2224476GL031821997/98182propproppropProposition 1997/98:182PropositionPropositionSocialdepartementet18201998-06-11 00:00:002025-12-19 14:03:501998-01-01 00:00:00Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverigedigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03182/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03182https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03182
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:182</h1>
<h2>Strategi för att förverkliga FN:s konvention om<br>barnets rättigheter i Sverige</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03182/prop_199798__182-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:182</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 11 juni 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Maj-Inger Klingvall<br>(Socialdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Barnkonventionens budskap kan sammanfattas i tre ord: Barn skall re-<br>spekteras. Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är en ständigt<br>pågående process, som måste hållas levande. Arbetet med att förankra<br>det synsätt som genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt. Barnkon-<br>ventionen skall vara ett verktyg i arbetet med att gradvis förbättra barns<br>villkor. Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt<br>i olika verksamheter och på olika nivåer i samhället. Det krävs därför<br>satsningar för att höja medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som<br>arbetar med barn samt hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan<br>bamperspektivet utvecklas så att barnets bästa verkligen sätts i centrum.<br>På vissa punkter behöver också lagar, regler och praxis förändras.</p>
<p>I propositionen beskrivs en strategi för det fortsatta arbetet med att<br>förverkliga och genomföra barnkonventionen i Sverige. I denna strategi<br>ingår bl.a. att barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och ge-<br>nomsyra allt statligt beslutsfattande som berör barn. Bamkonsekvens-<br>analyser skall göras vid statliga beslut som berör barn. Bamperspektivet<br>skall i lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv. Statligt an-<br>ställda vars arbete har konsekvenser för barn skall för att kunna stärka sin<br>bamkompetens och sina kunskaper om barnkonventionen erbjudas ut-<br>bildning och fortbildning. Barnombudsmannens verksamhet och orga-<br>nisation skall ses över i syfte att stärka dess roll i genomförandet av<br>barnkonventionen. Bamstatistiken skall utvecklas. I samhälls- och trafik-<br>planeringen skall barns och ungdomars inflytande och delaktighet ut-<br>vecklas.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 182</p>
<p>Målsättningen är att konventionen och dess intentioner skall finnas<br>med i allt beslutsfattande som rör barn. Kommuner och landsting bör<br>därför erbjuda sin personal fortbildning om barnkonventionen och även<br>inrätta system för att kunna följa hur barnens bästa förverkligas i det<br>kommunala arbetet.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Ärendet och dess beredning..............................................................6</p>
<p>3 Allmänna utgångspunkter och överväganden...................................6</p>
<p>3.1 Den svenska barn- och familj epolitiken.............................6</p>
<p>3.2 FN:s konvention om barnets rättigheter.............................8</p>
<p>3.3 Bamkommittén.................................................................10</p>
<p>3.4 Förbudet mot diskriminering............................................10</p>
<p>3.5 Barnets bästa.....................................................................13</p>
<p>3.6 Barnets rätt till liv och utveckling.....................................15</p>
<p>3.7 Barnets rätt att komma till tals..........................................16</p>
<p>4 En strategi för genomförandet av barnkonventionen......................17</p>
<p>4.1 Barnkonventionen i utbildningar......................................19</p>
<p>4.2 Fortbildning om barnkonventionen..................................21</p>
<p>4.3 Bamplaner m.m. för att bevaka barns och ungdomars</p>
<p>intressen vid beslutsfattande i landsting och kommuner ..22</p>
<p>4.4 Bamkonsekvensbeskrivningar m.m. för att åstadkomma</p>
<p>ett bamperspektiv vid statligt beslutsfattande...................25</p>
<p>4.5 Barnombudsmannens roll vid genomförandet av</p>
<p>barnkonventionen..............................................................26</p>
<p>4.6 Bamstatistik......................................................................27</p>
<p>4.7 Frågan om samordning inom Regeringskansliet..............28</p>
<p>5 Barns och ungdomars medverkan och inflytande i</p>
<p>samhällsplaneringen m.m................................................................30</p>
<p>6 Socialtjänstfrågor............................................................................34</p>
<p>6.1 Inledning...........................................................................34</p>
<p>6.2 Översyn av LVU...............................................................36</p>
<p>6.3 Barnets rätt att komma till tals..........................................37</p>
<p>6.4 Långvarig familj ehemsvård..............................................38</p>
<p>6.5 Barnmisshandel.................................................................40</p>
<p>6.6 Alkohol, narkotika och doping.........................................42</p>
<p>7 Barn i behov av särskilt skydd........................................................44</p>
<p>7.1 Barn som offer för brott....................................................44</p>
<p>7.2 Könsstympning.................................................................47</p>
<p>7.3 Olovligt bortförda barn.....................................................51</p>
<p>7.4 Verkställighet av avgöranden om vårdnad m.m...............54</p>
<p>7.5 Barn med föräldrar i fängelse...........................................56</p>
<p>8 Hälso- och sjukvårdsfrågor.............................................................57</p>
<p>8.1 Bamkompetens inom BVC...............................................57</p>
<p>8.2 Barn på sjukhus.................................................................60</p>
<p>8.3 Skolhälsovården................................................................61</p>
<p>8.4 Ungdomsmottagningarna..................................................62</p>
<p>8.5 Asylsökande barn..............................................................64</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Bamkommitténs betänkande.............66</p>
<p>Bilaga 2 Remissinstanser för Bamkommitténs betänkande............88</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 1998...........91</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen<br>godkänner den av regeringen föreslagna strategin för att förverkliga</p>
<p>FN:s konvention om barnets rättigheter (avsnitt 4).</p>
<h2>2 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Genom beslut den 1 februari 1996 bemyndigade regeringen dåvarande<br>statsrådet Anna Hedborg att tillkalla en parlamentarisk kommitté med<br>uppdraget att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis<br>förhåller sig till bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättighe-<br>ter. Kommittén antog namnet Bamkommittén. I kommitténs uppdrag låg<br>vidare att skapa större klarhet och ett ökat mått av samsyn vad gäller in-<br>nebörden av begreppet "barnets bästa" i barnkonventionen och svensk<br>rätt samt att därvid särskilt analysera eventuella målkonflikter. Kommit-<br>tén skulle med fortur behandla frågan om barns ställning i ärenden enligt<br>utlänningslagen, bl.a. när det gäller avvisning eller utvisning där barn<br>berörs.</p>
<p>Bamkommittén har i sitt arbete samrått med en av regeringen förord-<br>nad referensgrupp, bestående av representanter för Rädda Barnen,<br>Svenska Röda Korset, Sveriges Kristna Råd, Svenska UNICEF-kommit-<br>tén, Riksförbundet Hem och Skola, Riksförbundet BRIS samt Landsrådet<br>för Sveriges Ungdomsorganisationer.</p>
<p>Bamkommittén avlämnade den 28 juni 1996 delrapporten Barnkon-<br>ventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115). Den 20 augusti 1997<br>avlämnades kommitténs huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rum-<br>met - FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige<br>(SOU 1997:116). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Soci-<br>aldepartementet (dnr S97/5925/IFO).</p>
<p>Som underlag för denna proposition ligger vidare en SCB-rapport År-<br>lig bamstatistik - ett förslag till basstatistik om barn och deras familjer,<br>som har utformats på uppdrag av Socialdepartementet. Rapporten har<br>varit föremål för remissbehandling (dnr S98/2215/SK).</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<h2>3 Allmänna utgångspunkter och överväganden</h2>
<h3>3.1 Den svenska barn- och familjepolitiken</h3>
<p>Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa i centrum. Målet för<br>barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till omvårdnad,<br>trygghet och en god fostran. Genom bestämmelserna i föräldrabalken<br>åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Sam-<br>hällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och<br>trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn.</p>
<p>Hänsyn skall tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs.<br>Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet som<br>berör barn.</p>
<p>Den svenska välfärdspolitiken för barn och barnfamiljer är huvudsak-<br>ligen av generell natur. Insatser i form av t.ex. barnbidrag, föräldraför-<br>säkring, barnhälsovård, förskola och skola med hög kvalitet har erfaren-</p>
<p>hetsmässigt visat sig vara av stor betydelse för barnens levnadsförhållan-<br>den. De generella insatserna ger alla en trygghet och skapar förutsätt-<br>ningar för en god start i livet.</p>
<p>Det stora flertalet barn i Sverige växer också upp under bra och trygga<br>förhållanden. Det finns dock en begränsad grupp barn som av olika skäl<br>lever i en utsatt situation. Barn med egna fysiska, mentala eller sociala<br>funktionshinder behöver särskilt stöd för att övervinna hindren och kunna<br>fungera bra i samhället. Barn vars föräldrar sviktar i sin föräldraroll be-<br>höver ha kompensation för det samtidigt som också föräldrarna behöver<br>hjälp. Insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården är viktiga för<br>att åstadkomma det stöd som behövs. Bampsykiatrikommittén har i sitt<br>slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31) bl.a. lämnat förslag till<br>åtgärder för att förbättra stödet och vården till barn och ungdomar med<br>psykiska problem. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>Lika viktigt är det att familjens omgivning fungerar som ett nätverk till<br>skydd för barnet. Den utvidgade familjen och släkten kan vara stora till-<br>gångar i en utsatt situation. Olika frivilligorganisationers insatser kan<br>också vara till stor hjälp.</p>
<p>I strävan att skapa goda betingelser för barns uppväxtvillkor kan värdet<br>av de generella insatserna knappast överskattas. Alla tillgängliga erfaren-<br>heter visar att god kvalitet i exempelvis förskola och skola är den bästa<br>hjälpen vi kan ge till barn som har behov av särskilt stöd. Dessa kan<br>också fungera som baser för sociala nätverk.</p>
<p>De ekonomiska problem vårt land har varit utsatt för under 1990-talet<br>och de konsekvenser de har medfört i form av arbetslöshet och nedskär-<br>ningar i den offentliga sektorn har också drabbat barnen. Föräldrars ar-<br>betslöshet eller risk för arbetslöshet har påverkat barnens situation. Större<br>barngrupper i förskola och skola har varit ett sätt att begränsa kostna-<br>derna i många kommuner. Också i de förebyggande insatserna liksom i<br>de riktade åtgärderna till de barn som har särskilda problem har ned-<br>skärningar gjorts som bl.a. har resulterat i ökade väntetider för diagnos<br>och behandling. De senaste årens utveckling har tydligt visat hur betydel-<br>sefull kampen mot arbetslösheten är för familjernas situation och hur<br>viktiga samhällets verksamheter är för barnen.</p>
<p>Det mycket snabba fall i födelsetal vi har sett de senaste åren kan i<br>varje fall delvis hänföras till de ekonomiska problem som Sverige har<br>haft och de konsekvenser dessa har medfört för familjerna. Om det är en<br>tillfällig nedgång i födelsetalen som relativt snart ersätts av en uppgång<br>är det en företeelse av begränsad betydelse, frånsett de planerings-<br>problem svängningarna ger upphov till vid dimensioneringen av bl.a.<br>förskoleverksamhet och skola. Om det i stället visar sig vara en före-<br>teelse som består under en lång period är det allvarligt för landet.</p>
<p>Efter ett målmedvetet arbete för att fa ekonomin i balans har vi nu nått<br>så långt att statsbudgeten är i balans och även tillåter stora satsningar<br>inom de mest prioriterade områdena. Barn är ett sådant högt prioriterat<br>område. Vård, omsorg och skola har av regeringen angivits som särskilt<br>viktiga områden för kommuners och landstings satsningar de närmaste<br>åren. Gruppen barn berörs inom alla dessa områden både i sin helhet och<br>när det gäller de barn som har särskilda behov. Det finns således ett ut-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>rymme att satsa på barn både när det gäller utbildning och förebyggande<br>verksamheter och när det gäller behandlande verksamheter.</p>
<p>Sverige står nu inför nya utmaningar i arbetet att ytterligare stärka bar-<br>nets rättigheter som samhällsmedborgare och brukare. En förutsättning<br>för framgång i detta arbete är att alla beslut som rör barn genomsyras av<br>ett bamperspektiv. Barnkonventionens budskap kan sammanfattas i tre<br>ord: Barn skall respekteras. Respekten för barnets fulla människovärde<br>och integritet bildar utgångspunkten för det bamperspektiv som barnkon-<br>ventionen ger uttryck för. Vuxna skall se barnet, sträva efter att förstå det<br>och vidta åtgärder som bedöms vara till barnets bästa. Vuxna skall lyssna<br>till barnet och respektera det som en individ med egna rättigheter och<br>uppfattningar.</p>
<p>Närvaron av vuxna i verksamheter med barn och ungdomar är viktig.<br>Detta har varit utgångspunkten för ett arbete som har bedrivits av en ex-<br>pertgrupp, knuten till regeringens Barn- och ungdomsdelegation i syfte<br>att öka andelen vuxna i barns och ungdomars närmiljöer. Arbetet har be-<br>drivits i samverkan med 30 kommuner, arbetsförmedlingen och ideella<br>organisationer. Expertgruppen har föreslagit att detta utvecklingsarbete<br>skall följas upp och utvärderas i syfte att se hur metodutvecklingen och<br>andra erfarenheter av projektet kan användas i olika verksamheter för<br>barn och ungdomar i kommunerna. De erfarenheter som har framkommit<br>av detta arbete bör beaktas i det framtida arbetet med att utveckla bam-<br>perspektivet i kommunerna. En utvärdering bör också göras av de verk-<br>samheter som har startats genom expertgruppens försorg.</p>
<h3>3.2 FN:s konvention om barnets rättigheter</h3>
<p>Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter - barnkon-<br>ventionen - efter ett beslut i riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera<br>sig på någon punkt (prop. 1989/90:107). Genom ratificeringen har Sve-<br>rige iklätt sig en internationell folkrättslig förpliktelse att följa konven-<br>tionens bestämmelser.</p>
<p>Barnkonventionens inledning (preamble) speglar de principer om<br>mänskliga rättigheter som har formulerats i FN:s konventioner och dekla-<br>rationer/förklaringar om mänskliga rättigheter. I inledningen erinras om<br>att barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp. Det betonas också att<br>familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga<br>miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och<br>välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta<br>på sig sitt ansvar i samhället. Vidare betonas vikten av respekt för de<br>kulturella värden som finns i barnets miljö och vikten av internationellt<br>samarbete för att säkra barnets rättigheter. Barnets behov av och rätt till<br>båda sina föräldrar och föräldrarnas ansvar för barnet är också en röd tråd<br>i barnkonventionens sakartiklar.</p>
<p>Konventionen sätter barnets behov i centrum. Staterna skall säkerställa<br>att ett barn inte, mot deras vilja, skiljs från sina föräldrar, om ett åtskil-<br>jande inte är nödvändigt för barnets bästa. Ett beslut om att skilja ett barn<br>och dess föräldrar kan emellertid vara nödvändigt t.ex. "vid övergrepp</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna<br>lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort"<br>(artikel 9).</p>
<p>Barnkonventionen innehåller olika slag av rättigheter; dels de rättig-<br>heter som traditionellt kan hänföras till kategorin medborgerliga och po-<br>litiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.<br>Dessa rättigheter är desamma som kommer till uttryck i andra konven-<br>tioner inom området för mänskliga rättigheter, men med ett särskilt bam-<br>perspektiv. Därutöver tar konventionen särskild hänsyn till barnets ut-<br>satthet och sårbarhet, vilket kommer till uttryck i de rättigheter, som syf-<br>tar till att ge barnet ett skydd mot övergrepp och utnyttjande.</p>
<p>De olika rättigheterna är lika viktiga och barnkonventionen skall ses<br>som en helhet. Rättigheterna har delvis olika karaktär. Vissa rättigheter är<br>absoluta och skall förverkligas omgående av alla stater oavsett utveck-<br>lingsnivå (medborgerliga och politiska rättigheter), medan förverkligan-<br>det av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är beroende av<br>den enskilda statens resurser (skall konventionsstatema ... till det yttersta<br>av sina tillgängliga resurser...).</p>
<p>Barnkonventionen är inriktad på individen, det enskilda barnet och de<br>materiella artiklarna handlar om barnets rätt att få sina grundläggande<br>rättigheter och behov tillgodosedda.</p>
<p>Barnkonventionen slår i artikel 1 fast att med barn avses varje männi-<br>ska under 18 år om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som<br>gäller för barnet. De rättigheter som stadgas i konventionen gäller således<br>i Sverige alla barn och ungdomar upp till 18 års ålder. Detta hindrar inte<br>att konventionen i sina olika artiklar beaktar att barn med stigande ålder<br>och utveckling successivt kan föras in i vuxenlivet och fa bestämma mer<br>över sitt liv. De särskilda skyddsreglema, t.ex. när det gäller fängelse-<br>straff, sexuellt utnyttjande eller utnyttjande av barn som arbetskraft, gäl-<br>ler tills barnet är 18 år.</p>
<p>Barnkonventionen innehåller fyra grundläggande principer som skall<br>vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men som också har en<br>egen självständig betydelse. Dessa principer är:</p>
<p>- förbud mot diskriminering (artikel 2)</p>
<p>- barnets bästa (artikel 3)</p>
<p>- rätten till liv och utveckling (artikel 6)</p>
<p>- rätten att uttrycka sina åsikter (artikel 12).</p>
<p>Barnkonventionen är en bindande överenskommelse mellan de stater som<br>har ratificerat den. Artikel 4 förpliktigar staterna att vidta alla lämpliga<br>åtgärder för att genomföra konventionen. Det är staten som är ansvarig<br>och som har att svara för tillkortakommanden i landet i förhållande till<br>konventionen. Landets inre förvaltningsstruktur har därvidlag ingen be-<br>tydelse. Det är statens ansvar att se till att förpliktelserna fullföljs. Hur<br>det görs - genom centrala organ, genom regionala eller lokala myndig-<br>heter eller genom privata organisationer - bestäms av varje stat så länge<br>genomförandeprocessen ligger i linje med konventionens principer. Det<br>räcker emellertid inte med att konventionen återspeglas i den nationella<br>lagstiftningen. För att säkerställa barnets rättigheter krävs en kombina-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>tion av åtgärder, varav lagstiftning är en. Andra åtgärder kan vara att Prop. 1997/98:182<br>åstadkomma effektiva styrmedel, opinionsbildning och upplysning.</p>
<h3>3.3 Bamkommittén</h3>
