller anlitas som sakkunniga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växjö och Umeå tingsrätter har tagit upp frågor om beredningsjurister&lt;br&gt;vid miljödomstolama. Detta bör bli en fråga för genomförandefasen av&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelserna bör inom&lt;br&gt;prövningssystemets ram, såsom varande myndigheter med ett vidsträckt&lt;br&gt;verksamhetsområde, fa föra talan för att tillvarata miljöintressen och&lt;br&gt;andra allmänna intressen. Övriga myndigheter som berörs av ett mål eller&lt;br&gt;ärende bör i stället vara remissinstanser. Därigenom kommer deras&lt;br&gt;sakkunskap att kunna tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att påkalla omprövning av tillstånd och tillståndsvillkor bör på&lt;br&gt;anförda skäl begränsas till samma myndigheter som har talerätt. Att ge&lt;br&gt;enskilda sakägare rätt att väcka talan i mål eller ärenden om omprövning&lt;br&gt;skulle föra för långt. Deras rätt tillgodoses genom att de kan anmäla&lt;br&gt;oförutsedd skada och väcka talan om skadestånd. De kan också&lt;br&gt;uppmärksamma taleberättigade myndigheter på missförhållanden. Begär&lt;br&gt;myndighet omprövning så finns det naturligtvis inget som hindrar&lt;br&gt;enskilda från att yttra sig i omprövningsmålet. Sundsvalls kommun anser&lt;br&gt;att tillsynsmyndighet bör ha rätt att ansöka om omprövning av villkoren&lt;br&gt;för tillstånd. Det förhåller sig dock så att det inte behövs någon ansökan&lt;br&gt;om kommun eller förvaltningsmyndighet har meddelat tillståndet. Det är&lt;br&gt;när miljödomstol meddelat tillstånd som ansökan om omprövning kan bli&lt;br&gt;aktuell. Sådana tillstånd rör huvudsakligen mål eller ärenden av&lt;br&gt;förhållandevis komplicerad beskaffenhet. Av resursskäl bör inte rätten att&lt;br&gt;föra talan i omprövningsmål delas upp på alltför många händer.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att rätten att ansöka om omprövning inte bör&lt;br&gt;tillkomma tillsynsmyndighet utan begränsas till Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Kammarkollegiet och länsstyrelserna som ett led i deras befattning med&lt;br&gt;provningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket är en central tillsynsmyndighet medan&lt;br&gt;länsstyrelserna verkar på den regionala nivån. Naturvårdsverket bör, som&lt;br&gt;central myndighet på området föra talan i frågor av principiell betydelse&lt;br&gt;eller där frågor av annat skäl är av större vikt. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser att Naturvårdsverkets medverkan i de mest komplicerade ärendena&lt;br&gt;bör göras obligatorisk. Det är helt klart att Naturvårdsverket bör spela en&lt;br&gt;mycket aktiv roll. Regeringen anser att det bör behövas i än högre grad i&lt;br&gt;verksamheten framöver. Verket skall ha en aktiv roll i miljömässigt&lt;br&gt;viktiga och för praxis betydelsefulla ärenden. Naturvårdsverket bör också&lt;br&gt;genom allmänna råd och annan rådgivning stödja länsstyrelserna i deras&lt;br&gt;arbete. Kammarkollegiet bör främst engagera sig för att bevaka de&lt;br&gt;allmänna intressena i vattenmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen företräder allmänna intressen inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sakägarbegreppet se avsnitt 4.26 och miljöorganisationers talerätt,&lt;br&gt;se avsnitt 4.27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen skall enligt regeringens förslag arbetas in i miljöbalken.&lt;br&gt;Prövningen skall ske i ett enhetligt system. Ett miljötänkande skall&lt;br&gt;genomsyra hela miljöbalken. Det är då också naturligt att även reglerna&lt;br&gt;om återkallelse och omprövning av tillstånd görs så enhetliga som det är&lt;br&gt;möjligt. Om en sådan anpassning skall underlåtas måste starka skäl tala&lt;br&gt;mot enhetliga regler. Sådana skäl har inte framkommit under arbetets&lt;br&gt;gång eller framkommit av remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår den ändringen för vattenverksamhetemas del att&lt;br&gt;omprövning skall kunna ske av alla tillstånd efter tio år. En&lt;br&gt;sammansmältning av miljöskyddslagens och vattenlagens regler sker&lt;br&gt;också. Det har framförts från kraftverksindustrins sida att denna ändring&lt;br&gt;skulle minska investeringsviljan och rubba de ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningarna för befintliga vattenverksamheter. I dag bestämmer&lt;br&gt;vattendomstolen en tid på mellan tio till trettio år i tillståndsdomen. Det&lt;br&gt;är dock att märka att det inte är fråga om en obligatorisk omprövning&lt;br&gt;efter tio år. Beaktas bör också att regeringens förslag innebär att det vid&lt;br&gt;omprövning inte får meddelas så ingripande villkor eller andra&lt;br&gt;bestämmelser att verksamhetens bedrivande avsevärt försvåras eller&lt;br&gt;måste upphöra. Regeringen anser därför och på grund av den tyngd som&lt;br&gt;miljöfrågor bör ha för framtiden att det generellt bör vara möjligt att&lt;br&gt;ompröva även vattenverksamheter efter tio år. När villkoren sätts&lt;br&gt;tillämpas skälighetsregeln i 2 kap. 7 § lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd har anfört att det inte skulle bli&lt;br&gt;fråga om officialprövningsskyldighet för miljödomstolen eftersom&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler (17 kap. 3 §) kommer att gälla. Detta är inte&lt;br&gt;riktigt. I miljömålen gäller 22 kap. miljöbalken istället för 17 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har tagit upp frågor om rättegångskostnader.&lt;br&gt;Regeringen har övervägt att utvidga rätten till ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnader, främst till att avse inte bara vattenverksamheter utan&lt;br&gt;också miljöfarliga verksamheter. När det gäller luftföroreningar är dock&lt;br&gt;sakägarbegreppets (se avsnitt 4.26) omfattning så vidsträckt att det inte&lt;br&gt;skulle vara lämpligt att låta en sökande betala rättegångskostnader i&lt;br&gt;sådan omfattning som skulle kunna bli fallet. Det är därför olämpligt att&lt;br&gt;ge sakägare i mål om miljöfarlig verksamhet rätt till ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheter bör korrespondera med skyldigheter. Det är därför&lt;br&gt;lämpligast att de ideella organisationerna som inte är sakägare i egentlig&lt;br&gt;mening inte får vare sig rätt till eller skyldighet att betala&lt;br&gt;rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Länsstyrelsernas prövning av ärenden om miljöfarlig Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsernas prövning av tillstånd till&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet skall fa fastare former genom att de prövas av&lt;br&gt;en självständig och till länsstyrelsen administrativt knuten&lt;br&gt;prövningsmyndighet. Den består av en erfaren jurist och en person&lt;br&gt;med erfarenhet av miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall förfarandet vid länsstyrelsen anpassas till&lt;br&gt;förfarandet i miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att förslaget om att två&lt;br&gt;eller flera länsstyrelser samverkar i en gemensam prövningsmyndighet&lt;br&gt;torde vara en förutsättning för effektivisering och nollkostnadslösning.&lt;br&gt;Jordbruksverket, Länsrätten i Stockholms län, Skogs och&lt;br&gt;lantbruksakademien samt länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands&lt;br&gt;län anser att det inte bör inrättas särskilda prövningsmyndigheter vid&lt;br&gt;länsstyrelserna. Statskontoret och Jordbruksverket anser att det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt med en ändring av länsstyrelseinstruktionen. Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;förordar fristående förvaltningsmyndigheter. Länsstyrelserna z&lt;br&gt;Stockholm, Malmöhus, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,&lt;br&gt;Jämtlands och Norrbottens län och Advokatsamfundet tillstyrker&lt;br&gt;förslaget att bilda miljöprövningsmyndigheter vid länsstyrelserna.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser vidare att förslaget är&lt;br&gt;utmärkt men att prövningsmyndighetemas verksamhetsområden bör&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta all tillståndsprövning i första instans av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet samt alla överklaganden av kommunala beslut&lt;br&gt;enligt miljöbalken och plan- och bygglagen och anför att ett&lt;br&gt;administrativt förfarande är att föredra framför ett judiciellt i första&lt;br&gt;instans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att inrättandet av en&lt;br&gt;miljöprövningsmyndighet vid länsstyrelsen kräver ytterligare&lt;br&gt;överväganden och anför att prövningen med hänsyn till rättssäkerheten&lt;br&gt;kräver en prövningsnämnd som bör kunna besättas med personer redan&lt;br&gt;verksamma inom länsstyrelsen. Landskrona kommun anser att det finns&lt;br&gt;skäl för att införa ett system som hindrar att landshövdingen och&lt;br&gt;länsstyrelsens lekmannastyrelse deltar i prövningen av miljöärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag har som&lt;br&gt;inriktning att länsstyrelserna skall pröva tillståndsfrågor om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet i samma utsträckning som idag. Länsstyrelsen skall dock&lt;br&gt;alltid som första instans pröva ärenden som rör försvaret.&lt;br&gt;Länsstyrelsernas organisation bör utvecklas så att de får ökade&lt;br&gt;möjligheter att effektivisera sin prövning av ärenden om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås därför att regler skall ges om länsstyrelsernas kompetens&lt;br&gt;och sammansättning i frågor om tillståndsprövning till miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. Prövningen bör ges fastare former för att säkerställa att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsprövningen vid samtliga länsstyrelser uppfyller höga krav på Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;rättssäkerhet. Vidare bör, for att ytterligare effektivisera prövningen,&lt;br&gt;samarbete kunna ske under mera organiserade former mellan flera&lt;br&gt;länsstyrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår dessutom att flera av de processuella&lt;br&gt;bestämmelser som gäller för förfarandet i miljödomstol skall tillämpas&lt;br&gt;även på länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller enligt 5 § länsstyrelseinstruktionen att reglerna i&lt;br&gt;verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på beslutsfattandet i&lt;br&gt;länsstyrelserna. Som huvudregel gäller enligt 21 § verksförordningen att&lt;br&gt;myndighetens chef (i detta fall landshövdingen) är beslutande i frågor&lt;br&gt;som inte skall avgöras av styrelsen eller av personalansvarsnämnden men&lt;br&gt;att denne kan delegera beslutsrätten till underordnade tjänstemän genom&lt;br&gt;arbetsordning eller särskilda beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i verksförordningen grundas på den s.k. byråkratiska&lt;br&gt;beslutsordningen. Endast en tjänsteman är beslutande i ett ärende och&lt;br&gt;denne fattar beslutet under medverkan av en eller flera underordnade&lt;br&gt;eller sidoordnade tjänstemän. Vid länsstyrelserna är det således&lt;br&gt;landshövdingen som ytterst har beslutanderätten i de flesta frågor.&lt;br&gt;Genom delegationsordningar är dock betydande delar av beslutsfattandet&lt;br&gt;flyttat till lägre nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag utförs den största delen av tillståndsprövningen av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet vid länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av ärenden mellan Koncessionsnämnden och&lt;br&gt;länsstyrelserna regleras genom en förteckning som är fogad som bilaga&lt;br&gt;till miljöskyddsförordningen (1989:364). På förteckningen betecknas&lt;br&gt;verksamheter som prövas av Koncessionsnämnden med bokstaven A,&lt;br&gt;verksamheter som prövas av länsstyrelserna med B och verksamheter&lt;br&gt;som är anmälningspliktiga hos kommun med C. Knappt 30 branscher&lt;br&gt;prövas av Koncessionsnämnden och ca 100 av länsstyrelserna. I ett tiotal&lt;br&gt;branscher prövas de största anläggningarna av Koncessionsnämnden och&lt;br&gt;andra av länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna kommer att ha tre officiellt erkända roller enligt&lt;br&gt;miljöbalken: tillståndsrollen och tillsynsrollen, inkl, rollen som&lt;br&gt;företrädare för det allmänna intresset bl.a. inför miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt kan sägas att tillståndsrollen bör säras från de övriga&lt;br&gt;rollerna. Tillstånd och tillsyn bör enligt regeringens principiella&lt;br&gt;uppfattning helst inte ligga hos samma myndighet, på samma sätt som&lt;br&gt;ägande och drift bör vara skilt från tillståndsgivning resp, tillsyn. I de här&lt;br&gt;aktuella fallen bör emellertid av praktiska och ekonomiska skäl vid&lt;br&gt;tillståndsprövningen tas till vara den kunskap i sakfrågorna som finns&lt;br&gt;inom länsstyrelsen genom länsstyrelsens övriga roller. En uppdelning av&lt;br&gt;prövning och tillsyn bör kunna åstadkommas internt inom länsstyrelsen.&lt;br&gt;Regeringen återkommer till rollfördelningen längre fram i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndighet bör ha tillgång till såväl kvalificerad juridisk&lt;br&gt;sakkunskap som sakkunskap om miljöfrågor. Sådan sakkunskap finns&lt;br&gt;redan hos länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som bör diskuteras är hur det inom ramen för&lt;br&gt;länsstyrelseorganisationen, dvs. utan att det skapas ett helt fristående&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;471&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrativt tillståndsorgan, skall kunna åstadkommas ett system, som&lt;br&gt;framstår som tillräckligt självständigt och kompetent för att det skall&lt;br&gt;kunna vinna ett brett förtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhållande som i sådana sammanhang har diskuterats är&lt;br&gt;avsaknaden av regler för beslutsfattandet. Utan tydliga regler om&lt;br&gt;sammansättning och kompetens i beslutsfunktionen kan det vara svårt att&lt;br&gt;förutse utgången av ett ärende med de anspråk på rättssäkerhet som bör&lt;br&gt;ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att reglera formerna för beslutsfattandet och lägga vikt vid den&lt;br&gt;juridiska hanteringen bör en viktig källa till osäkerhet kunna elimineras.&lt;br&gt;Reglerna bör garantera att inte något tillståndsärende handläggs och&lt;br&gt;avgörs utan medverkan av en tillräckligt erfaren jurist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelserna dessutom, som regeringen föreslår, skall tillämpa&lt;br&gt;en del av de processuella regler som gäller för förfarandet i&lt;br&gt;miljödomstolen kommer rättssäkerheten att öka ytterligare. Vilka&lt;br&gt;bestämmelser som bör tillämpas av länsstyrelserna framgår av&lt;br&gt;författningskommentaren, se avsnitt 5.1.19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet rör förhållanden av stor&lt;br&gt;betydelse såväl allmänt sett som för enskilda människor. Höga krav på&lt;br&gt;rättssäkerhet bör således ställas. Regeringen föreslår därför att det vid&lt;br&gt;varje länsstyrelse bör inrättas en miljöprövningsmyndighet.&lt;br&gt;Miljöprövningsmyndigheter får dock samverka. Prövningsmyndigheten&lt;br&gt;skall pröva tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt B-listan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöprövningsmyndigheten bör inrättas genom en särskild förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför att tanken i remissen tydligen är att en organisatorisk&lt;br&gt;enhet som är administrativt inordnad i länsstyrelsen skall pröva&lt;br&gt;tillståndsfrågor under full självständighet vid ärendehandläggningen. Det&lt;br&gt;ter sig dock enligt Lagrådets mening inte rättsligt adekvat att beteckna en&lt;br&gt;sådan inom länsstyrelsens ram inordnad prövningsenhet - som med&lt;br&gt;lagregleringens utformning får antas skola besluta på länsstyrelsens&lt;br&gt;vägnar och i dess namn - som en särskild förvaltningsmyndighet. Frågan&lt;br&gt;vilken ställning och benämning som den tillståndsprövande enheten hos&lt;br&gt;länsstyrelsen skall ha kräver ytterligare överväganden under beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet antyder skall prövningen ske under full självständighet.&lt;br&gt;Det är alltså inte fråga om en fristående särskild förvaltningsmyndighet.&lt;br&gt;En helt adekvat benämning är svårt att finna. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;det trots Lagrådets påpekanden går att använda beteckningen&lt;br&gt;miljöprövningsmyndighet. Ytterligare överväganden får ske under den&lt;br&gt;fortsatta beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöprövningsmyndigheten fattar ledamöterna, en jurist och en&lt;br&gt;miljösakkunnig, kollegiala beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juristen i miljöprövningsmyndigheten skall vara lagfaren och erfaren i&lt;br&gt;domarvärv, dvs. skall ha minst notariemeritering och särskild erfarenhet&lt;br&gt;av rättsliga frågor enligt miljöbalken. Den miljösakkunnige skall ha&lt;br&gt;teknisk eller naturvetenskaplig utbildning. Den sakkunnige skall enligt&lt;br&gt;regeringens förslag ha särskild erfarenhet av miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juristen och den miljösakkunnige fattar besluten om tillstånd till&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Miljöprövningsmyndigheten bör kunna besättas&lt;br&gt;med personal som redan är verksamma inom länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;472&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsärendena bör handläggas av juristen. Eventuella nödvändiga&lt;br&gt;beslut under handläggningen tas av prövningsmyndigheten (juristen&lt;br&gt;ensam). Handläggaren på miljövårdsenheten, som företräder &amp;quot;det&lt;br&gt;allmänna intresset&amp;quot;, skall avsluta sin beredning genom att avge&lt;br&gt;länsstyrelsens yttrande till prövningsmyndigheten. Yttrandet, med&lt;br&gt;länsstyrelsens förslag till villkor m.m., kommuniceras sedan av&lt;br&gt;prövningsmyndigheten med sökanden och övriga berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet prövas utan offentligt sammanträde föredras ärendet av&lt;br&gt;miljöhandläggaren för prövningsmyndigheten, som därefter meddelar&lt;br&gt;beslut. Föredraganden har inte rätt att delta i beslutet. Om ärendet prövas&lt;br&gt;vid offentligt sammanträde far handläggaren företräda det allmänna&lt;br&gt;intresset vid sammanträdet. På så sätt uppstår ett tydligt partsförhållande&lt;br&gt;mellan det allmänna intresset och övriga berörda sakägare inför&lt;br&gt;prövningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det föreslagna systemet kommer länsstyrelsens roll enligt&lt;br&gt;miljöbalken att fördelas så att tillståndsfrågor ligger på miljöprövnings-&lt;br&gt;myndigheten vid länsstyrelsen, medan tillsyn inkl, företrädarskap för&lt;br&gt;allmänna intressen ligger på länsstyrelsen som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som länsstyrelsen i Jämtlands län anfört är inte avsikten att skapa&lt;br&gt;behov av nya tjänster inom länsstyrelsen. Tjänstemännen kan ha&lt;br&gt;arbetsuppgifter utanför miljöprövningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att länsstyrelsernas prövning ges fastare former på sätt&lt;br&gt;regeringen nu föreslagit kan förutsättningarna för att flytta över mål från&lt;br&gt;A-listan till B-listan öka. I framtiden bör länsstyrelsen kunna pröva flera&lt;br&gt;ärenden på A-listan än i dag. Av 9 kap 8 § andra stycket framgår dock att&lt;br&gt;länsstyrelsen alltid skall pröva tillstånd som rör Försvarsmakten,&lt;br&gt;Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets&lt;br&gt;radioanstalt. Regeringen har den 19 december 1996 beslutat att ge&lt;br&gt;Naturvårdsverket i uppdrag att se över fördelningen mellan A- och B-&lt;br&gt;listan. Uppdraget har redovisats till regeringen i oktober 1997.&lt;br&gt;Regeringen har överlämnat Naturvårdsverkets förslag till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.24 Prövningen av markavvattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Frågor om tillstånd till markavvattning prövas&lt;br&gt;av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall lämna över ärendet till miljödomstol, om det har&lt;br&gt;uppkommit frågor om ersättning, inlösen, särskild tvångsrätt eller&lt;br&gt;deltagande av även annan som kan ha nytta av markavvattningen än&lt;br&gt;sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det har framställts yrkande om att även andra än sökanden skall&lt;br&gt;delta, skall miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig.&lt;br&gt;Den sakkunnige skall lämna förslag på en lämplig utformning av&lt;br&gt;markavvattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;473&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket föreslår att prövnings-&lt;br&gt;förfarandet för restaurering av våtmarker förenklas t.ex. genom att låta&lt;br&gt;länsstyrelserna vara prövningsinstans. Jordbruksverket och länsstyrelsen&lt;br&gt;i Malmöhus län tillstyrker. Lantmäteriverket anser att det särskilda&lt;br&gt;förrättningsförfarandet bör bestå då det inte klart framgår varför&lt;br&gt;förfarandet är olämpligt samt föreslår som ett alternativ till den&lt;br&gt;nuvarande ordningen att förrättningarna handläggs av lantmäteri-&lt;br&gt;myndigheten i länet varvid reglerna om markavvattning kan placeras i&lt;br&gt;anläggningslagen. Länsstyrelsen z Jönköpings län anser att&lt;br&gt;länsstyrelserna bör få möjlighet att på eget initiativ lämna över&lt;br&gt;markavvattningsärenden till miljödomstol om andra fastigheter än&lt;br&gt;sökandens kan komma att beröras. Tillståndsplikten för markavvatt-&lt;br&gt;ningsföretag inom detaljplan samt inom fastställt vägområde för allmän&lt;br&gt;väg och befintlig järnväg bör avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket föreslår ett sakkunnigförfarande för bevattningsuttag i&lt;br&gt;de fall samordning genom samfällighetsbildning är aktuell samt anför att&lt;br&gt;modellen finns i finsk och åländsk vattenlagstiftning där&lt;br&gt;förrättningsinstitutet omfattar både markavvattning och bevattning. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Malmöhus län anser att tillstånd för uttag av vatten för&lt;br&gt;bevattning bör prövas av länsstyrelsen efter dansk modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1986 innehåller både&lt;br&gt;vattenlagen och naturvårdslagen regler om markavvattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt både vattenlagen och naturvårdslagen förstås med&lt;br&gt;markavvattning åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka&lt;br&gt;eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med&lt;br&gt;åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst&lt;br&gt;ändamål (1 kap. 3 § första stycket 4 och 4 § 4 vattenlagen samt 18 c §&lt;br&gt;första stycket naturvårdslagen). Från vattenlagens markavvatt-&lt;br&gt;ningsbegrepp undantas avledande av avloppsvatten. Markavvattning är&lt;br&gt;alltså ett samlingsbegrepp för ett antal olika åtgärder. Den vanligaste&lt;br&gt;formen av markavvattning är dikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av markavvattningsföretag enligt vattenlagen sker vid&lt;br&gt;förrättning (12 kap. vattenlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till markavvattning krävs som redan nämnts även enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen. Länsstyrelsen är tillståndsmyndighet (18 c § första&lt;br&gt;stycket). Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att&lt;br&gt;begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenföroreningar är något som egentligen inte regleras i&lt;br&gt;naturvårdslagen. På senare år har dock uppmärksammats att&lt;br&gt;markavvattningar kan medföra vattenföroreningar i form av ökade halter&lt;br&gt;av framför allt kväve. Därför anges sedan år 1991 i naturvårdslagen&lt;br&gt;(18 c § första stycket) att det vid tillståndsprövningen skall beaktas om&lt;br&gt;åtgärderna leder till vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagens krav på tillstånd går längre än motsvarande krav i&lt;br&gt;vattenlagen. Naturvårdslagen saknar nämligen ett generellt undantag för&lt;br&gt;företag som uppenbart inte skadar allmänna eller enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;474&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt naturvårdslagen krävs, oavsett om tillstånd behövs enligt&lt;br&gt;vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 c § andra stycket finns två undantag från tillståndsplikten som har&lt;br&gt;motsvarighet i vattenlagen. För detalj dränering genom täckdikning krävs&lt;br&gt;tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför&lt;br&gt;menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd behövs inte heller för att utföra&lt;br&gt;rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt naturvårdslagen behövs inte för markavvattning som&lt;br&gt;sker i samband med täkt av torv, där tillstånd har lämnats enligt lagen&lt;br&gt;(1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m. På denna punkt går&lt;br&gt;vattenlagens krav på tillstånd längre än motsvarande krav i&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på&lt;br&gt;naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva&lt;br&gt;undantag från skyldigheten att söka tillstånd (18 c § tredje stycket).&lt;br&gt;Några sådana föreskrifter har emellertid inte meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse när det gäller frågor om markavvattning är också att det&lt;br&gt;finns en internationell konvention till skydd för våtmarker, Convention&lt;br&gt;on Wetlands (Ramsarkonventionen) från år 1971 (SÖ 1975:76). I denna&lt;br&gt;framhålls våtmarkernas värde för fågelskyddet samt deras botaniska,&lt;br&gt;limnologiska och hydrologiska betydelse. Enligt konventionen skall&lt;br&gt;medlemsstaterna rent allmänt värna om våtmarker och därutöver speciellt&lt;br&gt;skydda vissa utpekade områden (&amp;quot;Ramsarområden&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;CW-områden&amp;quot;). Varje land måste peka ut minst ett sådant område.&lt;br&gt;Sverige har pekat ut 30 områden omfattande totalt 383 000 ha.&lt;br&gt;Markavvattning har förbjudits i dessa områden med stöd av&lt;br&gt;naturvårdslagen (18 d §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip föreligger det alltså i dag en tillståndsplikt för&lt;br&gt;markavvattningar enligt såväl naturvårdslagen som vattenlagen.&lt;br&gt;Betydelsen för det praktiska förfarandet av denna dubbla prövningsplikt&lt;br&gt;skall dock inte överdrivas. De fall när en dubbelprövning blir aktuell&lt;br&gt;begränsar sig till ett tjugotal årligen för hela landet. Det är framför allt i&lt;br&gt;södra och mellersta Sverige som dubbelprövning förekommer. Det blir&lt;br&gt;då vanligen fråga om att pröva dispens från förbudet enligt 19 h §&lt;br&gt;naturvårdsförordningen och fråga om tillstånd enligt vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att även om det i praktiken inte är&lt;br&gt;speciellt vanligt med dubbel tillståndsprövning av markavvattning bör&lt;br&gt;dubbelprövningen om möjligt avskaffas. Hänsynen till motstående&lt;br&gt;intressen, såväl allmänna som enskilda intressen, bör i stället tas vid ett&lt;br&gt;tillfälle. Detta särskilt som både vattenlagen och naturvårdslagen skall&lt;br&gt;smältas samman i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obligatoriska tillståndsplikten för markavvattning bör finnas kvar.&lt;br&gt;Frågan är var denna prövning skall ske. Markavvattning har nära&lt;br&gt;samband med övrig vattenverksamhet. Det är också frågor om&lt;br&gt;naturvårdshänsyn som kommer med i bilden. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;valet står mellan miljödomstolen och länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markavvattningar utgör vattenverksamhet och vattenverksamhet i&lt;br&gt;övrigt tillståndsprövas alltid av miljödomstolen. Det skulle alltså bli&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;475&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enhetlighet inom vattenrätten om valet föll på miljödomstolama. Några&lt;br&gt;större samordningsvinster skulle dock knappast göras om&lt;br&gt;markavvattningar prövades av samma myndighet som annan vatten verk-&lt;br&gt;samhet. Det är nämligen sällsynt att verksamheter samtidigt utgör&lt;br&gt;markavvattning och andra former av vattenverksamhet och något behov&lt;br&gt;av gemensam prövning finns därför knappast. De regler som i dag gäller&lt;br&gt;om restaureringar av våtmarker och bevattningsuttag bör vara kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tyngre skäl för att välja miljödomstolar är att dessa är bäst lämpade&lt;br&gt;att bedöma vilka hänsyn som skall tas till enskilda intressen. Typiska&lt;br&gt;bedömningar som bör göras av domstol är hur förhållandet mellan flera&lt;br&gt;deltagare skall regleras, vilka ersättningar som skall utgå till&lt;br&gt;skadelidande samt om sökanden skall medges rätt att utföra åtgärder på&lt;br&gt;annans mark. Som har framgått ovan berör de flesta markavvattningar&lt;br&gt;inte sådana enskilda intressen. När sådana frågor uppkommer måste de&lt;br&gt;dock lösas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att välja länsstyrelsen talar i första hand att markavvattningar utgör&lt;br&gt;massärenden. Uppskattningsvis prövas i dag enligt naturvårdslagen&lt;br&gt;omkring 300 ärenden årligen vid länsstyrelserna. Om prövningen läggs&lt;br&gt;på miljödomstolama skulle en oproportionerligt stor del av domstolarnas&lt;br&gt;resurser gå åt till denna handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon egentlig kritik har inte framförts mot länsstyrelsernas&lt;br&gt;handläggning av markavvattningsärenden. Länsstyrelsen har rutin på&lt;br&gt;handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall hänsyn skall tas till enskilda intressen bör som sagt domstols-&lt;br&gt;prövning ske. Detta gäller när frågor om ersättning, inlösen och/eller&lt;br&gt;tvångsrätt är aktuella samt när yrkanden framställs om att även annan än&lt;br&gt;sökanden skall delta i markavvattningen. I övriga fall bör länsstyrelsen&lt;br&gt;vara prövningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att ansökan om tillstånd till&lt;br&gt;markavvattning alltid skall göras hos länsstyrelsen. Tillståndsplikten bör&lt;br&gt;inte som länsstyrelsen i Jönköpings län anser avskaffas för fastställda&lt;br&gt;vägområden för allmän väg m.m. Om det framställs yrkande om att&lt;br&gt;annan skall delta i markavvattningen, om ersättning, inlösen eller om&lt;br&gt;särskild tvångsrätt, skall länsstyrelsen hänskjuta ärendet till&lt;br&gt;miljödomstolen med eget yttrande rörande naturvårdshänsynen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen får dessutom överlämna ärenden som kan beröra andra&lt;br&gt;fastigheter än sökandens. Det kan bl.a. uppstå avvattningsbehov på andra&lt;br&gt;fastigheter. Det ankommer sedan på domstolen att avgöra saken i sin&lt;br&gt;helhet. För det övervägande antalet fall när ansökan endast berör&lt;br&gt;sökandens egen fastighet fattar länsstyrelsen själv tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särdrag med markavvattningar är att de ibland kan utföras, så att&lt;br&gt;deras positiva effekter kommer även omgivningen till del. Sökanden till&lt;br&gt;företaget har emellertid inte alltid något intresse av att andra fastigheter&lt;br&gt;gynnas. Det åligger därför i dag förrättningsmannen att utforma en&lt;br&gt;markavvattning som passar samtliga inblandade. Förrättningsmannen tar&lt;br&gt;aktiv del i företagets utformning och föreslår de ändringar som han anser&lt;br&gt;vara behövliga. Trots att markavvattning i framtiden kommer att bli mer&lt;br&gt;sällsynt finns det ändå ett fortsatt behov av denna experthjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;476&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose behovet av denna experthjälp bör ett system liknande&lt;br&gt;det med förrättningsmän därför finnas. I miljöbalkens system skall dock&lt;br&gt;endast en tillståndsprövning ske och &amp;quot;förrättningsmännen&amp;quot; kommer&lt;br&gt;därför inte att meddela tillstånd. De nya sortens &amp;quot;förrättningsmän&amp;quot;&lt;br&gt;kommer att ha uppgifter som gör att denne närmast kan liknas vid en&lt;br&gt;sakkunnig. Det är därför lämpligt att i stället för benämningen&lt;br&gt;förrättningsmän använda benämningen markavvattningssakkunnig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En markavvattningssakkunnig skall förordnas när ett yrkande har&lt;br&gt;framställts om att annan än sökanden skall delta i markavvatt-&lt;br&gt;ningsföretaget och i vissa fall när förhållandet mellan deltagarna kan&lt;br&gt;behöva ändras. Yrkandet att annan skall delta kan framställas av såväl&lt;br&gt;sökanden som en utomstående som vill delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid prövningen av markavvattning enligt miljöbalken kan&lt;br&gt;sammanfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om markavvattning sker vid länsstyrelsen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;utfärdar kungörelse om det ansökta företaget. I kungörelsen anges ett&lt;br&gt;datum, vid vilket yrkanden senast skall framställas om att andra skall&lt;br&gt;delta i markavvattningen och om ersättning för skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om några sådana yrkanden inte framställs inom den utsatta tiden och&lt;br&gt;sökanden inte själv har aktualiserat frågor om att annan skall delta, om&lt;br&gt;ersättning eller om särskilda tvångsrätter, fortsätter länsstyrelsen&lt;br&gt;handläggningen av ärendet och meddelar när ärendet är färdigberett&lt;br&gt;beslut i tillståndsfrågan. I annat fall överlämnar länsstyrelsen ärendet till&lt;br&gt;miljödomstolen. Länsstyrelsen bifogar samtidigt ett yttrande, som gäller&lt;br&gt;naturvårdshänsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis tänkbart att frågor om enskild rätt uppkommer först&lt;br&gt;efter det att den i kungörelsen angivna tiden har gått ut. Även i sådana&lt;br&gt;fall skall länsstyrelsen lämna över ärendet till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett yrkande har framställts om att även någon annan än sökanden&lt;br&gt;skall delta, förordnar domstolen en markavvattningssakkunnig. Även i&lt;br&gt;andra fall skall miljödomstolen ha möjlighet att utse en&lt;br&gt;markavvattningssakkunnig. Detta skall exempelvis kunna ske om det är&lt;br&gt;aktuellt att ändra andelstalen i en samfällighet. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om vem som får utses till markavvattningssakkunnig bör regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer meddela.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon markavvattningssakkunnig skall normalt inte förordnas om&lt;br&gt;yrkandet medges att annan skall delta i företaget. Den sakkunniges&lt;br&gt;uppgift skall nämligen vara att utforma lämpliga lösningar när oenighet&lt;br&gt;råder mellan de blivande deltagarna. Det bör understrykas att&lt;br&gt;miljödomstolen inte är bunden av ett medgivet yrkande. Givetvis kan&lt;br&gt;andra intressen medföra att markavvattningen inte bör komma till stånd&lt;br&gt;på det sätt som parterna är överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljödomstolen skall vidare kunna underlåta att förordna en&lt;br&gt;markavvattningssakkunnig om domstolen utan olägenhet direkt kan&lt;br&gt;pröva yrkandet att annan skall delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den markavvattningssakkunniges prövning leder inte fram till ett&lt;br&gt;tillstånd utan till ett yttrande som ges in till domstolen. Yttrandet skall&lt;br&gt;innehålla förslag på hur markavvattningen skall utformas med angivande&lt;br&gt;av de miljökonsekvenser en sådan utformning får. Vidare skall i yttrandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;477&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas förslag på andelstal som skall ligga till grund för&lt;br&gt;kostnadsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den markavvattningssakkunnige skall samtidigt med yttrandet inge en&lt;br&gt;kostnadsräkning. Deltagarna i markavvattningen betalar den sakkunniges&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon möjlighet att särskilt överklaga yttrande från länsstyrelse eller&lt;br&gt;den markavvattningssakkunnige finns inte. Den som är missnöjd med&lt;br&gt;yttrandet kan i stället framföra sina åsikter till domstolen, som är&lt;br&gt;oförhindrad att göra en annan bedömning än den som länsstyrelsen eller&lt;br&gt;den markavvattningssakkunnige har gjort. Domstolens tillståndsdom kan&lt;br&gt;sedan givetvis överklagas på vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna förfarandet kommer normalt att vara snabbt. Den&lt;br&gt;markavvattningssakkunnige bör samråda med sökanden, övriga sakägare&lt;br&gt;och berörda myndigheter. Den sakkunnige kan sammankalla parterna till&lt;br&gt;sammankomst om det behövs. Det finns inte något behov av att låta den&lt;br&gt;sakkunnige biträdas av gode män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu föreslagna förfarandet bör i vart fall till att börja med användas&lt;br&gt;enbart i ärenden om markavvattning. Erfarenheterna av det bör avvaktas&lt;br&gt;innan någon utvidgning sker t.ex. till som några remissinstanser&lt;br&gt;föreslagit bevattningsuttag eller restaurering av våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att regeringen i prop. 1996/97:75 aviserat ett stärkt&lt;br&gt;skydd för våtmarker genom att förbudet mot markavvattning utökats till&lt;br&gt;att gälla i fler län.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda tillståndsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.25.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsbegränsade tillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd skall i ökad utsträckning kunna&lt;br&gt;meddelas för begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns risk för att grundvattnet förorenas av vissa ämnen&lt;br&gt;skall tidsperioden i enlighet med EU:s krav bestämmas till högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden begränsas för&lt;br&gt;verksamheter med kraftig miljöpåverkan, till exempelvis tio år,&lt;br&gt;eftersom det då blir en obligatorisk omprövning i samband med&lt;br&gt;ansökan om nytt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten bestämmer tiden i tillståndsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall få meddela föreskrifter om tidsbegränsning för&lt;br&gt;olika typer av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Stockholms, Kristiansstads,&lt;br&gt;Gävleborgs och Jämtlands län samt Landskrona kommun tillstyrker att&lt;br&gt;tillstånd begränsas i tiden. Advokatsamfundet anser att möjlighet att&lt;br&gt;tidsbegränsa tillstånd bör föreligga om det behövs för att Sverige skall&lt;br&gt;uppfylla EU:s krav och därutöver endast om det föreligger särskilda skäl.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;478&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket enligt praxis innebär då sökanden medgett tidsbegränsning, vid Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;försöksverksamhet eller olämpligt lokaliserad befintlig verksamhet där&lt;br&gt;sökanden bör medges skälig avvecklingstid. Svenska Renhållningsverks-&lt;br&gt;Föreningen anser att det är villkoren i ett tillstånd som skall kunna&lt;br&gt;begränsas i tid eller bli föremål för omprövning efter viss tid.&lt;br&gt;Skogsindustrierna motsätter sig tidsbegränsade tillstånd och anser att&lt;br&gt;utökade möjligheter att tidsbegränsa tillstånd kan få allvarliga&lt;br&gt;konsekvenser för viljan att investera i Sverige. Svenska Fjärrvärme-&lt;br&gt;föreningen anser att tiden mellan omprövningar för fjärr- och&lt;br&gt;kraftvärmebranschen måste göras tillräckligt lång - minst tio år - med&lt;br&gt;tanke på de stora investeringar som förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den tekniska utvecklingen och ökade&lt;br&gt;kunskaper leder till att samhällets miljökrav ändras och skärps. Därför&lt;br&gt;kan det redan av det skälet starkt ifrågasättas om det är riktigt att alltid&lt;br&gt;efter prövningen meddela eviga tillstånd utan tidsbegränsning och&lt;br&gt;således endast ha den möjlighet till översyn av meddelade tillstånd och&lt;br&gt;föreskrivna villkor som finns för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom ställs, som har framgått av genomgången av EG-direktiv om&lt;br&gt;utsläpp i avsnitt 4.14.2 i flera av dessa krav på omprövning av tillstånden&lt;br&gt;efter begränsade tidsperioder. Detta gäller särskilt grundvattendirektivet&lt;br&gt;80/68 som har krav på att tillstånd meddelas för begränsade tidsperioder&lt;br&gt;samt att besluten omprövas vart fjärde år. Även enligt direktivet 76/464&lt;br&gt;om utsläpp av farliga ämnen i vatten far tillstånd endast beviljas för en&lt;br&gt;begränsad tidsperiod. 1 direktivet 91/271 om rening av avloppsvatten från&lt;br&gt;tätbebyggelse anges att regleringarna och/eller tillstånden regelbundet&lt;br&gt;skall ses över och vid behov anpassas. IPPC-direktivet 96/61 ställer krav&lt;br&gt;på att behöriga myndigheter regelbundet gör en förnyad bedömning av&lt;br&gt;tillståndsvillkoren, och om det är nödvändigt uppdaterar dem. Inom EU&lt;br&gt;görs normalt ingen åtskillnad mellan tillståndet som sådant och villkoren&lt;br&gt;utan beslutet ses som en helhet. Flera EU-länder, däribland&lt;br&gt;Storbritannien, har också i motsats till Sverige vidsträckta möjligheter att&lt;br&gt;ompröva och återkalla tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör även nämnas att det i 1992 års konvention om skydd av&lt;br&gt;Östersjöområdets marina miljö, den s.k. Helsingsforskonventionen,&lt;br&gt;anges i artikel 6 punkt 3 att de särskilda förhandst il lstånd som där avses&lt;br&gt;skall kunna periodiskt förnyas. Det gäller skadliga ämnen från&lt;br&gt;punktkällor, som inte får släppas ut direkt eller indirekt i&lt;br&gt;Östersjöområdets marina miljö utan ett särskild förhandstillstånd. Det&lt;br&gt;innebär att sådana tillstånd bör tidsbegränsas. Sverige har ratificerat&lt;br&gt;konventionen (prop. 1992/93:237, bet. 1992/93:JoU26. rskr.&lt;br&gt;1992/93:382) och har därför naturligtvis skyldighet att följa den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att Sverige, för att uppfylla de krav&lt;br&gt;som bör ställas på en modem miljölagstiftning och som gäller enligt våra&lt;br&gt;internationella åtaganden och kan förväntas komma att börja gälla i ännu&lt;br&gt;större utsträckning enligt EG:s regler, bör öka möjligheterna att meddela&lt;br&gt;tidsbegränsade tillstånd. Regeringen föreslår därför att balken skall&lt;br&gt;innehålla gemensamma regler om tillstånd och att tillstånd skall få&lt;br&gt;lämnas för begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;479&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa kapitel i balken finns dessutom särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;tidsbegränsning av tillstånd, t.ex. för godkännande av bekämpningsmedel&lt;br&gt;där tillstånd får meddelas för högst fem år om det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås dock inte att det införs någon sådan särskilt angiven&lt;br&gt;begränsning för tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Regeringen bör i&lt;br&gt;stället ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tidsbegränsning&lt;br&gt;i de fall där detta behövs. Detta bör bl.a. gälla verksamheter där det finns&lt;br&gt;risk för att grundvattnet förorenas med vissa ämnen. För sådana bör&lt;br&gt;föreskrivas en längsta tillståndstid på fyra år för att uppfylla&lt;br&gt;grundvattendirektivet. Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden&lt;br&gt;begränsas för stora verksamheter med kraftig miljöpåverkan, till&lt;br&gt;exempelvis tio år, eftersom det då blir en automatisk omprövning i&lt;br&gt;samband med ansökan om nytt tillstånd. Miljöbalksutredningen kommer&lt;br&gt;i sitt fortsatta arbete att utreda behovet av sådana föreskrifter och&lt;br&gt;återkomma med förordningsförslag i sådan tid att det kan beredas och&lt;br&gt;träda i kraft samtidigt med balken. Om några föreskrifter inte har&lt;br&gt;meddelats, far tillståndsmyndigheten i det enskilda fallet avgöra om&lt;br&gt;tillstånd skall tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att tidsbegränsa tillstånd bör inte inskränkas till vissa&lt;br&gt;verksamheter i miljöbalken. Istället bör alla verksamheter som behandlas&lt;br&gt;i balken i princip kunna tidsbegränsas. Det skall naturligtvis vara&lt;br&gt;lämpligt att tidsbegränsning sker. För vattenverksamhetemas del se&lt;br&gt;författningskommentaren till 16 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär en skillnad mot nuvarande regler, dock inte så stor som&lt;br&gt;det ges intryck av. Redan idag kan tillstånd tidsbegränsas om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Vidare kan villkor omprövas efter tio år eller efter kortare&lt;br&gt;tid om EG-reglema kräver detta. Omprövning kan även ske tidigare&lt;br&gt;enligt andra uppräknade grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall tillstånd tidsbegränsas blir det i stället en obligatorisk&lt;br&gt;omprövning av tillstånd och villkor eller rättare uttryckt en ny&lt;br&gt;tillståndsprövning när tillståndstiden går ut. Den prövning som då skall&lt;br&gt;göras kan väntas bli mindre omfattande än för en ny verksamhet eftersom&lt;br&gt;lokaliseringsfrågan inte blir aktuell på samma sätt när det gäller en&lt;br&gt;befintlig verksamhet. Vidare bör det vara lättare att bedöma en&lt;br&gt;verksamhet som redan har varit i drift ett antal år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med tidsbegränsade tillstånd är att de inom ramen för&lt;br&gt;prövningssystemet medför automatiska och regelbundna omprövningar&lt;br&gt;och att det därmed blir en motiverad uppdatering av villkoren, däribland&lt;br&gt;att bästa möjliga teknik används. En annan fördel med tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånd är att verksamhetsutövaren när tillståndet går ut skall ge in en ny&lt;br&gt;ansökan och därmed måste ge in den utredning som behövs. Ansvaret&lt;br&gt;läggs på den som vill utföra verksamheten. Tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;behöver således inte som vid dagens prövningar lägga ner ett omfattande&lt;br&gt;arbete på att ansöka om omprövning. Detta har hittills varit en&lt;br&gt;bidragande orsak till att antalet omprövningar blivit så få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skyldighet för verksamhetsutövaren att ge in den utredning som&lt;br&gt;behövs för omprövning föreligger för övrigt sedan några år tillbaka enligt&lt;br&gt;13 a § miljöskyddslagen men detta har inte ökat antalet omprövningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;480&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsbegränsade tillstånd bör användas när det finns behov av det. Det Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;bör framför allt gälla stora verksamheter som har en kraftig&lt;br&gt;miljöpåverkan. Här bör även nämnas att det prövningssystem som&lt;br&gt;regeringen föreslår kommer att bli mera flexibelt. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;ersätts av regionala miljödomstolar som lättare än Koncessionsnämnden&lt;br&gt;kan anpassa resurserna till ökningar och minskningar i mål- och&lt;br&gt;ärendetillströmningen, eftersom de knyts till en tingsrätt. Övriga&lt;br&gt;omprövningar skall fördelas på drygt ett tjugotal länsstyrelser. Vidare&lt;br&gt;undviks till stora delar det problem som finns för närvarande att&lt;br&gt;länsstyrelsen är både beslutsmyndighet och tillsynsmyndighet och därför&lt;br&gt;skall ta initiativ till omprövning av egna beslut. Eftersom det&lt;br&gt;obligatoriskt blir omprövning i samband med att tidsbegränsade tillstånd&lt;br&gt;går ut, under förutsättning att utövaren vill fortsätta driften, kan&lt;br&gt;omprövning enligt övriga särskilda omprövningsgrunder förväntas bli&lt;br&gt;farre än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.25.2 Tidigare underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd, godkännande eller dispens kan efter&lt;br&gt;prövning vägras den som tidigare har underlåtit att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att&lt;br&gt;skyldigheten inte bör utformas så att en utövare avskräcks från&lt;br&gt;tillståndsprövning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att tillämp-&lt;br&gt;ningssvårigheter kan uppstå i praktiken eftersom tillstånd är primärt&lt;br&gt;knutna till verksamheten och inte till utövaren. Länsstyrelsen z&lt;br&gt;Kristianstads län och Länsstyrelsen i Stockholms län ser positivt på&lt;br&gt;möjligheten att vägra den som underlåtit att fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;tillstånd. Lantbrukarnas Riksförbund anser att rättssäkerheten kräver ett&lt;br&gt;mer begränsat och specificerat tillämpningsområde så att underlåtenheten&lt;br&gt;och den åtgärd för vilken tillstånd söks ligger inom samma område samt&lt;br&gt;att tidsaspekten beaktas. Naturskyddsföreningen anser det lämpligt och&lt;br&gt;angeläget att en exploatörs vandel i någon mån prövas och att det torde&lt;br&gt;bli fråga om en form av exculpering från sökandens sida, dvs. krävs&lt;br&gt;framläggande av en utredning som styrker lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är givetvis viktigt att villkoren&lt;br&gt;följs i de tillstånd som lämnas på miljörättens område. Det förslag&lt;br&gt;regeringen lägger om miljöbalk ger många möjligheter att ingripa när&lt;br&gt;villkoren har åsidosatts. Tillsyns- och prövningsmyndigheter av olika&lt;br&gt;slag kan inom ramen för prövningssystemet bl.a. agera med stöd av de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema och även med stöd av bestämmelser om&lt;br&gt;rättelse, omprövning och miljösanktionsavgift. Härutöver kan polis och&lt;br&gt;åklagare agera med stöd av de straffrättsliga bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person som har brutit mot villkoren i ett tidigare tillstånd begär&lt;br&gt;tillstånd till en annan verksamhet än den där underlåtenheten har ägt rum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknas dock i dag vanligen lagstöd för att ta hänsyn till den tidigare Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;underlåtenheten att fullgöra sina skyldigheter i den nya prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast naturvårdslagen och lagen om åtgärder beträffande djur och&lt;br&gt;växter som tillhör skyddade arter innehåller bestämmelser om att tillstånd&lt;br&gt;kan vägras den som inte har fullgjort sina åligganden enligt tidigare&lt;br&gt;tillstånd. För naturvårdslagens del gäller denna regel enbart täkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör miljöbalken innehålla en generell&lt;br&gt;regel om att tillstånd kan vägras den som inte har följt tidigare tillstånd.&lt;br&gt;Detsamma bör gälla godkännande och dispens. Inte bara vid täkter utan&lt;br&gt;också vid exempelvis miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet och&lt;br&gt;hantering av kemiska produkter och biotekniska organismer bör&lt;br&gt;huvudregeln vara att den som tidigare har underlåtit att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter inte skall kunna få nytt tillstånd. Detta bör gälla även för&lt;br&gt;icke personanknutna tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att vägra tillstånd bör inte utnyttjas om särskilda&lt;br&gt;omständigheter medför att tillstånd skall ges. En bagatellartad&lt;br&gt;överträdelse av tidigare tillstånd bör exempelvis inte medföra att nytt&lt;br&gt;tillstånd skall vägras. Tillstånd skall vidare kunna meddelas bl.a. när&lt;br&gt;tillståndshavaren visar att överträdelsen inte har medfört någon risk för&lt;br&gt;påverkan på omgivningen och samtidigt förhållandevis lång tid har gått&lt;br&gt;sedan överträdelsen ägde rum. Med lång tid i dessa sammanhang avses&lt;br&gt;fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter vid en typ av&lt;br&gt;verksamhet inte automatiskt kunna medföra att tillstånd inte skall ges för&lt;br&gt;en helt annan typ av verksamhet. Tillstånd bör dock vägras om det finns&lt;br&gt;anledning att befara att missförhållandena kommer att upprepas även i&lt;br&gt;den nya verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att vägra nytt tillstånd bör finnas inte bara när det är&lt;br&gt;samma fysiska eller juridiska person som tidigare har underlåtit att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter och nu ansöker om tillstånd. Även när det finns&lt;br&gt;väsentlig anknytning mellan dessa personer bör tillstånd kunna vägras.&lt;br&gt;Väsentlig anknytning kan t.ex. föreligga när de suttit i samma&lt;br&gt;bolagsstyrelse. De kan också vara släktingar, för att nämna ett annat&lt;br&gt;exempel på nära anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.26 Sakägarbegreppet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken skall ha ett enhetligt sakägar-&lt;br&gt;begrepp när det angår rätten att föra talan och att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Utredningens sakägarbegrepp var dock inte begränsat till den&lt;br&gt;processuella sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svea hovrätt har ingen erinran mot ett enhetligt&lt;br&gt;synsätt på sakägarbegreppet. Umeå tingsrätt och Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm anser att frågan om ett enhetligt sakägarbegrepp bör&lt;br&gt;analyseras och övervägas ytterligare. Länsrätten i Stockholms län anser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;482&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att besvärsrätten för förvaltningsmyndigheter kan regleras tydligare och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;anför att en statlig myndighet normalt inte har besvärsrätt utan särskilt&lt;br&gt;författningsstöd såvida det inte föreligger en direkt partsställning.&lt;br&gt;Länsrätten i Östergötland anser att inte finns behov av ett enhetligt&lt;br&gt;sakägarbegrepp i balken. Lunds universitet anser att om man&lt;br&gt;överhuvudtaget skall sträva efter ett enhetligt sakägarbegrepp bör detta&lt;br&gt;inskränkas till den processuella sidan av begreppet. Skövde kommun&lt;br&gt;anser att det är olyckligt att balkens sakägarbegrepp skiljer sig från plan-&lt;br&gt;och bygglagens. Stiftelsen Stolta stad anser att rätten att överklaga måste&lt;br&gt;göras mer kraftfull så att det blir möjligt för enskild att överklaga med&lt;br&gt;hänvisning till ett allmänt intresse. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;län anser att den som är klagoberättigad är oförhindrad att åberopa vad&lt;br&gt;som helst till stöd för sin talan, vad som är väsentligt är vad&lt;br&gt;besvärsmyndighetens prövning skall omfatta. Karlstad kommun anser att&lt;br&gt;sakägarbegreppet bör lagregleras. Landskrona kommun anser att den som&lt;br&gt;kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet av en verksamhet&lt;br&gt;bör anses vara sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar att det&lt;br&gt;självfallet är av stort intresse för miljöbalkens tillämpning vem som har&lt;br&gt;klagorätt mot domar och beslut fattade med stöd av balken eller&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av balken. I mål om vattenverksamhet&lt;br&gt;kan det också vara av intresse vem som är berörd på sådant sätt att rätt&lt;br&gt;till ersättning för rättegångskostnader föreligger. I dessa sammanhang&lt;br&gt;kan sakägarbegreppet komma in. Ibland används också uttrycket talerätt&lt;br&gt;för dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av&lt;br&gt;sakägarbegreppet. Ibland uttrycks det på det enkla sättet att sakägare är&lt;br&gt;den som saken angår. Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt&lt;br&gt;måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. Ett annat&lt;br&gt;ibland använt uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka&lt;br&gt;vederbörandes rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är&lt;br&gt;erkänt av rättsordningen. Exempel på ett sådant erkännande är att det i en&lt;br&gt;författning eller dess förarbeten anges att myndighetens prövning skall&lt;br&gt;föregås av samråd med vissa intressenter eller, att i annat fall vissa&lt;br&gt;intressenter skall beaktas vid prövningen. Reglernas ändamål blir alltså&lt;br&gt;styrande för vilka som anses som sakägare. Inte oväntat saknar de olika&lt;br&gt;miljölagama egna definitioner av sakägarbegreppet. Vissa försök har&lt;br&gt;ändå gjorts i förarbeten och praxis. Det kan konstateras att ordet har olika&lt;br&gt;betydelse beroende på vilken lag som tillämpas också på miljörättens&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ställningen som sakägare följer bl.a. rätt att föra talan mot domar&lt;br&gt;och beslut. Det är dock inte alltid bara sakägarna som har rätt att&lt;br&gt;överklaga. Myndigheterna kan ofta föra talan för allmänna intressen utan&lt;br&gt;att därför vara sakägare. Miljöbalksförslaget innehåller dessutom förslag&lt;br&gt;på talerätt för miljöorganisationer, se avsnitt 4.27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det i miljöbalken bör finnas ett&lt;br&gt;enhetligt sakägarbegrepp. Det bör inte göras skillnad om den överklagade&lt;br&gt;frågan rör t.ex. vattenverksamhet eller miljöfarlig verksamhet. Det är,&lt;br&gt;som Lunds universitet anfört, den processuella sidan av begreppet som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;483&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör vara av intresse. Den materiella sidan av begreppet styrs bl.a. av de&lt;br&gt;regler om rätt till ersättning som miljöbalksförslaget innehåller, för&lt;br&gt;vattenverksamhetemas och naturvårdens del avsnitt 4.33 samt for&lt;br&gt;miljöskadornas del avsnitt 4.34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagens sakägarbegrepp kan sammanfattas på så sätt att sakägare&lt;br&gt;i lagens mening är ägare och innehavare av skriftligen eller muntligen&lt;br&gt;upplåten rätt till fast egendom som direkt skadas av ett vattenföretag eller&lt;br&gt;annars lider intrång i något för fastighetens ekonomiska nyttjande&lt;br&gt;väsentligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget&lt;br&gt;utförs (prop. 1981/82:130 s. 150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för naturvårdslagens del fordras fastighetsanknytning. Endast&lt;br&gt;den som äger eller innehar särskild rätt till en fastighet som beslutet rör&lt;br&gt;brukar anses vara sakägare i naturvårdslagens mening. Vid t.ex.&lt;br&gt;täkttillstånd är prövningen begränsad till riskerna för naturmiljön. Detta&lt;br&gt;innebär att ägare av grannfastigheter inte är att anse som sakägare,&lt;br&gt;eftersom de saknar anknytning till den fastighet där täktverksamheten&lt;br&gt;bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anses som sakägare enligt miljöskyddslagen den&lt;br&gt;vara som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom&lt;br&gt;den miljöfarliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här anmärkas att miljöskadelagens sakägarbegrepp är&lt;br&gt;detsamma som miljöskyddslagens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skillnad i gällande rättspraxis som enligt regeringen inte bör&lt;br&gt;upprätthållas är beträffande yrkesfiskare. Högsta domstolen ansåg i NJA&lt;br&gt;1995 s. 322 (Öresundsbron) att fiskarna som saknade fastighets-&lt;br&gt;anknytning och bedrev fiske med stöd av yrkesfiskelicens inte var parter&lt;br&gt;vid vattendomstolen. För att de skulle anses som parter krävdes enligt&lt;br&gt;Högsta domstolen att de. som förutsattes vid vattenlagens tillkomst,&lt;br&gt;fiskade med fasta redskap. Regeringsrätten hade i ett rättspröv-&lt;br&gt;ningsärende (RÅ 1994 Rf. 96) att bedöma samma fiskares eventuella&lt;br&gt;ställning som sakägare. Regeringsrätten intog motsatt ståndpunkt mot&lt;br&gt;Högsta domstolen och ansåg att fiskarna var sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan vattenlagens och miljöskyddslagens sakägarbegrepp&lt;br&gt;har som framgått med fastighetsanknytningen på sakägarsidan att göra.&lt;br&gt;Enligt vattenlagen krävs en sådan anknytning medan det för&lt;br&gt;miljöskyddslagens del saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det redan nämnda målet i högsta domstolen avseende yrkesfiskare&lt;br&gt;(NJA 1995 s. 322) var en ledamot skiljaktig (justitierådet Vängby). Han&lt;br&gt;anförde bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesfiskare har en lagfäst rätt till fiske på allmänt vatten som&lt;br&gt;påtagligt går utöver den rätt som tillkommer varje svensk medborgare.&lt;br&gt;Genom yrkesfiskelicensen har fiskaren fått ett samhälleligt erkännande&lt;br&gt;av att fisket är av väsentlig betydelse for hans försörjning. Det skulle te&lt;br&gt;sig egendomligt om han i sin försörjning kunde utan ersättning skadas&lt;br&gt;av ett vattenföretag på allmänt vatten. Så mycket mer gäller detta som&lt;br&gt;det beträffande stora projekt, t.ex. Öresundsforbindelsen kan&lt;br&gt;förekomma skador både genom vattenföretaget och till följd av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet utanför vattenföretaget, såsom genom&lt;br&gt;giftutsläpp från schaktmassor. För skador av sistnämnda art kan&lt;br&gt;ersättning utgå till fiskare även utan fastighetsanknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;484&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur den rätt till fiske på allmänt vatten som tillkommer yrkesfiskare&lt;br&gt;skall betecknas är en fråga av underordnad betydelse men närmast till&lt;br&gt;hands ligger att betrakta den som en kvalificerad allemansrätt. Det är&lt;br&gt;en fråga för rättstillämpningen att bedöma om intrång i en sådan rätt&lt;br&gt;skall kunna medföra ersättningsskyldighet för vattenföretaget eller&lt;br&gt;inte; det tidigare återgivna uttalandet i förarbetena kan inte utesluta&lt;br&gt;ersättning när starka skäl föreligger därtill. De förut anförda skälen är&lt;br&gt;så starka att en sådan rätt till ersättning måste anses föreligga i princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att det ofta torde vara svårt att visa skador på fisket&lt;br&gt;till följd av arbeten som berör allmänt vatten, om inte annat kan det&lt;br&gt;göras gällande att yrkesfiskare kan flytta sin verksamhet till andra&lt;br&gt;allmänna vattenområden. Det kan emellertid i sådant fall åtminstone&lt;br&gt;uppkomma kostnader för omställning till en ändrad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jarl L och medparter är, enligt vad utredningen ger vid handen,&lt;br&gt;licensierade yrkesfiskare med hemmahamnar i Ålabodama respektive&lt;br&gt;Ven cirka 40 km norr om det planerade läget för&lt;br&gt;Öresundsförbindelsen. De bedriver fiske på allmänt vattenområde utan&lt;br&gt;att använda sig av fasta redskap och deras utrustning medger inte fiske&lt;br&gt;på större avstånd från hemmahamnarna. I målet är ostridigt att Jarl L&lt;br&gt;och medparter årligen under tiden augusti eller september till januari&lt;br&gt;fiskar sill i bl.a. Lommabukten. Det måste antagas att området där&lt;br&gt;detta fiske bedrivs kommer att påverkas av vattenföretag som kommer&lt;br&gt;att utföras för Öresundsförbindelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jarl L och medparter har sålunda en naturlig anknytning till&lt;br&gt;Lommabukten med hänsyn till de tekniska förutsättningar som råder&lt;br&gt;för deras yrkesmässiga fiske. Det kan antas att fisket i Lommabukten&lt;br&gt;är av väsentlig betydelse för deras försörjning och att i vart fall en&lt;br&gt;omställning av fisket till andra vattenområden skulle kunna medföra&lt;br&gt;kostnader för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skiljaktige ledamoten ansåg således att fiskarna var sakägare i&lt;br&gt;vattenmålet i Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med miljöbalken är att förenkla regelsystemet. Det&lt;br&gt;bör enligt regeringen eftersträvas att utforma ett så enkelt&lt;br&gt;prövningssystem som möjligt, där mesta möjliga prövning sker hos en&lt;br&gt;myndighet. I ett sådant system kan verksamheter som tidigare har&lt;br&gt;bedömts i flera prövningar enligt olika lagar i stället bedömas vid en och&lt;br&gt;samma prövning. Vid tillämpningen av de olika miljölagama görs&lt;br&gt;skiftande bedömningar av vilka som skall anses vara sakägare. När&lt;br&gt;bestämmelserna i de olika lagarna integreras i en balk kan det&lt;br&gt;uppenbarligen uppstå tillämpningssvårigheter om klagorätten enbart&lt;br&gt;omfattar vissa delar av målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagandet av ett mål eller ärende där olika frågor har&lt;br&gt;behandlats bör därför riktlinjen vara att klagorätten bör omfatta samtliga&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner till skillnad från Miljöbalksutredningen att det&lt;br&gt;enhetliga sakägarbegreppet bör begränsas till den processuella sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast möjligt att direkt i lagtexten ange vem som är att anse&lt;br&gt;som sakägare. Regeringen är av den uppfattningen att yrkesfiskare bör&lt;br&gt;kunna vara sakägare även i mål om vattenverksamhet trots att de inte&lt;br&gt;fiskar med fasta redskap. Vidare bör en anknytning som endast grundar&lt;br&gt;sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.&lt;br&gt;Gällande sakägarbegrepp enligt miljöskyddslagen bör utgöra&lt;br&gt;utgångspunkt. En generös tillämpning är således avsedd. Frågan får i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;485&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt överlämnas till rättstillämpningen i likhet med vad som gäller&lt;br&gt;inom andra rättsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall några ord sägas om frågan om den som har talerätt kan&lt;br&gt;till stöd för ett överklagande åberopa enbart allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens praxis är det tillåtet att i naturvårdslagsärenden&lt;br&gt;åberopa enbart allmänna intressen. Regeringsrätten har i RÅ 1994 ref. 39&lt;br&gt;ansett att om en enskild åberopar såväl enskilda som allmänna intressen i&lt;br&gt;ett plan- och byggnadsärende. så kan prövningsmyndigheten inte av&lt;br&gt;processuella skäl undandra sig prövning av någon av de grunder som&lt;br&gt;åberopas. Regeringen anser att det inte bör vara ett processhinder att&lt;br&gt;någon åberopar enbart allmänna intressen. En annan sak är att den som&lt;br&gt;överklagar måste på ett eller annat sätt kunna anses vara berörd i enlighet&lt;br&gt;med vad som ovan diskuterats för att anses som sakägare. Allemansrätt&lt;br&gt;bör som sagt inte i något fall anses vara tillräcklig grund för att någon&lt;br&gt;skall anses vara sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.27 Miljöorganisationers talerätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöorganisationer ges rätt att överklaga&lt;br&gt;domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt&lt;br&gt;miljöbalken som inte rör försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få överklaga skall organisationen ha varit verksam i minst&lt;br&gt;tre år och ha minst 2 000 medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens samtidigt&lt;br&gt;som utredningen förordade en mer vidsträckt besvärsrätt. Utredningen&lt;br&gt;anser dock att miljöorganisationerna skall ha rätt att överklaga beslut av&lt;br&gt;myndigheter att inte ingripa eller vidta andra åtgärder enligt balken samt&lt;br&gt;att krav skall ställas på att miljöorganisationen skall ha varit aktiv i un-&lt;br&gt;derinstans för att få överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser att det måste&lt;br&gt;klargöras när klagorätten går ut för miljöorganisationer. Försvarsmakten.&lt;br&gt;Jordbruksverket, Göteborgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Storumans&lt;br&gt;kommun, Göteborgsregionens kommunalförbund, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Sveriges Fiskares Riskförbund, Fastighetsägarförbundet,&lt;br&gt;Sveriges Jordägareförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Skogsi-&lt;br&gt;ndustrierna avstyrker förslaget att ge miljöorganisationer talerätt.&lt;br&gt;Skogsägarnas Riksförbund anser att klagorätten kan medföra&lt;br&gt;fördröjningar och processande i obstruerande syfte. Länsrätten i Öster-&lt;br&gt;götlands län anser att det föreligger skäl att ge miljöorganisationer&lt;br&gt;talerätt endast i situationer då det finns andra taleberättigade. Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen välkomnar talerätten för miljöorganisationer men anser&lt;br&gt;det inte tillräckligt för att tillgodose intresset av materiellt riktiga&lt;br&gt;avgöranden i miljömål och föreslår att det inrättas en miljöombudsman.&lt;br&gt;Vidare bör det inte ställas krav på att miljöorganisationer skall vara&lt;br&gt;aktiva i underinstansen för att få klaga då det naturliga arbetssättet för&lt;br&gt;organisationerna är att övervaka domar och beslut från första instans för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;486&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att välja ut sådana fall som är materiellt tveksamma för att driva dessa Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;vidare. Miljöorganisationerna bör ges rätt att anhängiggöra ärenden i&lt;br&gt;första instans. Såvitt Naturskyddsföreningen känner till finns det ingen&lt;br&gt;skyldighet för en myndighet att i händelse av att någon inte vidtar&lt;br&gt;åtgärder meddela beslut om detta. Rätten att överklaga får då inte någon&lt;br&gt;betydelse. Möjligen kan någon form av passivitetstalan föreslås, eller ett&lt;br&gt;tillägg göras med innebörd att ansvarig myndighet skall fatta beslut om&lt;br&gt;att inte vidta åtgärd. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att rätten&lt;br&gt;att överklaga beslut att inte ingripa eller vidta åtgärder utgör en&lt;br&gt;utvidgning av besvärsrätten till beslut som enligt förvaltningsrättslig&lt;br&gt;praxis inte är överklagningsbara, bl.a. myndighetsbeslut att inte väcka&lt;br&gt;talan. Nämnden uppger att det enligt praxis inte är nödvändigt for en&lt;br&gt;sakägare att vara aktiv i underinstans för att få besvärsrätt och att&lt;br&gt;motsvarande därför även bör gälla en miljöorganisation. Fortifika-&lt;br&gt;tionsverket anser att miljöorganisationer inte bör ges besvärsrätt, utan att&lt;br&gt;en utvidgad talerätt bör anförtros en Miljöskyddsombudsman. Banverket&lt;br&gt;anser att organisationer som medges talerätt alltid skall vara lokalt&lt;br&gt;förankrade. Länsstyrelserna i Malmöhus och Jönköpings län, Stockholms&lt;br&gt;kommun, Uppsala kommun och Jordens vänner tillstyrker att&lt;br&gt;miljöorganisationer ges talerätt. Lunds universitet tillstyrker med viss&lt;br&gt;tvekan att miljöorganisationer ges besvärsrätt och föreslår att det är&lt;br&gt;tänkbart att något utvidga kretsen av taleberättigade föreningar med t.ex.&lt;br&gt;hyresgästföreningar. Bl.a. Landskrona, Växjö och Alvesta kommuner och&lt;br&gt;Miljöcentrum anser att urvalet av organisationer med talerätt bör utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta bl.a. sockenråd, hembygdsföreningar, lokala miljö-&lt;br&gt;organisationer och astmaallergiförbundet samt stiftelser. Sveriges&lt;br&gt;Fiskares Riksförbund föreslår att yrkesfiskarnas intresseorganisationer&lt;br&gt;uttryckligen tillerkänns talerätt. Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;anser att hyresgästföreningen och fackliga organisationer bör få talerätt.&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel anser att allmänhetens intresse av insyn&lt;br&gt;i beslutsfattandet tillgodoses genom ett förstärkt inflytande i form av&lt;br&gt;tidigt och utökat samråd samt att svåra gränsdragningsproblem kan&lt;br&gt;uppstå beträffande tolkningen av begreppet miljöorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöorganisationer har inte talerätt i&lt;br&gt;dag utom i frågor som rör dem själva som t.ex. fastighetsägare eller&lt;br&gt;dylikt. Det förekommer däremot att miljöorganisationer uppträder som&lt;br&gt;ombud för sakägare. I några speciella fall ges också direkt i lagtext&lt;br&gt;ideella organisationer rätt att överklaga, trots att saken inte rör&lt;br&gt;organisationens egen rättsställning. Enligt 48 a § miljöskyddslagen har&lt;br&gt;lokala arbetstagarorganisationer rätt att överklaga beslut meddelade i&lt;br&gt;frågor om tillstånd och i frågor om försiktighetsmått för verksamheter&lt;br&gt;inom miljöskyddsområde, förutsatt att föreningen organiserar&lt;br&gt;arbetstagare i den verksamhet som avses i beslutet. Enligt 34 §&lt;br&gt;förordningen om kemiska produkter får sammanslutning av konsumenter&lt;br&gt;för att tillvarata konsumentintresset föra talan mot beslut som&lt;br&gt;länsstyrelse eller central förvaltningsmyndighet har meddelat med stöd&lt;br&gt;av bemyndigande enligt lagen eller förordningen om kemiska produkter.&lt;br&gt;Även centrala arbetstagarorganisationer och motsvarande organisationer&lt;br&gt;på arbetsgivarsidan har rätt att överklaga enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;487&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén anförde i sitt huvudbetänkande Miljöbalk Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;(SOU 1993:27, s. 618 ff) att de organisationer som kan komma i fråga&lt;br&gt;för talerätt måste ha en rättsligt bestående uppbyggnad där ledningen av&lt;br&gt;verksamheten vilar på en demokratisk grund. Vidare skulle det kunna&lt;br&gt;förväntas av organisationen att den varaktigt kan bedriva sin verksamhet.&lt;br&gt;Något krav på att verksamheten är rikstäckande borde enligt kommittén&lt;br&gt;inte uppställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ideella organisationers talerätt har även behandlats av&lt;br&gt;tidigare kommittéer och utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén diskuterade också om regeringen eller annan&lt;br&gt;myndighet genom föreskrifter skulle bestämma vilka som skall ha talerätt&lt;br&gt;eller om frågan skulle lösas i praxis på grundval av materiella&lt;br&gt;förutsättningar inskrivna i själva balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ansåg att talerätt för ideella organisationer som tillvaratar&lt;br&gt;miljövårdsintressen bör regleras genom föreskrifter av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Grupprättegång (SOU 1994:151) anförde Grupptalan-&lt;br&gt;utredningen att sammanslutning skulle ha bedrivit verksamhet under&lt;br&gt;minst tre år och ha lägst 1 000 medlemmar för att fa väcka talan. Rätten&lt;br&gt;skulle fa medge en sammanslutning som inte uppfyller nämnda&lt;br&gt;förutsättningar att väcka organisationstalan, om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till sammanslutningens lokala förankring, tidigare&lt;br&gt;verksamhet eller något annat förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för att ge miljöorganisationerna talerätt är enligt regeringens&lt;br&gt;mening att det hos organisationerna finns ett starkt intresse och djupt&lt;br&gt;engagemang i miljöfrågor. Genom att tillerkänna organisationerna&lt;br&gt;talerätt kan detta intresse och engagemang tas tillvara. Ett ytterligare skäl&lt;br&gt;för att ge miljöorganisationer talerätt är att detta stämmer väl med&lt;br&gt;tankegångarna på det internationella planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remisskritiken har olika argument förts fram för att vägra&lt;br&gt;miljöorganisationer talerätt. Skogsägarnas Riksförbund anser att det finns&lt;br&gt;en risk för att miljöorganisationerna kommer att processa i obstruerande&lt;br&gt;syfte och att handläggningstidema kommer att förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är dessa invändningar överdrivna. Här&lt;br&gt;erinras om att miljöorganisationerna kan uppträda som ombud i dag.&lt;br&gt;Vidare har i Norge och Danmark miljöorganisationer rätt att överklaga.&lt;br&gt;Endast i undantagsfall har organisationerna där agerat på ett sätt som&lt;br&gt;någon skulle kunna kalla missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte att säkert säga om antalet ärenden kommer att öka om&lt;br&gt;ideella organisationer ges talerätt. Det är dock inte sannolikt att&lt;br&gt;organisationerna ensamma kommer att driva något större antal processer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå de mål som har uppställts för miljöpolitiken krävs enligt&lt;br&gt;regeringen ett omfattande engagemang hos inte bara samhällsorgan utan&lt;br&gt;också enskilda. Företag och enskilda förväntas bidra med bl.a.&lt;br&gt;miljötillvänd produktion och miljöinriktad livsstil. Enskildas och deras&lt;br&gt;organisationers engagemang kan stärkas genom att ge dem ökat&lt;br&gt;inflytande vid miljörättsliga prövningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndighetema har normalt skyldighet att beakta all&lt;br&gt;utredning som läggs fram i ett mål eller ärende, oavsett om utredningen&lt;br&gt;kommer från en taleberättigad person eller från någon annan. Av detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;488&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer att miljöorganisationer och andra har stora möjligheter att föra&lt;br&gt;fram sina åsikter under handläggningen av mål och ärenden. Det är&lt;br&gt;därför inte mycket vunnet med att ge miljöorganisationerna en rätt som&lt;br&gt;innebär ett begränsat agerande till redan inledda mål och ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och ärenden inleds normalt av den som vill bedriva någon&lt;br&gt;verksamhet som kan påverka miljön. Skäl att ge miljöorganisationer rätt&lt;br&gt;att inleda mål och ärenden finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör alltså den bedömningen att det främst är&lt;br&gt;miljöorganisationernas rätt att överklaga som har betydelse för att öka&lt;br&gt;deras inflytande vid miljörättsliga prövningar. Miljöorganisationerna bör&lt;br&gt;således ges klagorätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla organisationer kan dock inte ges rätt att överklaga beslut enligt&lt;br&gt;miljöbalken. En begränsning bör lämpligen ske. Det finns beträffande&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter och konsumentsammanslutningar inte någon&lt;br&gt;anledning att ändra gällande rätt. Dessa bör alltså även i fortsättningen ha&lt;br&gt;klagorätt. För miljöorganisationernas del bör en sådan rätt tillkomma&lt;br&gt;ideella föreningar, som har till ändamål att tillvarata naturvårds- och&lt;br&gt;miljöskyddsintressen. En miljöorganisation bör alltså ha formen av ideell&lt;br&gt;förening för att klagorätt skall föreligga. Endast organisationer som är&lt;br&gt;öppna för allmänheten och där allmänheten alltså kan bli medlem och&lt;br&gt;påverka bör tillerkännas talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock uteslutet att låta samtliga miljöorganisationer som har&lt;br&gt;formen av ideell förening ha klagorätt. Ett urval bör ske. Urvalet bör ske&lt;br&gt;enligt ett av följande två alternativ. Det ena sättet är att i lag reglera under&lt;br&gt;vilka förutsättningar rätt att överklaga skall föreligga. Den andra metoden&lt;br&gt;är att efter dansk modell direkt i författningstext namnge de&lt;br&gt;organisationer som skall fa klaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att överlämna beslutanderätten till regeringen borgar för att endast&lt;br&gt;organisationer som kan antas ha särskilt goda förutsättningar att föra&lt;br&gt;talan tillerkänns klagorätt. Det underlättar också för domstolarna och&lt;br&gt;andra prövningsmyndigheter som slipper ställas inför ibland besvärliga&lt;br&gt;talerättsfrågor. Trots detta finns det skäl att sätta i fråga om denna metod&lt;br&gt;är den lämpligaste. Frågan om den som vill överklaga far göra detta har&lt;br&gt;enligt svensk rättstradition normalt överlämnats till de rättstillämpande&lt;br&gt;organen att avgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan starkt sättas i fråga om det bör vara en politisk fråga att ta&lt;br&gt;ställning för eller mot en talerätt för olika namngivna organisationer.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det är mindre lämpligt att i författningstext&lt;br&gt;ange vilka organisationer som skall ha talerätt. Istället bör urvalskriterier&lt;br&gt;för taleberättigade organisationer anges i lagtext. Förhållandevis stränga&lt;br&gt;krav bör ställas. Grupptalanutredningen föreslog att grupptalan skall få&lt;br&gt;föras av organisationer som har varit verksamma i minst tre år och har&lt;br&gt;minst 1 000 medlemmar. Utredningen anförde att ålder och medlems-&lt;br&gt;antal kan sägas vara trubbiga instrument att använda för att finna&lt;br&gt;lämpliga organisationer men att några bättre parametrar är svåra att finna.&lt;br&gt;Det förhållandet att en organisation har verkat under en inte alltför kort&lt;br&gt;tid är ett bevis på att det föreligger stadga och livskraft i organisationen&lt;br&gt;och dess verksamhet. Ett någorlunda stort medlemsantal tyder dessutom&lt;br&gt;på att det finns en god uppslutning kring organisationen och dess arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;489&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de organisationer som skall ha rätt att överklaga Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;domar och beslut bör ha varit verksamma i minst tre år och ha minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 000 medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att konsumentorganisationer och&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter skall ha rätt att överklaga beslut i samma&lt;br&gt;utsträckning som idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är otänkbart att låta miljöorganisationer få överklaga samtliga&lt;br&gt;domar och beslut enligt balken. Uteslutet är exempelvis att få överklaga&lt;br&gt;brottmål. Detsamma gäller tvister mellan två parter, såvida inte&lt;br&gt;föreningen själv varit part, har rätt att intervenera eller har förvärvat ena&lt;br&gt;partens rätt till tvisteföremålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En processuell fråga som uppkommer är om klagorätt bör förutsätta att&lt;br&gt;organisationen har varit aktiv i underinstansen. Naturskyddsföreningen är&lt;br&gt;kritisk till detta och Koncessionsnämnden anser att då detta inte gäller för&lt;br&gt;sakägare så bör det inte heller gälla för miljöorganisationerna.&lt;br&gt;Regeringen delar denna uppfattning. En annan fråga är om en&lt;br&gt;taleberättigad organisation måste ha delgetts ett avgörande för att detta&lt;br&gt;skall vinna laga kraft. Regeringen anser inte detta. När ett avgörande&lt;br&gt;vunnit laga kraft mot sakägarna skall det också anses ha vunnit laga kraft&lt;br&gt;mot miljöorganisationerna utan särskild delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De typer av mål och ärenden som organisationerna bör få överklaga&lt;br&gt;måste preciseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det lämpligt att miljöorganisationer skall få&lt;br&gt;överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt&lt;br&gt;miljöbalken. Miljöorganisationer bör dock inte ha rätt att överklaga&lt;br&gt;beslut som rör försvaret då sådana ärenden ofta är av så känslig natur att&lt;br&gt;talerätten inte bör utvidgas utöver vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen föreslog att miljöorganisationerna skulle ha&lt;br&gt;talerätt mot beslut av myndigheter att inte ingripa eller vidta andra&lt;br&gt;åtgärder med stöd av balken. Den intressanta frågan blir då vad som bör&lt;br&gt;göras om t.ex. en tillsynsmyndighet inte ingriper trots att detta borde ske?