<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284306</hangar_id>
 <dok_id>GL0340</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>40</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:40</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>40</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-11-13 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:39</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riksbankens ställning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0340/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0340</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0340</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:40&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Riksbankens ställning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0340/prop_199798__40-1.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 13 november 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F inansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen att Riksbanken skall ha ansvaret för&lt;br&gt;penningpolitiken och att Riksbankens ställning skall stärkas. Vidare före-&lt;br&gt;slås att målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast pen-&lt;br&gt;ningvärde. Detta mål anges i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;br&gt;Såsom myndighet under riksdagen skall Riksbanken därutöver, utan att&lt;br&gt;åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målen för den allmänna ekonomiska&lt;br&gt;politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att bestämmelserna i regeringsformen om&lt;br&gt;valutapolitiken ändras så att ansvaret för övergripande valutapolitiska&lt;br&gt;frågor överförs från Riksbanken till regeringen. Regeringen skall därvid&lt;br&gt;bestämma system för att fastställa kronans värde i förhållande till utländ-&lt;br&gt;ska valutor (växelkurssystem). Bestämmelser om valutapolitiska frågor&lt;br&gt;tas in i en ny lag om valutapolitik. Riksbanken skall bestämma om cent-&lt;br&gt;ralkurs och bandbredd i ett fast växelkurssystem och om den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen av valutapolitiken i ett system med flytande växelkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår en förändring av Riksbankens ledningsstruktur.&lt;br&gt;Fullmäktige ges en kontrollerande funktion. Fullmäktiges uppgifter anges&lt;br&gt;i riksbankslagen. En direktion med sex heltidsanställda ledamöter inrättas&lt;br&gt;som skall besluta i alla penningpolitiska frågor och leda Riksbanken.&lt;br&gt;Direktionen skall utses av fullmäktige för en tid av sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall riksdagen utse ledamöter i fullmäktige, fastställa&lt;br&gt;balans- och resultaträkning och besluta om ansvarsfrihet för fullmäktige&lt;br&gt;och direktionen. Fullmäktige skall bestå av elva ledamöter med lika&lt;br&gt;många suppleanter. Mandattiden skall vara fyra år. I fullmäktiges upp-&lt;br&gt;gifter ingår bl.a. val av riksbankschef, vice riksbankschef och direktionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i övrigt. Fullmäktige skall till riksdagen lämna förslag till disposition av&lt;br&gt;Riksbankens vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det i regeringsformen tas in ett uttryckligt för-&lt;br&gt;bud för myndigheter att bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor&lt;br&gt;som rör penningpolitiken. En motsvarande bestämmelse om att en leda-&lt;br&gt;mot av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när han full-&lt;br&gt;gör penningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen. Riksbankens be-&lt;br&gt;slut angående tillämpningen av växelkurssystem har stor betydelse för&lt;br&gt;Riksbankens möjlighet att uppfylla prisstabilitetsmålet och därmed för&lt;br&gt;penningpolitiken och skall därför omfattas av instruktionsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa insyn i och kontroll av Riksbankens verksamhet på&lt;br&gt;det penningpolitiska området föreslås att banken skall informera rege-&lt;br&gt;ringen om alla viktiga penningpolitiska beslut. Vidare skall riksbanks-&lt;br&gt;fullmäktiges ordförande och vice ordförande ha rätt att närvara vid di-&lt;br&gt;rektionens sammanträden med yttranderätt, men utan förslags- och röst-&lt;br&gt;rätt. Riksbanken skall därtill minst två gånger om året lämna en rapport&lt;br&gt;till riksdagen om den förda penning- och valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagförslag...............................................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till Lag om ändring i regeringsformen..........................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen.......................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till Lag om&amp;nbsp;valutapolitik..............................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbank.............................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kreditreglering............................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter&lt;br&gt;och organ...........................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion for Riksdagens ombudsmän......................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:684) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningsväsendet under krigsförhållanden.....................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagsförvaltningen m.m...............................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:186) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande av administrativa beslut av riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor och myndigheter.................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning..................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Penningpolitiken och en självständig centralbank...............................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Ekonomisk-politiska mål och medel.........................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Betydelsen av prisstabilitet........................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Penningpolitikens medel...........................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Kort- och långsiktiga effekter av penningpolitiken...................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Penningpolitik baserad på normer.............................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Penning- och valutapolitik i EU...........................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 En historisk bakgrund till EMU................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Europeiska monetära systemet (EMS)......................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Ekonomiska och monetära unionen (EMU)..............................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Valutapolitiken i valutaunionen................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 ERM2........................................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Legal konvergens..................................................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Överväganden.......................................................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Utgångspunkter.........................................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Anpassning av svensk lag.........................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Målet för penningpolitiken........................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Övergripande valutapolitiska frågor..........................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Tillämpningen av växelkurssystem...........................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 Riksbankens ledningsstruktur...................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 Fullmäktige................................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 Direktionen................................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9 Instruktionsförbudet..................................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.10 Öppenhet och insyn.................................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.11 Sedelutgivningen.....................................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.12 Ikraftträdande..........................................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Författningskommentarer.....................................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen........................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.....................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Förslaget till lag om valutapolitik.............................................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbank.............................................................................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kreditreglering............................................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ.................................................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion för Riksdagens ombudsmän......................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:684) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningsväsendet under krigsförhållanden.....................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagsförvaltningen m.m...............................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:186) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande av administrativa beslut av riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor och myndigheter.................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Riksbanksutredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1993:20)....................................................................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Rättschefspromemorians sammanfattning och slutsatser&lt;br&gt;(Fi96/4413)..........................................................................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Utredningen om ansvaret för valutapolitiska frågor -&lt;br&gt;sammanfattning av betänkandet (SOU 1997:10)................108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bialga 4 Departementspromemorians sammanfattning&lt;br&gt;(Ds 1997:50)........................................................................110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser avseende riksbanks-&lt;br&gt;utredningens betänkande (SOU 1993:20) Riksbanken och&lt;br&gt;prisstabiliteten.....................................................................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser avseende Rättschefs-&lt;br&gt;promemorian, Riksbankens ställning, analys över behovet&lt;br&gt;av grundlagsändringar (Fi96/4413).....................................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser vid beredningen av&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1997:10) Ansvaret för valutapolitiken.. 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag...............................................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Lagrådet...............................................................................150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Opinion of the European Monetary Institute.......................158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 Yttrande från Europeiska monetära institutet (inofficiell&lt;br&gt;översättning)........................................................................165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 nov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997..................................................................................... 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i regeringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i riksdagsordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om valutapolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom&lt;br&gt;riksdagen, dess myndigheter och organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigs-&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrati-&lt;br&gt;va beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fraga om regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 9 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ansvaret för över-&lt;br&gt;gripande valutapolitiska frågor.&lt;br&gt;Övriga bestämmelser om valutapo-&lt;br&gt;litiken meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är rikets centralbank&lt;br&gt;med ansvar för valuta- och kredit-&lt;br&gt;politik. Den skall också främja ett&lt;br&gt;säkert och effektivt betalningsvä-&lt;br&gt;sende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är myndighet under&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken förvaltas av åtta&lt;br&gt;fullmäktige. Sju fullmäktige väljes&lt;br&gt;av riksdagen. Dessa väljer för en&lt;br&gt;tid av fem år en fullmäktig, som&lt;br&gt;samtidigt skall vara chef för Riks-&lt;br&gt;banken. De fullmäktige som valts&lt;br&gt;av riksdagen väljer inom sig ordfö-&lt;br&gt;rande. Denne får ej utöva annat&lt;br&gt;uppdrag eller inneha tjänst inom&lt;br&gt;Riksbankens ledning. Bestämmelser&lt;br&gt;om riksdagens val av fullmäktige,&lt;br&gt;om riksbankens ledning i övrigt&lt;br&gt;samt om dess verksamhet meddelas&lt;br&gt;i riksdagsordningen och annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig som riksdagen vägrar&lt;br&gt;ansvarsfrihet är därmed skild från&lt;br&gt;sitt uppdrag. De fullmäktige som&lt;br&gt;valts av riksdagen får skilja ordför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är rikets centralbank&lt;br&gt;och en myndighet under riksdagen.&lt;br&gt;Riksbanken har ansvaret för pen-&lt;br&gt;ningpolitiken. Ingen myndighet får&lt;br&gt;bestämma hur Riksbanken skall&lt;br&gt;besluta i frågor som rör penning-&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har elva fullmäktige,&lt;br&gt;som väljs av riksdagen. Riksban-&lt;br&gt;ken leds av en direktion, som utses&lt;br&gt;av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen prövar om ledamöter-&lt;br&gt;na i fullmäktige och direktionen&lt;br&gt;skall beviljas ansvarsfrihet. Om&lt;br&gt;riksdagen vägrar en fullmäktig an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1994:1483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anden från uppdraget som ordfö- svarsfrihet är han därmed skild Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;rande och den som är fullmäktig från sitt uppdrag. Fullmäktige får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och chef för Riksbanken från hans skilja en ledamot av direktionen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;från hans anställning endast om&lt;br&gt;han inte längre uppfyller de krav&lt;br&gt;som ställs för att han skall kunna&lt;br&gt;utföra sina uppgifter eller om han&lt;br&gt;gjort sig skyldig till allvarlig för-&lt;br&gt;summelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om val av fullmäk-&lt;br&gt;tige och om Riksbankens ledning&lt;br&gt;och verksamhet meddelas i lag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i riksdagsordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fraga om riksdagsordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att tilläggsbestämmelsen 9.8.1 skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 3 kap. 8 §, 8 kap. 6 § och 9 kap. 8 § samt tilläggsbestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8.3 skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat organ som helt eller delvis utses av riksdagen får väcka förslag&lt;br&gt;hos riksdagen i fråga som rör organets kompetens, organisation, personal&lt;br&gt;eller verksamhetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan föreskriva att sådant organ även i annat fall får väcka&lt;br&gt;förslag hos riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om redogörelse till riksdagen frt&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tilläggsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslagsrätt för fullmäktige i&lt;br&gt;riksbanken, riksdagens ombudsmän&lt;br&gt;och riksdagens revisorer i annan&lt;br&gt;fråga än som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket första punkten föreskrives&lt;br&gt;särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagsorgan är särskilt föreskri-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första-tredje&lt;br&gt;styckena gäller även direktionen i&lt;br&gt;Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tilläggsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslagsrätt för fullmäktige&lt;br&gt;och direktionen i Riksbanken,&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän och Riks-&lt;br&gt;dagens revisorer i annan fråga än&lt;br&gt;som avses i 8 § första stycket före-&lt;br&gt;skrives särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens val av fullmäktige i Riksbanken avser riksdagens valperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige väljer utom sig högst&lt;br&gt;två vice chefer för Riksbanken för&lt;br&gt;en tid av fem år. Dessa skall, i den&lt;br&gt;inbördes ordning som fullmäktige&lt;br&gt;bestämmer, vara suppleanter för&lt;br&gt;riksbankschefen i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1995:272.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal mot här angiven befattningshavare för brott, begånget i utövningen&lt;br&gt;av hans uppdrag eller tjänst, far beslutas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtal mot fullmäktig i Riksban- 1. åtal mot fullmäktig i Riksban-&lt;br&gt;ken eller någon av Riksdagens revi- ken, ledamot av Riksbankens direk-&lt;br&gt;sorer endast av finansutskottet, tion eller någon av Riksdagens re-&lt;br&gt;visorer endast av finansutskottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtal mot ledamot av riksdagens förvaltningsstyrelse, av riksdagens&lt;br&gt;valprövningsnämnd eller av riksdagens besvärsnämnd eller mot Riksda-&lt;br&gt;gens ombudsman eller kammarsekreteraren endast av konstitutions-&lt;br&gt;utskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan föreskriva att vad Vad som sägs i första stycket om&lt;br&gt;i första stycket sägs om beslut om åtal mot ledamot av Riksbankens&lt;br&gt;åtal mot fullmäktig i Riksbanken ej direktion skall inte tillämpas i fråga&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om brott, be- om brott begånget i utövningen av&lt;br&gt;gånget vid handläggningen av frå- Riksbankens beslutanderätt enligt&lt;br&gt;ga angående in- eller utförsel av lagen (1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;valuta. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Riksdagen väljer senast under december månad 1998, för tiden från&lt;br&gt;och med den 1 januari 1999 till utgången av valperioden, elva fullmäkti-&lt;br&gt;ge i Riksbanken. Därmed upphör tidigare uppdrag for fullmäktige som&lt;br&gt;riksdagen valt för denna valperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om valutapolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen har enligt 9 kap. 11 § regeringsformen ansvaret för över-&lt;br&gt;gripande valutapolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen skall besluta om det system som skall gälla för att fast-&lt;br&gt;ställa kronans värde i förhållande till utländska valutor (växel-&lt;br&gt;kurssystem).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Riksbanken får hos regeringen hemställa att regeringen skall fatta&lt;br&gt;beslut om växelkurssystem. En sådan hemställan skall regeringen be-&lt;br&gt;handla skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen skall innan den beslutar om växelkurssystem samråda&lt;br&gt;med Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-&lt;br&gt;bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 55 §' skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 10, 20, 29, 31-35, 38-50 och 56 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 9 § skall lyda ”Valuta- och penningpoli-&lt;br&gt;tik”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 33a, 33b, 39a och&lt;br&gt;41a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har enligt 9 kap. 12 §&lt;br&gt;regeringsformen ansvar för valuta-&lt;br&gt;och kreditpolitik. Den skall också&lt;br&gt;främja ett säkert och effektivt betal-&lt;br&gt;ningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har enligt 9 kap. 12 §&lt;br&gt;regeringsformen ansvar för pen-&lt;br&gt;ningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för Riksbankens verksam-&lt;br&gt;het skall vara att upprätthålla ett&lt;br&gt;fast penningvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall också främja ett&lt;br&gt;säkert och effektivt betalnings-&lt;br&gt;väsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall bestämma det Riksbanken skall besluta om till-&lt;br&gt;system som skall gälla för att fast- lämpningen av det växelkurssystem&lt;br&gt;ställa kronans värde i förhållande som regeringen beslutat om.&lt;br&gt;till utländska valutor samt bestäm-&lt;br&gt;ma om tillämpningen av detta sys-&lt;br&gt;tem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 S&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kreditpolitiskt syfte får Riksban-&lt;br&gt;ken genom beslut i enskilda fall&lt;br&gt;uppställa kassakrav gentemot kre-&lt;br&gt;ditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I penningpolitiskt syfte får Riks-&lt;br&gt;banken genom beslut i enskilda fall&lt;br&gt;uppställa kassakrav gentemot kre-&lt;br&gt;ditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av kreditin-&lt;br&gt;stitutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt Riksbanken i&lt;br&gt;det enskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av me-&lt;br&gt;del som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1641.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1619.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stitutet i Riksbanken. I den utsträckning Riksbanken i det enskilda fallet Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;bestämmer likställs med sådana medel kreditinstitutets inneliggande kas-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt kreditinstitut som har rätt att driva verksamhet från&lt;br&gt;filial här i landet beräknas kassakravet på filialens placeringar eller för-&lt;br&gt;bindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer i Riksbankens verk-&lt;br&gt;samhet anledning att väcka en fråga&lt;br&gt;om författningsändring eller annan&lt;br&gt;åtgärd från statens sida, får full-&lt;br&gt;mäktige göra framställning i ämnet&lt;br&gt;till riksdagen eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer i Riksbankens verk-&lt;br&gt;samhet anledning att väcka en fråga&lt;br&gt;om författningsändring eller någon&lt;br&gt;annan åtgärd från statens sida, får&lt;br&gt;fullmäktige eller direktionen inom&lt;br&gt;sitt respektive ansvarsområde göra&lt;br&gt;framställning i ämnet till riksdagen&lt;br&gt;eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en framställning till riks-&lt;br&gt;dagen eller regeringen görs skall&lt;br&gt;fullmäktige och direktionen samrå-&lt;br&gt;da med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;förvaltas riksbanken av åtta full-&lt;br&gt;mäktige av vilka sju väljs av riks-&lt;br&gt;dagen och en, som är riksbankens&lt;br&gt;chef väljs av de övriga fullmäktige.&lt;br&gt;De sistnämnda väljer även inom sig&lt;br&gt;ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige väljer inom sig en&lt;br&gt;eller flera vice ordförande. Riks-&lt;br&gt;bankschefen får inte väljas till vice&lt;br&gt;ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 6 § riksdagsordningen&lt;br&gt;väljer fullmäktige utom sig högst&lt;br&gt;två vice riksbankschefer och be-&lt;br&gt;stämmer i vilken inbördes ordning&lt;br&gt;dessa, vid förhinder för riksbanks-&lt;br&gt;chefen, skall vara suppleant för&lt;br&gt;denne i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vice riksbankschef utövar även i&lt;br&gt;övrigt riksbankschefens tjänst när&lt;br&gt;denne har förhinder. Efter beslut av&lt;br&gt;riksbankschefen inträder vice riks-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;har Riksbanken elva fullmäktige,&lt;br&gt;som väljs av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige väljer inom sig en&lt;br&gt;ordförande samt en vice ordföran-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;leds Riksbanken av en direktion,&lt;br&gt;som utses av fullmäktige. Direktio-&lt;br&gt;nen består av sex ledamöter som&lt;br&gt;utses för en tid av sex år. Fullmäk-&lt;br&gt;tige utser ordförande i direktionen,&lt;br&gt;som samtidigt skall vara chef för&lt;br&gt;Riksbanken, och minst en vice ord-&lt;br&gt;förande, som samtidigt skall vara&lt;br&gt;vice riksbankschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall när det behövs&lt;br&gt;bestämma i vilken inbördes ordning&lt;br&gt;vice riksbankschefer skall tjänstgö-&lt;br&gt;ra i riksbankschefens ställe när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankschef också i andra fall i riks- riksbankschefen har förhinder,&lt;br&gt;bankschefens ställe vid behandling-&lt;br&gt;en av vissa ärenden eller grupper&lt;br&gt;av ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig får inte vara statsråd Ledamöter av fullmäktige får inte&lt;br&gt;eller ledamot eller suppleant i sty-&lt;br&gt;relsen för ett kreditinstitut. Full-&lt;br&gt;mäktig får inte heller vara under-&lt;br&gt;årig eller i konkurs eller ha förval-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tare enligt 11 kap. 7 föräldra- företag som står under Finansin-&lt;br&gt;balken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;spektionens tillsyn, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara ledamot i direktionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vara ledamot eller suppleant i&lt;br&gt;styrelsen för en bank eller annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inneha annan anställning eller&lt;br&gt;annat uppdrag som gör dem&lt;br&gt;olämpliga för uppdraget som full-&lt;br&gt;mäktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också vice Ledamöterna får inte heller vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbankschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underåriga, i konkurs, underkasta-&lt;br&gt;de näringsförbud eller ha förvalta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re enligt 11 kap. 7 £ föräldrabal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot tar en sådan an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning eller ett sådant uppdrag&lt;br&gt;som kan strida mot bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i första stycket skall riksdagen ent-&lt;br&gt;lediga ledamoten från uppdraget i&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter av direktionen får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara ledamot av riksdagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;vara anställd i Regerings-&lt;br&gt;kansliet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vara anställd centralt av ett&lt;br&gt;politiskt parti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vara ledamot eller suppleant i&lt;br&gt;styrelsen för en bank eller annat&lt;br&gt;företag som står under Finansin-&lt;br&gt;spektionens tillsyn, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. inneha annan anställning eller&lt;br&gt;annat uppdrag som gör dem&lt;br&gt;olämpliga att vara direktionsleda-&lt;br&gt;mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna får inte heller vara&lt;br&gt;underåriga, i konkurs, underkasta-&lt;br&gt;de näringsförbud eller ha förvalta-&lt;br&gt;re enligt 11 kap. 7 £ föräldrabal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot tar en sådan an-&lt;br&gt;ställning eller ett sådant uppdrag&lt;br&gt;som kan strida mot bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket skall ledamoten ge-&lt;br&gt;nast anmäla det till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett år efter det att en le-&lt;br&gt;damots anställning har upphört får&lt;br&gt;ledamoten inte utan fullmäktiges&lt;br&gt;medgivande inneha sådan anställ-&lt;br&gt;ning eller sådant uppdrag som av-&lt;br&gt;ses i första stycket 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges rätt att skilja en le-&lt;br&gt;damot av direktionen från hans&lt;br&gt;anställning följer av 9 kap. 12 §&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut om skiljande&lt;br&gt;från anställning skall ske inom två&lt;br&gt;månader från delgivning av beslu-&lt;br&gt;tet. Riksbankschefen får föra talan&lt;br&gt;vid EG-domstolen. Övriga leda-&lt;br&gt;möter får väcka talan vid Arbets-&lt;br&gt;domstolen enligt lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen kan förklara ett&lt;br&gt;beslut om skiljande från anställning&lt;br&gt;ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks inte talan inom den tid som&lt;br&gt;föreskrivs i andra stycket har par-&lt;br&gt;ten förlorat sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens verksamhet bedrivs&lt;br&gt;vid ett huvudkontor i Stockholm,&lt;br&gt;där också fullmäktige har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken bedriver dessutom&lt;br&gt;verksamhet vid riksbankskontor&lt;br&gt;och riksbanksdepåer till det antal&lt;br&gt;och på de orter som Riksbanken be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken bedriver verksamhet&lt;br&gt;vid ett huvudkontor i Stockholm,&lt;br&gt;där också fullmäktige och direktio-&lt;br&gt;nen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får dessutom bedriva&lt;br&gt;verksamhet vid riksbankskontor&lt;br&gt;och riksbanksdepåer till det antal&lt;br&gt;och på de orter som Riksbanken be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudkontoret finns en revi-&lt;br&gt;sionsenhet samt de övriga enheter&lt;br&gt;som fullmäktige beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under fullmäktige leds Riksban-&lt;br&gt;kens verksamhet av riksbanks-&lt;br&gt;chefen. Verksamheten vid revi-&lt;br&gt;sionsenheten leds dock av fullmäk-&lt;br&gt;tige, om annat inte följer av lagen&lt;br&gt;(1988:46) om revision av riksdags-&lt;br&gt;förvaltningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendenas fördelning mellan en-&lt;br&gt;heterna skall framgå av en arbets-&lt;br&gt;ordning för Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av Riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer&lt;br&gt;enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudkontoret skall det finnas&lt;br&gt;en revisionsenhet samt de övriga&lt;br&gt;enheter som Riksbanken beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten vid revisionsen-&lt;br&gt;heten leds av fullmäktige, om inte&lt;br&gt;annat följer av lagen (1988:46) om&lt;br&gt;revision av riksdagsförvaltningen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av ärenden mellan&lt;br&gt;enheterna skall framgå av den ar-&lt;br&gt;betsordning som avses i 38 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 S&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar om arbets-&lt;br&gt;ordning och de föreskrifter i övrigt&lt;br&gt;som behövs för arbetet inom ban-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig samt sådan personal&lt;br&gt;och uppdragstagare hos Riksbanken&lt;br&gt;som Riksbanken bestämmer skall&lt;br&gt;skriftligen anmäla sitt innehav och&lt;br&gt;ändring i innehavet av finansiella&lt;br&gt;instrument som anges i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument till Riksban-&lt;br&gt;ken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar också i öv-&lt;br&gt;rigt i enskilda fall i frågor som rör&lt;br&gt;personal och uppdragstagare hos&lt;br&gt;banken, i den mån inte annat följer&lt;br&gt;av lag eller beslut av riksdagen eller&lt;br&gt;av Riksdagens förvaltningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar om arbets-&lt;br&gt;ordning i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig samt sådan personal&lt;br&gt;och uppdragstagare hos Riksbanken&lt;br&gt;som Riksbanken bestämmer skall&lt;br&gt;skriftligen anmäla sitt innehav och&lt;br&gt;ändring i innehavet av finansiella&lt;br&gt;instrument som anges i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument till Riksban-&lt;br&gt;ken. Detta gäller dock inte för&lt;br&gt;ordföranden och vice ordföranden i&lt;br&gt;fullmäktige samt ledamöter i direk-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar i övrigt i en-&lt;br&gt;skilda fall i frågor som rör personal&lt;br&gt;och uppdragstagare hos banken, i&lt;br&gt;den mån inte annat följer av lag&lt;br&gt;eller beslut av riksdagen eller av&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1069.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1021.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ersättning till full- Bestämmelser om ersättning till&lt;br&gt;mäktige och suppleanter finns före- ledamöter och suppleanter i full-&lt;br&gt;skrifter i lagen (1987:576) om ar- mäktige finns i lagen (1989:185)&lt;br&gt;voden m.m. för uppdrag inom riks- om arvoden m.m. för uppdrag inom&lt;br&gt;dagen, dess myndigheter och organ, riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lön och andra anställnings-&lt;br&gt;förmåner för ledamöter i direk-&lt;br&gt;tionen fastställs av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordföranden&lt;br&gt;i fullmäktige samt ledamöterna i&lt;br&gt;direktionen skall till riksdagen&lt;br&gt;skriftligen anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehav av finansiella instru-&lt;br&gt;ment som anges i 1 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansi-&lt;br&gt;ella instrument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. innehav av andel i ett handels-&lt;br&gt;bolag eller en ekonomisk förening&lt;br&gt;utom bostadsrättsförening samt&lt;br&gt;andel i en motsvarande utländsk&lt;br&gt;juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ägande, helt eller delvis, av&lt;br&gt;näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avtal av ekonomisk karaktär&lt;br&gt;med tidigare arbetsgivare, såsom&lt;br&gt;avtal om löne- eller pensionsför-&lt;br&gt;mån som lämnas under den tid som&lt;br&gt;omfattas av uppdraget i fullmäktige&lt;br&gt;eller anställningen i direktionen,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. krediter eller andra skulder&lt;br&gt;samt villkoren för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av tillgångar och avtal&lt;br&gt;enligt första stycket 2-4 behöver&lt;br&gt;inte göras om dessa tillsammans&lt;br&gt;understiger ett marknadsvärde på&lt;br&gt;500 000 kronor. Detsamma gäller&lt;br&gt;krediter och andra skulder enligt&lt;br&gt;första stycket 5 om dessa tillsam-&lt;br&gt;mans understiger 500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt första stycket&lt;br&gt;skall göras när uppdraget eller an-&lt;br&gt;ställningen påbörjas. Behöver en-&lt;br&gt;ligt andra stycket tillgångar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal eller krediter och andra skul-&lt;br&gt;der inte anmälas vid denna tidpunkt&lt;br&gt;skall anmälan ske senast inom fyra&lt;br&gt;veckor från det att den i andra&lt;br&gt;stycket angivna gränsen uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan skall därefter göras av&lt;br&gt;förändring som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillgång som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 förvärvas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det sammanlagda värdet av&lt;br&gt;tillgångar och avtal enligt första&lt;br&gt;stycket 2—4 eller det sammanlagda&lt;br&gt;beloppet av krediter och andra&lt;br&gt;skulder enligt första stycket 5 för-&lt;br&gt;ändrats med mer än 100 000 kro-&lt;br&gt;nor sedan anmälan senast gjordes,&lt;br&gt;under förutsättning att det sam-&lt;br&gt;manlagda värdet eller beloppet&lt;br&gt;efter förändringen inte understiger&lt;br&gt;500 000 kronor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. villkorsändring sker beträffan-&lt;br&gt;de krediter och andra skulder som&lt;br&gt;har anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av sådana förändringar&lt;br&gt;som avses i fjärde stycket skall gö-&lt;br&gt;ras senast fyra veckor från det att&lt;br&gt;förändringen inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos Riksbanken skall det finnas en Hos Riksbanken skall det finnas en&lt;br&gt;personalansvarsnämnd med riks- personalansvarsnämnd med riks-&lt;br&gt;bankschefen som ordförande, bankschefen som ordförande.&lt;br&gt;Nämnden skall därutöver bestå av, Nämnden skall därutöver bestå av,&lt;br&gt;förutom personal företrädarna, de förutom personalföreträdama, de&lt;br&gt;ledamöter som Riksbanken utser, ledamöter som Riksbanken utser.&lt;br&gt;Följande frågor skall prövas av an- Följande frågor skall, om de rör&lt;br&gt;svarsnämnden: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra än ledamöter av direktionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövas av ansvarsnämnden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock&lt;br&gt;inte i fråga om provanställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. disciplinansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åtalsanmälan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avstängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälf-&lt;br&gt;ten av de andra ledamöterna är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fullmäktige avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågor om föreskrifter som&lt;br&gt;riktar sig till enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frågan om fastställande av ar-&lt;br&gt;betsordning samt andra viktigare&lt;br&gt;frågor om Riksbankens organisa-&lt;br&gt;tion och arbetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. frågor om systemet för att be-&lt;br&gt;stämma kronans värde i förhållan-&lt;br&gt;de till andra valutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. frågor om riktlinjer för för-&lt;br&gt;valtningen av de tillgångar som&lt;br&gt;anges i 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. frågor om viktigare internatio-&lt;br&gt;nella kreditavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. frågor om diskonto och om&lt;br&gt;räntevillkor vid ut- och inlåning&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket samt vill-&lt;br&gt;kor vid utlåning enligt 18 § andra&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. frågor om viktigare rekom-&lt;br&gt;mendationer till eller överens-&lt;br&gt;kommelser med kreditinstitut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. frågor om kassakrav och sär-&lt;br&gt;skild avgift när kassakrav inte&lt;br&gt;uppfylls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. frågor om räntevillkor på sta-&lt;br&gt;tens konto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. frågor om förvärv av aktier&lt;br&gt;eller andelar enligt 24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. viktigare frågor om ackord,&lt;br&gt;avskrivning, nedsättning eller ef-&lt;br&gt;tergift av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. frågor om beslut som avses i&lt;br&gt;37 § samt om tillsättande av tjänst&lt;br&gt;som avdelningschef och administ-&lt;br&gt;rativ direktör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. frågor om vilken personal&lt;br&gt;och vilka uppdragstagare som skall&lt;br&gt;åläggas anmälningsskyldighet en-&lt;br&gt;ligt 38 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. övriga frågor som enligt den-&lt;br&gt;na eller annan lag skall avgöras av&lt;br&gt;fullmäktige, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. frågor som fullmäktige finner&lt;br&gt;vara av större vikt eller som riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utse ledamöter i direktionen&lt;br&gt;enligt 9 kap. 12 § regeringsformen,&lt;br&gt;chef för Riksbanken samt fastställa&lt;br&gt;inbördes ordning mellan vice riks-&lt;br&gt;bankschefer enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. besluta om lön och andra an-&lt;br&gt;ställningsförmåner för ledamöterna&lt;br&gt;i direktionen enligt 39 § andra&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämna medgivande för avgå-&lt;br&gt;ende ledamöter av direktionen att&lt;br&gt;inneha en anställning eller ett upp-&lt;br&gt;drag enligt 33 a § fjärde stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besluta om att skilja ledamot&lt;br&gt;av direktionen från hans anställ-&lt;br&gt;ning enligt 33 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna förslag till disposition&lt;br&gt;av Riksbankens vinst till riksdagen&lt;br&gt;och Riksdagens revisorer enligt&lt;br&gt;48 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. svara för framställningar in-&lt;br&gt;om sitt ansvarsområde enligt 29 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besluta om arbetsordning i&lt;br&gt;Riksbanken enligt 38 § första styck-&lt;br&gt;et,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. leda verksamheten vid revi-&lt;br&gt;sionsenheten enligt 35 § andra&lt;br&gt;stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. bestämma utformningen av de&lt;br&gt;sedlar och mynt som banken ger ut&lt;br&gt;enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankschefen hänskjuter till full-&lt;br&gt;mäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som inte skall avgöras&lt;br&gt;av fullmäktige avgörs av riksbanks-&lt;br&gt;chefen. I den mån sådana ärenden&lt;br&gt;inte är av det slag att de behöver&lt;br&gt;prövas av riksbankschefen, får de&lt;br&gt;avgöras av annan tjänsteman enligt&lt;br&gt;vad som anges i arbetsordningen&lt;br&gt;eller i särskilda beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får för Riksbankens&lt;br&gt;räkning lämna remissyttranden&lt;br&gt;inom sitt verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som inte skall avgöras&lt;br&gt;av fullmäktige avgörs av direktio-&lt;br&gt;nen. Direktionen kan besluta att&lt;br&gt;ärenden får avgöras av riksbanks-&lt;br&gt;chefen eller någon annan tjänste-&lt;br&gt;man i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter av direktionen får inte&lt;br&gt;söka eller ta emot instruktioner när&lt;br&gt;de fullgör penningpolitiska uppgif-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan Riksbanken fattar beslut av Riksbanken skall inför alla viktiga&lt;br&gt;större penningpolitisk vikt skall penningpolitiska beslut informera&lt;br&gt;samråd ske med det statsråd som det statsråd som regeringen utser,&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan samråd inte komma till&lt;br&gt;stånd och finns det synnerliga skäl&lt;br&gt;får Riksbanken besluta utan sam-&lt;br&gt;råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall sammanträda Vid fullmäktiges sammanträden&lt;br&gt;minst en gång varannan vecka. Vid skall protokoll föras.&lt;br&gt;sammanträdena skall protokoll fo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige är beslutföra när&lt;br&gt;minst sex ledamöter är närvarande.&lt;br&gt;Ärenden som kräver ett skyndsamt&lt;br&gt;beslut får dock avgöras av fem le-&lt;br&gt;damöter, om minst fyra av dem är&lt;br&gt;ense om beslutet. Vid omröstning&lt;br&gt;skall varje ledamot ge sin mening&lt;br&gt;till känna. Ingen är dock skyldig att&lt;br&gt;rösta för mer än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige är beslutföra när&lt;br&gt;minst åtta av ledamöterna är närva-&lt;br&gt;rande. Varje ledamot som deltar i&lt;br&gt;den slutliga handläggningen är&lt;br&gt;skyldig att delta även i avgörandet.&lt;br&gt;Ingen är dock skyldig att rösta för&lt;br&gt;mer än ett förslag. Ett beslut om att&lt;br&gt;skilja en ledamot av direktionen&lt;br&gt;från hans anställning förutsätter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minst åtta av fullmäktiges ledamö-&lt;br&gt;ter är ense om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om omröstning i vissa personal-&lt;br&gt;frågor finns bestämmelser i 5 §&lt;br&gt;lagen (RFS 1980:4) om beslutande&lt;br&gt;organ i frågor om disciplinansvar&lt;br&gt;m.m. beträffande arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter&lt;br&gt;och i 26 § anställningsförordningen&lt;br&gt;(1965:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ärende som skall behandlas Vid direktionens sammanträden&lt;br&gt;av fullmäktige är av ringa betydelse skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller av särskilt brådskande art får&lt;br&gt;ärendet avgöras genom meddelan-&lt;br&gt;den mellan ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktionen är beslutför när&lt;br&gt;minst hälften av ledamöterna är&lt;br&gt;närvarande. Ärenden som kräver&lt;br&gt;ett skyndsamt beslut får dock avgö-&lt;br&gt;ras av två ledamöter, om de är ense&lt;br&gt;om beslutet. Varje ledamot som&lt;br&gt;deltar i den slutliga handläggning-&lt;br&gt;en av ett ärende är skyldig att delta&lt;br&gt;även i avgörandet. Ingen är dock&lt;br&gt;skyldig att rösta för mer än ett för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordföran-&lt;br&gt;den i fullmäktige har rätt att närva-&lt;br&gt;ra vid direktionens sammanträden&lt;br&gt;med yttranderätt men utan förslags-&lt;br&gt;och rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får inte sammanträda Fullmäktige och direktionen får inte&lt;br&gt;på ett område som är ockuperat av sammanträda på ett område som är&lt;br&gt;främmande makt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ockuperat av främmande makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelse som fullmäktige avger&lt;br&gt;till riksdagen eller regeringen skall&lt;br&gt;det anges vilka ledamöter som del-&lt;br&gt;tagit i beslutet och vem som varit&lt;br&gt;föredragande. Har skiljaktig me-&lt;br&gt;ning anmälts i ärendet, skall den&lt;br&gt;anges i skrivelsen eller framgå av&lt;br&gt;bifogat protokollsutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelser som fullmäktige eller&lt;br&gt;direktionen avger till riksdagen&lt;br&gt;eller regeringen skall det anges vil-&lt;br&gt;ka ledamöter som deltagit i beslutet&lt;br&gt;och vem som varit föredragande.&lt;br&gt;Har skiljaktig mening anmälts i&lt;br&gt;ärendet, skall den anges i skrivelsen&lt;br&gt;eller framgå av bifogat proto-&lt;br&gt;kollsutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalenderår är Riksbankens räken- Riksbankens räkenskapsår är ka-&lt;br&gt;skapsår. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före utgången av de- Varje år före utgången av decem-&lt;br&gt;cember månad skall fullmäktige ber månad skall direktionen fast-&lt;br&gt;fastställa en budget för Riks- ställa en budget för Riksbankens&lt;br&gt;bankens förvaltningsverksamhet förvaltningsverksamhet under det&lt;br&gt;under det följande räkenskapsåret, följande räkenskapsåret. Direk-&lt;br&gt;Budgeten skall tillställas Riks- tionen skall lämna budgeten till&lt;br&gt;dagens finansutskott och Riksda- Riksdagens finansutskott, Riks-&lt;br&gt;gens revisorer för kännedom. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dagens revisorer och fullmäktige för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra den-&lt;br&gt;na skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en bedöm-&lt;br&gt;ning av bankens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före den 15 februari&lt;br&gt;skall fullmäktige till riksdagen och&lt;br&gt;Riksdagens revisorer avge redovis-&lt;br&gt;ning för det föregående räken-&lt;br&gt;skapsåret samt förslag till disposi-&lt;br&gt;tion av Riksbankens vinst. Redo-&lt;br&gt;visningen skall omfatta resultaträk-&lt;br&gt;ning, balansräkning, förvaltnings-&lt;br&gt;berättelse och en redogörelse för&lt;br&gt;valuta- och Äredztpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före den 15 februari&lt;br&gt;skall direktionen till riksdagen,&lt;br&gt;Riksdagens revisorer och fullmäkti-&lt;br&gt;ge avge redovisning för det föregå-&lt;br&gt;ende räkenskapsåret. Fullmäktige&lt;br&gt;skall till riksdagen och Riksdagens&lt;br&gt;revisorer lämna förslag till dispo-&lt;br&gt;sition av Riksbankens vinst. Redo-&lt;br&gt;visningen skall omfatta resultaträk-&lt;br&gt;ning, balansräkning, förvaltnings-&lt;br&gt;berättelse och en redogörelse för&lt;br&gt;valuta- och penningpolitiken samt&lt;br&gt;för hur Riksbanken har främjat ett&lt;br&gt;säkert och effektivt betalningsvä-&lt;br&gt;sende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens resultaträkning och balansräkning fastställs av riksdagen,&lt;br&gt;som också beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Har reservfonden&lt;br&gt;gått ned under femhundra miljoner kronor skall minst tio procent av årets&lt;br&gt;vinst avsättas till reservfonden tills denna åter nått upp till detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutar om ansvars- Riksdagen beslutar om ansvars-&lt;br&gt;frihet för fullmäktige för förvalt- frihet för fullmäktige för dess verk-&lt;br&gt;ningen av Riksbanken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samhet och för direktionen för för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;valtningen av Riksbanken. An-&lt;br&gt;svarsfrihet får vägras endast om&lt;br&gt;det finns skäl att föra talan om eko-&lt;br&gt;nomiskt ansvar mot en ledamot av&lt;br&gt;fullmäktige eller direktionen eller&lt;br&gt;om ledamoten bör åtalas för&lt;br&gt;brottsligt förfarande i samband&lt;br&gt;med sitt uppdrag eller sin anställ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall minst två gånger&lt;br&gt;om året lämna en skriftlig redogö-&lt;br&gt;relse till riksdagen om penning-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall löpande offentliggöra statistiska uppgifter om valuta-&lt;br&gt;och kreditförhållanden. Riksbanken skall även offentliggöra beslut om&lt;br&gt;diskontoförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;får överklagas endast i den ut-&lt;br&gt;sträckning och i den ordning som&lt;br&gt;sägs i lagen (1989:186) om över-&lt;br&gt;klagande av administrativa beslut&lt;br&gt;av Riksdagens förvaltningskontor&lt;br&gt;och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;far överklagas endast i den ut-&lt;br&gt;sträckning och i den ordning som&lt;br&gt;sägs i lagen (1989:186) om över-&lt;br&gt;klagande av administrativa beslut&lt;br&gt;av Riksdagens förvaltningskontor&lt;br&gt;och myndigheter. Hur talan förs&lt;br&gt;mot fullmäktiges beslut om skiljan-&lt;br&gt;de av en ledamot av direktionen&lt;br&gt;från hans anställning regleras i&lt;br&gt;33 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Riksdagen väljer, i enlighet med bestämmelsen i punkt 2 av över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna till lagen (1998:000) om ändring i riksdagsord-&lt;br&gt;ningen, senast under december månad 1998 ledamöter till fullmäktige i&lt;br&gt;Riksbanken med tillämpning av bestämmelserna i 31 § första stycket och&lt;br&gt;33 § i deras nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De fullmäktige som valts enligt punkt 2 väljer, senast under decem-&lt;br&gt;ber månad 1998, inom sig ordförande och en vice ordförande samt utser,&lt;br&gt;for tiden från och med lagens ikraftträdande, en direktion i Riksbanken,&lt;br&gt;ordförande i direktionen samt minst en vice ordförande. Fullmäktige&lt;br&gt;skall därvid tillämpa bestämmelserna i 32, 33a och 43 §§ i deras nya ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. När Riksbankens direktion utses enligt punkt 3 skall en av ledamö-&lt;br&gt;terna väljas för sex år. en för fem år, en for fyra år, en för tre år, en för&lt;br&gt;två år och en för ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut inom Riksbanken av annan Beslut inom Riksbanken av annan&lt;br&gt;än fullmäktige får överklagas till än direktionen får överklagas till&lt;br&gt;fullmäktige. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av fullmäktige i frågor om Beslut av direktionen i frågor om&lt;br&gt;att förelägga vite eller bestämma att förelägga vite eller bestämma&lt;br&gt;särskild avgift får överklagas till särskild avgift far överklagas till&lt;br&gt;kammarrätten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m.&lt;br&gt;för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1989:185) om arvoden m.m.&lt;br&gt;för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ&lt;br&gt;skall betalas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ/befattning________________Månadsarvode kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sveriges riksbank:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges ordförande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan fullmäktig som inte är&lt;br&gt;tjänsteman i banken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&amp;nbsp;000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleant för fullmäktig som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte är tjänsteman i banken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ&lt;br&gt;skall betalas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ/befattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Månadsarvode kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sveriges riksbank:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan fullmäktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleant för fullmäktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:1512.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fullgörande av uppdrag som anges i 1 §, uppdrag som ledamot och&lt;br&gt;suppleant i Valprövningsnämnden och i EU-nämnden samt uppdrag som&lt;br&gt;suppleant i Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott och i Riks-&lt;br&gt;dagens besvärsnämnd betalas särskilt arvode för sammanträdesdag&lt;br&gt;(sammanträdesarvode) med belopp som fastställs av Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor. Sammanträdesarvode betalas dock inte till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) riksbankschef,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) vice riksbankschef&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) EU-nämndens ordförande,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;a) EU-nämndens ordförande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) EU-nämndens vice ordföran- b) EU-nämndens vice ordföran-&lt;br&gt;de. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträdesarvode betalas även till ledamot och suppleant i Utri-&lt;br&gt;kesnämnden under tid då traktamente inte utgår till ledamoten eller&lt;br&gt;suppleanten enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor&lt;br&gt;för riksdagens ledamöter. Arvodesbeloppet fastställs av Riksdagens för-&lt;br&gt;valtningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut betalas&lt;br&gt;sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1512.