<p>Bamkommittén, som tillsattes av regeringen genom ett beslut den 1 feb-<br>ruari 1996, har haft till uppgift att klarlägga hur barnkonventionens anda<br>och innebörd kommer till uttryck i svensk lagstiftning och praxis. Kom-<br>mittén har som utgångspunkt for sitt arbete gjort en analys av konventio-<br>nens bestämmelser med hjälp av konventionens forarbeten, den tolkning<br>som FN:s kommitté for barnets rättigheter har gjort samt nationell och<br>internationell doktrin inom bamrättsområdet. Kommittén har därefter,<br>med utgångspunkt i de fyra grundläggande principerna, gått igenom de<br>olika bestämmelserna och gjort en analys av hur forhållandena för<br>svenska barn och ungdomar inom olika områden motsvarar åtagandena<br>enligt barnkonventionen.</p>
<p>Bamkommittén konstaterade i sitt betänkande - Barnets bästa i främsta<br>rummet - att svensk lagstiftning i huvudsak stämmer överens med å-<br>tagandena i barnkonventionen. De justeringar som behöver göras är av<br>mindre omfattning. Vad som däremot är angeläget är att bestämmelserna<br>verkligen tillämpas och att konventionen genomförs på alla nivåer i sam-<br>hället, såväl centralt som regionalt och lokalt. Bamkommitténs betän-<br>kande utgör ett värdefullt dokument när det gäller tolkningen av Sveriges<br>åtaganden enligt barnkonventionen och en bas för hur vi skall förfara för<br>att på bästa sätt tillgodose barnets rättigheter i det fortsatta lagstiftnings-<br>arbetet och genom administrativa och andra åtgärder. De förslag som<br>återfinns i denna proposition är framförallt av strategiutformnings- och<br>handlingsprogramskaraktär och syftar till att förverkliga barnkonventio-<br>nen i Sverige.</p>
<p>Bamkommitténs betänkande har sedan det presenterades haft stor be-<br>tydelse för det löpande lagstiftningsarbetet i Regeringskansliet. Vid anta-<br>gandet av ny lagstiftning skall förverkligandet av barnkonventionen fin-<br>nas med som en viktig faktor som påverkar innehållet i lagstiftningen.<br>Detta gäller självfallet alla områden som direkt berör barn, men även i<br>övrigt bör bamperspektivet finnas med. Inte minst inom skolans område<br>sker ett omfattande utvecklingsarbete där barnets bästa sätts i fokus och<br>där barnkonventionens intentioner tas till vara. Alla åtgärder som har<br>vidtagits eller som planeras i syfte att stärka barns och ungdomars ställ-<br>ning kan dock inte beskrivas i denna proposition.</p>
<h3>3.4 Förbudet mot diskriminering</h3>
<p>En av de grundläggande principerna i barnkonventionen är principen om<br>likabehandling. Artikel 2.1 stadgar att staterna skall respektera och till-<br>försäkra varje barn inom sitt lands jurisdiktion de rättigheter som anges i<br>konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess för-<br>äldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska<br></p>
<p>10</p>
<p>eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egen- Prop. 1997/98:182<br>dom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.</p>
<p>Staterna har en skyldighet att aktivt skydda barnet mot diskriminering,<br>vilket innefattar ett ansvar att se till att barnet de facto skyddas mot dis-<br>kriminering. Att den nationella lagstiftningen innehåller förbud mot dis-<br>kriminering är inte tillräckligt.</p>
<p>Artikel 2.2 sträcker sig längre än de rättigheter som definieras i barn-<br>konventionen då den ålägger staterna en skyldighet att vidta alla lämpliga<br>åtgärder for att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskri-<br>minering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller<br>familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.<br>Skydd mot alla former av diskriminering innefattar diskriminering obe-<br>roende av om den är direkt eller indirekt, allvarlig eller mindre allvarlig<br>eller sker genom lag eller direkt handling. Statens skyldigheter att mot-<br>verka diskriminering innefattar också aktiva åtgärder för att motverka<br>rasism och främlingsfientlighet. FN-kommittén har i sin uttolkning av<br>barnkonventionen betonat den dimensionen av diskrimineringsforbudet<br>att en alltför långtgående decentralisering i en stat kan få till följd att barn<br>diskrimineras utifrån bostadsort. Kommittén är oroad för att barn som<br>lever i olika kommuner i ett land och även i olika delar av en kommun,<br>riskerar att inte få sina rättigheter tillgodosedda i samma grad, bl.a. på<br>grund av olika ekonomiska villkor, men också beroende på olika poli-<br>tiska prioriteringar.</p>
<p>De svenska socialtjänst- och socialförsäkringssystemen är inriktade på<br>att ge varje barn social trygghet och en god levnadsstandard. Bamkom-<br>mittén pekar på att de ekonomiska problemen i Sverige under 1990-talet<br>och de konsekvenser de medfört i form av arbetslöshet och nedskärningar<br>i den offentliga sektom också drabbat barnen, i synnerhet de mest utsatta.<br>Olika uppgifter tyder bl.a. på att andelen barn som lever i familjer med<br>små ekonomiska resurser har ökat. Denna utveckling måste noggrant<br>följas, särskilt när det gäller situationen för barn som lever med ensam-<br>stående förälder och barn i utsatta områden. Det är viktigt att i tid kunna<br>uppmärksamma och förhindra att prioriteringar görs som ytterligare för-<br>sämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.</p>
<p>Förskolan är en av samhällets viktigaste resurser när det gäller att<br>skapa goda uppväxtvillkor for barnen. Majoriteten av Sveriges barn i<br>åldem 1 till 6 år är inskrivna i förskolan, och förskolan utgör en viktig<br>del i barnens vardag. Regeringen instämmer i Bamkommitténs uppfatt-<br>ning om att det finns en övre gräns för hur stora nedskärningar som kan<br>göras inom barnomsorgen utan att den generella kvaliteten sjunker så<br>mycket att barnets bästa inte kan tillgodoses. En försämring av den gene-<br>rella kvaliteten inom förskolan drabbar främst de barn som mer än andra<br>är beroende av en god omsorg. När det gäller bam vars föräldrar är ar-<br>betslösa vill regeringen lyfta fram barnets eget behov av förskola. En<br>individuell bedömning utifrån det enskilda barnets bästa bör göras i varje<br>enskilt fall. Även bam till asylsökande föräldrar som förvärvsarbetar bör<br>i enlighet med intentionerna i barnkonventionen erbjudas förskoleverk-<br>samhet. Regeringen anser att det finns mycket som talar för att förskolan<br>på sikt borde erbjudas alla bam. Utan ökade resurser är det dock inte<br></p>
<p>11</p>
<p>möjligt att med bibehållen god kvalitet införa en allmän förskola. Särskilt<br>viktig är förskolan för bam i socialt utsatta bostadsområden. De förslag<br>om avgiftsfri förskola och språkutveckling som regeringen lämnat i pro-<br>positionen Utveckling och rättvisa - en politik för storstäderna på 2000-<br>talet (1997/98:165) syftar till att förbättra uppväxtvillkoren och öka in-<br>te grationsmöjlighetema i samhället för dessa bam.</p>
<p>I uppräkningen av diskrimineringsgrunder i barnkonventionen finns<br>också handikapp, något som är unikt i jämförelse med andra internatio-<br>nella konventioner inom området mänskliga rättigheter. Internationella<br>regler om personer med funktionshinder har senare tillkommit genom<br>FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsätt-<br>ning delaktighet och jämlikhet. Även dessa regler bör tolkas och tilläm-<br>pas ur ett bamperspektiv.</p>
<p>Bamkommitténs genomgång av svensk lagstiftning visar att den väl<br>lever upp till barnkonventionens anda och målsättning när det gäller bam<br>med funktionshinder. Handikappombudsmannen framhåller dock i sitt<br>remissvar att det är en annan sak hur lagar tillämpas och om grundläg-<br>gande handikappolitiska principer kan sägas genomsyra arbetet i kom-<br>munerna. Regeringen instämmer i detta och vill framhålla att det är vik-<br>tigt att särskilt uppmärksamma och beakta de funktionshindrade barnens<br>behov och situation, inte minst i de fall nedskärningar och förändringar i<br>den offentliga verksamheten blir aktuella.</p>
<p>För att i tid kunna uppmärksamma och förhindra att prioriteringar görs<br>som drabbar bam i utsatta grupper är det viktigt att beslutsfattare på alla<br>nivåer i samhället, såväl lokalt, regionalt som nationellt, noggrant analy-<br>serar effekterna av de åtgärder som vidtas, t.ex. i form av nedskärningar.<br>Ett verktyg för sådana analyser är de bamkonsekvensbeskrivningar som<br>behandlas i avsnitt 4.3 och 4.4.</p>
<p>Barnkonventionen ålägger staten ett ansvar för alla de bam som vistas<br>inom landets gränser. Barnets "rätt" till konventionens rättigheter skall<br>dock ställas i relation till barnets situation. Vad gäller de bam som vistas<br>här i avvaktan på att lämna landet efter ett avvisnings- eller utvisnings-<br>beslut som har vunnit laga kraft, har staten en skyldighet att tillgodose<br>deras grundläggande behov. Den begränsning som, enligt FN-kommit-<br>téns uttolkning av konventionen kan accepteras, är långsiktigt inriktade<br>vårdinsatser eller utbildning som förutsätter att barnet stannar här en<br>längre tid. Alla akuta behov bör däremot mötas på hälso- och sjukvårds-<br>sidan. Insatser bör också göras för att förbereda inför ett återvändande till<br>hemlandet. Utbildningsinsatser bör göras så att tiden utbildningsmässigt<br>inte går förlorad för barnet. Möjligheter att delta i förskoleverksamhet<br>bör också finnas på flyktingförläggningar.</p>
<p>Bamkommittén har, när det gäller bam som vistats olagligt i ett land,<br>t.ex. bam i familjer som inte lämnat landet efter att ha erhållit ett laga-<br>kraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut eller bam i familjer som<br>har rest in olagligt i landet och inte ämnar söka uppehållstillstånd, fast-<br>slagit att det knappast går att hävda att en stat är skyldig att tillförsäkra<br>dessa bam samtliga rättigheter som barnkonventionen ger. Statens ansvar<br>för bam som vistas olagligt i landet kan således trappas ned. Det är ett<br>allvarligt problem att det finns bam som lever gömda och utanför sam-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>12</p>
<p>hället. Det skulle dock uppstå orimliga situationer om en myndighet<br>åläggs att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning av ett bam,<br>samtidigt som en annan myndighet är skyldig att tillförsäkra detta bam<br>rättigheter enligt barnkonventionen i samma utsträckning som gäller for<br>bam som vistas här lagligt.</p>
<p>Strävan måste i stället i första hand vara att motverka att bam göms i<br>Sverige. Myndigheternas åtgärder måste inriktas på dels att minimera<br>antalet bam som gömmer sig, dels att begränsa skadeverkningarna för de<br>bam som drabbas. En rad åtgärder har redan vidtagits i syfte att minska<br>problemet med att bam göms. Utlänningslagen har tillförts en portal-<br>bestämmelse av vilken bl.a. framgår att det i fall som rör ett bam särskilt<br>skall beaktas vad barnets bästa kräver samt en särskild bestämmelse som<br>anger att det, om det inte är olämpligt, skall klarläggas vad barnet har att<br>anföra i ett ärende om uppehållstillstånd. Regeringen har vidare i maj<br>1998 beslutat att ge Socialstyrelsen och Statens invandrarverk i uppdrag<br>att kartlägga hur många bam som hålls gömda för att undgå verkställig-<br>het av avvisnings- eller utvisningsbeslut m.m.</p>
<h3>3.5 Barnets bästa</h3>
<p>Principen om barnets bästa är en av barnkonventionens grundpelare.<br>"Vid alla åtgärder som rör bam ... skall barnets bästa komma i främsta<br>rummet". I den engelska och franska originaltexten lyder principen "In<br>all actions conceming children ... the best interest of the child shall be a<br>primary consideration", respektive "Dans toutes les décisions qui concer-<br>nent les enfants ... 1'intérét supérieur de 1'enfant doit étre une considéra-<br>tion primordiale".</p>
<p>Det framgår av formuleringen av artikel 3 att barnets bästa alltid skall<br>beaktas i beslutsfattandet. Konventionen kräver inte att barnets bästa all-<br>tid skall vara utslagsgivande, men barnets bästa skall ligga med och väga<br>tungt i vågskålen när beslut som rör bam skall fattas. I de fall andra in-<br>tressen tillåts väga tyngre, krävs att beslutande myndigheter kan visa att<br>en sammanvägning av relevanta intressen i det enskilda fallet har gj orts.<br>Beslutande myndigheter bör därför så långt som möjligt ha försäkrat sig<br>om att barnets bästa har kommit med i avvägningen och redovisats i be-<br>slutsprocessen. Besluten måste med andra ord innefatta ett bamperspek-<br>tiv.</p>
<p>Principen om barnets bästa kan härledas ur två grundläggande tankar<br>som båda har satt sina spår i konventionen; att bam har fullt och lika<br>människovärde och att bam är sårbara varelser som behöver särskilt<br>skydd. Begreppet barnets bästa återfinns i andra internationella deklara-<br>tioner och konventioner. Det unika med barnkonventionen är att barnets<br>bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör bam. I<br>detta ligger ett delvis nytt tänkande, där barnet sätts i fokus på ett sätt<br>som inte skett tidigare.</p>
<p>Principen om barnets bästa är ingalunda ny i svensk lagstiftning. Den<br>har funnits där långt innan barnkonventionen antogs. I början av vårt se-<br>kel kom en reaktion mot hur dåligt bam kunde ha det. Detta ledde till att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>13</p>
<p>vi under åren 1917-1920 fick den första egentliga bamlagstiftningen i<br>Sverige. Då infördes ett antal lagar rörande bam såsom lagen om bam i<br>äktenskap, lagen om bam utom äktenskap, lagen om adoption och lagen<br>om förmynderskap. År 1924 kom den första bamavårdslagen. Det ge-<br>nomgående temat i dessa lagar kan sägas vara principen om barnets<br>bästa. I detta sammanhang skapades även begreppet vårdnad. Att ha an-<br>svaret för ett bam skulle inte bara innebära att bestämma allt om barnet<br>utan även att ge barnet omsorg och omvårdnad. Det reformarbete som<br>sedan har genomförts inom "bamlagsområdet" har genomgående motive-<br>rats av hänsynen till barnets bästa.</p>
<p>Principen om barnets bästa kommer traditionellt till uttryck i lagstift-<br>ning som uttryckligen reglerar frågor om bam. Det gäller framförallt frå-<br>gor om vårdnad, umgänge och adoption i föräldrabalken, men också i<br>namnlagen och socialtjänstlagen finns ett uttryckligt bamperspektiv. Den<br>genomgång som Bamkommittén har gjort av rättspraxis av familjerätts-<br>liga mål och ärenden visar att domstolarna också faktiskt beaktar barnets<br>bästa i sina avgöranden. Med de ändringar i reglerna om vårdnad m.m.<br>som träder i kraft den 1 oktober 1998 (se prop. 1997/98:7, bet.<br>1997/98:LU12 och rskr. 1997/98:229) kommer barnets ställning i dessa<br>frågor att stärkas ytterligare. Utlänningslagen och socialtjänstlagen har<br>nyligen tillförts ett bamperspektiv i form av portalbestämmelser med den<br>lydelsen att hänsynen till barnets bästa särskilt skall beaktas i besluts-<br>fattandet.</p>
<p>I den ovan nämnda lagstiftningen anges således uttryckligen att hän-<br>synen till barnets bästa skall vara vägledande eller avgörande för myn-<br>digheternas åtgärder. Det finns emellertid annan lagstiftning för vilken<br>principen om barnets bästa har varit vägledande utan att det uttryckligen<br>har angivits. I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)<br>finns bestämmelser om att vård skall beslutas om det finns påtaglig risk<br>för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Detta är ett annat sätt att<br>uttrycka principen om barnets bästa. Detsamma kan sägas gälla vid ut-<br>formningen av reglerna om bam och ungdomar i brottsmålsprocessen. I<br>lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare finns det sär-<br>skilda regler i fråga om handläggningen av brottmål som rör en ung<br>människa. Riksdagen har nyligen beslutat om ändringar i<br>kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1997/98:95, bet. 1997/98:JuU 19, rskr.<br>1997/98:208) som tydliggör hänsynen till barnets bästa och som<br>tillgodoser de särskilda krav som barnkonventionen ställer vad avser<br>frihetsberövade bam. Regeringen uttalar i propositionen att det finns skäl<br>att - såsom också Bamkommittén uttalat - ta in bestämmelsen från<br>barnkonventionen direkt i lagstiftningen och i en särskild regel föreskriva<br>att intagna som inte har fyllt 18 år far komma i kontakt med vuxna<br>intagna endast om detta kan anses vara till den unges bästa. Däremot bör<br>det inte införas något absolut förbud mot att intagna under 18 år kommer<br>i kontakt med intagna som har uppnått myndighetsåldern. En sådan<br>ordning skulle rent faktiskt kunna komma att stå i strid med<br>barnkonventionens allmänna krav på att alltid se till barnets bästa.</p>
<p>Att barnets bästa skall beaktas bör även prägla andra områden i sam-<br>hället där beslutsfattandet rör bam om än inte lika direkt som när det<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>14</p>
<p>handlar om ett enskilt ärende. Det gäller inte minst inom olika delar av Prop. 1997/98:182<br>samhälls- och trafikplaneringen. Regeringen aviserar därför i kapitel<br>5 sin avsikt att ge Boverket m.fl. myndigheter i uppdrag att utveckla for-<br>mer för att stärka barns och ungdomars inflytande i samhällsplaneringen.</p>
<p>Det är inte säkert att en portalbestämmelse alltid är den bästa model-<br>len. Det är viktigt att i varje lagstiftningsärende, där det kan bli aktuellt<br>att föra in principen om barnets bästa, pröva om en portalbestämmelse är<br>den bästa lösningen eller om någon annan metod bör väljas.</p>
<p>En viktig metod för att följa upp att barnets bästa beaktas vid alla åt-<br>gärder som rör bam, är de konsekvensanalyser som regeringen menar bör<br>bli obligatoriska i beslutsfattandet. Även kommunala handlingsplaner<br>syftar till att lyfta fram bamperspektivet i beslutsfattandet.</p>
<h3>3.6 Barnets rätt till liv och utveckling</h3>
<p>Rätten till liv och utveckling är ytterligare en av de grundläggande prin-<br>ciperna i barnkonventionen. Det innebär att vid tolkningen och förverkli-<br>gandet av andra sakartiklar skall barnets rätt till liv och utveckling vara<br>vägledande. I alla beslut som rör bam skall frågan ställas om beslutet<br>gynnar barnets utveckling eller om barnet hindras i sin utveckling. Rätten<br>till utveckling inbegriper den mentala, emotionella, andliga, kulturella<br>och sociala utvecklingen. Betoningen på begreppet utveckling får dock<br>inte förstås som att barnets livsvärden endast består i utvecklingen mot<br>att bli vuxen. Tvärtom betonar barnkonventionen barndomens egenvärde.<br>Barndomen är inte bara en träningsperiod inför det vuxna livet utan bam-<br>och ungdomstiden har ett egenvärde, vilket inte minst betonas i be-<br>stämmelserna om barnets rätt till lek, fritid och kultur. När det gäller<br>kulturlivet skall bam ha samma rätt som vuxna. Kulturutbudet för bam<br>skall inte diskrimineras i förhållande till utbudet för vuxna.</p>
<p>I regeringsformen finns ett förbud mot dödsstraff. Enbart förbud mot<br>dödsstraff är emellertid inte tillräckligt för att förverkliga barnets rätt till<br>liv. Det krävs aktiva åtgärder som förhindrar att bam förolyckas eller<br>drabbas av sjukdomar. Spädbarnsdödligheten i Sverige är den lägsta i<br>världen. Likaså ligger olycksfallsdödligheten bland bam under 15 år i<br>dag på sin lägsta nivå hittills. Den förebyggande barnhälsovårdens vacci-<br>nationsprogram och regelbundna hälsokontroller har vidare bidragit till<br>att många sjukdomar helt har utrotats i Sverige. Svenska bam har gene-<br>rellt sett god hälsa, även om det i dag finns vissa oroande tendenser, sär-<br>skilt när det gäller psykisk ohälsa. En annan viktig aspekt på barnets rätt<br>till liv är barnets rätt att födas friskt. Här spelar den förebyggande mödra-<br>hälsovården en stor roll. En stor del av mödrahälsovården tar sikte på att<br>identifiera förhållanden som innebär en ökad risk för komplikationer för<br>mor eller bam. Sådana riskfaktorer kan vara av många slag. Det kan<br>handla om sådana förhållanden hos kvinnan som för låg eller hög ålder,<br>missbruk av alkohol eller narkotika eller rökning. De myndighetsuppdrag<br>som regeringen avser att lägga om förstärkning av barnhälsovården skall<br>ses bl.a. mot denna bakgrund.</p>
<p>15</p>
<h3>3.7</h3>
