<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2312676</hangar_id>
 <dok_id>GL032</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>2</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:2</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Jordbruksdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>2</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-09-11 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:19</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Hållbart fiske och jordbruk</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL032/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL032</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL032</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:2&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Hållbart fiske och jordbruk&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundsvall den 11 september 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annika Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jordbruksdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas förslag till ett utbyggt miljöersättningsprogram&lt;br&gt;för jordbruket. Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och&lt;br&gt;miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och&lt;br&gt;trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att&lt;br&gt;åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska&lt;br&gt;aspektema. I propositionen ges en samlad beskrivning av detta arbete&lt;br&gt;liksom regeringens bedömningar av det fortsatta arbetets inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske. En ökad&lt;br&gt;satsning görs för en förbättrad fiskevård. I arbetet med den framtida&lt;br&gt;fiskeripolitiken skall Sverige genom tillämpning av försiktighetsprin-&lt;br&gt;cipen aktivt verka för ett långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske&lt;br&gt;genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav. Genomfö-&lt;br&gt;randet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen skall prio-&lt;br&gt;riteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På jordbrukets område redovisas åtgärder för ett hållbart jordbruk.&lt;br&gt;EG:s gemensamma jordbrukspolitik måste förändras mot en ökad miljö-&lt;br&gt;anpassning. Sektorsansvaret och näringens ansvar för jordbrukets miljö-&lt;br&gt;frågor är viktiga utgångspunkter i miljöarbetet. Innehållet behandlar åt-&lt;br&gt;gärder för att minska växtnäringsförlustema från jordbruket och minska&lt;br&gt;riskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och träd-&lt;br&gt;gårdsnäringen liksom behovet att öka den ekologiska produktionen samt&lt;br&gt;att bevara den biologiska mångfalden och de växtgenetiska resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och miljörisker-&lt;br&gt;na vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårds-&lt;br&gt;näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag lämnas till ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket.&lt;br&gt;Det utbyggda miljöprogrammet tar hänsyn till behovet av ytterligare me-&lt;br&gt;del för att öka måluppfyllelsen. Detta sker genom höjda ersättningsnivåer&lt;br&gt;och utökade arealmål för vissa åtgärder. Administrativa förenklingar ge-&lt;br&gt;nomförs så långt det är möjligt utan att miljöambitionema sänks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning till propositionen och de förslag som däri lämnas............6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fisket i ett globalt perspektiv............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma fiskeripolitiken..................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Mellanstatliga organisationer på fiskets område.............................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nordsjösamarbete.............................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Östersjösamarbete.............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nordiskt fiskerisamarbete.................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hållbart fiske i Sverige....................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sektorsansvar på fiskets område.......................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Styrmedel för ett hållbart fiske.........................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskning..........................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för biologisk mångfald på fiskets område........................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område.... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fiskevården.......................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Östersjölaxen....................................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det framtida miljöarbetet på fiskets område...................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Jordbrukets globala miljöfrågor......................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Jordbrukets miljöfrågor i Sveriges närområde................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik och EG:s regelverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörande jordbrukets miljöfrågor......................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik.....................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöeffekter av den gemensamma jordbrukspolitiken.... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av fortsatt reformering av den gemensamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbrukspolitiken.............................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s regelverk för jordbrukets miljöfrågor......................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning och utvärdering.............................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Hållbart jordbruk i Sverige..............................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det svenska jordbruket år 1996........................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriterier för ett hållbart jordbruk......................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Näringens miljöansvar och myndigheternas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sektorsansvar.....................................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Styrmedel för ett hållbart jordbruk...................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskning..........................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Åtgärder för ett hållbart svenskt jordbruk.......................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett utbyggt miljöersättningsprogram................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1.1 Delprogram för bevarande av&lt;br&gt;odlingslandskapets biologiska mångfald och&lt;br&gt;kulturmiljövärden...........................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Delprogram för miljökänsliga områden.........58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Delprogram för främjande av ekologisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktion.......................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av nya miljöåtgärder............................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett nytt miljöprogram för nästa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;femårsperiod...................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jordbrukets växtnäringsförluster......................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bekämpningsmedel i jordbruket och&amp;nbsp;trädgårdsnäringen ..66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekologisk produktion........................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genteknik..........................................................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Växtgenetiska resurser......................................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Biologisk mångfald inom jordbruket&amp;nbsp;och rennäringen.....77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kadmium..........................................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Produktion av fömybara energislag inom jordbruket.....................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;Det framtida miljöarbetet på jordbrukets område...........................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga: Förklaring till förkortningar........................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 11 september 1997............................................................................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produk-&lt;br&gt;tionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och na-&lt;br&gt;turvårdskraven, (avsnitt 14.1.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning&lt;br&gt;av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I regeringsförklaringen den 17 september 1997 framhöll statsministern&lt;br&gt;att Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångs-&lt;br&gt;land i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. I januari 1997&lt;br&gt;lämnade regeringen till riksdagen skrivelsen På väg mot ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle (skr. 1996/97:50). Skrivelsen belyser det pågående ar-&lt;br&gt;betet med att utveckla strategier för ekologisk hållbarhet inom olika sam-&lt;br&gt;hällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i delegationens arbete presenterade regeringen i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:284) ett förslag till ett lokalt investeringsprogram för eko-&lt;br&gt;logisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet.&lt;br&gt;Regeringen uttalar i nämnda proposition sin ambition att i budgetproposi-&lt;br&gt;tion för 1998 presentera ytterligare ett steg i arbetet att föra Sverige&lt;br&gt;vidare mot målet om en ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar till riksdagen ett handlingsprogram för det på-&lt;br&gt;gående och kommande arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling inom&lt;br&gt;alla samhällssektorer i form av en skrivelse Ekologisk hållbarhet (skr.&lt;br&gt;1997/98:13) i samband med budgetpropositionen för 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för ett ekologisk hållbart samhälle är att skyd-&lt;br&gt;da miljön och människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt&lt;br&gt;och att nå en hållbar försörjning. Det krävs åtgärder inom samtliga poli-&lt;br&gt;tikområden för att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet. I denna propo-&lt;br&gt;sition presenterar regeringen förslag till åtgärder för ett hållbart fiske och&lt;br&gt;jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas sektorsansvar och näringarnas eget miljöansvar utgör&lt;br&gt;grundläggande principer i det svenska miljöarbetet. Såväl Fiskeriverket&lt;br&gt;som Statens jordbruksverk har ett formellt sektorsansvar för miljön, vil-&lt;br&gt;ket omfattar myndigheternas ansvar för att aktivt verka för att minska nä-&lt;br&gt;ringarnas miljöbelastning. Ett kontinuerligt arbete pågår för att förbättra&lt;br&gt;miljöanpassningen och utveckla miljöarbetet. Som ett led i detta arbete&lt;br&gt;har regeringen i skilda uppdrag till myndigheterna efterfrågat underlag&lt;br&gt;för att bättre belysa miljöfrågorna i sektorerna liksom förslag till åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1995 redovisade Fiskeriverket och Jordbruksverket till rege-&lt;br&gt;ringen aktionsplaner för bevarande och hållbart nyttjande av den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden inom jordbruket, rennäringen och fiskets område. Rap-&lt;br&gt;porterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;och en remissammanställning finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr&lt;br&gt;M95/5058/4). Aktionsplanerna behandlas i avsnitt 8.1 och 14.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport till regeringen i maj 1996 redovisade Fiskeriverket förslag&lt;br&gt;till åtgärder för laxen i Östersjön i rapporten Lax i sikte. Rapporten har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissytt-&lt;br&gt;randena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo96/415). Rap-&lt;br&gt;porten behandlas i avsnitt 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport till regeringen den 29 februari 1996 redovisar Jordbruks-&lt;br&gt;verket och Kemikalieinspektionen förslag till handlingsprogram för att&lt;br&gt;minska hälso- och miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel&lt;br&gt;i jordbruket och trädgårdsnäringen. Rapporten har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena finns tillgängli-&lt;br&gt;ga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo96/623). Handlingsprogrammet be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i en rapport till regeringen den 2 februari 1996 re-&lt;br&gt;dovisat förslag till en aktionsplan med målsättningen att 10 % av landets&lt;br&gt;åkerareal bör vara ekologiskt odlad år 2000. Rapporten har remissbe-&lt;br&gt;handlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo96/579). Aktionspla-&lt;br&gt;nen behandlas i avsnitt 14.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvärdering och översyn av miljöersättningsprogrammet för jord-&lt;br&gt;bruket, det s.k. miljöprogrammet, har den 26 mars 1997 redovisats till re-&lt;br&gt;geringen av Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetet. Rapporten har remissbehandlats. Därefter har regeringen&lt;br&gt;utarbetat ett förslag till utbyggt miljöprogram, vilket har remissbehand-&lt;br&gt;lats. Förteckningar över remissinstanserna och sammanställningar av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr&lt;br&gt;Jo97/1194 och dnr Jo97/2074). Rapporten behandlas i avsnitt 14.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport till regeringen har Jordbruksverket i samråd med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Riksantikvarieämbetet den 3 april 1997 redovisat förslag&lt;br&gt;till hur den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter fortlöpande&lt;br&gt;kan följas och utvärderas. Rapporten behandlas i avsnitt 12.5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Inledning till propositionen och de förslag som&lt;br&gt;däri lämnas&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition redovisas - med tonvikt på det nationella planet - re-&lt;br&gt;geringens bedömningar och dessutom vissa förslag när det gäller åtgärder&lt;br&gt;för ett hållbart fiske och jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är 1983 tillsattes inom FN en särskild kommission under ledning av&lt;br&gt;Gro Harlem Brundtland med uppgift att definiera begreppet hållbar ut-&lt;br&gt;veckling och att ange hur en sådan skulle uppnås. Kommissionen definie-&lt;br&gt;rade hållbar utveckling som en &amp;quot;utveckling som tillfredsställer dagens be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfreds-&lt;br&gt;ställa sina behov&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brundtlandkommissionens arbete var dock inte starten för det interna-&lt;br&gt;tionella miljöarbetet. Redan år 1972 hölls i Stockholm FN:s första stora&lt;br&gt;miljökonferens. Valet av plats för konferensen var ett erkännande av&lt;br&gt;Sverige som en pådrivande kraft i miljöarbetet. Brundtlandkommissio-&lt;br&gt;nens arbete var en viktig milstolpe genom sitt betonande av sambandet&lt;br&gt;mellan ekologisk hållbarhet å ena sidan och ekonomisk och social ut-&lt;br&gt;veckling å den andra. En social och ekonomisk utveckling, som inte be-&lt;br&gt;aktar nödvändigheten av att upprätthålla och förnya naturresursbasen,&lt;br&gt;blir på sikt en omöjlighet och kommer att förbytas i sin motsats - till-&lt;br&gt;bakagång i stället för utveckling. Men sambandet gäller också omvänt.&lt;br&gt;Ekologisk hållbarhet måste vara förenlig med ekonomisk och social ut-&lt;br&gt;veckling. Det var också mot bakgrund av den insikten som kommissio-&lt;br&gt;nen tillsattes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människans strävan efter ökad välfärd och mer rättvis fördelning av re-&lt;br&gt;surser måste bejakas. Arbetet för ekologisk hållbarhet kommer inte att&lt;br&gt;kunna fa genomslag om det inte kan förenas med ekonomisk tillväxt och&lt;br&gt;en positiv social utveckling. Det är den oerhört stora utmaning vi står in-&lt;br&gt;för. Den kräver djupt engagemang av politiska partier, företag, myndig-&lt;br&gt;heter, föreningsrörelse, men framför allt av enskilda människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 antogs en&lt;br&gt;Agenda 21, vilken innehåller avsnitt om hållbart jordbruk och lands-&lt;br&gt;bygdsutveckling liksom ett avsnitt om skydd och användning av havens&lt;br&gt;levande tillgångar. Vid konferensen undertecknades också en konvention&lt;br&gt;om biologisk mångfald av 153 stater. Ytterligare stater har efter konfe-&lt;br&gt;rensen anslutit sig till konventionen. Konferensen och dess resultat har&lt;br&gt;utgjort grunden för det internationella miljöarbetet under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet för en hållbar utveckling är jordbruk och fiske nyckelsektorer.&lt;br&gt;Vid det toppmöte om livsmedelssäkerhet, som anordnades av FN:s jord-&lt;br&gt;bruks- och livsmedelsorganisation (FAO) i Rom i november 1996, an-&lt;br&gt;togs en deklaration och ett handlingsprogram för ökad global livsmedels-&lt;br&gt;säkerhet. Det mål som sätts upp i handlingsprogrammet är att antalet&lt;br&gt;svältande skall reduceras med hälften till år 2015. Denna ambitionsnivå&lt;br&gt;har - med all rätt - kritiserats för att vara alltför låg. Man kan inte ha nå-&lt;br&gt;got annat mål än att eliminera världssvälten, men likväl tvivlar många på&lt;br&gt;att ens detta begränsade mål kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;800 miljoner människor svälter enligt FAO:s egen bedömning. Skälet&lt;br&gt;är inte i första hand brist på livsmedel utan fattigdom. De som svälter har&lt;br&gt;inte råd med mat och får därför inte sina grundläggande behov tillgodo-&lt;br&gt;sedda. Därför är huvuduppgiften att bekämpa fattigdomen och den orätt-&lt;br&gt;visa fördelningen av världens resurser, på längre sikt är det också nöd-&lt;br&gt;vändigt att öka livsmedelsproduktionen för att möta behoven från värl-&lt;br&gt;dens ökande befolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länder med förutsättningar att öka sin livsmedelsproduktion måste ges&lt;br&gt;chans att ta till vara sina möjligheter. Såväl länder med ett redan omfatt-&lt;br&gt;ande fiske och/eller jordbruk som länder med ännu ej fullt utnyttjade re-&lt;br&gt;surser måste se till att de areella näringarna bedrivs så att naturresurs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;basen inte utarmas. Denna behöver ständigt återskapas för att möjliggöra&lt;br&gt;en långsiktigt hållbar produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt detta kräver åtgärder på många olika nivåer. Det behövs ett inten-&lt;br&gt;sifierat internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete beträffande&lt;br&gt;olika aspekter av hållbar livsmedelsproduktion. Det behövs en fortsatt li-&lt;br&gt;beralisering av handeln med jordbruksprodukter med beaktande av miljö-&lt;br&gt;och konsumentkrav. Det behövs en förändring av jordbrukspolitiken i&lt;br&gt;många länder inklusive Europeiska unionen (EU). Det behövs fortsatta&lt;br&gt;ansträngningar på den nationella och lokala nivån för att öka fiskets och&lt;br&gt;jordbrukets hållbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla dessa avseenden skall Sverige vara aktivt och pådrivande. Inom&lt;br&gt;regeringen har en särskild delegation inrättats, Delegationen för en ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling, bestående av fem ministrar. Delegationen har ar-&lt;br&gt;betat fram en plattform för det fortsatta arbetet med att skapa en ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling. Regering och riksdag har avsatt 5,4 miljarder&lt;br&gt;kronor för de kommande tre åren (1998-2000) som stöd till lokala in-&lt;br&gt;vesteringsprogram i linje med vad en sådan utveckling förutsätter. För-&lt;br&gt;utom de lokala investeringsprogrammen ingår bl.a. den s.k. kretslopps-&lt;br&gt;miljarden och energiomställningen i förändringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella samarbetet kring miljöfrågorna både inom EU och&lt;br&gt;globalt är viktigt, eftersom många av miljöproblemen är av gränsöver-&lt;br&gt;skridande karaktär. Som medlem i EU har Sverige kunnat stärka sin posi-&lt;br&gt;tion i internationella forum genom att nu delta som en part i ett starkare&lt;br&gt;förhandlingsblock. Medlemskapet har också inneburit ett ökat inflytande&lt;br&gt;på övriga EU-medlemmars politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den europeiska nivån är vårt agerande inom EU den viktigaste möj-&lt;br&gt;ligheten att påverka till ekologisk hållbarhet. Regeringen har utsett Öster-&lt;br&gt;sjön till ett prioriterat område för hållbar utveckling. På svenskt initiativ&lt;br&gt;utarbetar nu berörda länder en Agenda 21 för Östersjöområdet. Fisket&lt;br&gt;och jordbruket är särskilt utpekade sektorer i detta arbete. Inom jord-&lt;br&gt;bruksområdet har Sverige tagit på sig rollen att samordna insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-medlemskapet innebär att vi tillämpar den gemensamma jord-&lt;br&gt;bruks- och fiskeripolitiken. En översyn av EG:s fiskeripolitik inleds nu&lt;br&gt;och skall vara avslutad år 2002. De svenska förberedelserna för detta har&lt;br&gt;påbörjats. Hur fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken skall utformas i&lt;br&gt;framtiden aktualiseras vidare genom att EG-kommissionen har presente-&lt;br&gt;rat sin plan för en framtida utvidgning av gemenskapen. En svensk parla-&lt;br&gt;mentarisk kommitté har också nyligen lämnat förslag till en framtida in-&lt;br&gt;riktning av EG:s jordbrukspolitik i sitt slutbetänkande Mat &amp;amp; miljö -&lt;br&gt;Svensk strategi för EG:s jordbrukspolitik i framtiden (SOU 1997:102).&lt;br&gt;Regeringen har för avsikt att efter avslutad remissbehandling av betänk-&lt;br&gt;andet återkomma till riksdagen angående den framtida utformningen av&lt;br&gt;EG:s jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekologiska produktionen är en spjutspets i arbetet med att miljö-&lt;br&gt;anpassa jordbruket. Även det konventionella jordbruket måste miljöan-&lt;br&gt;passas. I denna process spelar konsumenternas ökade krav en betydelse-&lt;br&gt;full roll. Utöver huvuduppgiften att producera livsmedel kan jordbruket&lt;br&gt;också producera bioenergi och bioråvara för industrier. Fiske och jord-&lt;br&gt;bruk är avgörande sektorer för att samhället som helhet skall nå en håll-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bar utveckling, men det omvända gäller också. En hållbar utveckling i Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;samhället i övrigt är nödvändigt för att jordbruk och fiske skall kunna&lt;br&gt;upprätthållas och utvecklas. Surt regn, växtnäringsläckage och utsläpp av&lt;br&gt;miljöfarliga ämnen till sjöar och hav är exempel på negativ miljöpåver-&lt;br&gt;kan i dessa sektorer. Alla samhällssektorer måste ta ansvar för sin&lt;br&gt;miljöpåverkan om hållbar utveckling skall bli en realitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet för en hållbar utveckling har genomgått olika faser. Det mo-&lt;br&gt;derna miljöarbetet började med en nationell reglering av utsläpp från&lt;br&gt;skorstenar och avlopp. Det har byggts på med viktiga internationella&lt;br&gt;överenskommelser och ett utvecklat internationellt samarbete. Nu befin-&lt;br&gt;ner vi oss i en intensiv period som utgår från och förutsätter ett starkt en-&lt;br&gt;gagemang hos alla och envar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns - och kommer att finnas - delade meningar om hur man skall&lt;br&gt;arbeta för ett hållbart samhälle. Dessa motsättningar måste vi lära oss att&lt;br&gt;hantera så att de skapar en konstruktiv dynamik. Det finns mycket sällan&lt;br&gt;ett enda entydigt och fullständigt svar på de frågor vi står inför. Vi måste&lt;br&gt;pröva olika lösningar. Men det vi måste vara överens om är att hållbar&lt;br&gt;utveckling - i den mening Brundtlandkommissionen gett uttrycket - är&lt;br&gt;av avgörande betydelse för mänsklighetens överlevnad. Det är vår ge-&lt;br&gt;mensamma framtid det handlar om. Därför är samarbetet av avgörande&lt;br&gt;betydelse. Samarbete mellan individer, mellan och inom näringsliv,&lt;br&gt;ideella organisationer och samhälle, samarbete inom Europeiska unionen&lt;br&gt;och mellan länder i övrigt. Det är våra gemensamma ansträngningar som&lt;br&gt;kommer att avgöra om vi lyckas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Fisket i ett globalt perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Fisket i världen måste bedrivas på ett håll-&lt;br&gt;bart sätt så att fisk förblir ett billigt och näringsrikt livsmedel även för&lt;br&gt;kommande generationer. Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull&lt;br&gt;förvaltning av bestånden främst genom förbättring av övervakning och&lt;br&gt;kontroll, användning av mer selektiva redskap samt minskning av&lt;br&gt;bifångst och kasserad fångst. Vidare skall ske reduktion av produk-&lt;br&gt;tionshöjande subventioner för att uppnå en bättre balans mellan fiske-&lt;br&gt;kapacitet och ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresursema. De&lt;br&gt;mellanstatliga regionala fiskeriorganisationema måste stärkas för att&lt;br&gt;kunna utföra de viktiga uppgifter som åläggs i de internationella över-&lt;br&gt;enskommelserna om ansvarsfullt utnyttjande av havens levande resur-&lt;br&gt;ser. FN:s fackorgan FAO bör intensifiera sin insamling och spridning&lt;br&gt;av information om fiskbeståndens situation och förstärka sin analy-&lt;br&gt;tiska och normativa verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett betydande antal av världens&lt;br&gt;stora fiskbestånd förvaltas inte på ett hållbart sätt. Enligt den senaste&lt;br&gt;uppskattningen från FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO)&lt;br&gt;var 69 % av de stora bestånden i världen, som det finns information om,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antingen fullt utnyttjade (44 %), överutnyttjade (16 %), utfiskade (6 %)&lt;br&gt;eller långsamt återhämtande (3 %). Dessa bestånd är därför i stort behov&lt;br&gt;av ytterligare bevarande- och förvaltningsåtgärder. Härtill kommer den&lt;br&gt;osäkerhet som råder om tillståndet för mer än 30 % av de stora globala&lt;br&gt;bestånden, eftersom säker information saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långsiktiga utvecklingen av bestånden är inte systematiskt kart-&lt;br&gt;lagd. Det antas dock allmänt att läget har förvärrats åtminstone sedan&lt;br&gt;1970-talet. En stark indikation på detta är att den kraftiga ökningen av de&lt;br&gt;totala fångsterna under 1950- och 60-talen sedan dess har mattats av trots&lt;br&gt;att produktionskapaciteten ingalunda minskat (se nedanstående figur).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världsproduktion 1950-93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 000 ton&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL032/prop_199798__2-1.png" style="width:266pt;height:157pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna till försämringen är väl kända. Även om det endast finns en-&lt;br&gt;staka exempel på framgångsrika förvaltningsåtgärder har fiskeripolitiken&lt;br&gt;i de stora fiskeländema i allmänhet inte varit utformad så att fiskerikapa-&lt;br&gt;citeten reducerats till en nivå som motsvarar ett långsiktigt hållbart ut-&lt;br&gt;nyttjande. Användningen av direkta och indirekta subventioner har i&lt;br&gt;stället medverkat till att öka kapaciteten och fångstansträngningama.&lt;br&gt;EG:s subventioner är ett bra exempel på detta. Den del av EG-subven-&lt;br&gt;tionema som används till skrotningspremier för fiskebåtar innebär inte&lt;br&gt;nödvändigtvis en nettominskning av kapaciteten. Enligt FAO skulle&lt;br&gt;fångstkapaciteten i världsfisket kunna halveras med bibehållen produk-&lt;br&gt;tionsvolym. FAO har dessutom uppskattat att produktionskostnaderna för&lt;br&gt;den globala fiskeflottan är 124 miljarder dollar, medan den årliga fångst-&lt;br&gt;en uppgår till ca 70 miljarder dollar. Bifångster och kasserad fisk upp-&lt;br&gt;skattas till 32 % av de rapporterade fångsterna eller 27 miljoner ton år-&lt;br&gt;ligen. Skillnaderna mellan faktisk fångst och tillåten fångst är vanligen&lt;br&gt;markant, sannolikt till följd av bristande övervakning och kontroll av&lt;br&gt;fisket. Det småskaliga traditionella fisket i världen är genomgående på&lt;br&gt;tillbakagång trots målsättningar om motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan en framgångsrik beståndsförvaltning kan den globala marina&lt;br&gt;fångsten väntas stanna vid 80-90 miljoner ton och i sämsta fall minska&lt;br&gt;med omkring 10 miljoner ton. En bättre förvaltning kan åter öka fångsten&lt;br&gt;till ca 100 miljoner ton. Samtidigt väntas efterfrågan fortsätta att öka till&lt;br&gt;följd av ökad befolkning och ökad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 2010 beräknar FAO att efterfrågan vid rådande priser kommer&lt;br&gt;att vara mellan 110 och 120 miljoner ton. Även om vattenbruksproduk-&lt;br&gt;tionen ökar, förväntas efterfrågan att bli större än utbudet. Detta blir en&lt;br&gt;fortsättning på den trend som iakttagits de två senaste decennierna då de&lt;br&gt;reala fiskprisema i allmänhet ökat snabbare än övriga livsmedelspriser.&lt;br&gt;Detta gäller i synnerhet om man tar i beaktande att de dyrbara fiskslagens&lt;br&gt;andel av totalproduktionen tenderat att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av denna utveckling blir således högre konsumentpriser och&lt;br&gt;troligen ett mindre varierat utbud, eftersom den odlade fisken delvis&lt;br&gt;kommer att ersätta det nuvarande sortimentet. Effekterna blir mest känn-&lt;br&gt;bara i u-ländema, där hundratals miljoner människor i kustområdena har&lt;br&gt;fisk som den dominerande proteinkällan. Totalt beräknas närmare en&lt;br&gt;femtedel av intaget av animaliskt protein i u-ländema komma från fisk.&lt;br&gt;Detta innebär att fisket har en stor betydelse för världens livsmedelsför-&lt;br&gt;sörjning. Om fiskbestånden reduceras eller fiskas ut, ökar dessutom på-&lt;br&gt;frestningarna på andra naturresurser såsom jordbruksmark och områden&lt;br&gt;som används för vattenbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även producenterna blir lidande av en oansvarig förvaltning. I u-län-&lt;br&gt;dema beräknas uppemot 400 miljoner människor vara direkt eller indi-&lt;br&gt;rekt beroende av fiske, förädling/handel och fartygsbyggande. De alter-&lt;br&gt;nativa sysselsättningsmöjligheterna för dessa grupper är på kort sikt få. I&lt;br&gt;i-ländema har visserligen andelen fiskare sjunkit till några få procent av&lt;br&gt;det totala antalet ekonomiskt aktiva. Åtskilliga samhällen och regioner är&lt;br&gt;emellertid helt beroende av fisket och utfiskning av traditionella bestånd&lt;br&gt;har i flera fall redan fått katastrofala konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan effekt av att ett stort antal bestånd befinner sig i ett kritiskt&lt;br&gt;läge är de bilaterala konflikter som uppstår mellan stater som traditionellt&lt;br&gt;utnyttjat samma bestånd. Under de senaste två decennierna har åtminsto-&lt;br&gt;ne ett dussintal allvarliga konflikter uppstått som fått utrikespolitiska&lt;br&gt;konsekvenser. Hittills har konflikterna mellan EG - av medlemsländerna&lt;br&gt;främst Spanien - och Kanada om de tidigare så rika bestånden utanför&lt;br&gt;Newfoundland fått störst uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av en oansvarig förvaltning av flera av världens stora fisk-&lt;br&gt;bestånd har fått världssamfundet att reagera genom resolutioner och av-&lt;br&gt;siktsförklaringar men också genom tre detaljerade multilaterala överens-&lt;br&gt;kommelser. Dessa överenskommelser har tillkommit efter - och delvis&lt;br&gt;som ett resultat av - FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i&lt;br&gt;Rio de Janeiro år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen för att tillse att fiskefartyg följer internationella&lt;br&gt;bevarande- och förvaltningsåtgärder vid fiske på de öppna haven (Flagg-&lt;br&gt;konventionen) är inriktad på att förhindra att fartyg undviker förvalt-&lt;br&gt;ningsåtgärder genom omflaggning till s.k. bekvämlighetsflagg. Överens-&lt;br&gt;kommelsen, som antogs år 1993 och godkändes av Sverige år 1994, om-&lt;br&gt;fattar bl.a. flaggstatemas ansvar och skyldighet att informera om fartyg&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som fiskar utanför de ekonomiska zonerna. Överenskommelsen har ännu&lt;br&gt;inte trätt i kraft, eftersom den ännu inte godkänts av tillräckligt många&lt;br&gt;nationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra överenskommelsen är FN-avtalet om bevarande och förvalt-&lt;br&gt;ning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd som antogs i&lt;br&gt;augusti 1995. Dess syfte är att säkerställa ett varaktigt utnyttjande av des-&lt;br&gt;sa bestånd främst genom internationellt samarbete i de havsområdesvisa&lt;br&gt;regionala fiskerikommissionema. FN-avtalet innehåller bl.a. föreskrifter&lt;br&gt;om tillämpning av försiktighetsprincipen, arbetet i de regionala organen,&lt;br&gt;åtgärder mot icke-medlemmars fiske, staternas skyldigheter beträffande&lt;br&gt;fiskefartyg som för deras flagg samt efterlevnad och verkställighet. Inte&lt;br&gt;heller denna överenskommelse har trätt i kraft, eftersom det nationella&lt;br&gt;ratifikationsprocedurema, som bl.a. pågår i EG och dess medlemsländer,&lt;br&gt;inte avslutats i ett tillräckligt stort antal stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje överenskommelsen är Uppförandekoden för ansvarsfullt&lt;br&gt;fiske, som i motsats till de övriga överenskommelserna inte är juridiskt&lt;br&gt;bindande. Den har framförhandlats inom FAO och omfattar allt slags&lt;br&gt;fiske samt vattenbruk. Dess viktigaste artiklar behandlar allmänna prin-&lt;br&gt;ciper för bevarandet av de akvatiska resurserna, förvaltningsåtgärder,&lt;br&gt;fiskets bedrivande, staters skyldigheter samt forskning. En serie tekniska&lt;br&gt;riktlinjer för tillämpning av Uppförandekodens olika delar är under utar-&lt;br&gt;betande. Hittills har - vid ett av Sverige initierat möte i Lysekil år 1995 -&lt;br&gt;riktlinjer för försiktighetsprincipens användning samt för fiskets bedri-&lt;br&gt;vande, kustzonsförvaltning, fiskeriförvaltning och vattenbruk färdig-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa överenskommelser har förutsättningar att bli milstolpar i det&lt;br&gt;multilaterala fiskerisamarbetets historia. De utgör tillsammans en nöd-&lt;br&gt;vändig juridisk och institutionell ram för att vända den nuvarande ut-&lt;br&gt;vecklingen mot ett mera varaktigt utnyttjande av de globala resurserna.