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion&lt;br&gt;for Riksdagens ombudsmän&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:765) med instruktion for Riks-&lt;br&gt;dagens ombudmän skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ombudsmännens tillsyn står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statliga och kommunala myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighets-&lt;br&gt;utövning, såvitt avser denna hans verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för ver-&lt;br&gt;kens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom ver-&lt;br&gt;ken utövar ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen&lt;br&gt;dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem som innehar motsvaran-&lt;br&gt;de tjänsteställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännens tillsyn omfattar&lt;br&gt;ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagens ledamöter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens förvaltningsstyrel-&lt;br&gt;se, riksdagens valprövningsnämnd,&lt;br&gt;riksdagens besvärsnämnd eller&lt;br&gt;kammarsekreteraren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;riksbanksfullmäktige, riks-&lt;br&gt;bankschefen och vice riksbanks-&lt;br&gt;chefer, utom såvitt avser deltagan-&lt;br&gt;de i utövning av Riksbankens be-&lt;br&gt;slutanderätt enligt lagen&lt;br&gt;(1992:1602) om valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeringen eller statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. justitiekanslem samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledamöter av beslutande kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännens tillsyn omfattar&lt;br&gt;ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagens ledamöter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens förvaltningsstyrel-&lt;br&gt;se, riksdagens valprövningsnämnd,&lt;br&gt;riksdagens besvärsnämnd eller&lt;br&gt;kammarsekreteraren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. riksbanksfullmäktige samt le-&lt;br&gt;damöter av direktionen i Riks-&lt;br&gt;banken utom såvitt avser deltagan-&lt;br&gt;de i utövning av Riksbankens be-&lt;br&gt;slutanderätt enligt lagen&lt;br&gt;(1992:1602) om valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeringen eller statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. justitiekanslem samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledamöter av beslutande kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munala församlingar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;munala församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännen står ej under tillsyn av varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med befattningshavare förstås i denna lag, om inte annat framgår av&lt;br&gt;sammanhanget, person som står under ombudsmännens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1605.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1957:684) om&lt;br&gt;betalningsväsendet under krigsförhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1957:684) om betalnings-&lt;br&gt;väsendet under krigsförhållanden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;br&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken, meddela&lt;br&gt;föreskrifter om Riksbankens sedel-&lt;br&gt;och myntutgivning och bankrörelse&lt;br&gt;samt offentliggörande av Riksban-&lt;br&gt;kens räkenskaper att gälla i stället&lt;br&gt;för vad som är föreskrivet i lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;och i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller råder&lt;br&gt;det sådana utomordentliga förhål-&lt;br&gt;landen som är föranledda av att det&lt;br&gt;är krig utanför Sveriges gränser&lt;br&gt;eller av att Sverige har varit i krig&lt;br&gt;eller krigsfara, får regeringen, efter&lt;br&gt;framställning av fullmäktige i Riks-&lt;br&gt;banken, meddela sådana föreskrif-&lt;br&gt;ter som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;br&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken, föreskri-&lt;br&gt;va att Riksbanken skall vara skyldig&lt;br&gt;att inlösa utbetalningskort avsedda&lt;br&gt;för postgirorörelsen och direktut-&lt;br&gt;betalningskort, som utfärdats av&lt;br&gt;statlig eller kommunal myndighet,&lt;br&gt;allmän försäkringskassa eller annan&lt;br&gt;postgirokontoinnehavare, som fått&lt;br&gt;medgivande att göra utbetalning&lt;br&gt;med direktutbetalningskort, samt att&lt;br&gt;sådana kort skall tas emot som be-&lt;br&gt;talning till statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;direktionen i Riksbanken, meddela&lt;br&gt;föreskrifter om Riksbankens sedel-&lt;br&gt;och myntutgivning och bankrörelse&lt;br&gt;samt offentliggörande av Riksban-&lt;br&gt;kens räkenskaper att gälla i stället&lt;br&gt;för vad som är föreskrivet i lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;och i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller råder&lt;br&gt;det sådana utomordentliga förhål-&lt;br&gt;landen som är föranledda av att det&lt;br&gt;är krig utanför Sveriges gränser&lt;br&gt;eller av att Sverige har varit i krig&lt;br&gt;eller krigsfara, far regeringen, efter&lt;br&gt;framställning av direktionen i Riks-&lt;br&gt;banken, meddela sådana föreskrif-&lt;br&gt;ter som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;direktionen i Riksbanken, föreskri-&lt;br&gt;va att Riksbanken skall vara skyldig&lt;br&gt;att inlösa utbetalningskort avsedda&lt;br&gt;för postgirorörelsen och direktut-&lt;br&gt;betalningskort, som utfärdats av&lt;br&gt;statlig eller kommunal myndighet,&lt;br&gt;allmän försäkringskassa eller annan&lt;br&gt;postgirokontoinnehavare, som fått&lt;br&gt;medgivande att göra utbetalning&lt;br&gt;med direktutbetalningskort, samt att&lt;br&gt;sådana kort skall tas emot som be-&lt;br&gt;talning till statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1992:1415.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1415.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller råder&lt;br&gt;det sådana utomordentliga forhål-&lt;br&gt;landen som är föranledda av att det&lt;br&gt;är krig utanför Sveriges gränser&lt;br&gt;eller av att Sverige har varit i krig&lt;br&gt;eller krigsfara, far regeringen, efter&lt;br&gt;hörande av fullmäktige i Riksban-&lt;br&gt;ken, meddela sådana föreskrifter&lt;br&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller råder&lt;br&gt;det sådana utomordentliga förhål-&lt;br&gt;landen som är föranledda av att det&lt;br&gt;är krig utanför Sveriges gränser&lt;br&gt;eller av att Sverige har varit i krig&lt;br&gt;eller krigsfara, far regeringen, efter&lt;br&gt;hörande av direktionen i Riksban-&lt;br&gt;ken, meddela sådana föreskrifter&lt;br&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av&lt;br&gt;riksdagsförvaltningen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:46) om revision av riksdags-&lt;br&gt;förvaltningen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer skall senast den 15 mars avge berättelser till riks-&lt;br&gt;dagen över revisionen av riksbanken och Stiftelsen Riksbankens jubile-&lt;br&gt;umsfond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelserna skall belysa omfatt-&lt;br&gt;ningen och inriktningen av reviso-&lt;br&gt;rernas granskning och i vad gäller&lt;br&gt;riksbanken utmynna i ett uttalande&lt;br&gt;huruvida revisorerna anser att an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarsfrihet bör beviljas fullmäktige&lt;br&gt;i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I berättelsen om riksbanken skall revisorerna också ta ställning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelsema skall belysa om-&lt;br&gt;fattningen och inriktningen av revi-&lt;br&gt;sorernas granskning och i vad gäl-&lt;br&gt;ler riksbanken utmynna i ett utta-&lt;br&gt;lande huruvida revisorerna anser att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsfrihet bör beviljas fullmäk-&lt;br&gt;tige och direktionen i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbankens resultat- och balansräkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:1389.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande&lt;br&gt;av administrativa beslut av riksdagens förvaltnings-&lt;br&gt;kontor och myndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1989:186) om överklagande av ad-&lt;br&gt;ministrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om tjänstetillsättning får inte överklagas om det avser någon av&lt;br&gt;följande tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos riksdagen - förvaltningsdirektör, förhandlingschef vid förvalt-&lt;br&gt;ningskontoret, biträdande kammarsekreterare, chef för utskottskansli och&lt;br&gt;chef för riksdagens internationella kansli,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos Riksbanken - riksbankschef, hos Riksbanken - ledamöter av&lt;br&gt;vice riksbankschef och chef för re- direktionen och chef för revisions-&lt;br&gt;visionsavdelning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens kansli,&lt;br&gt;hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas kansli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1068.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition finns förslag som tidigare har behandlats i andra&lt;br&gt;sammanhang. Dessa är bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års Riksbanksutredning lämnade förslag till ett antal förändringar&lt;br&gt;i syfte att stärka Riksbankens oberoende och anpassa dess ställning till&lt;br&gt;EG-fördragets krav (SOU 1993:20). Remissvaren till den utredningen&lt;br&gt;finns tillgängliga i ärendet dnr Fi 93/1384.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse från riksbanksfullmäktige till riksdagens finansutskott i&lt;br&gt;oktober 1995 aktualiserade fullmäktige bl.a. vissa förslag från Riks-&lt;br&gt;banksutredningen. Denna skrivelse har behandlats i regeringens tillväxt-&lt;br&gt;proposition i oktober 1995 (prop. 1995/96:25) och av finansutskottet i&lt;br&gt;betänkandet 1995/96 :FiUl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har EMU-utredningen behandlat Riksbankens ställning i an-&lt;br&gt;slutning till det s.k. trovärdighetsproblemet för penning- och valutapoli-&lt;br&gt;tik om Sverige står utanför valutaunionen (SOU 1996:158). EMU-&lt;br&gt;utredningen har inte lagt fram några lagförslag. Remissvaren till den ut-&lt;br&gt;redningen har redovisats i en departementspromemoria (Ds 1997:22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På uppdrag av finansministern upprättades av rättscheferna i Statsråds-&lt;br&gt;beredningen, Justitiedepartementet och Finansdepartementet den 13 sep-&lt;br&gt;tember 1996 en promemoria om Riksbankens ställning; analys av beho-&lt;br&gt;vet av grundlagsändringar. Denna promemoria kompletterades med en&lt;br&gt;ytterligare promemoria den 5 november 1996 om EMU och grundlagen.&lt;br&gt;Båda dessa promemorior, som tillsammans fått benämningen&lt;br&gt;rättschefspromemorian, har remissbehandlats. Remissvaren finns till-&lt;br&gt;gängliga i ärendet dnr Fi 96/4413.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om ansvaret för valutapolitiken, benämnd Valutapolitiska&lt;br&gt;utredningen, lämnade i januari 1997 ett förslag till lagstiftning om ansva-&lt;br&gt;ret för valutapolitiken (SOU 1997:10). Betänkandet har remissbehand-&lt;br&gt;lats. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet dnr Fi 97/312.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid partiledaröverläggningar den 17 oktober 1996 beslutades att över-&lt;br&gt;läggningar om grundlags- och andra lagstiftningsfrågor som har samband&lt;br&gt;med Riksbankens framtida ställning skulle ske i en arbetsgrupp med&lt;br&gt;representanter för samtliga riksdagspartier. I arbetsgruppen (se ärendet&lt;br&gt;dnr Fi 96/4413) ingick riksdagsmännen Jan Bergqvist (s), Lars Tobisson&lt;br&gt;(m), Helena Nilsson (c), Anne Wibble (fp), Kenneth Kvist (v), Peter&lt;br&gt;Eriksson (mp) och Mats Odell (kd). Statsrådet Erik Åsbrink var ordfö-&lt;br&gt;rande i arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av arbetsgruppens arbete redovisades i departementspro-&lt;br&gt;memorian Riksbankens ställning (Ds 1997:50). Promemorian har remit-&lt;br&gt;terats till Sveriges riksbank och Stockholms tingsrätt. Arbetsdomstolen&lt;br&gt;har beretts tillfälle att inkomma med yttrande. Remissvaren och yttrandet&lt;br&gt;finns tillgängliga i ärendet dnr Fi 97/2197.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnade i oktober 1997 prop. 1997/98:25 om Sverige och&lt;br&gt;den ekonomiska och monetära unionen till riksdagen. Där föreslås att&lt;br&gt;Sverige inte bör införa den gemensamma valutan euron då den tredje&lt;br&gt;etappen av EMU startar den 1 januari 1999. Förslagen i här föreliggande&lt;br&gt;proposition är inte beroende av riksdagens ställningstagande till EMU-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;propositionen. EMU-propositionen innehåller viss sakinformation som är&lt;br&gt;av relevans även för denna proposition. Bl.a. redogör regeringen där för&lt;br&gt;EMU:s historiska bakgrund och för etapperna i EMU:s förverkligande,&lt;br&gt;samt för valutapolitiken för medlemsstater som inte deltar i valutaunio-&lt;br&gt;nen, härunder den nya växelkursmekanismen ERM2. Vidare ger rege-&lt;br&gt;ringen sin syn på penning- och valutapolitiken om Sverige står utanför&lt;br&gt;valutaunionen från start.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition behandlas lagstiftningsfrågor som bl.a. följer av&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt EG-fördraget i fråga om andra etappen av&lt;br&gt;EMU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4 beskrivs penningpolitikens roll i den ekonomiska politiken.&lt;br&gt;Detta avsnitt baseras på bl.a. delar av de resonemang som förs i Riks-&lt;br&gt;banksutredningens och EMU-utredningens betänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beskrivning av penning- och valutapolitik i EU lämnas i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 6 redogörs för vilka krav EG-rätten ställer på medlemsstater-&lt;br&gt;nas lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter följer regeringens förslag. I avsnitt 7.1 behandlas Riksbankens&lt;br&gt;ställning generellt och i avsnitt 7.3 vilket penningpolitiskt mål Riksban-&lt;br&gt;ken bör ha. Avsnitten 7.4 och 7.5 behandlar ansvaret för valutapolitiken.&lt;br&gt;I avsnitt 7.6 och de därpå följande avsnitten presenteras Riksbankens nya&lt;br&gt;ledningsstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 2 oktober 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 20 oktober 1997 yttrat sig över lagförslagen. Yttran-&lt;br&gt;det finns i bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit ändringar i 9 kap. 12 § regerings-&lt;br&gt;formen och i riksbankslagen. Regeringen har i propositionen i allt vä-&lt;br&gt;sentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lag-&lt;br&gt;rådets förslag redovisas i avsnitten 7.8, 7.9, 7.10 och 7.11 samt i författ-&lt;br&gt;ningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts i&lt;br&gt;lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska monetära institutet (EMI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI har den 6 oktober 1997 enligt artikel 109f(6) i EG-fördraget beretts&lt;br&gt;tillfälle att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI har den 7 november 1997 yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet&lt;br&gt;finns i bilaga 10. I bilaga 11 finns en svensk översättning av EMI:s ytt-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI har i sitt yttrande pekat på att förändringar krävs för att Riksban-&lt;br&gt;ken skall bli en integrerad del av ECBS. Regeringen har i avsnitten 7.6,&lt;br&gt;7.8, 7.10, 7.11 och 7.12 i propositionen bemött EMI:s synpunkter beträf-&lt;br&gt;fande säkerhetsbestämmelse, mandatperiod för direktionsledamot, an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarsfrihet, information från Riksbanken till regeringen, sedelutgivning&lt;br&gt;och ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen 1997/98:25 föreslagit att Sverige inte&lt;br&gt;skall delta i valutaunionen från start. När det blir aktuellt med ett svenskt&lt;br&gt;deltagande skall frågorna om Riksbankens integration i ECBS aktualise-&lt;br&gt;ras och nödvändiga lagändringar kommer då att föreläggas riksdagen.&lt;br&gt;Det finns därför inte anledning att i denna proposition behandla de av&lt;br&gt;EMI:s synpunkter som tar sikte på tredje etappen av EMU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Penningpolitiken och en självständig central-&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;bank&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomisk-politiska mål och medel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den samlade ekonomiska politiken syftar ytterst till att trygga och höja&lt;br&gt;medborgarnas välfärd. Ekonomisk-politiska beslutsfattare kan dock inte&lt;br&gt;direkt besluta om att välfärden skall öka. I stället utformas delarna i den&lt;br&gt;ekonomiska politiken med syftet att uppnå ett antal delmål, exempelvis&lt;br&gt;full sysselsättning, hög och uthållig ekonomisk tillväxt, prisstabilitet,&lt;br&gt;rättvis fördelning av levnadsstandarden, regional balans och god miljö,&lt;br&gt;som in sin tur förväntas leda till en tryggad och höjd välfärd. Delmålen&lt;br&gt;kan prioriteras olika i olika situationer men de är samtidigt inte oberoen-&lt;br&gt;de av varandra. En hög tillväxt kan således förbättra möjligheterna för att&lt;br&gt;uppnå full sysselsättning. Delmålen kan i vissa fall även komma i kon-&lt;br&gt;flikt med varandra. På kort sikt kan exempelvis målet om full sysselsätt-&lt;br&gt;ning komma i konflikt med målet om prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur demokratisk synvinkel är utgångspunkten att prioriteringarna mel-&lt;br&gt;lan delmålen i den ekonomiska politiken skall göras av ett demokratiskt&lt;br&gt;förankrat organ. Även avvägningar av den samlade politikens effekter på&lt;br&gt;kort och lång sikt bör med denna utgångspunkt ske genom demokratiska&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De traditionella medlen för att uppnå den ekonomiska politikens mål är&lt;br&gt;finans- och penningpolitik. Med finanspolitik avses när statsmakten med&lt;br&gt;hjälp av statsbudgetens inkomster och utgifter avser att påverka efterfrå-&lt;br&gt;gan i ekonomin. 1 samma syfte används Riksbankens styrränta inom ra-&lt;br&gt;men för penningpolitiken. Även vissa valutapolitiska beslut kan använ-&lt;br&gt;das i samma syfte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Betydelsen av prisstabilitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prisstabilitet är ett välfardsmål i den meningen att en hög och instabil&lt;br&gt;prisökningstakt, inflation, försämrar förutsättningarna för ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt. En instabil inflation gör att det blir svårare och mer kostnadskrä-&lt;br&gt;vande att särskilja förändringar av den allmänna prisnivån från föränd-&lt;br&gt;ringar i relativpriserna. Detta medför att prismekanismen och därmed&lt;br&gt;marknadernas funktionsförmåga försämras. Inflationens snedvridande&lt;br&gt;effekter på resursfördelningen i ekonomin kan därför antas leda till nega-&lt;br&gt;tiva reala effekter, bl.a. på den ekonomiska tillväxten. Snabba föränd-&lt;br&gt;ringar i inflationen kan också ge godtyckliga omfördelningar av inkoms-&lt;br&gt;ter och förmögenheter. Vid en oväntad uppgång i inflationen tenderar&lt;br&gt;förmögenhetsvärden att överföras från sparare till låntagare eftersom in-&lt;br&gt;flationen minskar det reala värdet av låntagarnas skulder och spararnas&lt;br&gt;nominella tillgångar. En hög inflation innebär dessutom att det är oför-&lt;br&gt;delaktigt att inneha kontanter då dessa inte genererar någon avkastning.&lt;br&gt;Inflationen fungerar då som en beskattning av likviditet, vilket kan leda&lt;br&gt;till en alltför låg kassahållning från ett samhällsekonomiskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instabil inflation har de tydligaste snedvridande effekterna. Internatio-&lt;br&gt;nella erfarenheter visar att det också finns ett samband mellan inflations-&lt;br&gt;nivå och graden av instabilitet i inflationen. Länder med hög inflation&lt;br&gt;tenderar att uppvisa den största instabiliteten. Erfarenhetsmässigt kan&lt;br&gt;därför konstateras att hög inflation har negativa effekter på ekonomin,&lt;br&gt;såväl ur tillväxt som fördelningsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också konstateras att länder med hög inflationstakt ofta har&lt;br&gt;lägre tillväxt än jämförbara länder med låg inflation. Det finns flera ex-&lt;br&gt;empel på länder med låg inflation och god tillväxt, t.ex. Japan och Tysk-&lt;br&gt;land. Före 1975 hade även Sverige, i internationell jämförelse, hög till-&lt;br&gt;växt och måttlig inflation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Penningpolitikens medel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Penningpolitiken är en del av den ekonomiska politiken. Det kan därför&lt;br&gt;anses att penningpolitiken bör ha samma mål som den ekonomiska poli-&lt;br&gt;tiken som helhet. Penningpolitiken har dock ingen möjlighet att påverka&lt;br&gt;alla de delmål som den ekonomiska politiken inriktas mot. Det finns där-&lt;br&gt;för anledning att renodla penningpolitikens mål till de som faktiskt kan&lt;br&gt;påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penningpolitikens styrmedel baseras på att Riksbanken kan kontrollera&lt;br&gt;likviditeten i banksystemet och därigenom ha möjlighet att fastställa de&lt;br&gt;räntevillkor till vilka bankerna kan placera eller låna likviditet över natt i&lt;br&gt;Riksbanken, dvs. den s.k. räntekorridoren. Det medel som Riksbanken&lt;br&gt;löpande använder för att bedriva penningpolitiken är en styrränta, repo-&lt;br&gt;räntan, som är räntan på likviditet med en veckas löptid och som fast-&lt;br&gt;ställs en gång per vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penningpolitikens effekter är komplicerade och involverar ett stort an-&lt;br&gt;tal indirekta samband mellan styrräntan och prisutvecklingen, som går&lt;br&gt;via den reala räntan, växelkursen och kreditgivningen. Storleken på ef-&lt;br&gt;fekterna och dess fördelning över tiden är svåra att fastställa. De beror i&lt;br&gt;hög grad på enskilda hushålls och företags beslut om sparande, konsum-&lt;br&gt;tion, investeringar, priser, löner etc. Dessa beslut baserar sig i sin tur på&lt;br&gt;föränderliga förväntningar om framtiden, däribland förväntningar om den&lt;br&gt;framtida ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kort- och långsiktiga effekter av penningpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På kort sikt kan finans- och penningpolitik ha effekt på reala variabler&lt;br&gt;som produktion och sysselsättning och kan därmed påverka den ekono-&lt;br&gt;miska aktiviteten. Detta beror bl.a. på att löner och priser vanligtvis är&lt;br&gt;fastställda för en viss period framåt i tiden. En expansiv ekonomisk poli-&lt;br&gt;tik kan då på kort sikt påverka t.ex. reallöner och relativpriser så att ar-&lt;br&gt;betslösheten blir lägre till priset av högre inflation. Det är därför möjligt&lt;br&gt;att med penningpolitik påverka ekonomins fluktuationer kring den lång-&lt;br&gt;siktiga tillväxttrenden. Penningpolitikens medel ger dock långt ifrån nå-&lt;br&gt;gon perfekt kontroll över utfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På längre sikt är det mycket svårt för penningpolitiken att påverka pro-&lt;br&gt;duktion och sysselsättning. De förändringar som penningpolitiken kan&lt;br&gt;åstadkomma blir inte bestående. Allmänhetens förväntningar och eko-&lt;br&gt;nomiska beslut anpassas över tiden till den förda penningpolitiken. Infla-&lt;br&gt;tionstakten förändras därmed så att realräntan, liksom växelkursen anpas-&lt;br&gt;sas till en långsiktig nivå som är oberoende av penningpolitiken. En ex-&lt;br&gt;pansiv penningpolitik leder på lång sikt och under normala omständig-&lt;br&gt;heter endast till högre inflation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har synen på penningpolitikens förmåga att långsiktigt&lt;br&gt;påverka reala faktorer nyanserats något. Det har hävdats att vid oväntade&lt;br&gt;temporära reala och monetära störningar kan exempelvis arbetslösheten&lt;br&gt;stiga, inte bara på kort sikt utan även på längre sikt genom att en viss del&lt;br&gt;av de som blir arbetslösa blir långtidsarbetslösa och riskerar att slås ut&lt;br&gt;från arbetsmarknaden. Dessa utgör då inte längre en ledig resurs som kan&lt;br&gt;användas i en konjunkturuppgång.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Penningpolitik baserad på normer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under större delen av 1900-talet har Sverige använt sig av fast växelkurs&lt;br&gt;som norm för penning- och valutapolitiken. Syftet med en fast växelkurs&lt;br&gt;är att den inhemska inflationstakten på sikt skall anpassas till inflationen&lt;br&gt;i de länder vars valutor kronan är knuten till. Kan trovärdighet skapas för&lt;br&gt;den fasta växelkurspolitiken, kommer allmänhetens förväntningar om&lt;br&gt;den inhemska inflationstakten att sammanfalla med inflationsförvänt-&lt;br&gt;ningarna i de länder vi knutit oss till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock andra normer som kan användas för att öka trovärdig-&lt;br&gt;heten för penningpolitiken och prisstabilitetsmålet. Riksbanken har sedan&lt;br&gt;kronan fick flyta fritt hösten 1992 framgångsrikt tillämpat ett inflations-&lt;br&gt;mål. Genom att fastställa ett inflationsmål och offentligt uttala sin syn på&lt;br&gt;inflationsutvecklingen i ekonomin har Riksbanken skapat goda möjlig-&lt;br&gt;heter för allmänheten att bedöma den framtida penningpolitiken och upp-&lt;br&gt;fyllandet av inflationsmålet. Risken för oförväntade penningpolitiska&lt;br&gt;åtgärder har därmed minskat och hushållens och företagens krav på kom-&lt;br&gt;pensation för risken att inflationstakten blir högre än förväntat kan därför&lt;br&gt;antas vara lägre än annars skulle vara fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra länder använder man sig av penningmängden som en norm för&lt;br&gt;penningpolitiken. Syftet är detsamma, att uppnå prisstabilitet, men efter-&lt;br&gt;som det kan vara svårt för både centralbanken och allmänheten att förut-&lt;br&gt;se penningpolitikens effekter på framtida inflationstakt, har man i stället&lt;br&gt;riktat in sig på variabler över vilka centralbanken har en mer direkt kon-&lt;br&gt;troll. En viktig förutsättning är givetvis att det finns ett stabilt samband&lt;br&gt;mellan penningmängden och inflationstakten över tiden. Dessa samband&lt;br&gt;tycks skilja sig åt mellan olika ekonomier, varför det inte är självklart att&lt;br&gt;ett intermediärt mål lämpar sig för alla länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normernas syfte är att ge ett klart mål för politiken vilket underlättar&lt;br&gt;allmänhetens ekonomiska beslut. En norm blir dock verkningslös om&lt;br&gt;allmänheten saknar förtroende för att den skall efterlevas. Genom att på&lt;br&gt;olika sätt institutionalisera normen kan förtroendet för att den skall upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätthållas stärkas och därigenom politikens verkningsgrad förbättras. Ett&lt;br&gt;sätt att institutionalisera prisstabilitetsmålet är att i lag ange att penning-&lt;br&gt;politiken skall syfta till att uppnå detta mål, och att delegera ansvaret för&lt;br&gt;penningpolitiken till en självständig centralbank som ges frihet att utfor-&lt;br&gt;ma penningpolitiken mot prisstabilitetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En penningpolitisk ram, bestående av en inom givna ramar självstän-&lt;br&gt;dig centralbank under demokratisk kontroll med ett prisstabilitetsmål har&lt;br&gt;varit grunden för flera utländska centralbanksreformer. Detta synsätt&lt;br&gt;präglar också utformningen av den institutionella ramen för ECB, som&lt;br&gt;den kommit till uttryck i EG-fördraget och stadgan för ECBS och ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Penning- och valutapolitik i EU&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 En historisk bakgrund till EMU&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EG är ett fredsprojekt och skall ses mot bakgrund av andra världskriget.&lt;br&gt;På initiativ av Beneluxländema påbörjades 1955 planen på en gemensam&lt;br&gt;marknad omfattande alla delar av det ekonomiska livet, vilket resulterade&lt;br&gt;i Romfördraget (RomF) med den Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;(EEG) 1957. Redan i RomF fanns en tanke på närmare ekonomiskt och&lt;br&gt;monetärt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RomF:s inledning föreskrevs ett gradvis närmande och samordning&lt;br&gt;av medlemsstaternas ekonomiska politik. Dessutom föreskrevs att med-&lt;br&gt;lemsstaterna skulle betrakta sin konjunktur- och växelkurspolitik som en&lt;br&gt;fråga av gemensamt intresse. Vissa allmänna mål för den ekonomiska&lt;br&gt;politiken ställdes också upp. Särskilt betonades att medlemsstaterna&lt;br&gt;skulle försöka upprätthålla jämvikt i sin betalningsbalans och vidmakt-&lt;br&gt;hålla förtroendet för sin valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av konkreta valutapolitiska bestämmelser i RomF kan&lt;br&gt;förmodligen förklaras av att fasta växelkurser då upprätthölls inom ra-&lt;br&gt;men för Bretton Woods-systemet. Spänningar inom det systemet mot&lt;br&gt;slutet av 1960-talet tvingade många länder till omfattande stödköp av&lt;br&gt;dollar vilket ledde till att dessa länder &amp;quot;importerade&amp;quot; den amerikanska&lt;br&gt;inflationen. Inom EG uppstod tvivel på USA:s vilja och förmåga att sätta&lt;br&gt;sina internationella penningpolitiska åtaganden före sina nationella in-&lt;br&gt;tressen. EG påbörjade därför, på franskt och tyskt initiativ, förberedelser&lt;br&gt;för en europeisk ekonomisk och monetär union. Skäl för detta initiativ&lt;br&gt;var, förutom en önskan om att minska beroendet av USA, att valutastabi-&lt;br&gt;litet ansågs nödvändigt för den inre marknadens funktion, att växelkurs-&lt;br&gt;variationer skulle försvåra den gemensamma jordbrukspolitiken och en&lt;br&gt;strävan att uppnå prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av det europeiska initiativet blev den s.k. Wemerplanen som&lt;br&gt;beskrev hur en ekonomisk och monetär union skulle kunna nås i tre steg&lt;br&gt;fram till 1980. Sammanbrottet av Bretton Woods-systemet medförde&lt;br&gt;emellertid att den planen aldrig kunde genomföras. Som en följd av kri-&lt;br&gt;sen i Bretton Woods-systemet tillskapades valutasamarbetet inom den&lt;br&gt;s.k. valutaormen, som varade till 1979. Sverige lämnade dock valutaor-&lt;br&gt;men 1977 efter en devalvering av kronan. Ett nytt initiativ till valuta-&lt;br&gt;samarbete togs av Tyskland och Frankrike som resulterade i att det Euro-&lt;br&gt;peiska monetära systemet, EMS, bildades 1979. Den viktigaste delen i&lt;br&gt;detta system är växelkurssamarbetet ERM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista förberedande steget mot en monetär union inom EU togs genom&lt;br&gt;Enhetsakten 1986. Målet i Enhetsakten var att den inre marknaden skulle&lt;br&gt;inrättas 1992 och att en ekonomisk och monetär union skulle skapas. Be-&lt;br&gt;stämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen, EMU, tillkom&lt;br&gt;i och med det fördrag som följde av överenskommelsen i Maastricht&lt;br&gt;1991. Enligt dessa bestämmelser skall EMU genomföras i tre etapper, se&lt;br&gt;avsnitt 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Europeiska monetära systemet (EMS)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för EMS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1978 antog Europeiska rådet resolutionen om att upprätta det&lt;br&gt;Europeiska monetära systemet (EMS) som ersatte valutaormen. EMS&lt;br&gt;baseras utöver resolutionen på ett avtal mellan centralbanker inom EU.&lt;br&gt;Detta s.k. centralbanksavtal består av tre delar; en växelkursmekanism&lt;br&gt;(ERM), ett arrangemang mellan centralbankerna för mycket kortfristig&lt;br&gt;finansiering av valutainterventioner samt regler för tillskapande och an-&lt;br&gt;vändning av ecun. Varje deltagande stats centralbank skall betala in en&lt;br&gt;viss andel av sin valutareserv till Europeiska fonden för monetärt samar-&lt;br&gt;bete (EFMS) i utbyte mot officiella ecu. Dessa ecutillgångar skall använ-&lt;br&gt;das som betalningsmedel mellan de deltagande ländernas centralbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växelkursmekanismen, ERM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växelkursmekanismen, ERM, utgörs av bestämmelser för fastställande&lt;br&gt;av centralkurser och genomförande av valutainterventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje deltagande valuta i ERM skall ha en centralkurs fastställd mot&lt;br&gt;övriga deltagande valutor och ecu, som utgörs av en s.k. korg bestående&lt;br&gt;av flertalet av EU-valutoma. De enskilda valutorna i ERM kan fluktuera&lt;br&gt;inom ett angivet band. Om en valuta når den yttre gränsen i förhållande&lt;br&gt;till en annan valuta, skall de båda berörda centralbankerna genom inter-&lt;br&gt;ventioner på valutamarknaden se till att upprätthålla bandgränsema.&lt;br&gt;Detta åtagande att intervenera är i princip obegränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bandbredder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till augusti 1993 var de normala bandgränsema i ERM ±2,25 pro-&lt;br&gt;cent. De länder som vid upprättandet av ERM inte tidigare deltagit i va-&lt;br&gt;lutaormen hade möjlighet att välja en bredare bandbredd på ±6 procent.&lt;br&gt;Även vissa av de länder som senare blev medlemmar i ERM utnyttjade&lt;br&gt;denna möjlighet till bredare bandbredder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från början var tanken att dessa bredare bandgränser successivt skulle&lt;br&gt;minska i takt med att de deltagande ländernas ekonomier konvergerade.&lt;br&gt;Efter spekulationerna mot valutorna inom ERM under 1992 och 1993&lt;br&gt;vidgades i stället bandgränsema den 1 augusti 1993 till ±15 procent för&lt;br&gt;samtliga ingående valutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de fastställda centralkurserna i ERM gäller att en central-&lt;br&gt;kurs kan ändras endast efter ömsesidig överenskommelse mellan samtli-&lt;br&gt;ga i ERM deltagande länder samt kommissionen. Viktigare valutapolitis-&lt;br&gt;ka beslut skall dessutom föregås av ömsesidiga konsultationer mellan de&lt;br&gt;EU-länder som deltar i ERM och de som står utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskap i EMS och deltagande i ERM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-medlemskap innebär inte automatiskt ett medlemskap i EMS, utan&lt;br&gt;medlemskap i EMS är frivilligt. Ett EMS-medlemskap innebär inte heller&lt;br&gt;automatiskt ett deltagande i ERM. 1 stället får EU-länder själva besluta&lt;br&gt;om de vill delta i ERM varefter villkoren för medlemskap, dvs. central-&lt;br&gt;kurs och bandgränser, blir föremål för förhandlingar mellan landet som&lt;br&gt;beslutat att delta och övriga länder som ingår i ERM. De EU-länder som&lt;br&gt;inte deltar i ERM deltar vid överläggningarna men har ingen rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Ekonomiska och monetära unionen (EMU)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den mest långtgående integrationen av den ekonomiska politiken i EU&lt;br&gt;kommer att gälla penning- och valutapolitiken. Målet är att penning- och&lt;br&gt;valutapolitiken skall överföras till EU-nivå för att på så sätt skapa ett sta-&lt;br&gt;bilt valutaområde med en gemensam och stabil valuta inom vilket valuta-&lt;br&gt;och räntefluktuationer inte längre stör den inre marknaden. Beslut om&lt;br&gt;den ekonomiska politiken i övrigt skall även fortsättningsvis fattas av de&lt;br&gt;enskilda medlemsstaterna men formerna för samarbetet stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMU genomförs i tre etapper som regleras i EG-fördraget. Dessa etap-&lt;br&gt;per innehåller åtaganden från EU-ländemas sida för att bl.a. stärka den&lt;br&gt;ekonomiska konvergensen, som är en av förutsättningarna för att valu-&lt;br&gt;taunionen skall fungera. För att kunna bedöma om EU-ländema uppfyller&lt;br&gt;kraven på ekonomisk konvergens har de s.k. konvergenskriterierna fast-&lt;br&gt;ställts. Vidare ställs krav på att den nationella lagstiftning som reglerar&lt;br&gt;den nationella centralbanken skall uppfylla vissa kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första etappen av EMU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den första etappen av EMU, som avslutades den 31 december&lt;br&gt;1993, skulle medlemsstaterna avskaffa valutaregleringar och andra re-&lt;br&gt;striktioner för kapitalrörelser. Den multilaterala övervakningen av med-&lt;br&gt;lemsländernas ekonomiska utveckling stärktes. Medlemsländerna skulle&lt;br&gt;också vid behov i s.k. konvergensprogram beskriva hur den nationella&lt;br&gt;ekonomiska politiken skall utformas för att konvergenskriterierna skall&lt;br&gt;uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra etappen av EMU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den andra etappen av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, in-&lt;br&gt;rättades Europeiska monetära institutet (EMI) som har till syfte att med-&lt;br&gt;verka till att skapa de förhållanden som är nödvändiga för övergången till&lt;br&gt;en valutaunion. Under denna etapp skall rådet också besluta om vilka&lt;br&gt;länder som skall delta i valutaunionen. Enligt artikel 1091 i EG-fördraget&lt;br&gt;skall även ECBS och ECB upprättas under denna etapp, dock senast&lt;br&gt;omedelbart efter den 1 juli 1998. Senast då ECB upprättas skall varje&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstat i EU enligt artikel 108 i EG-fördraget säkerställa att dess&lt;br&gt;lagstiftning är förenlig med EG-fördraget och ECBS-stadgan. Den lag-&lt;br&gt;stiftningen skall gälla för de enskilda centralbankerna oavsett om den&lt;br&gt;medlemsstaten deltar i valutaunionen eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den allmänna ekonomiska politiken föreskrivs att samar-&lt;br&gt;betet skall stärkas genom att regeringarna enas om allmänna riktlinjer för&lt;br&gt;medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik. Medlemssta-&lt;br&gt;terna skall också sträva efter att undvika alltför stora underskott i de of-&lt;br&gt;fentliga finanserna. Därtill har medlemsstaterna förbundit sig att inte an-&lt;br&gt;svara för eller åta sig en annan medlemsstats finansiella förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med denna etapp är monetär finansiering förbjuden, vilket in-&lt;br&gt;nebär att en medlemsstat inte far finansiera offentliga underskott med&lt;br&gt;medel från centralbanken. I lagstiftningen för finansiella institut får det&lt;br&gt;inte förekomma särregler eller undantag som möjliggör statlig upplåning&lt;br&gt;på icke marknadsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje etappen av EMU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje etappen av EMU - starten på valutaunionen - skall inledas&lt;br&gt;den 1 januari 1999, varvid de deltagande medlemsstaternas valutakurser&lt;br&gt;oåterkalleligen låses och den nya gemensamma valutan införs. Därefter&lt;br&gt;skall penningpolitiken genomföras av ECB i den gemensamma valutan&lt;br&gt;euro. Sedlar och mynt uttryckta i euro skall introduceras senast den&lt;br&gt;1 januari 2002 och skall helt ersätta de nationella valutorna senast den&lt;br&gt;1 juli 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som ej uppfyller de nödvändiga villkoren för delta-&lt;br&gt;gande i valutaunionen betecknas som &amp;quot;medlemsstater med undantag&amp;quot;.&lt;br&gt;Centralbankerna i dessa stater kommer att vara en del av ECBS men inte&lt;br&gt;omfattas av den gemensamma penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övergången till tredje etappen utökas sanktionsmöjlighetema gen-&lt;br&gt;temot länder i valutaunionen som inte uppfyller åtagandena rörande of-&lt;br&gt;fentliga finanser. En överenskommelse bestående av två förordningar och&lt;br&gt;en resolution, den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten, som syftar till att&lt;br&gt;varaktigt säkra budgetdisciplinen i tredje etappen, träffades under som-&lt;br&gt;maren 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien har en särställning vad gäller EMU. Den innebär att&lt;br&gt;Storbritannien inte är bundet av vad som gäller under andra och tredje&lt;br&gt;etappen, om inte Storbritannien före den 1 januari 1998 anmäler att lan-&lt;br&gt;det avser att delta i tredje etappen. Även Danmark har en särställning&lt;br&gt;som innebär att Danmark har rätt att bestämma sig för att stå utanför va-&lt;br&gt;lutaunionen som en medlemsstat med undantag. Danmark har meddelat&lt;br&gt;att landet inte avser att delta i valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Valutapolitiken i valutaunionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens lagfasta ansvar för valutapolitiken är ovanligt i ett EU-&lt;br&gt;perspektiv. (Jfr 9 kap. 12 § RF). I övriga EU-länder är det vanligtvis re-&lt;br&gt;geringen som har det övergripande ansvaret för valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 109.1 och 109.2 i EG-fördraget är det, när valutaunionen&lt;br&gt;har genomförts, ministerrådet som skall besluta i frågor rörande de delta-&lt;br&gt;gande medlemsstaternas valutapolitik gentemot tredje land, dvs. icke EU-&lt;br&gt;länder. Enligt artikel 109.1 får rådet träffa avtal med tredje land om ett&lt;br&gt;växelkurssystem för den gemensamma valutan euro efter att ha hört Eu-&lt;br&gt;ropaparlamentet. För ingående av sådana avtal krävs enhällighet bland de&lt;br&gt;länder som deltar i valutaunionen. Vad gäller beslut om att anta, ändra&lt;br&gt;eller upphäva centralkurser för euron i ett sådant växelkurssamarbete&lt;br&gt;med tredje land, tar rådet beslut med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördraget ger således rådet den yttersta beslutanderätten rörande&lt;br&gt;valutapolitiska frågor gentemot tredje land. Därigenom finns det möjlig-&lt;br&gt;het till ett indirekt inflytande från de politiskt ansvariga organen över&lt;br&gt;ECB:s verksamhet. Ministerrådets möjligheter att ingå avtal om växel-&lt;br&gt;kurssystem samt därvid fastställa centralkurser kan åtminstone potentiellt&lt;br&gt;påverka ECB:s trovärdighet när det gäller möjligheten att uppnå prissta-&lt;br&gt;bilitetsmålet. Genom valutapolitiska beslut kan utformningen av ECB:s&lt;br&gt;penningpolitik i princip bindas till vissa riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för målkonflikter mellan ECBS:s prisstabilitetsmål och de av&lt;br&gt;ministerrådet beslutade valutapolitiska målen har reducerats genom att&lt;br&gt;rådet far besluta endast efter framställan från ECB eller kommissionen.&lt;br&gt;Om framställan sker från kommissionen, skall ministerrådet inför beslut&lt;br&gt;samråda med ECB. Samrådet skall ske i syfte att uppnå enighet i över-&lt;br&gt;ensstämmelse med målet om prisstabilitet. Ministerrådet eller en med-&lt;br&gt;lemsstat kan enligt artikel 109d begära att kommissionen lägger fram ett&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frånvaro av formella växelkurssystem eller allmänna riktlinjer svarar&lt;br&gt;ECBS för valutapolitiken genom sin befogenhet att utföra valutatrans-&lt;br&gt;aktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av ett växelkurssystem enligt ovan får rådet med kvalifice-&lt;br&gt;rad majoritet, på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;ECB eller på rekommendation av ECB, utarbeta allmänna riktlinjer för&lt;br&gt;valutapolitiken. Dessa allmänna riktlinjer skall inte påverka ECBS:s pris-&lt;br&gt;stabilitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 ERM2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom EU pågår för närvarande ett arbete med att upprätta ett växelkurs-&lt;br&gt;system som skall ersätta EMS när valutaunionen har startat. Det nya väx-&lt;br&gt;elkurssystemet, kallat ERM2, skall möjliggöra för de länder som står&lt;br&gt;utanför valutaunionen att knyta sina valutor till euron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Europeiska rådets möte i Dublin den 13-14 december 1996 träffa-&lt;br&gt;des en överenskommelse om riktlinjerna för ERM2 och vid mötet i&lt;br&gt;Amsterdam den 16-17 juni 1997 antogs en resolution om införande av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;växelkursmekanism i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unio-&lt;br&gt;nen. ERM2 grundas på ett frivilligt deltagande, men det kan förväntas att&lt;br&gt;medlemsstater deltar i ERM2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resolutionen innebär bl.a. följande. För de valutor som deltar i ERM2&lt;br&gt;skall bilaterala centralkurser fastställas gentemot euron, till skillnad mot&lt;br&gt;nuvarande ERM i vilken samtliga valutor har bilaterala centralkurser,&lt;br&gt;förutom mot ecun, även gentemot varandra. Kring dessa centralkurser&lt;br&gt;skall valutorna kunna fluktuera inom relativt vida band, ±15 procent. Det&lt;br&gt;skall därutöver vara möjligt för en medlemsstat utanför valutaunionen att&lt;br&gt;ta initiativ till ett beslut om smalare bandbredd mellan landets valuta och&lt;br&gt;euron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralkurserna kommer att fastställas gemensamt av finansministrar-&lt;br&gt;na, ECB samt centralbankschefer i de EU-länder som inte deltar i valu-&lt;br&gt;taunionen. Ministrar och centralbankschefer i EU-länder som står utanför&lt;br&gt;ERM2, samt kommissionen, skall delta utan rösträtt vid besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare sägs i överenskommelsen att det skall säkerställas att justering-&lt;br&gt;ar av centralkurserna görs vid behov. Samtliga avtalsparter, inklusive&lt;br&gt;ECB, skall ha rätt att initiera en procedur för att överväga de gällande&lt;br&gt;centralkurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda centralbanken och ECB skall intervenera för att upprätt-&lt;br&gt;hålla bandgränsema. Dessa interventioner skall i princip vara automatis-&lt;br&gt;ka och obegränsade, med tillgång till mycket kortfristig finansiering in-&lt;br&gt;om systemet. Emellertid kommer ECB och de nationella centralbankerna&lt;br&gt;att kunna upphöra med interventionerna om dessa kommer i konflikt med&lt;br&gt;prisstabilitetsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Legal konvergens&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på den nationella lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom anslutningsfördraget till EU har Sverige åtagit sig att följa de&lt;br&gt;krav som fastställts i EG-fördraget om EMU. Som kort nämnts i tidigare&lt;br&gt;avsnitt innehåller EG-fördraget bestämmelser som rör den nationella&lt;br&gt;centralbankslagstiftningen. Enligt artikel 109e.5 i EG-fördraget skall i&lt;br&gt;förekommande fall varje medlemsstat under den andra etappen inleda det&lt;br&gt;förfarande som leder till oberoende för dess centralbank i enlighet med&lt;br&gt;artikel 108 i EG-fördraget. I fördragets artikel 108 föreskrivs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Senast då ECBS upprättas skall varje medlemsstat säkerställa att dess&lt;br&gt;nationella lagstiftning, inbegripet stadgan för dess nationella central-&lt;br&gt;bank, är förenlig med detta fördrag och ECBS-stadgan.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 108 gäller oavsett om en medlemsstat deltar i&lt;br&gt;valutaunionen eller inte. En oberoende centralbank utgör också ett nöd-&lt;br&gt;vändigt villkor för att en medlemsstat skall kvalificera för deltagande i&lt;br&gt;valutaunionen. Rådet skall enligt artikel 109j i EG-fördraget, inför be-&lt;br&gt;slutet om vilka länder som kvalificerar sig för att delta i valutaunionen,&lt;br&gt;bedöma om varje enskilt land uppfyller de nödvändiga villkoren för infö-&lt;br&gt;randet av en gemensam valuta. I dessa nödvändiga villkor ingår, förutom&lt;br&gt;de ekonomiska konvergenskriterierna, även att den nationella lagstift-&lt;br&gt;ningen är förenlig med EG-fördraget och stadgan för ECBS. Rådets be-&lt;br&gt;dömning skall baseras på grundval av rapporter från kommissionen och&lt;br&gt;Europeiska monetära institutet (EMI).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI skall årligen tillställa rådet en rapport om bl.a. de rättsliga förut-&lt;br&gt;sättningar som de nationella centralbankerna måste uppfylla för att integ-&lt;br&gt;reras med ECBS. EMI:s bedömning kommer inte bara att baseras på en&lt;br&gt;jämförelse mellan bestämmelserna i fördraget och i den nationella lag-&lt;br&gt;stiftningen utan också på en helhetsbedömning av utformningen av den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen, dess tillämpning och den legala omgivningen&lt;br&gt;som lagstiftningen om centralbanken är utformad i. Dessa rapporter skall&lt;br&gt;ligga till grund för rådets beslut inför övergången till tredje etappen i&lt;br&gt;EMU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördraget och stadgan för ECBS innehåller vissa krav på central-&lt;br&gt;bankslagstiftningen. Dessa gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbud för centralbanken och medlemmar i dess beslutande organ att&lt;br&gt;begära eller ta emot instruktioner från gemenskapinstitutioner eller ge-&lt;br&gt;menskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller från något annat&lt;br&gt;organ, artikel 107 i EG-fördraget och artikel 7 i ECBS-stadgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på minst fem års mandatperiod för centralbankschefen, artikel&lt;br&gt;14.2 i ECBS-stadgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på kriterier för avsättande av centralbankschefen, artikel 14.2&lt;br&gt;andra stycket i ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI och kommissionen har i sina konvergensrapporter pekat på vissa&lt;br&gt;förhållanden som de anser inte vara förenliga med syftet i fördragets be-&lt;br&gt;stämmelser. De omfattar bl.a. instruktionsförbudets betydelse för valbar-&lt;br&gt;heten till det beslutande organet, mandatperiod för personer i det beslu-&lt;br&gt;tande organet och att reglerna för hur riksbankschefen kan avsättas även&lt;br&gt;skall tillämpas för övriga personer i det beslutande organet. Dessutom&lt;br&gt;bör ECBS:s verksamhetsmål avspeglas i ett verksamhetsmål för den na-&lt;br&gt;tionella centralbanken eftersom denna kommer att utgöra en del av detta&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan görs en jämförelse mellan EG-rätten och svensk rätt i syfte att&lt;br&gt;belysa vilka anpassningar av svensk lag som bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten och svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen kan riksdagen överlåta&lt;br&gt;beslutanderätt till EG så länge som där finns ett fri- och rättighetsskydd&lt;br&gt;motsvarande det som ges i regeringsformen och i Europakonventionen&lt;br&gt;angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna. När en sådan överlåtelse har skett blir det som EG beslutar&lt;br&gt;gällande i Sverige under förutsättning att beslutet ligger inom det område&lt;br&gt;där beslutanderätten överlåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen konstaterade vid behandlingen av anslutningsfördraget att&lt;br&gt;det i EG-rätten finns ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som&lt;br&gt;finns i Europakonventionen och att det därmed också står i nivå med det&lt;br&gt;skydd som finns i regeringsformen. Den i grundlagsbestämmelsen angiv-&lt;br&gt;na förutsättningen för överlåtelse av beslutsbefogenheter var därmed en-&lt;br&gt;ligt riksdagens mening uppfylld (bet. 1994/95:KU17 s. 15 och 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till&lt;br&gt;Europeiska unionen (anslutningslagen) har Sverige dels införlivat de vid&lt;br&gt;anslutningen gällande gemenskapsreglema, dels till EG överlåtit rätten&lt;br&gt;att fatta beslut som gäller i Sverige i den omfattning och med den verkan&lt;br&gt;som följer av fördragen och andra instrument som räknas upp i lagen.&lt;br&gt;Någon uppräkning av vilka beslutsbefogenheter som överlåtits har inte&lt;br&gt;ansetts möjlig utan bestämmelsen om överlåtelse har knutits till anslut-&lt;br&gt;ningsfördraget och de övriga grundläggande fördragen. Bland de uppräk-&lt;br&gt;nade fördragen finns fördraget om Europeiska unionen som bl.a. reglerar&lt;br&gt;införandet av den ekonomiska och monetära unionen, EMU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att normgivningskompetensen inom ett område överlåtits till&lt;br&gt;EG har gemenskapsrätten företräde framför nationell rätt. Denna princip&lt;br&gt;om gemenskapsrättens företräde har EG-domstolen slagit fast i en rad&lt;br&gt;avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har således genom anslutningslagen införlivat de be-&lt;br&gt;stämmelser om EMU som finns i EG-fördraget och överlåtit rätten att&lt;br&gt;fatta beslut i den omfattning som följer av dessa bestämmelser till EG.&lt;br&gt;De gemenskapsrättsliga akterna inom detta område gäller därmed också&lt;br&gt;före svensk nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken ansvarar redan idag relativt självständigt för penningpoliti-&lt;br&gt;ken och har som sin övergripande uppgift tagit på sig att upprätthålla en&lt;br&gt;stabil prisnivå. Riksbankens formella och reella oberoende har ökat bl.a.