&lt;br&gt;Är det lämpligt att en sådan fråga får överklagas till miljödomstolen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns starka skäl som enligt regeringen talar emot detta.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheten har som Naturskyddsföreningen påpekat kanske&lt;br&gt;inte ens fattat något beslut som kan överklagas. Domstolen kan inte&lt;br&gt;heller gärna förelägga tillsynsmyndigheten att agera. En s.k.&lt;br&gt;passivitetstalan skulle inte lösa problemet. Detta är således inte någon&lt;br&gt;lämplig lösning. Istället bör t.ex. Naturvårdsverket eller en annan såsom&lt;br&gt;central tillsynsmyndighet agera om en underordnad tillsynsmyndighet&lt;br&gt;inte sköter sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot Miljöbalksutredningen anser regeringen således att&lt;br&gt;miljöorganisationerna inte skall ha talerätt mot beslut av myndigheter att&lt;br&gt;inte ingripa eller vidta andra åtgärder med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare förslag, den återkallade propositionen 1994/95:10 föreslogs&lt;br&gt;det att en ny myndighet Miljöombudsmannen skulle inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannens (MO) uppgifter skulle sammanfattningsvis vara&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ta emot och utreda enskilda personers och organisationers klagomål i&lt;br&gt;miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följa rättstillämpningen på miljöområdet och verka för att brister Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;avhjälps,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utfärda förelägganden om miljöskyddsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- flytta tillsynsansvaret i vissa fall från en myndighet till en annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- påkalla omprövning i de fall det är föranlett av lokala omständigheter&lt;br&gt;eller det föreligger ett allmänt intresse av principiell karaktär och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överklaga beslut om allmänna intressen inte beaktats i tillräcklig grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till MO skulle vara knutet ett råd med en samrådsfunktion bestående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förslag som har beröring med detta .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att ideella organisationer skall få talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen att miljöskyddsavgiften ersätts av en&lt;br&gt;miljösanktionsavgift. Tillsynsmyndigheten skall själv ha rätt att besluta&lt;br&gt;om påförande av miljösanktionsavgift så snart en överträdelse som kan&lt;br&gt;föranleda sådan avgift konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också erinras om att Justitieombudsmannen (JO) tar emot&lt;br&gt;klagomål från allmänheten. JO kan granska myndighetsutövningen. Detta&lt;br&gt;gäller t.ex. passivitetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens nuvarande förslag till miljöbalk medför således&lt;br&gt;förbättrade möjligheter att ta till vara de intressen MO var tänkt att&lt;br&gt;bevaka.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.28 Tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att när bestämmelserna i de centrala lagarna&lt;br&gt;på miljöområdet nu föreslås sammansmältas till en miljöbalk är det&lt;br&gt;angeläget att tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen inte bara&lt;br&gt;samordnas utan också skärps i syfte att miljöbalkens mål skall kunna nås.&lt;br&gt;Tillsynen måste effektiviseras och tillsynsmyndigheterna måste, som ett&lt;br&gt;led i tillsynen, med kraft verka för att överträdelser beivras, dvs. besluta&lt;br&gt;om miljösanktionsavgift och verka för att straff utdöms vid överträdelser.&lt;br&gt;Tillsynen utgör en avgörande länk i kedjan mål, hänsyn, tillstånd, tillsyn,&lt;br&gt;omprövning, överträdelse, straff. De samlade myndighetsresursema bör&lt;br&gt;fördelas och utnyttjas på ett effektivt sätt för att fånga upp de möjligheter&lt;br&gt;till rationaliseringsvinster som den samordnade lagstiftningen ger. Det är&lt;br&gt;också av största vikt att säkerställa hög kompetens och högt ställda krav&lt;br&gt;på rättssäkerhet och effektivitet i tillsynsarbetet, inte minst en enhetlig&lt;br&gt;rättstillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;491&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.28.1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vad är tillsyn?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheterna skall utöva tillsyn över&lt;br&gt;verksamhet och åtgärder som omfattas av miljöbalkens regler dels&lt;br&gt;genom att kontrollera efterlevnaden av balkens bestämmelser och&lt;br&gt;föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse, dels genom rådgivning, information och&lt;br&gt;liknande verksamhet som skapar förutsättningar för att balkens&lt;br&gt;ändamål skall kunna tillgodoses. Det skall komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten att tillsynsmyndigheterna har en skyldighet att kontrollera&lt;br&gt;att miljöreglema följs och att vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse i enskilda fall och en ökad efterlevnad på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att tillsynsbegreppet skall&lt;br&gt;förbehållas den myndighetsutövande verksamheten. Vidare föreslås att&lt;br&gt;det därutöver skall ankomma på tillsynsmyndigheterna att genom&lt;br&gt;rådgivning och andra liknande åtgärder verka för balkens efterlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet avseende tillsynen är delat men i&lt;br&gt;huvudsak positivt. Kemikalieinspektionen t.ex., anför att det är bra att&lt;br&gt;tillsynsfrågorna får ordentlig uppmärksamhet och ett eget kapitel. Flera&lt;br&gt;kommuner, t.ex. Örnsköldsviks kommun, länsstyrelser, t.ex. Göteborgs&lt;br&gt;och Bohusläns länsstyrelse, myndigheter t.ex. RRV, Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;och även privata organisationer t.ex. SAF och industriförbundet är&lt;br&gt;positiva till att tillsynsbegreppet definieras i lagtexten. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jönköpings län ställer sig dock frågande inför utredningens sätt att&lt;br&gt;definiera tillsynsbegreppet, framför allt genom att knyta det till begreppet&lt;br&gt;myndighetsutövning. Länsstyrelsen anför att bl.a. väcks frågor om vilka&lt;br&gt;konsekvenser den föreslagna definitionen får i förhållande till &amp;quot;vid&lt;br&gt;myndighetsutövning&amp;quot; i 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) och 20&lt;br&gt;kap. 1 § brottsbalken samt till de handläggningsföreskrifter som finns i&lt;br&gt;förvaltningslagen för &amp;quot;myndighetsutövning mot enskilda&amp;quot;. Även&lt;br&gt;Statskontoret är i viss mån kritisk och anför att försöket att definiera&lt;br&gt;begreppet tillsyn i lagtexten knappast bidrar till en tydligare ordning än&lt;br&gt;den som råder idag. Statskontoret menar att speciellt kritisk är frågan om&lt;br&gt;vilken myndighet som har rätt att utöva makt mot ett visst tillsynsobjekt.&lt;br&gt;Statskontoret avslutar dock resonemanget med att kanske är det först med&lt;br&gt;det kompletta regelverket - balk, förordning, föreskrifter, myndighets-&lt;br&gt;instruktioner och regleringsbrev - som uppgifterna för myndigheterna&lt;br&gt;kan klargöras. Riksåklagaren understryker att tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;måste ge utrymme för de direkta kontrolluppgifterna vid sidan av&lt;br&gt;rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att det inte&lt;br&gt;bör finnas något politiskt inflytande vid tillsynsutövningen, varför varken&lt;br&gt;länsstyrelsen eller kommunen är lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;492&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens forslag: Miljöbalken innehåller ett stort antal&lt;br&gt;bestämmelser, både allmänna hänsynsregler och särskilda regler för viss&lt;br&gt;utpekad verksamhet. Många av reglerna riktar sig mot var och en som&lt;br&gt;vidtar någon åtgärd som kan motverka miljöbalkens mål och syften. I&lt;br&gt;vissa fall är reglerna begränsade att gälla endast för näringsverksamhet.&lt;br&gt;En del bestämmelser riktar sig istället mot domstolarna och andra&lt;br&gt;myndigheter. Att reglerna tillämpas och följs är av avgörande betydelse&lt;br&gt;för möjligheten att nå balkens mål. För att säkerställa efterlevnaden av&lt;br&gt;reglerna krävs också en väl fungerande och effektiv tillsynsverksamhet.&lt;br&gt;De myndigheter som skall ansvara för balkens efterlevnad bör både&lt;br&gt;genom förebyggande och kontrollerande åtgärder verka för att balkens&lt;br&gt;regler följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillsynsmyndigheterna skall kunna fullgöra denna sin skyldighet&lt;br&gt;måste ett effektivt regelsystem avseende tillsynen ingå bland balkens&lt;br&gt;regler. Myndigheterna måste också ha tillräckliga resurser så att de kan&lt;br&gt;använda sig av de möjligheter som balken ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en granskning av tillsynen över de olika lagområden som föreslås&lt;br&gt;sammansmältas i miljöbalken, kan konstateras att tillsyn bedrivs av en&lt;br&gt;rad olika aktörer och att tillsyn är ett vitt använt begrepp. Tillsyn kan&lt;br&gt;variera från inspektions- eller kontrollbesök till verksamhet som är mer&lt;br&gt;uppföljnings-, uppsikts- eller främjandeinriktad. Den som utför tillsynen&lt;br&gt;kan vara en kommun, en länsstyrelse eller en central myndighet.&lt;br&gt;Därutöver kallas ibland verksamhetsutövarens egen kontroll av den egna&lt;br&gt;verksamheten för tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena om att införa gemensamma tillsynsbestämmelser i&lt;br&gt;miljöbalken förutsätter att begreppet tillsyn analyseras. Flertalet&lt;br&gt;remissinstanser välkomnar Miljöbalksutredningens förslag om definition&lt;br&gt;av tillsynsbegreppet i lagtexten. Regeringen delar utredningens&lt;br&gt;bedömning av vilka uppgifter som bör ankomma på tillsynsmyndigheten.&lt;br&gt;Regeringen menar dock att definitionen av tillsynsbegreppet bör omfatta&lt;br&gt;alla åtgärder som tillsynsmyndigheten vidtar i syfte att uppnå en&lt;br&gt;efterlevnad av miljöbalken och föreskrifter, tillståndsdomar och beslut&lt;br&gt;som grundar sig på balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de uppgifter som ankommer på tillsynsmyndigheten utgör&lt;br&gt;tveklöst myndighetsutövning. Sådan myndighetsutövning inkluderar&lt;br&gt;såväl kontroll och uppsikt som åtgärder för att rättelse skall vidtas. För&lt;br&gt;detta arbete krävs lämpligt utformade tillsynsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillsynsverksamheten ingår även andra uppgifter. Sådana andra&lt;br&gt;uppgifter bör dock inte medföra befogenheter att ingripa med&lt;br&gt;tvångsåtgärder mot enskilda personer. Exempel på sådan verksamhet är&lt;br&gt;information i allmänhet och rådgivning i enskilda fall. Stödjande och&lt;br&gt;främjande verksamhet är också av stor betydelse för ett framgångsrikt&lt;br&gt;miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan således dela in tillsynsverksamheten i dels den&lt;br&gt;myndighetsutövande verksamheten, dvs. tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;miljöbalken eller regler utfärdade med stöd av miljöbalken och dels&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas andra uppgifter av förebyggande och stödjande&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;493&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheterna har inte bara rätt, utan även en skyldighet att&lt;br&gt;bedriva kontrollerande tillsyn genom myndighetsutövning med de&lt;br&gt;verktyg som står till buds genom miljöbalkens regler. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder ytterligare måste&lt;br&gt;understrykas genom stadganden i lagtext. Regeringen anser att detta&lt;br&gt;tillräckligt tydligt framkommer i den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen enligt vilken tillsynsmyndigheten skall kontrollera och&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs. Det finns ändå anledning att i miljöbalken&lt;br&gt;understryka tillsynsmyndighetens skyldighet att utöva en effektiv tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en effektiv tillsyn behövs bl.a. regler som gör det möjligt att&lt;br&gt;genomdriva tillsynsmyndigheternas beslut. Exempel härpå är&lt;br&gt;förelägganden vid vite och beslut om verkställande av åtgärd på den&lt;br&gt;försumliges bekostnad. Regeringen bedömer att det ökar effektiviteten i&lt;br&gt;tillsynen om rätten att meddela sådana beslut kan delegeras från den&lt;br&gt;kommunala nämnd som ansvarar för tillsynen till en anställd vid&lt;br&gt;kommunen. Något förbud mot sådan delegation enligt vad som finns i 5&lt;br&gt;§ andra stycket hälsoskyddslagen bör därför inte gälla för tillsynsåtgärder&lt;br&gt;enligt miljöbalken. Delegation får naturligtvis dock aldrig ske i strid mot&lt;br&gt;bestämmelserna i 34 § kommunallagen. En bedömning måste således&lt;br&gt;alltid ske i det enskilda fallet. Det kan inte uteslutas att vissa sådana&lt;br&gt;beslut kan utgöra myndighetsutövning mot enskild av större vikt (se&lt;br&gt;nämnda paragraf tredje punkten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns skäl att ta upp det problem med&lt;br&gt;vitesföreläggande som vissa remissinstanser pekat på. Landskrona&lt;br&gt;kommun har tagit upp problemet att förelagt vite ofta inte döms ut.&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att det i lagtexten bör anges att ett föreläggande&lt;br&gt;får innehålla att den som bedriver en verksamhet skall anpassa den eller&lt;br&gt;vidta sådana åtgärder att en viss störningsnivå inte överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter och individuella villkor som syftar till att&lt;br&gt;begränsa negativ påverkan på människors hälsa och miljön har hittills&lt;br&gt;utformats olika i olika sammanhang och enligt olika författningar. T.ex.&lt;br&gt;förekommer både villkor om att vissa åtgärder skall vidtas och villkor&lt;br&gt;innebärande att ett begränsningsvärde - en halt eller en mängd - inte får&lt;br&gt;överskridas. Det är också vanligt att villkoren anger att påverkan skall&lt;br&gt;begränsas till en viss angiven nivå. Enligt den praxis som sedan länge rått&lt;br&gt;hos Koncessionsnämnden - och som också får anses accepterad av&lt;br&gt;industrin - är strävan att i villkoren ange ett begränsningsvärde i stället&lt;br&gt;för en teknisk åtgärd där det är lämpligt. På så sätt överlåts åt&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att själv finna den mest kostnadseffektiva lösningen&lt;br&gt;för att uppfylla begränsningsvärdet. Miljöbalken är i högre grad än&lt;br&gt;gällande rätt relaterad till effekter för människors hälsa och miljön.&lt;br&gt;Internationellt ställs undan för undan större krav på utformningen och&lt;br&gt;bedrivandet av verksamheter med miljöpåverkan. I IPPC-direktivet&lt;br&gt;96/61, artikel 9, anges att villkoren skall utformas som utsläpps-&lt;br&gt;begränsningar. Gränsvärdena kan vid behov kompletteras med eller&lt;br&gt;ersättas av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder. Av fjärde&lt;br&gt;punkten följer dock att gränsvärdena, parametrarna eller de tekniska&lt;br&gt;åtgärderna skall bygga på bästa tillgängliga teknik utan att användningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;494&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en specifik teknik eller teknologi föreskrivs. Mot bakgrund av den&lt;br&gt;praxis som rått och med hänsyn till utvecklingen, inte minst inom EU,&lt;br&gt;avseende villkorsskrivning, kan regeringen inte se att det behövs ett&lt;br&gt;sådant klarläggande i lagtexten som Kommunförbundet efterlyser. Ett&lt;br&gt;villkor eller ett föreläggande som anger att ett begränsningsvärde eller en&lt;br&gt;störningsnivå inte får överskridas torde också som en huvudregel vara&lt;br&gt;tillräckligt preciserat och klart för att det skall kunna verkställas och&lt;br&gt;ligga till grund för utdömande av vite. Detsamma torde vara fallet vid&lt;br&gt;vissa tekniska funktionskrav. Regeringen vill understryka behovet av att&lt;br&gt;villkoren utformas så att de är entydiga och lätta att kontrollera och vid&lt;br&gt;överträdelse beivra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona att när överträdelser som är straffbelagda&lt;br&gt;upptäcks vid tillsynen skall tillsynsmyndigheten som ett led i tillsynen&lt;br&gt;vara skyldig att anmäla misstanke om brott till polis- eller&lt;br&gt;åklagarmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också inom ramen för&lt;br&gt;tillsynssystemet besluta om miljösanktionsavgift vid överträdelse i&lt;br&gt;näringsverksamhet, se avsnitt 4.32 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang framhålla behovet av regelbundna&lt;br&gt;och täta kontakter mellan tillsynsmyndigheterna å ena sidan och polis&lt;br&gt;och åklagare å den andra. Erfarenheten är att där sådant samråd&lt;br&gt;förekommit mer regelmässigt har goda resultat åstadkommits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen har i sitt remissvar pekat på det ringa antal&lt;br&gt;brott mot miljölagstiftningen som anmäls och anfört att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten bör vara skyldig att anmäla varje överträdelse.&lt;br&gt;Myndigheten skulle då inte behöva ta ställning till frågor av betydelse för&lt;br&gt;straffbarheten av överträdelsen. Naturvårdsverket anför däremot att det&lt;br&gt;bör övervägas om inte tillsynsmyndigheten bör ges rätten att avstå från&lt;br&gt;att göra anmälan om överträdelsen kan anses helt bagatellartad. Det bör&lt;br&gt;då betonas att endast om en överträdelse är att betrakta som bagatellartad&lt;br&gt;eller helt obetydlig kan det vara tillåtet för en tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;underlåta att göra åtalsanmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen understryker vikten av att tillsynsmyndigheten verkligen&lt;br&gt;anmäler brottsmisstanke när sådan föreligger. Detta är en förutsättning&lt;br&gt;för att straffbestämmelserna skall få avsedd betydelse för efterlevnaden&lt;br&gt;samt att den i inledningen av detta avsnitt nämnda miljöbalkskedjan skall&lt;br&gt;ha förutsättningar att fungera. Av Rikspolisstyrelsens remissyttrande&lt;br&gt;framgår att det är troligt att så inte alltid skett. Regeringen bedömer att ett&lt;br&gt;bättre resultatet i detta avseende kan förväntas om tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;skyldighet att anmäla misstanke om brott är obligatorisk. Som&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Göteborg påpekar skall misstanke om brott&lt;br&gt;anmälas utan att tillsynsmyndigheten gör någon bedömning av om&lt;br&gt;tillräckliga skäl för åtal finns. Den bedömningen ankommer på polis och&lt;br&gt;åklagare. Frågan har behandlats av JO i beslut den 6 november 1989. JO&lt;br&gt;har också understrukit vikten av att tillsynsmyndigheten gör åtalsanmälan&lt;br&gt;när det föreligger en klar misstanke om att straffbar överträdelse av&lt;br&gt;miljöskyddslagen har begåtts. JO anser sammanfattningsvis att utrymmet&lt;br&gt;för att avstå från åtals-anmälan av den anledningen att myndigheten inte&lt;br&gt;finner den subjektiva sidan av brottsrekvisitet täckt bör minimeras, och&lt;br&gt;att varje objektivt sett beaktansvärd överträdelse bör underställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;495&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagarens bedömning. Vad JO anfört skall således gälla även vid&lt;br&gt;överträdelser av miljöbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala, regionala och lokala myndigheter bör utöver den&lt;br&gt;myndighetsutövande tillsynen även ges möjlighet till stödjande och&lt;br&gt;främjande verksamhet som ett led i tillsynen. Sådan verksamhet är ett&lt;br&gt;annat sätt att inom ramen för tillsynen skapa förutsättningar för&lt;br&gt;regelefterlevnad. Den stödjande och främjande verksamheten bör som&lt;br&gt;huvudregel följa ansvaret för den myndighetsutövande tillsynen. De&lt;br&gt;stödjande åtgärderna kan bl.a. bestå av information och rådgivning&lt;br&gt;angående gällande regler i enskilda fall eller i kampanjform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har de centrala tillsynsmyndigheterna ett ansvar för att&lt;br&gt;tillsynen bedrivs ändamålsenligt både med avseende på lokala, regionala&lt;br&gt;och nationella förhållanden. De centrala tillsynsmyndigheterna skall&lt;br&gt;stödja, samordna, följa upp och utvärdera den regionala och lokala&lt;br&gt;tillsynen, eller, sammanfattningsvis, ge tillsynsvägledning. Det så kallade&lt;br&gt;miljöstrategiarbetet med bl.a. uppföljning av långsiktiga eller&lt;br&gt;övergripande miljömål tillhör också de regionala och centrala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis är det, som Statskontoret pekat på, först när det kompletta&lt;br&gt;regelsystemet med förordningar, myndighetsföreskrifter, regleringsbrev&lt;br&gt;etc. föreligger som varje tillsynsmyndighets roll och uppgifter blir helt&lt;br&gt;klarlagda. Ett sådant fullständigt regelverk bör därför vara klart till dess&lt;br&gt;miljöbalken träder i kraft. I detta bör ingå särskild information och&lt;br&gt;utbildning samt en tid därefter uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.28.2 Tillsynsmyndigheterna och deras ansvarsfördelning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken&lt;br&gt;och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av balken&lt;br&gt;skall utövas av kommunala nämnder, av länsstyrelsen, Naturvårds-&lt;br&gt;verket och de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer&lt;br&gt;samt general läkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tydlig ansvarsfördelning vad gäller tillsynen enligt miljöbalken&lt;br&gt;på lokal, regional och central nivå skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för tillsyn och drift av samma verksamhet skall som princip&lt;br&gt;skiljas åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen z&lt;br&gt;Stockholms län, Kommunförbundet och Uppsala kommun anför att&lt;br&gt;fördelningen av tillsynsansvaret enligt balken bör framgå direkt av&lt;br&gt;lagtexten i balken. Länsstyrelsen i Skaraborg pekar särskilt på att&lt;br&gt;fördelningen av tillsynen mellan centrala och regionala myndigheter bör&lt;br&gt;framgå av tillsynskapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret tillstyrker utredningens förslag beträffande tillsyns-&lt;br&gt;organisationen med kommunernas och länsstyrelsernas roller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;496&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Umeå anför att för att förenkla hanteringen av Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsfrågorna, för att öka förutsättningarna att samla god kompetens&lt;br&gt;inom det miljörättsliga området samt för att uppnå en större enhetlighet i&lt;br&gt;rättstillämpningen anser åklagarmyndigheten att det bör ytterligare&lt;br&gt;övervägas om tillsynen inte skall koncentreras på ett färre antal statliga&lt;br&gt;myndigheter. Åklagarmyndigheten anger vidare att ett förslag skulle&lt;br&gt;kunna vara att slopa den kommunala nivån och istället samla&lt;br&gt;tillsynsansvaret på länsstyrelserna och på Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i bl.a. Stockholms län, Kristianstads län och Jämtlands&lt;br&gt;län anser att det är bra att utredningens förslag ger länsstyrelsen en ny&lt;br&gt;och tydligare roll som regional tillsynsmyndighet inom hela balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde med ansvar för bl.a. initiativ och samordning av&lt;br&gt;större tillsynskampanjer, att följa upp och utvärdera det kommunala&lt;br&gt;tillsynsarbetet samt återföra erfarenheter till kommunernas&lt;br&gt;miljöförvaltningar. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att läns-&lt;br&gt;styrelsens regionala tillsyn måste markeras ännu tydligare. Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Jönköpings län anför att innehållet i länsstyrelsen tillsynsroll bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare bl.a. då det gäller frågan om vad tillsynsuppgiften&lt;br&gt;innebär i förhållande till uppgiften att svara för regional miljö-&lt;br&gt;övervakning och samordnad recipientkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet och flera kommuner anser att kommunerna bör ha&lt;br&gt;huvudansvar för tillsynen och att detta bör framgå direkt av balken. Flera&lt;br&gt;kommuner invänder i och för sig inte mot grundprincipen att staten har&lt;br&gt;huvudansvaret men anser att överlåtelse av tillsynsansvaret till&lt;br&gt;kommunen skall ske. Bl.a. Landskrona kommun tillstyrker att tillsyn&lt;br&gt;skall överlåtas på kommunen paketvis. Piteå kommun menar att&lt;br&gt;uppdelningen i paket snarast motverkar den grundläggande principen om&lt;br&gt;effektivt resursutnyttjande som skall vara vägledande för tillsynens&lt;br&gt;fördelning mellan stat och kommun. Möjligheterna till delegation bör,&lt;br&gt;enligt Umeå kommun, vara mer flexibel. Örnsköldsviks kommun är mot&lt;br&gt;uppdelningen i paket och anför att så olika struktur råder i olika&lt;br&gt;kommuner och länsstyrelser att en större frihetsgrad vore en fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill erinra om att&lt;br&gt;tillsynsbestämmelsema i förslaget till miljöbalk (kapitel 26) syftar till att&lt;br&gt;säkerställa efterlevnaden av balkens regler för att de mål och syften som&lt;br&gt;angivits i balkens inledande kapitel skall kunna uppfyllas. Regeringens&lt;br&gt;bedömning är att balkens tillsynsbestämmelser inte kräver några&lt;br&gt;övergångsregler. Tillsynsverksamheten bör självfallet fortsätta utan&lt;br&gt;avbrott i samband med balkens ikraftträdande. Det är därför, som&lt;br&gt;remissinstanserna anför, angeläget att en ansvarsfördelning mellan staten&lt;br&gt;och kommunerna i fråga om tillsynen är klarlagd när miljöbalken träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag regleras vilka myndigheter som tilldelas tillsynsansvar antingen&lt;br&gt;genom lagbestämmelser eller genom förordning, eller ibland på båda&lt;br&gt;sätten. Flera myndigheter ansvarar i dag för att de lagar som föreslås&lt;br&gt;inarbetas i miljöbalken efterlevs. Tillsynsansvar ankommer på både&lt;br&gt;kommuner, länsstyrelser och centrala förvaltningsmyndigheter. En&lt;br&gt;samordning av tillsynsbestämmelsema i en miljöbalk förutsätter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;497&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördelningen av tillsynsansvaret sker genom särskilda förordningar Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;utfärdade av regeringen med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelser om fördelning av tillsynsansvar föreslår&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen att det skall framgå av lagtexten att tillsynen&lt;br&gt;utövas av statliga myndigheter som regeringen bestämmer och&lt;br&gt;kommunen i enlighet med vad regeringen förordnar. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har framfört kritik mot att det inte framgår direkt av&lt;br&gt;balken vem som ansvarar för tillsynen. Regeringen bedömer att en&lt;br&gt;precisering kan vara motiverad. Det bör således framgå av balkens&lt;br&gt;bestämmelser att tillsynen utövas av Naturvårdsverket eller annan statlig&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer, av generalläkaren, av&lt;br&gt;länsstyrelsen och av kommunen i enlighet med vad regeringen&lt;br&gt;bestämmer. De bör också framgå av lagtexten att kommunala nämnderna&lt;br&gt;alltid skall ha den lokala tillsynen inom kommunen över sådan&lt;br&gt;verksamhet där tillsynsansvaret redan idag tillkommer kommunen.&lt;br&gt;Kommunerna skall också ha möjlighet att ta över den lokala tillsynen&lt;br&gt;över miljöbalkens efterlevnad i övrigt med några undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje tillsynsmyndighet bör ha en egen konkret plan för hur tillsynen&lt;br&gt;skall bedrivas i syfte att leva upp till miljöbalkens mål inom samtliga av&lt;br&gt;de områden där myndigheten har tillsynsansvaret. För att den skall ge ett&lt;br&gt;optimalt resultat bör tillsynen vara behovsstyrd. Fördelningen av resurser&lt;br&gt;och kompetensbehovet skall anpassas till de särskilda miljöproblem och&lt;br&gt;förhållanden som råder i varje kommun. Varje tillsynsmyndighet bör&lt;br&gt;också följa upp och utvärdera sin egen tillsyn. Länsstyrelserna bör&lt;br&gt;fungera samordnande och följa upp tillsynen regionalt. De centrala&lt;br&gt;myndigheterna bör regelbundet följa upp tillsynen inom miljöbalkens&lt;br&gt;områden och ta initiativ till mer omfattande utvärderingar av tillsynen&lt;br&gt;inom olika delar av balkens tillämpningsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika synpunkter har framförts beträffande om tillsynen skall ligga på&lt;br&gt;staten eller kommunen. Regeringen bedömer att tillsynen i större&lt;br&gt;utsträckning än vad som förekommit tidigare bör utövas av kommunen.&lt;br&gt;Det är rimligt att kommunens ansvar för miljön i den egna kommunen&lt;br&gt;omfattar även rätten och skyldigheten att utöva tillsyn. En stor del av&lt;br&gt;tillsynen enligt balken skall därför anförtros kommunerna. Kommunens&lt;br&gt;tillsynsansvar bör fullgöras av en kommunal nämnd som säkerställer att&lt;br&gt;lämplig avvägning sker och att miljöintressen ges hög prioritet. Den&lt;br&gt;kommunala nämnden har också möjlighet att använda kompetens utanför&lt;br&gt;den egna myndigheten. Vid tillsynen enligt miljöbalken är det, med&lt;br&gt;hänsyn till den mängd olika tillsynsobjekt som förekommer, en&lt;br&gt;förutsättning att kompetens vid andra kommuner utnyttjas för att&lt;br&gt;möjliggöra att tillsynen även över ovanliga eller komplicerade&lt;br&gt;tillsynsobjekt fullgörs på ett effektivt sätt både vad gäller kvalitet och&lt;br&gt;kostnader. Statens roll i den löpande tillsynen när den utövas av&lt;br&gt;kommunen, bör vara att stödja de kommunala nämnder som utövar&lt;br&gt;tillsyn enligt balken eller att ingripa då tillsynen i något fall inte sköts.&lt;br&gt;Regeringen anser att det är angeläget att de centrala myndigheterna i än&lt;br&gt;högre grad fortsättningsvis aktivt stödjer de lokala och regionala&lt;br&gt;myndigheterna och att ingripanden verkligen sker i de fall kommunen&lt;br&gt;inte fullgör sitt tillsynsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;498&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bedömer regeringen det angeläget att infor-&lt;br&gt;mationsinsamlandet till och från de regionala och lokala tillsyns-&lt;br&gt;myndigheterna samordnas. De centrala myndigheterna har här en viktig&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kommun gör framställning om att fa överta tillsyn som annars&lt;br&gt;skulle ankomma på en statlig myndighet, får tillsynen överlåtas till&lt;br&gt;kommunen. Med något undantag är det tillsyn som utövas av&lt;br&gt;länsstyrelsen som kan bli föremål för överlåtelse eftersom de centrala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna i mycket liten utsträckning sköter den operativa&lt;br&gt;tillsynen. Överlåtelse av tillsynsansvaret till kommunen bör dock inte&lt;br&gt;komma ifråga för verksamhet som utövas av Försvarsmakten,&lt;br&gt;Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets&lt;br&gt;radioanstalt. Tillsynsobjekten bör delas in i olika &amp;quot;paket&amp;quot; med hänsyn till&lt;br&gt;vilken kompetens och vilka resurser som behövs för utövandet av&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en länsstyrelse inte skulle vilja överlåta tillsynen till en kommun&lt;br&gt;som gjort framställning om detta, bör länsstyrelsen vara skyldig att med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande om&lt;br&gt;kommunen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En länsstyrelse bör få återkalla överlåtelsen av tillsyn till en kommun.&lt;br&gt;Detta bör komma ifråga dels i de fall det visar sig att kommunen inte&lt;br&gt;fullgör sina tillsynsuppgifter på ett nöjaktigt sätt, dels om ändrade&lt;br&gt;förhållanden, såsom organisatoriska förändringar inom kommunen, gör&lt;br&gt;det olämpligt att tillsynsansvaret ligger på kommunen. Är det regeringen&lt;br&gt;som har beslutat om överlåtelse efter överlämnande av ärendet, bör&lt;br&gt;återkallelse av överlåtelsen inte få ske av annan än regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda frågor vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kommunala tillsynen ingår idag att utöva tillsyn över verksamhet&lt;br&gt;där kommunen också är driftansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun anför att det bör framgå av författningstexten att&lt;br&gt;det skall finnas en myndighet inom kommunen som skall utöva tillsyn&lt;br&gt;enligt balken. Länsstyrelserna, flera kommuner och Riksåklagaren har&lt;br&gt;understrukit vikten av att ansvaret för drift och tillsyn skiljs åt inom&lt;br&gt;kommunen både på nämnd och förvaltningsnivå. Detta bör enligt några&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Stockholm, komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. Halmstads kommun anser det visserligen vara en självklarhet&lt;br&gt;att drift och tillsyn skall skiljas åt men pekar på att praktiska&lt;br&gt;organisatoriska olägenheter kan uppstå då tillsynspersonalens kompetens&lt;br&gt;många gånger tas tillvara i beredningen av olika ärenden som berör&lt;br&gt;miljöaspekten och som inte är av direkt myndighetskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar först att tillsyn över den egna verksamheten&lt;br&gt;inte är någon ny företeelse. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har sedan&lt;br&gt;länge haft tillsyn över kommunens renhållning, kommunens&lt;br&gt;fastighetsbestånd och livsmedelshanteringen i skolor och förskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera kommuner har tillsyn enligt miljöskyddslagen över bl.a.&lt;br&gt;avfallsbehandlingsanläggningar och avloppsreningsverk. Denna del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;499&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den kommunala tillsynsverksamheten kan vara problematisk i flera&lt;br&gt;avseenden både principiellt och i praktiken. Det kan enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning inte anses lämpligt att ansvaret för tillsynen över en&lt;br&gt;anläggning ligger på verksamhetsutövaren själv. En granskning torde&lt;br&gt;alltid vinna på att den sker av någon &amp;quot;utomstående&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att kommunallagen utformades behandlades miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämndens ställning. Då bestämdes att samma nämnd inte far&lt;br&gt;vara ansvarig för drift av en verksamhet och för tillsynen av densamma.&lt;br&gt;På förvaltningssidan inom kommunen finns dock inga sådana krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att kommunens interna ansvarsfördelning för drift&lt;br&gt;och tillsyn bör vara av betydelse vid fråga om övertagande av&lt;br&gt;tillsynspaket som innehåller kommunala anläggningar. Länsstyrelsen bör&lt;br&gt;förutom att ta hänsyn till kommunallagens regler dessutom förvissa sig&lt;br&gt;om att kommunens förvaltningsorganisation är lämplig, dvs. att drift- och&lt;br&gt;tillsynsansvaret är skilt åt. Enligt regeringens uppfattning bör en intern&lt;br&gt;kommunal förvaltningsorganisation som innebär att drift- och&lt;br&gt;tillsynsansvaret ligger på samma förvaltning medföra att tillsyn för dessa&lt;br&gt;anläggningar inte skall utövas av den aktuella kommunen. I dessa fall bör&lt;br&gt;tillsynspaket kunna brytas upp så att kommunen far ansvaret för övrig&lt;br&gt;tillsyn i paketet om förutsättningar för det föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den kommunala organisationen förändras så att tillsynen kan&lt;br&gt;påverkas bör frågan om tillsynsansvaret övervägas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;500&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om fördelningen av tillsynsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vid miljöbalkens ikraftträdande bör alla&lt;br&gt;kommuner ha ansvar för en tillsyn motsvarande den som gäller i dag&lt;br&gt;enligt hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen,&lt;br&gt;skötsellagen och över icke tillståndspliktiga anläggningar enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Kommunerna bör dessutom som grundprincip&lt;br&gt;ansvara för kemikalietillsynen över återförsäljare och yrkesmässiga&lt;br&gt;användare och dessutom för viss tillsyn över tillverkare och&lt;br&gt;importörer. De kommuner som har resurser och kompetens bör också&lt;br&gt;ges möjlighet att ta över ytterligare tillsyn från länsstyrelsen eller&lt;br&gt;annan statlig myndighet. Detta gäller främst naturvårds- och miljö-&lt;br&gt;skyddstillsyn liksom tillsyn över vattenverksamhet och jordbruks-&lt;br&gt;mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna skall ha en regional samordnande och uppföljande&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket är positiv till förslaget till&lt;br&gt;fördelning av tillsynen med möjlighet för kommunerna att ta över&lt;br&gt;tillsynsansvar. RRV understryker dock vikten av att myndigheterna&lt;br&gt;tilldelas tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter. Inte&lt;br&gt;bara den direkta tillsynen utan även annan verksamhet som information&lt;br&gt;och rådgivning kräver resurser. Statskontoret anser att ansvars-&lt;br&gt;fördelningen beträffande tillsynen måste kunna omprövas beroende på&lt;br&gt;utvecklingen. SAF/Industriförbundet anser att den tillsyn som i dag&lt;br&gt;utövas av länsstyrelserna överlag fungerar mycket bra och att detta inte&lt;br&gt;far äventyras genom en alltför långt driven decentralisering. Lantbru-&lt;br&gt;karnas riksförbund anför att förslaget rörande fördelningen av tillsyn&lt;br&gt;måste präglas av en större återhållsamhet när det gäller att låta&lt;br&gt;kommunerna överta tillsynsansvaret. Länsstyrelserna godtar att viss&lt;br&gt;tillsyn skall överlåtas till kommunerna. Bl. a. Länsstyrelsen i Norrbottens&lt;br&gt;län och Göteborgs och Bohus län tillstyrker att överlåtelse sker av&lt;br&gt;&amp;quot;tillsynspaket&amp;quot;. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Gävleborgs&lt;br&gt;län liksom Länsstyrelsen i Stockholms län accepterar modellen med&lt;br&gt;övertagande av paket under förutsättning att alla kommuner behandlas&lt;br&gt;lika oavsett om de har övertagit tillsyn tidigare eller ej. Flera av&lt;br&gt;länsstyrelserna anför att paketen bör utformas utifrån hela miljöbalkens&lt;br&gt;bredd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borås kommun anför att tillsynsansvaret som huvudregel, utom för de&lt;br&gt;verksamheter som utgör en statlig angelägenhet, bör ligga på kommunen&lt;br&gt;för att, om det är lämpligare, kunna överlåtas till en regional tillsyns-&lt;br&gt;myndighet. Karlskrona kommun kritiserar att möjligheten till ett utökat&lt;br&gt;obligatoriskt kommunalt ansvar inte har tagits tillvara. Kommunen anför&lt;br&gt;att vilken tillsyn som obligatoriskt skall ligga på kommunen måste klaras&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;501&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ut till balkens ikraftträdande. Bl.a. Sundsvall och Skövde kommun anför&lt;br&gt;att mer tillsyn än vad som föreslagits bör kunna överlåtas på kommunen.&lt;br&gt;Bl.a. anförs att det inte går att hävda att risken för jäv är större vid tillsyn&lt;br&gt;av verksamhet på A-listan än vid tillsyn av verksamhet enligt B-listan.&lt;br&gt;Umeå kommun anför att grunden för tillsynsfördelningen bör vara att&lt;br&gt;tillsynen skall ske så lokalt som möjligt. Piteå kommun stöder förslaget&lt;br&gt;att den redan överlåtna tillsynen skall få ligga kvar då dessa kommuner&lt;br&gt;har organiserat och dimensionerat sitt tillsynsarbetet och ett återtagande&lt;br&gt;skulle innebära effektivitets- och resursförluster.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för fördelningen av tillsynsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet är delat vad gäller fördelningen av tillsynsansvaret mellan&lt;br&gt;stat och kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det vara en naturlig utgångspunkt att kommunerna&lt;br&gt;inom den egna kommunen ansvarar för miljön, och därmed tillsynen&lt;br&gt;enligt miljöbalken, med hänsyn till de befogenheter som ligger på&lt;br&gt;kommunen i övrigt i syfte att åstadkomma ett uthålligt samhälle. Viss&lt;br&gt;tillsyn bör på grund av tillsynsobjektets karaktär istället utövas av&lt;br&gt;länsstyrelserna. Det kan t.ex. vara fråga om miljöpåverkan inom en större&lt;br&gt;region än en kommun. För att tillsyn skall kunna ske på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt måste tillräckliga resurser och kompetens finnas att&lt;br&gt;tillgå och intressekonflikter undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att fördelningen av tillsynsansvaret vid balkens&lt;br&gt;ikraftträdande som inte följer direkt av lag. utan som alltså skall ske i&lt;br&gt;förordning, följer vissa grundläggande riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla kommuner bör ha ansvar för en tillsyn motsvarande den som de&lt;br&gt;har i dag enligt hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen,&lt;br&gt;skötsellagen samt beträffande de icke tillståndspliktiga anläggningarna&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör ha hela ansvaret för kemikalietillsyn över&lt;br&gt;användningen av kemikalier förutom för de tillståndspliktiga&lt;br&gt;anläggningar där länsstyrelsen kommer att ha tillsynen enligt&lt;br&gt;miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna av&lt;br&gt;tillsynen av tillståndspliktiga anläggningar enligt nuvarande miljöskydds-&lt;br&gt;lagen bör tillsynen kunna tas över paketvis/gruppvis av kommunerna. De&lt;br&gt;farhågor som framförts från vissa remissinstanser om att ett sådant&lt;br&gt;system inte skulle vara tillräckligt flexibelt och att tillsynsansvaret inte&lt;br&gt;skulle kunna anpassas till de särskilda förhållandena i det enskilda fallet&lt;br&gt;föranleder regeringen att understryka att det bör finnas möjlighet att&lt;br&gt;frångå indelningen om särskilda skäl föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens övertagande av tillsynen bör ske etappvis med&lt;br&gt;utnyttjande av det förslag om överlåtelse av &amp;quot;tillsynspaket&amp;quot; som&lt;br&gt;utredningen har föreslagit. En sådan utveckling ger också möjlighet att&lt;br&gt;stegvis bygga upp den kompetens och de resurser som krävs för en&lt;br&gt;effektiv tillsyn, och att utvärdera de erfarenheter som vinns på område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;502&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter område, vilket bör leda till det mest optimala resultatet i slutändan.&lt;br&gt;Regeringen erinrar om möjligheten att för att fullgöra vissa&lt;br&gt;tillsynsuppgifter använda kompetens utanför den egna myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall en kommun redan vid balkens ikraftträdande har övertagit&lt;br&gt;tillsynen över ett objekt bör tillsynen normalt ligga kvar på kommunen.&lt;br&gt;Flera länsstyrelser har motsatt sig detta. Regeringen menar dock, i likhet&lt;br&gt;med vad som framförts från vissa kommuner, att i de fall en kommun&lt;br&gt;byggt upp sin tillsynsorganisation med hänsyn till vissa förutsättningar&lt;br&gt;vore det en resurs- och effektivitetsförlust att ändra på förutsättningarna&lt;br&gt;genom att återkalla tillsynsansvaret över ett tidigare överlåtet&lt;br&gt;tillsynsobjekt. I de fall det finns objektiva skäl för att tillsynen över det&lt;br&gt;aktuella objektet skall ligga på staten bör dock naturligtvis&lt;br&gt;tillsynsansvaret återgå till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för fördelningen bör vara att erhålla en så effektiv&lt;br&gt;tillsyn som möjligt med hänsyn till resurser och kompetens, såsom&lt;br&gt;kunskap om miljöpåverkan och teknik, samt närheten till&lt;br&gt;tillsynsobjekten. Flera remissinstanser har anfört att alla tillsynsobjekt&lt;br&gt;som omfattas av balkens tillämpningsområde bör delas in i tillsynspaket.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att det finns skäl att vid utarbetandet av de&lt;br&gt;förordningar i vilka tillsynsansvaret skall fördelas se på möjligheterna att&lt;br&gt;låta tillsynspaketen omfatta även annan tillsyn än den som avser&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att länsstyrelsen ges en ny och tydligare roll i&lt;br&gt;förhållande till den kommunala tillsynen. Länsstyrelsen bör ges ansvar&lt;br&gt;som regional tillsynsmyndighet inom hela balkens tillämpningsområde. I&lt;br&gt;en sådan regional roll bör ligga bl.a. ett ansvar att ta initiativ till och&lt;br&gt;samordna större tillsynskampanjer samt att samordna tillsyn som berör&lt;br&gt;flera kommuner inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen avseende vissa tillsynsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom försvaret finns en rad verksamheter och anläggningar som berörs&lt;br&gt;av miljöbalkens regler. På t.ex. ett övningsfält förekommer en rad olika&lt;br&gt;aktiviteter såsom skjutning på skjutbanor, skjutning med ammunition i&lt;br&gt;terrängen, kast med handgranat, skjutning med luftvämspjäser och med&lt;br&gt;haubits, övningar med stridsvagnar m.m. Dessa aktiviteter kan vålla&lt;br&gt;störningar för närboende och för miljön. En skjutbana berörs därför av&lt;br&gt;både nuvarande hälsoskyddslag och miljöskyddslag. Inom försvaret finns&lt;br&gt;i dag ett 100-tal övningsfält och skjutfalt varav 32 är prövade enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen och drygt 40 är under prövning. Dessutom finns inom&lt;br&gt;försvaret annan miljöfarlig verksamhet såsom t.ex. mindre enskilda&lt;br&gt;avlopp och olika avloppsreningsverk. Kvar i miljön finns också numera&lt;br&gt;uttjänta värn och liknande anläggningar och hinder kring dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av hälsoskyddslagen, renhållningslagen,&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter, livsmedelslagen, smittskyddslagen och&lt;br&gt;djurskyddslagen inom Försvarsmakten utövas nu av en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;503&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsteman i högkvarteret, generalläkaren. I tillsynsfrågor är Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;general läkaren direkt underställd regeringen och inte myndighetschefen i&lt;br&gt;Försvarsmakten, dvs. överbefälhavaren. General läkaren får även meddela&lt;br&gt;interna föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten och generalläkaren föreslår att viss tillsyn av För-&lt;br&gt;svarsmaktens verksamhet skall utövas av generalläkaren. Försvarets&lt;br&gt;verksamhet är av sådan karaktär och nationell betydelse att det finns skäl&lt;br&gt;att tillsynen utövas på central nivå och ankommer på staten.&lt;br&gt;Generalläkaren utövar redan i dag tillsyn såvitt avser det militära&lt;br&gt;försvaret enligt flera av de författningar som föreslås sammansmältas i&lt;br&gt;miljöbalken. Regeringen anser att viktiga aspekter när det gäller att&lt;br&gt;bedöma frågor om tillsyn är möjligheterna att åstadkomma rationa-&lt;br&gt;liseringsvinster, säkerställande av relevant kompetens och enhetlighet i&lt;br&gt;rättstillämpningen. Regeringen bedömer att tillsynen enligt miljöbalken&lt;br&gt;över försvarets verksamhet bör ankomma på generalläkaren. General-&lt;br&gt;läkaren likställs med myndighet i tillsynsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningen med mark- och vattenområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagen ger gemensamma utgångspunkter för ändrad markan-&lt;br&gt;vändning vid tillståndsprövning enligt ett flertal till lagen knutna lagar&lt;br&gt;som gäller användningen av mark och vatten. Naturresurslagens bestäm-&lt;br&gt;melser konkretiseras bl.a. i de kommunala översiktsplanerna enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen som i sin tur skall vägas in som en viktig del av&lt;br&gt;underlaget vid bl.a. prövning enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt naturresurslagen har de centrala myndigheterna var och en inom&lt;br&gt;sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser&lt;br&gt;och Boverket har den allmänna uppsikten över hushållningen med natur-&lt;br&gt;resurser. På regional nivå har länsstyrelsen tillsyn över hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser och efterlevnaden av vad som föreskrivs eller beslutas&lt;br&gt;vid tillåtlighetsprövning av industrianläggningar enligt naturresurslagen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har också enligt plan- och bygglagen ansvaret för att&lt;br&gt;företräda statens samlade intressen samt att bidra med underlag och råd&lt;br&gt;till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att den grundläggande ansvarsfördelningen&lt;br&gt;vad gäller uppsikt och tillsyn över hushållningen med mark- och&lt;br&gt;vattenområden bör bibehållas även efter balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsreglema har arbetats in i ett flertal kapitel i miljöbalken.&lt;br&gt;Tillsynsansvaret över naturvårdsreglema bör omprövas. Ansvars-&lt;br&gt;fördelningen mellan länsstyrelse och kommun bör bedömas bl.a. utifrån&lt;br&gt;liknande kriterier kring svårighetsgrad och miljöpåverkan som föreslås&lt;br&gt;för miljöskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;504&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör kommunerna generellt ha Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsansvar över huvuddelen av naturvårdsreglema som rör anmälan&lt;br&gt;för samråd avseende annat än skogliga företag, vilthägn och skyltar&lt;br&gt;eftersom effekterna på naturmiljön eller friluftslivet av de aktuella&lt;br&gt;verksamheterna i huvudsak är lokala. Kommunen bör av samma skäl&lt;br&gt;alltid ansvara för tillsyn över stängselgenombrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör även successivt ha en rätt och en skyldighet att ta&lt;br&gt;hand om naturvårdstillsynen över stenbrytning och täkter. Huvuddelen av&lt;br&gt;täktema är idag anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Miljöskyddstillsynen och naturvårdstillsynen skulle på så sätt bli bättre&lt;br&gt;samordnade. All tillsyn över täktverksamhet, oavsett om det gäller&lt;br&gt;naturvårds- eller miljöskyddsaspekter bör följas åt. Kommunen bör&lt;br&gt;kunna ta till sig denna tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över strandskyddet bör generellt utövas av kommunerna med&lt;br&gt;hänsyn till att motsvarande tillsyn ändå fordras enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen. Ett kommunalt tillsynsansvar kan vidare utövas oberoende av&lt;br&gt;hur delegationerna av dispensbesluten har utformats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av vattenskyddsområden gäller skydd för kommunala&lt;br&gt;vattentäkter. Den typ av verksamhet som regleras i vattenskyddsområden&lt;br&gt;ligger i övrigt oftast under kommunal tillsyn och all tillsyn rörande&lt;br&gt;vattenskyddsområden bör anförtros kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsområden inrättas endast när det är särskilt angeläget att&lt;br&gt;vidta åtgärder för att förbättra miljötillståndet. Tillsynen i&lt;br&gt;miljöskyddsområden bör med hänsyn till det ringa antalet förordnanden&lt;br&gt;och problemens karaktär i huvudsak vara en statlig tillsynsuppgift.&lt;br&gt;Kommunerna bör dock kunna ta över tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen i kommunalt beslutade områdesskydd är naturligt en&lt;br&gt;kommunal fråga. Tillsynen i nationalparker är däremot en statlig&lt;br&gt;angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över statliga naturreservat m.m. bör i huvudsak vara en&lt;br&gt;statlig uppgift. Tillsynsansvar bör dock kunna ankomma på en kommun&lt;br&gt;under förutsättning att höga krav ställs på kunskap och erfarenhet hos&lt;br&gt;kommunerna. Ett sådant tillsynsansvar bör även förutsätta att kommunen&lt;br&gt;tar ansvaret för finansiering av såväl naturvårdsförvaltningen som tillsyn&lt;br&gt;över de berörda objekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av tillsynsansvaret vid balkens ikraftträdande mellan stat&lt;br&gt;och kommun bör bygga på att kommunen alltid skall ha tillsyn över viss&lt;br&gt;typ av miljöfarlig verksamhet. Denna tillsyn kan sägas ingå i ett&lt;br&gt;&amp;quot;baspaket&amp;quot;. Regeringens utgångspunkt är att alla kommuner bör ha en&lt;br&gt;tillsyn motsvarande de icke tillståndspliktiga anläggningarna enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Dessa tillsynsobjekt skulle då ingå i baspaketet.&lt;br&gt;Tillsyn över verksamhet som bedrivs av kommunen kan dock endast&lt;br&gt;ankomma på kommunen om driften och tillsynen av anläggningen ligger&lt;br&gt;på olika förvaltningar. Tillsynen av övrig miljöfarlig verksamhet skall i&lt;br&gt;första hand utövas av staten men kan överföras till kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;505&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheterna som avses kan delas in i tre grupper eller &amp;quot;paket&amp;quot; med&lt;br&gt;utgångspunkt från verksamhetens art och miljöfarlighet samt omfattning.&lt;br&gt;Dessa faktorer är avgörande för vilka resurser och vilken kompetens som&lt;br&gt;krävs för att en effektiv tillsyn skall kunna utövas, och är därför styrande&lt;br&gt;för vem som bör ha tillsynsansvaret. Kommunens organisation är också&lt;br&gt;av avgörande betydelse då drift- och tillsynsansvar alltid skall skiljas åt.&lt;br&gt;Ett av dessa tillsynspaket innehåller sådan miljöfarlig verksamhet där&lt;br&gt;tillsynsansvaret alltid bör ankomma på staten. Exempel på sådan&lt;br&gt;verksamhet är kärnkraftverk och vissa andra anläggningar av riksintresse.&lt;br&gt;Det är angeläget att en ansvarsfördelning är klar när miljöbalken träder i&lt;br&gt;kraft. Länsstyrelserna bör inleda överläggningarna med kommunerna om&lt;br&gt;de olika tillsynspaketen så snart riksdagen har beslutat att införa en&lt;br&gt;miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighets tillsynsansvar bör i normalfallet omfatta all verksamhet&lt;br&gt;som ingår i ett tillsynspaket. Föreligger särskilda skäl bör emellertid en&lt;br&gt;möjlighet finnas att bryta upp ett paket så att ansvaret för olika&lt;br&gt;tillsynsobjekt som ingår i paketet ankommer på olika myndigheter. Vad&lt;br&gt;gäller verksamhet som har en miljöpåverkan som inte begränsar sig till&lt;br&gt;den kommun där verksamheten bedrivs bör tillsynen utövas av&lt;br&gt;kommunen endast om kommunen kan redovisa en särskild tillsynsplan&lt;br&gt;med avseende på den regionala spridningen av föroreningar.&lt;br&gt;Länsstyrelsens uppföljande roll gör sig särskilt gällande i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån tillsynsansvar redan vid balkens ikraftträdande ankommer&lt;br&gt;på kommunen bör detta normalt ligga kvar på kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för fördelningen bör vara att erhålla en effektiv tillsyn&lt;br&gt;med hänsyn till kompetens och resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har haft synpunkter beträffande&lt;br&gt;kompetenskravet. T.ex. Landskrona kommun anser att även läns-&lt;br&gt;styrelsens tillsyn bör ske vid en egen enhet med såväl juridisk kompetens&lt;br&gt;som miljökompetens. Besluten skall inte kunna överprövas av&lt;br&gt;länsstyrelsens politiska styrelse. Vidare anför Landskrona kommun att&lt;br&gt;samma kompetenskrav bör ställas när det gäller all tillsyn enligt balken,&lt;br&gt;även för bastillsynen. Riksåklagaren understryker vikten av att de som&lt;br&gt;utövar tillsynen har hög kompetens och att det ställs höga krav på&lt;br&gt;effektivitet i tillsynsarbetet. Vägverket understryker vikten av&lt;br&gt;kompetenskrav och samspel mellan kommunerna med en större&lt;br&gt;möjlighet att utvidga tillsynsansvaret för kommunerna. Kommun-&lt;br&gt;förbundet motsätter sig att det slås fast vilken kompetens som behövs för&lt;br&gt;övertagande av tillsyn. Kommunförbundet menar att varje kommun&lt;br&gt;måste fa bedöma kompetensbehovet utifrån de lokala förutsättningarna&lt;br&gt;och behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att kompetens-, resurs- och objektivitetskraven&lt;br&gt;naturligtvis skall vara desamma oavsett om tillsynen åligger länsstyrelsen&lt;br&gt;eller kommunen. För all tillsyn krävs, om den skall vara effektiv, hög&lt;br&gt;kompetens men regeringen bedömer att olika tillsynsobjekt trots allt&lt;br&gt;ställer olika krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den typ av kompetens som det erfordras tillgång till för tillsyn är bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- teknisk kunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunskap om miljöeffekter på olika recipienter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;506&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunskap och erfarenhet inom miljöjuridik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsplan av vilken framgår hur tillsynen skall genomföras bör&lt;br&gt;alltid upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den tillsyn som omfattas av tilläggspaketen bör alltså kraven på&lt;br&gt;såväl kompetensnivån som resurstillgången ställas högre än vad som kan&lt;br&gt;krävas avseende den tillsyn som ingår i baspaketet. Detta gäller oavsett&lt;br&gt;om tillsynen fullgörs av länsstyrelsen eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av synnerlig vikt att resurstillgången redovisas genom att en&lt;br&gt;tillsynsplan presenteras när det avgörs vem som skall ansvara för&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kommunförbundets syn att kompetenskravet inte&lt;br&gt;skall slås fast generellt. Olika förhållanden råder på olika platser och&lt;br&gt;medför också olika krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen inte medger ett övertagande av ett paket bör ärendet,&lt;br&gt;om kommunen så önskar, överlämnas till regeringen för prövning.&lt;br&gt;Eftersom det enbart gäller en lämplighetsbedömning av om länsstyrelse&lt;br&gt;eller kommun bör ha tillsynsansvaret över miljöfarlig verksamhet bör&lt;br&gt;regeringen, liksom vad som gäller i dag, besluta om tillsynsansvaret skall&lt;br&gt;ankomma på kommunen. Överlämnande till regeringen torde ske endast i&lt;br&gt;undantagsfall. Regeringen utgår i från att länsstyrelsen och kommunen i&lt;br&gt;de flesta fall kommer överens om fördelningen av tillsynen av de olika&lt;br&gt;paketen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tillsynen utövas av kommunen i stället för länsstyrelsen kan ha&lt;br&gt;fördelar bl.a. med hänsyn till den geografiska närheten mellan tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten och tillsynsobjektet. Det kan också vara av betydelse för&lt;br&gt;kommunen i arbetet för den lokala miljön att kunna utöva tillsyn. För att&lt;br&gt;göra det möjligt för kommuner som saknar egen fullständig kompetens&lt;br&gt;på ett visst område, eller andra resurser av betydelse, att ta till sig&lt;br&gt;tillsynsobjekt utöver vad som ingår i baspaketet, bör kommunerna ges&lt;br&gt;möjlighet att efter avtal sinsemellan uppdra åt en anställd vid en annan&lt;br&gt;kommun att utföra tillsynen. Denna tanke har kommit till uttryck i&lt;br&gt;regeringens proposition &amp;quot;Vissa ändringar av den kommunala&lt;br&gt;kompetensen&amp;quot; (prop. 1995/96:167, bet. 1995/96:KU34, rskr.&lt;br&gt;1995/96:242).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall kommunen har tillsynsansvaret över ett tilläggspaket bör vissa&lt;br&gt;åtgärder vara obligatoriska såsom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att föra register och lämna underlag för statistik i syfte att informera&lt;br&gt;de regionala och centrala myndigheterna. Möjligheterna till en god&lt;br&gt;uppföljning är nödvändig för den nationella övervakningen och även med&lt;br&gt;anledning av de internationella åtaganden som Sverige gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att underrätta länsstyrelsen och de berörda centrala myndigheterna&lt;br&gt;om kommunens organisation, resurser, kompetens eller liknande&lt;br&gt;förändras så att miljötillsynen kan påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ge länsstyrelsen information som behövs för uppföljning av&lt;br&gt;tillsynen inom länet och som information i provningsverksamheten. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. att få information från miljörapporter för verksamheter som&lt;br&gt;innebär recipientpåverkan av regional betydelse samt anmälningar om&lt;br&gt;ändring i verksamhet för att länsstyrelsen skall kunna bedöma om&lt;br&gt;ändringen är tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;507&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även länsstyrelsen bör ge information till berörda centrala Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter och även till kommunen om bl.a. olika aktiviteter,&lt;br&gt;förändringar, policy och nya kunskaper på området som kan påverka&lt;br&gt;kommunens tillsyn. Möjligheten för överordnad tillsynsmyndighet att få&lt;br&gt;del av uppgifter från den som utövar den direkta tillsynen är så viktig för&lt;br&gt;det övergripande regionala och nationella arbetet och för att säkerställa&lt;br&gt;att en effektiv tillsyn bedrivs över hela landet att regeringen bör&lt;br&gt;bemyndigas att föreskriva att tillsynsmyndigheterna regelbundet skall&lt;br&gt;underrätta varandra om sådana uppgifter som behövs för central eller&lt;br&gt;regional uppföljning av resultaten från hälso- och miljöskyddsarbetet&lt;br&gt;eller av tillståndet i miljön liksom tillsynen och resultatet av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att tillsynen över de miljöfarliga verksamheterna&lt;br&gt;fördelas enligt följande riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grupp 1 bör ingå sådan tillsyn som utgör en statlig angelägenhet och&lt;br&gt;inte skall kunna överlåtas till kommun, dvs. kärnkraftverk, offshore,&lt;br&gt;sulfat- och sulfitmassafabriker, storflygplatser, primära järn- och&lt;br&gt;stålverk, primära metallsmältverk och andra anläggningar av riks-&lt;br&gt;intresse. I denna grupp bör även ingå DNA-laboratorier som enligt lagen&lt;br&gt;(1994:900) och förordningen (1994:901) om genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer har tillsynsansvaret fördelat på en rad statliga centrala&lt;br&gt;myndigheter. Eftersom både innesluten användning och utsättande av&lt;br&gt;sådana organismer är att betrakta som miljöfarlig verksamhet i&lt;br&gt;miljöbalkens mening bör all tillsyn alltid vara statlig för att kunna&lt;br&gt;samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grupp 2 bör ingå sådana verksamheter som i dag återfinns i&lt;br&gt;miljöskyddsförordningens bilaga som A-verksamheter, dvs. sådan&lt;br&gt;verksamhet för vilken tillstånd av Koncessionsnämnden för miljöskydd&lt;br&gt;måste erhållas samt vissa mer miljöskadliga B-verksamheter, alltså sådan&lt;br&gt;verksamhet för vilken tillstånd av länsstyrelsen måste erhållas. Tillgång&lt;br&gt;till specialistkompetens krävs. För dessa är utgångsläget att tillsynen&lt;br&gt;ligger på länsstyrelsen. Tillsynsansvaret bör överföras successivt på&lt;br&gt;kommunen i takt med att tillgång till kompetens och resurser inhämtas.&lt;br&gt;Det bör föreligga påvisbara nackdelar från tillsynssynpunkt för att&lt;br&gt;tillsynen inte skall kunna utövas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grupp 3 bör ingå övriga verksamheter på B-listan. Även för dessa är&lt;br&gt;utgångsläget att tillsynen ligger på länsstyrelsen, men ett successivt&lt;br&gt;övertagande av kommunerna bör ske. Det finns skäl att anta att&lt;br&gt;kommunerna i normalfallet inom kort tid kan skapa förutsättningar att&lt;br&gt;utöva en effektiv tillsyn. Tillsynsansvaret bör ankomma på kommunen&lt;br&gt;om det inte kan visas att tillsynen inte skulle utövas på fullgott sätt av&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 grupp 4 bör ingå de anmälningspliktiga anläggningarna och&lt;br&gt;anläggningar utanför listorna (C och U-anläggningar). Beträffande dessa&lt;br&gt;bör tillsynen utövas av kommunen redan vid balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;508&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den direkta tillsynen på hälsoskyddsområdet som ingår i miljöbalken&lt;br&gt;utövas för närvarande av kommunerna. Socialstyrelsen ger ut allmänna&lt;br&gt;råd (med normer, riktvärden etc.) och annan vägledande information som&lt;br&gt;stöd för den direkta tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsverksamheten hos Socialstyrelsen består till stor del av&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens ansvar för hälsoskyddsfrågor enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;ingå ett specifikt ansvar för hälsoskydd i bostäder, lokaler m.m. samt&lt;br&gt;ansvar för övriga hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk&lt;br&gt;karaktär. Grundprincipen bör vara att Socialstyrelsen har ansvaret för&lt;br&gt;sådana frågor som i huvudsak berör människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bör ha ansvar för sådana frågor som berör den yttre&lt;br&gt;miljöns känslighet, naturvård och miljöskydd. Denna uppdelning innebär&lt;br&gt;inget hinder för att Naturvårdsverket även i framtiden svarar för&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågor i samband med luftföroreningar i tätorter och&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens hälsoskyddsansvar ingår också att svara för medicin-&lt;br&gt;ska och hygieniska bedömningar som krävs i olika sammanhang i arbetet&lt;br&gt;enligt miljöbalken. t.ex. i framtagandet av miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;föreskrifter avseende t.ex. gränsvärde för radon i bostäder m.m.&lt;br&gt;Socialstyrelsen kan här med sin medicinska kompetens och sin&lt;br&gt;hälsoskyddskompetens ge underlag även för andra myndigheters arbete,&lt;br&gt;t.ex. Naturvårdsverket och Boverket. Det är därför viktigt att de centrala&lt;br&gt;myndigheterna med sina olika kompetensområden, har ett väl utvecklat&lt;br&gt;samarbete i frågor som gäller skydd för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket bör även i framtiden, genom sitt centrala ansvar för plan- och&lt;br&gt;bygglagen och utifrån sin byggnadstekniska kompetens samt kompetens&lt;br&gt;inom den fysiska planeringen, ha en viktigt roll inom&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet. Boverkets roll är här i första hand att verka för att&lt;br&gt;byggnader och bostadsområden får sådana tekniska egenskaper att&lt;br&gt;människor inte utsätts för oskäliga hälsorisker i dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör ha en regional samordnande och uppföljande roll&lt;br&gt;vad gäller tillsynen av att miljöbalkens regler av betydelse för&lt;br&gt;människors hälsa följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;V attenverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att tillsyn över vattenverksamhet och vat-&lt;br&gt;tenanläggningar även i fortsättningen - då stora delar av vattenlagen&lt;br&gt;smälts in i miljöbalken - bör utövas av länsstyrelserna i första hand men&lt;br&gt;att tillsynen i vissa fall bör kunna utövas av kommunen. Karaktären på&lt;br&gt;vattenverksamheten bör vara avgörande för vilken kompetens och vilka&lt;br&gt;resurser som kan krävas och vem skall utöva tillsynen. Naturvårdsverket&lt;br&gt;bör utses till central tillsynsmyndighet. Fiskeriverket anför att eftersom&lt;br&gt;vattenverksamhet ofta berör fiskeintressen bör Fiskeriverket ha ett&lt;br&gt;centralt ansvar i dessa ärenden, lämpligen delat med Naturvårdsverket.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;509&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Fiskeriverket har anfört bör beaktas vid fördelningen av Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket anför att tillsynen över jordbruk och jordbruksmark&lt;br&gt;vanligen rör ganska enkla frågor som djurtäthet, lagring och spridning av&lt;br&gt;stallgödsel, hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen och&lt;br&gt;att det bör finnas så stora fördelar med kommunal tillsyn att det bör&lt;br&gt;övervägas att helt lägga över tillsynen på kommunen. Även&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att tillsynen bör utövas av&lt;br&gt;kommunen. LRF däremot är negativ till att tillsynen över jordbruksmark&lt;br&gt;ankommer på kommunen. LRF menar att genom sin rådgivande&lt;br&gt;verksamhet, som förstärks genom EU-medlemskapet, har läns-&lt;br&gt;styrelsernas lantbruksenheter de bästa förutsättningarna att handha&lt;br&gt;tillsynen över jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att utredningens betänkande ger tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att föreslå att tillsynen över jordbruksmark som regleras i&lt;br&gt;miljöbalken skall utövas av kommunen. Regeringen föreslår att tillsynen&lt;br&gt;i första hand utövas av länsstyrelsen, men att den i stora delar bör kunna&lt;br&gt;övertas av kommunen. Kommunen bör i de flesta fall vara väl lämpad att&lt;br&gt;ta över sådan tillsyn från länsstyrelsen. Antalet tillsynsobjekt är stort och&lt;br&gt;objektens miljöpåverkan kan närmast jämföras med verksamhet som är&lt;br&gt;anmälningspliktig eller varken anmälnings- eller tillståndspliktig enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser generellt att tillsynen för de områden som ingår i&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk bör samordnas i större utsträckning. Det gäller&lt;br&gt;exempelvis samordningen mellan naturvårdstillsyn, miljöskyddstillsyn&lt;br&gt;och kemikalietillsyn. En bättre samordning av tillsynen över&lt;br&gt;jordbruksmark och över jordbruk som prövas enligt nuvarande&lt;br&gt;miljöskyddslag är också önskvärt. De kommuner som har kompetens att&lt;br&gt;ta över tilläggspaketen bör också i många fall ha möjligheter att ta över&lt;br&gt;tillsynen över jordbruksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalietillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalietillsynen kan delas upp i tillsyn över införande av kemiska&lt;br&gt;produkter och varor som innehåller eller har behandlats med kemiska&lt;br&gt;produkter på marknaden och tillsyn över användningen av kemikalier&lt;br&gt;som kan medföra utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den miljöinriktade kemikaliekontrollen har utvecklats långsammare än&lt;br&gt;den hälsoinriktade. Detta gäller såväl egenkontrollen inom företag och&lt;br&gt;andra verksamheter som hanterar kemikalier, dvs. de som bär ansvaret&lt;br&gt;för att se till att användningen av kemikalier inte skadar människor eller&lt;br&gt;miljö, som myndigheternas tillsyn av att företag och andra tar detta&lt;br&gt;ansvar. En orsak är att det har saknats, och fortfarande saknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;510&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande vetenskaplig kunskap om många enskilda kemiska Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ämnens inverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har kemikalieanvändningens inverkan på miljön fått en&lt;br&gt;starkt ökad uppmärksamhet. Införandet av substitutionsprincipen i lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter har bl.a. bidragit till detta. För&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna på central, regional och lokal nivå har detta&lt;br&gt;inneburit ökade krav på att driva på företag för att få till stånd en bättre&lt;br&gt;kemikaliekontroll i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Kemikalieinspektionens rapport 4/94, Kemikalietillsyn i leverantörs-&lt;br&gt;ledet, konstateras att det finns behov av att utveckla formerna för och&lt;br&gt;inriktningen av bl.a. tillsynen över handeln med kemikalier. Detta är&lt;br&gt;särskilt viktigt inför en förväntad snabb kunskapsutveckling vad gäller&lt;br&gt;kemikaliers miljöfarlighet. I rapporten konstateras också att nya&lt;br&gt;detaljregler om t.ex. miljöfarlighetsklassificering och miljöfarlig-&lt;br&gt;hetsmärkning håller på att utvecklas i internationellt samarbete och att&lt;br&gt;även EU-samarbetet kommer att påverka de svenska tillsyns-&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det för närvarande finns oklarheter i&lt;br&gt;ansvarsfördelningen avseende kemikalietillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att Kemikalieinspektionen, som tidigare, bör ha&lt;br&gt;huvudansvar för tillsyn över tillverkare och importörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömningar bör kommunerna ta ett större ansvar&lt;br&gt;för kemikaliekontrollen. Regeringen anser att kommunerna som&lt;br&gt;grundprincip bör utöva all tillsyn över återförsäljare och yrkesmässiga&lt;br&gt;användare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör inte ha något generellt ansvar för kemikalietillsynen.&lt;br&gt;För de tillståndspliktiga verksamheter som länsstyrelsen har ansvar för&lt;br&gt;enligt miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet bör emellertid&lt;br&gt;kemikalietillsynen och miljöskyddstillsynen följas åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens roll inom kemikalietillsynen bör inriktas mot regional&lt;br&gt;samordning och uppföljning av tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det finns skäl att närmare se på möjligheterna&lt;br&gt;att längre fram, när ytterligare erfarenheter vunnits, föra över även delar&lt;br&gt;av tillsynen över tillverkare, importörer och andra leverantörer från&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare vill regeringen betona vikten av att samarbetet mellan&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna på kemikalieområdet ytterligare förstärks samt att&lt;br&gt;vägledningen från centrala och regionala myndigheter till kommunerna&lt;br&gt;förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;511&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Renhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bemyndigande enligt 6 § renhållningslagen har producentansvar&lt;br&gt;föreskrivits för vissa branscher. Producentansvaret syftar till att det&lt;br&gt;aktuella avfallet samlas in, återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett&lt;br&gt;annat miljömässigt godtagbart sätt. För att tillgodose detta syfte åläggs&lt;br&gt;producenterna att vidta olika åtgärder. Vilka åtgärder som kan komma&lt;br&gt;ifråga anpassas i varje förordning till de särskilda förutsättningarna för&lt;br&gt;branschen. Enligt förordningen (1994:1205) om producentansvar för&lt;br&gt;returpapper och förordningen (1997:185) om producentansvar för&lt;br&gt;förpackningar skall producenterna t.ex. underlätta för hushållen att lämna&lt;br&gt;avfallet för bortforsling och informera om sortering, insamling och&lt;br&gt;bortforsling av avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att underlätta för hushållen att lämna avfall uppfylls i&lt;br&gt;praktiken på så sätt att producenterna, i regel genom de entreprenörer&lt;br&gt;som producenternas materialbolag tecknat avtal med, sätter upp&lt;br&gt;insamlingskärl där allmänheten kan lämna avfall som omfattas av&lt;br&gt;producentansvaret. Det ankommer på kommunen att utöva tillsyn över&lt;br&gt;dessa platser så att inte olägenhet för människors hälsa uppkommer.&lt;br&gt;Tillsynen över producentansvaret i den mån det avser skyldigheten för&lt;br&gt;varje producent att vidta ålagda åtgärder bör ligga på kommunen. I de fall&lt;br&gt;producenten är föremål även för annan tillsyn enligt balken skall&lt;br&gt;tillsynen samordnas så långt det är möjligt. Tillsynsansvaret bör dock&lt;br&gt;alltid vara en kommunal angelägenhet. Det ligger ett värde i att&lt;br&gt;kommunen får en helhetsbild av hur de lokala producenterna fullgör sitt&lt;br&gt;producentansvar och vid behov ingriper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de nationella mål beträffande insamlingsgrad och&lt;br&gt;återanvändnings- eller återvinningsgrad som angivits som syftet med&lt;br&gt;bestämmelserna i förordningarna, ankommer det på Naturvårdsverket, i&lt;br&gt;egenskap av central tillsynsmyndighet, att kontrollera att dessa nås.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.28.4 Verksamhetsutövarnas ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsutövama har ett lagfäst miljöansvar. Miljöarbetet bygger till&lt;br&gt;stor del på att verksamhetsutövama själva tar detta ansvar.&lt;br&gt;SAF/Industriförbundet ser framför sig en utveckling där företagens&lt;br&gt;satsning på frivilliga miljösystem i förlängningen leder till en förändrad&lt;br&gt;roll för myndigheternas tillsynsverksamhet och anför i denna fråga&lt;br&gt;följande. 1 takt med att systemen vinner gehör i allt bredare kretsar&lt;br&gt;skapas förutsättningar för en gedigen kompetensuppbyggnad inom de&lt;br&gt;organ som kommer att arbeta med tredjepartsrevideringar. Den samlade&lt;br&gt;kompetensen som då kommer att finnas hos myndigheter och sådana&lt;br&gt;tredjepartsorgan måste tas tillvara på ett effektivt sätt vilket sannolikt&lt;br&gt;kommer att medföra förändringar i myndigheternas sätt att arbeta. Det är&lt;br&gt;därför viktigt att inte låsa systemet och därmed hindra utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett hur tillsynssystemet konstrueras och organiseras kan inte en&lt;br&gt;fullständig kontroll av efterlevnaden av miljöregi erna uppnås. Än mindre&lt;br&gt;kan en styrning av framtagandet av ny teknik, processer,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;512&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resursutnyttjandet m.m. av betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ske den vägen. Myndigheterna kan, och bör, genom krav, information,&lt;br&gt;rådgivning och annat stöd visserligen främja en sådan utveckling, men&lt;br&gt;under alla förhållanden är det framför allt genom verksamhetsutövarnas&lt;br&gt;egna åtaganden och initiativ som utvecklingen drivs framåt vad gäller&lt;br&gt;möjligheter att skydda, eller till och med förbättra, miljön och&lt;br&gt;människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser har understrukit vikten av detta frivilliga&lt;br&gt;ansvarstagande. Däribland kan nämnas NUTEK som också anför att&lt;br&gt;någon form av incitament bör ges till företag att införa&lt;br&gt;miljöstyrningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivillig miljöstyrning och miljörevision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöledningssystem förekommer i allt större omfattning i näringslivet.&lt;br&gt;Mest kända är ISO 14001 som är ett internationellt standardiserat system&lt;br&gt;och EMAS (Environmental Management and Audit Scheme) som är&lt;br&gt;EU:s miljöledningssystem. EMAS har sin grund i en förordning om&lt;br&gt;frivillig miljöstyrning och miljörevision, nr 1836/93 av den 29 juni 1993.&lt;br&gt;Systemets syfte är att förbättra och utvärdera industrins miljöarbete och&lt;br&gt;att tillhandahålla offentlig information om detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som ansluter sig till systemet, vilket är frivilligt, skall&lt;br&gt;utarbeta och förverkliga en miljöpolicy, ett miljöprogram och ett&lt;br&gt;miljöstyrningssystem för sina anläggningar. Dessutom skall företaget&lt;br&gt;genomföra en miljörevision och offentliggöra en redovisning.&lt;br&gt;Förordningen omfattar i första hand industrin, men försök kan göras att&lt;br&gt;tillämpa systemet även på andra sektorer som handel och distribution&lt;br&gt;samt den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision&lt;br&gt;(prop 1994/95:101) gör regeringen bedömningen att det frivilliga&lt;br&gt;miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet inte bör ersätta&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas arbete. Remissinstanserna delar denna&lt;br&gt;uppfattning. Statskontoret, Riksrevisionsverket och Kommunförbundet&lt;br&gt;framhåller dock att systemet skapar förutsättningar för&lt;br&gt;samordningsvinster och effektivisering av tillsynen. Tillsyns-&lt;br&gt;myndigheterna kommer alltså att ha samma ansvar som tidigare för att&lt;br&gt;kontrollera företagens efterlevnad av miljöreglema. Det kan emellertid&lt;br&gt;antas att systemet medför att det kan bli enklare och billigare för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna att utöva tillsynen. Med hänsyn bl.a. till den korta&lt;br&gt;tid systemet med den frivilliga miljöstyrningen och miljörevisionen varit&lt;br&gt;i kraft, hittills har endast ett fåtal företag registrerats, kan inte ännu sägas&lt;br&gt;om anslutning till systemet kan eller bör få någon betydelse för&lt;br&gt;tillsynsavgiftema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;513&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.29 Avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Bestämmelser om avgifter för prövning och&lt;br&gt;tillsyn och andra avgifter enligt miljöbalken skall samlas i ett kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall betala en avgift skall vara skyldig att lämna de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för att beräkna avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift skall fa användas även för att täcka kostnaden för&lt;br&gt;information om avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Grunderna för en dispensavgift som&lt;br&gt;skall användas i konkurrensutjämnande syfte bör utredas för att sedan&lt;br&gt;kunna anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen föreslog dock i konkurrensutj ämnande syfte att en&lt;br&gt;dispensavgift införs för att utjämna en ekonomisk fördel som&lt;br&gt;uppkommer genom ett beslut om dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag i huvuddrag tillstyrks av&lt;br&gt;flera statliga myndigheter, t.ex. Naturvårdsverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Länsstyrelser, t.ex. i Gävleborgs län och Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län och kommuner, t.ex. Halmstad och Piteå. Bland annat&lt;br&gt;anförs att de nya reglerna ger myndigheterna möjlighet att bygga upp den&lt;br&gt;organisation som behövs. Borås kommun har dock framfört stor&lt;br&gt;tveksamhet inför förslaget att bredda avgiftsfinansieringen enligt&lt;br&gt;principen att förorenaren skall betala. Kommunen ifrågasätter det rimliga&lt;br&gt;i att en grannes klagomål som leder till tillsyn i varje fall skall betalas av&lt;br&gt;den tillsynen berör, eller att problem som samhället byggt in skall&lt;br&gt;bekostas av enskilda - t.ex. radonmätningar eller bullermätningar i&lt;br&gt;lyhörda hus. Vidare befaras att utsikten om intäkter kan leda till felaktiga&lt;br&gt;prioriteringar av tillsynen. Lantbrukarnas riksförbund anför viss kritik&lt;br&gt;och menar att lagtexten bör ge uttryck dels åt en återhållsamhet, dels åt&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheten får ta ut avgift endast för prövning och tillsyn av&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet. SAF/Industriförbundet betonar vikten av att&lt;br&gt;avgiftssystemet i framtiden beaktar de satsningar som nu görs på&lt;br&gt;miljöledningssystem och tredjepartsrevideringar. Organisationerna&lt;br&gt;påpekar också att avgiftens storlek måste göras oberoende av vilken&lt;br&gt;myndighet som utövar tillsynen. NUTEK föreslår att avgifterna&lt;br&gt;differentieras så att de motsvarar tillsynsbehovet i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Landskrona kommun föreslår också en differentiering av bl.a. taxor för&lt;br&gt;vatten och avlopp samt energi på ett sådant sätt att det ger incitament för&lt;br&gt;verksamhetsutövare att minska miljöbelastningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet och ett flertal kommuner, bl.a. Piteå, Halmstad,&lt;br&gt;Norrköping och Uppsala föreslår att avgift skall kunna tas ut dels för&lt;br&gt;kommunens remissarbete i tillståndsärenden vid en annan myndighet,&lt;br&gt;dels för att täcka hanteringskostnader för avfall även för de hushåll som&lt;br&gt;fått total &amp;quot;sopdispens&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anför att det förhållandet att regeringen ges rätt att&lt;br&gt;bestämma om avgifter torde underlätta en utveckling av nuvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;514&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiftssystem på miljöområdet i riktning mot en ökad enhetlighet och&lt;br&gt;konsekvens i avgiftssättningen. Verket konstaterar att en konsekvent&lt;br&gt;tillämpning av principen att kostnaderna för prövning och tillsyn skall&lt;br&gt;täckas genom avgifter kräver ett omfattande arbete med översyner, nya&lt;br&gt;föreskrifter och periodisk uppföljning av kostnadstäckning.