<h3>Barnets rätt att komma till tals</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Artikel 12 är barnkonventionens demokratiartikel. Barnet skall ses som<br>en samhällsmedborgare, en individ med rätt att själv uttrycka sina åsikter.<br>Det finns ingen nedre åldersgräns för när barnet har rätt att delta och fritt<br>uttrycka sina åsikter. Rätten skall tillförsäkras det bam "som är i stånd att<br>bilda egna åsikter". Barnet skall inte bara ha rätt att uttrycka sina åsikter,<br>utan åsikterna skall också tillmätas betydelse i förhållande till barnets<br>ålder och mognad. Rätten att bilda åsikter, uttrycka dessa och bli hört<br>tillfaller alla bam utan diskriminering. Ett barns språk eller funktions-<br>hinder far inte hindra att barnet far sin rätt erkänd. Det centrala i yttran-<br>defriheten är att kunna meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsik-<br>ter och känslor. Ju fler uttrycksformer som bild, musik och dans som<br>bam och unga behärskar desto mer varierad och nyanserad blir deras ut-<br>trycksförmåga och ju lättare blir det för dem att göra sina röster hörda.<br>Barns behov av andra uttrycksmedel än tal och skrift är en fråga som<br>fortfarande marginaliseras i diskussionen om lärande, inflytande, demo-<br>krati och yttrandefrihet. FN-kommittén har också understrukit kravet på<br>att bam själva skall kunna förmedla sina synpunkter via massmedia.</p>
<p>När det gäller domstols- och administrativa förfaranden som direkt be-<br>rör det enskilda barnet, skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras.<br>Även ett litet bam har rätt att bli hört. Det krav som ställs är att barnet är<br>i stånd att bilda egna åsikter. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse uti-<br>från barnets ålder och mognad. I den svenska lagstiftningen som gäller<br>förfaranden beträffande enskilda bam, finns i dag genomgående en rätt<br>för barnet att komma till tals.</p>
<p>För att förverkliga barnets rätt att bli hört räcker det emellertid inte<br>med lagstiftning, även om det är en grundläggande förutsättning. Infor-<br>mationskampanjer och utbildningsinsatser riktade till personal som har<br>att fatta beslut om enskilda bam är av stor betydelse. Även föräldrar<br>måste få information och utbildning om förhållningssätt till bam och om<br>barnets rätt till inflytande. Det handlar om att förändra attityder hos<br>vuxna och målet är ett samhälle med vuxna som ser barnet som en sam-<br>hällsmedborgare med kompetens och kunskap utifrån sina förutsätt-<br>ningar.</p>
<p>16</p>
<h2>En strategi för genomförandet av<br>barnkonventionen</h2>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens förslag: För att förverkliga och genomföra FN:s kon-<br>vention om barnets rättigheter i Sveriges skall följande strategi använ-<br>das.</p>
<p>* Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra<br>allt beslutsfattande inom Regeringskansliet som berör bam.</p>
<p>* Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för bam och ung-<br>domar skall erbjudas fortbildning för att kunna stärka sin bamkom-<br>petens och sina kunskaper om barnkonventionen.</p>
<p>* Bamkonsekvensanalyser skall göras vid statliga beslut som berör<br>bam.</p>
<p>* Barnombudsmannens verksamhet och organisation skall ses över i<br>syfte att stärka dess roll vid genomförandet av barnkonventionen i<br>Sverige.</p>
<p>* Bamperspektivet skall i lämplig omfattning finnas med i utred-<br>ningsdirektiv.</p>
<p>* Bamstatistiken skall utvecklas.</p>
<p>* Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i samhälls- och<br>trafikplanering skall utvecklas.</p>
<p>Regeringens bedömning:</p>
<p>* Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i utbildningar för de yr-<br>kesgrupper som skall arbeta med bam.</p>
<p>* Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda sin personal<br>fortbildning.</p>
<p>* Kommuner och landsting bör inrätta system för att kunna följa hur<br>barnens bästa förverkligas i det kommunala arbetet.</p>
<p>Kommitténs bedömning och förslag: Bamkommittén har framhållit<br>att genomförandet av rättigheterna i barnkonventionen är ett politiskt<br>ansvar för statsmakten. Inte bara för riksdag och regering utan för alla<br>myndigheter och offentliga organ. Att genomföra barnets rättigheter<br>handlar om politisk vilja. En avgörande faktor för hur barnkonventionens<br>bestämmelser genomförs i alla delar av landet och på alla nivåer är vilka<br>styr- och kontrollsystem som utvecklas. Staten kan aldrig frånhända sig<br>ansvaret för genomförandet av barnkonventionen genom att t.ex. hänvisa<br>till att ett visst område är ett kommunalt ansvar. Staten måste ha styr-<br>instrument och uppföljningssystem som säkerställer att alla bam i landet<br>verkligen tillförsäkras sina rättigheter i enlighet med barnkonventionen.<br>Och statens ansvar sträcker sig längre än så. Även för bam som är om-<br>händertagna på privata institutioner har staten ett ansvar enligt barnkon-<br>ventionen.</p>
<p>Kommittén föreslår att det inom Regeringskansliet bör finnas en sam-<br>ordningsfunktion i frågor som rör bam. En sådan samordning bör bl.a.<br>innefatta att granska alla lagförslag och andra förslag från regeringen ur<br>ett bamperspektiv. Vidare anser kommittén att det bör ges ett generellt</p>
<p>17</p>
<p>”bamkonventionsdirektiv” till de utredningar som tillsätts av regeringen,<br>liknande de jämställdhetsdirektiv som finns. För genomförandet av barn-<br>konventionen på alla nivåer i samhället bör det uppställas nationella mål,<br>som bör ingå i en nationell strategi antagen av riksdagen. I denna bör -<br>utöver de nationella målen - ställas krav på kommunala handlingsplaner<br>samt anges mekanismer för en fortgående uppföljning av hur de natio-<br>nella målen förverkligas. Det behövs också olika uppföljningsmekanis-<br>mer av lagstiftningen. En fortlöpande uppföljning av domstolarnas<br>rättstillämpning bör ske. Vidare bör statliga myndigheters tillsynsansvar<br>förstärkas och statistik som gäller bam behöver utvecklas och förnyas.<br>Av de årliga budgetförslag som läggs fram på nationell, regional och lo-<br>kal nivå bör framgå både hur stora resurser som satsas på bam och vilka<br>effekter förslagen kan väntas fa på barns och ungdomars förhållanden. På<br>motsvarande sätt bör andra förslags bamkonsekvenser redovisas. Kom-<br>mittén föreslår också att varje kommun i Sverige före utgången av år<br>1998 skall ha upprättat en kommunal bam- och ungdomsplan, i vilken<br>skall ingå en plan för genomförande av barnkonventionen. Det skall vi-<br>dare ingå en utbildningsplan för såväl politiker som anställda inom<br>kommunen. Planen skall innehålla förslag om hur bamperspektivet skall<br>beaktas inom alla områden inom den kommunala verksamheten som be-<br>rör bam och ungdomar, inklusive samhälls- och trafikplanering, samt hur<br>barns och ungdomars inflytande skall förstärkas. Barnombudsmannen<br>föreslås få rollen att bistå kommunerna med råd och stöd i genomföran-<br>det, att regelbundet samla in de kommunala planerna samt att göra en<br>utvärdering av arbetet. Det är även av stor vikt att det sker en central ge-<br>nomgång av kursplaner inom olika utbildningsområden i syfte att lyfta in<br>barnkonventionen i utbildningen. Regeringen bör vidare ta initiativ till<br>utbildning av personal inom rättsväsendet. Kommittén föreslår dessutom<br>att det görs en utvärdering och översyn av Barnombudsmannens funktion<br>och verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Den principiella inställningen möter i huvudsak<br>inte några invändningar. Svenska Kommunförbundet framhåller dock att<br>förbundet tolkar kommittén så att kommunerna följer barnkonventionen<br>genom att följa svensk lagstiftning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen ser barnkonventionen<br>som ett viktigt instrument för att ta tillvara barns och ungdomars rättig-<br>heter och intressen. Sverige har i huvudsak inte några problem att leva<br>upp till konventionens krav när det gäller lagstiftningens utformning,<br>tvärtom går svensk lagstiftning i allmänhet väsentligt längre än konven-<br>tionens krav. Så bör det vara också i fortsättningen. Ändock har konven-<br>tionen ett stort värde i Sverige. Konventionen riktar uppmärksamheten på<br>barnens situation, den blir ett riktmärke i den allmänna diskussionen och<br>den sätter press på beslutsfattare på olika nivåer.</p>
<p>Anslutningen till barnkonventionen innebär att Sverige åtagit har sig<br>att se till att konventionens rättigheter för bam verkligen genomförs i<br>praktiken. Det är ett längre gående åtagande än att den svenska lagstift-<br>ningen skall stämma med konventionens artiklar. Konventionen kräver<br>också att tillämpningen av lagstiftning skall ske i konventionens anda.<br>Den kräver vidare att politiska beslut skall fattas med barnets bästa som<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>18</p>
<p>riktmärke och att administrativa åtgärder skall vidtas med samma inrikt- Prop. 1997/98:182<br>ning, givetvis med hänsynstagande till annan lagstiftning och andra<br>gruppers legitima intressen.</p>
<p>Ett första steg i detta arbete är att se till att innebörden av barnkonven-<br>tionen blir känd i Sverige av bam och ungdomar, av beslutsfattare vars<br>verksamhet påverkar barns vardag och av grupper som direkt arbetar med<br>bam. Denna proposition innehåller riktlinjer för hur detta arbete skall<br>bedrivas. Det konkreta genomförandet av detta informationsarbete an-<br>kommer på Barnombudsmannen, länsstyrelserna, de berörda<br>sektorsmyndighetema, kommuner och landsting. Frivilligorganisationer<br>och politiska partier har en viktig pådrivande roll.</p>
<p>Bamkommittén gör en viktig tolkning när den slår fast att staten har ett<br>grundläggande ansvar för konventionens genomförande och att detta an-<br>svar också innefattar vad som händer på lokal nivå.</p>
<p>Bamkommittén framhåller i sitt betänkande att barnkonventionen är så<br>mycket mer än ett juridiskt dokument och att man inte kan bedöma ef-<br>terlevnaden av konventionen enbart i ett legalt perspektiv. Hur man<br>tillämpar konventionen och hur man arbetar för att tillvarata barns intres-<br>sen och förbättra skyddet for dem är lika viktiga kriterier när man bedö-<br>mer om barnkonventionen tillämpas på ett riktigt sätt.</p>
<p>Regeringen delar kommitténs bedömning att man måste se barnkon-<br>ventionen i ett vidare perspektiv och att Sverige som nation har ett ansvar<br>för konventionens efterlevnad och tillämpning. Det övergripande ansva-<br>ret for detta åvilar regeringen. I regeringens ansvar ligger både att se till<br>att statlig verksamhet bedrivs i enlighet med konventionen och att följa<br>upp vad som händer på lokal nivå.</p>
<h3>4.1 Barnkonventionen i utbildningar</h3>
<p>Regeringens bedömning: Kunskaper om barnkonventionen bör ingå<br>i grundutbildningen för personalkategorier som efter utbildningen<br>kommer att i väsentlig omfattning arbeta med bam. Särskild fortbild-<br>ning bör anordnas av arbetsgivare för personalkategorier som i dag<br>saknar kunskap om barnkonventionen och som i sitt arbete möter<br>bam. Regeringen avser att göra en översyn av utbildningarna for de<br>yrkesgrupper som kommer att arbeta med bam, for att följa upp kun-<br>skapsförmedlingen om barnkonventionen.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kunskap om barnkonventionen är en central<br>fråga. Det handlar inte om att ”lära sig” barnkonventionen på det sättet<br>att man kan räkna upp de olika rättigheterna, utan att tillägna sig andan<br>och intentionerna i konventionen. Det vill säga att tillägna sig ett synsätt,<br>att lära sig hur man förhåller sig till bam, hur man ser på olika frågor ur<br>barnets perspektiv.</p>
<p>Det finns ingen samordning av utbildningen i bamkonventionsfrågor<br>for centrala yrkeskategorier såsom socionomer, lärare, förskollärare,<br>sjukvårdspersonal, jurister och poliser. I detta avseende är det därför av<br></p>
<p>19</p>
<p>stor vikt att det sker en central genomgång av kursplanerna inom varje<br>område i syfte att fora in barnkonventionen som ett obligatoriskt moment<br>i utbildningen.</p>
<p>Kommittén anser att det inte är i överensstämmelse med Sveriges åta-<br>ganden enligt barnkonventionen, att ansvaret för att olika personalkate-<br>gorier far erforderlig kunskap har kommit att bli en fråga om intresse hos<br>enskilda utbildningsanordnare. Det är staten som är ansvarig för att barn-<br>konventionen uppfylls även i detta avseende.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommitténs bedömning och förslag accepteras i<br>allt väsentligt av remissinstanserna. Länsrätten i Stockholms län skriver<br>att Bamkommittén uttalar sig på mycket goda grunder om behovet av<br>utbildning för sådana som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med<br>frågor som berör bam. Däremot anser länsrätten att Bamkommitténs<br>formuleringar, om att det inte bara handlar om att lära sig barnkonventio-<br>nen utan att även tillägna sig ett synsätt, ger anledning till farhågor om att<br>budskapet lätt kan missförstås. All utbildning måste självfallet utgå från<br>barnkonventionens ställning och betydelse i svensk nationell rätt menar<br>länsrätten. Lärarhögskolan i Stockholm betonar vikten av att barnkon-<br>ventionen uppmärksammas i lärarutbildningarna. Utbildningen om inne-<br>börden av barnkonventionen bör intensifieras och ingå som ett obligato-<br>riskt moment i alla utbildningar av personer som arbetar med bam- och<br>ungdomsfrågor. Lärarhögskolan konstaterar att i dess pågående revide-<br>ring av utbildningsplanerna finns anledning att uppmärksamma detta.<br>Högskolan menar också att fortbildning för alla yrkesgrupper som arbetar<br>med bam, liksom för dem som beslutar i barnfrågor bör genomföras.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Betydande insatser har gjorts när<br>det gäller att informera om barnkonventionen. Medel har i olika om-<br>gångar anslagits från Allmänna arvsfonden för att sprida kunskap om<br>konventionen. Under perioden 1990-1993 avsatte regeringen 30 miljoner<br>kronor ur Allmänna arvsfonden för att ge frivilligorganisationer möjlig-<br>het att sprida kunskap om barnkonventionens bestämmelser och prin-<br>ciper. Regeringen fattade år 1996 beslut om ytterligare en stor satsning<br>på information om barnkonventionen. Under en tvåårsperiod far sam-<br>manlagt 20 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden användas av olika<br>frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkon-<br>ventionen bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting.<br>Pengarna fördelas till olika frivilligorganisationer, som sedan i sin tur<br>erbjuder bl.a. kurser och annat utbildningsmaterial till personalkategorier<br>som arbetar med bam.</p>
<p>Även om frivilligorganisationema i allmänhet gjort bra insatser räcker<br>i längden inte detta arbete för att systematiskt nå ut till berörda personal-<br>grupper och bam. Barnkonventionen måste beaktas i den ordinarie<br>grundutbildningen och fortbildningen. Som Lärarhögskolan i Stockholm<br>påpekar bör barnkonventionen ingå som ett obligatoriskt moment i alla<br>utbildningar av personer som skall arbeta med bam. I direktiven för lä-<br>rarutbildningsutredningen har frågan uppmärksammats.</p>
<p>Universitet och högskolor ansvarar själva för innehållet i utbildning-<br>arna. Regeringen avser dock att göra en översyn av utbildningarna för de<br>yrkesgrupper som kommer att arbeta med bam, för att följa upp kun-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>20</p>
<p>skapsförmedlingen om barnkonventionen. Regeringen förutsätter därut-<br>över att de utbildningsanordnare som ger utbildningar för relevanta yr-<br>kesgrupper aktivt arbetar för att barnkonventionen beaktas i utbildning-<br>arna.</p>
<h3>4.2 Fortbildning om barnkonventionen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Barnombudsmannen bör få i uppdrag att<br>utarbeta program för fortbildning av redan verksam personal som ar-<br>betar med bam. På det statliga området bör ombudsmannen arbeta till-<br>sammans med Arbetsgivarverket. För detta ändamål bör Barnom-<br>budsmannen tillföras 1,5 miljon kronor i budgetpropositionen för år<br>1999.</p>
<p>Barnombudsmannen bör vidare få i uppdrag att, i samråd med<br>Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, ta fram mate-<br>rial och göra grundläggande utbildningsinsatser för att få i gång fort-<br>bildning om barnkonventionen i kommuner och landsting. För detta<br>ändamål bör Barnombudsmannen tillföras 1,5 miljon kronor i budget-<br>propositionen för år 1999.</p>
<p>Kommitténs förslag: Regeringen bör ta initiativ till utbildning av<br>personal inom rättsväsendet. Det är inte i överensstämmelse med Sve-<br>riges åtaganden enligt barnkonventionen, att ansvaret för att olika per-<br>sonalkategorier får erforderlig kunskap har kommit att bli en fråga om<br>intresse hos enskilda utbildningsanordnare. Staten är ansvarig för att per-<br>sonal som arbetar med bam får erforderlig fortbildning om barnkon-<br>ventionen.</p>
<p>Remissinstanserna: Instämmer i allmänhet i kommitténs förslag.<br>Tjänstemännens centralorganisation menar att staten bör avsätta sär-<br>skilda medel för utbildningsinsatserna till de berörda yrkesgrupperna.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Insatser när det gäller grundut-<br>bildningen måste kompletteras med fortbildning av den personal som nu<br>arbetar med bam. Staten är som arbetsgivare ansvarig för fortbildningen<br>till statligt anställd personal. Det är viktigt att staten föregår med gott<br>exempel och lägger ned ansträngningar på detta fortbildningsarbete. För<br>att möjliggöra en ordentlig satsning ställs 1,5 miljon kronor till Barnom-<br>budsmannens förfogande för arbete inom området. Arbetet bör ske i sam-<br>råd med Arbetsgivarverket.</p>
<p>Bamkommittén pekar på vikten av att denna fortbildning når de yrkes-<br>grupper inom rättsväsendet som kommer i kontakt med bam. Dom-<br>stolsverket pekar på att så sker redan i dag. Regeringen delar kommitténs<br>bedömning att det är viktigt att dessa yrkesgrupper har kunskaper om<br>barnkonventionen och att de har ett bamperspektiv i sitt arbete. Rege-<br>ringen förutsätter att Domstolsverket ägnar frågan uppmärksamhet.</p>
<p>Landsting och kommuner har som arbetsgivare fortbildningsansvaret<br>för sin personal. Det finns dock anledning för staten att erbjuda kom-<br>munsektorn hjälp med dessa insatser, dels genom att ta fram lämpligt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>21</p>
<p>kursmaterial, dels genom att hjälpa till att utbilda utbildare, det vill säga<br>personer som kan fungera som stöd för utbildningsverksamheten i re-<br>spektive landsting och kommun. Också på detta område bör Barnom-<br>budsmannen vara ansvarig för utbildningskampanjens utformning. Ar-<br>betet bör ske i samråd med Landstingsförbundet och Svenska Kommun-<br>förbundet. Regeringen avser att ställa 1,5 miljon kronor till Barnom-<br>budsmannens förfogande för att genomföra denna del av fortbildnings-<br>arbetet.</p>
<h3>4.3 Bamplaner m.m. för att bevaka barns och ungdomars<br>intressen vid beslutsfattande i landsting och<br>kommuner</h3>
<p>Regeringens bedömning: Kommuner och landsting bör bygga upp<br>system för att bevaka att barns och ungdomars intressen finns med i<br>beslutsprocessen. Inriktningen på verksamheten bör utgå från barn-<br>konventionen. Bam- och ungdomsplaner är ett sätt att beskriva den<br>långsiktiga inriktningen av bam- och ungdomspolitiken. Bambilagor<br>till budgeten är en annan metod som används för att sammanfatta den<br>aktuella politiken ur ett bamperspektiv. Bamkonsekvensanalyser och<br>checklistor är metoder för att se till att medvetenheten om bam och<br>ungdomar hålls uppe vid enskilda beslut. Analyser före beslut måste<br>följas upp med utvärdering av resultatet efter vidtagna åtgärder.</p>
<p>Utvecklingen av bamplanema bör ske efter lokala behov. Någon<br>lagstiftning bör inte nu införas.</p>