&lt;br&gt;som en följd av de förändringar i riksbankslagen som genomfördes 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid enligt regeringen i huvudsak två skäl att se över&lt;br&gt;den institutionella ramen kring penning- och valutapolitiken för att ytter-&lt;br&gt;ligare öka Riksbankens oberoende. För det första kan det specifika tro-&lt;br&gt;värdighetsproblemet för penningpolitiken och dess negativa konsekven-&lt;br&gt;ser begränsas om statsmakterna gör troligt att avvikelser från prisstabili-&lt;br&gt;tetsmålet inte kommer att ske. Den institutionella ramen för penningpoli-&lt;br&gt;tiken kan bidra till detta. Genom att delegera ansvaret för utformningen&lt;br&gt;av penningpolitiken till en självständig Riksbank med ett klart angivet&lt;br&gt;prisstabilitetsmål kan politiken ges det långsiktiga perspektiv som skapar&lt;br&gt;förutsättningar för att målet skall vara trovärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra har Sveriges medlemskap i EU medfört att förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för penning- och valutapolitiken har förändrats. Som en följd av&lt;br&gt;medlemskapet i EU har Sverige åtagit sig att stärka Riksbankens själv-&lt;br&gt;ständighet. Enligt det synsätt som ligger till grund för den institutionella&lt;br&gt;utformningen av ECBS kan dylika reformer öka förutsättningarna för att&lt;br&gt;uppnå de fastställda målen för den ekonomiska politiken på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om en oberoende Riksbank innebär inte att målen för den&lt;br&gt;ekonomiska politiken eller prioriteringen mellan dem ändras. Tvärtom är&lt;br&gt;tanken att den samlade måluppfyllelsen kan förbättras genom att trovär-&lt;br&gt;digheten för den ekonomisk-politiska strategin stärks. Genom att förstär-&lt;br&gt;ka förtroendet för en långsiktig prisstabilitet kan möjligheterna att i ett&lt;br&gt;kort- och medelfristigt perspektiv anpassa penningpolitiken till det eko-&lt;br&gt;nomiska läget öka. Trovärdigheten kan således skapa ett utrymme för att&lt;br&gt;bedriva stabiliseringspolitik med hjälp av penningpolitiken som annars&lt;br&gt;inte skulle finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringen i huvudsak fyra aspekter som är avgörande&lt;br&gt;för att Riksbanken skall kunna anses vara självständig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första bör Riksbanken ha ett institutionellt oberoende. Med&lt;br&gt;detta avses att ingen skall ha möjlighet att i penningpolitiska frågor ge&lt;br&gt;instruktioner till centralbanken eller dess beslutande organ annat än ge-&lt;br&gt;nom utformningen av det lagstadgade målet för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra bör ledamöterna i det organ som utformar penningpoliti-&lt;br&gt;ken ges ett personligt oberoende. Därför bör de penningpolitiska besluts-&lt;br&gt;fattarna ha en lång mandatperiod, omfattas av stränga jävsbestämmelser&lt;br&gt;och endast kunna avskedas av skäl som anges i ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje bör Riksbanken ha ett funktionellt oberoende. Det inne-&lt;br&gt;bär att banken skall ges ett otvetydigt mål för penningpolitiken. Målet&lt;br&gt;bör betona inflationsbekämpningen och vara offentligt och lagfäst. Målet&lt;br&gt;bör också självfallet vara förenligt med ECBS:s prisstabilitetsmål enligt&lt;br&gt;EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör Riksbanken vara finansiellt oberoende. Banken bör ha&lt;br&gt;tillräckliga medel till sitt förfogande för att kunna fullgöra sina uppgifter&lt;br&gt;utan att styras av anslag från riksdag eller regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lägger i det följande fram förslag i syfte att stärka det in-&lt;br&gt;stitutionella, det personliga och det funktionella oberoendet. Förslag&lt;br&gt;lämnas om instruktionsförbud, jävsregler och begränsad avsättlighet för&lt;br&gt;de penningpolitiska beslutsfattarna. Vidare föreslås att ett mål för pen-&lt;br&gt;ningpolitiken bör anges i lag. Vad gäller det finansiella oberoendet har&lt;br&gt;Riksbanken redan en hög grad av självständighet varför inga förslag&lt;br&gt;lämnas i denna del. Förslagen ligger helt i linje med ECBS-stadgan och&lt;br&gt;EG-fördraget som dessa har tolkats av EMI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även av vikt att möjligheten till insyn och kontroll tillförsäkras&lt;br&gt;när Riksbankens självständighet stärks. Riksdagen bör, som huvudman&lt;br&gt;för Riksbanken, ges möjlighet att utvärdera verksamheten mot det mål&lt;br&gt;som riksdagen satt upp för penningpolitiken. Regeringen presenterar för-&lt;br&gt;slag även i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Anpassning av svensk lag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anpassning av svensk lag skall ske så att&lt;br&gt;svensk rätt återger de bestämmelser som är gällande i Sverige. Rege-&lt;br&gt;ringsformen skall återge huvuddragen i hur Sverige styrs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians och rättschefspromemorians bedömning överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har tillstyrkt bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrkte bedömningen i rättschefspromemorian&lt;br&gt;med undantag för Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;som påpekade att EG-rätten har direkt effekt och företräde framför natio-&lt;br&gt;nella regler varför anpassning av svensk lag inte är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 108 i EG-fördraget&lt;br&gt;skall varje medlemsstat säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbe-&lt;br&gt;gripet stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med fördraget&lt;br&gt;och ECBS-stadgan senast då ECBS upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vår nationella lagstiftning skall vara förenlig med EG-rättens krav&lt;br&gt;innebär inte att alla dessa krav måste återges i svenska rättsregler. EG-&lt;br&gt;rättens direkta effekt och företräde framför svensk rätt gör det inte nöd-&lt;br&gt;vändigt. Däremot måste svenska bestämmelser som strider mot EG-rätten&lt;br&gt;ändras. Således måste de nationella bestämmelserna vara så utformade att&lt;br&gt;de gör det möjligt för de EG-regler som skall tillämpas direkt att få fullt&lt;br&gt;genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det enda uttryckliga kravet på visst innehåll i svensk rätt rörande&lt;br&gt;Riksbanken som EG-rätten ställer är artikel 14.2 i ECBS-stadgan, där det&lt;br&gt;sägs att det i stadgarna för de nationella centralbankerna särskilt skall&lt;br&gt;föreskrivas att centralbankschefens ämbetstid skall vara minst fem år.&lt;br&gt;Detta krav blir i svensk rätt uppfyllt genom bestämmelsen i 32 § riks-&lt;br&gt;bankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt blir det fråga om en avvägning mellan å ena sidan intresset av&lt;br&gt;att den svenska regeringsformen skall återge huvuddragen i hur Sverige&lt;br&gt;styrs och de svenska statsorganens uppgifter och arbetssätt och å andra&lt;br&gt;sidan intresset av att inte i svensk grundlag lägga fast en viss tolkning av&lt;br&gt;EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten for regeringens överväganden har varit att regerings-&lt;br&gt;formen skall återge huvuddragen i hur Sverige styrs. Från EG-rättslig&lt;br&gt;synpunkt ställs det inga krav på att bestämmelserna skall införas i rege-&lt;br&gt;ringsformen för att svensk rätt skall vara förenlig med fördraget. EG-&lt;br&gt;rätten innehåller redan regler om dels förutsättningarna för att avsätta&lt;br&gt;riksbankschefen, dels förbud mot att ge och ta instruktioner riktade till&lt;br&gt;Riksbanken. Eftersom dessa frågor redan reglerats i EG-rätten, som utgör&lt;br&gt;en integrerad del av den svenska rättsordningen, kan det hävdas att det&lt;br&gt;inte finns något behov av, eller att det kanske till och med inte är lämp-&lt;br&gt;ligt, att i den svenska rättsordningen upprepa EG-rättens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens mening är dock att även om det från EG-rättslig synpunkt&lt;br&gt;kanske skulle vara möjligt att avstå från anpassning av svensk lag såsom&lt;br&gt;bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har framfört,&lt;br&gt;så bör en sådan anpassning ske från svenska utgångspunkter. Det finns&lt;br&gt;inget att invända mot att låta frågan om de svenska organens förhållande&lt;br&gt;till EG:s institutioner regleras av EG-rätten. Däremot bör den inbördes&lt;br&gt;maktfördelningen mellan svenska organ framgå av svenska bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av lagform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga regler för hur lagregleringen skall fördelas mellan grund-&lt;br&gt;lag och annan lag. I förarbetena till regeringsformen och i litteraturen&lt;br&gt;finns emellertid vissa uttalanden som kan ge ledning vid bedömningen av&lt;br&gt;hur en sådan fördelning bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagberedningen (SOU 1972:15) anförde att huvuduppgifterna för&lt;br&gt;en regeringsform är att ge grunderna för det representativa och parla-&lt;br&gt;mentariska systemet och för fördelningen av offentliga funktioner mellan&lt;br&gt;riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndigheterna, domstolarna och&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 155) uttalade de-&lt;br&gt;partementschefen att utgångspunkten bör vara att endast de bestämmelser&lt;br&gt;som anger ramarna för den politiska aktiviteten och samhällsverksamhe-&lt;br&gt;ten ges den särskilda dignitet och det särskilda skydd som förankring i&lt;br&gt;grundlag medför. Politikens inriktning och innehåll bör enligt dessa för-&lt;br&gt;arbeten i princip inte slås fast i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen beträffande Riksbanken är i dag fördelad mellan rege-&lt;br&gt;ringsformen, riksdagsordningen och riksbankslagen. Regeringsformen&lt;br&gt;har som sagts ovan en speciell ställning och syftet med den är att ge&lt;br&gt;grunder för framför allt fördelning av offentliga funktioner mellan riks-&lt;br&gt;dagen, regeringen, förvaltningsmyndigheterna, domstolarna och kommu-&lt;br&gt;nerna. Riksdagsordningen är inte en grundlag men har grundlagskaraktär&lt;br&gt;genom att ändringar kräver kvalificerad majoritet. I riksdagsordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas främst procedurfrågor för riksdagens arbete. Riksbankslagen&lt;br&gt;är en specialförfattning som främst reglerar Riksbankens organisation,&lt;br&gt;arbetsuppgifter och administration m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har haft som utgångspunkt att samla bestämmelser om&lt;br&gt;Riksbanken i riksbankslagen och i en ny lag om valutapolitik. Det finns&lt;br&gt;emellertid några bestämmelser som är av sådan dignitet och som reglerar&lt;br&gt;fördelningen av offentliga funktioner mellan riksdag, regering och Riks-&lt;br&gt;bank att de bör erhålla formen av grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som bör regleras i regeringsformen är bl.a. Riksbankens&lt;br&gt;ställning som myndighet under riksdagen. Likaså bör den grad av obero-&lt;br&gt;ende som Riksbanken skall ha i förhållande till andra myndigheter samt&lt;br&gt;Riksbankens ansvarsområde behandlas i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer under respektive avsnitt med konkreta förslag&lt;br&gt;till lagreglering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Målet för penningpolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Målet för penningpolitiken skall vara att upp-&lt;br&gt;rätthålla ett fast penningvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom myndighet under riksdagen bör Riksbanken därutöver, utan&lt;br&gt;att åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målen för den allmänna eko-&lt;br&gt;nomiska politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har tillstyrkt promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med re-&lt;br&gt;geringens. Utredningen föreslår dock att prisstabilitetsmålet skall for-&lt;br&gt;muleras som att &amp;quot;värna penningvärdet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter på Riksbanksutredningens förslag: Majoriteten&lt;br&gt;av remissinstanserna tillstyrkte Riksbanksutredningens förslag att ett&lt;br&gt;penningpolitiskt verksamhetsmål skall anges i lag. Flera remissinstanser&lt;br&gt;menade dock att målet om prisstabilitet borde kompletteras med andra&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet ansåg att målet även skall inkludera andra centrala&lt;br&gt;samhällsekonomiska mål, om detta inte förhindrar ett uppnående av in-&lt;br&gt;flationsmålet. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska Industri-&lt;br&gt;tjänstemannaförbundet menade att målsättningen kan formuleras som&lt;br&gt;prisstabilitet under tillväxt. Svenska Bankföreningen anförde att Riksban-&lt;br&gt;ken, utan att målet om stabilt penningvärde åsidosätts, dessutom skall&lt;br&gt;bidra till att uppfylla övriga centrala mål för den allmänna politiken på&lt;br&gt;lång sikt. Företagarnas riksorganisation föreslog formuleringen prissta-&lt;br&gt;bilitet under samhällsekonomisk balans eller prisstabilitet under ekono-&lt;br&gt;misk tillväxt. Riksrevisionsverket anförde att nuvarande förhållanden är&lt;br&gt;tillfredsställande. Enligt Kammarrätten i Göteborg bör målet utformas&lt;br&gt;som ett allmänt välfardsmål. Tjänstemännens Centralorganisation ansåg&lt;br&gt;att prisstabiliteten skall ingå som ett viktigt moment i Riksbankens ope-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rativa målformulering men att detta inte bör vara det enda målet för verk-&lt;br&gt;samheten. Även Fullmäktige i Sveriges riksbank tillstyrkte Riksbanksut-&lt;br&gt;redningens förslag. Några remissinstanser menade att målet skall framgå&lt;br&gt;av regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av mål för penningpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken saknar i dag ett lagfäst mål för penningpolitiken. Efter att&lt;br&gt;Sverige i november 1992 övergått till flytande växelkurs, tog fullmäktige&lt;br&gt;i Riksbanken i januari 1993 ställning till vilken inriktning penning- och&lt;br&gt;valutapolitiken borde ha. Enligt detta ställningstagande skall prisstabilitet&lt;br&gt;vara ett övergripande mål för penningpolitiken. Riksbanken preciserade&lt;br&gt;målet till att förändringen i konsumentprisindex från och med år 1995&lt;br&gt;skall begränsas till två procent, med en tolerans om en procentenhet upp-&lt;br&gt;åt och nedåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör en delegering av penningpolitiken&lt;br&gt;till en självständig Riksbank inte ske utan att målet för verksamheten är&lt;br&gt;tydligt. En självständig Riksbank måste därför ges ett demokratiskt för-&lt;br&gt;ankrat mål för verksamheten. Om inget mål formuleras, skulle det ge&lt;br&gt;utrymme för en godtycklig utformning av penningpolitiken. I syfte att&lt;br&gt;öka trovärdigheten för penningpolitiken bör detta mål inte utan vidare&lt;br&gt;kunna ändras. Målet för penningpolitiken bör därför vara lagfäst. Ett&lt;br&gt;lagstadgat verksamhetsmål för penningpolitiken är således en viktig del&lt;br&gt;av förslaget att ge Riksbanken en självständig ställning och penningpoli-&lt;br&gt;tiken en större trovärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare motiv är att en långtgående delegering av penningpoliti-&lt;br&gt;ken bör kombineras med uppföljning och kontroll. Riksdagen som Riks-&lt;br&gt;bankens huvudman måste därför ha möjlighet att utvärdera verksamheten&lt;br&gt;utifrån ett mål som fastställts för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för penningpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under en lång tid använt en regim med fast växelkurs. En&lt;br&gt;stabil växelkurs utgör dock ett mellanliggande mål för penningpolitiken.&lt;br&gt;Det överordnade målet vid fast växelkurs är att uppnå en stabil och låg&lt;br&gt;inflation i nivå med omvärlden. Stabila växelkurser bör därför inte utgöra&lt;br&gt;ett mål i sig för Riksbankens penningpolitiska verksamhet. I stället bör&lt;br&gt;Riksbanken ges ett prisstabilitetsmål, dvs. en uppgift att hålla inflationen&lt;br&gt;på en låg och stabil nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett prisstabilitetsmål kan utformas på många olika sätt. I princip är det&lt;br&gt;möjligt att i lag fastställa ett kvantifierat mål för inflationstakten där så-&lt;br&gt;väl nivå och toleransnivå som val av mätmetod (index) preciseras. Det&lt;br&gt;finns dock ej skäl att i lag alltför detaljerat precisera målet. Det är inte&lt;br&gt;lämpligt att i lag fastställa en särskild nivå för tillåten prisökningstakt&lt;br&gt;eller att ange storleken på ett eventuellt toleransintervall. En sådan preci-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sering skulle bli alltför inflexibel och innebära att Riksbanken inte ges&lt;br&gt;tillräckligt utrymme att anpassa målet till nya omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att ett prisstabilitetsmål bör vara allmänt for-&lt;br&gt;mulerat. För att öka möjligheten till demokratisk kontroll av penningpo-&lt;br&gt;litiken bör Riksbanken precisera det i lag angivna målet så att det blir&lt;br&gt;möjligt att på ett objektivt sätt utvärdera huruvida Riksbanken har upp-&lt;br&gt;nått målet för verksamheten eller ej. Denna precisering bör offentliggöras&lt;br&gt;för att möjliggöra en offentlig debatt kring penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningen föreslog formuleringen värna penningvärdet.&lt;br&gt;Arbetsgruppen bakom förslagen i departementspromemorian har i stället&lt;br&gt;valt att formulera det penningpolitiska huvudmålet så att Riksbanken&lt;br&gt;skall upprätthålla ett fast penningvärde. Regeringen ställer sig bakom&lt;br&gt;den av arbetsgruppen valda formuleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orden fast penningvärde anger att det är den allmänna prisnivån som&lt;br&gt;avses. Målet skall inte tolkas så att alla enskilda priser skall vara stabila.&lt;br&gt;För att en marknadsekonomi skall kunna fungera måste det finnas möj-&lt;br&gt;lighet för relativa prisförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet skall tolkas i förändringstermer, inte i absoluta termer, dvs. må-&lt;br&gt;let bör uttryckas som ett mål för inflationstakten snarare än som ett mål&lt;br&gt;för den absoluta prisnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktiska problem uppstår när prisökningstakten skall mätas. Exem-&lt;br&gt;pelvis kan det vara svårt att ta hänsyn till kvalitetsutvecklingen hos de&lt;br&gt;varor och tjänster som ingår vid de upprepade mätningar som ligger till&lt;br&gt;grund för fastställandet av prisindex. Det kan innebära att indexutveck-&lt;br&gt;lingen systematiskt överskattar inflationstakten. Den föreslagna formule-&lt;br&gt;ringen skall bl.a. av denna orsak inte tolkas så att inflationstakten, mätt&lt;br&gt;som KPI eller något annat index, skall vara noll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera EU-länder har redan i dag ett lagfäst huvudmål för penningpoliti-&lt;br&gt;ken som syftar till att upprätthålla prisstabilitet. Det är dessutom vanligt&lt;br&gt;att huvudmålet kombinerats med lagfästa, underordnade mål, formulera-&lt;br&gt;de som att centralbanken, utan att åsidosätta det överordnade målet, skall&lt;br&gt;stödja den allmänna ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ECBS har underordnade mål. Enligt artikel 105 i EG-fördraget&lt;br&gt;och artikel 2 i ECBS-stadgan skall huvudmålet för ECBS vara att upp-&lt;br&gt;rätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall ECBS stödja&lt;br&gt;den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra&lt;br&gt;till att förverkliga gemenskapens mål enligt artikel 2 i EG-fördraget. Där&lt;br&gt;anges att gemenskapens mål att främja en harmonisk och väl avvägd ut-&lt;br&gt;veckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och&lt;br&gt;icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög grad av eko-&lt;br&gt;nomisk konvergens, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt&lt;br&gt;skydd, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekono-&lt;br&gt;misk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken kommer att bli en del av ECBS oavsett om Sverige kom-&lt;br&gt;mer att delta i valutaunionen eller inte. Det innebär att Riksbanken kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer att omfattas av ECBS:s verksamhetsmål såsom det är formulerat i&lt;br&gt;stadgan. Det är därför inte möjligt att fastställa ett verksamhetsmål som&lt;br&gt;strider mot detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör ett underordnat mål inte föras in i&lt;br&gt;lag. Däremot finns det utrymme för Riksbanken att i den mån det är för-&lt;br&gt;enligt med det överordnade långsiktiga målet för penningpolitiken stödja&lt;br&gt;den av riksdagen beslutade ekonomiska politiken. Även Riksbanksutred-&lt;br&gt;ningen gjorde denna bedömning, men anförde att uppgiften att stödja den&lt;br&gt;allmänna ekonomiska politik riksdagen lagt fast inte behöver anges i lag&lt;br&gt;eftersom det följer av att Riksbanken är en myndighet under riksdagen. I&lt;br&gt;departementspromemorian görs samma bedömning och riksbanksfull-&lt;br&gt;mäktige instämmer i denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även regeringen gör denna bedömning. Något underordnat mål bör&lt;br&gt;således inte föras in i lag. Riksbanken, som en myndighet under riksda-&lt;br&gt;gen, bör ha skyldighet att stödja de allmänna ekonomisk-politiska målen&lt;br&gt;i den mån dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet. Denna skyldighet&lt;br&gt;behöver enligt regeringens mening inte lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De traditionella målen för ekonomisk politik brukar vara hållbar till-&lt;br&gt;växt, hög sysselsättning, prisstabilitet, rättvis fördelning, regional balans&lt;br&gt;och god miljö. Penningpolitiken kan påverka målet om prisstabilitet, och&lt;br&gt;på kort sikt medverka till att uppfylla målen om hållbar tillväxt och full&lt;br&gt;sysselsättning. Däremot är mål som t.ex. god miljö, regional balans och&lt;br&gt;rättvis fördelning inte särskilt väl lämpade som mål för penningpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan givetvis uppstå extrema situationer, t.ex. krig, naturkatastrofer&lt;br&gt;eller mycket kraftiga utbudsstömingar, där andra anpassningsmekanis-&lt;br&gt;mer inte fungerar. I dessa situationer måste prisstabilitetsmålet rimligen&lt;br&gt;vika för ett omedelbart behov att med en aktiv penningpolitik dämpa&lt;br&gt;störningen och motverka att den far permanenta effekter. Frågan om det&lt;br&gt;finns ett behov av att i lag föra in en bestämmelse om när Riksbanken far&lt;br&gt;avvika från det lagbundna målet har diskuterats i olika sammanhang. En&lt;br&gt;sådan undantagsbestämmelse kan emellertid inte förutse alla tänkbara&lt;br&gt;situationer utan måste i så fall vara mycket allmänt hållen vilket kan&lt;br&gt;medföra att den blir svår att tillämpa. Den synes dessutom vara svår att&lt;br&gt;förena med EG-fördraget. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt&lt;br&gt;att i lag föra in en sådan undantagsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsvä-&lt;br&gt;sende. Detta är en grundläggande uppgift för Riksbanken och är inget&lt;br&gt;egentligt mål för verksamheten. Motsvarande uppgift gäller för ECBS.&lt;br&gt;Det skulle kunna hävdas att denna uppgift kan komma i konflikt med&lt;br&gt;Riksbankens mål om ett fast penningvärde eftersom Riksbanken i vissa&lt;br&gt;situationer skulle kunna använda styrräntan för att undvika en kris i&lt;br&gt;banksystemet. De penningpolitiska instrumenten skall dock, enligt rege-&lt;br&gt;ringens förslag, endast användas för att upprätthålla ett fast penningvär-&lt;br&gt;de. Riksbanken förfogar dock över andra instrument för att hantera såda-&lt;br&gt;na situationer, exempelvis möjlighet att bevilja nödkrediter (lender of last&lt;br&gt;resort). Det kan emellertid uppkomma situationer där en kris i betal-&lt;br&gt;ningssystemet hotar att riskera målet om ett fast penningvärde. I sådana&lt;br&gt;situationer bör naturligtvis de penningpolitiska instrumenten kunna an-&lt;br&gt;vändas för att avvärja en kris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Övergripande valutapolitiska frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Genom en ändring i regeringsformen överfors&lt;br&gt;ansvaret for övergripande valutapolitiska frågor från Riksbanken till&lt;br&gt;regeringen. Regeringen skall därvid bestämma system för att fastställa&lt;br&gt;kronans värde i förhållande till utländska valutor (växelkurssystem).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om valutapolitiska frågor tas in i en ny lag om valu-&lt;br&gt;tapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får hemställa att regeringen skall fatta beslut om växel-&lt;br&gt;kurssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall samråda med Riksbanken inför valutapolitiska be-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har inget att erinra mot förslagen.&lt;br&gt;Valutapolitiska utredningens förslag överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens förslag. Utredningen föreslog att även beslutanderätten&lt;br&gt;vad avser valutapolitikens tillämpning skall överföras till regeringen (se&lt;br&gt;närmare under avsnitt 7.5). Vidare föreslogs att det anges i lag att rege-&lt;br&gt;ringen vid valutapolitiska beslut inte får åsidosätta det för penningpoliti-&lt;br&gt;ken fastställda målet. Riksbanken åläggs enligt förslaget samtidigt en&lt;br&gt;skyldighet att till regeringen anmäla om den föreslagna eller förda växel-&lt;br&gt;kurspolitiken sätter detta mål i fara. Riksbanken föreslogs också få en rätt&lt;br&gt;att utan hinder av sekretesslagen offentliggöra en sådan anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningens förslag: Utredningen föreslog att ansvars-&lt;br&gt;fördelningen avseende internationella valutapolitiska överenskommelser&lt;br&gt;borde förtydligas genom att det av riksbankslagen borde framgå att mel-&lt;br&gt;lanstatliga avtal och avtal med mellanfolklig organisation om växelkurs-&lt;br&gt;system skall ingås av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett var lika många remissinstanser positi-&lt;br&gt;va som negativa till Valutapolitiska utredningens förslag att ge regering-&lt;br&gt;en ansvar för val av växelkurssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret anförde att nuvarande ordning där riksdagen delege-&lt;br&gt;rar ansvaret för både penning- och valutapolitiken till Riksbanken stärker&lt;br&gt;tilltron till prisstabilitetsmålet. Kontoret ansåg att utredningen inte har&lt;br&gt;analyserat hur en ändamålsenlig lösning skall se ut, utan haft som ut-&lt;br&gt;gångspunkt att svensk lagstiftning skall anpassas till reglerna i EU, trots&lt;br&gt;att inga formella krav på anpassning finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet anförde&lt;br&gt;bl.a. följande. Den som kontrollerar valutapolitiken kontrollerar också&lt;br&gt;penningpolitiken. Med fria kapitalrörelser kan man nämligen inte skilja&lt;br&gt;på penning- och valutapolitik. De är helt enkelt två sidor av samma sak.&lt;br&gt;Om regeringen har ansvaret för valutapolitiken, far den därmed automa-&lt;br&gt;tiskt också ansvaret för penningpolitiken. Sverige har idag en föredömlig&lt;br&gt;ordning där Riksbanken har full kontroll över de penningpolitiska in-&lt;br&gt;strumenten genom att den inte bara kontrollerar styrräntan utan även an-&lt;br&gt;svarar för val av växelkurssystem, valutainterventioner samt riktvärden&lt;br&gt;och bandbredd vid fast växelkurs. Samtidigt skall internationellt växel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kurssamarbete baserat på mellanstatliga avtal ingås av regeringen enligt&lt;br&gt;grundlagen. Det hindrar dock inte att Riksbanken bestämmer om tillämp-&lt;br&gt;ningen av sådana avtal, exempelvis centralkurs och bandbredd. Nuvaran-&lt;br&gt;de ansvarsförhållanden innebär inte några hinder mot ett internationellt&lt;br&gt;valutasamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank anförde bl.a. följande. Det krävs inte&lt;br&gt;på formella grunder någon lagändring vad avser ansvaret för valutapoli-&lt;br&gt;tiken för att anpassa den svenska lagstiftningen till EG. Dock utgör väx-&lt;br&gt;elkurssamarbetet en central del av samarbetet inom den europeiska ge-&lt;br&gt;menskapen. Valutapolitiken betraktas som en fråga av gemensamt intres-&lt;br&gt;se. Mot denna bakgrund framstår det som ändamålsenligt att regeringen&lt;br&gt;fattar beslut om vilken växelkursregim som skall gälla för den svenska&lt;br&gt;kronan gentemot övriga EU-valutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;har Riksbanken ansvaret för valutapolitiken. Riksbankens nuvarande an-&lt;br&gt;svarsområde omfattar såväl övergripande valutapolitiska frågor såsom&lt;br&gt;valet mellan flytande och fast växelkurs som valet av de valutor som&lt;br&gt;kronan knyts till vid fast växelkurs. Ansvaret omfattar också tillämp-&lt;br&gt;ningen av det valda växelkurssystemet, som t.ex. beslut om centralkurs&lt;br&gt;och bandbredd vid fast växelkurs eller styrning av växelkursen vid fly-&lt;br&gt;tande växelkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är det emellertid endast regeringen&lt;br&gt;som far ingå överenskommelser med annan stat. Vid överenskommelser&lt;br&gt;som är av större vikt krävs enligt 10 kap. 2 § godkännande av riksdagen.&lt;br&gt;Växelkurssamarbete som grundar sig på överenskommelse med annan&lt;br&gt;stat faller under nämnda bestämmelser. Riksbanken kan med stöd av 10 §&lt;br&gt;riksbankslagen träffa överenskommelse om samarbete med annan cen-&lt;br&gt;tralbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening inte lämpligt, såsom förordades av&lt;br&gt;Riksbanksutredningen, att ansvarsfördelningen för val av växelkurssys-&lt;br&gt;tem skiljer sig åt beroende på om växelkurssystemet baseras på ett mel-&lt;br&gt;lanstatligt avtal eller inte. Ansvarsfördelningen bör heller inte, som för-&lt;br&gt;ordas i Riksbankens remissvar på Valutapolitiska utredningen, göras be-&lt;br&gt;roende av om systemet avser en koppling till valutor inom EU eller nå-&lt;br&gt;gon annan valuta. I stället bör, såsom föreslås i departementspromemori-&lt;br&gt;an, ansvaret för fastställande av växelkurssystem entydigt ligga hos en&lt;br&gt;myndighet. En ordning där ansvaret delas upp innebär att varken rege-&lt;br&gt;ringen eller Riksbanken kan välja lämpligt växelkurssystem där samtliga&lt;br&gt;till buds stående alternativ kan övervägas. En sådan ordning skulle kunna&lt;br&gt;innebära en risk för att optimala valutapolitiska beslut inte alltid kommer&lt;br&gt;att fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges medlemskap i EU innebär att Sverige liksom övriga med-&lt;br&gt;lemsstater skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt&lt;br&gt;intresse. Detta allmänna åtagande uppfyller Sverige genom den nuvaran-&lt;br&gt;de penningpolitiska regimen med ett inflationsmål och rörlig växelkurs&lt;br&gt;inom ramen för en stabilitetsorienterad ekonomisk politik. Ett annat sätt&lt;br&gt;att uppfylla detta allmänna åtagande är deltagande i ERM eller ERM2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s valutapolitiska samarbete är i grunden ett mellanstatligt samar-&lt;br&gt;bete som även innefattar att centralbankerna avtalar om vissa operativa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfaranden. Sverige har idag en annan ordning än flertalet andra EU-&lt;br&gt;länder vilket kan försvåra framtida valutapolitiskt samarbete. EU-&lt;br&gt;medlemskapet ställer visserligen inga formella krav på den nationella&lt;br&gt;ansvarsfördelningen rörande valutapolitiska frågor. Regeringen kan dock&lt;br&gt;konstatera att en ordning där Sveriges regering har ansvar för val av det&lt;br&gt;system som skall användas för att fastställa kronans värde i förhållande&lt;br&gt;till andra valutor i högre utsträckning sammanfaller med ordningen i öv-&lt;br&gt;riga EU-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening utgör val av växelkurssystem inte i sig en&lt;br&gt;restriktion för Riksbankens möjligheter att uppnå målet om prisstabilitet.&lt;br&gt;Detta är också en slutsats som delas av Riksbanksutredningen och Riks-&lt;br&gt;banken vad gäller växelkurssystem som baseras på mellanstatliga avtal.&lt;br&gt;Denna slutsats torde dock vara generell för alla val av växelkurssystem.&lt;br&gt;Om ansvaret för tillämpningen ligger kvar hos Riksbanken kan regering-&lt;br&gt;en ha ansvar för val av växelkurssystem, oavsett om de är baserade på&lt;br&gt;mellanstatliga avtal eller inte, utan att det uppstår problem för Riksban-&lt;br&gt;ken när det gäller att uppnå målet om prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av förslaget om Riksbankens ökade självständighet är det,&lt;br&gt;enligt regeringens mening, lämpligt att begränsa Riksbankens uppgifter&lt;br&gt;till vad som är nödvändigt för att kunna uppfylla målet om prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför, i enlighet med vad som föreslås i departe-&lt;br&gt;mentspromemorian, att ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor&lt;br&gt;genom en ändring i regeringsformen helt och hållet läggs på regeringen.&lt;br&gt;Vad detta ansvar innebär preciseras i en ny lag om valutapolitik. Rege-&lt;br&gt;ringen skall således besluta om växelkurssystem, dvs. välja mellan fast&lt;br&gt;och flytande växelkurs och, i det fall fast växelkurs väljs, fastställa ut-&lt;br&gt;formningen av det arrangemang till vilket kronan skall knytas. Det gäller&lt;br&gt;exempelvis om kronan skall knytas till ett multilateralt system såsom&lt;br&gt;ERM2 eller om ett unilateralt system skall upprättas. I det senare fallet&lt;br&gt;beslutar regeringen till vilken valuta, eller vilken korg av valutor, kronan&lt;br&gt;skall knytas. Det är i dag ytterst osannolikt att Sverige, efter den 1 januari&lt;br&gt;1999 när förslagen avses träda i kraft, skulle knyta sig till något annat&lt;br&gt;fastkursarrangemang än ERM2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att ansvaret för övergripande valutapoli-&lt;br&gt;tiska frågor såsom att bestämma växelkurssystem, oavsett om de är base-&lt;br&gt;rade på mellanstatliga avtal eller inte, kommer att ligga hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken kommer å sin sida, enligt 10 § riksbankslagen, ha ansvaret&lt;br&gt;för tillämpningen av det växelkurssystem som regeringen bestämt. Avtal&lt;br&gt;med andra stater på detta område innefattas i denna befogenhet. Även om&lt;br&gt;Riksbanken enligt 10 § riksbankslagen har denna befogenhet, så är det&lt;br&gt;regeringen som ingår internationella överenskommelser enligt 10 kap.&lt;br&gt;1 § regeringsformen. Regeringen får emellertid med stöd av 10 kap. 3 §&lt;br&gt;regeringsformen uppdra åt Riksbanken att träffa sådana överenskommel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en internationell överenskommelse är av större vikt krävs dock&lt;br&gt;enligt 10 kap. 2 § regeringsformen även riksdagens godkännande av den-&lt;br&gt;na. Det skulle kunna hävdas att en överenskommelse om centralkurs vid&lt;br&gt;ett fast växelkurssystem är av stor ekonomiskpolitisk betydelse. Emeller-&lt;br&gt;tid föreslås ovan att riksdagen skall besluta ge Riksbanken ett prisstabi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litetsmål för sin verksamhet. Detta mål begränsar kraftigt det möjliga&lt;br&gt;intervallet inom vilket Riksbanken kan fastställa centralkursen, varför ett&lt;br&gt;sådant beslut inte kan anses vara av större vikt. Det kan heller inte hävdas&lt;br&gt;att endast den omständigheten att avtal om växelkurs träffas med en stat,&lt;br&gt;och inte med en centralbank, är avgörande för vad som anses vara av&lt;br&gt;större vikt. I och med att dessa avtal således inte behöver riksdagens&lt;br&gt;medverkan kan regeringen lämna ett bemyndigande till Riksbanken att&lt;br&gt;träffa avtal med en stat inom ramen för dess kompetens enligt 10 § riks-&lt;br&gt;bankslagen. Regeringen kan lämna ett bemyndigande genom förordning&lt;br&gt;eller särskilt beslut. Om riksdagen slutligen beslutar såsom här föreslås&lt;br&gt;avser regeringen ge Riksbanken ett sådant bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen övervägde att i enlighet med Valutapolitiska utredning-&lt;br&gt;ens förslag införa en bestämmelse om att regeringen vid val av växel-&lt;br&gt;kurssystem inte far åsidosätta målet för penningpolitiken. Det konstate-&lt;br&gt;rades dock i linje med vad som har redovisats ovan att val av växelkurs-&lt;br&gt;system inte i någon väsentlig omfattning påverkar Riksbankens möjlighet&lt;br&gt;att uppnå målet om prisstabilitet. En sådan bestämmelse är därför enligt&lt;br&gt;arbetsgruppens uppfattning överflödig liksom den av Valutapolitiska&lt;br&gt;utredningen föreslagna skyldigheten för Riksbanken att anmäla om rege-&lt;br&gt;ringens beslut strider mot prisstabilitetsmålet. Det gäller också utred-&lt;br&gt;ningens förslag om rätt för Riksbanken att utan hinder av sekretesslagen&lt;br&gt;offentliggöra sådan anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank anför i sitt remissyttrande över depar-&lt;br&gt;tementspromemorian att en generell beslutanderätt för regeringen om val&lt;br&gt;av växelkursregim innebär, även om sannolikheten för detta måste anses&lt;br&gt;vara mycket låg, att beslut kan tas att knyta kronan till valutan i ett land&lt;br&gt;eller valutor i en grupp av länder som inte kännetecknas av en tydlig in-&lt;br&gt;riktning mot prisstabilitet i sin ekonomiska politik. En sådan växelkurs-&lt;br&gt;regim kan ge inflationsimpulser till svensk ekonomi som är oförenliga&lt;br&gt;med prisstabilitetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är sannolikheten för ett framtida beslut att&lt;br&gt;avsiktligt knyta kronan till en valuta eller korg av valutor i länder med&lt;br&gt;inflationstendenser så gott som obefintlig. Skulle så ändå ske har Riks-&lt;br&gt;banken möjlighet att genom upprepade förändringar av centralkursen&lt;br&gt;tillse att inflationsimpulser till svensk ekonomi uteblir. Därutöver före-&lt;br&gt;slås nedan en rätt för Riksbanken att initiera förändringar i växelkursre-&lt;br&gt;gim. Regeringen instämmer därför i arbetsgruppens bedömning att en&lt;br&gt;uttrycklig lagbestämmelse härom är överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val mellan flytande och fast växelkurs samt den närmare utformningen&lt;br&gt;av ett fast växelkurssystem påverkar i hög grad Riksbankens val av pen-&lt;br&gt;ningpolitisk strategi. Det är därför önskvärt att en samsyn om besluten&lt;br&gt;kan etableras mellan regeringen och Riksbanken. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför en lagstadgad skyldighet för regeringen att samråda med Riksban-&lt;br&gt;ken inför övergripande valutapolitiska beslut. På detta sätt skapas insti-&lt;br&gt;tutionella förutsättningar för att en sådan samsyn kan uppnås. En alterna-&lt;br&gt;tiv möjlighet vore att föreslå att regeringens beslut skall tas i samråd med&lt;br&gt;Riksbanken. Det skulle dock kunna innebära att Riksbanken i praktiken&lt;br&gt;ges vetorätt vid sådana beslut vilket i sin tur skulle medföra att ansvars-&lt;br&gt;fördelningen blir otydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan komma att uppstå lägen då Riksbanken bedömer att en vald&lt;br&gt;växelkursregim inte är ändamålsenlig, t.ex. på grund av behov av åter-&lt;br&gt;kommande justeringar av centralkurs eller bandbredd. Riksbanken bör&lt;br&gt;därför enligt regeringens mening ha rätt att hos regeringen hemställa om&lt;br&gt;övergripande förändringar av valutapolitiken, även om regeringen har det&lt;br&gt;yttersta ansvaret för en sådan förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Tillämpningen av växelkurssystem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Riksbanken skall bestämma om centralkurs och&lt;br&gt;bandbredd i ett fast växelkurssystem och om den praktiska tillämp-&lt;br&gt;ningen av valutapolitiken i ett system med flytande växelkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall även ansvara för övriga valutapolitiska beslut som&lt;br&gt;inte faller under regeringens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank anser att det är viktigt att Riksban-&lt;br&gt;ken beslutar om centralkurs och bandbredd vid fast växelkurs och den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen av valutapolitiken vid flytande växelkurs för att&lt;br&gt;förtroendet för penningpolitiken och prisstabilitetsmålet skall säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutapolitiska utredningens förslag: Utredningen föreslog att rege-&lt;br&gt;ringen skall bestämma om tillämpningen av det valda växelkurssystemet,&lt;br&gt;medan Riksbanken får ansvar för att löpande genomföra den av regering-&lt;br&gt;en beslutade valutapolitiken. Vid flytande växelkurs föreslogs regeringen&lt;br&gt;ha rätt att utfärda allmänna riktlinjer beträffande denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter på Valutapolitiska utredningens förslag: En stor&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna motsatte sig förslaget att ge regeringen&lt;br&gt;ansvar för val av centralkurser och bandbredder vid fast växelkurs. För-&lt;br&gt;slaget att ge regeringen rätt att utfärda allmänna riktlinjer vid flytande&lt;br&gt;växelkurs avvisades av nästan samtliga remissinstanser. Den huvudsakli-&lt;br&gt;ga invändningen var att val av centralkurs och bandbredd liksom utfär-&lt;br&gt;dandet av allmänna riktlinjer vid flytande växelkurs innebär att regering-&lt;br&gt;en ges ett indirekt inflytande över penningpolitiken. Det skulle försämra&lt;br&gt;trovärdigheten för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet, som stödde utredningens förslag, menade att be-&lt;br&gt;slut om centralkurs och bandbredd vid ett fast växelkurssystem är av så&lt;br&gt;övergripande karaktär att de bör hanteras av regeringen. Målkonflikter&lt;br&gt;kan i första hand uppstå vid fast växelkurs om regeringen skulle fastställa&lt;br&gt;en centralkurs och en bandbredd, som inte är förenliga med målen för&lt;br&gt;penningpolitiken. Institutet menade att det, trots risken för en lägre tro-&lt;br&gt;värdighet för inflationsmålet, är rimligt att regering och riksdag gör de&lt;br&gt;avvägningar som kan behöva göras mellan olika mål och också bär det&lt;br&gt;demokratiska ansvaret för dessa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank anförde bl.a. följande. Tillämpningen&lt;br&gt;av växelkurssystem är en fråga som måste falla inom Riksbankens an-&lt;br&gt;svarsområde för att förtroendet för penningpolitiken och prisstabiliteten&lt;br&gt;skall säkras. En rätt för regeringen att besluta om centralkurs och band-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bredd, gör att det kan finnas risk för att en målkonflikt mellan penning-&lt;br&gt;och valutapolitiska mål uppkommer och att trovärdigheten för prisstabi-&lt;br&gt;liteten skadas. Dessutom försvåras riksdagens möjlighet att utkräva an-&lt;br&gt;svar för uppfyllande av målet för penningpolitiken eftersom regeringen&lt;br&gt;kan fatta valutapolitiska beslut som får direkta konsekvenser för Riks-&lt;br&gt;bankens möjlighet att uppnå prisstabilitet. Uppföljningen av Riksbankens&lt;br&gt;verksamhet riskerar därmed att försvåras. En effektiv uppföljning utgör&lt;br&gt;en viktig komponent i den demokratiska kontrollen av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan valuta- och kreditmarknadema&lt;br&gt;avreglerats har sambandet mellan utvecklingen på dessa marknader för-&lt;br&gt;stärkts, vilket ökat kraven på en samordnad valuta- och penningpolitik.&lt;br&gt;Efter avregleringama förfogar Riksbanken endast över ett verkningsfullt&lt;br&gt;instrument för såväl penning- som valutapolitiken, nämligen styrräntan.&lt;br&gt;Steriliserade valutainterventioner, dvs. när Riksbanken köper och säljer&lt;br&gt;valuta samtidigt som den inhemska likviditeten hålls konstant genom&lt;br&gt;marknadsoperationer, har ibland använts för att påverka valutakursen&lt;br&gt;utan att styrräntan förändras. Erfarenheterna av dessa interventioner visar&lt;br&gt;dock att de eventuella effekter som kan uppnås på växelkursen är övergå-&lt;br&gt;ende och i princip måste kombineras med förändringar i styrräntan för att&lt;br&gt;långsiktiga effekter skall uppnås. Detta innebär att Riksbanken kan ham-&lt;br&gt;na i en målkonflikt mellan en fastställd växelkursnivå och ett mål om att&lt;br&gt;upprätthålla ett fast penningvärde, eftersom det endast finns ett medel för&lt;br&gt;att uppnå dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutapolitiska utredningens förslag innebär att regeringen beslutar om&lt;br&gt;centralkurs och bandbredd i ett fast växelkurssystem medan Riksbanken&lt;br&gt;ges skyldighet att upprätthålla den fasta växelkursen. Förslaget medför&lt;br&gt;att regeringen indirekt ges bestämmanderätt över styrräntenivån och ges&lt;br&gt;därmed ett visst inflytande också över penningpolitiken. På samma sätt&lt;br&gt;innebär möjligheten för regeringen att utfärda allmänna riktlinjer för va-&lt;br&gt;lutapolitiken vid flytande växelkurs att regeringen via valutapolitiken ges&lt;br&gt;möjlighet att påverka penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag till lösning på denna målkonflikt är att i lag ange&lt;br&gt;att regeringen vid dessa beslut inte får avvika från målet för penningpoli-&lt;br&gt;tiken. Dessutom skulle Riksbanken ges möjlighet att utan hinder av sek-&lt;br&gt;retesslagen offentliggöra anmälningar till regeringen om att den förda&lt;br&gt;eller föreslagna valutapolitiken strider mot målet för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian konstaterar arbetsgruppen inledningsvis&lt;br&gt;att EG-fördraget inte innehåller några regler om ansvarsfördelningen i&lt;br&gt;valutapolitiska frågor på nationell nivå. Det står således Sverige fritt att&lt;br&gt;inom detta område välja den institutionella ram som bäst är anpassad för&lt;br&gt;svenska behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anförs i departementspromemorian att beslut om centralkurser&lt;br&gt;och bandbredder inom det framtida växelkurssamarbetet ERM2, liksom&lt;br&gt;det nuvarande ERM, är mer öppet för avvikelser från inom EU gängse&lt;br&gt;ansvarsfördelning än vad som är fallet vid övergripande valutapolitiska&lt;br&gt;frågor. Sålunda är såväl finansministrar som centralbankschefer närva-&lt;br&gt;rande när beslut om centralkurser fattas inom ramen för ERM2 medan&lt;br&gt;övergripande beslut om utformningen av systemen fattas på finans- eller&lt;br&gt;statsministemivå i sammanhang där centralbankschefer saknar närva-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rorätt. Det innebär att de argument som framförts för att överföra ansva-&lt;br&gt;ret för beslut i övergripande valutapolitiska frågor inte är lika starka när&lt;br&gt;det gäller beslut om tillämpningen av växelkurssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutapolitiken kan enligt resonemanget ovan sägas vara en del av&lt;br&gt;penningpolitiken. Arbetsgruppen konstaterar att dess övriga förslag om&lt;br&gt;att öka Riksbankens penningpolitiska oberoende syftar till att förbättra&lt;br&gt;möjligheterna att uppnå de långsiktiga målen för den ekonomiska politi-&lt;br&gt;ken och att utredningens förslag går i motsatt riktning och skulle därför&lt;br&gt;riskera att reducera trovärdigheten för penningpolitiken. Arbetsgruppen&lt;br&gt;bedömer emellertid att dessa negativa tro värdi ghetseffekter på längre sikt&lt;br&gt;skulle bli begränsade och anför att det med fog kan hävdas att trovärdig-&lt;br&gt;hetsproblemen vore små i det fall Sverige skulle delta i det nu mest san-&lt;br&gt;nolika fastväxelkurssamarbetet, ERM2. I denna typ av multilateralt väx-&lt;br&gt;elkurssystem är centralkursen, till skillnad mot ett unilateralt system,&lt;br&gt;föremål för förhandlingar med andra medlemsstater och kan inte på&lt;br&gt;samma sätt kontrolleras av ett enskilt land. Arbetsgruppen noterar också&lt;br&gt;att länder inom EU där det formella ansvaret för beslut om centralkurser&lt;br&gt;och bandbredder legat på regeringen lyckats etablera en hög trovärdighet&lt;br&gt;för penningpolitiken men att detta förtroende byggts upp under en lång&lt;br&gt;period. I ett läge där Sverige står utanför valutaunionen när den startar&lt;br&gt;den 1 januari 1999 är det, enligt arbetsgruppen, emellertid särskilt viktigt&lt;br&gt;att ha en hög trovärdighet för penningpolitiken, varför utredningens för-&lt;br&gt;slag i denna del inte bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de överväganden och slutsatser som framförs i de-&lt;br&gt;partementspromemorian i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen noterar att nuvarande arbetsfördelning, där Riksbanken har&lt;br&gt;ansvaret för tillämpningen av de valutapolitiska besluten, har fördelen att&lt;br&gt;ansvaret för prisstabiliteten blir tydligare. Därmed förbättras också riks-&lt;br&gt;dagens möjlighet att utvärdera i vilken utsträckning Riksbanken uppfyllt&lt;br&gt;detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut om tillämpningen av valt växelkurssystem har&lt;br&gt;penningpolitisk betydelse och skall därför ske efter vederbörligt infor-&lt;br&gt;mationsutbyte med regeringen enligt 42 § riksbankslagen. (Se vidare av-&lt;br&gt;snitt 7.10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Riksbankens ledningsstruktur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige ges en kontrollerande funktion.&lt;br&gt;Fullmäktiges uppgifter anges i riksbankslagen. En direktion inrättas&lt;br&gt;som skall besluta i alla penningpolitiska frågor och leda Riksbanken.&lt;br&gt;Direktionen skall utses av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen utser ledamöter i fullmäktige, fastställer balans- och re-&lt;br&gt;sultaträkning och beslutar om ansvarsfrihet för fullmäktige och direk-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank stödjer förslaget att behålla full-&lt;br&gt;mäktige med nuvarande sammansättning och har inte något att invända&lt;br&gt;mot inrättandet av en direktion. Fullmäktige har dock efterfrågat en ytter-&lt;br&gt;ligare analys av relationerna mellan fullmäktige och direktionen samt vad&lt;br&gt;som kommer att gälla för fullmäktiges ledamöter i sekretesshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningens förslag: Utredningen föreslog att fullmäktige&lt;br&gt;skulle behålla sina uppgifter men att sammansättningen i fullmäktige&lt;br&gt;skulle ändras genom införande av stränga jävsregler för fullmäktigele-&lt;br&gt;damöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter på Riksbanksutredningens förslag: Majoriteten&lt;br&gt;av remissinstanserna tillstyrkte utredningens förslag. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser ansåg att de föreslagna begränsningarna i kretsen av valbara personer&lt;br&gt;är väl långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av artikel 107 i EG-fördraget fram-&lt;br&gt;går självständighetskravet för centralbankerna i ECBS. Självständigheten&lt;br&gt;avser de befogenheter, uppgifter och skyldigheter som centralbankerna&lt;br&gt;tilldelats enligt EG-fördraget och ECBS-stadgan. Enligt artikel 105.2 i&lt;br&gt;EG-fördraget är ECBS:s grundläggande uppgifter att utforma och ge-&lt;br&gt;nomföra gemenskapens monetära politik, genomföra valutatransaktioner,&lt;br&gt;inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver och främja&lt;br&gt;ett väl fungerande betalningssystem (s.k. ECBS-relaterade uppgifter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den konvergensrapport som EMI avlämnade i november 1996&lt;br&gt;uppfyller Riksbanken med fullmäktige i dess nuvarande sammansättning&lt;br&gt;och med nuvarande uppgifter inte fördragets krav på självständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Riksbankens ledningsfunktion skall anpassas till EG-fördraget&lt;br&gt;krävs därför antingen att fullmäktiges sammansättning ändras såsom&lt;br&gt;Riksbanksutredningen föreslog eller att fullmäktiges befogenheter ändras&lt;br&gt;så att de stämmer överens med fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningen ansåg att till fullmäktige skulle inte kunna väl-&lt;br&gt;jas riksdagsledamot, statsråd, anställda i regeringskansliet eller i centrala&lt;br&gt;partikanslier, ledamöter i kreditinstitut eller i organ underställt gransk-&lt;br&gt;ning av Finansinspektionen eller annan person med för uppdraget&lt;br&gt;olämplig befattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis lämnade ett särskilt yttrande&lt;br&gt;till fullmäktiges remissvar där han anförde bl.a. följande. Riksbanken&lt;br&gt;har ett styrsystem som avviker från vad som är vanligt i andra central-&lt;br&gt;banker, dvs. fullmäktige fungerar som beslutande organ även i operativa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor inom penning- och valutapolitiken. Vid sidan av ett beslutande&lt;br&gt;organ i en centralbank måste det finnas ett kontrollerande organ. Ser man&lt;br&gt;till fullmäktiges sammansättning är den sedan lång tid tillbaka sådan att&lt;br&gt;den i första hand synes anpassad till rollen som kontrollorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning förefaller det mycket troligt att jävskra-&lt;br&gt;ven på de personer som får besluta i ECBS-relaterade frågor kommer att&lt;br&gt;ställas mycket högt. Tolkningen av vad som är för uppdraget olämpliga&lt;br&gt;befattningar kommer förmodligen att omfatta inte bara politiska uppdrag,&lt;br&gt;utan också varje form av kommersiellt uppdrag eller anställning. I prak-&lt;br&gt;tiken blir kraven desamma som de som ställs på riksbankschefen. EMI&lt;br&gt;ger inte någon klar tolkning av jävskravet utan hänvisar till att en sådan&lt;br&gt;tolkning skall göras av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anför i departementspromemorian att med hänsyn till&lt;br&gt;bl.a. de stränga jävsregler som kommer att gälla finns det anledning att&lt;br&gt;överväga en annan modell för Riksbankens ledning än den som råder för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning vore att avskaffa fullmäktige och inrätta en direktion med&lt;br&gt;heltidsanställda ledamöter som övertar både fullmäktiges och riksbanks-&lt;br&gt;chefens nuvarande befogenheter. En annan lösning vore att behålla riks-&lt;br&gt;banksfullmäktige med dess nuvarande tillsättningsförfarande och begrän-&lt;br&gt;sa dess uppgifter. Denna lösning har man valt i Finland. Det är också den&lt;br&gt;lösning som föreslås i departementspromemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser en stor fördel med att behålla fullmäktige med nuva-&lt;br&gt;rande sammansättning eftersom det ger riksdagen som huvudman för&lt;br&gt;Riksbanken möjlighet till en bättre insyn och kontroll än vad som skulle&lt;br&gt;vara möjligt utan fullmäktige. Därmed kan också undvikas att de som&lt;br&gt;fattar penningpolitiska beslut har sådana uppdrag som kan medföra in-&lt;br&gt;tressekonflikter. Samtidigt ger det Riksbanken en starkare förankring i&lt;br&gt;samhället. Regeringen förordar därför denna lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 7.7 och 7.8 redogörs närmare för vilka uppgifter som faller&lt;br&gt;på fullmäktige respektive direktionen. Den grundläggande principen är&lt;br&gt;således att direktionen skall besluta i alla ECBS-relaterade frågor medan&lt;br&gt;fullmäktige får en kontrollerande funktion. Hur informationsutbytet&lt;br&gt;mellan fullmäktige och direktionen närmare skall utformas för att full-&lt;br&gt;mäktige skall kunna fullgöra sin kontrollerande funktion bör vara en in-&lt;br&gt;tern organisationsfråga för Riksbanken. Den lämpar sig inte för lagstift-&lt;br&gt;ning. I den mån fullmäktige får del av hemlig information gäller sekre-&lt;br&gt;tesslagens bestämmelser i tillämpliga delar för fullmäktiges ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka frågor bör handläggas av riksdagen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har som allmän utgångspunkt, när den föreslår att olika frå-&lt;br&gt;gor skall avgöras av riksdagen, att i de flesta fall inte lämna förslag på&lt;br&gt;vilket organ inom riksdagen som bör ansvara för dessa frågor. Regering-&lt;br&gt;en vill ändå uttalå att i de flesta fall torde det vara lämpligt att de hänförs&lt;br&gt;till finansutskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen som folkets främsta företrädare bör även fortsättningsvis ut-&lt;br&gt;se ledamöter och suppleanter till riksbanksfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör också alltjämt handlägga frågor om fastställande av&lt;br&gt;Riksbankens resultaträkning och balansräkning. Beslut om disposition av&lt;br&gt;Riksbankens vinst bör liksom för närvarande fattas av riksdagen. Sedan&lt;br&gt;1989 års riksdagsbeslut fastställs vinstdispositionen på objektiva grunder.&lt;br&gt;Regeringen förutsätter att detta också skall gälla i framtiden. Det finns av&lt;br&gt;den anledningen inte heller något skäl att såsom EMI har föreslagit införa&lt;br&gt;en bestämmelse som säkerställer att riksdagen, när den fastställer Riks-&lt;br&gt;bankens vinst, skall ta hänsyn till Riksbankens möjligheter att fullgöra&lt;br&gt;sina ECBS-relaterade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör vidare hantera frågor om beviljande av ansvarsfrihet för&lt;br&gt;fullmäktiges verksamhet och för direktionen för förvaltningen av Riks-&lt;br&gt;banken. Ansvarsfrihet för ledamöterna bör kunna vägras endast om det&lt;br&gt;finns skäl att föra talan om ekonomiskt ansvar mot en ledamot eller om&lt;br&gt;ledamoten bör åtalas för brottsligt förfarande i samband med uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om beslut om åtal mot ledamot av fullmäktige bör liksom för&lt;br&gt;närvarande beslutas av finansutskottet (jfr 9 kap. 8 § riksdagsordningen).