&lt;br&gt;Naturvårdsverket är villigt att, tillsammans med bl.a. RRV, medverka i&lt;br&gt;en bred översyn av principerna för och utformningen av avgifterna inom&lt;br&gt;balkens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I de lagar som har sammansmälts i&lt;br&gt;miljöbalken finns redan i dag ett antal bestämmelser om avgifter.&lt;br&gt;Bestämmelserna innehåller bl.a. bemyndiganden som ger regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;uttag av avgifter för myndighetens verksamhet enligt lagen.&lt;br&gt;Bemyndigandena har stora likheter och är därför förhållandevis lätta att&lt;br&gt;smälta in i en miljöbalk där de förs in med oförändrat sakinnehåll i&lt;br&gt;förhållande till gällande rätt. Avgifterna enligt miljöbalken skall främst&lt;br&gt;avse kostnaderna för prövning och tillsyn. 1 olika förordningar anges när&lt;br&gt;avgifterna skall tas ut och hur de skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen skiljer sig dock från övriga lagar. Här ges direkt i lagen&lt;br&gt;detaljerade bestämmelser om två typer av avgifter, nämligen&lt;br&gt;bygdeavgifter och fiskeavgifter. Det är inte bara beträffande detaljerings-&lt;br&gt;graden i lagtexten som vattenlagens avgiftsbestämmelser avviker.&lt;br&gt;Avgifterna i sig saknar motsvarighet i övriga lagar. Särskilda&lt;br&gt;bestämmelser behövs därför för bygdeavgifter och fiskeavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det i miljöbalken införs ett kapitel om avgifter.&lt;br&gt;Kapitlet kommer att innehålla bemyndiganden för regeringen och&lt;br&gt;kommuner att pröva och besluta om avgifter i föreskrifter. De&lt;br&gt;synnerligen detaljerade bestämmelserna om bygdeavgifter och&lt;br&gt;fiskeavgifter bör inte inarbetas utan i stället placeras i lagen med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. För att balkens kapitel&lt;br&gt;skall ge en fullständig bild av avgifterna bör en hänvisning ske till denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev den 19 december 1996 uppdragit till&lt;br&gt;Naturvårdsverket att efter samråd med bl.a. Riksrevisionsverket ta fram&lt;br&gt;förslag till hur avgifter enligt hela miljöbalken bör utformas och sättas.&lt;br&gt;Uppdraget som har gjorts i samråd med Kemikalieinspektionen har&lt;br&gt;redovisats i oktober 1997 i rapporten 4790, Avgifter för prövning och&lt;br&gt;tillsyn enligt miljöbalken, samt i Kemikalieinspektionens slutredovisning&lt;br&gt;av uppdrag angående avgifter enligt miljöbalken dnr 221-523-97 och&lt;br&gt;221-705-97. I uppdraget ingick också att lämna förslag på hur statens&lt;br&gt;kostnader för en prövning och tillsyn av täktverksamheten bör&lt;br&gt;finansieras, samt hur eventuella avgifter bör tas ut, redovisas och&lt;br&gt;användas. Dessutom har särskilt behandlats tillsynsproblemen i de&lt;br&gt;nordliga länen och kommunernas roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser att kommunernas verksamhet bör&lt;br&gt;avgiftsfmanseras med full kostnadstäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som föreslås överensstämmer i princip med de&lt;br&gt;bestämmelser som finns redan i dag i de olika författningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;515&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljöbalken kommer det att bli möjligt for kommunerna att&lt;br&gt;föreskriva mer enhetliga taxor för exempelvis tillsyn än vad som är&lt;br&gt;möjligt i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 a § renhållningslagen far for närvarande en avgift tas ut för&lt;br&gt;bortforsling och bortskaffande genom en kommuns försorg av avfall där&lt;br&gt;producentansvar gäller. När en producent på detta sätt åläggs ett&lt;br&gt;ekonomiskt, men inte fysiskt, producentansvar far kommunen ofta&lt;br&gt;kostnader även för information till hushållen exempelvis om var avfallet&lt;br&gt;från varorna skall lämnas. Enligt regeringens bedömning bör&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse tas in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om avgifter kommer liksom i dag att prövas&lt;br&gt;och beslutas av regeringen i förordningsform. Detta förordningsarbete&lt;br&gt;bör således bygga vidare på dagens ordning. Naturvårdsverkets och&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens förslag har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen för överväganden. Utredningens förslag skall&lt;br&gt;läggas fram i sådan tid att förslaget kan remissbehandlas och beredas på&lt;br&gt;vanligt sätt och förordningarna kan träda i kraft samtidigt med balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av att myndigheternas verksamhet i&lt;br&gt;möjligaste mån avgiftsfinansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över hela miljöbalkens område bör som idag som&lt;br&gt;huvudprincip vara avgiftsfinansierad. Regeringen bedömer inte att det&lt;br&gt;finns skäl att. i enlighet med vad LRF anfört, begränsa&lt;br&gt;avgiftsmöjligheten till tillståndspliktig verksamhet. Så långt det är&lt;br&gt;möjligt bör samma principer gälla för finansiering av tillsynen enligt hela&lt;br&gt;miljöbalken. En tillsynsmyndighet bör således fa ta ut avgift för tillsyn&lt;br&gt;av olika objekt på ett enhetligt sätt oavsett om tillsynen avser miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet, kemikaiieanvänding eller annat som regleras av balkens&lt;br&gt;bestämmelser. Så som Naturvårdsverket påpekat förutsätter detta ett&lt;br&gt;omfattande arbete och en fortlöpande uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att avgifterna skall täcka en myndighets&lt;br&gt;kostnader för verksamhet enligt miljöbalken, främst prövningen och&lt;br&gt;tillsynen (självkostnadsprincipen). Något överskott skall däremot inte&lt;br&gt;uppkomma. När det gäller frågan vilka kostnader som avgifterna kan&lt;br&gt;täcka måste den gränsdragning mellan avgift och skatt som görs i&lt;br&gt;regeringsformen beaktas. En ingående redovisning av rättsläget&lt;br&gt;beträffande denna fråga lämnas i författningskommentaren till 27 kap.&lt;br&gt;1 §. Om en pålaga skall anses utgöra skatt saknas möjlighet för riksdagen&lt;br&gt;att delegera beslutanderätten. Gränsen mellan avgift och skatt sätter t.ex.&lt;br&gt;i praktiken en gräns för vad som kan anses vara sådana tillsynsuppgifter&lt;br&gt;som kan avgiftsfinansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett beslut om att ta ut en avgift skall kunna verkställas, dvs. för&lt;br&gt;att utmätning skall kunna ske, krävs att beslutet är en exekutionstitel.&lt;br&gt;Såvitt avser förvaltningsmyndigheters beslut måste det enligt 3 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 6 utsökningsbalken anges i en särskild föreskrift att&lt;br&gt;verkställighet får ske. Sådana föreskrifter bör självfallet finnas i de&lt;br&gt;förordningar som anger att avgifter far tas ut. Det bör också kunna&lt;br&gt;föreskrivas att verkställighet får ske även om beslutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna dispensavgiften är så konstruerad att&lt;br&gt;den genom en särskild avgift skall utjämna de eventuella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensfördelar som en dispens kan medföra för den som kommer i&lt;br&gt;åtnjutande av dispensen. Från miljösynpunkt talar starka skäl för att ha en&lt;br&gt;sådan dispensavgift. Samtidigt kan en sådan avgift inte anses utgöra en&lt;br&gt;avgift i dess sedvanliga betydelse. Enligt regeringens bedömning bör mot&lt;br&gt;bakgrund av att rättsläget inte är helt klart en dispensavgift inte regleras&lt;br&gt;på det övergripande sätt genom delegering till regeringen som&lt;br&gt;utredningen föreslagit. En konstruktion med dispensavgifter bör i stället&lt;br&gt;för framtiden utformas så att grunderna för avgiftsuttaget lagregleras på&lt;br&gt;ett tydligare sätt. För närvarande finns dock inte ett tillräckligt underlag&lt;br&gt;för att föreslå en sådan reglering. Det är emellertid regeringens avsikt att&lt;br&gt;låta utreda denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.30 Tillträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Myndigheterna skall ha rätt till tillträde till bl.a.&lt;br&gt;annans mark i den mån det behövs för att de skall kunna fullgöra sina&lt;br&gt;uppgifter enligt balken. Även privatpersoner skall kunna begära beslut&lt;br&gt;om rätt till tillträde till annans fastighet om det behövs för att uppfylla&lt;br&gt;miljöbalkens krav. Ersättning skall utgå för skada och intrång.&lt;br&gt;Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitieombudsmannen har anfört att det i den&lt;br&gt;praktiska verksamheten förekommer att fastighetsägare upplever det som&lt;br&gt;kränkande att ett i och för sig lagligt tillträde sker utan föregående&lt;br&gt;samråd. Justitieombudsmannen menar att saken bör regleras i balken&lt;br&gt;eller i förordning. Även Lantbrukarnas riksförbund understryker vikten&lt;br&gt;av att ägare och andra innehavare av marken i god tid innan ett&lt;br&gt;förestående tillträde underrättas. Förbundet menar att rätten att yttra sig&lt;br&gt;är av sådan betydelse att underrättelseskyldigheten bör regleras i en&lt;br&gt;lagbestämmelse. Kronofogdemyndigheten i Stockholm konstaterar att de i&lt;br&gt;kapitlet upptagna bestämmelserna i huvudsak motsvarar de bestämmelser&lt;br&gt;på området som gäller idag. Kronofogdemyndigheten konstaterar vidare&lt;br&gt;att det i vissa av de lagar som sammansmälts i miljöbalken (t.ex. lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter) finns bestämmelser om polisbiträde vid tvångsvis&lt;br&gt;tillträde medan det i andra av dessa lagar (t.ex. miljöskyddslagen) finns&lt;br&gt;föreskrifter om att kronofogdemyndigheten kan meddela särskild&lt;br&gt;handräckning. Kronofogdemyndigheten anför att tvångsvis tillträde till&lt;br&gt;en annans fastighet m.m. ofta bedöms som en så ingripande åtgärd för&lt;br&gt;den enskilde att lagen föreskriver att det berättigade i åtgärden bör prövas&lt;br&gt;av en rättsvårdande myndighet. Kronofogdemyndigheten pekar på den&lt;br&gt;stora erfarenhet som myndigheten har av att med tvång genomföra&lt;br&gt;tillträden utan att onödig olägenhet uppstår och på att bestämmelserna i&lt;br&gt;utsökningsbalken och utsökningsförordningen ger praktisk möjlighet att&lt;br&gt;genomföra tvångstillträde. Kronofogdemyndigheten föreslår därför att&lt;br&gt;det bör övervägas om det inte i kapitlet bör införas en bestämmelse om&lt;br&gt;att kronofogden får meddela särskild handräckning i tillträdesfall. Lunds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;517&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;universitet har anfört att i vart fall där tillträdesrätten innebär att någon&lt;br&gt;får ta annans mark i anspråk för en längre tid. den nya regeln i 2 kap.&lt;br&gt;18 § första stycket regeringsformen aktualiseras. Enligt denna tillåts&lt;br&gt;sådana tvångsingrepp endast när det krävs för att tillgodose angelägna&lt;br&gt;allmänna intressen. Enligt universitetets uppfattning skulle således ett&lt;br&gt;tillträde som enbart utförs i enskilt intresse strida mot grundlag. Att en&lt;br&gt;viss motsvarighet finns i gällande rätt anser universitetet inte vara skäl att&lt;br&gt;bortse från regeringsformens stadgande. Universitetet föreslår att i&lt;br&gt;kapitlet införs en gemensam regel som innebär att tvångsingrepp hindras&lt;br&gt;i andra fall än grundlagen tillåter. Åklagarmyndigheten i Västerås har&lt;br&gt;anfört att åklagaren ofta, när en misstänkt miljööverträdelse anmäls, har&lt;br&gt;ett behov av att genom besök på platsen för händelsen skaffa sig&lt;br&gt;kännedom om förhållandena. För detta krävs att husrannsakan får ske,&lt;br&gt;dvs. att det föreligger skälig misstanke om brott. Åklagarmyndigheten&lt;br&gt;menar att det. med tanke på att ett inledande platsbesök många gånger är&lt;br&gt;av central betydelse för den fortsatta handläggningen av en&lt;br&gt;miljöbrottsutredning, borde övervägas om åklagaren bör ges möjlighet&lt;br&gt;att förfara på annat sätt än att göra husrannsakan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;tillämpningen av miljöbalkens regler i vissa fall kan förutsätta rätt till&lt;br&gt;tillträde till annans mark. Sådant tillträde kan bli aktuellt vid&lt;br&gt;myndighetsutövning, främst vid utövande av tillsyn, men kan också vara&lt;br&gt;nödvändigt för att den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet&lt;br&gt;eller vidta en åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde skall&lt;br&gt;kunna utföra de undersökningar eller vidta de skyddsåtgärder som krävs.&lt;br&gt;Skyldighet att utföra kompensationsåtgärder eller efterbehandling kan&lt;br&gt;också förutsätta tillträde till annans mark. Det kan förutses att tillträde för&lt;br&gt;verksamhetsutövare till annans mark eller anläggning kan komma ifråga&lt;br&gt;bl.a. i de fall då gemensamma villkor enligt 16 kap 8 § har meddelats. En&lt;br&gt;tillsynsmyndighet kan behöva tillträde även till byggnader eller&lt;br&gt;transportmedel för att fullgöra sina uppgifter. Tillträdet skall alltid&lt;br&gt;verkställas så att minsta möjliga skada eller olägenhet orsakas.&lt;br&gt;Innehavaren av den fastighet eller anläggning där tillträdet sker har rätt&lt;br&gt;till ersättning för skada och intrång med anledning av tillträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand skall åtgärder på annans mark eller anläggning ske efter&lt;br&gt;överenskommelse med ägare och andra innehavare av marken eller&lt;br&gt;anläggningen. Innan en prövningsmyndighet meddelar villkor för&lt;br&gt;tillstånd till verksamhet som förutsätter tillträde till annans fastighet eller&lt;br&gt;anläggning skall den som berörs av tillträdet beredas tillfälle att yttra sig.&lt;br&gt;Detta följer av prövningsreglema i ansökningsmål och ärenden. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör. i enlighet med vad Kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm påpekat, enskildas rätt till tvångsvis tillträde alltid prövas av&lt;br&gt;en myndighet innan tillträdet verkställs. Beträffande de farhågor som&lt;br&gt;Lunds universitet har framfört hänvisas till de bedömningar som&lt;br&gt;regeringen anför under avsnitt 4.16. under rubriken &amp;quot;Tillståndsprövning&lt;br&gt;av vattenverksamhet m.m.&amp;quot; Beslut om att tillträde får ske, och närmare&lt;br&gt;reglering av denna rätt i det enskilda fallet vad avser t.ex. begränsningar i&lt;br&gt;tid och rum för tillträdet, kan lämpligen meddelas av länsstyrelsen. När&lt;br&gt;en myndighet prövar om tvångsvis tillträde skall få ske. skall ägare och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;518&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra rättsinnehavare beredas tillfälle att yttra sig. Detta gäller både vid&lt;br&gt;den ursprungliga tillståndsprövningen och vid länsstyrelsens prövning av&lt;br&gt;själva verkställighetsfrågan. Vad Justitieombudsmannen och Lantbrukar-&lt;br&gt;nas Riksförbund har framfört bör vara tillgodosett genom dessa&lt;br&gt;förfaranderegler. Vad gäller bostäder bedömer regeringen att det, med&lt;br&gt;hänsyn till den personliga integriteten, finns skäl att inskränka rätten till&lt;br&gt;tillträde. Tvångstillträde till bostäder bör endast kunna komma ifråga när&lt;br&gt;det behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle kunna hävdas att det naturliga vore att - i likhet med vad&lt;br&gt;som gäller i dag - föreskriva att endast tillsynsmyndigheterna skall ha rätt&lt;br&gt;till biträde av polismyndigheten och att enskilda skall vara hänvisade till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten för verkställighet. 1 så fall borde, som&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Stockholm har framfört, regler om särskild&lt;br&gt;handräckning övervägas. Regeringen anser emellertid, i likhet med&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen. att övervägande skäl talar för att även enskilda&lt;br&gt;bör ha rätt till biträde av polismyndighet. Att enskildas rätt att utnyttja&lt;br&gt;tillträdesrätten alltid skall prövas av länsstyrelsen bör säkerställa att&lt;br&gt;tillträde endast sker när det är nödvändigt och på ett sådant sätt att minsta&lt;br&gt;skada och olägenhet uppkommer. Samma regler för verkställighet bör&lt;br&gt;gälla oavsett vem som har rätt till tillträde. I den mån det behövs, skall&lt;br&gt;polismyndigheten biträda för att tillträdet skall kunna verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Åklagarmyndighetens i Västerås synpunkt konstaterar&lt;br&gt;regeringen att tillsynsmyndigheten bör kunna göra de iakttagelser och&lt;br&gt;undersökningar som behövs i det inledande skedet av en utredning om en&lt;br&gt;misstänkt överträdelse. Regeringen gör bedömningen att vad gäller&lt;br&gt;åklagarens utredning av brottsmisstanke finns inte skäl för särbehandling&lt;br&gt;av brott som omfattas av miljöbalken. Åklagaren bör inte få större&lt;br&gt;befogenheter än vad som följer av rättegångsbalkens regler avseende&lt;br&gt;förundersökning och husrannsakan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.31 Straff och förverkande&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.31.1 Straffbestämmelser i miljöbalken och brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna på miljörättens område&lt;br&gt;skall skärpas och samlas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Straffbestämmelserna skali fördelas mellan&lt;br&gt;brottsbalken och miljöbalken. Fördelningen skall ske så att de brott som i&lt;br&gt;dag står i brottsbalken får stå kvar där medan de övriga, med&lt;br&gt;specialrättslig anknytning, samlas i ett kapitel i miljöbalken. Av&lt;br&gt;systematiska skäl och då det klart bör framgå hur allvarligt samhället ser&lt;br&gt;på ifrågavarande brottslighet bör bestämmelser om miljöbrott även i&lt;br&gt;fortsättningen finnas kvar i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren föreslår, med instämmande från&lt;br&gt;åklagarmyndigheten i Göteborg, att brottsbalkens bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;519&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbrott samt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg&lt;br&gt;skall tas in i miljöbalken. Enligt Riksåklagaren kan det möjligen medföra&lt;br&gt;samordningsproblem med andra bestämmelser i brottsbalkens 13 kap. att&lt;br&gt;ta in miljöbrott i miljöbalken. En överföring skulle dock göra det lättare&lt;br&gt;att överblicka regelsystemet. Tillsynsmyndigheter har ibland en tendens&lt;br&gt;att förbise miljöbestämmelserna i brottsbalken. Argumentet att&lt;br&gt;bestämmelsernas symbolvärde är större om de finns i brottsbalken faller&lt;br&gt;med hänsyn till att den föreslagna miljöbalken far samma dignitet som&lt;br&gt;brottsbalken. Också Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Sundsvall, Brottsförebyggande rådet, Uppsala universitet&lt;br&gt;och Stockholms kommun anser att miljöbrotten i brottsbalken bör&lt;br&gt;överflyttas till miljöbalken. Brottsförebyggande rådet anser därvid att ett&lt;br&gt;systemfel föreligger eftersom de rättsvårdande myndigheterna har svår&lt;br&gt;att se kopplingen mellan brottsbalken och den specialstraffrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen. Myndigheterna tenderar å ena sidan att felaktigt kräva att&lt;br&gt;skador skall ha inträffat för att brott mot miljöskyddslagen skall&lt;br&gt;föreligga. Å andra sidan tenderar myndigheterna att uppfatta&lt;br&gt;brottsbalkens miljöbrott som fristående från yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Slutligen har enligt Brottsförebyggande rådet den&lt;br&gt;ena balken inte lägre dignitet än den andra balken. Åklagar-&lt;br&gt;myndigheterna i Stockholm respektive Malmö anser att miljöbrotten kan&lt;br&gt;stå kvar i brottsbalken. Kustbevakningen föreslår att bestämmelser om&lt;br&gt;förbud mot utsläpp av olja i lagen om åtgärder mot förorening från fartyg&lt;br&gt;samt brott mot föreskrifter till skydd för miljön vid sjötransport av farligt&lt;br&gt;gods tas in i miljöbalken. Rikspolisstyrelsen anser att straffbestämmelser&lt;br&gt;som rör centrala och samhällsviktiga områden bör samlas i brottsbalken.&lt;br&gt;Miljöbrotten bör därför föras till brottsbalken, eventuellt i ett nytt kapitel&lt;br&gt;med rubriken miljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för regeringens&lt;br&gt;förslag till miljöbalk är att samla och effektivisera de skilda&lt;br&gt;straffbestämmelser som i dag finns i olika miljölagar till balken och där&lt;br&gt;ingå som en viktig länk i den s.k. miljöbalkskedjan, jfr. avsnitt 4.28. I&lt;br&gt;detta avsnitt behandlas denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan alla de lagar som samordnas och skall ingå i miljöbalken&lt;br&gt;innehåller ansvarsbestämmelser. Dessa ansvarsbestämmelser är s.k.&lt;br&gt;blankettstraffbud, vilka inte innehåller någon fullständig brotts-&lt;br&gt;beskrivning och i regel inte heller någon brottsbeteckning, utan endast&lt;br&gt;uttalar att den som överträder vissa i andra lagrum angivna påbud eller&lt;br&gt;förbud m.m. skall dömas till i straffbudet angivet straff. Straffbuden&lt;br&gt;innehåller således många hänvisningar till de materiella stadgandena.&lt;br&gt;Detta gör det svårt att få en klar bild av vad som är kriminaliserat inom&lt;br&gt;miljörätten. Till detta kommer att det finns straffbestämmelser inom&lt;br&gt;miljörättens område i andra lagar och brott med miljörättslig anknytning i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda innehåller 13 kap. brottsbalken regler om bl.a. miljöbrott och&lt;br&gt;vållande till miljöstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att miljöbrott och vållande till miljöstörning är&lt;br&gt;brott som är centrala i miljösammanhang. Som Riksåklagaren och&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anfört kan tillsynsmyndigheter och andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;520&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter lätt förbise bestämmelser som är splittrade på olika lagar.&lt;br&gt;Starka skäl talar således för att brottsbalkens miljöbrott och vållande till&lt;br&gt;miljöstörning bör sammanföras med övriga straffbestämmelser i&lt;br&gt;miljörätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att samla miljöstraffrätten på ett ställe kan ske antingen genom att&lt;br&gt;bestämmelserna, som Riksåklagaren, Brottsförebyggande rådet m.fl.&lt;br&gt;föreslår, arbetas in i miljöbalken eller genom att bestämmelserna, som&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen föreslår, tas in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen och Rikspolisstyrelsen bygger sitt ställningstagande på att&lt;br&gt;symbolvärdet är större om brotten står i brottsbalken. Regeringen är dock&lt;br&gt;närmast benägen att liksom Riksåklagaren och Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;inta den ståndpunkten att miljöbalken kommer att ha motsvarande&lt;br&gt;dignitet som brottsbalken. Det är inte heller ovanligt att allvarliga brott&lt;br&gt;regleras utanför brottsbalken. Exempel på detta är skattebrott och&lt;br&gt;narkotikabrott. Det avgörande för var de aktuella brotten bör placeras är&lt;br&gt;istället vilka sakliga skäl som talar för den ena eller andra lösningen från&lt;br&gt;bl.a. effektivitetssynpunkt. Några av de brott det är fråga om är&lt;br&gt;blankettstraffbud. Straffbuden får sitt innehåll genom miljöbalkens&lt;br&gt;materiella bestämmelser. Om dessa straffbud skulle tas in i brottsbalken,&lt;br&gt;skulle sambandet mellan dem och miljöbalkens materiella bestämmelser&lt;br&gt;framstå som mindre klart. Deras karaktär av blankettstraffbud stämmer&lt;br&gt;inte heller med systematiken och utformningen av brotten i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetas i stället brotten med miljörättslig anknytning in i miljöbalken&lt;br&gt;så kommer deras centrala betydelse i miljösammanhang att framstå klart&lt;br&gt;och tydligt. Myndigheternas verksamhet kommer att underlättas. Vidare&lt;br&gt;blir inte bara miljöstraffrättens utan också miljörättens hela regelsystem&lt;br&gt;mera sammanhållet och lättare att överblicka om straffbestämmelserna&lt;br&gt;integreras i just miljöbalken och som en länk i miljöbalkskedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att miljöbrotten i brottsbalken och de&lt;br&gt;specialstraffrättsliga bestämmelserna på miljörättens område skall samlas&lt;br&gt;i ett kapitel i miljöbalken. Brotten kommenteras närmare i författnings-&lt;br&gt;kommentaren till 29 kap. Skälen för att straffskärpningar skall ske&lt;br&gt;utvecklas i avsnitt 4.31.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående förslaget från bl.a. Riksåklagaren rörande föroreningar från&lt;br&gt;fartyg kan nämnas att regeringen har beslutat om en utredning som skall&lt;br&gt;utvärdera gällande regler för ingripanden när oljeutsläpp till sjöss skett&lt;br&gt;samt göra en översyn av de författningar som finns på området, se&lt;br&gt;kommittédirektiv (dir. 1996:82). Utredningen skall föreslå åtgärder för&lt;br&gt;att effektivisera det rättsliga beivrandet av oljeutsläpp till sjöss.&lt;br&gt;Uppdraget skall redovisas den 31 december 1997. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör resultatet av denna utredning avvaktas innan några ändringar&lt;br&gt;rörande dessa frågor görs i miljöbalkens regler avseende den här aktuella&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;521&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.31.2 Brottsbeskrivningar och brottsbenämningar i miljöbalken Prop. 1997/98:45&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i miljöbalken skall så&lt;br&gt;långt möjligt utformas med fullständiga brottsbeskrivningar och egna&lt;br&gt;brottsbenämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren och åklagarmyndigheten i Malmö&lt;br&gt;anför att lagstiftningstekniken med blankettstraffbud har medfört&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter. Straffbestämmelserna anknyter i stor utsträck-&lt;br&gt;ning till föreskrifter eller beslut innehållande villkor eller förbud. Det är&lt;br&gt;viktigt att det går att fastställa om överträdelser av villkor skett.&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Sundsvall, Brottsförebyggande rådet och Uppsala&lt;br&gt;universitet anser att blankettstraffbuden är otydliga och svåröverskådliga.&lt;br&gt;Annan lagstiftningsteknik bör övervägas. Statsåklagarmyndigheten för&lt;br&gt;speciella mål pekar på svårigheterna med att fastställa om&lt;br&gt;villkorsöverträdelse skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid en genomgång av de&lt;br&gt;specialstraffrättsliga bestämmelserna på miljöområdet kan det i&lt;br&gt;systematiskt hänseende urskiljas vissa grundtyper av bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera författningar finns sålunda bestämmelser som stadgar straff för&lt;br&gt;underlåtenhet att iaktta förprövnings- eller anmälningsplikt. Så är fallet i&lt;br&gt;miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, naturresurslagen,&lt;br&gt;naturvårdslagen och hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många straffbud föreskriver straff för den som åsidosätter av&lt;br&gt;regeringen eller myndigheter meddelade särskilda bestämmelser eller&lt;br&gt;föreskrifter. Som exempel på detta kan nämnas de nämnda lagarna, med&lt;br&gt;undantag av naturresurslagen, samt därutöver skogsvårdslagen, lagen om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle samt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera fall stadgas också straff för den som bryter mot villkor i&lt;br&gt;tillstånds- eller dispensbeslut. Exempel är miljöskyddslagen, natur-&lt;br&gt;resurslagen, naturvårdslagen och vattenlagen, dumpningslagen, lagen om&lt;br&gt;spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samt skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om brott mot direkt i lag stadgade förbud finns i ett&lt;br&gt;något färre antal författningar. Detsamma gäller bestämmelser som&lt;br&gt;stadgar straff för underlåtenhet att iaktta direkt i lag föreskriven&lt;br&gt;skyldighet. Av författningar som exemplifierar den förra kategorin kan&lt;br&gt;nämnas renhållningslagen, naturvårdslagen och skogsvårdslagen. Den&lt;br&gt;senare gruppen kan exemplifieras med lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mindre antal författningar föreskrivs att det är straffbart att lämna&lt;br&gt;oriktiga uppgifter i frågor om tillstånd och tillsyn. Detta gäller enligt&lt;br&gt;bl.a. miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den systematik som således finns redan i dagens miljöstraffrätt bör&lt;br&gt;kunna utvecklas och renodlas i miljöbalken. En förebild står i viss mån&lt;br&gt;att finna i skattebrottslagen. Denna sanktionerar överträdelser av ett stort&lt;br&gt;antal skattelagar. Överträdelserna har i skattebrottslagen indelats i ett&lt;br&gt;begränsat antal olika kategorier, var och en med sin brottsbeskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;522&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och sin brottsbeteckning. Så bör i så stor utsträckning som möjligt också Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;ske i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har eftersträvat att samtliga straffbestämmelser skulle fa&lt;br&gt;egna brottsbeskrivningar och brottsbenämningar. Det har dock visat sig&lt;br&gt;svårt att åstadkomma tillräckligt tydliga brottsbeskrivningar för de fall&lt;br&gt;någon överträder förbud och föreskrifter. De förslag till&lt;br&gt;brottsbeskrivningar i dessa fall som har lagts fram har visat sig vara för&lt;br&gt;vida och inte tillräckligt skarpt avgränsade. Detta kan enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning främst av legalitets- och rättssäkerhetsskäl inte godtas.&lt;br&gt;Regeringen anser därför, trots remisskritiken, att det inte finns tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att nu använda någon annan lagstiftningsteknik än den&lt;br&gt;nuvarande med hänvisningar till de materiella bestämmelserna i dessa&lt;br&gt;fall. Dessa hänvisningar bör vara så lättlästa som möjligt.&lt;br&gt;Bestämmelserna i vilka direkta hänvisningar görs kan inte få egna&lt;br&gt;brottsbenämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår däremot brottsbeskrivningar och egna&lt;br&gt;brottsbeteckningar beträffande följande brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den första gruppen är de som har sitt ursprung i brottsbalken. De bör&lt;br&gt;kunna behålla brottsbeteckningama, &amp;quot;Miljöbrott'' och &amp;quot;Vållande till&lt;br&gt;miljöstörning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Brottsbeteckningen &amp;quot;Miljöfarlig kemikaliehantering&amp;quot; bör användas i&lt;br&gt;straffbestämmelsen i miljöbalken som motsvarar sanktioneringen av den&lt;br&gt;försiktighetsmåttsprincip som idag finns i 5 § första stycket första&lt;br&gt;meningen lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En annan brottsbeteckning är &amp;quot;Otillåten miljöverksamhet&amp;quot; som bör&lt;br&gt;gälla situationer när någon har vidtagit en åtgärd som kan befaras&lt;br&gt;påverka miljön utan att vare sig ha erforderligt tillstånd eller medgivande&lt;br&gt;eller ha gjort sådan anmälan som krävs. Det skall också vara fråga om&lt;br&gt;Otillåten miljöverksamhet om någon bryter mot villkor som meddelats i&lt;br&gt;samband med tillstånd, godkännande, dispens eller vid omprövning av&lt;br&gt;tillstånd eller villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ytterligare en brottsbeteckning som bör komma till användning är&lt;br&gt;&amp;quot;Försvårande av miljökontroll&amp;quot; som bör avse brott mot sanningsplikt och&lt;br&gt;informationsskyldighet. Det gäller gärningar som innebär underlåtenhet&lt;br&gt;att fullgöra upplysningsplikt eller lämnande av oriktiga uppgifter, när&lt;br&gt;underlåtenheten eller osanningen kan påverka tillståndsprövning eller&lt;br&gt;tillsynsmyndighets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vidare bör brottsbeteckningen &amp;quot;Bristfällig miljöinformation&amp;quot; avse&lt;br&gt;överträdelser av föreskrifter om uppgifts- och informationsskyldighet.&lt;br&gt;Ansvar bör inträda när uppgiften skall lämnas i en handling, exempelvis i&lt;br&gt;en bruksanvisning, eller i märkningen av en kemisk produkt. Den uppgift&lt;br&gt;som utelämnas eller är oriktig bör avse ett förhållande som är av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Slutligen bör brottsbeteckningen &amp;quot;Nedskräpning&amp;quot; i balken ges&lt;br&gt;karaktären av en särskild ansvarsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsbeskrivningamas närmare utformning behandlas i författ-&lt;br&gt;ningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår frågan om problemet med otydliga villkor så kan detta&lt;br&gt;komma att avhjälpas genom att regeringen föreslår att det skall inrättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;523&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionala miljödomstolar, se avsnitt 4.22. De regionala miljödomstolama&lt;br&gt;skall i sin verksamhet beakta att villkor utformas så att de kan utgöra&lt;br&gt;grund för att konstatera om en överträdelse begåtts och i så fall också kan&lt;br&gt;ligga till grund för påföljder enligt miljöbalkens sanktionssystem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.31.3 Kemikaliehantering och sanktioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Den som vid kemikaliehantering med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet underlåter att vidta skyddsåtgärder,&lt;br&gt;produktval eller andra försiktighetsmått som behövs på grund av&lt;br&gt;produkten eller varans inneboende egenskaper för att hindra eller&lt;br&gt;motverka skador på människor eller i miljön skall dömas för&lt;br&gt;miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Dock ansåg&lt;br&gt;utredningen att produktvalsprincipen inte i något fall skulle vara&lt;br&gt;straffbelagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren, Åklagarmyndigheterna i Stock-&lt;br&gt;holm, Malmö och Linköping, Koncessionsnämnden för miljöskydd samt&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Värmland, Uddevalla kommun, Landskrona kommun,&lt;br&gt;Skövde kommun och Göteborg kommunalförbund anser att det bör&lt;br&gt;övervägas om det inte är tillräckligt med normal oaktsamhet för&lt;br&gt;straffansvar även för brottet Miljöfarlig kemikaliehantering.&lt;br&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål anser att det bör krävas grov&lt;br&gt;oaktsamhet eller uppsåt även för brotten otillåten miljöverksamhet och&lt;br&gt;försvårande av miljökontroll. Länsstyrelsen i Malmöhus län och&lt;br&gt;Landskrona kommun anser att det bör införas en generell straff-&lt;br&gt;sanktionering av kraven på att vidta skyddsåtgärder och&lt;br&gt;försiktighetsmått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet och Uppsala universitet anser att&lt;br&gt;produktvalsprincipen bör vara straffsanktionerad ifråga om yrkesmässig&lt;br&gt;hantering. Landskrona och Skövde kommuner anser att produktvals-&lt;br&gt;principen bör vara straffsanktionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalkens allmänna hänsynsregler&lt;br&gt;kan direkt läggas till grund för beslut av tillsynsmyndigheter att utfärda&lt;br&gt;förelägganden om försiktighetsmått och förbud. De skall också beaktas&lt;br&gt;vid tillståndsgivning av domstolar och andra myndigheter i syfte att bidra&lt;br&gt;till uppfyllelsen av miljöbalkens mål. På grund av deras mera oprecisa&lt;br&gt;innehåll är det dock inte lämpligt att generellt göra dem till föremål för&lt;br&gt;direkt straffsanktionering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bl.a. miljöfarlig verksamhet så tillståndsprövas den i stor&lt;br&gt;omfattning. Har den inte tillståndsprövats eller bryter någon mot&lt;br&gt;tillståndsvillkor så kan tillsynsmyndigheterna förelägga (ev. vid vite) om&lt;br&gt;försiktighetsmått eller förbud eller förordna om rättelse. Den som bryter&lt;br&gt;mot tillstånd, villkor eller tillsynsmyndighets påbud kan straffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kemikaliehantering förekommer det normalt inte någon&lt;br&gt;tillståndsgivning eller att tillsynsmyndigheten meddelat något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;524&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreläggande om försiktighetsmått eller förbud. Det är dock av stor vikt&lt;br&gt;att försiktighetsmått vidtas av verksamhetsutövaren vid kemikalie-&lt;br&gt;hantering. Direkt straffsanktionering bör därför ske. För att&lt;br&gt;kriminaliseringen inte skall sträcka sig alltför långt bör den i likhet med i&lt;br&gt;gällande rätt begränsas av att det på den subjektiva sidan skall vara fråga&lt;br&gt;om uppsåt eller grov oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har i gällande rätt straffbeläggningen av regeln om att&lt;br&gt;försiktighetsmått skall vidtas (5 § 1 stycket 1 p. LKP) i kemikalie-&lt;br&gt;hanteringen vunnit stadga i rättstillämpningen. Det finns enligt&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet flera domar som rör principen och det finns&lt;br&gt;dessutom ett refererat hovrättsavgörande, RH 1992:73, där ett företag&lt;br&gt;som eldat med PCB-bemängd spillolja har dömts till foretagsböter på 150&lt;br&gt;000 kr. Det finns också i annan modem lagstiftning, som avser att skydda&lt;br&gt;medborgarna från viss farlig verksamhet, regler som kriminaliserar mer&lt;br&gt;allmänt hållna aktsamhetsregler, se exempelvis 7 och 21 §§ lagen&lt;br&gt;(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt 6 och 35 §§&lt;br&gt;strålskyddslagen (1988:220). Regeringen föreslår således att brottet&lt;br&gt;miljöfarlig kemikaliehantering införs. Den som således med uppsåt eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som&lt;br&gt;innehåller eller behandlats med en kemisk produkt, utan att vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått som behövs på grund&lt;br&gt;av produkten eller varans inneboende egenskaper för att hindra eller&lt;br&gt;motverka skador på människor eller i miljön skall dömas för miljöfarlig&lt;br&gt;kemikaliehantering till böter eller fängelse i högt två år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.31.4 Straffskaior, åtal och preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffen för överträdelser på miljöområdet skall&lt;br&gt;skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för brott skall för de flesta fallen sträcka sig från böter&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För miljöbrott motsvarande det som i dag finns i brottsbalken skall&lt;br&gt;liksom i dag finnas en straffskala för grovt brott. Straffet skall vara&lt;br&gt;fängelse lägst sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bristfällig miljöinformation och för nedskräpning skall det&lt;br&gt;högsta straffet vara fängelse i ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överträdelser av balkens bestämmelser eller av&lt;br&gt;bestämmelser som har meddelats med stöd av balken, som är mindre&lt;br&gt;allvarliga, skall maximistraffet stanna på fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker att straffskalan för&lt;br&gt;överträdelser av balkens bestämmelser för de flesta fallen skall sträcka&lt;br&gt;sig från böter till fängelse i högst två år. En översyn bör ske av&lt;br&gt;bestämmelserna om miljöbrott och vållande till miljöstörning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;525&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbalken eftersom det är svårt att uppfylla kraven på att det skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;styrkas att miljöföroreningen inte är av ringa betydelse eller att den&lt;br&gt;förorsakat betydande olägenhet, att förfarandet inte är allmänt vedertaget&lt;br&gt;och slutligen att gärningen inte är försvarlig. I dag ogillas åtal i ett inte&lt;br&gt;obetydligt antal fall på den grunden att gärningen bedöms som ringa. I&lt;br&gt;förslaget saknas dock närmare vägledning om gränsen mellan ringa brott&lt;br&gt;och normalbrott. Påföljderna stannar dessutom ofta vid ett måttligt&lt;br&gt;bötesstraff. I stället för straffrihet för ringa brott förordar Riksåklagaren&lt;br&gt;att en särskild åtalsprövningsregel införs för mindre allvarlig brottslighet.&lt;br&gt;Regeln skulle kunna utformas så att åtal skulle kunna underlåtas om&lt;br&gt;sanktionsavgift påförs och åtal inte är påkallat ur allmän synpunkt.&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm anser att det närmare bör övervägas om&lt;br&gt;det inte bör införas en begränsande åtalsregel istället för bestämmelsen&lt;br&gt;om ansvarsfrihet för ringa brott. Åklagarmyndigheten i Västerås anser att&lt;br&gt;för vissa brott bör fängelse normalt följa. Detta gäller t.ex. uppsåtsbrott&lt;br&gt;innebärande uthällande av farliga kemikalier i naturen eller åsidosättande&lt;br&gt;av villkor för ekonomisk vinnings skull. Brottsförebyggande rådet anser&lt;br&gt;att domstolarnas straffmätning är alltför mild enligt brottsbalken samt&lt;br&gt;med instämmande från Uppsala universitet att det inte bör finnas något&lt;br&gt;större utrymme för straffrihet vid ringa brott än vad som följer av de&lt;br&gt;allmänna reglerna om åtalsunderlåtelse och påföljdseftergift.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen vill höja straffminimum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I de nu gällande straff-&lt;br&gt;bestämmelserna i miljörätten föreskrivs vitt skilda straffskalor.&lt;br&gt;Maximistraffen varierar från enbart böter till högst två års fängelse. För&lt;br&gt;miljöbrott enligt brottsbalken gäller också en straffskala för grovt brott,&lt;br&gt;som sträcker sig från fängelse i lägst sex månader till högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen redan anfört inledningsvis föreslås att samtliga&lt;br&gt;straffbestämmelser avseende brott mot bestämmelser i miljöbalken skall i&lt;br&gt;balken samlas i ett kapitel. En sådan samordning av straff-&lt;br&gt;bestämmelserna leder till att också gemensamma straffskalor införs för&lt;br&gt;en rad överträdelser som tidigare reglerades i olika lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för arbetet med att utforma en miljöbalk är också att&lt;br&gt;göra lagstiftningen till ett mer effektivt instrument till skydd för&lt;br&gt;människors hälsa och miljön. För att uppnå detta är naturligtvis&lt;br&gt;sanktionssystemet av stor betydelse. Straffskaloma för överträdelse av&lt;br&gt;balkens bestämmelser bör därför ha en sådan omfattning och skärpa att&lt;br&gt;de lämnar utrymme för att vid straffmätningen i det enskilda fallet fullt ut&lt;br&gt;beakta det straffvärde som ett åsidosättande av bestämmelser till skydd&lt;br&gt;för människors hälsa och miljön kan ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av hur strängt straff ett visst brott bör föranleda är&lt;br&gt;flera omständigheter av betydelse. En viktig omständighet är vilket det&lt;br&gt;intresse är som den aktuella straffbestämmelsen är avsedd att skydda. En&lt;br&gt;annan viktig omständighet är i vilken grad detta intresse träds för när&lt;br&gt;genom brottet, dvs. vilken faktisk skada eller risk för skada som brottet&lt;br&gt;innebär. Till dessa två objektiva omständigheter kommer den subjektiva&lt;br&gt;sidan av brottet, dvs. huruvida gärningsmannen handlat uppsåtligen eller&lt;br&gt;av oaktsamhet och i det senare fallet vilken grad av oaktsamhet som&lt;br&gt;förelegat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;526&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av överträdelser på miljöområdet bör beaktas att&lt;br&gt;lagstiftningen omfattar intressen av stort skyddsvärde. Bestämmelserna&lt;br&gt;på miljöområdet avser huvudsakligen att skydda sådana fundamentala&lt;br&gt;intressen som våra framtida livsbetingelser, den långsiktiga tillgången till&lt;br&gt;naturresurser samt artrikedomen inom ett område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbrott och vållande till miljöstörning regleras i dag i brottsbalken.&lt;br&gt;De är så utformade att det för straffbarhet krävs att skada eller olägenhet&lt;br&gt;uppstått eller att det förelegat risk för detta. Här finns således en direkt&lt;br&gt;koppling mellan brottsbeskrivningen och det intresse som är avsett att&lt;br&gt;skyddas med balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skyddsvärda intresset ges emellertid i en del av miljöbalkens&lt;br&gt;övriga bestämmelser endast indirekt skydd. Flera av straff-&lt;br&gt;bestämmelserna inom miljörätten är nämligen så utformade att&lt;br&gt;straffansvar uppkommer oavsett om någon faktisk skada inträffat eller&lt;br&gt;konkret fara härför förelegat. Det är i dessa fall tillräckligt att en viss&lt;br&gt;bestämmelse har överträtts. Såsom exempel kan nämnas att det enligt&lt;br&gt;miljölagstiftningen är straffbart att driva vissa verksamheter utan&lt;br&gt;tillstånd, även om verksamheten bedrivs på ett sätt som är önskvärt från&lt;br&gt;miljösynpunkt. Istället är det samhällets intresse av att utöva kontroll&lt;br&gt;över sådan verksamhet som typiskt sett kan vara farliga för miljön som i&lt;br&gt;detta fall trätts för när. Att bryta mot nu aktuella bestämmelser har&lt;br&gt;normalt lägre straffvärde än att orsaka betydande skada eller fara för&lt;br&gt;betydande skada på miljön. Det skulle kunna uttryckas så att förfarandet&lt;br&gt;ligger flera led från det egentliga skyddsvärda intresset. Det bör dock&lt;br&gt;uppmärksammas att skyldigheten att fullgöra förprövningsplikten är&lt;br&gt;viktig för respekten för miljöbalkens kontrollsystem. Vid överträdelse av&lt;br&gt;förprövningsplikten är det alltså inte fråga om någon förseelse som är att&lt;br&gt;jämställa med en ordningsförseelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till vad som gäller för t.ex. de flesta brottsbalksbrott&lt;br&gt;föreskrivs inom miljörätten straffansvar för både uppsåtliga och&lt;br&gt;oaktsamma förfaranden i samma bestämmelser och med samma&lt;br&gt;straffskala. Ett brott som skett med uppsåt får emellertid normalt sett&lt;br&gt;anses vara betydligt mer straffvärt än motsvarande gärning begången av&lt;br&gt;oaktsamhet. Detta gäller särskilt om oaktsamheten inte är grov. Ett&lt;br&gt;talande exempel är de skillnader i straff som döms ut om någon har&lt;br&gt;berövat annan livet uppsåtligen - och brottet således rubriceras mord&lt;br&gt;eller dråp - jämfört med den situationen att gärningen skett av&lt;br&gt;oaktsamhet och rubriceras vållande till annans död. Trots att effekten av&lt;br&gt;brottet alltså är exakt densamma döms regelmässigt till väsentligt&lt;br&gt;lindrigare straff i det senare fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ställningstagande till utformningen av en gemensam straffskala för&lt;br&gt;överträdelse av huvuddelen av de från specialstraffrättens område&lt;br&gt;hämtade bestämmelserna i miljöbalken bör således i enlighet med vad&lt;br&gt;tidigare sagts beaktas att de intressen som balken ytterst syftar till att&lt;br&gt;tillvarata är synnerligen skyddsvärda. Detta talar för att maximistraffet&lt;br&gt;bör motsvara de högsta av maximistraffen som i dag gäller för de&lt;br&gt;specialstraffrättsliga bestämmelserna i nuvarande miljölagstiftning, alltså&lt;br&gt;två år fängelse. Att höja maximistraffet ytterligare kan inge&lt;br&gt;betänkligheter med hänsyn till att straffbestämmelserna inte innehåller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;527&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något krav på att skada eller konkret fara för skada skall föreligga i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Ett högre maximistraff skulle också innebära att&lt;br&gt;straffskalan blev orimligt vidsträckt. Eftersom straffbestämmelserna i&lt;br&gt;enlighet med vad som nyss sagts omfattar även oaktsamma fall, som&lt;br&gt;alltså kan ha ett betydligt mindre straffvärde, bör det lägsta straffet vara&lt;br&gt;böter. Straffskalan för huvuddelen av brotten enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;således sträcka sig från böter till fängelse i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förhållandevis mindre allvarliga brott såsom nedskräpning och&lt;br&gt;bristfällig miljöinformation bör det dock vara tillräckligt med ett högsta&lt;br&gt;straff om ett års fängelse. De förfaranden som omfattas av dessa&lt;br&gt;straffbestämmelser innebär mindre risk för skada av de intressen som&lt;br&gt;balken är avsedd att skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns en grupp av straffbelagda förfaranden som normalt inte&lt;br&gt;motiverar annan påföljd än böter. Det rör sig om t.ex. överträdelse av&lt;br&gt;föreskrifter om allmänhetens uppträdande i vissa skyddade områden För&lt;br&gt;dessa brott bör maximistraffet vara fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För grovt miljöbrott bör liksom i dag finnas en särskild straffskala, där&lt;br&gt;det lägsta straffet är sex månader och det högsta sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt frågan om att införa en särskild straffskala för&lt;br&gt;grova brott även för balkens övriga straffbestämmelser. Av skäl som&lt;br&gt;anförts torde det emellertid kunna komma ifråga att överskrida&lt;br&gt;maximistraffet två års fängelse endast för uppsåtliga brott som vållat en&lt;br&gt;allvarlig skada eller inneburit en konkret fara för en sådan skada. Sådana&lt;br&gt;allvarliga brott torde regelmässigt omfattas av bestämmelsen om&lt;br&gt;miljöbrott (1 §). Någon gång kan brottsbalkens brott om spridande av gift&lt;br&gt;eller smitta (13 kap. 7 §) och förgöring (13 kap. 8 §) bli aktuella. Det&lt;br&gt;torde därför inte finnas något behov av en särskild straffskala för grovt&lt;br&gt;brott såvitt avser andra straffbestämmelser än den tidigare nämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmätning och påfölj dsval för brott mot balkens bestämmelser&lt;br&gt;måste liksom i andra sammanhang ske med utgångspunkt från&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet. Som tidigare anförts kan&lt;br&gt;straffvärdet av en överträdelse variera kraftigt beroende på såväl de&lt;br&gt;objektiva omständigheterna som gärningsmannens uppsåt eller grad av&lt;br&gt;oaktsamhet. Exempel på försvårande omständigheter kan vara att&lt;br&gt;gärningen har begåtts systematiskt, varit omfattande, inneburit&lt;br&gt;vilseledande av myndighet, eller inneburit stora risker för människors&lt;br&gt;hälsa, miljön eller utrotningshotat djur eller växtart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa gärningar bör liksom idag anses vara av så allvarlig art att det&lt;br&gt;kan finnas skäl att döma till en frihetsberövande påföljd även om detta&lt;br&gt;inte är motiverat enbart på grund av straffvärdet eller den tilltalades&lt;br&gt;tidigare brottslighet. Ett exempel på sådan gärning inom miljörättens&lt;br&gt;område är att plundra utrotningshotade fåglars bon. Andra exempel är att&lt;br&gt;uppsåtligen hälla ut farliga kemikalier och att uppsåtligen göra sig&lt;br&gt;skyldig till betydande överutsläpp för ekonomisk vinnings skull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att i subjektivt hänseende bör i&lt;br&gt;enlighet med vad som tidigare sagts ett uppsåtligt handlande regelmässigt&lt;br&gt;bedömas strängare än ett motsvarande oaktsamt förfarande. Även&lt;br&gt;oaktsamheten måste emellertid graderas. Den som av nonchalans väljer&lt;br&gt;att vara mindre noggrann i sin verksamhet och därmed bryter mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;528&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regelsystemet måste bedömas strängare än den som faktiskt har försökt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;att rätta sig efter gällande bestämmelser men ändå misslyckats med detta.&lt;br&gt;Likaså måste den bedömas strängt som gör sig skyldig till ett medvetet&lt;br&gt;risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller beträffande de flesta specialstraffrättsliga bestämmelser på&lt;br&gt;miljöområdet att ansvarsfrihet föreskrivs för ringa fall. Utredningen har&lt;br&gt;föreslagit att denna ordning behålls och att en generell regel om&lt;br&gt;ansvarsfrihet för ringa fall förs in i balken. Vid remissbehandlingen har&lt;br&gt;emellertid bl.a. Riksåklagaren påpekat att det saknas vägledning hur&lt;br&gt;gränsdragningen skall ske mellan ringa fall och sådana överträdelser som&lt;br&gt;skall föranleda ansvar. Han har vidare pekat på svårigheterna vid&lt;br&gt;tillämpningen av miljöbrottet i brottsbalken att styrka att en&lt;br&gt;miljöförorening inte är av ringa betydelse. Riksåklagaren och&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm har föreslagit att det i stället för en&lt;br&gt;bestämmelse om ringa brott bör införas en särskild åtalsprövningsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har mot bakgrund av nu redovisade remissynpunkter&lt;br&gt;övervägt att ta bort ansvarsfriheten för ringa fall. Detta skulle i och för&lt;br&gt;sig understryka vikten av att bestämmelser till skydd för miljön följs. En&lt;br&gt;sådan ordning skulle innebära en betydande nykriminalisering och&lt;br&gt;därmed ökad belastning för polis, åklagare och domstolar. De flesta av&lt;br&gt;straffbestämmelserna avser att säkerställa upprätthållandet av samhällets&lt;br&gt;kontroll över en verksamhet så att inte denna utövas i strid mot intressen&lt;br&gt;som balken är avsedd att skydda. För straffbarhet krävs normalt inte att&lt;br&gt;någon skada eller fara för skada skall ha uppstått, utan regelöverträdelsen&lt;br&gt;som sådan är den enda objektiva förutsättningen för att ett brott skall&lt;br&gt;anses vara för handen. Mot bakgrund härav skulle det i många fall&lt;br&gt;framstå som orimligt om varje regelöverträdelse, hur ringa den än är,&lt;br&gt;skulle leda till straffrättsligt ansvar. Regeringen har i tidigare&lt;br&gt;sammanhang uttalat att kriminalisering som ett instrument för att söka&lt;br&gt;hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med stor&lt;br&gt;försiktighet och att rättsväsendet således inte bör belastas med sådant&lt;br&gt;som har ringa eller inget straffvärde (prop. 1994/95:23 s.52). Detta&lt;br&gt;resonemang äger naturligtvis giltighet även på miljöområdet.&lt;br&gt;Rättsväsendets resurser bör alltså i första hand användas så att den&lt;br&gt;allvarliga miljöbrottsligheten bekämpas på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser med hänsyn till vad nu sagts att ansvarsfrihet för&lt;br&gt;ringa fall bör gälla även fortsättningsvis i enlighet med utredningens&lt;br&gt;förslag. En generell regel med denna innebörd bör således integreras i&lt;br&gt;kapitlet med straffbestämmelser. Den generella regeln bör dock inte gälla&lt;br&gt;miljöbrott enligt 1 § eller vållande till miljöstörning i 2 §. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser är redan i sig så konstruerade att ringa fall faller utanför&lt;br&gt;det straffbara området. Det resonemang som här följer om gränsen för&lt;br&gt;ringa brott bör emellertid kunna utgöra ledning vid tillämpning av 1 §&lt;br&gt;och 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;529&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är emellertid medveten om de svårigheter som kan vara&lt;br&gt;förenade med att dra gränsen för vad som skall anses vara ringa fall och&lt;br&gt;vad som skall föranleda ansvar. Det är av stor vikt att denna prövning&lt;br&gt;sker omsorgsfullt. I praxis finns exempel på fall där domstolen som skäl&lt;br&gt;för att anse ett brott som ringa har anfört att det inte gett upphov till&lt;br&gt;några negativa miljöeffekter, trots att sådana effekter inte varit en&lt;br&gt;förutsättning för straffbarhet. Ett sådant resonemang kan enligt vår&lt;br&gt;mening leda till att ansvarsfrihetsregeln får en alltför vidsträckt&lt;br&gt;tillämpning. Vid bedömningen huruvida en överträdelse är att bedöma&lt;br&gt;som ringa måste gärningen sättas i relation till det intresse som regeln&lt;br&gt;omedelbart syftar till att skydda. Om någon t.ex. underlåtit att iaktta&lt;br&gt;föreskrifter om att vidta skyddsåtgärder och denna underlåtenhet är direkt&lt;br&gt;förenad med straffansvar saknar det betydelse för bedömningen av om&lt;br&gt;gärningen är ringa huruvida någon faktisk skada eller fara för skada&lt;br&gt;uppkommit genom underlåtenheten. Det intresse som straffansvaret&lt;br&gt;syftar till att ta till vara i exemplet är att föreskrivna skyddsåtgärder&lt;br&gt;vidtas. Överträdelsen kan därför anses vara ringa i objektivt hänseende&lt;br&gt;endast om avvikelsen från den norm som gällt enligt föreskrifterna varit&lt;br&gt;obetydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanvägd bedömning måste alltid göras för att fastställa om en&lt;br&gt;viss överträdelse är att anse som ringa och därför skall falla utanför det&lt;br&gt;straffbara området. Det är regeringens uppfattning att ansvarsfrihet bör&lt;br&gt;komma i fråga endast när gärningen vid en sådan bedömning framstår&lt;br&gt;som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att omedelbart&lt;br&gt;skyddas genom straffansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsprövning och åtalspreskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljöbalk innebär att ett nytt system med&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter införs, se avsnitt 4.32.1. Lagrådsremissen innehöll&lt;br&gt;ett förslag om att åtal för en gärning för vilken miljösanktionsavgift kan&lt;br&gt;påföras får ske endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän&lt;br&gt;synpunkt. Lagrådet föreslog att kravet på särskilda skäl skulle tas bort.&lt;br&gt;Regeringen anser att erfarenheter av systemet med miljösanktionsavgifter&lt;br&gt;bör avvaktas innan ställning tas till om en åtalsprövningsregel för införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår åtalspreskription medför redan strafflatitudema i&lt;br&gt;miljöbalken att tiden för åtalspreskription förlängs i avsevärd mån. Det&lt;br&gt;kommer att gälla en preskriptionstid om minst fem år, utom för brotten&lt;br&gt;bristfällig miljöinformation, nedskräpning och brott som i huvudsak är&lt;br&gt;bötesbrott där en tid om två år gäller (35 kap. 1 § brottsbalken). Vid&lt;br&gt;sådana förhållanden och då kravet på att lika fall skall behandlas lika gör&lt;br&gt;sig särskilt starkt gällande inom straffrätten anser regeringen att någon&lt;br&gt;ändring av tiderna för åtalspreskription inte bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;530&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.31.5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Förverkande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs i miljöbalken om att&lt;br&gt;förverkande kan ske av djur, växter, produkter som utvunnits av djur&lt;br&gt;eller växter, kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor&lt;br&gt;innehållande kemiska produkter eller genetiskt modifierade orga-&lt;br&gt;nismer vilka har varit föremål för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall värdet och utbyte av brott samt fortskaffningsmedel&lt;br&gt;och andra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott kunna&lt;br&gt;förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Är mera generellt utformat än regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Åklagarmyndigheterna i Stockholm och Malmö&lt;br&gt;har tillstyrkt bestämmelsen om förverkade. Lunds universitet anser att det&lt;br&gt;grundligare bör övervägas i vilken omfattning och för vilka fall förver-&lt;br&gt;kanderegler behövs. Karlskrona kommun anser att den utökning av&lt;br&gt;förverkandebestämmelserna som föreslås verkar rimlig och anknyter till&lt;br&gt;uppfattningen att brott inte skall löna sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I olika miljörättsliga lagar finns&lt;br&gt;föreskrifter om förverkande dels av utbyte av brott, dels av olika slag av&lt;br&gt;egendom som varit föremål för brott, dels i något fall av hjälpmedel vid&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning behövs det en bestämmelse i balken om&lt;br&gt;förverkande av egendom som varit föremål för brott. Den bör i huvudsak&lt;br&gt;motsvara vad som gäller enligt gällande rätt. En sådan bestämmelse bör&lt;br&gt;således exempelvis kunna omfatta växter och djur - i den mån inte&lt;br&gt;jaktlagstiftningen är tillämplig - som samlats olagligt samt dessutom&lt;br&gt;bl.a. kemiska produkter och biotekniska organismer. Även värdet och&lt;br&gt;utbyte av brott bör kunna förverkas. Krav på uppenbar oskälighet bör&lt;br&gt;ställas för att förverkande inte skall ske. Det är således endast&lt;br&gt;undantagsvis som förverkande inte bör komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå överensstämmelse med gällande rätt behövs det också en&lt;br&gt;bestämmelse som gör det möjligt att förverka fortskaffningsmedel och&lt;br&gt;andra hjälpmedel som använts eller medförts vid brott. I&lt;br&gt;författningskommentaren ges exempel på när förverkande skall kunna&lt;br&gt;ske, se avsnitt 5.1.29.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.32 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljösanktionsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.32.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljösanktionsavgift vid överträdelse av miljöregler och&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;meddelade villkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndighet skall påföra näringsidkare&lt;br&gt;en särskild miljösanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler och&lt;br&gt;vid överträdelser av tillstånd och villkor som gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0345/prop_199798__45-3.png" style="width:12pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter är positiva till utredningens förslag, exempelvis&lt;br&gt;Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen. Naturvårdsverket, Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen, Statskontoret och Lunds universitet samt flera länsstyrelser&lt;br&gt;och kommuner. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anser dock att det föreslagna systemet ter sig&lt;br&gt;ofardigt samt att analyser och internationella utblickar saknas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande bestämmelser om påförande av miljöskyddsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om miljöskyddsavgift finns i dag i 52-63 §§&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387). Miljöskyddsavgiften infördes den 1 juli&lt;br&gt;1981 (prop. 1980/81:92, bet. 1980/8l:JoU21, rskr. 1980/81:273).&lt;br&gt;Miljöskyddsavgift skall betalas om någon bryter mot visst förbud,&lt;br&gt;åsidosätter vissa föreskrifter, beslut eller villkor som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av miljöskyddslagen och detta leder till ekonomisk fördel. Syftet&lt;br&gt;med miljöskyddsavgiften är enligt lagstiftningens förarbeten att eliminera&lt;br&gt;ekonomisk fördel som överträdelsen kan medföra. Avgiften är tänkt som&lt;br&gt;ett komplement till straffreglema och ett incitament för&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att öka driftsäkerheten och kontrollen av olika&lt;br&gt;processer och reningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall utgå även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller&lt;br&gt;på grund av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen krävdes att överträdelsen skulle ha lett till betydande&lt;br&gt;olägenhet. Detta rekvisit togs bort då det efter några år visade sig att det&lt;br&gt;var svårt att styrka att en överträdelse hade inneburit ett allvarligt hot mot&lt;br&gt;miljön eller att kunna koppla faktiskt noterade effekter i miljön till en&lt;br&gt;specifik överträdelse. Skäl för påförande av avgift ansågs föreligga&lt;br&gt;oavsett om skada uppkommit (prop. 1986/87:135, bet. 1986/87:JoU25.&lt;br&gt;rskr. 1986/87:319).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl fysiska som juridiska personer kan påföras miljöskyddsavgift. I&lt;br&gt;ringa fall skall avgift inte påföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgift prövas av Koncessionsnämnden för miljöskydd på&lt;br&gt;talan av Naturvårdsverket. Överklagande sker till Vattenöverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter av tillämpningen av reglerna om miljöskyddsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Brottsförebyggande rådets rapport Ambitioner och flaskhalsar&lt;br&gt;(1990:10), framgår att från det att miljöskyddsavgiften infördes den 1 juli&lt;br&gt;1981 till mars 1990 har frågan om påförande av miljöskyddsavgift&lt;br&gt;prövats vid åtta tillfällen. Hälften av fallen ledde till påförande av avgift.&lt;br&gt;Beloppen har legat mellan 25 000 kr och 946 660 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uppges i rapporten att stömingsrekvisitet och villkorens&lt;br&gt;utformning spelat störst roll när det gäller att inte bifalla, alternativt inte&lt;br&gt;väcka, talan om miljöskyddsavgift. Andra frågor i sammanhanget har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;532&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit att beräkna den ekonomiska fördelen. Att ekonomisk fördel har&lt;br&gt;inträffat är en förutsättning för påförande av avgift och måste därför&lt;br&gt;alltid visas. Fördelens storlek är dessutom av betydelse för beräkningen&lt;br&gt;av avgiftsbeloppet. Det finns emellertid möjlighet att bestämma detta&lt;br&gt;skönsmässigt, om den ekonomiska fördelens omfattning svårligen kan&lt;br&gt;beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningstiden för ärendena är enligt rapporten förhållandevis&lt;br&gt;lång. Det har tagit i genomsnitt 34 månader från det att överträdelsen ägt&lt;br&gt;rum till dess Naturvårdsverket ingivit ansökan till Koncessionsnämnden.&lt;br&gt;Den genomsnittliga handläggningstiden hos Koncessionsnämnden har&lt;br&gt;varit 13 månader och hos överrätten, i de fall beslutet överklagats, åtta&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra ekonomiska sanktioner av betydelse vid överträdelse av&lt;br&gt;miljöregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan reglerna om miljöskyddsavgift trädde i kraft har två nya&lt;br&gt;bestämmelser av betydelse för behovet av en miljöskyddsavgift införts i&lt;br&gt;36 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första har en möjlighet att förverka ekonomisk fördel vid brott i&lt;br&gt;näringsverksamhet skapats (prop. 1981/82:142, bet. 1981/82:JuU53, rskr.&lt;br&gt;1981/82:328). Sådant förverkande förutsätter emellertid att uppsåt eller&lt;br&gt;oaktsamhet vid överträdelsen kan styrkas. Förverkanderegeln har ansetts&lt;br&gt;vara subsidiär i förhållande till miljöskyddsavgiften. Den har inte&lt;br&gt;kommit att användas vid miljöbrottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra kan näringsidkare åläggas företagsbot (prop. 1985/86:23,&lt;br&gt;bet. 1985/86:JuU13, rskr. 1985/86:110). Företagsbot skall åläggas&lt;br&gt;näringsidkare för brott som har begåtts i utövning av näringsverksamhet,&lt;br&gt;om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda&lt;br&gt;skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av&lt;br&gt;allvarligt slag och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat&lt;br&gt;krävas för att förebygga brottsligheten. Av förarbetena framgår att till&lt;br&gt;brott som är av allvarlig beskaffenhet torde kunna räknas bl.a. gärningar&lt;br&gt;som innebär åsidosättande av viktiga samhällsintressen, exempelvis&lt;br&gt;överträdelser av miljöskyddslagen. Även lagrådet (f.d. regeringsrådet&lt;br&gt;Paulsson) anförde att brott mot miljöskyddslagen i allmänhet borde&lt;br&gt;kunna betraktas som ett åsidosättande av de särskilda skyldigheter som&lt;br&gt;var förenade med verksamheten, vilket enligt denna mening borde vara&lt;br&gt;en förutsättning för företagsbot. I miljöskyddskommitténs huvud-&lt;br&gt;betänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) anges emellertid att företagsbot&lt;br&gt;endast sällan har dömts ut för miljöbrott (s.665).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter införandet av förverkande och företagsbot har reglerna för&lt;br&gt;miljöskyddsavgift ändrats i viss mån. Det har emellertid inte ansetts&lt;br&gt;finnas skäl att avskaffa miljöskyddsavgiften eller att se över syftet att&lt;br&gt;eliminera ekonomiska fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill understryka att ett väl&lt;br&gt;fungerande sanktionssystem är ett väsentligt led i en reglering som skall&lt;br&gt;kunna utgöra ett effektivt värn för vår miljö. Det finns idag, som redan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;533&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har framgått, ett stort antal olika former av sanktioner som kan komma&lt;br&gt;ifråga i samband med överträdelser. Flera av dem har också utformats&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av behovet av sanktioner på miljöområdet. Förutom&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften gäller detta företagsbot och den särskilda regeln i&lt;br&gt;brottsbalken om förverkande vid brott i näringsverksamhet. Trots detta är&lt;br&gt;det uppenbart att de nuvarande sanktionssystemen inte fungerar på avsett&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare nämnda rapporten av Brottsförebyggande rådet visar på&lt;br&gt;brister i systemet med miljöskyddsavgifter. Att frågan om påförande av&lt;br&gt;miljöskyddsavgift har kommit upp till prövning i så fa fall visar på&lt;br&gt;svårigheterna att tillämpa nuvarande system. Att endast cirka hälften av&lt;br&gt;de prövade fallen lett till påförande understryker att systemet är förenat&lt;br&gt;med begränsningar. Antalet ärenden som gått till prövning efter att det&lt;br&gt;ursprungliga skaderekvisitet togs bort har inte ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett fungerande sanktionssystem kan i princip tillgodoses&lt;br&gt;antingen genom generella reformer som täcker ett större område eller&lt;br&gt;genom speciella sanktionsregler som är anpassade till förhållanden inom&lt;br&gt;ett visst inre område. Från allmänna utgångspunkter är det en fördel med&lt;br&gt;mer generellt utformade regler. Något underlag för överväganden av&lt;br&gt;ändringar av detta slag finns emellertid inte inom ramen för detta&lt;br&gt;lagstiftningsprojekt. I sammanhanget bör dock beaktas det uppdrag som&lt;br&gt;lämnats till Företagsbotsutredningen (1995:06) att utarbeta förslag till ett&lt;br&gt;effektivt sanktionssystem såvitt avser brott inom näringsverksamhet.&lt;br&gt;Utredningens förslag, som kan antas vara av betydelse inte minst på&lt;br&gt;miljöområdet, redovisas i betänkandet Straffansvar för juridiska personer&lt;br&gt;(SOU 1997:127). Betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dag inte möjligt att bedöma om Företagsbotsutredningens&lt;br&gt;förslag kommer att leda till lagstiftning och i vad mån denna i så fall&lt;br&gt;kommer att kunna tillgodose behovet av effektiva sanktionsregler på&lt;br&gt;miljöområdet. Enligt regeringens uppfattning är det därför nödvändigt att&lt;br&gt;redan i detta sammanhang ta upp frågan om sanktionssystemet på&lt;br&gt;miljöområdet och skapa förutsättningar för en effektivisering av detta. En&lt;br&gt;annan sak är att det är angeläget att de förslag som nu läggs i möjlig mån&lt;br&gt;bör ges en sådan utformning att de utan större svårigheter bör kunna&lt;br&gt;samordnas med sådana ändringar av mer generell karaktär som kan&lt;br&gt;aktualiseras till följd av Företagsbotsutredningens arbete. En viktig faktor&lt;br&gt;är därvid att dubbla sanktionssystem bör undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit ett system med möjlighet att&lt;br&gt;belägga olika överträdelser på miljöområdet med sanktionsavgifter.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning är miljörätten ett område som lämpar sig&lt;br&gt;väl för sådant särskilt avgiftssystem. Det är ett klart avgränsat område.&lt;br&gt;Samhället har ett starkt skyddsbehov gentemot överträdelser. 1 betydande&lt;br&gt;utsträckning bör det också vara förhållandevis enkelt att finna lämpliga&lt;br&gt;underlag för att fastställa avgifter som kan schabloniseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande miljöskyddsavgiftens syfte är som tidigare har framgått&lt;br&gt;att eliminera uppkommen ekonomisk fördel. Att utreda om. och i vilken&lt;br&gt;utsträckning, överträdelsen medfört ekonomisk fördel är emellertid ofta&lt;br&gt;förenat med svårigheter. Det är naturligtvis angeläget att det inte skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;534&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löna sig att överträda miljöreglema, men att lagtekniskt åstadkomma&lt;br&gt;detta har visat sig vara svårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna ger vid handen att systemet med att försöka undanröja&lt;br&gt;en ekonomisk vinst inte är särskilt effektivt. Om avgiften i stället görs&lt;br&gt;om till en repressiv sanktion, finns det inte skäl att vare sig kräva att&lt;br&gt;ekonomisk fördel har uppkommit på grund av överträdelsen för att avgift&lt;br&gt;skall kunna påföras eller att relatera avgiften till den ekonomiska&lt;br&gt;fördelens omfattning. Avgiftens syfte skulle då inte vara vinst-&lt;br&gt;eliminerande, utan enbart styrande och på så sätt verka för att&lt;br&gt;upprätthålla en hög standard i miljöpåverkande näringsverksamhet. Det&lt;br&gt;blir i stället fråga om en ren sanktionsavgift vid överträdelser av&lt;br&gt;miljöregler. Remissinstanserna har också varit positiva till en sådan&lt;br&gt;lösning. Bl.a. uttalar Naturvårdsverket att det är rationellt att inte ha&lt;br&gt;något krav på ekonomisk fördel. Regeringen anser också att det leder till&lt;br&gt;ett effektivare sanktionssystem om det inte krävs att ekonomisk vinst kan&lt;br&gt;visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nästa avsnitt redogörs närmare för vilka som kan påföras&lt;br&gt;miljösanktionsavgift och vid vilka överträdelser. 1 avsnitt 4.32.4 tas&lt;br&gt;frågan om beslutsmyndighet upp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.32.2 Avgränsningen när miljösanktionsavgift skall påföras&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som i näringsverksamhet har överträtt&lt;br&gt;särskilt angivna miljöregler skall påföras miljösanktionsavgift.&lt;br&gt;Avgiften skall bygga på strikt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgift skall påföras när någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åsidosätter föreskrifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- påbörjar en verksamhet utan att ha fått nödvändigt tillstånd eller&lt;br&gt;gjort nödvändig anmälan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åsidosätter tillstånd eller särskilda villkor som har föreskrivits för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift skall påföras för de olika slag av överträdelser som&lt;br&gt;regeringen genom föreskrifter har fastställt en avgift för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser&lt;br&gt;som har yttrat sig över förslaget, exempelvis av Riksåklagaren och&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Även Koncessionsnämnden tillstyrker förslaget, men&lt;br&gt;anser att sanktionsavgiften inte skall begränsas till näringsverksamhet.&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anser att det föreligger en risk för godtycke i&lt;br&gt;tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;535&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vem kan påföras miljösanktionsavgift?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att miljösanktionsavgiften, precis som&lt;br&gt;gällande miljöskyddsavgift, bör bygga på ett strikt ansvar för att undvika&lt;br&gt;bevissvårigheter. Ett strikt ansvar kan antas bidra till att öka den&lt;br&gt;allmänna noggrannheten. Det föreligger i och för sig inte något formellt&lt;br&gt;hinder mot att alla och envar som överträder de särskilt angivna&lt;br&gt;miljöreglema kan påföras avgiften. Det är emellertid enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning inte rimligt att ålägga var och en ett sådant ansvar för&lt;br&gt;handlingar i det dagliga livet. Vid näringsverksamhet som typiskt sett&lt;br&gt;medför risker för miljön förhåller det sig däremot annorlunda. Då kan det&lt;br&gt;finnas fog för att ställa stränga krav på verksamhetsutövaren. Det far&lt;br&gt;anses ankomma på en näringsidkare att utöva sådan kontroll över&lt;br&gt;verksamheten, att även överträdelser som beror på haverier, misstag från&lt;br&gt;personal och liknande händelser generellt sett skall kunna medföra&lt;br&gt;påförande av en avgift, även om överträdelsen inte skett uppsåtligen och&lt;br&gt;försiktighetsmått har vidtagits. Den konstruktion som miljö-&lt;br&gt;sanktionsavgiften föreslås få med schabloniserade avgifter lämpar sig&lt;br&gt;dessutom bättre för näringsverksamhet. Regeringen delar därför inte&lt;br&gt;Koncessionsnämndens uppfattning att sanktionsavgiften skall gälla&lt;br&gt;generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utformningen av miljösanktionsavgiften är tänkt som&lt;br&gt;en sanktion riktad direkt mot näringsidkaren och som en fordran bland&lt;br&gt;andra i rörelsen. Med denna lösning saknas anledning att. som någon&lt;br&gt;remissinstans föreslår, införa särskilda regler om personligt&lt;br&gt;betalningsansvar om företaget går i konkurs. För att ett sådant ansvar&lt;br&gt;skall kunna åvila någon krävs uppsåt eller grov oaktsamhet och därmed&lt;br&gt;skulle idén om ett strikt ansvar falla. Behovet av de efterfrågade reglerna&lt;br&gt;kommer sannolikt inte heller att vara så stort, eftersom ärenden om&lt;br&gt;miljösanktionsavgiftema med regeringens förslag kommer att få en&lt;br&gt;förhållandevis snabb handläggning (avsnitt 4.32.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vilka överträdelser skall miljösanktionsavgift kunna påföras?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka överträdelser som är sådana att de lämpar sig för&lt;br&gt;miljösanktionsavgift är beroende av möjligheten att konstatera&lt;br&gt;överträdelsen, men även andra överväganden som exempelvis vilken&lt;br&gt;styreffekt en avgift kan förväntas få. Detta i sin tur beror på möjligheten&lt;br&gt;att fastställa avgiften till lämpliga belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns skäl att begränsa de överträdelser för&lt;br&gt;vilka miljösanktionsavgift skall påföras till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åsidosättande av föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- påbörjande av verksamhet eller vidtagande av åtgärd för vilken&lt;br&gt;anmälnings- eller tillståndsplikt föreligger utan att anmälan har gjorts&lt;br&gt;eller tillstånd har meddelats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;536&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åsidosättande av tillstånd eller villkor om särskilda försiktighetsmått&lt;br&gt;eller andra begränsningar av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i avsnitt 4.14.3 att miljöfarlig verksamhet i större&lt;br&gt;utsträckning skall kunna regleras genom föreskrifter istället för prövning&lt;br&gt;i det enskilda fallet. En del av de överträdelser som idag skulle avse&lt;br&gt;tillståndet och dess villkor för verksamheten kommer då att avse&lt;br&gt;föreskrifter. Det finns därför skäl att anta att även överträdelser av sådana&lt;br&gt;föreskrifter kommer att tillhöra de mer frekvent förekommande&lt;br&gt;överträdelserna och därför skall omfattas av sanktionsavgiftema.