&lt;br&gt;Men de är inte tillräckliga. Vad som i första hand återstår är att förstärka&lt;br&gt;de regionala fiskeriorganisationema så att de kan utföra de angelägna&lt;br&gt;och krävande uppgifter som åläggs dem i FN-avtalet och Uppförande-&lt;br&gt;koden. FAO har en central roll i detta sammanhang. Sverige kommer att&lt;br&gt;verka för att FAO intensifierar sin insamling och spridning av informa-&lt;br&gt;tion om fiskbeståndens situation samt förstärker sin analytiska och nor-&lt;br&gt;mativa verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Den gemensamma fiskeripolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den gemensamma fiskeripolitiken måste&lt;br&gt;bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Nuvarande fiskeripolitik bör&lt;br&gt;utvecklas så att den bättre bidrar till att detta mål nås. I samband med&lt;br&gt;den förestående översynen av den gemensamma fiskeripolitiken bör&lt;br&gt;Sverige aktivt verka för en sådan förändring. Vidare bör Sverige verka&lt;br&gt;för att miljömål för fisket utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genom medlemskapet i EU om-&lt;br&gt;fattas Sverige av den gemensamma fiskeripolitiken. Den gemensamma&lt;br&gt;fiskeripolitikens övergripande mål kan, i likhet med den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken, sägas vara att höja produktiviteten, tillförsäkra ut-&lt;br&gt;övarna en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaden, trygga produ-&lt;br&gt;centernas försörjning och tillförsäkra konsumenterna tillgång av varor till&lt;br&gt;skäliga priser. Hänsyn skall vidare tas till fiskenäringens särskilda karak-&lt;br&gt;tär. En översyn av den gemensamma fiskeripolitiken skall ske till år&lt;br&gt;2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den Europeiska gemenskapen är världens största marknad för fisk-&lt;br&gt;produkter och nummer tre i världen när det gäller havsfiske. Fångsterna&lt;br&gt;uppgick år 1993 till drygt 7 miljoner ton, antalet fiskare till ca 270 000&lt;br&gt;och fiskeflottan till knappt 100 000 fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapssystemet för bevarande och förvaltning av fiskresursema&lt;br&gt;syftar till att ge en varaktig balans mellan resurser och utnyttjande. Vida-&lt;br&gt;re anges ramar för tillträde, förvaltning och kontroll av fiskeaktiviteter&lt;br&gt;samt av övriga åtgärder som krävs. Systemet, som regleras i rådets för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskaps-&lt;br&gt;system för fiske och vattenbruk (EGT nr L 389), innebär bl.a. att med-&lt;br&gt;lemsländerna årligen tilldelas bestämda andelar av gemenskapens fiske-&lt;br&gt;möjligheter. Därvid används fördelningsnycklar som utgår ifrån hur&lt;br&gt;mycket medlemsländernas flottor traditionellt har fiskat av olika bestånd,&lt;br&gt;fiskets regionala betydelse samt om fiske förlorades vid utvidgningen av&lt;br&gt;fiskezonerna under 1970-talet. De förändringar av fiskeripolitiken som&lt;br&gt;genomförts under 1990-talet har syftat till att skapa bättre balans mellan&lt;br&gt;fiskbestånd och fiskeflottornas kapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma fiskeripolitiken tar sikte på yrkesmässiga verksam-&lt;br&gt;heter. Det ankommer på medlemsstaterna att bevaka att icke yrkesmässi-&lt;br&gt;ga verksamheter inte äventyrar bevarande- och förvaltningsåtgärder, som&lt;br&gt;vidtas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Gemenskapsåt-&lt;br&gt;gärder, som beslutas, skall grundas på information från den Veten-&lt;br&gt;skapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen&lt;br&gt;(STECF) samt från Internationella rådet för havsforskning (ICES).&lt;br&gt;Omedelbara åtgärder kan, vid behov, vidtas på gemenskapsnivå genom&lt;br&gt;beslut av kommissionen. Ett exempel är de under år 1996 kraftigt redu-&lt;br&gt;cerade kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt, som besluta-&lt;br&gt;des till följd av vetenskapliga råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträdet till gemenskapens vatten och resurser regleras på två sätt.&lt;br&gt;Fram till år 2002 ges medlemsstaterna rätt att begränsa fisket inom kust-&lt;br&gt;området ut till 12 nautiska mil från baslinjerna så att fisket huvudsakligen&lt;br&gt;bedrivs av sådana fartyg som traditionellt fiskat i dessa vatten och som&lt;br&gt;utgår från hamnar i motsvarande kustområde. I övrigt regleras tillträde&lt;br&gt;till fiske utifrån den relativa stabiliteten. I syfte att säkerställa att fiskere-&lt;br&gt;sursema utnyttjas på ett ansvarsfullt sätt har bestämmelser utfärdats som&lt;br&gt;anger villkor för tillträde till farvatten och fiskeresurser samt regler för&lt;br&gt;utnyttjandet av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifterna för den gemensamma fiskeripolitiken stod år 1996 för ca&lt;br&gt;1 % av gemenskapens totala budget eller 875 miljoner ecu, varav struk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turåtgärdema svarar for 52 %, överenskommelser med tredje land for 32&lt;br&gt;% och marknadsorganisationen för 5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenbruket har fått ökad betydelse under senare år. Sedan år 1983&lt;br&gt;driver EG en aktiv politik för att främja investeringar i den kommersiella&lt;br&gt;odlingen av fisk, kräftdjur och blötdjur avsedda för konsumtion. Under&lt;br&gt;åren 1983-1993 ställde gemenskapen mer än 300 miljoner ecu till för-&lt;br&gt;fogande i investeringsstöd inom vattenbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen har för närvarande 26 bilaterala fiskeavtal med tredje&lt;br&gt;land. Genom avtalen skapas sysselsättning inom fiskenäring och bered-&lt;br&gt;ningsindustri. Avtalen har emellertid ifrågasatts, bl.a. deras förenlighet&lt;br&gt;med hållbart fiske. Inom gemenskapen förs nu inledande diskussioner&lt;br&gt;om en översyn av politiken rörande fiskeavtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa bilaterala överenskommelser deltar gemenskapen, an-&lt;br&gt;tingen som fördragsslutande part eller som observatör, i det multilaterala&lt;br&gt;arbete som bedrivs inom ramen för ett antal internationella konventioner&lt;br&gt;och organisationer som behandlar fiskefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av gemenskapens vatten förvaltas gemensamt med andra&lt;br&gt;länder, t.ex. med Norge i fråga om Nordsjön och med Ryssland, Polen&lt;br&gt;och de baltiska staterna i fråga om Östersjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På miljöområdet föreligger inte någon särskild gemenskapspolitik.&lt;br&gt;Varje medlemsland utformar sin egen miljöpolitik. I enlighet med&lt;br&gt;Maastrichtfördraget skall emellertid miljöhänsyn integreras i all gemen-&lt;br&gt;skapspolitik. Försiktighetsprincipen skall ligga till grund för miljöpolitik-&lt;br&gt;en och miljökrav skall integreras i utformningen och genomförandet av&lt;br&gt;den gemensamma politiken på olika områden. I Amsterdamavtalet, som&lt;br&gt;antogs vid Regeringskonferensen (IGC) i juni 1997, fastslås att ett av&lt;br&gt;gemenskapens grundläggande mål är att uppnå en väl avvägd och hållbar&lt;br&gt;utveckling. Detta förutsätter att miljöaspekterna beaktas på de områden&lt;br&gt;där unionen fattar beslut som kan ha miljökonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omprövning, som skall genomföras av den gemensamma&lt;br&gt;fiskeripolitiken inför år 2002, syftar till att säkerställa fiskerinäringens&lt;br&gt;framtid. Gemenskapens fiske måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart&lt;br&gt;sätt. Sverige skall i det kommande förhandlingsarbetet aktivt verka för att&lt;br&gt;målet om ett hållbart fiske nås inom den gemensamma fiskeripolitiken.&lt;br&gt;Det svenska agerandet skall utgå ifrån vetenskapliga bedömningar av&lt;br&gt;bestånden och fiskemöjlighetema. Vidare skall försiktighetsprincipen&lt;br&gt;tillämpas och miljöaspekterna beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ett hållbart fiske&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De flesta fiskbestånd i vårt närområde är hårt beskattade. Flera bestånd är&lt;br&gt;hotade. Vid ett oförändrat fisketryck finns risk att fiskbestånden kollap-&lt;br&gt;sar på grund av att antalet lekmogna fiskar reduceras till en nivå där&lt;br&gt;produktionen av ungfisk blir för liten. Det är möjligt att uppskatta när&lt;br&gt;situationen för ett fiskbestånd når en kritisk nivå. Flera faktorer påverkar&lt;br&gt;beståndens utveckling såsom miljöeffekter, tillväxtmöjligheter och natur-&lt;br&gt;lig dödlighet. Den enda faktorn som kan påverkas direkt är själva fiskan-&lt;br&gt;det eller det s.k. uttaget av fisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom begränsningar i fisket genom fastställande av total tillåten&lt;br&gt;fångstmängd (Total Allowable Catch, TAC) och fiskekvoter innehåller&lt;br&gt;den gemensamma fiskeripolitiken två andra viktiga styrmedel, nämligen&lt;br&gt;tekniska bevarandeåtgärder och dimensionering av fiskeflottornas kapa-&lt;br&gt;citet i relation till tillgängliga resurser. Tekniska bevarandeåtgärder syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att fisken ges möjlighet att fortplanta sig och att den&lt;br&gt;fångas först när den är mest kommersiellt värdefull. Som exempel på&lt;br&gt;tekniska bevarandeåtgärder kan nämnas minimimått på fisk, bifangstbe-&lt;br&gt;stämmelser, fiskebegränsande åtgärder under vissa tider eller i vissa om-&lt;br&gt;råden samt ökad selektivitet i redskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande diskuteras ett forslag om revidering av tekniska&lt;br&gt;åtgärder som framfor allt syftar till bevarande av ungfisk samt att för-&lt;br&gt;bättra fiskeredskapens selektivitet. Inom ramen för arbetet behandlas&lt;br&gt;frågor om kassering av fångster och bifangster av skyddade arter, större&lt;br&gt;maskstorlekar för vissa redskap, begränsning av antalet nätredskap vid&lt;br&gt;fiske i Nordsjön, obligatoriskt selektionsfönster för släpredskap, anpassa-&lt;br&gt;de minimimått för olika arter samt bestämmelser om tråd i olika redskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera bestånd riskerar att överutnyttjas på grund av fiskeflottans&lt;br&gt;överkapacitet. Ett styrmedel som används är att inom ramen för EG:s&lt;br&gt;strukturpolitik minska överkapacitet av fiskeflottan genom de fleråriga&lt;br&gt;utvecklingsprogrammen. Det fjärde utvecklingsprogrammet, som gäller&lt;br&gt;under perioden 1997-2001, antogs i april 1997. I detta program precise-&lt;br&gt;ras bl.a. vilka minskningar av kapaciteten som skall genomföras under&lt;br&gt;femårsperioden. Åtgärderna inriktas framför allt mot fisket på de bestånd&lt;br&gt;som riskerar utfiskning eller är överfiskade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna har under juni 1997 inkommit med förslag till natio-&lt;br&gt;nella program om hur åtgärderna skall genomföras. Beslut fattas senast&lt;br&gt;den 30 november 1997 enligt rådets beslut 97/413/EG av den 26 juni&lt;br&gt;1997 om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering av gemen-&lt;br&gt;skapens fiskerisektor under perioden fr.o.m. den 1 januari 1997 t.o.m.&lt;br&gt;den 31 december 2001 i syfte att uppnå jämvikt mellan resurserna och&lt;br&gt;utnyttjandet av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Mellanstatliga organisationer på fiskets område&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige skall aktivt verka för att mellan-&lt;br&gt;statliga regionala fiskeriförvaltningar kommer till stånd i havsområden&lt;br&gt;där sådana inte finns i dag. Vidare skall Sverige verka för att miljö-&lt;br&gt;hänsyn integreras i arbetet inom de mellanstatliga regionala fiskeor-&lt;br&gt;ganisationema. En effektiv förvaltning och en hållbar utveckling skall&lt;br&gt;vara vägledande för Sveriges internationella agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetet med ett hållbart fiske&lt;br&gt;bedrivs till stor del i mellanstatliga regionala organisationer med inrikt-&lt;br&gt;ning på fiskeriförvaltning och miljöfrågor. Gemenskapens årliga för-&lt;br&gt;handlingar om fiskekvoter och fördelning av tillgängliga resurser i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och Östersjön sker huvudsakligen genom&lt;br&gt;överläggningar inom mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar, såsom&lt;br&gt;Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC), Nordostatlantiska fiskeri-&lt;br&gt;kommissionen (NEAFC), Nordatlantiska fiskeriorganisationen (NAFO)&lt;br&gt;och Nordatlantiska laxorganisationen (NASCO). Beslut med betydelse&lt;br&gt;för fisket kan fattas även i andra internationella sammanhang, t.ex. inom&lt;br&gt;miljöområdet i samband med Östersjöarbetet, Helsingforskommissionen&lt;br&gt;(HELCOM) samt Nordsjökonferensen. Flertalet av dessa mellanstatliga&lt;br&gt;organisationer utgår från det vetenskapliga underlag som Internationella&lt;br&gt;havsforskningsrådet (ICES) utarbetar grundat på nationella undersök-&lt;br&gt;nings- och forskningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom dessa organisationer och då framför allt inom FAO verkar&lt;br&gt;Sverige för att fler mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar skall ska-&lt;br&gt;pas. Härigenom ges grunden för att länderna skall kunna ta ett gemen-&lt;br&gt;samt ansvar för att fisket i ett havsområde bedrivs på ett hållbart sätt. En&lt;br&gt;sådan framtida fiskeriförvaltning bör beakta försiktighetsprincipen och&lt;br&gt;integrera miljöfrågorna i sin verksamhet. Sverige skall därför aktivt&lt;br&gt;verka för att integrera miljöhänsyn i dessa organisationers arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Nordsjösamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nordsjökonferensema har länge varit ledande inom det internationella&lt;br&gt;marina miljöarbetet. Hittills har fyra miljöministerkonferenser hållits om&lt;br&gt;den marina miljön i Nordsjön, där det har fattats beslut om långtgående&lt;br&gt;åtgärder som varit inriktade på att minska utsläppen av miljöfarliga&lt;br&gt;ämnen från industrier, jordbruk och skogsbruk samt föroreningar från&lt;br&gt;fartyg och oljeutvinning till havs. Vid den ministerkonferens med miljö-&lt;br&gt;och fiskeministrar, som hölls inom ramen för Nordsjösamarbetet våren&lt;br&gt;1997, behandlades frågan om ett förbättrat internationellt samarbete inom&lt;br&gt;miljö- och fiskesektorema. Vid konferensen antogs en politisk deklara-&lt;br&gt;tion, Bergendeklarationen, som behandlar frågan om hur försiktighets-&lt;br&gt;principen bör tillämpas i fiskeripolitiken i syfte att skapa ett mer långsik-&lt;br&gt;tigt och ekonomiskt hållbart fiske. Genom deklarationen har, för första&lt;br&gt;gången i det mellanstatliga fiskerisamarbetet, ekosystemansatsen införts.&lt;br&gt;Detta innebär fortsatt integrering inom miljö- och fiskeriförvaltning ge-&lt;br&gt;nom att verka för att ekosystemens övergripande struktur, integrering och&lt;br&gt;funktion, produktivitet och biologisk mångfald bevaras samt att hänsyn&lt;br&gt;tas till behov av skydd för akvatiska arter och deras miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bergendeklarationen innehåller förslag till åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;fisket skall hållas inom biologiskt säkra gränser, att överfiskade bestånd&lt;br&gt;skall återuppbyggas till en biologiskt säker nivå, att fiskets bifångster och&lt;br&gt;att kassering av fisk minimeras samt att miljöskyddet för viktiga lek- och&lt;br&gt;uppväxtområden förbättras. Vidare fastslås att ett ekologiskt inriktat fiske&lt;br&gt;som skall öka skyddet av marina däggdjur, sjöfåglar och bottenlevande&lt;br&gt;djur och organismer skall utvecklas på längre sikt. En uppföljning av&lt;br&gt;Bergendeklarationen kommer att ske före den femte Nordsjökonferensen&lt;br&gt;som hålls år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse för Sverige är också den verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av Nordostatlantiska fiskerikommissionen, som reglerar fiskbestånden i&lt;br&gt;Nordostatlantens östra del. Organisationen fastställer för närvarande år-&lt;br&gt;ligen kvoter för sill och kungsfisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laxfisket i Nordatlanten regleras inom Nordatlantiska laxorganisatio-&lt;br&gt;nen. Laxfisket bedrivs främst i kust- och älvområden och endast i ringa&lt;br&gt;omfattning i havet. För svensk del omfattas Skagerrak och Kattegatt med&lt;br&gt;tillrinnande vattendrag av de beslut som fattas inom organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mellanstatligt samarbete om skydd av havsmiljön i Nordsjön och&lt;br&gt;Nordostatlanten bedrivs inom ramen för Pariskonventionen (OSPAR).&lt;br&gt;Konventionen omfattar alla typer av föroreningar i den marina miljön.&lt;br&gt;Parterna har uppmanats att värna om den biologiska mångfalden och de&lt;br&gt;ekologiska processerna, bl.a. genom att upprätta skyddade habitatom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Östersjösamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det arbete som bedrivs av Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC)&lt;br&gt;är ur svenskt perspektiv mycket betydelsefullt. Fiskerikommissionen har&lt;br&gt;sedan år 1973 haft till uppgift att förvalta fisktillgångama i Östersjön&lt;br&gt;genom överenskommelser om gemensamma fiskeregler och nivåer för&lt;br&gt;högsta tillåtna fangstmängd. En betydelsefull del i kommissionens arbete&lt;br&gt;har hittills varit att fastställandet av TAC och kvoter för fyra av de i&lt;br&gt;Östersjön kommersiellt mest värdefulla fiskarterna torsk, sill, skarpsill&lt;br&gt;och lax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den konvention som reglerar kommissionens arbete reviderades år&lt;br&gt;1982 i samband med att staterna runt Östersjön utvidgade sina fiskezoner&lt;br&gt;och att gemenskapen tillträdde konventionen. Fiskerikommissionen&lt;br&gt;lämnar rekommendationer om reglering av fisket, utrustning, metoder,&lt;br&gt;minimimått för fisk som får landas, fredningstider och fredningsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskerikommissionen har sedan år 1992 arbetat med bevarandet av den&lt;br&gt;vilda Östersj ölaxen, vilket utgör ett exempel på hur en regional fiske-&lt;br&gt;riförvaltning kan arbeta för åtgärder som syftar till en god beståndsvård.&lt;br&gt;En långsiktig aktionsplan antogs våren 1997 för att rädda den vilda&lt;br&gt;Östersjölaxen och avser tiden t.o.m. år 2010. Vidare pågår inom fiskeri-&lt;br&gt;kommissionen arbetet som syftar till att återuppbygga torskbeståndet i&lt;br&gt;Östersjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen för skydd av den marina miljön i Östersjön (HELCOM)&lt;br&gt;trädde i kraft år 1980. Den reviderades år 1992 då även gemenskapen&lt;br&gt;tillträdde som part. Konventionen skall genom ett nära regionalt samar-&lt;br&gt;bete skydda Östersjöområdets marina miljö. Konventionen omfattar alla&lt;br&gt;former av havsföroreningar. I samband med revideringen infördes be-&lt;br&gt;grepp som försiktighetsprincipen, bästa tillgängliga teknik och bästa&lt;br&gt;miljöpraxis. Kommissionen arbetar bl.a. med strategier och riktlinjer för&lt;br&gt;ett hållbart nyttjande av naturresurserna, vilket även omfattar fiskets&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för de båda konventionerna har ett samarbete utvecklats.&lt;br&gt;På nationell nivå finns ett samarbete som syftar till att utarbeta&lt;br&gt;gemensamma svenska ställningstaganden som kan användas i arbetet i de&lt;br&gt;båda konventionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för processen om Östersjöregionens framtid, den s.k.&lt;br&gt;Visbyprocessen, har beslutats att en Agenda 21-plan skall utarbetas för&lt;br&gt;hela Östersjöregionen inom sektorerna jordbruk, energi, fiske, skog,&lt;br&gt;industri, turism och transport. Den del som berör fisket utarbetas av&lt;br&gt;Fiskerikommissionen för Östersjön. Arbetet omfattar allt fiske i Öster-&lt;br&gt;sjöregionen, dvs. havsfiske, kustfiske och vattenbruk. Sektorernas förslag&lt;br&gt;skall färdigställas under våren 1998 och avsikten är att en gemensam&lt;br&gt;Agenda 21-plan för hela Östersjöregionen skall kunna antas under som-&lt;br&gt;maren 1998. Under hösten 1997 skall uppläggning och utformning av&lt;br&gt;arbetet diskuteras med miljöorganisationer och övriga intresseorganisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Nordiskt fiskerisamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I det nordiska samarbetet på fiskets område&lt;br&gt;skall Sverige verka för att större vikt läggs vid bevarandefrågor, biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald och utveckling av Östersjösamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det nordiska samarbetet inbe-&lt;br&gt;griper Danmark, Norge. Island, Färöarna, Grönland, Finland. Åland och&lt;br&gt;Sverige. Eftersom tre av de nordiska länderna nu omfattas av den gemen-&lt;br&gt;samma fiskeripolitiken far denna stor betydelse för inriktningen av det&lt;br&gt;nordiska fiskerisamarbetet. Mot den bakgrunden reformeras det nordiska&lt;br&gt;samarbetet. Detta arbete kommer att drivas vidare inom fiskeområdet i&lt;br&gt;syfte att effektivisera verksamheten och att finna områden som kan vara&lt;br&gt;av gemensamt intresse för samtliga nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen för det nordiska fiskerisamarbetet är att bidra till ut-&lt;br&gt;vecklingen av de nordiska ländernas fiskerinäringar och till ett hållbart&lt;br&gt;och rationellt utnyttjande av de marina resurserna. Ett program för nor-&lt;br&gt;diskt fiskerisamarbete för perioden 1997-2000 har antagits. Samarbetet&lt;br&gt;omfattar bl.a. det internationella miljöarbetet. Det stora informationsut-&lt;br&gt;bytet, som kännetecknar det nordiska arbetet, är ett viktigt redskap för att&lt;br&gt;säkra en balanserad utveckling av fisket. Av vikt är även det regionala&lt;br&gt;fiskerisamarbetet i Östersjön liksom i övrigt mellan Norden och dess när-&lt;br&gt;områden. exempelvis Arktis och Barentsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten för det nordiska fiskerisamarbetet var för år 1996 7,3 miljo-&lt;br&gt;ner danska kronor (Dkr), varav en miljon avsåg den gemensamma fiske-&lt;br&gt;och miljöstrategien, som antogs år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen har haft en framträdande plats i det nordiska samarbetet.&lt;br&gt;FoU-projekt, som ur ett svenskt perspektiv bedömts som särskilt ange-&lt;br&gt;lägna, har varit forskning om Östersjölaxens lekvandring, M74-syndro-&lt;br&gt;met och om utveckling av teknisk förvaltning av torskfisket i Östersjön,&lt;br&gt;t.ex. genom utveckling av selektiva torsktrålar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under Sveriges kommande ordförandeskap i det nordiska samarbetet&lt;br&gt;år 1998 bör insatserna fördjupas på angelägna områden, som t.ex. miljö-&lt;br&gt;certifiering av fisk, biologisk mångfald och multilateralt arbete av bety-&lt;br&gt;delse för fisket, bl.a. FAO.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övrigt nordiskt samarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett nordiskt samarbete bedrivs av Nordiska Fiskares Miljösekretariat,&lt;br&gt;som bildades år 1992. I miljösekretariatet ingår tio av yrkesfiskets orga-&lt;br&gt;nisationer i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Färöarna och&lt;br&gt;Grönland. Organisationens syfte är att arbeta för bevarandet av en ren&lt;br&gt;och produktiv marin miljö, där olika arter skall kunna beskattas på ett&lt;br&gt;uthålligt och bärkraftigt sätt samt att informera om yrkesfiskarnas syn på&lt;br&gt;och intresse för dessa frågor. Miljösekretariatet, som flyttar mellan med-&lt;br&gt;lemsorganisationerna, har till uppgift att samordna och koordinera&lt;br&gt;arbetet. Sekretariatets verksamhet finansieras av medlemsorganisa-&lt;br&gt;tionerna. Miljösekretariatet samverkar med Nordiska Ministerrådet, som&lt;br&gt;även har stött flera av miljösekretariets projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska Fiskares Miljösekretariat deltar aktivt i miljöfrågor. Bland de&lt;br&gt;frågor som ägnats särskild uppmärksamhet de senaste åren kan nämnas&lt;br&gt;utsläpp av miljöfarliga ämnen i havet, planerade norska provborrningar&lt;br&gt;efter olja i Skagerrak, radioaktiva föroreningar i havet, avfallsdumpning,&lt;br&gt;föroreningar vid brytning av bly- och zinkmalm på Grönland etc. Sek-&lt;br&gt;retariatet deltar även i det nordiska arbetet om miljöcertifiering av fisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nordsjökonferensen medverkade miljösekretariatet aktivt för att föra&lt;br&gt;fram de intressen och åtgärder som fiskarena bedömer som angelägna.&lt;br&gt;Aktuella åtgärder och intressen presenterades vid Nordsjökonferensen i&lt;br&gt;samarbete med den sameuropeiska fiskeriorganisationen Européche.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hållbart fiske i Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det svenska fisket skall bedrivas på ett&lt;br&gt;hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande av fiskbestånden skall nationellt&lt;br&gt;uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas och att den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden säkerställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Svenskt havsfiske bedrivs i&lt;br&gt;Västerhavet och i Östersjön. Värdemässigt är torsk den viktigaste arten.&lt;br&gt;Efter torsk följer sill, nordhavsräka, havskräfta och lax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns omkring 3 000 yrkesfiskare i landet, av vilka ca 300 ägnar&lt;br&gt;sig åt insjöfiske. Den svenska fiskeflottan bestod år 1996 av ca 2 500&lt;br&gt;fartyg med en sammanlagd motoreffekt på 270 000 kW och ett totalt ton-&lt;br&gt;nage på 47 400 ton. Huvuddelen av flottan utgörs av mindre kombina-&lt;br&gt;tionsfartyg. Dessutom finns ungefär 50 trålare eller vadfartyg på mer än&lt;br&gt;30 m längd som är specialiserade på fiske på öppet vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningsindustrin sysselsätter omkring 3 000 personer, av vilka&lt;br&gt;drygt 1 500 arbetar i ca 40 företag med mer än 10 anställda. Ytterligare&lt;br&gt;500 personer är knutna till produktionen. Den totala sysselsättningen&lt;br&gt;uppgår till ca 3 500 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ekologiskt hållbart samhälle förenas tillväxt, välfärd och god mil-&lt;br&gt;jö. Fisket är ett exempel på en ekonomisk verksamhet, vars välgång och&lt;br&gt;överlevnad ytterst är beroende av god tillgång på fisk. För att nå detta&lt;br&gt;skall det svenska fisket bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjan-&lt;br&gt;de av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att den biologiska&lt;br&gt;mångfalden säkerställs och att försiktighetsprincipen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöstörningar utgör ett allvarligt hot mot fisket. De minskar till-&lt;br&gt;gången på de för fisket intressanta arterna och kan göra fisken mindre&lt;br&gt;lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift är att bevara eller återställa&lt;br&gt;goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag. I kustområdena och&lt;br&gt;hela egentliga Östersjön är övergödningen ett allvarligt hot mot fiskbe-&lt;br&gt;stånden. Ett annat hot är de miljögifter som släpps ut och kan ge effekter&lt;br&gt;såsom t.ex. reproduktionsstörningar samt att fisk och skaldjur blir olämp-&lt;br&gt;liga som föda. I sötvatten är försurning, som kan medföra urlakning av&lt;br&gt;metaller som kvicksilver och aluminium, det allvarligaste hotet. Följden&lt;br&gt;av detta blir att ekosystemen förändras och att känsliga arter eller stam-&lt;br&gt;mar kan slås ut. Utbyggnaden av vattenkraften är ytterligare en åtgärd&lt;br&gt;som mycket kraftigt påverkat den biologiska mångfalden i vattendrag.&lt;br&gt;Det är av stor att övergödning och utsläpp av miljögifter och försurande&lt;br&gt;ämnen begränsas. Dessa åtgärder görs dels nationellt dels genom interna-&lt;br&gt;tionellt arbete. Regeringens målsättning är att Sverige skall vara en på-&lt;br&gt;drivande kraft och ett föregångsland för en hållbar utveckling i dessa&lt;br&gt;hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De främsta oönskade effekter som orsakas av yrkesfisket är icke av-&lt;br&gt;sedda bifångster och skador på havsbottnar. För stora uttag av fisk i kom-&lt;br&gt;bination med den syrebrist som orsakats av övergödningen, har medfört&lt;br&gt;att torsk i Östersjön minskat drastiskt. Vid bottentrålning efter kräftdjur&lt;br&gt;och fisk kan skador på havsbotten uppkomma, som t.ex skador på eko-&lt;br&gt;systemen i s.k. mjukbottensamhällen. Mindre uppmärksammat är i vilken&lt;br&gt;utsträckning bottentrålning påverkar det marina kulturarvet t.ex. i form&lt;br&gt;av lämningar efter äldre skeppsvrak eller andra fasta fomlämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fritidsfisket, som har både ett rekreativt och ekonomiskt värde, är av&lt;br&gt;stor omfattning i Sverige. Under år 1996 beräknas ca 2,2 miljoner män-&lt;br&gt;niskor ha fiskat någon gång under året. Den totala fångsten uppges till ca&lt;br&gt;79 000 ton, varav ungefär två tredjedelar fångades av sportfiskare. Den&lt;br&gt;resterande tredjedelen fångades av landets ca 500 000 husbehovsfiskare, i&lt;br&gt;huvudsak nätfiskare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även fritidsfisket kan ge upphov till olika slags miljöeffekter dels&lt;br&gt;sådana som är unika för fritidsfisket, dels sådana som är mer eller mindre&lt;br&gt;gemensamma för allt friluftsliv. Ett högt fisketryck kan förekomma i&lt;br&gt;vissa vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring 1 000 personer är sysselsatta inom vattenbruk. Det svenska&lt;br&gt;vattenbrukets produktion år 1995 uppgick till ca 7 500 ton, varav ca&lt;br&gt;6 000 ton fisk och 1 500 ton blötdjur och kräftdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i särklass viktigaste arten i det svenska vattenbruket utgörs av od-&lt;br&gt;ling av regnbågslax, som svarar för ca 85 %. Annan matfisk som odlas är&lt;br&gt;röding, öring och andra laxfiskar. Antalet kräftodlingar har ökat sedan&lt;br&gt;mitten av 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odling av fisk påverkar miljön genom att verksamheten kan bidra till&lt;br&gt;övergödning av vattenområden. Vidare kan miljön påverkas genom en&lt;br&gt;risken för spridning av sjukdomar eller fiskparasiter liksom bruk av me-&lt;br&gt;diciner och andra kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större odlingar av fisk är i dag anmälnings- eller tillståndspliktiga en-&lt;br&gt;ligt miljöskyddslagen. I samband med en tillståndsprövning görs bedöm-&lt;br&gt;ningar om eventuell miljöbelastning. Villkor och skyddsåtgärder for&lt;br&gt;verksamheten föreskrivs i syfte att förhindra miljöstörningar så långt det&lt;br&gt;är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av fisksjukdomar är relativt begränsad i svenska odlingar&lt;br&gt;till följd av restriktiva införselregler för levande fisk samt av en väl ut-&lt;br&gt;vecklad frivillig hälso- och sjukdomskontroll inom odlingsverksamheten.&lt;br&gt;De vanligaste sjukdomarna är infektionssjukdomar samt andra naturligt&lt;br&gt;förekommande sjukdomar och parasiter. Transporter av fisk mellan re-&lt;br&gt;gioner kan fa oönskade effekter. Närbesläktade fiskbestånd kan genom&lt;br&gt;anpassning till olika miljöer utveckla motståndskraft mot vissa sjuk-&lt;br&gt;domar. Ett annat problem är rymning av fisk från fiskodlingar. Det kan&lt;br&gt;ge allvarliga effekter genom dels smittspridning, dels påverkan på den&lt;br&gt;biologiska och genetiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Sektorsansvar på fiskets område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sektorsansvaret är en förutsättning för ett&lt;br&gt;framåtsyftande miljöarbete på fiskets område och skall tillämpas i en&lt;br&gt;fortlöpande dialog med miljöns företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samhällssektorernas miljöansvar&lt;br&gt;fastställdes av riksdagen i samband med 1988 års miljöpolitiska&lt;br&gt;proposition (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:383).&lt;br&gt;Därefter har ansvaret ytterligare definierats. Varje samhällssektor ansva-&lt;br&gt;rar för att förhindra att nya miljöskador uppstår och för att lösa de pro-&lt;br&gt;blem som redan finns. Ansvaret för miljön och omsorgen om naturresur-&lt;br&gt;serna innebär också skyldighet för såväl näringsidkare som för berörda&lt;br&gt;myndigheter att anpassa sin verksamhet till miljömålen. Det utvidgade&lt;br&gt;sektorsansvaret är en gemensam angelägenhet för såväl myndigheter som&lt;br&gt;för näringssidan. Miljöhänsyn måste integreras i alla sektorers verksam-&lt;br&gt;het, vilket förutsätter att ekonomiska överväganden sammanvägs med&lt;br&gt;miljöhänsyn i planering och beslutsfattande. Detta måste ske på alla nivå-&lt;br&gt;er och i alla delar av samhället. Samhällssektorns miljöansvar omfattar&lt;br&gt;därmed alla aktörer. Styrkan i tillämpligheten ges av att sektorn har de&lt;br&gt;bästa förutsättningarna och kompetensen att förebygga och minska miljö-&lt;br&gt;problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla statliga myndigheter har ett grundläggande miljöansvar för sin&lt;br&gt;verksamhet. Fiskeriverket har tillsammans med vissa andra centrala myn-&lt;br&gt;digheter dessutom ett formellt sektorsansvar för miljön. Sektorsansvaret&lt;br&gt;innebär att verket, inom ramen för sina befogenheter, verksamhetsmål&lt;br&gt;och resurser, skall verka för att fisket minskar sina miljöeffekter. Arbetet&lt;br&gt;sker med utgångspunkt i de miljömål och riktlinjer som regering och&lt;br&gt;riksdag lagt fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har en samlande och pådrivande roll gentemot aktörerna i&lt;br&gt;sektorn. Verkställandet av sektorsansvaret är en process där sektorsmyn-&lt;br&gt;digheten successivt övertar ansvaret från miljömyndigheterna, vilka intar&lt;br&gt;funktionen som pådrivande i miljöarbetet. För Fiskeriverket innebär an-&lt;br&gt;svaret att följa och utvärdera utvecklingen på miljöområdet inom sektorn&lt;br&gt;samt att utgöra stöd för sektorns miljöarbete. Verket skall utarbeta för-&lt;br&gt;slag till mål, riktlinjer och styrmedel för sektorns miljöarbete. Av sek-&lt;br&gt;torsansvaret följer att verket ansvarar för att åtgärder genomförs i enlig-&lt;br&gt;het med verkets aktionsplaner. Likaså skall verket följa upp och utvärde-&lt;br&gt;ra att de mål för miljöarbetet som lagts fast nås. Verket ansvarar för redo-&lt;br&gt;visning av detta till regeringen, andra berörda myndigheter och fiskeri-&lt;br&gt;näringen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket skall som miljömyndighet vara samlande och pådri-&lt;br&gt;vande i miljövårdsarbetet. Verkets arbete skall syfta till att säkerställa en&lt;br&gt;god miljö och en biologisk mångfald. Verket skall utveckla uppföljnings-&lt;br&gt;bara kvalitetsmål och tillsammans med Fiskeriverket föreslå mätbara åt-&lt;br&gt;gärdsmål. Naturvårdsverket skall utvärdera miljöarbetet i landet samt föl-&lt;br&gt;ja upp och utvärdera resultatet i naturmiljön och söka orsaken om målen&lt;br&gt;inte nås.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Styrmedel för ett hållbart fiske&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statliga styrmedel bör utvecklas i takt med&lt;br&gt;att miljöarbetet förstärks. Nya och kompletterande styrmedel utgör,&lt;br&gt;tillsammans med sektorns ökade miljöarbete samt konsumenternas&lt;br&gt;krav på ökad miljöanpassning, viktiga förutsättningar för en fortsatt&lt;br&gt;utveckling av miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I syfte att nå största möjliga&lt;br&gt;måluppfyllelse i miljöarbetet används flera styrmedel. Traditionellt sett&lt;br&gt;har dessa bestått av lagstiftning, ekonomiska styrmedel såsom skatter,&lt;br&gt;ersättningsformer, forsknings- och utvecklingsverksamhet samt rådgiv-&lt;br&gt;ning, information, utbildning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste juridiska styrmedlen är fiskelagen (1993:787) med följd-&lt;br&gt;författningar samt miljölagstiftningen i form av miljöskyddslagen, natur-&lt;br&gt;vårdslagen, naturresurslagen, gentekniklagen och vattenlagen. Fiskeriver-&lt;br&gt;ket skall i enlighet med sin instruktion verka för en ansvarsfull hushåll-&lt;br&gt;ning med fisktillgångama bl.a. genom att främja biologisk mångfald och&lt;br&gt;därmed ett rikt och varierat fiskbestånd. Utifrån syftet att vårda och lång-&lt;br&gt;siktigt nyttja fiskbestånden har verket reglerat fisket genom föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för Östersjön, Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt samt för vissa sötvat-&lt;br&gt;tensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte i november 1996 en utredning med uppgift att dels&lt;br&gt;göra en översyn av den statliga fiskeriadministrationen, särskilt avseende&lt;br&gt;Fiskeriverket, dels föreslå en mer effektiv forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;verksamhet på fiskets område. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till&lt;br&gt;regeringen senast den 15 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnade den 3 april 1997 en remiss till Lagrådet om&lt;br&gt;en miljöbalk i vilken de centrala bestämmelserna i miljölagstiftningen&lt;br&gt;sammanförs med ett tiotal andra lagar till en gemensam miljö- och re-&lt;br&gt;surslagstiftning. På Fiskeriverkets ansvarsområde sker inte några väsent-&lt;br&gt;liga förändringar i förhållande till gällande rätt. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;Fiskeriverket behåller sin ställning i vattenmålen samtidigt som verket&lt;br&gt;far ökat ansvar för bevakningen av allmänna fiskeintressen i miljö-&lt;br&gt;skyddsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas intresse för märkning av produkter har lett till en&lt;br&gt;ökad användning av miljömärkningen. Inom fiskeområdet diskuterar&lt;br&gt;därför myndigheter, fiskerinäringen, producenter, intresseorganisationer&lt;br&gt;och konsumenter frågan om miljömärkning av fisk. Nordiska Minister-&lt;br&gt;rådet har tillsatt en projektgrupp som behandlar frågan om en gemensam&lt;br&gt;nordisk miljömärkning. Inom ramen för projektet kommer en informa-&lt;br&gt;tionskampanj att genomföras, vilken beskriver den nordiska förvaltning-&lt;br&gt;en av fiskbestånden. På det internationella planet pågår ett liknande pro-&lt;br&gt;jekt inom ramen för Marine Stewardship Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för statsförvaltningens miljöarbete deltar Fiskeriverket&lt;br&gt;som en av 25 pilotmyndigheter i projektet om miljöledningssystem i&lt;br&gt;statsförvaltningen. Miljöledningssystemet innebär ett systematiserat mil-&lt;br&gt;jöarbete med tydliga riktlinjer och mål, bl.a. centrala styrmedel, klar-&lt;br&gt;gjorda ansvarsförhållanden samt rutiner för uppföljning och årlig rappor-&lt;br&gt;tering. Syftet är att utveckla statens arbetssätt att medverka till ett ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbart samhälle genom att integrera miljöhänsyn och resurshus-&lt;br&gt;hållningsfrågor i all statlig verksamhet. Under år 1997 kommer förslag&lt;br&gt;till miljöpolicy samt en handlingsplan för ökad integration av miljöhän-&lt;br&gt;syn i myndighetens verksamhet att utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresursema måste grundas på kun-&lt;br&gt;skap och vetenskapliga resultat om bl.a. fiskbestånd, ekologiska samspel&lt;br&gt;där fiskbestånden är en integrerad del av ekosystemen, miljöinverkan och&lt;br&gt;teknikutvecklingen. Detta ställer stora krav på forskning och utveckling&lt;br&gt;nationellt men också på det nationella kunskapsunderlaget som lämnas&lt;br&gt;till internationella samarbetsfora, framför allt ICES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriforskningen måste utveckla mer exakta definitioner av begrep-&lt;br&gt;pet hållbart nyttjande och metoder för att bättre bestämma olika gräns-&lt;br&gt;nivåer på uttag. För en fullgod rådgivning måste till de biologiska aspek-&lt;br&gt;terna också läggas socioekonomiska bedömningar. Forskningen behöver&lt;br&gt;klarlägga effekterna av olika förvaltningsstrategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå en optimal resurshushållning är utveckling av fångsttekniker&lt;br&gt;som säkrar så god selektivitet som möjligt avseende fiskstorlek och art&lt;br&gt;särskilt viktigt. I samma syfte är det också nödvändigt att utveckla meto-&lt;br&gt;der som innebär att mängden fisk som kastas överbord minimeras och&lt;br&gt;som därmed ger ett förbättrat råvaruutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket bedriver undersökningsverksamhet såväl i havsvatten&lt;br&gt;som i sötvatten. Huvudsakligen är verksamheten inriktad på bestånds-&lt;br&gt;uppskattningar, men verksamheten omfattar även andra uppgifter som&lt;br&gt;ligger till grund för verkets miljöansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriutredningen (Jo 1996:03) har bl.a. till uppgift att utreda en mer&lt;br&gt;effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet på fiskets område. Re-&lt;br&gt;geringen har för avsikt att återkomma till forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;verksamheten när utredningens förslag föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Åtgärder för biologisk mångfald på fiskets&lt;br&gt;område&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk&lt;br&gt;mångfald på fiskets område bör i allt väsentligt genomföras i syfte att&lt;br&gt;uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med att utveckla miljökvalitetsmål&lt;br&gt;bör fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverkets bedömning: Överensstämmer med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fiskeriverkets aktionsplan fick ett övervägande&lt;br&gt;positivt mottagande av remissinstanserna. Flertalet remissinstanser anser&lt;br&gt;att den är väl genomarbetad och bra strukturerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålen tillstyrks men några remissinstanser, bl.a. Natur-&lt;br&gt;historiska riksmuseet och Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald,&lt;br&gt;framhåller att ytterligare arbete krävs för att konkretisera målen så att de&lt;br&gt;blir mätbara och uppföljningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktionsplanens åtgärdsförslag tillstyrks av flertalet remissinstanser,&lt;br&gt;som också anser att åtgärdsförslagen är väl motiverade och bör genom-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser kritiserar kostnadsberäkningarna och framhåller&lt;br&gt;att medelsbehovet i praktiken är större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Konventionen om biologisk&lt;br&gt;mångfald trädde i kraft i december 1993. Konventionens breda ansats ger&lt;br&gt;goda möjligheter till en samordnande roll i det internationella natur-&lt;br&gt;vårdsarbetet. Konventionen syftar till att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden, till ett långsiktigt hållbart utnyttjande av mångfaldens beståndsde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lar och till en rättvis fördelning av nyttigheter som kan vinnas ur genetis-&lt;br&gt;ka resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ställningstaganden till de åtgärder och åtgärdsförslag som&lt;br&gt;Naturvårdsverket och Boverket har presenterat i sina aktionsplaner för att&lt;br&gt;bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden redovisas i propo-&lt;br&gt;sitionen (prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU15, rskr. 1996/97:239) om&lt;br&gt;skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan för&lt;br&gt;biologisk mångfald på fiskets område. I aktionsplanen redovisas en rad&lt;br&gt;åtgärdsförslag for att bevara den biologiska mångfalden. I beskrivningen&lt;br&gt;av miljösituationen lyfts de viktigaste hoten fram för olika vatten-&lt;br&gt;områden, såsom försurning, övergödning, tungmetaller, organiska miljö-&lt;br&gt;gifter etc. Verket konstaterar att vattenområdenas specifika förutsättning-&lt;br&gt;ar har stor betydelse för att kunna säkerställa arters långsiktiga överlev-&lt;br&gt;nad. Åtgärdsstrategier redovisas för sjöar och rinnande vatten, kustvatten&lt;br&gt;och utsjövatten. Strategierna syftar till att bevara och förstärka biodiver-&lt;br&gt;siteten i olika typer av vattenområden, bedriva forsknings- och undersök-&lt;br&gt;ningsverksamhet, genomföra miljö- och fiskeribiologiska undersökningar&lt;br&gt;etc. Vidare föreslås miljökvalitetsmål för vattenmiljön och fiskbestånden&lt;br&gt;avseende fiske och vattenbruk. Fiskeriverket lägger fram en rad åtgärds-&lt;br&gt;förslag. Dessutom behandlas forsknings- och utvecklingsverksamheten.&lt;br&gt;Genom aktionsplanen konkretiseras Fiskeriverkets sektorsansvar för mil-&lt;br&gt;jön och understryks vikten av samråd med naturvårdsmyndighetema för&lt;br&gt;säkerställandet av en biologisk mångfald och ett rikt och varierat fisk-&lt;br&gt;bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att aktionsplanen skall vara vägledande för det fram-&lt;br&gt;tida arbetet med att bevara den biologiska mångfalden på fiskets område.&lt;br&gt;Regeringen anser vidare att arbetet med att utveckla miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;bör prioriteras. De är i dag allmänt formulerade och kräver ytterligare&lt;br&gt;konkretisering för att bli mät- och uppföljningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har för den kommande treårsperioden föreslagit en rad&lt;br&gt;åtgärder. Flera åtgärder syftar till att öka kompetens och kunskap inom&lt;br&gt;ansvarsområdet. Regeringen anser att inriktningen på de åtgärdsförslag&lt;br&gt;som förs fram i aktionsplanen är välgrundade och stöder den viktiga&lt;br&gt;kompetensutvecklingen inom området. I detta sammanhang bör frågor&lt;br&gt;rörande selektiva fångstmetoder och förvaltningen av den vilda Östersjö-&lt;br&gt;laxen samt åtgärder för att bevara malen och den svenska flodkräftan&lt;br&gt;prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktionsplanen är ett viktigt styrmedel för att kunna uppnå miljö-&lt;br&gt;politikens övergripande mål beträffande bevarandet av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. De föreslagna åtgärderna främjar en mer ansvarsfull och&lt;br&gt;ekologiskt hållbar verksamhet inom fiskesektom. Ett ökat miljöarbete&lt;br&gt;behövs för att förbättra skyddet av värdefulla akvatiska naturresurser och&lt;br&gt;även för att skapa bättre förutsättningar för ett långsiktigt och ekono-&lt;br&gt;miskt lönsamt fiske. Inför det framtida arbetet måste gränsdragningen&lt;br&gt;mellan Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets ansvarsområden förtydligas&lt;br&gt;vad gäller bevarandet av hotade fiskarter. Vidare bör den s.k. ”rödlistan”&lt;br&gt;över hotade fiskarter uppdateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med flertalet av aktionsplanens åtgärdsförslag har redan på-&lt;br&gt;börjats. Regeringen finner det angeläget att aktionsplanen i allt väsentligt&lt;br&gt;genomförs. Arbetet skall finansieras inom ramen för Fiskeriverkets ordi-&lt;br&gt;narie verksamhet. Åtgärderna bör prioriteras efter angelägenhetsgrad,&lt;br&gt;tillämpbarhet och karaktär. Nyttoeffekter och kostnadseffektivitet bör vä-&lt;br&gt;gas in. Genom den ökade satsningen på fiskevården som ges i det följan-&lt;br&gt;de, kommer finansieringen av flertalet åtgärdsförslag i planen att kunna&lt;br&gt;klaras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Fiskevården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En ökad satsning skall göras på en förbätt-&lt;br&gt;rad fiskevård, främst i kustområdena och i de sjöar där det förekom-&lt;br&gt;mer fritt fiske. I första hand skall insatser för bevarande av hotade ar-&lt;br&gt;ter och stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och&lt;br&gt;skärpt fisketillsyn prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen återkallade i novem-&lt;br&gt;ber 1995 en proposition om allmän fiskevårdsavgift m.m. (skr.&lt;br&gt;1995/96:28). Regeringen aviserade i skrivelsen sin avsikt att vid en se-&lt;br&gt;nare tidpunkt återkomma med förslag om annan finansiering av fiske-&lt;br&gt;vården. Riksdagen har uppdragit åt regeringen att snarast lägga fram för-&lt;br&gt;slag om hur fiskevården skall finansieras (bet. 1995/96 :JoU4, rskr.&lt;br&gt;1995/96:150)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att uppfylla kraven på en ekologiskt hållbar utveckling samt na-&lt;br&gt;tionella åtaganden är det enligt regeringens bedömning angeläget att göra&lt;br&gt;en kraftfull satsning inom fiskevårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskevården finansieras för närvarande bl.a. över statsbudgeten genom&lt;br&gt;anslagen för fiskevård och för kalkningsverksamhet i sjöar och vatten-&lt;br&gt;drag samt med vattenavgiftsmedel. Det finns emellertid behov av en&lt;br&gt;ökad satsning på angelägna åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbudgetens anslag till fiskevården har under en lång följd av år&lt;br&gt;varit relativt oförändrat. För budgetåret 1997 uppgår Fiskeriverkets an-&lt;br&gt;slag C 4. Fiskevård till 4,6 miljoner kronor. Anslaget skall användas till&lt;br&gt;bidrag för kostnader avseende bildande av fiskevårdsområden, bidrag för&lt;br&gt;länsstyrelsernas fisketillsyn, åtgärder för fiskevård, exempelvis biotop-&lt;br&gt;vård samt insatser för bevarande av hotade arter. Under de senaste åren&lt;br&gt;har bidragen främst använts till fiskevårdsåtgärder, bl.a. biotopvård fiske-&lt;br&gt;tillsyn och till bidrag för bildandet av fiskevårdsområden. Ytterligare an-&lt;br&gt;sökningar om bidrag för bildande av fiskevårdsområden finns hos läns-&lt;br&gt;styrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vattenavgiftsmedel används för fiskevård. Dessa avgifter be-&lt;br&gt;stäms av vattendomstolar som kompensation för skada på fisket. För&lt;br&gt;budgetåret 1995/96 fanns totalt 28,6 miljoner kronor tillgängliga för&lt;br&gt;fiskevård. Medlen, som främst används för biotopvårdande åtgärder och&lt;br&gt;utsättning av fisk, är ofta destinerade till vissa områden i enlighet med&lt;br&gt;villkoren i vattendomama. Medel utdömda enligt 10 kap. 6 § vattenlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dock i viss utsträckning användas för forsknings- och undersök-&lt;br&gt;ningsverksamhet som rör fiskevård. Möjligheten att med vattenavgifts-&lt;br&gt;medel genomföra åtgärder för hotade arter samt för att utföra biotopvård&lt;br&gt;i större omfattning är mycket begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett antal år har utsättning av fisk för yrkesfiskets behov genom-&lt;br&gt;förts i syfte att förbättra det yrkesmässiga fisket i kustområden och in-&lt;br&gt;sjöar. Störst betydelse har utsättningar av ål haft. Andra arter som sätts ut&lt;br&gt;är gös och lax. Under senare år har i storleksordningen ca 10 miljoner&lt;br&gt;kronor avsatts årligen för detta ändamål. Dessa utsättningar har under en&lt;br&gt;övergångstid finansierats av prisregleringsmedel och medel från EG:s&lt;br&gt;strukturfonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiska återställningsåtgärder, som finansieras över anslaget för&lt;br&gt;kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag under utgiftsområde 20,&lt;br&gt;har även kommit fisket till del genom återställning av försumingsskadade&lt;br&gt;sjöar och vattendrag. Bidrag lämnas i första hand för kalkningsverksam-&lt;br&gt;het, men även i mindre omfattning för biologiska åtgärder som återin-&lt;br&gt;troduktion av utslagna växter och djur, eliminering av vandringshinder&lt;br&gt;och byggande av vandringsvägar. Kalkningsinsatsema har varit&lt;br&gt;betydelsefulla för fritidsfisket, gynnat yrkesfisket vad gäller laxfisket&lt;br&gt;samt minskat halterna av kvicksilver i fisk. Härutöver bidrar enskilda&lt;br&gt;fiskevårdsområden till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nu, enligt regeringens bedömning, behov av kraftfulla åtgär-&lt;br&gt;der på fiskevårdens område. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö,&lt;br&gt;effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning. Ekosyste-&lt;br&gt;men skall brukas på ett sätt som varken hotar deras långsiktiga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga eller den biologiska mångfalden. En allmän fiskevård&lt;br&gt;främjar ett kollektivt intresse som en del i ansträngningarna för att åstad-&lt;br&gt;komma ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringen föreslår i budget-&lt;br&gt;propositionen för år 1998 en kraftfull satsning på fiskevården genom att&lt;br&gt;anslaget C 4. Fiskevård höjs till 20 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av internationella åtaganden, såsom t.ex. Agenda 21,&lt;br&gt;Konventionen om biologisk mångfald och den internationella aktions-&lt;br&gt;planen för Östersjölaxen, har Sverige åtagit sig att bedriva en mer ut-&lt;br&gt;vecklad fiskevård på nationell nivå. En väl planerad långsiktig fiskevård&lt;br&gt;kommer på sikt att ge förbättrade fiskemöjligheter och därmed medföra&lt;br&gt;förbättrade sysselsättningsmöjligheter, bl.a. i glesbygden, inte minst ge-&lt;br&gt;nom en utveckling av fritidsfisket. Genomförandet av Fiskeriverkets ak-&lt;br&gt;tionsplan för biologisk mångfald på fiskets område kan också på detta&lt;br&gt;sätt förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskevårdens övergripande mål är att långsiktigt verka för livskraftiga&lt;br&gt;och rika fiskbestånd i svenska vatten. En ansvarsfull hushållning med&lt;br&gt;fisktillgångama innebär ett optimalt nyttjande av fisktillgångar samt att&lt;br&gt;långsiktigt verka för att upprätthålla en biologisk mångfald. Miljömålet&lt;br&gt;på fiskets område är att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer&lt;br&gt;skall bevaras i livskraftiga naturligt reproducerande bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av grundläggande betydelse att det finns goda reproduktions-&lt;br&gt;möjligheter och en lämplig miljö för fisken att växa upp och leva i. Av&lt;br&gt;stor betydelse är miljövårdande åtgärder för en förbättrad akvatisk miljö&lt;br&gt;såsom åtgärder mot försurning, övergödning och utsläpp av miljögifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra åtgärder av betydelse är allmänna miljö- och naturvårdsåtgärder&lt;br&gt;samt den fysiska planeringen av kustområden, sjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns behov av förbättrad fiskevård i de all-&lt;br&gt;männa och enskilda vattnen i kustområdena och i sjöarna Vänern,&lt;br&gt;Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I första hand bör&lt;br&gt;verksamheten omfatta direkta fiskevårdsåtgärder i vattenmiljön såsom att&lt;br&gt;främja den biologiska mångfalden, biotopvård, utsättning av fisk, bildan-&lt;br&gt;de av fiskevårdsområden samt åtgärder for att främja tillsynen. Fiskevår-&lt;br&gt;den i de nämnda vattenområdena är ett gemensamt ansvar för såväl fiske-&lt;br&gt;vattenägama som för staten. Det är av grundläggande intresse att lång-&lt;br&gt;siktiga, bestående åtgärder prioriteras. Dagens fisketillsyn är otillräcklig&lt;br&gt;främst längs kusterna och i de stora sjöarna med allmänt vatten. Åtgärder&lt;br&gt;bör vidtas i syfte att förbättra tillsynen. Under senare år har frågan om&lt;br&gt;fisksjukdomar och ökad dödlighet hos vissa fiskslag aktualiserats. Ökad&lt;br&gt;kompetens och kunskap om bekämpning av fisksjukdomar är också av&lt;br&gt;stor betydelse för beståndsvården. Möjligheten att genomföra s.k. flyt-&lt;br&gt;fiskundersökningar bör prövas som ett led i miljöarbetet på fiskets om-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra enskilda vatten faller ansvaret för fiskevården på fiske-&lt;br&gt;vattenägama. Fiskevårdsområden skall främja ett ändamålsenligt nytt-&lt;br&gt;jande av fisket och möjliggöra en god fiskevård. Antalet fiskevårdsområ-&lt;br&gt;den fördubblades under perioden 1981-1990 och är i dag ca 2 000. Enligt&lt;br&gt;Fiskeriverkets bedömning finns det behov av att bilda fler fiskevårdsom-&lt;br&gt;råden. Det är angeläget att en sådan ny- och ombildning av fiskevårds-&lt;br&gt;områden kan genomföras. Ökad kompetens och kunskap om god fiske-&lt;br&gt;vård kräver förbättrad information och utbildning. Fiskeriverket bör&lt;br&gt;verka för att förbättra kunskapen om exempel på väl genomförda fiske-&lt;br&gt;vårdsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Östersjölaxen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Genomförandet av den internationella&lt;br&gt;aktionsplanen för Östersjölaxen, som antagits av Fiskerikom-&lt;br&gt;missionen för Östersjön, bör prioriteras. Sverige skall aktivt verka för&lt;br&gt;att minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd. Därvid bör särskilt&lt;br&gt;eftersträvas att fiskemönstret riktas mot fiske efter odlad lax samtidigt&lt;br&gt;som de naturliga laxbestånden skyddas. Vidare skall Sverige verka för&lt;br&gt;en internationell reglering av utsättning av lax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genomförande av den interna-&lt;br&gt;tionella aktionsplanen för Östersjölaxen är av avgörande betydelse för&lt;br&gt;nationellt skyddsvärda laxbestånd. Sverige har ett särskilt ansvar för na-&lt;br&gt;turlaxstammama eftersom de flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i&lt;br&gt;Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Genomförandet av aktions-&lt;br&gt;planen för Östersjölax ger nya arbetstillfällen i glesbygdsområden genom&lt;br&gt;insatser för att återskapa reproduktionsområden. Vidare leder arbetet till&lt;br&gt;förbättrade livsmiljöer för andra fiskarter och till att produktiva eko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system återskapas i svenska älvar. Härigenom skapas även förutsätt- Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;ningar för en lönande fisketurism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket kommer att ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till&lt;br&gt;regeringen om och hur en begränsning av fisket efter vildlax kan genom-&lt;br&gt;föras. Viktigt därvid är att frågan om och hur fiskerättsägama påverkas&lt;br&gt;studeras närmare samt att frågan om eventuella kompensationsåtgärder&lt;br&gt;granskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare led i bevarandearbetet är att säkerställa genproduktionen&lt;br&gt;för de vilda laxstammama. Fiskeriverket skall utreda och lämna förslag&lt;br&gt;om den framtida driften av genbanken för lax i syfte att uppnå en kost-&lt;br&gt;nadseffektiv lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjölaxens utbredningsområde och biologi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturliga laxbestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns naturlig laxreproduktion i 14 älvar utmed Östersjökusten&lt;br&gt;och i sju vattendrag på Västkusten samt i Vänern där Gullspångslaxen&lt;br&gt;utgör en relikt sötvattensform av den atlantiska laxen. Av de 14 natur-&lt;br&gt;laxälvarna utmed Östersjökusten finns elva i Bottenviken (Torne älv,&lt;br&gt;Kalix älv, Råne älv, Pite älv. Åby älv, Byske älv, Kåge älv, Rickleån,&lt;br&gt;Vindelälven, Öre älv och Lögde älv), en i Bottenhavet (Ljungan) och två&lt;br&gt;i södra Östersjön (Emån och Mörrumsån). Den största laxälven är Torne&lt;br&gt;älv, som gemensamt förvaltas av Sverige och Finland bl.a. genom Finsk-&lt;br&gt;svenska gränsälvskommissionen. Totalt finns 25 älvar med vilda laxbe-&lt;br&gt;stånd av ursprungligen 70-talet laxälvar runt Östersjön. Dessutom finns&lt;br&gt;ett antal laxälvar där det efter återställningsarbeten kan vara lämpligt att&lt;br&gt;återskapa laxbestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odlade laxbestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden av vattenkraften har kraftigt påverkat de naturliga lax-&lt;br&gt;stammama. Deras reproduktion hindras inte endast genom dammbyggen.&lt;br&gt;Laxens naturliga miljö har också förvandlats från strömmande vatten till&lt;br&gt;mer sjölika områden, helt olämpliga som uppväxtområden. Den stora&lt;br&gt;utbyggnaden av vattenkraften medförde därför behov av kompensation&lt;br&gt;för förlusten av lax, varför en betydande odling av smolt startades. Kom-&lt;br&gt;pensationsutsättningama har fastställts i vattendomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M74-syndromet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1974 upptäcktes i en av de svenska kompensationsodlingama att vissa&lt;br&gt;nykläckta laxungar blev apatiska och dog. Problemet kvarstod under de&lt;br&gt;kommande åren men fick aldrig någon större omfattning. Orsaken antogs&lt;br&gt;vara miljöförhållanden i havet där laxhonoma genom födan tog in skad-&lt;br&gt;liga ämnen, vilka senare kom att påverka ynglet. Symtomet gavs benäm-&lt;br&gt;ningen M74-syndromet efter miljöfenomenets upptäcksår. Syndromet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarstod under flera år och försvann sedan. I slutet av 1980-talet ökade&lt;br&gt;ånyo yngeldödligheten i ett par av odlingarna, vilket kunde kopplas till&lt;br&gt;M74. Under de första åren på 1990-talet utgjorde M74 inte något pro-&lt;br&gt;blem i flertalet odlingar. En viss ökning kunde emellertid märkas. Våren&lt;br&gt;1992 förekom en utbredd dödlighet bland de nykläckta ynglen. År 1993&lt;br&gt;ökade dödligheten till drygt 70 %. Samtidigt kunde konstateras att även&lt;br&gt;den vilda laxen var drabbad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så sent som år 1996 var runt 60 % av ynglen i odlingarna påverkade av&lt;br&gt;M74. Det finns starka indikationer på att den vilda laxen är lika kraftigt&lt;br&gt;drabbad. Liknande problem finns i andra delar av världen. Det är i dag&lt;br&gt;känt att dödligheten orsakas av brist på tiamin, ett B-vitamin. Vad som&lt;br&gt;orsakar denna brist är emellertid är inte klarlagt, men det finns tydliga&lt;br&gt;kopplingar till miljösituationen i Östersjön. Detta har medfört att M74&lt;br&gt;har kunnat motverkas i odlingarna genom behandling av ynglen med tia-&lt;br&gt;minlösning. Produktionen av odlad lax kommer därmed inte att påverkas&lt;br&gt;under de närmaste åren. Det innebär emellertid inte att problemet är löst&lt;br&gt;eller att behandling kan mildra effekterna av M74 på de vilda laxungama&lt;br&gt;i dagsläget. Dödligheten i M74 i de svenska odlingarna förefaller dock&lt;br&gt;vara lägre under år 1997 än under år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Laxfisket i dag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Yrkesfisket i havet efter lax har genom allt mindre kvoter fått vidkännas&lt;br&gt;stora begränsningar. Dessa begränsningar gör att fisket inte alltid kan&lt;br&gt;bedrivas under den för fiskaren mest gynnsamma tiden. Den fortsatt stora&lt;br&gt;utsättningen av smolt gör emellertid att tillgången på fångstbar lax nu är&lt;br&gt;större än kanske någon gång under efterkrigstiden. Trots detta är lönsam-&lt;br&gt;heten i laxfisket dålig. En starkt bidragande orsak är de låga priserna på&lt;br&gt;grund av konkurrensen från den odlade norska laxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustfisket efter lax norr om Åland har varit ett gott komplement till&lt;br&gt;övrigt fiske. Eftersom större delen av den odlade laxen kommer från&lt;br&gt;detta område kan fisket där lättare koncentreras mot de områden där an-&lt;br&gt;delen odlad lax är förhållandevis hög. Uppdelningen av den svenska lax-&lt;br&gt;kvoten har också tagit hänsyn till detta och för år 1997 har 40 % av kvo-&lt;br&gt;ten avsatts för fisket längs Norrlandskusten, där s.k. terminalfiskeområ-&lt;br&gt;den inrättats utanför de utbyggda älvarna i Bottenviken. Terminalfiske&lt;br&gt;innebär i princip att man inom ett geografiskt avgränsat område utanför&lt;br&gt;älvar med odlad lax tillåter intensivt fiske efter sådan lax&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fisket efter lax i naturlaxälvama var under många år av mindre om-&lt;br&gt;fattning. Sportfiske förekom visserligen i många älvar, men tillgången på&lt;br&gt;lax var i allmänhet inte så stor och antalet utövare var relativt lågt. Efter&lt;br&gt;begränsningarna av havsfisket under 1990-talet har tillgången på lax ökat&lt;br&gt;i älvarna, särskilt under de senaste åren, och därmed också intresset att&lt;br&gt;fiska den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av Fiskerikommissionen för Östersjön beslutade begränsningarna&lt;br&gt;av den årliga totalfångsten av lax som påbörjades år 1991 skulle, till-&lt;br&gt;sammans med de nationella begränsningarna i laxfisket i Sverige och&lt;br&gt;Finland, ha lett till en återhämtning av naturlaxbestånden om inte M74-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syndromet drabbat laxen. I takt med att den naturligt producerade laxen Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;kraftigt minskat och i vissa vattendrag till och med försvunnit har&lt;br&gt;emellertid kompensationsodling blivit en grundförutsättning för att kunna&lt;br&gt;bedriva ett ekonomiskt lönsamt havsfiske i Östersjön. År 1996 var mer&lt;br&gt;än 90 % av Östersjöns totala laxbestånd odlat. Havsfisket efter lax sker i&lt;br&gt;egentliga Östersjön, där bestånden av vild och odlad lax blandas, vilket&lt;br&gt;omöjliggör en beskattning efter respektive laxstams individuella bärkraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är huvudorsaken till dagens laxproblematik i Östersjön.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fiskeriverkets rapport Lax i sikte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har i rapporten Lax i sikte föreslagit regeringen vissa åtgär-&lt;br&gt;der för att säkerställa de vilda laxstammamas överlevnad samtidigt som&lt;br&gt;ett intensivt fiske skall kunna bedrivas med inriktning på de odlade lax-&lt;br&gt;bestånden. Rapporten har av regeringen använts som underlag inför för-&lt;br&gt;handlingar inom Fiskerikommissionen för Östersjön år 1996. Fiskeriver-&lt;br&gt;ket anger i rapporten att de flesta av laxbestånden i Bottniska viken är i&lt;br&gt;en prekär situation. EG-kommissionens rapport (den s.k. Lassenrappor-&lt;br&gt;ten) och den rådgivande kommittén (ACFM) inom Internationella rådet&lt;br&gt;för havsforskning rekommenderar att fisket till havs och vid kusterna&lt;br&gt;stoppas under år 1997 och att odlad lax fiskas så nära utsättningsplatser-&lt;br&gt;na som möjligt för att undvika fångst av vild lax. Vidare har Fiskeri-&lt;br&gt;kommissionen rekommenderat Östersjöländerna att införa ett morato-&lt;br&gt;rium i och utanför alla älvar med vilda laxbestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har i rapporten ställt upp två övergripande mål för lax-&lt;br&gt;fisket. Målet på kort sikt är att undanröja det akuta hotet om genetisk ut-&lt;br&gt;armning eller i vissa fall direkt utslagning som flertalet laxstammar i&lt;br&gt;Östersjöområdet för närvarande står inför. Det långsiktiga målet är att&lt;br&gt;reproduktionspotentialen i varje laxförande vattendrag eller del av vatten-&lt;br&gt;drag skall nyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten har remissbehandlats. De remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över de övergripande målen för laxfiskevården delar i huvudsak Fiskeri-&lt;br&gt;verkets uppfattning. Ett par remissinstanser anser att det bör göras en&lt;br&gt;socioekonomisk analys av det nuvarande fisket efter lax i Östersjön och&lt;br&gt;vilka effekter de föreslagna åtgärderna skulle fa för fisket. Flera remiss-&lt;br&gt;instanser menar att beskattningen av de vilda laxbestånden bör begränsas&lt;br&gt;så mycket som möjligt och att fisket i uppväxtområdena i egentliga&lt;br&gt;Östersjön därför bör minskas. Laxfisket bör således förändras från ett&lt;br&gt;havsfiske på biandbestånd till ett kust- och älvfiske. Drivgarnsfisket bör&lt;br&gt;upphöra. Den svenska laxkvoten bör vidare fördelas så att minst hälften&lt;br&gt;far fångas längs Norrlandskusten och i älvarna. Fiskenäringen anser att&lt;br&gt;frågan om laxfiskevården är en internationell fråga och skall behandlas&lt;br&gt;inom Fiskerikommissionen för Östersjön.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Internationell aktionsplan för att rädda naturlaxen i Östersjön&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp under Fiskerikommissionen för Östersjön utarbetade på&lt;br&gt;bl.a. svenskt initiativ en långsiktig plan för att rädda de genetiskt unika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;laxstammama i Östersjön. Fiskerikommissionen antog planen vid ett&lt;br&gt;extra möte i februari 1997. I planen anges bl.a. att senast år 2010 skall&lt;br&gt;minst 50 % av den potentiella produktionen av vild lax vara återupp-&lt;br&gt;byggd inom genetiskt säkra gränser i varje enskild älv för att uppnå en&lt;br&gt;bättre biologisk balans mellan odlad och vild lax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet skall uppnås genom att utslagning av vilda laxstammar förhind-&lt;br&gt;ras samt att vilda bestånd återskapas i nuvarande och potentiella natur-&lt;br&gt;laxälvar. Samtidigt skall ett så stort fiske som möjligt ändå tillåtas. Varje&lt;br&gt;kuststat uppmanas att införa nationella åtgärder som kompletterar&lt;br&gt;Fiskerikommissionens rekommendationer. I aktionsplanen fastslås även&lt;br&gt;att regler, som är acceptabla med hänsyn till genetiska krav, införs för&lt;br&gt;utsättningar, vilka syftar till att förstärka naturliga bestånd. Vidare fast-&lt;br&gt;slås att fisket bör inriktas mot fiske efter den odlade laxen, dvs. terminal-&lt;br&gt;fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen måste intensifieras om de bakomliggande orsakerna till&lt;br&gt;M74-syndromet. Nationella och regionala referensälvar skall utses så att&lt;br&gt;utvecklingen av naturbestånden bättre skall kunna följas. En internatio-&lt;br&gt;nell övervakningsgrupp har inrättats för att regelbundet följa genom-&lt;br&gt;förandet av planen och vid behov utarbeta kompletteringar. I Sverige har&lt;br&gt;Fiskeriverket inrättat en nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgär-&lt;br&gt;der som enligt aktionsplanen behövs för att rädda laxstammama. Andra&lt;br&gt;åtgärder inkluderar ökad fredning av hotade laxbestånd, återställande av&lt;br&gt;reproduktionsområden, byggande av nya fiskvägar vid vandringshinder,&lt;br&gt;förstärkningsutsättningar där så är lämpligt, årliga beståndsundersök-&lt;br&gt;ningar, märkning av odlad lax samt etablering och drift av referensälvar.&lt;br&gt;På grund av den allvarliga situationen för flera av naturlaxstammama och&lt;br&gt;osäkerheten om utvecklingen av M74 driver Fiskeriverket en genbank för&lt;br&gt;de 14 kvarvarande naturliga laxstammama.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prognos för Östersjölaxen åren 1997-1999&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Situationen för den vilda Östersjölaxen är fortfarande mycket allvarlig&lt;br&gt;och flera av bestånden i de nordligt belägna älvarna i Sverige är särskilt&lt;br&gt;hotade. Med hänsyn till att produktionen är liten i många av de små&lt;br&gt;skogsälvarna i Bottenviken löper bestånden i dessa älvar stor risk att slås&lt;br&gt;ut. Av Östersjöns totala bestånd av laxungar som under år 1996 vandrade&lt;br&gt;ut i Östersjön för att växa upp var endast 7 % naturligt producerade. Den&lt;br&gt;hårda regleringen av laxfisket har dock resulterat i en ökad uppvandring&lt;br&gt;av vildlax åren 1996 och 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande orsak till att den negativa beståndsutvecklingen nu ser ut&lt;br&gt;att vända är den finska regleringen av det finska kustfisket som infördes&lt;br&gt;inför 1996 års laxfiskesäsong. Den resulterade i en kraftigt ökad lekupp-&lt;br&gt;vandring i Tome, Kalix och Byske älvar. Samma typ av reglering inför-&lt;br&gt;des i Sverige för kustfisket utefter Norrlandskusten inför 1997 års lax-&lt;br&gt;säsong.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av fisket efter lax är och förblir en svår fråga. Problemen&lt;br&gt;kan inte lösas enbart genom beslut om en mycket låg total tillåten&lt;br&gt;fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort överskott av odlad lax i de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbyggda älvarna. Risken för oönskad uppvandring av sådan lax till älvar&lt;br&gt;med vilda laxpopulationer kan därvid öka med en icke önskvärd genetisk&lt;br&gt;påverkan som följd. Ett visst fisketryck måste därför upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även användningen av olika fångstredskap bör löpande utvärderas. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör fiske med drivgam särskilt uppmärksammas.&lt;br&gt;EG:s nuvarande regler tillåter fiske med drivgam om högst 2,5 km. Be-&lt;br&gt;gränsningen av drivgamens längd tillkom för att tillmötesgå en FN-&lt;br&gt;resolution från år 1991 i vilken ett förbud mot storskaligt fiske rekom-&lt;br&gt;menderas. Reglerna omfattar inte Östersjön. Fisket i Östersjön regleras&lt;br&gt;av Fiskerikommissionen för Östersjön, som tillåter 21 km långa drivgam.&lt;br&gt;De problem med drivgarnsfiske, som uppmärksammas i FN-resolutionen,&lt;br&gt;är inte aktuella i samma omfattning i Östersjön. Regeringen avser&lt;br&gt;emellertid att ge Fiskeriverket i uppdrag att sammanfatta och redovisa de&lt;br&gt;studier och undersökningar som gjorts i syfte att belysa driv-gamsfiskets&lt;br&gt;effekter på marina arter i Östersjön och, om så är påkallat, lämna förslag&lt;br&gt;till lämpliga åtgärder för regeringens vidare ställnings-taganden i frågan&lt;br&gt;och för Sveriges agerande i Fiskerikommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande råder osäkerhet beträffande hur mycket lekfisk som&lt;br&gt;kommer att återvända till sina hemälvar under de närmaste åren. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill är det nödvändigt att, till dess Fiskeriverket redovisat sitt&lt;br&gt;uppdrag rörande begränsning av fisket efter vildlax, bibehålla minst nu-&lt;br&gt;varande skyddsbestämmelser till gagn för återuppbyggnaden av de ho-&lt;br&gt;tade vildlaxbestånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Det framtida miljöarbetet på fiskets område&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det framtida miljöarbetet på fiskets område&lt;br&gt;måste fortsättningsvis utgå från sektorns miljöansvar. Försiktighets-&lt;br&gt;principen skall prägla det fortsatta arbetet. Samordning och samverkan&lt;br&gt;skall ske i syfte att nå största miljöeffekt. Ett ökande intresse för en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling och för miljöfrågor inom näringen är av&lt;br&gt;stor betydelse för att fiskerisektoms miljömål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under det senaste decenniet har&lt;br&gt;kunskapen och insikten om betydelsen av åtgärder för att bevara och för-&lt;br&gt;stärka naturresursbasen och att skydda den marina miljön ökat inom&lt;br&gt;fiskerisektom. Arbetet måste emellertid utvecklas och fördjupas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med fiskesektoms miljöfrågor har intensifierats under 1990-&lt;br&gt;talet. Förändringar i regelverket, i samband med den nya fiskelagen, för-&lt;br&gt;bättrade möjligheterna till en effektiv fiskevård. En viktig förutsättning&lt;br&gt;är regeringens kommande satsning på en förbättrad fiskevård. De fram-&lt;br&gt;tida nationella satsningarna inom ramen för den internationella aktions-&lt;br&gt;planen för Östersjölaxen är en annan del i detta arbete. Fiskeriverkets&lt;br&gt;aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område ingår som en viktig&lt;br&gt;del i det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om ett uthålligt fiske bör drivas inom inom gemenskapen&lt;br&gt;och i andra internationella fora, i vilka Sverige deltar. Sverige skall även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara pådrivande i syfte att ytterligare stärka kraven på att&lt;br&gt;hänsyn tas till miljön. I arbetet med översynen av den framtida fiskeri-&lt;br&gt;politiken och i utvecklingen mot ett långsiktigt ekologiskt hållbart och&lt;br&gt;ekonomiskt bärkraftigt fiske skall Sverige aktivt verka för att integrera&lt;br&gt;miljöaspekter och beakta ekologiska krav. Vägledande för detta arbete&lt;br&gt;bör vara tillämpningen av försiktighetsprincipen och den ekosysteman-&lt;br&gt;sats som ministrarna beslöt om i Nordsjökonferensen våren 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma ett uthålligt fiske måste det framtida miljöarbetet&lt;br&gt;utgå från principen om sektorns ansvar att förebygga och minska nega-&lt;br&gt;tiva effekter på det marina ekosystemet och dess levande resurser till&lt;br&gt;följd av produktionen. För att uppnå detta krävs samverkan mellan myn-&lt;br&gt;digheter och näring men även med andra sektorer vars verksamheter på-&lt;br&gt;verkar den marina miljön. En positiv utveckling är fiskerinäringens&lt;br&gt;ökade engagemang och intresse för fiskesektoms miljöfrågor. Fiskeri-&lt;br&gt;sektom kommer att involveras i arbetet med att uppnå fastställda miljö-&lt;br&gt;mål. Vidare kommer en fortlöpande dialog att föras med miljöns före-&lt;br&gt;trädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Jordbrukets globala miljöfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige skall bidra till ökad livsmedels-&lt;br&gt;säkerhet i världen och till tryggandet av livsmedelsförsörjningen för&lt;br&gt;världens växande befolkning i enlighet med rekommendationerna i&lt;br&gt;aktionsplanen från 1996 års livsmedelstoppmöte i Rom. Därför gör&lt;br&gt;regeringen betydande ansträngningar för att utveckla ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart jordbruk och att driva på utvecklingen av ett sådant jordbruk&lt;br&gt;inom EU. Härigenom kan vi bidra till en utveckling som kan trygga ett&lt;br&gt;långsiktigt ekologiskt hållbart brukande av jordbrukets ekosystem på&lt;br&gt;vilka världens livsmedelsförsörjning vilar. Regeringen verkar aktivt&lt;br&gt;för att EG:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så att subventio-&lt;br&gt;neringen av jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten&lt;br&gt;kraftigt reduceras. En sådan reduktion skulle innebära att den för u-&lt;br&gt;ländemas livsmedelssäkerhet nödvändiga satsningen på en ökad livs-&lt;br&gt;medelsproduktion i dessa länder inte motverkas på det sätt som sker i&lt;br&gt;dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Världens jordbruksproduktion&lt;br&gt;har fördubblats sedan år 1960. Ökningstakten har varit högre än befolk-&lt;br&gt;ningsökningen. Per capita har tillgången till livsmedel för direkt mänsk-&lt;br&gt;lig konsumtion ökat med 18 % under de senaste trettio åren. Den globala&lt;br&gt;livsmedelsproduktionen skulle räcka för att förse varje människa på jor-&lt;br&gt;den med tillräcklig föda. Trots detta lider flera hundra miljoner män-&lt;br&gt;niskor av kronisk undernäring. Enligt FAO uppgår de svältande till ca&lt;br&gt;800 miljoner människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svälten i världen har att göra med en ojämn fördelning av livsmedels-&lt;br&gt;tillgångama. Den enorma fattigdomen i världen, i första hand i u-län-&lt;br&gt;dema, omfattar över 1,3 miljarder människor. Deras behov av livsmedel&lt;br&gt;kan som följd av brister på inkomster och tillgångar inte omsättas i efter-&lt;br&gt;frågan på livsmedelsmarknaden. För att de många fattigas brist på livs-&lt;br&gt;medel skall kunna elimineras behövs avgörande framsteg i kampen för&lt;br&gt;att undanröja fattigdomen. För detta krävs ekonomisk tillväxt i u-län-&lt;br&gt;dema samt en jämnare fördelning av inkomsterna, sysselsättningsska-&lt;br&gt;pande åtgärder och en ambitiös politik för social utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det globala handlingsprogrammet från det sociala toppmötet i Köpen-&lt;br&gt;hamn år 1996 måste genomföras om världsfattigdomen och världssvälten&lt;br&gt;skall kunna undanröjas. I första hand måste kvinnornas och barnens&lt;br&gt;ställning förbättras. Kvinnorna utgör i dag över hälften av världens jord-&lt;br&gt;brukare, i huvudsak sysselsatta på små lågavkastande självhushåll-&lt;br&gt;ningsj ordbruk. Kvinnor och barn svarar för en växande andel av världens&lt;br&gt;svältande. Krig och interna konflikter som förorsakar omfattande fattig-&lt;br&gt;dom och hunger måste också förebyggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra hotet mot livsmedelssäkerheten är av mera långsiktig ka-&lt;br&gt;raktär. Fram till år 2025 behöver världens samlade livsmedelsproduktion&lt;br&gt;fördubblas för att kunna förse jordens växande befolkning med tillräcklig&lt;br&gt;föda. Folkmängden beräknas då uppgå till 8,5 miljarder människor mot&lt;br&gt;dagens 5,8 miljarder. Livsmedelsbehovet växer också i takt med ändrade&lt;br&gt;konsumtionsmönster. I takt med inkomstökning och urbanisering i tredje&lt;br&gt;världen förändras efterfrågan i riktning mot en växande animaliekon-&lt;br&gt;sumtion. Denna förändring gäller i hög grad de snabbväxande&lt;br&gt;ekonomierna i Asien och Latinamerika. I ett längre perspektiv kan den&lt;br&gt;också förväntas att omfatta Afrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den naturresursbas på vilken jordbruket och fisket bygger tillräcklig&lt;br&gt;för att klara av den nödvändiga fördubblingen av livsmedelsproduktionen&lt;br&gt;under de närmaste tre årtiondena? Om nuvarande ohållbara produk-&lt;br&gt;tionsmönster i jordbruk och fiske behålls, finns det enligt många experter&lt;br&gt;risk för att så inte är fallet. Denna bedömning grundas på erfarenheterna&lt;br&gt;av effekterna på naturresursbasen av den fördubbling av världens livs-&lt;br&gt;medelsproduktion som ägt rum sedan år 1960.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordförstöringen är en betydande faktor som hindrar ökad jordbruks-&lt;br&gt;produktion. Enligt FAO:s bedömningar påverkar den 1,2 miljarder hek-&lt;br&gt;tar. Erosion, försaltning, ökenspridning, markpackning, samt minskad&lt;br&gt;bördighet genom överutnyttjande och genom reducerad biologisk mång-&lt;br&gt;fald i åkerjorden, utgör de största hoten mot världens behov av åkermark.&lt;br&gt;Hoten återfinns i såväl u-ländemas som i-ländemas jordbruk, både i det&lt;br&gt;högavkastande moderna jordbruket och i det lågavkastande självhushåll-&lt;br&gt;ningsjordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Än mer oroande är den växande vattenbristen i världen. Det konstbe-&lt;br&gt;vattnade jordbruket, som är världens mest högavkastande, svarar för&lt;br&gt;nästan 70 % av världens sötvattenskonsumtion. Jordbruksekonomiema i&lt;br&gt;världens torra och halvtorra områden svarar för över 90 % av dessa om-&lt;br&gt;rådens sötvattenskonsumtion. I de fuktiga tempererade områdena är kon-&lt;br&gt;sumtionen mindre än 40 %. En betydande andel av den nödvändiga pro-&lt;br&gt;duktionsökningen på livsmedelsområdet förutses komma från en expan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sion av det konstbevattnade jordbruket. Detta kommer inte att bli möjligt,&lt;br&gt;om inte användningen av vatten i världens jordbruk effektiviseras. 1&lt;br&gt;första hand måste den jordförstöring som förorsakas av över- och felan-&lt;br&gt;vändning av vatten i jordbruket begränsas och på sikt upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden hotas i dag av utarmning. De domestice-&lt;br&gt;rade växt- och djurgenetiska resurserna reduceras i dramatisk takt i första&lt;br&gt;hand till följd av att det moderna jordbrukets behov av genetisk bredd&lt;br&gt;minskar. Den genetiska rikedomen i de viktigaste jordbruksgrödorna ho-&lt;br&gt;tas genom omvandling av de ekosystem som rymmer dessa sädesslags&lt;br&gt;&amp;quot;vilda släktingar&amp;quot; till följd av ändrad markanvändning. Därmed minskar&lt;br&gt;det växtgenetiska underlaget för det fortsatta förädlingsarbetet, som är&lt;br&gt;nödvändigt för att utveckla nya och förbättrade egenskaper hos våra nyt-&lt;br&gt;toväxter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora problem skapas också genom en utarmning av jordbruksekosys-&lt;br&gt;temens biologiska mångfald till följd av den förändring mot ett mer mo-&lt;br&gt;notont odlingslandskap som orsakas av odlingssystemens ensidiga ut-&lt;br&gt;formning. I det moderna jordbruket anpassas de lokala ekosystemen, t.ex.&lt;br&gt;genom omfattande insatser av bekämpningsmedel och konstbevattning&lt;br&gt;till samma sortmaterial i stället för att sortmaterialet i högre grad an-&lt;br&gt;passas till de lokala och regionala förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av ett hållbart och samtidigt högavkastande jordbruk är&lt;br&gt;en förutsättning för att trygga den långsiktiga livsmedelssäkerheten i&lt;br&gt;världen. Den stora befolkningsökningen kommer även fortsättningsvis att&lt;br&gt;äga rum i u-ländema. Det gäller därför att främja en långsiktig produk-&lt;br&gt;tionsökning i dessa länder. För att stödja en sådan utveckling måste i-&lt;br&gt;ländema skära ner sin subventionerade överproduktion av livsmedel.&lt;br&gt;Under en följd av år har subventionerna snedvridit den internationella&lt;br&gt;handeln med livsmedel och därigenom undanröjt intresset för investe-&lt;br&gt;ringar i en ökad livsmedelsproduktion i u-ländema. Dessa länders lant-&lt;br&gt;brukare kan inte konkurrera med gåvoleveranser och högsubventionerad&lt;br&gt;i-landsexport av livsmedel. Sverige bör följa effekterna på den globala&lt;br&gt;livsmedelssäkerheten som följer av internationella handelsförhandlingar.&lt;br&gt;Produktionsmönstren i u-ländemas högavkastande jordbruk hämtas i&lt;br&gt;första hand från i-ländema. I-ländema har därför i egenskap av förebilder&lt;br&gt;ett särskilt ansvar att utveckla produktionsmönster som förenar hög av-&lt;br&gt;kastning med hållbarhet. Detta är nödvändigt också för att det även i&lt;br&gt;framtiden, efter en utveckling av livsmedelsproduktionen i u-ländema,&lt;br&gt;kommer att finnas utrymme för export av livsmedel från konkurrenskraf-&lt;br&gt;tiga i-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den växande privatiseringen av jordbruksforskningen som skett i i-&lt;br&gt;ländema har lett till en begränsning av den forskning och utveckling som&lt;br&gt;gynnar det lågavkastande självförsörjningsjordbruket. Det är angeläget&lt;br&gt;att i-ländema i växande utsträckning främjar en jordbruksforskning som&lt;br&gt;mera kan inriktas mot u-ländemas behov, i första hand bör detta ske ge-&lt;br&gt;nom den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning&lt;br&gt;(Consultative Group on International Agricultural Research, CGIAR).&lt;br&gt;Det är också angeläget att på ett helt annat sätt än under de senaste år-&lt;br&gt;tiondena aktivt involvera världens bönder, lant- och plantagearbetare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning och utveckling för ett hållbart jordbruk. Det gäller i i-ländema&lt;br&gt;lika väl som i u-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom SIDA lämnas svenskt bistånd för kapacitetsuppbyggnad i u-&lt;br&gt;ländema inom området växtgenetiska resurser, främst genom stöd till de&lt;br&gt;forskningscentrum som ingår i CGIAR. Sverige deltar i ECP/GR, som är&lt;br&gt;ett europeiskt program för nätverk inom området växtgenetiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAO spelar en central roll för att i) övervaka de globala naturresur-&lt;br&gt;serna avseende jordbruk, fiske och skog i ett ekosystemperspektiv, ii)&lt;br&gt;föreslå politiskt relevanta förbättringar i förvaltningen av naturresur-&lt;br&gt;serna, samt iii) utgöra forum för mellanstatligt samarbete och förhand-&lt;br&gt;lingar. Dess normativa verksamhet måste stärkas bl.a. genom att förbättra&lt;br&gt;och modernisera analyskapaciteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävanden att uppnå livsmedelssäkerhet i världen stod i centrum för&lt;br&gt;det livsmedelstoppmöte som hösten 1996 anordnades av FAO. Stats- och&lt;br&gt;regeringschefer liksom andra regeringsmedlemmar från världens länder&lt;br&gt;gjorde långtgående utfästelser om åtgärder för att halvera svälten i värl-&lt;br&gt;den fram till år 2015 och utveckla en hållbar livsmedelsproduktion för att&lt;br&gt;kunna trygga livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning.&lt;br&gt;Genomförandet av dessa utfästelser och därmed framgång i strävandena&lt;br&gt;att främja framväxten av en global livsmedelssäkerhet förutsätter en ef-&lt;br&gt;fektiv uppföljning av toppmötets aktionsplan såväl nationellt som inter-&lt;br&gt;nationellt. Mot denna bakgrund har den svenska regeringen inlett arbetet&lt;br&gt;med en nationell strategi för uppföljningen av toppmötet. Den svenska&lt;br&gt;FAO-kommittén har där en central roll. Det civila samhället mobiliseras&lt;br&gt;också för ett aktivt deltagande i denna process. Det innefattar forskar-&lt;br&gt;samhället, intresseorganisationerna, folkrörelserna, näringslivet, Agenda&lt;br&gt;21-kommittéer i kommunerna, skolan och utbildningsväsendet. De nor-&lt;br&gt;diska länderna samarbetar aktivt för att främja uppföljningen av topp-&lt;br&gt;mötet. I en skrivelse till Nordiska rådet har sålunda Nordiska minister-&lt;br&gt;rådet lagt fram förslag till en nordisk handlingsplan för uppföljning. Re-&lt;br&gt;geringen lägger stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i det inter-&lt;br&gt;nationella uppföljningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satsningarna i Sverige på att utveckla ett ekologiskt hållbart jordbruk&lt;br&gt;skall ses i perspektivet av den globala livsmedelssäkerhetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid FN:s extra generalförsamlingsmöte fem år efter konferensen om&lt;br&gt;miljö och utveckling i Rio, UNGASS, lades i juni 1997 lades ett arbets-&lt;br&gt;program fast för åren 1998-2002. Under perioden skall ett flertal ämnes-&lt;br&gt;områden behandlas däribland landresurser, jordbruk och handel år 2000.&lt;br&gt;Under hela perioden kommer det övergripande temat att vara fattigdoms-&lt;br&gt;bekämpning samt hållbara produktions- och konsumtionsmönster. De&lt;br&gt;olika arbetsprogrammen tillsammans med det övergripande temat har&lt;br&gt;stor relevans för livsmedelssäkerheten både nationellt och globalt. De&lt;br&gt;agrikulturella aspekterna, där landsbygdsutveckling har en central roll är&lt;br&gt;av vikt i det framtida fortsatta arbetet med uppföljningen av konferensens&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Jordbrukets miljöfrågor i Sveriges närområde &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:2&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det internationella samarbetet är en&lt;br&gt;väsentlig faktor i arbetet med att minska negativa effekter av de gräns-&lt;br&gt;överskridande miljöproblem som jordbruksproduktionen orsakar. I det&lt;br&gt;svenska närområdet bör tyngdpunkten främst ligga på insatser för&lt;br&gt;miljön inom Östersjöregionen. Det pågående arbetet inom ramen för&lt;br&gt;statsministrarnas Östersjöråd bedöms som positivt för att uppnå en&lt;br&gt;miljöanpassning av jordbruket i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Miljöpåverkan är ofta gräns-&lt;br&gt;överskridande. Internationellt samarbete har därför stor betydelse i kam-&lt;br&gt;pen mot miljöhoten. De gränsöverskridande miljöproblemen från jord-&lt;br&gt;bruket är i första hand förluster av växtnäringsämnen, vilket bidrar till&lt;br&gt;övergödning och försurning av mark och vatten. Även användning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel kan ha en gränsöverskridande effekt via luftburen&lt;br&gt;avdrift. I det svenska närområdet ligger tyngdpunkten främst på miljö-&lt;br&gt;arbetet för Östersjöregionen, där jordbrukets miljöpåverkan är av be-&lt;br&gt;tydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösamarbetet i Sveriges närområde för att minska den negativa på-&lt;br&gt;verkan på marina miljöer har ökat kraftigt under de senaste decennierna.&lt;br&gt;Två av de viktigaste konventionerna är konventionen om skydd av&lt;br&gt;Östersjöområdets marina miljö, den s.k. Helsingforskonventionen anta-&lt;br&gt;gen år 1972 och de två, sedan år 1992, förenade Oslo- och Pariskonven-&lt;br&gt;tionema om förhindrande av föroreningar i Nordostatlanten. Båda kon-&lt;br&gt;ventionerna omfattar jordbrukssektorn. Ett speciellt organ, HELCOM,&lt;br&gt;etablerades för att implementera Helsingforskonventionen. På initiativ av&lt;br&gt;den svenska och den polska statsministern träffades regeringscheferna i&lt;br&gt;Östersjöområdet i Ronneby år 1990. Konferensen resulterade bl.a. i ett&lt;br&gt;beslut om att ett aktionsprogram för Östersjön inom HELCOM:s&lt;br&gt;ansvarsområde skulle utarbetas i syfte att reducera miljöbelastningen och&lt;br&gt;därmed säkerställa en ekologisk balans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har på jordbrukets område bidragit till programmet. Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet erhöll år 1993 25 miljoner kronor för att under&lt;br&gt;perioden 1994-1997 tillsammans med olika organisationer verka för att&lt;br&gt;föra ut kunskap om möjligheterna att reducera jordbrukets negativa mil-&lt;br&gt;jöeffekter i de baltiska staterna, Polen och Ryssland. Projekten utarbeta-&lt;br&gt;des i nära samarbete med respektive land och avser mestadels upp-&lt;br&gt;byggande av demonstrationsgårdar och utbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Agenda 21 för Östersjön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska statsministern tog, som ordförande för statsministrarnas&lt;br&gt;Östersjöråd under år 1996, initiativ till en deklaration för det framtida&lt;br&gt;samarbetet för Östersjön inom ramen för en hållbar utveckling. Rege-&lt;br&gt;ringschefernas s.k. Visbydeklaration följdes senare upp med aktions-&lt;br&gt;planer, bl.a. för skyddet av miljön i Östersjöområdet. Under hösten 1996&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belöt miljöministrarna kring Östersjön vid ett möte i Saltsjöbaden att ut-&lt;br&gt;arbeta en Agenda 21 för vissa nyckelsektorer, däribland jordbruket.&lt;br&gt;Syftet är att inom ramen för Agenda 21 ta fram ett scenario för en hållbar&lt;br&gt;utveckling inom sektorn. Arbetet skall också resultera i ett aktions-&lt;br&gt;program för att nå en hållbar utveckling. Agendan skall antas på högsta&lt;br&gt;möjliga politiska nivå under år 1998. Sverige har inom jordbrukssektorn&lt;br&gt;tillsammans med HELCOM-sekretariatet en ledande roll i arbetet. Arbe-&lt;br&gt;tet präglas starkt av sektorernas eget ansvar för miljöåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Nordiska ministerrådets miljöstrategi&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En samlad nordisk miljöstrategi för jord- och skogsbruk har utvecklats&lt;br&gt;inom Nordiska ministerrådet för perioden 1996-2000. Ministerrådets&lt;br&gt;forum skall utnyttjas för att främja att natur- och miljöhänsyn ingår som&lt;br&gt;en naturlig del i jord- och skogsbrukspolitiken samt att stödja driftformer&lt;br&gt;som gynnar natur- och kulturvärden. Handlingsprogrammet för nordiskt&lt;br&gt;samarbete inom jord- och skogsbruk under perioden 1996-2000 inne-&lt;br&gt;håller två av fyra insatsområden miljöfrågor avseende jordbruket, näm-&lt;br&gt;ligen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell vikt på miljön, dvs.&lt;br&gt;miljövänliga produktionsmetoder i vid bemärkelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förvaltning av genetiska resurser som omfattar både miljö- och produk-&lt;br&gt;tionsmässiga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konventionen om långväga gränsöverskridande&lt;br&gt;luftföroreningar (CLRTAP)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningskonventionen, som i huvudsak omfattar Europa och&lt;br&gt;Nordamerika, är ett viktigt instrument för att minska belastningen av luft-&lt;br&gt;föroreningar. För närvarande pågår förhandlingsarbete om tre nya proto-&lt;br&gt;koll om kväveoxider och närbesläktade ämnen samt tungmetaller och&lt;br&gt;organiska miljögifter (POP). Protokollet för kväveoxider är det andra i&lt;br&gt;sitt slag och innefattar även ammoniak. Jordbruket utgör den huvudsak-&lt;br&gt;liga källan av ammoniakutsläpp från mänsklig verksamhet varför proto-&lt;br&gt;kollet kan förväntas fa effekter på jordbrukssektorn. Kväveprotokollet&lt;br&gt;beräknas att bli fardigförhandlat under senare delen av år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik och Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;EG:s regelverk rörande jordbrukets miljöfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den gemensamma jordbrukspolitiken bör&lt;br&gt;förändras i syfte att miljöanpassa jordbruket i större utsträckning. Den&lt;br&gt;bör tillföras ett miljömål jämställt med dess övriga mål. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten for Sveriges agerande inom EU är att politiken i ökad&lt;br&gt;utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Detta&lt;br&gt;gäller såväl marknadsregleringarna som gemenskapens regelverk&lt;br&gt;rörande jordbrukets miljöfrågor. I de fall konsumenternas efterfrågan&lt;br&gt;gäller kollektiva nyttigheter är offentliga insatser befogade. Generella&lt;br&gt;aktsamhetskrav inom ramen för principen att förorenaren skall betala&lt;br&gt;skall även omfatta jordbruksproduktionen. Det är angeläget att Sverige&lt;br&gt;inom EU arbetar for en hög gemensam nivå for jordbrukets miljö-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken (Common Agricultural Policy, CAP) utgör en väsentlig del av&lt;br&gt;EU-samarbetet. För år 1997 omfattar budgeten for jordbruket ca 46 % av&lt;br&gt;EU:s totala budget. Jordbrukspolitikens främsta syfte då den skapades år&lt;br&gt;1957 var att tillförsäkra Europas befolkning en tillräcklig försörjning av&lt;br&gt;livsmedel. Politikens mål finns uttryckta i artikel 39 i EG-fÖrdraget.&lt;br&gt;Målen är höjd produktivitet, skälig levnadsstandard i jordbruket,&lt;br&gt;stabiliserade marknader, trygg livsmedelsförsörjning samt konsumenter-&lt;br&gt;nas tillgång till varor till rimliga priser. För att uppfylla dessa mål regle-&lt;br&gt;ras den interna marknaden genom bl.a. direktstöd, kvoter och export-&lt;br&gt;bidrag. Utöver detta används intervention, dvs. EG-kommissionen köper&lt;br&gt;upp överskott av jordbruksprodukter, gränsskydd bl.a. i form av tullar&lt;br&gt;och kvoter samt miljö- och strukturpåverkande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den tilltagande kritiken mot ökade överskott och därav&lt;br&gt;följande kostnader samt ett ökat internationellt tryck for förändringar&lt;br&gt;genomfördes år 1992 en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;br&gt;Prisstödets betydelse minskade och jordbruket kompenserades med&lt;br&gt;direktstöd kopplade till djur och areal. Som krav för att få arealbidrag&lt;br&gt;infördes bestämmelser om att tillfälligt ta mark ur produktion. Motiven&lt;br&gt;för reformen var bl.a. att skapa marknadsbalans och förbättra miljö-&lt;br&gt;hänsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med reformen infördes också flera kompletterande åtgärder,&lt;br&gt;däribland rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om&lt;br&gt;produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds-&lt;br&gt;och naturvårdskraven. Enligt förordningen är medlemsstaterna skyldiga&lt;br&gt;att införa s.k. miljöersättningsprogram som ersätter jordbrukarna for&lt;br&gt;kostnader eller inkomstbortfall i samband med miljöåtaganden. Omfatt-&lt;br&gt;ningen av de olika åtgärderna avgörs nationellt för varje medlemsland&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men förutsätter godkännande av EG-kommissionen. Förordningen har&lt;br&gt;som mål att komplettera förändringar i marknadsordningama, bidra till&lt;br&gt;att uppnå målen inom miljö- och jordbrukspolitiken samt att bidra till en&lt;br&gt;rimlig inkomst för jordbrukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen presenterade nyligen sin plan för den framtida ut-&lt;br&gt;vidgningen av gemenskapen, den s.k. Agenda 2000. Denna plan inne-&lt;br&gt;håller bedömningar av de tio länder som nu ansöker om medlemskap i&lt;br&gt;Europeiska unionen, men även förslag om en framtida reform av såväl&lt;br&gt;strukturåtgärderna som jordbrukspolitiken. Kommissionens reform-&lt;br&gt;förslag för jordbrukspolitiken omfattar ytterligare sänkningar av pris-&lt;br&gt;nivån inom olika marknadsregleringar. Neddragningarna skall kompen-&lt;br&gt;seras genom direktbidrag. Miljöfrågornas ökade betydelse lyfts fram utan&lt;br&gt;att mer konkreta förslag lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU:s femte miljöhandlingsprogram Mot en hållbar utveckling har&lt;br&gt;mer konkreta miljömål och utgångspunkter lagts fast för bl.a. jordbruket.&lt;br&gt;I handlingsprogrammet betonas vikten av att integrera miljöfrågorna i&lt;br&gt;olika sektorers verksamhet. Denna mycket centrala utgångspunkt i miljö-&lt;br&gt;arbetet understryks ytterligare i revideringen av miljöhandlingspro-&lt;br&gt;grammet som antogs av miljöministerrådet år 1997. I revideringen lyfts&lt;br&gt;bl.a. behovet fram av ytterligare arbete för en gemenskapsstrategi för&lt;br&gt;minskade hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Miljöeffekter av den gemensamma jordbrukspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;All jordbruksproduktion påverkar miljön eftersom produktionen förut-&lt;br&gt;sätter att naturresurserna brukas. Jordbrukspolitiken har betydelse för&lt;br&gt;såväl den totala omfattningen av jordbruksproduktionen som för den&lt;br&gt;enskilde brukarens val av brukningsmetod och driftsinriktning och där-&lt;br&gt;med också för effekterna på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av den gemensamma jordbrukspolitikens viktigaste styrmedel är&lt;br&gt;prisstödet. Höga prisstöd gynnar en intensivare produktion med ökad&lt;br&gt;användning av insatsvaror som gödselmedel och bekämpningsmedel.&lt;br&gt;Detta kan negativt påverka miljön liksom den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;då speciellt i regioner med intensiv produktion. Om stödsystemet leder&lt;br&gt;till en ökad specialisering kan detta ha negativa effekter på den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden. Högre pris- och direktstöd medför att det lönar sig&lt;br&gt;bättre att bruka marken i större utsträckning än vid låga priser. Detta kan&lt;br&gt;ha såväl negativa som positiva effekter beroende på den alternativa&lt;br&gt;markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännedom om sambanden mellan förändringar i politikens inriktning&lt;br&gt;och miljöeffekterna av dessa är av stor betydelse för att välja en bra&lt;br&gt;sammansättning av styrmedel. Erfarenheterna av det svenska medlem-&lt;br&gt;skapet är hittills alltför begränsade för en mer genomgripande analys av&lt;br&gt;vilka miljöeffekter anpassningen till den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken inneburit. Regeringen har gett Statens jordbruksverk ett särskilt&lt;br&gt;uppdrag att löpande utvärdera miljöeffekterna av den gemensamma jord-&lt;br&gt;brukspolitiken. En första delredovisning presenteras för regeringen år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000 och en fullständig redovisning år 2003. Viss redovisning kommer Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;också att ske årligen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Behov av fortsatt reformering av den gemensamma&lt;br&gt;j ordbrukspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i juli 1995 att tillsätta en parlamentarisk kommitté,&lt;br&gt;Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik&lt;br&gt;(KomiCAP), med uppgift att från svensk utgångspunkt utarbeta ett sam-&lt;br&gt;lat förslag till reformer av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Kom-&lt;br&gt;mittén lämnade i juni 1997 sitt slutbetänkande Mat och miljö (SOU&lt;br&gt;1997:102). Betänkandet remissbehandlas under hösten 1997. Regeringen&lt;br&gt;avser därefter att återkomma till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ambition är att den gemensamma jordbrukspolitiken skall&lt;br&gt;förändras genom att avveckla marknadsregleringarna. Syftet är att för-&lt;br&gt;bättra politikens måluppfyllelse, bl.a. stärka den europeiska livs-&lt;br&gt;medelsproduktionens konkurrenskraft på den internationella marknaden.&lt;br&gt;En effektiv och konkurrenskraftig råvaruproduktion och livsmedels-&lt;br&gt;industri har en central roll för tillväxt och sysselsättning inom gemenska-&lt;br&gt;pen. Den totala stödnivån kan vid en reform på sikt förväntas minska&lt;br&gt;samtidigt som politiken far en ny utformning. Ett bättre och tydligare&lt;br&gt;samband måste finnas mellan mål och medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring av jordbrukspolitiken till ökad miljöhänsyn måste&lt;br&gt;genomföras för att skapa förutsättningar för utveckling av långsiktigt&lt;br&gt;hållbara produktionssystem. Jordbrukets positiva miljöeffekter skall för-&lt;br&gt;stärkas och de negativa effekterna minimeras. Sverige driver inom EU&lt;br&gt;behovet av en fortsatt reform av CAP, bl.a. av hänsyn till miljön. Sverige&lt;br&gt;har inom ramen för den nyligen avslutade regeringskonferensen (IGC)&lt;br&gt;drivit frågan att artikel 39 i EG-fördraget skall kompletteras med ett&lt;br&gt;miljömål jämställt med övriga mål i jordbrukspolitiken. Denna stånd-&lt;br&gt;punkt ligger fast. Den gemensamma jordbrukspolitiken skall även utfor-&lt;br&gt;mas med hänsyn tagen till olika internationella konventioner som EG&lt;br&gt;ratificerat. I det fortsatta arbetet med en reform av den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken poängterar EG-kommissionen i Agenda 2000 att åt-&lt;br&gt;gärder för att bibehålla och förstärka miljövärden skall utökas, vilket är&lt;br&gt;en viktig utgångspunkt för det kommande arbetet. Marknadsordningamas&lt;br&gt;effekter på miljön har hittills beaktats i liten utsträckning när jordbruks-&lt;br&gt;politiken utformats. Det är angeläget att Sverige i den fortsatta reform-&lt;br&gt;processen agerar för att så nu sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska miljömålet för livsmedelspolitiken som beslutades av&lt;br&gt;riksdagen i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut är utgångs-&lt;br&gt;punkten för regeringens ställningstaganden. Miljömålet innebär att slå&lt;br&gt;vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jord-&lt;br&gt;brukets miljöbelastning. Vid valet av markanvändning och bruknings-&lt;br&gt;metoder skall hänsyn tas till kraven på en god miljö och en långsiktig&lt;br&gt;hushållning med naturresurserna (prop. 1989/90:146, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att konsumentintresset på ett tydligt sätt skall&lt;br&gt;genomsyra jordbrukspolitiken. Konsumenternas val av hälso- och miljö-&lt;br&gt;riktiga produkter är en viktig drivkraft i utvecklingen mot ett hållbart&lt;br&gt;jordbruk. Ett exempel på detta är utvecklingen av ekologisk produktion.&lt;br&gt;För att ge de svenska konsumenterna information om äggproduktion och&lt;br&gt;olika alternativa system för hönshållning har regeringen under år 1997&lt;br&gt;avsatt särskilda medel för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl utformningen av EG:s gemensamma jordbrukspolitik som inne-&lt;br&gt;hållet i de regelverk som syftar till att reglera jordbrukets miljöpåverkan,&lt;br&gt;har betydelse för utvecklingen mot ett hållbart jordbruk. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ett ekologiskt hållbart jordbruk avgörs av den samlade&lt;br&gt;effekten av olika marknadsregleringar, av regelverk med syfte att&lt;br&gt;begränsa miljöpåverkan och av möjligheter att ersätta jordbrukare för&lt;br&gt;utförda miljötjänster. I de fall konsumenternas och samhällets efterfrågan&lt;br&gt;gäller s.k. kollektiva nyttigheter, vilka utan särskilda insatser inte skulle&lt;br&gt;produceras, är offentliga insatser befogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet för jordbruk bör på ett tydligare sätt än hittills agera för&lt;br&gt;att integrera miljöfrågorna i jordbrukspolitikens utformning. Sektoms&lt;br&gt;ansvar att förebygga och åtgärda de miljöproblem som näringen ger upp-&lt;br&gt;hov till uttrycks såväl i artikel 130r i Romfördraget som i EU:s femte&lt;br&gt;miljöhandlingsprogram. Det är angeläget att Sverige arbetar för en hög&lt;br&gt;gemensam nivå för jordbrukets miljöansvar. En gemensam refererens-&lt;br&gt;nivå skapar förutsättningar för ett aktivt miljöarbete inom EU och mot-&lt;br&gt;verkar att konkurrenssituationen snedvrids.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Principen om att förorenaren betalar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Principen om att förorenaren betalar innebär att producenten står för&lt;br&gt;kostnaden för att förebygga eller begränsa produktionens negativa&lt;br&gt;miljöpåverkan. Principen kan uttryckas som en basnivå under vilken&lt;br&gt;kostnaden för att motverka jordbrukets negativa miljöpåverkan åligger&lt;br&gt;näringen själv. För att motverka en ojämlik konkurrenssituation är det&lt;br&gt;angeläget att basnivån är likartad inom EU. I praktiken är det dock svårt&lt;br&gt;att uppnå ett system som ger fullt likvärdiga konkurrensvillkor eftersom&lt;br&gt;uppfattningen om vad som är rimlig aktsamhet samt förutsättningar i&lt;br&gt;övrigt varierar mellan medlemsländerna. Äganderättens innehåll varierar&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna, vilket kan medföra att innebörden av principen&lt;br&gt;kan variera mellan olika länder. Det är angeläget att den europeiska&lt;br&gt;gemenskapen fortsätter att arbeta för en gemensam uppfattning om&lt;br&gt;lämplig omfattning av jordbrukets egenansvar för sin miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning för kollektiva nyttigheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kollektiva nyttigheter kan sägas vara nyttigheter som produceras och&lt;br&gt;som alla har tillgång till och för vilka den enskilde konsumenten inte&lt;br&gt;betalar. Inom jordbruksområdet kan detta t.ex. gälla produktionen av ett&lt;br&gt;rikt och vackert odlingslandskap. Den biologiska mångfalden som beva-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras genom att betesmarkerna brukas traditionellt är också exempel på en&lt;br&gt;sådan kollektiv nyttighet. Offentliga insatser i form av köp av&lt;br&gt;miljötjänster kan vara befogade för att garantera att dessa tjänster även&lt;br&gt;fortsättningsvis produceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna på miljön av en fortsatt jordbrukspolitisk reform är troligen&lt;br&gt;inte tillräckliga för att säkerställa en ekologiskt hållbar produktion eller&lt;br&gt;att kollektiva nyttigheter produceras i den omfattning som samhället&lt;br&gt;efterfrågar. En sannolik utveckling är att en reform också medför en på-&lt;br&gt;skyndad strukturrationalisering inom regioner där stödnivån minskar.