&lt;br&gt;Finansutskottet bör även besluta om åtal mot ledamot av direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör Riksdagens revisorer såsom för närva-&lt;br&gt;rande granska Riksbanken enligt lagen (1988:46) om revision av riks-&lt;br&gt;dagsförvaltningen m.m. Att låta Riksdagens revisorer granska Riksban-&lt;br&gt;ken kan vid en jämförelse med ECBS-stadgan dock ifrågasättas. Enligt&lt;br&gt;artikel 27 i ECBS-stadgan skall nationella centralbanker granskas av&lt;br&gt;oavhängiga externa revisorer som ECB-rådet godkänt. Denna granskning&lt;br&gt;bör emellertid inte hindra att riksdagen, i egenskap av Riksbankens hu-&lt;br&gt;vudman, också låter sina revisorer granska Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för granskningen bör tas in i en berättelse som bör un-&lt;br&gt;derställas riksdagen för att denna skall kunna pröva ansvarsfriheten för&lt;br&gt;direktionen och fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall riksdagen besluta om grunderna för ersättning till full-&lt;br&gt;mäktige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Fullmäktige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fullmäktige skall bestå av elva ledamöter med&lt;br&gt;lika många suppleanter. Mandattiden skall vara fyra år. I fullmäktiges&lt;br&gt;uppgifter ingår bl.a. val och skiljande från anställning av riksbanks-&lt;br&gt;chef, vice riksbankschef och och övriga medlemmar av direktionen.&lt;br&gt;Fullmäktige skall till riksdagen lämna förslag till disposition av Riks-&lt;br&gt;bankens vinst. Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt&lt;br&gt;ledamöterna i direktionen skall till riksdagen skriftligen anmäla inne-&lt;br&gt;hav av finansiella instrument och vissa andra tillgångar samt skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank tillstyrker förslagen rörande full-&lt;br&gt;mäktige. Vidare stödjer fullmäktige förslaget om att anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten av värdepappersinnehav m.m. för ledamöter i direktionen samt ord-&lt;br&gt;förande och vice ordförande i fullmäktige bör utvidgas. Fullmäktige an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser dock att förslaget i denna del bör bli föremål för ytterligare övervä-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges nya roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att besluta i penningpolitiska frågor och andra ECBS-&lt;br&gt;relaterade ärenden (se avsnitt 7.6) bör enligt regeringen inte ligga på&lt;br&gt;fullmäktige. En lösning som valts för Finlands bank är att i lag positivt&lt;br&gt;ange vilka ärenden som handläggs av fullmäktige och besluta att övriga&lt;br&gt;ärenden skall handläggas av den operativa riksbanksledningen&lt;br&gt;(direktionen). Detta överensstämmer också med den nuvarande kon-&lt;br&gt;struktionen i den svenska riksbankslagen. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;är detta en modell som bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges roll är att utgöra Riksbankens förankring i samhället. Det&lt;br&gt;framstår därför som självklart att fullmäktige bör kunna väljas såväl in-&lt;br&gt;om som utom riksdagens krets. Till fullmäktige bör väljas personer med&lt;br&gt;en bred erfarenhet av samhällsfrågor och av samhällsekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet av riksdagen valda fullmäktige är för närvarande sju med lika&lt;br&gt;många suppleanter. Erfarenheten har enligt arbetsgruppen visat att sju&lt;br&gt;fullmäktige inte möjliggör en bred representation av de i riksdagen före-&lt;br&gt;trädda partierna. Arbetsgruppen föreslår därför att antalet fullmäktige&lt;br&gt;ökas till elva med lika många suppleanter. Regeringen ställer sig bakom&lt;br&gt;detta förslag. Det bör överlämnas åt fullmäktige att inom sig välja ordfö-&lt;br&gt;rande och en vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om fullmäktige med den föreslagna institutionella lösningen inte&lt;br&gt;ansvarar för penningpolitiska beslut kommer fullmäktige att ges en bety-&lt;br&gt;dande insyn i direktionens penningpolitiska beslutsfattande. Det kan där-&lt;br&gt;för vara olämpligt att som ledamöter i fullmäktige välja personer med&lt;br&gt;ledningsansvar inom större företag eller institutioner som direkt påverkas&lt;br&gt;av Riksbankens politik. De nuvarande jävsreglema i 33 § riksbankslagen&lt;br&gt;bör därför utvidgas till att omfatta inte bara medlemskap i styrelse för&lt;br&gt;kreditinstitut utan också i andra institut under Finansinspektionens till-&lt;br&gt;syn. Jävet bör också omfatta andra för uppdraget olämpliga befattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att klart markera skillnaden mellan fullmäktige och direktion bör&lt;br&gt;riksbankschefen inte längre vara fullmäktig och vice riksbankscheferna&lt;br&gt;inte längre suppleanter i fullmäktige utan endast föredragande i fullmäk-&lt;br&gt;tige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller mandatperiodens längd så bör den liksom för närvarande&lt;br&gt;sammanfalla med riksdagens så att samtliga fullmäktige väljs för en fy-&lt;br&gt;raårsperiod av den nyvalda riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande regleras i riksbankslagen hur ofta fullmäktige skall&lt;br&gt;sammanträda. Det finns enligt regeringens mening ingen anledning att i&lt;br&gt;lag bestämma sammanträdesfrekvensen i fullmäktige. Det bör lämpligen&lt;br&gt;överlämnas åt fullmäktige själva att avgöra den frågan. Riksbanksfull-&lt;br&gt;mäktige bör vara beslutföra när minst åtta av ledamöterna är närvarande.&lt;br&gt;Beslut i fullmäktige bör fattas med enkel majoritet av de närvarande le-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;damötema utom beslut om skiljande från anställningen av direktionsle-&lt;br&gt;damot som bör kräva att åtta av fullmäktiges ledamöter stödjer beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ledamöter av direktionen utses och skiljs från sin anställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bör enligt regeringens mening ha som främsta uppgift att&lt;br&gt;utse riksbankschef, vice riksbankschef och övriga medlemmar av direk-&lt;br&gt;tionen. Fullmäktige bör även besluta om lön och andra anställningsför-&lt;br&gt;måner for medlemmarna i direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att fullmäktige utser direktionen är det en lämplig ordning&lt;br&gt;att fullmäktige också beslutar om skiljande av direktionsmedlem från&lt;br&gt;hans anställning. Under vilka omständigheter en direktionsmedlem får&lt;br&gt;skiljas från sin anställning behandlas under avsnitt 7.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budget, vinsdisposition och förvaltningsberättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att förvaltningen av Riksbanken övergår från fullmäktige till&lt;br&gt;direktionen bör även ansvaret för att fastställa Riksbankens budget över-&lt;br&gt;flyttas från fullmäktige till direktionen. Budgeten bör liksom för närva-&lt;br&gt;rande överlämnas för kännedom till riksdagen och Riksdagens revisorer.&lt;br&gt;Dessutom bör den överlämnas för kännedom till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ansvaret för att fastställa Riksbankens budget skall åvila di-&lt;br&gt;rektionen är det också lämpligt att direktionen beslutar om förslag till&lt;br&gt;riksdagen avseende Riksbankens resultaträkning och balansräkning. Di-&lt;br&gt;rektionen skall dessutom årligen till riksdagen lämna en redogörelse för&lt;br&gt;Riksbankens verksamhet (förvaltningsberättelse) samt redogöra för va-&lt;br&gt;luta- och penningpolitiken och för hur Riksbanken har främjat ett säkert&lt;br&gt;och effektivt betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid är det rimligt att fullmäktige i sin kontrollerande funktion&lt;br&gt;alltjämt lämnar förslag till riksdagen och Riksdagens revisorer beträffan-&lt;br&gt;de disposition av Riksbankens vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningar till riksdagen och remissyttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regeringens förslag är att fullmäktige och direktio-&lt;br&gt;nen skall ansvara för sina respektive ansvarsområden. Med den stånd-&lt;br&gt;punkten är det rimligt att både direktionen och fullmäktige ges möjlighet&lt;br&gt;att göra framställningar och svara på remisser inom sina respektive om-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande kan fullmäktige göra framställningar till både riksda-&lt;br&gt;gen och regeringen. Denna möjlighet bör finnas kvar och även avse di-&lt;br&gt;rektionen. När framställning görs till riksdagen initierar det ett ärende&lt;br&gt;med sedvanlig riksdagsbehandling som följd. När det gäller framställ-&lt;br&gt;ningar till regeringen har det hittills förekommit i mycket begränsad om-&lt;br&gt;fattning, varför det kan ifrågasättas om det finns anledning att låta be-&lt;br&gt;stämmelsen i den delen vara kvar. Emellertid ges Riksbanken genom den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna nya lagen om valutapolitik möjlighet att hemställa att rege-&lt;br&gt;ringen skall fatta beslut om växelkurssystem. Det föreligger därför goda&lt;br&gt;skäl att låta denna del av bestämmelsen kvarstå oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver ovannämnda frågor har fullmäktige idag beslutanderätt avseende&lt;br&gt;vissa administrativa frågor. De frågor som avses är i huvudsak arbetsord-&lt;br&gt;ning, att bestämma Riksbankens organisation och tillsätta vissa tjänster.&lt;br&gt;Dessutom tillkommer ledningsansvaret för Riksbankens intemrevision,&lt;br&gt;revisionsavdeiningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsordningen för Riksbanken och andra viktigare frå-&lt;br&gt;gor om Riksbankens organisation och arbetsformer kan man hävda att&lt;br&gt;direktionen självständigt skall kunna besluta hur den vill att bankens ar-&lt;br&gt;bete skall organiseras. Å andra sidan kan man anse att i fullmäktiges roll&lt;br&gt;som kontrollorgan också ligger att på förslag av direktionen godkänna&lt;br&gt;huvuddragen i bankens organisation, inklusive de övergripande regler&lt;br&gt;som fastställs i arbetsordningen. Den senare lösningen kan knappast på-&lt;br&gt;verka direktionens självständighet i ECBS-relaterade frågor. Ingendera&lt;br&gt;lösning torde vara oförenlig med praxis inom statliga myndigheter. Vid&lt;br&gt;en sammanvägning av fördelar och nackdelar med dessa lösningar har&lt;br&gt;regeringen, i likhet med arbetsgruppen, stannat för att förorda att full-&lt;br&gt;mäktige bör ha kvar ett övergripande ansvar för Riksbankens organisa-&lt;br&gt;tion. Detta tillgodoses genom att fullmäktige beslutar om arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns det starka skäl för att direktionen bör få bestämma om&lt;br&gt;organisationen mer i detalj och vilka personer som bör anställas i ledande&lt;br&gt;funktioner. Regeringen anser därför att direktionen bör besluta om när-&lt;br&gt;mare föreskrifter som behövs för arbetet inom banken samt tillsätta vissa&lt;br&gt;högre tjänster, ävensom vilka i banken som skall anmäla värdepappersin-&lt;br&gt;nehav enligt 38 § andra stycket riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till fullmäktiges funktion som kontrollorgan skulle det&lt;br&gt;kunna vara lämpligt att ledningen för intemrevisionen kvarligger hos&lt;br&gt;fullmäktige. Det kan i och för sig hävdas att intemrevisionen är ett viktigt&lt;br&gt;instrument i den operativa ledningens händer. Regeringen har ändå stan-&lt;br&gt;nat för att förorda att ansvaret för intemrevisionen bör ligga på fullmäk-&lt;br&gt;tige, såsom bankens kontrollorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som gäller för Riksdagens revisorer får intemrevisionen&lt;br&gt;inte pröva de beslut som avser ECBS-relaterade frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av värdepapper m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter i fullmäktige och sådan personal och uppdragstagare hos&lt;br&gt;Riksbanken som Riksbanken bestämmer skall enligt 38 § andra stycket&lt;br&gt;riksbankslagen anmäla sitt innehav och ändring i innehavet av finansiella&lt;br&gt;instrument till Riksbanken. Denna anmälningsskyldighet tillkom i sam-&lt;br&gt;band med att insiderlagen (1990:1342) infördes. Syftet med anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten är primärt att kontrollera att handelsförbudet i insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterlevs men också att förtroendet för dessa funktionärer och Riksban-&lt;br&gt;ken därigenom kan stärkas. Enligt nuvarande ordning i Riksbanken görs&lt;br&gt;anmälan till chefsjuristen. Anmälningarna granskas också av de båda&lt;br&gt;vice riksbankscheferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på den ställning Riksbanken och direktionen med denna re-&lt;br&gt;form kommer att få, är det av betydelse att det finns ett stort förtroende&lt;br&gt;för ledamöterna i direktionen samt för ordföranden och vice ordföranden&lt;br&gt;i fullmäktige. Det finns därför anledning överväga om det är lämpligt att&lt;br&gt;dessa personer endast skall anmäla sina innehav internt i Riksbanken.&lt;br&gt;Regeringen anser att förtroendeskäl talar för en annan form för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldigheten enligt nuvarande bestämmelser omfattar fi-&lt;br&gt;nansiella instrument varmed avses olika typer av värdepapper m.m. som&lt;br&gt;är avsedda för handel på värdepappersmarknaden. Delägarrätter och&lt;br&gt;fordringsrätter av typ enkla skuldebrev omfattas däremot inte av anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet. Detta synes i sammanhanget vara en begränsning som&lt;br&gt;inte är önskvärd. Villkoren för en vanlig kredit påverkas direkt av de be-&lt;br&gt;slut som i framtiden kommer att fattas av direktionen. Således finns det&lt;br&gt;skäl att utöka anmälningsskyldigheten till att omfatta även andra till-&lt;br&gt;gångar och att också gälla större skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den registrering som nu gäller för riksdagsledamöter enligt lagen&lt;br&gt;(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekono-&lt;br&gt;miska intressen är en ordning som bättre motsvarar de krav som bör&lt;br&gt;ställas. Ändamålet med denna registrering är att ge en samlad informa-&lt;br&gt;tion om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen i den&lt;br&gt;omfattning som är motiverad av ett befogat allmänt intresse. Syftet med&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten för nu aktuella personer är i stort sett detsamma.&lt;br&gt;Det finns emellertid anledning att modifiera denna ordning något när det&lt;br&gt;gäller Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar därför att anmälningsskyldigheten bör anordnas&lt;br&gt;enligt följande. Till en början bör den idag gällande skyldigheten att an-&lt;br&gt;mäla innehav av finansiella instrument behållas. Anmälan bör emellertid&lt;br&gt;ske till annan än Riksbanken. Den nu föreslagna anmälan bör vara obli-&lt;br&gt;gatorisk och registreras på lämpligt sätt. Anmälda uppgifter bör vara of-&lt;br&gt;fentliga. Anmälan bör omfatta tillgångar och skulder samt andra ekono-&lt;br&gt;miska intressen som kan påverka förtroendet för Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av anmälan av innehav av finansiella instrument saknas det&lt;br&gt;emellertid skäl att kräva att samtliga tillgångar och skulder skall specifi-&lt;br&gt;ceras i detalj eftersom en sådan skyldighet sträcker sig längre än vad som&lt;br&gt;behövs för att syftet med anmälan skall anses vara uppfyllt. En sådan&lt;br&gt;lösning är också motiverad av hänsyn till den personliga integriteten.&lt;br&gt;Således bör det vara tillfyllest att skyldigheten att anmäla föreligger en-&lt;br&gt;dast när samtliga angivna tillgångar respektive skulder tillsammans över-&lt;br&gt;stiger ett visst belopp. Regeringen har stannat för att sammanlagda till-&lt;br&gt;gångar respektive skulder som överstiger 500 000 kronor bör anmälas.&lt;br&gt;Bl.a. av förenklingsskäl bör mindre förändringar över detta belopp inte&lt;br&gt;anmälas. Anmälningar bör därför krävas endast när det belopp som över-&lt;br&gt;stiger 500 000 kronor förändras med mer än 100 000 kronor. Nu nämnda&lt;br&gt;begränsningar gäller inte för innehav av finansiella instrument. Detta&lt;br&gt;överensstämmer med vad som gäller för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt den föreslagna ordningen bör enligt regeringen ske till&lt;br&gt;riksdagen som är Riksbankens huvudman. Riksdagsledamöter anmäler&lt;br&gt;sina uppgifter till riksdagens kammarkansli. Ett annat alternativ skulle&lt;br&gt;kunna vara att anmälan görs till finansutskottet som närmast ansvarig for&lt;br&gt;Riksbanken. Ett tredje alternativ kan vara Riksdagens revisorer som sva-&lt;br&gt;rar för revisionen av Riksbanken. Regeringen ser emellertid ingen anled-&lt;br&gt;ning att i lag närmare ange vilket riksdagsorgan som skall ta emot anmä-&lt;br&gt;lan, utan detta torde vara en fråga som riksdagen själv kan lösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksfullmäktige ifrågasätter om bestämmelsens utformning vad&lt;br&gt;avser skulder och andra tillgångar än finansiella instrument uppfyller de&lt;br&gt;syften som anges i motiven och anser vidare att förslaget kräver ytterliga-&lt;br&gt;re överväganden i syfte att undvika ett i administrativt hänseende tungrott&lt;br&gt;rapporteringssystem. Mot detta kan invändas att förslaget anvisar ett för-&lt;br&gt;enklat anmälningsförfarande av vissa ekonomiska omständigheter som&lt;br&gt;preciseras i lag. Endast en mycket begränsad krets personer omfattas av&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten och de omständigheter som skall anmälas är&lt;br&gt;uteslutande sådana där det finns ett berättigat intresse av att de offentlig-&lt;br&gt;görs. Anmälningsskyldigheten kan därför inte anses vara orimligt be-&lt;br&gt;tungande för de anmälningsskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller för riksdagen kan det förutses att förslaget kommer att bli&lt;br&gt;administrativt betungande. Det troliga är att anmälningarna kommer att&lt;br&gt;tas emot av riksdagens kammarkansli, som för närvarande har hand om&lt;br&gt;de frivilliga anmälningar som lämnas av riksdagsledamöter. Kansliet har&lt;br&gt;redan väl utvecklade rutiner för sådana anmälningar. För riksdagsleda-&lt;br&gt;möterna förs dels ett databaserat register avseende anmälningarna, dels&lt;br&gt;ett individuellt aktsystem. Det förslag som nu lämnas innebär att riksda-&lt;br&gt;gen kommer att ha ett aktsystem som, utöver anmälningar från riksda-&lt;br&gt;gens ledamöter, kommer att omfatta ytterligare åtta personer. Någon&lt;br&gt;möjlighet att inrätta ett ADB-baserat register, motsvarande det som finns&lt;br&gt;för anmälningar från riksdagsledamöterna, föreslås således inte. Den an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet som nu föreslås torde därför inte heller leda till något&lt;br&gt;beaktansvärt merarbete för riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.8 Direktionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Direktionen skall bestå av sex ledamöter med&lt;br&gt;en mandattid på sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får skilja en ledamot av direktionen från hans anställ-&lt;br&gt;ning endast om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han&lt;br&gt;skall kunna fullgöra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till&lt;br&gt;allvarlig försummelse. Riksbankschefen får föra talan mot ett sådant&lt;br&gt;beslut vid EG-domstolen. Övriga direktionsledamöter får väcka talan&lt;br&gt;vid Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett år efter det att en ledamot av direktionen har avslutat sin&lt;br&gt;anställning får han inte utan fullmäktiges medgivande inneha vissa&lt;br&gt;uppdrag eller befattningar. För politiska uppdrag gäller inte karenspe-&lt;br&gt;rioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians forslag överensstämmer med regeringens, utom såvitt&lt;br&gt;avser direktionsledamötemas rätt att föra talan mot fullmäktiges beslut&lt;br&gt;att skilja dem från deras anställning. I promemorians förslag skall direk-&lt;br&gt;tionsledamöter, utom riksbankschefen, föra talan vid Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har inte någon invändning mot för-&lt;br&gt;slagen rörande direktionen utom såvitt gäller bestämmelserna om ka-&lt;br&gt;rensperiod för ledamot av direktionen som lämnar sin tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen har inte något att erinra mot att prövningen av riks-&lt;br&gt;banksfullmäktiges beslut att skilja en ledamot av direktionen från an-&lt;br&gt;ställning skall ske vid domstolen som första och enda instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt har i sitt remissyttrande ifrågasatt förslaget om&lt;br&gt;rätt för en ledamot av direktionen att överklaga ett beslut om skiljande&lt;br&gt;från tjänsten vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direktionens roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag är det riksbankschefen som ensam avgör ärenden som inte beslutas&lt;br&gt;av fullmäktige. Detta kan vara naturligt i en situation där alla viktigare&lt;br&gt;beslut fattas av fullmäktige. I en situation där fullmäktiges roll starkt be-&lt;br&gt;gränsas och ansvaret för penningpolitiken och övriga ECBS-relaterade&lt;br&gt;frågor (se avsnitt 7.6 för en definition) överförs till direktionen förefaller&lt;br&gt;det lämpligt att införa en mera kollegial beslutsordning där riksbanksche-&lt;br&gt;fen är primus inter pares (ordförande). En sådan ordning tillämpas bl.a.&lt;br&gt;av Finlands Bank och Deutsche Bundesbank och kommer att gälla i&lt;br&gt;ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ovan föreslagit vilka ärenden som bör avgöras av full-&lt;br&gt;mäktige. Övriga ärenden inom Riksbanken bör beslutas av direktionen.&lt;br&gt;Det bör emellertid av praktiska skäl finnas en möjlighet för direktionen&lt;br&gt;att lämna över beslutanderätt i enskilda ärenden eller grupper av ärenden&lt;br&gt;till enskilda befattningshavare i banken. Rätten att delegera bör uttryckli-&lt;br&gt;gen framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal ledamöter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga är hur stor direktionen bör vara. Det kan diskuteras om en di-&lt;br&gt;rektion bestående av en riksbankschef och två vice riksbankschefer skall&lt;br&gt;anses vara tillfyllest. Mot bakgrund av att direktionen skall förvalta&lt;br&gt;Riksbanken och ansvara för merparten av de arbetsuppgifter som tidigare&lt;br&gt;åvilade fullmäktige har arbetsgruppen funnit anledning att överväga en&lt;br&gt;direktion som består av fler ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att ge direktionen erforderlig kompetens utan att göra den onö-&lt;br&gt;digt stor förordar arbetsgruppen att direktionen bör bestå av sex ledamö-&lt;br&gt;ter. Regeringen finner denna storlek på direktionen lämplig. Den närmare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsfördelningen mellan ledamöterna bör bestämmas av direktionen&lt;br&gt;mot bakgrund av ledamöternas kunskap och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av ledamöterna i direktionen skall vara ordförande och tillika riks-&lt;br&gt;bankschef. Härutöver skall fullmäktige besluta att minst en av de övriga&lt;br&gt;ledamöterna skall vara vice ordförande, tillika vice riksbankschef. Skulle&lt;br&gt;två eller flera vice ordforande/vice riksbankschefer utses bestämmer&lt;br&gt;fullmäktige i vilken ordning de inträder vid förfall for ordföran-&lt;br&gt;den/riksbankschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste anses olämpligt att genom snäva kriterier begränsa fullmäk-&lt;br&gt;tiges fria val av direktionen. Regeringen lämnar därför inga förslag om&lt;br&gt;särskilda kriterier för ledamöterna i direktionen, inte heller för riksbanks-&lt;br&gt;chefen, men utgår ifrån att fullmäktige vid sina val beaktar att lämplig&lt;br&gt;kompetens finns företrädd i direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandatperioder för direktionsledamöter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mandatperioden för riksbankschefen är för närvarande fem år, vilket till-&lt;br&gt;godoser fördragets krav på minsta mandatperiod. Även vice riksbanks-&lt;br&gt;cheferna har en mandatperiod på fem år. Med en direktion på sex leda-&lt;br&gt;möter bör av praktiska skäl mandatperioden förlängas till sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att erhålla kontinuitet i direktionen bör direktionen förnyas suc-&lt;br&gt;cessivt och med regelbundna mellanrum. Det kan därför vara lämpligt att&lt;br&gt;en ledamot av direktionen väljs varje år. Vid första valtillfället skulle&lt;br&gt;fullmäktige fastställa vilka av dessa som skall väljas för ett, två, tre, fyra,&lt;br&gt;fem och sex år. EMI har pekat på att ett liknande system finns i artikel 50&lt;br&gt;i ECBS-stadgan. I artikeln anges bestämmelser som skall tillämpas när&lt;br&gt;ECB:s direktion upprättas. Vid det första valet av ledamöter frångås hu-&lt;br&gt;vudregeln om åtta års mandattid och vice ordföranden utses för fyra år&lt;br&gt;och de övriga ledamöterna för tider mellan fem och åtta år. De föreslagna&lt;br&gt;saxade valen kan således accepteras av EMI i en övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att för det fall en ledamot avgår i förtid&lt;br&gt;skall fullmäktige utse en ny ledamot för den återstående tiden av man-&lt;br&gt;datperioden. Lagrådet har föreslagit att riksbankschefen skall undantas&lt;br&gt;från denna bestämmelse. Förändringen är en anpassning till ECBS-&lt;br&gt;stadgan där det anges att en centralbankschef skall ha en mandatperiod&lt;br&gt;om minst fem år. Även EMI har pekat på denna bestämmelse och erinrat&lt;br&gt;om att dess tolkning av stadgan innebär att alla i direktionen skall ha&lt;br&gt;samma längd på mandattiden. Bestämmelsen strider således enligt EMI&lt;br&gt;mot stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regeringens förslag i lagrådsremissen var att effek-&lt;br&gt;ten av de ursprungliga saxade valen skulle bibehållas. Att tillmötesgå&lt;br&gt;Lagrådets förslag innebär att åtminstone riksbankschefen alltid skall ha&lt;br&gt;minst fem års mandattid. Emellertid strider bestämmelsen då alltjämt mot&lt;br&gt;stadgan enligt EMI:s bedömning. Dessutom innebär redan den av Lagrå-&lt;br&gt;det föreslagna förändringen att effekten av de saxade valen förloras. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill finner regeringen att det saknas skäl att införa en bestäm-&lt;br&gt;melse om att en direktionsledamot som avgår i förtid skall ersättas av en&lt;br&gt;ny ledamot för den återstående mandatperioden. Det torde för övrigt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normala fall inte bli aktuellt att ersätta en ledamot före utgången av den-&lt;br&gt;nes mandatperiod. Åtminstone är det mycket osannolikt att den ur-&lt;br&gt;sprungliga saxningen av mandatperioderna kommer att störas i någon&lt;br&gt;nämnvärd omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen övervägde om man borde begränsa möjligheten till&lt;br&gt;omval men fann inte några vägande skäl för en sådan ordning. Inte heller&lt;br&gt;regeringen anser att det finns några skäl för en sådan ordning. Möjlighe-&lt;br&gt;ten till omval innebär självfallet ingen garanti för omval utan fullmäktige&lt;br&gt;skall vid varje valtillfälle fritt pröva om omval skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jävsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stränga jävsregler som gäller för riksbankschefen gäller även för öv-&lt;br&gt;riga medlemmar i det organ som fattar beslut i ECBS-relaterade frågor.&lt;br&gt;Dessa jävsregler innebär att möjligheten att ha sidouppdrag är mycket&lt;br&gt;begränsade. Detta talar starkt för att medlemskap i direktionen bör utgöra&lt;br&gt;en heltidsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter i direktionen bör emellertid kunna inneha uppdrag som så&lt;br&gt;att säga följer av anställningen i direktionen, t.ex. inom ECBS, IMF, G10&lt;br&gt;och BIS. Härutöver bör ledamöter kunna ha andra uppdrag som inte in-&lt;br&gt;nebär att intressekonflikt uppstår, t.ex. uppdrag inom undervisning eller&lt;br&gt;ideell, icke politisk verksamhet. Sådana uppdrag som inte följer direkt av&lt;br&gt;anställningen bör ledamot anmäla till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karensperiod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter i direktionen får genom sin ställning kunskap i frågor som är&lt;br&gt;av utomordentlig stor betydelse för vissa verksamheter i framför allt det&lt;br&gt;privata näringslivet, t.ex. banksektorn. När en ledamot lämnar sin an-&lt;br&gt;ställning besitter han en kunskap som, om den utnyttjas, skulle kunna&lt;br&gt;vara till skada för Riksbanken. Arbetsgruppen har därför funnit det&lt;br&gt;lämpligt att i likhet med vad som gäller i vissa andra länder, t.ex. Frank-&lt;br&gt;rike, införa en bestämmelse om att ledamot av direktionen inte far på-&lt;br&gt;börja ett uppdrag eller befattning under en viss tidsperiod efter avslutad&lt;br&gt;tjänstgöring i Riksbanken. Även om den direkta kunskapen om Riksban-&lt;br&gt;kens penningpolitiska intentioner förhållandevis snabbt blir inaktuell, kan&lt;br&gt;det uppfattas som allmänt stötande om en ledamot av Riksbankens direk-&lt;br&gt;tion omgående kan övergå till en ledande befattning i annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksfullmäktige har i sitt remissyttrande anfört att det bör över-&lt;br&gt;vägas om inte bestämmelsen i 1 kap. 6 § sekretesslagen, om förbud att&lt;br&gt;röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift om vilken känndom fåtts ge-&lt;br&gt;nom anställning eller uppdrag hos myndighet, kan anses tillräcklig. Om&lt;br&gt;förslaget vidhålls anser fullmäktige att det i lagen bör öppnas en möjlig-&lt;br&gt;het för fullmäktige att besluta om en karensperiod som är väsentligt kor-&lt;br&gt;tare än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i de av arbetsgruppen anförda skälen för att in-&lt;br&gt;föra en karensperiod. Sekretesslagens bestämmelser kan inte anses till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räckliga för att upprätthålla det förtroende hos allmänheten som krävs.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför, liksom arbetsgruppen, att ledamöter i direk-&lt;br&gt;tionen under en tid av högst ett år bör avstå från att inneha uppdrag eller&lt;br&gt;anställning där kunskaper kan missbrukas. För att undvika en alltför stel&lt;br&gt;bestämmelse bör fullmäktige dock kunna förkorta denna tid. Det är inte&lt;br&gt;lämpligt att i lag reglera hur mycket tiden skall kunna förkortas utan det&lt;br&gt;måste avgöras från fall till fall. Regeringen anser att fullmäktige mycket&lt;br&gt;väl, med beaktande av framför allt arten av det nya uppdraget, bör kunna&lt;br&gt;avgöra frågan om hur lång karensperioden bör vara för att inte riskera att&lt;br&gt;kunskaper från tiden som direktionsledamot skall kunna missbrukas. Po-&lt;br&gt;litiska uppdrag som riksdagsledamot, statsråd eller anställd centralt i ett&lt;br&gt;politiskt parti är av sådan art att de bör undantas från karensperioden.&lt;br&gt;Detta bör även gälla anställning i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktionens sammanträden och delegering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ofta direktionen bör sammanträda kan lämpligen överlämnas till di-&lt;br&gt;rektionen att avgöra. Direktionen bör vara beslutför när minst hälften av&lt;br&gt;ledamöterna är närvarande. Vid sammanträdena bör protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktionen kan - utöver vad som framgår av den av fullmäktige be-&lt;br&gt;slutade arbetsordningen - besluta att vissa ärenden eller typer av ärenden&lt;br&gt;får beslutas i annan ordning, t.ex. av riksbankschefen eller annan befatt-&lt;br&gt;ningshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sverige skulle komma att delta i valutaunionen övergår emellertid&lt;br&gt;beslutanderätten i ECBS-relaterade frågor till ECB där riksbankschefen&lt;br&gt;kommer att ingå som en av ledamöterna i det beslutande organet. Direk-&lt;br&gt;tionens uppgift blir då att förvalta Riksbanken inom ramen för den av&lt;br&gt;ECB beslutade politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur en direktionsledamot skiljs från sin anställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut att skilja en direktionsledamot från hans anställning måste en-&lt;br&gt;ligt EG-fördraget vara möjligt att överklaga. Lagrådet har emellertid pe-&lt;br&gt;kat på att det remitterade lagförslaget innebär att även riksdagens beslut&lt;br&gt;att vägra en direktionsledamot ansvarsfrihet kan komma att överklagas.&lt;br&gt;En sådan ordning ter sig enligt Lagrådet i hög grad främmande. På Lag-&lt;br&gt;rådets inrådan föreslår regeringen därför istället att riksdagens beslut att&lt;br&gt;vägra ansvarsfrihet får verkan endast i fråga om fullmäktige. Om riksda-&lt;br&gt;gen vägrar en direktionsledamot ansvarsfrihet blir det fullmäktiges sak&lt;br&gt;att skilja honom från hans anställning. Detta beslut kan överklagas enligt&lt;br&gt;den nedan angivna ordningen. Den nu föreslagna lösningen blir också&lt;br&gt;logisk i och med att fullmäktige, som utser ledmötema i direktionen,&lt;br&gt;också skiljer dem från deras anställning. Således krävs, för att kunna&lt;br&gt;skilja en direktionsledamot från hans anställning på den grunden att han&lt;br&gt;vägras ansvarsfrihet, beslut av såväl riksdagen som fullmäktige. Denna&lt;br&gt;ordning får ses som ett uttryck för vikten av ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige bör kunna skilja en ledamot av direktionen från hans an-&lt;br&gt;ställning endast i enlighet med de kriterier som anges i ECBS-stadgan,&lt;br&gt;dvs. om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kun-&lt;br&gt;na fullgöra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig för-&lt;br&gt;summelse. I begreppet allvarlig försummelse som kan leda till skiljande&lt;br&gt;från anställningen får inte tolkas in förandet av en för fullmäktige otill-&lt;br&gt;fredsställande penning- och valutapolitik eftersom detta skulle strida mot&lt;br&gt;kravet på en självständig centralbank. EMI har anfört att kriterierna för&lt;br&gt;att vägra en ledamot ansvarsfrihet inte står i överensstämmelse med stad-&lt;br&gt;gans bestämmelser om när en ledamot av centralbankens beslutande or-&lt;br&gt;gan far skiljas från sin anställning. Regeringen delar inte denna bedöm-&lt;br&gt;ning. De kriterier som gäller för att vägra en fullmäktigeledamot och en&lt;br&gt;direktionsledamot ansvarsfrihet enligt den föreslagna 49 § riksbanksla-&lt;br&gt;gen ryms, såsom Lagrådet påpekat, under de förhållanden som enligt&lt;br&gt;stadgan kan föranleda att en ledamot skiljs från sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 14 i ECBS-stadgan kan ett beslut om att skilja riksbanks-&lt;br&gt;chefen från hans anställning överklagas till EG-domstolen. Enligt EMI:s&lt;br&gt;konvergensrapport i november 1996 bör ett liknande skydd gälla för&lt;br&gt;samtliga penningpolitiska beslutsfattare, dvs. övriga medlemmar i direk-&lt;br&gt;tionen. Möjligheten att överklaga till EG-domstolen är enligt stadgan&lt;br&gt;emellertid förbehållen centralbankschefen. Ett skydd mot att övriga di-&lt;br&gt;rektionsledamöter skiljs från sin anställning på ett otillbörligt sätt bör&lt;br&gt;därför åstadkommas genom en möjlighet att väcka talan vid svensk dom-&lt;br&gt;stol. I departementspromemorian föreslås att ett sådant ärende skall&lt;br&gt;handläggas vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt har i sitt remissyttrande ifrågasatt valet av dom-&lt;br&gt;stol. Arbetsdomstolen har i yttrande anfört att den inte har något att erinra&lt;br&gt;mot att vara första och sista instans vid en sådan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen är den domstol som har störst erfarenhet av den typ&lt;br&gt;av ärenden som här är aktuella. Arbetsdomstolen kan dessutom i dessa&lt;br&gt;ärenden enligt artikel 177 i EG-fördraget inhämta EG-domstolens för-&lt;br&gt;handsavgörande. Regeringen anser därför att det är lämpligare att talan&lt;br&gt;väcks vid Arbetsdomstolen, som bör utgöra första och sista instans. På&lt;br&gt;samma sätt som för riksbankschefens talan vid EG-domstolen bör talan&lt;br&gt;avseende övriga ledamöter väckas inom två månader från det att beslutet&lt;br&gt;delgavs den ledamot som skiljts från sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut att skilja en ledamot av direktionen från dennes anställning&lt;br&gt;vare sig det gäller riksbankschefen eller annan ledamot, är ett utomor-&lt;br&gt;dentligt allvarligt beslut. Om detta sker på grund av allvarlig försummel-&lt;br&gt;se eller brottslighet bör handlingen vara klart belagd. Detta kan emeller-&lt;br&gt;tid kräva viss utredningstid. Samtidigt kan det i vissa situationer också&lt;br&gt;vara direkt olämpligt att vederbörande fortsätter sin anställning under&lt;br&gt;utredningstiden. Ett sätt att tillgodose detta skulle kunna vara att införa&lt;br&gt;möjlighet att stänga av en ledamot i denna situation. Emellertid har rege-&lt;br&gt;ringen inte funnit några skäl för en sådan formell ordning. Det torde&lt;br&gt;istället vara tillfyllest att om en sådan ovanlig situation uppstår låta ve-&lt;br&gt;derbörande under utredningstiden fortsätta sin anställning men med andra&lt;br&gt;arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Instruktionsförbudet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förbudet för myndigheter att bestämma hur&lt;br&gt;Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitiken tas in i re-&lt;br&gt;geringsformen. En motsvarande bestämmelse om att ledamot av di-&lt;br&gt;rektionen inte far söka eller ta emot instruktioner när han fullgör pen-&lt;br&gt;ningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen. Riksbankens beslut om&lt;br&gt;centralkurser och bandbredd skall också omfattas av instruktionsför-&lt;br&gt;budet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksutredningens och rättschefspromemorians förslag över-&lt;br&gt;ensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrkte förslaget med undantag för Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet som påpekade att EG-rätten&lt;br&gt;har direkt effekt och företräde framför nationella regler varför anpassning&lt;br&gt;av svensk lag inte är nödvändig och Hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;br&gt;som erinrade om att det i 11 kap. 7 § regeringsformen redan finns ett ge-&lt;br&gt;nerellt förbud för myndighet (inklusive regeringen), riksdag och kom-&lt;br&gt;muns beslutande organ att i särskilt fall bestämma hur förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet i ett visst ärende t.ex. skall tillämpa lag. Hovrätten påpekade att&lt;br&gt;Riksbanken är en förvaltningsmyndighet och dess handlande på penning-&lt;br&gt;och valutapolitikens område förutsätts vara styrd av lag. Förslaget till&lt;br&gt;instruktionsförbud förefaller därför, enligt hovrätten, överflödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av artikel 107 i EG-fördraget följer&lt;br&gt;att Riksbanken ej får begära eller ta emot instruktioner från regeringen&lt;br&gt;eller annat organ. Den aktuella artikeln har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Då de utövar de befogenheter och fullgör de uppgifter och skyldighe-&lt;br&gt;ter som har tilldelats dem genom detta fördrag och ECBS-stadgan skall&lt;br&gt;varken ECB eller någon nationell centralbank eller någon medlem av&lt;br&gt;deras beslutande organ begära eller ta emot instruktioner från gemen-&lt;br&gt;skapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, från medlemsstaternas rege-&lt;br&gt;ringar eller från något annat organ. Gemenskapsinstitutionerna, ge-&lt;br&gt;menskapsorganen och medlemsstaternas regeringar förbinder sig att&lt;br&gt;respektera denna princip och att inte söka påverka medlemmarna av&lt;br&gt;ECB:s eller de nationella centralbankernas beslutande organ när de&lt;br&gt;fullgör sina uppgifter.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande lagstiftning om Riksbanken saknas ett sådant uttryckligt&lt;br&gt;instruktionsförbud. Det kan i och för sig diskuteras om ett uttryckligt&lt;br&gt;förbud i lag är nödvändigt. Samtidigt kan konstateras att enligt uttalanden&lt;br&gt;i förarbeten till nu gällande lagstiftning synes det vara möjligt att påverka&lt;br&gt;Riksbankens kredit- och penningpolitik (prop. 1973:90 s. 354). Arbets-&lt;br&gt;gruppen anser att det i lag för tydlighets skull bör införas ett uttryckligt&lt;br&gt;instruktionsförbud. Regeringen instämmer i denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är de formella möjligheterna för regeringen att påverka Riks-&lt;br&gt;banken begränsade eftersom Riksbanken är en myndighet under riksda-&lt;br&gt;gen. Enligt 42 § riksbankslagen finns det emellertid inför beslut av större&lt;br&gt;penningpolitisk vikt föreskrivet ett samrådsförfarande med ett av rege-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen utsett statsråd. Samrådsförfarandet diskuteras närmare under av- Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;snitt 7.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad omfattar instruktionsförbudet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan på goda grunder antas att EG-fördragets bestämmelse om in-&lt;br&gt;struktionsförbud inte skall tolkas så att det exkluderar en dialog om den&lt;br&gt;ekonomiska politiken mellan regeringen, riksdagen och Riksbanken eller&lt;br&gt;mellan Riksbanken och andra externa organ eller personer. Istället syftar&lt;br&gt;bestämmelsen till att ge de penningpolitiska beslutsfattarna en sådan in-&lt;br&gt;tegritet att de självständigt och utan påtryckningar utifrån kan fatta pen-&lt;br&gt;ningpolitiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instruktionsförbudet omfattar alla penningpolitiska beslut. Det omfat-&lt;br&gt;tar naturligtvis beslut om styrränteförändringar men också preciseringar&lt;br&gt;av det i lag angivna målet för penningpolitiken och det val av penning-&lt;br&gt;politisk strategi som skall ske inom ramen för regeringens beslut om&lt;br&gt;växelkursregim. Det senare avser exempelvis valet mellan direkt infla-&lt;br&gt;tionsmål eller intermediärt mål (exempelvis penningmängdsstyming) för&lt;br&gt;penningpolitiken. Även Riksbankens beslutanderätt om centralkurser och&lt;br&gt;bandbredd har stor betydelse för Riksbankens möjlighet att uppfylla pris-&lt;br&gt;stabilitetsmålet och därmed för penningpolitiken. Dessa beslut omfattas&lt;br&gt;således också av instruktionsförbudet. Även uppgifter utanför penning-&lt;br&gt;politikens område som enligt fördraget tillkommer ECBS omfattas av&lt;br&gt;förbudet, eftersom Riksbanken kommer att vara en del av ECBS. Vilka&lt;br&gt;dessa s.k. ECBS-relaterade uppgifter är framgår i avsnitt 7.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör instruktionsförbudet regleras?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instruktionsförbudet omfattar som nämnts ovan ett stort antal uppgifter&lt;br&gt;som fullgörs av Riksbanken, eller närmare bestämt direktionen. Riksban-&lt;br&gt;ken är en myndighet under riksdagen och dess uppgifter framgår av lag.&lt;br&gt;Om riksdagen vill förändra Riksbankens uppgifter krävs det således lag-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att det krävs lagform ges ECB möjlighet att framföra sina syn-&lt;br&gt;punkter på om ett lagförslag kan innebära otillåtna instruktioner. Detta&lt;br&gt;har sin grund i att det åligger varje medlemsstat enligt artikel 105.4 i EG-&lt;br&gt;fördraget att inhämta ECB:s synpunkter på förslag till rättsregler inom&lt;br&gt;ECB:s behörighetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen har domstolarna och förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheterna tillförsäkrats ett skydd mot instruktioner från riks-&lt;br&gt;dagen och myndigheter, däribland regeringen, när det gäller rättstillämp-&lt;br&gt;ning respektive myndighetsutövning mot enskild och tillämpning av lag.&lt;br&gt;Bestämmelserna påminner om vad fördraget föreskriver beträffande in-&lt;br&gt;struktionsförbudet för de nationella centralbankerna och syftar till att&lt;br&gt;garantera oberoende i rättstillämpningen. Ett liknande oberoende skall&lt;br&gt;tillförsäkras Riksbanken i fråga om Riksbankens utövande av penning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiken. En uttrycklig bestämmelse som syftar till att garantera Riks-&lt;br&gt;banken oberoende bör därför på samma sätt införas i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att riksdagen inte i enskilda fall får påverka pen-&lt;br&gt;ningpolitiken. Detta skydd för Riksbankens självständighet bör enligt&lt;br&gt;Lagrådet komma till uttryck i regeringsformen, samtidigt som det görs&lt;br&gt;klart att riksdagen ändå kan ingripa genom lagstiftning. Regeringen anser&lt;br&gt;emellertid att det saknas anledning att i regeringsformen ta in ytterligare&lt;br&gt;bestämmelser, särskilt som lagstiftningsmakten ändå ligger i riksdagens&lt;br&gt;hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördragets instruktionsförbud riktar sig dock inte enbart till den&lt;br&gt;som lämnar instruktioner utan innebär också att medlemmar av Riksban-&lt;br&gt;kens beslutande organ ifråga om penningpolitiken, enligt förslag direk-&lt;br&gt;tionen, inte får begära eller ta emot instruktioner. För det fall en instruk-&lt;br&gt;tion når en ledamot i direktionen i Riksbanken syftar denna bestämmelse&lt;br&gt;till att hindra att denne följer instruktionen. Bestämmelsen skall också&lt;br&gt;hindra ledamöterna från att aktivt söka instruktioner. Denna del av in-&lt;br&gt;struktionsförbudet, som inte reglerar den inbördes maktfördelningen&lt;br&gt;mellan myndigheter, bör placeras i riksbankslagen där övriga bestämmel-&lt;br&gt;ser om direktionen och dess arbetsuppgifter finns samlade. Om en leda-&lt;br&gt;mot av direktionen bryter mot instruktionsförbudet bör det bedömas som&lt;br&gt;en sådan allvarlig försummelse som utgör grund för avsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.10 Öppenhet och insyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. P97/9&lt;sub&gt;8&lt;/sub&gt;:4o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att säkerställa insyn i och kontroll av Riks-&lt;br&gt;bankens verksamhet på det penningpolitiska området skall banken in-&lt;br&gt;formera regeringen inför alla viktiga penningpolitiska beslut. Vidare&lt;br&gt;skall riks-banksfullmäktiges ordförande och vice ordförande ha rätt att&lt;br&gt;närvara vid direktionens sammanträden med yttranderätt, men utan&lt;br&gt;förslags- och rösträtt. Riksbanken skall därtill minst två gånger om&lt;br&gt;året lämna en rapport om den förda penning- och valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har tillstyrkt förslagen. Beträffande&lt;br&gt;frågan om offentliggörande av direktionens protokoll anser fullmäktige&lt;br&gt;att ett frivilligt offentliggörande bör kunna ske inom ramen för den nuva-&lt;br&gt;rande lagsitftningen och att frågan bör prövas på nytt när den nya direk-&lt;br&gt;tionen har funnit sin form.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av öppenhet och insyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En självständig centralbank kan inte agera i ett politiskt vakuum. Det är&lt;br&gt;viktigt att penningpolitiken har en demokratisk förankring. Eftersom de-&lt;br&gt;legeringen av ansvaret för penningpolitiken till en självständig Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;baseras på ett riksdagsbeslut har riksdagen möjlighet att återkalla delege-&lt;br&gt;ringen av ansvaret för penningpolitiken. Utan kontroll och utvärdering av&lt;br&gt;verksamheten kan det uppstå situationer när riksdagen skulle se som enda&lt;br&gt;utväg att återkalla denna delegering. En förändring av penningpolitikens&lt;br&gt;institutionella ram kan skapa förväntningar om en förändrad inriktning på&lt;br&gt;penningpolitiken. Det är därför viktigt att ge riksdagen möjlighet att&lt;br&gt;kontrollera verksamheten inom ramen för den institutionella utformning-&lt;br&gt;en, så att drastiska åtgärder kan undvikas. Möjligheten för riksdagen att&lt;br&gt;på ett meningsfullt sätt utvärdera Riksbankens verksamhet förutsätter att&lt;br&gt;ett tydligt mål fastställs för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig hävdas att Riksbanken har en demokratisk förank-&lt;br&gt;ring när riksdagen fastställt ett mål för verksamheten och givit den insti-&lt;br&gt;tutionella ramen för självständigheten. För att skapa garantier för att&lt;br&gt;Riksbanken följer det fastställda målet kan det finnas anledning att införa&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter som kan vidtas utan att den institutionella ramen för&lt;br&gt;penningpolitiken förändras. Ytterst skulle en sanktion kunna innebära att&lt;br&gt;de ansvariga för utformningen av penningpolitiken avsätts om Riksban-&lt;br&gt;ken avviker från det fastställda målet. För att en sådan prövning skall&lt;br&gt;kunna ske utan godtycke måste dock penningpolitikens effekter på pris-&lt;br&gt;stabiliteten isoleras. De ansvariga för penningpolitiken bör inte kunna&lt;br&gt;ställas till svars för avvikelser som orsakats av störningar utanför dessas&lt;br&gt;kontroll. Vid tillämpad ekonomisk politik i allmänhet är det dock svårt&lt;br&gt;att ens i efterhand fastställa om ett visst beslut varit riktigt eller ej. Det&lt;br&gt;skulle därför kunna uppstå en risk för att allmänheten uppfattar en sådan&lt;br&gt;prövning som baserad på politiska intressen, varvid självständigheten&lt;br&gt;skulle kunna ifrågasättas med negativa effekter på trovärdigheten för&lt;br&gt;prisstablititetsmålet som följd. Det kan således vara problematiskt att&lt;br&gt;införliva starka sanktionsmöjligheter i en institutionell ram för en själv-&lt;br&gt;ständig centralbank om inte kriterierna för prövningen fastställs mycket&lt;br&gt;klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördraget medför dessutom begränsningar för i vilken utsträckning&lt;br&gt;avsättning kan tillämpas. I princip är det endast möjligt att avsätta en&lt;br&gt;penningpolitisk beslutsfattare, om han eller hon inte längre uppfyller de&lt;br&gt;krav som ställs för att vederbörande skall kunna utföra sina uppgifter,&lt;br&gt;exempelvis längre tids sjukdom, eller gjort sig skyldig till brott eller&lt;br&gt;grovt åsidosatt sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kontroll och utvärdering av Riksbankens verksamhet kan dock&lt;br&gt;åstadkommas utan att den yttersta sanktionen avsättning behöver finnas&lt;br&gt;till hands. Regeringen föreslår i det följande ett antal åtgärder för att sä-&lt;br&gt;kerställa den offentliga insynen i Riksbankens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från Riksbanken till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande 42 § riksbankslagen skall Riksbanken samråda med det&lt;br&gt;statsråd som regeringen utser innan Riksbanken fattar beslut av större&lt;br&gt;penningpolitisk vikt. Syftet med den nuvarande samrådsbestämmelsen&lt;br&gt;far anses vara att se till att regeringen har insyn i, men också viss möjlig-&lt;br&gt;het att påverka Riksbankens beslut i penningpolitiska frågor (se betän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kandet Riksbanken och Riksgäldskontoret, SOU 1986:22 s. 98). Huvud-&lt;br&gt;regeln är att samråd skall ske och endast om synnerliga skäl föreligger&lt;br&gt;får Riksbanken avstå från samrådet. Även denna skrivning syftar till att&lt;br&gt;visa betydelsen av att samråd kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan som konstateras i avsnitt 7.9 på goda grunder antas att in-&lt;br&gt;struktionsförbudet inte skall tolkas på sådant sätt att det exkluderar en&lt;br&gt;dialog mellan Riksbanken och exempelvis regeringen. Den avgörande&lt;br&gt;frågan är om ett nationellt organ har någon form av formell mekanism&lt;br&gt;som tillförsäkrar att dess uppfattning påverkar det slutliga beslutet. En&lt;br&gt;uttrycklig laglig skyldighet för en centralbank att samråda med ett poli-&lt;br&gt;tiskt organ torde utgöra en sådan mekanism och skulle därmed vara oför-&lt;br&gt;enlig med EG-fördraget och ECBS-stadgan. Den svenska bestämmelsen&lt;br&gt;om ett i princip obligatoriskt samråd mellan regeringen och Riksbanken&lt;br&gt;inför beslut av större penningpolitisk vikt torde därför behöva justeras för&lt;br&gt;att inte strida mot instruktionsförbudet i fördraget. EMI har särskilt pekat&lt;br&gt;på att en dialog mellan Riksbanken och regeringen är acceptabel under&lt;br&gt;vissa förutsättningar. Regeringen anser att den föreslagna bestämmelsen i&lt;br&gt;42 § riksbankslagen tillgodoser EMI:s önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ett samråd inte kan äga rum så är det av stor vikt att rege-&lt;br&gt;ringen i så god tid som möjligt far kännedom om viktigare penningpoli-&lt;br&gt;tiska beslut. Det bör enligt regeringens mening därför inrättas en formell&lt;br&gt;ordning för informationsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De alternativ som närmast står till buds och som behandlas i departe-&lt;br&gt;mentspromemorian är att antingen förändra samrådsbestämmelsen så att&lt;br&gt;den anpassas till instruktionsförbudet eller ge t.ex. finansminstem rätt att&lt;br&gt;närvara vid direktionens sammanträden, dock utan rösträtt. Närvarorätt&lt;br&gt;för finansministern förekommer i bl.a. Tyskland och Spanien. En liknan-&lt;br&gt;de konstruktion finns också i artikel 109b i EG-fördraget som ger rådets&lt;br&gt;ordförande och en ledamot av kommissionen rätt att delta utan rösträtt i&lt;br&gt;ECB-rådets sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan närvarorätt överensstämmer dock inte med svensk författ-&lt;br&gt;nings- och rättstradition, i synnerhet som Riksbanken är en myndighet&lt;br&gt;under riksdagen. Arbetsgruppen har därför ansett att det mest lämpliga är&lt;br&gt;att utgå från den nuvarande samrådsbestämmelsen och anpassa den så att&lt;br&gt;den inte står i strid med instruktionsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att Riksbanken skall informera regeringen inför&lt;br&gt;alla viktiga penningpolitiska beslut. Regeringen finner den av arbets-&lt;br&gt;gruppen föreslagna lösningen lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslutanderätt vad gäller tillämpningen av valutapolitiken&lt;br&gt;inkluderar exempelvis beslut om centralkurs och bandbredd. Dessa beslut&lt;br&gt;har stor betydelse för penningpolitiken bl.a. för val av penningpolitisk&lt;br&gt;strategi, och bör därför också omfattas av kravet på informationsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information bör, liksom tidigare, kunna ges under flexibla former, t.ex.&lt;br&gt;genom ett telefonsamtal med finansministern. Genom att det handlar om&lt;br&gt;ensidig information är Riksbanken inte skyldig att beakta regeringens&lt;br&gt;synpunkter. Genom denna konstruktion anpassas kontakterna mellan re-&lt;br&gt;geringen och Riksbanken i frågor rörande penningpolitiska beslut till&lt;br&gt;instruktionsförbudet samtidigt som direktionens oberoende gentemot&lt;br&gt;regeringen säkerställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarorätt för fullmäktige vid direktionens sammanträden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är värdefullt att Riksbankens verksamhet präglas&lt;br&gt;av största möjliga öppenhet och insyn. Riksbanksfullmäktiges ordföran-&lt;br&gt;de och vice ordförande bör därför, i enlighet med vad som föreslås i de-&lt;br&gt;partementspromemorian, ges närvaro- och yttranderätt vid direktionens&lt;br&gt;sammanträden. De skall dock inte ha rätt att lämna förslag eller att rösta.