&lt;br&gt;Miljösanktionsavgifter bör emellertid kunna påföras vid överträdelser av&lt;br&gt;alla slags föreskrifter i den mån det anses lämpligt, det kan gälla&lt;br&gt;föreskrifter som rör t.ex. producentansvaret, kemiska produkter, genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer, skydd av områden, djur och växter, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på anmälnings- och tillståndsplikt för verksamheter som kan&lt;br&gt;utgöra risker för människors hälsa och miljön är fundamentalt för&lt;br&gt;miljöskyddet. Konsekvenserna av en sådan verksamhet måste utredas&lt;br&gt;och bedömas. Genom villkor för verksamheten kan miljöpåverkan&lt;br&gt;begränsas. Anmälnings- och tillståndskravet fyller emellertid en funktion&lt;br&gt;inte bara i det enskilda fallet. Det är ett sätt för samhället och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna att få kunskapsunderlag för en mer generell&lt;br&gt;planering i form av strategier, lagstiftningsåtgärder, utfärdande av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer osv. Det är därför grundläggande att den som avser&lt;br&gt;att bedriva näringsverksamhet fullgör sina förpliktelser att göra anmälan&lt;br&gt;eller ansöka om tillstånd. Möjligheterna till ett snabbt sanktions-&lt;br&gt;förfarande för den som bryter mot sina skyldigheter är ett viktigt&lt;br&gt;styrmedel i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även åsidosättande av villkor bör utgöra en grund för att påföra&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter. Detsamma bör gälla åsidosättande av själva&lt;br&gt;tillståndet, eftersom detta kan innehålla begränsningar av&lt;br&gt;produktionsvolymen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de föreslagna miljösanktionsavgiftema skall få avsedd effekt&lt;br&gt;måste föreskrifter, tillstånd och villkor i möjligaste mån utformas med&lt;br&gt;tanke på att de kan utgöra underlag för att besluta om miljö-&lt;br&gt;sanktionsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att avgränsa området för miljösanktionsavgiftema bör, som&lt;br&gt;redan har berörts, möjligheterna att påföra miljösanktionsavgifter&lt;br&gt;begränsas till de slag av överträdelser som regeringen genom föreskrifter&lt;br&gt;har fastställt en avgift för. Detta far i praktiken till följd att de olika typer&lt;br&gt;av överträdelser som kan bli aktuella kommer att preciseras i tariffer med&lt;br&gt;angivande av den aktuella avgiften. Regeringen kan därför inte dela&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådets synsätt om risker för godtycke vid&lt;br&gt;tillämpningen. Tvärt om ökar med förslaget förutsebarheten vad gäller&lt;br&gt;vilka överträdelser som kan föranleda avgift och hur stor avgiften&lt;br&gt;kommer att bli i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med tariffer ökar också förutsättningarna för att&lt;br&gt;miljösanktionsavgiftema blir ett effektivt och väl fungerande system&lt;br&gt;genom att det blir lättare att utnyttja möjligheten att påföra avgift. En&lt;br&gt;sådan ordning har också den fördelen att regeringen kan föreskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;537&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika slags överträdelser skall medföra påförande av miljösanktionsavgift&lt;br&gt;med hänsyn till vilka överträdelser som det är mest angeläget att&lt;br&gt;förhindra och de resurser som står till buds samt med beaktande av de&lt;br&gt;övriga åtgärder som vidtas för att säkerställa att miljöreglema följs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.323 Miljösanktionsavgiftens storlek&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljösanktionsavgiften skall uppgå till lägst&lt;br&gt;5 000 kronor och högst 500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftens storlek i det enskilda fallet skall bestämmas med ledning&lt;br&gt;av tariffer som beslutas av regeringen. Tarifferna skall utformas så att&lt;br&gt;miljösanktionsavgiften kommer att stå i proportion till överträdelsens&lt;br&gt;allvar och till betydelsen av den bestämmelse som har överträtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig i&lt;br&gt;denna fråga. Åklagarmyndigheten i Göteborg anser dock att det högsta&lt;br&gt;belopp som skall kunna påföras skall bestämmas till ett avsevärt högre&lt;br&gt;belopp än föreslagna 500 000 kronor. Även Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Västerås, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Brotts-&lt;br&gt;förebyggande rådet är kritiska till den övre beloppsgränsen som de anser&lt;br&gt;är för låg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Parametrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framgått är syftet med den nuvarande&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften att eliminera ekonomisk fördel som en överträdelse&lt;br&gt;kan medföra. Regeringens förslag däremot utgår emellertid från att en&lt;br&gt;ekonomisk fördel inte skall behöva visas för att miljösanktionsavgift&lt;br&gt;skall kunna påföras. Avgiften måste i stället bestämmas med ledning av&lt;br&gt;andra kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I debatten om sanktionsavgifter har i bland förts fram att till grund för&lt;br&gt;miljöskyddsavgiftens storlek skall läggas den skatt eller avgift som&lt;br&gt;utsläpp eller åtgärder har belagts med. Miljöbalksutredningen avfärdar&lt;br&gt;detta och anför att en skatt eller avgift utgör ett styrmedel med egen&lt;br&gt;effekt vid sidan om villkor eller föreskrifter och är fastställd för att i sig&lt;br&gt;verka styrande. Regeringen står också bakom ett sådant synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tidigare förslag till miljöbalk av dåvarande regeringen (prop.&lt;br&gt;1994/95:10), som återkallades av den nuvarande regeringen i regeringens&lt;br&gt;skrivelse (skr. 1994/95:30), anfördes att den i propositionen föreslagna&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften skulle bestämmas med utgångspunkt i förhållandena&lt;br&gt;i varje enskilt fall och efter en samlad bedömning av de försvårande och&lt;br&gt;förmildrande omständigheterna. Konstruktionen kritiserades av Lagrådet&lt;br&gt;framför allt för att det inte var möjligt att förutse och fastställa hur stor&lt;br&gt;avgiften skulle bli i det enskilda fallet. Lagrådet föreslog ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;538&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktionssystem som utgår från det nuvarande, men med ökade Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;möjligheter att bestämma miljöskyddsavgiften schablonmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det skulle vara en stor fordel om&lt;br&gt;sanktionssystemet kunde förenklas och fastställas på grund av ett något&lt;br&gt;mera schabloniserat system som samtidigt är skäligt och rättssäkert. För&lt;br&gt;att åstadkomma en stark styreffekt är det viktigt att miljösanktionsavgift&lt;br&gt;kan påföras frekvent vid överträdelser som i och för sig kan föranleda&lt;br&gt;avgift. Detta bör också kunna ske redan kort tid efter det att överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum. Ett sådant system kan åstadkommas endast om det är enkelt&lt;br&gt;att avgöra med vilket belopp avgiften skall påföras vid varje enskilt&lt;br&gt;tillfälle. Det förhållandet att de slags överträdelser som kan föranleda&lt;br&gt;avgift begränsas ger ökat utrymme att schablonisera avgiftsbeloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att beakta en mängd olika omständigheter vid fastställandet av&lt;br&gt;miljösanktionsavgiftens storlek låter sig inte göras inom ramen för ett&lt;br&gt;förhållandevis schabloniserat system. Tvärtom skulle det i stället kräva&lt;br&gt;ett mycket individuellt system. Att ett sådant system, även om det kan&lt;br&gt;tyckas fördelaktigt från rättvise- och skälighetssynpunkt, inte blir&lt;br&gt;effektivt framgår av det ringa antal ärenden som kunnat föras upp till&lt;br&gt;prövning sedan möjligheten att utdöma miljöskyddsavgift infördes i&lt;br&gt;miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen att bedöma avgiftsbeloppets storlek kan reduceras om&lt;br&gt;variationen av överträdelser som kan föranleda miljösanktionsavgift&lt;br&gt;minskar. I föregående avsnitt har redovisats hur dessa överträdelser kan&lt;br&gt;begränsas till tre olika kategorier. Vid bedömningen av vilka&lt;br&gt;avgiftsbelopp som bör fastställas har utredningen ansett att det räcker att&lt;br&gt;beakta två parametrar, nämligen överträdelsens allvar och betydelsen av&lt;br&gt;den bestämmelse som har överträtts. Inga remissinstanser har haft några&lt;br&gt;invändningar mot detta. Regeringen delar den bedömning som har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;överträdelsens allvar&amp;quot; fångas sådant upp som under hur lång tid&lt;br&gt;överträdelsen har pågått (t.ex. kontinuerligt eller vid enstaka tillfällen),&lt;br&gt;överträdelsens omfattning (t.ex. hur stort ett överutsläpp har varit), den&lt;br&gt;typiska faran som överträdelsen medför (t.ex. hur farligt ett ämne som&lt;br&gt;hanteras utan tillstånd är) samt känsligheten hos den omgivning som&lt;br&gt;påverkas (t.ex. om för höga bullernivåer förekommer vid bostäder eller i&lt;br&gt;ett industriområde). Det är alltså fråga om de objektiva omständigheterna&lt;br&gt;i det slag av överträdelse den aktuella tariffen beskriver. Däremot saknar&lt;br&gt;de subjektiva omständigheterna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser&amp;quot; tar sikte på&lt;br&gt;förhållanden som t.ex. skyddsintresset. Bestämmelser som avser att&lt;br&gt;skydda liv och hälsa får exempelvis anses vara av större betydelse än de&lt;br&gt;som avser att ta tillvara estetiska intressen eller befrämja det rörliga&lt;br&gt;friluftslivet. Att underlåta att söka erforderligt tillstånd kan typiskt sett&lt;br&gt;också förutsättas vara av större betydelse än att inte anmäla en&lt;br&gt;verksamhet som har bedömts inte behöva tillståndsprövas men dock är&lt;br&gt;anmälningspliktig. Överträdelser av vissa bestämmelser är med&lt;br&gt;nödvändighet irreparabla medan effekterna av andra överträdelser kan&lt;br&gt;åtgärdas om rättelse vidtas. Så kan t.ex. vissa utsläpp som skett medföra&lt;br&gt;att en djurart dör ut i vart fall på platsen, men en otillåten anläggning i&lt;br&gt;många fall kan rivas utan att några efterverkningar kvarstår. Det är alltså&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;539&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om betydelsen av bestämmelsen som sådan och intresset av det den Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;är avsedd att reglera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsintervallet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att miljösanktionsavgiften skall&lt;br&gt;uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Åklagar-&lt;br&gt;myndigheterna i Göteborg och Västerås samt Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;är negativa till begränsningen av det högre beloppet och anser att det&lt;br&gt;skall bestämmas till ett avsevärt högre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan det naturligtvis alltid diskuteras var&lt;br&gt;taket för en avgift som miljösanktionsavgiften skall placeras, eller om det&lt;br&gt;över huvud taget skall finnas ett takbelopp. Miljösanktionsavgiften är en&lt;br&gt;administrativ avgift som, enligt vad som föreslås nedan, skall beslutas av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna. Detta utgör enligt regeringens mening skäl för att&lt;br&gt;inte sätta maximibeloppet högre än vad utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen skulle det vid synnerligen försvårande omständigheter&lt;br&gt;kunna utdömas ett högre belopp av domstol. En av målsättningarna med&lt;br&gt;den föreslagna miljösanktionsavgiften är emellertid att den skall vara&lt;br&gt;enkel att tillämpa och minska utrymmet för skönsmässiga bedömningar i&lt;br&gt;det enskilda fallet. En myndighet som överväger att påföra en&lt;br&gt;miljösanktionsavgift skall inte i sin bedömning behöva väga in om i&lt;br&gt;stället frågan skall överlämnas till en domstol för utdömande av ett högre&lt;br&gt;belopp för överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom avgiften skall påföras oavsett om uppsåt eller oaktsamhet&lt;br&gt;föreligger, bör det finnas en möjlighet att underlåta att påföra en avgift,&lt;br&gt;om det skulle te sig uppenbart oskäligt i det enskilda fallet. Några&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;föreslår att avgiften också bör kunna sättas ned i det enskilda fallet, t.ex.&lt;br&gt;om överträdelsen är ringa. Regeringen anser emellertid att det så långt&lt;br&gt;möjligt bör undvikas att skönsmässiga bedömningar byggs in i systemet.&lt;br&gt;Dessutom bör, som redan har sagts, vid fastställandet av tarifferna sådana&lt;br&gt;omständigheter som överträdelsens allvar beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tarifferna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgift skall således påföras bara om regeringen genom&lt;br&gt;föreskrifter har fastställt ett belopp för det aktuella slaget av överträdelse.&lt;br&gt;De angivna parametrarna skall ligga till grund för beräkningen av de i&lt;br&gt;tariffen angivna beloppen. Om det är frågan om upprepade överträdelser&lt;br&gt;bör detta också ha betydelse för avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att besluta tariffer skall regeringen bestämma vilka&lt;br&gt;överträdelser som skall omfattas av miljösanktionsavgift. Det kan göras&lt;br&gt;mot bakgrund av hur vanligt förekommande överträdelsen är, de&lt;br&gt;olägenheter överträdelsen medför och andra faktorer av betydelse för&lt;br&gt;angelägenhetsgraden av att överträdelsen förhindras. Med hjälp av&lt;br&gt;underlag från tillsynsmyndigheterna bör tillräcklig erfarenhet kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;540&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inhämtas avseende förekomsten av olika överträdelser och effekterna av&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tarifferna som regeringen fastställer skall bli effektiva och enkla&lt;br&gt;att tillämpa är det av största vikt att de får en klar och entydig&lt;br&gt;utformning. Det bör klart framgå med vilken periodicitet överträdelserna&lt;br&gt;begås och beloppen beräknas, t.ex. per dygn eller vecka eller som en&lt;br&gt;engångsavgift. Dock är att notera att det maximala beloppet som kan&lt;br&gt;utkrävas i ett beslut om sanktionsavgift är 500 000 kronor. Vid&lt;br&gt;fortlöpande överträdelser som beräknas per tidsenhet kan således i ett och&lt;br&gt;samma beslut påföras högst 500 000 kronor. Ett beslut kan dock följas av&lt;br&gt;ytterligare beslut. Om rättelse inte sker far tillsynsmyndigheten nämligen&lt;br&gt;fatta ett nytt beslut om miljösanktionsavgift som avser en annan&lt;br&gt;tidsperiod än den som omfattades av det första beslutet. Tarifferna kan&lt;br&gt;konstrueras så att en högre avgift påförs vid upprepade överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstiden bör vara fem år från det överträdelsen skedde. Det&lt;br&gt;överensstämmer med den straffrättsliga regleringen för brott av&lt;br&gt;normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet den 19 december 1996&lt;br&gt;regeringens uppdrag att efter samråd med bl.a. Miljöbalksutredningen,&lt;br&gt;föreslå mera kompletta bestämmelser med överträdelseslag och tariffer.&lt;br&gt;Verket har i oktober 1997 redovisat detta uppdrag i rapporten 4791&lt;br&gt;Miljösanktionsavgifter. Naturvårdsverkets förslag har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen som i ett kommande betänkande skall lämna&lt;br&gt;förslag till förordning, som skall kunna träda i kraft samtidigt med&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några exempel på tariffer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall ges några exempel på vilka slags överträdelser som&lt;br&gt;kan bli aktuella och miljösanktionsavgiftens storlek i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter innehåller vanligen bestämmelser för att&lt;br&gt;begränsa olägenheter som är frekvent förekommande och för vilka&lt;br&gt;samma regler bör gälla oavsett de särskilda förhållandena i de enskilda&lt;br&gt;fallen. Beträffande vissa föreskrifter kommer det att vara svårt att&lt;br&gt;fastställa om och i vilken omfattning föreskriften har överträtts. Det torde&lt;br&gt;därför vara meningsfullt att förordna om avgift endast för vissa typer av&lt;br&gt;överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån föreskrifterna innebär krav på att särskilt angivna&lt;br&gt;skyddsåtgärder skall vidtas, t.ex. att viss teknisk utrustning skall&lt;br&gt;installeras, bör överträdelsen kunna konstateras utan större problem. 1&lt;br&gt;sådana fall bör det heller inte medföra några svårigheter för regeringen&lt;br&gt;att fastställa avgiftens storlek. Att föreskriven åtgärd inte vidtas kan&lt;br&gt;lämpligen föranleda att en angiven avgift skall betalas per tidsenhet som&lt;br&gt;verksamheten bedrivs utan att utrustningen installeras. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas föreskrifter om krav på längre gående rening än slamavskiljning&lt;br&gt;från vattentoalett i känsliga områden. Avgiften skulle kunna fastställas&lt;br&gt;till ett visst belopp för varje kvartal som erforderlig reningsutrustning&lt;br&gt;inte installeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;541&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller föreskrifter som tar sikte på att förbjuda eller begränsa&lt;br&gt;vissa åtgärder, ibland kanske endast under vissa tidsperioder eller under&lt;br&gt;vissa förutsättningar, kan det vara betydligt svårare att identifiera&lt;br&gt;överträdelsen på ett sådant sätt att ett rimligt avgiftsbelopp kan&lt;br&gt;fastställas. Även om det kan konstateras t.ex. att en lantbrukare har&lt;br&gt;spridit organiskt gödsel, är det ytterst sällan möjligt att avgöra när&lt;br&gt;spridningen skedde, under vilken tid den pågick, vilken mängd som&lt;br&gt;spreds och över vilket område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på överträdelser där det kan vara svårt att fastställa&lt;br&gt;avgiftsbelopp är föreskrifter som reglerar användande av&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Under vilken tid, vilka mängder och vilka grödor&lt;br&gt;som har besprutats torde vara mycket svårt att fastställa. I vissa sådana&lt;br&gt;fall far det ändå anses angeläget att miljösanktionsavgift kan påföras,&lt;br&gt;t.ex. om det är fråga om en åtgärd som kan förorsaka stora skador eller&lt;br&gt;om det är känt att överträdelser förekommer i stor utsträckning.&lt;br&gt;Regeringen bör då fastställa med vilket belopp miljösanktionsavgift skall&lt;br&gt;påföras trots att avgiften i dessa fall blir ett trubbigt instrument. Det är&lt;br&gt;motiverat att i dessa fall föreskriva en relativt hög avgift för att&lt;br&gt;åstadkomma den önskade styrningen. För användande av ett förbjudet&lt;br&gt;preparat bör avgiften kunna ligga på relativt höga belopp beroende på&lt;br&gt;preparatets farlighet oavsett i vilken utsträckning det använts. Används&lt;br&gt;ett preparat för ett ändamål för vilket det inte är tillåtet bör avgiften&lt;br&gt;kunna ligga lägre men i övrigt fastställas enligt samma principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som påbörjar en verksamhet som är tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningspliktig utan att ha fått tillstånd eller gjort anmälan skall också&lt;br&gt;påföras miljösanktionsavgift. Dessa fall torde vara de som är&lt;br&gt;förhållandevis enklast att fastställa avgiftsbelopp för. Olika typer av&lt;br&gt;verksamheter är redan indelade i kategorier med hänsyn till bl.a. den&lt;br&gt;miljöpåverkan de typiskt sett medför. Avgift för underlåtenhet att anmäla&lt;br&gt;verksamhet bör ligga på en förhållandevis låg nivå. Den som påbörjar en&lt;br&gt;verksamhet innan tillstånd erhållits bör kunna påföras en betydligt högre&lt;br&gt;avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande överträdelser av individuellt bestämda villkor bör det&lt;br&gt;vanligen inte medföra några större problem att fastställa avgiftsbeloppet.&lt;br&gt;T.ex. kan avgiften för den som överträder ett gränsvärde för högsta&lt;br&gt;tillåtna bullernivå utomhus vid bostadsbebyggelse bestämmas till olika&lt;br&gt;belopp beroende på hur mycket den tillåtna bullernivån överskrids.&lt;br&gt;Avgift för överskridande av bullervillkor bör differentieras med hänsyn&lt;br&gt;till vilken typ av område gränsvärdet avser. Även avgift för överutsläpp&lt;br&gt;bör utan större svårighet kunna bestämmas med hänsyn till utsläppets&lt;br&gt;farlighet, kvantitet och recipientens känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;542&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.32.4&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Beslut om påförande av avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten skall som ett led i sin&lt;br&gt;tillsyn pröva frågor om påförande av miljösanktionsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösanktionsavgift skall påföras genom beslut, som gäller som&lt;br&gt;domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet kan överklagas till miljödomstol, men är direkt&lt;br&gt;verkställbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;tillsynsmyndighet påför avgiften. Lunds universitet finner att ordningen&lt;br&gt;med att tillsynsmyndighet skall besluta om miljösanktionsavgift utan&lt;br&gt;garanti för att juridisk kompetens medverkar, är otillfredsställande ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt. Svenska Industriförbundet/Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen anser att domstol och inte tillsynsmyndighet bör besluta om&lt;br&gt;miljösanktionsavgift. Liknande synpunkter framförs av Grossist-&lt;br&gt;förbundet Svensk Handel, Kraftverkföreningen och Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund. Åklagarmyndigheten i Göteborg anser att risken är stor att&lt;br&gt;påförda avgifter inte betalas frivilligt varför tillsynsmyndigheten bör ha&lt;br&gt;möjlighet att använda kvarstadsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att vid bedömningen av hur&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter bör beslutas är en utgångspunkt att&lt;br&gt;domstolsprövning behövs främst när avgiftsskyldigheten görs beroende&lt;br&gt;av huruvida överträdelsen skett av uppsåt eller oaktsamhet och när&lt;br&gt;reglema är utformade så att det finns utrymme för betydande&lt;br&gt;skönsmässiga bedömningar. När det gäller den nu föreslagna&lt;br&gt;konstruktionen av miljösanktionsavgifter är dessa förhållanden inte för&lt;br&gt;handen. Avgift skall påföras när de objektiva förutsättningarna föreligger&lt;br&gt;utan hänsyn till graden av klandervärdhet och avgiftsbeloppet skall&lt;br&gt;bestämmas enligt en fastställd tariff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har kommit till den slutsatsen att&lt;br&gt;miljösanktionsavgiftema borde kunna prövas av myndighet. Detta har&lt;br&gt;också i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Bl.a. Naturvårdsverket&lt;br&gt;finner det rationellt och lämpligt att påförande av avgifterna är en uppgift&lt;br&gt;för myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hinder mot den föreslagna uppbyggnaden av systemet torde&lt;br&gt;heller inte möta enligt Europakonventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det krav på&lt;br&gt;domstolsprövning som finns i artikel 6 i konventionen bör vara uppfyllt&lt;br&gt;genom möjligheten att genom överklagande fa frågan om sanktionsavgift&lt;br&gt;prövad i miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;543&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att domstolsprövning i första instans inte är&lt;br&gt;påkallad. Lämpliga myndigheter som kan komma ifråga är&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna. Genom att förlägga prövningen till&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten får de ytterligare ett verktyg för att säkerställa en&lt;br&gt;effektiv tillsyn och att miljöreglema efterlevs i syfte att bidra till&lt;br&gt;måluppfyllelsen i miljöbalkens inledande bestämmelser. Tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten kan direkt, utan att ärendet behöver gå vidare till någon&lt;br&gt;annan myndighet, vidta åtgärder med anledning av en konstaterad&lt;br&gt;överträdelse. En betydlig effektivitetsvinst bör kunna erhållas, utan risk&lt;br&gt;för rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser dock att&lt;br&gt;besluten om miljösanktionsavgift har betydande juridiska inslag också&lt;br&gt;med den utformning avgiften har fatt enligt förslaget. Om bedömningen&lt;br&gt;inte lämnas till domstol, anser universitetet att medverkan av juridisk&lt;br&gt;kompetens skall tryggas genom förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utrymmet för skönsmässiga bedömningar och andra&lt;br&gt;avvägningar är begränsat erfordras naturligtvis, som universitetet&lt;br&gt;påpekar, en tillfredsställande kompetens vid prövningen av frågor om&lt;br&gt;åläggande av miljösanktionsavgift. Detta gäller inte bara kunskaper&lt;br&gt;avseende strikt juridiska frågor utan också beträffande miljö- och&lt;br&gt;teknikfrågor. Genom 26 kap. 6 § bör tillsynsmyndigheterna kunna&lt;br&gt;tillgodose detta kompetenskrav. Lagrummet ger en myndighet som&lt;br&gt;saknar egen relevant kompetens möjlighet att utnyttja en annan&lt;br&gt;myndighets kompetens efter överenskommelse med denna. Så kan t.ex.&lt;br&gt;den nämnd inom en kommun som saknar egen jurist få tillgång till en&lt;br&gt;annan kommuns jurist för att handlägga och besluta en fråga om att&lt;br&gt;påföra miljösanktionsavgift. Denna möjlighet eller andra alternativ till&lt;br&gt;juridiskt biträde skall självfallet utnyttjas vid beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet är det i högsta grad önskvärt att ärendet handläggs och&lt;br&gt;beslutas av eller med biträde av en jurist med erfarenhet av&lt;br&gt;domstolsarbete eller liknande ärendehantering i samråd med en&lt;br&gt;tjänsteman som har de tekniska kunskaper som behövs i det aktuella&lt;br&gt;fallet. Det måste åligga tillsynsmyndigheterna själva att tillse och ansvara&lt;br&gt;för att varje enskilt ärende handläggs med den kompetens som ärendet&lt;br&gt;kräver. Långt i från alla ärenden kommer att kräva sådana överväganden&lt;br&gt;att juridisk expertis erfordras. Hela systemet bygger på att tarifferna är&lt;br&gt;utformade så att överträdelserna är väl definierade och avgifternas storlek&lt;br&gt;klart framgår för varje överträdelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Östergötlands län pekar på att länsstyrelserna som&lt;br&gt;tillsynsmyndighet har en regional samordnande och uppföljande roll och&lt;br&gt;att det mellan tillsynsmyndigheterna och företagen kan finnas en&lt;br&gt;etablerad kontakt. Det ifrågasätts om det är lämpligt att i en sådan&lt;br&gt;situation ålägga länsstyrelserna att påföra miljösanktionsavgifter. Sådana&lt;br&gt;kontaktförhål landen och konfliktsituationer är emellertid inte unika för&lt;br&gt;just dessa fall utan kan självfallet förekomma i alla situationer när&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter har befogenheter att meddela förelägganden och&lt;br&gt;beslut. I myndighetsutövningen ligger att vara självständig och&lt;br&gt;oberoende. Det förutsätts att inga ovidkommande hänsyn tas vid&lt;br&gt;beslutsfattandet. Regeringen bedömer därför att det av denna anledning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;544&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kan anses olämpligt att tillsynsmyndigheterna skall besluta om Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;miljösanktionsavgiftema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i detta sammanhang dock understrykas att det är viktigt att&lt;br&gt;beslutsmyndigheten klarlägger att förutsättningarna för att påföra&lt;br&gt;sanktionsavgift verkligen föreligger. Det får inte råda någon oklarhet om&lt;br&gt;hur ett villkor kan uppfattas eller hur en föreskrift skall tolkas. Inte heller&lt;br&gt;får mätresultat och motsvarande lämna utrymme för olika värderingar&lt;br&gt;som har betydelse för om överträdelse har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsformen och överklaganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om miljösanktionsavgift skulle kunna avgöras genom&lt;br&gt;föreläggande eller beslut. Principen i allmänhet är att ett föreläggande&lt;br&gt;som inte godkänns kan hänskjutas till domstol för prövning. Ett beslut&lt;br&gt;däremot, måste överklagas om den det berör vill ha frågan prövad av&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativet att påföra avgift genom beslut bör innebära en större&lt;br&gt;effektivitet och mindre tidsutdräkt jämfört med om påförande sker&lt;br&gt;genom föreläggande som måste godkännas för att bli gällande. Genom&lt;br&gt;möjligheten att överklaga beslutet till domstol beaktas kravet i Europa-&lt;br&gt;konventionen på domstolsprövning av frågor som rör enskildas rätt. Med&lt;br&gt;hänsyn till att miljösanktionsavgift endast kan komma ifråga vid&lt;br&gt;överträdelser i näringsverksamhet kan det inte anses oskäligt att det&lt;br&gt;ankommer på den som påförs avgift att agera i de fall denne inte är nöjd&lt;br&gt;med beslutet. Regeringen föreslår därför att avgift får påföras genom&lt;br&gt;beslut som gäller som domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som kan komma upp till domstolsprövning efter&lt;br&gt;överklagande är framför allt huruvida en överträdelse har förekommit&lt;br&gt;och med vilket belopp avgift skall påföras. Med de föreslagna reglerna&lt;br&gt;för hur avgiftens storlek skall bestämmas föreligger inte något utrymme&lt;br&gt;för skönsmässiga bedömningar. Däremot kan fråga uppkomma om hur&lt;br&gt;överträdelsen skall rubriceras vilket kan ha betydelse för vilken avgift&lt;br&gt;som skall påföras. Att en överträdelse har ägt rum kommer sannolikt&lt;br&gt;vanligen att styrkas genom skriftlig bevisning såsom mätresultat,&lt;br&gt;besiktningsprotokoll etc. Eftersom strikt ansvar gäller finns det inte&lt;br&gt;anledning att bedöma graden av oaktsamhet eller om uppsåt föreligger.&lt;br&gt;Klaganden kan också göra gällande att det är uppenbart oskäligt att avgift&lt;br&gt;påförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställ igheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens synsätt bör ett beslut om miljösanktionsavgift vara&lt;br&gt;direkt verkställbart för att överklaganden inte skall ske endast i syfte att&lt;br&gt;skjuta upp betalningsskyldigheten. I de fall då beslutet kommer upp till&lt;br&gt;prövning vid domstol kan nämligen en väsentlig fördröjning av&lt;br&gt;verkställbart beslut från det att överträdelsen skedde förväntas.&lt;br&gt;Betydande räntevinster och liknande ekonomiska fördelar skulle komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tillgodo som överklagade för att skjuta på exekutionstiteln. Beslutet&lt;br&gt;bör dock kunna inhiberas av domstolen vid överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagna regler bör medföra att en relativt kort tid hinner förflyta&lt;br&gt;från det att en överträdelse konstateras till dess beslut om&lt;br&gt;miljösanktionsavgift verkställs. Risken för att den betalningsskyldige&lt;br&gt;under denna tid vidtar åtgärder för att undandra medel får anses vara&lt;br&gt;liten. Regeringen anser därför att det med föreslagna regler, till skillnad&lt;br&gt;mot gällande rätt, inte föreligger något behov av kvarstad. Det är för&lt;br&gt;övrigt inte heller sannolikt att ett sådant agerande skulle förekomma&lt;br&gt;annat än i samband med uppsåtliga överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.33 Ersättning vid ingripanden av det allmänna&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.33.1 Principer för ersättning enligt miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken skall innehålla regler om&lt;br&gt;ersättning vid beslut om nationalpark, naturreservat, kulturreservat,&lt;br&gt;biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt föreläggande och&lt;br&gt;förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen. Innebär ett sådant beslut att&lt;br&gt;mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del&lt;br&gt;av en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning för intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas vidare vid vissa undersökningar och vid&lt;br&gt;föreläggande om stängselgenombrott m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall normalt inte betalas vid plantering av skog på&lt;br&gt;jordbruksmark. När en jordbrukare hindras från att lägga om&lt;br&gt;traditionell jordbruksproduktion till odling av energiskog skall&lt;br&gt;jordbrukaren däremot kunna ha rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för mindre skador och ersättning för intrång upp till den&lt;br&gt;s.k. kvalifikationsgränsen skall inte betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken skall inte innehålla regler som medger rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning om avslag meddelas på ansökan om tillstånd till täktverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna framför inte&lt;br&gt;några invändningar mot de ersättningsregler som utredningen har&lt;br&gt;föreslagit. De flesta remissinstanserna godtar också att belopp upp till&lt;br&gt;den s.k. kvalifikationsgränsen avräknas vid bestämmande av&lt;br&gt;intrångsersättning. Kritiska synpunkter har dock framförts av Jordens&lt;br&gt;vänner som anser att ersättningsreglerna är för långtgående. Vidare&lt;br&gt;menar Juridiska fakultetsnämnden, Uppsala universitet att ersättnings-&lt;br&gt;reglerna är för statiska eftersom inget utrymme ges för att låta det&lt;br&gt;allmänna intressets tyngd påverka ersättningsrätten. Samma synpunkt&lt;br&gt;framförs av universitetets Centrum för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och i Skaraborgs län föreslår&lt;br&gt;att en legaldefmition av begreppet &amp;quot;pågående markanvändning avsevärt&lt;br&gt;försvåras&amp;quot; införs i balken och Länsstyrelsen i Kalmar län samt i någon&lt;br&gt;mån även Nordiska förbundet för kulturlandskap förordar en återgång till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;546&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de ersättningsprinciper som gällde före 1987 års ändringar i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;naturvårdslagen. Skogsstyrelsen har invändningar mot utredningens&lt;br&gt;resonemang om &amp;quot;pågående markanvändning&amp;quot; och anser bl.a. att täkt för&lt;br&gt;rimliga husbehov och för byggande av skogsbilväg samt anläggning av&lt;br&gt;skog på nedlagd jordbruksmark bör betraktas som pågående&lt;br&gt;markanvändning. I samma riktning och ännu lite längre går synpunkter&lt;br&gt;som framförs av Skogsindustrierna. Lantmäteriverket och Sundsvalls&lt;br&gt;kommun anför också synpunkter av denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet avstyrker förslaget att belopp upp till den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen skall avräknas vid bestämmande av&lt;br&gt;intrångsersättning med motiveringen att de ekonomiska fördelarna av&lt;br&gt;förslaget inte överväger utrednings- och rättegångskostnaderna. Lantbru-&lt;br&gt;karnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund framför liknande&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här peka på att det för frågan om rätt till ersättning vid&lt;br&gt;ingrepp i markanvändningen främst är naturvårdslagens och i någon mån&lt;br&gt;vattenlagens regler som är av störst intresse i gällande rätt.&lt;br&gt;Naturvårdslagens regler fick sin huvudsakliga utformning år 1972 i&lt;br&gt;samband med att riksdagen antog riktlinjer for hushållningen med mark&lt;br&gt;och vatten (prop. 1972:111 bil. 2 och 3, CU 35, rskr. 348).&lt;br&gt;Bestämmelserna ändrades så att de skulle stämma bättre med den nya&lt;br&gt;expropriationslagen och ersättningsmöjlighetema begränsades avsevärt. I&lt;br&gt;motiven uttalades bl.a. att inga principiella skäl talar för att samhället&lt;br&gt;skall ersätta värden på grund av förväntningar om ändrad&lt;br&gt;markanvändning. I lagen avspeglas detta genom att ersättning i princip&lt;br&gt;endast utgår om pågående markanvändning avsevärt försvåras eller om&lt;br&gt;mark tas i anspråk. Uttrycket &amp;quot;avsevärt försvåras&amp;quot; innebär att det skall&lt;br&gt;vara fråga om ett någorlunda kvalificerat intrång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under första hälften av 1970-talet begränsades rätten till ersättning&lt;br&gt;enligt naturvårdslagen ännu mera, bl.a. upphävdes statens&lt;br&gt;ersättningsskyldighet vid vägrat tillstånd till täktverksamhet (prop.&lt;br&gt;1973:101, CU 1973:21, rskr. 1973:219). Tillkomsten av plan- och&lt;br&gt;bygglagen år 1987 medförde ändringar igen i naturvårdslagens&lt;br&gt;bestämmelser om ersättning (prop. 1985/86:90, bet. 1985/86:BoU4, rskr.&lt;br&gt;1986/87:126). Kravet på att det skulle vara fråga om ett någorlunda&lt;br&gt;kvalificerat intrång bibehölls men intrånget skulle nu relateras till &amp;quot;berörd&lt;br&gt;del&amp;quot; av fastigheten, dvs. vanligtvis ett mindre område än förut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom plan-, fastighets- och miljörätten har i huvudsak två typer av&lt;br&gt;regler knutits till att &amp;quot;pågående markanvändning avsevärt försvåras inom&lt;br&gt;berörd del av en fastighet&amp;quot;. Denna effekt utgör enligt den ena regeltypen&lt;br&gt;grund for ersättning när det allmänna inskränker användningen av en&lt;br&gt;fastighet. Den andra regeltypen sätter gräns för hur långtgående&lt;br&gt;restriktioner det allmänna far lägga på en fastighet. Bland de lagar som&lt;br&gt;skall samordnas i miljöbalken används uttrycket i naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;547&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenlagen och lagen om skötsel av jordbruksmark. Här tas främst den&lt;br&gt;första regeltypen upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föreskrifter för naturreservat medför att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten, eller att mark tas i&lt;br&gt;anspråk, har fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till&lt;br&gt;fastigheten rätt till ersättning av staten för skada (8, 9 och 26 §§&lt;br&gt;naturvårdslagen). Ersättning kan också utgå vid inskränkning av bl.a.&lt;br&gt;renskötselrätt inom nationalpark, vid beslut om naturminne och vid&lt;br&gt;förbud att utföra vissa arbetsföretag (5, 13. 20 och 21 §§ samma lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett område avsätts som naturvårdsområde får åtgärderna inte vara&lt;br&gt;så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Inte&lt;br&gt;heller får ett föreläggande om s.k. samrådsföretag vara så ingripande att&lt;br&gt;pågående markanvändning avsevärt försvåras (19 § resp. 20 §&lt;br&gt;naturvårdslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen enligt naturvårdslagen gäller&lt;br&gt;expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar i den mån inte&lt;br&gt;avvikande bestämmelser finns i naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 kap. 7 § vattenlagen skall ersättning betalas om föreskrifter&lt;br&gt;för ett vattenskyddsområde medför att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Liknande&lt;br&gt;ersättningsfall kan aktualiseras enligt 2 kap. 9 § vattenlagen vid&lt;br&gt;föreläggande att avstå vatten vid torka och enligt 9 kap. 12 § samma lag&lt;br&gt;vid omprövning av villkor för tillstånd till vattenföretag, där&lt;br&gt;omprövningen medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i&lt;br&gt;rätten att reglera vattnets avrinning. Vattenlagen innehåller inte någon&lt;br&gt;hänvisning till expropriationslagen utan har i stället fullständiga&lt;br&gt;ersättnings- och inlösenbestämmelser som har stora likheter med&lt;br&gt;expropriationslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om ersättning i naturvårdslagen (och expropriationslagen)&lt;br&gt;samt vattenlagen bygger på de principer om ersättning för skada som&lt;br&gt;gäller inom den allmänna skadeståndsrätten. En ekonomiskt&lt;br&gt;beräkningsbar skada skall ha inträffat och affektionsvärden ersätts inte.&lt;br&gt;Orsakssamband fordras mellan ingreppet och skadan och detta samband&lt;br&gt;skall vara adekvat, dvs. skadan skall vara någorlunda typisk till sin art,&lt;br&gt;någorlunda förutsebar och inte alltför avlägsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadans storlek beräknas i princip på samma sätt som inom den&lt;br&gt;allmänna skadeståndsrätten. Det innebär att den skadelidandes&lt;br&gt;ekonomiska situation skall jämföras med hur den skulle ha varit om&lt;br&gt;någon skada inte hade inträffat. Stora skillnader finns dock jämfört med&lt;br&gt;den allmänna skadeståndsrätten beträffande ersättningens bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsreglerna medger inte ersättning för s.k. förväntningsvärden,&lt;br&gt;dvs. värden som inte har skapats av fastighetsägaren själv utan som har&lt;br&gt;uppstått till följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna&lt;br&gt;användningssätt. Förklaringen till detta finns i 1972 års expropriations-&lt;br&gt;lagstiftning. Enligt denna är det fastighetsägaren som skall visa att viss&lt;br&gt;värdestegring saknar samband med kommande markanvändning.&lt;br&gt;Lagstiftningen innebär att en s.k. presumtionsregel föreligger. Mark-&lt;br&gt;ersättningsutredningen har i betänkandet Presumtionsregeln i expropria-&lt;br&gt;tionslagen (SOU 1996:45) föreslagit att regeln skall ändras så att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;548&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som exproprierar skall bevisa att värdeökningen beror på förväntningar Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;om ändring i markens tillåtna användningssätt. Utredningens förslag är&lt;br&gt;under beredning i regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall mark löses in eller i annat fall tas i anspråk av det allmänna&lt;br&gt;tillämpas expropriationslagens ersättningsregler. Då gäller inte kravet att&lt;br&gt;pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Grundprincipen är att sakägarens förmögenhetsställning efter&lt;br&gt;expropriationen bör vara densamma som om någon expropriation inte ägt&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När markägare eller andra rättighetshavare i andra fall hindras att&lt;br&gt;använda marken på ekonomiskt lämpligaste sätt, föreligger enligt&lt;br&gt;huvudregeln rätt till ersättning för den förlust som ingreppet medför.&lt;br&gt;Även i dessa fall skall expropriationsrättsliga grunder tillämpas. Som&lt;br&gt;framgått fordras därutöver att föreskrifterna eller förbuden avsevärt&lt;br&gt;försvårar pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att den europeiska konventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-&lt;br&gt;konventionen) införlivades med svensk rätt ändrades bl.a.&lt;br&gt;grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd i 2 kap. 18 §&lt;br&gt;regeringsformen (RF) från och med den 1 januari 1995. Enligt&lt;br&gt;paragrafens tidigare lydelse skulle varje medborgare, vilkens egendom&lt;br&gt;tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande, vara&lt;br&gt;tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag.&lt;br&gt;Genom grundlagsändringen kom rätten till ersättning vid&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader att framgå av&lt;br&gt;regeringsformen. I 2 kap. 18 § andra stycket anges således nu att&lt;br&gt;ersättning skali vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker&lt;br&gt;användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående&lt;br&gt;markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller&lt;br&gt;skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del&lt;br&gt;av fastigheten. Liksom förut innehåller paragrafen att ersättningen skall&lt;br&gt;bestämmas enligt grunder som anges i lag. I grundlagsparagrafen har&lt;br&gt;alltså införts samma uttryck som sedan länge används i t.ex.&lt;br&gt;planlagstiftningen och naturvårdslagen. I propositionen med förslag till&lt;br&gt;grundlagsändringen underströk regeringen att då rätten till ersättning vid&lt;br&gt;vissa rådighetsinskränkningar nu gavs ett grundlagsskydd skulle det inte&lt;br&gt;innebära att ersättningsrätten utvidgas i förhållande till gällande&lt;br&gt;ersättningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När det gäller bevarandet av&lt;br&gt;skyddsvärda naturområden m.m. har riksdagen betonat vikten av att&lt;br&gt;åstadkomma en lämplig och ändamålsenlig fördelning av ansvaret mellan&lt;br&gt;samhället och den enskilde. Riksdagen har framhållit att ökade kunskaper&lt;br&gt;visar att ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden inte får&lt;br&gt;begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser för&lt;br&gt;intrångs- och inlösenersättningar. I anslutning till detta har riksdagen&lt;br&gt;uttalat att en princip bör utformas, parallell med den s.k. PPP-principen&lt;br&gt;(Polluter Pays Principle), där förvaltande av naturen och den biologiska&lt;br&gt;mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte&lt;br&gt;förutsätter statliga bidrag (bet. 1990/91 :JoU30 s. 255). Att utforma en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;549&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;princip helt enligt denna linje är idag förenat med vissa problem. Genom&lt;br&gt;att huvudprinciperna för rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar&lt;br&gt;numera anges i grundlag är utrymmet snävt för en principiellt ändrad syn&lt;br&gt;på ersättningsfrågorna. Vidare kan hävdas att då alla har ansvar för att&lt;br&gt;bevara biologisk mångfald etc. så skall även det ekonomiska ansvaret&lt;br&gt;delas av alla. Med detta synsätt fordras alltså regler enligt vilka samhället&lt;br&gt;till en viss grad kompenserar markägare och andra rättighetsinnehavare&lt;br&gt;för intrång som grundas på miljöskäl. Grunderna för de ersättningsregler&lt;br&gt;som gäller idag kan delvis beskrivas på detta sätt. När dessa regler nu&lt;br&gt;förs in i miljöbalken finner regeringen anledning att anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågående markanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ersättning förutsätts som sagt att pågående markanvändning påverkas&lt;br&gt;av det intrång som ett förbud eller en föreskrift innebär. Trots att&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;pågående markanvändning&amp;quot; funnits i lagspråket sedan mer än&lt;br&gt;tjugo år råder viss tvekan om uttryckets innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln utgår ersättning för förlust som ingreppet har&lt;br&gt;medfört om en pågående markanvändning har försvårats på visst sätt.&lt;br&gt;Den skada en ägare eller annan rättighetshavare lider genom att inte i&lt;br&gt;framtiden ha möjlighet att utnyttja marken på annat sätt än tidigare, dvs.&lt;br&gt;bortfall av förväntningar, ersätts inte. Det handlar då inte om pågående&lt;br&gt;markanvändning, utan ändrad markanvändning. Regeln är således knuten&lt;br&gt;till pågående markanvändning i stället för tillåten markanvändning (jfr 4&lt;br&gt;kap. 3 § expropriationslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet pågående markanvändning borde, enligt motiven, ges en&lt;br&gt;relativt generös tillämpning. Markägare som genom föreskrifter eller&lt;br&gt;beslut enligt naturvårdslagen hindras från att vidta en naturlig och normal&lt;br&gt;rationalisering av pågående markanvändning borde få ersättning (prop.&lt;br&gt;1972:111, bil. 2 s. 334). Frågan hur gränsen skulle dras kunde enligt&lt;br&gt;departementschefen inte besvaras entydigt och bedömningen måste ske&lt;br&gt;från fall till fall och med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt&lt;br&gt;framstår som en naturlig fortsättning av den pågående&lt;br&gt;markanvändningen. Hänsyn skulle tas bl.a. till det allmännas syn på&lt;br&gt;lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder, på det sätt som denna&lt;br&gt;kom till uttryck i jord- eller skogsbrukspolitisk lagstiftning eller på annat&lt;br&gt;sätt. Eftersom dessa motivuttalanden torde vara aktuella ännu är det inte&lt;br&gt;aktuellt att införa en legaldefinition av det slag som vissa remissinstanser&lt;br&gt;begärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fastighetsägare torde under inga förhållanden vara berättigad till&lt;br&gt;ersättning därför att en föreskrift eller ett beslut enligt naturvårdslagen&lt;br&gt;hindrat att fastigheten används för annan slags näringsverksamhet. Om&lt;br&gt;ett förfarande är generellt tillståndspliktigt, t.ex. att utföra en&lt;br&gt;koncessionspliktig anläggning för uppfödning av svin, kan&lt;br&gt;utgångspunkten vara att det innebär ändring i pågående markanvändning.&lt;br&gt;Ersättning skulle därför inte utgå om åtgärden förbjuds enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen (prop. 1972:111 bil. 2, s. 333 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;550&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillkomsten av plan- och bygglagen gjorde bostadsutskottet vissa Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;uttalanden om vad som borde anses som pågående markanvändning (bet.&lt;br&gt;BoU 1986/87:1, s. 146). Hit räknade utskottet sådant som framstår som&lt;br&gt;naturliga drifts- eller rationaliseringsåtgärder, t.ex. avverkning i olika&lt;br&gt;former och markberedning för att främja tillväxten hos ny skog och&lt;br&gt;plantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom miljörätten finns bestämmelser om aktsamhetskrav vid utövandet&lt;br&gt;av verksamhet, användningen av mark etc. Reglerna kallas normalt&lt;br&gt;aktsamhetsregler, hänsynsregler eller tillåtlighetsregler. Sådana&lt;br&gt;bestämmelser finns i dag i bl.a. 4-7 §§ miljöskyddslagen och 3 kap.&lt;br&gt;vattenlagen. Miljöbalken kommer att innehålla förhållandevis&lt;br&gt;långtgående hänsynsregler. En verksamhetsutövare skall iaktta dessa&lt;br&gt;regler på eget initiativ och ansvar. Tillsynsmyndigheter kan direkt ingripa&lt;br&gt;med stöd av hänsynsreglema för att kräva rättelse och reglerna skall ligga&lt;br&gt;till grund för villkor vid domstolars och andra myndigheters&lt;br&gt;tillståndsprövningar och omprövningar av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underförstådd och självklar begränsning i uttrycket pågående&lt;br&gt;markanvändning är att endast lagenlig användning av mark eller byggnad&lt;br&gt;berättigar till ersättning. Någon rätt till ersättning finns därför inte vid&lt;br&gt;myndighetsingripanden i syfte att se till att en lags aktsamhets- eller&lt;br&gt;hänsynskrav följs. Verksamhetsutövaren är vidare skyldig att följa&lt;br&gt;hänsynsreglema, oavsett om myndigheten ingriper eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna begränsning gäller redan i dag. Det kan utläsas bl.a. av&lt;br&gt;förarbetena till vattenlagen. 1 det lagförslag som remitterades till&lt;br&gt;Lagrådet föreslogs att det uttryckligen skulle framgå av lagtexten att&lt;br&gt;ersättning vid vattenskyddsområden inte utgår för sådan begränsning i&lt;br&gt;rätten att förfoga över fastighet som följer av aktsamhetsregeln i 19 kap.&lt;br&gt;1 § eller motsvarande bestämmelse i annan lag, exempelvis 5 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen (prop. 1981/82:130, s. 249). Lagrådet ansåg emellertid&lt;br&gt;att en sådan bestämmelse var onödig (a. prop. s. 362). Att ersättning inte&lt;br&gt;skall utgå i sådana fall torde, enligt Lagrådet, gälla utan att uttrycklig&lt;br&gt;föreskrift meddelas om detta. I slutprotokollet godtogs Lagrådets&lt;br&gt;anmärkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland sker ingripanden från det allmänna sedan ny kunskap eller nya&lt;br&gt;problem har framkommit. Hänsynsreglema syftar till att möta även&lt;br&gt;nyupptäckta hot. Inte heller i dessa situationer har därför&lt;br&gt;verksamhetsutövaren rätt till ersättning för att han tvingas följa gällande&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det resonemang om lagenlighet som nyss förts har knutits till uttrycket&lt;br&gt;pågående markanvändning. Om lagenligheten i stället knyts till uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;avsevärt försvåras&amp;quot; betyder det att en markanvändning aldrig kan anses&lt;br&gt;försvårad så länge det allmännas beslut enbart går ut på att&lt;br&gt;fastighetsägaren skall följa en hänsynsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning av rätten till ersättning som nu diskuteras får i första&lt;br&gt;hand betydelse vid ingripanden mot icke tillståndsgivna verksamheter.&lt;br&gt;Vid tillståndsgiven verksamhet innebär ofta bestämmelserna om&lt;br&gt;tillståndsbeslutets rättsverkan att hänsynsreglema inte behöver iakttas i&lt;br&gt;vidare mån än som följer av tillståndet. Tillståndet ger alltså en viss&lt;br&gt;trygghet. Den tillståndshavare som följer villkoren behöver normalt inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;551&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frukta att det allmänna ställer ytterligare krav med stöd av&lt;br&gt;hänsynsreglema, i vart fall inte beträffande sådana frågor som har&lt;br&gt;prövats vid tillståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd ger dock inte trygghet i all framtid. Tillstånd kan av miljö-&lt;br&gt;och säkerhetsskäl tidsbegränsas. Användandet av tidsbegränsade tillstånd&lt;br&gt;kommer att bli vanligare enligt miljöbalken, bl.a. med hänsyn till vad&lt;br&gt;som gäller på EG-rättens område. En verksamhetsutövare med ett&lt;br&gt;tidsbegränsat tillstånd kan givetvis inte få ersättning om nytt tillstånd&lt;br&gt;vägras av de skäl som föranlett tidsbegränsningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För icke tidsbegränsade tillstånd finns normalt bestämmelser om att&lt;br&gt;tillstånden kan återkallas och att villkoren kan omprövas. Inte heller i&lt;br&gt;sådana fall skall ersättning utgå. Detta hänger samman med att tillståndet&lt;br&gt;bygger på förutsättningen att ytterligare krav kan ställas vid ett framtida&lt;br&gt;omprövningsförfarande. Tillståndet innehåller alltså en begränsning. När&lt;br&gt;det återkallas grundas detta på att verksamheten inte längre bör vara&lt;br&gt;tillåten, eftersom den inte uppfyller gällande regler. När ytterligare eller&lt;br&gt;ändrade villkor meddelas grundas dessa normalt på de hänsynskrav som&lt;br&gt;gäller. Omprövningsmyndighetens ingripande sker alltså på den grunden&lt;br&gt;att verksamheten strider mot gällande hänsynsregler och en förutsättning&lt;br&gt;i tillståndet är att sådana ingripanden far ske. Av principen att ersättning&lt;br&gt;förutsätter att markanvändningen är lagenlig följer att ersättning inte&lt;br&gt;heller skall utgå i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på lagenlighet betyder också att det allmänna utan&lt;br&gt;ersättningsskyldighet kan ingripa mot en verksamhet som bedrivs utan&lt;br&gt;erforderligt tillstånd. Detsamma gäller ingripande mot en verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i strid med givet tillstånd. Om det allmänna i ett sådant fall&lt;br&gt;förbjuder fortsatt verksamhet skall tillståndshavaren naturligtvis inte med&lt;br&gt;framgång kunna hävda att förbudet är en sådan inskränkning som&lt;br&gt;berättigar till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsplantering och odling av energiskog på jordbruksmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omdiskuterad fråga är om skogsplantering och odling av energiskog&lt;br&gt;på jordbruksmark är att anse som pågående eller ändrad&lt;br&gt;markanvändning. Frågan har betydelse för om ersättning skall utgå&lt;br&gt;exempelvis när planteringen förbjuds med stöd av nuvarande 20 §&lt;br&gt;naturvårdslagen. Riksdagen har hänvisat till växlande praxis och påtalat&lt;br&gt;att rådande osäkerhet beträffande tolkningen av begreppet pågående&lt;br&gt;markanvändning är otillfredsställande. Enligt tillkännagivanden&lt;br&gt;(1993/94:JoU 9, rskr. 1993/94:87 och 1994/95:KU30 jämte JoU3y. rskr.&lt;br&gt;1994/95:370) bör regeringen återkomma till riksdagen med ett klar-&lt;br&gt;läggande för att åstadkomma önskvärd enhetlighet i rätts-tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skogsplantering på jordbruksmark finner regeringen för&lt;br&gt;sin del att vad som redovisats nyss beträffande pågående&lt;br&gt;markanvändning alltjämt bör vara vägledande för vad som skall avses&lt;br&gt;med detta uttryck. Vad som skiljer skogsbruk från jordbruk är främst de&lt;br&gt;långa omloppstiderna inom den förstnämnda brukningsformen. Skogs-&lt;br&gt;bruk bedrivs också med utgångspunkten att brukningsmetoderna skall så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;552&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långt som möjligt efterlikna skogsekosystemens naturliga processer.&lt;br&gt;Dessa skillnader ger i sig så skilda förutsättningar för de två näringarna&lt;br&gt;att de för närvarande regleras genom olika lagstiftning. Myndighets-&lt;br&gt;ansvaret ligger också hos skilda sektorsmyndigheter. Respektive&lt;br&gt;verksamhet skiljer sig åt även på andra sätt, exempelvis i fråga om&lt;br&gt;användningen av gödsel och bekämpningsmedel. En uppenbar olikhet&lt;br&gt;mellan näringarna är också deras påverkan på landskapsbilden. I&lt;br&gt;sammanhanget kan också noteras att Regeringsrätten i ett fall som gällde&lt;br&gt;fråga om förutsättningar för förbud enligt 20 § naturvårdslagen mot&lt;br&gt;plantering av björkskog på jordbruksmark har uttalat sig beträffande&lt;br&gt;tolkningen av begreppet pågående markanvändning (RÅ 1996 ref. 56).&lt;br&gt;Regeringsrätten fann att det är mycket som talar för att en plantering av&lt;br&gt;björkskog på tidigare åkermark inte skulle vara att anse som ett led i&lt;br&gt;pågående markanvändning och att brukaren sannolikt inte skulle vara&lt;br&gt;berättigad till ersättning om ett förbud mot skogsplantering skulle bli&lt;br&gt;bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar mot bakgrund av det som nu har sagts att&lt;br&gt;skogsplantering på jordbruksmark inte kan anses som pågående&lt;br&gt;markanvändning. Denna bedömning stämmer också överens med 1994&lt;br&gt;års miljöbalksförslag som i den delen inte föranledde någon erinran från&lt;br&gt;av Lagrådet, j fr prop. 1994/95:10 s. 25 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande energiskogsodling, som förekommer i Sverige sedan&lt;br&gt;1960-talet, gjorde Miljöbalksutredningen den bedömningen att det är&lt;br&gt;jordbruk, dvs. pågående markanvändning. Erfarenheten visar att energi-&lt;br&gt;skog, främst snabbväxande pil och andra videarter (Salix), växer bäst på&lt;br&gt;god jordbruksmark och att odlingsgränsen går vid Dalälven. Bestånden&lt;br&gt;anläggs genom plantering av omkring 20 000 sticklingar (20-25 cm&lt;br&gt;långa stambitar) per hektar. Gödsel används i stor omfattning. Efter tre&lt;br&gt;till fem år sker skörd. Bestånden är då sex till åtta meter höga. Stubbarna&lt;br&gt;skjuter därefter nya skott. Man räknar med att en plantering ger ett tiotal&lt;br&gt;skördar och att nyplantering behöver ske efter 20-30 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin bedömning har Miljöbalksutredningen hänvisat till&lt;br&gt;motivuttalanden om vad som är pågående eller ändrad markanvändning&lt;br&gt;samt strukit under att stor vikt bör fastas vid den jordbrukspolitik som&lt;br&gt;förs i dag. Utredningen har vidare pekat på ett uttalande i prop.&lt;br&gt;1986/87:122 där dåvarande jordbruksministern förklarat att&lt;br&gt;energiskogsodling bör betraktas som en jordbruksgröda (a. prop. s. 30).&lt;br&gt;Slutligen har utredningen hänvisat till att energiskog i EG:s&lt;br&gt;jordbrukspolitik betraktas som en jordbruksgröda och att&lt;br&gt;energiskogsodling berättigar till jordbruksstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar liksom utredningen att tiden mellan skördarna&lt;br&gt;normalt blir längre vid odling av energiskog än i traditionellt jordbruk.&lt;br&gt;Omloppstiden är ändå så pass kort att likheten med traditionellt jordbruk&lt;br&gt;är betydligt större än med traditionellt skogsbruk. Regeringen anser&lt;br&gt;således, i likhet med utredningen, att övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;betrakta odling av energiskog som jordbruk. Det betyder att en övergång&lt;br&gt;från exempelvis livsmedelsproduktion till energiskogsodling skall ses&lt;br&gt;som en åtgärd i en pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;553&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tillkännagivande beträffande tolkningen av begreppet Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;pågående markanvändning får härmed anses vara besvarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husbehovstäkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som bl.a. remissvaren ger anledning att diskutera är om&lt;br&gt;det kan betraktas som pågående markanvändning att starta en husbe-&lt;br&gt;hovstäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare avsnitt har redogjorts för den tillståndsplikt som gäller för&lt;br&gt;täkter idag. I konsekvens med uttalandet att en åtgärd som fordrar&lt;br&gt;tillstånd normalt innebär ändrad markanvändning betalas inte ersättning&lt;br&gt;vid vägrat tillstånd till täkt. Som motiv för att avskaffa statens&lt;br&gt;ersättningsskyldighet vid vägrat tillstånd till täktverksamhet angavs att&lt;br&gt;det stämmer mindre väl med rättsuppfattningen att markägaren skall&lt;br&gt;kunna få ersättning för att han inte får använda sin egendom på ett sätt&lt;br&gt;som är till skada för andra människor och samhället i dess helhet (prop.&lt;br&gt;1973:101, s. 26 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande rätt är s.k. husbehovstäkter inte tillståndspliktiga. Som&lt;br&gt;framgår av avsnitt 4.17.1 kommer miljöbalken att ge möjlighet att införa&lt;br&gt;tillståndsplikt även för sådana täkter. Frågan uppkommer då om&lt;br&gt;ersättning skall betalas till den fastighetsägare som vägras tillstånd.&lt;br&gt;Svaret är beroende av om det är pågående eller ändrad markanvändning&lt;br&gt;att starta en husbehovstäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikt är alltså en presumtion för att ett förfarande utgör&lt;br&gt;ändrad markanvändning. Redan på grund av detta uttalande talar mycket&lt;br&gt;för att det inte är pågående markanvändning att öppna en husbehovstäkt.&lt;br&gt;Till detta skall läggas att marken vid täkt används på ett helt nytt sätt. En&lt;br&gt;verksamhet kan normalt inte kallas för pågående markanvändning om&lt;br&gt;den aldrig tidigare har förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållande att täkten är tillståndspliktig tillsammans med det&lt;br&gt;faktum att marken vid täkt används på ett helt nytt sätt leder alltså till&lt;br&gt;slutsatsen att det är ändrad markanvändning att starta en täkt för&lt;br&gt;husbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redan öppnad husbehovstäkt inom ramen för t.ex. jordbruks-&lt;br&gt;verksamhet bör kunna betraktas som ett led i en pågående mark-&lt;br&gt;användning om uttag sker kontinuerligt ur täkten. Om täkten utvidgas,&lt;br&gt;och därvid t.ex. skogsmark tas i anspråk, bör utvidgningen dock kunna&lt;br&gt;göras tillståndspliktig i enlighet med de riktlinjer som gäller för balkens&lt;br&gt;regler i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycken &amp;quot;avsevärt försvåras&amp;quot; och &amp;quot;berörd del av en fastighet&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avgöra om pågående markanvändning avsevärt försvåras är det av&lt;br&gt;betydelse att bestämma omfattningen av den enhet till vilken intrånget&lt;br&gt;relateras. Även ett förhållandevis litet intrång kan, om det relateras enbart&lt;br&gt;till det omedelbart berörda området, anses avsevärt försvåra&lt;br&gt;användningen av detta. Ställs däremot samma intrång i relation till ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;554&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större område, exempelvis den fastighet som berörs, är det tänkbart att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;intrånget inte anses vara avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har nämnts att denna fråga kom att behandlas i samband med&lt;br&gt;införandet av plan- och bygglagen år 1987. Intrånget skulle enligt ett&lt;br&gt;tillägg av Bostadsutskottet relateras till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av fastigheten, dvs.&lt;br&gt;ett mindre område än tidigare. Förut hade huvudregeln varit att&lt;br&gt;registerfastigheten skulle vara utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uttrycket &amp;quot;berörd del&amp;quot; av en fastighet uttalade utskottet att&lt;br&gt;den enhet med vilken skadan skall jämföras i fråga om skogsbruket bör&lt;br&gt;vara en behandlingsenhet, dvs. ett skogsbestånd eller flera mindre&lt;br&gt;bestånd, som avses bli behandlade med samma åtgärd samtidigt. Vad&lt;br&gt;som utgör ett bestånd skulle därvid bedömas enligt normala&lt;br&gt;fackmannamässiga grunder (bet. 1986/87:BoUl, s. 150). 1 storskogs-&lt;br&gt;bruket kan detta innebära att mindre områden med avvikande&lt;br&gt;skogsbestånd förs till angränsande bestånd. Det blir då inte fråga om att&lt;br&gt;göra en strikt biologisk indelning. Inte heller för jordbrukets&lt;br&gt;vidkommande borde enligt utskottet komma ifråga ett så vitt begrepp&lt;br&gt;som hela brukningsenheten. Med berörd del skall här istället närmast&lt;br&gt;avses det åkerskifte eller den äng som framstår som en brukningsmässigt&lt;br&gt;avgränsad del (a. bet. s. 151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan storleken på den berörda delen bestämts skall avgöras vilka&lt;br&gt;intrång som får tålas utan ersättning, dvs. var den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen går. Enligt lagtexten krävs att den pågående&lt;br&gt;markanvändningen avsevärt försvåras. Då skall skador genom andra&lt;br&gt;liknande ingrepp på samma del av fastigheten under en tioårsperiod&lt;br&gt;beaktas enligt s.k. ackumuleringsregler i 27 a § naturvårdslagen och&lt;br&gt;19 kap. 7 § femte stycket vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ersättning skall utgå krävs enligt motiven till 1972 års&lt;br&gt;lagstiftning att det är fråga om ett någorlunda kvalificerat intrång.&lt;br&gt;Departementschefen anförde att ett bagatellartat intrång inte bör grunda&lt;br&gt;någon ersättningsrätt mot det allmänna (prop. 1972:111, bil. 2 s. 332 och&lt;br&gt;335).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan uttrycket &amp;quot;inom berörd del av fastigheten&amp;quot; infördes utvecklade&lt;br&gt;Högsta domstolen innebörden av vad som menas med avsevärt intrång i&lt;br&gt;ett par fall som avsåg avverkningsförbud (NJA 1981 s. 351 1 och II).&lt;br&gt;Avgörandena är fortfarande av visst intresse. Domstolen uttalade att det&lt;br&gt;avgörande var förhållandet till den ekonomiska bärkraften hos den enhet&lt;br&gt;till vilken skadan relaterades och att skadan mätt i absoluta tal inte fick&lt;br&gt;vara obetydlig. Betraktelsesättet skulle vara relativt och omständig-&lt;br&gt;heterna i det särskilda fallet avgörande. Något bestämt procenttal kunde&lt;br&gt;därför inte fastställas generellt. I de behandlade fallen fann domstolen att&lt;br&gt;gränsen gick omkring 10 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid 1987 års lagstiftning anförde Bostadsutskottet beträffande&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen att den grundläggande principen bör vara att skada&lt;br&gt;för en fastighetsägare genom beslut av offentliga organ skall ersättas. Var&lt;br&gt;och en fick dock enligt utskottet anses skyldig att ta en viss hänsyn till&lt;br&gt;sin omgivning. Berörda markägare och rättighetshavare skulle vara&lt;br&gt;skyldiga att tåla ett visst mått av intrång i sina rättigheter, när intrånget&lt;br&gt;sker för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Alla&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;555&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådighetsinskränkningar kunde därför enligt utskottet inte kompenseras.&lt;br&gt;Utskottet påpekade bl.a. att de skötselregler som gäller för jord- och&lt;br&gt;skogsbruk innebär att markägare och rättighetshavare av hänsyn till&lt;br&gt;allmänna natur- och miljövårdsintressen måste hålla skog och&lt;br&gt;jordbruksmark i ett visst skick, utan att de för den skull kan göra anspråk&lt;br&gt;på ersättning (bet. 1986/87:BoUl s. 138). I samband med resonemanget&lt;br&gt;ovan om lagenlig markanvändning har detta setts som en begränsning av&lt;br&gt;uttrycket pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma lagstiftningsärende hade Lagrådet funnit att en&lt;br&gt;kvalifikationsgräns om 10 % inte kunde vara oförenlig med vad som i&lt;br&gt;tidigare lagstiftning och praxis ansetts godtagbart (prop. 1985/86:1, bil.,&lt;br&gt;s. 217 f). Bostadsutskottet ville dock inte ange någon fast procentsats,&lt;br&gt;men uttalade att 10 % inom berörd del av fastigheten får anses vara den&lt;br&gt;högsta nivå av intrång som i något fall behöver accepteras utan att&lt;br&gt;ersättning betalas. Denna gräns skulle gälla om den berörda delen&lt;br&gt;representerar ett i pengar litet belopp. Utskottet uttalade vidare att om&lt;br&gt;den berörda delen representerar ett högt värde, är det en i relativa tal&lt;br&gt;väsentligt mindre värdenedsättning fastighetsägaren behöver tåla. Ett för&lt;br&gt;ägaren i absoluta tal stort belopp kunde enligt utskottet aldrig vara&lt;br&gt;bagatellartat. Det relativa betraktelsesättet sades innebära att&lt;br&gt;ersättningströskeln i absoluta belopp låg högre för ett skogsbolag än för&lt;br&gt;en liten skogsägare (bet. 1986/87:BoUl, s. 150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rättstillämpningen kan nämnas några fall där en hovrätt har funnit&lt;br&gt;att intrånget i absoluta tal inte fick överskrida 8 782 kr i 1990 års&lt;br&gt;penningvärde (Hovrättens för Övre Norrland domar 1989-01-26, DT&lt;br&gt;1003, och 1990-01-30, DT 1001). Fallen gällde restriktioner för&lt;br&gt;skogsavverkning i naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att bedömningen skall göras med utgångspunkt i&lt;br&gt;berörd del av fastigheten innebär att fastigheten &amp;quot;styckas&amp;quot; i mindre delar.&lt;br&gt;Ersättning skall inte betalas för delar där kvalifikationsgränsen inte har&lt;br&gt;nåtts. Det blir alltså fråga om att betala ersättning endast för sådana&lt;br&gt;fastighetsdelar där pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom regeringen tidigare har konstaterat är områdesskydd viktigt i&lt;br&gt;arbetet med att bevara biologisk mångfald. Genom att avsätta områden&lt;br&gt;till nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden kan alla&lt;br&gt;former av natur- och kulturlandskap skyddas. Betydligt fler områden&lt;br&gt;behöver skyddas än som sker i dag. Flera naturtyper är allvarligt hotade&lt;br&gt;och skador som är omöjliga att reparera kan uppstå om inte&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att åstadkomma ett gott skydd för olika landskapstyper&lt;br&gt;och biotoper är till stor del en fråga om kostnader. Framför allt&lt;br&gt;intrångsersättningar kan behöva betalas, men kostnader kan också&lt;br&gt;uppkomma för vård av olika naturtyper. För att skapa utrymme för skydd&lt;br&gt;är det viktigt att åstadkomma en lämplig och ändamålsenlig fördelning av&lt;br&gt;ansvaret mellan staten och den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att intrångsersättning skall utgå är som påpekats&lt;br&gt;att den s.k. kvalifikationsgränsen har överskridits, dvs. att markan-&lt;br&gt;vändningen &amp;quot;avsevärt försvåras&amp;quot;. Ersättning skall då betalas för hela&lt;br&gt;skadan, alltså även för den del av skadan som ligger under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;556&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalifikationsgränsen. När kvalifikationsgränsen inte har uppnåtts skall Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;däremot ersättning inte betalas. Skillnaden i ersättning kan bli omotiverat&lt;br&gt;stor mellan ett fall som ligger strax under kvalifikationsgränsen och ett&lt;br&gt;fall som ligger omedelbart ovanför denna gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang under senare år har framförts förslag om att den&lt;br&gt;del av kostnaden som motsvarar intrång upp till kvalifikationsgränsen&lt;br&gt;skall avräknas vid de intrång som är ersättningsgilla, se bl.a.&lt;br&gt;propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226), propositionen&lt;br&gt;om biologisk mångfald (prop. 1993/94:30) och senast&lt;br&gt;Miljöbalksutredningens förslag. Ersättningen skulle alltså minskas med&lt;br&gt;ett belopp som markägaren är skyldig att tåla utan ersättning.&lt;br&gt;Remissyttrandena har överlag gett ett starkt stöd för en sådan förändring&lt;br&gt;av ersättningsbestämmelserna. Regeringen anser nu att en sådan&lt;br&gt;avräkningsregel skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning överensstämmer med vad som i vissa situationer&lt;br&gt;gäller enligt plan- och bygglagen. Enligt 14 kap. 8 § första stycket 1 och&lt;br&gt;2 i den lagen skall ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter tå&lt;br&gt;ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av bl.a. att&lt;br&gt;bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse&lt;br&gt;förstörd byggnad med en ny byggnad. Enligt paragrafens andra stycke&lt;br&gt;krävs det för att ersättning skall utgå när byggnaden har förstörts genom&lt;br&gt;annat än olyckshändelse att skadan är betydande i förhållande till värdet&lt;br&gt;på berörd del av fastigheten. Ersättningen skall enligt 14 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av 14&lt;br&gt;kap. 8 § andra stycket skall tålas utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt den s.k. samrådsparagrafen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.17.2 anges att 20 § naturvårdslagen om samråd med&lt;br&gt;länsstyrelsen skall inarbetas, med viss skärpning, i miljöbalken (12 kap.&lt;br&gt;6 §). Regeringen, länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen kan enligt&lt;br&gt;gällande rätt föreskriva att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga&lt;br&gt;om särskilda slag av arbetsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sådan verksamhet som avses i samrådsparagrafen får&lt;br&gt;länsstyrelsen förelägga den som bedriver verksamheten att vidta de&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på&lt;br&gt;naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt&lt;br&gt;från naturvårdssynpunkt. får länsstyrelsen förbjuda verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag föreligger enligt 26 § naturvårdslagen rätt till ersättning om&lt;br&gt;förbud enligt samrådsparagrafen avsevärt försvårar pågående&lt;br&gt;markanvändning inom berörd del av fastigheten. Sådan rätt till ersättning&lt;br&gt;föreligger däremot inte vid förelägganden. Regeringen finner, i likhet&lt;br&gt;med Miljöbalksutredningen, att denna skillnad i rätten till ersättning inte&lt;br&gt;är motiverad. Därför föreslås att även förelägganden enligt&lt;br&gt;samrådsparagrafen skall kunna ligga till grund för ersättningsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;557&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.33.2 Ändringen av 2 kap. 18 § regeringsformen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: 2 kap. 18 § regeringsformen ger inte&lt;br&gt;anledning att föra in bestämmelser om vidgad ersättningsrätt i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svea hovrätt pekar på frågan om balkens&lt;br&gt;förhållande till 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) och menar att den&lt;br&gt;frågan bör klarläggas innan slutlig ställning tas till miljöbalksförslaget.&lt;br&gt;Umeå tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. Kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Östergötlands län,&lt;br&gt;Domstolsverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län samt Kungl. Skogs- och&lt;br&gt;Lantbruksakademien har samma inställning. Justitieombudsmannen,&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, Kammarkollegiet, Sundsvalls kommun Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Jordägare-&lt;br&gt;förbund anger mer eller mindre specificerat i vilka avseenden förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk kan strida mot grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och Stockholms kommun uttrycker stor oro över att&lt;br&gt;tolkningen av grundlagsparagrafen är oklar och framhåller att&lt;br&gt;tillämpningen av miljöbalken är beroende av att frågan klaras ut.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen. Lunds universitet redovisar ingående&lt;br&gt;överväganden om balkens förhållande till regeringsformen och föreslår&lt;br&gt;bl.a. ändringar i grundlagen. SACO framför liknande synpunkter. Enligt&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden, Uppsala universitet måste 2 kap. 18 § RF&lt;br&gt;ändras så att markägare inte skall kunna kräva ersättning om staten&lt;br&gt;ingriper i syfte att hindra föroreningar och skada på den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Även Landskrona kommun anser att grundlagen bör ändras&lt;br&gt;och att rätten till god miljö samtidigt skrivs in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund/Svenska Arbetsgivareföreningen, Lant-&lt;br&gt;brukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Skogsindustrierna,&lt;br&gt;samt skogs- och markägarsidans organisationer i övrigt är av&lt;br&gt;uppfattningen att ingripanden med stöd av balkens aktsamhetsregler skall&lt;br&gt;ge markägaren rätt till ersättning vid pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt vad som har anförts i&lt;br&gt;föregående avsnitt inarbetas i miljöbalken ersättningsregler som i&lt;br&gt;huvudsak motsvarar naturvårdslagens och vattenlagens regler om&lt;br&gt;ersättning. Några sådana regler finns inte i de övriga lagar som smälts&lt;br&gt;samman i miljöbalken. t.ex. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen, och&lt;br&gt;föreslås inte heller för balkens vidkommande i dessa avseenden.&lt;br&gt;Följaktligen behålls i miljöbalken nuvarande regler och principer för&lt;br&gt;ersättning till fastighetsägare för de fall då rådigheten över&lt;br&gt;fastighetsägarens mark inskränks genom ingripande från det allmänna.&lt;br&gt;Ersättning skall inte utgå, om ingripandet exempelvis avser att tillgodose&lt;br&gt;syftet med ett miljöskyddsområde eller har betingats av andra starka&lt;br&gt;miljö- eller hälsoskyddsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;558&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat sin förståelse för att en sådan begränsning av&lt;br&gt;ersättningsrätten alltjämt anses viktig och funnit att begränsningen också&lt;br&gt;står i överensstämmelse med det riksdagsuttalande som har återgetts&lt;br&gt;inledningsvis i redovisningen av regeringens skäl i föregående avsnitt&lt;br&gt;(avsnitt 4.33.1). I samma avsnitt har nämnts att ändringen av 2 kap 18 §&lt;br&gt;RF från och med den 1 januari 1995 innebar bl.a. att rätten till ersättning&lt;br&gt;vid rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader kom att&lt;br&gt;framgå av regeringsformen. Rätten till ersättning behandlas nu i&lt;br&gt;paragrafens andra stycke, som har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas&lt;br&gt;avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan&lt;br&gt;ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna&lt;br&gt;inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att&lt;br&gt;pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt&lt;br&gt;försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till&lt;br&gt;värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt&lt;br&gt;grunder som anges i lag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lydelsen av grundlagsparagrafen har gett upphov till en&lt;br&gt;rättsvetenskaplig debatt. Inom doktrinen har ifrågasatts om inte 2 kap.&lt;br&gt;18 § RF har fått en sådan ordalydelse att rätten till ersättning har utökats&lt;br&gt;(Bertil Bengtsson, Svensk Juristtidning 1994 s. 920 ff, samme författare&lt;br&gt;Miljörättslig tidskrift 95:3 s. 345 ff och Grundlagen och fastighetsrätten,&lt;br&gt;1996). Mot denna tolkning har invänts bl.a. att det just vid tolkning av&lt;br&gt;regeringsformens bestämmelser om fri- och rättigheter finns särskild&lt;br&gt;anledning att beakta förarbetena, av vilka framgår att någon ändring i&lt;br&gt;rättsläget inte var avsedd (Staffan Vängby, Svensk Juristtidning 1996 s.&lt;br&gt;892 ff). Till stöd för den senare uppfattningen har också hävdats att de&lt;br&gt;uttryck som förts in i grundlagsstadgandet hittills förekommit endast i&lt;br&gt;den s.k. plan- och marklagstiftningen och alltså inte i den lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar miljö-, hälso- och olycksskydd. En rimlig tolkning skulle då&lt;br&gt;vara att dessa uttryck innebär att grundlagsstadgandet endast tar sikte på&lt;br&gt;samma förhållanden som i befintlig lagstiftning (Gabriel Michanek,&lt;br&gt;Miljörättslig tidskrift 95:2 s. 155 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debatten har också uppmärksammats av Lagrådet som funnit det&lt;br&gt;oundvikligt att närmare granska om miljöbalkens begränsning av&lt;br&gt;ersättningsrätten är förenlig med 2 kap. 18 § andra stycket RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar här om följande. Grundlagsändringen hade sitt&lt;br&gt;ursprung i Fri- och rättighetskommitténs betänkande Fri- och rättighets-&lt;br&gt;frågor (SOU 1993:40). Betänkandet var ett resultat av en politisk&lt;br&gt;kompromiss som omfattade ett antal frågor på grundlagsområdet.&lt;br&gt;Beträffande ersättningsrätten framhöll kommittén att den förordade&lt;br&gt;lösningen anslöt till gällande rätt på området. Att rätten till ersättning&lt;br&gt;gavs ett grundlagsskydd innebar enligt kommittén inte att rätten till&lt;br&gt;ersättning utvidgades i förhållande till vad som redan gällde (SOU&lt;br&gt;1993:40 del A s. 90 f och 235).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppfattning delades av regeringen. I propositionen&lt;br&gt;betonade regeringen att det förhållandet att rätten till ersättning vid vissa&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar nu gavs ett grundlagsskydd inte innebar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;559&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsrätten utvidgades i förhållande till gällande ersättningsregler Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;(prop. 1993/94:117 s. 17 f och 49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstitutionsutskottet underströk för sin del att det förhållandet att&lt;br&gt;rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar gavs ett grundlagsskydd&lt;br&gt;inte innebar att ersättningsrätten utvidgades i förhållande till vad som&lt;br&gt;redan gällde (1993/94:KU24 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har konstaterat att någon vidgad rätt till&lt;br&gt;ersättning enligt motiven inte avsågs vid grundlagsändringen och att&lt;br&gt;motivuttalandena avspeglar den politiska uppgörelse som låg bakom&lt;br&gt;ändringen. Utredningen har vidare pekat på några faktorer som bör&lt;br&gt;beaktas om grundlagsparagrafens innebörd diskuteras trots de klara&lt;br&gt;motivuttalandena, bl.a. den såväl nationellt som internationellt&lt;br&gt;vedertagna principen om förorenarens betalningsansvar (Polluter Pays&lt;br&gt;Principle, PPP). Denna princip innebär att den som orsakar eller kan&lt;br&gt;orsaka skada eller annan olägenhet, skall betala kostnaden för att&lt;br&gt;förebygga eller avhjälpa skadan eller olägenheten. Eftersom principen är&lt;br&gt;vedertagen, inte minst i internationella bestämmelser som Sverige har&lt;br&gt;åtagit sig att följa, t.ex. artikel 130r i EG-fördraget och Princip 16 i&lt;br&gt;Riodeklarationen. bör den enligt utredningen vägas in i tolkningen av det&lt;br&gt;omstridda stadgandet i 2 kap. 18 § RF. En bokstavstolkning av&lt;br&gt;grundlagsstadgandet kan få till följd att Sverige inte anses uppfylla sina&lt;br&gt;internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen av Miljöbalksutredningens förslag till&lt;br&gt;miljöbalk har många remissinstanser påpekat att rättsläget är oklart när&lt;br&gt;det gäller grundlagsparagrafen. Önskemål har framförts om&lt;br&gt;klarlägganden, eventuellt genom ändring av paragrafen. Vissa&lt;br&gt;remissinstanser har samtyckt med den inställning i tolkningsdebatten&lt;br&gt;som gjort gällande att ersättningsrätten vidgats genom&lt;br&gt;grundlagsändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i den situation som har uppkommit anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kritikerna är det framför allt på två punkter som lydelsen av&lt;br&gt;2 kap. 18 § andra stycket RF vållar problem. Dels görs inget undantag för&lt;br&gt;sådan verksamhet som bedrivs utan laga stöd. dvs. utan eller i strid med&lt;br&gt;erforderliga tillstånd eller föreskrivna villkor, dels görs inga undantag för&lt;br&gt;sådana situationer där tillstånd till viss verksamhet återkallas eller en&lt;br&gt;verksamhet förbjuds på grund av miljö-, hälso- eller säkerhetsskäl.