&lt;br&gt;Utan motåtgärder kan jordbruket i marginalområden och svaga regioner&lt;br&gt;komma att minska. Om detta innebär att värden, som av samhället upp-&lt;br&gt;fattas som höga, t.ex. det öppna landskapet i skogsrika regioner och den&lt;br&gt;biologiska mångfalden som följer av traditionellt brukande av ängs- och&lt;br&gt;hagmarker riskerar att försvinna, kan det finnas skäl att vidta riktade&lt;br&gt;åtgärder. Enbart marknadskrafterna är otillräckliga för att tillgodose&lt;br&gt;samhällets önskemål om sådana miljötjänster som inte ersätts i andra&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom CAP finns i dag möjligheten att ersätta jordbrukare för vidtagna&lt;br&gt;miljöåtgärder inom rådets förordning (EEG) nr 2078/92. Jordbrukarna&lt;br&gt;ersätts enligt förordningen för kostnader och inkomstbortfall förknippade&lt;br&gt;med miljöåtaganden. Åtgärderna finansieras delvis genom nationella&lt;br&gt;medel, delvis från den gemensamma EG-budgeten. Tillämpningen och&lt;br&gt;utformningen av miljöersättningsprogrammen varierar starkt mellan&lt;br&gt;olika medlemsländer. Det svenska programmet är ett av de mest om-&lt;br&gt;fattande inom EU. I samband med framtida förändringar av CAP bör&lt;br&gt;hittills uppnådda resultat på gemenskapsnivå utvärderas. EG-kommis-&lt;br&gt;sionen bör utvärdera effekterna av rådets förordning för gemenskapen&lt;br&gt;som helhet. Det är också av stor vikt att kontinuerligt utvärdera effek-&lt;br&gt;terna av det svenska miljöprogrammet. Att göra jämförelser med andra&lt;br&gt;medlemsstaters tillämpning, genomförande och måluppfyllelse av&lt;br&gt;miljöprogrammen är viktigt. Sverige bör också verka för att ökad öppen-&lt;br&gt;het och genomblickbarhet skall prägla arbetet med att miljöanpassa den&lt;br&gt;gemensamma j ordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 EG:s regelverk för jordbrukets miljöfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För flera av de miljöfrågor där Sverige driver ett aktivt miljöarbete&lt;br&gt;genom nationella regelverk och åtgärder sker också ett arbete på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå. Givetvis finns en stark koppling mellan dessa nivåer. I det&lt;br&gt;följande nämns kortfattat några prioriterade miljöfrågor där ett EU-sam-&lt;br&gt;arbete sker. Det nationella arbetet inom dessa områden utvecklas ytterli-&lt;br&gt;gare i senare avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bekämpningsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsomässiga risker med bekämpningsmedelsanvändning har&lt;br&gt;uppmärksammats inom EU genom att frågan har lyfts fram i det femte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöhandlingsprogrammet. Programmet, som antogs år 1992, innehåller&lt;br&gt;bl.a. mål för användningen av bekämpningsmedel vilken skall reduceras&lt;br&gt;signifikant till år 2000. Kommissionen studerar med anledning av&lt;br&gt;programmet möjligheterna för en ny miljöpolitik för bekämpningsmedel&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan länge ett registreringssystem för forhandsgranskning&lt;br&gt;av bekämpningsmedel. Sedan den 1 juli 1994 har Sverige till följd av&lt;br&gt;EES-avtalet ett nytt regelverk om bekämpningsmedel, i enlighet med&lt;br&gt;rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av&lt;br&gt;växtskyddsmedel på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall samtliga aktiva substanser under en tolvårs-&lt;br&gt;period omprövas inom gemenskapen. De första besluten om godkän-&lt;br&gt;nande har fattats under år 1997. Den aktiva substansen utgör den verk-&lt;br&gt;samma delen i ett bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel som inne-&lt;br&gt;håller godkända aktiva substanser faller under principen om ömsesidigt&lt;br&gt;godkännande. Ett enskilt land kan dock motsätta sig godkännande av ett&lt;br&gt;bekämpningsmedel med hänvisning till speciella jordbruks-, växtskydds-&lt;br&gt;och miljöförhållanden (även klimatiska) av betydelse för användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet ger Sverige möjligheter att på gemenskapsnivå verka för att&lt;br&gt;en hög skyddsnivå avseende bekämpningsmedel tillämpas i hela EU.&lt;br&gt;Sverige utgår från att tillämpningen av direktivet sker så att prövningen&lt;br&gt;av bekämpningsmedel blir restriktiv och att bekämpningsmedel som tidi-&lt;br&gt;gare förbjudits endast kommer att få användas om nya uppgifter fram-&lt;br&gt;kommer som kullkastar tidigare gjorda bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nitratdirektivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att&lt;br&gt;vatten förorenas av nitrater från jordbruket ligger i linje med det arbete&lt;br&gt;som sedan slutet av 1980-talet bedrivits i Sverige för att minska växt-&lt;br&gt;näringsläckaget från jordbruket. Direktivet syftar till att ytterligare&lt;br&gt;minska och förhindra förluster av kväve från jordbruk till vattenmiljöer.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall identifiera känsliga områden samt upprätta och&lt;br&gt;genomföra åtgärdsprogram för att minska förlusterna av kväve. Resul-&lt;br&gt;tatet av åtgärdsprogrammet skall följas för att säkerställa att målen nås&lt;br&gt;med effektiva åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är viktigt för att begränsa gränsöverskridande effekter av&lt;br&gt;växtnäringsförluster från jordbruket. Sverige bör verka för att direktivet&lt;br&gt;utökas till att omfatta även ammoniakförluster från jordbruket. Endast&lt;br&gt;åtgärder som minskar de totala förlusterna av kväve kan bidra till att&lt;br&gt;minska övergödning och försurning av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kadmium i handelsgödsel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige införde den 1 januari 1994 ett gränsvärde om 100 gram kadmium&lt;br&gt;per ton fosfor för kadmium i fosforgödselmedel. I syfte att ytterligare&lt;br&gt;styra jordbrukets val mot kadmiumfattiga gödselmedel infördes i novem-&lt;br&gt;ber 1994 en skatt på kadmium i fosforgödselmedel. Sverige har i anslut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsfördraget till EU fått ett undantag under en fyraårig övergångs-&lt;br&gt;period, dvs. till utgången av år 1998 från rådets direktiv 76/116/EEG av&lt;br&gt;den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning&lt;br&gt;om gödselmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av kadmium till åkermark utgör en risk för människors hälsa&lt;br&gt;och miljö och måste därför minimeras. Sverige bör i EU fortsätta att&lt;br&gt;verka för att bibehålla ett svenskt gränsvärde för kadmium i fosfor-&lt;br&gt;gödselmedel liksom att ett gränsvärde införs för hela gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genteknik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) regleras i&lt;br&gt;rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten använd-&lt;br&gt;ning av genetiskt modifierade mikroorganismer och rådets direktiv&lt;br&gt;90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer i miljön. För Sveriges del gäller vidare lagen&lt;br&gt;(1994:900) om genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genetiskt modifierade biologiska bekämpningsmedel regleras genom&lt;br&gt;rådets direktiv 90/220/EEG samt den lagstiftning som omfattar förhands-&lt;br&gt;granskning av biologiska bekämpningsmedel. Rådets direktiv&lt;br&gt;91/414/EEG reglerar även mikrobiologiska växtskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genteknik kan rätt använd vara ett värdefullt redskap för att nå ett&lt;br&gt;ekologiskt hållbart jordbruk. Den nya tekniken skall användas med stor&lt;br&gt;försiktighet så att risker för människors hälsa eller miljö undviks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utsäde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG:s olika direktiv på utsädesområdet omfattas av EES-avtalet. Sverige&lt;br&gt;införlivade direktiven om certifiering av utsäde och om intagning av&lt;br&gt;sorter i sortlistan i svensk rätt genom ändringar i utsädeslagen&lt;br&gt;(1976:298) den 1 januari 1994. För att utsäde skall få säljas i Sverige&lt;br&gt;gäller att det skall vara certifierat. Sorten måste vara intagen i den&lt;br&gt;svenska sortlistan eller EG:s gemensamma sortlista för att utsädet skall&lt;br&gt;kunna certifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att stimulera utvecklingen av ett varierat utbud av sorter&lt;br&gt;anpassade för ett ekologiskt hållbart jordbruk är av stor betydelse. Detta&lt;br&gt;sker främst via Nordiska genbanken och genom stöd till internationella&lt;br&gt;åtgärder för bevarande av de domesticerade växternas genetiska bredd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.5 Uppföljning och utvärdering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Uppföljning och utvärdering av de jord-&lt;br&gt;bruks- och miljöpolitiska åtgärderna är nödvändigt för att det skall gå&lt;br&gt;att bedöma effekterna. Därigenom ges förutsättningar för att utforma&lt;br&gt;en kostnadseffektiv politik. Ett fortlöpande uppföljnings- och utvärde-&lt;br&gt;ringsarbete bör genomföras i linje med det förslag som har presen-&lt;br&gt;terats av myndigheterna. Miljöersättningsprogrammets tillämpning,&lt;br&gt;genomförande, effektivitet och kvalitativa måluppfyllelse bör särskilt&lt;br&gt;uppmärksammas i utvärderingsarbetet. Miljöindikatorer som ett&lt;br&gt;hjälpmedel i uppföljningsarbetet bör vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Förslag till uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter har lämnats till rege-&lt;br&gt;ringen av Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet. Förslaget utgår i första hand från de av riksdagen fast-&lt;br&gt;ställda miljömålen för jordbruket. Den nationella miljöövervakningens&lt;br&gt;framtida omfattning och inriktning har nyligen utretts och kan få effekt&lt;br&gt;på myndigheternas förslag. En samlad uppföljning och utvärdering före-&lt;br&gt;slås vart sjätte år med delredovisningar vart tredje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Ett fortlöpande uppföljnings-&lt;br&gt;och utvärderingsarbete bör genomföras i linje med det förslag som har&lt;br&gt;presenterats av myndigheterna. Regeringen föreslår därför i budget-&lt;br&gt;propositionen för 1998 att medel avsätts för uppföljning och utvärdering&lt;br&gt;av miljöeffekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns svårigheter att renodla jordbrukspolitikens effekter på miljön&lt;br&gt;från andra påverkansfaktorer och att härleda förändringar till specifika&lt;br&gt;faktorer eller aktörer. Utredningen innehåller likväl värdefulla förslag till&lt;br&gt;hur ett sådant uppföljnings- och utvärderingsarbete kan genomföras.&lt;br&gt;Regeringen delar myndigheternas bedömning om lämpliga redovisnings-&lt;br&gt;tillfallen. Med tanke på miljöprogrammets storlek och komplexitet vill&lt;br&gt;regeringen betona vikten av att följa genomförandet av programmet så att&lt;br&gt;successiva förenklingar och förbättringar kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningens organisation, uppgifter och ansvarsförhållanden&lt;br&gt;kan komma att förändras som ett resultat av den nyligen presenterade&lt;br&gt;utredningen Övervakning av miljön (SOU 1997:34). Regeringen delar&lt;br&gt;myndigheternas uppfattning om att uppföljningen av växtnäringsläckaget&lt;br&gt;även fortsättningsvis är beroende av ett tillfredsställande provtagnings-&lt;br&gt;och analysarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att löpande följa och utvärdera miljöeffekterna av jord-&lt;br&gt;brukspolitiken kräver kontinuerlig tillgång till relevant jordbruksstatistik.&lt;br&gt;Den behövs också för den rapportering om utvecklingen i jordbruket som&lt;br&gt;skall ske till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rikt och varierat odlingslandskap kräver att de olika inslagen i land-&lt;br&gt;skapet som är bärare av natur- och kulturvärden bevaras. Landskaps-&lt;br&gt;element och rester av äldre markanvändning med traditionella bruk-&lt;br&gt;ningsmetoder utgör både viktiga livsmiljöer för flora och fauna och&lt;br&gt;speglar samtidigt historien i landskapet. Den metod som utvecklats för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa och utvärdera livsmedelspolitikens miljöeffekter, det s.k. LiM-&lt;br&gt;proj ektet, bör kunna utgöra en plattform for det fortsatta arbetet med att&lt;br&gt;följa forändringar av odlingslandskapets natur- och kulturmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöprogrammet är ett av de viktigaste styrmedlen för att uppnå&lt;br&gt;önskvärda miljöeffekter i odlingslandskapet. Det är därför särskilt intres-&lt;br&gt;sant att följa programmets effektivitet som styrmedel. Detta gäller både i&lt;br&gt;vilken grad de inbördes likställda målen i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;2078/92 är förenliga liksom graden av samverkan med andra stöd. Jord-&lt;br&gt;bruksverket, som har huvudansvaret for genomförande av programmet,&lt;br&gt;bör också ha huvudansvaret for uppföljning och utvärdering. Vid den&lt;br&gt;första utvärderingen av var det inte möjligt att göra en ingående analys av&lt;br&gt;miljöstödens kvalitativa effekter. I det framtida utvärderingsarbetet är det&lt;br&gt;önskvärt att utveckla metoder som kan mäta detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöindikatorer som speglar generella miljöförändringar är lämpliga&lt;br&gt;att använda i syfte att effektivisera uppföljningen av miljöeffekterna. När&lt;br&gt;det gäller biologisk mångfald kan indikatorer utgöras av t.ex. särskilda&lt;br&gt;arter, naturtyper eller hävdförhållanden. Miljöindikatorer bör utvecklas&lt;br&gt;av miljömyndigheterna och de berörda sektorsmyndighetema. Använd-&lt;br&gt;ningen av miljöindikatorer kommer att fa ökad internationell betydelse&lt;br&gt;för att bedöma jordbrukspolitikens effekter på miljön. Utvecklingen av&lt;br&gt;miljöindikatorer liksom utvärderingsmetodiken i övrigt bör därför beakta&lt;br&gt;den internationella utvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Hållbart jordbruk i Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Det svenska j ordbruket år 1996&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den totala svenska åkerarealen omfattar ca 2,8 miljoner hektar, vilket&lt;br&gt;motsvarar ca 6 % av den totala landarealen. Arealen betesmark utanför&lt;br&gt;åkermark är ca 440 000 ha. Klimatet och jordarterna skiftar starkt i&lt;br&gt;Sverige varför inriktningen på jordbruksproduktionen varierar i landet.&lt;br&gt;Vallproduktion dominerar i norra Sverige och i skogs- och mellan-&lt;br&gt;bygderna i södra Sverige, medan slättområdena i södra och mellersta&lt;br&gt;Sverige domineras av spannmålsproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet företag med mer än två hektar åkermark uppgår till ca 90 000.&lt;br&gt;Inom jordbruk med binäringar är ungefär 90 000 personer sysselsatta,&lt;br&gt;varav drygt 55 000 inom jordbruk, vilket utgör 2,3 % respektive 1,4 % av&lt;br&gt;samtliga förvärvsarbetande personer. Huvuddelen av företagen är&lt;br&gt;familjejordbruk. Deltidsjordbruken har ökat i omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nötkreatur finns vid ca 40 000 företag (44 %), varav mjölkkor vid ca&lt;br&gt;16 500 företag (18 %). Antalet nötkreatur uppgår till ca 1,8 miljoner,&lt;br&gt;varav ca 470 000 är mjölkkor. Ca 10 000 (11 %) företag har svinproduk-&lt;br&gt;tion. En tredjedel av ca 2,3 miljoner svin finns i Skåne län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Animalieproduktema svarar för en betydande del av jordbrukssektorns&lt;br&gt;intäkter, ca 60 % under år 1996. Bland animaliema dominerar mjölken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med drygt hälften av dessa intäkter. Direktutbetalningar, bl.a. djurbidrag, Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;utgjorde 19 % under år 1996 av jordbrukets intäkter. Driftsöverskottet,&lt;br&gt;skillnaden mellan intäkter och kostnader, i jordbruket var samma år ca 3&lt;br&gt;miljarder kronor, vilket utgör den beräknade ersättningen för brukarnas&lt;br&gt;och familjernas arbete samt för eget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Kriterier för ett hållbart jordbruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Jordbruket måste vara såväl ekologiskt&lt;br&gt;som ekonomiskt hållbart. Kriterierna för ett ekologiskt hållbart jord-&lt;br&gt;bruk bör vara att det är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt&lt;br&gt;godtagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Begreppet hållbart jordbruk är&lt;br&gt;svårt att enhetligt definiera. Ett grundläggande krav for ett hållbart jord-&lt;br&gt;bruk är att det framtida handlingsutrymmet bibehålls. Ett jordbruk som&lt;br&gt;bidrar till bevarande av naturresurser, värdefulla kulturmiljöer och mini-&lt;br&gt;merar jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida genera-&lt;br&gt;tioner kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma&lt;br&gt;ett samhälle med god livskvalitet. Husdjurens välbefinnande skall värnas&lt;br&gt;och de grödor som odlas skall vara av god kvalitet. Kriterierna för ett&lt;br&gt;ekologiskt hållbart jordbruk bör alltså vara att det är resursbevarande,&lt;br&gt;miljöanpassat och etiskt godtagbart. Därtill kommer kravet på ekonomisk&lt;br&gt;hållbarhet, vilket innebär att jordbrukets produkter har en hög kvalitet till&lt;br&gt;rimliga priser för konsumenterna och med rimlig ersättning till produ-&lt;br&gt;centerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det resursbevarande jordbruket bedriver produktionen bl.a. så att ett&lt;br&gt;ekologiskt långsiktigt nyttjande av naturresurserna möjliggörs. Odlings-&lt;br&gt;markens långsiktiga produktionsförmåga är säkerställd och de grund-&lt;br&gt;läggande ekologiska processerna i marken vidmakthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska belastningen av växtnäringsämnen på miljön och&lt;br&gt;garantera fortsatt tillgång på nödvändiga växtnäringsämnen som bl.a.&lt;br&gt;fosfor är kretsloppet av växtnäringsämnen mellan stad och land viktigt.&lt;br&gt;Kvaliteten på de restprodukter som återförs till åkermarken måste vara&lt;br&gt;sådan att markens produktionsegenskaper långsiktigt bevaras. Använd-&lt;br&gt;ning av restprodukter på åkermark far inte negativt påverka&lt;br&gt;skördeproduktemas kvalitet. Detta ställer stora krav på samhället att inte&lt;br&gt;förorena de restprodukter som skall återföras till åkermarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukets produktionspotential av bioenergi- och industriråvaror kan&lt;br&gt;vara ett viktigt bidrag för att minska förbrukningen av icke förnyelsebara&lt;br&gt;energislag och material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket måste bedrivas så att den biologiska mångfalden i odlings-&lt;br&gt;landskapet bevaras och förstärks. För att uppnå ett långsiktigt resurs-&lt;br&gt;hushållande jordbruk är det också viktigt att ha tillgång till en stor gene-&lt;br&gt;tisk variation som bas för såväl vegetabilie- som för animalieproduk-&lt;br&gt;tionen. På motsvarande sätt bör jordbruket bedrivas så att odlings-&lt;br&gt;landskapets kulturmiljövärden bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen J 997/98. 1 saml. Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det miljöanpassade jordbruket skall bedrivas så att det inte negativt&lt;br&gt;påverkar naturresursbasen, odlingslandskapets kulturvärden eller den&lt;br&gt;omgivande miljön. Användningen av olika insatsmedel i jordbruket och&lt;br&gt;val av produktionsmetoder liksom produktionsinriktning påverkar graden&lt;br&gt;av miljöbelastning på jordbruksekosystemet och på omgivande miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människan har ett ansvar att förvalta jordens resurser. Detta måste ske&lt;br&gt;inte enbart utifrån våra egna intressen och behov, utan också med hänsyn&lt;br&gt;till andra levande varelsers behov och till behovet av att bevara och åter-&lt;br&gt;skapa jordens resurser för framtiden. Därför utgör etiska överväganden&lt;br&gt;en viktig aspekt för ett ekologiskt hållbart jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska djurskyddslagstiftningen som infördes år 1988 är ett vik-&lt;br&gt;tigt styrmedel och en utgångspunkt för ett etiskt godtagbart förhållnings-&lt;br&gt;sätt till husdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen är allmängiltig och gäller såväl för jordbruket&lt;br&gt;som för det övriga samhället. Verksamhet bör bedrivas så att dess möj-&lt;br&gt;liga negativa konsekvens för människors hälsa och miljö begränsas.&lt;br&gt;Vinster måste vägas mot förluster. Skälen för vårt handlande måste vara&lt;br&gt;tillräckligt starka för att väga upp de eventuella skälen emot. Principen&lt;br&gt;medverkar till att utvecklingen går i en för miljön positiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Näringens miljöansvar och myndigheternas&lt;br&gt;sektorsansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett kontinuerligt arbete inom jordbruks-&lt;br&gt;näringen för att förstärka dess miljöansvar liksom att Jordbruksverket&lt;br&gt;utövar sitt sektorsansvar är grundläggande förutsättningar för ett&lt;br&gt;framgångsrikt miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samhällssektorernas miljöansvar&lt;br&gt;är fastlagt av riksdagen, vilket uttrycks i 1988 års miljöpolitiska propo-&lt;br&gt;sition (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:383). Där-&lt;br&gt;efter har ansvaret ytterligare definierats. Varje samhällssektor ansvarar&lt;br&gt;för att förhindra att nya miljöskador uppstår och för att lösa de problem&lt;br&gt;som redan finns. Ansvaret för miljön innebär också en skyldighet för&lt;br&gt;såväl näringsidkare som berörda myndigheter att anpassa sin verksamhet&lt;br&gt;till gällande miljömål. Miljöhänsyn måste integreras i alla sektorers verk-&lt;br&gt;samhet, vilket förutsätter att ekonomiska överväganden sammanvägs&lt;br&gt;med miljöhänsyn i planering och beslutsfattande. Detta måste ske på alla&lt;br&gt;nivåer och i alla delar av samhället. Samhällssektorns miljöansvar om-&lt;br&gt;fattar därmed alla aktörer. Styrkan i tillämpningen ges av att sektorn har&lt;br&gt;de bästa förutsättningarna och kompetensen att förebygga och minska&lt;br&gt;miljöproblem i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla statliga myndigheter har ett grundläggande miljöansvar för sin&lt;br&gt;verksamhet. Jordbruksverket har tillsammans med vissa andra centrala&lt;br&gt;myndigheter dessutom ett formellt sektorsansvar för miljön. Sektors-&lt;br&gt;ansvaret innebär att myndigheten aktivt inom ramen för sina befogen-&lt;br&gt;heter, verksamhetsmål och resurser skall verka för att jordbruket mins-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kar sin miljöbelastning. Arbetet sker med utgångspunkt i de miljömål och Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;riktlinjer som regering och riksdag lagt fast. Jordbruksverket har en&lt;br&gt;samlande och pådrivande roll gentemot aktörerna i sektorn. Verkställan-&lt;br&gt;det av sektorsansvaret är en process där sektorsmyndigheten successivt&lt;br&gt;övertar ansvaret från miljömyndigheterna som intar funktionen som på-&lt;br&gt;drivande i miljöarbetet. Sektorsansvaret måste därför tillämpas inom ra-&lt;br&gt;men för en fortlöpande dialog mellan verken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket skall inom jordbrukets och rennäringens områden&lt;br&gt;aktivt arbeta för en konkurrenskraftig, miljöanpassad och djurskydds-&lt;br&gt;anpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Av Jord-&lt;br&gt;bruksverkets sektorsansvar följer att verket ansvarar för att åtgärder&lt;br&gt;genomförs i enlighet med verkets aktionsplaner och handlingsprogram.&lt;br&gt;Verket skall också följa upp och utvärdera om de åtgärdsmål för miljö-&lt;br&gt;arbetet som lagts fast nås. Myndigheten är ansvarig för redovisning av&lt;br&gt;detta till andra berörda myndigheter, regeringen samt till jordbruket och&lt;br&gt;rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket skall som miljömyndighet vara samlande och på-&lt;br&gt;drivande i miljövårdsarbetet. Verkets arbete skall syfta till att säkerställa&lt;br&gt;en god miljö och biologisk mångfald. Verket skall utveckla upp-&lt;br&gt;följningsbara miljökvalitetsmål och tillsammans med Jordbruksverket&lt;br&gt;föreslå mätbara åtgärdsmål. Naturvårdsverket skall utvärdera miljö-&lt;br&gt;arbetet i landet samt följa upp och utvärdera resultatet i naturmiljön och&lt;br&gt;söka orsaken om målen inte nås. Naturvårdsverket samordnar bl.a.&lt;br&gt;miljöövervakningen. Jordbruksverket och Naturvårdsverket skall utvär-&lt;br&gt;dera styrmedlen med hänsyn till nytta och kostnadseffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har nyligen, på regeringens uppdrag, redovisat en&lt;br&gt;rapport (SNV:s rapport 4765) med förslag till nya mål inom hela miljö-&lt;br&gt;området, omfattande också jordbrukets område. Regeringen kommer att&lt;br&gt;behandla miljömålen i den miljöpolitiska propositionen som skall före-&lt;br&gt;läggas riksdagen våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet skall som central förvaltningsmyndighet för&lt;br&gt;kulturmiljön bl.a bevara och förmedla kulturarvet och verka för konti-&lt;br&gt;nuitet i utvecklingen av den yttre miljön. Myndigheten skall därutöver&lt;br&gt;vara samlande och pådrivande i kulturmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.4 Styrmedel för ett hållbart j ordbruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Styrmedel för jordbruket bör utvecklas till&lt;br&gt;att bli allt mer effektiva i takt med att miljöarbetet förstärks. Regel-&lt;br&gt;verk utgör en basnivå för samhällets krav på näringen. Information,&lt;br&gt;utbildning samt forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet liksom&lt;br&gt;skatter, avgifter och olika ersättningsformer är viktiga kompletterande&lt;br&gt;styrmedel. Näringens miljöengagemang förväntas öka och fortsätta att&lt;br&gt;vara en drivkraft i utvecklingen. Ökade konsumentkrav är andra vik-&lt;br&gt;tiga pådrivande krafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I syfte att uppnå största möjliga&lt;br&gt;måluppfyllelse i miljöarbetet behövs många olika styrmedel. Traditio-&lt;br&gt;nella styrmedel är t.ex. lagstiftning, rådgivning, information, utbildning,&lt;br&gt;forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, ekonomiska styrmedel&lt;br&gt;som skatter och avgifter samt olika ersättningsformer för utförda&lt;br&gt;miljötjänster. Det finns dock ett behov av att utveckla de statliga styr-&lt;br&gt;medlen för att på ett effektivt sätt kunna åtgärda miljöproblemen. Regel-&lt;br&gt;verk utgör i detta sammanhang en basnivå för samhällets krav på&lt;br&gt;näringen. Även andra av statsmakterna tillämpade styrmedel är en del av&lt;br&gt;en grundnivå för miljöarbetet. Regeringen kommer hösten 1997 att före-&lt;br&gt;lägga riksdagen en proposition om förslag till miljöbalk med bestämmel-&lt;br&gt;ser om miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om&lt;br&gt;lägsta godtagbara miljökvalitet på mark, vatten, luft eller natur i övrigt&lt;br&gt;för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normerna kan utgöra&lt;br&gt;grunden för ett ökat regionalt arbete med t.ex. förluster av växtnärings-&lt;br&gt;ämnen från jordbruket. Arbetet kan leda till ökade möjligheter att vidta&lt;br&gt;kostnadseffektiva åtgärder. Regeringen har tillsatt en utredning, Utred-&lt;br&gt;ningen om avrinningsområden (Ml996:03). som studerar förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att tillämpa miljökvalitetsnormer inom avrinningsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information riktad till lantbrukare och anställda inom&lt;br&gt;jordbruket är viktiga åtgärder för att förmedla kunskap om miljö-&lt;br&gt;problemens natur och de ofta komplexa samband som omger de biolo-&lt;br&gt;giska förloppen. Utifrån ökad kunskap om de biologiska processerna kan&lt;br&gt;relevanta och kostnadseffektiva åtgärder lättare vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringens engagemang och intresse för miljöarbetet förväntas öka.&lt;br&gt;Nya former för miljöarbetet kan utgöras av frivilliga åtaganden hos&lt;br&gt;näringen. En ökad andel frivilliga åtgärder förutsätter näringens samlade&lt;br&gt;engagemang och ansvar. Ett fortsatt och förstärkt miljöarbete kan även&lt;br&gt;vara ett viktigt konkurrensmedel på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågorna har också fatt en större betydelse för konsumenterna,&lt;br&gt;vilket är en pådrivande faktor för miljöarbetet. Konsumenternas intresse&lt;br&gt;för miljövänlig livsmedelsproduktion har lett till ökad användning av&lt;br&gt;märkning, t.ex. KRAV-märkning, liksom kontraktsodling med miljö- och&lt;br&gt;kvalitetsrelaterade krav. Miljöarbetet kan på så vis stimuleras genom de&lt;br&gt;krav som marknaden ställer, vilket är en utveckling som kan förväntas&lt;br&gt;öka i omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgör sedan det svenska&lt;br&gt;EU-medlemskapet ett nytt styrmedel för jordbruket. Med programmet&lt;br&gt;kan olika typer av miljötjänster köpas av jordbruket. Ersättningen om-&lt;br&gt;fattar inkomstbortfall och kostnader för utförda åtgärder. Dessa&lt;br&gt;miljötjänster är sådana som i många fall inte annars skulle utföras i den&lt;br&gt;omfattning som är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällskontrakt mellan stat och näring, som i Sverige hittills inte&lt;br&gt;tillämpats i någon större utsträckning, kan exemplifieras av överens-&lt;br&gt;kommelsen mellan Naturvårdsverket, Lantbrukarnas riksförbund (LRF)&lt;br&gt;och Svenska vatten- och avloppsverksföreningen (VAV) om skyddet av&lt;br&gt;miljön vid användning av avloppsslam i jordbruket. Överenskommelsen&lt;br&gt;har formen av ett policydokument vilket de ingående parterna skall följa i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sitt arbete. Arbetet har medfört en ökad användning av kvalitetssäkrat&lt;br&gt;slam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöledningssystem, liknande ISO 14000, som innebär att man&lt;br&gt;systematiskt arbetar med miljöfrågor inom ett företag eller en organisa-&lt;br&gt;tion kan vara aktuella för de större jordbruksföretagen. LRF utvecklar för&lt;br&gt;närvarande ett anpassat system för jordbruksföretag baserat på den s.k.&lt;br&gt;miljöhusesynen. Även certifiering för kvalitetssäkring enligt ISO 9000&lt;br&gt;förekommer i enstaka fall, främst bland trädgårdsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.5 Forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Jordbruket och trädgårdsnäringen är cent-&lt;br&gt;rala näringar i ett hållbart samhälle. Genom en kraftfull satsning på&lt;br&gt;forskning och utveckling bör Sverige fortsätta omställningen till ett&lt;br&gt;ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfacette-&lt;br&gt;rad arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med hänsyn till att jordens&lt;br&gt;resurser är begränsade ställs ökade krav på effektivitet och en väsentligt&lt;br&gt;ökad produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Omvandlingen&lt;br&gt;av naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras. Mot den bak-&lt;br&gt;grunden kommer ekonomiska, tekniska och biologiska kunskaper om de&lt;br&gt;förnyelsebara naturresurserna och deras hållbara nyttjande allt mer att&lt;br&gt;efterfrågas inom alla samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens beslut hösten 1996 om den svenska forskningspolitiken&lt;br&gt;föreslås en kraftig satsning inom jordbruksområdet på forskning och ut-&lt;br&gt;veckling av ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion (prop.&lt;br&gt;1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3 , rskr. 1996/97:99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav har Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)&lt;br&gt;fatt i uppdrag av regeringen att i samråd med näringen planera och&lt;br&gt;genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och&lt;br&gt;trädgårdsproduktion. Programmet omfattar 46,5 miljoner kronor för&lt;br&gt;perioden 1996-1998 och har till syfte att stärka kompetens- och kun-&lt;br&gt;skapsuppbyggnaden till gagn för en långsiktig utveckling av ekologisk&lt;br&gt;jordbruks- och trädgårdsproduktion. Som en följd av detta program har&lt;br&gt;ett antal forskningsprojekt påbörjats. Vidare har Stiftelsen Lantbruks-&lt;br&gt;forskning tillförts 122 miljoner kronor för perioden 1996-1998 för&lt;br&gt;forskning och utveckling samt för marknadsbefrämjande åtgärder inom&lt;br&gt;jordbruket. Stiftelsen förutsätts härigenom medverka till att jordbruket&lt;br&gt;och trädgårdsnäringen ställs om mot en mer ekologiskt hållbar produk-&lt;br&gt;tion där bl.a. vikt läggs vid att underlätta genomförandet av riksdagens&lt;br&gt;mål att 10 % av landets åkerareal bör vara ekologiskt odlad år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsstiftelsen MISTRA stöder forskningsprogrammet MAT 21&lt;br&gt;med sammantaget 58 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Syftet är&lt;br&gt;att utveckla system och metoder för produktion av livsmedel med hög&lt;br&gt;miljökvalitet. Med detta avses produkternas kvalitet, odlingens miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkan och etiska aspekter på djurhållningen. Huvuddelen av forsk- Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;ningen bedrivs vid SLU och vid Uppsala universitet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Åtgärder för ett hållbart svenskt jordbruk&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Ett utbyggt miljöersättningsprogram&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Jordbrukets miljöersättningsprogram som&lt;br&gt;möjliggjordes genom Sveriges EU-medlemskap är ett viktigt styr-&lt;br&gt;medel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket. Pro-&lt;br&gt;grammet bör utökas med 700 miljoner kronor per år i enlighet med&lt;br&gt;förslag i budgetpropositionen för 1998. Genom utökningen möjliggörs&lt;br&gt;ytterligare en höjd ambitionsnivå avseende miljöanpassning av jord-&lt;br&gt;bruket genom nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn&lt;br&gt;tas till behovet av ytterligare medel för att öka måluppfyllelsen i det&lt;br&gt;befintliga programmets olika delar genom höjda ersättningsnivåer.&lt;br&gt;Vidare bör hänsyn tas till behovet att utöka arealmålen för olika åtgär-&lt;br&gt;der. Administrativa förenklingar bör så långt möjligt genomföras men&lt;br&gt;mer genomgripande förändringar bör tas under övervägande i det nya&lt;br&gt;miljöprogrammet för nästa femårsperiod 2000-2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: På regeringens uppdrag har Jordbruks-&lt;br&gt;verket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet redovisat en första&lt;br&gt;utvärdering och översyn av miljöersättningsprogrammet för jordbruket&lt;br&gt;med avseende på programmets mål och resultat. Utredningen behandlar&lt;br&gt;erfarenheterna av programmet efter de två första åren och lämnar förslag&lt;br&gt;till förändringar i syfte att öka måluppfyllelsen och förenkla genom-&lt;br&gt;förandet, huvudsakligen inom ramen för befintliga budgetresurser. I&lt;br&gt;utredningen uppmärksammas komplexiteten i miljöprogrammet och åt-&lt;br&gt;gärder för att underlätta administrationen föreslås. Mer genomgripande&lt;br&gt;förändringar av befintliga stöd bör tas under övervägande i arbetet med&lt;br&gt;att utforma ett nytt femårsprogram för perioden 2000-2004. Myndig-&lt;br&gt;heterna anser vidare att det är angeläget att man i detta arbete överväger&lt;br&gt;möjligheterna att reducera antalet miljöstöd genom exempelvis samman-&lt;br&gt;slagningar av stödformer. Enligt uppdraget redovisas också särskilda&lt;br&gt;utbyggnadsförslag, bl.a. ett program för resurshushållande konventionellt&lt;br&gt;jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har kommenterat och&lt;br&gt;kritiserat komplexiteten i miljöstöden. Några remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Världsnaturfonden, anser att betydligt mer genomgripande ändringar i&lt;br&gt;miljöprogrammet än de som utredningen föreslår måste genomföras om-&lt;br&gt;gående. Främst länsstyrelserna kritiserar utredningen för att föreslå nya&lt;br&gt;former av stöd samtidigt som de administrativa resurserna är mycket&lt;br&gt;ansträngda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till regeringens bedömning: Genom EU-medlemskapet&lt;br&gt;kunde ett omfattande miljöprogram för jordbruket införas. Med den nu&lt;br&gt;föreslagna utbyggnaden av programmet innebär detta mer än tio gånger&lt;br&gt;så stora resurser jämfört med motsvarande program som infördes i sam-&lt;br&gt;band med 1990 års livsmedelspolitiska reform. Det svenska miljö-&lt;br&gt;programmet är också ett av de mest ambitiösa inom EU. Miljöpro-&lt;br&gt;grammet skall medverka till att miljömålen för jordbruket uppfylls. Som&lt;br&gt;komplement till lagar, bestämmelser och andra styrmedel är programmet&lt;br&gt;ett viktigt instrument för att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling&lt;br&gt;inom jordbruket. Genom miljöprogrammet förfogar samhället över&lt;br&gt;ekonomiska medel att ersätta lantbrukarna för kollektiva nyttigheter som&lt;br&gt;troligen annars inte skulle produceras i motsvarande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första svenskt miljöprogram för jordbruket godkändes av EG-&lt;br&gt;kommissionen i augusti 1995 och har verkat i full omfattning från år&lt;br&gt;1996. Programmet består av tre olika delprogram innehållande åtgärder&lt;br&gt;för bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i odlings-&lt;br&gt;landskapet samt ett öppet och varierat odlingslandskap i skogsbygderna&lt;br&gt;och i norra Sverige, åtgärder för att minska jordbrukets miljöbelastning i&lt;br&gt;miljökänsliga områden, samt åtgärder för att stimulera ekologisk pro-&lt;br&gt;duktion (prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126). Del-&lt;br&gt;programmet för ekologisk produktion skall bidra till att uppfylla målet att&lt;br&gt;10 % av åkerarealen är ekologiskt odlad år 2000. En stor del av miljö-&lt;br&gt;programmets medel satsas på utbildning, information och demonstra-&lt;br&gt;tionsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöprogrammets budget uppgick år 1995 till 1 500 miljoner kronor&lt;br&gt;per år. År 1996 fördelades ytterligare 600 miljoner till en utökning i form&lt;br&gt;av ett kompletterande delprogram (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:JoUl,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:113, 114). Det utökade programmet avser att stimulera&lt;br&gt;flerårig vallodling med miljöfördelar i form av bl.a. minskat växt-&lt;br&gt;näringsläckage och kretsloppsanpassning av jordbrukets driftsformer.