&lt;br&gt;Syftet med förslaget är främst att ge fullmäktige möjlighet att följa dis-&lt;br&gt;kussionerna i direktionen och därigenom fa ökad insyn i hur penningpo-&lt;br&gt;litiken bedrivs. De jävsregler som föreslås för fullmäktige, se avsnitt 7.7,&lt;br&gt;torde vara tillfyllest för att undvika intressekonflikter. Fullmäktigerepre-&lt;br&gt;sentanter som är närvarande vid direktionssammanträde kommer härut-&lt;br&gt;över att omfattas av de sekretessregler som gäller för direktionen. En&lt;br&gt;särskild reglering av den sekretess som skall gälla för fullmäktiges ordfö-&lt;br&gt;rande och vice ordförande kan enligt Lagrådet avvaras. Regeringen delar&lt;br&gt;denna bedömning. En närvarorätt utformad på det sätt som nu föreslås&lt;br&gt;torde vara förenlig med EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga rapporter och offentliga utfrågningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bästa sättet att nå ökad öppenhet är naturligtvis att ha full insyn i&lt;br&gt;Riksbanken. Emellertid bedriver Riksbanken sådan verksamhet att full&lt;br&gt;insyn allvarligt skulle kunna skada Sveriges intressen och detta är därför&lt;br&gt;inte möjligt. Däremot kan Riksbanken åläggas att informera allmänheten&lt;br&gt;om sin verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår därför att en bestämmelse införs i riksbanksla-&lt;br&gt;gen om att direktionen minst två gånger om året skall lämna en skriftlig&lt;br&gt;redogörelse till riksdagen om penningpolitiken. På detta sätt kan riksda-&lt;br&gt;gen, som Riksbankens huvudman, och allmänheten löpande ges en insyn&lt;br&gt;i den penningpolitiska verksamheten. Regeringen anser att detta är en&lt;br&gt;ändamålsenlig lösning på insynsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redogörelsen bör således vara offentlig för att kunna bli föremål för&lt;br&gt;diskussion i vidare kretsar och skulle kunna ha ett innehåll liknande det&lt;br&gt;som de nuvarande inflationsrapportema har. Innehåll och utformning bör&lt;br&gt;emellertid inte regleras närmare. Behoven torde skifta över tiden. Fram-&lt;br&gt;för allt kan byte av penningpolitisk strategi innebära radikalt annorlunda&lt;br&gt;krav på innehåll jämfört med nuvarande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att riksbanksledningen har möjlighet att regelbundet in-&lt;br&gt;formera såväl riksdagen som fullmäktige om den förda politiken. Genom&lt;br&gt;att Riksbanken är en myndighet under riksdagen är det naturligt att en&lt;br&gt;begäran av riksbankschefen att få informera riksdagen om penningpoliti-&lt;br&gt;ken också kommer att hörsammas. Riksbanksfullmäktige anger i sitt&lt;br&gt;remissvar att man delar denna uppfattning. Härutöver kan finansutskottet,&lt;br&gt;såsom redan sker i dag, kalla riksbankschefen eller någon annan repre-&lt;br&gt;sentant för ledningen till riksdagen för diskussion och informationsutby-&lt;br&gt;te. Sådan information kan ske i form av offentliga utfrågningar (s.k.&lt;br&gt;&amp;quot;hearings&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa rapporter, informationsutbyten och utfrågningar bör kunna utgö-&lt;br&gt;ra en god grund for en offentlig debatt om Riksbankens verksamhet och&lt;br&gt;därmed bidra till en god insyn i hur Riksbanken bedriver penningpoliti-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliggörande av direktionens protokoll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare öka insynen i Riksbankens verksamhet skulle direktio-&lt;br&gt;nens protokoll kunna offentliggöras viss tid efter sammanträdena. Detta&lt;br&gt;är en lösning som finns i bl.a. Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktionen skall enligt den föreslagna arbetsfördelningen ansvara för&lt;br&gt;penningpolitiken. Enligt 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) kan Riks-&lt;br&gt;bankens uppgifter om penningpolitiken omfattas av sekretess. En skyl-&lt;br&gt;dighet för direktionen att offentliggöra allt som rör penningpolitiska frå-&lt;br&gt;gor innebär att även hemliga uppgifter måste offentliggöras. Att offent-&lt;br&gt;liggöra hemliga uppgifter rörande penningpolitiken skulle strida mot&lt;br&gt;3 kap. 1 § i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skyldighet att offentliggöra direktionens protokoll skulle även kun-&lt;br&gt;na komma att strida mot bestämmelsen i 2 kap. 1 § sekretesslagen om&lt;br&gt;utrikessekretess. Enligt denna gäller sekretess bl.a. för uppgifter som rör&lt;br&gt;en annan stat eller en mellanfolklig organisation om det kan antas att det&lt;br&gt;skulle störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skada&lt;br&gt;landet om uppgifterna röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan förhåller det sig så att om uppgifterna i protokollen inte&lt;br&gt;är hemliga enligt sekretesslagen måste de lämnas ut i enlighet med of-&lt;br&gt;fentlighetsprincipen. Detta innebär att så snart ett protokoll har blivit en&lt;br&gt;allmän handling måste det lämnas ut till den som begär att få ta del av&lt;br&gt;handlingen (jfr bl.a. 2 kap. 3, 7, 12 och 13 §§ tryckfrihetsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa en skyldighet för direktionen att offentliggöra sina protokoll&lt;br&gt;innebär att en helt ny ordning skapas som utgör ett klart avsteg från de&lt;br&gt;principer som sekretesslagen bygger på. Arbetsgruppen har inte funnit&lt;br&gt;några tungt vägande skäl att nu införa sådana ändringar i sekretesslagen&lt;br&gt;och har därför inte lagt fram något förslag i denna del. Regeringen delar&lt;br&gt;denna bedömning. Denna slutsats behöver inte utesluta att ett förslag kan&lt;br&gt;presenteras vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanksfullmäktige har anfört att ett frivilligt offentliggörande av di-&lt;br&gt;rektionens protokoll bör kunna ske inom ramen för den nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftningen och att frågan bör prövas på nytt när den nya direktionen har&lt;br&gt;funnit sin form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skulle välkomna ett sådant initiativ av Riksbanken och en-&lt;br&gt;ligt regeringens uppfattning möter ett frivilligt offentliggörande av di-&lt;br&gt;rektionens protokoll inte några hinder, under förutsättning att offentlig-&lt;br&gt;görandet sker efter vederbörlig sekretessprövning enligt exempelvis&lt;br&gt;3 kap. 1 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.11&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sedelutgivningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelsen om sedelutgivning i 9 kap.&lt;br&gt;13 § regeringsformen bör vid ett svenskt deltagande i valutaunionen&lt;br&gt;anpassas till de faktiska förhållandena. Någon anledning att nu ändra&lt;br&gt;bestämmelsen föreligger dock inte. Ett lagförslag om ändring i rege-&lt;br&gt;ringsformen bör lämnas till riksdagen i samband med en svensk an-&lt;br&gt;slutning till valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har inget att erinra emot promemo-&lt;br&gt;rians bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättschefspromemorians bedömning: Även om det från EG-rättslig&lt;br&gt;synpunkt skulle vara möjligt att avstå från grundlagsändringar så bör be-&lt;br&gt;stämmelsen i 9 kap. 13 § regeringsformen ändras för att den, vid ett&lt;br&gt;svenskt deltagande i valutaunionen inte skall ge en missvisande bild med&lt;br&gt;hänsyn till bl.a. ECB:s ensamrätt att tillåta utgivning av sedlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissynpunkter på rättschefspromemorians bedömning: Majo-&lt;br&gt;riteten av remissinstanserna tillstyrkte rättschefernas rekommendation.&lt;br&gt;Juridiska fakulteten vid Universitet i Stockholm och Juridiska fakulteten&lt;br&gt;vid Universitet i Lund gjorde gällande att Riksbanken såsom nationell&lt;br&gt;centralbank kommer att medverka vid ECB:s sedelutgivning och behålla&lt;br&gt;det nationella svenska ansvaret för denna sedelutgivning. Det är därför&lt;br&gt;inte nödvändigt att ändra 9 kap. 13 § regeringsformen vid ett svenskt&lt;br&gt;deltagande i valutaunionen. Fullmäktige i Riksbanken ansåg att man bör&lt;br&gt;avvakta tills det finns full klarhet hur bestämmelsen i EG-fördraget om&lt;br&gt;vem som skall ha rätt att ge ut sedlar kommer att tillämpas. Sveriges In-&lt;br&gt;dustriförbund framförde att frågan bör anstå till dess att riksdagen har&lt;br&gt;avgjort frågan om ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten om sedelutgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 105a.l i EG-fördraget skall Europeiska centralbanken,&lt;br&gt;ECB, ha ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen. ECB&lt;br&gt;kan överlämna sedelutgivningen till de nationella centralbankerna. En-&lt;br&gt;dast sedlar utgivna av ECB och nationella centralbanker är lagliga betal-&lt;br&gt;ningsmedel. Mynt får enligt artikel 105a.2 ges ut av de nationella cent-&lt;br&gt;ralbankerna i den omfattning som godkänns av ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt övergångsbestämmelserna i EG-fördraget skall ECB:s ensamrätt&lt;br&gt;att tillåta sedelutgivning enligt artikel 109k.3 inte tillämpas på medlems-&lt;br&gt;stater som inte deltar i valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutskompetensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 i Sveriges anslutningsfördrag är, från dagen för anslut-&lt;br&gt;ningen, bestämmelserna i de grundläggande fördragen bindande för Sve-&lt;br&gt;rige och skall tillämpas på de villkor som dessa fördrag och anslutnings-&lt;br&gt;akten anger. Sverige har inte något undantag eller någon övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelse vad gäller den ekonomiska och monetära unionen, EMU, men&lt;br&gt;har i en deklaration som bifogats förhandlingsprotokollet uttalat att &amp;quot;ett&lt;br&gt;slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till&lt;br&gt;den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen&lt;br&gt;och i enlighet med bestämmelserna i fördraget&amp;quot;. Sverige har genom lagen&lt;br&gt;(1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unio-&lt;br&gt;nen (anslutningslagen) dels införlivat vårt eget anslutningsfördrag och de&lt;br&gt;grundläggande fördragen samt den s.k. sekundärrätten som före 1995 har&lt;br&gt;antagits av EG (2 §), dels överlåtit beslutanderätt till EG (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § anslutningslagen gäller bl.a. Maastrichtfördraget här i landet&lt;br&gt;&amp;quot;med den verkan&amp;quot; som följer av bl.a. Sveriges anslutningsfördrag. Enligt&lt;br&gt;3 § far EG fatta beslut som gäller här i landet &amp;quot;i den omfattning och med&lt;br&gt;den verkan&amp;quot; som följer av de olika fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har således genom anslutningsfördraget accepterat bestämmel-&lt;br&gt;serna om valutaunionen. Dessa bestämmelser är införlivade med svensk&lt;br&gt;rätt och beslutskompetensen överlämnad till EG. Rätten att besluta om&lt;br&gt;sedelutgivning i Sverige vid ett svenskt deltagande i valutaunionen till-&lt;br&gt;kommer alltså ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedelutgivning i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla att förslagen i denna proposition inte innebär&lt;br&gt;något ställningstagande till frågan om Sverige skall delta i valuta-&lt;br&gt;unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 13 § regeringsformen föreskriver att endast Riksbanken har rätt&lt;br&gt;att ge ut sedlar och mynt. Riksbanken skall enligt 5 § riksbankslagen be-&lt;br&gt;stämma utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut. Enligt&lt;br&gt;5 § andra stycket är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga&lt;br&gt;betalningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsregeln om sedelutgivning har till syfte att trygga betalnings-&lt;br&gt;systemet och penningvärdet genom att förhindra andra än Riksbanken att&lt;br&gt;ge ut svenska sedlar. Bestämmelsen skulle dock, vid en svensk anslut-&lt;br&gt;ning till valutaunionen, enligt regeringen ge en missvisande bild med&lt;br&gt;hänsyn till dels att ECB har ensamrätt att tillåta utgivning av sedlar och&lt;br&gt;att besluta om omfattningen av utgivningen av mynt, dels att även ECB&lt;br&gt;och andra centralbanker kan ge ut sedlar i valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför, i överensstämmelse med rekommendationer-&lt;br&gt;na i rättschefspromemorian och departementspromemorian, att bestäm-&lt;br&gt;melsen om sedelutgivning i 9 kap. 13 § regeringsformen bör anpassas till&lt;br&gt;vad som gäller. Som angivits i avsnitt 7.2 är det dock inget ovillkorligt&lt;br&gt;krav att en ändring av regeringsformen träder ikraft samtidigt med ett&lt;br&gt;svenskt inträde i valutaunionen. Ett lagförslag om ändring i regerings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formen bör emellertid lämnas till riksdagen i samband med en svensk&lt;br&gt;anslutning till valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte motsatt sig att 9 kap. 13 § regeringsformen nu läm-&lt;br&gt;nas oförändrad. EMI har pekat på att Riksbankens sedelutgivningsmono-&lt;br&gt;pol kan vara kvar så länge som svenska kronor är lagliga betalningsme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.12 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya lagen om valutapolitik och de lagänd-&lt;br&gt;ringar som regeringen föreslår skall träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;br&gt;Det nya fullmäktige och direktionen skall dock väljas senast under&lt;br&gt;december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank har tillstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår bl.a. ändringar i&lt;br&gt;regeringsformen och riksdagsordningen. Enligt 8 kap. 15 § regerings-&lt;br&gt;formen stiftas grundlag genom två likalydande beslut av riksdagen. Det&lt;br&gt;andra beslutet får inte fattas förrän det efter det första beslutet har hållits&lt;br&gt;val till riksdagen i hela riket och den nya riksdagen har samlats. Riks-&lt;br&gt;dagsordningen stiftas på motsvarande sätt (8 kap. 16 § regeringsformen).&lt;br&gt;Det finns i sistnämnda fall också en möjlighet för riksdagen att fatta en-&lt;br&gt;dast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften&lt;br&gt;av riksdagens ledamöter förenar sig om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag rörande Riksbanken som regeringen lägger fram bör träda i&lt;br&gt;kraft senast den 1 januari 1999 när valutaunionen startar, oavsett om Sve-&lt;br&gt;rige deltar i denna eller inte. Nästa ordinarie val till riksdagen skall hållas&lt;br&gt;hösten 1998. Det andra beslutet om ändring i regeringsformen resp, riks-&lt;br&gt;dagsordningen skall tas när den nyvalda riksdagen har samlats. Den ny-&lt;br&gt;valda riksdagen skall också välja ledamöter i riksbanksfullmäktige och&lt;br&gt;fullmäktige skall sedan i sin tur välja direktion i Riksbanken enligt de&lt;br&gt;nya reglerna. För att den nya organisationen skall kunna börja fungera&lt;br&gt;den 1 januari 1999 krävs det att riksdagen väljer de nya riksbanksfull-&lt;br&gt;mäktige senast under december 1998 och att dessa i sin tur utser direk-&lt;br&gt;tionen före årsskiftet 1998/99. Dessa frågor kan lämpligen regleras i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till riksdagsordningen och riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI har anmärkt att lagstiftningen om Riksbankens självständighet&lt;br&gt;skall träda i kraft senast när ECBS bildas, vilket torde ske under våren&lt;br&gt;1998, och enligt EG-fördraget, allra senast omedelbart efter den 1 juli&lt;br&gt;1998. Mot bakgrund av den ovan beskrivna proceduren vid ändring av&lt;br&gt;grundlag är detta inte möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna proposition föreslås ett lagstadgat prisstabilitetsmål för penning-&lt;br&gt;politiken. Målformuleringen är likvärdig med det mål Riksbanken styrt&lt;br&gt;penningpolitiken mot sedan man övergick från fäst till flytande växelkurs&lt;br&gt;och innebär inte någon förändring av penningpolitikens inriktning. Ett&lt;br&gt;lagfäst mål för penningpolitiken innebär däremot en demokratisk förank-&lt;br&gt;ring av målet och bidrar därigenom till penningpolitikens trovärdighet.&lt;br&gt;Som konstaterats tidigare (avsnitt 7.3) innebär prisstabilitetsmålet inte att&lt;br&gt;penningpolitiken skall bedrivas utan hänsyn till andra mål för den eko-&lt;br&gt;nomiska politiken. Penningpolitiken har dock på längre sikt mycket svårt&lt;br&gt;att påverka produktion och sysselsättning. Kortsiktigt skall penningpoli-&lt;br&gt;tiken understödja övriga mål för den allmänna ekonomiska politiken i&lt;br&gt;den mån detta är möjligt utan att det övergripande prisstabilitetsmålet&lt;br&gt;åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att beslut om valutakurssystem för kro-&lt;br&gt;nan överförs från Riksbanken till regeringen, men att Riksbanken fortsatt&lt;br&gt;skall ansvara för tillämpningen av valutakurspolitiken. Sedan kredit- och&lt;br&gt;valutamarknaderna avreglerats är räntan Riksbankens enda långsiktigt&lt;br&gt;verkningsfulla medel för att uppnå valuta- och penningpolitiska mål.&lt;br&gt;Därtill är kronans växelkurs av stor betydelse för möjligheten att uppnå&lt;br&gt;pristabilitetsmålet. Detta innebär att Riksbanken kan hamna i en målkon-&lt;br&gt;flikt mellan ett valutapolitiskt mål i form av en fastställd valutakursnivå&lt;br&gt;och målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Valutapolitiken kan&lt;br&gt;därigenom sägas vara en del av penningpolitiken. En ansvarsfördelning&lt;br&gt;där Riksbanken inte bestämmer centralkursen i en fastkursregim eller&lt;br&gt;tillämpningen av en rörlig valutakursregim riskerar därför att reducera&lt;br&gt;förtroendet för penningpolitikens möjligheter att uppnå prisstabilitets-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instruktionsförbudet innebär ett förbud för myndigheter att bestämma&lt;br&gt;hur Riksbanken skall besluta i penningpolitiska frågor och för direktio-&lt;br&gt;nen att söka eller ta emot instruktioner i penningpolitiska frågor. Genom&lt;br&gt;att det föreslagna instruktionsförbudet införs kommer Riksbanken själv-&lt;br&gt;ständigt att besluta om hur det uppsatta prisstabilitetsmålet skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade trovärdighet som de nämnda förslagen sammantaget kan&lt;br&gt;förväntas ge penningpolitiken torde innebära att avvikelserna mellan in-&lt;br&gt;flationsförväntningarna i ekonomin och Riksbankens mål minskar, även&lt;br&gt;under perioder med tendenser till stigande inflationstryck. Eftersom öka-&lt;br&gt;de inflationsförväntningar tenderar att bidra till stigande inflation och&lt;br&gt;högre obligationsräntor kan ett ökat förtroende för penningpolitiken&lt;br&gt;väntas bidra till lägre obligationsräntor och ett minskat behov av en akti-&lt;br&gt;vistisk penningpolitik. Genom detta kan ett ökat förtroende för penning-&lt;br&gt;politiken också väntas ge mer stabila räntenivåer samt en mer stabil väx-&lt;br&gt;elkurs för kronan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna reformen torde ge ökade förutsättningar för Riksban-&lt;br&gt;ken att uppnå målet om en stabilt låg inflation vilket kan antas vara posi-&lt;br&gt;tivt för den svenska ekonomins tillväxtmöjligheter. Därutöver undviks de&lt;br&gt;risker för godtyckliga omfördelningar av förmögenheter och inkomster&lt;br&gt;som hög inflation kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och anger att det är regeringen som har ansvaret för&lt;br&gt;övergripande valutapolitiska frågor. Innebörden av förevarande bestäm-&lt;br&gt;melse är att regeringen bl.a. ansvarar för överenskommelser om växel-&lt;br&gt;kurssystem (se avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i övrigt gäller ansvarsfördelningen av valutakompetensen&lt;br&gt;mellan regeringen och Riksbanken framgår denna av den särskilda lagen&lt;br&gt;om valutapolitik och av 10 § riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bestämmelsen avser att fastställa ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;regeringen och Riksbanken inom ett område som i hög grad berör Riks-&lt;br&gt;banken har bestämmelsen införts i samma kapitel i regeringsformen som&lt;br&gt;i övrigt fastställer Riksbankens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med att ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor&lt;br&gt;enligt 9 kap. 11 § regeringsformen ligger på regeringen, vilket framgår&lt;br&gt;av avsnitt 7.4, har i paragrafens första stycke bestämmelsen om att Riks-&lt;br&gt;banken har ansvaret för valutapolitiken utgått. Ordet kreditpolitik har&lt;br&gt;bytts ut mot penningpolitik eftersom uttrycket penningpolitik, efter av-&lt;br&gt;regleringen av kreditmarknaden och enligt internationellt språkbruk, är&lt;br&gt;ett mer adekvat uttryck än kreditpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsvä-&lt;br&gt;sende framgår numera endast av 4 § riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instruktionsförbudet har införts som ett led i strävandena att stärka&lt;br&gt;Riksbankens självständighet och har behandlats närmare i avsnitt 7.9. I&lt;br&gt;det nya första stycket har således klargjorts att ingen myndighet får be-&lt;br&gt;stämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitik.&lt;br&gt;Även regeringen är en myndighet. Den del av instruktionsförbudet som&lt;br&gt;förbjuder ledamöterna i direktionen att söka eller ta emot instruktioner&lt;br&gt;har förts in i 41a § riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 7.6 skall ledningsfunktionen i Riksbanken utövas&lt;br&gt;av en direktion medan fullmäktiges uppgifter i huvudsak består av utse-&lt;br&gt;ende av direktion samt kontroll av Riksbanken och vissa därmed sam-&lt;br&gt;manhängande uppgifter. Denna uppdelning i ett fullmäktige och en di-&lt;br&gt;rektion har ansetts ha sådan dignitet att de bör framgå av grundlag. I and-&lt;br&gt;ra stycket stadgas alltså att Riksbanken har elva fullmäktige och att Riks-&lt;br&gt;bankens verksamhet leds av en direktion. Fullmäktige väljs liksom enligt&lt;br&gt;gällande ordning av riksdagen medan direktionen utses av fullmäktige.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av riksdagsordningen framgår att mandatperioden för fullmäktige, lik- Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;som nu, är densamma som riksdagens valperiod, dvs. fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya tredje stycket anges att riksdagen prövar om ledamöterna i&lt;br&gt;fullmäktige och direktionen skall beviljas ansvarsfrihet. Om riksdagen&lt;br&gt;vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han därmed skild från sitt uppdrag.&lt;br&gt;Motiven härför har redovisats i avsnitt 7.6. De fall i vilka ansvarsfrihet&lt;br&gt;får vägras framgår av 49 § riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma stycke anges att fullmäktige får skilja en direktionsledamot&lt;br&gt;från hans anställning endast om han inte längre uppfyller de krav som&lt;br&gt;ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig&lt;br&gt;skyldig till allvarlig försummelse. Genom denna bestämmelse markeras&lt;br&gt;riksbankschefens och övriga direktionsledamöters självständiga ställning.&lt;br&gt;Det skall inte vara möjligt att skilja någon från anställningen på grund av&lt;br&gt;innehållet i den förda politiken. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;7.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grund för att skilja en direktionsledamot från anställningen är att&lt;br&gt;han eller hon inte längre uppfyller de krav som ställs för att vederbörande&lt;br&gt;skall kunna utföra sina uppgifter. Utöver de valbarhetskriterier som an-&lt;br&gt;ges i 33 a § riksbankslagen kan tänkas att ledamoten på grund av sjuk-&lt;br&gt;dom inte längre kan utföra sina uppgifter. Det skall då vara fråga om så-&lt;br&gt;dan sjukdom som beräknas pågå under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra grunden för att skilja en direktionsledamot från anställningen&lt;br&gt;är att vederbörande gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Det kan&lt;br&gt;vara fråga om att ledamoten dels grovt åsidosatt sina uppgifter som di-&lt;br&gt;rektionsledamot, t.ex. genom att söka eller ta emot en instruktion, dels&lt;br&gt;gjort sig skyldig till brottslighet, antingen relaterad till Riksbanken eller&lt;br&gt;annan brottslighet av allvarligare art som kan medföra bristande förtro-&lt;br&gt;ende för Riksbanken. Bestämmelsen har justerats i enlighet med Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nya fjärde stycket anges att vissa närmare bestämmelser finns i lag. Be-&lt;br&gt;stämmelser om val av fullmäktige och utseende av ordförande och vice&lt;br&gt;ordförande i fullmäktige finns i 31 § riksbankslagen och i 8 kap. 6 § riks-&lt;br&gt;dagsrordningen. Jävsbestämmelser för dessa finns i 33 § riksbankslagen.&lt;br&gt;Bestämmelserna om direktionens sammansättning finns i 32 § och jävs-&lt;br&gt;bestämmelsema i 33 a § riksbankslagen. Bestämmelser om Riksbankens&lt;br&gt;verksamhet finns i riksbankslagen och den nya lagen om valutapolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. 8 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke ges direktionen möjlighet att lämna framställning-&lt;br&gt;ar till riksdagen. Motiven härför har angetts i avsnitt 7.7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. 6 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket, som upptar bestämmelser om val av vice riksbankschefer&lt;br&gt;och anger att dessa skall vara suppleanter för riksbankschefen i fullmäk-&lt;br&gt;tige i den inbördes ordning som fullmäktige bestämmer, har utgått som&lt;br&gt;en följd av att riksbankschefen inte längre skall vara ledamot av fullmäk-&lt;br&gt;tige. Det är tillräckligt att det i regeringsformen och riksbankslagen&lt;br&gt;framgår att det är fullmäktige som utser ledamöterna i direktionen, däri-&lt;br&gt;bland riksbankschefen och vice riksbankschefer. Denna fråga behöver&lt;br&gt;därför inte tas in i riksdagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 8 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om åtal mot vissa befattningshavare.&lt;br&gt;Första stycket första punkten har ändrats så att finansutskottet även skall&lt;br&gt;besluta om åtal mot ledamot av direktionen i Riksbanken. Härigenom far&lt;br&gt;riksdagen ansvaret för både åtal mot direktionsledamöter och beslut om&lt;br&gt;att bevilja dem ansvarsfrihet. Det nuvarande andra stycket innehåller en&lt;br&gt;möjlighet för riksdagen att besluta om att denna åtalsregel inte skall till-&lt;br&gt;lämpas när det gäller brott som begåtts vid handläggningen av fråga an-&lt;br&gt;gående in- eller utförsel av valuta. Eftersom fullmäktige inte längre skall&lt;br&gt;handlägga sådana ärenden har andra stycket ändrats så att det nu avser&lt;br&gt;direktionsledmötema. Dessutom har tilläggsbestämmelsen 9.8.1 utgått.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Förslaget till lag om valutapolitik&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen erinras om att enligt regeringsformen är det regeringen som&lt;br&gt;ansvarar för övergripande valutapolitiska frågor. Vad detta närmare in-&lt;br&gt;nebär framgår av 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Här anges att det är regeringen som beslutar om växelkurssystem, dvs.&lt;br&gt;om Sverige skall ha fast eller rörlig växelkurs och det system som skall&lt;br&gt;användas för att fastställa kronans värde i förhållande till utländska va-&lt;br&gt;lutor. Riksbanken har således inte längre rätt att ingå överenskommelser&lt;br&gt;med andra centralbanker om växelkurssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens uppgifter och befogenheter framgår av riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har i denna bestämmelse givits möjlighet att hos regeringen&lt;br&gt;hemställa att regeringen skall fatta beslut om växelkurssystem. Detta&lt;br&gt;syftar till att ge Riksbanken en möjlighet att uppmärksamma regeringen&lt;br&gt;på att det rådande växelkurssystemet inte är ändamålsenligt och att före-&lt;br&gt;slå förändringar i detta system eller hos regeringen hemställa om att be-&lt;br&gt;slut om ett nytt växelkurssystem skall fattas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att regeringen skall kunna fatta beslut om växelkurssystem krävs att&lt;br&gt;beslutet föregåtts av samråd med Riksbanken. Regeringens samrådsskyl-&lt;br&gt;dighet syftar till att i största möjliga utsträckning tillgodose det behov av&lt;br&gt;information som föreligger för både Riksbanken och regeringen inför&lt;br&gt;beslut om växelkurssystem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats i konsekvens med den föreslagna kompetens-&lt;br&gt;fördelningen i fråga om valutapolitiken. Vidare har ordet kreditpolitik&lt;br&gt;ersatts med ordet penningpolitik (jfr kommentaren till 9 kap. 12 § rege-&lt;br&gt;ringsformen). Riksbankens valutapolitiska uppgifter återges i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke har ett mål för Riksbankens verksamhet införts.&lt;br&gt;Bestämmelsen och dess närmare innebörd har behandlats i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsvä-&lt;br&gt;sende kvarstår i denna paragraf. Någon förändring i sak av denna uppgift&lt;br&gt;avses inte, däremot skall den utföras utan att det överordnade målet om&lt;br&gt;att upprätthålla ett fast penningvärde åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som i gällande lydelse anger att det är Riksbanken som&lt;br&gt;bestämmer växelkurssystem och om tillämpningen därav, har fått ett nytt&lt;br&gt;innehåll. I paragrafen anges att Riksbanken ansvarar för tillämpningen av&lt;br&gt;det växelkurssystem som regeringen beslutat enligt 2 § lagen om valuta-&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet tillämpningen har samma innebörd som tidigare. Enligt motiven&lt;br&gt;(prop. 1986/87:143 s. 66) valdes detta ord med tanke på att kunna täcka&lt;br&gt;uppgifter i olika växelkurssystem. I ordet tillämpningen ligger t.ex. att&lt;br&gt;bestämma om val av centralkurs och av bandbredd, dvs. tillåten avvikelse&lt;br&gt;kring den valda kursen vid någon form av fast växelkurs, samt besluta&lt;br&gt;om centralkurs och andra villkor för ett annat lands valuta som deltar i ett&lt;br&gt;multilateralt växelkursarrangemang. Vid ett svenskt deltagande i ERM2&lt;br&gt;eller liknande system bör således ett beslut om deltagande fattas av rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen medan fastställandet av centralkurser och bandbredder skall falla&lt;br&gt;under Riksbankens ansvar. Att Riksbanken skall bestämma om tillämp-&lt;br&gt;ningen av det valda växelkurssystemet innefattar också att Riksbanken&lt;br&gt;vid flytande växelkurs självständigt hanterar den flytande kursen. Beslut&lt;br&gt;om tillämpning av växelkurssystem fattas av Riksbankens direktion, vil-&lt;br&gt;ket följer av 41 § tredje stycket riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter och åtgärder som Riksbanken skall vidta avseende till-&lt;br&gt;lämpningen av växelkurssystem anges i första hand i 11-16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av redaktionella skäl har ordet kreditpolitiskt ersatts med penningpoli-&lt;br&gt;tiskt (jfr kommentaren till 9 kap. 12 § regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som anger att fullmäktige får göra framställning till riksda-&lt;br&gt;gen eller regeringen om fråga uppkommer om författningsändring eller&lt;br&gt;annan åtgärd från statens sida, har tillagts att även direktionen far göra&lt;br&gt;sådana framställningar inom sitt ansvarsområde. I ett nytt andra stycke&lt;br&gt;anges att fullmäktige och direktionen skall samråda med varandra innan&lt;br&gt;en framställning görs, vilket skall ses som ett rent informationsutbyte.&lt;br&gt;Detta samråd innebär inte någon inskränkning i respektive organs fria&lt;br&gt;beslutanderätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Fullmäktiges nya sammansättning och förändrade uppgifter&lt;br&gt;framgår av avsnitt 7.7. I denna paragraf erinras om att Riksbanken har&lt;br&gt;elva fullmäktige, som väljs av riksdagen vilket framgår av 9 kap 12 §&lt;br&gt;regeringsformen. Av andra stycket följer att fullmäktige inom sig väljer&lt;br&gt;ordförande och en vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;32 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksbankens direktion. Första&lt;br&gt;stycket, som justerats i enlighet med Lagrådets förslag, hänvisar till&lt;br&gt;9 kap. 12 § regeringsformen. Vidare anges att direktionen skall ha sex&lt;br&gt;ledamöter och att de skall utses för en tid av sex år. Fullmäktige skall&lt;br&gt;också utse en av ledamöterna att vara ordförande i direktionen. Denne&lt;br&gt;skall tillika vara chef för Riksbanken. Vidare skall fullmäktige utse minst&lt;br&gt;en vice ordförande i direktionen, som också skall vara vice riksbanks-&lt;br&gt;chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 7.8 skall ledamöternas mandatperioder vara&lt;br&gt;saxade i syfte att erhålla erforderlig kontinuitet vid ledningen av Riks-&lt;br&gt;banken. För att uppnå detta har införts en övergångsbestämmelse som&lt;br&gt;avser det första valet efter denna lags ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att fullmäktige, för det fall flera vice riks-&lt;br&gt;bankschefer utsetts, också skall bestämma i vilken inbördes ordning des-&lt;br&gt;sa skall tjänstgöra i riksbankschefens ställe då denne har förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för valbarhet till fullmäktige i Riks-&lt;br&gt;banken. I första stycket stadgas att fullmäktig inte far vara statsråd, vara&lt;br&gt;ledamot i direktionen, vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en bank&lt;br&gt;eller annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller in-&lt;br&gt;neha annan anställning eller uppdrag som gör honom olämplig för upp-&lt;br&gt;draget. Bland befattningar som är olämpliga för en ledamot av fullmäkti-&lt;br&gt;ge ingår anställning i Riksbanken. Ledamoten far inte heller vara under-&lt;br&gt;årig, i konkurs, underkastad näringsförbud eller ha förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att riksdagen skall entlediga en ledamot från&lt;br&gt;uppdraget som fullmäktig om han tar viss anställning eller uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns valbarhetskriterier för ledamot av direktionen i&lt;br&gt;Riksbanken. Reglerna är strängare än för fullmäktig. Enligt första stycket&lt;br&gt;får direktionsledamot inte vara ledamot av riksdagen, vara statsråd, vara&lt;br&gt;anställd i Regeringskansliet, vara anställd centralt av ett politiskt parti,&lt;br&gt;vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en bank eller annat företag&lt;br&gt;som står under tillsyn av Finansinspektionen eller inneha annan befatt-&lt;br&gt;ning eller uppdrag som gör honom olämplig för anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för sådan ledamot gäller enligt andra stycket att han inte får vara&lt;br&gt;underårig, i konkurs, underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 7 § föräldrabalken. Detta stycke har justerats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att en direktionsledamot som tar sådan anställ-&lt;br&gt;ning eller sådant uppdrag som kan strida mot bestämmelsen i första&lt;br&gt;stycket skall anmäla det till fullmäktige. Om fullmäktige finner att leda-&lt;br&gt;moten tagit sådan anställning eller sådant uppdrag som gör denne olämp-&lt;br&gt;lig som direktionsledamot skall ledamoten antingen avsäga sig anställ-&lt;br&gt;ningen som direktionsledamot eller det andra uppdraget eller den andra&lt;br&gt;anställningen. I annat fall anses han inte längre uppfylla de krav som&lt;br&gt;ställs för uppdraget som ledamot i direktionen och kan då skiljas från sitt&lt;br&gt;uppdrag som direktionsledamot med stöd av 33 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges att en ledamot av direktionen efter avslutat upp-&lt;br&gt;drag under ett år inte får inneha viss anställning eller uppdrag utan full-&lt;br&gt;mäktiges medgivande. Motiven härför framgår av avsnitt 7.8. Denna ka-&lt;br&gt;renstid är inte avsedd att innebära ett allmänt näringsförbud utan avses&lt;br&gt;endast tillämpas på anställningar eller uppdrag som enligt fullmäktige är&lt;br&gt;klart olämpliga och för en tid av längst ett år. Ordalydelsen av bestäm-&lt;br&gt;melsen medger att fullmäktige kan besluta om kortare karenstid än ett år.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagna från karensperioden är politiska uppdrag och anställning i&lt;br&gt;Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och hänvisar beträffande rätten att skilja en direk-&lt;br&gt;tionsledamot från hans anställning till 9 kap. 12 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges bestämmelser om hur talan skall föras mot ett be-&lt;br&gt;slut om att skilja en ledamot av direktionen från dennes anställning. En-&lt;br&gt;ligt artikel 14.2 i ECBS-stadgan har en centralbankschef rätt att överkla-&lt;br&gt;ga beslut om skiljande från anställninget till EG-domstolen inom två må-&lt;br&gt;nader från offentliggörande eller delgivning av beslutet. Av rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl har införts en bestämmelse om att tiden för att föra talan skall&lt;br&gt;räknas från delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att föra talan vid EG-domstolen är förbehållen centralbanksche-&lt;br&gt;fen men likvärdigt skydd bör finnas även för övriga ledamöter av direk-&lt;br&gt;tionen. Dessa har därför getts möjlighet att inom samma tidsrymd väcka&lt;br&gt;talan vid Arbetsdomstolen, som i förekommande fall kan infordra yttran-&lt;br&gt;de från EG-domstolen jämlikt artikel 177 i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tredje stycket anges Arbetsdomstolens möjlighet att ogiltigförkla-&lt;br&gt;ra ett beslut om skiljande från anställning och i det fiärde stycket före-&lt;br&gt;skrivs att om talan inte har väckts inom den angivna tidsfristen så har&lt;br&gt;parten förlorat sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;34 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen anges för tydlighets skull att också direktionen skall ha&lt;br&gt;sitt säte i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;35 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall enligt första stycket besluta om vilka enheter som skall&lt;br&gt;inrättas, vilket betyder att det är direktionen och inte fullmäktige som&lt;br&gt;fattar dessa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges, enligt vad som redovisats i avsnitt 7.7, att verk-&lt;br&gt;samheten vid revisionsenheten skall stå under ledning av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har endast en språklig justering gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;38 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att fullmäktige beslutar om arbetsordning. Motiven&lt;br&gt;härför har redovisats i avsnitt 7.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i andra stycket innebär att ordföranden och vice ordföran-&lt;br&gt;den i fullmäktige samt ledamöterna i direktionen inte skall anmäla inne-&lt;br&gt;hav av finansiella instrument till Riksbanken. För dessa befattningshava-&lt;br&gt;re skall anmälningarna i stället göras till riksdagen (se 39 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;39 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke anges att det är fullmäktige som fastställer lön och&lt;br&gt;andra anställningsförmåner för ledamöterna i direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;39 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär en skyldighet för ordföranden&lt;br&gt;och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöterna i direktionen att&lt;br&gt;anmäla sina ekonomiska förhållanden till riksdagen. De uppgifter som&lt;br&gt;lämnas blir offentliga. Bestämmelsen har i huvudsak justerats i enlighet&lt;br&gt;med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att nu nämnda befattningshavare i fortsättningen&lt;br&gt;skall anmäla sina innehav av finansiella instrument till riksdagen. Någon&lt;br&gt;ändring i sak görs inte i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt om aktier utgivna av privata aktiebolag omfat-&lt;br&gt;tas av begreppet ”fondpapper” och därmed även av begreppet ”finansiellt&lt;br&gt;instrument”, eftersom sådana aktier har begränsad omsättningsbarhet och&lt;br&gt;inte kan bli föremål för handel på värdepappersmarknaden (jfr prop.&lt;br&gt;1993/94:196 s. 75, 79 f och 84 f). Lagrådet har därför i klargörande syfte&lt;br&gt;föreslagit att aktier uttryckligen anges i lagtexten vid sidan av andra fi-&lt;br&gt;nansiella instrument. Regeringen instämmer i att möjligheterna att om-&lt;br&gt;sätta aktier i privata aktiebolag normalt sett är begränsade. Det bör&lt;br&gt;emellertid uppmärksammas att aktier uttryckligen anges i den legaldefi-&lt;br&gt;nition av begreppet ”fondpapper” som finns i bl.a. 1 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument. Av de motivuttalanden&lt;br&gt;som gjordes när nuvarande definition infördes framgår att en aktie alltid&lt;br&gt;är ett fondpapper i lagens mening (se prop. 1990/91:142 s. 87). Till saken&lt;br&gt;hör att fondpappersbegreppet enligt sin nuvarande lydelse infördes innan&lt;br&gt;de lagändringar Lagrådet hänvisar till genomfördes i aktiebolagslagen.&lt;br&gt;Dessutom torde även aktier i privata aktiebolag kunna bli föremål för en&lt;br&gt;viss, begränsad, omsättning på värdepappersmarknaden. Med handel på&lt;br&gt;värdepappersmarknaden förstås nämligen också de fall där aktier, utan att&lt;br&gt;var föremål för börshandel eller liknande, överlåts genom medverkan av&lt;br&gt;ett värdepappersinstitut (jfr 2 § 1 insiderlagen (1990:1342)). Visserligen&lt;br&gt;strider Lagrådets förslag inte mot det nu sagda men ett förtydligande i&lt;br&gt;enlighet med förslaget skulle innebära att paragrafen får en annan lydelse&lt;br&gt;än liknande bestämmelser med motsvarande innehåll (jfr 38 § riks-&lt;br&gt;bankslagen och 44 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna&lt;br&gt;pensionsfonden). Regeringen anser därför att första stycket bör utfomas&lt;br&gt;på det sätt som föreslogs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare utökas anmälningsskyldigheten för dessa personer till att avse&lt;br&gt;även andra ekonomiska förhållanden än innehav av finansiella instru-&lt;br&gt;ment. Bedömningen skall ske utifrån marknadsvärdet. Som utgångspunkt&lt;br&gt;för bedömningen av marknadsvärdet på icke marknadsnoterade andelar i&lt;br&gt;handelsbolag och andra juridiska personer torde normalt kunna godtas&lt;br&gt;det värde som, före skattemässiga avdrag, tagits upp i den senaste själv-&lt;br&gt;deklarationen. Om en näringsfastighet förvärvats kort tid före anmäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsskyldighetens inträde bör normalt köpeskillingen vara avgörande&lt;br&gt;om det inte föreligger särskilda omständigheter. En sådan omständighet&lt;br&gt;som bör kunna föranleda att köpeskillingen frångås är om det är fråga om&lt;br&gt;en överlåtelse mellan närstående och köpeskillingen understiger fastig-&lt;br&gt;hetens taxeringsvärde. I tveksamma fall bör värdet schablonmässigt kun-&lt;br&gt;na beräknas till 133 procent av aktuellt taxeringsvärde. Vid värderingen&lt;br&gt;av avtalsmässiga förmåner från tidigare arbetsgivare bör beräkningen&lt;br&gt;utgå från det diskonterade nuvärdet av förmånen. Till stöd för beräkning-&lt;br&gt;en torde viss ledning kunna hämtas från tillämpningen av 16 § lagen&lt;br&gt;(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Krediter och andra skulder bör&lt;br&gt;tas upp till det nominella beloppet. Dessutom skall villkoren för krediter&lt;br&gt;och andra skulder anmälas. Anmälningsskyldighet föreligger således om&lt;br&gt;villkoren för en kredit ändras. Som exempel på en anmälningspliktig&lt;br&gt;villkorsändring kan nämnas en ändring från rörlig till fast ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att anmälningar endast behöver ske om det&lt;br&gt;sammanlagda värdet av anmälningspliktiga tillgångar och förmåner alt.&lt;br&gt;skulder överstiger 500 000 kronor. Vid beräkningen skall en samlad be-&lt;br&gt;dömning ske av den anmälningsskyldiges tillgångar resp, skulder. Inne-&lt;br&gt;hav av finansiella instrument skall emellertid anmälas utan beloppsbe-&lt;br&gt;gränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller enligt tredje stycket att anmälan skall göras när&lt;br&gt;uppdraget eller anställning påbörjas. Därefter skall anmälan ske senast&lt;br&gt;fyra veckor efter den händelse som innebär att anmälningsskyldighet&lt;br&gt;uppkommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall anmälning ske enligt fjärde stycket varje gång det sker en&lt;br&gt;förändring som innebär att det samlade värdet av tillgångar eller skulder&lt;br&gt;ökas eller minskas med mer än 100 000 kronor i förhållande till den&lt;br&gt;gräns som innebär att anmälningsskyldigheten senast inträdde. För finan-&lt;br&gt;siella instrument finns ingen sådan gräns. Om en förändring innebär att&lt;br&gt;gränsen 500 000 kronor underskrids innebär detta emellertid att det inte&lt;br&gt;längre föreligger någon anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket finns en tidsfrist inom vilken anmälningar enligt fjärde&lt;br&gt;stycket skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;40 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller direktionsledamöter skall endast fullmäktige kunna besluta&lt;br&gt;om skiljande från anställningen. Därför har i första stycket dessa leda-&lt;br&gt;möter undantagits från personalansvarsnämndens kompetensområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;41 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges uttömmande vilka beslut som enligt lagen skall&lt;br&gt;fattas av fullmäktige. Första punkten har utformats i enlighet med Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke klargörs fullmäktiges rätt att svara på remisser&lt;br&gt;inom sitt ansvarsområde. Alla andra frågor skall avgöras av direktionen i&lt;br&gt;den mån direktionen inte väljer att delegera vissa frågor till riksbanksche-&lt;br&gt;fen eller annan tjänsteman enligt vad som sägs i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;41 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och speglar den del av instruktionsförbudet som avser&lt;br&gt;direktionsledamötema. Myndigheters förbud att instruera Riksbanken i&lt;br&gt;penningpolitiska frågor har av skäl som anges i avsnitt 7.9 införts i rege-&lt;br&gt;ringsformen (9 kap. 12 § regeringsformen). Syftet med bestämmelsen är&lt;br&gt;att klart markera att Riksbankens beslutsfattare skall stå oberoende när&lt;br&gt;det gäller att utforma penningpolitiken i enlighet med det mål for Riks-&lt;br&gt;bankens verksamhet som framgår av lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;42 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i paragrafen har skett med hänsyn till det föreslagna in-&lt;br&gt;struktionsförbudet. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.10 är anpassning-&lt;br&gt;en föranledd av att det föreligger en konflikt mellan förbudet att ta in-&lt;br&gt;struktioner och att ha samråd. Genom att samrådet ändras till en ensidig&lt;br&gt;informationsskyldighet för Riksbanken anpassas kontakterna mellan re-&lt;br&gt;geringen och Riksbanken så att de inte står i strid med instruktionsförbu-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut rörande tillämpningen av växelkurssystem, såsom förändringar&lt;br&gt;av centralkurs eller bandbredd, är i regel av sådan vikt att Riksbanken&lt;br&gt;inför dessa beslut skall informera regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;43 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upptar bestämmelser om fullmäktiges sammanträden och be-&lt;br&gt;slutförhet. Frågor om att skilja en ledamot av direktionen från hans an-&lt;br&gt;ställning är, mot bakgrund av den starka och självständiga ställning le-&lt;br&gt;damöterna skall ha, av sådan dignitet att det bör krävas att åtta av full-&lt;br&gt;mäktiges ledamöter enas om sådana beslut. Övriga beslut fattas med en-&lt;br&gt;kel majoritet av de närvarande ledamöterna, varvid ordföranden har ut-&lt;br&gt;slagsröst. Jfr 18 § Förvaltningslagen (1986:223). Bestämmelsen i andra&lt;br&gt;stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;44 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar direktionens sammanträden och beslutforhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om närvarorätt for fullmäktiges ordförande och vice ordföran-&lt;br&gt;de, som behandlas i tredje stycket, har kommenterats i avsnitt 7.10.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;45 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats endast på det sättet att den nu avser även direktio-&lt;br&gt;nens sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;46 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats endast på det sättet att den nu avser även direktio-&lt;br&gt;nens skrivelser till riksdagen eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;47 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den nya ledningsorganisationen skall budgeten fastställas&lt;br&gt;av direktionen. Budgeten får inte fastställas så att den försvårar ett upp-&lt;br&gt;fyllande av de krav som ställs på Riksbanken i dess egenskap av medlem&lt;br&gt;i ECBS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall liksom tidigare lämnas för kännedom till finansutskot-&lt;br&gt;tet och Riksdagens revisorer men nu har tillkommit även fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;48 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som upptar bestämmelser om Riksbankens redovisning, har&lt;br&gt;införts en bestämmelse om att direktionen skall avge redovisning till&lt;br&gt;riksdagen, Riksdagens revisorer och fullmäktige. Förändringen är föran-&lt;br&gt;ledd av att direktionen skall ansvara för Riksbankens budget. Däremot är&lt;br&gt;det rimligt att fullmäktige som kontrollorgan alltjämt lämnar förslag till&lt;br&gt;disposition av Riksbankens vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har ordet kreditpolitik ersatts med ordet penningpolitik, som&lt;br&gt;efter avregleringen av kreditmarknaden är ett mera adekvat uttryck. Slut-&lt;br&gt;ligen har Riksbanken ålagts att redogöra för hur den främjar ett säkert&lt;br&gt;och effektivt betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;49 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras bl.a. disposition av Riksbankens vinst. Ytterliga-&lt;br&gt;re riktlinjer härför har meddelats av riksdagen (bet. FiU 1988/89:27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket, anges att det är riksdagen som beviljar fullmäktige och&lt;br&gt;direktionen ansvarsfrihet. Här har också införts en bestämmelse som&lt;br&gt;reglerar under vilka förutsättningar ansvarsfrihet kan vägras. Det skall&lt;br&gt;vara fråga om fall där det finns skäl att föra talan mot ledamot om eko-&lt;br&gt;nomiskt ansvar eller fall där en ledamot gjort sig skyldig till brottsligt&lt;br&gt;förfarande i samband med uppdraget och bör åtalas för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt första stycke har införts en bestämmelse om att Riksbanken&lt;br&gt;minst två gånger om året skall lämna en skriftlig redogörelse till riksda-&lt;br&gt;gen om penningpolitiken. Motiven härför har angetts i avsnitt 7.10. Ut-&lt;br&gt;över den skriftliga redogörelsen är det naturligt att Riksbankens ledning&lt;br&gt;står till förfogande för att även på annat sätt lämna sin syn på Riksban-&lt;br&gt;kens politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;55 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har tagits bort. Åtalsbestämmelsen finns i 9 kap. 8 § riksdags-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;56 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut enligt denna lag får överklagas endast i den utsträck-&lt;br&gt;ning och i den ordning som sägs i lagen (1989:186) om överklagande av&lt;br&gt;administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och myndigheter.&lt;br&gt;Från denna överklagandebestämmelse har undantagits fullmäktiges be-&lt;br&gt;slut att skilja en direktionsledamot från hans anställning vilket i stället&lt;br&gt;regleras i 33 b §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att Riksbankens nya ledningsstruktur skall kunna finnas på plats den&lt;br&gt;1 januari 1999 har i övergångsbestämmelserna tagits in bestämmelser om&lt;br&gt;val senast i december 1998 av det nya fullmäktige resp, utseendet av di-&lt;br&gt;rektionsledamötema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om ledamöternas mandatperioder har kommenterats i&lt;br&gt;anslutning till 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon övergångsbestämmelse beträffande rätten att besluta om åtal&lt;br&gt;har inte ansetts nödvändig. Borttagandet av 55 § innebär att fullmäktige&lt;br&gt;inte längre har rätt att besluta om åtal. Endast finansutskottet har denna&lt;br&gt;rättighet enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i punkterna 2-3 har utformats i enlighet med Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om&lt;br&gt;valuta- och kreditreglering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. 3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har fullmäktige ersatts med direktionen då de aktuella upp-&lt;br&gt;gifterna i fortsättningen skall ankomma på denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:185) om Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;arvoden m.m för uppdrag inom riksdagen, dess myn-&lt;br&gt;digheter och organ&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller annan fullmäktig och suppleant för fullmäktig har orden&lt;br&gt;&amp;quot;som inte är tjänsteman i banken&amp;quot; utgått eftersom fullmäktig enligt val-&lt;br&gt;barhetskriteriema inte skall kunna vara tjänsteman i banken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats endast på så sätt att bestämmelserna om riks-&lt;br&gt;bankschef och vice riksbankschef har utgått. Enligt 39 § riksbankslagen&lt;br&gt;är det fullmäktige som fastställer lön och andra anställningförmåner for&lt;br&gt;ledamot av direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med&lt;br&gt;instruktion för Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen har riksbankschefen och vice riksbankschefer ersatts med&lt;br&gt;ledamöter av direktionen. Det är direktionen som skall utöva Riksban-&lt;br&gt;kens beslutanderätt enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditregle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:684) om&lt;br&gt;betalningsväsendet under krigsförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 § och 4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har fullmäktige ersatts med direktionen eftersom det är&lt;br&gt;direktionen som skall förvalta Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:46) om&lt;br&gt;revision av riksdagsförvaltningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen har revisorernas bedömning utsträckts till att avse även&lt;br&gt;om ansvarsfrihet skall beviljas direktionen, (jfr 9 kap. 12 § regeringsfor-&lt;br&gt;men).