&lt;br&gt;Vidare far det sägas vara en öppen fråga om stadgandet innebär att all&lt;br&gt;befintlig lagstiftning som berör markanvändning måste förses med&lt;br&gt;ersättningsbestämmelser om sådana saknas eller om grundlagsregeln&lt;br&gt;endast medför att ny lagstiftning på området måste förses med&lt;br&gt;ersättningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom några undantag inte görs i grundlagsstadgandet kan knappast&lt;br&gt;något annat hävdas än att ordalydelsen är otvetydig. Ersättningsrätten&lt;br&gt;skulle alltså då gälla enligt ordalydelsen oavsett vad det allmänna har&lt;br&gt;haft för skäl för ingreppet. Även Lagrådet har konstaterat att inga delade&lt;br&gt;meningar råder om att bestämmelsen enligt sin ordalydelse innebär att&lt;br&gt;rätt till ersättning inträder, oavsett anledningen till att det allmänna&lt;br&gt;inskränkt användningen av mark eller byggnad på angivet sätt. Följden&lt;br&gt;av detta är enligt Lagrådet att den begränsning av ersättningsrätten som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;560&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses följa av miljöbalkens regler i 31 kap. då står i strid med 2 kap. 18 § Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill emellertid betona att motivuttalandena som redovisats&lt;br&gt;ovan är fullt klara. Där anges tydligt att någon utvidgning av&lt;br&gt;ersättningsrätten i förhållande till gällande ersättningsregler inte har&lt;br&gt;avsetts. Lagrådet har med hänvisning till motivuttalandena förklarat att&lt;br&gt;det inte varit lagstiftarens mening att 2 kap. 18 § RF skulle leda till en&lt;br&gt;grundlagsfäst rätt till ersättning som sträcker sig längre än vad som följer&lt;br&gt;av tidigare gällande rätt i fråga om ersättning för ingrepp av miljöskäl.&lt;br&gt;Lagtexten har enligt Lagrådet i så fall fått en utformning som inte&lt;br&gt;motsvarar lagstiftarens intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan blir då hur denna konflikt mellan lagrummets ordalydelse och&lt;br&gt;motivuttalandena skall hanteras. Regeringen gör beträffande denna fråga&lt;br&gt;följande överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hävdvunnen tolkningsprincip i svensk rätt är att om en lagtext och&lt;br&gt;dess motiv är oförenliga med varandra, så är det lagtexten som gäller.&lt;br&gt;Man får inte lagstifta genom motiv. Motivuttalanden kan däremot fa&lt;br&gt;betydelse vid tolkningen av en lagtext som är mångtydig eller oklar i sin&lt;br&gt;innebörd. Lagstiftaren kan också genom motivuttalanden ge vägledning&lt;br&gt;för tillämpningen. En förutsättning för att ett sådant uttalande skall&lt;br&gt;beaktas i rättstillämpningen anses dock vara att det har stöd i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tolkning av grundlag är det svårt att urskilja några&lt;br&gt;särskilda principer. Det fanns i 1809 års regeringsform ett stadgande om&lt;br&gt;att grundlagarna skulle tillämpas efter sin ordalydelse, men detta&lt;br&gt;stadgande kom liksom mycket annat i den äldre regeringsformen med&lt;br&gt;tiden att sakna praktisk betydelse. Någon motsvarande regel finns inte i&lt;br&gt;den nya regeringsformen. I de utredningsbetänkanden som låg till grund&lt;br&gt;för 1974 års regeringsform uttalas att det naturliga är att grundlag skall&lt;br&gt;tolkas enligt samma principer som gäller för lagtolkning i allmänhet&lt;br&gt;(SOU 1963:17 s. 513 resp. SOU 1972:15 s. 319). Inom den moderna&lt;br&gt;statsrättsliga doktrinen finns olika åsikter representerade, vissa författare&lt;br&gt;hävdar att några särskilda principer inte gäller medan andra förordar att&lt;br&gt;grundlag skall tolkas mera strikt än vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det alltså är svårt att urskilja några särskilda principer för&lt;br&gt;tolkning av grundlag så talar legalitetsskäl för en strikt&lt;br&gt;grundlagstolkning. Kravet på detta gör sig dock inte gällande med&lt;br&gt;samma styrka genomgående. Utrymmet för en mindre strikt tolkning&lt;br&gt;torde exempelvis vara större när det gäller regler om delegation av&lt;br&gt;normgivningsmakt än när det gäller regler som garanterar enskildas&lt;br&gt;rättigheter. Det har dock hävdats att just när det gäller rättighetsreglema i&lt;br&gt;regeringsformens andra kapitel finns det särskild anledning att beakta&lt;br&gt;motiven. Skälet för detta skulle då vara att denna typ av regier normalt&lt;br&gt;har tillkommit eller ändrats som ett resultat av politiska kompromisser&lt;br&gt;och att detta föranleder svårtolkade grundlagsstadganden. Mot detta&lt;br&gt;resonemang kan man dock hävda att regeringsformens rättighetsregler&lt;br&gt;primärt riktar sig mot lagstiftaren. Syftet med grundlagsfästandet av en&lt;br&gt;viss rättighet är främst att binda lagstiftaren för framtiden. Om ett sådant&lt;br&gt;stadgande inte kan sägas ha ett eget liv i någon mening så kan det sättas i&lt;br&gt;fråga om en grundlagsreglering alls är meningsfull. Till detta kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del l&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det följer av allmänna principer att en lagregel som ger den enskilde&lt;br&gt;garantier i förhållande till det allmänna bör tolkas till den enskildes&lt;br&gt;fordel. Även om rättighetsreglema primärt riktar sig mot lagstiftaren&lt;br&gt;finns det skäl för att anlägga samma synsätt här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat Lunds universitet har pekat på ett relativt nyligen meddelat&lt;br&gt;utslag av Högsta domstolen (NJA 1996 s. 110) och förklarat att detta&lt;br&gt;skulle kunna ge stöd för uppfattningen att grundlagsstadgandet skall&lt;br&gt;tolkas i enlighet med motivuttalandena. Detta rättsfall, som bl.a. avsåg&lt;br&gt;frågan om ett servitut innebar olägenhet av betydelse för den tjänande&lt;br&gt;fastigheten, rör emellertid tillämpningen av 2 kap. 18 § första stycket RF.&lt;br&gt;När det gäller detta stycke i grundlagsstadgandet torde det inte föreligga&lt;br&gt;någon direkt konflikt mellan lagtexten och motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagtolkningsprinciper har Lagrådet för sin del anfört&lt;br&gt;följande. En lagregel bör ändras för att ge ett riktigare uttryck för&lt;br&gt;lagstiftarens avsikter om en strikt tolkning skulle leda till icke önskvärda&lt;br&gt;resultat. 1 vissa undantagsfall anses en friare tolkning av en lagregels&lt;br&gt;innebörd kunna förekomma, såsom när det är uppenbart att en tolkning&lt;br&gt;enligt ordalagen skulle medföra oacceptabla konsekvenser. Om denna&lt;br&gt;tolkningsmetod skall gälla även i fråga om en grundlagsregel har varit&lt;br&gt;föremål för olika uppfattningar inom doktrinen. I åtskilliga sammanhang&lt;br&gt;har det gjorts uttalanden enligt vilka olika bestämmelser i 2 kap.&lt;br&gt;regeringsformen om grundläggande fri- och rättigheter skali ges en&lt;br&gt;vidsträckt tolkning till den enskildes förmån (se Holmberg-Stjemquist,&lt;br&gt;Grundlagarna, s 19 ff.). Enligt ett principuttalande av Lagrådet har kravet&lt;br&gt;på att man inte till den enskildes nackdel frångår en tillämpning i strikt&lt;br&gt;överensstämmelse med lagtexten särskild tyngd när det gäller de&lt;br&gt;grundläggande fri- och rättigheterna (prop. 1977/78 s. 144 f.). När det är&lt;br&gt;fråga om en grundlagsregels betydelse for en ny lagstiftning talar&lt;br&gt;övervägande skäl för särskild återhållsamhet med att fästa avseende vid&lt;br&gt;motivuttalanden som är svårförenliga med grundlagsregelns ordalydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen redan har konstaterat kan ordalydelsen av 2 kap. 18 §&lt;br&gt;andra stycket RF knappast anses vara mångtydig eller oklar. En strikt&lt;br&gt;tillämpning av huvudregeln vid oförenlighet mellan lagtext och motiv&lt;br&gt;skulle alltså leda till att grundlagsstadgandet skall tillämpas efter sin&lt;br&gt;ordalydelse, dvs. oavsett vad lagstiftaren kan ha avsett så har den nya&lt;br&gt;lydelsen kommit att förändra rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtolkningsprinciper kan emellertid inte få leda till helt orimliga&lt;br&gt;resultat. En ren bokstavstolkning kan i vissa fall leda till slutsatser som&lt;br&gt;kan framstå som stötande eller som kan fa orimliga praktiska eller&lt;br&gt;rättsliga konsekvenser. Att tolka lag på ett sådant sätt är inte förenligt&lt;br&gt;med svensk rättstradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anslutit sig till regeringens uppfattning i lagrådsremissen,&lt;br&gt;att den rätt till ersättning för försvårande av pågående markanvändning&lt;br&gt;som tillförsäkras enskilda genom 2 kap. 18 § andra stycket RF inte kan&lt;br&gt;gälla fall då ingripandet sker därför att den pågående användningen av&lt;br&gt;marken var olovlig eller olaglig när den påbörjades. Enligt Lagrådet&lt;br&gt;måste ett förbehåll av motsvarande slag inläsas i åtskilliga andra&lt;br&gt;lagbestämmelser av civilrättslig eller offentligrättslig natur utan att det&lt;br&gt;uttryckligen anges, och det måste anses stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;562&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vedertagna metoder för lagtolkning att betrakta detta som underförstått&lt;br&gt;även när det gäller tillämpningen av den berörda grundlags-&lt;br&gt;bestämmelsen. Ingripanden av miljöskyddsskäl som förutsätter att en av&lt;br&gt;lagstiftaren uppställd norm har åsidosatts synes enligt Lagrådet inte&lt;br&gt;heller behöva grunda någon rätt till ersättning, även om de försvårar&lt;br&gt;pågående markanvändning, såvitt den aktuella användningen av marken&lt;br&gt;var olaglig redan när den påbörjades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har funnit det svårare att bedöma sådana fall då en&lt;br&gt;markanvändning inte stred mot någon norm när den påbörjades men en&lt;br&gt;senare tillkommen reglering medför att markanvändningen blir olaglig.&lt;br&gt;Den omständigheten att en redan från början olaglig verksamhet inte bör&lt;br&gt;kunna grunda ersättningsrätt ger enligt Lagrådet inte tillfredsställande&lt;br&gt;vägledning i en sådan situation. Emellertid har Lagrådet funnit att då&lt;br&gt;regleringen bygger på viktiga miljö- eller hälsoskyddsintressen kan&lt;br&gt;allmänna principer medföra att en eventuell ersättningsrätt blir mycket&lt;br&gt;begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande situation har också uppmärksammats av Lagrådet. Någon har&lt;br&gt;fatt ett tidsbegränsat tillstånd till viss verksamhet som innebär&lt;br&gt;markanvändning. För tid därefter avslås en ansökan om tillstånd, t.ex. på&lt;br&gt;grund av att regleringen har ändrats eller därför att det har visat sig att&lt;br&gt;verksamheten är förenad med olägenheter av betydelse som inte&lt;br&gt;ursprungligen förutsågs. När det gäller detta fall har Lagrådet, även med&lt;br&gt;strikt tillämpning av grundlagsbestämmelsen, funnit fog för att hävda att&lt;br&gt;den omständigheten att en tillståndsansökan kan avslås inte skall anses&lt;br&gt;innebära en inskränkning av pågående markanvändning. Däremot ligger&lt;br&gt;det enligt Lagrådet nära till hands att hänföra åtgärden till en&lt;br&gt;inskränkning i grundlagsbestämmelsens mening om det allmänna&lt;br&gt;återkallar ett redan meddelat tillstånd. Lagrådets inställning är att detta&lt;br&gt;gäller även om tillståndsmyndigheten enligt 24 kap. 3 § miljöbalken far&lt;br&gt;en generell möjlighet att återkalla tillstånd och det alltså låter sig sägas&lt;br&gt;att ett tillstånd alltid meddelas med reservation för att det kan komma att&lt;br&gt;återkallas. Detsamma gäller också enligt Lagrådets mening om villkoren&lt;br&gt;för en verksamhet som innefattar användning av mark i efterhand ändras&lt;br&gt;på sådant sätt att verksamheten försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet är den föreliggande oförenligheten mellan&lt;br&gt;ordalydelsen av 2 kap. 18 § andra stycket RF och motivuttalandena samt&lt;br&gt;det inte helt klara rättsläget i fråga om grundlagstolkningen inte ägnat att&lt;br&gt;främja en enhetlig rättstillämpning. Det ligger då som Lagrådet har sett&lt;br&gt;det närmast tillhands att ändra grundlagsstadgandet så att det ger ett klart&lt;br&gt;uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning&lt;br&gt;liksom tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det&lt;br&gt;allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskyddsskäl. Även om det&lt;br&gt;är en sådan lösning av problemet som Lagrådet förordar, har Lagrådet&lt;br&gt;förklarat sig vara medvetet om att den lösningen kan komma att påverka&lt;br&gt;tidpunkten för miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för sin del i den föreliggande situationen ta fasta på att&lt;br&gt;det trots den i och för sig otvetydiga formuleringen av grundlags-&lt;br&gt;stadgandet råder delade meningar om stadgandets innebörd. Detta&lt;br&gt;förhållande visar, även med beaktande av Lagrådets synpunkter, att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;563&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;situationen inte är sådan att någon entydig tolkningsprincip kan Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillämpas. Av detta skäl bör det enligt regeringens mening inte vara&lt;br&gt;möjligt att fullt ut hävda en strikt bokstavstolkning. Regeringen anser i&lt;br&gt;stället att det måste vara befogat att anlägga ett vidare perspektiv där&lt;br&gt;ändamålssynpunkter ges möjlighet att inverka vid lagtolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tolkning enligt ordalydelsen skulle medföra att miljöbalken måste&lt;br&gt;förses med ersättningsregler för situationer där sådan rätt inte står i&lt;br&gt;samklang med de avvägningar som lagstiftaren hittills vidmakthållit.&lt;br&gt;Många medborgare skulle med säkerhet uppfatta det som stötande om&lt;br&gt;ersättning t.ex. skulle utgå till den vars verksamhet stoppas därför att det&lt;br&gt;visat sig att verksamheten allvarligt hotar kringboende människors hälsa.&lt;br&gt;Det är därför svårt att hävda en lagtolkning som leder till sådana resultat.&lt;br&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att övervägande skäl talar för att 2&lt;br&gt;kap. 18 § andra stycket RF - trots ordalydelsen - måste uppfattas på det&lt;br&gt;sättet att någon utvidgning av rätten till ersättning inte har skett.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att varken legala eller sakliga skäl ger anledning&lt;br&gt;att, som några remissinstanser har begärt, föra in ytterligare&lt;br&gt;ersättningsbestämmelser i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.34 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadestånd för vissa miljöskador&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.34.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöskadelagen skall ingå i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i miljöskadelagen skall arbetas&lt;br&gt;in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fortifikationsverket anser att miljöskadelagen&lt;br&gt;inte bör infogas i miljöbalken medan Länsstyrelsen i Gävleborgs län och&lt;br&gt;Landskrona kommun tillstyrker. Lunds universitet framhåller att det kan&lt;br&gt;diskuteras om miljöskadelagen bör sammanföras med den&lt;br&gt;offentligrättsliga lagstiftning som miljöbalken i övrigt innehåller. Det&lt;br&gt;finns dock inte tillräcklig anledning att avstyrka förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöskadelagens regler innebär att&lt;br&gt;den som orsakar miljöskador skall ersätta dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadereglema har nära anknytning till miljörättens ersättnings-&lt;br&gt;regler och övriga sanktionsregler, såsom ersättning vid vattenverksamhet&lt;br&gt;och på grund av ingripande av det allmänna samt straffansvar och&lt;br&gt;förverkande. Dessa regler kommer enligt regeringens förslag att arbetas&lt;br&gt;in i miljöbalken. Genom att också smälta in miljöskadereglema i&lt;br&gt;miljöbalken kommer således balken att ge en mera fullständig bild av&lt;br&gt;sanktionsreglema på miljöområdet. Mot denna bakgrund är det naturligt&lt;br&gt;att också inordna miljöskadelagen i miljöbalkens regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;564&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.34.2 Skadeståndsreglerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i miljöbalken om skadestånd&lt;br&gt;skall ha samma tillämpningsområde som miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sjöfartsverket ser med tillfredsställelse på att&lt;br&gt;fastighetsanknytningen behålls medan Naturskyddsföreningen anser att&lt;br&gt;den skall frångås. Fortifikationsverket anser att sprängstens- och&lt;br&gt;grävningsskadoma åter bör föras till jordabalken. Lunds universitet&lt;br&gt;ifrågasätter om möjligheterna att komma till rätta med sådana intrång i&lt;br&gt;naturvårdsintressena som förlust av biologisk mångfald är goda. Det&lt;br&gt;åberopade rättsfallet NJA 1995 s. 249 lär inte nämnvärt öka utsikterna till&lt;br&gt;ersättning för en allmän försämring av den biologiska mångfalden.&lt;br&gt;Försäkringsförbundet anser också att för långtgående slutsatser dragits&lt;br&gt;av rättsfallet NJA 1995 s. 249 när det gäller ekologiska skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skadestånd enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;utges i dag för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som&lt;br&gt;verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Skadestånd utges&lt;br&gt;för skador genom förorening av vattendrag, sjöar eller andra&lt;br&gt;vattenområden, förorening av grundvatten, ändring av grundvattennivån,&lt;br&gt;luftförorening, markförorening, buller, skakning eller annan liknande&lt;br&gt;störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt om den nuvarande fastighetsanknytningen&lt;br&gt;skall frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen skulle dock ett frångående av fastighetsanknytningen&lt;br&gt;i allt väsentligt endast innebära den skillnaden mot idag att&lt;br&gt;motorfordons-, järnvägs-, flygtrafik samt sjöfart sedda som enskilda&lt;br&gt;trafikmedel, s.k. rörliga stömingskällor, skulle komma att omfattas av&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser. För dessa transportmedel gäller särskilda&lt;br&gt;regler om skadestånd som, utom för sjöfarten, ger i stort sett samma&lt;br&gt;skydd som miljöskadelagen. För oljeskador till sjöss gäller dock regler&lt;br&gt;som i stort sett ger samma skydd som miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjöfartens del skulle, utom för oljeskadornas del. ett culpaansvar&lt;br&gt;omvandlas till ett strikt ansvar. Culpaansvar innebär att ansvaret är&lt;br&gt;begränsat till fall då skadegöraren medvetet eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;orsakat skadan. Vid strikt ansvar gäller inte någon sådan begränsning.&lt;br&gt;Många transporter är gränsöverskridande och det finns därför intresse av&lt;br&gt;enhetliga regler. Konventionsbundna ansvarsbegränsningar finns i 9 kap.&lt;br&gt;sjölagen (1995:1009). Dessa kan inte frångås. Det pågår dessutom ett&lt;br&gt;internationellt arbete med ett förslag till en konvention om&lt;br&gt;skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag till en sådan konvention har antagits vid diplomatkonferens&lt;br&gt;i april 1996. Genom den uppbyggnad som förslaget fatt liknar det i allt&lt;br&gt;väsentligt det ansvars- och ersättningssystem som gäller för oljeskador.&lt;br&gt;Om konventionen vinner anslutning kommer alltså även skade-&lt;br&gt;ståndsreglerna inom sjöfarten att ge i stort sett samma skydd som&lt;br&gt;miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;565&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En europarådskonvention om miljöskador, Convention on civil&lt;br&gt;liability for damage resulting from activities dangerous to the&lt;br&gt;environment, har öppnats för anslutning under 1993. Den har inte&lt;br&gt;undertecknats av Sverige. Konventionen innehåller bestämmelser som&lt;br&gt;skiljer sig från de svenska reglerna bl.a. i fråga om anknytningen till&lt;br&gt;verksamhet på fastighet. Den är dock inte tillämplig på transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot denna bakgrund således att&lt;br&gt;fastighetsanknytningen bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt miljöskadelagen utges i dag också för&lt;br&gt;sprängstensskador och grävningsskador. Skador genom sprängsten avser&lt;br&gt;skador som har orsakats av sprängningsarbete eller annan verksamhet&lt;br&gt;som medför särskild fara för explosion medan skador orsakade av&lt;br&gt;grävningsarbete ersätts om den som utfört arbetet varit försumlig.&lt;br&gt;Medför grävningsarbete särskild risk så är ansvaret strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén föreslog på sin tid att bestämmelserna om&lt;br&gt;sprängstens- och grävningsskador skulle flyttas över till jordabalken.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslår dock att de bör arbetas in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget är dock att märka att kommittén föreslog att fastig-&lt;br&gt;hetsanknytningen skulle frångås. För sådant förhållande ter det sig mera&lt;br&gt;naturligt att sprängstensskadoma och de särskilda grävningsskadoma&lt;br&gt;förs över till 3 kap. jordabalken, som handlar om rättsförhållandet mellan&lt;br&gt;grannar. Behålls däremot fastighetsanknytningen blir det svårare att dra&lt;br&gt;en skarp gräns mellan vad som bör stå i miljöbalken och vad som bör stå&lt;br&gt;i jordabalken. Någon nackdel med att bestämmelserna står i&lt;br&gt;miljöskadelagen har inte påvisats. Regeringen anser därför i likhet med&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen att bestämmelserna om sprängstens- och särskilda&lt;br&gt;grävningsskador bör arbetas in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt om förlängning av preskriptionstiden för&lt;br&gt;miljöskador bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén föreslog att preskriptionstiden för personskada&lt;br&gt;till följd av vatten-, mark- eller luftförorening och strålning skulle&lt;br&gt;förlängas till trettio år. Den redan nämnda europarådskonventionen om&lt;br&gt;miljöskador innehåller också en preskriptionstid på trettio år för såväl&lt;br&gt;person- som sakskador. Miljöbalksutredningen ansåg dock att det inte&lt;br&gt;bör ske någon förlängning av preskriptionstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att skälen är starka för att de skadelidande skall få&lt;br&gt;ersättning även för sena skador. Det kan här således handla om asbestos&lt;br&gt;och silikos, där det kan ha dröjt länge innan skadeverkningarna visat sig.&lt;br&gt;Det är också till det bättre om företagen får ett utökat ansvar för skador&lt;br&gt;som de orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen nödgas samtidigt konstatera att en förlängning av&lt;br&gt;preskriptionstiden enligt försäkringsbranschen är förenad med avsevärda&lt;br&gt;svårigheter av försäkringsteknisk natur. Bl.a. kommer det att bli svårt att&lt;br&gt;försäkra ett sådant ansvar till en rimlig kostnad. Vidare kan en&lt;br&gt;förutsättning för rätt till ersättning vara att försäkringen alltjämt är i kraft&lt;br&gt;när skadan anmäls. En försäkringslösning ger således ett skydd endast så&lt;br&gt;länge som det ansvariga företaget består och betalar försäkringspremien.&lt;br&gt;De försäkringstekniska svårigheterna har utgjort skäl mot att införa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;566&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trettioårig preskriptionstid i lagstiftningsärendena vid såväl&lt;br&gt;miljöskadelagens som produktansvarslagens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som lagstiftaren tidigare valt genom att införa en&lt;br&gt;miljöskadeförsäkring, se avsnitt 4.35, löser de aktuella problemen på ett&lt;br&gt;smidigare sätt än en förlängning av preskriptionstiden skulle göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den skadelidande torde det vara enklare att fa betalt ur&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen än att låta utreda vem som är ansvarig och föra&lt;br&gt;process efter så lång tid som över tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den redan gällande miljöskadeförsäkringen är alltså en smidigare&lt;br&gt;lösning än att förlänga preskriptionstiden till 30 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför stannat för att preskriptionstiden för miljöskador&lt;br&gt;inte f.n. bör föreslås förlängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga av särskilt intresse är att Europarådskonventionen&lt;br&gt;innehåller ett skadebegrepp som möjligen är något vidare än&lt;br&gt;miljöskadelagens. Ersättning skall nämligen utgå för skador i miljön till&lt;br&gt;följd av negativ miljöpåverkan, &amp;quot;ekologiska skador&amp;quot;. Ersättningen för&lt;br&gt;skadorna begränsas dock till kostnaderna för återställning eller för&lt;br&gt;återställningsåtgärder som skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning för ekologiska skador har diskuterats i anslutning&lt;br&gt;till rättsfallet NJA 1995 s. 249 (Se bl.a. Kleineman JT 1995-96 s. 101 f).&lt;br&gt;I rättsfallet förpliktade Högsta domstolen en person som olagligen hade&lt;br&gt;dödat järvar att utge skadestånd till staten. Högsta domstolen anförde&lt;br&gt;bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller järv har staten att på offentligrättslig grund skydda och&lt;br&gt;bevara järvstammen. Skada av det slag varom nu är fråga kan anses&lt;br&gt;ligga på gränsen mellan ideell och ekonomisk skada. Det ter sig i och&lt;br&gt;för sig naturligt att vid olovlig jakt av järv liksom vid olovlig jakt av&lt;br&gt;älg beakta den skada som sker på villebrådsbeståndet av just denna&lt;br&gt;viltart. Genom att järven är fridlyst måste emellertid anses att den inte&lt;br&gt;har något ekonomiskt värde. Samtidigt är klarlagt att staten har stora&lt;br&gt;kostnader för denna djurarts bevarande och att dessa kostnader till en&lt;br&gt;del får anses ha blivit onyttiga genom att två järvar på sätt här skett&lt;br&gt;dödats och artens fortplantningsmöjligheter försämrats. Ersättning&lt;br&gt;skall därför vid olaga jakt på järv utgå med det dödade djurets&lt;br&gt;avelsvärde. Skadeståndets storlek får härvid bestämmas genom en&lt;br&gt;skälighetsuppskattning med statens kostnader för den fridlysta&lt;br&gt;djurartens bevarande som utgångspunkt. Anledning nedsätta&lt;br&gt;skadeståndet utöver vad TR:n och HovR:n gjort föreligger inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bl.a. Högsta domstolens dom drog Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;den slutsatsen att möjligheterna att med stöd av miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser komma till rätta med intrång i naturskyddsintressen såsom&lt;br&gt;förlust av biologisk mångfald synes vara goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet och Försäkringsförbundet anser att utredningen&lt;br&gt;dragit för långt gående slutsatser av rättsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan lagstiftning sker i frågor om ersättning för ekologiska skador bör&lt;br&gt;ytterligare analyser av rättsläget göras och annat underlag tas fram.&lt;br&gt;Ersättning för ekologiska skador bör således inte behandlas i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;567&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utvidgning av miljöskadeförsäkringssystemet med Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;en saneringsförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöskadeförsäkringssystemet skall utvidgas&lt;br&gt;till att även omfatta en saneringsförsäkring som täcker fall då den&lt;br&gt;ansvarige inte kan betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Ersättning skall dock utgå även om skadevållaren är okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Lunds universitet anser att även fondaltemativet&lt;br&gt;borde ha utretts. Det är svårt att överblicka om en miljöskadeförsäkring&lt;br&gt;eller fond är att föredra i detta fall. I vart fall saknas skäl att avstyrka&lt;br&gt;förslaget. Försvarsmakten anser att staten inte skall bidra till&lt;br&gt;saneringsförsäkringen medan Växjö kommun anser att kommunala&lt;br&gt;verksamheter inte skall bidra Fortifikationsverket, Statens geologiska&lt;br&gt;undersökningar. Finansinspektionen, Uddevalla kommun, Landskrona&lt;br&gt;kommun och Göteborgsregionens kommunalförbund tillstyrker att en&lt;br&gt;saneringsförsäkring införs. Västerås kommun och Svenska vatten- och&lt;br&gt;avloppsverksföreningen avstyrker att en saneringsförsäkring införs.&lt;br&gt;Miljöcentrum anser att anspråk på ersättning ur miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;bör prövas av miljödomstol enligt de regler som gäller för&lt;br&gt;skadeståndsprocesser enligt miljöskadelagen. Norra Bohusläns P.O.&lt;br&gt;föreslår förändringar av försäkringsvillkoren, bl.a. att villkoret om att&lt;br&gt;ersättning inte skall utgå för skador till följd av störning som&lt;br&gt;huvudsakligen är att hänföra till tid före den 1 juli 1989 tas bort.&lt;br&gt;Miljöskadekonsortiet anser, med instämmande från Försäkrings-&lt;br&gt;förbundet, att de nuvarande formerna för miljöskadeförsäkringen bör&lt;br&gt;bibehållas. Miljöbalksutredningens förslag går längre än Miljöskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningens förslag. Saneringskostnader skall nämligen&lt;br&gt;ersättas även när det inte går att utreda vem som är ansvarig för&lt;br&gt;föroreningarna. Det retroaktiva skyldigheten att ersätta skador har&lt;br&gt;utökats från den 1 juli 1989 till den 1 juli 1986. Att ersättning skall utgå&lt;br&gt;för kostnader som uppstått enligt 23 kap 17 § i utredningens förslag till&lt;br&gt;miljöbalk utgör också en utvidgning. Föreningen för miljöskade-&lt;br&gt;försäkring. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;avstyrker att en saneringsförsäkring införs. De kostnader som&lt;br&gt;försäkringen avser att finansiera är begränsade till ca två miljoner per år.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har gått längre än Miljöskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningen genom att föreslå att saneringsförsäkringen skall&lt;br&gt;omfatta fall då det rör sig om &amp;quot;okända skadevållare&amp;quot;. Det är omöjligt att&lt;br&gt;bedöma de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår bl.a. för att&lt;br&gt;minska statens kostnader för efterbehandling att en saneringsförsäkring&lt;br&gt;skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget vill regeringen erinra om att enligt gällande ordning&lt;br&gt;skall det för ersättning i vissa fall till den som lidit skada enligt&lt;br&gt;miljöskadelagen finnas en miljöskadeförsäkring med villkor som har&lt;br&gt;godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;568&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringen är kollektiv och den som utövar miljöfarlig verksamhet Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;som enligt miljöskyddslagen kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till&lt;br&gt;försäkringen med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen&lt;br&gt;skall betalas i förskott för kalenderår. Regeringen far meddela&lt;br&gt;föreskrifter om undantag från skyldigheten att bidra till försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i förordningen (1989:365) om miljöskadeförsäkring&lt;br&gt;bestämt med vilka belopp de betalningsskyldiga skall bidra till&lt;br&gt;försäkringen samt undantagit vissa tillstånds- eller anmälningsskyldiga&lt;br&gt;verksamheter från bidragsskyldigheten. Beloppen är av försäkrings-&lt;br&gt;givaren beräknade på försäkringsmässiga grunder. De utgör riskpremier i&lt;br&gt;försäkringsgivarens ansvarsförsäkringsverksamhet och fonderas inte&lt;br&gt;särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom 30 dagar&lt;br&gt;efter anmaning skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten far då&lt;br&gt;som ett led i tillsynen förelägga den betalningsskyldige vid vite att&lt;br&gt;fullgöra sin skyldighet. Föreläggandet far inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller&lt;br&gt;sakskada som avses i miljöskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;men inte kan fa skadeståndet betalt eller om rätten att kräva ut&lt;br&gt;skadeståndet är förlorad, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringen är således subsidiär. I första hand skall alltså den som är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig betala ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har fram till och med maj månad 1996 framställts drygt 40 anspråk&lt;br&gt;på ersättning ur miljöskadeförsäkringen. Inte något av anspråken har&lt;br&gt;hittills föranlett att någon ersättning har utbetalats. I ett drygt tiotal fall&lt;br&gt;har anledningen till att ersättning inte betalats varit att skadorna&lt;br&gt;uppkommit före försäkringens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fem av de största försäkringsbolagen på den svenska marknaden,&lt;br&gt;Skandia, Folksam, Trygg-Hansa, Länsförsäkring AB och Wasa, har&lt;br&gt;bildat ett Miljöskadekonsortium, som administrativt hanterar den här&lt;br&gt;redovisade miljöskadeförsäkringen och som genom sina huvudmän har&lt;br&gt;åtagit sig att betala utfallande försäkringsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tillsatt och fastställt arbetsordning (beslut 1990-10-18,&lt;br&gt;M90/3240/1) för en särskild nämnd som har till uppgift att avge&lt;br&gt;utlåtanden i principiella eller tvistiga skadeersättningsfall. Bl.a. kan&lt;br&gt;skadelidande som är missnöjda med Miljöskadekonsortiets bedömning&lt;br&gt;vända sig till nämnden, som är självständig i förhållande till konsortiet.&lt;br&gt;Nämndens ordförande är ordinarie domare och i nämnden ingår två&lt;br&gt;riksdagsledamöter och sakkunniga ledamöter. Den som är missnöjd med&lt;br&gt;nämndens yttrande kan påkalla att ersättningsfrågan avgörs av&lt;br&gt;skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att denna ordning borde vara effektivare och&lt;br&gt;billigare än den som Miljöcentrum förordar med prövning i&lt;br&gt;miljödomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1993:78) Miljöskadeförsäkringen i framtiden, att en saneringsförsäkring&lt;br&gt;skulle införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i det följande ställning till om förslaget bör genomföras.&lt;br&gt;Miljöskadeförsäkringsutredningens förslag innebär i huvudsak följande.&lt;br&gt;Saneringsförsäkringen bör i likhet med miljöskadeförsäkringen vara&lt;br&gt;subsidiär och således träda in först i andra hand. Ersättning ur&lt;br&gt;saneringsförsäkringen bör betalas om det har förordnats om rättelse på&lt;br&gt;den ansvariges bekostnad enligt miljöbalkens tillsynsregler men denne är&lt;br&gt;insolvent, eller om kostnader uppstått för handräckning eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt miljöbalken. Rätten till ersättning begränsas till fall då&lt;br&gt;verksamhetsutövaren inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagens bestämmelser eller, då tillstånd till verksamheten&lt;br&gt;föreligger, villkoren för tillståndet. För undvikande av missförstånd skall&lt;br&gt;nämnas att detta inte innebär att det förutsätts att den ansvarige har begått&lt;br&gt;ett miljöbrott eller någon annan straffbar handling. Miljöskyddslagens&lt;br&gt;ansvarsreglering bildar därför enligt Miljöskadeförsäkringsutredningen&lt;br&gt;en inte bara lämplig utan också nödvändig yttre ram för avgränsningen&lt;br&gt;av de ersättningsbara fallen. Insatser enligt räddningstjänstlagen&lt;br&gt;(1986:1102) undantas från tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsortiet lämnade efter överläggningar med Miljöskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningen ett preliminärt förslag om hur ett åtagande skulle&lt;br&gt;kunna utformas. Detta preliminära åtagande ansåg utredningen kunna&lt;br&gt;utgöra utgångspunkt för ett slutligt åtagande som skulle på samma sätt&lt;br&gt;som idag, efter förhandlingar med berörda parter, godkännas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det bör vara den som förorenar&lt;br&gt;som också, så långt det är möjligt, skall betala med anledning av&lt;br&gt;föroreningen uppkomna saneringskostnader. I de fall det här rör sig om&lt;br&gt;är det dock ofta svårt att komma åt den enskilde förorenaren. Vad som då&lt;br&gt;återstår är att tillskapa någon form av kollektiv lösning, antingen genom&lt;br&gt;försäkring eller fond. En annan lösning skulle kunna vara att införa krav&lt;br&gt;på att den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att så långt möjligt tillgodose principen om att förorenaren skall&lt;br&gt;betala bör saneringsersättning betalas först i andra hand, dvs. när den&lt;br&gt;enskilde förorenaren inte kan betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning där den ansvarige åläggs att ställa säkerhet för framtida&lt;br&gt;efterbehandlingskostnader kan ifrågasättas redan på den grunden att den&lt;br&gt;samlade kostnaden för att ställa säkerheten inte skulle stå i proportion&lt;br&gt;till det förmodligen förhållandevis fåtal fall där det kan förväntas att&lt;br&gt;säkerheten behöver tas i anspråk för just nu ifrågavarande ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle vidare innebära stora praktiska svårigheter, om alla som&lt;br&gt;bedriver miljöfarlig verksamhet, skall omfattas av en skyldighet att ställa&lt;br&gt;säkerhet för saneringskostnader. Kontrollen av säkerheterna skulle dra&lt;br&gt;stora resurser och det skulle knappast vara möjligt att låta skyldigheten&lt;br&gt;omfatta företag, som inte ens är anmälningsskyldiga. Till detta kommer&lt;br&gt;att det är svårt att bestämma en rimlig storlek på säkerheterna. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt för det fall risken för att sanering skall behövas är ringa,&lt;br&gt;men kostnaderna vid riskens förverkligande kan antas bli mycket höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;570&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i praktiken svårt att åstadkomma en heltäckande lösning genom Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;att ställa krav på ställande av säkerhet. Det rör ju sig om uppåt 10 000&lt;br&gt;foretag med skiftande verksamheter som kan komma i fråga. Ställande av&lt;br&gt;säkerhet är alltså inte en lämplig generell lösning för handräck-&lt;br&gt;ningsfallens del. Däremot är det tänkbart att införa krav på ställande av&lt;br&gt;säkerhet i vissa branscher av industrin. Att tillstånd kan förenas med&lt;br&gt;villkor om krav på säkerhet framgår av 16 kap. 3 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nuvarande förhållanden skall ändras står således valet mellan att&lt;br&gt;utvidga miljöskadeförsäkringssystemet eller bilda en fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I maj 1987 avgav Miljöskadefondsutredningen sitt betänkande&lt;br&gt;Miljöskadefond (SOU 1987:1). I detta lämnades förslag till en lag om&lt;br&gt;miljöskadefond. Föredragande departementschefen anförde i prop.&lt;br&gt;1987/88:85 s. 301-302, i fråga om valet mellan en fondlösning och&lt;br&gt;försäkringslösning, i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot när utredningen lade sitt betänkande föreligger nu ett&lt;br&gt;av Industriförbundet utarbetat förslag till miljöskadeförsäkring.&lt;br&gt;Försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Skandia har gjort ett åtagande att&lt;br&gt;fullgöra försäkringsgivarens förpliktelser enligt förslaget. Då förslaget&lt;br&gt;ger den skadelidande i princip samma skydd som den av utredningen&lt;br&gt;föreslagna miljöskadefonden skulle gett samt då försäkringslösningen ger&lt;br&gt;fördelar framför fondlösningen främst när det gäller finansiering,&lt;br&gt;skadereglering och administration, ansåg departementschefen att&lt;br&gt;försäkringslösningen bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande återställnings- och saneringsåtgärder ansåg departements-&lt;br&gt;chefen att det, för vissa gamla skador där ett personligt ansvar inte kan&lt;br&gt;krävas ut och där behovet av skyndsamma insatser är stort för att&lt;br&gt;förhindra svåra miljökonsekvenser, borde finnas möjlighet till finan-&lt;br&gt;siering över statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för återställnings- och saneringsåtgärder kom således inte&lt;br&gt;att omfattas av miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen (bet. 1987/88:JoU23) gjordes inga ändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nu förevarande hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att vad departementschefen anförde&lt;br&gt;om valet mellan fondlösning och försäkringslösning alltjämt äger&lt;br&gt;giltighet. En försäkringslösning för att ersätta handräckningskostnader&lt;br&gt;bör alltså väljas före en fondlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1991 om ett femårigt program för att sanera&lt;br&gt;och återställa miljöskadade områden (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;19990/9l:JoU30. rskr. 1990/91:338). Det första budgetåret 1991/92&lt;br&gt;ställdes 23.38 miljoner kronor till Naturvårdsverkets förfogande för detta&lt;br&gt;ändamål. Beloppet har för de följande åren minskats till 19.88 miljoner&lt;br&gt;kronor och inkluderar fr.o.m. budgetåret 1994/95 även kostnader för det&lt;br&gt;femåriga programmet för insamling av uttjänta varor och produkter&lt;br&gt;innehållande kvicksilver, m.m. För år 1997 har 19,4 miljoner kronor&lt;br&gt;anvisats för dessa ändamål. Beloppet får disponeras även för kostnad&lt;br&gt;som en tillsynsmyndighet förordnat om enligt 41 a § miljöskyddslagen&lt;br&gt;samt för kostnad som föranleds av att kronofogdemyndighet ombesörjer&lt;br&gt;åtgärd, s.k. handräckningskostnader. Handräckningskostnadema har ökat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;571&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något sedan de första åren och uppgick under budgetåret 1994/95 till&lt;br&gt;drygt 2 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen står valet alltså mellan att behålla dagens system som&lt;br&gt;innebär en viss finansiering över statsbudgeten eller att utforma en&lt;br&gt;saneringsersättning genom att utvidga miljöskadeförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Argument som talar mot att ändra dagens system, som innebär att&lt;br&gt;staten eller med andra ord skattebetalarna betalar, är att det kan förefalla&lt;br&gt;omotiverat att tillskapa ett särskilt regelsystem för de hittills&lt;br&gt;förhållandevis ringa medelsutbetalningar av skattemedel som har skett&lt;br&gt;för akuta saneringsåtgärder. Det är fråga om i genomsnitt ungefar 2&lt;br&gt;miljoner kronor per år som har utgått för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör dock enligt regeringen uppmärksammas att det kan tillkomma&lt;br&gt;enstaka, mycket kostsamma saneringsfall. BT-Kemi i Teckomatorp är ett&lt;br&gt;känt sådant fall. Där uppgår kostnaderna hittills till ungefar 60 miljoner&lt;br&gt;kronor (kostar nu ca 500 000 kr/år). Naturvårdsverket har också varit&lt;br&gt;restriktivt med att betala ut medel för sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen bör det sammanfattningsvis vara den som förorenar&lt;br&gt;som så långt det är möjligt skall betala. Det är ofta svårt att komma åt&lt;br&gt;den enskilde förorenaren. En kollektiv försäkringslösning som träder in&lt;br&gt;först i andra hand är den bästa lösningen. Övervägande skäl talar alltså&lt;br&gt;för att införa den föreslagna saneringsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ersättning inte skall betalas ur försäkringen i fall&lt;br&gt;då det inte kan utredas vem som är ansvarig för föroreningen. Som&lt;br&gt;anförts i remisskritiken skulle konsekvenserna av en motsatt lösning&lt;br&gt;vara svårbedömbara. Det är också svårt att avgränsa de fall som skall&lt;br&gt;vara ersättningsgilla från dem som inte skall vara det om en annan&lt;br&gt;ordning införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgning av miljöskadeförsäkringssystemet till att omfatta även&lt;br&gt;efterbehandlingskostnader har ett sådant samband med den nuvarande&lt;br&gt;försäkringen att, om de ekonomiska eller administrativa fördelarna med&lt;br&gt;en försäkringslösning framför en fondlösning inte skall minska är det&lt;br&gt;önskvärt att det är samma försäkringsgivare för såväl miljöskade-&lt;br&gt;försäkringen som saneringsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som skall ersättas bör begränsas till följder av miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utövar miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd eller&lt;br&gt;anmälan bör bidra till försäkringen med belopp som får bestämmas av&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. När det gäller&lt;br&gt;saneringsförsäkringen bör stat och kommun undantas från&lt;br&gt;bidragsskyldighet då de inte kan försättas i konkurs. Detta bör dock gälla&lt;br&gt;endast för direktdrivna verksamheter. Bolag som ägs eller drivs av staten&lt;br&gt;eller en kommun skall alltså omfattas av bidragsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;572&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.36 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunernas, länsstyrelsernas och de centrala&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;myndigheternas roll&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.36.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunerna bör få en avgörande roll i&lt;br&gt;arbetet att förverkliga balkens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör bl.a. ges möjlighet att i ökad utsträckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara lokal tillsynsmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förordna om naturreservat, kulturreservat, naturminnen och djur-&lt;br&gt;och växtskyddsområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ta ut avgifter för att finansiera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör också kunna ges möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva anmälningar om miljöfarlig verksamhet och tillstånd till&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet som kan antas ha liten miljöpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- meddela föreskrifter till skydd för människors hälsa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- upprätta åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen bör kunna omfatta de flesta verksamheter och åtgärder&lt;br&gt;som regleras i balken och kommunen får vid tillsynen besluta om&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har vidare en stark roll beträffande hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser genom sin planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommunförbundet och flera kommuner anser att&lt;br&gt;kommunerna bör ha huvudansvar för tillsynen och att detta bör framgå&lt;br&gt;direkt av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kommunerna får en&lt;br&gt;betydelsefull och avgörande roll i arbetet att förverkliga balkens mål. Det&lt;br&gt;är naturligtvis också en modem och följdriktig syn att kommunen tar ett&lt;br&gt;huvudansvar för miljön inom den egna kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av kommunens viktigaste uppgifter blir i likhet med idag att vara&lt;br&gt;tillsynsmyndighet och de ges enligt balken möjlighet att i ökad&lt;br&gt;utsträckning vara detta. Kommunens tillsyn kan i framtiden omfatta de&lt;br&gt;flesta verksamheter och åtgärder som regleras i balken. Det anges i 26&lt;br&gt;kap. 3 § balken att tillsyn skall utövas av statliga myndigheter och&lt;br&gt;kommunerna enligt vad regeringen bestämmer. Vidare anges i andra&lt;br&gt;stycket att kommunala nämnder obligatoriskt har tillsyn över viss&lt;br&gt;verksamhet. I tillsynen föreslås också ingå att besluta om&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter. Kommunerna kommer även framöver att kunna&lt;br&gt;avgiftsfinansiera sin prövnings- och tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hushållningen med naturresurser har kommunerna i dag&lt;br&gt;en mycket viktig roll genom sin planering. Det system med redovisning&lt;br&gt;av allmänna intressen, däribland riksintressen, enligt PBL och NRL-&lt;br&gt;systemet, som behandlats bl.a. i propositionen Kommunal översikts-&lt;br&gt;planering enligt plan- och bygglagen (94/95:230). förändras inte genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;573&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att 2 och 3 kap. NRL arbetas in i balken. Kommunernas starka roll på Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;området kommer att vara densamma även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller miljöbalkens förhållande till den fysiska planeringen så&lt;br&gt;har den ändringen gförts i forhållande till Miljöbalksutredningens&lt;br&gt;betänkande att det nu anges att motsvarigheten till nuvarande 2 och 3&lt;br&gt;kap. NRL endast skall tillämpas vid prövning av mål och ärenden av&lt;br&gt;regeringen och myndigheterna precis som enligt NRL idag.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 3 och 4 kap. balken skall alltså tillämpas på samma&lt;br&gt;sätt som tidigare vid prövning av ärenden enligt andra lagar som rör&lt;br&gt;användning av mark- och vattenområden. Bestämmelserna är&lt;br&gt;avvägningsregler som skall leda till att våra mark- och vattenområden&lt;br&gt;används för det eller de ändamål för vilka områdena är bäst lämpade med&lt;br&gt;hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Några&lt;br&gt;ytterligare kostnader uppkommer inte av att NRL-kapitlen tas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På hälsoskyddsområdet har kommunerna alltid haft en avgörande&lt;br&gt;betydelse och denna roll kommer enligt balken att vara minst lika&lt;br&gt;omfattande som idag. Regeringen har enligt balken möjlighet att låta&lt;br&gt;kommunerna meddela föreskrifter på hälsoskyddsområdet som är minst&lt;br&gt;lika omfattande som idag och tillsynen på området kommer till stor del&lt;br&gt;att ligga på kommunerna. Kommunerna kommer att kunna&lt;br&gt;avgiftsfinansiera denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balken integreras reglerna om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd&lt;br&gt;och alla avloppsanläggningar behandlas som miljöfarlig verksamhet.&lt;br&gt;Vidare ges kommunerna möjlighet att pröva tillstånd till miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som även rör annat än avloppsanläggningar och som har&lt;br&gt;förhållandevis liten miljöpåverkan. Idag prövar kommunen förutom&lt;br&gt;avloppsanläggningar enligt hälsoskyddslagen anmälningsärenden enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller renhållning kommer kommunerna att ha kvar ansvaret&lt;br&gt;för omhändertagande av hushållsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Natur- och kulturmiljövård är också ett område där kommunernas roll&lt;br&gt;har vuxit. I förhållande till nuvarande lagstiftning läggs enligt balken&lt;br&gt;inga ytterligare krav på kommunerna men de far däremot ökade&lt;br&gt;befogenheter att själva ta initiativ när det gäller natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövård. Kommunerna ges i balken rätt att parallellt och i samråd&lt;br&gt;med länsstyrelsen förordna om naturreservat, kulturreservat och&lt;br&gt;naturminnen. Deras tillsynsroll kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får enligt balken meddela miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Regeringen får dock överlåta till myndigheter att meddela normer i&lt;br&gt;enlighet med vad som krävs enligt EG-regler och myndigheterna kan då&lt;br&gt;inte göra egna bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall pröva om huruvida en norm skall utfärdas. Då skall&lt;br&gt;också vägas in eventuella ekonomiska konsekvenser för olika alternativ. I&lt;br&gt;samband med att en norm utfårdas skall regeringen besluta vilken eller&lt;br&gt;vilka kommuner eller myndigheter som skall upprätta åtgärdsprogram&lt;br&gt;och kontrollera och mäta att normen uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen bör även kunna användas för att mäta att&lt;br&gt;normerna inte överträds. Dessutom gör flera kommuner redan&lt;br&gt;omfattande mätningar, särskilt Stockholm och Göteborg. Vidare kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;574&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten att avgiftsfinansiera att användas i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt, exempelvis för mätningar som görs i anslutning till en&lt;br&gt;verksamhet. Först när alla dessa möjligheter är uttömda kan det leda till&lt;br&gt;ökade kostnader för kommunerna, men detta går inte att bedöma förrän&lt;br&gt;det är bestämt om och vilka normer som kan komma att utfärdas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.36.2 Länsstyrelserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Länsstyrelserna bör vara den myndighet på&lt;br&gt;regional nivå som får en avgörande roll för att förverkliga balkens&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna bör bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva ansökningar om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt&lt;br&gt;vad regeringen föreskriver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;förordna om naturreservat, kulturreservat, djur- och&lt;br&gt;växtskyddsområden, naturminnen och vattenskyddsområden samt&lt;br&gt;pröva dispensansökningar beträffande dessa och strandskyddet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beträffande miljökonsekvensbeskrivningar vara samrådspart och&lt;br&gt;besluta om en verksamhet kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan samt yttra sig över innehållet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- upprätta åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara regional tillsynsmyndighet och får vid tillsynen påföra&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- föra det allmännas talan i miljömål och ärenden enligt balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva överklagade kommunala miljöbeslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förklara områden som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län ser mycket&lt;br&gt;positivt på de nya arbetsuppgifter och de nya roller som myndigheten&lt;br&gt;tilldelas. Även andra länsstyrelser har framfört liknande synpunkter, bl.a.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Länsstyrelserna har redan idag&lt;br&gt;en övergripande och samordnande roll som regionala miljömyndigheter&lt;br&gt;och denna roll kommer att förstärkas ytterligare genom miljöbalken.&lt;br&gt;Länsstyrelserna skall fortsätta att verka för att de nationella miljömålen&lt;br&gt;får genomslag i länen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna skall i likhet med idag pröva ansökningar om tillstånd&lt;br&gt;till miljöfarlig verksamhet enligt vad regeringen föreskriver. Detta&lt;br&gt;kommer att ske i en förordning motsvarande miljöskyddsförordningens&lt;br&gt;lista över B-ärenden. Länsstyrelsens prövning får dock fastare former&lt;br&gt;enligt balken vilket framgår av avsnitt 4.23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna skall vidare som i dag förordna om naturreservat,&lt;br&gt;kulturreservat, djur- och växtskyddsområden, naturminnen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;575&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenskyddsområden samt pröva dispensansökningar beträffande dessa&lt;br&gt;och strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller miljökonsekvensbeskrivningar far länsstyrelserna en&lt;br&gt;utökad roll enligt balken. Länsstyrelsen skall vara samrådspart med den&lt;br&gt;som är skyldig att upprätta en MKB och skall inom ramen för&lt;br&gt;prövningssystemet besluta om en verksamhet kan antas medföra en&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan. Vidare skall länsstyrelsen yttra sig till&lt;br&gt;beslutsmyndigheten över innehållet i den senare upprättade MKB:n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna kommer även i många fall att åläggas skyldighet att&lt;br&gt;upprätta åtgärdsprogram för att miljökvalitetsnormer skall uppfyllas.&lt;br&gt;Detta gäller framför allt i de fall en miljökvalitetsnorm omfattar flera&lt;br&gt;kommuner och dessa inte åläggs att i samverkan upprätta programmet.&lt;br&gt;Flera länsstyrelser kan också tillsammans få i uppdrag att upprätta ett&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall vidare vara regional tillsynsmyndighet vilket&lt;br&gt;länsstyrelsen är redan idag. Det gäller bl.a. hushållningen med mark och&lt;br&gt;vatten. Vidare gäller det tillsynen över de verksamheter beträffande vilka&lt;br&gt;tillsynen inte är lämplig att överlåta till kommun. Avsikten är att&lt;br&gt;länsstyrelsen skall ges en ny och tydligare roll i förhållande till den&lt;br&gt;kommunala tillsynen. Länsstyrelsen skall ges ansvar som regional&lt;br&gt;tillsynsmyndighet inom balkens hela tillämpningsområde. I en sådan&lt;br&gt;regional roll bör ligga bl.a. ett ansvar att ta initiativ till och samordna&lt;br&gt;större tillsynskampanjer, att följa upp och utvärdera det kommunala&lt;br&gt;tillsynsarbetet samt att återföra erfarenheter till kommunernas&lt;br&gt;miljöförvaltningar. I likhet med kommunerna far länsstyrelsen som&lt;br&gt;tillsynsmyndighet påföra miljösanktionsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att föra det allmännas talan i miljömål deltar&lt;br&gt;länsstyrelserna i dag ofta utan att ha formell talerätt i mål om&lt;br&gt;vattenverksamhet och i ärenden om miljöfarlig verksamhet. Enligt balken&lt;br&gt;far länsstyrelserna en sådan formell rätt att företräda det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kommer även i likhet med idag att enligt balken pröva&lt;br&gt;överklagade kommunala miljöbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen blir även den myndighet som enligt miljöbalken kan&lt;br&gt;pröva och förklara områden som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.36.3 De centrala miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flera centrala myndigheter får viktiga uppgifter i arbetet med att&lt;br&gt;förverkliga miljöbalkens mål. Detta gäller framför allt Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Socialstyrelsen och Boverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som under senare år alltmer blivit de centrala&lt;br&gt;myndigheternas uppgift skall de även i fortsättningen följa upp och&lt;br&gt;utvärdera den lokalt och regionalt bedrivna prövnings- och&lt;br&gt;tillsynsverksamheten. Vidare skall de ta fram kunskapsunderlag och&lt;br&gt;initiera och samordna utvecklingsarbetet på sina områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;576&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör få ett övergripande&lt;br&gt;ansvar för att följa upp att balkens mål uppfylls. Detta innebär att&lt;br&gt;verket kontinuerligt genomför en utvärdering av det nationella&lt;br&gt;miljöarbetet. Tillsynsfrågorna måste tillmätas stor vikt som en&lt;br&gt;betydelsefull länk i hela miljöbalkskedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att förslaget ger intryck&lt;br&gt;av en höjd ambitionsnivå i miljöarbetet och att verket ges en nyckelroll i&lt;br&gt;detta arbete. Denna roll är enligt verket naturligtvis viktig att fylla med&lt;br&gt;utgångspunkt i största möjliga miljönytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Eftersom miljölagstiftningen nu&lt;br&gt;samlas i en balk kommer Naturvårdsverket att bli det statliga verk som&lt;br&gt;får ansvaret för flest av de områden och verksamheter som regleras i&lt;br&gt;balken. Naturvårdsverket blir en central och samlande tillsynsmyndighet&lt;br&gt;enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket skall vara samlande och pådrivande i miljö-&lt;br&gt;vårdsarbetet nationellt och internationellt. Naturvårdsverkets uppgift är&lt;br&gt;att bygga upp kunskap, sprida den och se till att den kommer till&lt;br&gt;användning. Arbetet går ut på att förse såväl regering som riksdag med&lt;br&gt;underlag för det miljöpolitiska beslutsfattandet och att gentemot&lt;br&gt;sektorsmyndigheter, regionala och lokala myndigheter, näringsliv och&lt;br&gt;allmänhet verka för åtgärder och handlingsmönster som leder till en&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket arbetar redan idag inom flera falt och med olika&lt;br&gt;metoder; miljöforskning, miljöövervakning och inventeringar,&lt;br&gt;aktionsprogram och utredningar, internationellt arbete, miljölag-&lt;br&gt;tillämpning, bidrag och ersättningar, markförvärv och vård av denna,&lt;br&gt;information och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen syftar till att beskriva miljötillståndet, ta fram&lt;br&gt;underlag för beslut och åtgärder samt följa och bedöma miljöhotens&lt;br&gt;utveckling och effekterna av vidtagna åtgärder. I arbetet ingår att&lt;br&gt;inventera olika naturtypers förekomst och utbredning och övervaka&lt;br&gt;miljötillståndet och dess förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket är också sedan den 1 juli 1994 ansvarig myndighet&lt;br&gt;för miljöstatistiken. Som sådan skall verket producera officiell statistik&lt;br&gt;om bl.a. utsläpp och avfall. Verket har också ett ansvar för den&lt;br&gt;internationella rapporteringen bl.a. till EEA (European Environmental&lt;br&gt;Agency, EU:s miljöagentur i Köpenhamn).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket följer upp och utvärderar miljöarbetet på olika&lt;br&gt;samhällsområden samt återför resultatet till dem som berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev den 19 december 1996 gett&lt;br&gt;Naturvårdsverket i uppdrag att som central tillsynsmyndighet aktivt&lt;br&gt;medverka till att den planerade miljöbalken kan genomföras på för&lt;br&gt;miljön effektivast möjliga sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;577&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 Riksdagen J 997/98. 1 saml. Nr 45, Del t&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket får med stöd av miljöbalken ett samordnande och&lt;br&gt;övergripande ansvar för arbetet med föreskrifter om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar. I regleringsbrevet fick Naturvårdsverket även i&lt;br&gt;uppdrag att med utgångspunkt från de bestämmelser som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslagit utarbeta förslag i fråga om vilka&lt;br&gt;verksamheter som kan ha betydande miljöpåverkan och underlag för&lt;br&gt;länsstyrelsernas bedömning i dessa avseenden. Vidare fick verket i&lt;br&gt;uppdrag att när det gäller de i balken införda miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;utreda för vilka miljöproblem och för vilka områden sådana normer kan&lt;br&gt;bli aktuella. Naturvårdsverket har i oktober 1997 redovisat dessa&lt;br&gt;uppdrag i rapporterna Miljökonsekvensbeskrivningar - betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan, när då ? (rapport 4792) respektive Miljökvalitetsnormer -&lt;br&gt;ett nytt verktyg i miljöpolitiken (rapport 4793). Verket fick också bl.a. i&lt;br&gt;uppdrag ta fram förslag till tariffer för miljösanktionsavgifter vilket&lt;br&gt;också redovisats i oktober 1997 i rapporten 4791 Miljösanktionsavgifter.&lt;br&gt;De av verket redovisade rapporterna har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen för deras fortsatta förordningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade kunskap som finns hos Naturvårdsverket skall ligga till&lt;br&gt;grund för det övergripande ansvar verket skall ha att följa upp att balkens&lt;br&gt;mål uppfylls. Detta innebär att verket kontinuerligt skall genomföra en&lt;br&gt;utvärdering av det nationella miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsfrågorna är en viktig del i Naturvårdsverkets arbete. Verket har&lt;br&gt;i dag centralt tillsynsansvar enligt ett flertal lagar som inarbetas i&lt;br&gt;miljöbalken; miljöskyddslagen, renhållningslagen, hälsoskyddslagen,&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter, lagen om förbud mot dumpning av avfall i&lt;br&gt;vatten och lagen om svavelhaltigt bränsle. Även enligt naturvårdslagen&lt;br&gt;har verket en liknande roll, men denna är inte på samma sätt uttryckt i&lt;br&gt;tillsynstermer. Naturvårdsverket skall behålla och förstärka sin roll som&lt;br&gt;tillsynsmyndighet på dessa områden. Detsamma gäller Naturvårdsverkets&lt;br&gt;samordnande funktion avseende genteknisk verksamhet eftersom även&lt;br&gt;gentekniklagen, som reglerar den verksamheten, arbetas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som central tillsynsmyndighet har verket att stödja, styra, samordna,&lt;br&gt;följa upp och utvärdera den operativa tillsyn som bedrivs vid&lt;br&gt;länsstyrelserna och de kommunala miljönämnderna. I detta ingår att följa&lt;br&gt;upp att det sanktionssystem som tillsynsmyndigheterna har utnyttjas,&lt;br&gt;däribland den nya miljösanktionsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkets arbete på detta område kan fullgöras bl.a. genom att ge ut&lt;br&gt;allmänna råd och branschfaktablad, att arrangera kurser och seminarier,&lt;br&gt;att ta initiativ till tillsynskampanjer och att svara för juridisk och teknisk&lt;br&gt;expertrådgivning i enskilda tillsynsärenden och själva i några konkreta&lt;br&gt;fall gå före och visa vägen. Även en förstärkning och utveckling av&lt;br&gt;företagens egenkontroll ingår i verkets tillsynsarbete i mera vidsträckt&lt;br&gt;bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;578&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sekreteriat för samråd mellan bl.a. myndigheter, länsstyrelser och Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kommuner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att när bestämmelserna i flera lagar på&lt;br&gt;miljöområdet nu föreslås sammansmältas till en miljöbalk är det även&lt;br&gt;angeläget att tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen inte bara&lt;br&gt;samordnas utan också blir mera effektiv i syfte att miljöbalkens mål skall&lt;br&gt;kunna nås. De samlade myndighetsresursema bör fördelas, samordnas&lt;br&gt;och utnyttjas på ett effektivt sätt för att fånga upp de möjligheter till&lt;br&gt;rationaliseringsvinster som den samordnade lagstiftningen ger. Hög&lt;br&gt;kompetens och högt ställda krav på rättssäkerhet är en förutsättning för&lt;br&gt;ett effektivt tillsynsarbete och en enhetlig rättstillämpning.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen föreslog att dels ett tillsynsråd, dels ett&lt;br&gt;föreskriftsråd skulle inrättas för att samordna myndigheternas arbete och&lt;br&gt;ge möjlighet till erfarenhetsutbyte. De remissinstanser som uttalade sig i&lt;br&gt;frågan var i huvudsak positiva till att sådana råd inrättades i och för sig.&lt;br&gt;Vad gäller kompetens, befogenheter och struktur har delade meningar&lt;br&gt;framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att en optimal tillsynsverksamhet skulle kunna&lt;br&gt;främjas i ett samrådsorgan för bl.a. berörda myndigheter. Denna fråga&lt;br&gt;bör därför bli föremål för fortsatta överväganden. Ett sådant forum skulle&lt;br&gt;kunna åstadkommas genom att ett särskilt sekreteriat upprättades vid&lt;br&gt;Naturvårdsverket där företrädare för alla berörda centrala myndigheter,&lt;br&gt;länsstyrelserna och kommunerna liksom Kommunförbundet är&lt;br&gt;representerade. Även branschorganisationer från det privata näringslivet&lt;br&gt;skulle kunna ingå. Ett sådant samrådsorgan vid Naturvårdsverket skulle&lt;br&gt;ligga i linje med Naturvårdsverkets pådrivande och samordnande&lt;br&gt;funktion på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för en effektiv tillsyn är att föreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd på miljöområdet är utformade efter likartade principer och inte i sak&lt;br&gt;motverkar eller strider mot varandra. Behovet av samordning ökar också&lt;br&gt;eftersom många myndigheter är berörda av miljöbalken. Ett&lt;br&gt;samrådsorgan skulle kunna fylla en funktion även för samordning av&lt;br&gt;föreskriftsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att en grundläggande förutsättning för ett&lt;br&gt;effektivt miljöarbete är möjlighet till överblick av regelsystemet. En&lt;br&gt;viktig del av samrådsorganets uppgifter skulle kunna vara att&lt;br&gt;sammanställa lagar, förordningar, andra föreskrifter, allmänna råd och&lt;br&gt;EG-direktiv på miljöområdet för att skapa förutsättningar för en sådan&lt;br&gt;överblick över gällande regelsystem samt klargöra behov av att&lt;br&gt;genomföra EG-direktiv. Samrådsorganet bör ha en rådgivande roll i&lt;br&gt;övergripande frågor som rör tillsyn enligt miljöbalken. Samarbetet bör&lt;br&gt;också kunna leda till en positiv långsiktig utveckling av tillsynens roll&lt;br&gt;och inriktning. Syftet med samrådsorganets arbete i denna del skulle vara&lt;br&gt;att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och&lt;br&gt;inriktning. Vidare bör ett sådant samrådsorgan kunna bidra till en hög&lt;br&gt;kvalitet på nya föreskrifter som utfärdas med stöd av miljöbalken genom&lt;br&gt;att dessa samordnas och att den samlade juridiska kompetensen kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;579&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utnyttjas. Samrådsorganet bör även kunna utgöra ett forum for allmänt&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte mellan lokala, regionala och centrala tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter och näringslivet. Härigenom bör respekten för miljöns&lt;br&gt;betydelse och reglernas vikt kunna öka. Användningen av miljöled-&lt;br&gt;ningssystem och tredjepartsrevisioner bör främjas. Vid behov bör&lt;br&gt;samrådsorganet kunna initiera uppföljningar och utvärderingar av&lt;br&gt;myndigheternas regler samt föreslå regeringen översyn av överordnade&lt;br&gt;regler i miljöbalken och dess förordningar om sådana behov&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kemikalieinspektionen bör vara central&lt;br&gt;tillsynsmyndighet på kemikalieområdet även enligt miljöbalken. Det&lt;br&gt;innebär bland annat att Kemikalieinspektionen skall se till att&lt;br&gt;verksamhetsutövare åstadkommer en bättre kännedom om och&lt;br&gt;kontroll över de kemiska riskerna i dagens samhälle samt ökade&lt;br&gt;kunskaper om kemikaliers egenskaper, deras förekomst och risker vid&lt;br&gt;användning. Vidare skall inspektionen verka för bättre varu- och&lt;br&gt;produktinformation och driva på utvecklingen mot en minskad&lt;br&gt;användning och spridning av skadliga ämnen. Ett viktigt sätt att&lt;br&gt;åstadkomma detta är att i hela samhället få genomslag för&lt;br&gt;produktvalsprincipen i 2 kap. 6 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen bör även pröva ansökningar om bl.a.&lt;br&gt;godkännande av kemiska och biologiska bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen tycker att det är bra att&lt;br&gt;tillsynsfrågorna får ordentlig uppmärksamhet i balken med ett eget&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kemikaliekontrollens syfte är att&lt;br&gt;minska riskerna för skador på människor och miljö till följd av&lt;br&gt;kemikalieanvändningen. Övergripande mål för kemikaliekontrollen&lt;br&gt;angavs i prop. 1993/94:163, bet. 1993/94:JoU23. rskr. 1993/94:273.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har som central tillsynsmyndighet enligt lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter tillsyn över tillverkare, importörer och andra&lt;br&gt;leverantörer av sådana produkter och andra varor. Det innebär bl.a. att se&lt;br&gt;till att det vidtas åtgärder för att begränsa riskerna med flödet av kemiska&lt;br&gt;ämnen på marknaden, däribland även åtgärder som rör den allmänna&lt;br&gt;konsumentanvändningen av kemiska produkter och andra varor.&lt;br&gt;Målsättningen med tillsynsarbetet är att säkerställa att leverantörerna av&lt;br&gt;kemiska produkter och andra varor uppfyller kraven enligt lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter, vilket i fortsättningen kommer att gälla miljöbalken.&lt;br&gt;framför allt kapitel 2 och 14. Vidare vägleder inspektionen kommuner&lt;br&gt;och länsstyrelser i deras uppgift som lokala och regionala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter enligt lagen om kemiska produkter.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;580&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har den centrala tillsynen över skyddet för den yttre&lt;br&gt;miljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter och&lt;br&gt;andra varor. Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen över&lt;br&gt;skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med&lt;br&gt;yrkesmässig hantering av kemiska produkter och andra varor. Denna&lt;br&gt;fördelning mellan myndigheterna skall gälla även enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har även det centrala tillsynsansvaret enligt&lt;br&gt;lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel som&lt;br&gt;också arbetas in i miljöbalken. Inspektionen skall behålla ansvaret även&lt;br&gt;på detta område. Enligt miljöbalken kan produktregistret som&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen ansvarar för i framtiden byggas ut till att omfatta&lt;br&gt;även biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för kemikaliekontrollen i Sverige är att företagen har&lt;br&gt;huvudansvaret för de kemiska produkter och andra varor som de&lt;br&gt;levererar. Användare och andra som hanterar kemikalier ansvarar för att&lt;br&gt;den faktiska hanteringen inte orsakar skador. Tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;viktigaste uppgift inom kemikaliekontrollen är att se till att företagen&lt;br&gt;vidtar åtgärder för att minimera miljö- och hälsoriskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av Kemikalieinspektionens huvuduppgifter är att verka för en bättre&lt;br&gt;kännedom om de kemiska riskerna i dagens samhälle genom ökade&lt;br&gt;kunskaper om kemikaliers egenskaper, förekomst och användning samt&lt;br&gt;att bättre varu- och produktinformation ges. Detta gäller även risker med&lt;br&gt;biotekniska organismer. Vidare skall Kemikalieinspektionen driva på&lt;br&gt;utvecklingen mot en minskad användning och spridning i samhället av&lt;br&gt;skadliga kemiska ämnen som på grund av sina egenskaper kan&lt;br&gt;koncentreras i miljön eller kemiska ämnen som orsakar bestående&lt;br&gt;allvarliga skador på människa eller miljö. En viktig del i detta arbete blir&lt;br&gt;att i hela samhället fa genomslag för produktvalsprincipen enligt 2 kap.&lt;br&gt;6 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av inspektionens verksamhet har internationell&lt;br&gt;anknytning. Detta är en konsekvens av den starkt intemationaliserade&lt;br&gt;handeln. Åtgärder mot kemiska produkter och andra varor måste&lt;br&gt;samordnas internationellt för att bli effektiva och regleringen inom EU&lt;br&gt;och i internationella avtal är omfattande. Det är också viktigt att&lt;br&gt;kunskapsuppbyggnad och riskbedömning som en grund för åtgärderna&lt;br&gt;sker på ett internationellt plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte i maj 1996 en kommitté med uppdrag att se över&lt;br&gt;kemikaliepolitiken mot bakgrund av bl.a. Sveriges medlemskap i EU och&lt;br&gt;en eventuellt förändrad riskbild av användningen av kemiska ämnen.&lt;br&gt;Kommittén, som även har analyserat behovet av att förändra den svenska&lt;br&gt;myndighetsorganisationen, har i juni 1997 redovisat sitt arbete i&lt;br&gt;betänkandet En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84). Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats och ärendet bereds nu i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;581&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsens roll enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;gälla framför allt frågor om hälsoskyddet och om hälsorisker i miljön,&lt;br&gt;bl.a. inomhusmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen framhåller att miljömedicinsk&lt;br&gt;kompetens måste tillförsäkras bl.a. miljödomstolama vid prövningen av&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Socialstyrelsen är central&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet för verksamheter som rör socialtjänst, hälso- och&lt;br&gt;sjukvård, tandvård, hälsoskydd och smittskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågor om hälsorisker i miljön är det främst&lt;br&gt;Socialstyrelsens verksamhet inom hälsoskyddet som är av intresse när&lt;br&gt;det gäller miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens verksamhet inom detta områden utgår från styrelsens&lt;br&gt;tillsynsansvar enligt hälsoskyddslagen samt styrelsens övergripande&lt;br&gt;ansvarsroll när det gäller att följa utvecklingen av hälsa och hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hälsoskyddslagen och hälsoskyddsförordningen delar Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Socialstyrelsen det centrala tillsynsansvaret varvid&lt;br&gt;Naturvårdsverket svarar för buller och luftföroreningar utomhus och&lt;br&gt;Socialstyrelsen svarar för övriga frågor. Socialstyrelsen har sin&lt;br&gt;tyngdpunkt i frågor av medicinsk och hygienisk karaktär, faktorer som&lt;br&gt;huvudsakligen berör människors hälsa, bl.a. frågor om hälsorisker i&lt;br&gt;inomhusmiljö. Denna fördelning bör gälla även enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild sektion för hälsoskydd- och miljömedicin, med personal&lt;br&gt;bestående av miljö- och hälsoskyddsinspektörer och läkare, finns vid&lt;br&gt;Socialstyrelsens Nationella tillsynsenhet. Sedan några år tillbaka har&lt;br&gt;Socialstyrelsen byggt upp metoder för tillsyn i form av uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av kommunernas och landstingens arbete inom hela&lt;br&gt;styrelsens ansvarsområde. Utöver den egna kompetensen har&lt;br&gt;Socialstyrelsen tillgång till ca 200 vetenskapliga råd inom olika&lt;br&gt;vetenskapliga discipliner och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Boverkets viktigaste uppgifter enligt&lt;br&gt;balken bör framför allt bli att främja frågor om hushållningen med&lt;br&gt;mark och vatten och annan miljöhänsyn i den fysiska planeringen.&lt;br&gt;Vidare att verka för ett miljöanpassat och kretsloppsanpassat&lt;br&gt;byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;582&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Boverket anser att den ansvarsfördelning som Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;gäller mellan myndigheterna enligt nuvarande lagstiftning skall gälla&lt;br&gt;även enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Boverket skall enligt&lt;br&gt;övergripande mål bl.a. verka för enhetlighet och effektivitet i&lt;br&gt;tillämpningen av regler om hushållning med naturresurser, fysisk&lt;br&gt;planering, byggd miljö, byggande och boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har idag enligt naturresurslagen den allmänna uppsikten över&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser. När lagen nu arbetas in i balken skall&lt;br&gt;Boverket behålla den tillsynsfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens mål är att främja en hållbar utveckling som innebär att&lt;br&gt;nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god&lt;br&gt;miljö. För att uppnå detta skall mark, vatten och fysisk miljö i övrigt&lt;br&gt;användas så att en från ekologisk, social, kulturell och&lt;br&gt;samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Den&lt;br&gt;fysiska miljön i övrigt innefattar den byggda miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket skall verka för detta mål bl.a. genom sin uppsikt och tillsyn&lt;br&gt;över fysisk planering som redskap för hållbar utveckling av samhället&lt;br&gt;och för hushållning. Vidare genom sin uppsikt och tillsyn över regler&lt;br&gt;t.ex. angående hälsosamt - även med avseende på sociala faktorer -&lt;br&gt;miljöanpassat och kretsloppsanpassat byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets uppsikt över beslutsmyndigheters tillämpning av regler om&lt;br&gt;ändrad mark- och resursanvändning, om byggande och om boende avser&lt;br&gt;främst att uppmärksamma behov av utveckling av kunskapsunderlag för&lt;br&gt;besluten och av ändring av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets uppsiktsansvar i NRL-systemet gäller även&lt;br&gt;kunskapsunderlag från andra centrala och regionala myndigheter som&lt;br&gt;behövs för tillämpningen av NRL, för att fa en anpassning och en&lt;br&gt;enhetlighet som främjar en god regeltillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket bör i likhet med i dag ha ett särskilt uppsiktsansvar för&lt;br&gt;utvecklingen inom de områden med höga natur- och kulturvärden som&lt;br&gt;anges i 4 kap. miljöbalken, nuvarande 3 kap. NRL, vilket skall ge stöd&lt;br&gt;för utveckling av kunskap om områdena liksom för initiativ i den&lt;br&gt;kommunala översiktsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har också tillsynsansvar enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på&lt;br&gt;byggnadsverk m.m., vilket omfattar både produkter och processer för&lt;br&gt;planering och byggande. Utvecklingen av verkets föreskrifter till dessa&lt;br&gt;författningar berör frågor som även behandlas i miljöbalken. exempelvis&lt;br&gt;miljökonsekvenser vid fysisk planering, val av ämnen och material i&lt;br&gt;byggnader, kretslopp och återanvändning m.fl. frågor som har betydelse&lt;br&gt;för hälsa, miljö och hushållning. Genom att följa bl.a. den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen får Boverket exempelvis underlag att ändra verkets olika&lt;br&gt;föreskrifter om funktionskrav på byggandet. Vikten av samordning av&lt;br&gt;föreskrifter enligt byggnadsverkslagen och enligt miljöbalken har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 4.14.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling av tydliga och relevanta kunskapsunderlag skall bidra&lt;br&gt;till ökad hänsyn till miljö- och hushållningsfrågor i fysisk planering och&lt;br&gt;byggande. Ekonomiska stöd i olika former skall främja en god&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;583&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bebyggelsemiljö, vilket även berör kulturmiljön och boendesociala Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;frågor. Dessa uppgifter genomförs av Boverket med stöd bl.a. av&lt;br&gt;uppsikts- och tillsynsverksamhet samt utvärderings- och&lt;br&gt;utvecklingsprojekt. Den ingripande tillsynsverksamheten kommer att&lt;br&gt;genomföras av andra myndigheter som behandlats i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.37 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöbalken införs&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.37.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övergångsbestämmelser i särskilda promulgationslagar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Övergångsbestämmelser till miljöbalken skall&lt;br&gt;meddelas i en särskild lag, en s.k. promulgationslag. Vidare föreslås&lt;br&gt;en promulgationslag även till lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet. Till lagen med särskilda bestämmelser om gatu-&lt;br&gt;renhållning och skyltning föreslås övergångsbestämmelser som inte&lt;br&gt;behöver tas in i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;förutom att bestämmelserna i lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;gaturenhållning och skyltning i utredningens förslag var inarbetade i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslern har ingen erinran mot förslagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller Rikspolisstyrelsen. Socialstyrelsen har inte heller något&lt;br&gt;att erinra mot förslagen men betonar att det är nödvändigt att arbetet med&lt;br&gt;balkens förordningar, bl.a. en hälsoskyddsförordning, kan påbörjas&lt;br&gt;snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I fråga om nya balkar brukar&lt;br&gt;bestämmelser om tidpunkten för ikraftträdandet och&lt;br&gt;övergångsbestämmelser meddelas i en särskild lag, en s.k.