<p>Barnombudsmannen har en viktig pådrivande och stödjande roll för<br>kommuner och landsting när det gäller att förverkliga barnkonventio-<br>nen. I den ingår att sprida goda exempel när det gäller bamplaner av<br>olika slag, bamkonsekvensanalyser och utvärderingsmodeller. Barn-<br>ombudsmannen bör också utveckla modeller för detta planarbete. För<br>detta arbete bör Barnombudsmannen tillföras 1 miljon kronor i bud-<br>getpropositionen för år 1999.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att varje kommun i Sverige<br>före utgången av 1998 skall ha upprättat en kommunal bam- och ung-<br>domsplan. I denna skall ingå en plan för genomförande av barnkonven-<br>tionen. Det skall finnas en utbildningsplan för såväl politiker som an-<br>ställda inom kommunen. Planen skall vidare innehålla förslag om hur<br>bamperspektivet skall beaktas inom alla områden inom den kommunala<br>verksamheten som berör bam och ungdomar; det gäller såväl inom barn-<br>omsorg och skola, fritid och kultur, som i samhälls- och trafikplanering.<br>Vidare bör det ställas krav på en plan för hur barns och ungdomars in-<br>flytande skall förstärkas. Det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet<br>bör tjäna som förebild för hur bamkonventionsarbetet skall genomföras.<br>Det är dock inte vare sig lämpligt eller praktiskt att samordna frågorna.<br>Barnkonventionen har en betydligt vidare dimension än miljöfrågorna.<br>För att bistå kommunerna med råd och stöd i genomförandet av bamkon-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>22</p>
<p>ventionen, bör Barnombudsmannen regelbundet samla in de kommunala<br>handlingsplanerna för utvärdering av hur arbetet fortskrider i kommu-<br>nerna. Barnombudsmannen kan i detta sammanhang också fungera som<br>en idébank för kommunerna. I betänkandet finns också ett antal goda<br>exempel beskrivna.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna anser det vik-<br>tigt att bamplaner och andra dokument som bygger in ett systematiskt<br>tillvaratagande av barns intressen i beslutsprocessen, utformas i kommu-<br>ner, landsting och andra organisationer som beslutar i frågor som rör<br>bam. Svenska Kommunförbundet avvisar emellertid bestämt att nationella<br>mål och strategier för genomförandet av barnkonventionen också skall<br>kunna innehålla krav på kommunala handlingsplaner vare sig de är av<br>allmän ungdomspolitisk karaktär eller för genomförandet av barnkon-<br>ventionen. Svenska UNICEF-kommittén vill för sin del särskilt lyfta fram<br>kommunernas viktiga roll i implementeringen av barnkonventionen.<br>Kommittén utrycker åsikten att kommunernas intresse för och kunskap<br>om barnkonventionen hitintills varierat mycket och på det stora hela varit<br>otillfredsställande. UNICEF-kommittén menar att utredningens förslag<br>har potential att åstadkomma förbättringar på området. Barnombudsman-<br>nen vill stärka barns och ungdomars inflytande i kommuner och landsting<br>genom lagstiftning. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att länsstyrel-<br>serna i stället för Barnombudsmannen bör fa uppdraget att följa upp<br>kommunernas handlingsplaner. Barnombudsmannen skulle kunna förlora<br>sin funktion som spjutspets om denne fick den betungande uppgiften att<br>som central myndighet samla och utvärdera alla kommunala handlings-<br>planer.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Regeringen instämmer i Bam-<br>kommitténs bedömning att de för bam och ungdomar viktigaste besluten<br>fattas på lokal nivå. Vill man ha in ett tydligare bamperspektiv i den of-<br>fentliga beslutsprocessen är det i första hand på lokal nivå förändringarna<br>bör ske.</p>
<p>Det material kommittén redovisar tyder också på att en intressant ut-<br>veckling pågår framförallt på kommunal nivå. Bam- och ungdomsplaner<br>är visserligen inte någon ny företeelse, men processen förefaller ha tagit<br>ny fart. Framförallt har barnkonventionen kommit in i bilden som en in-<br>spirerande faktor. Det betyder också att intresset delvis har förskjutits<br>mot yngre åldersgrupper.</p>
<p>Bam- och ungdomsplaner är det samlade dokumentet när man vill ut-<br>veckla bamperspektivet. Det är givetvis viktigt att det dokumentet är bra<br>och välförankrat i verksamheten, och att både bam och ungdomar och<br>politiker deltar i utarbetandet av planen. Men för att bam- och ung-<br>domsplanen inte skall bli en skenprodukt behövs system för uppföljning<br>av den. Bamkonsekvensanalyser eller bamchecklistor är en metod, som<br>används av många kommuner för att koppla enskilda beslut till bam- och<br>ungdomsplanen. I en del kommuner, bl.a. Stockholm, Hässleholm och<br>Vetlanda, arbetar man med bambilagor till budgeten som ett analys-<br>instrument för att se till att bamperspektivet finns med i budgetarbetet.<br>Verksamheterna bör också utvärderas i efterhand för att se om de rikt-<br>linjer som har slagits fast i planarbetet också förverkligats.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>23</p>
<p>Arbetet med att införa ett bamperspektiv förefaller ha nått olika långt<br>inom landstingens område. Det är angeläget att det också på detta område<br>kommer i gång en utvecklingsprocess.</p>
<p>Institutioner där bam vistas kontinuerligt bör också utveckla en plane-<br>ringsprocess. Det kan gälla förskola, fritidshem, skolor, vårdhem och<br>sjukhus. Det är viktigt bl.a. för att finna former för barnens och ungdo-<br>marnas inflytande i beslutsprocessen.</p>
<p>Regeringen är nu inte beredd att förorda lagstiftning för att stärka<br>bamperspektivet i den kommunala beslutsprocessen. Den utveckling som<br>pågår är positiv och det finns anledning att förvänta att den positiva ut-<br>vecklingen fortsätter. Vissa kommuner och landsting har varit sena med<br>att komma igång med sitt utvecklingsarbete. Det är angeläget att påverka<br>också dessa kommuner och landsting så att bevakningen av barnens och<br>ungdomarnas intressen görs på ett systematiskt sätt. Regeringen delar<br>Länsstyrelsens i Skaraborgs län uppfattning att länsstyrelserna kan spela<br>en viktig roll i detta hänseende, men vill också framhålla att även sek-<br>torsmyndighetema, bl.a. Socialstyrelsen och Skolverket är betydelsefulla.<br>Barnombudsmannen är den myndighet som utformar direktiv för verk-<br>samheten och samordnar den.</p>
<p>Genom diskussioner med kommuner och landsting bör Barnombuds-<br>mannen medverka till att arbetet med bam- och ungdomsplaner kommer i<br>gång. BO bör därvid verka för att politiker, bam och ungdomar deltar i<br>processen med att formulera det material som skall tas fram. I det kon-<br>kreta arbetet bör BO ta stöd av länsstyrelserna, som också har en viktig<br>roll när det gäller att öka den lokala kunskapen och medvetenheten om<br>barnkonventionen.</p>
<p>Barnombudsmannen bör anordna utbildningar för kommun- och<br>landstingsrepresentanter, frivilligorganisationer, politiker, ungdomar och<br>andra i hur bamplaner och andra instrument för att förbättra bampers-<br>pektivet kan utformas och användas. Barnombudsmannen kan också ut-<br>veckla modeller för hur sådana instrument kan utformas.</p>
<p>Det är positivt om frivilligorganisationer och politiska partier, kom-<br>mun- och landstingsförbund engagerar sig i arbetet med att bam- och<br>ungdomsplaner kommer till stånd, så att Sveriges åtaganden enligt barn-<br>konventionen verkligen fullföljs också på lokal nivå.</p>
<p>För det här beskrivna arbetet med materialframtagning och utbild-<br>ningsinsatser bör 1 miljon kronor avsättas till Barnombudsmannen.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>24</p>
<p>4.4</p>
<h3>Bamkonsekvensbeskrivningar m.m. för att<br>åstadkomma ett bamperspektiv vid statligt<br>beslutsfattande</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: På det statliga området bör också bam-<br>perspektivet systematiskt bli tydligare vid beslutsfattande. En analys<br>av konsekvenserna för bam av beslut som fattas och som tydligt berör<br>dem bör göras i vaije enskilt fall. Detta bör gälla budgetbeslut, lag-<br>stiftning och även beslut som berör den fysiska miljön. Riksrevi-<br>sionsverket i samråd med Barnombudsmannen bör fa i uppdrag att ut-<br>forma riktlinjer för hur sådana analyser kan göras.</p>
<p>I direktiven till utredningar vars förslag kan ha konsekvenser för<br>bam bör markeras vikten av att dessa konsekvenser tydligt beskrivs.<br>Hur detta skall gå till bör utformas individuellt i varje direktiv.</p>
<p>Kommitténs förslag: Det är en viktig uppgift för statsmakterna att på<br>det nationella planet åstadkomma en samordning av politiken för genom-<br>förandet av barnkonventionen i hela samhället. Flera olika moment ingår<br>i det arbetet.</p>
<p>Konsekvenserna för bam av varje tänkt åtgärd måste analyseras. Att<br>beslutsfattare tvingas göra bamkonsekvensbeskrivningar kan leda till att<br>det tänkta beslutet ändras till att bli bättre. Det kan också vara vägledande<br>vid prioritering mellan olika tänkbara alternativ. För att Sverige skall<br>leva upp till barnkonventionens intentioner är det viktigt att bampers-<br>pektivet genomsyrar och blir synligt i alla beslut och åtgärder som på<br>något sätt berör bam och ungdomar. Det handlar om hela samhället, inte<br>bara traditionella bamområden som skola, barnomsorg, fritid och kultur,<br>utan även inom sådana områden som sjukvård, polis- och åklagarväsende<br>och socialförsäkringar.</p>
<p>Kommittén anser vidare att barnkonventionen skall beaktas i de utred-<br>ningar som tillsätts av regeringen. Därför bör det införas ett generellt<br>”bamkonventionsdirektiv”, liknande det jämställdhetsdirektiv som nu<br>finns.</p>
<p>Remissinstanserna: Instämmer i huvudsak med kommittén. Jäm-<br>ställdhetsombudsmannen understryker vikten av att övervaka att ett<br>bamkonventionsdirektiv verkligen efterlevs.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Även om flertalet beslut som be-<br>rör bam fattas på den lokala nivån, berör också många statliga beslut<br>barns och ungdomars situation. Det är därför viktigt att också beslutsfat-<br>tandet på statlig nivå sker med kunskap om barnkonventionens regler och<br>anda och med ett tydligt bamperspektiv. I regel är samma instrument som<br>tidigare beskrivits för den kommunala nivån användbara också för stat-<br>ligt beslutsfattande.</p>
<p>Riksrevisionsverket, Barnombudsmannen och berörda sektorsmyndig-<br>heter bör vidareutveckla arbetet inom detta område.</p>
<p>Särskilt viktigt är det givetvis att bamperspektivet finns med i det stat-<br>liga budgetarbetet.</p>
<p>25</p>
<p>Ett bamperspektiv bör också finnas med när statliga utredningsdirektiv<br>utformas. Som Jämställdhetsombudsmannen påpekar är det viktigt att<br>direktiven också far genomslag i det verkliga arbetet och inte bara blir en<br>död bokstav. Därför är det viktigt att barns och ungdomars intressen i<br>utredningen behandlas separat och att det anges vad som bör uppnås när<br>det gäller dessa i utredningen.</p>
<h3>4.5 Barnombudsmannens roll vid genomförandet av<br>barnkonventionen</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Det är viktigt att det arbete som bedrivs av<br>Barnombudsmannen och dess kansli förstärks och effektiviseras. Om-<br>budsmannen har en viktig roll när det gäller att påbörja och samordna<br>insatser för att genomföra barnkonventionen i Sverige och för att be-<br>vaka barns och ungdomars intresse i olika sammanhang. Verksam-<br>heten skall ses över av en särskild utredare. En central del av direkti-<br>ven behandlar hur ombudsmannen skall få förutsättningar för att<br>kunna delta i arbetet med att följa upp bam- och ungdomsfrågor i<br>kommuner och landsting och hur samordningen med olika sek-<br>torsmyndigheter bör ordnas för att den totala uppföljningen och utvär-<br>deringen skall bli så effektiv som möjligt.</p>
<p>Kommitténs förslag: För att Barnombudsmannen skall bli det effek-<br>tiva medel för övervakning av att barnkonventionen genomförs och efter-<br>följs, som är önskvärt, är det viktigt att myndigheten far de verktyg som<br>är nödvändiga skriver Bamkommittén. Det finns ingen skyldighet för<br>myndigheter eller kommuner och landsting att lämna uppgifter till Barn-<br>ombudsmannen eller att delta i överläggningar. Barnombudsmannen bör<br>få bättre formella möjligheter att bevaka genomförandet av barnkonven-<br>tionen på alla nivåer i samhället. Kommittén föreslår därför att det görs<br>en utvärdering och översyn av Barnombudsmannens funktion och verk-<br>samhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Det råder en nästan total enighet om att Barnom-<br>budsmannen har en central roll vid genomförandet av barnkonventionen i<br>Sverige och att det är viktigt att dess möjligheter att verka förstärks.<br>Riksförbundet Barnens rätt i samhället - BRIS tycker att det är nödvän-<br>digt att Barnombudsmannen far bättre formella möjligheter att bevaka<br>genomförandet på alla nivåer i samhället. Barnombudsmannen välkom-<br>nar i sitt remissvar en översyn av myndighetens verksamhet. Svenska<br>Kommunförbundet menar att det är varje kommuns ensak att utarbeta<br>sina egna planeringsinstrument, och avvisar därför förslaget att Barnom-<br>budsmannens funktion stärks i detta avseende. Däremot bejakar förbun-<br>det att Barnombudsmannen framdeles kan ha en opinionsbildande roll<br>och därmed tillgodose det behov av information och erfarenhetsutbyte<br>som kommunerna efterfrågar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det är för regeringen väsentligt<br>att Barnombudsmannen fungerar väl i sitt arbete med att bevaka barns<br></p>
<p>26</p>
<p>och ungdomars intressen och att fa barnkonventionen att bli ett levande<br>instrument i den verksamheten. Det är angeläget att pröva om Barnom-<br>budsmannen som myndighet behöver stärkas när det gäller resurser och<br>befogenheter.</p>
<p>Mot den bakgrunden har regeringen nyligen förordnat en särskild utre-<br>dare med uppgift att se över myndighetens verksamhet och organisation.<br>Utredarens viktigaste arbetsuppgifter är enligt direktiven;</p>
<p>- utvärdera och bedöma BO:s hittillsvarande arbete och lämna förslag<br>till hur BO kan stärkas och effektiviseras. Eventuella förslag till ökade<br>kostnader skall motsvaras av förslag till finansiering,</p>
<p>- beskriva hur BO:s arbetsuppgifter har avgränsats från andra myndig-<br>heters och hur denna avgränsning fungerar,</p>
<p>- beskriva avvägningen mellan BO:s arbete som myndighet i förhål-<br>lande till ombudsmannarollen,</p>
<p>- kartlägga likheter och olikheter mellan BO:s verksamhet och den<br>verksamhet som bedrivs av andra statliga myndigheter och om det<br>finns några oklarheter i fördelningen av arbetsuppgifter mellan BO<br>och andra ombudsmän,</p>
<p>- utvärdera BO:s arbete med kunskapsinsamling om och analys av barns<br>situation och om hur samhällets beslut påverkar bam, samt lämna de<br>förslag som behövs för att stärka BO:s roll inom detta område,</p>
<p>- utvärdera BO:s informationsinsatser och lämna de förslag utvärde-<br>ringen föranleder,</p>
<p>- lämna förslag till hur myndighetsansvaret för barns lek- och utemiljö<br>bör utformas.</p>
<p>Arbetet skall vara avslutat vid utgången av år 1998.</p>
<h3>4.6 Bamstatistik</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Statistiska centralbyrån bör fa i uppdrag att<br>utarbeta en årlig bamstatistik i enlighet med det förslag centralbyrån<br>har lämnat. För detta ändamål bör SCB tillföras 1 miljon kronor i<br>budgetpropositionen för år 1999.</p>
<p>Remissinstanserna: SCB:s rapport har varit föremål för en snabb-<br>remiss hos ett begränsat antal remissinstanser. SCB:s förslag har därvid<br>fått ett positivt gensvar. Barnombudsmannen menar att den nuvarande<br>statistiken om bam uppvisar många brister och inte är tillnärmelsevis lika<br>uttömmande som den om vuxna. BO stöder därför förslagen i SCB:s ut-<br>redning om en årlig basstatistik om bam och deras familjer. Folkhälso-<br>institutet välkomnar förslaget till basstatistik om bam och deras familjer.<br>Förslaget behöver dock bearbetas ytterligare. Institutet anser, att de vari-<br>abler som planeras ingå i bamstatistiken är relevanta, men vill betona<br>vikten av att hälsofrågorna får ett rejält och utökat utrymme. Social-<br>styrelsen pekar på att det skulle ha varit önskvärt med en genomgång och<br>analys av all bamstatistik för att finna brister och ytterligare behov av<br>bamstatistik.</p>
<p>27</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: I november 1997 gav regeringen<br>i uppdrag till Statistiska centralbyrån (SCB) att utarbeta ett förslag till<br>basstatistik om bam och deras familjer. I mars i år överlämnade SCB<br>rapporten Årlig bamstatistik - ett förslag till basstatistik om bam och de-<br>ras familjer.</p>
<p>Årlig bamstatistik föreslås omfatta familjernas sammansättning, för-<br>äldrarnas sysselsättning, barntillsyn, föräldraledighet och familj e-<br>ekonomi. Därutöver skall ingå uppgifter om bampopulationens storlek<br>och årliga förändringar.</p>
<p>Bamstatistik föreslås publiceras årligen i en bok av typen statistiskt<br>meddelande med en eller ett par korta artiklar kring något eller några<br>ämnesområden, med tabeller enligt förslaget i SCB:s rapport.</p>
<p>Huvuddelen av de föreslagna tabellerna avser förhållandena i hela riket<br>för flickor och pojkar i olika åldrar, med fördelning på familjetyp och<br>ibland med särredovisning av bam med utländsk bakgrund eller med för-<br>delning på socioekonomisk grupp. För regional redovisning och redovis-<br>ning på kommunal nivå föreslås att sammanfattande mått ges i kom-<br>muntabeller där kommunerna också grupperas i kommuntyp. Ett större<br>material skall dämtöver kunna beställas för enskilda kommuner.</p>
<p>Den årliga kostnaden beräknar SCB till 950 000 kronor för bamstatis-<br>tikfunktionen med framställning och publicering av årlig bamstatistik.<br>Första året krävs dämtöver en investering i grundläggande systemering<br>för vilket kostnaderna har beräknats till 100 000 kronor.</p>
<p>För att kunna genomföra en bra bampolitik behövs det kunskaper om<br>barnens situation. Den rapport SCB presenterat berör de mest grundläg-<br>gande fakta om barnens situation bl.a. sådana som gäller deras familje-<br>situation. Enligt regeringens bedömning är det viktigt att denna bas-<br>statistik utvecklas och förbättras. SCB:s rapport ger ett bra underlag för<br>det fortsatta arbetet inom området. Regeringen avser därför att ställa<br>1 miljon kronor till SCB:s förfogande för ifrågavarande arbete.</p>
<p>Arbetet med att förbättra kvaliteten i övrig statistik som rör bam behö-<br>ver också föras vidare, liksom arbetet med att täcka de kunskapsluckor<br>remissinstanser pekat på. Dessa frågor kommer att bli föremål för fortsatt<br>beredning inom Regeringskansliet. Den nytillsatta utredningen med upp-<br>gift att se över Barnombudsmannens verksamhet och organisation skall<br>enligt sina direktiv bl.a. mot bakgrund av SCB:s rapport pröva Barnom-<br>budsmannens framtida roll vid utformningen av statistiken om bam och<br>ungdomar upp till 18 år.</p>
<h3>4.7 Frågan om samordning inom Regeringskansliet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Hur Regeringskansliets inre organisation<br>skall utformas bestäms av regeringen själv. Ansvarsfördelningen inom<br>Regeringskansliet är den att Socialdepartementet har ansvar för<br>lagstiftningen när det gäller flertalet av de frågor som berör bam och<br>unga, med undantag av förskoleverksamhet, skola och skolbarns-<br>omsorg. Inom Socialdepartementet kommer organisationen nu att<br>ytterligare ses över för att ännu bättre tillgodose bamperspektivet.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>28</p>
<p>Kommitténs förslag: Bamkommittén har anfört att det är en brist att<br>det inte inom Regeringskansliet finns någon enhet som har en uttalad<br>samordningsfunktion i frågor som rör bam och barnets rätt. En samord-<br>ning borde bl.a. innefatta att granska lagförslag och förslag från rege-<br>ringen ur ett bamperspektiv.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksförbundet Hem och Skola skriver att förbun-<br>det länge har fört fram kravet på bättre samordning inom Regerings-<br>kansliet. Länsrätten i Stockholms län menar att för att statsmakterna på<br>det nationella planet skall kunna åstadkomma en samordning av politiken<br>för genomförandet av barnkonventionen, krävs det ett departementsöver-<br>gripande samordningsansvar. Även Lärarhögskolan i Stockholm, Stock-<br>holms kommun och Rädda Barnen betonar vikten av samordning. Den<br>remissinstans som uttrycker tveksamhet är Socialstyrelsen som pekar på<br>att ett alltför centraliserat ansvar kan bidra till att barnfrågorna inte be-<br>aktas där de naturligt hör hemma.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Att Sverige har ratificerat barn-<br>konventionen ställer naturligtvis krav på regeringen att tillse att åtagan-<br>dena i konventionen efterlevs. Detta gäller såväl lagstiftningsåtgärder<br>som andra administrativa åtgärder. Hur Regeringskansliets inre organisa-<br>tion skall utformas bestäms av regeringen själv. Regeringen är kollektivt<br>ansvarig för beslut som fattas av regeringen. Regler om gemensam<br>beredning av regeringsärenden finns i 13 och 15 §§ förordningen<br>(1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Där föreskrivs att ett<br>ärende som rör flera departements verksamhetsområden skall handläggas<br>inom det departement till vilket det huvudsakligen hör och därifrån<br>beredas i samråd med övriga berörda statsråd. Ansvarsfördelningen inom<br>Regeringskansliet är den att Socialdepartementet har ansvar för lagstift-<br>ningen när det gäller flertalet av de frågor som berör bam och unga, med<br>undantag av förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Inom<br>Socialdepartementet har ansvaret för FN:s konvention om barnets rättig-<br>heter, ekonomiskt stöd till barnfamiljer, internationell adoptionshjälp, all-<br>männa barnfrågor samt Barnombudsmannen lagts hos ett statsråd. Inom<br>Socialdepartementet kommer organisationen nu att ytterligare ses över<br>för att ännu bättre tillgodose bamperspektivet.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>29</p>