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:186) om Prop. 1997/98:40&lt;br&gt;överklagande av administrativa beslut av riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor och myndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats eftersom riksbankschef och vice riksbankschef&lt;br&gt;kommer att utgöra del av en direktion om sex ledamöter. Bestämmelsen&lt;br&gt;bör omfatta samtliga ledamöter av direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Riksbanksutredningens sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1993:20)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ansträngningarna i Sverige att uppnå en varaktigt låg inflationstakt har&lt;br&gt;under de två senaste decennierna misslyckats. Detta har inte kompense-&lt;br&gt;rats av framgångar på andra områden som t.ex. stabilt hög sysselsättning&lt;br&gt;eller snabb tillväxt. Tvärtom har utvecklingen även på dessa områden&lt;br&gt;varit sämre än under tidigare perioder. Kring 1980 genomfördes flera&lt;br&gt;devalveringar, och under senare år har kronan utsatts för upprepade spe-&lt;br&gt;kulativa attacker. För att försvara växelkursen har Riksbanken då tvingats&lt;br&gt;till drastiska om än temporära höjningar av räntenivån. Den 19 november&lt;br&gt;1992 måste den fasta kronkursen överges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppdrag är att överväga om ändringar i penningpoliti-&lt;br&gt;kens institutionella förutsättningar kan bidra till bättre måluppfyllelse.&lt;br&gt;Det finns även andra skäl att se över Riksbankens ställning. Dels har för-&lt;br&gt;utsättningarna för penning- och valutapolitiken förändrats, dels har ut-&lt;br&gt;vecklingen inom den Europeiska gemenskapen (EG) tillsammans med&lt;br&gt;den svenska medlemsansökan aktualiserat en översyn av konsekvenserna&lt;br&gt;för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har under det senaste årtiondet både formellt och faktiskt&lt;br&gt;när det gäller penningpolitikens utformning fått en mer självständig ställ-&lt;br&gt;ning. Ordföranden i fullmäktige utses inte längre av regeringen utan av&lt;br&gt;och bland de av riksdagen valda ledamöterna. Den tidigare ofta före-&lt;br&gt;kommande ordningen att statssekreteraren i finansdepartementet ingått i&lt;br&gt;fullmäktige - t.o.m. som ordförande - har övergivits. Riksbankschefen&lt;br&gt;väljs inte längre direkt av riksdagen omedelbart efter ett ordinarie riks-&lt;br&gt;dagsval, utan av övriga fullmäktigeledamöter och då för en mandatperiod&lt;br&gt;om fem år. Efter regeringsskiftet hösten 1991 byttes således inte riks-&lt;br&gt;bankschefen ut, vilket kunde ha förväntats ske med den ordning som&lt;br&gt;gällde tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera faktorer ligger bakom det ökade oberoende som Riksbanken i&lt;br&gt;praktiken fått under senare år, t.ex. en förändrad penningpolitisk miljö,&lt;br&gt;inhemska och utländska erfarenheter samt modem nationalekonomisk&lt;br&gt;forskning. De allokeringspolitiska uppgifter som kreditpolitiken hade&lt;br&gt;under den period då Riksbanken använde reglerande medel har försvun-&lt;br&gt;nit. På den marknadskonforma penningpolitik som numera tillämpas&lt;br&gt;ställs nya krav på snabbhet och flexibilitet, vilket har gjort det naturligt&lt;br&gt;att den hanteras på ett självständigt sätt av Riksbanken. Penningpoliti-&lt;br&gt;kens trovärdighet har också stärkts av denna utveckling. Rent faktiskt har&lt;br&gt;därför bankens oberoende successivt ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens ställning är i vissa avseenden, t.ex. på det valutapolitiska&lt;br&gt;området, ovanligt självständig. Samtidigt utmärks emellertid banken i&lt;br&gt;andra avseenden av ett tydligt politiskt beroende. Detta gäller främst&lt;br&gt;formerna för val av fullmäktige och mandatperiodens längd. Eftersom&lt;br&gt;riksdagen utser de direktvalda ledamöterna i fullmäktige och det därvid&lt;br&gt;inte finns något hinder emot att utse riksdagsledamöter till dessa upp-&lt;br&gt;drag, finns det ett klart politiskt samband mellan riksdagen och Riksban-&lt;br&gt;ken. Mandatperiodens längd på tre år, som överensstämmer med riksda-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gens valperiod, gör också att förändringar i riksdagsmajoriteten far direkt&lt;br&gt;genomslag på fullmäktiges sammansättning. Det kan således ske väsent-&lt;br&gt;liga penning- och valutapolitiska förändringar som en följd av ändrade&lt;br&gt;majoritetsförhållanden i riksdagen. I praktiken kan även en regering på-&lt;br&gt;verka Riksbankens beslut under förutsättning dels att regeringspartierna&lt;br&gt;förfogar över en majoritet i fullmäktige och försöker utnyttja detta för&lt;br&gt;sina syften, dels att fullmäktigeledamöterna är mottagliga för sådan styr-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årtiondenas erfarenheter och forskning har påvisat ett antal&lt;br&gt;mekanismer som försvårar uppnåendet av de mål politiken syftar till. För&lt;br&gt;att en ekonomisk-politisk strategi skall bli framgångsrik måste den bl.a.&lt;br&gt;vara trovärdig, dvs. allmänheten måste förvänta sig att den kommer att&lt;br&gt;ligga fast och fullföljas. 1 annat fall kommer allmänhetens ekonomiska&lt;br&gt;beslut att kullkasta eller försvåra måluppfyllelsen. I det korta perspekti-&lt;br&gt;vet kan det finnas motiv för statsmakterna att avvika från den långsiktiga&lt;br&gt;strategin. Då allmänheten inser att det existerar sådana motiv, ändras för-&lt;br&gt;utsättningarna för politiken så att den långsiktiga strategin kanske inte&lt;br&gt;kan fullföljas. Om förväntningarna hos allmänheten är inställda på att&lt;br&gt;t.ex. inflationen i framtiden blir högre än vad statsmakterna deklarerat,&lt;br&gt;blir det omöjligt eller kostsamt att uppnå låg inflation. Förekomsten av&lt;br&gt;kortsiktiga incitament för statsmakterna att avvika ifrån sitt eget långsik-&lt;br&gt;tiga låginflationsmål kan således leda till högre inflation även i det korta&lt;br&gt;perspektivet, utan att det uppstår några vinster i form av exempelvis lägre&lt;br&gt;arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska situationen vid varje tidpunkt är resultatet av tidigare&lt;br&gt;fattade beslut. Om dessa fattas med hänsyn till i huvudsak kortsiktiga&lt;br&gt;vinster, uppstår lätt oavsedda långsiktiga effekter. Även om det vid en&lt;br&gt;tidpunkt då det råder ekonomisk balans kan framstå som kortsiktigt mo-&lt;br&gt;tiverat att göra avkall på t.ex. inflationsmålet för att söka höja sysselsätt-&lt;br&gt;ningen på kort sikt, kan en sådan politik vara ogynnsam i ett längre per-&lt;br&gt;spektiv och leda till en permanent högre inflation utan bestående syssel-&lt;br&gt;sättningsvinster - snarare finns risk för att arbetslösheten på sikt blir hög-&lt;br&gt;re. Om en trovärdig låginflationspolitik kan etableras så att allmänhetens&lt;br&gt;förväntningar är inställda på att några avsteg från denna inte görs, kan å&lt;br&gt;andra sidan en permanent låg inflation uppnås utan några kostnader i&lt;br&gt;form av högre arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundmurad trovärdighet ger större möjligheter att föra en flexibel&lt;br&gt;penningpolitik. När en trovärdig låginflationspolitik inte är etablerad, blir&lt;br&gt;behovet av att kompensera detta med enkla och robusta regler större.&lt;br&gt;Flexibilitet i förhållande till det långsiktiga inflationsmålet i form av till-&lt;br&gt;fälliga och mindre avsteg från antiinflationspolitiken kan lätt uppfattas&lt;br&gt;som permanenta avvikelser. Det föreligger m.a.o. risk för att det uppstår&lt;br&gt;förväntningar om att låginflationspolitiken kommer att överges. De före-&lt;br&gt;slagna ändringarna i riktning mot en större självständighet för Riksban-&lt;br&gt;ken bör därför tillsammans med en i övrigt stärkt trovärdighet kunna bi-&lt;br&gt;dra till att ge större utrymme för flexibilitet i penning- och valutapoliti-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En trovärdig ekonomisk-politisk strategi kan uppnås på flera sätt. De&lt;br&gt;politiska beslutsfattarna kan t.ex. bygga upp ett förtroendekapital som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gör att allmänheten litar på att strategin kommer att ligga fast, även om Bilaga 1&lt;br&gt;det kortsiktigt kan finnas motiv att avvika från denna. Ett annat, komp-&lt;br&gt;letterande, sätt är att utforma den ekonomiska politikens institutionella&lt;br&gt;förutsättningar så att måluppfyllelsen underlättas. Institutionella föränd-&lt;br&gt;ringar kan inte ensamma lösa trovärdighetsproblemet, men i den mån de&lt;br&gt;kan förbättra måluppfyllelsen finns det skäl att genomföra sådana refor-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det penningpolitiska området är Riksbankens institutionella ställ-&lt;br&gt;ning en faktor som kan påverka den ekonomiska politikens utfall. Ett sätt&lt;br&gt;att försöka etablera en trovärdig låginflationspolitik är att delegera pen-&lt;br&gt;ning- och valutapolitiken till centralbanken och att ge denna i uppgift att&lt;br&gt;försvara penningvärdet. För att en sådan delegering skall vara menings-&lt;br&gt;full måste centralbanken ha en oberoende ställning på så sätt att genom-&lt;br&gt;förandet av penningpolitiken överlåts åt banken, samtidigt som den de-&lt;br&gt;mokratiska kontrollen tryggas genom att t.ex. målet för verksamheten&lt;br&gt;fastställs och ledningen för Riksbanken utses av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan att genom ett stärkt oberoende för centralbanken förbättra den&lt;br&gt;ekonomisk-politiska måluppfyllelsen knyter an till erfarenheterna från de&lt;br&gt;länder som bäst lyckats etablera en trovärdig låginflationspolitik. Studier&lt;br&gt;av sambandet mellan centralbankers oberoende och det stabiliseringspo-&lt;br&gt;litiska utfallet ger stöd för tanken att en självständig ställning för central-&lt;br&gt;banken förbättrar möjligheterna att uppnå de samlade ekonomisk-&lt;br&gt;politiska målen. Dessa studier gör inte anspråk på att ha löst alla meto-&lt;br&gt;dologiska problem med att empiriskt belägga sådana samband. Resulta-&lt;br&gt;ten måste därför tolkas med försiktighet. De är dock relativt samstämmi-&lt;br&gt;ga och pekar på att det finns vinster att uppnå med en delegering av pen-&lt;br&gt;ningpolitiken till en oberoende centralbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens uppdrag ingår även att analysera vilka krav som kan&lt;br&gt;komma att ställas på den penningpolitiska lagstiftningen vid ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EG. Efter det att utredningens direktiv utfärdats har valu-&lt;br&gt;tasamarbetet i Europa utsatts för påfrestningar. Osäkerheten om den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen av valutasamarbetet har därmed ökat. Det kan således&lt;br&gt;konstateras att även om ratificeringsprocessen inom EG fortsätter, är&lt;br&gt;takten för genomförandet av den planerade valutaunionen och i vilken&lt;br&gt;omfattning den kommer att förverkligas fortfarande osäker. Vissa be-&lt;br&gt;stämmelser som berör Riksbanken avses emellertid genomföras redan&lt;br&gt;från den 1 januari 1994, dvs. innan valutaunionen är i kraft. Utredningen&lt;br&gt;har valt att utforma sina förslag med sikte på nu rådande förhållanden i&lt;br&gt;Sverige. Förslagen är emellertid enligt utredningens bedömning sådana&lt;br&gt;att en svensk anslutning till EG/EU och där förekommande samarbete på&lt;br&gt;det monetära området inte onödigtvis försvåras eller fördröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sverige inte skulle bli medlem i EG eller i den planerade valuta-&lt;br&gt;unionen, ställs inga krav på att förändringar av den svenska penningpoli-&lt;br&gt;tiska lagstiftningen till följd av beslut eller överenskommelser mellan&lt;br&gt;EG-ländema. Däremot blir kraven större på att de svenska förutsättning-&lt;br&gt;arna är tillräckligt goda för att vi på egen hand skall uppnå prisstabilitet.&lt;br&gt;Behovet av förtroendeskapande åtgärder, däribland institutionella föränd-&lt;br&gt;ringar, blir större för Sverige utanför än som medlem i EMU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall även fortsättningsvis vara direkt underställd riksda-&lt;br&gt;gen, som också skall utse ledamöter i riksbanksfullmäktige. Riksdagen&lt;br&gt;skall ange mål och ge andra föreskrifter i penning- och valutapolitiska&lt;br&gt;frågor genom lag. Riksbanken bör således inte vara oberoende i den be-&lt;br&gt;märkelsen att den är, med ordbokens formulering, helt ”fri från tvingande&lt;br&gt;förbindelser” i förhållande till riksdagen. Banken bör emellertid ha en&lt;br&gt;fristående ställning i den meningen att riksdag och regering inte far be-&lt;br&gt;stämma hur den skall besluta i enskilda frågor. Riksbanken skall själv-&lt;br&gt;ständigt kunna förfoga över de penningpolitiska styrmedlen. Varken&lt;br&gt;fullmäktig, riksbankschef eller annan beslutsfattare får således i penning&lt;br&gt;och valutapolitiska frågor söka eller ta emot instruktioner från någon&lt;br&gt;myndighet, ej heller från regeringen eller något annat organ, eller ta emot&lt;br&gt;andra instruktioner från riksdagen än de föreskrifter som ges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak överensstämmer detta med dagens förhållande. Visserligen&lt;br&gt;har riksdagen i dag möjligheter att ange riktlinjer för penning- och valu-&lt;br&gt;tapolitiken som tillställs Riksbanken i form av en skrivelse. Sådana an-&lt;br&gt;visningar är inte formellt bindande och möjligheten utnyttjas sällan. Vid&lt;br&gt;de tillfallen då denna möjlighet har utnyttjats har det gällt frågor där av-&lt;br&gt;saknaden av ett klart angivet mål för Riksbanken aktualiserat behovet för&lt;br&gt;riksdagen att ge sin syn på penning- och valutapolitiken till känna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad självständighet för Riksbanken förutsätter emellertid att ett mål&lt;br&gt;för dess verksamhet anges av riksdagen. Härigenom får penning- och&lt;br&gt;valutapolitiken en demokratisk förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den klassiska huvuduppgiften för penning- och valutapolitiken är att&lt;br&gt;ansvara för prisstabilitet, vilket under de senaste decennierna varit likty-&lt;br&gt;digt med att försöka upprätthålla låg inflation. Grunden för detta kan,&lt;br&gt;enkelt uttryckt, sägas vara att inflationen mer eller mindre defmitions-&lt;br&gt;mässigt är att betrakta som kopplad till ett av Riksbankens huvudsakliga&lt;br&gt;ansvarsområden, nämligen uppgiften att tillhandahålla betalningsmedel.&lt;br&gt;Inflation är synonymt med fall i penningvärdet, dvs. i betalningsmedlets&lt;br&gt;- ”pengars” - köpkraft. I vart fall på lång sikt gäller därför att prisut-&lt;br&gt;vecklingen primärt sammanhänger med relationen mellan utbud och ef-&lt;br&gt;terfrågan på betalningsmedel. Även om prisnivån kan höjas av andra&lt;br&gt;störningar, t.ex. en kraftig uppgång i råvarupriser eller löner, så kan pri-&lt;br&gt;serna på lång sikt förväntas återgå till den ursprungliga nivån, om inte&lt;br&gt;störningen tillåts framkalla en ökning av mängden betalningsmedel.&lt;br&gt;Riksbankens ansvar för betalningsmedelsförsörjningen skapar således en&lt;br&gt;naturlig koppling till uppgiften att värna prisstabiliteten. Genom direkt&lt;br&gt;eller indirekt kontroll över utvecklingen av tillgången på pengar kan i&lt;br&gt;princip en önskvärd grad av långsiktig prisstabilitet uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fasta växelkursen utgjorde ett s.k. mellanliggande mål i den över-&lt;br&gt;ordnade ambitionen att värna penningvärdet. I och med beslutet att tills&lt;br&gt;vidare låta kronan flyta är inte penningpolitiken längre bunden till försva-&lt;br&gt;ret av den fasta växelkursen. Beslutet att släppa kronans knytning till&lt;br&gt;ecun var emellertid inte ett uttryck för att strävan mot en låg inflations-&lt;br&gt;takt hade övergivits. Den fasta växelkursen blev helt enkelt omöjlig att&lt;br&gt;upprätthålla. Det överordnade målet kvarstår dock. De trovärdighets-&lt;br&gt;problem som är förknippade med att uppnå en stabil och låg inflations-&lt;br&gt;takt har emellertid förstärkts i och med att det inte längre finns en enkel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tydlig bindning av penningpolitiken. Bytet av växelkurssystem gör Bilaga 1&lt;br&gt;det därför än mer angeläget att stärka tilltron till att den långsiktiga lågin-&lt;br&gt;flationspolitiken ligger fast och att ge Riksbanken institutionella förut-&lt;br&gt;sättningar att stå emot kortsiktiga önskemål om att ge avkall på denna&lt;br&gt;strävan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för Riksbanken bör enligt utredningens förslag vara att värna&lt;br&gt;penningvärdet. Något preciserat mål i form av en kvantifierad inflations-&lt;br&gt;takt bör inte anges i lag. Verksamhetsmålet skall ses som ett mål för in-&lt;br&gt;flationens utveckling på medellång och lång sikt. Riksbankens styrmedel&lt;br&gt;ger inte utrymme för att kontrollera prisstegringstakten från en månad till&lt;br&gt;en annan eller kanske ens inom loppet av ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör betonas att ett lagstadgat prisstabilitetsmål för Riksbanken inte&lt;br&gt;innebär att banken far hela ansvaret för inflationsbekämpningen. Finans-&lt;br&gt;politiken måste bedrivas på ett sådant sätt att penningpolitiken inte utsätts&lt;br&gt;för orimliga påfrestningar. Strävan efter prisstabilitet måste således&lt;br&gt;prägla även finanspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ge Riksbanken ett prisstabilitetsmål innebär inte att detta&lt;br&gt;mål överordnas andra mål, för vilka andra än Riksbanken har huvudan-&lt;br&gt;svaret. Den inriktning på att uppnå prisstabilitet som utredningen föreslår&lt;br&gt;syftar till att förbättra måluppfyllelsen för den av riksdagen beslutade&lt;br&gt;ekonomiska politiken som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att värna penningvärdet innebär inte att penningpolitiken inte får&lt;br&gt;ta hänsyn till andra mål än detta. I den mån det är möjligt att främja andra&lt;br&gt;mål utan att målet om prisstabilitet åsidosätts, bör Riksbanken stödja den&lt;br&gt;allmänna ekonomiska politiken och bidra till att uppnå de övriga målen&lt;br&gt;för politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sju fullmäktigeledamöter föreslås väljas av riksdagen för en sjuårig&lt;br&gt;mandatperiod genom successiva val. På så sätt främjas kontinuitet och&lt;br&gt;långsiktighet i penning- och valutapolitiken. Om vakans uppstår före&lt;br&gt;mandatperiodens utgång, skall ny fullmäktigeledamot utses för en full&lt;br&gt;sjuårsperiod. Återval kan inte förekomma. Val till fullmäktige skall bere-&lt;br&gt;das av riksdagens finansutskott. För fullmäktigeledamöter som utses av&lt;br&gt;riksdagen skall suppleanter ej väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sju av riksdagen utsedda fullmäktigeledamöterna väljer även fort-&lt;br&gt;sättningsvis på fem år en riksbankschef som därmed tillika blir fullmäk-&lt;br&gt;tig, samt två vice riksbankschefer, vilka kan tjänstgöra som suppleanter i&lt;br&gt;fullmäktige. Riksbankschefen och vice riksbankscheferna skall kunna&lt;br&gt;återväljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valbarheten till fullmäktige begränsas genom att en ledamot inte sam-&lt;br&gt;tidigt får vara riksdagsledamot, statsråd, anställd i regeringskansliet,&lt;br&gt;centralt av ett parti eller i Riksbanken (gäller dock ej riksbankschefen),&lt;br&gt;ledamot eller suppleant i styrelsen för kreditinstitut eller annat företag&lt;br&gt;som står under tillsyn av Finansinspektionen eller inneha annan befatt-&lt;br&gt;ning som gör denne olämplig som ledamot. Nya uppdrag som en full-&lt;br&gt;mäktigeledamot åtar sig bör anmälas till finansutskottet. Begränsningarna&lt;br&gt;i valbarhet motiveras bl.a. av att riksdagen och regeringen inte skall ge&lt;br&gt;instruktioner till fullmäktige. I konsekvens härmed bör inte heller riksda-&lt;br&gt;gen eller regeringen direkt eller indirekt representeras i fullmäktige. För-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållanden som riskerar att medföra jävsförhållande bör likaledes undvi-&lt;br&gt;kas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka den demokratiska kontrollen skall Riksbanken regelbun-&lt;br&gt;det inför riksdagen offentligt redovisa sin syn på penning- och valutapo-&lt;br&gt;litiken. Samråd med regeringen skall även fortsättningsvis ske i viktiga&lt;br&gt;penning- och valutapolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktigeledamot får avsättas av riksdagen, endast om denne på&lt;br&gt;grund av sjukdom inte kan fullfölja sitt uppdrag eller genom att ha gjort&lt;br&gt;sig skyldig till brottslig verksamhet är uppenbart olämplig för uppdraget.&lt;br&gt;Fullmäktige kan därutöver avsätta riksbankschefen, om denne uppenbart&lt;br&gt;missköter sitt uppdrag. Riksbankschefen skall kunna överklaga sådant&lt;br&gt;beslut till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora befogenheter för Riksbanken på områden som ligger vid sidan av&lt;br&gt;de egentliga penning- och valutapolitiska områdena kan minska förtroen-&lt;br&gt;det för den oavhängighet som banken åtnjuter. Ett väl avgränsat ansvars-&lt;br&gt;område, som ligger inom ramen för Riksbankens mål, bör således ge de&lt;br&gt;bästa förutsättningarna för att uppnå trovärdighet för penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av penningpolitiken och statsskuldspolitiken skall i hu-&lt;br&gt;vudsak komma till uttryck i de mål och de handlingsregler som gäller för&lt;br&gt;Riksbanken och Riksgäldskontoret, så att behovet av samråd kring den&lt;br&gt;konkreta utformningen av statsskuldspolitiken begränsas så långt som&lt;br&gt;möjligt. Detta hindrar inte att ett informations- och åsiktsutbyte mellan&lt;br&gt;Riksbanken och Riksgäldskontoret äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot monetär finansiering av budgetunderskott, s.k. sedel-&lt;br&gt;pressfinansiering, är ett sätt att stärka centralbankens oberoende och öka&lt;br&gt;trovärdigheten för en låginflationspolitik. Om staten har rätt att rekvirera&lt;br&gt;lån i centralbanken, kan den yttersta konsekvensen bli att Riksbanken&lt;br&gt;förlorar sin kontroll över utbudet av pengar. Med andra ord förlorar ban-&lt;br&gt;ken kontrollen av det instrument som avgör möjligheten att klara prissta-&lt;br&gt;bilitetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår därför att staten inte skall kunna låna i Riksban-&lt;br&gt;ken för att finansiera t.ex. budgetunderskott. Riksbanken skall inte heller&lt;br&gt;fa köpa statspapper direkt från staten, eftersom även sådana köp är en&lt;br&gt;form av lån till staten, annat än om de behövs för att tillgodose Riksban-&lt;br&gt;kens behov av statspapper för marknadsoperationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Riksbanken har behov av statspapper för att kunna genomföra de&lt;br&gt;marknadsoperationer som banken av penning- och valutapolitiska skäl&lt;br&gt;finner nödvändiga eller behov av utländsk valuta för att stärka valutare-&lt;br&gt;serven, far lån för sådana ändamål tas upp för Riksbankens räkning om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger. Beslut i sådana frågor skall emellertid inte de-&lt;br&gt;legeras till kontoret, utan efter framställan av Riksbanken avgöras av&lt;br&gt;regeringen i varje enskilt fall. Riksbanken skall ersätta Riksgäldskontoret&lt;br&gt;för sådana lån, inklusive räntor, administrativa kostnader och valutakurs-&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då Riksgäldskontoret tillgodoser Riksbankens behov av statspapper&lt;br&gt;för marknadsoperationer, köper, i formell mening, Riksbanken statspap-&lt;br&gt;per från staten. Eftersom statlig upplåning i Riksbanken under normala&lt;br&gt;omständigheter föreslås vara förbjuden, skall de medel som tagits emot&lt;br&gt;vid sådana transaktioner enbart användas för återbetalning, dvs. de far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte användas för att finansiera statsutgifter. Detta bör kunna ske genom&lt;br&gt;att Riksbanken erhåller statsskuldväxlar i utbyte mot av Riksbanken ut-&lt;br&gt;ställda skuldebrev med motsvarande villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens oberoende gagnas bäst av att banken inte tillförs uppgifter&lt;br&gt;som inte behöver ingå i verksamheten. Den nuvarande ordningen där&lt;br&gt;Finansinspektionen har ansvaret för tillsynen av de finansiella markna-&lt;br&gt;derna är därför från utredningens utgångspunkt ändamålsenlig. Riksban-&lt;br&gt;ken måste tillförsäkras tillgång till de uppgifter som banken behöver för&lt;br&gt;att klara sin del av ansvaret för stabiliteten på de finansiella marknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättschefspromemorians sammanfattning och&lt;br&gt;slutsatser (Fi96/4413)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördraget ställer endast i några avseenden krav på nationell lagstift-&lt;br&gt;ning. Hur den nationella lagstiftningen skall utformas och om ändringar-&lt;br&gt;na skall föras in i grundlag eller vanlig lag regleras inte av fördraget. Det&lt;br&gt;är den enskilda medlemsstaten som avgör detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av de enskilda frågorna har vår utgångspunkt varit&lt;br&gt;att följa de principer som tidigare tillämpats i svensk lagstiftning. Med en&lt;br&gt;sådan utgångspunkt framstår det som självklart att reglera Riksbankens&lt;br&gt;oberoende på samma sätt som man i dag reglerar dess ställning i förhål-&lt;br&gt;lande till riksdagen och andra myndigheter, nämligen i regeringsformen.&lt;br&gt;Vidare har man tidigare valt att införa regler i regeringsformen när man&lt;br&gt;velat säkerställa ett oberoende för rättstillämpning och myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning. Detta gäller i fråga om domstolarnas och förvaltningsmyndigheter-&lt;br&gt;na ställning. Genom att föra in bestämmelser om riksbankschefens ställ-&lt;br&gt;ning och instruktionsförbudet i regeringsformen följer man samma linje.&lt;br&gt;På detta sätt understryks också att statsmakterna verkligen vill garantera&lt;br&gt;syftet med bestämmelserna, dvs. Riksbankens oavhängighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att regeringen nyligen har tillsatt en utredning som&lt;br&gt;skall utreda frågor om ansvaret för valutapolitiken. Enligt direktiven (dir.&lt;br&gt;1996:65) skall utredaren bl.a. föreslå de grundlagsändringar som krävs&lt;br&gt;för att ge regeringen ansvaret för övergripande valutapolitiska beslut.&lt;br&gt;Utredaren skall redovisa sitt arbete senast vid utgången av december&lt;br&gt;1996. En överflyttning av ansvaret för valutapolitiken innebär ofrånkom-&lt;br&gt;ligen att ändringar måste göras i regeringsformen. Lämpligen bör man i&lt;br&gt;det sammanhanget även göra de andra ändringar i regeringsformen som&lt;br&gt;föreslås i denna promemoria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår slutsats är att mycket starka skäl talar för att EG-fördragets regler&lt;br&gt;om riksbankschefens ställning, instruktionsförbudet och sedelutgivning-&lt;br&gt;en bör leda till ändringar i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid partiledaröverläggningar den 17 oktober 1996 diskuterades ovan&lt;br&gt;nämnd rekommendation och det efterlystes en närmare analys av i vilken&lt;br&gt;utsträckning de EG-rättsliga principerna om EG-rättens direkta effekt&lt;br&gt;och företräde gör det onödigt att lagstifta nationellt eller om det i alla&lt;br&gt;delar är nödvändigt att införa fördragens regler i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av analysen är att även om det från EG-rättslig synpunkt&lt;br&gt;kanske skulle vara möjligt att avstå från grundlagsändringar bör sådana&lt;br&gt;ske från svenska utgångspunkter. Det finns inget att invända mot att låta&lt;br&gt;frågan om de svenska organens förhållande till EG:s institutioner regleras&lt;br&gt;av EG-rätten. Den inbördes maktfördelningen mellan svenska organ bör&lt;br&gt;däremot framgå av nationella regler. Även med beaktande av de omstän-&lt;br&gt;digheter som nu redovisats kvarstår alltså - i rekommendation om änd-&lt;br&gt;ring av regeringsformen i de tre hänseenden vid tidigare förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningen om ansvaret för valutapolitiska frågor -&lt;br&gt;sammanfattning av betänkandet (SOU 1997:10)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredarens uppdrag har varit att, bl.a. mot bakgrund av fördraget om eu-&lt;br&gt;ropeiska unionen (EU-fördraget) och förhållandena i övriga EU-länder,&lt;br&gt;föreslå de förändringar i svensk lagstiftning som är nödvändiga för att&lt;br&gt;föra över ansvaret för övergripande valutapolitiska beslut från Riksban-&lt;br&gt;ken till regeringen samt att lämna förslag för att minska risken för en&lt;br&gt;målkonflikt mellan penning- och valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har haft som utgångspunkt bl.a. att Riksbanken kommer att&lt;br&gt;erhålla det i EU-fördraget angivna oberoendet och att den kommer att ha&lt;br&gt;prissstabilitet som huvudmål för sin verksamhet. Som en följd av fördra-&lt;br&gt;get kan det för närvarande föreskrivna obligatoriska samrådet mellan&lt;br&gt;regering och Riksbank i penningpolitiska frågor av större vikt inte bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren noterar att det i EU-fördraget fastställda prisstabilitetsmålet&lt;br&gt;för penningpolitiken också blir en restriktion för övrig ekonomisk politik,&lt;br&gt;inklusive valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren konstaterar vidare att de viktigare valutapolitiska besluten&lt;br&gt;under de senaste 25 åren i sak fattats eller godkänts av regeringen även&lt;br&gt;om de formella besluten tagits av riksbanksfullmäktige. Det kan också&lt;br&gt;konstateras att det yttersta ansvaret för valutapolitiken i övriga EU-länder&lt;br&gt;nomalt ligger på regeringarna och i den europeiska valutaunionen på mi-&lt;br&gt;nisterrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår utredaren i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ansvaret för valutapolitiken också formellt överförs från Riksban-&lt;br&gt;ken till regeringen, dock att beslut om Sveriges anslutning till valuta-&lt;br&gt;unionen enligt regeringsformen skall fattas av riksdagen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att till de övergripande frågor som bör beslutas av regeringen hör val&lt;br&gt;av växelkursregim samt val av centralkurs och bandbredd vid regimer&lt;br&gt;med fast växelkurs;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att regeringens beslut i valutapolitiska frågor skall tas på initiativ av&lt;br&gt;eller efter samråd med Riksbanken, varvid regeringen inte får åsidosätta&lt;br&gt;det för penningpolitiken fastställda målet, vilket förutsätts bli prisstabili-&lt;br&gt;tet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Riksbanken skall anmäla till regeringen om föreslagna valutapoli-&lt;br&gt;tiska beslut eller den förda valutapolitiken sätter målet för penningpoliti-&lt;br&gt;ken i fara. Sådana anmälningar skall kunna offentliggöras av Riksbanken&lt;br&gt;utan hinder av sekretesslagen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att övriga valutapolitiska åtgärder samt genomförandet av den fast-&lt;br&gt;ställda valutapolitiken alltjämt skall ankomma på Riksbanken;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att regeringen får utfarda allmänna riktlinjer för valutapolitiken vid&lt;br&gt;flytande växelkurs;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att prisstabilitetsmålet normalt skall vara överordnat växelkursmålet&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den målkonflikt som kan uppstå i extrema situationer då det inte&lt;br&gt;är rimligt att prisstabilitetsmålet skall ha företräde far lösas genom rege-&lt;br&gt;ringens möjlighet att föreslå riksdagen att genom lag föreskriva att väx-&lt;br&gt;elkursmålet tillfälligt skall vara överordnat prisstabilitetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren understryker vikten av en konstant dialog mellan regering Bilaga 3&lt;br&gt;och Riksbank i syfte att utveckla och bibehålla en samsyn om den eko-&lt;br&gt;nomiska politiken. De föreslagna bestämmelserna om initiativrätt för&lt;br&gt;Riksbanken, om samråd med Riksbanken före regeringens beslut i valu-&lt;br&gt;tapolitiska frågor och om rätten för Riksbanken att offentliggöra sin åsikt&lt;br&gt;om den anser att den föreslagna eller förda valutapolitiken sätter i fara&lt;br&gt;prisstabilitetsmålet bör minimera risken för konflikter mellan penning-&lt;br&gt;och valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren noterar vidare att vid ett svenskt deltagande i valutaunionen&lt;br&gt;kommer behörigheten att besluta om valutapolitiken att övergå till Eko-&lt;br&gt;fin-rådet där Sverige normalt företräds av finansministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen understryker utredaren att den situation som nu kan förutses&lt;br&gt;efter den 1 januari 1999, så länge inte Sverige deltar i valutaunionen,&lt;br&gt;sammanlagt innebär en kraftig förstärkning av Riksbankens ställning&lt;br&gt;både i penningpolitiskt och i valutapolitiskt hänseende jämfört med tidi-&lt;br&gt;gare förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Departementspromemorians sammanfattning&lt;br&gt;(Ds 1997:50)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid partiledaröverläggningar hösten 1996 beslutades att överläggningar&lt;br&gt;om grundlags- och andra lagstiftningsfrågor som har samband med Riks-&lt;br&gt;bankens framtida ställning skulle ske i en arbetsgrupp med representanter&lt;br&gt;för samtliga riksdagspartier. Denna promemoria är resultatet av arbets-&lt;br&gt;gruppens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag har varit att Riksbanken&lt;br&gt;skall ha ansvaret för penningpolitiken och att Riksbankens självständig-&lt;br&gt;het skall stärkas. Vidare bör anpassning av svensk lag ske så att svensk&lt;br&gt;rätt återger de bestämmelser som är gällande i Sverige och ändringar i&lt;br&gt;regeringsformen skall ske från utgångspunkten att regeringsformen skall&lt;br&gt;återge huvuddragen i hur Sverige styrs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att målet för penningpolitiken skall vara att&lt;br&gt;upprätthålla ett fast penningvärde. Detta mål anges i riksbankslagen. Så-&lt;br&gt;som myndighet under riksdagen skall Riksbanken därutöver, utan att åsi-&lt;br&gt;dosätta prisstabilitetsmålet, stödja målen för den allmänna ekonomiska&lt;br&gt;politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår vidare att ansvaret för övergripande valutapoli-&lt;br&gt;tiska frågor överförs från Riksbanken till regeringen. Regeringen skall&lt;br&gt;därvid bestämma system för att fastställa kronans värde i förhållande till&lt;br&gt;utländska valutor (växelkurssystem). Detta kräver ändringar i regerings-&lt;br&gt;formen. Bestämmelser om valutapolitiska frågor tas in i en ny lag om&lt;br&gt;valutapolitiken. Riksbanken skall bestämma om centralkurs och band-&lt;br&gt;bredd i ett fast växelkurssystem och om den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;valutapolitiken i ett system med flytande växelkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår när det gäller Riksbankens ledningsstruktur att&lt;br&gt;fullmäktige ges en kontrollerande funktion. Fullmäktiges uppgifter anges&lt;br&gt;i riksbankslagen. En direktion med sex heltidsanställda ledamöter inrättas&lt;br&gt;som skall besluta i alla penningpolitiska frågor och leda Riksbanken.&lt;br&gt;Direktionen skall utses av fullmäktige för en tid av sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall riksdagen utse ledamöter i fullmäktige, fastställa&lt;br&gt;balans- och resultaträkning och besluta om ansvarsfrihet för fullmäktige&lt;br&gt;och direktionen. Fullmäktige skall bestå av elva ledamöter med lika&lt;br&gt;många suppleanter. Mandattiden skall vara fyra år. I fullmäktiges upp-&lt;br&gt;gifter ingår bl.a. val av riksbankschef, vice riksbankschef och direktionen&lt;br&gt;i övrigt. Fullmäktige skall till riksdagen lämna förslag till disposition av&lt;br&gt;Riksbankens vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att ett uttryckligt förbud för myndigheter att&lt;br&gt;bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitiken&lt;br&gt;tas in i regeringsformen. En motsvarande bestämmelse om att en ledamot&lt;br&gt;av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när han fullgör&lt;br&gt;penningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen. Riksbankens beslut&lt;br&gt;angående tillämpningen av växelkurssystem har stor betydelse för pen-&lt;br&gt;ningpolitiken och skall därför omfattas av instruktionsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa insyn i och kontroll av Riksbankens verksamhet på&lt;br&gt;det penningpolitiska området skall banken informera regeringen om alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktiga penningpolitiska beslut. Vidare skall riksbanksfullmäktiges ord-&lt;br&gt;förande och vice ordförande ha rätt att närvara vid direktionens samman-&lt;br&gt;träden med yttranderätt, men utan förslags- och rösträtt. Riksbanken skall&lt;br&gt;därtill minst två gånger om året lämna en rapport om den förda penning-&lt;br&gt;och valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sedelutgivningen lämnar arbetsgruppen följande rekom-&lt;br&gt;mendation. Bestämmelsen om sedelutgivning i 9 kap. 13 § regeringsfor-&lt;br&gt;men bör anpassas till de faktiska förhållandena. Ett lagförslag om änd-&lt;br&gt;ring i regeringsformen bör lämnas till riksdagen i samband med en&lt;br&gt;svensk anslutning till valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser avseende&lt;br&gt;Riksbanksutredningens betänkande (SOU 1993:20)&lt;br&gt;Riksbanken och prisstabiliteten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över Riksbanksutredningens betänkande avgetts&lt;br&gt;av Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten&lt;br&gt;i Göteborg, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Överstyrelsen för civil beredskap&lt;br&gt;(ÖCB), Svenska Bankföreningen, Sparbanken Sverige AB, Finansbola-&lt;br&gt;gens förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Konungariket Sveriges&lt;br&gt;Stadshypotekskassa, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän-&lt;br&gt;nens centralorganisation (TCO), SACO Sveriges akademikers centralor-&lt;br&gt;ganisation, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas riksor-&lt;br&gt;ganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Sveriges köpmannaförbund, Svenska han-&lt;br&gt;de Iskammar förbundet, Grossistförbundet Svensk handel, Sveriges Aktie-&lt;br&gt;sparares Riksförbund, Allmänna pensionsfonden, första - tredje fondsty-&lt;br&gt;relserna, Allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, Samhällsveten-&lt;br&gt;skapliga fakulteten vid Uppsala universitet, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Grundlagsberedningen inför EG, Föreningen Auktoriserade Revisorer&lt;br&gt;(FAR), Svenska Revisorssamfundet (SRS), Konjunkturinstitutet, Han-&lt;br&gt;delns utredninginstitut (HUI) och Aktiefrämjandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska handels-&lt;br&gt;kammarförbundet, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Allmänna pen-&lt;br&gt;sionsfonden, fjärde fondstyrelsen, Grundlagsberedningen inför EG, Fö-&lt;br&gt;reningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorssamfundet&lt;br&gt;(SRS) och Aktiefrämjandet har förklarat sig avstå från att lämna remiss-&lt;br&gt;yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser avseende&lt;br&gt;Rättschefspromemorian, Riksbankens ställning,&lt;br&gt;analys över behovet av grundlagsändringar&lt;br&gt;(Fi96/4413)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över rättschefspromemorian avgetts av Riksda-&lt;br&gt;gens ombudsmän, Justitiekanslem, Sveriges riksbank, Domstolsverket,&lt;br&gt;Kommerskollegium, Konkurrensverket, Svea hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Juridiska fakulteten vid Universitetet i&lt;br&gt;Stockholm, Juridiska fakulteten vid Universitetet i Uppsala, Samhälls-&lt;br&gt;vetenskapliga fakulteten vid Universitetet i Uppsala, Juridiska fakulteten&lt;br&gt;vid Universitetet i Lund, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Universi-&lt;br&gt;tetet i Göteborg, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Universitetet i&lt;br&gt;Lund, Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges Domareförbund, Sveri-&lt;br&gt;ges Advokatsamfund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Företagamas Riksorganisation, Finansinspektionen, Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens förening,&lt;br&gt;Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges&lt;br&gt;Finansanalytikers Förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshögskolan i Stockholm, Svenska kommunförbundet, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademi-&lt;br&gt;kers Centralorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation och Sveriges Finansanalytikers Förening har förklarat&lt;br&gt;sig avstå från att lämna remissyttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser vid beredningen av&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1997:10) Ansvaret för&lt;br&gt;valutapolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslem, Kom-&lt;br&gt;merskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Statskontoret, Finansinpektionen, Riksrevisionsverket, Konjunkturinsti-&lt;br&gt;tutet, AP-fonden, Första - tredje fondstyrelserna, Handelshögskolan i&lt;br&gt;Göteborg, Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet, Natio-&lt;br&gt;nalekonomiska institutionen, Stockholms universitet, Institutet för inter-&lt;br&gt;nationell ekonomi, Stockholms universitet, Juridiska fakulteten, Uppsala&lt;br&gt;universitet, Nationalekonomiska institutionen, Arbetsmarknadsstyrelsen,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Sveriges riksbank, Finansbolagens förening, Fond-&lt;br&gt;bolagens förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Handelns utred-&lt;br&gt;ningsinstitut, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, SACO, Sveriges Akademikers Centralorganisation,&lt;br&gt;Stockholms Fondbörs AB, Svenska Kommunförbundet, Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlare före-&lt;br&gt;ningen, Svenska Handelskammarförbundet, Svensk Industriförening,&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation, Sydsvenska handelskammaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket, AP-fonden, Första - tredje fondstyrelserna, Fi-&lt;br&gt;nansbolagens förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Kooperati-&lt;br&gt;va förbundet. Landstingsförbundet, SACO, Sveriges Akademikers Cen-&lt;br&gt;tralorganisation, Svenska Kommunförbundet och Sveriges Försäkrings-&lt;br&gt;förbund har förklarat sig avstå från att lämna remissyttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;I Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i regeringsformen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 9 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 9 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;II §, av följande lydelse.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ansvaret för&lt;br&gt;övergripande valutapolitiska&lt;br&gt;frågor. Övriga bestämmelser om&lt;br&gt;valutapolitiken meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är rikets centralbank&lt;br&gt;med ansvar för valuta- och kre-&lt;br&gt;ditpolitik. Den skall också främja&lt;br&gt;ett säkert och effektivt&lt;br&gt;betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är rikets centralbank&lt;br&gt;och en myndighet under riksda-&lt;br&gt;gen. Riksbanken har ansvaret för&lt;br&gt;penningpolitiken. Ingen myndig-&lt;br&gt;het får bestämma hur Riksban-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är myndighet&lt;br&gt;under riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken förvaltas av åtta&lt;br&gt;fullmäktige. Sju fullmäktige vä-&lt;br&gt;Ijes av riksdagen. Dessa väljer&lt;br&gt;för en tid av fem år en fullmäk-&lt;br&gt;tig, som samtidigt skall vara chef&lt;br&gt;för Riksbanken. De fullmäktige&lt;br&gt;som valts av riksdagen väljer&lt;br&gt;inom sig ordförande. Denne får&lt;br&gt;ej utöva annat uppdrag eller&lt;br&gt;inneha tjänst inom Riksbankens&lt;br&gt;ledning. Bestämmelser om riks-&lt;br&gt;dagens val av fullmäktige, om&lt;br&gt;riksbankens ledning i övrigt samt&lt;br&gt;om dess verksamhet meddelas i&lt;br&gt;riksdagsordningen och annan&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig som riksdagen&lt;br&gt;vägrar ansvarsfrihet är därmed&lt;br&gt;skild från sitt uppdrag. De full-&lt;br&gt;mäktige som valts av riksdagen&lt;br&gt;får skilja ordföranden från upp-&lt;br&gt;draget som ordförande och den&lt;br&gt;som är fullmäktig och chef för&lt;br&gt;Riksbanken från hans uppdrag.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken skall besluta i frågor som&lt;br&gt;rör penningpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har elva fullmäk-&lt;br&gt;tige, som väljs av riksdagen.&lt;br&gt;Riksbanken leds av en direktion,&lt;br&gt;som utses av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagen vägrar en full-&lt;br&gt;mäktig eller direktionsledamot&lt;br&gt;ansvarsfrihet är han därmed&lt;br&gt;skild från sitt uppdrag eller sin&lt;br&gt;anställning. Fullmäktige får skil-&lt;br&gt;ja en ledamot av direktionen från&lt;br&gt;hans anställning endast om han&lt;br&gt;inte längre uppfyller de krav som&lt;br&gt;ställs för att han skall kunna&lt;br&gt;utföra sina uppgifter eller om&lt;br&gt;han gjort sig skyldig till allvarlig&lt;br&gt;försummelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om val av full Bilaga 8&lt;br&gt;mäktige och om Riksbankens&lt;br&gt;ledning och verksamhet medde-&lt;br&gt;las i lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i riksdagsordningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att tilläggsbestämmelsen 9.8.1 skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 8 §, 8 kap. 6 § och 9 kap. 8 § samt tilläggsbestämmel-&lt;br&gt;sen 3.8.3 skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat organ som helt eller delvis utses av riksdagen får väcka&lt;br&gt;förslag hos riksdagen i fråga som rör organets kompetens, organisa-&lt;br&gt;tion, personal eller verksamhetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan föreskriva att sådant organ även i annat fall får&lt;br&gt;väcka förslag hos riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om redogörelse till riksdagen från riksdagsorgan är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första-tredje&lt;br&gt;styckena gäller även direktionen&lt;br&gt;i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslagsrätt för fullmäktige i&lt;br&gt;riksbanken, riksdagens ombuds-&lt;br&gt;män och riksdagens revisorer i&lt;br&gt;annan fråga än som avses i 8 §&lt;br&gt;första stycket första punkten&lt;br&gt;föreskrives särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslagsrätt för fullmäktige&lt;br&gt;och direktionen i Riksbanken,&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän och&lt;br&gt;Riksdagens revisorer i annan&lt;br&gt;fråga än som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket föreskrives särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens val av fullmäktige i Riksbanken avser riksdagens&lt;br&gt;valperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige väljer utom sig&lt;br&gt;högst två vice chefer för Riks-&lt;br&gt;banken för en tid av fem år. Des-&lt;br&gt;sa skall, i den inbördes ordning&lt;br&gt;som fullmäktige bestämmer, vara&lt;br&gt;suppleanter för riksbankschefen&lt;br&gt;i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal mot här angiven befattningshavare för brott, begånget i&lt;br&gt;utövningen av hans uppdrag eller tjänst, får beslutas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtal mot fullmäktig i Riksban-&lt;br&gt;ken eller någon av Riksdagens&lt;br&gt;revisorer endast av finansutskot-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtal mot fullmäktig i Riksban-&lt;br&gt;ken, ledamot av Riksbankens&lt;br&gt;direktion eller någon av Riksda-&lt;br&gt;gens revisorer endast av finans-&lt;br&gt;utskottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtal mot ledamot av riksdagens förvaltningsstyrelse,av riksdagens&lt;br&gt;valprövningsnämnd eller av riksdagens besvärsnämnd eller mot&lt;br&gt;Riksdagens ombudsman eller kammarsekreteraren endast av&lt;br&gt;konstitutionsutskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen kan föreskriva att&lt;br&gt;vad i första stycket sägs om be-&lt;br&gt;slut om åtal mot fullmäktig i&lt;br&gt;Riksbanken ej skall tillämpas i&lt;br&gt;fråga om brott, begånget vid&lt;br&gt;handläggningen av fråga angå-&lt;br&gt;ende in- eller utförsel av valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket&lt;br&gt;om åtal mot ledamot av Riksban-&lt;br&gt;kens direktion skall inte tilläm-&lt;br&gt;pas i fråga om brott begånget i&lt;br&gt;utövningen av Riksbankens be-&lt;br&gt;slutanderätt enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:1602) om valuta- och kre- Bilaga 8&lt;br&gt;ditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Riksdagen väljer under december månad 1998, för tiden från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1999 till utgången av valperioden, elva fullmäkti-&lt;br&gt;ge i Riksbanken. Därmed upphör tidigare uppdrag för fullmäktige&lt;br&gt;som riksdagen valt för denna valperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om valutapolitik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen har enligt 9 kap. 11 § regeringsformen ansvaret för&lt;br&gt;övergripande valutapolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen skall besluta om det system som skall gälla för att&lt;br&gt;fastställa kronans värde i förhållande till utländska valutor (växel-&lt;br&gt;kurssystem).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Riksbanken får hos regeringen hemställa att regeringen skall&lt;br&gt;fatta beslut om växelkurssystem. En sådan hemställan skall regering-&lt;br&gt;en behandla skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen skall innan den beslutar om växelkurssystem sam-&lt;br&gt;råda med Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;br&gt;riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 55 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 10, 20, 29, 31-35, 38-50 och 56 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 9 § skall lyda ”Valuta- och penning-&lt;br&gt;politik”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 33a, 33b, 39a&lt;br&gt;och 41a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har enligt 9 kap. Riksbanken har enligt 9 kap.&lt;br&gt;12 § regeringsformen ansvar för 12 § regeringsformen ansvar för&lt;br&gt;valuta- och kreditpolitik. Den penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall också främja ett säkert och&lt;br&gt;effektivt betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för Riksbankens verk-&lt;br&gt;samhet skall vara att upprätthål-&lt;br&gt;la ett fast penningvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall också främ-&lt;br&gt;ja ett säkert och effektivt betal-&lt;br&gt;ningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall bestämma det Riksbanken skall besluta om&lt;br&gt;system som skall gälla för att tillämpningen av det växelkurs-&lt;br&gt;fastställa kronans värde i förhål-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande till utländska valutor samt system som regeringen beslutat Bilaga 8&lt;br&gt;bestämma om tillämpningen av om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kreditpolitiskt syfte får Riks-&lt;br&gt;banken genom beslut i enskilda&lt;br&gt;fall uppställa kassakrav gentemot&lt;br&gt;kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I penningpolitiskt syfte får Riks-&lt;br&gt;banken genom beslut i enskilda&lt;br&gt;fall uppställa kassakrav gentemot&lt;br&gt;kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av&lt;br&gt;kreditinstitutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt&lt;br&gt;Riksbanken i det enskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid&lt;br&gt;motsvaras av medel som med eller utan räntegottgörelse skall innestå&lt;br&gt;på räkning för institutet i Riksbanken. I den utsträckning Riksbanken&lt;br&gt;i det enskilda fallet bestämmer likställs med sådana medel kreditin-&lt;br&gt;stitutets inneliggande kassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt kreditinstitut som har rätt att driva verksamhet&lt;br&gt;från filial här i landet beräknas kassakravet på filialens placeringar&lt;br&gt;eller förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer i Riksbankens verk-&lt;br&gt;samhet anledning att väcka en&lt;br&gt;fråga om författningsändring&lt;br&gt;eller annan åtgärd från statens&lt;br&gt;sida, får fullmäktige göra fram-&lt;br&gt;ställning i ämnet till riksdagen&lt;br&gt;eller regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer i Riksbankens verk-&lt;br&gt;samhet anledning att väcka en&lt;br&gt;fråga om författningsändring&lt;br&gt;eller någon annan åtgärd från&lt;br&gt;statens sida, far fullmäktige eller&lt;br&gt;direktionen inom sitt respektive&lt;br&gt;ansvarsområde göra framställ-&lt;br&gt;ning i ämnet till riksdagen eller&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en framställning till&lt;br&gt;riksdagen eller regeringen görs&lt;br&gt;skall fullmäktige och direktionen&lt;br&gt;samråda med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;Enligt 9 kap. 12 § regeringsfor-&lt;br&gt;men förvaltas riksbanken av åtta&lt;br&gt;fullmäktige av vilka sju väljs av&lt;br&gt;riksdagen och en, som är riks-&lt;br&gt;bankens chef väljs av de övriga&lt;br&gt;fullmäktige. De sistnämnda väl-&lt;br&gt;jer även inom sig ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige väljer inom sig&lt;br&gt;en eller flera vice ordförande.&lt;br&gt;Riksbankschefen får inte väljas&lt;br&gt;till vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;br&gt;Enligt 8 kap. 6 § riksdagsord-&lt;br&gt;ningen väljerfullmäktige utom sig&lt;br&gt;högst två vice riksbankschefer&lt;br&gt;och bestämmer i vilken inbördes&lt;br&gt;ordning dessa, vid förhinder för&lt;br&gt;riksbankschefen, skall vara sup-&lt;br&gt;pleant för denne i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vice riksbankschef utövar&lt;br&gt;även i övrigt riksbankschefens&lt;br&gt;tjänst när denne har förhinder.&lt;br&gt;Efter beslut av riksbankschefen&lt;br&gt;inträder vice riksbankschef också&lt;br&gt;i andra fall i riksbankschefens&lt;br&gt;ställe vid behandlingen av vissa&lt;br&gt;ärenden eller grupper av ären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har ett fullmäktige&lt;br&gt;med elva ledamöter som väljs av&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Fullmäktige väljer inom sig&lt;br&gt;en ordförande samt en vice ord-&lt;br&gt;förande.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens verksamhet leds av&lt;br&gt;en direktion med sex ledamöter,&lt;br&gt;som utses av fullmäktige för en tid&lt;br&gt;av sex år. Fullmäktige utser ord-&lt;br&gt;förande i direktionen, som samti-&lt;br&gt;digt skall vara chef för Riksban-&lt;br&gt;ken, och minst en vice ordföran-&lt;br&gt;de, som samtidigt skall vara vice&lt;br&gt;riksbankschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot avgår i förtid&lt;br&gt;utses en ny ledamot för den åter-&lt;br&gt;stående tiden av mandatperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall när det be-&lt;br&gt;hövs bestämma i vilken inbördes&lt;br&gt;ordning vice riksbankschefer skall&lt;br&gt;tjänstgöra i riksbankschefens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställe när riksbankschefen har Bilaga 8&lt;br&gt;förhinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig får inte vara statsråd&lt;br&gt;eller ledamot eller suppleant i&lt;br&gt;styrelsen för ett kreditinstitut.