&lt;br&gt;promulgationslag. Det är lämpligt att föreslå en promulgationslag även&lt;br&gt;för miljöbalken och en promulgationslag också till lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och&lt;br&gt;skyltning föreslås övergångsbestämmelser som inte behöver tas in i en&lt;br&gt;särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.37.2 Tidpunkten för miljöbalkens ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken skall träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1999. Detsamma skall gälla promulgationslagama med undantag för&lt;br&gt;en bestämmelse om överlämnande av mål och ärenden till&lt;br&gt;miljödomstolen eller Miljööverdomstolen. De 15 lagar som skall&lt;br&gt;ersättas av miljöbalken samt vattenlagens promulgationslag skall&lt;br&gt;upphävas vid samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;584&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslog att balken skulle träda i Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1998 samt att 16 lagar skulle ingå i balken och alltså&lt;br&gt;upphävas tillsammans med vattenlagens promulagationslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;anser att miljöbalken bör träda i kraft senare än vad utredningen&lt;br&gt;föreslagit. Boverket har avstyrkt förslaget att balken skall träda i kraft&lt;br&gt;redan 1 januari 1998. Även Lunds universitet har avstyrkt tidpunkten och&lt;br&gt;anser att den 1 januari 1999 är en något mera realistisk tidpunkt, även om&lt;br&gt;den fristen också kan verka kort. Naturvårdsverket har också ansett att&lt;br&gt;balkens ikraftträdande bör uppskjutas avsevärt för att göra det möjligt att&lt;br&gt;förbereda ikraftträdandet. Domstolsverket anser också att genom-&lt;br&gt;förandetiden är alldeles för kort och behöver förlängas med i vart fall ett&lt;br&gt;år, till den 1 januari 1999. Kommunförbundet anser att balken tidigast bör&lt;br&gt;träda i kraft den 1 juli 1998. Umeå tingsrätt förordar att balkens&lt;br&gt;ikraftträdande senareläggs åtminstone några år. Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län anser att det inte är rimligt att tänka sig ett ikraftträdande så tidigt&lt;br&gt;som den 1 januari 1998. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det&lt;br&gt;viktigt att balken träder i kraft snarast möjligt, dvs. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun menar att eftersom miljöfarlig verksamhet som inte&lt;br&gt;är tillståndspliktig blir det och det inte finns övergångsbestämmelser till&lt;br&gt;hänsynsreglema så kommer trycket på kommunernas tillsynsverksamhet&lt;br&gt;att öka, därför bör balken träda i kraft tidigast den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalksutredningen har föreslagit&lt;br&gt;att miljöbalken skall träda i kraft den 1 januari 1998. Detta förslag har&lt;br&gt;avstyrkts av många remissinstanser som anser att ikraftträdandet måste&lt;br&gt;senareläggas. Regeringen föreslår nu att balken och promul-&lt;br&gt;gationslagama skall träda i kraft den 1 januari 1999. I ett undantagsfall,&lt;br&gt;som gäller överlämnandet av mål och ärenden till miljödomstolen och&lt;br&gt;Miljööverdomstolen, skall det dock finnas möjlighet för regeringen att&lt;br&gt;bestämma en senare tidpunkt för ikraftträdandet, se avsnitt 4.37.8 under&lt;br&gt;rubriken Prövning vid domstolar och förvaltningsmyndigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs inte några övergångsbestämmelser som medger att&lt;br&gt;föreskrifter får utfardas med stöd av bemyndiganden i miljöbalken före&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. Föreskrifter om att en lag skall träda i kraft en&lt;br&gt;viss dag hindrar nämligen inte att man utan några särskilda&lt;br&gt;övergångsbestämmelser redan dessförinnan vidtar de administrativa&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att lagen skall kunna tillämpas i sin helhet från&lt;br&gt;och med den dagen (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1983/84:30 s. 172 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med att miljöbalken träder i kraft bör den lagstiftning som&lt;br&gt;har arbetats in i balken upphävas. I lagrådsremissen om miljöbalk&lt;br&gt;föreslås att följande lagar samordnas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;585&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör&lt;br&gt;skyddade arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga dessa lagar bör alltså upphöra att gälla vid utgången av&lt;br&gt;december 1998. Vidare bör lagen (1983:292) om införande av&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.37.3 Verksamhet som bedrivs när miljöbalken träder i kraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Huvudprincipen skall vara att miljöbalken skall&lt;br&gt;tillämpas omedelbart när den träder i kraft på all verksamhet den&lt;br&gt;omfattar. Ett antal undantag skall dock göras från denna huvudprincip&lt;br&gt;i promulgationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län vill inte rikta några&lt;br&gt;formella invändningar mot att de skärpta miljöregler som balken kommer&lt;br&gt;att medföra blir tillämpliga på befintlig verksamhet. Det är dock ytterst&lt;br&gt;angeläget att i de fall en intresseavvägning leder till att begränsningar&lt;br&gt;åläggs pågående verksamhet skäligt rådrum ges för uppfyllandet av de&lt;br&gt;nya kraven. Länsstyrelsen i Stockholms län delar utredningens prin-&lt;br&gt;cipiella uppfattning att miljöbalken även bör gälla för befintlig&lt;br&gt;verksamhet. Även Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar utred-&lt;br&gt;ningens principiella uppfattning att miljöbalken även bör gälla för&lt;br&gt;befintlig verksamhet. Enligt länsstyrelsen krävs dock givetvis undantag&lt;br&gt;för företag som har tillstånd. Länsstyrelsen anser vidare att utredningens&lt;br&gt;förslag till reglering av övergångsfrågorna är helt otillräcklig. Lunds&lt;br&gt;universitet anser att det i hög grad är angeläget att de strängare&lt;br&gt;miljökraven enligt miljöbalken snarast slår igenom i fråga om befintliga&lt;br&gt;verksamheter. Emellertid ifrågasätter universitetet hur man bör se på&lt;br&gt;situationen, när de nya reglerna innebär en skärpning av miljökraven som&lt;br&gt;medför en inskränkning av användningen av mark och byggnad.&lt;br&gt;Universitetet anser att 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen innebär&lt;br&gt;att det numera föreligger rätt till ersättning även när det allmänna&lt;br&gt;inskränker användningen av mark eller byggnad av miljöskäl.&lt;br&gt;Utredningens förslag till övergångsbestämmelser borde därför, enligt&lt;br&gt;universitetet, ha innehållit en ersättningsregel som stämmer med&lt;br&gt;grundlagstexten. Universitetet har noterat att en sådan&lt;br&gt;ersättningsbestämmelse kan ge upphov till ekonomiska nackdelar från&lt;br&gt;miljösynpunkt och med tanke på detta förordat vidare överväganden om&lt;br&gt;en ändring av grundlagsparagrafen. Universitetet biträder i och för sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;586&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningens bedömning att de miljöskäl som ligger bakom den Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen i allmänhet är så starka att kraven enligt&lt;br&gt;Europakonventionen om mänskliga rättigheter måste anses uppfyllda&lt;br&gt;även om ingen ersättning utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet delar utredningens principiella uppfattning&lt;br&gt;att miljöbalken även bör gälla för befintlig verksamhet och anser att detta&lt;br&gt;bör framgå av övergångsbestämmelserna. Landskrona kommun tillstyrker&lt;br&gt;att miljöbalken bör gälla även för befintlig verksamhet, både när den&lt;br&gt;pågår oförändrad och när den har ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten är att hela&lt;br&gt;miljöbalken skall tillämpas omedelbart när den träder i kraft. Ett antal&lt;br&gt;undantag måste dock göras från denna huvudprincip. Förslag på sådana&lt;br&gt;undantag lämnas i kommande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till att börja med skall behandlas frågan om i vilken utsträckning&lt;br&gt;miljöbalkens regler skall iakttas vid verksamheter som redan bedrivs när&lt;br&gt;balken träder i kraft. Av särskilt intresse är frågan på vilket sätt balken&lt;br&gt;skall kunna innebära inskränkningar i tillstånd som har meddelats enligt&lt;br&gt;äldre rätt, vilket behandlas även i avsnitt 4.37.8 under rubriken&lt;br&gt;Tillståndsgiltighet och omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ny lagstiftning genomförs kan den situationen uppstå att en&lt;br&gt;tidigare lagenlig verksamhet inte bedrivs i enlighet med den nya lagens&lt;br&gt;krav. Om den nya lagstiftningen blir omedelbart tillämplig på befintliga&lt;br&gt;verksamheter finns det risk för att investeringar och planering som&lt;br&gt;verksamhetsutövaren redan har genomfört går till spillo. I extrema&lt;br&gt;situationer kan de nya kraven innebära att en verksamhet tvingas&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen har anfört att ett undantag för befintliga&lt;br&gt;verksamheter skulle innebära att de negativa miljöeffekter som&lt;br&gt;lagstiftaren vill motverka inte kan förhindras förrän efter mycket lång tid,&lt;br&gt;i princip så lång tid som motsvaras av dessa verksamheters fortsatta&lt;br&gt;bestånd. Detta skulle ge samhällsekonomiskt negativa verkningar. Senare&lt;br&gt;tillkomna verksamheter skulle drabbas, eftersom det finns risk för att det&lt;br&gt;allmänna försöker uppnå målsättningen genom att desto högre krav ställs&lt;br&gt;på dessa verksamheter. Detta kan naturligtvis uppfattas som orättvist och&lt;br&gt;kan dessutom vara en dålig resursanvändning, eftersom man riskerar att&lt;br&gt;det läggs ner större summor för att nå en viss stömingsreduktion, därför&lt;br&gt;att man för en del nya verksamheter ställer så höga krav att&lt;br&gt;marginalkostnaderna för reduktionen stiger i höjden (Westerlund,&lt;br&gt;Miljöfarlig verksamhet, 1975, s. 242 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens principiella uppfattning är att miljöbalken bör gälla även&lt;br&gt;för befintlig verksamhet. Detta bör vara fallet både när verksamheten&lt;br&gt;pågår oförändrad och när den har ändrats. Denna huvudregel är för övrigt&lt;br&gt;den vanliga vid ny miljölagstiftning. När balkens olika bestämmelser&lt;br&gt;behandlas finns det dock anledning att vid flera tillfällen återkomma till&lt;br&gt;frågan , se bl.a. avsnitt 4.37.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild uppmärksamhet bör redan nu ägnas åt de fallen där&lt;br&gt;verksamheten bedrivs med stöd av tillstånd. Det allmänna har då gjort en&lt;br&gt;bedömning av verksamheten och funnit att denna får bedrivas under vissa&lt;br&gt;i tillståndet angivna förutsättningar. Tillståndet skall ge tillståndshavaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;587&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en trygghet, innebärande att denne inte skall behöva drabbas av andra&lt;br&gt;inskränkningar i verksamheten än sådana som följer av tillståndet eller&lt;br&gt;sker med stöd av lag. Genom att studera lagen skall tillståndshavaren&lt;br&gt;alltså kunna bedöma vilka inskränkningar som kan komma att ske i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innehåller ett antal bestämmelser som skall kunna&lt;br&gt;innebära inskränkningar i meddelade tillstånd. Viktigast är reglerna om&lt;br&gt;omprövning m.m. i 24 kap., som innebär att tillstånd kan ändras eller&lt;br&gt;återkallas och villkor ändras. Andra bestämmelser som kan innebära&lt;br&gt;inskränkningar i tillstånd är de om generella föreskrifter för miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet i 9 kap. 5 §, föreskrifter för miljöskyddsområden eller vatten-&lt;br&gt;skyddsområden i 7 kap. 19-22 §§ samt tillsynsmyndigheters före-&lt;br&gt;lägganden och förbud i brådskande fall enligt 26 kap. 9 § ljärde stycket.&lt;br&gt;Allt detta framgår av rättskraftsregeln i 24 kap. 1 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd har meddelats redan före miljöbalkens ikraftträdande har&lt;br&gt;däremot inte tillståndshavaren genom att studera lagen kunnat göra en&lt;br&gt;bedömning av vilka inskränkningar som kan ske i tillståndet med dess&lt;br&gt;villkor (såvida inte motsvarande inskränkningar kunde ske redan enligt&lt;br&gt;äldre lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har gjort bedömningen att det inte finns något&lt;br&gt;grundlagshinder mot att begränsa befintliga tillstånd genom ny&lt;br&gt;lagstiftning. Regeringen, som delar denna bedömning, noterar dock att&lt;br&gt;det enligt 2 kap. 18 § första stycket regeringsformen förutsätts föreligga&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen till grund för dylika begränsningar. Natur-&lt;br&gt;och miljövårdsintressen bör, enligt vad som framgår av motiven till&lt;br&gt;grundlagsstadgandet. normalt anses vara sådana angelägna allmänna&lt;br&gt;intressen (prop. 1993/94:117 s. 15foch48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang har utredningen hänvisat till 2 kap. 23 §&lt;br&gt;regeringsformen där det säga att lag eller annan föreskrift inte far&lt;br&gt;meddelas i strid mot Sveriges åtaganden på grund av den europeiska&lt;br&gt;konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna (Europakonventionen). Av lagen (1994:1219)&lt;br&gt;om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna framgår att Europa-&lt;br&gt;konventionen med ändringar och tillägg gäller som lag i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för äganderätten framgår av artikel 1 i det första tilläggs-&lt;br&gt;protokollet (den 20 mars 1952) till Europakonventionen. Enligt artikeln&lt;br&gt;skall varje fysisk eller juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom.&lt;br&gt;Det sägs vidare att ingen får berövas sin egendom annat än i det&lt;br&gt;allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av&lt;br&gt;folkrättens allmänna grundsatser. Emellertid görs det tillägget att det&lt;br&gt;sagda inte inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som&lt;br&gt;staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i&lt;br&gt;överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa&lt;br&gt;betalning av skatter eller andra pålagor eller av böten och viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ekonomiska intressen som är förbundna med utövandet av&lt;br&gt;näringsverksamhet eller annan ekonomisk verksamhet skyddas av&lt;br&gt;artikeln. Således kan en återkallelse av ett driftstillstånd ses som ett&lt;br&gt;ingrepp i enskild äganderätt, vars tillåtlighet måste prövas enligt de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;588&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriterier som anges i artikel 1 i första tilläggsprotokollet (Danelius, Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Mänskliga rättigheter, 1993, s. 248).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i ägarens rätt att använda sin egendom förekommer i&lt;br&gt;stor utsträckning i alla länder, varvid syftet vanligen är att tillgodose&lt;br&gt;olika allmänna intressen. Inte minst gäller detta fast egendom, för vilken&lt;br&gt;ofta gäller inskränkningar i rätten att bebygga egendomen, rätten att&lt;br&gt;utnyttja den för olika ändamål och ibland också rätten att överlåta den till&lt;br&gt;annan ägare. Sådana inskränkningar är i många fall naturliga och&lt;br&gt;normala, och de ger inte anledning till några speciella problem i&lt;br&gt;förhållande till artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europa-&lt;br&gt;konventionen, vars andra stycke uttryckligen medger en stat att&lt;br&gt;genomföra sådan lagstiftning som den finner nödvändig för att reglera&lt;br&gt;utnyttjandet av egendomen i det allmännas intresse. Inskränkningarna&lt;br&gt;kan emellertid vara så betungande för ägaren att överensstämmelsen med&lt;br&gt;artikel 1 kan ifrågasättas. Europadomstolen tillämpar i detta fall ett&lt;br&gt;proportionalitetsresonemang: det måste göras en avvägning mellan det&lt;br&gt;allmänna intresset och den enskilde ägarens intresse, och om en rimlig&lt;br&gt;balans inte uppnås, kan en inskränkning i rätten att utnyttja egendomen&lt;br&gt;tänkas strida mot artikel 1. När det gäller inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;använda egendom har emellertid Europadomstolen anlagt ett för den&lt;br&gt;enskilde synnerligen strängt synsätt och funnit även mycket tyngande&lt;br&gt;begränsningar av ägarens rättigheter kunna accepteras i det allmänna&lt;br&gt;intresset (Danelius, Mänskliga rättigheter, 1993, s. 253).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning föreligger det med hänsyn till vad som&lt;br&gt;hittills har anförts inget hinder mot att miljöbalken görs tillämplig på&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats enligt äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till detta finns det anledning att beröra den fråga som&lt;br&gt;främst Lunds universitet har tagit upp i sitt remissyttrande, nämligen&lt;br&gt;frågan om 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen föranleder behov av&lt;br&gt;en kompletterande ersättningsregel. Regeringen har redan i avsnitt 4.33.2&lt;br&gt;ingående behandlat frågan om grundlagens innebörd i det aktuella&lt;br&gt;hänseendet. Enligt regeringens bedömning bör bestämmelserna i det&lt;br&gt;nyssnämnda grundlagsstadgandet - trots ordalydelsen - uppfattas på det&lt;br&gt;sättet att någon utvidgning av rätten till ersättning inte har skett. Det&lt;br&gt;betyder att regeringen inte delar Lunds universitets inställning att&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar som är föranledda av miljöskäl kan ge rätt till&lt;br&gt;ersättning av det allmänna. Följaktligen finner regeringen att det inte&lt;br&gt;föreligger något behov av en kompletterande ersättningsregel i lagen om&lt;br&gt;införande av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndshavarens intresse av trygghet måste vägas mot de allmänna&lt;br&gt;och enskilda intressen som talar för att de nya reglerna skall gälla fullt ut.&lt;br&gt;Det krävs enligt regeringens mening tungt vägande skäl för att utforma&lt;br&gt;regler om att tillstånd meddelade enligt äldre rätt skall kunna inskränkas&lt;br&gt;genom bestämmelser som saknar motsvarighet i de lagar som ersätts av&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskäl kan vara sådana tungt vägande skäl. Bestämmelserna skall i&lt;br&gt;så fall vara avsedda att komma till rätta med allvarliga situationer. Om&lt;br&gt;däremot exempelvis tillstånd till en viss typ av miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;skall ersättas av generella föreskrifter, bör det inte utan vidare komma i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;589&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga att omedelbart låta föreskrifterna inskränka de meddelade Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tillstånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare följa av Sveriges medlemskap i EU att vi måste införa&lt;br&gt;vissa bestämmelser som tar över redan meddelade tillstånd. I sådana fall&lt;br&gt;har vi inte någon valfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn bör tas till möjligheten att uppnå samma resultat med andra&lt;br&gt;bestämmelser. Ett skäl för att t.ex. låta generella föreskrifter gälla även&lt;br&gt;verksamheter som bedrivs med stöd av äldre tillstånd kan vara att samma&lt;br&gt;resultat ändå kan uppnås vid en omprövning av tillstånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även konkurrensskäl kan ha betydelse vid bedömningen av om&lt;br&gt;inskränkningar skall ske i alla tillstånd eller bara i tillstånd meddelade&lt;br&gt;enligt miljöbalken. En ojämn konkurrenssituation kan uppkomma om&lt;br&gt;tillståndshavama bedöms olika. Dessa skäl skall dock inte övervärderas,&lt;br&gt;eftersom det ligger i sakens natur och är allmänt accepterat inom&lt;br&gt;miljörätten att verksamhetsutövare bedöms olika beroende på när&lt;br&gt;bedömningen sker. Ibland har dock konkurrenssynpunkter stor betydelse,&lt;br&gt;såsom när man skall avgöra vilka verksamheter som skall tvingas till&lt;br&gt;minskade utsläpp etc. när en miljökvalitetsnorm har överträtts. Det&lt;br&gt;allmänna får då inte göra det enkelt för sig genom att endast ingripa mot&lt;br&gt;några få av många förorenare. Om detta skulle ske uppkommer en ojämn&lt;br&gt;konkurrenssituation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.37.4 Fortsatt giltighet av äldre beslut&lt;br&gt;Föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förordningar och andra föreskrifter meddelade&lt;br&gt;före miljöbalkens ikraftträdande skall fortsätta att gälla, om inte något&lt;br&gt;annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut (SMHI) drar den slutsatsen att de föreskrifter som SMHI utfardat&lt;br&gt;kommer att upphöra när balken träder i kraft med den utformning&lt;br&gt;utredningens föreslagit, eftersom det inte finns bestämmelser i balken&lt;br&gt;som omfattar SMHI:s tillsyn över vattenverksamhet och&lt;br&gt;vattenanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att en genomgång bör göras av de föreskrifter&lt;br&gt;som fortsätter att gälla enligt föreslagna 4 § för att kontrollera att det&lt;br&gt;finns ett tillämpbart bemyndigande. Om ett sådant inte finns kan&lt;br&gt;särskilda bestämmelser behövas i fråga om den befintliga föreskriftens&lt;br&gt;fortsatta giltighet eller ogiltighet. Vidare påpekar verket att problem kan&lt;br&gt;uppstå när föreskriftsbemyndiganden övergår från en verksamhet till en&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun anser att äldre regler inte skall tillämpas&lt;br&gt;övergångsvis utan att ikraftträdandet skall skjutas fram så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;590&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordningar och föreskrifter hinner omarbetas innan balkförslaget träder Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Miljöbalken innebär en samordning&lt;br&gt;av bestämmelserna i inte mindre än 15 nu gällande lagar. Balken&lt;br&gt;innehåller åtskilliga betydelsefulla nyheter. Samtidigt bevarar den i&lt;br&gt;många hänseenden grunderna för den äldre lagstiftningen. Liksom&lt;br&gt;tidigare kommer miljörätten i betydande utsträckning att få sitt innehåll&lt;br&gt;genom föreskrifter, dvs. normer, som utfärdas av regeringen eller&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förordningar och myndighetsföreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;tidigare bör ses över och normalt arbetas om, vilket även flera&lt;br&gt;remissinstanser påpekat exempelvis Naturvårdsverket och Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Stockholms län. Detta arbete bör prioriteras. Det är emellertid inte&lt;br&gt;möjligt att avsluta hela detta mycket omfattande arbete redan innan&lt;br&gt;miljöbalken har trätt i kraft. Miljöbalksutredningen har i sitt&lt;br&gt;huvudbetänkande (SOU 1996:103, del 1, s. 450) gjort bedömningen att&lt;br&gt;översynen av myndigheternas föreskrifter bör vara klar senast ett år efter&lt;br&gt;det att miljöbalken har trätt i kraft. Det kommer dock att bli svårt att på&lt;br&gt;denna korta tid ersätta samtliga föreskrifter med nya.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter måste alltså fortfarande gälla, om inte något annat&lt;br&gt;bestäms. Det bör därför i promulgationslagen införas en allmän&lt;br&gt;övergångsbestämmelse av innebörden att föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av äldre bestämmelser skall ha samma verkan som om de hade&lt;br&gt;meddelats med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de nya föreskrifter som skall meddelas med stöd av&lt;br&gt;miljöbalken är att erforderliga övergångsbestämmelser bör meddelas i&lt;br&gt;föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd och andra beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd och liknande beslut meddelade enligt&lt;br&gt;äldre lagstiftning skall fortsätta att gälla. Detta gäller dock inte äldre&lt;br&gt;dispenser från skyldigheten att söka tillstånd enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Kristianstads län har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget. SGU tillstyrker att tillstånd och beslut skall fortsätta att gälla&lt;br&gt;förutom dispenser. SGU anser dock att en preciserad övergångstid bör&lt;br&gt;införas för dispensernas giltighet. Naturvårdsverket tillstyrker att&lt;br&gt;dispensvillkor enligt miljöskyddslagen i dess lydelse före den 1 juli 1981&lt;br&gt;skall fortsätta att gälla till dess de har ersatts av villkor i blivande&lt;br&gt;tillstånd efter att tillståndsplikt har införts. Verket anser dock att&lt;br&gt;hänvisningen i föreslagna 5 § till att villkoren skall anses vara meddelade&lt;br&gt;enligt tillsynsbestämmelsema i 26 kap. 9 § miljöbalken bör ändras&lt;br&gt;eftersom det innebär att det inte längre skulle vara straffbart att bryta mot&lt;br&gt;villkoren. I stället vill verket att denna hänvisning ersätts med den text&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;591&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om straffbarhet vid överträdelse som fanns i punkt 4 i 1981 års Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;övergångsbestämmelser. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är&lt;br&gt;viktigt att prioritera arbetet med de förordningar och myndighets-&lt;br&gt;föreskrifter för vilka det behöver utarbetas övergångs-bestämmelser.&lt;br&gt;Exempelvis behöver övergångsbestämmelser tas fram för tillstånds-&lt;br&gt;pliktiga verksamheter som ännu inte har något tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen samt för de verksamheter som har meddelats dispens&lt;br&gt;från tillståndsplikten före den 1 juli 1981. Om inte sådana förordningar&lt;br&gt;hinner omarbetas innan balken träder i kraft måste övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser inarbetas i nu föreliggande lagstiftningsarbete om&lt;br&gt;övergångsbestämmelser för att rättsläget inte skall bli alltför oklart och&lt;br&gt;för att verksamhetsutövama inte omedelbart skall bli lagbrytare och&lt;br&gt;påföras miljösanktionsavgift. Landskrona kommun har avstyrkt och vill&lt;br&gt;att tillstånd enligt äldre lag bör tidsbegränsas till en övergångsperiod av&lt;br&gt;fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det kan givetvis inte komma i fråga&lt;br&gt;att i samband med miljöbalkens ikraftträdande generellt upphäva alla&lt;br&gt;tillstånd och liknande godkännanden i enskilda ärenden som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av nuvarande lagar. Besluten bör i stället förbli&lt;br&gt;gällande även sedan miljöbalken har trätt i kraft. Tillståndsbesluten och&lt;br&gt;andra beslut skall anses vara meddelade med stöd av motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i miljöbalken. Som Riksantikvarieämbetet angett bör även&lt;br&gt;förelägganden och förbud enligt 20 § naturvårdslagen omfattas av denna&lt;br&gt;paragraf i stället för 35 § som avser beslut inom ramen för&lt;br&gt;tillsynsverksamhet (se avsnitt 4.37.9). Därför har detta lagts till i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landskrona kommun har föreslagit att tillstånd enligt äldre lag bör&lt;br&gt;tidsbegränsas till en övergångsperiod av fem år. Detta är dock inte&lt;br&gt;lämpligt och inte heller praktiskt genomförbart. I den mån det behövs får&lt;br&gt;tillstånden i stället tas upp till omprövning enligt miljöbalkens regler. 1&lt;br&gt;avsnitt 4.37.8 behandlas i vilken utsträckning de nya omprövnings-&lt;br&gt;reglema kan användas vid beslut fattade enligt äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att den som bedriver en verksamhet med&lt;br&gt;stöd av dispens från tillståndsplikten meddelad enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387) i dess lydelse före den 1 juli 1981 skall bli tvungen att söka&lt;br&gt;tillstånd, om verksamheten tillhör en tillståndspliktig bransch. Dispensen&lt;br&gt;bör därför inte fortsätta att gälla. Villkoren i dispensen bör dock gälla&lt;br&gt;fram till dess att de har ersatts av nya villkor. Till dess så har skett bör de&lt;br&gt;enligt utredningen anses meddelade enligt tillsynsbestämmelsema i&lt;br&gt;26 kap. 9 § miljöbalken. Tillsynsmyndigheten skall alltså ha rätt att&lt;br&gt;meddela förelägganden och förbud enligt dessa bestämmelser.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har i sitt remissvar tillstyrkt att dispensvillkor enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen i dess lydelse före den 1 juli 1981 skall fortsätta att&lt;br&gt;gälla till dess de har ersatts av villkor i blivande tillstånd efter att&lt;br&gt;tillståndsplikt har införts. Verket anser dock att hänvisningen i föreslagna&lt;br&gt;5 § till att villkoren skall anses vara meddelade enligt tillsyns-&lt;br&gt;bestämmelsema i 26 kap. 9 § miljöbalken bör ändras eftersom det&lt;br&gt;innebär att det inte längre skulle vara straffbart att bryta mot villkoren. I&lt;br&gt;stället vill verket att denna hänvisning ersätts med den text om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;592&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffbarhet vid överträdelse som fanns i punkt 4 i 1981 års Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Naturvårdsverket angett innebär utredningens förslag att de&lt;br&gt;dispensvillkor som meddelats enligt miljöskyddslagen i dess lydelse före&lt;br&gt;den 1 juli 1981 inte skulle vara straffbelagda enligt miljöbalken. Därför&lt;br&gt;bör en straffbestämmelse motsvarande den i punkt 4 i 1981 års&lt;br&gt;övergångsbestämmelser tas in i 5 §. Detta hindrar dock inte att det i&lt;br&gt;paragrafen även anges att sådana dispensvillkor skall anses vara&lt;br&gt;meddelade enligt tillsynsbestämmelsema i 26 kap. 9 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.5 Miljöbalkens inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna hänsynsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens allmänna hänsynsregler annat än beträffande frågan&lt;br&gt;om efterbehandling av förorenade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;förutom beträffande förorenade områden som behandlas under nästa&lt;br&gt;rubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens jordbruksverk anser att när de allmänna&lt;br&gt;hänsynsreglema tillämpas vid omprövning av tillstånd bör speciella&lt;br&gt;hänsyn tas till vattenföretags speciella natur, med långsiktiga och&lt;br&gt;kapitalkrävande investeringar i kraftverk och regleringsdammar. NUTEK&lt;br&gt;anser att företagen bör ges tid att anpassa sig till de nyare, strängare&lt;br&gt;reglerna. Lantbrukarnas Riksförbund anser att det behövs en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse till stoppregeln med innebörd att den inte gäller för&lt;br&gt;verksamheter som redan bedrivs när miljöbalken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De allmänt utformade&lt;br&gt;hänsynsreglema i de nuvarande miljölagama har i förslaget till miljöbalk&lt;br&gt;lagts till grund för ett antal allmänna hänsynsregler införda i 2 kap. Som&lt;br&gt;utgångspunkt för de allmänna hänsynsreglema har främst valts&lt;br&gt;bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;och lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de allmänna hänsynsreglema i miljöbalken har stora&lt;br&gt;likheter med hänsynsreglema i gällande rätt. Det finns emellertid även&lt;br&gt;väsentliga skillnader. De föreslagna reglerna kommer att få generell&lt;br&gt;tillämpning på olika typer av verksamheter som hittills har reglerats&lt;br&gt;genom särskilda bestämmelser eller inte reglerats alls. Av olika i dag&lt;br&gt;förekommande modeller har vanligen den strängaste valts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är i vilken utsträckning miljöbalkens hänsynsregler skall&lt;br&gt;tillämpas på verksamheter som redan bedrivs när balken träder i kraft (se&lt;br&gt;också avsnitt 4.37.3). Vid denna bedömning bör man ha klart för sig att&lt;br&gt;ett tillstånds rättskraft medför att i sådana frågor som har prövats i&lt;br&gt;tillståndet kan krav utöver vad som följer av tillståndet med dess villkor&lt;br&gt;normalt inte ställas på en tillståndshavare. Däremot kan nya och hårdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;593&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45. Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav ställas vid en omprövning. I vilken mån de nya Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;omprövningsreglema skall tillämpas på befintliga tillstånd diskuteras i&lt;br&gt;avsnitt 4.37.8. Den fortsatta diskussionen här gäller i första hand dels hur&lt;br&gt;långt man kan gå vid en sådan omprövning (om man alltså har funnit att&lt;br&gt;omprövning far ske), dels vilka krav som kan ställas på befintliga&lt;br&gt;verksamheter som bedrivs utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det framtida miljöarbetet bör det enligt utredningens bedömning,&lt;br&gt;vilken delas av regeringen, prioriteras att komma till rätta med de&lt;br&gt;problem som orsakas av det stora antalet verksamheter som hittills inte&lt;br&gt;har haft tillstånd enligt miljöskyddslagen och som därför i endast liten&lt;br&gt;utsträckning har varit föremål för ingripande från myndigheternas sida.&lt;br&gt;Det är därför en väsentlig fråga i vilken utsträckning miljöbalkens&lt;br&gt;hänsynsregler skall tillämpas på verksamheter som bedrivs utan tillstånd&lt;br&gt;när balken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med miljöskyddslagens tillkomst gjordes bedömningen att&lt;br&gt;den nya lagen borde vara tillämplig på verksamheter som redan fanns när&lt;br&gt;lagen trädde i kraft. Samtidigt gjordes följande uttalande (prop. 1969:28&lt;br&gt;s. 214).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vad som nu sagts kommer emellertid den tillåtlighetsprövning&lt;br&gt;som skall göras beträffande anläggningar som redan finns vid lagens&lt;br&gt;ikraftträdande att ställa de tillämpande myndigheterna inför svåra och&lt;br&gt;grannlaga avvägningsproblem. I regel är det tekniskt svårare att utföra&lt;br&gt;behövliga skadeförebyggande anordningar och åtgärder på gamla&lt;br&gt;anläggningar än att vid nyuppförande anpassa drift och anordningar&lt;br&gt;efter miljövårdens krav. Om ingripande sker i efterhand kan ett företag&lt;br&gt;drabbas av kostnader som man inte alls räknade med när kalkylerna för&lt;br&gt;anläggningens uppförande och drift gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansågs således att den nya lagen inte kunde tillämpas fullt ut på&lt;br&gt;samma sätt mot befintliga anläggningar som mot nyetablering. Detta&lt;br&gt;innebar dock inte att man skulle undvika att ingripa mot befintliga&lt;br&gt;stömingskällor målmedvetet och effektivt för att komma till rätta med&lt;br&gt;problemen. I fråga om luftföroreningar, buller och liknande, där inte&lt;br&gt;samma praxis utvecklats som inom vattenvårdsområdet, uttalades att det&lt;br&gt;måste krävas synnerliga skäl för att en anläggning skulle kunna tvingas&lt;br&gt;att upphöra med driften. Så borde kunna ske endast om&lt;br&gt;skadeverkningarna, trots skyddsåtgärder, var så stora att det framstod&lt;br&gt;som oförsvarligt att driften fortsatte. En möjlighet att minska den&lt;br&gt;ekonomiska belastningen för ett företag kunde vara att skyddsåtgärderna&lt;br&gt;inte behövde genomföras i full utsträckning på en gång utan kunde slås ut&lt;br&gt;över en tidsperiod av lämplig längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen konstaterade i betänkandet med övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser att den situation som föreligger - dvs. att en miljöbalk&lt;br&gt;skall införas med regler som i olika avseenden är strängare än tidigare&lt;br&gt;regler - har likheter med situationen när miljöskyddslagen infördes år&lt;br&gt;1969. Samtidigt konstaterades att förhållandena i dag på olika sätt skiljer&lt;br&gt;sig från vad som gällde vid miljöskyddslagens tillkomst. Kunskaperna&lt;br&gt;om miljöproblemens omfattning och orsaker är i dag bättre och&lt;br&gt;opinionen för att göra något åt problemen mer kraftfull både bland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;594&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagare och enskilda. Uppmärksamheten riktas inte längre i första&lt;br&gt;hand mot enskilda industriers punktutsläpp utan i stället mot ett stort&lt;br&gt;antal s.k. diffusa utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt utredningen tveksamt om man behöver göra någon&lt;br&gt;skillnad mellan verksamhet som bedrevs före balkens ikraftträdande och&lt;br&gt;verksamhet som påbörjas först senare. Även om man anser att en sådan&lt;br&gt;skillnad bör göras kan detta enligt utredningens mening tillgodoses utan&lt;br&gt;någon särskild övergångsbestämmelse. Regeringen gör samma&lt;br&gt;bedömning. Kraven i de allmänna hänsynsreglema gäller enligt 2 kap.&lt;br&gt;7 § endast i den utsträckning det inte är orimligt att uppfylla dem med&lt;br&gt;hänsyn framför allt till nyttan av skyddsåtgärder och andra&lt;br&gt;försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.&lt;br&gt;Kostnaden för åtgärden skall alltså jämföras med nyttan. Om kostnaden&lt;br&gt;för åtgärden är orimlig med hänsyn till miljönyttan slipper&lt;br&gt;verksamhetsutövaren att vidta åtgärden. Den hänsyn som kan behöva tas&lt;br&gt;till verksamheter som redan pågår när miljöbalken träder i kraft ryms&lt;br&gt;alltså inom skälighetsregeln i 2 kap.7 §. Tilläggas kan att den skillnad&lt;br&gt;som gjordes när miljöskyddslagen infördes mellan utsläpp till vatten å&lt;br&gt;ena sidan och utsläpp till luft och andra olägenheter å andra sidan numera&lt;br&gt;inte föreligger utan i balken är alla utsläpp jämställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför till att börja med inte något som hindrar att&lt;br&gt;miljöbalkens allmänna hänsynsregler tillämpas vid omprövning av&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats enligt tidigare bestämmelser. Den hänsyn&lt;br&gt;som kan behöva tas till att verksamheten kan ha svårt att helt följa&lt;br&gt;balkens krav ryms inom skälighetsregeln i 2 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebär det att en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 §&lt;br&gt;miljöbalken kan ingripa mot en verksamhet utan tillstånd som bedrevs&lt;br&gt;redan när balken trädde i kraft och kräva att verksamhetsutövaren rättar&lt;br&gt;sig efter de allmänna hänsynsreglema. Verksamhetsutövama bör dock&lt;br&gt;som flera remissinstanser anfört ges tid att klara kraven. Därför bör&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, om sådana förelägganden ges kort tid efter det att&lt;br&gt;miljöbalken har trätt i kraft, utforma föreläggandet på ett sådant sätt att&lt;br&gt;verksamhetsutövaren ges en skälig tid innan åtgärderna skall vara&lt;br&gt;utförda. Eftersom verksamhetsutövare oavsett eventuella ingripanden&lt;br&gt;från tillsynsmyndigheterna är skyldiga att följa balkens regler bör&lt;br&gt;tidsfristerna sättas kortare ju längre tid som har gått efter balkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälighetsregeln i 2 kap. 7 § är inte tillämplig på miljöbalkens stopp-&lt;br&gt;regel i 2 kap. 9 §. Enligt stoppregeln får en verksamhet som kan befaras&lt;br&gt;föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön, även om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått&lt;br&gt;vidtas, bedrivas endast om det finns särskilda skäl. En verksamhet som&lt;br&gt;medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden&lt;br&gt;väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt får inte bedrivas.&lt;br&gt;Stoppregeln kan sägas motsvara den i 6 § miljöskyddslagen men har en&lt;br&gt;vidare tillämpning. Det måste därför övervägas om stoppregeln&lt;br&gt;föranleder införandet av någon övergångsbestämmelse, som LRF ansett i&lt;br&gt;sitt remissvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;595&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln kan inte, förutom i de brådskande fall som beskrivs i&lt;br&gt;26 kap. 9 § fjärde stycket miljöbalken, åberopas mot en tillståndshavare i&lt;br&gt;frågor som omfattas av tillståndet, om tillståndshavaren bedriver sin&lt;br&gt;verksamhet i enlighet med tillståndets krav. Den kan däremot fa&lt;br&gt;betydelse vid en tillämpning av balkens bestämmelser om återkallande&lt;br&gt;och omprövning. I avsnitt 4.37.8 behandlas i vilken utsträckning dessa&lt;br&gt;bestämmelser skall kunna tillämpas när tillstånd har meddelats enligt&lt;br&gt;äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln skall gripa in när balkens övriga hänsynsregler inte räcker&lt;br&gt;till för att åstadkomma ett tillräckligt skydd mot farliga verksamheter.&lt;br&gt;Nivån har satts vid vad som inte kan accepteras i ett modernt samhälle.&lt;br&gt;På grund av detta kan det enligt regeringens bedömning inte komma i&lt;br&gt;fråga att införa en generell regel om att stoppregeln inte skall gälla för&lt;br&gt;verksamheter som redan bedrivs när miljöbalken träder i kraft. Det är&lt;br&gt;tvärtom rimligt att enskilda och företag omedelbart anpassar sig efter&lt;br&gt;den. Om det i något enstaka undantagsfall skulle få orimliga&lt;br&gt;konsekvenser att omedelbart tillämpa stoppregeln på en befintlig&lt;br&gt;verksamhet får detta lösas med hjälp av regeringens möjlighet att ge&lt;br&gt;dispens från stoppregeln. Enligt 2 kap. 10 § miljöbalken får regeringen&lt;br&gt;tillåta en verksamhet som inte uppfyller förutsättningarna i stoppregeln,&lt;br&gt;om verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon dispensmöjlighet finns dock inte om verksamheten kan befaras&lt;br&gt;försämra det allmänna hälsotillståndet. Någon övergångsbestämmelse&lt;br&gt;bör inte finnas i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förorenade områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Har den faktiska driften av en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet pågått efter den 30 juni 1969 skall skyldighet föreligga att&lt;br&gt;avhjälpa uppkomna skador eller olägenheter samt efterbehandla, om&lt;br&gt;verkningarna av verksamheten alltjämt pågår vid tiden för&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande, och det föreligger behov av att avhjälpa&lt;br&gt;skador eller olägenheter som orsakats av den aktuella verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen hade inget förslag i denna del,&lt;br&gt;men Regeringsrätten meddelade den 31 maj 1996 en dom (mål nr 3665-&lt;br&gt;1994) där Regeringsrätten gör en bedömning i frågor om att avhjälpa&lt;br&gt;olägenheter som har uppstått vid verksamhet enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att det mot bakgrund av&lt;br&gt;Regeringsrättens dom i övergångsbestämmelserna bör regleras frågor om&lt;br&gt;ikraftträdande av de föreslagna reglerna om efterbehandlingsansvar.&lt;br&gt;Samma tankegångar finns hos Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;br&gt;Naturvårdsverkets mening är att det måste ske ett återställande av det&lt;br&gt;rättsläge som allmänt har ansetts gälla. Ett enkelt sätt att göra detta är&lt;br&gt;enligt Naturvårdsverket genom en övergångsregel eller en materiell regel&lt;br&gt;i miljöbalken som klargör att den reparativa skyldigheten att avhjälpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;596&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olägenheter gäller for alla verksamheter även när den förorening som&lt;br&gt;medför efterbehandlingsbehov har inträffat före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Uppsala universitet och flera länsstyrelser redovisar&lt;br&gt;samma uppfattning. Också Lunds universitet understryker vikten av att&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna utformas på ett sätt som ger möjlighet att&lt;br&gt;komma till rätta med även äldre föroreningar. Det rättsläge som framgår&lt;br&gt;av Regeringsrättens dom är inte tillfredsställande enligt universitetet.&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund anför att enligt direktiven är en av&lt;br&gt;Miljöbalksutredningens huvuduppgifter att föreslå en ansvarsreglering&lt;br&gt;som tar sikte på främst äldre miljöskador. Redan detta antyder att de&lt;br&gt;bestämmelser som så småningom införs kan fa retroaktiv effekt.&lt;br&gt;Samfundet vill därför redan här nämna Regeringsrättens pleniavgörande&lt;br&gt;där majoriteten fann att utrymmet för att ge lagstiftningen på miljö-&lt;br&gt;området retroaktiv verkan är begränsat. Samfundet vill betona vikten av&lt;br&gt;att stor restriktivitet iakttas när det gäller att göra miljöbalken tillämplig&lt;br&gt;på miljöskador hänförliga till verksamhet som bedrivits före balkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen anser att det i den fortsatta beredningen självklart måste tas&lt;br&gt;hänsyn till Regeringsrättens klara ställningstagande i fråga om retroaktiv&lt;br&gt;tillämpning av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förslaget till miljöbalk innehåller i&lt;br&gt;2 kap. 8 § en bestämmelse att alla som bedriver eller har bedrivit en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för&lt;br&gt;miljön skall ansvara för att skadan eller olägenheten avhjälps. Detta&lt;br&gt;ansvar kvarstår enligt bestämmelsen till dess att skadan eller olägenheten&lt;br&gt;har upphört. Bestämmelsen motsvaras i gällande rätt av 5 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Vidare innehåller förslaget till miljöbalk i 10 kap.&lt;br&gt;bestämmelser om efterbehandling av förorenade mark- och&lt;br&gt;vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade&lt;br&gt;att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön. I 10 kap. utvecklas vad som skall gälla om ansvaret för bl.a.&lt;br&gt;verksamhetsutövare och fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldigheten att avhjälpa skador och olägenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att avhjälpa olägenheter från verksamheter fanns redan före&lt;br&gt;miljöskyddslagens tid. Genom 1941 års reform av 1918 års vattenlag&lt;br&gt;(ÄVL) infördes i 8 kap. den lagen uttryckliga kravregler för&lt;br&gt;verksamheter som kunde orsaka vattenföroreningar. Reglerna skärptes&lt;br&gt;1956. Bestämmelserna bröts sedan ut ur vattenlagen och fördes samman&lt;br&gt;med motsvarande bestämmelser i fråga om luftföroreningar, buller o.d.&lt;br&gt;till miljöskyddslagen. Av förarbetena till 8 kap. ÄVL framgår tydligt att&lt;br&gt;reglerna även avsåg reparation. Departementschefen uttalade (NJA II&lt;br&gt;1942 s. 79 f) följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de särskilda åtgärder som med stöd av det föreslagna&lt;br&gt;stadgandet kunna åläggas den som avleder eller ämnar avleda&lt;br&gt;kloakvatten synes det icke behöva bliva föremål för tvekan, att icke&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;597&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blott sådana åtgärder kunna föreskrivas som avse att förekomma&lt;br&gt;olägenhet genom förorening utan även sådana som gå ut på att&lt;br&gt;avhjälpa verkningarna av den förorening som vållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skulle reglerna tillämpas på befintliga avloppsanläggningar.&lt;br&gt;Immissionssakkunniga anförde i denna fråga (SOU 1966:65 s. 88)&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelserna om åtgärder mot vattenförorening tillkom gjordes&lt;br&gt;inte undantag för redan befintliga anläggningar. Föreskrifterna i 8 kap.&lt;br&gt;23 och 32 §§ om skyldighet att vidta reningsåtgärder m.m. är alltså&lt;br&gt;tillämpliga även på sådana fall där avledande av avloppsvattnet har&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 1942. Likaså är de genom 1956 års&lt;br&gt;lagändring skärpta reglerna gällande också där utsläpp av&lt;br&gt;avloppsvatten redan pågick vid reglernas ikraftträdande. - Det&lt;br&gt;allmänna eller skadelidande enskilda sakägare kan alltså föra talan mot&lt;br&gt;anläggning som utsläpper avloppsvatten oavsett hur länge utsläppet har&lt;br&gt;pågått. Lagstiftaren har dock förutsatt att vid prövningen av villkoren&lt;br&gt;för företaget rimlig hänsyn skall tas till att anläggningen tillkommit vid&lt;br&gt;en tid då föroreningsfrågan allmänt ej ägnades tillräckligt beaktande.—&lt;br&gt;I fråga om de genom 1956 års lagändring införda strängare&lt;br&gt;reningskraven gäller enligt övergångsbestämmelserna att vatten-&lt;br&gt;domstolen vid prövningen av avloppsföretag som igångsatts före&lt;br&gt;ikraftträdandet kan medge det anstånd med åtgärders genomförande&lt;br&gt;som är oundgängligen påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1969:28) uttalade departementschefen i fråga&lt;br&gt;om kraven på äldre vattenförorenande verksamheter bl.a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Minst så långt som man ansett sig kunna gå enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;bör man i fortsättningen kunna ingripa mot vattenförorenande anlägg-&lt;br&gt;ningar som tillkommit före lagens ikraftträdande”. Han hänvisade vidare&lt;br&gt;till den praxis som utbildats hos vattendomstolarna i frågor av denna art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1976 års Miljöskyddsutredning återkom till frågan om efterbehandling&lt;br&gt;av förorenade områden. I slutbetänkandet Bättre miljöskydd II (SOU&lt;br&gt;1983:20) görs en genomgång av då gällande rätt. Bl.a. anförs (s. 46 och&lt;br&gt;66):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen innehåller för närvarande inte någon bestämmelse&lt;br&gt;som har avseende speciellt på återställning av skadad miljö, och&lt;br&gt;återställningsfrågoma tycks inte ha tilldragit sig någon särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet under lagens förarbeten. I 5 § ML sägs dock att den&lt;br&gt;som utövar eller ämnar att utöva miljöfarlig verksamhet skall göra vad&lt;br&gt;som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhälpa olägenhet.&lt;br&gt;Med uttrycket &amp;quot;avhjälpa olägenhet&amp;quot; måste bl.a. avses&lt;br&gt;återställningsåtgärder av typen bortrensning av fiberbankar eller&lt;br&gt;sanering av ett avfallsupplag. -Som ovan påpekats gäller utövarens&lt;br&gt;skyldigheter enligt 5 § ML varje slag av miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;oberoende av om tillstånd lämnats till verksamheten eller ej.&lt;br&gt;Innebörden av ML är därför att det redan från det att en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet påbörjas föreligger en skyldighet för verksamhetens&lt;br&gt;utövare att vid behov vidta skäliga återställningsåtgärder.— 5 § måste&lt;br&gt;anses innebära att verksamhetens utövare - vare sig han fått tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten eller inte - är pliktig att vid behov vidta skäliga&lt;br&gt;återställningsåtgärder. Skyldigheten torde inte vara underkastad&lt;br&gt;preskription (jfr. rättsfallet NJA 1903 s. 210), och den kvarstår därför&lt;br&gt;även efter verksamhetens upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;598&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet NJA 1903 s. 210 var det fråga om en järnvägsstyrelse som i&lt;br&gt;en dom från 1868 ålagts att bl.a. återleda en bäck i dess lopp före&lt;br&gt;tillkomsten av en järnvägsanläggning. Jämvägstyrelsens invändning om&lt;br&gt;preskription lämnades utan avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagstiftning år 1988 (prop. 1987/88:85, JoU 1987/88:23, rskr.&lt;br&gt;1987/88:373) lades mot bakgrund av förslagen från Miljöskydds-&lt;br&gt;utredningen en andra mening till i 5 § första stycket miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Där sägs att skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det&lt;br&gt;att verksamheten upphört. Samtidigt erhöll 24 § ML delvis ny lydelse.&lt;br&gt;Med stöd av 24 § ML far Koncessionsnämnden, efter vad som är skäligt,&lt;br&gt;ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller&lt;br&gt;meddela nya villkor för den, bl.a. om det genom verksamheten&lt;br&gt;uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts&lt;br&gt;och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd (första stycket&lt;br&gt;fjärde punkten). Vidare får Koncessionsnämnden, i fall som avses i första&lt;br&gt;stycket fjärde punkten, också besluta om andra åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att förebygga eller minska olägenheten för framtiden (samma paragrafs&lt;br&gt;andra stycke). I övergångsbestämmelserna föreskrevs, såvitt nu är av&lt;br&gt;intresse, endast att de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1989&lt;br&gt;och att äldre föreskrifter fortfarande skulle gälla i fråga om överklagande&lt;br&gt;av beslut, som har meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänmotiveringen till ändringarna (prop. 1987/88:85 s. 218)&lt;br&gt;anförde departementschefen bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § ML åligger det den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet bl.a. att vidta skäliga återställningsåtgärder. Denna&lt;br&gt;skyldighet kan enligt min mening inte anses upphöra därför att&lt;br&gt;verksamheten inte längre utövas utan kvarstår till dess att den&lt;br&gt;fullgjorts. Jag anser dock, med hänsyn till den oklarhet som ansetts&lt;br&gt;råda i rättspraxis, att lagen bör förtydligas på denna punkt. — Med den&lt;br&gt;ordning som jag nu föreslagit görs det klart att all miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som har pågått och upphört sedan miljöskyddslagen trädde&lt;br&gt;i kraft också är förenad med återställningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av rättsläget efter 1988 års proposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl de betänkanden som lämnats till regeringen som de förslag som&lt;br&gt;regeringen genom proposition förelagt riksdagen har sålunda ansetts&lt;br&gt;innehålla ett krav på tidigare verksamhetsutövare att avhjälpa olägenheter&lt;br&gt;av verksamheten, även sedan driften av verksamheten upphört. I 1988 års&lt;br&gt;proposition bekräftade departementschefen vad som allmänt har ansetts&lt;br&gt;gälla i vart fall sedan 1940-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen ansåg således i 1988 års proposition att&lt;br&gt;ändringarna endast var ett förtydligande av vad som redan gällde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att återställningsskyldigheten enligt miljöskyddslagen kvarstår även&lt;br&gt;efter det den faktiska driften har upphört har vidare bekräftats i&lt;br&gt;rättspraxis, bl.a. genom regeringens beslut angående Ncb Hömefors&lt;br&gt;(Miljö- och energidepartementet 1988-03-24:4) och Dörarps Krom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;599&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Miljö- och energidepartementet 1988-11-10). Också i Koncessions-&lt;br&gt;nämndens för miljöskydd praxis finns exempel (KN 12/74 och 263/84)&lt;br&gt;på en liknande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande skyldigheten har alltså i princip ansetts gälla från&lt;br&gt;miljöskyddslagens ikraftträdande, låt vara att en skälighetsavvägning har&lt;br&gt;ansetts kunna leda till att kraven på efterbehandling kan jämkas eller helt&lt;br&gt;falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilden av gällande rättsläge som av både verksamhetsutövare och&lt;br&gt;myndigheter ansågs entydig i övergripande frågor om kvarstående ansvar&lt;br&gt;ändrades dock av Regeringsrättens den 31 maj 1996 meddelade dom i&lt;br&gt;mål nr 3665-1994 nedan kallat Klippanmålet. Här följer en redogörelse&lt;br&gt;av Regeringsrättens dom i det aktuella målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klippanmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolaget Klippans Finpappersbruk (Klippanbolaget) bedrev under&lt;br&gt;tiden 1965-1975 tillverkning av papper och pappersmassa vid&lt;br&gt;Nyboholms bruk, som ligger vid Jämsjön i Emåns vattensystem. Genom&lt;br&gt;beslut den 17 april 1973 (nr 28/73) lämnade Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd Klippanbolaget tillstånd enligt miljöskyddslagen till&lt;br&gt;verksamheten vid bruket. För tillståndet föreskrevs villkor avseende bl.a.&lt;br&gt;utsläpp av processavloppsvatten. År 1975 överläts verksamheten till&lt;br&gt;MoDo Aktiebolag (MoDo).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämsjön förorenades genom utsläpp av PCB-haltiga fibrer. Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk gjorde i oktober 1991 hos Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd gällande att Klippanbolaget hade ett ansvar enligt ML för att&lt;br&gt;komma till rätta med de olägenheter som utsläppen hade förorsakat under&lt;br&gt;tiden från den 1 juli 1969 och till dess verksamheten överläts till MoDo&lt;br&gt;år 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden avvisade enligt beslut den 8 oktober 1992&lt;br&gt;Naturvårdsverkets talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fann enligt beslut den 14 april 1994, efter överklagande av&lt;br&gt;Naturvårdsverket, att Klippanbolagets skyldighet att avhjälpa&lt;br&gt;olägenheten från bolagets tidigare verksamhet kvarstod och att bolaget&lt;br&gt;med stöd av 5 och 24 &amp;nbsp;§§ ML kunde åläggas att vidta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återställningsåtgärder. Regeringen återförvisade emellertid ärendet till&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för en skälighetsprövning av bolagets&lt;br&gt;återställningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klippanbolaget yrkade i ansökan om rättsprövning hos Regeringsrätten&lt;br&gt;att regeringens beslut skulle upphävas dels på den grunden att&lt;br&gt;Naturvårdsverkets talan i ärendet inte lagligen kunde riktas mot bolaget&lt;br&gt;som part, dels därför att det skadeståndskrav som det här är fråga om i&lt;br&gt;vart fall var preskriberat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten anförde att 5 § ML i dess lydelse före den 1 juli 1989&lt;br&gt;inte kunde tilläggas den innebörden att en skyldighet att avhjälpa&lt;br&gt;olägenheter kvarstår även efter det att en miljöfarlig verksamhet upphört.&lt;br&gt;Inte heller framgick det enligt Regeringsrätten av 24 och 25 §§ ML i&lt;br&gt;deras dåvarande lydelse att åläggande kunde riktas mot en förutvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetsutövare. Före den 1 juli 1989 saknades sålunda enligt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Regeringsrätten lagstöd för att ålägga Klippanbolaget att, efter&lt;br&gt;överlåtelse av verksamheten, medverka vid genomförande av&lt;br&gt;saneringsarbetet i Jämsjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Regeringsrättens dom behandlas sedan frågan om nu gällande&lt;br&gt;bestämmelser i miljöskyddslagen, som tillkommit genom lagändringen&lt;br&gt;1988, kan tillämpas på ett företag som överlåtit sin verksamhet före den 1&lt;br&gt;juli 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna frågeställning får enligt Regeringsrätten ses mot bakgrund av de&lt;br&gt;principer i fråga om tillämplig lagstiftning som ansetts gälla på det&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga området. Här erinrar Regeringsrätten om de&lt;br&gt;uttalanden som Regeringsrätten gjorde i avgörandet RÅ 1988 ref. 132.&lt;br&gt;Regeringsrätten anförde där bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser har ansetts följa att&lt;br&gt;bestämmande för vilka förvaltningsrättsliga föreskrifter - avseende&lt;br&gt;både förfarandet och prövningen i sak - som skall tillämpas i ett mål&lt;br&gt;eller ärende som regel är vilka föreskrifter som är i kraft när&lt;br&gt;prövningen sker. Det anförda har ansetts gälla även vid prövning av&lt;br&gt;besvär, över beslut som fattats före ikraftträdandet av de föreskrifter&lt;br&gt;som gällde vid besvärsprövningen. Undantag från dessa grundsatser&lt;br&gt;kan dock vara uttryckligen föreskrivna i övergångsbestämmelser eller&lt;br&gt;följa av uttalanden i motiven till lagstiftningen. Fall kan också tänkas&lt;br&gt;där av omständigheterna framgår att lagstiftaren inte avsett att de nya&lt;br&gt;bestämmelserna skall tillämpas helt enligt de angivna grundsatserna i&lt;br&gt;ett övergångsskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Regeringsrätten skulle en tillämpning av den ovan angivna&lt;br&gt;huvudprincipen, nämligen att till grund för prövningen av ett mål eller&lt;br&gt;ärende skall ligga de föreskrifter som är i kraft vid tidpunkten för&lt;br&gt;prövningen, kunna leda till att fråga om Klippanbolagets skyldighet att&lt;br&gt;medverka vid saneringen av Jämsjön skall bedömas med ledning av bl.a.&lt;br&gt;5 och 24 §§ ML i deras lydelse fr.o.m. den 1 juli 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beskrivna principen angående valet av tillämplig lagstiftning är&lt;br&gt;emellertid enligt Regeringsrätten inte undantagslös. Härvid är först att&lt;br&gt;märka att en retroaktiv tillämpning i vissa fall är direkt förbjuden i&lt;br&gt;grundlag (se 2 kap. 10 § regeringsformen). Vidare har inom EG-rätten -&lt;br&gt;som hämtar sitt mönster i medlemsstaternas gemensamma rättstraditioner&lt;br&gt;- med hänvisning till proportionalitetsprincipen och till principerna om&lt;br&gt;rättssäkerhet (legal certainty or security) och skyddet av berättigade&lt;br&gt;förväntningar (protection of legitimate expectations) ansetts att. till&lt;br&gt;skillnad från ändringar i processuella regler, ändringar i materiellt&lt;br&gt;rättsliga regler normalt inte träffar förhållanden som ligger före&lt;br&gt;ikraftträdandet annat än då det på olika sätt, såsom av bestämmelsens&lt;br&gt;ordalydelse, klart framgår att en retroaktiv tillämpning har varit åsyftad.&lt;br&gt;Även i sådant fall krävs att de berördas berättigade förväntningar&lt;br&gt;behörigen respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på ett entydigt sätt avgränsa förvaltningsrättsliga föreskrifter mot&lt;br&gt;föreskrifter av annat slag låter sig enligt Regeringsrätten inte göra. Den&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga lagstiftning som myndigheter och domstolar har att&lt;br&gt;tillämpa aktualiseras i mål och ärenden av skiftande slag. Åtskilliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;601&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsrättsliga föreskrifter gäller förhållanden som i princip i första&lt;br&gt;hand regleras av civilrättslig lagstiftning. För sådan lagstiftning är&lt;br&gt;utgångspunkten som regel att ny lagstiftning inte träffar rättshandlingar&lt;br&gt;som utförts innan lagstiftningen trätt i kraft. Flertalet förvaltningsrättsliga&lt;br&gt;föreskrifter är emellertid av sådant slag att skälen att ge reglerna snabbt&lt;br&gt;genomslag är starka. Med hänsyn till nu anförda omständigheter bör&lt;br&gt;enligt Regeringsrätten försiktighet iakttagas då det gäller att ställa upp en&lt;br&gt;generell princip för hur man skall tillämpa författningsändringar, som&lt;br&gt;utan särskilda övergångsbestämmelser träder i kraft någon gång mellan&lt;br&gt;tidpunkten för de händelser som skall prövas eller den ansökan som har&lt;br&gt;gjorts och tidpunkten för själva prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Regeringsrättens mening bör - i enlighet med vad som uttrycks i&lt;br&gt;RÅ 1988 ref. 132 - en allmän utgångspunkt vara att till grund för&lt;br&gt;prövningen av ett mål eller ärende skall ligga de föreskrifter som är i&lt;br&gt;kraft vid tidpunkten för denna prövning. Det framstår emellertid inte som&lt;br&gt;rimligt att till den enskildes nackdel tillämpa en lagstiftning av det i&lt;br&gt;målet aktuella slaget retroaktivt, i vart fall inte om inte detta är&lt;br&gt;föreskrivet i särskilda övergångsbestämmelser eller det av regelsystemet&lt;br&gt;i övrigt tydligt kan utläsas att en sådan tillämpning är åsyftad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller det nu aktuella fallet framhåller Regeringsrätten att de år&lt;br&gt;1988 beslutade ändringarna i miljöskyddslagen inte innehåller någon&lt;br&gt;övergångsbestämmelse av innebörd att miljöskyddslagen i dess lydelse&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1989 skall tillämpas även på företag som - i likhet med&lt;br&gt;Klippanbolaget — överlåtit sin verksamhet långt innan de nya reglerna&lt;br&gt;trädde i kraft. Lagstiftningens utformning i övrigt kan inte heller anses ge&lt;br&gt;stöd för en retroaktiv tillämpning i ett sådant fall. Med hänsyn till dessa&lt;br&gt;förhållanden och då en sådan tillämpning uppenbarligen skulle kunna&lt;br&gt;leda till en tidigare oförutsebar ekonomisk belastning för berörda företag,&lt;br&gt;fann Regeringsrätten att frågan om skyldigheten för Klippanbolaget att&lt;br&gt;medverka vid saneringen av Jämsjön skulle prövas på grundval av ML:s&lt;br&gt;lydelse före den 1 juli 1989. Någon möjlighet att med stöd av den&lt;br&gt;lagstiftningen ålägga bolaget att medverka vid saneringsåtgärder&lt;br&gt;föreligger, som framgår av vad tidigare anförts, inte. Regeringsrätten&lt;br&gt;upphävde regeringens beslut då den ansåg att beslutet saknade stöd i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det angeläget att rättsläget i fråga om vad&lt;br&gt;som gäller ansvar för efterbehandling genom miljöbalken regleras på ett&lt;br&gt;entydigt och begripligt sätt både för domstolar, myndigheter och&lt;br&gt;verksamhetsutövare. Som Regeringsrätten anfört är flertalet&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga föreskrifter av sådant slag att det föreligger starka&lt;br&gt;skäl för att ge reglerna snabbt genomslag. Detta gäller enligt regeringens&lt;br&gt;mening särskilt i fall som förevarande. Om miljöbalkens regler begränsas&lt;br&gt;till verkningar som uppstått efter ikraftträdandet, skulle reglernas&lt;br&gt;genomslag bli starkt begränsade eftersom äldre miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;alltjämt orsakar omfattande olägenheter på miljön. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör miljöbalkens regler därför gälla även för äldre verksamheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;602&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller verksamheter där driften är nedlagd. En förutsättning för en sådan&lt;br&gt;ordning är naturligtvis att ett angeläget behov att avhjälpa skador eller&lt;br&gt;olägenheter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas andra berörda än verksamhetsutövama. Betydelsen av&lt;br&gt;detta måste också beaktas. Om ansvaret för verksamhetsutövama&lt;br&gt;minskas så kan detta medföra ett ökat ansvar för markägarna. Detta&lt;br&gt;skulle i sin tur leda till att fler fastighetsägare får ett ökat ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare skäl som talar för att miljöbalken bör vara tillämplig även&lt;br&gt;på föroreningar vars verkningar pågår vid ikraftträdandet är att det annars&lt;br&gt;för mycket lång tid framöver skulle bli nödvändigt att tillämpa dubbla&lt;br&gt;regelsystem - den upphävda miljöskyddslagens och miljöbalkens -&lt;br&gt;parallellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få någon genomslagskraft för det synsätt som präglar&lt;br&gt;miljöbalken när det gäller ansvar för efterbehandling av förorenade&lt;br&gt;områden bör en särskild övergångsregel införas och knytas i första hand&lt;br&gt;till 2 kap. 8 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan som måste ställas är om det finns något hinder mot att i&lt;br&gt;övergångsreglerna föreskriva att miljöbalkens regler skall tillämpas så att&lt;br&gt;2 kap. 8 § och 10 kap. i tillämpliga delar skall gälla för verksamheter där&lt;br&gt;den faktiska driften har upphört före balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 kap. 10 § regeringsformen framgår i vilka fall som retroaktiv&lt;br&gt;lagstiftning är förbjuden. Den nu aktuella frågan träffas som också&lt;br&gt;Lagrådet funnit inte av regeringsformens föreskrifter. Lagrådet har dock&lt;br&gt;gjort gällande att införa en övergångsregel som omspänner tiden 1969-&lt;br&gt;1989 ger upphov till betungande förpliktelser särskilt för dem som&lt;br&gt;upphört att bedriva miljöfarlig verksamhet före ikraftträdandet av 1988&lt;br&gt;års lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lämpligheten av att införa betungande föreskrifter av&lt;br&gt;angivet slag måste enligt regeringens mening bedömas utifrån såväl&lt;br&gt;generella utgångspunkter som omständigheterna i det enskilda fallet. Mot&lt;br&gt;bakgrund av vad en genomgång av rättsläget som det framträdde fram till&lt;br&gt;Regeringsrättens dom visar kan inte en övergångsregel, som för&lt;br&gt;framtiden tillskapar det rättsläge som allmänt ansågs gälla före 1996 års&lt;br&gt;rättsfall, sägas gå emot vad som kan anses utgöra berättigade&lt;br&gt;förväntningar hos berörda verksamhetsutövare i de fall som kan bli&lt;br&gt;aktuella. Ett exempel då det inte alltid bör anses oskäligt betungande är.&lt;br&gt;som nämns i det följande, att en soptipp läcker lakvatten. I ett sådant fall&lt;br&gt;rör det sig om pågående miljöfarlig verksamhet och ansvar bör normalt&lt;br&gt;kunna krävas ut även om någon tippning av sopor inte längre&lt;br&gt;förekommer. Detta innebär att utifrån generella utgångspunkter kan&lt;br&gt;förslaget knappast anses vara av någon särskilt betungande karaktär. I&lt;br&gt;den utsträckning krav på efterbehandling i det enskilda fallet kan vara så&lt;br&gt;betungande att det framstår som oskäligt kan en sådan avvägning ske&lt;br&gt;inom ramen för miljöbalkens allmänna regier om skälighetsavvägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergångsregel som knyter an till 2 kap. 8 § miljöbalken bör dock&lt;br&gt;vid bedömande av frågan om retroaktivitet begränsas i tiden från 1969&lt;br&gt;och till att avse miljöfarlig verksamhet. För att ytterligare belysa frågan&lt;br&gt;om vad Lagrådet anför bör begreppet miljöfarlig verksamhet klarläggas i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;603&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som menas med miljöfarlig verksamhet har i litteraturen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;beskrivits med hänvisning till miljöskyddslagens definition av begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Westerlund talar om att man vid tolkningen av begreppet skall utgå från&lt;br&gt;en markanvändning i vid mening (Westerlund: Kommentar till&lt;br&gt;miljöskyddslagen). Bjällås och Rahmns kommentar till miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1996 s. 20) utvecklar begreppet miljöfarlig verksamhet på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla verksamheter och andra aktiviteter som lagen gäller för kallas i&lt;br&gt;miljöskyddslagen för miljöfarliga verksamheter. Det är inte säkert att&lt;br&gt;en verksamhet är farlig för miljön bara för att den har betecknats som&lt;br&gt;miljöfarlig. Det enda som lagstiftaren tagit ställning till är, att&lt;br&gt;verksamheten skall betecknas som miljöfarlig och omfattas av lagen&lt;br&gt;om den påverkar eller kan påverka miljön på något av de sätt som&lt;br&gt;anges i 1 § ML. Ordet verksamhet skall inte övertolkas. Någon&lt;br&gt;verksamhet i form av en mänsklig aktivitet behöver inte bedrivas för&lt;br&gt;att lagen skall vara tillämplig. Det räcker med att förutsättningarna i&lt;br&gt;någon av punkterna 1 -3 ovan är uppfyllda för att lagen skall gälla och&lt;br&gt;för att därmed en miljöfarlig verksamhet skall förekomma. En&lt;br&gt;markanvändning, där någon mänsklig aktivitet inte bedrivs, men där&lt;br&gt;det finns risk för att den leder till utsläpp eller någon annan form av&lt;br&gt;störning för omgivningen, definieras som miljöfarlig verksamhet. En&lt;br&gt;nedlagd soptipp, där det inte längre tippas sopor och där det&lt;br&gt;överhuvudtaget inte pågår någon verksamhet, är ändå enligt lagens&lt;br&gt;definition att betrakta som en miljöfarlig verksamhet eftersom&lt;br&gt;markanvändningen kan leda till förorening av omgivningen genom&lt;br&gt;lakvattenläckage från soptippen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det redovisade synsättet bekräftas i Koncessionsnämndspraxis av&lt;br&gt;fallet KN 249/94 där ett par makar köpte en jordbruksfastighet av ett&lt;br&gt;konkursbo. En tid efter köpet upptäckte makarna att en urinbrunn var&lt;br&gt;fylld med spillolja. Makarna förelädes att frakta bort oljan till en&lt;br&gt;destruktionsanläggning. De ansågs bedriva miljöfarlig verksamhet på&lt;br&gt;grund av att förvaringen av olja på sikt kunde leda till förorening av mark&lt;br&gt;eller vatten. Vid rättsprövning 1997 fann Regeringsrätten föreläggandet&lt;br&gt;förenligt med gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sak innebär inte miljöbalken någon begränsning i förhållande till&lt;br&gt;miljöskyddslagen i fråga om vad som räknas som miljöfarlig verksamhet.&lt;br&gt;Av den nyss lämnade redogörelsen framgår att svaret på frågan vad som&lt;br&gt;skall räknas som miljöfarlig verksamhet skall ses i förhållande till när&lt;br&gt;verkningarna av verksamheten upphört och inte när den faktiska driften&lt;br&gt;upphör. Detta synsätt, att lagen hänför sig till omgivningspåverkan och&lt;br&gt;inte industriell verksamhet eller annan liknande verksamhet i vedertagen&lt;br&gt;mening, har naturligtvis också betydelse vid bedömningen av frågan om&lt;br&gt;en övergångsregel kan anses gälla retroaktivt eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till övergångsbestämmelse framgår av författ-&lt;br&gt;ningskommentaren till 8 § avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;604&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen innehåller inte någon bestämmelse om preskription av&lt;br&gt;krav på återställningsåtgärder. En förutsättning för att allmänna&lt;br&gt;preskriptionsregler skall kunna tillämpas på en förvaltningsrättslig&lt;br&gt;förpliktelse torde vara att det allmänna uppträder i egenskap av borgenär&lt;br&gt;i förhållande till den enskilde. Detta är inte fallet när det gäller&lt;br&gt;skyldigheten att vidta återställningsåtgärder enligt miljöskyddslagen. Det&lt;br&gt;allmänna är tillsynsmyndighet och inte mottagare av den prestation som&lt;br&gt;skall utföras. Någon preskription av krav på återställningsskyldighet&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen synes således inte kunna inträda enligt&lt;br&gt;preskriptionslagen (1981:130). Motsvarande gäller för miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga regler om efterbehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ansvarets omfattning bestäms skall bl.a. beaktas hur lång tid som&lt;br&gt;förflutit sedan föroreningarna ägt rum, 10 kap. 4 § förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk. En bedömning av det slaget kan i vissa situationer leda till&lt;br&gt;jämkat ansvar eller till att något ansvar inte skall utkrävas. Vid&lt;br&gt;skälighetsbedömningen bör särskilt beaktas om föroreningarna skett så&lt;br&gt;långt tillbaka i tiden som före den 1 juli 1969, kostnaderna för&lt;br&gt;efterbehandling samt om verksamheten bedrivits i överensstämmelse&lt;br&gt;med de regler som då gällde och de villkor som beslutats för&lt;br&gt;verksamheten. Motsvarande kriterier för skälighetsavvägningen som&lt;br&gt;gäller för verksamheter som förorenat före 1969 bör tillämpas även för&lt;br&gt;åren därefter, dock att skälighetsavvägningen kommer att utfalla&lt;br&gt;annorlunda ju närmare i tiden verksamheten vållat olägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksförslaget innehåller emellertid i 10 kap. en regel som inte&lt;br&gt;har någon motsvarighet i gällande rätt. De är betungande för de enskilda&lt;br&gt;som berörs. Regeln avser att den som förvärvat fastighet med vetskap om&lt;br&gt;förorening eller som vid en undersökning borde ha upptäckt föroreningen&lt;br&gt;har ett efterbehandlingsansvar. Regeln bör tillämpas först från&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande. Någon övergångsregel skall inte införas för&lt;br&gt;detta fall. I övrigt bör reglerna om efterbehandling i 10 kap. kunna&lt;br&gt;tillämpas på miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift pågått efter den 30&lt;br&gt;juni 1969 om efterbehandlingsbehov föreligger efter miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hushåliningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens bestämmelser om hushållning av mark- och&lt;br&gt;vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: De har inte berört denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;605&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i 2 och&lt;br&gt;3 kap. naturresurslagen inarbetas som 3 och 4 kap. balken med endast&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom några ändringar i sak inte föreslås behövs inte heller några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om miljökvalitetsnormer. Om behov visar sig&lt;br&gt;föreligga far övergångsbestämmelser meddelas i de föreskrifter om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer som meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Luftfartsverket anser att när en föreskrift om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer meddelas skall den förenas med lämpliga över-&lt;br&gt;ångsbestämmelser. Sveriges Geologiska Undersökning tillstyrker&lt;br&gt;förslaget och delar uppfattningen att övergångsbestämmelser bör tas in i&lt;br&gt;de följdföreskrifter med miljökvalitetsnormer som skall utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I miljöbalken införs bestämmelser&lt;br&gt;om miljökvalitetsnormer i 5 kap. I bestämmelserna ges regeringen eller,&lt;br&gt;när det krävs till följd av EU-medlemskapet, den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer rätt att föreskriva om sådana normer, om det&lt;br&gt;behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. Miljökvalitets-&lt;br&gt;normer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet på mark,&lt;br&gt;vatten, luft eller miljön i övrigt för vissa geografiska områden eller för&lt;br&gt;hela landet. Normerna far avse förekomst i miljön av bl.a. kemiska&lt;br&gt;produkter eller biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormemas rättsverkan framgår direkt av den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten. Normerna riktar sig till myndigheter och kommuner och endast&lt;br&gt;indirekt till företag och andra enskilda. Den indirekta verkan mot&lt;br&gt;verksamhetsutövare innebär bl.a. att tillsynsmyndigheter med stöd av 26&lt;br&gt;kap. 9 § kan meddela de förelägganden och förbud som behövs för att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm inte överträds. Enligt utredningens bedömning, som&lt;br&gt;delas av regeringen, skall sådana ingripanden kunna ske även mot&lt;br&gt;verksamheter som bedrivs när miljöbalken träder i kraft.&lt;br&gt;Verksamhetsutövare som bedriver sin verksamhet med stöd av tillstånd&lt;br&gt;skyddas genom tillståndets rättskraft mot ingripanden av det allmänna.&lt;br&gt;Ett tillstånd kan dock omprövas om verksamheten med någon betydelse&lt;br&gt;medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. I avsnitt 4.37.8&lt;br&gt;föreslås att detta även skall gälla tillstånd meddelade före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gäller om balkens bestämmelser om miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormemas rättsverkan att dessa inte skapar något behov av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser, eftersom miljöbalken enligt huvudregeln gäller&lt;br&gt;fullt ut när den träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;606&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema kommer inte att utformas som Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;lagbestämmelser i miljöbalken utan som föreskrifter som meddelas med&lt;br&gt;stöd av balken. Det saknas därför även i övrigt behov av att införa&lt;br&gt;övergångsbestämmelser till reglerna i balken om miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Det kan däremot bli aktuellt att ta in övergångsbestämmelser i de&lt;br&gt;föreskrifter i vilka miljökvalitetsnormema läggs fast.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Äldre bestämmelser om miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar skall tillämpas i mål och ärenden där ansökan har gjorts&lt;br&gt;när miljöbalken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges Geologiska Undersökning tillstyrker&lt;br&gt;förslaget att äldre bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar skall&lt;br&gt;tillämpas i mål och ärenden där ansökan har gjorts före miljöbalken&lt;br&gt;träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kraven på miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar utökas och skärps i miljöbalken. En ansökan om tillstånd&lt;br&gt;enligt miljöbalken skall vanligtvis innehålla en miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning. Ett tidigt samråd skall ske med enskilda som särskilt&lt;br&gt;berörs och med länsstyrelsen långt innan ansökan görs och miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter som kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåverkan skall genomföras ett förfarande&lt;br&gt;med miljökonsekvensbedömning som innebär ett utvidgat samråd med&lt;br&gt;fler myndigheter och en bredare allmänhet. Grannländer som kan antas&lt;br&gt;utsättas för betydande miljöpåverkan från en planerad verksamhet skall&lt;br&gt;informeras och få möjlighet att delta i miljökonsekvensbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innehåller bestämmelser om vilka uppgifter en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Det gäller bl.a. de åtgärder&lt;br&gt;som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas och alternativ&lt;br&gt;beträffande lokalisering, om sådana är möjliga, samt konsekvenser av att&lt;br&gt;verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, det s.k.