<h2>Barns och ungdomars medverkan och<br>inflytande i samhällsplaneringen m.m.</h2>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Boverket bör fa i uppdrag att tillsammans<br>med Vägverket, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen och Svenska<br>Kommunförbundet utveckla metoder för hur barns och ungdomars in-<br>flytande skall förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls-<br>planering och andra liknande frågor. I uppdraget bör även ingå att<br>analysera frågan om lagstiftning.</p>
<p>När det gäller inflytande för bam och ungdomar i egenskap av bru-<br>kare av olika kommunala tjänster, menar regeringen att innan någon<br>lagändring övervägs bör de möjligheter som redan i dag är reglerade i<br>lag användas och utvecklas. I de kommunala handlingsplanerna för<br>genomförande av barnkonventionen som kommunerna bör utveckla,<br>bör frågan om hur barns och ungdomars delaktighet och inflytande<br>skall konkretiseras finnas med. Barnombudsmannen och Ungdoms-<br>styrelsen bör inom ramen för sina ordinarie uppdrag samverka när det<br>gäller utvecklingen av metoder för bättre inflytande och delaktighet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Bamkommittén föreslår att plan- och bygglagen<br>och annan lagstiftning som har betydelse för samhälls- och trafikplane-<br>ringen skall ses över i syfte att stärka barnets ställning och inflytande i<br>samhällsplaneringen. Kommittén föreslår vidare att Barnombudsmannen<br>får i uppdrag att utveckla förslag till metoder som kan förstärka barns<br>delaktighet i samhällsprocessen. När det gäller andra kommunala områ-<br>den, där bam och ungdomar är att betrakta som brukare, har kommittén<br>valt att inte föreslå några lagändringar, men understryker vikten av att<br>kommunerna använder sig av de möjligheter till samråd som redan i dag<br>ges i kommunallagen. Barnombudsmannen föreslås fa i uppdrag att till-<br>sammans med Ungdomsstyrelsen följa utvecklingen i kommunerna.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder Bamkommitténs<br>förslag om att plan- och bygglagen skall tillföras ett bamperspektiv. Väg-<br>verket, Boverket, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Västra Götaland<br>samt Stockholms läns landsting har uttryckligen tagit ställning för kom-<br>mitténs förslag. Ingen remissinstans avstyrker. Boverket tillstyrker kom-<br>mitténs förslag att plan- och bygglagen ses över i syfte att stärka barnets<br>ställning i samhällsplaneringen. Ett sätt att stärka barnens ställning kan<br>vara att det i plan- och bygglagen ställs krav på att det både i underlaget<br>för och i själva beslutet framgår på vilket sätt det tagits hänsyn till bar-<br>nens intressen. Boverket hänvisar till den norska plan- och bygglagen<br>och de särskilda riktlinjer som man i Norge har tagit fram för hur arbetet<br>med att tillvarata barnens intressen i samhällsplaneringen kan bedrivas.<br>Varje kommun har enligt dessa till uppgift att göra ett program som be-<br>handlar barns och ungas uppväxtvillkor. I byggnadsnämnden i varje<br>kommun skall det finnas en person som granskar alla planer ur barnens<br>perspektiv. Boverket pekar på att det inte bara är PBL som styr utform-<br>ningen av miljöer och byggnader. Lagen (1994:847) om tekniska egen-</p>
<p>30</p>
<p>skapskrav på byggnadsverk m.m. innehåller de krav som ställs på bygg- Prop. 1997/98:182<br>nåders inre egenskaper. Boverket hänvisar vidare till att det finns en för-<br>hållandevis stor mängd kunskap om bam och byggd miljö och att det lilla<br>utrymme som barnen ges i plan- och bygglagen inte står i proportion till<br>de behov av vägledning i lagen som finns. Verket anser att det är viktigt<br>att alla medborgare blir delaktiga i planeringsprocessen och påpekar att<br>formellt tillåts alla i Sverige som är berörda av en plan, oavsett ålder, att<br>lämna synpunkter vid ett plansamråd. Men eftersom bam knappast kan<br>förväntas ta sådana initiativ på egen hand, anser Boverket att sådana vä-<br>gar till ökat inflytande bör stödjas av föräldrar eller kanaliseras via sko-<br>lans arbete. Boverket har tagit fram arbetshäften om samhällsplanering<br>och byggd miljö till förskolebarn och skolungdomar. Dessa syftar till att<br>hjälpa barnen läsa sin egen närmiljö, stadsdel och stad samt ge dem kun-<br>skap om fysisk planering, planeringsprocessen och möjligheter att på-<br>verka. Barnombudsmannen är positiv till kommitténs förslag att plan-<br>och bygglagen ses över i syfte att stärka barnets ställning i samhällspla-<br>neringen. BO poängterar vikten av barns rätt till egen medverkan och<br>inflytande samt av att bams åsikter och behov följs upp under hela be-<br>sluts-, genomförande- och utvärderingsprocessen. Skolan skulle som<br>arena eller remissinstans kunna ha en viktig funktion. BO menar att sko-<br>lan har en viktig roll som en arena för diskussion och samtal om utform-<br>ningen av närsamhället. Erfarenheter från bl.a. Porsgrunn i Norge och<br>Jönköping visar att skolan kan spela en viktig roll i den kommunala ut-<br>vecklingen även i andra frågor än traditionella skolfrågor om eleverna får<br>bli remissinstans. Några exempel på sådana frågor är bostadsplanering,<br>trafikmiljö, kommunala skolplaner och fritidsfrågor. På detta sätt kan<br>man få till stånd en konstruktiv dialog mellan lokala beslutsfattare och<br>bam och unga i skolan. BO tar också fram den norska plan- och bygg-<br>lagen, men varnar för att den speciellt utsedde vuxne bamrepresentanten<br>ofta har kommit att ersätta barnens egen medverkan och möjligheter till<br>inflytande. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att ett bampers-<br>pektiv bör införas i plan- och bygglagen för att möjliggöra en helhetssyn<br>i samhällsplaneringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att föränd-<br>ringar redan nu bör göras i kommunallagen för att ge bam och ungdomar<br>möjlighet till inflytande. Förändringarna bör innehålla en bestämmelse<br>om att kommunerna skall samråda med bam och unga mellan 12 och 18<br>år i frågor som berör dem. Vägverket instämmer i huvudsak med det<br>synsätt och de förslag Bamkommittén presenterar. En del frågor bör dock<br>förtydligas för att bamperspektivet och bams och ungdomars inflytande<br>skall få genomslagskraft i samhälls- och trafikplaneringen. Vägverket<br>framhåller att samhällsplaneringen är väsentlig för barnens rörlighet och<br>trygghet. Bostäder, skolor och andra områden där bam vistas kan lokali-<br>seras så att barnens transportbehov och möten med biltrafik minimeras.<br>Planeringen av närområdet, hur man ordnar hus, vägar och öppna platser<br>inom de områden där bam vistas är avgörande för deras säkerhet. Vid<br>planering av vägar och trafik måste konsekvenserna för barnen tydlig-<br>göras. En förutsättning för att bams och ungdomars inflytande i sam-<br>hälls- och trafikplaneringen skall förstärkas är att de ges nödvändiga för-<br>utsättningar för detta. I skolan bör bam och ungdomar få möjligheter att<br></p>
<p>31</p>
<p>utveckla ett intresse för planeringen av närsamhället. Kunskaper om<br>miljön ger möjlighet att påverka och förändra den. Skolbarnens arbete<br>kan utgöra en del av kommunens planeringsunderlag. Vägverket under-<br>stryker vikten av att kommunerna ökar sina ansträngningar för att hitta<br>former för bams och ungdomars deltagande i kommunala beslutsproces-<br>ser i frågor som rör deras vardag.</p>
<p>När det gäller inflytande och delaktighet i kommunerna i övrigt stöder<br>flertalet remissinstanser kommitténs bedömning och avvisar ytterligare<br>lagstiftning. Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Stockholm, Riksför-<br>bundet BRIS och Riksföreningen för barnsjuksköterskor anser att frågan<br>om en ändring av kommunallagen bör övervägas omgående. Svenska<br>Kommunförbundet och Gnosjö kommun menar båda att de flesta kommu-<br>ner redan i dag arbetar med att hitta metoder för att stärka bams och ung-<br>domars inflytande och delaktighet och att en detaljreglering i lag skulle<br>kunna fa till följd att utvecklingen skulle komma att hämmas.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: I barnkonventionen finns två<br>grundläggande bestämmelser som gäller i alla sammanhang när beslut<br>skall fattas som rör bam. Det är dels principen om barnets bästa som<br>skall beaktas ”vid alla åtgärder som rör bam, vare sig de vidtas av of-<br>fentliga eller privata sociala välfardsinstitutioner, domstolar, administra-<br>tiva myndigheter eller lagstiftande organ...”. Det är också principen om<br>barnets rätt att ”bilda egna åsikter och rätt att fritt uttrycka dessa i alla<br>frågor som rör barnet”. FN-kommittén har uttalat att bestämmelserna om<br>barnets bästa och barnets rätt att komma till tals gäller alla frågor som rör<br>bam. Således inte bara de områden som är direkt inriktade på det en-<br>skilda barnet, såsom skola, socialtjänst, vårdnad och liknande frågor,<br>utan även sådant som samhällsplanering, bostadsbyggande och trafikfrå-<br>gor.</p>
<p>Det grundläggande syftet med plan- och bygglagens bestämmelser är<br>att ”främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnads-<br>förhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för männi-<br>skorna i dagens samhälle och för kommande generationer” (1 kap. 1 §).<br>Bestämmelserna i 2 kap. tar i flera avseenden sikte på frågor som rör<br>bams livsmiljö eller bams intressen och rättigheter. Således stadgas bl.a.<br>att planläggning skall främja en från social synpunkt god livsmiljö, att<br>bebyggelsen skall lokaliseras med hänsyn till boendes och övrigas hälsa,<br>att bebyggelsemiljön skall utformas med hänsyn till behovet av parker<br>och grönområden, skydd mot trafikolyckor och en god trafikmiljö samt<br>att det inom sammanhållen bebyggelse skall finnas lämpliga platser för<br>lek, motion och annan utevistelse och möjligheter att anordna en rimlig<br>samhällsservice.</p>
<p>Plan- och bygglagens förfaranderegler vilar på principen om medbor-<br>garinflytande och människors delaktighet i samhällsutvecklingen.<br>Bestämmelserna ställer bl.a. krav på samråd med hyresgäster och boende<br>som berörs samt med sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett<br>väsentligt intresse av planförslag. Kraven på medborgarinflytande stärk-<br>tes genom ändringar i lagstiftningen år 1996. Bestämmelserna ger alla<br>grupper av medborgare, oavsett ålder, rätt till delaktighet i planerings-<br>processen.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>32</p>
<p>Det saknas visserligen bestämmelser som direkt tillförsäkrar att bams<br>och ungdomars åsikter och intressen beaktas i kommunernas planarbete.<br>Regeringen menar dock att bam och ungdomar inryms i de grupper som<br>räknas upp. Det ankommer därför på de enskilda kommunerna att se till<br>att bam och ungdomar involveras i planprocesser och andra beslutspro-<br>cesser. Både i Bamkommitténs betänkande och i remissyttrandena redo-<br>visas exempel på hur detta kan ske, bl.a. genom skolorna, ungdomsråd i<br>bostadsområden eller stadsdelar eller andra sätt. Det måste varje kommun<br>avgöra utifrån frågans beskaffenhet. Som regeringen har påpekat på<br>andra ställen i denna proposition, ligger ett stort ansvar på de enskilda<br>kommunerna att förverkliga barnkonventionen. Men staten har ett över-<br>gripande ansvar att vidta de åtgärder som kan krävas och att se till att<br>barnkonventionen efterlevs såväl centralt som regionalt och lokalt. Så-<br>som framförs av Boverket finns det både i Sverige och utomlands goda<br>kunskaper och intressanta erfarenheter om bam och byggd miljö, samti-<br>digt som behovet av vägledning för kommunernas planering är stort. Re-<br>geringen avser därför att ge Boverket i uppdrag att i samråd med Väg-<br>verket, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommun-<br>förbundet utveckla metoder för hur bams och ungdomars inflytande skall<br>förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls- och trafikplane-<br>ring. I uppdraget bör också ingå att analysera behovet av lagstiftnings-<br>åtgärder. Som jämförelse kan nämnas att Norge har bestämmelser i sin<br>plan- och bygglag som skall tillförsäkra att bamperspektivet tillvaratas i<br>planprocessen.</p>
<p>Inflytande och delaktighet för barn och ungdomar som brukare</p>
<p>Det finns i dag inga formella hinder för kommunerna att utveckla meto-<br>der som gör det möjligt för bam och ungdomar att komma till tals i de<br>situationer där de är att betrakta som brukare av olika kommunala tjäns-<br>ter. I kommunallagen (1991:900) finns en bestämmelse om att nämnder-<br>na skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster<br>(6 kap. 8 §). I förarbetena till den bestämmelsen uttalade föredragande<br>statsråd bl.a. att det är betydelsefullt att t.ex. elever, föräldrar och<br>vårdtagare far ökade möjligheter till medverkan i och ansvar för den<br>kommunala verksamheten. För att barnen skall utvecklas till medvetna<br>samhällsmedborgare måste de fa vara med och ta ansvar redan i skolan.<br>Med brukare avses personer som nära och personligt berörs av en kom-<br>munal verksamhet och som i regel utnyttjar den kontinuerligt under en<br>relativt lång period. Det gäller i första hand eleverna i skolan, föräldrarna<br>till bam i skolan och på daghemmen, de äldre och handikappade på ål-<br>derdomshem, sjukhem och i servicebostäder samt i den öppna vården<br>(prop. 1986/87:91).</p>
<p>Det finns i vårt samhälle en alltför liten tilltro till bams och ungdomars<br>kompetens. Attityderna till bam och ungdomar präglas på många områ-<br>den av att bam är irrationella, påverkas lätt av andra, saknar förmåga att<br>se konsekvenser i framtiden etc. Dessa attityder låser fast bam och ung-<br>domar i en passiv roll. Denna passivisering av bam och ungdomar är ett</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 182</p>
<p>av de hinder som finns för att förstärka bams och ungdomars inflytande i Prop. 1997/98:182<br>kommunerna. Mycket talar dock för att attityderna börjar förändras och<br>att det finns ett ökat intresse hos politiker och tjänstemän. Den långa rad<br>av utredningar som har lagt fram förslag i samma riktning, att på olika<br>sätt hitta metoder för att öka inflytandet för bam och ungdomar samt<br>mängden av demokratiprojekt, försök med ungdomsråd, försök med elev-<br>och föräldramajoritet i skolors styrelse m.m. talar för att en förändring är<br>på gång. Men attityder förändras inte över en natt utan det är en process<br>som tar tid och som måste få ta tid eftersom attityder är något mer<br>grundläggande hos människor än åsikter som kan förändras på kort tid.</p>
<p>Förverkligandet av barnkonventionen är en process och i många avse-<br>enden är det processen som är betydelsefull. Frågan är om processen kan<br>påskyndas genom enbart lagstiftning eller om även andra åtgärder måste<br>till. Det har visat sig på skolans område att attityder till inflytandefrågor<br>inte förändras nämnvärt genom lagstiftning. Det finns också en risk för<br>att ytterligare lagstiftningsåtgärder endast skapar en skendemokratisk<br>struktur. Om nämnderna nu skulle tvingas till samråd innan man har hit-<br>tat former för ett genuint och verkligt samråd är risken stor för att det<br>enda som åstadkoms är formella samrådsförfaranden utan någon verklig<br>mening. En sådan effekt skulle riskera att skada bams och ungdomars<br>förtroende för demokratiska processer. Däremot är det av stor vikt att den<br>process som pågår för att stärka bams och ungdomars inflytande stimule-<br>ras och att de möjligheter som redan finns tas tillvara av nämnderna. De<br>kommunala handlingsplanerna för genomförande av barnkonventionen<br>bör ha som genomgående tema hur delaktigheten och inflytandet för bam<br>och ungdomar skall förverkligas i de olika kommunala nämnderna och<br>styrelserna.</p>
<p>Den uppgift som Ungdomsstyrelsen har att kontinuerligt följa kommu-<br>nernas ungdomspolitiska arbete och att stödja utvecklingen av verksam-<br>heter som syftar till ökat inflytande i lokalsamhället är betydelsefullt.<br>Barnombudsmannens särskilda uppdrag att bevaka bams rättigheter en-<br>ligt barnkonventionen är ett viktigt komplement till detta arbete.</p>
<p>Ungdomsstyrelsen har i sitt remissvar påpekat att det är både naturligt<br>och önskvärt att se till möjligheterna och behoven att samordna uppdra-<br>gen till de båda myndigheterna. Regeringen förutsätter att de båda myn-<br>digheterna inom ramen för sina ordinarie uppdrag utvecklar ett samarbete<br>så att frågan om inflytande och delaktighet blir ett naturligt inslag i alla<br>verksamheter som rör bam och ungdomar.</p>
<h2>6 Socialtjänstfrågor</h2>
<h3>6.1 Inledning</h3>
<p>Ett flertal av artiklarna i barnkonventionen syftar till att ge särskilt skydd<br>åt bam mot övergrepp och utnyttjande. Detta skydd innefattar ett slags<br>rättigheter som är en vidareutveckling av de traditionella mänskliga rät-<br>tigheterna - medborgerliga och politiska fri- och rättigheter eller</p>
<p>34</p>
<p>ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det handlar om situationer<br>där ”vuxenvärlden” beter sig på ett sådant sätt att barnets integritet<br>kränks och där barnet inte respekteras. Det grundläggande synsättet i<br>barnkonventionen är att bam skall respekteras, att bam också är männi-<br>skor med rättigheter, som kommer till uttryck på så sätt att samhället<br>åläggs skyldigheter för att skydda bam där familjens skyddsnät inte<br>räcker till. Rätten till samhällets skydd mot utnyttjande är absolut, på<br>samma sätt som de medborgerliga och politiska fri- och rättigheterna.</p>
<p>Barnkonventionen slår fast att bam skall skyddas mot alla former av<br>missförhållanden, vanvård, skada eller våld medan de är under föräldrar-<br>nas eller annans vård. I de fall sådana situationer uppstår, far principen<br>om familjens privatliv vika för statens intervention i syfte att tillförsäkra<br>barnet den bästa miljön för en harmonisk utveckling.</p>
<p>I socialtjänstlagen (1980:620) ges grundläggande bestämmelser för<br>samhällets skyldighet att se till att bam och ungdomar far växa upp under<br>trygga förhållanden. Socialtjänstens olika insatser för bam och ungdom<br>bygger på frivillig medverkan och samtycke, och skall utformas i samråd<br>med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare. Om insatser i fri-<br>villig form inte är tillräckliga eller erforderlig vård utanför hemmet inte<br>går att genomföra med samtycke, skall länsrätten, efter ansökan från so-<br>cialnämnden, besluta om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda be-<br>stämmelser om vård av unga (LVU).</p>
<p>Insatser som behövs för att tillgodose barnets behov skall så långt<br>möjligt ske i familjen. Det är till barnets bästa att vistas i och omvårdas<br>av sin familj, men om föräldrarna agerar på ett sätt som skadar barnet<br>eller inte har förmåga att ge barnet det skydd det har rätt till, har staten en<br>skyldighet att utifrån principen om barnets bästa vidta åtgärder för att<br>skydda barnet. Barnet har rätt till sina föräldrar, men föräldrarna har<br>ingen äganderätt till barnet.</p>