&lt;br&gt;Programmet, som har godkänts av EG-kommissionen, träder i kraft under&lt;br&gt;år 1997. Den totala budgeten för miljöprogrammet uppgår från år 1997&lt;br&gt;till 2 100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det svenska EU-medlemskapet förhandlade Sverige&lt;br&gt;fram ett årligt belopp om ca 2 800 miljoner kronor för medfinansiering&lt;br&gt;av miljöåtgärder i jordbruket. Sverige har gentemot EU förbehållit sig&lt;br&gt;rätten att återkomma med anspråk på fullt utnyttjande av den framför-&lt;br&gt;handlade kostnadsramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Mot bakgrund av att regeringen i&lt;br&gt;den ekonomiska vårpropositionen för 1997 aviserat ett fullt utbyggt&lt;br&gt;miljöprogram, har regeringen utarbetat förslag till ett utökat program&lt;br&gt;omfattande ytterligare 700 miljoner kronor per år. Regeringen har bl.a.&lt;br&gt;utgått från de behov av förändringar av miljöprogrammet som redovisats&lt;br&gt;i myndigheternas utvärdering och översyn. Regeringen har på grundval&lt;br&gt;av erfarenheterna i utvärderingen tagit fram ett förslag till utbyggt&lt;br&gt;miljöprogram. Utgångspunkter har bl.a. varit ökad miljönytta, enkelhet&lt;br&gt;och maximal medfinansiering från EG. Vidare tillgodoser förslagen riks-&lt;br&gt;dagens önskemål om ett program för resurshushållande konventionellt&lt;br&gt;jordbruk (bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126) liksom frågan om betes-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;djurens fördelning i odlingslandskapet (prop. 1996/97:1, bet. Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;1996/97:JoUl, rskr. 1996/97:113, 114). Effekten av genomförda infor-&lt;br&gt;mationsinsatser har varit positiv och motiverar en fortsatt hög satsning på&lt;br&gt;information, utbildning och demonstrationsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av miljöprogrammet innebär en större satsning på jord-&lt;br&gt;brukets miljöarbete än vad som tidigare varit möjligt. Flertalet lantbruks-&lt;br&gt;företag i landet omfattas av programmet. Miljöprogrammet har av många&lt;br&gt;upplevts som komplicerat. Med hänsyn till det stora antalet ansökningar&lt;br&gt;och det förhållandet att programmet bara verkat i full omfattning en kort&lt;br&gt;tid har vissa introduktionsproblem inte kunnat undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till stora förändringar i det befintliga programmet eller&lt;br&gt;införandet av ett helt nytt ersättningssystem före nästa femårsperiod är&lt;br&gt;dock begränsade. Regeringen avser att i linje med förslagen i utvärde-&lt;br&gt;ringen genomföra en rad administrativa förenklingar i det befintliga&lt;br&gt;miljöprogrammet, t.ex. ändrade klassificeringssystem för slåtterängar och&lt;br&gt;betesmarker och förenklade regler kring användning av konventionell&lt;br&gt;stallgödsel i ekologisk produktion. En viktig utgångspunkt i förslaget om&lt;br&gt;ett utbyggt miljöprogram är att behålla handlingsfriheten inför mer&lt;br&gt;genomgripande förändringar i ett reviderat program inför nästa femårs-&lt;br&gt;period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett utbyggt miljöprogram skall kunna börja gälla år 1998 är det&lt;br&gt;angeläget att förhandlingarna med EG-kommissionen kan inledas snarast.&lt;br&gt;Regeringen har därför överlämnat ett första förslag till kommissionen för&lt;br&gt;behandling samtidigt som riksdagens överväganden inhämtas. Rege-&lt;br&gt;ringens förslag innebär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela&lt;br&gt;den kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige&lt;br&gt;erhöll vid medlemskapsförhandlingama utnyttjas. Halva kostnaden med-&lt;br&gt;finansieras över EG:s budget. Återstoden är nationell finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1.1 Delprogram for bevarande av odlingslandskapets biologiska&lt;br&gt;mångfald och kulturmiljövärden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Metoderna för värdeklassificering och in-&lt;br&gt;delning av slåtter- och betesmarker bör förenklas. Måluppfyllelsen av&lt;br&gt;programmet förbättras därigenom samtidigt som administrationen av&lt;br&gt;programmet underlättas. För att ytterligare stimulera anslutningen till&lt;br&gt;delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas. Samtidigt utökas areal-&lt;br&gt;målet till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet. Området ut-&lt;br&gt;ökas inom vilket ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap&lt;br&gt;utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Myndigheterna föreslår att miljöstöden för&lt;br&gt;bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i slåtterängar&lt;br&gt;och betesmarker förenklas vad avser systemet för värdeklassificering.&lt;br&gt;Beträffande betesmarkerna föreslås en utökning av arealmålet till att om-&lt;br&gt;fatta alla kvarvarande utnyttjade betesmarker, ca 440 000 hektar. Ersätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningama för att bevara betesmarker inom olika programåtgärder föreslås&lt;br&gt;också slås samman till en enhetlig ersättningsform. Inför nästa femårs-&lt;br&gt;period bör bl.a. behovet övervägas av ett system med grundersättning för&lt;br&gt;skötsel av alla betesmarker och en tilläggsersättning för skötsel av de&lt;br&gt;mest värdefulla markerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen föreslås vidare enhetliga regler för beräkning av djur-&lt;br&gt;innehav. I enlighet med uppdraget har myndigheterna även utrett&lt;br&gt;områdesavgränsningen av stödet för bevarande av ett öppet odlings-&lt;br&gt;landskap. Detta har resulterat i att ytterligare 37 församlingar bedöms&lt;br&gt;uppfylla miljökriterierna för att ingå i området inom vilket ersättning&lt;br&gt;utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöåtgärden för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer har&lt;br&gt;stängts för ytterligare sökande från år 1997 eftersom det uppsatta målet&lt;br&gt;har nåtts. Utredningen innehåller därför inga förslag till förändringar&lt;br&gt;under pågående programperiod. I stället hänvisas till behovet av en&lt;br&gt;genomgripande översyn av åtgärden inför nästa femårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en för-&lt;br&gt;enklad modell för värdeklassificering av slåtter- och betesmarker. Vissa&lt;br&gt;förordar en mer genomgripande förändring där klassindelningen slopas&lt;br&gt;helt till förmån för ett generellt basstöd och ett tilläggsstöd för de mest&lt;br&gt;värdefulla markerna som väljs ut på grunder som bestäms av länssty-&lt;br&gt;relsen. Förslaget att inkludera även gödselpåverkade betesmarker i ett&lt;br&gt;utökat arealmål bemöts generellt positivt. De instanser som kommenterat&lt;br&gt;hamling av träd på betesmark har ställt sig positiva till denna möjlighet.&lt;br&gt;Beträffande kulturmiljöstödet har flera remissinstanser förespråkat att&lt;br&gt;omfattningen utökas. Samtidigt har många instanser kommenterat be-&lt;br&gt;hovet av förändringar och av att en översyn görs innan åtgärden öppnas&lt;br&gt;för nya ansökningar under kommande period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genomförda kontroller visar att&lt;br&gt;problem med felaktigheter i ansökningshandlingar och ofullständiga&lt;br&gt;skötselåtaganden i huvudsak finns inom miljöprogrammets första del-&lt;br&gt;program. Delprogrammet innehåller åtgärder på markslag utanför åker&lt;br&gt;som är svåra att definiera, avgränsa, areaimäta och klassificera. Krav&lt;br&gt;ställs också på traditionella och naturvårdsanpassade skötselmetoder som&lt;br&gt;inte längre praktiseras i någon större omfattning i det konventionella&lt;br&gt;jordbruket. En god måluppfyllelse av programmet kräver lantbrukarnas&lt;br&gt;engagemang, insikt och kunskap. En god förståelse är en förutsättning&lt;br&gt;för att lantbrukarna skall kunna förstå och utveckla de bevarandevärden&lt;br&gt;som programmet vill slå vakt om. Miljöprogrammet kommer även att&lt;br&gt;fortsättningsvis baseras på principen om den enskilde lantbrukarens&lt;br&gt;initiativrätt att söka miljöstöd. Vissa angivna kriterier skall därför gälla&lt;br&gt;för den berörda marken och lantbrukaren skall förbinda sig att sköta den&lt;br&gt;på bestämda villkor under en femårsperiod eller längre. Erfarenheterna&lt;br&gt;visar att länsstyrelsernas vägledande roll behöver förstärkas när det gäller&lt;br&gt;att erbjuda sakkunnig bedömning av bevarandevärdet på den berörda&lt;br&gt;marken. Även rådgivning om hur dessa värden bäst kan tillvaratas i&lt;br&gt;skötselarbetet är viktigt för att miljömålen i programmet skall kunna&lt;br&gt;uppnås. Genom lämplig organisation av arbetet inom länsstyrelserna bör&lt;br&gt;detta kunna ske utan att man riskerar att komma i konflikt med läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsemas funktion som kontrollorgan. Som villkor for utbetalning av&lt;br&gt;EG:s medfinansiering av miljöåtgärderna måste formerna för ett sådant&lt;br&gt;vägledande arbete kunna kombineras med de krav EU ställer på en riktigt&lt;br&gt;genomförd kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på kraven på administrativ genomförbarhet till år 1998 kan&lt;br&gt;mer genomgripande förändringar för närvarande inte genomföras i det&lt;br&gt;löpande programmet. Behovet av ett nytt ersättningssystem bör i stället&lt;br&gt;tas under övervägande vid utformningen av ett nytt femårsprogram för&lt;br&gt;perioden år 2000-2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utökning av arealmålet för bevarande av betesmark motiveras av att&lt;br&gt;nuvarande klassificering i huvudsak begränsas till botaniska värden.&lt;br&gt;Stora arealer betesmark som är påverkade av markförbättrande åtgärder&lt;br&gt;och därmed utarmad flora men med stora värden för fågellivet, insekter&lt;br&gt;m.m. kan med de föreslagna förändringarna bevaras inom programmet.&lt;br&gt;Genom att inkludera sådana gödselpåverkade betesmarker kan även för-&lt;br&gt;lorade bevarandevärden på sikt återfås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett antal församlingar inkluderas i området som berättigar&lt;br&gt;till ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap efter att utvär-&lt;br&gt;deringen visat att detta är motiverat på miljömässiga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1.2 Delprogram för miljökänsliga områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöprogrammet bör utökas för att ytter-&lt;br&gt;ligare minska växtnäringsläckaget från jordbruket. Med hjälp av höjda&lt;br&gt;ersättningsnivåer, förenklingar och utökade arealmål stimuleras en&lt;br&gt;ökad anslutning och en förbättrad måluppfyllelse. Våtmarksanlägg-&lt;br&gt;ning bör berättiga till ersättning även på betesmark. Antalet hotade&lt;br&gt;husdjursraser som berättigar till ersättning bör utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Måluppfyllelsen i delprogrammet bedöms&lt;br&gt;som helhet vara för låg. Myndigheterna föreslår därför ändringar som&lt;br&gt;underlättar anslutningen till de olika miljöåtgärderna bl.a. genom ökad&lt;br&gt;flexibilitet i reglerna. Ersättningen för extensiv vall bör specifikt riktas&lt;br&gt;till de mest kvävebelastade områdena i landet. Utredningen påtalar också&lt;br&gt;vissa problem när rådets förordning (EEG) nr 2078/92 skall anpassas till&lt;br&gt;reglerna för uttagen areal. Vidare föreslås att antalet hotade husdjursraser&lt;br&gt;som är berättigade till ersättning skall utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget om mer&lt;br&gt;flexibla regler för att öka anslutningen. Skötselkraven för våtmarker bör&lt;br&gt;anpassas bättre till förutsättningarna för bevarande av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Önskemål framförs om att anläggning av våtmarker bör&lt;br&gt;kunna ersättas även på andra markslag än åker. De remissinstanser som&lt;br&gt;kommenterat förslaget till förändringar av ersättningen till extensiv vall&lt;br&gt;förordar i vissa fall att begränsningarna tas bort. I andra fall rekommen-&lt;br&gt;deras ytterligare begränsningar för bättre miljönytta. Möjlighet till ökad&lt;br&gt;flexibilitet för årlig areal fånggröda är ett starkt önskemål liksom att höja&lt;br&gt;ersättningsnivån och utöka informationsinsatserna. Vissa miljöorganisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner ser principiella svårigheter med att lämna ersättning för odling av&lt;br&gt;fånggröda eftersom detta bör vara en del i näringens eget miljöansvar. De&lt;br&gt;remissinstanser som kommenterat förslagen om utökning av antalet stöd-&lt;br&gt;berättigade svenska utrotningshotade husdjursraser ansluter sig till för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Trots omfattande åtgärder och&lt;br&gt;insatser av olika slag har miljömålet om en 50-procentig reduktion av&lt;br&gt;kväveläckaget från jordbruket ännu inte nåtts. Regeringen bedömer att&lt;br&gt;miljöersättningsprogrammet är ett viktigt redskap för att öka målupp-&lt;br&gt;fyllelsen. Höjda ersättningsnivåer kan påverka anslutningen positivt.&lt;br&gt;Med hjälp av förbättringar i det befintliga programmet och de till-&lt;br&gt;kommande medlen möjliggörs ytterligare satsningar för att minska jord-&lt;br&gt;brukets negativa omvärldspåverkan. Miljöersättningen till flerårig vall-&lt;br&gt;odling som introduceras under år 1997 medverkar till ett minskat växt-&lt;br&gt;näringsläckage genom att öka eller bibehålla långa liggtider för vallen.&lt;br&gt;Arealmålet för våtmarksanläggning på åkermark bör utökas. Ersättning&lt;br&gt;bör också lämnas för våtmark som anläggs på betesmark under förutsätt-&lt;br&gt;ning att den berörda marken inte besitter värdefulla natur- eller kultur-&lt;br&gt;miljövärden. Ersättningen för anläggning av extensiv vall bör fa en&lt;br&gt;effektivare styrning till de områden i landet där miljöproblemen är störst&lt;br&gt;samtidigt som anläggning av skyddszoner bör underlättas genom för-&lt;br&gt;enkling av reglerna. Sådd av fånggrödor och vårplöjning räknas som en&lt;br&gt;av de mest effektiva åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget. Rege-&lt;br&gt;ringen finner därför det lämpligt att väsentligt höja ersättningsnivån för&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genetiska variation som representeras av våra lantraser är väsent-&lt;br&gt;lig att bevara för framtiden. Miljöprogrammet syftar till att på sikt om-&lt;br&gt;fatta alla hotade lokala husdjursraser som har svårt att konkurrera med&lt;br&gt;framavlade raser med stor avkastningsförmåga. Programmet bör därför&lt;br&gt;uttökas till att omfatta de utrotningshotade husdjursrasema linderödssvin&lt;br&gt;och finullfar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1.3 Delprogram för främjande av ekologisk produktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Delprogrammet för ekologisk produktion&lt;br&gt;bör utökas med ersättning till ekologisk frukt- och bärodling. Admi-&lt;br&gt;nistrativt enklare regler avseende användning av gödsel bör införas&lt;br&gt;liksom möjlighet att låta antalet djur variera under femårsperioden i&lt;br&gt;syfte att minska komplexiteten och underlätta administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Myndigheterna bedömer att det bl.a. med hän-&lt;br&gt;syn tagen till möjligheterna att uppnå 10 %-målet för ekologisk pro-&lt;br&gt;duktion till år 2000 inte finns anledning att ändra i de befintliga ersätt-&lt;br&gt;ningsnivåerna. Myndigheterna föreslår att ett stöd för ekologisk frukt-&lt;br&gt;och bärodling införs. I utredningen föreslås också att generella och admi-&lt;br&gt;nistrativt enklare regler avseende gödsel införs. Jordbrukare med miljö-&lt;br&gt;ersättning för ekologisk produktion bör ges möjlighet att använda egen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionell stallgödsel från extensiv djurhållning utan krav på behovs-&lt;br&gt;prövning hos länsstyrelsen. För att öka anslutningen till stödet för eko-&lt;br&gt;logisk djurhållning föreslås också att djurantalet tillåts variera mellan&lt;br&gt;åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat forslagen i&lt;br&gt;utredningen om ett nytt stöd till ekologisk frukt- och bärodling är posi-&lt;br&gt;tiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Den ekologiska frukt- och bär-&lt;br&gt;odlingen är i dag av mycket liten omfattning. Av landets totala fruktareal&lt;br&gt;är ca 1 % ekologiskt odlad. Den ekologiska bärodlingen omfattar endast&lt;br&gt;1,5 % av Sveriges totala bärareal. Att odla frukt eller bär ekologiskt&lt;br&gt;innebär högre produktionskostnader. Regeringen bedömer att förslaget&lt;br&gt;om en utökning av delprogrammet för ekologisk produktion leder till en&lt;br&gt;förbättrad miljö främst genom utebliven användning av kemiska&lt;br&gt;bekämpningsmede 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att minska den administrativa belastningen på länsstyrelserna&lt;br&gt;och att underlätta för lantbrukarna avser regeringen att genomföra myn-&lt;br&gt;digheternas förslag om enklare regler avseende gödsel samt om möjlighet&lt;br&gt;att låta djurantalet variera under femårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kombination med miljöersättning är information och utbildning till&lt;br&gt;ekologiska lantbrukare viktigt för att säkerställa en långsiktig omställ-&lt;br&gt;ning till ekologisk produktion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1.4 Behov av nya miljöåtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöersättningsprogrammet för jordbruket&lt;br&gt;skall kompletteras med ett nytt delprogram för främjande av ett&lt;br&gt;resurshushållande konventionellt jordbruk i hela landet samt en ny&lt;br&gt;ersättningsform för restaurering av slåtterängar. Dessutom skall en ny&lt;br&gt;miljöåtgärd för bevarande av natur- och kulturvärden i renskötsel-&lt;br&gt;området införas efter vidare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Myndigheterna föreslår ett särskilt stöd till&lt;br&gt;ett resurshushållande konventionellt jordbruk i södra Sveriges slätt- och&lt;br&gt;mellanbygder. Syftet är att ytterligare minska riskerna för miljön vid&lt;br&gt;hanteringen av bekämpningsmedel och att minska växtnäringsförlustema&lt;br&gt;genom att öka lantbrukarnas kunskap om miljövänliga brukningsformer.&lt;br&gt;Vidare föreslås att ersättning skall utgå till restaurering av slåtterängar&lt;br&gt;som efter genomförda restaureringsåtgärder har förutsättningar att återfå&lt;br&gt;karakteristiska natur- och kulturvärden. Dessa marker är på stark till-&lt;br&gt;bakagång. Ett stöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i&lt;br&gt;renskötselområdet bör övervägas efter ytterligare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: LRF ser förslaget om ett program för resurs-&lt;br&gt;hushållande jordbruk som en möjlighet att bredda kunskapen hos lant-&lt;br&gt;brukarna och förbättra miljösituationen inom konventionellt jordbruk.&lt;br&gt;Flera remissinstanser anser att det föreslagna stödområdet bör utökas till&lt;br&gt;att omfatta hela landet. Kemikalieinspektionen stöder förslaget med hän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visning till minskningen av riskerna med bekämpningsmedelshantering.&lt;br&gt;Flertalet av miljöorganisationerna anser att programmet står i strid med&lt;br&gt;principen om att förorenaren skall betala. Majoriteten av länsstyrelserna&lt;br&gt;framhåller behovet av att erforderliga resurser för administration ställs&lt;br&gt;till förfogande om programmet genomförs. Förslaget om ett nytt stöd till&lt;br&gt;restaurering av slåtterängar välkomnas av de remissinstanser som&lt;br&gt;kommenterat detta. Ersättning för restaurering av slåtterängar ses som ett&lt;br&gt;sätt att utöka och förstärka den biologiska mångfalden. Sametinget anser&lt;br&gt;att förslaget om en ny stödform till samiska kulturmiljöer i renskötsel-&lt;br&gt;området är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom att utöka miljöprogrammet&lt;br&gt;med ett nytt delprogram tillgodoses riksdagens önskemål om ett stöd till&lt;br&gt;ett resurshushållande konventionellt jordbruk (prop. 1994/95:75, bet.&lt;br&gt;1994/95 :JoU7, rskr. 1994/95:126). Programmet kommer att utgöra ett&lt;br&gt;värdefullt tillskott inom det konventionella jordbrukets miljöarbete och&lt;br&gt;medföra positiva miljöeffekter både på kort och på lång sikt. Pro-&lt;br&gt;grammet är ett tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram som utöver&lt;br&gt;direkta utbildningsinsatser ersätter lantbrukare för vidtagna miljöåtgärder&lt;br&gt;i syfte att uppnå ett mer miljöanpassat jordbruk. Kraven på miljöåtgärder&lt;br&gt;i kombination med krav på dokumentation och utbildning ökar med-&lt;br&gt;vetenheten om olika miljöproblem samt möjligheterna att lösa dessa.&lt;br&gt;Programmet är därigenom en långsiktig investering för miljöarbetet&lt;br&gt;genom att kunskap förändrar brukares attityder och hur de agerar. Det är&lt;br&gt;i detta sammanhang viktigt att påpeka att såväl enskilda jordbrukare som&lt;br&gt;anställd arbetskraft vid jordbruksföretag är viktiga målgrupper i arbetet.&lt;br&gt;Som ett tillägg till programmet för resurshushållande jordbruk föreslås&lt;br&gt;åtgärder för att främja miljövänlig odling av sockerbetor på Gotland.&lt;br&gt;Sammantaget bör åtgärderna leda till minskad användning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel och mindre förluster av växtnäring. Den biologiska mång-&lt;br&gt;falden i odlingslandskapet kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna programmet är en tidsbegränsad kompetenshöjande in-&lt;br&gt;sats som syftar till att öka medvetenheten om olika miljöproblem och&lt;br&gt;möjligheterna att lösa dessa. Detta strider enligt regeringen inte mot prin-&lt;br&gt;cipen om att förorenaren skall betala. En ökad kunskap och en förändrad&lt;br&gt;inställning hos lantbrukarna kan leda till att det svenska jordbruket i&lt;br&gt;snabbare takt går mot det ekologiskt hållbara jordbruk vi strävar efter.&lt;br&gt;Regeringen anser att det föreslagna programmet skall införas i hela&lt;br&gt;landet så att alla lantbrukare får möjlighet att delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med Jordbruksverkets åtgärdsförslag i aktionsplanen för be-&lt;br&gt;varande av biologisk mångfald och förslagen i myndigheternas gemen-&lt;br&gt;samma utvärdering, utökas också miljöprogrammet med en ny ersätt-&lt;br&gt;ningsform för restaurering av slåtterängar. Åtgärden kompletterar möj-&lt;br&gt;ligheten att ersätta bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljö-&lt;br&gt;värden i slåtterängar inom ramen för det befintliga miljöprogrammet.&lt;br&gt;Därigenom kan omfattningen av den för bevarandet av bl.a biologisk&lt;br&gt;mångfald så strategiskt viktiga naturtypen på sikt utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renskötselområdet omfattas för närvarande inte av miljöprogrammet.&lt;br&gt;Rennäringen har stor betydelse för upprätthållandet av natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövärden i fjälltrakterna. Inom ramen för ett förslag till utökat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöprogram har möjligheten att ersätta fortsatt skötsel av vissa natur- Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;och kulturvärden i miljöer knutna till renskötselns äldre markanvändning&lt;br&gt;förts fram i utvärderingen. Utformningen är ännu inte fullständig. Rege-&lt;br&gt;ringen avser därför att ge Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet i uppdrag att slutföra utformningen av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1.5 Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Erfarenheterna av miljöersättningspro-&lt;br&gt;grammet är goda. Ett program bör därför genomföras även under&lt;br&gt;kommande programperiod. Utformningen av ett nytt miljöersättnings-&lt;br&gt;program för perioden 2000-2004 bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Myndigheternas föreslår att arbetet med att&lt;br&gt;utforma ett nytt femårsprogram för perioden 2000-2004 påbörjas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser betonar vikten av att&lt;br&gt;detta arbete påbörjas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det befintliga miljöprogrammet&lt;br&gt;löper under en tidsperiod av fem år räknat från införandet år 1995. I ett&lt;br&gt;miljöprogram för den kommande femårsperioden kan en större revide-&lt;br&gt;ring än vad som nu har varit möjligt genomföras. Det finns anledning att&lt;br&gt;överväga ytterligare förenklingar, inte minst ur administrativ synvinkel.&lt;br&gt;Inför utarbetandet av nästa femårsprogram bör också möjligheterna tas&lt;br&gt;till vara att överväga mer omfattande ändringar av såväl mål som på-&lt;br&gt;gående stöd ifall målen inte nås. Förbättringar som kan underlätta för&lt;br&gt;lantbrukaren eller det administrativa genomförandet bör också genom-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljöstödet har fr.o.m. år 1997 stängts för nya ansökningar till&lt;br&gt;följd av den höga anslutningen. Inför kommande programperiod bör för-&lt;br&gt;bättringar och förenklingar av kulturmiljöstödet genomföras. Ett för-&lt;br&gt;bättrat kulturmiljöstöd, liksom miljöprogrammet i sin helhet, bör dess-&lt;br&gt;utom konstrueras så att anslutning och måluppfyllelse bättre kan an-&lt;br&gt;passas till tillgängliga budgetresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bevarande av betesmarker har berörda myndigheter och&lt;br&gt;flera remissinstanser föreslagit att en ny ersättningsform bör övervägas&lt;br&gt;inför nästa programperiod. Detta mot bakgrund av de uppenbara svårig-&lt;br&gt;heter som framkommit när det gäller lantbrukarnas möjligheter att göra&lt;br&gt;en riktig värdeklassificering av berörda marker. En generell ersättnings-&lt;br&gt;form för skötsel av alla landets betesmarker kombinerat med ett varierat&lt;br&gt;tillägg som länsstyrelserna prövar utifrån värdet på den enskilda marken&lt;br&gt;kan underlätta ansökningsförfarandet. Förslagets konsekvenser för bl.a.&lt;br&gt;lantbrukarens initiativrätt att söka miljöstöd, samt för administration och&lt;br&gt;kontroll bör närmare utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning (EEG) nr 2078/92 som ligger till grund för utform-&lt;br&gt;ningen av miljöprogrammet har visat sig vara flexibel och fungerar rela-&lt;br&gt;tivt väl som ramverk för utformningen av olika miljöåtgärder anpassade&lt;br&gt;till svenska förhållanden. I vissa avseenden finns dock behov av föränd-&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL032/prop_199798__2-2.png" style="width:13pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;ringar av regler i förordningen som varit till uppenbar nackdel när det&lt;br&gt;gäller måluppfyllelsen av miljöprogrammet, t.ex. när det gäller möjlig-&lt;br&gt;heterna att stödja ekologisk animalieproduktion på annat sätt än via&lt;br&gt;arealersättning. Inför utformningen av ett nytt femårsprogram bör be-&lt;br&gt;hovet av förändringar i rådsförordningen beaktas liksom utvecklingen av&lt;br&gt;den gemensamma jordbrukspolitiken i stort. Möjligheterna till en smidig&lt;br&gt;infasning av det befintliga miljöprogrammet bör också beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att lämna för-&lt;br&gt;slag till hur ett miljöprogram för nästa femårsprogram kan utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Jordbrukets växtnäringsförluster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Växtnäringsförluster genom kväveläckage&lt;br&gt;och ammoniakavgång är ett av jordbrukets största miljöproblem.&lt;br&gt;Miljömålen har ännu inte nåtts trots omfattande insatser inom nu-&lt;br&gt;varande åtgärdsprogram. Ansträngningarna för att ytterligare reducera&lt;br&gt;jordbrukets kväveläckage måste därför intensifieras. Regeringen avser&lt;br&gt;att återkomma till riksdagen i en samlad bedömning av behovet för&lt;br&gt;ytterligare åtgärder i syfte att uppnå miljömålen. Sverige skall inom&lt;br&gt;EU fortsätta att aktivt arbeta för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöeffekter, olika källors bidrag och reduktionsmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förluster av växtnäringsämnen från jordbruket sker dels genom läckage&lt;br&gt;av kväve och fosfor till sjöar, vattendrag och hav, dels genom avgång av&lt;br&gt;ammoniak. Förlusterna av växtnäringsämnen till omgivningen är ett av&lt;br&gt;jordbrukets största miljöproblem. Miljöpåverkan kan regionalt vara av&lt;br&gt;stor betydelse. Samtidigt finns även andra sektorer som bidrar med för-&lt;br&gt;luster av växtnäringsämnen. Jordbrukets bidrag är en del i ett större pro-&lt;br&gt;blem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljön i haven runt Sverige har förändrats under de senaste årtiondena.&lt;br&gt;Siktdjupet har minskat liksom djuputbredningen av algbältena. Omfatt-&lt;br&gt;ningen av syrefria bottnar ökar. Dessa förändringar orsakas av en ökad&lt;br&gt;tillgång på närsalter, s.k. eutrofiering. Förändringarna har skett både i&lt;br&gt;Östersjön och i Västerhavet, såväl i kustvatten som i öppet hav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förluster av gasformigt kväve kan ske genom avgång av ammoniak&lt;br&gt;från stall- och handelsgödsel. Kvävenedfall i form av ammoniak kan leda&lt;br&gt;till övergödning, men även till försurning av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den kvävebelastning som, beroende på mänsklig aktivitet, når&lt;br&gt;haven via svenska vattendrag kommer enligt Naturvårdsverkets&lt;br&gt;beräkningar ca 37 % från jordbruket, ytterligare 7 % beror på ett naturligt&lt;br&gt;bakgrundsläckage från jordbruket. Jordbruket är därmed den enskilt&lt;br&gt;största föroreningskällan. Motsvarande siffror för skogsbruket är 1 %&lt;br&gt;respektive 10 %. Av kvävebelastningen orsakar avloppsreningsverken 27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;% och 12 % utgörs av deposition (nedfall) på sjöar och tätorter. Indu-&lt;br&gt;strins andel är 4 % och enskilda avlopp står för 2 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges andel av den totala vattenburna tillförseln av kväve, dvs. både&lt;br&gt;mänsklig och naturlig tillförsel, utgör ca 5 % av belastningen på den&lt;br&gt;egentliga Östersjön. Till Kattegatt bidrar Sverige med ca 50 % och till&lt;br&gt;Skagerrak med ca 10 % av kvävetillförseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket svarade för ca 90 %, eller ca 46 000 ton ammoniakkväve&lt;br&gt;(NH&lt;sub&gt;3&lt;/sub&gt;-N), av de mänskligt orsakade ammoniakförlustema i Sverige år&lt;br&gt;1995. Enligt olika bedömningar beräknas mellan 22 % och 31 % av de-&lt;br&gt;positionen i Sverige ha inhemskt ursprung medan övrigt kommer från&lt;br&gt;andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att förlusterna av växtnäringsämnen orsakar gränsöverskri-&lt;br&gt;dande miljöproblem har lett till ett flertal internationella konventioner.&lt;br&gt;Vid Nordsjökonferensen år 1987 beslutades att närsaltsutsläppen till sär-&lt;br&gt;skilt påverkade områden skall minska med 50 % mellan åren 1985 och&lt;br&gt;1995. I Helsingforskonventionen finns motsvarande krav men med bör-&lt;br&gt;jan år 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uttalade år 1990 att ammoniakförlustema från jordbruket i&lt;br&gt;Sverige bör minska med 25 % till år 1995. Basåret för reduktionen är år&lt;br&gt;1990 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU3, rskr. 1990/91:338).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtgärdsprogram för minskade växtnäringsförluster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i juni 1988 om ett åtgärdsprogram för att minska&lt;br&gt;växtnäringsläckaget från jordbruket med målet att uppnå en halvering av&lt;br&gt;kväveutlakningen (prop. 1987/88:128, bet. 1987/88:JoU24, rskr.&lt;br&gt;1987/88:138). Programmet har senare utökats med åtgärder mot ammo-&lt;br&gt;niakförluster. Åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget omfattar&lt;br&gt;lagstiftning om begränsning av djurtätheten, lagring av stallgödsel, för-&lt;br&gt;bud mot stallgödselspridning under delar av året liksom regler om höst-&lt;br&gt;eller vinterbevuxen mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att minska ammoniakavgången från stallgödsel omfattar&lt;br&gt;krav på täckning och fyllning under täckning av flytgödsel- och urin-&lt;br&gt;behållare i Götaland och Svealands slättbygder. Likaså finns krav på&lt;br&gt;snabb nedbrukning på obevuxen mark i de tre sydligaste länen. Från år&lt;br&gt;1998 skall spridning av flytgödsel ske med teknik som effektivt minskar&lt;br&gt;ammoniakförlustema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelverket omfattar därmed åtgärder som ger förutsättningar för ett&lt;br&gt;bra växtnäringsutnyttjande. Dessa åtgärder innebär också ekonomiskt&lt;br&gt;kännbara investeringar för lantbruket. Information och rådgivning är be-&lt;br&gt;tydelsefulla styrmedel för att motivera uppfyllandet av krav som ställs i&lt;br&gt;regelverket liksom för att stimulera lantbrukare och anställd personal att&lt;br&gt;vidta ytterligare åtgärder för att minska växtnäringsförlustema. För före-&lt;br&gt;tag med anställd personal är det angeläget att även dessa är med i utbild-&lt;br&gt;nings- och informationsverksamheten. Lantarbetarnas kunskaper spelar i&lt;br&gt;många fall en avgörande roll för det praktiska miljöarbetet på det en-&lt;br&gt;skilda företaget. Under perioden 1987/88-1995/96 har 22 000 företag&lt;br&gt;nåtts av enskild miljöinriktad växtnäringsrådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att stödja försöks- och utvecklingsverksamhet utvecklas Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;odlingsmetoder och ny teknik som kan leda till kostnadseffektiva åt-&lt;br&gt;gärder. Riksdagen har beslutat att avsätta 9 miljoner kronor för budget-&lt;br&gt;året 1997 för att vidareutveckla framför allt teknik för höst- och vinter-&lt;br&gt;bevuxen mark. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1998 att&lt;br&gt;motsvarande belopp avsätts för samma ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag för odling av fånggrödor utgick under perioden 1989-1990 för&lt;br&gt;att minska växtnäringsförluster och vinna erfarenheter av denna odlings-&lt;br&gt;form. För att stimulera en snabb utbyggnad av lagringskapaciteten för&lt;br&gt;stallgödsel utgick under perioden 1988-1991 bidrag till utbyggnad för att&lt;br&gt;uppnå de krav på lagringsutrymmen som trädde i kraft år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av handelsgödselmedel skall minska med 20 % med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i 1986 års förbrukning. Miljöskatten på kväve utgör ett&lt;br&gt;viktigt ekonomiskt styrmedel. Skatten infördes år 1984 med 0,30 kronor&lt;br&gt;per kilo kväve. Skatten dubblerades år 1988 och tredubblades år 1994 till&lt;br&gt;1,80 kronor. En prisregleringsavgift på kväve utgick fram till den 2&lt;br&gt;december 1992. Avgiften är fr.o.m. den 1 juli 1995 att betrakta som en&lt;br&gt;skatt och därmed utgör den inte längre en finansieringskälla för&lt;br&gt;åtgärdsprogrammet. Avgiften bidrar till att minska användningen sam-&lt;br&gt;tidigt som den stimulerar ett bättre utnyttjande av stallgödseln som&lt;br&gt;kvävekälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöersättningsprogrammet ger möjligheter att ersätta lantbrukare&lt;br&gt;bl.a. för åtgärder som reducerar förlusterna av växtnäringsämnen genom&lt;br&gt;odling av fånggröda, extensiv vall och skyddszoner utmed vattendrag,&lt;br&gt;anläggning av våtmarker och ekologisk produktion. Till detta kommer&lt;br&gt;ersättning för flerårig vallodling. I det utbyggda miljöprogrammet till&lt;br&gt;jordbruket föreslår regeringen en förstärkning av insatserna för att redu-&lt;br&gt;cera kväveläckaget genom höjda ersättningsnivåer och utökade åtgärds-&lt;br&gt;mål i delprogrammet för miljökänsliga områden. Ett nytt delprogram för&lt;br&gt;resurshushållande konventionellt jordbruk inriktat mot bl.a. växtnärings-&lt;br&gt;frågor ger ökade möjligheter att ytterligare reducera växtnäringsför-&lt;br&gt;lustema. Miljöersättningsprogrammets åtgärder för utbildning, informa-&lt;br&gt;tion och demonstrationsprojekt är viktiga för att sprida kunskap om dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belastningen från jordbruket beroende på mänsklig aktivitet har enligt&lt;br&gt;Naturvårdsverkets beräkningar minskat från 32 000 ton till 24 000 ton,&lt;br&gt;dvs. med ca 25 %, under perioden 1985-1995, vilket skall jämföras med&lt;br&gt;målet för åtgärdsprogrammet som är 50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beräknade reduktionen av kväveläckaget kan till hälften förklaras&lt;br&gt;av en ändrad grödfördelning. företrädesvis mer vall och mindre spann-&lt;br&gt;målsodling. Bättre kväveutnyttjande på jordbruksföretagen förklarar ca&lt;br&gt;40 % av minskningen och en mindre del anses bero på minskad åker-&lt;br&gt;areal. De mätbara resultaten av åtgärdsprogrammet är inte lika tydliga i&lt;br&gt;vattendrag och sjöar. Orsakerna är flera men kan förklaras bl.a. med att&lt;br&gt;vidtagna åtgärder för att minska förlusterna av kväve ofta har en långsik-&lt;br&gt;tig effekt på processer som frigör kväve i marken liksom att vissa vatten-&lt;br&gt;system har mycket långa uppehållstider. Man kan därmed förvänta sig en&lt;br&gt;förskjutning av effekterna i tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningen av handelsgödsel under 1995/96 uppgick till ca 190 000&lt;br&gt;ton kväve, vilket innebär en minskning med ca 15 % jämfört med år&lt;br&gt;1986. Ytterligare 5 % reduktion återstår till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Jordbruksverkets beräkningar år 1997 har ammoniakförlustema&lt;br&gt;ökat med ca 3 000 ton kväve eller 7 % under perioden 1990-1995, vilket&lt;br&gt;huvudsakligen beror på en ökad djurhållning. Flera lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;trädde i kraft först den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Naturvårdsverket har i juni 1997&lt;br&gt;på uppdrag av regeringen lämnat förslag till ytterligare åtgärder för bl.a.