&lt;br&gt;nollaltemativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar innebär alltså flera&lt;br&gt;väsentliga ändringar i förhållande till nuvarande system. Bland annat&lt;br&gt;skall samråd hållas långt innan ansökan om tillstånd ges in. Det skulle&lt;br&gt;vara opraktiskt att införa det nya förfarandet i redan pågående mål och&lt;br&gt;ärenden. Tidigare bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar bör&lt;br&gt;även i fortsättningen gälla i dessa fall. Som framgår av avsnitt 4.37.8 bör&lt;br&gt;det finnas en övergångsbestämmelse som säger att äldre rätt skall&lt;br&gt;tillämpas i de pågående målen och ärendena. En sådan bestämmelse&lt;br&gt;omfattar även miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar skall&lt;br&gt;däremot tillämpas i mål och ärenden där ansökan eller anmälan sker efter&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. Eftersom samråd skall ske långt innan ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;607&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller anmälan ges in måste en verksamhetsutövare som avser att under Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;tiden närmast efter balkens ikraftträdande göra en ansökan eller anmälan&lt;br&gt;ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är&lt;br&gt;uppfyllda när ansökan eller anmälan görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.6 Skydd av områden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skydd av områden och arter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Områden som har skyddats enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser skall anses skyddade enligt motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens bestämmelse om när en strandskyddsdispens upphör&lt;br&gt;att gälla skall från och med den 1 januari 2000 tillämpas också på&lt;br&gt;dispenser meddelade före den 1 augusti 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter för miljöskyddsområden skall inte kunna innebära&lt;br&gt;inskränkningar i tillstånd som har meddelats enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser om interimistiska förbud skall tillämpas i fråga&lt;br&gt;om förlängning av förbud som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övergångsbestämmelser skall inte knytas till miljöbalkens&lt;br&gt;regler om skydd för djur- och växtarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte framfört några&lt;br&gt;synpunkter om utredningens förslag till övergångsbestämmelser i denna&lt;br&gt;del. Vissa remissinstanser har lämnat synpunkter om detaljfrågor med&lt;br&gt;anknytning till områdesskyddet. Enligt Riksantikvarieämbetet och statens&lt;br&gt;historiska museer bör de naturreservat som bildats för att skydda&lt;br&gt;kulturvärden anses beslutade med stöd av balkens bestämmelser om&lt;br&gt;naturreservat såvitt inte något annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län har upplyst att det i länet finns en hel del&lt;br&gt;förordnanden enligt 19 § naturvårdslagen i dess lydelse före år 1975.&lt;br&gt;Enligt länsstyrelsen är det angeläget att dessa gamla förordnanden&lt;br&gt;kvarstår då en nybildning eller ombildning skulle ta stora resurser i&lt;br&gt;anspråk, helt i onödan. Länsstyrelsen i Stockholms län har efterlyst ett&lt;br&gt;förtydligande i motiven till den övergångsbestämmelse som innebär att&lt;br&gt;strandskyddsdispenser som meddelats före den 1 juli 1994 skall&lt;br&gt;omprövas viss sista dag. Länsstyrelsen påpekar att bestämmelsen inte&lt;br&gt;gäller undantag i samband med detaljplan eller områdesbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund pekar på att miljöbalken innehåller skärpta&lt;br&gt;förutsättningar för långa interimistiska förbud som förberedelse för&lt;br&gt;inrättande av vissa områdesskydd. Enligt LRF bör det inte meddelas&lt;br&gt;någon regel som innebär att äldre bestämmelser om interimistiska förbud&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om förlängning av förbud som gäller vid balkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;608&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller artskyddet anser Halmstads kommun att det borde finnas Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;övergångsbestämmelser och anpassning till i vart fall skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: 7 kap. miljöbalken föreslås innehålla&lt;br&gt;bestämmelser om områdesskydd. Bestämmelserna, som är hämtade från&lt;br&gt;naturvårdslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen, innebär i vissa&lt;br&gt;avseenden ändringar i förhållande till vad som gäller i dag. De ändringar&lt;br&gt;som regeringen har föreslagit är huvudsakligen följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformema naturreservat och naturvårdsområde slås samman till&lt;br&gt;en skyddsform som benämns naturreservat. Till skillnad från Miljö-&lt;br&gt;balksutredningens förslag skall enligt regeringens förslag det särskilda&lt;br&gt;skyddet av djur- eller växtarter inom ett område bibehållas som ett&lt;br&gt;självständigt skyddsinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken vidgas skyldigheten att vidta kompensationsåtgärder när&lt;br&gt;intrång tillåts i ett naturreservat. Kompensationsskyldigheten skall gälla&lt;br&gt;alla intrång i naturvårdsintressen inom reservatet och alltså inte endast&lt;br&gt;intrång i en våtmarks naturvårdsintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom miljöbalken införs vidare en ny skyddsform med namnet&lt;br&gt;kulturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som inte uppfyller miljökvalitetsnormer skall, liksom andra&lt;br&gt;områden där väsentliga värden hotas, kunna förklaras som&lt;br&gt;miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskyddsområden skall kunna&lt;br&gt;innebära ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt miljöbalken.&lt;br&gt;Dessutom skall i strandskyddsområden inte få vidtas åtgärder som&lt;br&gt;väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall nämnas att miljöbalken ger möjlighet att meddela&lt;br&gt;interimistiska förbud vid kulturreservat och vattenskyddsområden.&lt;br&gt;Giltighetstiden för interimistiska förbud blir kortare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Miljöbalksutredningen att beslut om att&lt;br&gt;skydda och vårda ett område eller ett föremål bör förbli gällande även&lt;br&gt;sedan miljöbalken har trätt i kraft. Besluten skall anses meddelade med&lt;br&gt;stöd av balkens bestämmelser. Det är då självklart att balkens regler om&lt;br&gt;nationalparker skall tillämpas på gamla nationalparker, reglerna om&lt;br&gt;naturreservat på gamla naturreservat osv. I den mån äldre typer av&lt;br&gt;skyddsformer har namn som inte återfinns bland balkens regler, vilket&lt;br&gt;främst gäller skyddsformen naturvårdsområde, bör det anges att de nya&lt;br&gt;reglerna om naturreservat skall tillämpas. Det finns dock även&lt;br&gt;områdestyper i äldre lagar än de som nu upphävs, vilka fortfarande kan&lt;br&gt;gälla. Om det i något sådant fall visar sig nödvändigt att hitta en&lt;br&gt;motsvarighet i miljöbalken får det avgöras från fall till fall vilka&lt;br&gt;områdesbestämmelser i balken som skall tillämpas. Vid denna&lt;br&gt;bedömning är skyddsformens syfte av största betydelse. Man kan även se&lt;br&gt;på de regler som får finnas för att uppnå detta syfte. Om det inte går att&lt;br&gt;hitta någon motsvarighet i balken bör det gamla förordnandet om&lt;br&gt;områdesskydd omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med beslut om att skydda ett område har vanligen&lt;br&gt;meddelats ett stort antal föreskrifter riktade till fastighetsägare och andra&lt;br&gt;med särskild rätt till marken samt allmänheten. Det kan inte komma i&lt;br&gt;fråga att i samband med miljöbalkens ikraftträdande utfärda nya&lt;br&gt;föreskrifter för redan beslutade skyddsformer. Även föreskrifterna bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;således fortsätta att gälla och få samma verkan som om de hade&lt;br&gt;meddelats med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som Miljöbalksutredningen har uppmärksammat är om&lt;br&gt;tillägget i 7 kap. 16 § miljöbalken, att det är förbjudet att i&lt;br&gt;strandskyddsområde vidta åtgärder som väsentligen försämrar livsvill-&lt;br&gt;koren för djur- eller växtarter, även bör gälla åtgärder som pågår när&lt;br&gt;miljöbalken träder i kraft. Av betydelse vid bedömningen av denna fråga&lt;br&gt;är att förbudet enligt 7 kap. 17 § inte gäller åtgärder som behövs för&lt;br&gt;jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln. Undantagna är vidare&lt;br&gt;verksamheter som har fått tillstånd enligt miljöbalken eller föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken. Av avsnitt 4.37.4 framgår att detta även&lt;br&gt;gäller tillstånd enligt tidigare regler. På detta sätt har undantagits de&lt;br&gt;verksamheter där det skulle kunna vara betänkligt att låta förbudet gälla&lt;br&gt;åtgärder som pågår när balken träder i kraft. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser bör därför inte införas. Förbudet kommer&lt;br&gt;därmed att gälla för pågående åtgärder i icke undantagna verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 augusti 1991 gäller enligt 16 a § naturvårdslagen&lt;br&gt;ett tillägg som innebär att beslut om strandskyddsdispens upphör att gälla&lt;br&gt;om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år&lt;br&gt;eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Motsvarande regel införs i 7 kap. 18 § andra stycket i miljöbalken.&lt;br&gt;Någon särskild övergångsbestämmelse infördes inte till naturvårdslagens&lt;br&gt;bestämmelse och det har rått oklarhet om bestämmelsen gäller även&lt;br&gt;dispenser som har meddelats före ikraftträdandet. Miljöbalksutredningen&lt;br&gt;har nu föreslagit att det införs en övergångsbestämmelse till miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelse och att övergången i sak regleras så miljöbalks-&lt;br&gt;bestämmelsen efter ett visst datum även skall gälla dispenser som har&lt;br&gt;meddelats före lagändringen. Enligt Miljöbalksutredningen är det&lt;br&gt;lämpligt att som datum välja den dag som infaller ett år efter balkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Som motiv har utredningen angett att det då normalt torde&lt;br&gt;ha gått åtminstone fem år sedan de beslut som omfattas av ändringen&lt;br&gt;vann laga kraft och att det i praktiken innebär att innehavare av äldre&lt;br&gt;dispenser får ett år på sig från balkens ikraftträdande att avsluta den&lt;br&gt;åtgärd som omfattas av dispensen. Regeringen anser att utredningens&lt;br&gt;förslag bör genomföras endast med den ändringen att&lt;br&gt;miljöbalksbestämmelsen skall börja gälla från och med den 1 januari&lt;br&gt;2000. Skälet till denna ändring är att balken träder i kraft ett år senare än&lt;br&gt;den tidpunkt som utredningen utgick från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det som har sagts här om övergångsbestämmelser till balkens&lt;br&gt;strandskyddsregler hänvisas till författningskommentaren där t.ex.&lt;br&gt;påpekandet från Länsstyrelsen i Stockholms län har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i miljöbalksförslaget är att föreskrifter för ett&lt;br&gt;miljöskyddsområde meddelade med stöd av 7 kap. 20 § skall kunna&lt;br&gt;innebära inskränkningar i redan meddelade tillstånd. Vid behandlingen&lt;br&gt;av övergångsbestämmelser till balken fordras därför att ställning tas till&lt;br&gt;om sådana inskränkningar skall få ske även av tillstånd som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4.37.3 krävs tungt vägande skäl för att låta nya&lt;br&gt;bestämmelser innebära inskränkningar i tillstånd som redan har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;610&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats när bestämmelserna tillkommer. Regeringen konstaterar att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;detta även gäller det fall som diskuteras nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen for att fa förklara ett mark- eller vattenområde som&lt;br&gt;miljöskyddsområde är enligt förslaget att det krävs särskilda föreskrifter&lt;br&gt;för området därför att detta är utsatt för föroreningar eller inte uppfyller&lt;br&gt;en miljökvalitetsnorm. Skyddsformen är i sin utformning enligt&lt;br&gt;miljöbalken förhållandevis ingripande och skall tillgripas endast vid&lt;br&gt;allvarliga situationer. Samtidigt syftar regeringen till att åstadkomma en&lt;br&gt;effektiv skyddsform som kan skapa förutsättningar att ingripa fort för att&lt;br&gt;komma till rätta med miljöförsämringen i det aktuella området. 1 dess&lt;br&gt;nuvarande form har förordnanden om miljöskyddsområde bara använts i&lt;br&gt;två fall, nämligen för Ringsjön och Laholmsbukten och inte gett&lt;br&gt;förväntad effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna åstadkomma en nödvändig förbättring av förhållandena&lt;br&gt;inom ett miljöskyddsområde är det följaktligen viktigt att kunna minska&lt;br&gt;verkningarna av samtliga verksamheter som bidrar till den dåliga&lt;br&gt;situationen. Detta gäller naturligtvis även verksamheter som har tillstånd&lt;br&gt;meddelade enligt miljöskyddslagen. Samtidigt måste beaktas att&lt;br&gt;föreskrifter som utfärdas för ett miljöskyddsområde kan leda till att äldre&lt;br&gt;tillstånd inskränks på ett sätt som tillståndsinnehavaren inte kunnat räkna&lt;br&gt;med. Möjligheten finns i och för sig att ompröva dessa tillstånd, varvid&lt;br&gt;skälighetsregeln i 2 kap. 7 § miljöbalken skall tillämpas. Regeringen&lt;br&gt;kommer till slutsatsen att det för dessa tillstånd saknas de tungt vägande&lt;br&gt;skäl som nämns i avsnitt 4.37.3. Regeringen finner därför att det bör&lt;br&gt;meddelas en övergångsbestämmelse om att föreskrifter för&lt;br&gt;miljöskyddsområden inte skall kunna innebära inskränkningar i tillstånd&lt;br&gt;som har meddelats enligt miljöskyddslagen. Föreskrifternas direktverkan&lt;br&gt;på tillstånd bör alltså begränsas till tillstånd som har meddelats enligt&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § naturvårdslagen kan ett interimistiskt förbud som längst&lt;br&gt;gälla i sex år. Enligt 7 kap. 24 § miljöbalken blir den maximala tiden fem&lt;br&gt;år. Samtidigt skärps förutsättningarna för att meddela långa förbud.&lt;br&gt;Ändringarna träder i kraft samtidigt med miljöbalken. Med hänsyn till&lt;br&gt;naturvårdens planering bör dock enligt regeringens uppfattning, i motsats&lt;br&gt;till vad LRF anfört, interimistiska förbud som gäller vid balkens&lt;br&gt;ikraftträdande inte påverkas av ändringen. För att detta skall bli möjligt&lt;br&gt;måste en särskild övergångsbestämmelse finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Miljöbalksutredningen att det i övrigt&lt;br&gt;inte behövs några övergångsbestämmelser i anledning av de föreslagna&lt;br&gt;ändringarna. Några övergångsbestämmelser från tidigare ändringar av&lt;br&gt;naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser måste dock upprepas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innehåller i 8 kap. särskilda bestämmelser om skydd för&lt;br&gt;djur- och växtarter. Bestämmelserna är hämtade från naturvårdslagen och&lt;br&gt;lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.&lt;br&gt;De motsvarar i allt väsentligt gällande rätt. Regeringen anser således att&lt;br&gt;det inte behövs några övergångsbestämmelser med avseende på balkens&lt;br&gt;artskyddsbestämmelser. Med anledning av remissynpunkter från&lt;br&gt;Halmstads kommun erinrar regeringen om att kommande förslag till&lt;br&gt;följdlagstiftning självfallet också skall innehålla övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;611&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som sägs i avsnitt 4.37.4 framgår att äldre föreskrifter om att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;t.ex. djur- eller växtarter skall vara fredade fortfarande gäller, om inte&lt;br&gt;annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.7 Särskilda bestämmelser om vissa verksamheter&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Miljöfarlig verksamhet som i dag inte är&lt;br&gt;tillståndspliktig därför att den bedrevs redan innan tillståndsplikten&lt;br&gt;infördes eller omfattas av en dispens från tillståndsplikten enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser i miljöskyddslagen skall ha tillstånd enligt miljöbalken,&lt;br&gt;om sådant tillstånd krävs enligt föreskrifter som meddelas med stöd&lt;br&gt;av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att för att undanröja den&lt;br&gt;oenighet som råder i doktrinen i fråga om vilken rättskraft som skall&lt;br&gt;tillmätas tillstånd för verksamheter som inte längre är tillståndspliktiga&lt;br&gt;bör i övergångsbestämmelserna till miljöbalken slås fast att tillstånd&lt;br&gt;enligt balken. varmed tillstånd enligt miljöskyddslagen skall jämställas, i&lt;br&gt;alla avseenden har full rättskraft intill dess de kan komma att upphävas&lt;br&gt;enligt vad som bör finnas stadgat i balken. Länsstyrelsen i Jönköpings&lt;br&gt;län anser att respittiden för befintlig verksamhet som blir tillståndspliktig&lt;br&gt;att inhämta tillstånd bör bestämmas så att prövningsmyndighetema får&lt;br&gt;möjlighet att på ett tillfredsställande sätt handlägga dessa ansökningar.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan om det behövs&lt;br&gt;övergångsregler när föreskrifter enligt 9 kap. 5 § meddelas är av&lt;br&gt;principiell natur och inte bör lösas vid de tillfallen som föreskrifter&lt;br&gt;meddelas. NUTEK instämmer med utredningens bedömning att&lt;br&gt;tillståndsplikt bör införas även för befintliga verksamheter men anser att&lt;br&gt;det är viktigt att de som saknar tillstånd ges rimlig tid att vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder. Sveriges Geologiska Undersökning hälsar med&lt;br&gt;tillfredsställelse bestämmelsen om grundvattentäkter och delar&lt;br&gt;uppfattningen att någon övergångsbestämmelse inte behövs. Stockholms&lt;br&gt;läns landsting har samma uppfattning. Länsstyrelsen i Kristianstads län&lt;br&gt;anser att konsekvenserna för befintliga verksamheter som har&lt;br&gt;tillståndsprövats och som kommer att omfattas av generella föreskrifter&lt;br&gt;inte har utretts i förslaget. Det kan enligt länsstyrelsen finnas företag som&lt;br&gt;föredrar att omfattas av de generella föreskrifterna och fortsätta utan&lt;br&gt;individuellt tillstånd, t.ex. för att slippa betala miljöskyddsavgift och&lt;br&gt;lämna in årlig miljörapport. Det bör klarläggas hur sådana&lt;br&gt;problemställningar skall behandlas genom särskilda övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser. Försvarsmakten anser att med hänsyn till försvarets&lt;br&gt;speciella ställning och den omfattande provningsverksamhet som de&lt;br&gt;facto kommer att äga rum efter balkens ikraftträdande bör tiden för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;612&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassning till generella föreskrifter samt genomförandet av prövningen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;av tidigare inte tillståndspliktig verksamhet sättas förslagsvis till 7-10 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om detta bör tas in redan i övergångsbestämmelserna.&lt;br&gt;Karlstads kommun tillstyrker förslaget. Skövde kommun tycker det är bra&lt;br&gt;att verksamheter utan tillstånd skall prövas. Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;anser att en övergångsbestämmelse bör införas till 9 kap. 5 § med&lt;br&gt;innebörd att en generell föreskrift utfärdad enligt den paragrafen inte far&lt;br&gt;innebära inskränkning av tillstånd som meddelats enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Svenska Kraftverksföreningen anser också att det behövs en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse som säger att generella föreskrifter utfärdade med&lt;br&gt;stöd av 9 kap. 5 § och 14 kap. 21 § miljöbalken inte får medföra&lt;br&gt;väsentliga inskränkningar i tillstånd enligt miljöskyddslagen. Länsrätten&lt;br&gt;i Östergötlands län har haft liknande synpunkter, att det behövs en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse som anger att sådana generella föreskrifter endast&lt;br&gt;undantagsvis skall inverka på redan meddelade tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Länsrätten i Stockholms län tycker att det är ytterst&lt;br&gt;angeläget att i de fall tillståndskrav införs för miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;skäligt rådrum ges för uppfyllandet av de nya kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet och hälsoskydd finns i miljöbalken samlade i 9 kap.&lt;br&gt;Bestämmelserna har huvudsakligen samma innehåll som i&lt;br&gt;miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen men innehåller ett antal nyheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att föreskrifter av generell karaktär meddelade med stöd av&lt;br&gt;9 kap. 5 &amp;nbsp;§ miljöbalken skall kunna ersätta den individuella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsprövningen. Detta kan, som bl.a. Advokatsamfundet och&lt;br&gt;Kraftverksföreningen framfört önskemål om, skapa ett behov av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser avseende redan meddelade tillstånd. Hur dessa&lt;br&gt;övergångsbestämmelser skall se ut kan dock inte bedömas redan nu.&lt;br&gt;Övergångsbestämmelserna får i stället meddelas i föreskrifterna. Det bör&lt;br&gt;som framgått av 4.14 även finnas möjlighet att ge dispens från&lt;br&gt;föreskrifterna i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i samband med sådana generella föreskrifter bli aktuellt att&lt;br&gt;reglera om tillstånd fortfarande gäller när tillståndsplikten upphör. Inom&lt;br&gt;doktrinen råder, som såväl utredningen som Naturvårdsverket påpekat,&lt;br&gt;oenighet i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet i miljöbalken är att pågående verksamheter skall kunna&lt;br&gt;omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. 6 §&lt;br&gt;miljöbalken. Vad som sägs i det följande om tillståndsplikt enligt den&lt;br&gt;paragrafen bör gälla även för anmälningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en verksamhet är av ett tillståndspliktigt slag krävs i dag inte&lt;br&gt;tillstånd om verksamheten har etablerats före tillståndspliktens införande.&lt;br&gt;Detta beror på att det i 10 § 1 miljöskyddslagen är själva anläggandet av&lt;br&gt;en fabrik eller annan inrättning som kan göras tillståndspliktig. Även&lt;br&gt;förändringar av verksamheten anses dock kunna kräva tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter miljöskyddslagens införande har större eller mindre förändringar&lt;br&gt;gjorts i tillståndsplikten åren 1972, 1981, 1989, 1990 och 1994. Vid&lt;br&gt;förändringarna åren 1989 och 1990 blev bl.a. anläggandet av flygplatser,&lt;br&gt;bergtäkter och kafferosterier tillståndspliktiga. År 1994 infördes&lt;br&gt;tillståndsplikt för bl.a. krematorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;613&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uppskattning år 1995 (Naturvårdsverket, Rapport 4590) har&lt;br&gt;90 % av de tillståndspliktiga s.k. A-verksamhetema och 66 % av B-&lt;br&gt;verksamhetema tillstånd. Av A-verksamhetema saknar en stor andel&lt;br&gt;tillstånd inom branschen samfärdsel. Av B-verksamhetema är det en stor&lt;br&gt;andel som saknar tillstånd inom branscherna offentlig förvaltning,&lt;br&gt;försvarsverksamhet, partihandel och varuförmedling samt jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har 2 % respektive 8 % av A- och B-verksamheterna fått&lt;br&gt;dispens från tillståndsplikten enligt miljöskyddslagen i dess lydelse före&lt;br&gt;den 1 juli 1981. Antalsmässigt innebär det att av de 7 709&lt;br&gt;tillståndspliktiga verksamheterna har 578 stycken dispens. Av&lt;br&gt;verksamheterna med dispens finns 86 % inom branscherna jordbruk och&lt;br&gt;renings-, renhållnings- och rengöringsverksamhet. Det är möjligt att flera&lt;br&gt;av de verksamheter som fortfarande drivs med stöd av dispensbeslut har&lt;br&gt;förändrats i sådan grad att de borde ha tillståndsprövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i propositionen till miljöskyddslagen (prop. 1969:28 s. 222)&lt;br&gt;anfördes att det bör vara möjligt att föreskriva om prövningsskyldighet&lt;br&gt;för befintliga föroreningskällor. Detta ansågs framför allt vara av intresse&lt;br&gt;när det gällde kommunala avloppsreningsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har därefter behandlats av Utredningen om miljövårdens&lt;br&gt;organisation (SOU 1987:32 s. 324 f). Utredningen anförde bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt utredningens mening helt otillfredsställande att ett stort&lt;br&gt;antal föroreningskällor, som tillhör tillståndspliktiga branscher,&lt;br&gt;fortfarande efter närmare 20 år saknar tillståndsbeslut som reglerar&lt;br&gt;verksamheten. Utredningen föreslår därför att en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse införs i lagstiftningen med syfte att samtliga&lt;br&gt;anläggningar, som tillhör tillståndspliktiga branscher, skall ha sökt&lt;br&gt;tillstånd för verksamheten före utgången av en viss tidpunkt. Med&lt;br&gt;tanke på att det torde bli fråga om en omfattande tillståndsprövning&lt;br&gt;som ställer stora krav på såväl myndigheternas som företagens resurser&lt;br&gt;bör övergångstiden inte göras alltför kort. Den kan förslagsvis sättas&lt;br&gt;till tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal verksamheter har---dispensbeslut i stället för tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren i dessa dispenser kan f.n. inte omprövas efter en viss tid&lt;br&gt;annat än i det fall att verksamheten ändras så att tillstånd måste sökas.&lt;br&gt;Huvuddelen av dessa dispenser har meddelats i mitten av 1970-talet&lt;br&gt;varför mer än tio år redan förflutit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening bör samma övergångsbestämmelser som&lt;br&gt;för icke tillståndsprövade anläggningar införas även för dem som har&lt;br&gt;dispenser och som tillhör tillståndspliktiga branscher. Dock skall&lt;br&gt;tillståndsprövning inte behöva ske förrän tio år förflutit från&lt;br&gt;dispensbeslutet. Eftersom verksamheterna redan är reglerade med&lt;br&gt;villkor bör prövningen kunna förenklas och göras mer summarisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om miljövårdens organisation föreslog en särskild lag om&lt;br&gt;skyldighet att söka tillstånd enligt miljöskyddslagen (SOU 1987:32 s. 80&lt;br&gt;f). Enligt lagförslaget skulle den som bedrev verksamhet som påbörjats&lt;br&gt;före den 1 juli 1969 ansöka om tillstånd senast den 1 januari 1992.&lt;br&gt;Detsamma skulle gälla den som utövar verksamhet som har fått dispens.&lt;br&gt;Förslaget blev dock aldrig genomfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksutredningen konstaterade att det fortfarande finns ett stort&lt;br&gt;antal verksamheter som bedrivs utan tillstånd och delade den uppfattning&lt;br&gt;som framfördes av Utredningen om miljövårdens organisation för tio år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;614&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sedan. Ytterligare skäl har dessutom tillkommit enligt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen som hänvisade till den redogörelse som&lt;br&gt;utredningen lämnade i sitt huvudbetänkande om förslaget inom EU till&lt;br&gt;IPPC-direktiv. Detta direktiv är numera antaget. Rådets direktiv&lt;br&gt;96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att&lt;br&gt;förebygga och begränsa föroreningar. 1 artikel 5 i direktivet anges att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall säkerställa att myndigheterna med hjälp av&lt;br&gt;tillstånd övervakar att befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse&lt;br&gt;med ett flertal av direktivets artiklar senast åtta år efter direktivets&lt;br&gt;genomförande. Enligt artikel 21 skall direktivet vara genomfört senast tre&lt;br&gt;år från det att det har offentliggjorts, vilket gjordes den 10 oktober 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i avsnitt 4.37.5 bör det enligt utredningens bedömning i&lt;br&gt;det framtida miljöarbetet prioriteras att komma till rätta med de problem&lt;br&gt;som orsakas av det stora antalet verksamheter som hittills inte har haft&lt;br&gt;tillstånd enligt miljöskyddslagen och som därför i endast liten&lt;br&gt;utsträckning har varit föremål för ingripande från myndigheternas sida.&lt;br&gt;Miljöbalkens hänsynsregler skall därför tillämpas även på verksamheter&lt;br&gt;som bedrivs utan tillstånd när balken träder i kraft. Det finns enligt&lt;br&gt;Miljöbalksutredningens mening från rättssäkerhetssynpunkt inte heller&lt;br&gt;några betänkligheter mot att införa tillståndsplikt för befintliga&lt;br&gt;verksamheter. Som nyss har nämnts förutsattes det redan i&lt;br&gt;miljöskyddslagens förarbeten att tillstånd skulle kunna krävas av dessa.&lt;br&gt;Såvitt avser dispenser kan tilläggas att dessa hade en begränsad&lt;br&gt;rättsverkan. Den direkta rättsliga effekten var att företagaren löstes från&lt;br&gt;förprövningsplikten. Till skillnad mot tillstånd gällde dispensen bara tills&lt;br&gt;vidare. Villkoren kunde när som helst ändras av den som gett dispensen.&lt;br&gt;Dispensen hindrade inte heller en tillsynsmyndighet från att ställa&lt;br&gt;ytterligare krav på verksamheten. Dessutom kunde en fastighetsdomstol&lt;br&gt;ställa villkor och till och med förbjuda verksamheten (Westerlund.&lt;br&gt;Miljöfarlig verksamhet, 1975. s. 68 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet att föreskriva om tillståndsplikt i 9 kap. 6 § första&lt;br&gt;stycket 1 miljöbalken är annorlunda utformat än motsvarande&lt;br&gt;bemyndigande i 10 § 1 miljöskyddslagen. Inte bara själva anläggandet av&lt;br&gt;en inrättning utan också driften av en verksamhet kan enligt miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelse kräva tillstånd. När regeringen använder bemyndigandet till&lt;br&gt;att föreskriva om tillståndsplikt för driften av en verksamhet kommer&lt;br&gt;tillståndsplikten att gälla även för verksamheter som pågår vid&lt;br&gt;bestämmelsens ikraftträdande, om inte annat anges i föreskriftens&lt;br&gt;övergångsbestämmelser. Regeringen delar utredningens uppfattning att&lt;br&gt;något sådant undantag inte bör göras. Den tillståndsplikt som införs bör&lt;br&gt;nämligen omfatta även befintlig verksamhet. Detta bör gälla även&lt;br&gt;verksamheter som omfattas av dispens från tillståndsplikten enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen i dess lydelse före den 1 juli 1981. Av avsnitt 4.37.4&lt;br&gt;framgår att sådana dispenser inte skall fortsätta att gälla.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har ifrågasatt utredningens uttalande att i det framtida&lt;br&gt;miljöarbetet bör prioriteras att komma till rätta med de problem som&lt;br&gt;förorsakas av det stora antalet verksamheter som hittills inte haft tillstånd&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen med motivering att tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;begränsade resurser i många fall kan ge större miljönytta på annat håll än&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;615&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom en omfattande prövning av mindre B-verksamheter. Regeringen&lt;br&gt;anser dock att grundprincipen bör vara att samma regler och krav skall&lt;br&gt;gälla för alla så att konkurrensförhållandena blir desamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten för befintlig verksamhet kommer alltså att gälla&lt;br&gt;omedelbart, om inte annat anges i övergångsbestämmelserna till de&lt;br&gt;föreskrifter där tillståndsplikt föreskrivs. Detta innebär bl.a. att de som&lt;br&gt;därefter fortsätter driften av en tillståndspliktig verksamhet utan att&lt;br&gt;tillstånd har beviljats omedelbart träffas av straffansvaret i 29 kap. 4 §&lt;br&gt;miljöbalken om otillåten miljöverksamhet. En sådan ordning är&lt;br&gt;naturligtvis inte acceptabel. I föreskrifternas övergångsbestämmelser bör&lt;br&gt;därför, som utredningen och flera remissinstanser ansett, anges en tid&lt;br&gt;inom vilken tillstånd skall ha inhämtats. Regeringen återkommer i frågan&lt;br&gt;om övergångstid i samband med de förordningar som knyts till&lt;br&gt;miljöbalken. Normalt bör då kunna föreskrivas att en ansökan skall ges in&lt;br&gt;inom två år efter ikraftträdandet för tillståndsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om tillstånd till större miljöfarliga verksamheter prövas enligt&lt;br&gt;9 kap. 8 § miljöbalken av miljödomstolen och alltså inte, som i dag, av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd. I avsnitt 4.37.8 behandlas behovet&lt;br&gt;av övergångsbestämmelser till följd av denna ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningar för grundvattentäkt, exempelvis enskilda brunnar, skall&lt;br&gt;enligt 9 kap. 10 § första stycket miljöbalken inrättas och användas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.&lt;br&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Med olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa avses i detta fall att en bostad inte har tillgång till&lt;br&gt;vatten i tillräcklig omfattning och av godtagbar kvalitet. Regeln bör&lt;br&gt;enligt regeringens mening gälla omedelbart även för befintliga&lt;br&gt;anläggningar. Någon övergångsbestämmelse bör därför inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 10 § andra stycket miljöbalken får en kommun föreskriva&lt;br&gt;att det krävs tillstånd för att inrätta och använda en ny anläggning för&lt;br&gt;grundvattentäkt i ett område där det råder eller kan befaras uppkomma&lt;br&gt;knapphet på sött grundvatten. Redan av paragrafen framgår att&lt;br&gt;tillståndsplikt inte skall kunna införas för befintliga anläggningar. Detta&lt;br&gt;behöver därför inte regleras i någon övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelser som motsvarar vattenlagens&lt;br&gt;regler om lagligförklaring av vattenanläggningar skall föras in bland&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagens bestämmelser om allmänna flottleder skall fortfarande&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissynpunkter som redovisas under rubriken&lt;br&gt;Tillstånds giltighet och omprövning har i någon mån avseende även på&lt;br&gt;det som behandlas i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;616&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag till övergångsbestämmelser i denna del har i&lt;br&gt;övrigt endast föranlett lagtekniska detalj synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Stora delar av vattenlagen skall enligt&lt;br&gt;regeringens förslag arbetas in i miljöbalken. Övriga bestämmelser i&lt;br&gt;vattenlagen, dvs. sådana som är av utpräglad teknisk natur och inriktade&lt;br&gt;speciellt på verksamhet i eller med vatten, samlas utanför miljöbalken i&lt;br&gt;en lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som placeras i miljöbalkens särskilda kapitel om&lt;br&gt;vattenverksamhet (11 kap.) får i allt väsentligt samma innehåll som de&lt;br&gt;har i gällande rätt. När det gäller dessa bestämmelser finner regeringen&lt;br&gt;att det inte behövs några nya övergångsbestämmelser utöver vad som&lt;br&gt;föreslås nedan om tillståndsmyndigheter och flottning. Regeringen&lt;br&gt;påpekar här att bestämmelser som motsvarar vattenlagens regler om&lt;br&gt;lagligförklaring av vattenanläggningar förs in bland balkens&lt;br&gt;övergångsbestämmelser enligt Lagrådets förslag. Detta kommenteras&lt;br&gt;närmare i avsnitt 4.16. Övergångsbestämmelser till lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet behandlas i avsnitt 4.37.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om tillstånd till markavvattning skall enligt 11 kap. 9 §&lt;br&gt;miljöbalken ges in till länsstyrelsen. I samma lagrum anges att ansökan&lt;br&gt;om tillstånd till vattenverksamhet i övrigt skall ges in till miljödomstolen&lt;br&gt;och inte, som i dag, till vattendomstolen. I avsnitt 4.37.8 under rubriken&lt;br&gt;Prövning vid domstolar och förvaltningsmyndigheter m.m. samt i avsnitt&lt;br&gt;4.37.12 utvecklar regeringen sin bedömning av vilka&lt;br&gt;övergångsbestämmelser som dessa ändringar fordrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en granskning av gällande regler kan konstateras att vattenlagen&lt;br&gt;innehåller ett antal bestämmelser som gäller flottning. När en allmän&lt;br&gt;flottled inrättas eller utvidgas behöver det i allmänhet utföras&lt;br&gt;anläggningar eller åtgärder i vatten. Utförandet av sådana anläggningar&lt;br&gt;och åtgärder utgör normalt vattenföretag. Vattenlagens generella&lt;br&gt;bestämmelser om vattenföretag gäller naturligtvis för sådan verksamhet.&lt;br&gt;Sedan en allmän flottled har avlysts, och även i andra fall, kan det bli&lt;br&gt;aktuellt att riva ut flottningsanläggningar. Även sådana åtgärder utgör&lt;br&gt;vattenföretag. Flottningen som sådan är däremot inte något vattenföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de generella bestämmelserna om vattenföretag finns i&lt;br&gt;vattenlagen ett antal bestämmelser som särskilt avser allmänna flottleder.&lt;br&gt;Särskilda bestämmelser finns om rådighet (2 kap. 4 § 4 och 5 § första&lt;br&gt;stycket 2), särskilda tvångsrätter (8 kap. 1 § första stycket 3). ersättning&lt;br&gt;(9 kap. 3 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 14 § och 15 §), prövningen&lt;br&gt;av vattenmål (13 kap. 13 § första stycket 8 och 24 § 1), utrivning (14 kap.&lt;br&gt;3 §) samt omprövning (15 kap. 9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan flottningen upphörde i Klarälven i början av 1990-talet&lt;br&gt;förekommer det numera inte någon flottning av betydelse i Sverige. Ett&lt;br&gt;antal flottningsanläggningar finns dock kvar. Sådana anläggningar kan i&lt;br&gt;framtiden behöva rivas ut. Trots behovet av att riva ut&lt;br&gt;flottningsanläggningar bedömer regeringen, i likhet med&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen, att det i miljöbalken inte behövs några särskilda&lt;br&gt;bestämmelser som gäller flottning. Däremot skall i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till miljöbalken anges att de särskilda&lt;br&gt;bestämmelserna i 1983 års lag alltjämt skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;617&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bara de bestämmelser i vattenlagen (1983:291) som särskilt&lt;br&gt;avser allmänna flottleder som bör fortsätta att gälla. När en gammal&lt;br&gt;flottningsanläggning rivs ut kommer däremot miljöbalken att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal bestämmelser från lagen (1983:292) om införande av&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) måste upprepas i övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;miljöbalken. Dessa kommenteras i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Täkter, jordbruk m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om täkter. samrådsskyldighet. jordbruk m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges Geologiska Undersökning har i sitt&lt;br&gt;remissyttrande tagit upp miljöbalkens nya regler om möjlighet att&lt;br&gt;underställa husbehovstäkter tillståndsplikt och tillstyrkt att&lt;br&gt;övergångsbestämmelser ges först i föreskrifter som innebär att krav ställs&lt;br&gt;på prövning. Lantbrukarnas Riksförbund anser tvärtom att en&lt;br&gt;övergångsreglering i denna del inte kan skjutas upp. Enligt Lunds&lt;br&gt;universitet kan föreskrifter om tillstånd till husbehovstäkter medföra&lt;br&gt;sådant försvårande av pågående markanvändning att ersättning kan bli&lt;br&gt;aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län har påpekat rådande oklarheter om&lt;br&gt;samrådsmyndighetemas befogenheter sedan skogsvårdsstyrelsema&lt;br&gt;bemyndigats att hantera samråd för skogliga företag samt föreslagit att&lt;br&gt;dessa oklarheter bör lösas i övergångsbestämmelser. Halmstads kommun&lt;br&gt;påpekar att tillsynsansvaret är delat och i flera fall oklart på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 12 kap. miljöbalken meddelas&lt;br&gt;bestämmelser om bl.a. täkter, miljöhänsyn vid jordbruksverksamhet&lt;br&gt;samt samrådsskyldighet. En nyhet bland dessa regler är att&lt;br&gt;husbehovstäkter skall kunna underställas prövningsplikt (12 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket). Eftersom det i dag inte finns några regler om tillstånd för&lt;br&gt;husbehovstäkter kan det bli aktuellt att förena sådana regler med&lt;br&gt;övergångsbestämmelser. Hur dessa skall utformas blir beroende av hur&lt;br&gt;bemyndigandet att föreskriva om tillstånd utnyttjas. Regeringen finner i&lt;br&gt;likhet med Miljöbalksutredningen att övergångsbestämmelser kan ges&lt;br&gt;först i de föreskrifter där krav ställs på prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 § miljöbalken) får en&lt;br&gt;verksamhet som måste anmälas för samråd påbörjas tidigast sex veckor&lt;br&gt;efter det att anmälan har gjorts, om inte samrådsmyndigheten medger&lt;br&gt;något annat. Enligt nu gällande bestämmelse (20 § naturvårdslagen) får&lt;br&gt;arbetsföretag påbörjas genast när samråd har ägt rum. Om den nya regeln&lt;br&gt;tillämpas omedelbart kan det tyckas att de som har samrått strax innan&lt;br&gt;balkens ikraftträdande måste vänta upp till sex veckor innan de får&lt;br&gt;påbörja verksamheten. Regeringen anser dock inte att det behöver införas&lt;br&gt;någon övergångsbestämmelse i denna fråga. En sådan bestämmelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;618&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle ha betydelse i endast sex veckor. Om tveksamhet skulle uppstå om&lt;br&gt;den nya regelns tillämplighet på fall där samråd har skett enligt den&lt;br&gt;gamla bestämmelsen är det i stället lämpligt att samrådsmyndigheten&lt;br&gt;medger att verksamheten får påbörjas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så som har nämnts i avsnitt 4.37.3 har regeringen redan i avsnitt 4.33.2&lt;br&gt;utförligt analyserat och bedömt betydelsen av 2 kap. 18 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsformen med avseende på miljöbalksregleringen. Med hänsyn till&lt;br&gt;de överväganden som gjorts finner regeringen att det inte fordras några&lt;br&gt;särskilda övergångsbestämmelser i övrigt till miljöbalkens bestämmelser&lt;br&gt;i 12 kap. om täkter, jordbruk m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om den närmare fördelningen av tillsynsansvar respektive&lt;br&gt;samrådsbefogenheter bör enligt regeringens bedömning behandlas inom&lt;br&gt;ramen för arbetet med förordningar som skall höra till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genetiskt modifierade organismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1994:900)&lt;br&gt;om genetiskt modifierade organismer har arbetats in i 13 kap.&lt;br&gt;miljöbalken. Den enda ändring som föreslås av de materiella reglerna i&lt;br&gt;lagen är att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;får föreskriva om krav på märkning i stället för att det som nu endast kan&lt;br&gt;föreskrivas som villkor i enskilda tillstånd. Vid detta förhållande behövs&lt;br&gt;det inte några särskilda övergångsbestämmelser till miljöbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kemiska produkter och biotekniska organismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Kraftverksföreningen anser att det&lt;br&gt;behövs en övergångsbestämmelse som säger att generella föreskrifter&lt;br&gt;utfärdade med stöd av 14 kap. 21 § miljöbalken inte får medföra&lt;br&gt;väsentliga inskränkningar i tillstånd enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Reglerna i lagen (1985:426) om&lt;br&gt;kemiska produkter och i lagen (1991:639) om förhandsgranskning av&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel samordnas i 14 kap. miljöbalken och får&lt;br&gt;mindre ramlagskaraktär än tidigare. Reglerna utökas till att omfatta alla&lt;br&gt;kemiska produkter och biotekniska organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;619&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökningen till att gälla även biotekniska organismer innebär bl.a. att&lt;br&gt;import av särskilt farliga sådana kan underkastas krav på tillstånd&lt;br&gt;(14 kap. 12 §). Balken innehåller vidare den nyheten att en skyldighet&lt;br&gt;införs för bl.a. tillverkare av kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer att underrätta tillståndsmyndigheten när det efter ett tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande kommer fram nya uppgifter om skadliga effekter (14&lt;br&gt;kap. 23 §). Detta har hittills bara gällt godkända växtskyddsmedel. Sådan&lt;br&gt;upplysningsskyldighet skall även gälla för produkter för vilka krav på&lt;br&gt;tillstånd eller godkännande inte gäller, om nya uppgifter kommer fram att&lt;br&gt;produkten kan ha vissa skadliga effekter, t.ex. vara cancerframkallande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark smälts in i dessa regler. Lagen handlar endast om spridning&lt;br&gt;av kemiska bekämpningsmedel. I miljöbalken skall reglerna även&lt;br&gt;omfatta biologiska bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller användning av bekämpningsmedel föreslås i 14 kap. 17 §&lt;br&gt;en allmän regel om försiktighetsmått vid bekämpning. Den innebär att&lt;br&gt;andra kemiska eller biologiska bekämpningsmedel än sådana som har&lt;br&gt;godkänts eller meddelats undantag eller dispens för enligt balken får&lt;br&gt;användas för bekämpning endast om det är uppenbart att användningen&lt;br&gt;inte medför risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare inarbetas lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle i&lt;br&gt;miljöbalken. Bestämmelserna utökas till att omfatta allt bränsle och alltså&lt;br&gt;inte bara svavelhaltigt sådant och även möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;bränslens kvalitet och egenskaper. Beträffande detta bemyndigande har&lt;br&gt;Svenska Kraftverksföreningen ansett att det behövs en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse som säger att generella föreskrifter utfärdade med stöd av&lt;br&gt;bestämmelsen. 14 kap. 21 § miljöbalken, inte får medföra väsentliga&lt;br&gt;inskränkningar i tillstånd enligt miljöskyddslagen. Detta har behandlats&lt;br&gt;tidigare i detta avsnitt under rubriken Miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;hälsoskydd där det anges att om generella föreskrifter enligt 9 kap. 5 §&lt;br&gt;utfardas kan det krävas att övergångsbestämmelser meddelas i samband&lt;br&gt;med sådana föreskrifter. Övergångsbestämmelser kan behöva meddelas&lt;br&gt;även i samband med att generella föreskrifter om bränslen meddelas&lt;br&gt;enligt 14 kap. 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens bestämmelser om kemiska produkter och biotekniska&lt;br&gt;organismer innehåller således ett antal nyheter. Reglerna fordrar dock&lt;br&gt;inte nu några särskilda övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avfall och producentansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om avfall och producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Att en särskild övergångsbestämmelse införs&lt;br&gt;som bekräftar äldre renhållningsordningars fortsatta giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Renhållningsverks-Föreningen anser att&lt;br&gt;det förhållandet att renhållningsordningar antagna före miljöbalkens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;620&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdande föreslås fortsätta att gälla till dess ny renhållningsordning Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;antas, innebär att de ändringar som miljöbalken kan medföra för den&lt;br&gt;kommunala renhållningsverksamheten inte blir tillämpliga förrän efter ett&lt;br&gt;kommunfullmäktigebeslut om ny renhållningsordning. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Skaraborgs län anser att det är önskvärt att en tidpunkt för översyn av&lt;br&gt;renhållningsordningama införs i övergångsbestämmelserna. Även&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det finns anledning att&lt;br&gt;ytterligare överväga om man bör kräva att nya renhållningsordningar&lt;br&gt;antas viss tid efter det att miljöbalken har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om avfall och&lt;br&gt;producentansvar finns i 15 kap. miljöbalken. En viktig nyhet i dessa&lt;br&gt;bestämmelser är att en definition ges av avfallsbegreppet i 15 kap. 1 §.&lt;br&gt;Definitionen överensstämmer med den som gäller inom EU. Det är enligt&lt;br&gt;utredningen svårt att överblicka vilka konsekvenser införandet av EG:s&lt;br&gt;definition får. Såvitt kan bedömas finns det dock enligt utredningen inte&lt;br&gt;något behov av övergångsbestämmelser. Regeringen delar den uppfatt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tillägget i reglerna om producentansvar (15 kap. 7 § andra stycket&lt;br&gt;2) har gjorts att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för&lt;br&gt;producenten att lämna uppgifter om vilka ämnen och material som en&lt;br&gt;vara eller en förpackning innehåller. Detta far dock inte till följd att&lt;br&gt;någon övergångsbestämmelse behövs, vare sig i balken eller i&lt;br&gt;föreskrifterna. När det gäller reglerna om producentansvar har i övrigt&lt;br&gt;inte föreslagits några ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet är att kommunerna enligt 15 kap. 8 § tredje stycket i&lt;br&gt;sina planer och beslut skall ta hänsyn till fastighetsinnehavares och&lt;br&gt;nyttjanderättshavares möjlighet att själva ta hand om sitt hushållsavfall&lt;br&gt;och annat avfall. Bestämmelsen bör endast avse framtida planer och&lt;br&gt;beslut och inte påverka äldre sådana. Något behov finns därför inte av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balken innehåller bestämmelser om kommunala renhållningsordningar&lt;br&gt;i 15 kap. 11 - 17 §§. De ändringar som föreslås är inte sådana att. som&lt;br&gt;några remissinstanser ansett, en tidsgräns bör bestämmas före vilken en&lt;br&gt;renhållningsordning som stöder sig på miljöbalken skall ha antagits.&lt;br&gt;Trots avsaknaden av en sådan bestämmelse är det lämpligt att&lt;br&gt;kommunerna ser över och anpassar sina renhållningsordningar till&lt;br&gt;miljöbalkens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen om lag om införande av miljöbalken hävdades att det&lt;br&gt;ibland har framförts att det konstitutionella underlaget för äldre&lt;br&gt;renhållningsordningar är något tveksamt och hänvisning gjordes till&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs delbetänkande Lag om införande av&lt;br&gt;miljöbalken, SOU 1993:66 s. 80. Därför ansågs det i remissen lämpligt&lt;br&gt;att införa en särskild övergångsbestämmelse som bekräftade renhåll-&lt;br&gt;ningsordningamas fortsatta giltighet. Lagrådet har i sitt yttrande skrivit&lt;br&gt;att av det nämnda betänkandet framgår inte vari den konstitutionella&lt;br&gt;tveksamheten i fråga om renhållningsordningama skulle bestå men att&lt;br&gt;den torde hänga samman med att dessa innehåller föreskrifter av&lt;br&gt;normkaraktär. Det kan då hävdas att överlåtande av sådan&lt;br&gt;normgivningsmakt till kommunerna skall ske enligt 8 kap. 7 och 11 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;621&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsformen, dvs. att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter och medger att regeringen får överlåta till kommuner att&lt;br&gt;meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna i renhållningslagen att&lt;br&gt;det för varje kommun skall finnas en renhållningsordning som skall antas&lt;br&gt;av kommunfullmäktige har inte tillkommit på det sättet. Enligt 9 och&lt;br&gt;11 §§ i den lagen åläggs kommunfullmäktige att anta en&lt;br&gt;renhållningsordning, som skall innehålla kommunens föreskrifter om&lt;br&gt;avfallshantering och avfallsplan. Motsvarande bestämmelser föreslogs i&lt;br&gt;15 kap. 10 och 11 §§ miljöbalken i lagrådsremissen, som även&lt;br&gt;kommenteras av Lagrådet. Vidare skriver Lagrådet att om&lt;br&gt;bestämmelserna om renhållningsordning i renhållningslagen inte skulle&lt;br&gt;anses tillkomna på ett konstitutionellt godtagbart sätt, vilket i så fall&lt;br&gt;gäller också förslagen i miljöbalken, skulle en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;som den föreslagna inte kunna reparera den konstitutionella bristen. De&lt;br&gt;äldre renhållningsordningama skulle inte därigenom få &amp;quot;fortsatt&lt;br&gt;giltighet&amp;quot;. Den, som det påstås, ibland uttalade tveksamheten rörande&lt;br&gt;renhållningsordningamas konstitutionella underlag är emellertid enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening inte tillräcklig för att grundlagsbestämmelser i något&lt;br&gt;väsentligt hänseende skall anses ha åsidosatts vid tillkomsten av&lt;br&gt;renhållningsordningama och att felet är så uppenbart att de inte enligt&lt;br&gt;11 kap. 14 § regeringsformen skall tillämpas. Enligt Lagrådet är ett&lt;br&gt;väsentligt argument för att renhållningslagens giltighet i detta hänseende&lt;br&gt;inte kan ifrågasättas att Regeringsrätten vid flera tillfallen haft att pröva&lt;br&gt;mål som rört renhållningen utan att finna dem strida mot&lt;br&gt;regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten. Att frågan har&lt;br&gt;väckts framgår av pleniavgörandet RÅ 1988 ref. 32, där en skiljaktig&lt;br&gt;ledamot utvecklade sin uppfattning att det i 9 § renhållningslagen intagna&lt;br&gt;åläggandet för kommunerna att meddela föreskrifter stred mot 8 kap. 3, 7&lt;br&gt;och 11 §§ regeringsformen. Vidare kan enligt Lagrådet nämnas att&lt;br&gt;Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1989 ref. 58 fann att vissa generella&lt;br&gt;föreskrifter som beslutats av en kommunal nämnd saknade laga verkan,&lt;br&gt;därför att de skulle ha meddelats i renhållningsordning som beslutats av&lt;br&gt;kommunen. På grund av det anförda fann Lagrådet att, vilken ställning&lt;br&gt;som än intas i den konstitutionella frågan, den aktuella övergångs-&lt;br&gt;bestämmelsen inte endast är obehövlig utan också missvisande. Lagrådet&lt;br&gt;förordade därför att bestämmelsen utgår. Regeringen delar Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning att det inte bör införas någon särskild övergångsbestämmelse&lt;br&gt;beträffande renhållningsordningar. Den i 4 § promulgationslagen&lt;br&gt;föreslagna övergångsbestämmelsen som handlar om giltigheten av&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av äldre lag är allmänt skriven och&lt;br&gt;omfattar även renhållningsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som i övrigt har föreslagits i 15 kap. miljöbalken ställer&lt;br&gt;inte heller krav på några övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;622&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.37.8&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Processuella bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstolars och andra myndigheters förfarande gäller som&lt;br&gt;huvudregel att ny lag tillämpas från och med ikraftträdandet. De nya&lt;br&gt;processuella bestämmelserna skall alltså tillämpas även i mål och&lt;br&gt;ärenden som pågår när balken träder i kraft. Undantag kan dock behöva&lt;br&gt;göras från denna regel. I detta avsnitt diskuteras i vilken utsträckning&lt;br&gt;sådana undantag skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänt om prövningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd som har meddelats enligt äldre rätt för&lt;br&gt;obegränsad tid skall kunna tidsbegränsas, om det är nödvändigt för att&lt;br&gt;Sverige skall uppfylla sina internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges Geologiska Undersökning tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del. Justitieombudsmannen påpekar att&lt;br&gt;begreppet äldre bestämmelser inte klargjorts helt i utredningens förslag.&lt;br&gt;Växjö tingsrätt föreslår att övergångsregeln förses med en begränsning&lt;br&gt;som klart anger att tidsbegränsning av tidigare icke tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånd får ske endast om detta inte utgör ett alltför stort ingrepp i den&lt;br&gt;tillåtna verksamheten. Lantbrukarnas Riksförbund framför synpunkter på&lt;br&gt;utredningens förslag att tillstånd, godkännande eller dispenser skall&lt;br&gt;kunna vägras den som tidigare har misskött sig. LRF menar att&lt;br&gt;innebörden av begreppet misskötsel vidgas väsentligt och att det behövs&lt;br&gt;en övergångsregel som hindrar retroaktiv verkan av miljöbalksregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 2 § första stycket&lt;br&gt;miljöbalken får tillstånd, godkännanden och dispenser meddelas för en&lt;br&gt;begränsad tid. Tanken är att tidsbegränsning skall ske oftare än vad som&lt;br&gt;är fallet i dag. Nu saknas ofta lagstöd för att tidsbegränsa tillstånd. Detta&lt;br&gt;hindrar dock inte att ett tillstånd ändå kan begränsas när det meddelas&lt;br&gt;första gången och att ett gammalt tidsbegränsat tillstånd kan begränsas på&lt;br&gt;nytt om det förlängs. Det är däremot knappast möjligt att vid annat än&lt;br&gt;tvingande säkerhetsskäl utan lagstöd tidsbegränsa ett tillstånd som har&lt;br&gt;meddelats för obegränsad tid (Strömberg. Allmän förvaltningsrätt. 17&lt;br&gt;upplagan 1995, s. 73 f, jfr också RÅ 1990 not 198 och SOU 1995:139 s.&lt;br&gt;423). Det bör observeras att tidsbegränsning inte nödvändigtvis&lt;br&gt;förutsätter att det i lagen sägs att just tidsbegränsning far ske. Om det&lt;br&gt;anges i ett lagrum att ett tillstånd får återkallas under vissa förutsättningar&lt;br&gt;och dessa förutsättningar är uppfyllda måste tillståndet rimligen kunna&lt;br&gt;tidsbegränsas i stället för att återkallas (jfr RÅ 1990 not 197).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.37.3 har anförts att det krävs tungt vägande skäl för att&lt;br&gt;tillstånd meddelade enligt äldre rätt skall kunna inskränkas genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;623&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser i miljöbalken som saknar motsvarighet i de lagar som&lt;br&gt;ersätts av balken. Att tidsbegränsa ett tillstånd som har meddelats för all&lt;br&gt;framtid är en ingripande åtgärd. Detta bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;komma i fråga endast när det är nödvändigt för att vårt land skall&lt;br&gt;uppfylla våra internationella åtaganden. Av intresse är bl.a. EG:s&lt;br&gt;grundvattendirektiv (80/68/EEG), där det sägs i artikel 11 att vissa&lt;br&gt;tillstånd som innebär utsläpp av farliga ämnen i grundvattnet skall&lt;br&gt;meddelas för en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart&lt;br&gt;fjärde år. Tillstånden kan enligt samma artikel då förnyas, ändras eller&lt;br&gt;upphävas. Vidare bör nämnas direktivet om utsläpp av farliga ämnen i&lt;br&gt;vatten (76/464/EEG). där det i artikel 3 anges att tillstånd endast får&lt;br&gt;beviljas för en begränsad tidsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att det redan i dag finns möjlighet att&lt;br&gt;tidsbegränsa tillstånd som en gång har meddelats utan sådan begränsning.&lt;br&gt;Med stöd av 18 § femte stycket naturvårdslagen (1964:822) kan detta ske&lt;br&gt;beträffande täkter. Regeln har i miljöbalken en motsvarighet i 24 kap. 5 §&lt;br&gt;andra stycket. Äldre täkttillstånd skall naturligtvis kunna tidsbegränsas&lt;br&gt;även i fortsättningen. Tidsbegränsning kan vidare ske med stöd av 25 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen som gäller tillstånd att släppa ut avloppsvatten. Inte&lt;br&gt;heller i detta avseende kommer någon ändring att ske genom&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis att tillstånd, godkännanden,&lt;br&gt;undantag och dispenser som har lämnats för obegränsad tid enligt äldre&lt;br&gt;rätt skall kunna tidsbegränsas enligt 16 kap. 2 § vid en omprövning&lt;br&gt;endast om detta är nödvändigt för att Sverige skall kunna uppfylla våra&lt;br&gt;internationella åtaganden eller tidsbegränsning kunde ske redan vid&lt;br&gt;omprövning enligt den gamla lagen. Någon begränsning av det slag som&lt;br&gt;Växjö tingsrätt har föreslagit bör enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;föreskrivas. Med anledning av Justitieombudsmannens påpekande bör&lt;br&gt;det här klarläggas att med äldre rätt eller äldre bestämmelser avses&lt;br&gt;naturligtvis endera de bestämmelser enligt vilka tillståndet m.m. en gång&lt;br&gt;lämnades eller bestämmelser som upphävs i och med införandet av&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 kap. 6 § miljöbalken får bl.a. tillstånd vägras den som inte&lt;br&gt;har följt tidigare tillstånd. Bestämmelsen har i dag motsvarighet endast i&lt;br&gt;naturvårdslagen beträffande täkter samt i lagen om åtgärder beträffande&lt;br&gt;djur och växter som tillhör skyddade arter. I miljöbalken bör dock regeln&lt;br&gt;ges generell tillämpning. Regeringen anser till skillnad mot&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund att det inte finns något som hindrar att&lt;br&gt;hänsyn tas till misskötsel som har skett före balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;624&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringsprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Ärenden om tillstånd enligt 4 kap.&lt;br&gt;naturresurslagen skall även i fortsättningen handläggas och bedömas&lt;br&gt;enligt äldre lag, om de handläggs av regeringen vid miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen enligt väglagen (1971:948) eller lagen&lt;br&gt;(1995:1649) om byggande av järnväg har godkänt miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning för ny väg eller järnväg före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande, skall inte krävas regeringens tillåtlighetsprövning&lt;br&gt;enligt 17 kap. 1 § 18 eller 19 miljöbalken om arbetsplan för vägen&lt;br&gt;eller jämvägsplan för järnvägen fastställts före den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;förutom att utredningen har föreslagit att obligatorisk regeringsprövning&lt;br&gt;inte skall ske av vägar, järnvägar, allmänna farleder eller flygplatser som&lt;br&gt;har börjat anläggas före den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vägverket och Länsrätten i Östergötlands län&lt;br&gt;invänder mot uttrycket &amp;quot;börjat anläggas&amp;quot; i övergångsregeln som gäller&lt;br&gt;den obligatoriska regeringsprövningen och påpekar att det kan ge upphov&lt;br&gt;till tveksamhet. Vidare framhåller Vägverket att en övergångstid som är&lt;br&gt;knuten till anläggningstidpunkten den 1 januari 2001 kommer att&lt;br&gt;innebära att många beslutade vägbyggnadsprojekt som vunnit laga kraft&lt;br&gt;måste omprövas av regeringen. Enligt verket är det bättre att välja en&lt;br&gt;tidigare tidpunkt under projekteringsprocessen som bas i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna och förordar länsstyrelsens godkännande av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning före den 1 januari 1999. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län har framfört liknande synpunkter och påpekat att&lt;br&gt;övergångstiden om tre år är alltför kort, åtminstone när det gäller&lt;br&gt;projekteringsarbete för stora trafikanläggningar i Stockholmsområdet.&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår att frågan om det behövs regeringsprövning i&lt;br&gt;stället knyts till tidpunkten när ärendet anhängiggörs (&amp;quot;inleds”) hos&lt;br&gt;vederbörande prövningsmyndighet i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 17 kap. miljöbalken har&lt;br&gt;naturresurslagens och vattenlagens bestämmelser om regeringsprövning&lt;br&gt;av stora miljöpåverkande verksamheter arbetats samman.&lt;br&gt;Regeringsprövning skall enligt miljöbalkens regler ske som ett led i den&lt;br&gt;ordinarie tillståndsprövningen. Detta innebär att ansökan om tillstånd ges&lt;br&gt;in till ordinarie tillståndsmyndighet, att denna handlägger ansökan på&lt;br&gt;vanligt sätt och håller huvudförhandling, att tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;därefter med eget yttrande överlämnar frågorna om tillåtlighet och&lt;br&gt;lokalisering till regeringen, att regeringen prövar nämnda frågor och&lt;br&gt;eventuellt ställer andra villkor samt att tillståndsmyndigheten därefter,&lt;br&gt;om regeringen har tillåtit verksamheten, meddelar tillstånd med villkor.&lt;br&gt;Detta system liknar i väsentliga delar nuvarande regeringsprövning enligt&lt;br&gt;11 kap. vattenlagen. För den prövning som i dag sker enligt 4 kap.&lt;br&gt;naturresurslagen medför miljöbalken däremot betydande förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;625&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att ärenden som före&lt;br&gt;balkens ikraftträdande har väckts hos regeringen enligt 4 kap.&lt;br&gt;naturresurslagen bör handläggas klart av regeringen. De gamla och de&lt;br&gt;nya reglerna har både materiellt och processuellt sådana skillnader att&lt;br&gt;äldre bestämmelser måste tillämpas även i fortsättningen. I nästa avsnitt&lt;br&gt;behandlas ett förslag till en allmän bestämmelse om att äldre rätt skall&lt;br&gt;tillämpas i ärenden som pågår vid balkens ikraftträdande. Det behövs&lt;br&gt;därför inte någon särskild övergångsbestämmelse om regeringsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innebär ytterligare den nyheten att större vägar, järnvägar,&lt;br&gt;allmänna farleder och flygplatser alltid skall tillåtlighetsprövas av&lt;br&gt;regeringen. Regler om detta meddelas i 17 kap. 1 § 18-21. Utmärkande&lt;br&gt;för blivande trafikanläggningar är att planeringsarbetet måste ske med&lt;br&gt;väl tilltagen framförhållning och det kan därför finnas skäl att föreskriva&lt;br&gt;en övergångstid innan obligatorisk prövning införs av sådana projekt.&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har föreslagit att trafikanläggningar av nyssnämnt&lt;br&gt;slag, vars anläggande påbörjas de närmaste tre åren efter miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande, inte skall omfattas av den obligatoriska regerings-&lt;br&gt;prövningen. Förslaget har kritiserats av olika myndigheter som är&lt;br&gt;involverade i projektering och tillståndsprövning av dylika anläggningar.&lt;br&gt;Det finns enligt regeringens mening skäl att ta fasta på kritiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller väg- och jämvägsprojekt finner regeringen, till skillnad&lt;br&gt;från utredningen och i linje med vad Vägverket och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län har framfört, att övergångsregeln bör knytas till&lt;br&gt;tidpunkten för länsstyrelsens godkännande av miljö-konsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen. Har länsstyrelsen enligt väglagen (1971:948) eller lagen&lt;br&gt;(1995:1649) om byggande av järnväg godkänt miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning för väg eller järnväg före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande, kan det vara rimligt att inte kräva regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 § 18 eller 19 miljöbalken om&lt;br&gt;arbetsplan för vägen eller jämvägsplan för järnvägen fastställts före&lt;br&gt;utgången av år 2000. Genom att övergångsbestämmelsen utformas på&lt;br&gt;detta sätt torde övergångstiden ha fått den utsträckning som kan fordras i&lt;br&gt;praktiken och som Länsstyrelsen i Stockholms län har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är behovet av övergångsbestämmelser&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om regeringsprövning av allmänna farleder eller&lt;br&gt;flygplatser inte lika stort som i fråga om vägar och järnvägar. Det kan&lt;br&gt;knappast medföra några stora projekterings- eller tillämpningsproblem&lt;br&gt;om regeringsprövningen av farleder och flygplatser börjar gälla&lt;br&gt;omedelbart vid tidpunkten för miljöbalkens ikraftträdande. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför i motsats till Miljöbalksutredningen ingen&lt;br&gt;övergångsbestämmelse beträffande regler i balken som gäller prövning&lt;br&gt;av farleder och flygplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa övergångsregler hindrar naturligtvis inte att regeringen under&lt;br&gt;övergångstiden ändå prövar större trafikanläggningar efter förbehåll. Om&lt;br&gt;ett sådant förbehåll sker gäller miljöbalkens bestämmelser om det&lt;br&gt;kommunala vetot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;626&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövning vid domstolar och förvaltningsmyndigheter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen skall läggas ner.&lt;br&gt;Regeringen skall bemyndigas att bestämma dag för ikraftträdandet av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser som säger att mål och ärenden skall&lt;br&gt;överlämnas till miljödomstol eller Miljööverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och ärenden som har inletts vid andra prövningsorgan före&lt;br&gt;ikraftträdandet skall slutföras, även om prövningsorganet enligt&lt;br&gt;miljöbalken inte kommer att handlägga sådana mål eller ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet skall äldre rätt&lt;br&gt;tillämpas. De nya reglerna om miljökvalitetsnormer skall dock&lt;br&gt;tillämpas omedelbart. Vidare skall miljödomstolama och Miljööver-&lt;br&gt;domstolen tillämpa miljöbalkens processuella bestämmelser i&lt;br&gt;överlämnade pågående ärenden och mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om överklagande, om en&lt;br&gt;dom eller ett beslut har meddelats före ikraftträdandet samt om en&lt;br&gt;dom eller ett beslut har meddelats av en allmän förvaltningsdomstol&lt;br&gt;efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att pågående mål och ärenden i&lt;br&gt;Koncessionsnämnden och vattendomstolarna skall fördelas på&lt;br&gt;miljödomstolama vid balkens ikraftträdande, kräver enligt Domstols-&lt;br&gt;verket närmare analys innan det är möjligt att genomföra.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden anser att det bör undvikas att miljöskyddslagen&lt;br&gt;skall behöva tillämpas parallellt med miljöbalken under lång tid efter det&lt;br&gt;att balken har trätt i kraft. Växjö tingsrätt och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kristianstads län tillstyrker i huvudsak utredningens förslag beträffande&lt;br&gt;förfarandet i pågående mål och ärenden och Halmstads kommun ser det&lt;br&gt;som önskvärt att miljödomstolama börjar verka fullt ut redan när balken&lt;br&gt;träder i kraft. Länsrätten i Östergötlands län, som påpekar att de&lt;br&gt;föreslagna övergångsbestämmelserna kan innebära byte av processform i&lt;br&gt;fråga om förfarandet, förutsätter att övergångsregleringen inte medför&lt;br&gt;någon nackdel för den enskilde. Svea hovrätt erinrar om att den sökande i&lt;br&gt;en del fall kan ha intresse av att få det aktuella företagets tillåtlighet&lt;br&gt;prövad helt enligt de nya reglerna i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förslaget till miljöbalk innebär att&lt;br&gt;vattendomstolarna och Koncessionsnämnden för miljöskydd läggs ner&lt;br&gt;och ersätts av regionala miljödomstolar. Miljödomstolama kommer -&lt;br&gt;liksom dagens vattendomstolar - att vara tingsrätter i särskild&lt;br&gt;sammansättning medan Koncessionsnämnden upphör helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebär miljöbalkens prövningssystem att Vattenöverdomstolen&lt;br&gt;ersätts av Miljööverdomstolen, vilken liksom Vattenöverdomstolen&lt;br&gt;kommer att ingå i Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid de prövningsorgan som läggs ner handläggs även mål och ärenden&lt;br&gt;enligt andra lagar än de som skall ingå i miljöbalken. Exempelvis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;627&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas enligt lagen (1976:839) om statens va-nämnd beslut av va- Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;nämnden till Vattenöverdomstolen. Regeringens uppdrag till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen innefattar även att ge förslag till nödvändiga&lt;br&gt;lagändringar i de lagar som inte arbetats in i miljöbalken. Sådana förslag&lt;br&gt;har av utredningen presenterats i betänkandet Följdlagstiftning till&lt;br&gt;miljöbalken (SOU 1997:32) som avses ligga till grund för en proposition&lt;br&gt;under våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljöbalken träder i kraft kommer handläggningen att pågå i ett&lt;br&gt;stort antal mål och ärenden vid Koncessionsnämnden, vattendomstolarna&lt;br&gt;och Vattenöverdomstolen. För Koncessionsnämndens del kan övervägas&lt;br&gt;om denna bör behållas under en övergångsperiod för att avsluta de&lt;br&gt;ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande. En liknande lösning&lt;br&gt;föreslogs när Försäkringsöverdomstolen skulle läggas ner. Förslaget&lt;br&gt;innebar att domstolen skulle fungera parallellt med Regeringsrätten i två&lt;br&gt;år, men det genomfördes inte eftersom det ansågs vara olämpligt med två&lt;br&gt;prejudikatinstanser i samma mål (prop. 1992/93:215 s. 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Miljöbalksutredningens betänkande uppges att Koncessionsnämnden&lt;br&gt;i dag har omkring 300 ärenden i balans och att många av dessa är&lt;br&gt;prövotidsärenden som kommer att pågå under lång tid. Om&lt;br&gt;Koncessionsnämnden skall fortsätta sin verksamhet under ett övergångs-&lt;br&gt;skede och slutföra handläggningen av alla pågående ärenden fordras en&lt;br&gt;relativt lång övergångstid. En sådan lösning är olycklig. Som&lt;br&gt;Koncessionsnämnden har framhållit i sitt remissvar bör det undvikas att&lt;br&gt;miljöskyddslagen tillämpas parallellt med miljöbalken under lång tid&lt;br&gt;efter det att balken har trätt i kraft. Dessutom är det som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har anfört värdefullt att kunna ta till vara den&lt;br&gt;kompetens som finns vid nämnden och skapa möjlighet att föra över den&lt;br&gt;till miljödomstolama och Miljööverdomstolen. Regeringen anser således&lt;br&gt;i princip att nämnden inte bör finns kvar under lång tid efter miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Regeringen finner dock till skillnad från utredningen och&lt;br&gt;med beaktande av de betänkligheter som Domstolsverket har framfört att&lt;br&gt;det kan finnas skäl att ha kvar Koncessionsnämnden, vattendomstolarna&lt;br&gt;och Vattenöverdomstolen under en kortare övergångsperiod efter balkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Även om dessa prövningsorgan kan förutsättas inta en&lt;br&gt;beredskap för en smidig avveckling av verksamheten kan de exempelvis&lt;br&gt;behöva ett tidsmässigt utrymme för att successivt avsluta prövningen av&lt;br&gt;mål och ärenden om handläggningen kommit så långt att det praktiskt&lt;br&gt;taget endast återstår att meddela beslut eller dom. Det finns annars, som&lt;br&gt;Växjö tingsrätt har påpekat, risk för att verksamheten paralyseras under&lt;br&gt;ett antal månader kring dagen för miljöbalkens ikraftträdande. Vidare&lt;br&gt;kan det med hänsyn till bl.a. personal-, lokal-, ekonomi- och arkivfrågor&lt;br&gt;vara nödvändigt med en viss övergångstid innan mål och ärenden som&lt;br&gt;alltjämt pågår lämnas över till miljödomstol eller Miljööverdomstolen för&lt;br&gt;prövning. Av de skäl som nu har anförts bör regeringen bemyndigas att&lt;br&gt;bestämma tidpunkt för ikraftträdandet av sådana övergångsbestämmelser&lt;br&gt;som säger att ärenden och mål skall överlämnas till de prövningsorgan&lt;br&gt;som inrättas enligt miljöbalken. Tidpunkten avses som nyss anfördes&lt;br&gt;infalla ganska snart efter balkens ikraftträdande och får bestämmas efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;628&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare samråd med Domstolsverket, myndigheter och andra som berörs Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;av miljöbalksreformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättningsmännens tillståndsprövning av markavvattning enligt&lt;br&gt;12 kap. vattenlagen (1983:291) saknar motsvarighet i miljöbalken. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör de förrättningar som pågår när balken träder i&lt;br&gt;kraft handläggas klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt innebär miljöbalksförslaget inte att något prövningsorgan läggs&lt;br&gt;ner men ett antal mål- och ärendetyper kommer dock att flyttas från&lt;br&gt;regeringen, allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar till&lt;br&gt;miljödomstolama. Pågående prövning av mål och ärenden bör då enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning lämpligen slutföras av det prövningsorgan som&lt;br&gt;idag prövar den ifrågavarande typen av mål eller ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekas i inledningen till detta avsnitt är huvudregeln i fråga om&lt;br&gt;regler om domstolars och andra myndigheters förfarande att ny lag&lt;br&gt;tillämpas från och med ikraftträdandet. Regeringen finner dock att denna&lt;br&gt;lösning inte kan väljas för de mål och ärenden som skall handläggas av&lt;br&gt;prövningsorgan som enligt miljöbalken inte skall pröva sådana mål eller&lt;br&gt;ärenden. Balkens processuella bestämmelser passar helt enkelt inte för&lt;br&gt;dessa prövningsinstanser. De bör därför tillämpa samma förfaranderegler&lt;br&gt;som tidigare. För att undvika komplikationer i pågående ärenden och för&lt;br&gt;att åstadkomma ett enhetligt regelsystem föreslås vidare, att äldre&lt;br&gt;förfaranderegler även tillämpas för ärendetyp som fortsättningsvis skall&lt;br&gt;prövas av samma organ som tidigare. Som har påpekats i avsnitt 4.37.5&lt;br&gt;under rubriken Miljökonsekvensbeskrivningar kan det exempelvis inte&lt;br&gt;komma i fråga att tillämpa de nya reglerna om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar i mål och ärenden som påbörjats före balkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om att gamla förfaranderegler skall tillämpas kan dock inte&lt;br&gt;gälla miljödomstolama. Koncessionsnämnden skall till miljödomstolama&lt;br&gt;överlämna de ärenden som nämnden har kvar när den läggs ner. Om&lt;br&gt;miljödomstolama skulle tillämpa äldre förfaranderegler i dessa ärenden&lt;br&gt;skulle det bli de regler som gäller för Koncessionsnämnden. Det är dock&lt;br&gt;inte lämpligt att domstolarna tillämpar regler som har gällt för en nämnd.&lt;br&gt;Miljödomstolama skall i stället omedelbart tillämpa miljöbalkens&lt;br&gt;processuella regler. Det gäller då att fastställa i vilket skede av miljö-&lt;br&gt;domstolsprocessen som ärendet befinner sig när det lämnas över.&lt;br&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att dessa frågor inte är svårare&lt;br&gt;än att de bör kunna lösas inom ramen för de föreslagna reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt bör miljödomstolen tillämpa miljöbalkens processuella&lt;br&gt;bestämmelser. I ett fall måste dock som utredningen har påpekat&lt;br&gt;domstolen tillämpa gamla förfaranderegler. En förrättningsmans beslut&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291) skall enligt 12 kap. 37-38 §§ den lagen&lt;br&gt;överklagas till vattendomstolen. Det finns i 13 kap. 56-64 §§ särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om förfarandet i vattendomstolarnas förrättningsmål. Vissa&lt;br&gt;av bestämmelserna saknar motsvarighet i miljöbalken. Det är nödvändigt&lt;br&gt;att bestämmelserna fortsätter att tillämpas när vattendomstolarnas förrätt-&lt;br&gt;ningsmål har överlämnats till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Miljööverdomstolen bör omedelbart tillämpa de nya&lt;br&gt;förfaranderegi erna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nya processuella bestämmelser infors föreskrivs det normalt att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;äldre bestämmelser skall tillämpas beträffande överklagande och krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd när dom eller beslut har meddelats före&lt;br&gt;bestämmelsernas ikraftträdande. Detta bör gälla även i miljöbalken.&lt;br&gt;Motsatsvis gäller de nya bestämmelserna när domar och beslut meddelas&lt;br&gt;efter ikraftträdandet. Det saknar då betydelse om målet eller ärendet har&lt;br&gt;inletts före eller efter ikraftträdandet. Som Lagrådet har påpekat finns det&lt;br&gt;skäl att låta det sist sagda komma till uttryck i övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;(se 23 § andra stycket promulgationslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner dock att undantag måste göras från dessa regler.&lt;br&gt;Även efter balkens ikraftträdande skall en länsrätts avgörande överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten och en kammarrätts avgörande till Regeringsrätten. Ett&lt;br&gt;avgörande av en allmän domstol, inbegripet fastighetsdomstolen, bör&lt;br&gt;däremot kunna överklagas till Miljööverdomstolen. Förrättningsmännens&lt;br&gt;beslut enligt 12 kap. vattenlagen bör överklagas till miljödomstolen.&lt;br&gt;Regeringen anser i likhet med Miljöbalksutredningen att det för&lt;br&gt;tydlighets skull bör införas övergångsbestämmelser om det som nu har&lt;br&gt;sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen övergår härefter till frågan om gammal eller ny materiell&lt;br&gt;rätt skall tillämpas i de mål och ärenden som pågår när miljöbalken träder&lt;br&gt;i kraft. Skälet till att låta prövningsinstanserna omedelbart tillämpa miljö-&lt;br&gt;balken skulle vara att man vill att dessa regler skall få ett snabbt&lt;br&gt;genomslag. Detta argument väger givetvis tungt. Det finns emellertid ett&lt;br&gt;antal anledningar att fortsätta tillämpa äldre materiell rätt i pågående mål&lt;br&gt;och ärenden. De prövningsorgan som endast skall avsluta pågående mål&lt;br&gt;och ärenden och som saknar någon funktion enligt miljöbalken tvingas&lt;br&gt;då inte sätta sig in i ett nytt regelsystem. Det skulle vidare kunna&lt;br&gt;uppkomma väsentliga fördyringar och andra komplikationer om ny&lt;br&gt;materiell rätt skall tillämpas. Ett mål eller ärende som är klart för&lt;br&gt;avgörande, kanske sedan huvudförhandling har hållits, skulle kunna&lt;br&gt;behöva kompletteras med ytterligare utredning. Inblandade parter har&lt;br&gt;kanske lagt upp talan och även i övrigt agerat på grundval av&lt;br&gt;överväganden om gällande rätt. Ett system som innebär tillämpning av&lt;br&gt;äldre förfaranderegler men nya materiella regler skulle dessutom kunna&lt;br&gt;skapa svårlösta frågor om var gränsen går mellan dessa regelgrupper.&lt;br&gt;Allt detta sammantaget leder enligt regeringens bedömning till att även&lt;br&gt;äldre materiell rätt bör tillämpas i mål och ärenden som pågår när&lt;br&gt;miljöbalken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln att äldre materiell rätt skall tillämpas i de mål och ärenden som&lt;br&gt;har inletts före balkens ikraftträdande innebär att den äldre rätten även&lt;br&gt;skall tillämpas av överprövningsorgan sedan ett sådant mål eller ärende&lt;br&gt;efter balkens ikraftträdande har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i miljöbalken om miljökvalitetsnormer är dock sådana&lt;br&gt;att de omedelbart bör fa genomslag i pågående mål och ärenden. Det kan&lt;br&gt;exempelvis inte komma i fråga att tillåta nya verksamheter som&lt;br&gt;medverkar till att en sådan norm överträds. Den nya verksamhetens&lt;br&gt;tillstånd skulle lämnas på bekostnad av andra verksamhetsutövare,&lt;br&gt;eftersom dessa skulle tvingas till hårdare åtgärder för att normen skall&lt;br&gt;klaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånds giltighet och omprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalkens förutsättningar för omprövning,&lt;br&gt;liksom återkallelse, skall även gälla tillstånd som har meddelats enligt&lt;br&gt;äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den produktionsmängd eller omfattning i övrigt av verksamheten&lt;br&gt;som har angetts i ett tillstånd enligt miljöskyddslagen skall dock&lt;br&gt;kunna omprövas endast om verksamheten medverkar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att omprövning får ske tio år efter det att&lt;br&gt;tillståndet har vunnit laga kraft skall inte gälla om en längre tid för&lt;br&gt;omprövning har bestämts i en dom eller ett beslut som har meddelats&lt;br&gt;enligt äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har lämnat utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del utan erinran eller, som t.ex. Fiskeriverket, uttryckligen&lt;br&gt;tillstyrkt övergångsregleringen. Sundsvalls kommun anför, med&lt;br&gt;hänvisning till bl.a. konkurrensskäl, att omprövningsreglema måste vara&lt;br&gt;desamma för såväl verksamheter med tillstånd meddelade före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande som verksamheter med tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöbalken. Sundsvalls kommun anser vidare att det måste vara möjligt&lt;br&gt;att ompröva samtliga tillstånd efter tio år trots att annan tid bestämts i&lt;br&gt;beslut som meddelats enligt tidigare lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser har dock framfört synpunkter på utredningens&lt;br&gt;förslag till regler om omprövning av tillstånd som meddelats enligt äldre&lt;br&gt;lag. Svea hovrätt anser att det för omprövning av äldre vattenföretag bör&lt;br&gt;övervägas om inte bestämmelserna i 15 kap. 10 § vattenlagen skall&lt;br&gt;behållas som en övergångsbestämmelse med hänsyn till att förändringar&lt;br&gt;av vattenföretag oftast kräver mycket omfattande arbeten som&lt;br&gt;omedelbart påverkar förutsättningarna för verksamhetens bedrivande.