<p>Staten har en skyldighet att sörja såväl praktiskt som ekonomiskt för<br>de bam som tillfälligt eller permanent har berövats eller flyttats från sin<br>familj emiljö. Det kan handla dels om situationer där föräldrarna av någon<br>anledning skilts från barnen dels där barnet för sitt eget bästa skilts från<br>föräldrarna. Om ett bam måste skiljas från föräldrarna bör man i första<br>hand söka placera barnet hos någon släkting eller annan närstående innan<br>andra alternativ söks. En placering av ett bam skall följas kontinuerligt så<br>att den är till barnets bästa och ger planerat resultat.</p>
<h1>\</h1>
<h1>\</h1>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>35</p>
<h3>6.2</h3>
<h3>Översyn av LVU</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: En översyn av lagen (1990:52) med sär-<br>skilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör göras i syfte att<br>stärka bamperspektivet i lagen så att det tydligare framgår att lagen är<br>en skyddslag där barnets bästa är det primära.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om en översyn av LVU mottas i huvud-<br>sak positivt av remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm och Läns-<br>rätten i Stockholm anser att lagstiftningen om omhändertagande av unga<br>tillgodoser barnets bästa. Socialhögskolan i Göteborg anser att föräldrars<br>intressen i vissa fall går före bams bästa och att en översyn av LVU där-<br>för är angelägen. Juridiska fakultetsnämnden i Lund påpekar att kom-<br>mittén behandlat de i LVU uppställda rekvisitens tillämpning i domstol<br>och barnets delaktighet i förfarandet i en klump. Enligt fakultetsnämnden<br>är det en separat frågeställning när domstolen skall ingripa till skydd för<br>barnen. Nämnden menar att de materiella kriterierna för när ett ingri-<br>pande kan ske bör bli föremål för en förnyad diskussion och precisering.<br>Att barnen inte synliggörs i utredningar och rättsliga beslut botas inte<br>främst genom att de rättsliga rekvisiten för ingripande ändras. Genom att<br>i lagen ytterligare betona bams rätt att komma till tals under förfarandet,<br>bör barnets perspektiv få ökat gehör. Länsrätten i Östergötlands län an-<br>ser att 2 § LVU inte är lika tydligt utformad som barnkonventionens arti-<br>kel 19 och att det är viktigt att lagen tydligt anger när bam kan skiljas<br>från sina föräldrar. Socialstyrelsen och Stockholms kommun uppmärk-<br>sammar den svårighet som uppstår för socialtjänsten att följa upp ett<br>ärende när en ansökan om vård enligt LVU inte bifallits och föräldrar<br>avböjer bistånd. En översyn av LVU bör inkludera även denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bamkommittén har vid sin ge-<br>nomgång av socialtjänstlagen och LVU funnit att lagstiftningen när det<br>gäller att skydda bam mot våld, övergrepp, vanvård och sexuellt utnytt-<br>jande i familjen väl återspeglar intentionerna i barnkonventionen. Kom-<br>mitténs genomgång av rättspraxis när det gäller vård enligt LVU ger<br>dock anledning till eftertanke. Lagens uppbyggnad och de kriterier som<br>uppställs för att ett ingripande skall ske, gör att tyngdpunkten i målen om<br>omhändertagande jämlikt LVU ligger mer på en utredning och beskriv-<br>ning av föräldrarnas tillkortakommanden än på en analys av vad som är<br>bäst för barnet. Detta gör att också förhandlingarna i länsrätt och kam-<br>marrätt tenderar att mer handla om föräldrarna och deras behov än om<br>barnets behov och föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov.<br>Barnkonventionens utgångspunkt i dessa sammanhang, dvs. det enskilda<br>barnets bästa och respekten för barnets åsikter och rättigheter framgår<br>inte tillräckligt tydligt i LVU. Lagen bör därför ses över i dessa delar.</p>
<p>Ett omhändertagande enligt LVU är uppslitande för både barnet och<br>dess föräldrar eftersom beslutet innebär ett djupt ingrepp i barnets liv och<br>får avgörande betydelse för barnets framtid. ”Ingen annan åtgärd inom<br>socialtjänsten far så vittgående konsekvenser. Ingen annan av social-</p>
<p>36</p>
<p>tjänstens uppgifter uppfattas heller som så svår som denna,” skriver So-<br>cialstyrelsen i rapporten Barnet i rättsprocessen (SoS-rapport 1995:21).</p>
<p>Såväl Stockholms kommun som Socialstyrelsen behandlar i sina<br>remissvar frågan om hur socialtjänsten skall kunna tillgodose krav på<br>uppföljning av ett bams förhållanden i samband med att en ansökan om<br>vård enligt LVU inte bifallits av länsrätt eller kammarrätt. Det är, enligt<br>Stockholms kommun, ”mycket vanligt att socialtjänsten, p.g.a. att föräld-<br>rar inte accepterar föreslagna insatser, har svårigheter att skydda bam.<br>Socialtjänstlagen är i detta avseende alltför inriktad på vuxnas rätt till<br>självbestämmande och integritet.” Socialstyrelsen påpekar i sitt yttrande<br>att det inte alltid är möjligt att på ett aktivt sätt följa upp barnen i en fa-<br>milj som har sociala problem och att detta upplevs som mycket otill-<br>fredsställande i kommunerna och inte kan anses vara till bams bästa. En<br>kommande översyn av LVU bör även omfatta hur barnets behov av upp-<br>foljningskontakt kan tillgodoses när föräldrarna avböjer kontakt. Därvid<br>bör klarläggas om det krävs lagändringar eller om barnets behov kan till-<br>godoses genom metodutveckling inom socialtjänsten.</p>
<h3>6.3 Barnets rätt att komma till tals</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Barnets rätt att komma till tals i domstols-<br>och administrativa förfaranden är i stort sett tillgodosedd i berörd lag-<br>stiftning. I samband med den ovan aviserade översynen av LVU bör<br>dock en analys göras av socialtjänstens möjligheter att låta barnet<br>komma till tals även i situationer när vårdnadshavaren motsätter sig<br>det.</p>
<p>Kommitténs bedömning: Kommittén betonar vikten av att alla som i<br>sitt yrkesutövande har att möta bam har den kompetens som krävs for att<br>rätt kunna förstå och värdera barnets vilja.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som berör frågan<br>instämmer i kommitténs uppfattning att reglerna i stort är väl avvägda.<br>Några föreslår dock förstärkningar av barnets möjligheter att komma till<br>tals i domstols- och administrativa förfaranden medan andra varnar for<br>att ge barnet for stort ansvar. Socialstyrelsen, Barnombudsmannen och<br>Stockholms kommun har särskilt kommenterat möjligheterna för bam att<br>komma till tals i sociala utredningar mot föräldrarnas vilja.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den andra punkten i artikel 12<br>tar sikte på sådana situationer då ett beslut skall fattas som rör det en-<br>skilda barnet. Det gäller såväl beslut i domstolar som administrativa be-<br>slut som fattas av olika myndigheter. Barnet skall i dessa fall särskilt be-<br>redas möjligheter att höras. Det gäller i mål och ärenden enligt föräldra-<br>balken, enligt socialtjänstlagen och LVU och enligt namnlagen. Det<br>gäller också när barnet har begått brott och beslut skall fattas enligt den<br>processuella ordningen som gäller for sådana mål och ärenden.</p>
<p>Mot bakgrund av bestämmelserna i barnkonventionen har det gjorts en<br>genomgång av reglerna för sådana familj erättsliga och sociala mål och</p>
<p>37</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 182</p>
<p>ärenden i syfte att tillförsäkra bam en rätt att komma till tals. Uttryckliga<br>bestämmelser har införts om rätten för bam att komma till tals i vård-<br>nads- och umgängesmål, i adoptionsärenden och i namnärenden samt i<br>sociala mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och LVU. I förarbetena<br>till de nya bestämmelserna anges att syftet med dem är att skapa garantier<br>för att bam far komma till tals i mål och ärenden i domstolar och andra<br>myndigheter (prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2, rskr. 1995/96:35).</p>
<p>Att bam verkligen får komma till tals och att de blir synliga i sociala<br>utredningar är av grundläggande betydelse för att barnets bästa skall<br>kunna beaktas i mål och ärenden enligt föräldrabalken, socialtjänstlagen<br>och LVU. Socialtjänsten har under många år fatt allvarlig kritik för bris-<br>tande bamperspektiv i sina utredningar. Det har satsats mycket på att<br>förbättra kunskaperna om bam inom socialtjänsten under senare år och<br>den tveksamhet som många socialsekreterare har haft mot att tala med<br>bam har minskat betydligt. Det pågår utvecklingsarbete när det gäller att<br>skapa metoder för att tala med bam. Enligt uppgifter från såväl Social-<br>styrelsen som länsstyrelserna har kvaliteten på bamavårdsutredningama<br>förbättrats och barnen har blivit mer synliga i utredningarna, även om det<br>fortfarande krävs insatser för att öka kvaliteten. Regeringen anser att det<br>är av största vikt att denna utveckling fortsätter och att det skapas förut-<br>sättningar för att bam alltid kan komma till tals i samband med en utred-<br>ning inom socialtjänsten.</p>
<p>Regeringen instämmer i Bamkommitténs bedömning att det i stort sett<br>finns en tillfredsställande ordning i svensk lagstiftning för att bam skall<br>kunna komma till tals i familjerättsmål och socialmål. De påpekanden<br>som Socialstyrelsen, Barnombudsmannen och Stockholms kommun gör<br>gällande i de fall där föräldrar motsätter sig att barnet hörs i en utredning<br>inom socialtjänsten är dock viktiga. Socialstyrelsen påpekar att det bör<br>klargöras hur socialtjänsten skall förfara om en förälder nekar<br>socialsekreterare att träffa barnet i samband med en utredning av barnets<br>förhållanden för att klarlägga barnets syn på sin situation, och<br>förhållandena inte är sådana att LVU är tillämplig. Frågan om hörande av<br>bam i de fall barnets vårdnadshavare motsätter sig det bör övervägas i<br>samband med den översyn av LVU som regeringen avser att göra (se<br>avsnitt 6.2).</p>
<h3>6.4 Långvarig familjehemsvård</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Möjligheterna att skapa en modell för var-<br>aktiga familjehemsplaceringar med utgångspunkt i barnets behov av<br>kontinuitet och kontakt med sina biologiska föräldrar bör utredas i an-<br>slutning till en översyn av LVU.</p>
<p>Kommitténs förslag: Barnets rätt i samband med familjehemsplace-<br>ringar måste stärkas. En översyn av LVU bör även avse frågan om att<br>utforma en modell för varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir<br>långvariga.</p>
<p>38</p>
<p>Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser tillstyrker uttryckligen<br>förslaget att utreda en svensk modell för långvariga familjehemsplace-<br>ringar. Inte någon remissinstans har uttalat några invändningar mot en<br>sådan utredning. Länsrätten i Stockholm som tillstyrker förslaget, kan<br>bekräfta att erfarenheter från mål om upphörande av vård enligt LVU,<br>ger anledning till ifrågasättande av lagstiftningen i förhållande till barn-<br>konventionens krav. Det framstår många gånger som en brist att inte bar-<br>nets bästa uttryckligen skall vägas in. Ett flyttningsförbud som skall om-<br>prövas var tredje månad ger, enligt länsrättens mening, inte den stabilitet<br>och trygghet som barnet kan antas vara i behov av för sin utveckling.<br>Juridiska fakultetsnämnden i Lund anser att översynen även bör omfatta<br>frågan om ökad delaktighet och inflytande för barnet inför och under pla-<br>ceringen. Familjevårdens centralorganisation vill understryka vikten av<br>förbättring vad gäller de långtidsplacerade barnens möjligheter att få en<br>säkerställd hemvist av både juridisk och psykologisk karaktär för att få<br>de långvariga djupa relationer som är livsviktiga för bam. Bams bästa tas<br>inte upp vid de överväganden av vård som görs var sjätte månad enligt<br>lag. Det är endast förhållandena för de biologiska föräldrarna som beak-<br>tas. JO menar att det ibland föreligger osäkerhet om hur ett beslut enligt<br>6 § LVU skall verkställas. JO påpekar att till skillnad från vad som gäller<br>för verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken saknas här regler. Social-<br>styrelsen tillstyrker förslaget att en modell för arbetet med långvariga<br>placeringar bör utarbetas och föreslår även att en utvärdering av effek-<br>terna av vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar genomförs i<br>samband med en sådan översyn.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Socialstyrelsen hade under åren<br>1993 och 1994 regeringens uppdrag att utveckla och stärka familje-<br>hemsvården för bam och unga. Bakgrunden till uppdraget var den kritik<br>som flera kartläggningar och rapporter framfört angående kommunernas<br>sätt att sköta vården av bam och unga i familjehem. En del av uppdraget<br>gällde också frågan om vårdnadsöverflyttningar enligt 6 kap. 8 § föräld-<br>rabalken.</p>
<p>I rapporten Ovisshetens bam (SoS-rapport 1995:8) konstateras att bam<br>som är placerade under lång tid i familjehem utgör en relativt stor del av<br>det totala antalet bam i familjehemsvård. Vartannat bam i familjehem har<br>varit i hemmet mer än tre år, vart tredje fem år eller mer. Sannolikheten<br>för en återförening mellan bam och föräldrar minskar drastiskt om barnet<br>inte flyttat från familjehemmet inom de första åren. Det är framförallt<br>föräldrarnas vilja och förmåga att själva ta hand om sitt bam, som avgör<br>om familj ehemsvården skall fortsätta. Frågan om barnets fortsatta boende<br>kopplas inte vid någon tidpunkt loss från frågan om förälderns rehabilite-<br>ring och bedöms inte heller helt fristående från förälderns situation.</p>
<p>Forskare som studerat bam i långvarig familjehemsvård har, enligt<br>rapporten, konstaterat att om bam växer upp i osäkerhet om sin tillhörig-<br>het och framtid hotas deras utveckling till harmoniska och välfungerande<br>vuxna. I många länder har detta problem lösts genom lagstiftning som<br>gör att myndigheterna efter ett visst antal år måste ta ställning till barnets<br>boende under hela uppväxten.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>39</p>
<p>Inom svensk familjehemsvård finns av tradition en medvetenhet om de<br>biologiska föräldrarnas betydelse för det familj ehemsplacerade barnet<br>och tanken på en framtida återförening är stark. I rapporten diskuteras<br>förutsättningarna för en ny modell för varaktighet i familjehemsvården.<br>En sådan modell skulle kunna innebära en möjlighet att flytta vårdnaden<br>till familjehemsföräldrama för bam i de fall det är möjligt och lämpligt,<br>att göra tydliga planer för varaktig familjehemsvård enligt<br>socialtjänstlagen och eventuellt även att fatta beslut om långvarig vård<br>enligt LVU. Det sistnämnda alternativet skulle innebära att LVU delvis<br>skulle få ett annat innehåll vilket kräver ytterligare utredning.</p>
<p>Mot bakgrund av det resonemang som förs av Bamkommittén och som<br>också får stöd av Bampsykiatrikommittén i dess betänkande Det gäller<br>livet (SOU 1998:31) avser regeringen att i enlighet med Bamkommitténs<br>förslag låta se över LVU i syfte att stärka bamperspektivet och samtidigt<br>utreda möjligheterna att utforma en modell för varaktighet i de fall fa-<br>miljehemsplaceringar blir långvariga. Syftet med en sådan utredning<br>skall vara att minska osäkerheten i de långvarigt placerade barnens situa-<br>tion. Avsikten är dock inte att förändra den grundläggande principen för<br>omhändertagande av bam, dvs. att strävan skall vara att barnet om möj-<br>ligt skall återförenas med sina biologiska föräldrar.</p>
<h3>6.5 Barnmisshandel</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Mot bakgrund av att anmälda fall av barn-<br>misshandel tenderar att öka bör det tillsättas en parlamentarisk utred-<br>ning angående barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. I<br>syfte att öka medvetenheten om barnmisshandel bör utredningen ar-<br>beta aktivt och utåtriktat med att sprida information och anordna se-<br>minarier. För dessa utåtriktade insatser bör avsättas 3 miljoner kronor<br>i budgetpropositionen för år 1999.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att Socialstyrelsen får i<br>uppdrag att följa utvecklingen av barnmisshandeln och föreslå erforder-<br>liga åtgärder.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget stöds uttryckligen av Statens institu-<br>tionsstyrelse, Botkyrka kommun, Stockholms kommun och Rädda Barnen.<br>Brottsförebyggande rådet (BRÅ) påpekar att utvecklingen av det faktiska<br>antalet fall av barnmisshandel är svår att uttala sig om. Det ökade antalet<br>polisanmälda fall av barnmisshandel kan lika väl innebära att mörkertalet<br>minskat genom att anmälningsbenägenheten har ökat som att den fak-<br>tiska brottsligheten ökat. Enligt BRÅ:s uppfattning torde det vara angelä-<br>get att söka mer kunskap om den faktiska utvecklingen av barnmisshan-<br>del i Sverige. Socialstyrelsen anser att det är angeläget att följa upp och<br>analysera ärenden där bam misshandlas för att förbättra kunskaperna om<br>vilka faktorer som ligger bakom våldet. Det saknas, enligt Socialstyrel-<br>sen, i dag även en samlad kunskap om barnmisshandel. Styrelsen</p>
<p>40</p>
<p>planerar därför att under kommande treårsperiod sammanställa ett sådant<br>material.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Frågor om barnmisshandel och<br>andra övergrepp mot bam har under en längre tid varit föremål för upp-<br>märksamhet. Frågan har också behandlats i olika uppdrag och utred-<br>ningar. Bland annat har ett antal riksdagsmotioner berört ämnet. Soci-<br>alutskottet har i betänkandet 1996/97:SoU8 Barnfrågor uttalat att det är<br>angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur bam lever dels<br>för att lyfta fram omständigheter som kan ge bam sämre chanser i livet,<br>dels för att ta fram åtgärder för att hejda en ogynnsam utveckling hos<br>bam. Utskottet framhåller vikten av att de kunskaper och erfarenheter<br>som har framkommit i tidigare utredningar och rapporter tas tillvara och<br>beaktas av personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan,<br>barnomsorgen osv. i arbetet med bam. Även i Socialutskottets betän-<br>kande 1997/98:SoU13 uppmärksammas frågor om barnmisshandel och<br>andra övergrepp mot bam. Enligt regeringens bedömning är det angelä-<br>get att nu göra en mer omfattande genomgång av problematiken. De<br>olika punktinsatser som genomförts har bidragit till att ge en bild av situ-<br>ationen i dag, men bilden behöver kompletteras och analysen fördjupas.</p>
<p>Brottsstatistiken visar att antalet anmälda fall av misshandel mot bam<br>under 15 år har ökat sedan 1980-talet. Det är dock inte klarlagt vad som<br>ligger bakom de ökade siffrorna i statistiken. Är det så att fler bam blir<br>slagna i hemmet i dag eller är det bams våld mot varandra som ökar? Det<br>kan röra sig om att personal i skola och förskola som möter bam har bli-<br>vit mer uppmärksamma på våldsproblematiken och att många skolor i<br>dag har handlingsprogram för hur de skall handskas med våld i skolmil-<br>jön. En sådan ökad medvetenhet kan innebära att våld mellan elever un-<br>der skoltid blir anmält till polisen.</p>
<p>Personalen kan också i högre grad vara medveten om sin skyldighet att<br>till socialtjänsten anmäla misstanke om att bam behöver samhällets<br>skydd. Personalens medvetenhet om hur våld under uppväxttiden påver-<br>kar bams utveckling har sannolikt ökat. Det finns ett mörkertal när det<br>gäller barnmisshandel. Vi vet dock att misshandel av bam ofta sker i det<br>fördolda och därför inte uppmärksammas som det borde. Det krävs såle-<br>des en fördjupad och förbättrad analys av de tillgängliga uppgifterna.</p>
<p>BRÅ påpekar i sitt remissvar att det är angeläget att förtydliga den in-<br>formation som kan utläsas av den officiella statistiken. Att följa den sta-<br>tistiska utvecklingen av barnmisshandel ryms inom ramen för BRÅ:s<br>ordinarie verksamhet. Enligt BRÅ:s uppfattning, som sammanfaller med<br>regeringens, är det angeläget att söka mer kunskap om den faktiska ut-<br>vecklingen av barnmisshandel i Sverige dels genom sammanställningar<br>av olika typer av statistik, dels genom en deskriptiv undersökning av de<br>polisanmälda fallen. Socialstyrelsen har lämnat liknande synpunkter och<br>anser att det behövs metodutveckling för att fa fram uppgifter om det<br>faktiska antalet bam som misshandlas och vad ökningen av anmälda<br>ärenden beror på. Styrelsen anser att det är oroväckande att antalet polis-<br>anmälda ärenden har ökat. Därför måste ärenden där bam misshandlas<br>följas upp och analyseras för att förbättra kunskapen om vilka faktorer<br>som ligger bakom våldet. Regeringen instämmer i den bedömning som</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>41</p>