&lt;br&gt;jordbrukssektorn i syfte att uppnå målet att halvera kväveläckaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har på uppdrag av regeringen och efter samråd med&lt;br&gt;Naturvårdsverket utarbetat förslag till åtgärdsprogram för att reducera&lt;br&gt;ammoniakavgången i jordbruket med 50 % med utgångspunkt i 1990 års&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om avrinningsområden (Ml996:03) skall lämna förslag&lt;br&gt;till ett administrativt system för hantering av vattenanknutna miljö- och&lt;br&gt;resursfrågor samt inrikta sig på växtnäringsförluster från jordbruket uti-&lt;br&gt;från en geografisk indelningsgrund, nämligen avrinningsområden. Förut-&lt;br&gt;sättningar för att tillämpa s.k. miljösamverkan mellan jordbrukare i ett&lt;br&gt;delavrinningsområde som ett komplement till dagens åtgärder skall också&lt;br&gt;belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att våren 1998 återkomma till riksdagen med en&lt;br&gt;samlad bedömning av behovet av ytterligare åtgärder för att nå miljö-&lt;br&gt;målen och därmed öka växtnäringsutnyttjandet i jordbruket och minska&lt;br&gt;den negativa miljöpåverkan. Utgångspunkten är det underlag som finns&lt;br&gt;och som kommer att presenteras till regeringen under hösten 1997 och de&lt;br&gt;insatser som sker inom ett utbyggt miljöersättningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Sverige på gemenskapsnivå aktivt verkar för att&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att reducera såväl kväveläckaget till vattenmiljön som&lt;br&gt;förlusterna av ammoniak. Förluster ger delvis gränsöverskridande effek-&lt;br&gt;ter varför strikta krav på gemenskapsnivå ökar skyddet för den svenska&lt;br&gt;miljön. Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas&lt;br&gt;av nitrater från jordbruket utgör ett viktigt medel i detta arbete. Sverige&lt;br&gt;bör verka för att direktivet utökas till att även omfatta ammoniakförluster&lt;br&gt;från jordbruket eftersom endast åtgärder som minskar de totala för-&lt;br&gt;lusterna av kväve kan bidra till att minska övergödningen och försur-&lt;br&gt;ningen av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Bekämpningsmedelsprogram åren 1987-1990 och åren 1991-1996&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårds-&lt;br&gt;näringen leder till hälso- och miljörisker. Arbetsmiljön, den yttre miljön&lt;br&gt;och rester av bekämpningsmedel i livsmedel inklusive dricksvatten är&lt;br&gt;riskområden. För att minska dessa risker beslutade regeringen i januari&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987 om ett handlingsprogram för användningen av bekämpningsmedel i&lt;br&gt;jordbruket. Handlingsprogrammet omfattade åtgärder som övergång till&lt;br&gt;användning av medel med mindre risker från hälso- och miljösynpunkt.&lt;br&gt;Minskad användning av bekämpningsmedel samt särskilda åtgärder till&lt;br&gt;skydd för hälsa och miljö var också viktigt. Användningen av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel, räknat i aktiv substans, skulle halveras till år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett andra handlingsprogram beslutades av riksdagen år 1989 (prop.&lt;br&gt;1989/90:146, 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Användningen av&lt;br&gt;bekämpningsmedel skulle ytterligare halveras till strax efter mitten av&lt;br&gt;1990-talet. Det generella programmet kompletterades med specifika&lt;br&gt;åtgärdsprogram genom ett uppdrag i september 1990 till dåvarande Lant-&lt;br&gt;bruksstyrelsen, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Hand-&lt;br&gt;lingsprogrammet omfattade åtgärder med samma inriktning som det&lt;br&gt;första programmet och flera av de aktiviteter som initierats under den&lt;br&gt;första programperioden fick en fortsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtgärder och resultat av åtgärdsprogrammen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Halveringsmålet för perioden 1987-1990 fastställdes utifrån den genom-&lt;br&gt;snittligt försålda mängden under perioden 1981-1985, dvs. ca 4 500 ton&lt;br&gt;per år, till ca 2 250 ton per år. Detta mål nåddes. För perioden 1991-1996&lt;br&gt;sattes ytterligare en halvering upp som mål, ca 1 125 ton, vilket totalt&lt;br&gt;innebar en 75-procentig minskning. Under år 1996 var försäljningen av&lt;br&gt;bekämpningsmedel ca 1 610 ton, dvs. en minskning med ca 65 % jämfört&lt;br&gt;med genomsnittet för perioden 1981-1985. Användningen var dock&lt;br&gt;något lägre, 1 450 ton, vilket motsvarar en minskning med 68 %. Den&lt;br&gt;största minskningen av användningen har skett för ogräsmedel och då&lt;br&gt;speciellt för sådana som är avsedda för användning mot örtogräs i strå-&lt;br&gt;säd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen ansvarar för godkännande och registrering av&lt;br&gt;bekämpningsmedel för bl.a. jordbruket och trädgårdsnäringen. Systemet&lt;br&gt;för godkännande fyller en central funktion för att minska hälso- och&lt;br&gt;miljöriskerna. Kraven på undersökningar och dokumentation av medlens&lt;br&gt;hälso- och miljöeffekter har ökat betydligt. Alla medel godkända före år&lt;br&gt;1986 har omprövats. Godkännandet har för många bekämpningsmedel&lt;br&gt;upphört under perioden 1990-1994. Därmed har de bekämpningsmedel&lt;br&gt;som medför störst risk för hälsa och miljö tagits bort från marknaden.&lt;br&gt;Riskerna har även kunnat minskas genom begränsningar av antalet medel&lt;br&gt;som får användas annat än yrkesmässigt, inskränkningar av använd-&lt;br&gt;ningsområden samt villkor förknippade med användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet vid Statens livsmedelsverk med en utvidgad och förbättrad&lt;br&gt;kontroll av bekämpningsmedelsrester omfattar analyser i spannmål och&lt;br&gt;dricksvatten samt utvecklingen av nya analysmetoder, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klara, entydiga och ändamålsenliga regler för hantering och spridning&lt;br&gt;av bekämpningsmedel är en av grundförutsättningarna för att minska&lt;br&gt;riskerna för oavsiktlig spridning. Föreskrifter och allmänna råd har därför&lt;br&gt;omarbetats två gånger under handlingsprogrammens löptid, senast den 1&lt;br&gt;juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning spelar en central roll för att minska riskerna för hälsa och&lt;br&gt;miljö. Fr.o.m. år 1990 utökades utbildningskravet för yrkesmässig an-&lt;br&gt;vändning av bekämpningsmedel i jordbruk, skogsbruk och trädgårds-&lt;br&gt;skötsel. Beroende på preparat krävs en tre- eller fyradagars utbildning&lt;br&gt;samt ytterligare en repetitionskurs vart femte år. Ca 25 000 personer&lt;br&gt;finns registrerade som behöriga att använda bekämpningsmedel. Inom&lt;br&gt;utbildningen har rådgivningen om integrerat växtskydd med behovs-&lt;br&gt;anpassad bekämpning varit viktig. Forskning, försöks- och utvecklings-&lt;br&gt;verksamheten har kontinuerligt försett rådgivningen med vetenskapligt&lt;br&gt;underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1984 infördes en avgift på 4 kronor per kilo aktiv substans på&lt;br&gt;bekämpningsmedel i syfte att minska användningen. Denna avgift för-&lt;br&gt;dubblades år 1988 till 8 kronor och beslutades i november 1994 att vara&lt;br&gt;20 kr. Avgiften är fr.o.m. den 1 juli 1995 att betrakta som en skatt och&lt;br&gt;därmed utgör den inte längre en finansieringskälla för åtgärdspro-&lt;br&gt;grammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med de svenska bekämpningsmedelsprogrammen har rönt&lt;br&gt;internationell uppmärksamhet beroende av programmens goda resultat,&lt;br&gt;men även mot bakgrund av det goda samarbetsklimat som finns mellan&lt;br&gt;berörda myndigheter och mellan myndigheter och näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av programmen och arbetets genomförande har under&lt;br&gt;perioden årligen redovisats till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bekämpningsmedelsprogrammet åren 1997-2001&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hälso- och miljöriskerna vid användning av be-&lt;br&gt;kämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att&lt;br&gt;minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att&lt;br&gt;riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens förslag vad gäller delmål rörande bekämpningsmedlens egenskaper&lt;br&gt;samt exponering av den yttre miljön, arbetsmiljön och livsmedlen. Detta&lt;br&gt;gäller också användningen av bekämpningsmedel och sprutförares be-&lt;br&gt;teende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Överensstämmer i huvudsak med utredningens&lt;br&gt;förslag vad gäller delmål rörande bekämpningsmedlens egenskaper samt&lt;br&gt;exponering av den yttre miljön, arbetsmiljön och livsmedlen. Detta gäller&lt;br&gt;också användningen av bekämpningsmedel och sprutförares beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det övergripande målet för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet skall vara att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid&lt;br&gt;användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen.&lt;br&gt;Programmet bör i högre utsträckning än tidigare inriktas mot att kart-&lt;br&gt;lägga och kvantifiera riskerna. Målet att reducera den använda mängden&lt;br&gt;aktiv substans har utgjort en viktig drivkraft i tidigare program och har i&lt;br&gt;kombination med t.ex. substitutionsprincipen bidragit till minskade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risker. En minskad användning av aktiv substans behöver dock inte enty-&lt;br&gt;digt innebära en riskminskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålen för det tredje programmet finns uttryckta av myndigheterna&lt;br&gt;och omfattar bekämpningsmedlens egenskaper samt exponering av den&lt;br&gt;yttre miljön, arbetsmiljön och livsmedlen. Vidare föreslås delmål för an-&lt;br&gt;vändningen av bekämpningsmedel samt sprutförares beteende. Många&lt;br&gt;delmål ger en ökad bredd i arbetet och leder mer effektivt till en god&lt;br&gt;måluppfyllelse än tidigare program. Uppföljningen av programmet gen-&lt;br&gt;temot myndigheternas delmål kommer tydligare än tidigare att visa ut-&lt;br&gt;vecklingen. Frågan om miljöövervakningens framtida organisation, upp-&lt;br&gt;gifter och ansvarsförhållanden bereds för närvarande inom regeringen&lt;br&gt;med anledning av den nyligen presenterade utredningen Övervakningen&lt;br&gt;av miljön (SOU 1997:34) Detta kan påverka genomförandet av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedelsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riskminskning som tidigare program resulterat i skall under år&lt;br&gt;1997 beräknas av Kemikalieinspektionen och presenteras för regeringen i&lt;br&gt;form av ett samlat riskindex. Ett konkret mål för riskminskning skall&lt;br&gt;föreslås och utgöra ett delmål i programmet. Indexet kommer att ge en&lt;br&gt;samlad bedömning av riskminskningsarbetet och effektivisera det fort-&lt;br&gt;satta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare mål om mängden använd aktiv substans står kvar. I det fall&lt;br&gt;användningen av aktiv substans under perioden 1997-2001 inte når en&lt;br&gt;nivå av högst 25 % av den genomsnittligt försålda mängden under perio-&lt;br&gt;den 1981-1985, dvs. ca 4 500 ton per år, skulle detta kunna utgöra ett&lt;br&gt;motiv för regeringen att höja skatten på bekämpningsmedel. Näringens&lt;br&gt;ökade intresse och arbete för att minska såväl hälso- som miljöriskerna&lt;br&gt;utgör dock för närvarande ett skäl att avvakta med eventuella skatte-&lt;br&gt;höjningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda myndigheter har ett ansvar att inom sitt verksamhetsområde&lt;br&gt;bidra till att programmets övergripande mål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännandet av bekämpningsmedel utgör en viktig del av program-&lt;br&gt;met. Arbetet med särskilda riskminskningsplaner bör fortsätta i syfte att&lt;br&gt;bl.a. minska användningen av speciella aktiva substanser. Det gäller även&lt;br&gt;de åtgärder som rör hanteringen av bekämpningsmedlen och behovs-&lt;br&gt;anpassningen av användningen samt uppföljningen av programmet. Ut-&lt;br&gt;vecklingen inom jordbruk och handel för att möta det ökade intresset för&lt;br&gt;miljö och etiska aspekter inom livsmedelsproduktionen är en positiv för-&lt;br&gt;ändring som underlättar programmets genomförande och måluppfyllelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga äldre bekämpningsmedel har omprövats i Sverige under&lt;br&gt;perioden 1990-1994. Motsvarande arbete har påbörjats inom gemen-&lt;br&gt;skapen och planeras pågå under en tolvårsperiod inom ramen för rådets&lt;br&gt;direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden,&lt;br&gt;vilket innebär att den svenska godkännandeprocessen successivt ersätts&lt;br&gt;av en inom gemenskapen enhetlig process. Denna sker i två steg. Först&lt;br&gt;prövas aktiva substanser på gemenskapsnivå. Därefter kan de produkter&lt;br&gt;som innehåller godkända aktiva substanser prövas på nationell nivå. En&lt;br&gt;nödvändig förutsättning för att en produkt skall få godkännas är således&lt;br&gt;att den aktiva substansen är prövad och godkänd på gemenskapsnivå. Om&lt;br&gt;en produkt godkänns av en medlemsstat utlöses principen om ömsesidigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkännande. Detta innebär att medlet, efter ansökan, skall godkännas&lt;br&gt;också i andra medlemsstater såvida inte dessa kan åberopa speciella jord-&lt;br&gt;bruks-, växtskydds- och miljöförhållanden (även klimatiska) av betydelse&lt;br&gt;för användningen. Direktivet ger Sverige möjligheter att på gemenskaps-&lt;br&gt;nivå verka för att en hög skyddsnivå avseende bekämpningsmedel&lt;br&gt;tillämpas. Det ömsesidiga erkännandet medför en viss risk för att Sverige&lt;br&gt;ånyo måste godkänna i dag förbjudna medel. Sverige utgår från att&lt;br&gt;tillämpningen av direktivet sker så att prövningen av bekämpningsmedel&lt;br&gt;blir restriktiv och att bekämpningsmedel som tidigare förbjudits i Sverige&lt;br&gt;endast kommer att få användas om nya uppgifter framkommer som kull-&lt;br&gt;kastar tidigare gjorda bedömningar. Denna utgångspunkt har även lagts&lt;br&gt;fast av LRF år 1996 i förbundets policy för bekämpningsmedel. Såväl&lt;br&gt;substitionsprincipen som försiktighetsprincipen bör vara vägledande i&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom undersökningar har det konstaterats att rester av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel återfinns i såväl yt- som i grundvatten. Rester har framför allt&lt;br&gt;noterats i de intensivt brukade slättområdena i södra Sverige. Resterna&lt;br&gt;kan härröra från såväl användning i jordbruket som från totalbekämpning&lt;br&gt;på t.ex. grusade ytor där markens biologiska nedbrytningskapacitet är&lt;br&gt;reducerad. Skyddet av yt- och grundvatten är högt prioriterat. Enskilda&lt;br&gt;lantbrukares beteende för att undvika att bekämpningsmedel hamnar&lt;br&gt;utanför avsett bekämpningsmedelsområde vid besprutning och att punkt-&lt;br&gt;utsläpp vid t.ex. påfyllning och rengöring av lantbrukssprutan har härvid&lt;br&gt;en stor betydelse. Såväl informations- och utbildningsinsatser som upp-&lt;br&gt;följning av sprutföramas beteende är därför viktiga åtgärder. För företag&lt;br&gt;med anställd personal är det angeläget att även dessa är med i utbild-&lt;br&gt;nings- och informationsverksamheten. Personalens kunskaper är betydel-&lt;br&gt;sefulla för ett aktivt miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatta insatser inom såväl försöks- och utvecklingsverksamheten&lt;br&gt;som utbildning, information och demonstrationsprojekt är nödvändiga&lt;br&gt;för att upprätthålla gjorda vinningar och för att fortsatt öka kunskapen.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför i enlighet med budgetpropositionen för år&lt;br&gt;1998 att 9 miljoner kronor avsätts för försöks- och utvecklingsverksam-&lt;br&gt;het. Viktigt är att få en mer sammanhållen kunskap om hur konflikter&lt;br&gt;mellan olika miljömål skall undvikas och hur odlingssystemen ur olika&lt;br&gt;aspekter skall byggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala tillsynen enligt lagen (1985:426) om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter är viktig. Tillsynen utgör ett komplement till övriga åtgärder för&lt;br&gt;att minska hälso- och miljöriskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfattande arbete har påbörjats inom EU för att ta fram en gemen-&lt;br&gt;sam miljöpolitik för användning av bekämpningsmedel till följd av de&lt;br&gt;mål om reducerad användning som finns uttryckta i EU:s femte miljö-&lt;br&gt;handlingsprogram. Enligt svensk uppfattning bör en utgångspunkt i ar-&lt;br&gt;betet vara att enskilda medlemsländer utarbetar program med mätbara&lt;br&gt;mål anpassade till nationella problem och förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av handlingsprogrammet för att minska riskerna vid hante-&lt;br&gt;ring av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall&lt;br&gt;löpande redovisas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda frågor rörande trädgårdsnäringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i samråd med Kemikalieinspektionen, Naturvårds-&lt;br&gt;verket och Arbetarskyddsstyrelsen år 1994 lämnat förslag till ett hand-&lt;br&gt;lingsprogram för trädgårdsnäringens miljöfrågor, däribland bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel. Programmet utgör en viktig del i det samlade bekämp-&lt;br&gt;ningsmedelsprogrammet för jordbruket och trädgårdsnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avsåg att utreda hur den senaste höjningen av miljö-&lt;br&gt;avgiften på bekämpningsmedel den 1 november 1994 påverkar näringen&lt;br&gt;(prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att den avgiftshöjning på bekämpningsmedel som&lt;br&gt;trädde kraft i november 1994 inte nämnvärt har påverkat lönsamheten i&lt;br&gt;trädgårdsnäringen. Inom trädgårdsnäringen är värdet av produktionen per&lt;br&gt;arealenhet mycket högt i forhållande till jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Ekologisk produktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förutsättningarna är goda för att uppnå&lt;br&gt;målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000. En ökad efter-&lt;br&gt;frågan på ekologiska produkter i kombination med miljöersättningar&lt;br&gt;till lantbrukare för ekologisk produktion samt insatser inom forskning,&lt;br&gt;försöks- och utvecklingsverksamhet, utbildning och information&lt;br&gt;driver på produktionens utveckling. Ett nytt mål för den ekologiska&lt;br&gt;produktionen efter år 2000 bör formuleras. Målet bör i större utsträck-&lt;br&gt;ning spegla den ekologiska produktionens kvalitativa omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket bedömer att det bör&lt;br&gt;finnas goda förutsättningar för att nå det av riksdagen fastlagda målet att&lt;br&gt;10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 (prop.&lt;br&gt;1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22, rskr. 1993/94:272). Verket anser att ett&lt;br&gt;mål i arbetet for att öka den ekologiska produktionen bör vara att uppnå&lt;br&gt;en stabil utveckling av ekologisk produktion inom alla produktions-&lt;br&gt;grenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsättningsmöjligheterna för ekologiska produkter har enligt Jord-&lt;br&gt;bruksverket förbättrats avsevärt under de senaste åren. För många pro-&lt;br&gt;dukter med små volymer kan dock hinder fortfarande finnas för en&lt;br&gt;rationell hantering i distributions- och försäljningsledet. Jordbruksverket&lt;br&gt;anser att ett visst statligt stöd till marknadsstödjande åtgärder kan vara&lt;br&gt;motiverat under en övergångsperiod. Enligt verket är den ekologiska&lt;br&gt;produktionens utvecklingsmöjligheter också beroende av regelverkets&lt;br&gt;utformning. Ett mer flexibelt EG-regelverk för ekologisk produktion med&lt;br&gt;en mer utvecklingsorienterad prägel efterlyses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av information om ekologisk produktion bland allmänheten, i&lt;br&gt;skolor m.m. är stort. Jordbruksverket anser att ett fortsatt statligt stöd är&lt;br&gt;angeläget under de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det återstår enligt Jordbruksverket mycket forskning, försöks- och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete för att ge förutsättningar för ett ekologiskt lantbruk i&lt;br&gt;större omfattning. Behovet av medel för försöks- och utvecklingsverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet beräknas av Jordbruksverket uppgå till 15 miljoner kronor per år&lt;br&gt;för att nå 10 %-målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket föreslår&lt;br&gt;i utvärderingen av miljöprogrammet for jordbruket en fortsatt hög ambi-&lt;br&gt;tionsnivå för utbildning, information och demonstrationsprojekt under&lt;br&gt;åren 1998 och 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Jordbruksverkets aktionsplan har fått ett i huvud-&lt;br&gt;sak positivt mottagande av remissinstanserna. En majoritet anser dock att&lt;br&gt;Jordbruksverkets föreslag till medel för försöks- och utvecklingsverk-&lt;br&gt;samhet, 15 miljoner kronor per år, är för små i förhållande till behovet.&lt;br&gt;Flertalet remissinstanser poängterar vikten av åtgärder för att stimulera&lt;br&gt;samhällsinformation och marknadsstödjande åtgärder. Remissinstanserna&lt;br&gt;är positiva till Jordbruksverkets föreslag att verka för ett mer flexibelt&lt;br&gt;EG-regelverk för ekologisk produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den ekologiska produktionen&lt;br&gt;bör ses som en del i en strategisk satsning för ett hållbart svenskt jord-&lt;br&gt;bruk. Den ekologiska produktionen är en spjutspets i arbetet med att&lt;br&gt;miljöanpassa jordbruket. Produktionen baseras på en helhetssyn som om-&lt;br&gt;fattar såväl växtodling som animalieproduktion. Insatsmedel begränsas,&lt;br&gt;vilket minskar den negativa miljöpåverkan av t.ex. bekämpningsmedel&lt;br&gt;och handelsgödsel. De varierade växtföljderna gynnar och bevarar den&lt;br&gt;biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Förändringen av produk-&lt;br&gt;tionsmetod innebär dock oftast kännbara ekonomiska konsekvenser för&lt;br&gt;den enskilde producenten. Avkastningen är oftast lägre och riskerna i&lt;br&gt;produktionen större än i konventionellt jordbruk. Samtidigt är den eko-&lt;br&gt;logiska produktionen ett område där konsumenternas ökade miljöintresse&lt;br&gt;och därmed efterfrågan på ekologiska varor medverkat till den positiva&lt;br&gt;utvecklingen. För många konsumenter är miljövänlig produktion ett kva-&lt;br&gt;litetsmått i sig även om man inte objektivt kan urskilja skillnader i t.ex.&lt;br&gt;näringsvärde. Miljökrav och etiska hänsyn kommer sannolikt att fa en&lt;br&gt;ökad betydelse för livsmedelsproduktionen i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av den ekologiska produktionen är ett prioriterat område&lt;br&gt;för regeringen, vilket också motsvaras av de offensiva satsningar som&lt;br&gt;genomförs. Ersättningen till ekologisk produktion via arealstöd och ut-&lt;br&gt;bildning, information och demonstrationsprojekt inom ramen för miljöer-&lt;br&gt;sättningsprogrammet i kombination med en ökad efterfrågan på eko-&lt;br&gt;logiska produkter har stimulerat utvecklingen och resulterat i en ökad&lt;br&gt;andel ekologiskt odlad areal, från 3,7 % år 1995 till 5,8 % år 1996. An-&lt;br&gt;slutningen till miljöprogrammet år 1997 pekar mot att ca 7 % av&lt;br&gt;åkerarealen nu odlas ekologiskt. Det finns således goda förutsättningar&lt;br&gt;för att nå målet, vilket är ett gott betyg åt näringens beredskap att för-&lt;br&gt;ändra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har till uppgift att följa utvecklingen och löpande&lt;br&gt;redovisa utfallet till regeringen. Det är också viktigt hur målet nås. Målet&lt;br&gt;måste nås med kvalitet. En stabil utveckling inom olika produktions-&lt;br&gt;grenar är av stor vikt. En bredd av livsmedelsprodukter ökar konsumen-&lt;br&gt;ternas totala efterfrågan på ekologiska livsmedel, vilket i sin tur kan öka&lt;br&gt;den ekologiskt odlade arealen. Det är heller inte oväsentligt med hjälp av&lt;br&gt;vilka arealer målet nås. Fortfarande finns en stor potential för att öka den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekologiska produktionen i slättbygderna där miljöeffekten av en ökad Prop. 1997/98:2&lt;br&gt;omläggning är stor. Ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år&lt;br&gt;2000 bör formuleras. Målet bör i mindre utsträckning relateras till area-&lt;br&gt;lens omfattning och i högre grad spegla produktionens kvalitativa om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta omställningen till ekologisk produktion bör stats-&lt;br&gt;makternas huvuduppgift vara att stödja forskning, försöks- och utveck-&lt;br&gt;lingsverksamhet samt information, utbildning och rådgivning. Det bör&lt;br&gt;dock vara näringens ansvar att upprätta marknadskanaler och stå for&lt;br&gt;marknadsföring och konsumentinformation om ekologiska livsmedel.&lt;br&gt;Regeringen har dock inledningsvis avsatt medel för dessa ändamål och&lt;br&gt;gör det delvis fortfarande. I syfte att stimulera en ökning av den eko-&lt;br&gt;logiska produktionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1998&lt;br&gt;en fortsatt hög medelstilldelning till utbildning, information och demon-&lt;br&gt;strationsprojekt inom miljöprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta uppbyggnaden av kunskap på ett antal områden har&lt;br&gt;regeringen, i enlighet med Jordbruksverkets förslag, avsatt 15 miljoner&lt;br&gt;kronor till försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande&lt;br&gt;åtgärder under år 1997. Av dessa medel kan högst 2 miljoner kronor an-&lt;br&gt;vändas till att etablera marknadskanaler och sprida information i han-&lt;br&gt;delsledet. På sikt är det rimligt att marknadsaktörerna själva tar det fulla&lt;br&gt;ansvaret för sådana åtgärder. Regeringen föreslår i budgetpropositionen&lt;br&gt;för 1998 att motsvarande medel avsätts till dessa åtgärder. Försöks- och&lt;br&gt;utvecklingsverksamheten kompletterar den satsning som görs inom&lt;br&gt;ramen för Skogs- och jordbrukets forskningsråds (SJFR) verksamhet där&lt;br&gt;riksdagen anvisat 46,5 miljoner kronor för ekologisk forskning under&lt;br&gt;perioden 1996-1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen verkar fortlöpande för en minskad detaljeringsgrad i EG:s&lt;br&gt;regelverk för ekologisk produktion till förmån för en nationell tillämp-&lt;br&gt;ning med utgångspunkt i grundläggande principer fastlagda på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Genteknik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Genteknik kan rätt använd vara ett värde-&lt;br&gt;fullt redskap för att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Den nya tekni-&lt;br&gt;ken skall dock användas med stor försiktighet så att risker för miljön&lt;br&gt;eller människors hälsa undviks. Även etiska bedömningar måste&lt;br&gt;göras. Det är viktigt att analys- och riskvärderingsmetoder utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Begreppet genteknik innefattar&lt;br&gt;ett antal tekniker med rötter i den naturvetenskapliga grundforskningen.&lt;br&gt;Genteknik kan användas för identifiering och karakterisering av sort-&lt;br&gt;material och för överföring av gener inom eller mellan olika organismer.&lt;br&gt;Genteknik har stor potential. Inom växtförädlingens område pågår ett&lt;br&gt;omfattande utvecklingsarbete i syfte att bättre anpassa grödor till nu-&lt;br&gt;varande och framtida behov. Insektsresistenta grödor minskar beroendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 2&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av bekämpningsmedel. Förbättrad växtnäringsupptagning minskar be-&lt;br&gt;hovet av handelsgödsel. Andra tänkbara utvecklingsmöjligheter är sorter&lt;br&gt;som är torkresistenta eller har andra egenskaper som gör det möjligt att&lt;br&gt;odla dem i områden som i dag är svåra att utnyttja för livsmedelspro-&lt;br&gt;duktion. Sådana utvecklingsmöjligheter måste tas tillvara samtidigt som&lt;br&gt;stor försiktighet iakttas. Det kan inte uteslutas att genteknik också är för-&lt;br&gt;enad med risker. Varje tillämpning måste därför föregås av en omsorgs-&lt;br&gt;full prövning. Den skall gälla människors hälsa och säkerhet. Den skall&lt;br&gt;gälla miljöpåverkan och den skall inbegripa etiska frågeställningar av&lt;br&gt;typen: Har vi rätt att göra så här? Kan vi ta det på vårt ansvar?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt att göra långsiktiga miljökonsekvensanalyser och att&lt;br&gt;nya metoder för analys och riskvärdering utvecklas. Fördelar och nack-&lt;br&gt;delar med den nya tekniken måste vägas samman för att en riktig risk-&lt;br&gt;bedömning skall kunna göras från fall till fall. Liksom i all forskning och&lt;br&gt;utveckling bör också en etisk värdering göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för tillsyn och tillståndsgivning inom genteknikområdet reg-&lt;br&gt;leras i förordningen (1994:901) om genetiskt modifierade organismer. I&lt;br&gt;enlighet med principen om sektorsansvar är ansvaret fördelat på sju till-&lt;br&gt;synsmyndigheter. Härutöver har Naturvårdsverket ett centralt ansvar&lt;br&gt;inom området och Gentekniknämnden ett ansvar som sammanhållande&lt;br&gt;organ, särskilt vad gäller etiska frågor och meddelande av myndighets-&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba utvecklingen inom området gör att regelsystemet måste&lt;br&gt;vara flexibelt och möjliggöra anpassning till ny kunskap, ny teknik och&lt;br&gt;praktiska erfarenheter. Regeringen presenterar i budgetpropositionen för&lt;br&gt;1998 sin avsikt att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att&lt;br&gt;belysa den moderna bioteknikens möjligheter och risker. Utredningen&lt;br&gt;skall lämna förslag till en övergripande svensk politik för den moderna&lt;br&gt;bioteknikens tillämpning i ett framtidsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Växtgenetiska resurser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bevarande och hållbart nyttjande av de&lt;br&gt;odlade växternas genetiska resurser är en förutsättning för jordbruket&lt;br&gt;och livsmedelsproduktionen och av strategisk betydelse för den fram-&lt;br&gt;tida växtförädlingen. Ett nationellt program för bevarande och hållbart&lt;br&gt;nyttjande av de växtgenetiska resurserna bör utarbetas. Regeringen&lt;br&gt;avser att återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till regeringens bedömning: De växtgenetiska resurserna&lt;br&gt;är tillsammans med solljuset, sötvattnet och åkermarken nödvändiga för-&lt;br&gt;utsättningar för jordbruk och livsmedelsproduktion. Den genetiska varia-&lt;br&gt;tionen är en förutsättning för utveckling av nya sorter och för bibehållen&lt;br&gt;biologisk mångfald. Genresurser representerar därtill stora kultur-&lt;br&gt;historiska värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är relativt fattigt på växtgenetiska resurser av betydelse för&lt;br&gt;jordbruket och trädgårdsnäringen. De flesta av våra kulturväxter är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domesticerade i andra delar av världen och antalet vilda släktingar till&lt;br&gt;dem är tämligen få i vårt land. Undantagen utgörs av vallväxter och land-&lt;br&gt;skaps(grönyte)växter, där antalet vilda släktingar är stort. Även be-&lt;br&gt;träffande prydnadsväxter finns betydande genresurser i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växter som ursprungligen domesticerats i andra regioner har emeller-&lt;br&gt;tid i många fall odlats under lång tid i Sverige. Med tiden har det skett en&lt;br&gt;anpassning till lokala förhållanden och brukningsmetoder, vilket resulte-&lt;br&gt;rat i olika lantsorter. Enbart ett fåtal av de svenska lantsortema finns i&lt;br&gt;dag kvar. Det antas dock att en del av deras genetiska diversitet, okänt&lt;br&gt;hur mycket, finns kvar i dagens högavkastande sorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges framtida behov av växtgenetiska resurser är i dag svårt att&lt;br&gt;överblicka. Sannolikt kan stora delar av behovet tillgodoses med material&lt;br&gt;som redan finns i landet. Med säkerhet kommer det dock att behövas&lt;br&gt;kontinuerligt nytillskott från utländska källor. Genteknikens inträde i&lt;br&gt;växtförädlingen kan innebära ökad tillgång till inhemskt genetiskt mate-&lt;br&gt;rial, eftersom gentekniken överbryggar den hittillsvarande begränsningen&lt;br&gt;till den egna artens och nära släktingars genetiska uppsättning. Även&lt;br&gt;gentekniken kan emellertid kräva tillskott av gener från utländskt växt-&lt;br&gt;material. Inget land är i dag självförsörjande med avseende på genetiska&lt;br&gt;resurser. Detta förhållande gäller i hög grad den framtida försörjningen.&lt;br&gt;På sikt är alla länder beroende av att den genetiska mångfalden bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av växtgenetiska resurser sker i Sverige främst via Nordiska&lt;br&gt;Genbanken (NGB) som är ett regionalt organ med deltagande från de&lt;br&gt;nordiska länderna. NGB:s mandat omfattar jordbruks växter, köksväxter&lt;br&gt;samt fruktträd och bärbuskar. Krydd- och medicinalväxter ingår i man-&lt;br&gt;datet, men resurserna tillåter inte något egentligt arbete inom dessa om-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom hos NGB finns samlingar av växtgenetiska resurser hos växt-&lt;br&gt;förädlingsföretagen, på museer och botaniska trädgårdar, på vissa univer-&lt;br&gt;sitetsinstitutioner samt hos ett antal ideella föreningar och enskilda per-&lt;br&gt;soner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har utarbetat en aktionsplan för bevarande och håll-&lt;br&gt;bart nyttjande av den biologiska mångfalden inom odlingslandskapet,&lt;br&gt;husdjursområdet och rennäringen. I aktionsplanen presenteras förslag på&lt;br&gt;hur bevarandet av hotade lantraser och lantsorter skall kunna stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växtgenetiska resurser är av central betydelse för vidareutvecklingen&lt;br&gt;av ekologisk odling och miljöanpassade odlingssystem med ingen eller&lt;br&gt;minimal användning av kemiska insatsmedel. Bättre energigrödor, nya&lt;br&gt;konsumentanpassade produkter och sortmaterial anpassat till norrländska&lt;br&gt;förhållanden är exempel på områden som kommer att kräva tillgång på&lt;br&gt;både nytt och bevarat äldre genetiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens växtsortnämnd skall, vid intagning av nya sorter i den svenska&lt;br&gt;sortlistan, ta hänsyn till egenskaper som kan leda till ett minskat behov&lt;br&gt;av handelsgödsel och till resistensegenskaper som kan minska behovet&lt;br&gt;av bekämpningsmedel. Detta är ett led i arbetet med att minska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedels- och handelsgödselanvändningen inom svenskt jordbruk. I&lt;br&gt;dag provas nya sorter med avseende på resistensegenskaper till viss del,&lt;br&gt;medan sorternas växtnäringsutnyttjande inte kan provas, eftersom resur-&lt;br&gt;ser saknas för att utföra provningsförsök. Utsädesproduktionen i ett håll-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bart jordbruk bör koncentreras på framställning av rent och sunt utsäde&lt;br&gt;med resistensegenskaper som medför minskat behov av bekämpnings-&lt;br&gt;medel. Bevarandet av sorter med bred genetisk variation är också av vikt&lt;br&gt;för framtida produktion av sorter för ett hållbart jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningen i EU:s gemensamma sortlista sker på grundval av den&lt;br&gt;prövning som skett vid intagningen i respektive medlemslands nationella&lt;br&gt;sortlista. Sorter som tagits in i den gemensamma sortlistan kan således&lt;br&gt;godkännas utan att de svenska kriterierna för miljöförbättringar kan&lt;br&gt;garanteras. Den stora merparten av det utsäde som används i Sverige är&lt;br&gt;sorter som är intagna i den svenska sortlistan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genom att ratificera konven-&lt;br&gt;tionen om biologisk mångfald har Sverige förbundit sig att bevara och&lt;br&gt;långsiktigt hållbart bruka den biologiska mångfalden. Detta åtagande&lt;br&gt;gäller även de domesticerade växtgenetiska resurserna av vikt för livs-&lt;br&gt;medelsproduktion och jordbruk. Sverige har också deltagit i FAO:s&lt;br&gt;arbete med att ta fram en global statusrapport rörande växtgenetiska&lt;br&gt;resurser. I detta arbete deltog 158 länder och i rapporten konstateras att&lt;br&gt;det, om man ser till världen som helhet, förekommer brister i såväl beva-&lt;br&gt;randet som användningen av växtgenetiska resurser. Det föreligger också&lt;br&gt;stora risker för förlust av genresurser såväl i odlingen som i genbanker&lt;br&gt;med otillräckliga möjligheter att garantera bevarandet på längre sikt. Den&lt;br&gt;privata sektorns engagemang är ofta svagt och behovet av kapacitets-&lt;br&gt;uppbyggnad och gränsöverskridande samarbete är stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statusrapporten ligger till grund för den globala aktionsplan som an-&lt;br&gt;togs vid FAO:s internationella tekniska konferens om växtgenetiska re-&lt;br&gt;surser i Leipzig i juni 1996. Aktionsplanen föreslår insatser nationellt och&lt;br&gt;internationellt för att säkra bevarande av de växtgenetiska resurserna, för&lt;br&gt;att stimulera ett långsiktigt hållbart nyttjande av dem och för att befrämja&lt;br&gt;en rättvis fördelning av de vinster som nyttjande av resurserna kan med-&lt;br&gt;föra. Aktionsplanen framhåller också betydelsen av en utveckling mot en&lt;br&gt;bredare förädling och kraftfulla insatser för breddning av den genetiska&lt;br&gt;basen i förädlingsmaterialet. Samtidigt antogs den s.k. Leipzigdeklara-&lt;br&gt;tionen, som innebär att deltagande stater bekräftar sitt åtagande att om-&lt;br&gt;sätta planen i praktisk handling genom nationella åtgärder och program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant program innebär att det företas åtgärder för inventering, in-&lt;br&gt;samling, bevarande och karakterisering av genetiskt material. Uppgifter&lt;br&gt;om materialet måste göras tillgängliga via publikationer och databaser.