&lt;br&gt;Fullmäktig får inte heller vara&lt;br&gt;underårig eller i konkurs eller ha&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 f&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också&lt;br&gt;vice riksbankschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter avfullmäktige får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara ledamot i direktionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vara ledamot eller supple-&lt;br&gt;ant i styrelsen för en bank eller&lt;br&gt;annat företag som står under&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inneha annan anställning&lt;br&gt;eller annat uppdrag som gör dem&lt;br&gt;olämpliga för uppdraget som&lt;br&gt;fullmäktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna får inte heller&lt;br&gt;vara underåriga eller i konkurs&lt;br&gt;eller ha förvaltare enligt 11 kap.&lt;br&gt;7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot tar en sådan&lt;br&gt;anställning eller sådant uppdrag&lt;br&gt;som kan strida mot bestämmelser-&lt;br&gt;na i första stycket skall riksdagen&lt;br&gt;entlediga ledamoten från uppdra-&lt;br&gt;get i fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter av direktionen får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara ledamot av riksdagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vara anställd i Regerings-&lt;br&gt;kansliet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vara anställd centralt av ett&lt;br&gt;politiskt parti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vara ledamot eller supple- Bilaga 8&lt;br&gt;ant i styrelsen för en bank eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat företag som står under&lt;br&gt;tillsyn av Finansinspektionen,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. inneha annan anställning&lt;br&gt;eller annat uppdrag som gör dem&lt;br&gt;olämpliga att vara direktionsleda-&lt;br&gt;mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna får inte heller&lt;br&gt;vara underåriga eller i konkurs&lt;br&gt;eller ha förvaltare enligt 11 kap.&lt;br&gt;7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot tar en sådan&lt;br&gt;anställning eller sådant uppdrag&lt;br&gt;som kan strida mot bestämmelser-&lt;br&gt;na i första stycket skall ledamoten&lt;br&gt;genast anmäla det till fullmäktige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett år efter det att en&lt;br&gt;ledamots anställning har upphört&lt;br&gt;får ledamoten inte utan fullmäkti-&lt;br&gt;ges medgivande inneha sådan&lt;br&gt;anställning eller sådant uppdrag&lt;br&gt;som avses i första stycket 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att skilja en ledamot av&lt;br&gt;direktionen från hans anställning&lt;br&gt;följ er av 9 kap. 12 § regeringsfor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut om skiljande&lt;br&gt;från anställning skall ske inom&lt;br&gt;två månader från delgivning av&lt;br&gt;beslutet. Riksbankschefen får föra&lt;br&gt;talan vid EG-domstolen. Övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens verksamhet bedrivs&lt;br&gt;vid ett huvudkontor i Stockholm,&lt;br&gt;där också fullmäktige har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken bedriver dessutom&lt;br&gt;verksamhet vid riksbankskontor&lt;br&gt;och riksbanksdepåer till det antal&lt;br&gt;och på de orter som Riksbanken&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;Vid huvudkontoret finns en revi-&lt;br&gt;sionsenhet samt de övriga enheter&lt;br&gt;som fullmäktige beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under fullmäktige leds Riks-&lt;br&gt;bankens verksamhet av riksbanks-&lt;br&gt;chefen. Verksamheten vid revi-&lt;br&gt;sionsenheten leds dock av full-&lt;br&gt;mäktige, om annat inte följer av&lt;br&gt;lagen (1988:46) om revision av&lt;br&gt;riksdagsförvaltningen m.m.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter får väcka talan vid&lt;br&gt;Arbetsdomstolen enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången vid&lt;br&gt;arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen kan förklara&lt;br&gt;ett beslut om skiljande från an-&lt;br&gt;ställning ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks inte talan inom den tid&lt;br&gt;som föreskrivs i andra stycket har&lt;br&gt;parten förlorat sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken bedriver verksamhet&lt;br&gt;vid ett huvudkontor i Stockholm,&lt;br&gt;där också fullmäktige och direk-&lt;br&gt;tionen har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får dessutom&lt;br&gt;bedriva verksamhet vid riks-&lt;br&gt;bankskontor och riksbanksdepåer&lt;br&gt;till det antal och på de orter som&lt;br&gt;Riksbanken bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudkontoret skall det fin-&lt;br&gt;nas en revisionsenhet samt de&lt;br&gt;övriga enheter som Riksbanken&lt;br&gt;beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetenvidrevisionsen-&lt;br&gt;heten leds av fullmäktige, om inte&lt;br&gt;annat följer av lagen (1988:46)&lt;br&gt;om revision av riksdagsförvalt-&lt;br&gt;ningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendenas fördelning mellan Fördelningen av ärenden&lt;br&gt;enheterna skall framgå av en mellan enheterna skall framgå av&lt;br&gt;arbetsordning för Riksbanken. den arbetsordning som avses i&lt;br&gt;38 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och&lt;br&gt;Riksdagens revisorer enligt revisionsplaner som fastställs av respektive&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar om arbets-&lt;br&gt;ordning och de föreskrifter i öv-&lt;br&gt;rigt som behövs för arbetet inom&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig samt sådan perso-&lt;br&gt;nal och uppdragstagare hos Riks-&lt;br&gt;banken som Riksbanken bestäm-&lt;br&gt;mer skall skriftligen anmäla sitt&lt;br&gt;innehav och ändring i innehavet&lt;br&gt;av finansiella instrument som an-&lt;br&gt;ges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980)&lt;br&gt;om handel med finansiella instru-&lt;br&gt;ment till Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar också i&lt;br&gt;övrigt i enskilda fall i frågor som&lt;br&gt;rör personal och uppdragstagare&lt;br&gt;hos banken, i den mån inte annat&lt;br&gt;följer av lag eller beslut av riksda-&lt;br&gt;gen eller av Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige beslutar om arbets-&lt;br&gt;ordning i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktig samt sådan perso-&lt;br&gt;nal och uppdragstagare hos Riks-&lt;br&gt;banken som Riksbanken bestäm-&lt;br&gt;mer skall skriftligen anmäla sitt&lt;br&gt;innehav och ändring i innehavet&lt;br&gt;av finansiella instrument som&lt;br&gt;anges i 1 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finan-&lt;br&gt;siella instrument till Riksbanken.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte för ordfö-&lt;br&gt;randen och vice ordföranden i&lt;br&gt;fullmäktige samt ledamöter i&lt;br&gt;direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken beslutar i övrigt i&lt;br&gt;enskilda fall i frågor som rör&lt;br&gt;personal och uppdragstagare hos&lt;br&gt;banken, i den mån inte annat&lt;br&gt;följer av lag eller beslut av riksda-&lt;br&gt;gen eller av Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ersättning till full-&lt;br&gt;mäktige och suppleanter finns&lt;br&gt;föreskrifter i lagen (1987:576) om&lt;br&gt;arvoden m.m. för uppdrag inom&lt;br&gt;riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättning till ledamöter och&lt;br&gt;suppleanter i fullmäktige finns&lt;br&gt;det bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1989:185) om arvoden m.m. för&lt;br&gt;uppdrag inom riksdagen, dess&lt;br&gt;myndigheter och organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lön och andra anställnings-&lt;br&gt;förmåner för ledamöter i direk-&lt;br&gt;tionen fastställs av fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordföran-&lt;br&gt;den ifullmäktige samt ledamöter-&lt;br&gt;na i direktionen skall till riksda-&lt;br&gt;gen skriftligen anmäla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehav av finansiella in-&lt;br&gt;strument som anges i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. innehav av andel i ett han-&lt;br&gt;delsbolag eller en ekonomisk&lt;br&gt;förening utom bostadsrättsföre-&lt;br&gt;ning samt andel i en motsvarande&lt;br&gt;juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ägande, helt eller delvis, av&lt;br&gt;näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen(1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avtal av ekonomisk karaktär&lt;br&gt;med tidigare arbetsgivare, såsom&lt;br&gt;avtal om löne- eller pensionsför-&lt;br&gt;mån som lämnas under den tid&lt;br&gt;som omfattas av uppdraget i&lt;br&gt;fullmäktige eller anställningen i&lt;br&gt;direktionen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. krediter eller andra skulder Bilaga 8&lt;br&gt;samt villkoren för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av tillgångar och&lt;br&gt;avtal enligt första stycket 2-4&lt;br&gt;behöver inte göras om dessa&lt;br&gt;tillsammans understiger ett&lt;br&gt;marknadsvärde på 500 000 kro-&lt;br&gt;nor. Detsamma gäller krediter&lt;br&gt;och andra skulder enligt första&lt;br&gt;stycket 5 om dessa tillsammans&lt;br&gt;understiger 500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan skall därefter göras&lt;br&gt;vid varje förändring som innebär&lt;br&gt;att det belopp som anges i andra&lt;br&gt;stycket förändras med mer än&lt;br&gt;100 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt första stycket&lt;br&gt;skall göras när uppdraget eller&lt;br&gt;anställningen påbörjas och däref-&lt;br&gt;ter senast fyra veckor från det att&lt;br&gt;tillgång förvärvats, avtal träffats&lt;br&gt;eller skuld uppkommit eller sådan&lt;br&gt;förändring som avses i tredje&lt;br&gt;stycket har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;br&gt;Hos Riksbanken skall det finnas&lt;br&gt;en personalansvarsnämnd med&lt;br&gt;riksbankschefen som ordförande.&lt;br&gt;Nämnden skall därutöver bestå&lt;br&gt;av, förutom personalföreträdama,&lt;br&gt;de ledamöter som Riksbanken&lt;br&gt;utser. Följande frågor skall prövas&lt;br&gt;av ansvarsnämnden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos Riksbanken skall det finnas&lt;br&gt;en personalansvarsnämnd med&lt;br&gt;riksbankschefen som ordförande.&lt;br&gt;Nämnden skall därutöver bestå&lt;br&gt;av, förutom personalföreträdama,&lt;br&gt;de ledamöter som Riksbanken&lt;br&gt;utser. Följande frågor som rör&lt;br&gt;andra än ledamöter av direktio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;nen skall prövas av ansvarsnämnden: Bilaga 8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden,&lt;br&gt;dock inte i fråga om provanställning,&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;2. disciplinansvar,&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;3. åtalsanmälan,&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;4. avstängning.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst&lt;br&gt;hälften av de andra ledamöterna är närvarande.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;41 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av fullmäktige avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågor om föreskrifter som&lt;br&gt;riktar sig till enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frågan om fastställande av&lt;br&gt;arbetsordning samt andra viktiga-&lt;br&gt;re frågor om Riksbankens organi-&lt;br&gt;sation och arbetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. frågor om systemet för att&lt;br&gt;bestämma kronans värde i förhål-&lt;br&gt;lande till andra valutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. frågor om riktlinjer för&lt;br&gt;förvaltningen av de tillgångar&lt;br&gt;som anges i 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. frågor om viktigare interna-&lt;br&gt;tionella kreditavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. frågor om diskonto och om&lt;br&gt;räntevillkor vid ut- och inlåning&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket samt&lt;br&gt;villkor vid utlåning enligt 18 §&lt;br&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. frågor om viktigare rekom-&lt;br&gt;mendationer till eller överens-&lt;br&gt;kommelser med kreditinstitut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utse ledamöter i direktio-&lt;br&gt;nen, chef för Riksbanken samt&lt;br&gt;fastställa inbördes ordning&lt;br&gt;mellan vice riksbankschefer enligt&lt;br&gt;32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. besluta om lön och andra&lt;br&gt;anställningsförmåner för ledamö-&lt;br&gt;terna i direktionen enligt 39 §&lt;br&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämna medgivande för av-&lt;br&gt;gående ledamöter av direktionen&lt;br&gt;att inneha en anställning eller ett&lt;br&gt;uppdrag enligt 33a § förde styck-&lt;br&gt;et,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besluta om att skilja leda-&lt;br&gt;mot av direktionen från hans&lt;br&gt;anställning enligt 33b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lämna förslag till disposi-&lt;br&gt;tion av Riksbankens vinst till&lt;br&gt;riksdagen och Riksdagens reviso-&lt;br&gt;rer enligt 48 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. frågor om kassakrav och&lt;br&gt;särskild avgift när kassakrav inte&lt;br&gt;uppfylls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. frågor om räntevillkor på&lt;br&gt;statens konto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. frågor om förvärv av akti-&lt;br&gt;er eller andelar enligt 24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. viktigare frågor om ac-&lt;br&gt;kord, avskrivning, nedsättning&lt;br&gt;eller eftergift av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. frågor om beslut som avses&lt;br&gt;i 37 § samt om tillsättande av&lt;br&gt;tjänst som avdelningschef och&lt;br&gt;administrativ direktör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. frågor om vilken personal&lt;br&gt;och vilka uppdragstagare som&lt;br&gt;skall åläggas anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het enligt 38 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. övriga frågor som enligt&lt;br&gt;denna eller annan lagskall avgö-&lt;br&gt;ras av fullmäktige, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. frågor som fullmäktige&lt;br&gt;finner vara av större vikt eller&lt;br&gt;som riksbankschefen hänskjuter&lt;br&gt;till fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som inte skall avgö-&lt;br&gt;ras av fullmäktige avgörs av&lt;br&gt;riksbankschefen. Iden mån såda-&lt;br&gt;na ärenden inte är av det slag att&lt;br&gt;de behöver prövas av riksbanks-&lt;br&gt;chefen, får de avgöras av annan&lt;br&gt;tjänsteman enligt vad som anges&lt;br&gt;i arbetsordningen eller i särskilda&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. svara för framställningar Bilaga 8&lt;br&gt;inom sitt ansvarsområde enligt29 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besluta om arbetsordning i&lt;br&gt;Riksbanken enligt 38 § första&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. leda verksamheten vid revi-&lt;br&gt;sionsenheten enligt 35 § andra&lt;br&gt;stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. bestämma utformningen av&lt;br&gt;de sedlar och mynt som banken&lt;br&gt;ger ut enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige får för Riksban-&lt;br&gt;kens räkning lämna remissyttran-&lt;br&gt;den inom sitt verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden som inte skall avgö-&lt;br&gt;ras av fullmäktige avgörs av&lt;br&gt;direktionen. Direktionen kan&lt;br&gt;besluta att ärenden får avgöras&lt;br&gt;av riksbankschefen eller någon&lt;br&gt;annan tjänsteman i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41a S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;Innan Riksbanken fattar beslut av&lt;br&gt;större penningpolitisk vikt skall&lt;br&gt;samråd ske med det statsråd som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan samråd inte komma till&lt;br&gt;stånd och finns det synnerliga&lt;br&gt;skäl får Riksbanken besluta utan&lt;br&gt;samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;Fullmäktige skall sammanträda&lt;br&gt;minst en gång varannan vecka.&lt;br&gt;Vid sammanträdena skall proto-&lt;br&gt;koll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige är beslutföra när&lt;br&gt;minst sex ledamöter är närvaran-&lt;br&gt;de. Ärenden som kräver ett skynd-&lt;br&gt;samt beslut får dock avgöras av&lt;br&gt;fem ledamöter, om minst fyra av&lt;br&gt;dem är ense om beslutet. Vid&lt;br&gt;omröstning skall varje ledamot ge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter av direktionen får inte&lt;br&gt;söka eller ta emot instruktioner&lt;br&gt;när de fullgör penningpolitiska&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall inför alla viktiga&lt;br&gt;penningpolitiskabeslut informera&lt;br&gt;det statsråd som regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fullmäktiges sammanträden&lt;br&gt;skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige är beslutför när&lt;br&gt;minst åtta av ledamöterna är&lt;br&gt;närvarande. Varje ledamot som&lt;br&gt;deltar i den slutliga handlägg-&lt;br&gt;ningen är skyldig att delta även&lt;br&gt;i avgörandet. Ingen är dock skyl-&lt;br&gt;dig att rösta för mer än ett för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin mening till känna. Ingen är slag. Ett beslut om att skilja en Bilaga 8&lt;br&gt;dock skyldig att rösta för mer än ledamot av direktionen från hans&lt;br&gt;ett förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anställning förutsätter att minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtta av fullmäktiges ledamöter är&lt;br&gt;ense om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om omröstning i vissa perso-&lt;br&gt;nalfrågor finns bestämmelser i&lt;br&gt;5 § lagen (RFS 1980:4) om beslu-&lt;br&gt;tande organ i frågor om disciplin-&lt;br&gt;ansvar m.m. beträffande arbets-&lt;br&gt;tagare hos riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter och i 26 § anställ-&lt;br&gt;ningsförordningen (1965:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;Om ett ärende som skall behand-&lt;br&gt;las av fullmäktige är av ringa&lt;br&gt;betydelse eller av särskilt bråd-&lt;br&gt;skande art får ärendet avgöras&lt;br&gt;genom meddelanden mellan leda-&lt;br&gt;möterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid direktionens sammanträden&lt;br&gt;skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktionen är beslutför när&lt;br&gt;minst hälften av ledamöterna är&lt;br&gt;närvarande.. Ärenden som kräver&lt;br&gt;ett skyndsamt beslut får dock&lt;br&gt;avgöras av två ledamöter, om de&lt;br&gt;är ense om beslutet. Varje leda-&lt;br&gt;mot som deltar i den slutliga&lt;br&gt;handläggningen av ett ärende är&lt;br&gt;skyldig att delta även i avgöran-&lt;br&gt;det. Ingen är dock skyldig att&lt;br&gt;rösta för mer än ett förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och vice ordfö-&lt;br&gt;randen i fullmäktige har rätt att&lt;br&gt;närvara vid direktionens sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;manträden med yttranderätt men Bilaga 8&lt;br&gt;utan förslags- och rösträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;Fullmäktige far inte sammanträda&lt;br&gt;på ett område som är ockuperat&lt;br&gt;av främmande makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;I skrivelse som fullmäktige avger&lt;br&gt;till riksdagen eller regeringen&lt;br&gt;skall det anges vilka ledamöter&lt;br&gt;som deltagit i beslutet och vem&lt;br&gt;som varit föredragande. Har skilj-&lt;br&gt;aktig mening anmälts i ärendet,&lt;br&gt;skall den anges i skrivelsen eller&lt;br&gt;framgå av bifogat protokollsut-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;Kalenderår är Riksbankens rä-&lt;br&gt;kenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före utgången av&lt;br&gt;december månad skall fullmäktige&lt;br&gt;fastställa en budget för Riks-&lt;br&gt;bankens förvaltningsverksamhet&lt;br&gt;under det följande räkenskapsåret&lt;br&gt;Budgeten skall tillställas Riks-&lt;br&gt;dagens finansutskott och Riksda-&lt;br&gt;gens revisorer för kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige och direktionen får&lt;br&gt;inte sammanträda på ett område&lt;br&gt;som är ockuperat av främmande&lt;br&gt;makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelser som fullmäktige eller&lt;br&gt;direktionen avger till riksdagen&lt;br&gt;eller regeringen skall det anges&lt;br&gt;vilka ledamöter som deltagit i&lt;br&gt;beslutet och vem som varit före-&lt;br&gt;dragande. Har skiljaktig mening&lt;br&gt;anmälts i ärendet, skall den anges&lt;br&gt;i skrivelsen eller framgå av bifo-&lt;br&gt;gat protokollsutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens räkenskapsår är&lt;br&gt;kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före utgången av&lt;br&gt;december månad skall direktionen&lt;br&gt;fastställa en budget för Riksbank-&lt;br&gt;ens förvaltningsverksamhet under&lt;br&gt;det följande räkenskapsåret.&lt;br&gt;Direktionen skall lämna budgeten&lt;br&gt;till Riksdagens finansutskott,&lt;br&gt;Riksdagens revisorer och fullmäk-&lt;br&gt;tige för kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra&lt;br&gt;denna skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en&lt;br&gt;bedömning av bankens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före den 15 februari&lt;br&gt;skall fullmäktige till riksdagen&lt;br&gt;och Riksdagens revisorer avge&lt;br&gt;redovisning för det föregående&lt;br&gt;räkenskapsåret samt förslag till&lt;br&gt;disposition av Riksbankens vinst.&lt;br&gt;Redovisningen skall omfatta&lt;br&gt;resultaträkning, balansräkning,&lt;br&gt;förvaltningsberättelse och en&lt;br&gt;redogörelse för valuta- och kredit-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år före den 15 februari&lt;br&gt;skall direktionen till riksdagen&lt;br&gt;och Riksdagens revisorer avge&lt;br&gt;redovisning för det föregående&lt;br&gt;räkenskapsåret och fullmäktige&lt;br&gt;skall lämna förslag till disposition&lt;br&gt;av Riksbankens vinst. Redovis-&lt;br&gt;ningen skall omfatta resultaträk-&lt;br&gt;ning,balansräkning, förvaltnings-&lt;br&gt;berättelse och en redogörelse för&lt;br&gt;valuta- och /jewnngpolitiken&lt;br&gt;samt för hur Riksbanken har&lt;br&gt;främjat ett säkert och effektivt&lt;br&gt;betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;br&gt;Riksbankens resultaträkning och balansräkning fastställs av riksdagen,&lt;br&gt;som också beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Har reservfon-&lt;br&gt;den gått ned under femhundra miljoner kronor skall minst tio procert&lt;br&gt;av årets vinst avsättas till reservfonden tills denna åter nått upp till&lt;br&gt;detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutar om an-&lt;br&gt;svarsfrihet för fullmäktige för&lt;br&gt;förvaltningen av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutar om an-&lt;br&gt;svarsfrihet för fullmäktige för&lt;br&gt;dess verksamhet och för&lt;br&gt;direktionen för förvaltningen av&lt;br&gt;Riksbanken. Ansvarsfrihet får&lt;br&gt;vägras endast om det finns skäl&lt;br&gt;att föra talan om ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar mot en ledamot av full-&lt;br&gt;mäktige eller direktionen eller om&lt;br&gt;ledamoten bör åtalas för brott-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sligt förfarande i samband med Bilaga 8&lt;br&gt;sitt uppdrag eller sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall minst två gånger&lt;br&gt;om året lämna en skriftlig redo-&lt;br&gt;görelse till riksdagen om&lt;br&gt;penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall löpande offentliggöra statistiska uppgifter om&lt;br&gt;valuta- och kreditförhållanden. Riksbanken skall även offentliggöra&lt;br&gt;beslut om diskontoförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag får överklagas endast i den&lt;br&gt;utsträckning och i den ordning&lt;br&gt;som sägs i lagen (1989:186) om&lt;br&gt;överklagande av administrativa&lt;br&gt;beslut av Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor och myndigheter.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens beslut enligt denna&lt;br&gt;lag, får överklagas endast i den&lt;br&gt;utsträckning och i den ordning&lt;br&gt;som sägs i lagen (1989:186) om&lt;br&gt;överklagande av administrativa&lt;br&gt;beslut av Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor och myndigheter.&lt;br&gt;Hur talan förs mot fullmäktiges&lt;br&gt;beslut om skiljande av en ledamot&lt;br&gt;av direktionen från hans anställ-&lt;br&gt;ning regleras i 33b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Riksdagen väljer under december månad 1998 ledamöter till&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken med tillämpning av bestämmdsema i 31 §&lt;br&gt;första stycket och 33 § i sin nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Det fullmäktige som valts enligt punkt 2 väljer, under december&lt;br&gt;månad 1998, inom sig ordförande och en vice ordförande samt utser,&lt;br&gt;för tiden från och med lagens ikraftträdande, en direktion i Riksban-&lt;br&gt;ken, ordförande i direktionen samt minst en vice ordförande.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige skall därvid tillämpa bestämmelserna i 31 § andra stycket, Bilaga 8&lt;br&gt;32 §, 33a och 43 §§ i sin nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. När Riksbankens direktion utses enligt punkt 3 skall en av&lt;br&gt;ledamöterna väljas för sex år, en för fem år, en för fyra år, en för tre&lt;br&gt;år, en för två år och en för ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilagas&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut inom Riksbanken av annan&lt;br&gt;än fullmäktige får överklagas till&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av fullmäktige i frågor&lt;br&gt;om att förelägga vite eller bestäm-&lt;br&gt;ma särskild avgift får överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut inom Riksbanken av annan&lt;br&gt;än direktionen får överklagas till&lt;br&gt;direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av direktionen i frågor&lt;br&gt;om att förelägga vite eller bestäm-&lt;br&gt;ma särskild avgift får överklagas&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m.&lt;br&gt;för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1989:185) om arvoden&lt;br&gt;m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och oigan skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ skall betalas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ/befattning Månadsarvode kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sveriges riksbank:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges ordförande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan fullmäktig som inte är&lt;br&gt;tjänsteman i banken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suppleant för fullmäktig som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte är tjänsteman i banken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och&lt;br&gt;organ skall betalas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ/befattning Månadsarvode kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sveriges riksbank:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktiges ordförande:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annan fullmäktig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Suppleant för fullmäktig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;§&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fullgörande av uppdrag som anges i 1 §, uppdrag som ledamot&lt;br&gt;och suppleant i Valprövningsnämnden och i EU-nämnden samt&lt;br&gt;uppdrag som suppleant i Nordiska rådets svenska delegations arbets-&lt;br&gt;utskott och i Riksdagens besvärsnämnd betalas särskilt arvode för&lt;br&gt;sammanträdesdag (sammanträdesarvode) med belopp som fastställs&lt;br&gt;av Riksdagens förvaltningskontor. Sammanträdesarvode betalas dock&lt;br&gt;inte till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) riksbankschef,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) vice riksbankschef&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) EU-nämndens ordförande, ä) EU-nämndens ordförande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) EU-nämndens vice ordförande, b) EU-nämndens vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträdesarvode betalas även till ledamot och suppleant i&lt;br&gt;Utrikesnämnden under tid då traktamente inte utgår till ledamoten eller&lt;br&gt;suppleanten enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor för riksdagens ledamöter. Arvodesbeloppet fastställs av Bilaga 8&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningskontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalas sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 8&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1986:765) medinstruktion för&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;Riksdagens ombudmän skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§“&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ombudsmännens tillsyn står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statliga och kommunala myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighets-&lt;br&gt;utövning, såvitt avser denna hans verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för&lt;br&gt;verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom&lt;br&gt;verken utövar ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen&lt;br&gt;dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem som innehar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande tjänsteställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännens tillsyn om-&lt;br&gt;fattar ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagens ledamöter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens förvaltningsstyrelse,&lt;br&gt;riksdagens valprövningsnämnd,&lt;br&gt;riksdagens besvärsnämnd eller&lt;br&gt;kammarsekreteraren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;riksbanksfullmäktige, riks-&lt;br&gt;bankschefen och vice riksbanks-&lt;br&gt;chefer, utom såvitt avser del-&lt;br&gt;tagande i utövning av Riksban-&lt;br&gt;kens beslutanderätt enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännens tillsyn om-&lt;br&gt;fattar ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagens ledamöter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens förvaltningsstyrelse,&lt;br&gt;riksdagens valprövningsnämnd,&lt;br&gt;riksdagens besvärsnämnd eller&lt;br&gt;kammarsekreteraren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. riksbanksfullmäktige, ledamö-&lt;br&gt;ter av direktionen i Riksbanken&lt;br&gt;utom såvitt avser deltagande i&lt;br&gt;utövning av Riksbankens beslu-&lt;br&gt;tanderätt enligt lagen (1992:1602)&lt;br&gt;om valuta- och kreditreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:1602) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeringen eller statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. justitiekanslem samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledamöter av beslutande kom-&lt;br&gt;munala församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeringen eller statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. justitiekanslem samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledamöter av beslutande kom-&lt;br&gt;munala församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännen står ej under tillsyn av varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med befattningshavare förstås i denna lag, om inte annat framgår&lt;br&gt;av sammanhanget, person som står under ombudsmännens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1957:684) om&lt;br&gt;betalningsväsendet under krigsförhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1957:684) om betalnings-&lt;br&gt;väsendet under krigsförhållanden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;br&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken, medde-&lt;br&gt;la föreskrifter om Riksbankens&lt;br&gt;sedel- och myntutgivning och&lt;br&gt;bankrörelse samt offentliggörande&lt;br&gt;av Riksbankens räkenskaper att&lt;br&gt;gälla i stället för vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank och i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller&lt;br&gt;råder det sådana utomordentliga&lt;br&gt;förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;att det är krig utanför Sveriges&lt;br&gt;gränser eller av att Sverige har&lt;br&gt;varit i krig eller krigsfara, får&lt;br&gt;regeringen, efter framställning av&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken, medde-&lt;br&gt;la sådana föreskrifter som avses&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av&lt;br&gt;direktionen i Riksbanken, medde-&lt;br&gt;la föreskrifter om Riksbankens&lt;br&gt;sedel- och myntutgivning och&lt;br&gt;bankrörelse samt offentliggörande&lt;br&gt;av Riksbankens räkenskaper att&lt;br&gt;gälla i stället för vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank och i annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller&lt;br&gt;råder det sådana utomordentliga&lt;br&gt;förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;att det är krig utanför Sveriges&lt;br&gt;gränser eller av att Sverige har&lt;br&gt;varit i krig eller krigsfara, får&lt;br&gt;regeringen, efter framställning av&lt;br&gt;direktionen i Riksbanken, medde-&lt;br&gt;la sådana föreskrifter som avses&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; §13&lt;br&gt;Är Sverige i krig, får regeringen, Är Sverige i krig, får regeringen,&lt;br&gt;efter hörande där så är möjligt av efter hörande där så är möjligt av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullmäktige i Riksbanken, före-&lt;br&gt;skriva att Riksbanken skall vara&lt;br&gt;skyldig att inlösa utbetalningskort&lt;br&gt;avsedda för postgirorörelsen och&lt;br&gt;direktutbetalningskort,som utfär-&lt;br&gt;dats av statlig eller kommunal&lt;br&gt;myndighet, allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa eller annan postgirokontoin-&lt;br&gt;nehavare, som fatt medgivande att&lt;br&gt;göra utbetalning med direktutbe-&lt;br&gt;talningskort, samt att sådana kort&lt;br&gt;skall tas emot som betalning till&lt;br&gt;statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller&lt;br&gt;råder det sådana utomordentliga&lt;br&gt;förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;att det är krig utanför Sveriges&lt;br&gt;gränser eller av att Sverige har&lt;br&gt;varit i krig eller krigsfara, får&lt;br&gt;regeringen, efter hörande av full-&lt;br&gt;mäktige i Riksbanken, meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktionen i Riksbanken, före- Bilaga 8&lt;br&gt;skriva att Riksbanken skall vara&lt;br&gt;skyldig att inlösa utbetalningskort&lt;br&gt;avsedda för postgirorörelsen och&lt;br&gt;direktutbetalningskort,som utfär-&lt;br&gt;dats av statlig eller kommunal&lt;br&gt;myndighet, allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa eller annan postgirokontoin-&lt;br&gt;nehavare, som fått medgivande att&lt;br&gt;göra utbetalning med direktutbe-&lt;br&gt;talningskort, samt att sådana kort&lt;br&gt;skall tas emot som betalning till&lt;br&gt;statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är Sverige i krigsfara eller&lt;br&gt;råder det sådana utomordentliga&lt;br&gt;förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;att det är krig utanför Sveriges&lt;br&gt;gränser eller av att Sverige har&lt;br&gt;varit i krig eller krigsfara, får&lt;br&gt;regeringen, efter hörande av di-&lt;br&gt;rektionen Riksbanken, meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av&lt;br&gt;riksdagsförvaltningen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:46) om revision av&lt;br&gt;riksdagsförvaltningen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer skall senast den 15 mars avge berättelser till&lt;br&gt;riksdagen över revisionen av riksbanken och Stiftelsen Riksbankens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jubileumsfond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelserna skall belysa&lt;br&gt;omfattningen och inriktningen av&lt;br&gt;revisorernas granskning och i vad&lt;br&gt;gäller riksbanken utmynna i ett&lt;br&gt;uttalande huruvida revisorerna&lt;br&gt;anser att ansvarsfrihet bör beviljas&lt;br&gt;fullmäktige i riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berättelserna skall belysa&lt;br&gt;omfattningen och inriktningen av&lt;br&gt;revisorernas granskning och i vad&lt;br&gt;gäller riksbanken utmynna i ett&lt;br&gt;uttalande huruvida revisorerna&lt;br&gt;anser att ansvarsfrihet bör beviljas&lt;br&gt;fullmäktige och direktionen i&lt;br&gt;riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I berättelsen om riksbanken skall revisorerna också ta ställning til&lt;br&gt;riksbankens resultat- och balansräkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande&lt;br&gt;av administrativa beslut av riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor och myndigheter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1989:186) om överklagande av&lt;br&gt;administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndig-&lt;br&gt;heter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om tjänstetillsättning far inte överklagas om det avser någcn&lt;br&gt;av följande tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos riksdagen - förvaltningsdirektör, förhandlingschef vid&lt;br&gt;förvaltningskontoret, biträdande kammarsekreterare, chef för&lt;br&gt;utskottskansli och chef för riksdagens internationella kansli,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos Riksbanken - riksbanks- hos Riksbanken - ledamöter&lt;br&gt;chef, vice riksbankschef och chef av direktionen och chef för revi-&lt;br&gt;för revisionsavdelning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sionsenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens kansli,&lt;br&gt;hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas kansli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biläga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lagen omtryckt 1994:1483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen omtryckt 1995:272.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Senaste lydelse 1991:1538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Senaste lydelse 1994:1069.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Senaste lydelse 1996:1021.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Senaste lydelse 1997:104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Senaste lydelse 1997:104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Senaste lydelse 1991:1538.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Senaste lydelse 1995:1512.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Senaste lydelse 1995:1512.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Senaste lydelse 1992:1605.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Senaste lydelse 1992:1415.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Senaste lydelse 1992:1415.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Senaste lydelse 1988:1389.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Senaste lydelse 1994:1068.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0340/prop_199798__40-2.png" style="width:18pt;height:25pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-10-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 2 oktober 1997 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i regeringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i riksdagsordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om valutapolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för&lt;br&gt;uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet&lt;br&gt;under krigsförhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av riksdags-&lt;br&gt;förvaltningen m.m. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av&lt;br&gt;administrativas beslut av riksdagens förvaltningskontor&lt;br&gt;och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Carina Crantz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i regeringsformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen förs en diskussion om behovet av att i svensk lag, in-&lt;br&gt;begripet regeringsformen, ha bestämmelser beträffande Riksbankens&lt;br&gt;ställning motsvarande dem som finns i fördraget den 7 januari 1992 om&lt;br&gt;Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) och den därtill anslutande&lt;br&gt;ECBS-stadgan. De svenska bestämmelser som strider mot EG-rätten bör&lt;br&gt;visserligen ändras. Enligt EG-domstolens praxis anses emellertid EG-&lt;br&gt;rätten vara överordnad medlemsstaternas nationella lagstiftning, inbegri-&lt;br&gt;pet de nationella konstitutionerna. Frågan är därför om det är nödvändigt&lt;br&gt;eller kanske tvärtom olämpligt att i svenska rättsregler återge de bestäm-&lt;br&gt;melser i Maastrichtfördraget och ECBS-stadgan som reglerar de natio-&lt;br&gt;nella centralbankerna, om dessa bestämmelser ändå är en integrerad del&lt;br&gt;av den svenska rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt angår frågan om EG-rättens förhållande till de nationella kon-&lt;br&gt;stitutionerna är en viss försiktighet tillrådlig. Frågan kan inte till alla de-&lt;br&gt;lar anses ha fått någon slutgiltig lösning. Konstitutionsutskottet gjorde&lt;br&gt;vid ändringen av 10 kap. 5 § regeringsformen och vid anslutningen till&lt;br&gt;EU förbehåll för gemenskapsinstitutionernas möjligheter att besluta om&lt;br&gt;grunderna för vårt statsskick eller om andra grundläggande principer som&lt;br&gt;bär upp vårt konstitutionella system, såsom offentlighetsprincipen (bet.&lt;br&gt;1993/94:KU21 s. 27 f, bet. 1994/95:KU 17 s. 15 ff, jfr beträffande liknan-&lt;br&gt;de frågor i Tyskland Ola Wiklund, EG-domstolens tolkningsutrymme,&lt;br&gt;1997 s. 167 ff). Riksdagen har emellertid inte funnit Maastrichtfördraget&lt;br&gt;med den därtill anslutande ECBS-stadgan föranleda några betänkligheter&lt;br&gt;från nu angivna synpunkter utan genom lagen (1994:1500) med anled-&lt;br&gt;ning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen införlivat Ma-&lt;br&gt;astrichtfördraget med svensk rätt och överlåtit till EG att fatta beslut som&lt;br&gt;gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av&lt;br&gt;bl.a. nämnda fördrag. De bestämmelser i Maastrichtfördraget och ECBS-&lt;br&gt;stadgan som rör den svenska riksbankens ställning måste därför uppfattas&lt;br&gt;som en del av den svenska rätten och överordnade även regeringsformens&lt;br&gt;bestämmelser i samma ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är det emellertid oavsett det anförda lämpligt&lt;br&gt;att regeringsformen och allmän lag, främst lagen om Sveriges riksbank (i&lt;br&gt;det följande benämnd riksbankslagen), återspeglar EG-rättens bestäm-&lt;br&gt;melser. Det är ett rimligt krav att medborgarna kan ta reda på vad som&lt;br&gt;gäller på detta viktiga område genom att gå till svensk lagstiftning. Lag-&lt;br&gt;rådet tillstyrker därför att bestämmelser beträffande Riksbankens ställ-&lt;br&gt;ning motsvarande dem som finns i Maastrichtfördraget och ECBS-&lt;br&gt;stadgan förs in i regeringsformen och riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om de i lagrådsremissen föreslagna ändringarna sträcker sig&lt;br&gt;tillräckligt långt i detta hänseende. Bestämmelsen i 9 kap. 13 § regerings-&lt;br&gt;formen om den svenska riksbankens rätt att ge ut sedlar och mynt lämnas&lt;br&gt;i förslaget oförändrad. Huruvida denna bestämmelse är förenlig med arti-&lt;br&gt;kel 105 a i Romfördraget om ECB och dess sedelutgivning blir visserli-&lt;br&gt;gen beroende av vad ECB kommer att besluta om vad som skall gälla om&lt;br&gt;sedelutgivning när sådan blir aktuell, dvs. senast den 1 januari 2002. Be-&lt;br&gt;stämmelsen i regeringsformen kan dock antas komma att ge en missvi-&lt;br&gt;sande bild av rättsläget, om och när Sverige ansluter sig till valutaunio-&lt;br&gt;nen och under förutsättning att sedlar då ges ut inom ECBS. En ändring&lt;br&gt;av bestämmelsen om Riksbankens sedelutgivningsrätt skulle kunna ske&lt;br&gt;med mindre tidsutdräkt, om bestämmelsen flyttas från regeringsformen&lt;br&gt;till riksbankslagen. Med hänsyn till vad som förut sagts om EG-rättens&lt;br&gt;företräde framför nationell lag vill Lagrådet dock inte motsätta sig att&lt;br&gt;9 kap. 13 § nu lämnas oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. 12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket första meningen i paragrafen är Riksbanken en&lt;br&gt;myndighet under riksdagen. Enligt tredje meningen i samma stycke far&lt;br&gt;ingen myndighet bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör&lt;br&gt;penningpolitiken. I den allmänna motiveringen hänvisas till bestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna i 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen om skydd för domstolarna&lt;br&gt;och förvaltningsmyndigheterna mot instruktioner från riksdagen och&lt;br&gt;myndigheter, däribland regeringen, när det gäller rättstillämpning re-&lt;br&gt;spektive myndighetsutövning mot enskild och tillämpning av lag. Vidare&lt;br&gt;sägs att en uttrycklig bestämmelse som syftar till att garantera Riksban-&lt;br&gt;kens oberoende gentemot riksdag och regering därför bör på samma sätt&lt;br&gt;föras in i regeringsformen. Riksdagen kan påverka penningpolitiken ge-&lt;br&gt;nom lag och detta tar i de remitterade förslagen sig också uttryck i att&lt;br&gt;målet för penningpolitiken läggs fast i riksbankslagen. Däremot får riks-&lt;br&gt;dagen inte i enskilda fall påverka penningpolitiken. Detta skydd för&lt;br&gt;Riksbankens självständighet bör komma till uttryck i regeringsformen,&lt;br&gt;samtidigt som det görs klart att riksdagen ändå kan ingripa genom lag-&lt;br&gt;stiftning. Detta kan ske genom att efter orden &amp;quot;Ingen myndighet&amp;quot; inskjuts&lt;br&gt;&amp;quot;, ej heller riksdagen,&amp;quot; samt att som en sista mening i stycket läggs till:&lt;br&gt;&amp;quot;_vriga bestämmelser om penningpolitiken meddelas i lag.&amp;quot; Eftersom&lt;br&gt;dessa bestämmelser ändå måste stämma överens med Maastricht-&lt;br&gt;fördraget och ECBS-stadgan kan det inte anses att en sådan lagreglering&lt;br&gt;inkräktar på Riksbankens självständighet; det saknar betydelse för EG på&lt;br&gt;vilken konstitutionell nivå sådana bestämmelser meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget i tredje stycket att en direktionsledamot kan&lt;br&gt;skiljas från sin anställning bl.a. om han gjort sig skyldig till allvarlig för-&lt;br&gt;summelse sägs i specialmotiveringen att även ledamot som delgivits&lt;br&gt;misstanke om visst slag av brottslighet bör kunna skiljas från sin anställ-&lt;br&gt;ning. Enbart misstanke om brott, låt vara att den konkretiserats genom att&lt;br&gt;delges den misstänkte i rättegångsbalkens ordning, kan dock enligt&lt;br&gt;grundsatsen att en misstänkt anses oskyldig till dess motsatsen bevisas&lt;br&gt;inte anses utgöra allvarlig försummelse. Något behov av att särskilt reg-&lt;br&gt;lera denna fråga kan inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i riksbankslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen diskuteras frågan om underordnade mål för&lt;br&gt;Riksbanken och det sägs att några sådana inte bör föras in i lag. Riksban-&lt;br&gt;ken anses ha skyldighet att stödja de allmänna ekonomisk-politiska må-&lt;br&gt;len i den mån dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet. Denna skyldig-&lt;br&gt;het grundas enligt motiven på det förhållandet att enligt 9 kap. 12 § rege-&lt;br&gt;ringsformen Riksbanken är en myndighet under riksdagen. I 32 § lagen&lt;br&gt;(1934:437) för Sveriges riksbank fanns en bestämmelse om att fullmäkti-&lt;br&gt;ge inte för sin befattning med Riksbanken kunde mottaga föreskrifter av&lt;br&gt;någon annan än riksdagen (SFS 1974:569; dessförinnan kunde även fi-&lt;br&gt;nansutskottet meddela sådana föreskrifter). Bestämmelsen utgick alltså&lt;br&gt;från att riksdagen hade en direktivrätt gentemot fullmäktige, en direktiv-&lt;br&gt;rätt som måste ha grundats just på det förhållandet att Riksbanken var&lt;br&gt;riksdagens myndighet. Vid den nuvarande riksbankslagens tillkomst&lt;br&gt;behandlades frågan utförligt och bl.a. åberopades att det förekommit att&lt;br&gt;finansutskottet i betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken&lt;br&gt;gett sin syn på kredit- och valutapolitiken och dragit upp riktlinjer för&lt;br&gt;Riksbankens handlande. Såväl vid grundlagsreformen som vid tillkoms-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten av riksbankslagen förutsattes att Riksbankens ställningstagande i frå- Bilaga 9&lt;br&gt;ga om penning- och valutapolitiken måste överensstämma med den eko-&lt;br&gt;nomiska politiken i övrigt. Resonemanget grundades vid det senare till-&lt;br&gt;fallet, utom på riksdagens direktivrätt och på föreskriften i 42 § i den nya&lt;br&gt;riksbankslagen om samråd mellan Riksbanken och företrädare för re-&lt;br&gt;geringen inför beslut av större penningpolitisk vikt, främst på sättet för&lt;br&gt;utseende av fullmäktige. (Prop. 1986/87:143 s. 40 ff.) Några formella&lt;br&gt;direktiv för Riksbanken torde riksdagen knappast komma att lämna i fort-&lt;br&gt;sättningen. _vriga garantier för Riksbankens följsamhet faller bort genom&lt;br&gt;uppdelningen mellan fullmäktige och direktion och genom slopandet av&lt;br&gt;samrådsbestämmelsen. Det synes svårt att hävda att Riksbanken, enbart&lt;br&gt;på grund av att den är myndighet under riksdagen och i övrigt utan stöd i&lt;br&gt;lag, skulle ha några rättsliga skyldigheter att stödja målen för den eko-&lt;br&gt;nomiska politiken i övrigt. Det får dock förutsättas att Riksbanken ändå&lt;br&gt;kommer att handla inom ramen för sådana mål, om det inte strider mot&lt;br&gt;kravet på prisstabilitet. Lagrådet anser därför att det kan godtas att några&lt;br&gt;bestämmelser om underordnade mål inte förs in i riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankslagens paragrafer innehåller enligt förslaget många hänvis-&lt;br&gt;ningar till andra bestämmelser. Detta är, bl.a. av pedagogiska skäl, inte&lt;br&gt;någon önskvärd lagstiftningsteknik. Det kan dock inte sägas att den är&lt;br&gt;felaktig. Däremot får det anses olämpligt att i allmän lag ta in bestäm-&lt;br&gt;melser med exakt samma innehåll som finns i grundlag eller riksdags-&lt;br&gt;ordningen och än värre att försöka skriva om dem i annan språkform.&lt;br&gt;Lagrådet förordar därför att bestämmelsen i 31 § första stycket, bestäm-&lt;br&gt;melsen i 32 § att direktionen utses av fullmäktige, bestämmelsen om ut-&lt;br&gt;seende av direktionsledamöter i 41 § första stycket 1 och bestämmelsen i&lt;br&gt;punkt 2 av övergångsbestämmelserna, efter mönster av exempelvis 33&lt;br&gt;b § första stycket, ersätts med hänvisningar till 9 kap. 12 § regeringsfor-&lt;br&gt;men respektive övergångsbestämmelsen till riksdagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket utgör en omskrivning av stadgandet i 9 kap. 12 § andra&lt;br&gt;stycket regeringsformen. Skall bestämmelsen överhuvudtaget upprepas&lt;br&gt;bör det, i linje med vad som framhållits ovan, ske med hänvisning till re-&lt;br&gt;geringsformen och med användande av dess ordalydelse. Första stycket&lt;br&gt;skulle då lyda: &amp;quot;Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen har riksbanken elva&lt;br&gt;fullmäktige, som väljs av riksdagen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna formuleringen har också den fördelen att innova-&lt;br&gt;tionen &amp;quot;ett fullmäktige&amp;quot; försvinner. &amp;quot;Fullmäktige&amp;quot; är i vedertaget svenskt&lt;br&gt;språkbruk ett substantiverat adjektiv i pluralis. Lagrådet ser inte någon&lt;br&gt;anledning att ändra detta förhållande. Det kan för övrigt noteras, att in-&lt;br&gt;novationen inte kunnat genomföras konsekvent och att ordet används i&lt;br&gt;sin normala form redan i paragrafens andra stycke liksom i de följande&lt;br&gt;bestämmelserna, med undantag för 43 § (där ändringen medfört en fel-&lt;br&gt;aktig adjektivböjning) och en övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;32 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att om en ledamot av direktionen avgår i förtid&lt;br&gt;utses en ny ledamot för den återstående tiden av mandatperioden. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;går inte ihop med kravet i artikel 14.2 i ECBS-stadgan på en minst fem-&lt;br&gt;årig mandatperiod för chefen för en nationell centralbank, ett krav som&lt;br&gt;till yttermera visso är det enda om vilket det direkt anges att det skall&lt;br&gt;särskilt föreskrivas i den nationella regleringen. Enligt 9 kap. 12 § rege-&lt;br&gt;ringsformen är f.n. mandatperioden för riksbankschefen fem år. Om&lt;br&gt;mandatperioden för riksbankschefen anges alltid vara, i överens-&lt;br&gt;stämmelse med vad som föreslås i övrigt, sex år, rubbas visserligen sys-&lt;br&gt;temet med rullande mandatperioder. Att så sker i ett enda fall, nämligen&lt;br&gt;när det gäller riksbankschefen, synes dock vara en mindre olägenhet än&lt;br&gt;att på denna punkt bryta mot ECBS-stadgan. Lagrådet förordar därför att&lt;br&gt;till andra stycket fogas en ny mening med följande lydelse: &amp;quot;Detta gäller&lt;br&gt;dock inte riksbankschefen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande ändring synes inte behövlig i fråga om punkten 4 i över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna, eftersom fullmäktige genom att samtidigt välja&lt;br&gt;direktionsledamöter och utse riksbankschef kan försäkra sig om att den-&lt;br&gt;nes mandatperiod första gången blir minst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 33 § andra stycket anges att ledamöterna inte får vara underåriga eller i&lt;br&gt;konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Sedan lagen&lt;br&gt;(1986:436) om näringsförbud infördes har det blivit brukligt att i liknan-&lt;br&gt;de stadganden ange även näringsförbud som grund för diskvalifikation,&lt;br&gt;se t.ex. 2 kap. 1 §. 8 kap. 4 § och 10 kap. 2 § lagen (1975:1385) om ak-&lt;br&gt;tiebolag, 2 kap. 1 § och 7 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 5 §&lt;br&gt;lagen (1989:508) om försäkringsmäklare samt 17 och 74 §§ lagen&lt;br&gt;(1997:239) om arbetslöshetskassor. Nämnda stadganden innehåller an-&lt;br&gt;tingen en erinran om vad som följer av lagen om näringsförbud eller en&lt;br&gt;självständig diskvalifikationsregel. (Jfr angående terminologin också&lt;br&gt;SOU 1997:123.