<p>Socialstyrelsen gör. Socialstyrelsen planerar att under kommande treårs-<br>period sammanställa ett material som kan ge en mer samlad kunskap om<br>barnmisshandel i Sverige.</p>
<p>Mot bakgrund av det som redovisats ovan avser regeringen att tillsätta<br>en parlamentarisk utredning som far i uppdrag att analysera utvecklingen<br>av barnmisshandel och att föreslå åtgärder mot den. Eftersom mycket<br>arbete gjorts, pågår och planeras gällande barnmisshandel är det viktigt<br>att erfarenheter därifrån tas tillvara i utredningsarbetet och att samverkan<br>sker framförallt med Socialstyrelsen, BRÅ och Barnombudsmannen, som<br>är de myndigheter som redan arbetar med frågor om barnmisshandel.<br>Även länsstyrelserna har erfarenheter inom området vilka bör användas i<br>sammanhanget.</p>
<p>Flera frivilligorganisationer har i många år arbetat aktivt när det gäller<br>frågor om barnmisshandel och andra övergrepp som begås mot bam och<br>har värdefulla erfarenheter av problemområdet som måste tas till vara i<br>utredningen.</p>
<p>Utredningsuppdraget bör också innefatta att tydligt klargöra vad som<br>menas med begreppet barnmisshandel, en kartläggning av de familjer och<br>situationer där det förekommer våld mot bam, samt en analys av vilka<br>resurser som finns hos de myndigheter som har till uppgift att skydda,<br>utreda och behandla bam, deras anhöriga och förövarna och vad som kan<br>krävas för att utveckla detta arbete. Det är även angeläget att följa ut-<br>vecklingen och göra jämförelser med andra länder vad gäller arbetet med<br>barnmisshandel.</p>
<p>Utredningen skall arbeta aktivt och utåtriktat med att sprida informa-<br>tion och anordna seminarier bl.a. i syfte att öka medvetenheten hos all-<br>mänheten och dem som arbetar med bam och ha möjlighet att ta initiativ<br>till nödvändigt utvecklingsarbete inom beröra verksamheter t.ex. gäl-<br>lande utredningar och behandlingsarbete. Regeringen kommer att avsätta<br>3 miljoner kronor till dessa utåtriktade insatser.</p>
<h3>6.6 Alkohol, narkotika och doping</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Stat och kommun bör prioritera insatser<br>riktade mot ungdomar för att påverka deras liberalare inställning till<br>droger. Särskild vikt bör läggas vid att förstärka ungdomars motstånd<br>mot narkotika. Kommunerna bör stödja ungdomars egna initiativ och<br>idéer inom området. Idrottsrörelsens roll och ansvar bör betonas.</p>
<p>Kommitténs bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Staten är, enligt barnkonventio-<br>nens artikel 33, skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda<br>bam mot narkotika. Artikeln ger också anvisningar om vilka metoder<br>som skall användas för att förebygga narkotikamissbruk;<br>”lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i<br>upplysningssyfte”. Det görs ingen rangordning mellan dessa olika åtgär-</p>
<p>42</p>
<p>der, utan alla framhålls som lika viktiga. Svensk alkohol- och narkotika-<br>politik bygger på förebyggande informationsinsatser, kontrollåtgärder<br>och sociala insatser.</p>
<p>Ungdomars användande av narkotika och alkohol har ett nära sam-<br>band. Ända sedan mitten av 1960-talet, då spridningen av narkotika i<br>Sverige började på allvar, har missbruk av narkotika och alkohol följts åt.<br>Regeringen ser allvarligt på att ungdomar i dag är mer nyfikna på och<br>mindre avståndstagande till narkotika än tidigare samtidigt som de också<br>är mer benägna att pröva narkotika</p>
<p>För att stärka samordningen i det alkohol- och drogförebyggande ar-<br>betet har regeringen samlat en nationell ledningsgrupp. Nationella led-<br>ningsgruppen prioriterar långsiktigt förebyggande arbete riktat mot ung-<br>domar. En ungdomsreferensgrupp är knuten till ledningsgruppen.</p>
<p>Regeringen har tagit initiativ till en kommitté för samverkan angående<br>information kring alkohol. I kommittén, OAS - Oberoende alkohol-<br>samarbete, ingår branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda<br>myndigheter. OAS arbetar med olika informations- och opinionsinsatser.<br>OAS första projekt rör den olagliga handeln med hembränd och smugg-<br>lad sprit, som i många fall riktar sig till ungdomar.</p>
<p>Den ökade tillgängligheten på s.k. partydroger - syntetiska droger så-<br>som ecstasy, LSD och amfetamin - ställer krav på nya metoder i det före-<br>byggande arbetet. En del av dessa droger finns att köpa på postorder och<br>via Internet. På Internet finns också recept på hur man framställer vissa<br>typer av droger, tips på hur man odlar cannabis och adresser till affärer<br>och organisationer där man kan köpa narkotika. Det är därför betydelse-<br>fullt att de informationsinsatser som görs anpassas till dessa nya förut-<br>sättningar.</p>
<p>Nationella ledningsgruppen har startat ett projekt som skall skapa ett<br>alkohol- och narkotikapolitiskt forum på Internet. Det riktar sig till yngre<br>tonåringar med såväl fakta som debatt, värderingsövningar etc. Det är<br>tänkt att användas i skolan, antingen av eleverna ensamma eller under<br>lärares ledning. Ett avsnitt riktar sig till föräldrar. Webbsidan skall vara<br>färdig att användas vid skolstarten hösten 1998.</p>
<p>Regeringen ser allvarligt på ungdomars ändrade drogvanor och inställ-<br>ning till alkohol. Samtidigt har inträdet i EU inneburit att det har blivit<br>svårare att upprätthålla våra traditionella alkoholpolitiska instrument för<br>att hålla tillbaka alkoholkonsumtionen. Åtgärder som begränsar tillgäng-<br>ligheten på alkohol är med andra ord synnerligen viktiga i ett bam- och<br>ungdomsperspektiv.</p>
<p>Det är viktigt att det runt om i skolorna förs en levande diskussion om<br>alkohol- och narkotikafrågor, i syfte att stärka elevernas motstånd mot<br>alkoholpositiva och drogromantiserande budskap. Särskild vikt bör läg-<br>gas vid att förstärka ungdomars motstånd mot narkotika. Svenska Kom-<br>munförbundet leder därför ett projekt i 25 kommuner som går under<br>namnet ”Motståndskraft”. Projektet har initierats av Nationella lednings-<br>gruppen. I projektet skall ungdomar engageras för att stödja yngre kam-<br>rater i valet av en drogfri livsstil.</p>
<p>Information och påverkan är en sida av det generellt inriktade drogfö-<br>rebyggande arbetet för ungdomar. Erbjudande av alternativa sysselsätt-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>43</p>
<p>ningar i drogfria miljöer är en annan. Fritidsgårdar, ungdomsgårdar och Prop. 1997/98:182<br>drogfria arrangemang spelar här en viktig roll. Regeringen vill också<br>framhålla betydelsen av att kommunerna stödjer ungdomars egna initiativ<br>och idéer inom det här området.</p>
<p>För att engagera ungdomar i kampen mot droger arrangerade ung-<br>domsreferensgruppen i maj 1998 en konferens om ungdomar och droger.<br>Under konferensen, ”Resource - en möjlighet till medvetenhet”, hade<br>700 ungdomar och vuxna från hela landet möjlighet att träffas och utbyta<br>erfarenheter.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang betona idrottsrörelsens roll i det<br>förebyggande arbetet. Idrott främjar en positiv utveckling, eller kan åt-<br>minstone förhindra en negativ utveckling. Idrottsrörelsen har också ett<br>ansvar när det gäller doping. Den samlade idrottsrörelsen bör motverka<br>doping och andra avarter av idrott som kan skada bams och ungdomars<br>hälsa. Missbruket av dopingmedel måste ses i ett större sammanhang.<br>Frågan om ungdomars värderingar och attityder till livsstils- och identi-<br>tetsfrågor är i detta sammanhang viktiga. Regeringen avser i en kom-<br>mande proposition om doping att göra en ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620) för att förtydliga socialtjänstens ansvar mot missbruk av do-<br>pingmedel bland bam och ungdomar. Om socialtjänsten upptäcker miss-<br>bruk av dopingmedel bör åtgärder vidtas.</p>
<h2>7 Bam i behov av särskilt skydd</h2>
<h3>7.1 Bam som offer för brott</h3>
<p>Regeringens bedömning: I den kommande översynen av bestämmel-<br>serna om sexualbrott bör brott som riktats mot bam ägnas särskild<br>uppmärksamhet. Frågan om dubbel straffbarhet för gärningar som är<br>begångna utomlands bör ses över.</p>
<p>Socialstyrelsen, som fått i uppdrag att fortlöpande följa och samla<br>kunskap om prostitutionens omfattning och utveckling, bör ägna frå-<br>gan om barnprostitution i Sverige särskild uppmärksamhet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att ett bamkonventionspers-<br>pektiv skall inkluderas i en kommande översyn av brottsbalkens sexual-<br>brottsbestämmelser samt att barnprostitutionens omfattning i Sverige bör<br>bli föremål för kartläggning och åtgärder. Kommittén betonar att lagstift-<br>ningen tydligt måste förmedla att om ett bam deltar i en sexuell aktivitet<br>med en vuxen så är detta helt och hållet den vuxnes ansvar. Kommittén<br>framhåller att skyddet mot sexuellt utnyttjande inte är heltäckande när det<br>gäller ungdomar mellan 15 och 18 år samt att sexuella övergrepp mot<br>bam som begås utomlands bör undantas från kravet på dubbel straffbar-<br>het.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är övervägande positiva till<br>kommitténs bedömningar och förslag. Statens institutionsstyrelse, Juri-<br></p>
<p>44<br></p>
<p>diska fakultetsnämnderna vid Stockholms universitet och vid Uppsala<br>universitet, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen instämmer uttryck-<br>ligen i kommitténs uppfattning att lagen inte ger tillräckligt skydd mot<br>sexuellt utnyttjande av bam mellan 15 och 18 år. Stockholms kommun<br>anser att regeringen bör ta initiativ till utredning och åtgärdsprogram i<br>samarbete med kommunerna när det gäller barnprostitution. Barnom-<br>budsmannen hävdar att det i dag föreligger oklarheter vad gäller de rätts-<br>liga förutsättningarna för läkarundersökningar av bam i de fall föräld-<br>rarna inte lämnat sitt samtycke.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Svensk lagstiftning har under<br>lång tid präglats av insikten att det är förödande för bams psykiska hälsa<br>att utnyttjas sexuellt. Ett bam kan inte, på grund av sin utvecklingsnivå<br>och sin beroendeställning, ge något samtycke i egentlig mening till sexu-<br>ellt umgänge med en vuxen. Lagstiftningen måste tydligt förmedla att om<br>ett bam deltar i en sexuell aktivitet med en vuxen är detta helt och hållet<br>den vuxnes ansvar. Frågan om sexuellt utnyttjande av bam har under se-<br>nare år diskuterats i många sammanhang, inte minst i samband med de<br>diskussioner om bamperspektivet som förts i anledning av att barnkon-<br>ventionen alltmer blir ett levande instrument i samhället. Bamkommittén<br>har pekat på flera bestämmelser i brottsbalken där svensk lagstiftning på<br>området inte stämmer överens med åtagandena i konventionen och där<br>nuvarande bestämmelser inte ger tillräckligt skydd, framförallt när det<br>gäller åldersgruppen 15 till 18 år. Regeringen har nyligen tillsatt en par-<br>lamentarisk kommitté som skall se över bestämmelserna om sexualbrott.<br>I kommittédirektiven betonas de frågeställningar som Bamkommittén har<br>lyft fram. När det gäller sexualbrott riktade mot bam och ungdomar skall<br>översynen göras bl.a. utifrån ett bamkonventionsperspektiv.</p>
<p>Vid en jämförelse med många andra länder kan inte barnprostitution<br>sägas vara ett utbrett problem i Sverige. Icke desto mindre är det allvar-<br>ligt att det över huvud taget förekommer. Bamkommittén refererar till<br>uppgifter ur Prostitutionsutredningens betänkande (SOU 1995:15) som<br>tyder på att det förekommer prostitution bland ungdomar under 18 år.<br>Det finns även andra signaler som ger anledning till att ta problemet på<br>allvar. Det gäller såväl prostitution bland flickor som pojkar.</p>
<p>Socialstyrelsen har fått i uppdrag att fortlöpande följa och samla kun-<br>skap om prostitutionens omfattning och utveckling, sammanställa kun-<br>skap om de sociala insatser som bedrivs på lokal nivå samt ge stöd till<br>utveckling och förbättring av insatserna. Socialstyrelsen skall även följa<br>den internationella utvecklingen i frågor som rör prostitution. Socialsty-<br>relsen har tillförts medel för detta uppdrag som skall pågå under åren<br>1998-2000. Regeringen förutsätter att myndigheten inom ramen för sitt<br>uppdrag ägnar frågan om barnprostitutionen i Sverige särskild uppmärk-<br>samhet.</p>
<p>En fråga som särskilt måste belysas är den där ett bam har utsatts för<br>brott och det kan misstänkas att vårdnadshavaren eller någon denne när-<br>stående misstänks för brottet. Barnombudsmannen framhåller i sitt re-<br>missyttrande att det i dag föreligger oklarheter vad gäller de rättsliga för-<br>utsättningarna för läkarundersökningar av bam i de fall föräldrarna inte<br>lämnar sitt samtycke vid misstanke om brott.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>45</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 182</p>
<p>Frågan om vem som skall lämna sitt medgivande till åtgärder som rik-<br>tar sig mot en underårig regleras i föräldrabalken. Barnets egen uppfatt-<br>ning skall beaktas när det är fråga om bam som har uppnått sådan ålder<br>och mognad att deras egen vilja bör beaktas. I princip anses bam har<br>uppnått en sådan mognad vid tolv års ålder.</p>
<p>Misstankar om brott mot bam är ofta svåra att utreda. Bam har inte<br>samma möjligheter som vuxna att påtala brott och de kan ofta ha svårt att<br>förstå att det de utsätts för är brottsligt. Detta gäller i särskilt hög grad för<br>misstankar om sexuella övergrepp och det gäller i än högre grad när<br>misstankarna riktar sig mot en förälder eller mot någon annan som står<br>barnet och familjen nära. I de sistnämnda fallen kan också vissa rättsliga<br>problem uppstå. Det gäller bl.a. frågan om hur en förundersökning skall<br>genomföras med underåriga, om det skulle skada utredningen att under-<br>rätta vårdnadshavama. Vem skall inställa barnet till polisförhör? Vilka<br>förutsättningar finns för att genomföra en läkarundersökning? Den mera<br>generella frågan om vem som i ett sådant fall skall företräda barnet upp-<br>kommer också.</p>
<p>Frågeställningarna visar på ett behov att kunna vidta vissa inledande<br>utredningsåtgärder vid misstanke om brott mot bam, utan vårdnadsha-<br>vamas vetskap. Om misstankarna inte kan utredas närmare riskerar man<br>att brott mot bam i stor utsträckning förblir outredda och inte lagförda,<br>och att pågående övergrepp fortsätter.</p>
<p>Den nuvarande lagstiftningen ger inte någon lösning. Bestämmelserna<br>om god man skulle möjligen kunna utnyttjas. De regler som gäller för<br>utseende av god man innebär emellertid att vårdnadshavama skall bere-<br>das tillfälle att yttra sig över en ansökan om god man. Syftet att tidigt<br>kunna vidta vissa utredningsåtgärder utan vårdnadshavamas vetskap kan<br>därför inte uppnås med nu gällande regler. En lösning som utnyttjas för<br>närvarande i vissa fall är att omhänderta barnet enligt lagen med sär-<br>skilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Detta är dock inte en möj-<br>lighet som kan användas i alla fall. Ett omhändertagande enligt LVU far<br>inte beslutas i andra syften än att tillgodose barnets vårdbehov. Den soci-<br>alrättsliga lagstiftningen ger således ingen generell lösning.</p>
<p>Ett arbete pågår inom Regeringskansliet i syfte att stärka underårigas<br>rättssäkerhet i nu nämnda avseenden. Det finns skäl för en ordning där<br>någon annan än vårdnadshavaren ges beslutanderätt i frågor som rör<br>misstankar om brott mot barnet, i fall där det kan antas att barnets rätt<br>inte tas till vara av vårdnadshavama.</p>
<p>Bamkommittén har framhållit att en viktig fråga när det gäller att<br>skydda bam mot sexuella övergrepp är samhällets ansvar för att personer<br>som har gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp inte skall tillåtas att<br>arbeta med bam i fortsättningen. En särskild utredare har tillkallats av<br>regeringen och under maj 1998 lämnat betänkandet Lämplighetsprövning<br>av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (SOU<br>1998:69). Utredaren föreslår bl.a. att registerkontroll bör införas av ar-<br>betssökande inom dessa verksamheter. Registerkontrollen bör enligt för-<br>slaget, förutom sexualbrott, även omfatta mord, dråp, grov misshandel,<br>människorov, grovt rån och bampomografibrott. Registerkontrollen är en<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>46</p>
<p>del av den lämplighetsprövning som alltid bör äga rum innan någon an- Prop. 1997/98:182<br>ställs.</p>
<h3>7.2 Könsstympning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det straffbara området för den som utfört<br>eller medverkat till könsstympning utomlands bör utvidgas.</p>
<p>Socialstyrelsen bör fa i uppdrag att initiera projekt i syfte att före-<br>bygga könsstympning. Projekten bör huvudsakligen bedrivas i områ-<br>den där det finns grupper från de länder där könsstympning av kvin-<br>nor och flickor är vanligt förekommande. För detta ändamål bör Soci-<br>alstyrelsen tillföras 1 miljon kronor i budgetpropositionen för år 1999.</p>
<p>Kommitténs förslag: Könsstympning är ett så allvarligt brott att det<br>bör undantas från principen om dubbel straffbarhet i svensk lagstiftning.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommitténs förslag mottas i huvudsak positivt av<br>de instanser som yttrat sig i frågan. Stockholms kommun anför att pro-<br>blemet med könsstympning har varit föremål för utredning i Stockholm<br>och vill därför understryka behovet av föreslagen ändring på området.<br>Svenska Röda Korset ser det som en självklarhet att könsstympning un-<br>dantas från kravet på dubbel straffbarhet. Röda Korset finner det oac-<br>ceptabelt att en person boende i Sverige kan medverka till könsstymp-<br>ning och undgå straff eftersom ingreppet utförts i ett annat land där köns-<br>stympning inte är straffbart. Sveriges Kristna Råd framför liknande syn-<br>punkter. Enligt Svea hovrätt bör frågan övervägas och analysera mer in-<br>gående än vad som skett i betänkandet, innan bestämmelserna i 2 kap.<br>brottsbalken ändras. Riksföreningen för barnsjuksköterskor framhåller att<br>det är viktigt att förbättra hälso- och sjukvårdens kontrollsystem vad<br>gäller könsstympning av flickor.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Barnkonventionen är det första<br>bindande internationella dokument som ålägger staterna att vidta alla<br>effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor<br>som är skadliga för barnet. Med ”traditionella sedvänjor” avses i första<br>hand omskärelse, eller könsstympning som det svenska begreppet nu<br>lyder, av flickor. Med ”effektiva åtgärder” avser konventionen lagstift-<br>ning som förbjuder sådana sedvänjor samt informationskampanjer som<br>syftar till att skapa medvetenhet om sedernas negativa konsekvenser för<br>barnets fysiska och psykiska hälsa.</p>
<p>Det finns ca 127 miljoner kvinnor och bam i världen som är köns-<br>stympade. Könsstympning förekommer i ett trettiotal länder, men är<br>framförallt koncentrerad till afrikanska länder, som t.ex. Somalia, Eritrea<br>och Etiopien där upp till 90-100 procent av flickorna är könsstympade.<br>Könsstympning är en flertusenårig tradition där delar av kvinnans yttre<br>könsorgan skärs bort.</p>
<p>Könsstympning förekommer i många kulturer, oavsett religion. Det<br>finns inte något stöd för kvinnlig könsstympning i någon religion och den<br>nämns varken i Koranen, Bibeln eller i andra religiösa dokument. Det är<br></p>
<p>47</p>
<p>däremot inte ovanligt att könsstympning av flickor motiveras med reli-<br>giösa skäl. Traditionen är mycket djupt rotad och det sociala trycket<br>mycket hårt hos de folk som praktiserar den. En av de viktigaste orsa-<br>kerna till att traditionen lever vidare är troligtvis att en könsstympad<br>flicka anses ha ett högre värde och större möjlighet att bli gift. Äktenska-<br>pet anses utgöra en förutsättning för att fa bam och särskilt i fattigare<br>länder utgör barnen en trygghet och garanti för att bli försörjd på ålder-<br>domen. Om mödrama vill att deras döttrar skall bli gifta och få ett gott<br>liv, och även kunna ta hand om sina föräldrar, så måste döttrarna också<br>könsstympas. På så vis lever traditionen vidare.</p>