&lt;br&gt;Utbildning och forskning om bevarande och hållbart nyttjande av växt-&lt;br&gt;genetiska resurser måste stimuleras. Programmet bör drivas i samarbete&lt;br&gt;mellan berörda näringar, myndigheter, forskningsinstitutioner och andra&lt;br&gt;intressenter som museer, botaniska trädgårdar och ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns redan de flesta av de komponenter som bör ingå i ett&lt;br&gt;nationellt program för bevarande av växtgenetiska resurser för jordbruk,&lt;br&gt;trädgårdsnäring och livsmedelsproduktion. Regeringen anser det vara&lt;br&gt;väsentligt att ett ambitiöst nationellt program byggs upp och avser att&lt;br&gt;återkomma till frågan om programmets innehåll och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.7 Biologisk mångfald inom jordbruket och rennäringen Prop. 1997/98:2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De av jordbruksverkets åtgärdsförslag en-&lt;br&gt;ligt aktionsplanen för biologisk mångfald som inte redan har genom-&lt;br&gt;förts bör nu huvudsakligen fullföljas. Syftet är att ytterligare trygga&lt;br&gt;bevarandet av odlingslandskapets hävdgynnade natur- och kultur-&lt;br&gt;miljövärden samt för att minimera jordbrukets negativa miljöpåver-&lt;br&gt;kan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jordbruksverkets förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Odlingslandskapet: I enlighet med uppdraget redovisar Jordbruks-&lt;br&gt;verket en rad förslag för att bevara odlingslandskapets biologiska mång-&lt;br&gt;fald. Jordbruksverkets aktionsplan bygger på en strategi som utgår från&lt;br&gt;markslags-/biotopnivån. Orsaken är att markslagen åker, äng, betesmark&lt;br&gt;etc. är lätta att identifiera och avgränsa. Hävden är dessutom specifik för&lt;br&gt;varje enskilt markslag och har en mycket stor betydelse för den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden i odlingslandskapet. Strategin går delvis ut på att&lt;br&gt;bevara och förstärka biodiversiteten i de enskilda markslagen med av-&lt;br&gt;seende på areal och markslags-/biotopstruktur. Den går också ut på att&lt;br&gt;bibehålla eller återuppta riktig och kontinuerlig hävd av markslagen och&lt;br&gt;att restaurera och nyskapa markslag/biotoper, speciellt i slättbygder.&lt;br&gt;Vidare skall jordbrukets negativa miljöpåverkan minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket föreslår att en ny ersättningsform för restaurering av&lt;br&gt;traditionella slåttermarker bör utarbetas inom ramen för miljöersättnings-&lt;br&gt;programmet för jordbruket. Jordbruksverket anser det vara viktigt att&lt;br&gt;denna hotade kategori ängar bevaras och att mångfalden förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande betesmark föreslår Jordbruksverket att behovet av ytter-&lt;br&gt;ligare åtgärder för att bevara och förstärka biologisk mångfald i natur-&lt;br&gt;betesmark och kultiverad betesmark beaktas inom ramen för översynen&lt;br&gt;av miljöprogrammet. Jordbruksverket föreslår också att det inför över-&lt;br&gt;synen bör utarbetas förslag till ekonomisk ersättning för brukande av&lt;br&gt;allmogeåkrar och vid anläggning av sprutfria kantzoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets aktionsplan innehåller dessutom förslag som syftar&lt;br&gt;till att trygga husdjursrasemas fortlevnad och genetiska variation så att&lt;br&gt;en långsiktig uthållig husdjursproduktion kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen: Jordbruksverket föreslår en rad åtgärder för bevarandet&lt;br&gt;och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden inom ren-&lt;br&gt;skötselområdet. Det bör bl.a. utredas hur en ekonomisk ersättning för&lt;br&gt;miljöförbättrande åtgärder i renskötseln kan utformas. En informa-&lt;br&gt;tionskampanj som syftar till att öka kunskapen om biologisk mångfald,&lt;br&gt;naturvård och kulturmiljövård inom rennäringen bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser varken tillstyrker eller&lt;br&gt;avstyrker målen eller förslagen. Flertalet remissinstanser anser att hel-&lt;br&gt;hetssynen på jordbrukets miljöpåverkan uteblir i förslaget därför att flera&lt;br&gt;negativa miljöeffekter från jordbruket inte beaktas. Kritik riktas framför&lt;br&gt;allt mot att Jordbruksverket inte tillräckligt behandlat bl.a. jordbrukets&lt;br&gt;användning av bekämpningsmedel och dess föroreningar, utan uteslutit&lt;br&gt;de områden som utreds i särskild ordning eller där uppdrag är att vänta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Enligt konventionen om&lt;br&gt;biologisk mångfald som antogs vid FN:s konferens i Rio de Janeiro år&lt;br&gt;1992 bör världens stater ta fram nationella aktionsplaner för den bio-&lt;br&gt;logiska mångfaldens bevarande och nyttjande. Som ett led i det svenska&lt;br&gt;arbetet med att uppfylla konventionen har Jordbruksverket fatt i uppdrag&lt;br&gt;att utarbeta aktionsplaner avseende jordbruket och rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnade den 20 mars 1997 en proposition till riks-&lt;br&gt;dagen om skydd av hotade arter samt aktionsplaner for biologisk mång-&lt;br&gt;fald (prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU15, rskr. 1996/97:239). I propo-&lt;br&gt;sitionen behandlas Naturvårdsverkets och Boverkets aktionsplaner för&lt;br&gt;biologisk mångfald. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag utarbe-&lt;br&gt;tat aktionsplaner för bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden inom jordbruket och rennäringen. Regeringen behandlar här&lt;br&gt;de åtgärdsförslag som är direkt kopplade till dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: En stor del av åtgärdsförslagen i&lt;br&gt;Jordbruksverkets aktionsplan har redan genomförts inom ramen för det&lt;br&gt;befintliga miljöprogrammet för jordbruket. Regeringen begränsar därför&lt;br&gt;sina ställningstaganden beträffande Jordbruksverkets aktionsplan till så-&lt;br&gt;dana åtgärdsförslag som inte ryms inom det befintliga miljöprogrammet&lt;br&gt;för jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odlingslandskapet: En rad remissinstanser har kritiserat aktionsplanen&lt;br&gt;för att inte behandla åkermarkens ekosystemfunktion i tillräcklig om-&lt;br&gt;fattning liksom omvärldspåverkan till följd av t.ex. bekämpnings-&lt;br&gt;medelsanvändningen och växtnäringsläckaget. Mot bakgrund av att Jord-&lt;br&gt;bruksverket har haft i uppdrag att föreslå åtgärder inom olika delar av&lt;br&gt;jordbrukets miljöpåverkan vid ungefär samma tidpunkt har en uppdel-&lt;br&gt;ning av hoten mot den biologiska mångfalden i odlingslandskapet be-&lt;br&gt;dömts vara nödvändig för att underlätta förståelsen av de ofta komplice-&lt;br&gt;rade orsakssambanden. Bevarandet av den biologiska mångfalden i&lt;br&gt;odlingslandskapet är beroende av odlingssystem, markanvändning, bruk-&lt;br&gt;ningsmetoder och hävd och i allra högsta grad av jordbrukets egen&lt;br&gt;miljöpåverkan, t.ex. genom bekämpningsmedelsanvändningen och växt-&lt;br&gt;näringsläckaget. Genom att dessa olika åtgärdsprogram nu behandlas&lt;br&gt;samlat i denna proposition bedömer regeringen att en god helhetssyn och&lt;br&gt;överblick över jordbrukets miljöfrågor ges på det sätt som remissinstan-&lt;br&gt;serna efterlyst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets aktionsplan är ett värdefullt bidrag i arbetet för att&lt;br&gt;bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att aktionsplanen för biologisk mångfald i jordbruket och ren-&lt;br&gt;näringen hålls aktuell. Om det i arbetet med att följa och utvärdera miljö-&lt;br&gt;effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken framkommer nya in-&lt;br&gt;satsbehov på området bör det övervägas om en ny aktionsplan skall tas&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med författningar och andra statliga styrmedel är miljö-&lt;br&gt;programmet ett viktigt instrument för att åstadkomma en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling inom jordbruket. Det befintliga miljöprogrammet omfattar åtgärder&lt;br&gt;som syftar till att bevara och utveckla odlingslandskapets bevarande-&lt;br&gt;värden och rikedomen av olika naturtyper, landskapselement och arter. I&lt;br&gt;den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att ytterligare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel skall anslås för ett utbyggt miljöprogram (prop. 1996/97:150, bet.&lt;br&gt;1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:118). En stor del av denna ökade satsning&lt;br&gt;anser regeringen behövs till nya insatser som syftar till att bevara den&lt;br&gt;biologiska mångfalden i jordbruket och rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför, i likhet med Jordbruksverkets förslag, att&lt;br&gt;en ny ersättningsform för restaurering av naturliga slåttermarker införs i&lt;br&gt;miljöprogrammet för jordbruket. Målet är att förbättra livsförutsättning-&lt;br&gt;arna för de hävdgynnade arter som karakteriserar de olika ängstypema&lt;br&gt;och att bevara kulturmiljövärden i odlingslandskapets ängsmarkstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den biologiska mångfalden i betesmarkerna föreslår&lt;br&gt;regeringen bl.a. en utökning av den ersättningsberättigande arealen inom&lt;br&gt;miljöprogrammet till att omfatta även gödslingspåverkade betesmarker.&lt;br&gt;Det ryms stora natur- och kulturmiljövärden även på dessa marker. För-&lt;br&gt;lorade värden kan återskapas på sikt. Förslaget innebär ökade möjligheter&lt;br&gt;att bevara samtliga betesmarker som är i bruk i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De betande djuren har en avgörande betydelse för upprätthållandet av&lt;br&gt;odlingslandskapets bevarandevärden. Riksdagen har tidigare uppmärk-&lt;br&gt;sammat betesdjurens fördelning i landet (prop. 1996/97:1, bet.&lt;br&gt;1996/97:JoUl, rskr. 1996/97:113, 114). Antalet betesdjur är en begrän-&lt;br&gt;sande faktor för hur stora betesarealer som kan hävdas. Tillgången på&lt;br&gt;betesdjur kommer på samma sätt som hittills skett att förändras i fram-&lt;br&gt;tiden beroende på minskad, effektiviserad eller upphörd produktion till&lt;br&gt;följd av variationer i djurhållningens lönsamhet eller av nya produk-&lt;br&gt;tionsmönster. Behov kan därför uppkomma av att effektivisera skötsel-&lt;br&gt;arbetet genom att utveckla alternativa skötselmetoder som likvärdiga från&lt;br&gt;miljösynpunkt kan komplettera de traditionella. Det ankommer på be-&lt;br&gt;rörda myndigheter att initiera sådan utvecklingsverksamhet. Mot bak-&lt;br&gt;grund av de stora värden som står på spel för bevarandet av den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden och kulturmiljövärdena och de förändringar som kan&lt;br&gt;uppkomma genom gradvis igenväxning av ängar och hagar, bör dessa&lt;br&gt;frågor ägnas särskild uppmärksamhet i uppföljningsarbetet. De stora&lt;br&gt;ekonomiska satsningar som görs inom ramen för miljöprogrammet moti-&lt;br&gt;verar också detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom Jordbruksverket att s.k. allmogeåkrar skall&lt;br&gt;kunna ingå som demonstrationsodlingar inom utbildning, information&lt;br&gt;och demonstrationsverksamhet i miljöprogrammet. Ett stöd till allmoge-&lt;br&gt;åkrar möjliggör bevarandet av äldre, lokala och utrotningshotade sorter&lt;br&gt;genom odling. Samtidigt bevaras de åkerogräs som är knutna till odlings-&lt;br&gt;sättet. Förutom att detta bidrar till att öka åkerns biologiska mångfald är&lt;br&gt;växterna viktiga för olika insekter, fåglar och andra djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk ersättning vid anläggning av sprutfria kantzoner ingår som&lt;br&gt;en åtgärd i det delprogram för resurshushållande konventionellt jordbruk&lt;br&gt;som regeringen nu föreslår. Sprutfria kantzoner är en viktig åtgärd för att&lt;br&gt;öka variationen av arter och förutsättningar för den vilda faunan i anslut-&lt;br&gt;ning till åkern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Jordbruksverkets bedömning att det är av stor vikt&lt;br&gt;för tryggandet av den genetiska variationen att bevara och hållbart nyttja&lt;br&gt;husdjurens genetiska resurser. Miljöprogrammet utökas därför till att&lt;br&gt;omfatta de utrotningshotade husdjursrasema Linderödssvin och Finullfar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen: Regeringen behandlade flertalet av aktionsplanens åt-&lt;br&gt;gärdsförslag när det gäller rennäringen i propositionen om hållbar ut-&lt;br&gt;veckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:63). Regeringen uttalade då att det i samband med över-&lt;br&gt;synen av det svenska miljöprogrammet för jordbruket skulle övervägas&lt;br&gt;om även rennäringen kunde omfattas av miljöprogrammet. Rennäringen&lt;br&gt;är en av förutsättningarna för att bevara den samiska kulturen. Dagens&lt;br&gt;rationella renskötsel med moderna tekniska hjälpmedel kan samtidigt&lt;br&gt;vara till nackdel för bevarandet av den biologiska mångfalden. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår att en särskild åtgärd för bevarande av vissa natur- och&lt;br&gt;kulturmiljöer i renskötselområdet införs efter ytterligare utredning. Pro-&lt;br&gt;grammet för utbildning, information och demonstrationsprojekt bör även&lt;br&gt;omfatta insatser för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden&lt;br&gt;och kulturmiljövärdena i renskötselområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.8 Kadmium&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Spridningen av kadmium till åkermark ut-&lt;br&gt;gör en risk för människa och miljö och måste därför minimeras.&lt;br&gt;Sverige bör inom EU fortsätta att verka för att fa bibehålla ett svenskt&lt;br&gt;gränsvärde för kadmium i fosforgödselmedel liksom att ett gränsvärde&lt;br&gt;införs för hela gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kadmium sprids till åkermark&lt;br&gt;huvudsakligen via nedfall från luften och genom tillförsel av fosforgöd-&lt;br&gt;selmedel där metallen förekommer naturligt. Ett ökat kadmiumintag via&lt;br&gt;födan kan innebära en ökad hälsorisk för människor genom att njurfunk-&lt;br&gt;tionen störs. Tillförseln av kadmium måste därför minimeras och helst&lt;br&gt;understiga bortförseln. Behovet av begränsningar av tillförseln varierar&lt;br&gt;mellan olika regioner beroende av faktorer som bl.a. påverkar ämnets&lt;br&gt;rörlighet och upptag. Svenska jordar har relativt sett ett lågt pH-värde&lt;br&gt;vilket ökar rörligheten och upptaget av kadmium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosfortillgångama i världen är begränsade. De europeiska tillgångarna&lt;br&gt;är mycket små. Bara delar av världens tillgångar har naturligt låga kad-&lt;br&gt;miumhalter. Dessa tillgångar använder sig t.ex. Sverige och Finland av i&lt;br&gt;dagsläget. Importen av fosfor till EU kommer huvudsakligen från&lt;br&gt;Nordafrika, länder inom f.d. Sovjetunionen samt Asien av vilka Nord-&lt;br&gt;afrika står för den största exporten. Exporten utgör en väsentlig del av&lt;br&gt;dessa länders bruttonationalprodukt. Ofta är dock kadmiumhalterna i&lt;br&gt;dessa fosfortillgångar höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl skatten som ett gränsvärde för kadmium i fosforgödselmedel styr&lt;br&gt;i Sverige användningen mot råmaterial med låg kadmiumhalt. Sverige&lt;br&gt;har liksom Finland och Österrike i anslutningsfördraget till EU undantag&lt;br&gt;under en fyraårig övergångsperiod, dvs. till utgången av år 1998, från&lt;br&gt;rådets direktiv 76/116/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-&lt;br&gt;stiftning om gödselmedel. Undantaget innebär att Sverige under denna&lt;br&gt;tidsperiod kan tillämpa det svenska gränsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige verkar för att EU skall införa ett gemensamt gränsvärde för&lt;br&gt;kadmium i fosforgödsel. Det är angeläget att i tid begränsa spridningen&lt;br&gt;av kadmium till Europas åkermark för att motverka en anrikning av&lt;br&gt;kadmium, vilket kan leda till risker för hälsa och miljö. Ett gemensamt&lt;br&gt;gränsvärde kan, om det fastställs till en tillräckligt låg nivå, stimulera den&lt;br&gt;pågående utvecklingen av reningsmetoder. Jordbruksverket skall årligen&lt;br&gt;redovisa till regeringen den totala mängden kadmium och halten kad-&lt;br&gt;mium i försåld mängd fosforgödselmedel. En bedömning av kad-&lt;br&gt;miumskattens effekt på kadmiumhalten skall även göras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Produktion av fömybara energislag inom jord-&lt;br&gt;bruket&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Jordbrukets produktion av bioenergi bör&lt;br&gt;kunna öka och utgöra ett komplement till övrig jordbruksproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Produktion av energigrödor på&lt;br&gt;åkermark bedrevs i liten omfattning under slutet av 1980-talet, men fick&lt;br&gt;under början av 1990-talet ökad betydelse genom den livsmedelspolitiska&lt;br&gt;reformens omställningsprogram för jordbruksmark. Bland de energi-&lt;br&gt;grödor som då vann insteg i det svenska jordbruket fanns främst salix&lt;br&gt;och raps. Även efter EU-inträdet finns möjlighet att få stöd för odling av&lt;br&gt;energigrödor, men nu inom ramen för den gemensamma jordbrukspoliti-&lt;br&gt;ken. Enligt förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upp-&lt;br&gt;rättandet av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor kan&lt;br&gt;energigrödor erhålla s.k. trädesersättning om de odlas på mark som tagits&lt;br&gt;ur produktion. Stödbeloppen varierar mellan 1 500 och 3 400 kronor per&lt;br&gt;hektar och är helt EG-finansierade. År 1996 odlades salix på ca 16 000&lt;br&gt;hektar varav stöd utgick för drygt 14 000 hektar. Odlingen av raps för&lt;br&gt;energiändamål har sjunkit något de senaste åren och uppgår nu till knappt&lt;br&gt;2 000 hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG begränsas lantbrukarens möjlighet att frivilligt ta mark ur&lt;br&gt;produktion genom att endast en areal lika stor som den för vilken lant-&lt;br&gt;brukaren begär arealersättning är berättigad till trädesersättning. Sverige&lt;br&gt;erhöll i anslutningsfördraget ett undantag från denna regel. Det innebär&lt;br&gt;att de lantbrukare som anmält en större arealandel till det svenska om-&lt;br&gt;ställningsprogrammet än den av EG tillåtna, under en övergångsperiod av&lt;br&gt;fem år efter inträdet i EG:s arealersättningssystem, kan bibehålla hela sin&lt;br&gt;omställningsareal och för denna erhålla trädesersättning enligt EG:s reg-&lt;br&gt;ler. För främst salixodlare finns det intresse av att även i framtiden kunna&lt;br&gt;använda hela arealen för salixproduktion, eftersom man då kan koncent-&lt;br&gt;rera arbetsinsatsen och även minska maskinbeståndet. I kommissionens&lt;br&gt;förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, Agenda 2000,&lt;br&gt;antyds att den nuvarande begränsningen av det frivilliga arealuttaget&lt;br&gt;kommer att tas bort. Regeringen kommer i annat fall att verka för att&lt;br&gt;undantaget förlängs så länge den nuvarande marknadsregleringen består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppmuntra till etablering av salixodling har riksdagen beslutat&lt;br&gt;att anslå 10 miljoner kronor per år under perioden 1997-2000 till ett&lt;br&gt;nationellt anläggningstöd för plantering av snabbväxande skogsträd på&lt;br&gt;åkermark (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:JoUl, rskr. 1996/97:113).&lt;br&gt;Stödnivåema varierar mellan 1 800 och 4 100 kronor per hektar beroende&lt;br&gt;på i vilken region planteringen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket har i alla tider producerat energi i form av livsmedel.&lt;br&gt;Åkermarken har därutöver också en potential för produktion av&lt;br&gt;biobränslen, vilket kan utgöra en alternativ produktionsgren för lant-&lt;br&gt;bruket. För att energiproduktion på åkermark skall vara långsiktigt in-&lt;br&gt;tressant måste den dock kunna uppvisa en lönsamhet jämförbar med&lt;br&gt;livsmedelsproduktion under marknadsmässiga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att upprätthålla visst stöd till produktion av&lt;br&gt;biobränslen. I energipropositionen (prop. 1996/97:84, bet.&lt;br&gt;1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har som ett av målen för regeringens&lt;br&gt;energipolitik angivits att det svenska energisystemet skall grundas på&lt;br&gt;varaktiga, helst inhemska och fömybara energikällor. Som ett medel att&lt;br&gt;uppnå detta skall bl.a. ett energipolitiskt program för forskning, utveck-&lt;br&gt;ling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig energi-&lt;br&gt;försörjning inrättas. Programmet syftar till att minska kostnaderna för att&lt;br&gt;utnyttja de fömybara energislagen så att deras konkurrenskraft förbättras.&lt;br&gt;Insatser skall göras för att öka tillförseln av biobränsle. Arbete pågår&lt;br&gt;också inom EU med att upprätta en gemensam strategi för fömybara&lt;br&gt;energikällor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Det framtida miljöarbetet på jordbrukets&lt;br&gt;område&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöarbetet inom jordbruket och träd-&lt;br&gt;gårdsnäringen måste även fortsättningsvis utgå från näringens eget an-&lt;br&gt;svar för miljöproblemen. Jordbrukets och trädgårdsnäringens ökade&lt;br&gt;engagemang och arbete är av betydelse för att nå miljömålen. Miljö-&lt;br&gt;ersättningsprogrammet utgör ett viktigt komplement till övriga styr-&lt;br&gt;medel som lagstiftning, information och utbildning, skatter, m.m.&lt;br&gt;Dessa styrmedel utgör även fortsättningsvis en viktig grund för arbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetet med jordbrukets miljö-&lt;br&gt;frågor intensifierades i mitten och slutet av 1980-talet. Arbetet genom&lt;br&gt;statliga insatser bedrivs huvudsakligen under ledning av Jordbruksverket&lt;br&gt;i olika program som t.ex. för att minska växtnäringsförlustema från jord-&lt;br&gt;bruket och för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. Länsstyrelserna&lt;br&gt;är viktiga kunskapsspridare inom programmen och är tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heter tillsammans med kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av det svenska EU-inträdet infördes ett omfattande miljö-&lt;br&gt;ersättningsprogram till jordbruket, vilket innebär att ambitionsnivån i&lt;br&gt;miljöarbetet ytterligare höjts. Från år 1998 är den totala årliga omfatt-&lt;br&gt;ningen 2,8 miljarder kronor, vilket innebär att riktade åtgärder mot jord-&lt;br&gt;brukets miljöfrågor sker i en betydligt större omfattning än tidigare. In-&lt;br&gt;satser sker dels genom ersättning för utförda miljötjänster och dels ge-&lt;br&gt;nom utbildning, information och demonstrationsprojekt. Länsstyrelserna&lt;br&gt;skall upprätta och administrera länsprogram för utbildning, information&lt;br&gt;och demonstrationsprojekt inom ramen för miljöersättningsprogrammet i&lt;br&gt;syfte att bidra till att miljömålen för jordbruket uppfylls. Länspro-&lt;br&gt;grammen omfattar fler aktörer än länsstyrelserna, bl.a. hushållnings-&lt;br&gt;sällskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framtida miljöarbetet måste även fortsättningsvis utgå från princi-&lt;br&gt;pen om sektorns eget ansvar för att förebygga och minska negativa&lt;br&gt;miljöeffekter till följd av produktionen. Näringen har därvid stora möj-&lt;br&gt;ligheter att utnyttja de åtgärder som ställs till förfogande inom miljö-&lt;br&gt;programmet. Programmet skall dock betraktas som ett komplement till&lt;br&gt;övriga styrmedel (lagstiftning, försöks- och utvecklingsverksamhet,&lt;br&gt;skatter, m.m.), vilka också spelar en fortsatt avgörande roll för att nå&lt;br&gt;miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns i dag ca 90 000 lantbruksföretag med över två hektar&lt;br&gt;åkermark. För en fortsatt positiv utveckling av miljöarbetet inom jord-&lt;br&gt;bruket krävs ett mycket omfattande engagemang och ansvar från enskilda&lt;br&gt;lantbrukare och de anställda i jordbruket. Näringens eget engagemang för&lt;br&gt;jordbrukets miljöfrågor har ökat betydligt under 1990-talet. Insatserna&lt;br&gt;fokuserar på ökad kunskap som utgångspunkt för engagemang och möj-&lt;br&gt;ligheter att vidta åtgärder för att motverka jordbrukets negativa miljö-&lt;br&gt;effekter liksom att förstärka dess positiva effekter. Näringens eget enga-&lt;br&gt;gemang kommer att ha stor betydelse för det framtida miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF antog år 1992 ett konsumentpolitiskt handlingsprogram, På väg&lt;br&gt;mot världens renaste jordbruk. Syftet med programmet är att öka kvali-&lt;br&gt;tetsprofilen på svenska livsmedel genom ett förbättrat miljö- och djur-&lt;br&gt;omsorgsarbete. Svenska lantarbetarförbundet antog år 1996 ett närings-&lt;br&gt;och arbetslivsprogram. Programmet syftar till att öka samarbetet mellan&lt;br&gt;konsumenter och producenter för att stärka miljö- och kvalitetsarbetet för&lt;br&gt;svensk livsmedelsproduktion och för att utveckla ett uthålligt och mer&lt;br&gt;miljöanpassat jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom odlarorganisationer, företag och handel pågår för närvarande en&lt;br&gt;omfattande verksamhet som syftar till att förena marknadens krav på&lt;br&gt;produktkvalitet och miljöhänsyn med lönsamhet för producenterna.&lt;br&gt;Ekologisk produktion representerar en sådan utveckling. LRF:s inititativ&lt;br&gt;till egenkontroll på gården, bl.a. den s.k. miljöhusesynen är ett annat ex-&lt;br&gt;empel. Miljöhusesynen bygger på att jordbrukare själva med hjälp av&lt;br&gt;checklistor inventerar och dokumenterar miljösituationen inom djurhåll-&lt;br&gt;ningen och växtodlingen samt vidtar åtgärder för att löpande förbättra&lt;br&gt;situationen. Målet är att 60 000 lantbruksföretag under perioden 1996-&lt;br&gt;1998 skall genomföra miljöhusesynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingsarbetet inom lantbrukskooperationen omfattar även miljö-&lt;br&gt;stymingssystem, vilket inkluderar inventering av nuläge, utformning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;policy och mål för verksamheten, beskrivning av brister och upprättande&lt;br&gt;av åtgärdsplaner samt dokumentation av åtgärder. Årliga miljöbokslut&lt;br&gt;redovisas med nyckeltal. Systemet syftar till att uppnå gårdsspecifika&lt;br&gt;åtgärder som leder till mindre negativ miljöpåverkan och förbättrad djur-&lt;br&gt;omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontraktsbunden produktion innehållande krav enligt t.ex. konceptet&lt;br&gt;för integrerad produktion (IP) ökar i omfattning. Avsikten är kvalitets-&lt;br&gt;produktion där miljöomsorgen betonas. Viktiga moment i IP-produktio-&lt;br&gt;nen är dokumentation av förhållanden och odlingsåtgärder på gården lik-&lt;br&gt;som att miljökraven kontinuerligt revideras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF arbetar även med vattendragsanknutna miljöfrågor, mestadels&lt;br&gt;växtnäringsförluster från jordbruket. Arbetet skall sprida kunskap och&lt;br&gt;engagemang för hur man lokalt kan reducera växtnäringsförlustema till&lt;br&gt;sjöar och vattendrag. LRF genomför i samarbete med Svenska lant-&lt;br&gt;männen, Industrin för växt- och träskydd (IVT), Jordbruksverket, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Kemikalieinspektionen en informations- och utbild-&lt;br&gt;ningskampanj riktad till sprutförare inom jordbruket och trädgårds-&lt;br&gt;näringen. Kampanjen Säkert växtskydd som pågår under perioden 1997-&lt;br&gt;1999 skall förmedla kunskap om nya föreskrifter vid spridning av be-&lt;br&gt;kämpningsmedel. Genom ett nära samarbete mellan näringen och myn-&lt;br&gt;digheterna bör förståelsen öka för att vidta ytterligare försiktighetsmått&lt;br&gt;vid användning av bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att kunna beskriva hur miljö- och djuromsorgsarbetet inom&lt;br&gt;jordbruksnäringen fortskrider och hur miljösituationen förändras utar-&lt;br&gt;betar LRF en samlad miljöredovisning för svenskt jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapshöjande åtgärder kommer även fortsättningsvis att vara vik-&lt;br&gt;tiga. Ökad kunskap skapar såväl motivation och engagemang som möj-&lt;br&gt;lighet att åtgärda och förebygga miljöproblem. Att arbeta med kom-&lt;br&gt;petenshöj ande insatser ställer den enskilde lantbrukaren i centrum vilket&lt;br&gt;möjliggör en anpassning av åtgärderna till lokala förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att kunskapen om jordbrukets miljöproblem ökar kommer&lt;br&gt;det troligen att uppstå behov av en ökad regionalisering av insatta åtgär-&lt;br&gt;der i syfte att vidta kostnadseffektiva åtgärder. Detta betyder inte att det&lt;br&gt;breda och landsomfattande arbetet för att nå miljömålen på något sätt kan&lt;br&gt;avstanna utan det måste i stället fördjupas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas krav på en miljöanpassad produktion är en allt vikti-&lt;br&gt;gare drivkraft för förändringsarbetet inom jordbruket. Ett aktivt miljö-&lt;br&gt;arbete är en viktig resurs på en konkurrensutsatt marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete och samordning av olika aktörers insatser för jordbrukets&lt;br&gt;och trädgårdsnäringens miljöfrågor kommer att bli allt mer betydelsefullt&lt;br&gt;i framtiden för att nå största möjliga måluppfyllelse i miljöarbetet. Jord-&lt;br&gt;bruksverket har ett ansvar för att kontinuerligt följa och till regeringen&lt;br&gt;rapportera om miljöarbetets utveckling samt vid behov samordna och ge&lt;br&gt;förslag till ytterligare insatser. Uppföljning och utvärdering av insatta&lt;br&gt;åtgärder och effekter är en förutsättning för att ett målinriktat och effek-&lt;br&gt;tivt miljöarbete även fortsättningsvis skall kunna bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna spelar regionalt en fortsatt viktig roll för kunskaps-&lt;br&gt;spridning och samordning av miljöarbetet inom länen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör inom EU vara pådrivande för att i olika sammanhang&lt;br&gt;stärka miljökraven inom jordbruksproduktionen. Ökade miljökrav inom&lt;br&gt;gemenskapen minskar belastningen av gränsöverskridande föroreningar&lt;br&gt;som t.ex. ammoniak, luftburet nedfall av bekämpningsmedel och vatten-&lt;br&gt;burna kvävetransporter. Dessutom skapar ökade miljökrav inom gemen-&lt;br&gt;skapen en mer likartad konkurrenssituation för det svenska jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förklaring till förkortningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°p-1997/98:2&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ACFM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rådgivande kommittén för fiskeförvaltning inom&lt;br&gt;Internationella rådet för havsforskning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CAP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CGIAR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EG:s gemensamma jordbrukspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivande gruppen för internationell forskning på lant-&lt;br&gt;brukets område&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ECP/GR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europeiska samarbetsprogrammet för nätverk inom växt-&lt;br&gt;genetiska resurser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FAO&lt;br&gt;HELCOM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation&lt;br&gt;Konventionen för skydd av den marina miljön i Östersjön,&lt;br&gt;Helsingforskommissionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IBSFC&lt;br&gt;ICES&lt;br&gt;IGC&lt;br&gt;LRF&lt;br&gt;NAFO&lt;br&gt;NASCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NEAFC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NGB&lt;br&gt;OSPAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STECF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fiskerikommissionen för Östersjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella rådet för havsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s regeringskonferens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordatlantiska fiskeriorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordatlantiska laxorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordostatlantiska fiskerikommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska genbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för&lt;br&gt;fiskerinäringen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TAC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNCED&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNGASS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Total tillåten fangstmängd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s konferens om miljö och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s extra generalförsamling för uppföljning av Rio-&lt;br&gt;konferensen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;J ordbruksdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 55014, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till 1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven, (avsnitt 14.1.4), 2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till 1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven, (avsnitt 14.1.4), 2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-09-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Jordbruksdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:46:05</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL032</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:14</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:46:05</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JoU9</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JoU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl-Johan Wilson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl-Johan Wilson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Johan Lönnroth  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Johan Lönnroth  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Erik Granström  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Erik Granström  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Lager  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:2&lt;br/&gt;
Hållbart fiske och jordbruk</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Lager  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>