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte direkt följer av lagen om näringsförbud att den som&lt;br&gt;har sådant förbud inte får vara ledamot av fullmäktige i Riksbanken bör&lt;br&gt;en materiell regel av denna innebörd tas in i paragrafen. Andra stycket&lt;br&gt;kunde då erhålla följande lydelse: &amp;quot;Ledamöterna far inte heller vara un-&lt;br&gt;deråriga, i konkurs eller underkastade näringsförbud eller ha förvaltare&lt;br&gt;enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket bör, på samma sätt som i 33 §, näringsförbud tilläggas&lt;br&gt;som grund för diskvalifikation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket i paragrafen görs en hänvisning till bestämmelserna i&lt;br&gt;9 kap. 12 § regeringsformen om i vilka fall en ledamot av direktionen&lt;br&gt;kan skiljas från sin anställning. Det kan ske antingen genom att riksdagen&lt;br&gt;vägrar ledamoten ansvarsfrihet enligt de grunder som anges i 49 § riks-&lt;br&gt;bankslagen eller genom att fullmäktige skiljer ledamoten från anställ-&lt;br&gt;ningen på skäl som anges i 9 kap. 12 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall &amp;quot;talan mot beslut om skiljande från anställ-&lt;br&gt;ning&amp;quot; föras inom viss tid och på visst sätt. Någon begränsning av talerät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten har inte gjorts, vilket innebär att även riksdagens beslut att vägra an-&lt;br&gt;svarsfrihet - som automatiskt leder till att vederbörande skiljs från an-&lt;br&gt;ställningen - skulle bli överklagbart. En sådan ordning ter sig enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening i hög grad som främmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlig lösning skulle vara att talan endast fick foras mot fullmäkti-&lt;br&gt;ges beslut om skiljande från anställning. Riksdagens beslut skulle där-&lt;br&gt;med inte bli överklagbara. Av specialmotiveringen till paragrafen fram-&lt;br&gt;går emellertid att centralbankschef enligt artikel 14.2 i ECBS-stadgan har&lt;br&gt;rätt att överklaga beslut om skiljande från anställningen till EG-dom-&lt;br&gt;stolen. I vart fall i detta hänseende måste ett riksdagsbeslut bli över-&lt;br&gt;klagbart. I motiveringen sägs vidare att motsvarande skydd som finns för&lt;br&gt;riksbankschefen bör finnas även för övriga ledamöter av direktionen,&lt;br&gt;varför dessa föreslagits få möjlighet att väcka talan vid Arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Av uttalandena drar Lagrådet slutsatsen att en domstolsprövning ses som&lt;br&gt;angelägen vid det aktuella slaget av beslut. För att komma till rätta med&lt;br&gt;problemen kan man tänka sig att riksdagen enbart fick fatta beslut om&lt;br&gt;ansvarsfrihet för fullmäktige eller att riksdagens beslut att vägra ansvars-&lt;br&gt;frihet fick automatisk effekt endast i fråga om fullmäktige. I sådant fall&lt;br&gt;skulle fullmäktige ensam besluta om att skilja ledamot av direktionen&lt;br&gt;från anställningen och dessa beslut kunna överklagas enligt den föreslag-&lt;br&gt;na ordningen. De kriterier som tagits in i 49 § riksbankslagen och som&lt;br&gt;kan föranleda att ansvarsfrihet vägras skulle kunna rymmas under de för-&lt;br&gt;hållanden som angetts i 9 kap. 12 § regeringsformen som skäl för att&lt;br&gt;skilja ledamot från anställningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(&amp;quot; ... inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna ut-&lt;br&gt;föra sina uppgifter eller ... gjort sig skyldig till allvarlig försummelse&amp;quot;).&lt;br&gt;Lagrådet avstår dock från att lägga fram något detaljerat förslag på denna&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;39 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innehåller föreskrifter om skyldighet för ledamöterna i&lt;br&gt;direktionen och för ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige att&lt;br&gt;till riksdagen anmäla dels vissa av sina tillgångar, dels sina krediter eller&lt;br&gt;andra skulder och villkoren för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket 1 skall anmälan ske av innehav av finansiella in-&lt;br&gt;strument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finan-&lt;br&gt;siella instrument, dvs. av fondpapper och annan rättighet eller förpliktel-&lt;br&gt;se avsedd för handel på värdepappersmarknaden; med fondpapper avses&lt;br&gt;härvid bl.a. aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller&lt;br&gt;fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. Tanken synes vara,&lt;br&gt;att anmälningsskyldigheten skall avse allt aktieinnehav. Det skulle&lt;br&gt;emellertid kunna diskuteras, om aktier som har utgivits av ett privat ak-&lt;br&gt;tiebolag skall vara att anse som finansiella instrument i nyss nämnda lags&lt;br&gt;mening. Såsom framhålls i motiven till 1995 års ändring i aktiebolagsla-&lt;br&gt;gen har sådana aktier begränsad omsättningsbarhet och kan inte bli före-&lt;br&gt;mål för handel på värdepappersmarknaden (jfr prop. 1993/94:196 s. 75,&lt;br&gt;79 f och 84 f). I vart fall bör i lagtexten anges att alla aktier omfattas, för&lt;br&gt;att detta klart skall framgå för läsaren. Första stycket 1 skulle därför kun-&lt;br&gt;na förtydligas på följande sätt:&amp;quot; 1. innehav av aktier och av andra finansi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två sista styckena i paragrafen är svårtillgängliga. Innebörden synes&lt;br&gt;vara följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller anställ-&lt;br&gt;ningen påbörjas. Anmälan av tillgångar och avtal enligt första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2-4 och av krediter eller andra skulder enligt första stycket 5 behöver&lt;br&gt;emellertid inte göras, om det samlade värdet av posterna i antingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2-4 eller 5 understiger 500.000 kr. Det torde vara underförstått att an-&lt;br&gt;mälan i sådant fall skall ske, om värdet vid en senare tidpunkt skulle&lt;br&gt;komma att uppgå till minst 500.000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvas därefter tillgångar som avses i första stycket 1 (finansiella&lt;br&gt;instrument) skall anmälan ske inom fyra veckor. Säljs sådan egendom&lt;br&gt;krävs däremot inte någon anmälan (i fjärde stycket nämns endast att&lt;br&gt;&amp;quot;tillgång förvärvats&amp;quot;), vilket kan synas inkonsekvent, men det får förut-&lt;br&gt;sättas att sådan anmälan får göras frivilligt. Förändring i innehav av till-&lt;br&gt;gångar och avtal enligt första stycket 2-4 eller av krediter och andra skul-&lt;br&gt;der enligt första stycket 5 skall anmälas, om förändringen uppgår till&lt;br&gt;minst 100.000 kr och det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal&lt;br&gt;respektive av krediter och andra skulder inte efter förändringen understi-&lt;br&gt;ger 500.000 kr. Anmälan skall ske inom fyra veckor från det att föränd-&lt;br&gt;ringen ägde rum. Skulle förändringen medföra att det sammanlagda vär-&lt;br&gt;det kommer att understiga 500.000 kr föreligger enligt motiven ingen&lt;br&gt;anmälningsskyldighet (jfr ovan angående finansiella instrument). Även&lt;br&gt;här synes förutsättas att anmälan ändå får ske frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall enligt första stycket 5 även villkoren för krediter eller&lt;br&gt;andra skulder uppges. Det torde kunna förutsättas att härmed endast av-&lt;br&gt;ses villkor för sådana krediter eller andra skulder som skall anmälas en-&lt;br&gt;ligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det sagda riktigt skulle tredje och fjärde styckena, samt ett nytt&lt;br&gt;femte stycke, i paragrafen kunna erhålla följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller anställ-&lt;br&gt;ningen påbörjas. Behöver enligt andra stycket tillgångar och avtal eller&lt;br&gt;krediter och andra skulder inte anmälas vid denna tidpunkt skall anmälan&lt;br&gt;ske senast inom fyra veckor från det att den i andra stycket angivna grän-&lt;br&gt;sen uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan skall därefter göras av förändring som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillgång som avses i första stycket 1 förvärvas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal enligt första stycket&lt;br&gt;2-4 eller det sammanlagda beloppet av krediter och andra skulder enligt&lt;br&gt;första stycket 5 förändrats med mer än 100.000 kr sedan anmälan senast&lt;br&gt;gjordes, under förutsättning att det sammanlagda värdet eller beloppet&lt;br&gt;efter förändringen inte understiger 500.000 kr eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. villkorsändring sker beträffande krediter och andra skulder som har&lt;br&gt;anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan av sådana förändringar som avses i fjärde stycket skall göras&lt;br&gt;senast fyra veckor från det att förändringen inträffade.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;43 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som angivits vid 31 § bör den nuvarande ordalydelsen &amp;quot;Full-&lt;br&gt;mäktige är beslutsföra&amp;quot; behållas. Skulle innovationen &amp;quot;ett fullmäktige&amp;quot;&lt;br&gt;godtas skall fullmäktige vara &amp;quot;beslutsfört&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;44 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket ges ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige rätt&lt;br&gt;att närvara vid direktionens sammanträden. I anslutning till förslaget sägs&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen att fullmäktigerepresentanter som är närva-&lt;br&gt;rande vid direktionssammanträde kommer att omfattas av de sekretess-&lt;br&gt;regler som gäller för direktionen. I den mån avsikten är att deras tyst-&lt;br&gt;nadsplikt skall gälla även gentemot övriga fullmäktigeledamöter är det&lt;br&gt;tveksamt om så kan vara fallet. Det skulle i så fall grunda sig på bes-&lt;br&gt;tämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) om att&lt;br&gt;vad som i vissa bestämmelser sägs om sekretess mellan myndigheter&lt;br&gt;också gäller i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma&lt;br&gt;myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till var-&lt;br&gt;andra. Det är ovisst om fullmäktige och direktionen kan betraktas som&lt;br&gt;olika, i förhållande till varandra självständiga verksamhetsgrenar. Detta&lt;br&gt;betraktelsesätt skulle för övrigt leda till andra olägenheter, som att for-&lt;br&gt;mell sekretessprövning måste ske och förbehåll uppställas som inskrän-&lt;br&gt;ker de närvarande fullmäktigeledamöternas rätt att lämna uppgifter vida-&lt;br&gt;re till övriga fullmäktigeledamöter. Lagrådet anser trots det sagda att en&lt;br&gt;reglering av dessa frågor kan avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;p. 3. Av skäl som angivits vid 31 § bör det inledande &amp;quot;Det&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;De&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Opinion of the European Monetary Institute&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;at the request of the Swedish Ministry of Finance under Article&lt;br&gt;109f (6) of the Treaty establishing the European Community (the&lt;br&gt;“Treaty”) and Article 5.3 of the Statute of the EMI on a draft legisla-&lt;br&gt;tive proposal to amend certain legal provisions regarding the status&lt;br&gt;of Sveriges Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. On 8 October 1997 the EMI received a request from the Swedish Mi-&lt;br&gt;nistry of Finance for an opinion on a draft legislative proposal to amend&lt;br&gt;certain legal provisions regarding the status of Sveriges Riksbank (the&lt;br&gt;“legislative proposals”). The legislative proposals are set out in a report&lt;br&gt;submitted to the Swedish Council on Legislation by the Swedish Go-&lt;br&gt;vernment on 2 October 1997 and entitled “The status of the Riksbank”&lt;br&gt;(“Lagrådsremiss - Riksbankens ställning”) (the “Report”). On 13 October&lt;br&gt;1997 the EMI received an unofficial English translation of the Report&lt;br&gt;from the Swedish Ministry of Finance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The EMI’s competence to deliver an opinion is based on Article 1.1,&lt;br&gt;second indent, of the Council Decision (93/717/EC) of 22 November&lt;br&gt;1993 on the consultation of the EMI by the authorities of the Member&lt;br&gt;States on draft legislative provisions, as the legislative proposals contain&lt;br&gt;new provisions conceming the status of Sveriges Riksbank (the “Bank”),&lt;br&gt;inter alia, in view of the need to implement provisions of the Treaty and&lt;br&gt;in particular Article 108 thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The EMI welcomes the timely adaptation of the legal provisions go-&lt;br&gt;veming the status of the Bank. As mentioned in the EMI’s 1995 and&lt;br&gt;1996 reports on “Progress towards convergence” (the “1995 and 1996&lt;br&gt;Convergence Reports”), timely adaptation is necessary to enable the EMI&lt;br&gt;and other Community institutions to assess, in accordance with their re-&lt;br&gt;porting obligations under the Treaty, progress made towards the fulfil-&lt;br&gt;ment of the legal requirements for Stage Three of EMU. A reference is&lt;br&gt;also made to the EMI report on “Legal convergence in the Member Sta-&lt;br&gt;tes of the European Union as at August 1997”, which was published on&lt;br&gt;27 October 1997 (the “1997 Report”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The EMI notes with satisfaction the comprehensive fashion in which&lt;br&gt;the adaptation of the Sveriges Riksbank Act (1988:1385) (the “Act”) and&lt;br&gt;other relevant legal provisions, including artides of the Constitution, is&lt;br&gt;addressed in the Report. However, the EMI would like to comment on&lt;br&gt;certain aspects of central bank independence. In addition, the Report in-&lt;br&gt;dicates in Chapter 3 that the legislative proposals are limited to Treaty&lt;br&gt;obligations “with respect to the second stage of [...] EMU” and the EMI&lt;br&gt;would like to make some comments arising from the need to ensure the&lt;br&gt;integration of the Bank into the European System of Central Banks (the&lt;br&gt;“ESCB”) in Stage Three of EMU upon Sweden’s adoption of the single&lt;br&gt;currency, as required, inter alia, by Article 14.3 of the Statute of the Eu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ropean System of Central Banks and of the European Central Bank (the&lt;br&gt;“ESCB Statute”), which will entail further amendments to Swedish law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Central bank independence needs to be achieved at the latest by the&lt;br&gt;date of the establishment of the ESCB. The timetable for the adaptation&lt;br&gt;of national legislation regarding the independence of national central&lt;br&gt;banks (“NCBs”) in view of Artides 107 and 108 of the Treaty is addres-&lt;br&gt;sed in the 1995 Convergence Report (pages 89-90):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“[...] NCBs should become effectively independent by the date of the es-&lt;br&gt;tablishment of the ESCB. Clear support for this view can be found in Ar-&lt;br&gt;ticle 109e (5) [of the Treaty], which expressly States that the process lea-&lt;br&gt;ding to NCB independence should be commenced during the second&lt;br&gt;stage. [...] Before the start of Stage Three, the ECB’s Governing Council&lt;br&gt;will have to decide upon the policy framework of the ESCB. A t this cru-&lt;br&gt;cial stage, it is important that the Governors, who will sit on the Gover-&lt;br&gt;ning Council [of the ECB], come from fully independent NCBs. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This requirement is not reflected in the date of entry into force of the le-&lt;br&gt;gislative proposals, which is set for 1 January 1999. In Sweden there is a&lt;br&gt;need to amend not only the statutory provisions regarding the Bank&lt;br&gt;which are contained in the Act, but also the Swedish Constitution. In this&lt;br&gt;respect, the EMI has taken note that “[a]mendments to the Constitution&lt;br&gt;cannot enter into force before 1 January 1999 as such amendments requi-&lt;br&gt;re the endorsement of two consecutive Parliaments” (page 140 of the&lt;br&gt;1996 Convergence Report).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. The overall assessment of the legislative proposals on the general po-&lt;br&gt;sition of the Bank, the primary objective of the Bank and the new propo-&lt;br&gt;sed structure of the Bank and its decision-making bodies, in order to&lt;br&gt;achieve central bank independence, is positive (and the EMI notes the&lt;br&gt;references in the Report, inter alia, to Artides 107 and 108 of the Treaty&lt;br&gt;and Artides 7 and 14.2 of the ESCB Statute, as well as to the 1995 and&lt;br&gt;1996 Convergence Reports). In this context, the EMI welcomes the divi-&lt;br&gt;sion of responsibilities between the Bank’s Governing Council and its&lt;br&gt;new Executive Board, as set out in the proposed amended wording of&lt;br&gt;Section 41 of the Act, and the legislative proposal on personal indepen-&lt;br&gt;dence for members of the Bank’s Executive Board, as contained in the&lt;br&gt;proposed new Section 33a of the Act. The EMI notes that the area of res-&lt;br&gt;ponsibility of the Bank’s Executive Board shall cover all matters which&lt;br&gt;are not to be decided by its Governing Council (whereby the proposed&lt;br&gt;amended wording of Section 41 of the Act provides an enumeration of&lt;br&gt;matters to be decided by the Governing Council) and that a member of&lt;br&gt;the Executive Board of the Bank (as opposed to a member of the Gover-&lt;br&gt;ning Council) may not be a member of Parliament. In view of the re-&lt;br&gt;stricted area of responsibility of the Bank’s Governing Council, the legi-&lt;br&gt;slative proposals address satisfactorily the inconsistency with the Treaty&lt;br&gt;and the ESCB Statute conceming the possibility of having members of&lt;br&gt;Parliament as members of the Bank’s Governing Board, to which refe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rence was made in the 1996 Convergence Report and the 1997 Report Bilaga 10&lt;br&gt;(page 140 and page 56 respectively).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. The proposed provisions on the personal independence of members of&lt;br&gt;decision-making bodies of the Bank, including the legislative proposals&lt;br&gt;conceming the term of office and grounds for dismissal of members of&lt;br&gt;the Bank’s Executive Board, receive the EMI’s general support. Howe-&lt;br&gt;ver, the transitional provisions to the proposed amendments to the Act&lt;br&gt;provide that the first group of appointees to the Executive Board will&lt;br&gt;include one member whose first term of office will be four years, and&lt;br&gt;that three other members will be appointed for three years, two years and&lt;br&gt;one year respectively. Moreover, the proposed second paragraph of Sec-&lt;br&gt;tion 32 of the Act raises the possibility that terms of office of members of&lt;br&gt;the Executive Board replacing a resigning member will also be below the&lt;br&gt;minimum term of office of five years stated in Article 14.2 of the ESCB&lt;br&gt;Statute and the 1995 and 1996 Convergence Reports. The EMI apprecia-&lt;br&gt;tes the fact that the initial term of office may be influenced by the wish to&lt;br&gt;create a staggered appointment scheme and that the replacement arran-&lt;br&gt;gement envisaged for use in the event of resignations is designed not to&lt;br&gt;upset such a scheme. At the same time, the EMI would like to emphasise&lt;br&gt;that each individual member of a decision-making body involved in the&lt;br&gt;performance of the tasks and duties conferred upon the ESCB by the&lt;br&gt;Treaty and the ESCB Statute (“ESCB-related tasks”) should have the&lt;br&gt;same security of tenure in accordance with Article 14.2 of the ESCB&lt;br&gt;Statute as stated in the 1995 and 1996 Convergence Reports.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. The EMI also notes the arrangement referred to in the proposed amen-&lt;br&gt;ded wording of the third paragraph of Article 12 of Chapter 9 of the&lt;br&gt;Constitution Act, according to which a member of the Bank’s Executive&lt;br&gt;Board is severed from his appointment before his term of office has expi-&lt;br&gt;red if the Riksdag does not grant him discharge from liability. Whilst the&lt;br&gt;suggested wording of the legislative proposal regarding the grounds on&lt;br&gt;which a member of the Executive Board of the Bank can be dismissed by&lt;br&gt;the Bank’s Governing Council (in the same paragraph of the Constitution&lt;br&gt;Act) is compatible with the ESCB Statute, the grounds on which the&lt;br&gt;Riksdag can deny such a member discharge from liability, as contained&lt;br&gt;in the legislative proposal for Section 49 of the Act, do not conform with&lt;br&gt;Article 14.2 of the ESCB Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. The proposed amended wording of Article 12 of Chapter 9 of the&lt;br&gt;Constitution Act also States that the Bank is an authority under the Riks-&lt;br&gt;dag, and the EMI notes that the Report indicates that the independence&lt;br&gt;granted to the Bank through the prohibition against instructions in the&lt;br&gt;said Article of the Constitution Act and the proposed new Section 41a of&lt;br&gt;the Act, as read against the background of Artides 2 and 7 of Chapter 11&lt;br&gt;of the Constitution Act, would ensure the protection of the Bank against&lt;br&gt;instructions from the Riksdag and public authorities, including the Go-&lt;br&gt;vernment, with respect to the Bank’s exercise of monetary policy. The&lt;br&gt;substantive area where independence is required, however, is formulated&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in Article 107 of the Treaty to cover all ESCB-related tasks, and not only&lt;br&gt;“issues relating to monetary policy” (as in the proposed Article 12 of&lt;br&gt;Chapter 9 of the Constitution Act) or “monetary policy duties” (as in the&lt;br&gt;proposed Section 41a of the Act). This distinction is noted in Chapter 7.9&lt;br&gt;of the Report and the ESCB-related tasks are indicated in Chapter 7.6 of&lt;br&gt;the Report, but the scope of Article 107 of the Treaty is not fully reflec-&lt;br&gt;ted in the suggested wording for the legislative proposals on the prohibi-&lt;br&gt;tion against instructions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. According to the proposed amended wording of Section 41 of the&lt;br&gt;Act, the Governing Council of the Bank shall make proposals to the&lt;br&gt;Riksdag and the Auditors of the Riksdag for the appropriation of the&lt;br&gt;Bank’s profit in accordance with Section 48 of the Act. The EMI stated&lt;br&gt;in its 1996 Convergence Report that in situations “where third parties&lt;br&gt;and, particularly, the govemment and/or parliament are in a position, di-&lt;br&gt;rectly or indirectly, to exercise influence on the determination of an&lt;br&gt;NCB’s budget or the distribution of profit, the relevant statutory provi-&lt;br&gt;sions should contain a safeguard clause to ensure that this does not impe-&lt;br&gt;de the proper performance of the NCB’s ESCB-related tasks” (page 103&lt;br&gt;of the 1996 Convergence Report). To the extern that the above legislative&lt;br&gt;proposals would provide a means of exercising influence on the determi-&lt;br&gt;nation of the Bank’s budget or the distribution of its profit, such a statu-&lt;br&gt;tory safeguard clause should be considered in respect of the Bank’s&lt;br&gt;ESCB-related tasks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. The EMI welcomes the introduction of price stability as the objective&lt;br&gt;of the Bank and its formulation in the proposed amendment to Section 4&lt;br&gt;of the Act. The EMI notes the discussion on other tasks in Chapter 7.3 of&lt;br&gt;the Report and would stress the primacy of the objective of price stability&lt;br&gt;as required by the Treaty and the ESCB Statute; any other objective, such&lt;br&gt;as the inclusion of the promotion of “a safe and efficient payment sys-&lt;br&gt;tem” suggested in the legislative proposal for Section 4 of the Act, must&lt;br&gt;be without prejudice to the objective of price stability (as indicated by the&lt;br&gt;wording of Article 105(1) of the Treaty and Article 2 of the ESCB Sta-&lt;br&gt;tute). Incidentally, such an aim may also be achieved by drawing a clear&lt;br&gt;distinction between objectives and tasks in accordance with Chapter II of&lt;br&gt;the ESCB Statute, and this aspect is noted in Chapter 7.3 of the Report&lt;br&gt;(which States that the promotion of a safe and efficient payment system&lt;br&gt;“is a basic duty for the [Bank] and is not a real operational objective”).&lt;br&gt;Moreover, a national definition of the Bank’s duties in the field of pay-&lt;br&gt;ment systems may create uncertainty since this is an area in which the&lt;br&gt;ESCB is also competent (Article 105(2), fourth indent, of the Treaty and&lt;br&gt;Article 3.1, fourth indent, of the ESCB Statute). Upon Sweden’s full par-&lt;br&gt;ticipation in Stage Three of EMU, the objectives and tasks of the Bank&lt;br&gt;should reflect all elements of the objectives and tasks of the ESCB in&lt;br&gt;Chapter II of the ESCB Statute, and not only the promotion of the&lt;br&gt;smooth operation of payment systems.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. The EMI also notes the proposed new regime on foreign exchange&lt;br&gt;policy with its distinction between general foreign exchange rate policy&lt;br&gt;issues and decision-making on the exchange rate system, on the one&lt;br&gt;hand, and responsibility for the application of the exchange rate system,&lt;br&gt;on the other; the legislative proposals would place policy aspects under&lt;br&gt;Government control in line with arrangements in other Member States,&lt;br&gt;whereas the application thereof would fall under the authority of the&lt;br&gt;Bank. The EMI has no objection to such a regime provided that the pri-&lt;br&gt;mary objective of price stability is maintained. To enable Sweden to par-&lt;br&gt;ticipate fully in Stage Three of EMU, however, the legislative proposals&lt;br&gt;for Article 11 of Chapter 9 of the Constitution Act and for a Foreign Ex-&lt;br&gt;change Rate Policy Act (whereby “[t]he Government bears responsibility&lt;br&gt;for general foreign exchange rate policy issues”) will need to acknowled-&lt;br&gt;ge the competences at the European Community level and of the ECB in&lt;br&gt;Stage Three of EMU in the field of exchange rate policy under Artides&lt;br&gt;3a and 109 of the Treaty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Moreover, the proposed amended wording of Article 12 of Chapter 9&lt;br&gt;of the Constitution Act that “[n]o authority may determine the decisions&lt;br&gt;made by the Riksbank on issues relating to monetary policy” does not&lt;br&gt;seem to provide for the necessary integration of the Bank into the ESCB&lt;br&gt;in Stage Three, whereby the Bank shall act in accordance with the guide-&lt;br&gt;lines and instructions of the ECB upon Sweden’s full participation in&lt;br&gt;EMU (as stated in Article 14.3 of the ESCB Statute). Unless it is clear, or&lt;br&gt;made clear, that the reference in the proposed provision to ‘•authority”&lt;br&gt;(“myndighet” in Swedish) does not affect the ECB’s authority vis-ä-vis&lt;br&gt;the Bank following Sweden’s adoption of the single currency, it will be&lt;br&gt;necessary to review again the proposed constitutional provision on the&lt;br&gt;prohibition against instructions (which could take place at the same time&lt;br&gt;as the further review of the new Section 41a of the Act and other legal&lt;br&gt;provisions which will require amendments to enable the Bank to be in-&lt;br&gt;tegrated into the ESCB). As a general remark, any subsequent legislative&lt;br&gt;adjustments needed with a view to fulfilling the requirements of the Tre-&lt;br&gt;aty and the ESCB Statute for full participation in EMU by a Member&lt;br&gt;State would be facilitated insofar as the relevant legal provisions would&lt;br&gt;be covered by the more flexible form of statutory law rather than by the&lt;br&gt;Constitution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. The Report proposes that Section 42 of the Act be reformulated to&lt;br&gt;provide that “[t]he Riksbank shall prior to every monetary policy deci-&lt;br&gt;sion of importance inform the Minister appointed by the Government”.&lt;br&gt;This legislative proposal would not seem to be fully appropriate in Stage&lt;br&gt;Three, when, following Sweden’s adoption of the single currency, mo-&lt;br&gt;netary policy decisions of importance will not be taken by the Bank, but&lt;br&gt;instead by the Governing Council of the ECB, which will be composed&lt;br&gt;of the Govemors of the NCBs of the participating Member States&lt;br&gt;(including the Govemor of the Bank) and the members of the Executive&lt;br&gt;Board of the ECB. The topic of consultation and dialogue between NCBs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and their respective political authorities is addressed in the 1996 Conver- Bilaga 10&lt;br&gt;gence Report (page 101):&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“The crucial issue is whether a national institution has any formal&lt;br&gt;mechanism at its disposal to ensure that its views influence the final de-&lt;br&gt;cision. An explicit statutory obligation for an NCB to consult political&lt;br&gt;authorities provides for such a mechanism and is therefore incompatible&lt;br&gt;■with the Treaty and the [ESCB] Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A dialogue between NCBs and their respective political authorities, even&lt;br&gt;when based on statutory obligations to provide information and ex-&lt;br&gt;change views, is not incompatible with the Treaty and the [ESCB] Statu-&lt;br&gt;te, provided that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-this does not result in interference with the independence of the mem-&lt;br&gt;bers of decision-making bodies of NCBs;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-the ECB’s competences and accountability at the Community level as&lt;br&gt;well as the special status of a Governor in his/her capacity as a member&lt;br&gt;of its decision-making bodies are respected; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-confidentiality requirements resulting from [ESCB] Statute provisions&lt;br&gt;are observed.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The arrangements envisaged in the legislative proposal for Section 42 of&lt;br&gt;the Act should be critically assessed in the light of the above considera-&lt;br&gt;tions since the obligation to inform the Minister ex ante may in practice&lt;br&gt;have effects similar to a consultation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. For Sweden’s full participation in Stage Three of EMU, and as indi-&lt;br&gt;cated above, the integration of the Bank into the ESCB will require furt-&lt;br&gt;her legislative amendments. The provision on the Bank’s exclusive right&lt;br&gt;to issue banknotes contained in Article 13 of Chapter 9 of the Constitu-&lt;br&gt;tion Act and the related provisions laid down in Section 5 of the Act (as&lt;br&gt;well as Section 41, first paragraph, item 9, of the Act) will need to be&lt;br&gt;amended in Stage Three. First, and in accordance with the 1995 and 1996&lt;br&gt;Convergence Reports and the 1997 Report, national provisions on ban-&lt;br&gt;knote issuance should not prejudice the ECB’s exclusive right to authori-&lt;br&gt;se the issue of banknotes in Stage Three under Article 105a (1) of the&lt;br&gt;Treaty and Article 16 of the ESCB Statute. Moreover, in Stage Three, the&lt;br&gt;ECB and the NCBs of participating Member States may also issue euro&lt;br&gt;banknotes with legal tender status within other participating Member&lt;br&gt;States than their own, and thus also in Sweden following Sweden’s ad-&lt;br&gt;option of the single currency. The legal monopoly over banknote issu-&lt;br&gt;ance should be adapted in all participating Member States so as to permit&lt;br&gt;banknote issuance by the ECB and other NCBs of Member States wit-&lt;br&gt;hout a derogation (but only such members of the ESCB), without such&lt;br&gt;banknote issuance being contrary to existing national law (see Article&lt;br&gt;105a of the Treaty and Article 16 of the ESCB Statute). The legal mono-&lt;br&gt;poly over banknote issuance may, however, still be restricted to ban-&lt;br&gt;knotes in national currency units during the transitional period and such a&lt;br&gt;restriction may be retained until national banknotes lose their legal tender&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;status. The same would apply, mutatis mutandis, to the exclusive right&lt;br&gt;granted to the Bank in the said Article of the Swedish Constitution with&lt;br&gt;regard to coins.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. The EMI would also like to mention that the Act could make it clear&lt;br&gt;that, from the start of Stage Three of EMU (or, should Sweden be a&lt;br&gt;Member State with a derogation at first, from the time that Sweden ad-&lt;br&gt;opts the single currency), the Bank will form an integral part of the&lt;br&gt;ESCB (as proposed for the central bank legislation of other Member&lt;br&gt;States; for example, the Bundesbankgesetz in Germany and the Bankwet&lt;br&gt;in the Netherlands).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Finally, Section 20 of the Act deals with the imposition of minimum&lt;br&gt;reserves on credit institutions and, in view of, inter alia, its specific wor-&lt;br&gt;ding, further amendments can be envisaged for Stage Three of EMU (cf.&lt;br&gt;Article 19 of the ESCB Statute and the proposed draft EU Council Re-&lt;br&gt;gulation on minimum reserves).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. The EMI has no objection to this opinion being made public.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 November 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Yttrande från Europeiska monetära institutet&lt;br&gt;(inofficiell översättning)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på begäran av finansdepartementet i Sverige i enlighet med artikel&lt;br&gt;109f.6 i EG-fördraget och artikel 5.3 i EMI-stadgan, över ett utkast&lt;br&gt;till lagändringar beträffande Sveriges riksbanks ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den 8 oktober 1997 erhöll EMI en begäran om yttrande från finansde-&lt;br&gt;partementet i Sverige beträffande ett utkast till lagändringar om Riksban-&lt;br&gt;kens ställning. Förslagen presenteras i en av den svenska regeringen av-&lt;br&gt;lämnad lagrådsremiss daterad den 2 oktober 1997 och benämnd&lt;br&gt;”Riksbankens ställning”. Den 13 oktober 1997 erhöll EMI en inofficiell&lt;br&gt;engelsk översättning av lagrådsremissen från finansdepartementet i Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. EMI:s behörighet att lämna yttranden baseras på artikel 1.1, andra&lt;br&gt;strecksatsen, i rådsbeslutet (93/717/EC) av den 22 november 1993 om&lt;br&gt;medlemsstaternas hörande av EMI beträffande lagändringar eftersom de&lt;br&gt;nu aktuella lagförslagen innehåller nya bestämmelser rörande Riksban-&lt;br&gt;kens ställning bland annat med hänsyn till behovet av att införliva EG-&lt;br&gt;fördragets bestämmelser och då särskilt artikel 108.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EMI välkomnar den i tid utförda anpassningen av bestämmelserna&lt;br&gt;rörande Riksbankens ställning. Som nämns i EMI:s rapporter från 1995&lt;br&gt;och 1996 om ”Utveckling mot konvergens” (”1995 och 1996 års konver-&lt;br&gt;gensrapporter”) är det nödvändigt med en anpassning i tid så att EMI och&lt;br&gt;andra gemenskapsorgan får möjlighet att fastställa, i enlighet med deras&lt;br&gt;skyldighet att rapportera enligt fördraget, utvecklingen mot att uppfylla&lt;br&gt;fördragets krav inför tredje etappen av EMU. Hänvisning kan också gö-&lt;br&gt;ras till EMI:s rapport om ”Legal konvergens i medlemsstaterna i EU i&lt;br&gt;augusti 1997”, vilken publicerades den 27 oktober 1997 (”1997 års rap-&lt;br&gt;porter”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EMI noterar med tillfredsställelse det ingående sätt på vilket anpass-&lt;br&gt;ningar av lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen) och&lt;br&gt;andra relevanta lagar, inklusive bestämmelser i regeringsformen är pre-&lt;br&gt;senterade i lagrådsremissen. EMI vill emellertid kommentera några as-&lt;br&gt;pekter beträffande centralbanksoberoende. I lagrådsremissen anges vida-&lt;br&gt;re i avsnitt 3 att lagförslagen är begränsade till fördragets krav på an-&lt;br&gt;passning ”i fråga om andra etappen av EMU”. EMI vill framföra några&lt;br&gt;kommentarer rörande behovet av att säkerställa Riksbankens integration i&lt;br&gt;det europeiska centralbankssystemet (”ECBS”) i tredje etappen av EMU&lt;br&gt;när Sverige inför den gemensamma valutan vilket krävs bland annat i&lt;br&gt;artikel 14.3 i stadgan om det Europeiska centralbankssystemet och Euro-&lt;br&gt;peiska centralbanken (”ECBS-stadgan”). Detta kommer att medföra yt-&lt;br&gt;terligare anpassningar av svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Centralbankernas oberoende måste ha uppnåtts senast den dag då&lt;br&gt;ECBS etableras. Tidtabellen för anpassning av nationell lag rörande obe-&lt;br&gt;roende för nationella centralbanker med hänsyn till artiklarna 107 och&lt;br&gt;108 i EG-fördraget behandlas i konvergensrapporten från 1995 (s. 89-&lt;br&gt;90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”[...] Nationella centralbanker skall vara oberoende senast den dag då&lt;br&gt;ECBS upprättas. Ett klart stöd för denna uppfattning finns i artikel&lt;br&gt;109e(5) [i EG-fördraget], som uttryckligen anger att det förfarande som&lt;br&gt;leder till centralbanksoberoende skall inledas under den andra etappen&lt;br&gt;av EMU. [...] Innan starten av tredje etappen av EMU, måste ECB:s råd&lt;br&gt;besluta om ECBS riktlinjer. Vid denna avgörande tidpunkt, är det viktigt&lt;br&gt;att de ledamöter som skall delta i [ECB:s] råd, kommer från fullt ut obe-&lt;br&gt;roende nationella centralbanker. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta krav återspeglas inte av det ikraftträdandedatum som anges i lag-&lt;br&gt;rådsremissen, nämligen den 1 januari 1999. I Sverige är det nödvändigt&lt;br&gt;att ändra inte bara lagbestämmelserna rörande riksbankslagen utan även&lt;br&gt;grundlagen. Med hänsyn härtill har EMI noterat att ”[fjörändringar av&lt;br&gt;grundlagen inte kan träda ikraft före den 1 januari 1999 eftersom sådana&lt;br&gt;ändringar kräver två riksdagsbeslut med mellankommande val” (s. 140 i&lt;br&gt;1996 års konvergensrapport).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den övergripande bedömningen beträffande lagändringarna om Riks-&lt;br&gt;bankens ställning, målet för banken och den nya föreslagna lednings-&lt;br&gt;strukturen för banken och dess beslutande organ, i syfte att uppnå ett&lt;br&gt;oberoende för Riksbanken, är att dessa är positiva (och EMI noterar hän-&lt;br&gt;visningarna i lagrådsremissen till bland annat artiklarna 107 och 108 i&lt;br&gt;EG-fördraget och artiklarna 7 och 14.2 i ECBS-stadgan, liksom till 1995&lt;br&gt;och 1996 års konvergensrapporter). I detta sammanhang välkomnar EMI&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan riksbanksfullmäktige och Riksbankens nya&lt;br&gt;organ, direktionen, enligt förslaget till ny lydelse av 41 § i riksbanksla-&lt;br&gt;gen, och förslaget om personligt oberoende för ledamöter av direktionen,&lt;br&gt;enligt den nya 33 a § i riksbankslagen. EMI noterar att direktionens an-&lt;br&gt;svarsområde skall täcka alla frågor som inte uttryckligen fullmäktige&lt;br&gt;ansvarar för (i den föreslagna nya lydelsen av 41 § riksbankslagen görs&lt;br&gt;en uppräkning av de frågor som fullmäktige skall ansvara för) och att en&lt;br&gt;direktionsledamot (till skillnad från en ledamot av fullmäktige) inte far&lt;br&gt;vara ledamot av riksdagen. Med hänsyn till fullmäktiges begränsade an-&lt;br&gt;svarsområde, tar förslaget på ett tillfredsställande sätt hand om den oför-&lt;br&gt;enlighet med EG-fördraget och ECBS-stadgan rörande möjligheten att ha&lt;br&gt;riksdagsledamöter som ledamöter i bankens beslutande organ, som be-&lt;br&gt;handlades i 1996 års konvergensrapport och 1997 års rapport (s. 140 re-&lt;br&gt;spektive 56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. De föreslagna ändringarna när det gäller personligt oberoende för le-&lt;br&gt;damöter i Riksbankens beslutande organ, inklusive lagförslagen rörande&lt;br&gt;mandatperioder och kriterier för när direktionsledamöter får skiljas från&lt;br&gt;sina anställningar, stöds i huvudsak av EMI. Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den föreslagna lagen om ändring i riksbankslagen föreskriver emel-&lt;br&gt;lertid att när direktionen utses för första gången skall en ledamot utses&lt;br&gt;för fyra år, och ytterligare tre stycken kommer att utses för respektive tre,&lt;br&gt;två och ett år. Därutöver öppnar förslaget till 32 § andra stycket i riks-&lt;br&gt;bankslagen möjligheten att mandatperioder för direktionsledamöter som&lt;br&gt;ersätter en ledamot som avgår i förtid också understiger den kortaste&lt;br&gt;mandatperioden om fem år som anges i artikel 14.2 i ECBS-stadgan och&lt;br&gt;i 1995 och 1996 års konvergensrapporter. EMI inser att den inledande&lt;br&gt;mandatperioden kan påverkas av en önskan att skapa ett system med sax-&lt;br&gt;ade anställningar och att bestämmelsen beträffande ersättare för återstå-&lt;br&gt;ende tid av mandatperioden när någon avgår i förtid är konstruerad för att&lt;br&gt;inte bryta ett sådant saxat system. Å andra sidan vill EMI, som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995 och 1996 års konvergensrapporter, understryka att varje enskild&lt;br&gt;ledamot av ett beslutande organ som utför uppgifter och åligganden som&lt;br&gt;tillkommer ECBS enligt fördraget och ECBS-stadgan (ECBS-relaterade&lt;br&gt;uppgifter) skall ha samma anställningstrygghet i enlighet med artikel&lt;br&gt;14.2 i ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. EMI noterar vidare det arrangemang som anges i den föreslagna nya&lt;br&gt;lydelsen av 9 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen, enligt vilket en&lt;br&gt;ledamot av direktionen är skild från sin anställning innan mandatperio-&lt;br&gt;den har löpt ut om riksdagen inte beviljar honom ansvarsfrihet. Medan&lt;br&gt;den föreslagna ordalydelsen beträffande på vilka grunder en direktionsle-&lt;br&gt;damot kan skiljas från sin anställning av fullmäktige ( i samma stycke i&lt;br&gt;regeringsformen) är förenlig med ECBS-stadgan, är kriterierna för när&lt;br&gt;riksdagen kan vägra en direktionsledamot ansvarsfrihet enligt 49 § riks-&lt;br&gt;bankslagen, inte förenliga med artikel 14.2 i ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. De föreslagna ordalydelsen av 9 kap. 12 § regeringsformen anger även&lt;br&gt;att Riksbanken är en myndighet under riksdagen. EMI noterar att lag-&lt;br&gt;rådsremissen nämner att Riksbankens oberoende genom instruktionsför-&lt;br&gt;budet i regeringsformen och 41 a § riksbankslagen, läst mot bakgrund av&lt;br&gt;bestämmelserna i 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen, kommer att säker-&lt;br&gt;ställa att banken skyddas mot instruktioner från riksdagen och myndig-&lt;br&gt;heter, inklusive regeringen när banken fullgör sina penningpolitiska upp-&lt;br&gt;gifter. Det område inom vilket oberoende krävs är angivet i artikel 107 i&lt;br&gt;EG-fördraget och täcker alla ECBS-realterade uppgifter och inte enbart&lt;br&gt;”frågor som rör penningpolitik” (9 kap. 12 § regeringsformen) eller&lt;br&gt;”penningpolitiska uppgifter” (41 a § riksbankslagen). Denna åtskillnad&lt;br&gt;nämns i avsnitt 7.9 i lagrådsremissen och de ECBS-relaterade uppgifter-&lt;br&gt;na är omnämnda i avsnitt 7.6 men omfattningen av artikel 107 i EG-&lt;br&gt;fördraget är inte till fullo återspeglad i den föreslagna lydelsen av lagbe-&lt;br&gt;stämmelsen om instruktionsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Enligt 41 § i riksbankslagen skall fullmäktige lämna förslag till dis-&lt;br&gt;position av Riksbankens vinst till riksdagen och riksdagens revisorer en-&lt;br&gt;ligt 48 § riksbankslagen. EMI anmärkte i sin konvergensrapport från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 att situationer ”där en tredje part, och då särskilt regeringen&lt;br&gt;och/eller parlamentet, är i en position, direkt eller indirekt, som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att påverka fastställandet av en nationell centralbanks budget&lt;br&gt;eller fördelningen av vinsten, skall de relevanta bestämmelserna inne-&lt;br&gt;hålla en bestämmelse som säkerställer att detta inte påverkar bankens&lt;br&gt;utförande av de ECBS-relaterade uppgifterna” (s. 103 i 1996 års konver-&lt;br&gt;gensrapport). I den utsträckning de ovan nämnda förslagen kan innebära&lt;br&gt;en möjlighet att utöva ett inflytande över fastställandet av Riksbankens&lt;br&gt;budget eller fördelningen av dess vinst, bör en sådan bestämmelse över-&lt;br&gt;vägas med hänsyn till bankens ECBS:s relaterade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. EMI välkomnar införandet av prisstabilitet som Riksbankens mål och&lt;br&gt;utformningen av 4 § i riksbankslagen. EMI noterar diskussionen om and-&lt;br&gt;ra uppgifter i avsnitt 7.3 i lagrådsremissen och vill särskilt peka på att&lt;br&gt;prisstabilitet är huvudmålet, såsom krävs enligt EG-fÖrdraget och ECBS-&lt;br&gt;stadgan. Andra mål som införs, som att främja ”ett säkert och effektivt&lt;br&gt;betalningsväsende” som föreslås i 4 § riksbankslagen, måste vara under-&lt;br&gt;ordnade prisstabilitetsmålet (jfr ordvalet i artikel 105.1 i EG-fördraget&lt;br&gt;och artikel 2 i ECBS-stadgan). Ett sådant syfte kan också uppnås genom&lt;br&gt;att dra en klar gräns mellan mål och uppgifter i enlighet med kapitel II i&lt;br&gt;ECBS-stadgan. Detta är omnämnt i avsnitt 7.3 i lagrådsremissen (där det&lt;br&gt;anges att främjandet av ett säkert och effektivt betalningsväsende ”är en&lt;br&gt;grundläggande uppgift för Riksbanken och är inget egentligt mål för&lt;br&gt;verksamheten”). Vidare, kan en nationell definition av Riksbankens upp-&lt;br&gt;gifter beträffande betalningssystem skapa osäkerhet eftersom detta är ett&lt;br&gt;område där även ECBS är behörig (artikel 105.2, fjärde strecksatsen, i&lt;br&gt;EG-fördraget och artikel 3.1, fjärde strecksatsen, i ECBS-stadgan). Vid&lt;br&gt;ett fullständigt svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU bör&lt;br&gt;Riksbankens mål och uppgifter avspegla alla delar av ECBS:s mål och&lt;br&gt;uppgifter som de anges i kapitel II i ECBS-stadgan, och inte enbart upp-&lt;br&gt;giften att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. EMI noterar också den nya ordningen för ansvaret för valutapolitiken&lt;br&gt;med dess uppdelning mellan å ena sidan övergripande valutapolitiska&lt;br&gt;frågor och beslut om växelkurssystem och å andra sidan ansvaret för till-&lt;br&gt;lämpningen av växelkurssystem. Förslagen överlämnar de övergripande&lt;br&gt;frågorna till regeringen i enlighet med ordningen i andra medlemsstater&lt;br&gt;medan tillämpningen överlämnas till Riksbanken. EMI har inget emot en&lt;br&gt;sådan fördelning under förutsättning att huvudmålet prisstabilitet inte&lt;br&gt;åsidosätts. För att göra det möjligt för Sverige att delta fullständigt i den&lt;br&gt;tredje etappen av EMU, behöver de föreslagna bestämmelserna i 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § regeringsformen och i lagen om valutapolitik (i vilken ”regeringen&lt;br&gt;ansvarar för övergripande valutapolitiska frågor”) ändras så att behörig-&lt;br&gt;heten på gemenskapsnivå och för ECB beträffande valutapolitiken er-&lt;br&gt;känns i den tredje etappen av EMU enligt artiklarna 3 a och 109 i EG-&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Den föreslagna lydelsen av 9 kap. 12 § regeringsformen om att&lt;br&gt;”[ijngen myndighet far bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor&lt;br&gt;som rör penningpolitik” verkar inte medge den nödvändiga integrationen&lt;br&gt;av Riksbanken i ECBS under den tredje etappen vid ett svenskt deltagan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de i EMU, då Riksbanken skall agera i överensstämmelse med ECB:s&lt;br&gt;riktlinjer och instruktioner (artikel 14.3 i ECBS-stadgan). Om det inte är&lt;br&gt;klart, eller klargörs, att hänvisningen i den föreslagna bestämmelsen till&lt;br&gt;”myndighet” inte påverkar ECB:s auktoritet i förhållande till Riksbanken&lt;br&gt;när Sverige inför den gemensamma valutan kommer det återigen att bli&lt;br&gt;nödvändigt att se över grundlagsbestämmelsen om instruktionsförbudet&lt;br&gt;(vilket kan ske vid samma tidpunkt som ytterligare översyn sker av den&lt;br&gt;nya 41 a § i riksbankslagen och andra bestämmelser som behöver ändras&lt;br&gt;för att Riksbanken skall kunna bli en integrerad del av ECBS). Som ett&lt;br&gt;generellt påpekande kan nämnas att de lagändringar som behövs för att&lt;br&gt;uppfylla EG-fördragets och ECBS-stadgans krav vid en medlemsstats&lt;br&gt;deltagande i EMU blir enklare att genomföra om de presenteras i en mer&lt;br&gt;flexibel form än grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. I lagrådsremissen föreslås att 42 § riksbankslagen formuleras om så&lt;br&gt;att den föreskriver att ”Riksbanken skall inför alla viktiga penningpoli-&lt;br&gt;tiska beslut informera det statsråd som regeringen utser.” Detta förslag&lt;br&gt;förefaller inte helt passande i den tredje etappen när, efter Sveriges infö-&lt;br&gt;rande av den gemensamma valutan, viktiga penningpolitiska beslut skall&lt;br&gt;fattas av ECB:s råd istället för av Riksbanken, var vid ECB:s råd kom-&lt;br&gt;mer att bestå av de nationella centralbankscheferna i de stater som deltar&lt;br&gt;i valutaunionen (inklusive riksbankschefen) och ECB:s direktionsleda-&lt;br&gt;möter. Frågan om konsultation och dialog mellan de nationella central-&lt;br&gt;bankerna och deras respektive politiska organ behandlas i 1996 års kon-&lt;br&gt;vergensrapport (s. 101):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den avgörande frågan är om en nationell institution har någon form av&lt;br&gt;formell mekanism till sitt förfogande för att säkerställa att dess syn-&lt;br&gt;punkter påverkar det slutliga beslutet. En uttrycklig bestämmelse med en&lt;br&gt;skyldighet för en nationell centralbank att konsultera politiska organ&lt;br&gt;leder till en sådan mekanism och är därför oförenlig med EG-fördraget&lt;br&gt;och [ECBSj-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dialog mellan nationella centralbanker och deras politiska organ är,&lt;br&gt;även om den är baserad på en skyldighet att ge information och utbyta&lt;br&gt;åsikter, inte oförenlig med EG-fördraget och [ECBSJ-stadgan under för-&lt;br&gt;utsättning att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det inte resulterar i en påverkan på det oberoende som tillförsäkrats&lt;br&gt;ledamöter av de nationella centralbankernas beslutande organ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ECB. s behörighet och ansvar på gemenskapsnivå liksom den speciella&lt;br&gt;status en centralbankschef åtnjuter i sin kapacitet som ledamot av ett&lt;br&gt;beslutande organen respekteras; och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konfidentiella krav som härrör från ECBS-stadgans bestämmelser be-&lt;br&gt;aktas. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna arrangemanget i 42 § i riksbankslagen bör granskas kri-&lt;br&gt;tiskt mot bakgrund av ovan nämnda överväganden eftersom skyldigheten&lt;br&gt;att informera ett statsråd i förväg i praktiken kan ha effekter som liknar&lt;br&gt;en konsultation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. För ett svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU krävs, som&lt;br&gt;nämnts ovan, ytterligare lagändringar för Riksbankens integration i&lt;br&gt;ECBS. Bestämmelsen om Riksbankens ensamrätt att ge ut sedlar i 9 kap.&lt;br&gt;13 § regeringsformen och de därtill hörande bestämmelserna i 5 § riks-&lt;br&gt;bankslagen (liksom 41 §, första stycket, punkt 9 riksbankslagen) behöver&lt;br&gt;ändras under den tredje etappen. För det första och i enlighet med 1995&lt;br&gt;och 1996 års konvergensrapporter och 1997 års rapport, skall nationella&lt;br&gt;bestämmelser om sedelutgivning inte förhindra ECB:s ensamrätt att till-&lt;br&gt;låta sedelutgivning under den tredje etappen enligt artikel 105 a.l i EG-&lt;br&gt;fördraget och artikel 16 i ECBS-stadgan. Under den tredje etappen far&lt;br&gt;dessutom ECB och nationella centralbanker i deltagande medlemsstater&lt;br&gt;även ge ut eurosedlar som är legala betalningsmedel i andra deltagande&lt;br&gt;medlemsstater än den egna staten. Detta kommer följaktligen att gälla&lt;br&gt;också i Sverige när Sverige inför den gemensamma valutan. Alla delta-&lt;br&gt;gande medlemsstater skall anpassa sedelutgivningsmonopolet så att se-&lt;br&gt;delutgivning av ECB och andra nationella centralbanker i medlemssta-&lt;br&gt;terna utan undantag (men endast sådana medlemmar i ECBS) tillåts, utan&lt;br&gt;att sådan sedelutgivning står i strid med nationell rätt (se artikel 105a i&lt;br&gt;EG-fördraget och artikel 16 i ECBS-stadgan). Sedelutgivningsmonopolet&lt;br&gt;kan emellertid alltjämt begränsas till sedlar i nationella valutaenheter&lt;br&gt;under övergångsperioden och en sådan begränsning kan behållas tills&lt;br&gt;nationella sedlar upphör att vara lagliga betalningsmedel. Samma reso-&lt;br&gt;nemang skulle kunna tillämpas, mutatis mutandis, beträffande Riksban-&lt;br&gt;kens exklusiva rätt att ge ut mynt enligt samma bestämmelse i regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. EMI skulle också vilja nämna att det i riksbankslagen kan klargöras&lt;br&gt;att, från början av den tredje etappen av EMU (eller om Sverige först&lt;br&gt;skulle komma bli ett land med undantag, från den tidpunkt då Sverige&lt;br&gt;inför den gemensamma valutan), kommer Riksbanken att vara en integre-&lt;br&gt;rad del av ECBS (såsom föreslagits i annan centralbankslagstiftning; t.ex.&lt;br&gt;Bundesbankgesetz i Tyskland och Bankwet i Nederländerna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Slutligen, 20 § i riksbankslagen handlar om uppställandet av kas-&lt;br&gt;sakrav och, med hänsyn till bland annat dess lydelse kan ytterligare änd-&lt;br&gt;ringar bli aktuella inför den tredje etappen av EMU (jfr artikel 19 i&lt;br&gt;ECBS-stadgan och utkastet till rådsförordning om kassakrav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. EMI har ingen erinran mot att detta yttrande offentliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 november 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 november 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Frei-&lt;br&gt;valds, Wallström, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Ulvskog, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:40 Riksbankens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 55624, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Lagförslag 1 vilande, Lagförslag 2 vilande och uppskov på tilläggsbest. Lagförslag 3-10 uppskov</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-11-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:06:14</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0340</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:06:14</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:KU15</uppgift>
<ref_dok_id>GL01KU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:KU2</uppgift>
<ref_dok_id>GM01KU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riksbankens ställning (vilande grundlagsförslag och följdlagstiftning)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt-Ola Ryttar  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt-Ola Ryttar  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Tobisson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Tobisson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Olof Johansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:40&lt;br/&gt;
Riksbankens ställning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Olof Johansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>