&lt;br&gt;Synpunkter av liknande innebörd, i vissa fall inte enbart avseende&lt;br&gt;vattenrättsliga tillstånd, har framförts också av andra remissinstanser,&lt;br&gt;bl.a. Justitieombudsmannen, Umeå tingsrätt, Växjö tingsrätt, Sjöfarts-&lt;br&gt;verket, Statens jordbruksverk, Sveriges Advokatsamfund och Svenska&lt;br&gt;Kraftverksföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har framhållit att det är av vitalt intresse för&lt;br&gt;anpassning till det nya regelsystemet att kunna bedöma innebörden av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer som kan komma ifråga för dess verksamhet. Enligt&lt;br&gt;Försvarsmakten föreligger inte någon sådan möjlighet med den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om tillstånds giltighet,&lt;br&gt;omprövning m.m. meddelas i 24 kap. miljöbalken. Omprövningsreglema&lt;br&gt;är av stort intresse vid utformningen av miljöbalkens övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0345/prop_199798__45-4.png" style="width:12pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Som Miljöbalksutredningen har påpekat finns det två huvudfrågor Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;knutna till omprövning av tillstånd meddelade enligt äldre bestämmelser.&lt;br&gt;Den ena är om de nya förutsättningarna för omprövning även skall gälla&lt;br&gt;för de äldre tillstånden. Den frågan behandlas i detta avsnitt. Den andra&lt;br&gt;huvudfrågan är om samtliga regler i balken skall kunna ligga till grund&lt;br&gt;for bedömningen, när det väl har fastställts att omprövning får ske.&lt;br&gt;Exempelvis fordras att ställning tas till om miljöbalkens regel om att&lt;br&gt;tillstånd får tidsbegränsas (16 kap. 2 § första stycket) skall kunna&lt;br&gt;användas vid omprövning av icke-tidsbegränsade tillstånd. Detta&lt;br&gt;behandlas i de avsnitt där respektive bestämmelse behandlas (se t.ex. vad&lt;br&gt;som sägs under rubriken Allmänt om prövningen i förevarande avsnitt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalksförslaget innehåller. framfor allt i fråga om&lt;br&gt;vattenverksamhet, några nya omprövningsförutsättningar. Enligt 24 kap.&lt;br&gt;5 § första stycket 1 får ett tillstånd eller villkoren för detta omprövas när&lt;br&gt;tio år har gått från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft. Omprövning&lt;br&gt;far ske med kortare mellanrum om detta följer av Sveriges medlemskap i&lt;br&gt;EU. Bestämmelsen avses även gälla for vattenverksamhet. I dag&lt;br&gt;bestämmer vattendomstolen i domen en tid för omprövning av villkoren&lt;br&gt;på mellan tio och 30 år (15 kap. 3 § vattenlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en tid för omprövning av villkor som redan har&lt;br&gt;bestämts av en vattendomstol skall respekteras. Någon omprövning av&lt;br&gt;villkor enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 skall alltså inte kunna ske efter&lt;br&gt;tio år om en längre tid har bestämts i tillståndsdomen. Om däremot en&lt;br&gt;föreskrift meddelas om att omprövning skall ske med kortare mellanrum&lt;br&gt;på grund av att en regel i EG-rätten kräver detta, skall denna tid gälla i&lt;br&gt;stället för vad som har angetts i tillståndet. Detta bör anges i&lt;br&gt;föreskrifternas övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den i tillståndsdomen angivna tiden har gått ut bör däremot de nya&lt;br&gt;tiderna tillämpas. Det bör i sammanhanget påpekas att miljöbalkens regel&lt;br&gt;inte innebär att omprövning alltid skall ske efter tio år. Många&lt;br&gt;vattenverksamheter kommer liksom tidigare att omprövas med betydligt&lt;br&gt;längre mellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet i miljöbalken är att omprövning skall kunna ske om en&lt;br&gt;verksamhet med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;överträds. Möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer skulle starkt&lt;br&gt;begränsas om inte åtgärder kunde sättas in mot samtliga verksamheter&lt;br&gt;som bidrar till att normen överträds. En ojämn konkurrenssituation skulle&lt;br&gt;dessutom uppstå om vissa verksamheter kunde underlåta att minska sina&lt;br&gt;utsläpp. Av detta följer att även tillstånd meddelade före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande bör kunna omprövas om de tillståndsgivna verksamheterna&lt;br&gt;med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt bör enligt regeringens mening miljöbalkens ompröv-&lt;br&gt;ningsförutsättningar kunna tillämpas omedelbart på befintliga tillstånd.&lt;br&gt;Tillstånd meddelade enligt äldre bestämmelser skall enligt 5 § balkens&lt;br&gt;promulgationslag gälla som om de var meddelade enligt miljöbalken.&lt;br&gt;Regeringen finner därför att det inte behövs någon särskild&lt;br&gt;övergångsbestämmelse för att balkens regler om omprövning skall bli&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;632&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en nyhet i miljöbalkens omprövningsregler är att Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;omprövning får ske av tillståndet som sådant. Enligt nuvarande lydelse&lt;br&gt;av omprövningsreglema i miljöskyddslagen och vattenlagen är det endast&lt;br&gt;tillståndets villkor som kan omprövas. Det föreligger därför ett behov av&lt;br&gt;att ta ställning till om omprövning enligt miljöbalkens bestämmelser&lt;br&gt;skall fa ske av tillståndet som sådant när detta har meddelats enligt de&lt;br&gt;gamla bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd lämnas enligt miljöskyddslagen bör omfattningen av&lt;br&gt;verksamheten preciseras i själva tillståndsmeningen. Enligt&lt;br&gt;Koncessionsnämndens praxis far denna precisering inte ske som ett&lt;br&gt;villkor. Oftast anges en produktionsmängd per år eller också kan&lt;br&gt;kapacitet, drifttid eller ytstorlek anges. Exempelvis bör för&lt;br&gt;avfallsanläggningar den mängd avfall som får deponeras eller tas emot&lt;br&gt;vid anläggningen anges. Ett annat alternativ när det gäller&lt;br&gt;avfallsanläggningar är att ange den yta som far disponeras (Bjällås/Rahm&lt;br&gt;Miljöskyddslagen, 2 uppl. 1996, s. 105 f, se också Koncessionsnämndens&lt;br&gt;beslut B 64/93). Om ändringen skall gälla även tillstånd som har&lt;br&gt;meddelats enligt miljöskyddslagen kan fortsättningsvis den i&lt;br&gt;tillståndsmeningen angivna produktionsmängden etc. omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tillstånd enligt vattenlagen är det, som&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen har framhållit, svårare att bedöma vad ändringen&lt;br&gt;innebär. När tillstånd ges till att utföra en vattenanläggning beskrivs&lt;br&gt;denna normalt i själva tillståndet. Trots detta kan enligt 15 kap. 3 §&lt;br&gt;vattenlagen &amp;quot;villkoren&amp;quot; omprövas för att förbättra anläggningens&lt;br&gt;säkerhet. Vid en sådan omprövning beslutas ofta att anläggningen skall&lt;br&gt;ändras. Det kan även i övrigt diskuteras vad som utgör själva tillståndet&lt;br&gt;till en vattenverksamhet och vad som är villkor för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens mening att det i första hand är vid&lt;br&gt;tillstånd meddelade enligt miljöskyddslagen som skäl kan åberopas mot&lt;br&gt;att låta de nya reglerna gälla även gamla tillstånd. Att ändra en tillåten&lt;br&gt;produktionsmängd är en ingripande åtgärd som bör kräva tungt vägande&lt;br&gt;skäl (jfr avsnitt 4.37.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt, har ansett att det i&lt;br&gt;omprövningsfall finns behov av en övergångsbestämmelse med samma&lt;br&gt;innehåll som 15 kap. 10 § andra stycket vattenlagen. Den regeln innebär&lt;br&gt;att det vid omprövning av villkoren för vattenföretag enligt 3 § eller 4 § i&lt;br&gt;samma kapitel, dvs. omprövning till förmån för allmänna intressen, inte&lt;br&gt;får föreskrivas sådana villkor som medför att ändamålet med företaget&lt;br&gt;inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas&lt;br&gt;avsevärt. Villkoren får inte heller medföra att tillståndshavaren m.fl.&lt;br&gt;drabbas av kostnader som står i missförhållande till de fördelar från&lt;br&gt;allmän synpunkt som kan vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i enlighet med Lagrådets förslag i 24 kap. 5 § fjärde&lt;br&gt;stycket miljöbalken lagt till en bestämmelse att tillståndsmyndigheten vid&lt;br&gt;omprövning inte får meddela så ingripande villkor eller andra&lt;br&gt;bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den&lt;br&gt;avsevärt försvåras. Därför finns det inte något behov av en&lt;br&gt;övergångsregel som motsvarar vattenlagens nyssnämnda ompröv-&lt;br&gt;ningsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har påpekats att enligt 24 kap. 5 § första stycket 2 miljöbalken&lt;br&gt;får tillstånd omprövas om verksamheten med någon betydelse medverkar&lt;br&gt;till att en miljökvalitetsnorm överträds. För att normen skall kunna klaras&lt;br&gt;kan det vara nödvändigt att verksamheter som i övrigt uppfyller miljö-&lt;br&gt;balkens krav minskar sin miljöpåverkan. Om ytterligare krav inte kan&lt;br&gt;ställas genom reglerna om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 §) och övriga&lt;br&gt;hänsynsregler återstår bara att produktionen måste minskas. Eftersom&lt;br&gt;samtliga verksamheter skall bidra till att miljökvalitetsnormema klaras&lt;br&gt;bör omprövning av den tillåtna produktionsmängden kunna ske i de&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats före balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövning enligt övriga omprövningsgrunder i 24 kap. 5 §&lt;br&gt;miljöbalken bör enligt regeringens mening däremot inte ändring kunna&lt;br&gt;ske av en produktionsmängd eller annan begränsning av verksamheten&lt;br&gt;som har angetts i ett tillstånd meddelat enligt miljöskyddslagen. Eftersom&lt;br&gt;huvudregeln är att samtliga omprövningsregler gäller även för äldre&lt;br&gt;tillstånd kräver detta en särskild övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser om omprövning behövs för&lt;br&gt;vattenföretag som har tillstånd enligt vattenlagen (1918:523).&lt;br&gt;Bestämmelserna redovisas närmare i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 24 kap. miljöbalken finns vidare bestämmelser om återkallande av&lt;br&gt;tillstånd. Enligt regeringens mening bör dessa regler gälla omedelbart för&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats före balkens ikraftträdande. Någon&lt;br&gt;övergångsbestämmelse behövs inte om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegångskostnader och liknande kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om rättegångskostnader och liknande&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag i denna del har inte föranlett&lt;br&gt;några särskilda remissynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om rättegångs-&lt;br&gt;kostnader och liknande kostnader finns intagna i 25 kap. miljöbalken.&lt;br&gt;Reglerna motsvarar i allt väsentligt gällande rätt och innebär i huvudsak&lt;br&gt;att ersättning kan betalas i mål om vattenverksamhet men inte i mål om&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Regeringen finner i likhet med&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen att det här inte behövs några övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;634&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.9 Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förelägganden och förbud som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheter har meddelat före miljöbalkens ikraftträdande och&lt;br&gt;som fortfarande gäller vid ikraftträdandet skall gälla också efter denna&lt;br&gt;tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild handräckning enligt miljöbalken skall få meddelas för en&lt;br&gt;gärning som har begåtts före balkens ikraftträdande, om gärningen var&lt;br&gt;straffbar när den begicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges meteorologiska och hvdrologiska&lt;br&gt;institut (SMHI) erinrar om att myndigheten idag har tillsyn över&lt;br&gt;vattenverksamhet och vattenanläggningar i stor omfattning men att detta&lt;br&gt;inte angavs i kommentaren till tillsynskapitlet i huvudbetänkandet. SMHI&lt;br&gt;förutsätter att det av de förordningar där tillsynen kommer att fördelas&lt;br&gt;kommer att framgå SMHI:s tillsynsansvar och att behövliga&lt;br&gt;övergångsbestämmelser införs så att tillsynen kan fortgå utan avbrott.&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet konstaterar att bestämmelsen endast avser beslut&lt;br&gt;inom ramen för tillsynsverksamheten. Förelägganden och förbud som&lt;br&gt;inte är av tillsynskaraktär, bl.a. beslut enligt nuvarande 20 §&lt;br&gt;naturvårdslagen, bör i stället i likhet med tillstånd anses beslutade enligt&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i miljöbalken och lämpligen behandlas i&lt;br&gt;anslutning till 5 § i övergångsbestämmelserna till balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 26 kap. miljöbalken smälts samman&lt;br&gt;de bestämmelser om tillsyn som finns i de lagar som skall ingå i balken.&lt;br&gt;De föreslagna bestämmelserna har inte alltid någon motsvarighet i de&lt;br&gt;enskilda lagarna. I miljöbalken kommer dock bestämmelserna att vara&lt;br&gt;generella. På detta sätt åstadkoms en skärpning av lagstiftningen. Trots&lt;br&gt;denna skärpning saknas det anledning att införa några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtexten har vissa myndigheter angetts, i övrigt används ordet&lt;br&gt;tillsynsmyndighet. Vidare har principiella uttalanden gjorts om tillsynens&lt;br&gt;fördelning mellan olika myndigheter. Tanken är att tillsynsansvaret&lt;br&gt;närmare skall regleras i förordningar innan balken träder i kraft. En&lt;br&gt;omorganisation av tillsynen kommer då i viss utsträckning att ske. 1 den&lt;br&gt;mån detta ställer krav på övergångsbestämmelser får sådana tas in i&lt;br&gt;förordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsverksamheten bör självfallet fortsätta utan avbrott i samband&lt;br&gt;med balkens ikraftträdande. Förelägganden och förbud som&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter har meddelat före ikraftträdandet och som gäller då&lt;br&gt;bör därför kunna tillämpas också efter ikraftträdandet. Detta kräver en&lt;br&gt;övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;635&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4.37.4 gäller miljöbalkens bestämmelser om&lt;br&gt;tillstånd även tillstånd meddelade före balkens ikraftträdande. Av detta&lt;br&gt;följer att en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § far meddela de&lt;br&gt;förelägganden och förbud som behövs för att tillståndet med dess villkor&lt;br&gt;skall efterlevas. Tillståndsbeslutets rättskraft hindrar inte en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller&lt;br&gt;förbud som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillståndsbesluts rättskraft omfattar bara frågor som har prövats i&lt;br&gt;tillståndet. Av detta följer att en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap.&lt;br&gt;9 § far meddela förelägganden och förbud för att sådana bestämmelser i&lt;br&gt;balken skall efterlevas som behandlar frågor som inte har prövats i&lt;br&gt;tillståndet. Detta förhållande far särskild betydelse när en miljöbalk&lt;br&gt;införs, eftersom denna i många fall innebär att krav ställs som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i gällande rätt och alltså i redan meddelade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt utredningens mening lämpligt att tillämpa miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om särskild handräckning även på gärningar som har&lt;br&gt;begåtts före balkens ikraftträdande. Regeringen delar denna bedömning.&lt;br&gt;För att särskild handräckning skall kunna meddelas skall alltså en&lt;br&gt;gärning ha begåtts som avses i 29 kap. 1 - 4, 8, 9 eller 10 § miljöbalken.&lt;br&gt;En förutsättning bör vara att gärningen var straffbar även när den&lt;br&gt;begicks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte berört denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller i 27 kap.&lt;br&gt;bestämmelser om avgifter. Reglerna innehåller huvudsakligen bemyn-&lt;br&gt;diganden. Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser till&lt;br&gt;miljöbalkens avgiftsbestämmelser. Bestämmelsen i 4 § lagen om&lt;br&gt;införande av miljöbalken innebär att avgiftstaxor som beslutats av&lt;br&gt;exempelvis kommuner kommer att fortsätta gälla efter att balken har trätt&lt;br&gt;i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillträde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: De har inte berört denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;636&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens forslag: I 28 kap. miljöbalken finns Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;bestämmelser om tvångsvis tillträde till annans egendom för att där&lt;br&gt;kunna utföra undersökningar och andra åtgärder. Bestämmelserna är&lt;br&gt;sådana att de genast kan börja tillämpas helt och hållet. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.10 Sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff och förverkande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om straff och förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren har förklarat att det inte finns&lt;br&gt;något att invända mot utredningens ställningstagande beträffande den&lt;br&gt;straffrättsliga regleringen i 5 § brottsbalkens promulgationslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I fråga om straffrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser brukar det i allmänhet inte uppstå några&lt;br&gt;övergångsproblem. Straffbestämmelser får enligt 2 kap. 10 § första&lt;br&gt;stycket regeringsformen inte ges retroaktiv verkan. I 5 § lagen om&lt;br&gt;införande av brottsbalken (BrP) upprepas detta och dessutom finns där&lt;br&gt;föreskrifter om förhållandet mellan gammal och ny strafflag.&lt;br&gt;Föreskrifterna är tillämpliga också vid framtida ändringar av&lt;br&gt;strafflagstiftningen på brottsbalkens område och inom specialstraffrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i 5 § andra stycket BrP är att straff skall bestämmas efter&lt;br&gt;den lag som gällde när gärningen begicks. Avgörande tidpunkt är när den&lt;br&gt;handlande avslutade den verksamhet som kan sägas innefatta brottets&lt;br&gt;utförande. Att en från själva handlingen till tiden skild effekt inträder&lt;br&gt;först efter lagändringens ikraftträdande är således utan betydelse.&lt;br&gt;Kommer ett brott till stånd genom successivt handlande, far det i princip&lt;br&gt;anses, att om någon del av handlandet infaller under den nya lagens tid,&lt;br&gt;denna lag skall bli tillämplig på det hela (Berg m.fl.. Kommentar till&lt;br&gt;Brottsbalken, del III, 1994, s. 552 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag gäller när dom meddelas, skall enligt 5 § andra&lt;br&gt;stycket BrP den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller&lt;br&gt;till lindrigare straff. Jämförelsen skall avse resultatet i det enskilda fallet&lt;br&gt;av en tillämpning av gammal respektive ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gärningar som har begåtts före den tidpunkt då miljöbalken träder i&lt;br&gt;kraft bör alltså som huvudregel bedömas enligt de straffbestämmelser&lt;br&gt;som har gällt enligt någon av de lagar som upphävs i samband med&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. Detta framgår av 5 § BrP och regeringen finner&lt;br&gt;därför att det inte behövs någon särskild övergångsbestämmelse till&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkspropositionens förslag till straffbestämmelser innebär bl.a.&lt;br&gt;att straffskalorna har ändrats så att det finns möjlighet att döma till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;637&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strängare straff än tidigare. Huvudregeln skall därför oftast tillämpas,&lt;br&gt;dvs. om en gärning har begåtts före miljöbalkens ikraftträdande men&lt;br&gt;kommer under bedömning efter denna tidpunkt skall i allmänhet&lt;br&gt;ansvarsreglema i den äldre lagen tillämpas. Vidare har föreslagits att&lt;br&gt;vissa bestämmelser i brottsbalken förs över oförändrade till miljöbalken.&lt;br&gt;Några övergångsbestämmelser i anledning av det behövs inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om förverkande gäller att de tidigare bestämmelserna&lt;br&gt;skall tillämpas beträffande gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.&lt;br&gt;Det finns inte någon möjlighet att tillämpa miljöbalkens strängare&lt;br&gt;förverkandebestämmelser retroaktivt, eftersom de är kopplade till&lt;br&gt;balkens straffbestämmelser. Det finns knappast någon situation där&lt;br&gt;förverkande kunde ske enligt äldre bestämmelser men inte enligt de nya.&lt;br&gt;Regeringen konstaterar därför i likhet med Miljöbalksutredningen att det&lt;br&gt;inte finns något behov av övergångsbestämmelser till balkens&lt;br&gt;bestämmelser om förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljösanktionsavgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljösanktionsavgift skall inte tas ut för&lt;br&gt;överträdelser som har skett före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och ärenden om miljöskyddsavgift i vilka ansökan till&lt;br&gt;Koncessionsnämnden har skett före balkens ikraftträdande skall&lt;br&gt;slutföras. Några nya ansökningar om miljöskyddsavgift skall inte få&lt;br&gt;göras efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter utred-&lt;br&gt;ningens motiv till förslaget att miljöskyddsavgift inte skall kunna tas ut&lt;br&gt;för överträdelser som skett före miljöbalkens ikraftträdande när ansökan&lt;br&gt;inte skett hos Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I miljöbalken ersätts&lt;br&gt;miljöskyddslagens system med miljöskyddsavgifter av miljösank-&lt;br&gt;tionsavgifter. Syftet är att åstadkomma ett mer effektivt system. Några&lt;br&gt;väsentliga ändringar som föreslås är att avgiften skall beslutas direkt av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, att avgiften skall utgå enligt tariffer som fastställs&lt;br&gt;av regeringen samt att överträdelsen inte behöver ha medfört ekonomisk&lt;br&gt;fördel för verksamhetsutövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i föregående avsnitt nämnda grundlagsregeln i 2 kap. 10 § första&lt;br&gt;stycket regeringsformen är tillämplig på straff och annan brottspåföljd&lt;br&gt;samt förverkande och annan särskild rättsverkan av brott. I regelns&lt;br&gt;förarbeten sades att det måste anses som ett klart kringgående av&lt;br&gt;förbudet mot retroaktiv strafflag, om man skulle ge retroaktiv verkan åt&lt;br&gt;administrativa sanktioner av uppenbart straffliknande karaktär (prop.&lt;br&gt;1975/76:209 s. 125). Enligt regeringens mening bör detta uttalande också&lt;br&gt;vara tillämpligt på miljösanktionsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att det inte bör komma i fråga att ta ut&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter för överträdelser begångna före miljöbalkens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;638&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdande. I övergångsbestämmelserna bör därför föreskrivas att 30&lt;br&gt;kap. miljöbalken endast får tillämpas på överträdelser som har skett efter&lt;br&gt;ikraftträdandet. Enligt 30 kap. 1 § miljöbalken förutsätts för att&lt;br&gt;miljösanktionsavgift skall kunna påföras för en överträdelse, att&lt;br&gt;regeringen med stöd av 2 § i kapitlet har utfardat föreskrifter om&lt;br&gt;storleken på avgiften för den ifrågavarande överträdelsen. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter kan komma att utfördas av regeringen beträffande olika&lt;br&gt;överträdelser efter hand också sedan balken har trätt i kraft. Med hänsyn&lt;br&gt;till vad som tidigare har sagts är det givet att föreskrifterna inte kan ges&lt;br&gt;retroaktiv verkan. Det kan därför finnas anledning att i de föreskrifter&lt;br&gt;som utfördas efter balkens ikraftträdande uttryckligen föreskriva att dessa&lt;br&gt;endast skall tillämpas på överträdelser som har ägt rum efter att&lt;br&gt;föreskrifterna har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är om tidigare&lt;br&gt;bestämmelser om miljöskyddsavgifter även efter balkens ikraftträdande&lt;br&gt;skall kunna tillämpas för de äldre överträdelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om miljöskyddsavgift prövas enligt 56 § miljöskyddslagen av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd. Enligt förslaget till miljöbalk skall&lt;br&gt;Koncessionsnämnden läggas ner och ersättas av regionala miljö-&lt;br&gt;domstolar. Om frågor om miljöskyddsavgift fortfarande skall kunna&lt;br&gt;prövas i första instans måste detta därför ske vid en annan myndighet än i&lt;br&gt;dag. Det blir i så fall vid en myndighet som inte tidigare har prövat&lt;br&gt;sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda talar i någon mån för att några ansökningar om&lt;br&gt;miljöskyddsavgift inte skall kunna ske efter miljöbalkens ikraftträdande.&lt;br&gt;Detta skulle knappast få några märkbara effekter, eftersom det under en&lt;br&gt;femtonårs period utgått miljöskyddsavgift vid endast fem tillfällen, varav&lt;br&gt;det senaste ärendet är överklagat. Dessutom kvarstår möjligheterna till&lt;br&gt;vinningsförverkande enligt 36 kap. 4 § brottsbalken och företagsbot&lt;br&gt;enligt 36 kap. 7 § brottsbalken. Regeringen delar alltså i denna fråga den&lt;br&gt;bedömning som utredningen har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ansökningar som redan har skett när miljöbalken träder i kraft skall&lt;br&gt;däremot kunna prövas. Koncessionsnämnden läggs omedelbart ner vid&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. För den händelse det vid denna tidpunkt hand-&lt;br&gt;läggs något ärende om miljöskyddsavgift vid nämnden skall detta liksom&lt;br&gt;övriga ärenden överlämnas till regional miljödomstol för att handläggas&lt;br&gt;klart där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare tänkbart att något mål om miljöskyddsavgift finns vid&lt;br&gt;Svea hovrätt eller Högsta domstolen när miljöbalken träder i kraft. Även&lt;br&gt;sådana mål skall handläggas klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av föregående avsnitt gäller enligt 5 § BrP beträffande&lt;br&gt;straff att ny lag skall tillämpas på gärningar som har begåtts före den nya&lt;br&gt;lagens ikraftträdande, om den leder till frihet från straff eller till&lt;br&gt;lindrigare straff. För avgifter finns det dock inte någon motsvarighet till&lt;br&gt;denna regel. Det är svårt att göra en jämförelse mellan&lt;br&gt;miljöskyddsavgifter och miljösanktionsavgifter, eftersom de utgår efter&lt;br&gt;delvis olika kriterier. Regeringen anser därför inte att det bör inforas&lt;br&gt;någon motsvarande övergångsbestämmelse för det fall att det blir aktuellt&lt;br&gt;att pröva frågor om miljöskyddsavgift även efter balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;639&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.11 Ersättning och skadestånd m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning vid ingripande av det allmänna och vid&lt;br&gt;tillståndsprövning av vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Frågor om rätt till ersättning och inlösen vid&lt;br&gt;ingripanden av det allmänna skall prövas enligt den lag som gällde när&lt;br&gt;det inskränkande beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Kraftverksföreningen anser att det i&lt;br&gt;lagen om införande av miljöbalken bör skrivas in att en inriktning bör&lt;br&gt;vara att de nya lagreglerna inte skall försämra nuvarande regler för skydd&lt;br&gt;av egendomsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller i 31 kap.&lt;br&gt;regler om ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid&lt;br&gt;tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m. Bestämmelserna har&lt;br&gt;förebilder i naturvårdslagen och till viss del även i vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i dessa regler är att rätten till ersättning vid myndigheters&lt;br&gt;ingripanden enligt den s.k. samrådsparagrafen (20 § naturvårdslagen och&lt;br&gt;12 kap. 6 § miljöbalken) har vidgats. Skyldighet att betala ersättning&lt;br&gt;finns i dag bara vid förbud enligt samrådsparagrafen. 31 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket 5 miljöbalken innebär att även förelägganden skall kunna ligga&lt;br&gt;till grund för ersättningsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt föreslås en generell minskning av ersättningarna vid&lt;br&gt;ingripanden av det allmänna. Ersättning skall nämligen enligt 31 kap. 6 §&lt;br&gt;miljöbalken minskas med det belopp som ligger under den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att frågor om rätt till&lt;br&gt;ersättning och inlösen bör prövas enligt den lag som gällde, när det&lt;br&gt;inskränkande beslutet meddelades. Detta innebär bl.a. att avdrag på&lt;br&gt;ersättningen med det belopp som ligger under den s.k. kvalifi-&lt;br&gt;kationsgränsen inte skall ske när beslutet har meddelats före balkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 kap. miljöbalken finns som nämnts även bestämmelser om&lt;br&gt;ersättning vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser motsvarar i allt väsentligt dagens reglering i vattenlagen.&lt;br&gt;Nya övergångsbestämmelser behövs därför i allt väsentligt inte. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser till vattenlagen behöver dock upprepas. Dessa&lt;br&gt;kommenteras i författningskommentaren. Genom att en motsvarighet till&lt;br&gt;vattenlagens bestämmelse om laglighetsprövning inte införs i&lt;br&gt;miljöbalken utan istället placeras i promulgationslagen, bör för&lt;br&gt;tydlighetens skull finnas en övergångsbestämmelse som anger att&lt;br&gt;reglerna i 31 kap. miljöbalken om tillstånd till vattenverksamhet också&lt;br&gt;gäller vid lagligförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis &amp;nbsp;&amp;nbsp;vill regeringen i detta avsnitt säga att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsreglerna självfallet skall vara utformade så att de inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;640&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försämrar de regler för skydd av egendomsvärden som ansetts vara Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;gällande hittills. Regeringen kan därför inte se något behov av ett&lt;br&gt;förtydligande enligt Svenska Kraftverksföreningens önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund påpekar att&lt;br&gt;miljöbalken på en rad punkter kommer att innebära skärpta regler i&lt;br&gt;förhållande till den i dag gällande lagstiftningen. Enligt förbundet får&lt;br&gt;skadeståndsansvaret inte ges en retroaktiv verkan på det sättet att skador&lt;br&gt;- vilka anses acceptabla enligt nuvarande lagstiftning - skall ersättas&lt;br&gt;enligt miljöbalkens skadeståndsregler till den del de kan hänföras till&lt;br&gt;tiden före balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill här inledningsvis&lt;br&gt;erinra om att det beträffande skadestånd gäller en allmän rättsgrundsats&lt;br&gt;som innebär att den lag skall tillämpas som gällde vid den tidpunkt när&lt;br&gt;ett skadefall inträffade (se bl.a. prop. 1972:5 s. 593 och NJA 1983 s. 3).&lt;br&gt;Det behövs således inte någon övergångsbestämmelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid miljöskadelagens tillkomst meddelades en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;av innehåll att även om ett skadefall inträffat efter ikraftträdandet skulle&lt;br&gt;lagen inte tillämpas, om skadan var en följd av en störning som hade&lt;br&gt;upphört före ikraftträdandet. Skälet var att den nya miljöskadelagen i&lt;br&gt;vissa avseenden innebar en skärpning av skadeståndsansvaret i&lt;br&gt;förhållande till tidigare lag. Någon motsvarande övergångsbestämmelse&lt;br&gt;behövs inte i miljöbalken, eftersom balkens bestämmelser i 32 kap.&lt;br&gt;motsvarar reglerna i miljöskadelagen. För skador som har uppkommit till&lt;br&gt;följd av störningar som har upphört före miljöskadelagens ikraftträdande&lt;br&gt;den 1 juli 1986 och där skadefallet inträffar efter balkens ikraftträdande&lt;br&gt;kommer således eventuella ersättningsanspråk att vara preskriberade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Några övergångsbestämmelser skall inte knytas&lt;br&gt;till miljöbalkens regler om miljöskadeförsäkring och sanerings-&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att det i villkoren för&lt;br&gt;saneringsförsäkringen, liksom när det gäller miljöskadeförsäkringen, bör&lt;br&gt;tas in en bestämmelse att försäkringen inte skall omfatta sanering eller&lt;br&gt;kostnader för sanering vars orsak i huvudsak är att hänföra till tid före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;641&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 45, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 1 juli 1986. Sveriges Försäkringsförbund anser att de aktuella&lt;br&gt;försäkringarnas övergångsbestämmelser kan utformas först efter närmare&lt;br&gt;samråd med försäkringsbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöskyddslagens regler om&lt;br&gt;miljöskadeförsäkring har arbetats in i 33 kap. miljöbalken. Reglerna har&lt;br&gt;utvidgats till att även omfatta en saneringsförsäkring. Från denna&lt;br&gt;försäkring skall betalas ersättning för det allmännas kostnad för sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 33 kap. 2 § framgår att det skall anges i försäkringsvillkoren vilka&lt;br&gt;skador som omfattas. Det är därför inte aktuellt att diskutera några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser om detta. Regeringen vill anmärka att det ligger&lt;br&gt;i en försäkrings natur att den inte kan omfatta händelser som redan har&lt;br&gt;inträffat vid försäkringens ikraftträdande. Detta måste rimligen gälla&lt;br&gt;även saneringsförsäkringen. Liksom redan är fallet beträffande&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen bör detta framgå av försäkringens villkor. Med&lt;br&gt;anledning av påpekandet från Sveriges Försäkringsförbund anser&lt;br&gt;regeringen självfallet att de närmare detaljerna kring försäkringarna&lt;br&gt;måste bestämmas efter samråd med försäkringsbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.37.12 Lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vattenverksamhet skall träda i kraft samtidigt med miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till lagen skall samlas i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med undantag från vissa lagtekniska synpunkter&lt;br&gt;från Umeå tingsrätt har utredningens förslag i denna del inte föranlett&lt;br&gt;några remissynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) innehåller huvudsakligen&lt;br&gt;bestämmelser som har överförts från vattenlagen med endast&lt;br&gt;redaktionella ändringar. På ett område innehåller dock lagen nya&lt;br&gt;bestämmelser, nämligen beträffande prövningen av markavvattning.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser finns i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen av markavvattning avses i miljöbalkens&lt;br&gt;regelsystem ske enligt miljöbalkens regler kompletterade av reglerna i&lt;br&gt;LSV. Ansökan skall enligt 11 kap. 9 § miljöbalken ges in till&lt;br&gt;länsstyrelsen som i vissa fall enligt 7 kap. 19 § LSV skall överlämna&lt;br&gt;ärendet till miljödomstolen. Miljödomstolen skall i de fall som anges i&lt;br&gt;7 kap. 21 § LSV förordna en markavvattningssakkunnig som har att ge in&lt;br&gt;ett yttrande till miljödomstolen (7 kap. 29 § LSV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dagens regler kan markavvattningar tillståndsprövas av&lt;br&gt;förrättningsmän enligt 12 kap. vattenlagen. I och med den föreslagna&lt;br&gt;prövningsordningen avskaffas detta system. Pågående förrättningar bör&lt;br&gt;dock handläggas klart. Eftersom vattenlagen upphävs genom lagen om&lt;br&gt;införande av miljöbalken och då balkens promulgationslag föreslås&lt;br&gt;innehålla en bestämmelse om att pågående tillståndsprövningar skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;642&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggas klart (se avsnitt 4.37.8 under rubriken Prövning vid Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;domstolar och förvaltningsmyndigheter m.m.) behövs det inte någon&lt;br&gt;särskild övergångsbestämmelse om detta till LSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LSV skall naturligtvis träda i kraft samtidigt med miljöbalken. dvs. den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några bestämmelser i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen&lt;br&gt;hänför sig till bestämmelser i vattenlagen som överförs till LSV. I den&lt;br&gt;mån dessa bestämmelser fortfarande är aktuella måste de upprepas i&lt;br&gt;LSV:s övergångsbestämmelser. Bestämmelserna är så pass många att&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till LSV lämpligen samlas i en särskild lag.&lt;br&gt;Beträffande de närmare motiven till övergångsbestämmelserna hänvisas&lt;br&gt;till författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37.13 Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och&lt;br&gt;skyltning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;gaturenhållning och skyltning skall träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;br&gt;Några övergångsbestämmelser utöver tidigare övergångsbestämmelse&lt;br&gt;från naturvårdslagen om skyltar skall inte knytas till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslog att renhållningslagens&lt;br&gt;bestämmelser om gaturenhållning, snöröjning och liknande åtgärder och&lt;br&gt;naturvårdslagens bestämmelser om skyltar och liknande anordningar&lt;br&gt;skulle arbetas in som ett kapitel i miljöbalken men förslaget&lt;br&gt;överensstämmer i övrigt med regeringens förslag att några nya&lt;br&gt;övergångsbestämmelser inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: JO anser att föreslagna 18 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena eventuellt skulle kunna placeras direkt i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Renhållningslagens bestämmelser om&lt;br&gt;gaturenhållning, snöröjning och liknande åtgärder och naturvårdslagens&lt;br&gt;bestämmelser om skyltar och liknande anordningar tas nu in i en särskild&lt;br&gt;lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning utan&lt;br&gt;ändringar i sak. Den bör i likhet med övrig lagstiftning träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1999. Några nya särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;br&gt;En tidigare övergångsbestämmelse från naturvårdslagen om skyltar&lt;br&gt;måste dock upprepas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;643&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar i konkurslagen och brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ändringarna i konkurslagen och brottsbalken&lt;br&gt;skall träda i kraft samtidigt med miljöbalken den 1 januari 1999.&lt;br&gt;Några övergångsbestämmelser skall inte inforas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;beträffande konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte berört denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har föreslagit att en ny&lt;br&gt;bestämmelse införs i konkurslagen (1987:672) innebärande att&lt;br&gt;konkursförvaltare skall enligt miljöbalken anmäla till tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten om konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska produkter&lt;br&gt;eller farligt avfall som behöver tas om hand. Detsamma skall gälla vid&lt;br&gt;misstanke om mark- eller vattenföroreningar. Regeringen bedömer att det&lt;br&gt;inte behövs några övergångsbestämmelser. Även denna bestämmelse bör&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås som framgår av avsnitt 4.37.10 att bestämmelser från&lt;br&gt;brottsbalken förs över till miljöbalken. Även denna ändring bör givetvis&lt;br&gt;träda i kraft samtidigt med miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.38 Ekonomiska konsekvenser av förslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I det följande informerar regeringen riksdagen om de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenserna av miljöbalksförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av kostnaderna kan beräknas redan i dag. Detta gäller dels&lt;br&gt;kostnaderna för rättsväsendet för den föreslagna prövningsordningen&lt;br&gt;med 28 miljoner kronor per år och ett engångsbelopp om 10 miljoner&lt;br&gt;kronor för övergångskostnader, dels kostnader för länsstyrelsernas arbete&lt;br&gt;med att förklara områden för miljöriskområden med 3 miljoner kronor,&lt;br&gt;dels kostnader för utbildning och information med ca 8 miljoner kronor&lt;br&gt;under år 1997 och 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra kostnader är svårare att bedöma i dag eftersom de är beroende&lt;br&gt;av de förordningar som regeringen kommer att besluta om i nästa steg i&lt;br&gt;miljöbalksarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas nuvarande verksamhet med främst tillståndsprövning&lt;br&gt;och tillsyn finansieras i huvudsak med avgifter, vilka redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitel till statsverket. Regeringen har den 19 december 1996 i&lt;br&gt;regleringsbrev beslutat uppdra till Naturvårdsverket att lämna förslag till&lt;br&gt;hur avgifter enligt hela balken bör utformas och sättas med främst&lt;br&gt;prövning och tillsyn. Naturvårdsverket har i oktober 1997 redovisat&lt;br&gt;resultatet av uppdraget i en rapport. Avgifter för prövning och tillsyn&lt;br&gt;enligt miljöbalken (4790). Regeringen har överlämnat rapporten till&lt;br&gt;miljöbalksutredningen som skall lägga fram förordningsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som uppkommer till följd av miljöbalken kommer att&lt;br&gt;finansieras via avgifter och via U0 20 Allmän miljö- och naturvård. Till&lt;br&gt;detta återkommer regeringen i budgetarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;644&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.38.1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Rättsväsendet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kostnaderna för rättsväsendet för den&lt;br&gt;föreslagna prövningsorganisationen beräknas uppgå till ca 28 miljoner&lt;br&gt;kronor per år mot dagens ca 20 miljoner kronor samt ett engångs-&lt;br&gt;belopp om 10 miljoner kronor för övergångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Prövningssystemet bör på något längre&lt;br&gt;sikt medföra en något billigare prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att utredningen inte&lt;br&gt;visat att det föreslagna systemet blir billigare. Domstolsverket ifrågasätter&lt;br&gt;om förslaget kan genomföras utan några ökade kostnader. Växjö och&lt;br&gt;Umeå tingsrätter anser att Koncessionsnämndens beredningsjurister inte&lt;br&gt;kan ersättas med tingsnotarier. Även om frågan om beredningsjurister&lt;br&gt;utreds i annat sammanhang är det angeläget att tjänster för&lt;br&gt;beredningsjurister inrättas i miljödomstolama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringens förslag till&lt;br&gt;prövningssystem innebär bl.a. (se avsnitt 4.22) att regionala&lt;br&gt;miljödomstolar skall inrättas. Dessutom inrättas en miljööverdomstol&lt;br&gt;som knyts till Svea hovrätt. Koncessionsnämnden för miljöskydd upphör.&lt;br&gt;Det gör också vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen. Ett antal mål&lt;br&gt;och ärenden föreslås flyttade från regeringen och förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna till miljödomstolama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till prövningssystem innebär vidare (se avsnitt 4.22.2) att de&lt;br&gt;regionala miljödomstolama skall som första instans pröva mål om&lt;br&gt;tillstånd till miljöfarlig verksamhet (A-listan), vattenmål och vissa mål&lt;br&gt;om bl.a. ersättning som i dag går till allmän domstol, fastighetsdomstol&lt;br&gt;eller vattendomstol. Statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken, eller&lt;br&gt;enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får om inte annat&lt;br&gt;föreskrivs överklagas till de regionala miljödomstolarna. Detta innebär&lt;br&gt;att t.ex. länsstyrelsernas beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;(B-listan) i de flesta fall får överklagas till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala domstolarnas prövning kommer inte att omfatta prövning&lt;br&gt;av någon ny målgrupp. Detta innebär att samtidigt som prövningen&lt;br&gt;kräver resurser i den regionala miljödomstolen så kommer en&lt;br&gt;kostnadsbesparing att ske på andra håll i dagens prövningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för frågan om kostnadernas storlek är främst den nya&lt;br&gt;organisationens utformning samt om det kommer att bli någon&lt;br&gt;volymökning. Här finns en del osäkerhetsfaktorer. En viss volymökning&lt;br&gt;kan inte uteslutas. Samtidigt slås flera prövningar samman till en samlad&lt;br&gt;prövning, vilket bör vara kostnadsbesparande. Vidare kommer ett stort&lt;br&gt;antal mål att prövas i en mer kostsam sammansättning än tidigare. Den&lt;br&gt;av Växjö och Umeå tingsrätter berörda frågan om det i organisationen&lt;br&gt;skall ingå beredningsjurister är en annan osäkerhetsfaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beräknat att det bör avsättas ett belopp om 28 miljoner&lt;br&gt;kronor per år för att täcka kostnaderna för den nya prövnings-&lt;br&gt;organisationen för rättsväsendet samt ett engångsbelopp om 10 miljoner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;645&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kronor för övergångskostnader. Finansieringsfrågan behandlas i avsnitt Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;4.38.5.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.38.2 Länsstyrelserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillsynsmyndigheternas ökade möjligheter&lt;br&gt;att samutnyttja varandras kompetens bör främja effektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställningstagande till finansieringen av miljökvalitetsnormer får ske&lt;br&gt;när respektive norm utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala kostnaden för att förklara områden som miljö-&lt;br&gt;riskområden torde inte komma att överstiga 3 miljoner kronor. Detta&lt;br&gt;belopp är så förhållandevis begränsat att det bör kunna tas inom&lt;br&gt;befintliga ramar inom Miljödepartementets budget och finansieras&lt;br&gt;genom bl.a. att statens kostnader för saneringar genom införandet av&lt;br&gt;en saneringsförsäkring minskar med ca 2 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att utredningen inte&lt;br&gt;visat att det förslagna systemet blir billigare. Den ekonomiska&lt;br&gt;konsekvensanalysen av tillsynsverksamheten är bristfällig eftersom den&lt;br&gt;begränsar sig till direkta kostnader för tillsynen. Det krävs också resurser&lt;br&gt;för t.ex. information och rådgivning. Länsstyrelsen i Jönköping anser att&lt;br&gt;miljöbalken kommer att medföra ett väsentligt ökat resursbehov som inte&lt;br&gt;kan finansieras avgiftsvägen. Endast den direkta tillsynen kan sannolikt&lt;br&gt;finansieras avgiftsvägen. Länsstyrelsen z Östergötland anser att&lt;br&gt;resursbehovet ökar genom förklaringar om miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Ett flertal lagar med olika&lt;br&gt;tillsynsregler arbetas in i miljöbalken. Regeringen föreslår att&lt;br&gt;gemensamma tillsynsregler skall gälla för all verksamhet. Detta, innebär&lt;br&gt;visserligen en utvidgning av tillsynsansvaret beträffande viss&lt;br&gt;verksamhet, t.ex. vattenverksamhet, men ger också möjlighet till&lt;br&gt;betydande samordningsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till principer för fördelningen av ansvaret mellan tillsyns-&lt;br&gt;myndigheterna emellan öppnar också möjligheter att effektivisera&lt;br&gt;tillsynen. Tillsynsmyndigheternas ökade möjligheter att samutnyttja&lt;br&gt;varandras kompetens bör främja effektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att förorenaren skall betala, som slås fast i miljöbalkens&lt;br&gt;kapitel med allmänna hänsynsregler skall gälla även med avseende på&lt;br&gt;kostnader för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna utövar i dag tillsyn över A- och B- verksamheter enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Vidare yttrar sig länsstyrelserna ur regional synvinkel&lt;br&gt;till Koncessionsnämnden för miljöskydd i samband med nämndens&lt;br&gt;tillståndsprövningar. Detsamma gäller i vattenmål vid vattendomstolarna.&lt;br&gt;Vidare svarar länsstyrelserna för tillståndsprövningen av B-anläggningar.&lt;br&gt;Länsstyrelsen fungerar även som överklagandeinstans i fråga om kom-&lt;br&gt;munala tillsynsärenden. Ytterligare arbetsuppgifter är bl.a. rådgivning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;646&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna och att verka för en ökad samordning av miljö-&lt;br&gt;skyddsarbetet i respektive län. Länsstyrelserna har också regionalt ansvar&lt;br&gt;för tillämpningen av naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att alla kommuner skall ha minst den&lt;br&gt;tillsyn som de har i dag. De skall dessutom liksom i dag ha&lt;br&gt;kemikalietillsyn. De kommuner som har resurser och kompetens skall&lt;br&gt;dessutom ges möjlighet att ta över tillsyn från länsstyrelserna. Detta&lt;br&gt;gäller naturvårds- och miljötillsyn liksom tillsyn över vattenverksamhet&lt;br&gt;och jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning det kommer att föreskrivas miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;är svårt att förutsäga. Regeringen skall föreskriva vem som skall upprätta&lt;br&gt;åtgärdsplaner. Det kan var en kommun om miljökvalitetsnormen&lt;br&gt;omfattar endast en kommun. Det kan också vara flera kommuner i&lt;br&gt;samverkan eller länsstyrelsen om flera kommuner omfattas av normen.&lt;br&gt;Om normen omfattar flera län kan det vara dessa länsstyrelser i&lt;br&gt;samverkan som skall upprätta åtgärdsplanen. Det finns 21 länsstyrelser&lt;br&gt;(fr.o.m. den 1 januari 1998) och 288 kommuner. Ställningstagande till&lt;br&gt;finansieringen kan tas endast för varje miljökvalitetsnorm för sig. Detta&lt;br&gt;får alltså ske i samband med varje norms utfärdande. Vid&lt;br&gt;ställningstagande till huruvida en norm skall utfärdas skall kostnaderna&lt;br&gt;vägas in i bedömningen. Det kan samtidigt anmärkas att möjligheten att&lt;br&gt;utfärda miljökvalitetsnormer måste finnas med hänsyn till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev den 19 december 1996 bl.a. beslutat att&lt;br&gt;ge Naturvårdsverket i uppdrag att med utgångspunkt i bestämmelserna&lt;br&gt;om miljökvalitetsnormer i förslaget till miljöbalk utreda för vilka&lt;br&gt;miljöproblem samt för vilka geografiska områden sådana normer kan bli&lt;br&gt;aktuella att föreskriva och redovisa detta. Naturvårdsverket skall också&lt;br&gt;belysa och ange riktlinjer för hur åtgärdsplaner bör utformas och&lt;br&gt;genomföras. Naturvårdsverket har i oktober 1997 redovisat uppdraget i&lt;br&gt;rapporten Miljökvalitetsnormer - ett nytt verktyg i miljöpolitiken (4793).&lt;br&gt;Rapporten har överlämnats till Miljöbalksutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i regleringsbrev den 19 december 1996 fatt i&lt;br&gt;uppdrag att undersöka möjligheterna att flytta ärenden från A- till B-&lt;br&gt;listan och omvänt. Naturvårdsverkets förslag, Miljöfarliga verksamheter&lt;br&gt;- prövning och klassificering (rapport 4795) har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen. Möjligheterna att minska antalet prövningar skall&lt;br&gt;också undersökas. Miljöbalksförslaget innebär ökade möjligheter att&lt;br&gt;utfärda generella föreskrifter. Detta bör medföra en minskad&lt;br&gt;resursförbrukning. Å andra sidan torde länsstyrelsens utökade roll som&lt;br&gt;samrådsorgan m.m. när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;medföra ökade kostnader. Detsamma kan komma att gälla om&lt;br&gt;länsstyrelserna i hög grad skall företräda de allmänna intressena. En&lt;br&gt;nedflyttning av A-ärenden till länsstyrelsenivå (B-listan) kommer att öka&lt;br&gt;länsstyrelsernas resursbehov medan ett borttagande av verksamheter från&lt;br&gt;B-listan kommer att verka i motsatt riktning. En utvärdering bör ske ca&lt;br&gt;2 år efter balkens ikraftträdande. Avgiftsfinansiering bör ske, se avsnitt&lt;br&gt;4.38.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 i IPPC-direktivet 96/61 ställs krav bl.a. på att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att befintliga tillståndspliktiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;647&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter som omfattas av direktivet senast den 10 oktober 2007&lt;br&gt;skall ha tillstånd, se avsnitt 4.14. Kostnadsökning som är svår att&lt;br&gt;uppskatta. Den bör liksom annan tillståndsprövning finansieras med&lt;br&gt;avgifter se avsnitt 4.38.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av länsstyrelsernas framtida anläggningstillsyn är svår&lt;br&gt;att förutsäga och blir beroende av den fördelning av tillsynen mellan&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner som skall förhandlas fram innan balken&lt;br&gt;träder ikraft. Tillsyn som inte övertas av kommun måste skötas av&lt;br&gt;länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag till miljöbalk skall miljösanktionsavgift&lt;br&gt;kunna påföras den som bryter mot t.ex. villkor i tillstånd.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheterna skall påföra sanktionsavgiften som ett led i&lt;br&gt;tillsynen. Överklagande kan ske till miljödomstolen. Sanktionsavgifter&lt;br&gt;kommer att flyta in till statskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att de mest förorenade mark- och vattenområdena i&lt;br&gt;landet skall förklaras som miljöriskområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns ca 2 000 objekt registrerade i en provisorisk databas hos&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Det är inte fråga om någon formell registrering.&lt;br&gt;Fortsatta inventeringar av förorenade områden har påbörjats. För att ta&lt;br&gt;hand om bl.a. de uppgifter som kommer fram genom inventeringarna&lt;br&gt;utvecklar Naturvårdsverket tillsammans med några av landets&lt;br&gt;länsstyrelser en regionalt baserad databas som skall ersätta den&lt;br&gt;provisoriska databasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Naturvårdsverkets handlingsplan för efterbehandling har uppskattats&lt;br&gt;att det kan finnas omkring 7 000 förorenade områden i Sverige.&lt;br&gt;Inventeringarna syftar till att identifiera eventuella ytterligare områden&lt;br&gt;och att om dessa och de redan kända samla in så mycket uppgifter att det&lt;br&gt;går att göra en bedömning av vilken risk områdena innebär för&lt;br&gt;människors hälsa och för miljön. Resultatet redovisas genom att området&lt;br&gt;riskklassas i en skala 1-4, där klassen 1 representerar de områden som&lt;br&gt;medför störst risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registreringen i databasen kommer endast att omfatta en begränsad&lt;br&gt;andel av de förorenade områdena. Samtliga områden som inventeras,&lt;br&gt;eller som det på annat sätt framkommer uppgifter om, kommer att ingå i&lt;br&gt;den regionala databasen. Arbetet med att bygga upp databasen sker helt&lt;br&gt;oberoende av om regler om att förklara allvarligt förorenade områden&lt;br&gt;som miljöriskområden införs eller inte. Från databasen kommer&lt;br&gt;huvuddelen av de uppgifter att hämtas som behövs som underlag för&lt;br&gt;registreringen. Vid bedömningen av vad det offentliga åtagandet innebär&lt;br&gt;tas därför bara hänsyn till det ytterligare arbete som den förklaringen&lt;br&gt;medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall de områden förklaras som miljöriskområde där&lt;br&gt;det med hänsyn till riskerna för människor och miljö är nödvändigt att&lt;br&gt;föreskriva om begränsningar i markanvändningen, eller att&lt;br&gt;försiktighetsmått iakttas. Behovet av sådana föreskrifter avgörs inte&lt;br&gt;enbart av vilken riskklass området tillhör. Andra omständigheter som hur&lt;br&gt;akut situationen är eller om exploateringsintressen riktas mot området&lt;br&gt;kan vara avgörande för om förklaring som miljöriskområde kommer att&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;648&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av hur många områden som bör bli föremål för Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;förklaring som miljöriskområde blir självfallet osäker, eftersom kunskap&lt;br&gt;i stor utsträckning saknas om förhållandena på de enskilda platserna.&lt;br&gt;Ledning kan dock erhållas från Naturvårdsverkets branschkartläggning&lt;br&gt;(BKJL). Där har ca 200 objekt hänförts till klass 1 och 1 000 till klass 2.&lt;br&gt;Det är sannolikt bland dessa områden som förklaring kan bli aktuell och&lt;br&gt;de fortsatta inventeringarna kommer att generera ytterligare områden.&lt;br&gt;Eftersom inventeringarna kommer att pågå under flera år kommer också&lt;br&gt;förklaringarna att fördelas över dessa år. Härutöver kommer andra&lt;br&gt;undersökningar att ge underlag för nya förklaringar. Av de ca 7 000&lt;br&gt;områden som kan finnas kan uppskattas att ett tusental kommer att&lt;br&gt;förklaras som miljöriskområden. Fördelning över tiden kommer&lt;br&gt;sannolikt att ske så att ett större antal områden förklaras som&lt;br&gt;miljöriskområden inledningsvis, för att följa inventeringarna och därefter&lt;br&gt;avsevärt tunnas ut när inventeringarna slutförts. I genomsnitt kan ett&lt;br&gt;hundratal förklaringar per år komma att ske under den första&lt;br&gt;tioårsperioden. Det innebär genomsnittligt 4-5 förklaringar per&lt;br&gt;länsstyrelse och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom underlaget tas fram i annan ordning kommer arbetsinsatsen i&lt;br&gt;länsstyrelsen att handla om främst det administrativa förfarandet, dvs.&lt;br&gt;inhämtande av yttranden, kungörelse, samråd och eventuellt&lt;br&gt;sammanträde och besiktning. Den effektiva tidsåtgången för detta kan&lt;br&gt;uppskattas till 1 personvecka. Kostnaden för länsstyrelsernas arbete&lt;br&gt;beräknas därmed bli över 2 miljoner kronor. Härtill skall läggas&lt;br&gt;kostnader som uppstår för hantering av överklaganden, för inskrivning i&lt;br&gt;inskrivningsregistret och för att besvara frågor om innehållet i registret.&lt;br&gt;Kostnaderna för överklagandeärendena och för besvarande av frågor är&lt;br&gt;svåra att bedöma, kostnaden för inskrivning är liten. Den totala&lt;br&gt;kostnaden torde inte komma att överskrida 3 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De restriktioner som besluten om förklaring som miljöriskområden&lt;br&gt;kommer att innehålla skall förhindra att skador förvärras och att&lt;br&gt;människor och miljö tar skada. Genom detta sparas kostnader både för&lt;br&gt;miljövård och sjukvård. Med olämpliga åtgärder inom ett förorenat&lt;br&gt;område kan föroreningarna komma att spridas och exponeras.&lt;br&gt;Kostnaderna för efterbehandlingen kan i olyckliga fall komma att&lt;br&gt;mångdubblas. Olämpliga åtgärder kan också tvinga fram akuta och&lt;br&gt;därmed extra kostsamma åtgärder. Skulle människor exponeras för&lt;br&gt;föroreningarna kan i vissa fall skador uppstå som kräver sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt medför förklaringarna som miljöriskområden i sig inte i någon&lt;br&gt;större utsträckning några vidare konsekvenser än vad som blir följden av&lt;br&gt;inventeringar, upprättande av en regional databas och övriga åtgärder&lt;br&gt;inom efterbehandlingsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet kan förväntas medföra att efterbehandling av förorenade&lt;br&gt;områden kommer att ske i större omfattning och tidigare än vad som&lt;br&gt;annars skulle bli fallet. Enbart hotet om att ett område kan komma att&lt;br&gt;förklaras som miljöriskområde kan i många fall vara tillräckligt för att få&lt;br&gt;åtgärder till stånd. Om mer av efterbehandlingsarbetet utförs av ansvariga&lt;br&gt;och detta arbete utförs tidigare kommer belastningen på det allmänna att&lt;br&gt;minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i oktober 1997 till regeringen inkommit med&lt;br&gt;rapporten Miljöriskområden - Förslag till förordning och vägledning för&lt;br&gt;tillämpning (4796). Rapporten har överlämnats till&lt;br&gt;Miljöbalksutredningen. Enligt Naturvårdsverket innebär deras förslag&lt;br&gt;inte några andra konsekvenser än de som nyss redovisats. Detta&lt;br&gt;förutsätter dock att inventeringarna av förorenade områden kan&lt;br&gt;genomföras på sätt som förutsatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i olika sammanhang (bl.a. i prop. 1993/94:100 bil. 15)&lt;br&gt;lagt fast att miljöskulden inte får öka. Detta erinras om i kommitté-&lt;br&gt;direktiven Dir. 1994:23 som gäller samtliga kommittéer och särskilda&lt;br&gt;utredare. Sammanfattningsvis kan mot den bakgrunden sägas att&lt;br&gt;registreringsbestämmelsema bör utgöra ett bra exempel på en&lt;br&gt;administrativ åtgärd som kan medverka till att miljöskulden inte ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att en saneringsförsäkring skall införas. Den skall&lt;br&gt;avgiftsfinansieras. I dag har staten kostnader som försäkringen kommer&lt;br&gt;att täcka på ungefar 2 miljoner kronor per år, jfr. avsnitt 4.35.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.38.3 Kommunerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunerna bör ges möjlighet att&lt;br&gt;avgiftsfinansiera sina kostnader för verksamhet med prövning och&lt;br&gt;tillsyn enligt balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställningstagande till finansieringen av miljökvalitetsnormer får ske&lt;br&gt;när respektive norm utfårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Borås kommun anser att miljöbalken innebär att&lt;br&gt;ytterligare uppgifter läggs på kommunerna. Sundsvalls kommun&lt;br&gt;framhåller att det blir ökade krav på personella resurser. Kostnader i&lt;br&gt;samband med miljökvalitetsnormer måste finansieras. Örnsköldsviks&lt;br&gt;kommun anser att arbetet med åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer samt&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter kräver resurser som staten bör kompensera&lt;br&gt;kommunerna för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kommunerna har i dag enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen tillsynsansvaret för C- och U-anläggningar och kan&lt;br&gt;frivilligt ta över tillsynsansvaret för miljöfarlig verksamhet som anges&lt;br&gt;med beteckningen A eller B i bilagan till miljöskyddsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att alla kommuner skall ha minst den&lt;br&gt;tillsyn som de har i dag. De skall dessutom liksom i dag ha delar av&lt;br&gt;kemikalietillsyn. De kommuner som har resurser och kompetens skall&lt;br&gt;dessutom ges möjlighet att ta över tillsyn från länsstyrelserna. Detta&lt;br&gt;gäller naturvårds- och miljötillsyn liksom tillsyn över vattenverksamhet&lt;br&gt;och jordbruksmark. Avgiftsfinansiering bör ske liksom i dag inklusive&lt;br&gt;kemikalietillsyn, se avsnitt 4.38.5. Detsamma gäller för den möjlighet&lt;br&gt;som kommunerna ges att föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt&lt;br&gt;för grundvattentäkter samt den tillståndsprövning som regeringen kan&lt;br&gt;komma att låta kommunen utföra, se avsnitt 4.14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;650&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning det kommer att föreskrivas miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;är svårt att förutsäga. Regeringen skall föreskriva vem som skall upprätta&lt;br&gt;åtgärdsplaner. Det kan vara en kommun om miljökvalitetsnormen&lt;br&gt;omfattar endast en kommun. Det kan också vara flera kommuner i&lt;br&gt;samverkan eller länsstyrelsen om flera kommuner omfattas av normen.&lt;br&gt;Om normen omfattar flera län kan det vara dessa länsstyrelser i&lt;br&gt;samverkan som skall upprätta åtgärdsplanen. Ställningstagande till&lt;br&gt;finansieringen far regeringen ta vid föreskrivandet av normerna. Då&lt;br&gt;kommer regeringen att ta ställning till kostnaderna. Det kan samtidigt&lt;br&gt;anmärkas att möjligheten att utfärda miljökvalitetsnormer måste finnas&lt;br&gt;med hänsyn till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ställningstagande sker till finansiering av en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;skall den av riskdagen år 1992 antagna finansieringsprincipen gälla.&lt;br&gt;Denna innebär att om staten vidtar åtgärder som ändrar kommunernas&lt;br&gt;åtaganden skall detta följas av en ekonomisk reglering mellan staten och&lt;br&gt;kommunerna. Den gäller dock inte frivillig verksamhet. I den&lt;br&gt;utsträckning som normerna inte kan finansieras med avgifter får staten&lt;br&gt;skjuta till medel till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till miljöbalk som regeringen nu lägger fram innebär inga&lt;br&gt;ändringar för kommunerna vad avser skyldigheten att redovisa&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar vid fysisk planering enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen, se avsnitt 4.11. Detta blir en fråga för följdlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.38.4 Utbildning och information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöbalksreformen introduceras genom&lt;br&gt;en bred information- och utbildningsinsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångskostnaden kan beräknas till ca 8 miljoner kronor under år&lt;br&gt;1997 och 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har påtalat behovet av&lt;br&gt;utbildning och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I och med att miljöbalken träder i&lt;br&gt;kraft introduceras en kvantitativt och kvalitativt omfattande lagstiftning&lt;br&gt;som berör alla i vårt samhälle. Det finns då ett övergripande behov av&lt;br&gt;information till allmänheten. Genom att miljöbalken vidare innebär stora&lt;br&gt;systematiska och materiella ändringar av det svenska miljörättsliga&lt;br&gt;regelsystemet behöver företrädare för prövnings- och tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter, polis, åklagare, domare och andra som skall tillämpa&lt;br&gt;balkens regler få tillfälle till fördjupad information och utbildning.&lt;br&gt;Reformen kan på så sätt snabbt få ett effektivt genomslag och ge&lt;br&gt;förväntade positiva effekter i miljöarbetet. Lagstiftningsarbetet bör&lt;br&gt;följaktligen snart följas av informations- och utbildningsinsatser vid&lt;br&gt;lokala, regionala och centrala konferenser eller liknande arrangemang.&lt;br&gt;Möjligheterna att informera med stöd av IT, TV och press bör också&lt;br&gt;ägnas uppmärksamhet. Särskilda informationsinsatser kan också vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;651&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverade på internationell nivå, särskilt med avseende på de länder&lt;br&gt;som tillsammans med Sverige ingår i EU. Det är dessutom betydelsefullt&lt;br&gt;att de som i olika officiella sammanhang företräder Sverige på&lt;br&gt;miljöområdet har kunskap om och utgår från miljöbalken i sitt arbete för&lt;br&gt;en bättre hälsa och miljö. För att de angivna insatserna skall ge ett gott&lt;br&gt;resultat är det också nödvändig att ett relevant och ändamålsenligt&lt;br&gt;informations- och utbildningsmaterial utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad remissinstanser - däribland Naturvårdsverket, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Försvarsmakten, Vägverket, Riksrevisionsverket samt flera&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner - har påtalat behovet av information och&lt;br&gt;utbildning, dels i samband med reformens genomförande, dels i form av&lt;br&gt;vidareutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera olika målgrupper, varför olika slags informations-&lt;br&gt;material måste tas fram. Exempel på målgrupper är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- domare, polis, åklagare och annan rättsligt verksam personal inom&lt;br&gt;området miljö och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansvariga i kommuner och landsting, länsstyrelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sektorer, branscher&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också flera aktörer, som skulle kunna föra ut nödvändig&lt;br&gt;information, var för sig eller i samverkan. Exempel på sådana aktörer är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förutom Miljödepartementet - Naturvårdsverket, Konsumentverket,&lt;br&gt;länsstyrelserna. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och&lt;br&gt;Industriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basinformation till allmänheten bör tas fram. Sådan information kan&lt;br&gt;sedan byggas på till andra grupper utifrån vars och ens behov och&lt;br&gt;grundkunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har en omfattande informationsverksamhet och&lt;br&gt;bedriver också utbildning. Även Riksåklagaren arrangerar redan i dag&lt;br&gt;möten mellan polis och åklagare å ena sidan och tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;på miljöområdet å den andra för informationsutbyte, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket arbetar med frågor rörande miljö- och konsumtion&lt;br&gt;och har lång erfarenhet när det gäller konsumentinformation och&lt;br&gt;kunskapsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och Kommunförbundet informerar regelmässigt&lt;br&gt;sina resp, medlemmar, dvs. både förtroendevalda och tjänstemän i&lt;br&gt;kommuner och landsting, om t.ex. ny lagstiftning. Industriförbundet och&lt;br&gt;andra branschorganisationer informerar sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har genom beslut den 25 september 1997 (Dir. 1997:110)&lt;br&gt;tillkallat en kommitté med uppdrag att svara för att utbildningen som&lt;br&gt;föranleds av att miljöbalken träder i kraft genomförs i sådan tid och på&lt;br&gt;sådant sätt att förutsättningar skapas för att miljöbalkens mål skall kunna&lt;br&gt;uppnås. Kommittén skall senast den 1 februari 1998 redovisa en&lt;br&gt;övergripande plan över utbildningsinsatser. Vidare skall kommittén ett år&lt;br&gt;efter miljöäbalkens ikraftträdande redovisa sitt arbete och en utvärdering&lt;br&gt;av genomförda utbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för informations- och utbildningsinsatser inom den&lt;br&gt;statliga sektorn har beräknats till sammanlagt ungefar 8 miljoner kronor&lt;br&gt;under år 1997 och 1998. Med hänsyn till att information och utbildning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;652&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha nått ut till berörda innan miljöbalken träder i kraft har regeringen Prop. 1997/98:45&lt;br&gt;i budgetpropositionen för år 1998 föreslagit att 8 miljoner kronor anvisas&lt;br&gt;på tilläggsbudget för år 1997 för denna verksamhet. Riksdagen har&lt;br&gt;beslutat i enlighet med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.38.5 Finansiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Myndigheternas verksamhet med främst&lt;br&gt;prövning och tillsyn enligt miljöbalken skall avgiftsfinansieras liksom&lt;br&gt;den i huvudsak är avgiftsfmansierad redan i dag och redovisas mot&lt;br&gt;inkomsttitel till statsverket. Avgiftsfinansiering bör även kunna ske&lt;br&gt;vad avser den tillståndsprövning där miljödomstolen är första instans.&lt;br&gt;Kommunerna kan bestämma att deras verksamhet för prövning och&lt;br&gt;tillsyn skall täckas med avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I dag finansieras en mycket stor&lt;br&gt;del av myndigheternas verksamhet enligt miljöskyddslagen med avgifter.&lt;br&gt;Sålunda stadgas i förordning (1989:598) om avgift för myndigheternas&lt;br&gt;verksamhet enligt miljöskyddslagen att avgift skall betalas för&lt;br&gt;verksamhet enligt miljöskyddslagen hos Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Även kommunerna&lt;br&gt;bemyndigas i förordningen att ta ut avgift för en kommunal nämnds&lt;br&gt;verksamhet enligt miljöskyddslagen enligt en taxa som kommunen själv&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftssystemet bygger på saktaxor. Avgiften skall betalas efter beslut&lt;br&gt;av länsstyrelsen som också tar emot och redovisar avgiften.&lt;br&gt;Avgiftsintäkterna disponeras inte av länsstyrelsen utan uppbörden&lt;br&gt;redovisas under inkomststitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förordningen finns en avgiftslista som täcker ca 200 kategorier.&lt;br&gt;Indelningen är gjord efter branschtillhörighet och verksamhetens&lt;br&gt;omfattning. Det finns två kolumner i avgiftslistan. Det första gäller om&lt;br&gt;länsstyrelsen har tillsynen, den andra om kommunen har tillsynen.&lt;br&gt;Avgiften i andra kolumnen är 35 % av avgiften i kolumn ett för A-&lt;br&gt;anläggningar och 10 % för B-anläggningar. Avgiften i kolumn två skall&lt;br&gt;täcka de statliga myndigheternas kostnader för prövnings- och&lt;br&gt;omprövningsarbete samt bidra till att täcka kostnaderna för annat centralt&lt;br&gt;och regionalt arbete, föreskrifter och allmänna råd, regional samordning&lt;br&gt;m.m. Full kostnadstäckningsgrad har ännu inte uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna finansierar verksamheten på olika sätt i olika kommuner.&lt;br&gt;En del kommuner finansierar delar av verksamheten med skatter medan&lt;br&gt;andra avgiftsfinansierar hela verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag till miljöbalk bemyndigas regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;avgifter för en myndighets verksamhet med främst prövning och tillsyn&lt;br&gt;enligt balken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken (27 kap.&lt;br&gt;1 §). Regeringen får överlåta åt en kommun att meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;653&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan avgift såvitt gäller en kommunal myndighets verksamhet, se&lt;br&gt;avsnitt 4.29 och författningskommentaren till 27 kap 1 § .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utgångspunkten skall vara att full&lt;br&gt;kostnadstäckning skall uppnås for myndigheters och kommuners&lt;br&gt;verksamhet enligt miljöbalken. Detta skall så långt möjligt ske genom&lt;br&gt;avgifter. Länsstyrelserna skall tillföras resurser for utökade och&lt;br&gt;tillkommande uppgifter. För kommunernas del gäller finansierings-&lt;br&gt;principen, dvs. för de tillkommande kostnader som kommunerna får till&lt;br&gt;följd av ändrad lagstiftning och som inte går att täcka med avgifter skall&lt;br&gt;finansieras med höjda statsbidrag. En utvärdering bör ske efter 2 år från&lt;br&gt;balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finansieras Koncessionsnämndens verksamhet med avgifter.&lt;br&gt;Koncessionsnämndens verksamhet kommer i framtiden att ankomma på&lt;br&gt;miljödomstolama. Regeringen har for avsikt att göra en översyn av vad&lt;br&gt;som bör prövas direkt i miljödomstol och vad som bör prövas av domstol&lt;br&gt;först efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut, se avsnitt&lt;br&gt;4.22.1. Regeringen anser att avgiftsfinansiering av domstolarnas&lt;br&gt;verksamhet bör kunna ske vad avser den tillståndsprövning där&lt;br&gt;miljödomstolen är första instans. Inriktningen bör vara att full&lt;br&gt;kostnadstäckning skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev den 19 december 1996 beslutat ge&lt;br&gt;Naturvårdsverket i uppdrag att bl.a. ta fram förslag till hur avgifter enligt&lt;br&gt;hela miljöbalken bör utformas och sättas for bl.a. prövning och tillsyn.&lt;br&gt;Naturvårdsverket skall också utarbeta tariffer för med vilka belopp som&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter skall utgå for olika överträdelser.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har i oktober 1997 redovisat resultatet av sitt arbete,&lt;br&gt;rapporter 4790-4791. Rapporterna har överlämnats till Miljöbalks-&lt;br&gt;utredningen som skall komma med förslag till miljöbalksforordningar&lt;br&gt;innehållande bl.a. förslag om avgiftssystemens omfattning, som kan träda&lt;br&gt;i kraft samtidigt med miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.39 Uppföljning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns ett behov att både utvärdera&lt;br&gt;tillämpningen av miljöbalken och att samtidigt överväga vilka&lt;br&gt;reformbehov som kan finnas framöver. En utredning bör därför&lt;br&gt;tillsättas för att följa tillämpningen, särskilt av hänsynsreglema, och&lt;br&gt;vid behov föreslå ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa&lt;br&gt;att balkens mål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken är en viktig länk i arbetet med att skapa ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt har miljöbalken utformats genom att ett antal&lt;br&gt;bestämmelser i femton miljölagar har sammansmälts. Alla bestäm-&lt;br&gt;melserna omfattas av balkens gemensamma hänsynsregler. Tillämp-&lt;br&gt;ningen av hänsynsreglema kommer att ha stor betydelse, om balkens&lt;br&gt;mål skall kunna förverkligas. Det är balkens tillsynsregler som skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;654&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerställa att miljöbalken efterlevs. En tillsynsmyndighet får meddela&lt;br&gt;de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fåll för att säkerställa&lt;br&gt;balkens syfte. Balken innehåller också nyheter när det gäller de krav som&lt;br&gt;kan ställas på verksamhetsutövare och vid planering i samband med att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer för ett angivet område har föreskrivits. Även genom&lt;br&gt;de nya formkraven som skall gälla för miljökonsekvensbeskrivningar,&lt;br&gt;när de skall upprättas och vad de skall innehålla, har blivit tydligare.&lt;br&gt;Domstolar och myndigheter kommer att få ta ställning till många svåra&lt;br&gt;avvägningsfrågor. Regeringen faster stor vikt vid att balkens regler får&lt;br&gt;det genomslag som är avsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i samhällsutvecklingen och av miljöproblemen liksom&lt;br&gt;gjorda erfarenheter kommer naturligtvis att medföra att bestämmelser&lt;br&gt;som nu ingår i den föreslagna miljöbalken måste följas upp och vid&lt;br&gt;behov ändras eller kompletteras. Införandet av miljöbalken kommer&lt;br&gt;också att medföra administrativa förändringar i arbetet både för&lt;br&gt;domstolar och myndigheter. Enligt regeringens mening är det givet att ett&lt;br&gt;lagverk av den omfattning som balken har och med ett tillämp-&lt;br&gt;ningsområde som är så vitt som den föreslagna miljöbalken kan ge&lt;br&gt;upphov till ytterligare frågor. Vissa frågor kommer att bli lösta genom de&lt;br&gt;förordningar till miljöbalken som nu är under utarbetande, när dessa&lt;br&gt;föreskrifter så småningom kommer att bli beslutade. Det finns emellertid&lt;br&gt;ett behov enligt regeringens bedömning att både utvärdera tillämpningen&lt;br&gt;av miljöbalken och att samtidigt överväga vilka reformbehov som kan&lt;br&gt;finnas framöver. En utredning bör därför tillsättas för att följa&lt;br&gt;tillämpningen, särskilt av hänsynsreglema, och vid behov föreslå&lt;br&gt;ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa att balkens mål&lt;br&gt;uppnås. Det sistnämnda innefattar såväl sådant som rör EG-lagstift-&lt;br&gt;ningen på miljöområdet som nya regler om miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;miljösanktionsavgifter och andra områden som har tillkommit genom&lt;br&gt;balken. Dessa områden kan behöva utvecklas med ytterligare instrument.&lt;br&gt;Även andra frågor kan bli aktuella för utredningen. Utredningen bör vara&lt;br&gt;parlamentariskt sammansatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;655&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 55691, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JoU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-12-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-12-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-12-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-02-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:31:05</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0345</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:17</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:31:05</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JoU20</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JoU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bertil Persson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bertil Persson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bertil Persson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bertil Persson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elizabeth Nyström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elizabeth Nyström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Erling Bager  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Erling Bager  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Fremling  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Fremling  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ola Karlsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ola Karlsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Olof Johansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:45&lt;br/&gt;
Miljöbalk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:45 Miljöbalk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Olof Johansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>