<p>Det förekommer i huvudsak tre olika former av könsstympning: sunna,<br>excision, infibulation, där delar av det kvinnliga könsorganet skärs bort i<br>olika omfattning. Ingreppet genomförs någon gång mellan det att flickan<br>är nyfödd till strax före puberteten, vanligast är mellan fem och femton<br>års ålder. Ingreppet utförs mestadels av outbildade ”barnmorskor” eller<br>av äldre bykvinnor. Verksamheten är ofta respekterad och välbetald. In-<br>greppet utförs ofta utan bedövning och vanligtvis under primitiva och<br>bristfälligt hygienska förhållanden.</p>
<p>Ingreppet kan medföra allvarliga fysiska och psykiska hälsoproblem<br>med bestående komplikationer och livslångt lidande som följd.</p>
<p>Könsstympning av flickor är förbjuden och straffbar i Sverige. I lagen<br>(1982:316) med förbud mot omskärelse (könsstympning fr.o.m. den<br>1 juli 1998) av kvinnor anges i 1 § att ett ingrepp i de kvinnliga yttre kön-<br>sorganen i syfte att stympa eller åstadkomma andra bestående föränd-<br>ringar av könsorganen inte får utföras. Förbudet gäller oavsett om sam-<br>tycke till ingreppet har lämnats eller inte. Även om kvinnan, eller vård-<br>nadshavaren om det gäller ett bam, uttryckligen begär ett ingrepp av<br>detta slag far det således inte utföras. Lagen syftar till att förhindra att<br>kvinnlig könsstympning utförs i Sverige. Samtidigt är avsikten att mar-<br>kera ett avståndstagande från den kvinnosyn som bruket av könsstymp-<br>ning innebär. Förbudet gäller alla typer av könsstympning, från de mest<br>omfattande till de minst ingripande, liksom försök till könsstympning.<br>Den som bor i Sverige och medverkar till att könsstympning utförs i ett<br>annat land kan dömas i svensk domstol om ingreppet är straffbart i det<br>land där ingreppet utförs. Om ingreppet däremot inte är straffbart i det<br>land där det har utförts kan ansvar inte utdömas i Sverige.</p>
<p>Av proposition 1981/82:172 framgår att bakgrunden till lagen är att in-<br>grepp av detta slag är oförenliga med vår syn på individens rätt till<br>kroppslig integritet och kvinnans rätt att bestämma över sig själv, att leva<br>sitt liv efter egna förutsättningar och behov.</p>
<p>Riksdagen har nyligen beslutat om en rad åtgärder för att skärpa lag-<br>stiftningen på området (prop. 1997/98:55, 1997/98:JuU13, rskr.<br>1997/98:250). Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1998. Begreppet<br>könsstympning ersätter begreppet omskärelse i lagen. Begreppet köns-<br>stympning beskriver bättre vad ingreppet verkligen är, nämligen en<br>stympning. Könsstympning är i flertalet fall mer eller mindre invalidise-<br>rande och syftar också till att vara det. Det är också den term som kom-<br>mit till användning i internationella sammanhang. Dessutom utmönstras<br>påföljden böter ur straffskalan med hänsyn till brottets allvar. Straffska-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>48</p>
<p>lan skärps så att straffet för normalbrottet blir fängelse i högst fyra år.<br>För det grova brottet skall minimistraffet vara två år. Förberedelse och<br>stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslöja brott som är å färde<br>straffas också.</p>
<p>En grundläggande regel i vårt rättssystem är att alla människor skall<br>vara skyddade mot kränkningar av sin kroppsliga integritet. Könsstymp-<br>ning är inte bara ett brott mot rätten till kroppslig integritet, det kan också<br>sägas utgöra ett förnekande av kvinnans rätt till självständighet. Sveriges<br>anslutning till barnkonventionen ställer särskilda krav på att staten skall<br>vidta åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som kan skada<br>barnets hälsa. Enligt konventionen har barnet rätt till ett fullvärdigt män-<br>niskoliv. Barnet har egna rättigheter och barnets rätt till integritet skall<br>respekteras. Kvinnlig könsstympning är således en fråga som handlar om<br>mänskliga rättigheter, barnets rättigheter och är också en hälsofråga för<br>kvinnor och bam.</p>
<p>Många människor som har invandrat till och bosatt sig i ett annat land<br>har en önskan om att någon gång återvända till hemlandet, och då är det<br>ofta hemlandets normer som gäller igen. Det är en viktig förklaring till<br>att man vill hålla liv i traditionen, eftersom det skulle uppdagas omedel-<br>bart den dag man återvänder till hemlandet om dottern är könsstympad<br>eller inte. Mycket tyder på att traditionens starka kraft medför att<br>föräldrar som kommer från länder där könsstympning praktiseras och<br>som föder bam i Sverige kommer att fortsätta föra sedvänjan vidare.<br>Risken finns att man försöker utföra ingreppet under semestrar eller<br>skollov på besök i hemlandet. Liknande erfarenheter finns i bl.a. Stor-<br>britannien, Frankrike och Danmark. I Storbritannien har man haft flera<br>fall där flickor som är uppväxta i England sänts hem och stympats under<br>skollov. Den brittiska socialtjänsten har dessutom i flera fall varit<br>inkopplad då man befarat att flickan skall åka till hemlandet för att<br>stympas. I Frankrike har man haft flera dödsfall av flickor som stympats<br>av operatörer som kommit till Frankrike och utfört handlingen. I<br>Danmark har det framförts förslag om en lagstiftning som innebär att<br>man frångår principen om dubbel straffbarhet. Förslaget innebär att den<br>som är bosatt i Danmark och som bryter mot den danska lagen om förbud<br>mot omskärelse av kvinnor skulle kunna straffas för detta i Danmark<br>även om handlingen utförts utomlands och oavsett om det är straffbart i<br>det andra landet eller inte. Förslaget har ännu inte lett till någon<br>lagändring, utan frågan är föremål för ytterligare beredning.</p>
<p>Föräldrarna har huvudansvaret för sina bam. Bam är just i sin egen-<br>skap av bam särskilt sårbara och utsatta och har särskilda skyddsbehov.<br>Barnet är den svagare parten och samhället kan sägas ha ett moraliskt<br>ansvar att bevaka den svagare partens intressen. Samhället måste sägas<br>ha ett ansvar att ingripa till skydd för barnet när det på förälderns initiativ<br>riskerar att könsstympas under t.ex. en semestervistelse i hemlandet. Re-<br>geringen anser att personer som är bosatta i Sverige och som utför eller<br>medverkar till att könsstympning utförs utomlands skall kunna straffas<br>för detta oberoende av om det är straffbart i det landet eller inte. Frågan<br>bereds för närvarande inom Regeringskansliet, med inriktning på en<br>proposition under våren 1999.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>49</p>
<p>Lagstiftningsåtgärder är emellertid inte nog for att bekämpa köns-<br>stympning. Arbetet med att förhindra könsstympning handlar i stor ut-<br>sträckning om att förändra inställningen till denna sedvänja. Det finns<br>goda exempel på att det går att förändra attityder och därmed på sikt för-<br>ändra beteendet. Bamkommittén pekar på de positiva erfarenheterna från<br>ett projekt som bedrivits av Socialstyrelsen tillsammans med invandrar-<br>forvaltningen i Göteborgs kommun. Projektet visar på att det går att för-<br>ändra attityder till könsstympning.</p>
<p>När hälso- och sjukvårdspersonal kommer i kontakt med en underårig<br>som utsatts eller kan tänkas utsättas för sådana ingrepp som lagen förbju-<br>der kan förhållandena vara sådana att anmälningsskyldighet föreligger<br>enligt bestämmelserna i 71 § socialtjänstlagen (1980:620). Denna skyl-<br>dighet tar över hälso- och sjukvårdssekretessen. I ett tillägg (1991:426)<br>till sekretesslagen (1980:100) har angivits att sekretess inte hindrar att<br>hälso- och sjukvårdspersonal lämnar uppgifter till socialtjänsten om en<br>gravid kvinna eller närstående till henne om det behövs for en nödvändig<br>instats till skydd för det väntade barnet. Trots den i socialtjänstlagen fast-<br>slagna anmälningsskyldigheten har mycket fa fall av könsstympning an-<br>mälts till socialnämnden. Ett antagande är att orsaken kan vara brist på<br>kunskap om hur man skall agera när man möter en könsstympad kvinna<br>eller flicka, eller en flicka som riskerar att stympas. Det är därför viktigt<br>att alla som arbetar med bam far nödvändig information och kunskap då<br>detta är en företeelse som förekommer i vårt samhälle och som vi inte<br>bortse från. Som exempel kan anges att det bor drygt 5 000 flickor i Sve-<br>rige som ursprungligen kommer från länder där könsstympning praktise-<br>ras, varav cirka 2 000 är under 7 år. Dessa flickor är bam i riskzonen.</p>
<p>Sedan ett par år tillbaka genomför Socialstyrelsen ett arbete mot<br>kvinnlig könsstympning, i vilket förebyggande insatser alltmer har kom-<br>mit att uppmärksammats. Syftet är att förhindra att de flickor som befin-<br>ner sig i riskzonen blir könsstympade. Ett treårigt utvecklingsprojekt som<br>har bedrivits i samarbete med invandrarforvaltningen i Göteborgs kom-<br>mun har visat att det går att förändra attityder till könsstympning även<br>om det tar tid. Projektet arbetar dels med att ge information och utbild-<br>ning åt yrkesgrupper som kommer i kontakt med könsstympade kvinnor<br>och flickor, dels med att ge de aktuella folkgrupperna relevant och saklig<br>information om könsstympning och dess negativa konsekvenser för<br>kvinnan. Projektet skall avrapporteras till Socialstyrelsen under somma-<br>ren 1998.</p>
<p>Regeringen ser det som mycket angeläget att förebyggande arbete<br>startas även på andra håll i landet där det finns grupper från länder där<br>könsstympning av kvinnor förekommer. Flyktingförläggningar i landet<br>har även en viktig roll att informera om att könsstympning är förbjuden<br>enligt svensk lag. Enligt en undersökning som Socialstyrelsen genom-<br>förde av 30 flyktingförläggningar (SoS 1996:9) uppgav endast 12 för-<br>läggningar att de informerar om könsstympning. Regeringen avser att ge<br>Socialstyrelsen i uppdrag att initiera projekt i syfte att förebygga<br>könstympning av kvinnor och flickor. För detta ändamål kommer rege-<br>ringen att ställa 1 miljon kronor till Socialstyrelsens förfogande.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>50</p>
<h3>7.3</h3>
<h3>Olovligt bortförda bam</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Särskilda medel om 1 miljon kronor bör<br>avsättas i budgetpropositionen for år 1999 för att täcka resekostnader<br>för barnets återförande till hemviststaten.</p>
<p>Kommitténs bedömning och förslag: Den rättspraxis som har ut-<br>vecklats när det gäller ärenden där 1980 års Haagkonvention inte är till-<br>lämplig visar på tydliga brister i den svenska lagstiftningen. Enligt kom-<br>mittén är det därför nödvändigt med en översyn av regelsystemet inom<br>detta område för att barnkonventionens intentioner skall efterlevas.</p>
<p>Sverige bör snarast ratificera 1996 års Haagkonvention, som gäller<br>myndigheters behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och<br>samarbete i fråga om föräldraansvar och åtgärder till skydd för bam, då<br>bestämmelserna i den konventionen skulle kunna täppa till besvärliga<br>luckor i gällande regleringar.</p>
<p>Kommittén anser det även vara angeläget med verksamma medel för<br>att stimulera ett frivilligt återlämnande av det bortförda eller kvarhållna<br>barnet. I dag finns det ingen möjlighet att i Sverige erhålla bidrag av all-<br>männa medel till resekostnader och andra kostnader för barnets återläm-<br>nande. Det är därför angeläget att det införs en möjlighet att fa ekono-<br>miskt bidrag ur allmänna medel för att underlätta återförandet av bam<br>såväl till Sverige som från Sverige till en annan stat.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i kommit-<br>téns förslag eller har inget att invända. Hovrätten för västra Sverige anser<br>sig dock inte på föreliggande underlag kunna ta ställning i ratificerings-<br>frågan. Länsrätten i Skåne län och Sveriges domareförbund uppmärk-<br>sammar att preambeln till 1996 års Haagkonvention hänvisar till barn-<br>konventionen. En liknande hänvisning bör tas in som en portalbestäm-<br>melse i verkställighetslagen. Socialstyrelsen instämmer i att det bör infö-<br>ras en möjlighet att söka bidrag ur allmänna medel för att underlätta åter-<br>förande av bam såväl till Sverige som till annan stat. Ekonomiskt bidrag<br>till denna typ av resor kan för närvarande endast ges enligt kommunernas<br>egna regler med stöd av socialtjänstlagen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett bortförande eller kvarhål-<br>lande av ett bam är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider<br>mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon<br>annan har i den stat där barnets hade sitt hemvist omedelbart före bortfö-<br>randet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt<br>då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tid-<br>punkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt mm. För barnet<br>kan bortförandet eller kvarhållandet innebära att kontakten med den<br>andra föräldern går förlorad.</p>
<p>Artikel 11 i barnkonventionen ålägger staterna att motverka att bam<br>olovligt förs bort och hålls kvar i ett annat land än det där barnet har sitt<br>hemvist. Det gäller även bam som olovligen förs till Sverige eller hålls<br>kvar här. I detta syfte skall staterna främja ingåendet av mellanstatliga<br>överenskommelser eller anslutning till befintliga sådana.</p>
<p>51</p>
<p>Sverige har anslutit sig till 1980 års Haagkonvention om de civila as-<br>pekterna på internationella bortforanden av bam och 1980 års Euro-<br>parådskonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rö-<br>rande vårdnad om bam samt om återställande av vård av bam. Syftet<br>med konventionerna är att få till stånd ett internationellt samarbete for att<br>motverka olovliga bortforanden och kvarhållanden av bam i internatio-<br>nella förhållanden. Anslutningen till Haagkonventionen gör det möjligt<br>att mellan konventionsstatema överflytta ett bam som olovligen bortforts<br>från den stat där barnet hade sitt hemvist. Syftet med konventionen är att<br>ge barnet ett skydd på internationell nivå mot de skadliga effekterna av<br>ett olovligt bortförande eller kvarhållande, att fastställa förfaranden i<br>syfte att säkerställa ett snabbt återförande till den stat där barnet har sitt<br>hemvist samt att säkerställa ett skydd för rätten till umgänge. Syftet med<br>Europarådskonventionen är att avgöranden rörande vårdnaden om bam<br>blir allmänt erkända i konventionsstatema. Olovliga bortforanden mot-<br>verkas genom att en konventionsstats avgöranden är verkställbara i de<br>övriga konventionsstatema. 1980 års Haagkonvention och Europaråds-<br>konventionen har införlivats med svensk rätt genom lagen (1989:14) om<br>erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.<br>och om överflyttning av bam (verkställighetslagen).</p>
<p>1980 års Haagkonvention är en samarbetskonvention som förutsätter<br>ömsesidighet. Bamkommittén pekar på att en viktig förutsättning för att<br>skydda barnet på internationell nivå och att säkerställa ett snabbt återfö-<br>rande är att staterna respekterar varandras avgöranden i vårdnads- och<br>umgängesfrågor på lika villkor. Det är också viktigt att staterna inför<br>snabba förfaranden och aktivt arbetar för ett återförande i båda riktning-<br>arna. En annan förutsättning för att ett återlämnande av ett bam skall<br>komma i fråga, är att myndigheterna i den stat dit barnet bortförts och<br>myndigheterna i barnets hemviststat samarbetar med varandra. För bar-<br>nets bästa måste staterna se till att en överflyttning sker under trygga<br>former. Vid konventionens utarbetande utgick man ifrån att barnet re-<br>gelmässigt skulle bortföras/kvarhållas av den icke vårdnadshavande för-<br>äldern. I praktiken har det emellertid visat sig att olovliga bortforanden i<br>stor utsträckning äger rum i situationer där föräldrarna har gemensam<br>vårdnad. Ofta är det barnets faktiska vårdnadshavare som gör sig skyldig<br>till ett olovligt bortförande av barnet.</p>
<p>När det gäller olovliga bortföranden eller kvarhållanden av bam är<br>1996 års Haagkonvention betydelsefull främst på två sätt. För det första<br>genom att konventionen på ett tvingande sätt reglerar myndigheternas<br>behörighet att ta upp t.ex. vårdnadsfrågor och genom att den behöriga<br>myndighetens beslut skall erkännas och verkställas i de övriga konven-<br>tionsstatema. Syftet är att hindra s.k. forum shopping mellan föräldrarna i<br>vårdnadstvister och oförenliga vårdnadsavgöranden. 1980 års Haagkon-<br>vention däremot inskränker sig till att vara en konvention om överflytt-<br>ning, dvs. ett instrument för att i nödsituationer snarast möjligt återställa<br>läget som det var innan det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde<br>rum. För det andra vill 1996 års Haagkonvention hindra att en person<br>genom att olovligt bortföra eller kvarhålla ett bam skall kunna skapa be-<br>hörighet för myndigheter i ett annat land än det där barnet har sin in-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>52</p>
<p>vanda miljö. Enligt konventionen skall behörigheten i alla åtgärder rö-<br>rande bam tillkomma myndigheterna i den stat där barnet har sitt hem-<br>vist. Om ett olovligt bortförande äger rum saknar sålunda den nya statens<br>myndigheter behörighet att ta upp frågor rörande vårdnad eller umgänge.<br>Först när barnet har fatt hemvist i den nya staten och vissa andra i kon-<br>ventionen föreskrivna villkor är uppfyllda övergår behörigheten till myn-<br>digheterna i det nya landet. Tills behörigheten på föreskrivet sätt har<br>övergått till den nya statens myndigheter skall man i den staten erkänna<br>och verkställa de beslut som har meddelats i barnets (ursprungliga) hem-<br>viststat.</p>
<p>Den nya Haagkonventionen har ett vidare tillämpningsområde och<br>skall ses som ett komplement till 1980 års Haagkonvention. I händelse av<br>konflikt mellan konventionerna skall 1980 års konventions särreglering<br>avseende just olovliga bortföranden och olovliga kvarhållanden gå före.<br>Frågan om Sveriges ratificering av 1996 års Haagkonvention bereds för<br>närvarande inom Regeringskansliet. En departementspromemoria håller<br>på att utarbetas med förslag i frågan och promemorian kommer sedan att<br>remissbehandlas. Inom Regeringskansliet pågår även ett lagstiftningspro-<br>jekt som innebär en översyn av regelverket kring de internationella fa-<br>miljerättsfrågoma. En samlad lagstiftning med allmänt tillämpliga regler<br>planeras. I projektet ingår också en översyn av regelsystemet vad gäller<br>olovligt bortförande av bam.</p>
<p>I sammanhanget bör också nämnas att Europeiska unionens råd i maj<br>1998 antog en konvention om domstols behörighet och om erkännande<br>och verkställighet av domar i äktenskapsmål. Den nya EU-konventionen<br>innehåller bl.a. regler om myndigheters behörighet att i samband med<br>äktenskapsmål ta upp vårdnadsfrågor och regler om erkännande och<br>verkställighet av vårdnadsavgöranden meddelade i samband med ett<br>äktenskapsmål i en EU-stat. Konventionen innehåller en särskild<br>bestämmelse om bortförande av bam enligt vilken de behöriga myndig-<br>heterna skall utöva sin behörighet med beaktande av 1980 års Haagkon-<br>vention. Frågan om Sveriges ratificering av konventionen bereds för när-<br>varande inom Regeringskansliet.</p>
<p>Vid ett frivilligt återlämnande är utsikterna bäst för att barnet framöver<br>skall kunna upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt<br>med båda föräldrarna. 1980 års Haagkonvention betonar därför att man<br>skall försöka fa barnet återlämnat på frivillig väg. Ett medel för att sti-<br>mulera ett frivilligt återlämnande av barnet är att staten bistår med eko-<br>nomiska medel för kostnader som uppstår i samband med återförandet av<br>ett olovligt bortfört eller kvarhållet bam. Bamkommittén uppmärksam-<br>mar dock att det i Sverige inte finns möjlighet att erhålla bidrag ur all-<br>männa medel till resekostnader eller andra kostnader för barnets återläm-<br>nande. Det finns olika exempel på hur frågan har lösts i andra länder. I<br>Australien och Nya Zeeland har man infört ett system som innebär att<br>den bortförande föräldern kan få resan tillbaka till barnets hemviststat<br>betald. Erfarenheterna hittills är positiva. I Skottland kan, efter en indivi-<br>duell prövning i varje enskilt fall, ekonomiska medel för återförande av<br>barnet beviljas vårdnadshavaren inom ramen för rättshjälpen. I Finland<br>och Schweiz utreds frågan om möjligheterna att lämna bidrag till resa.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>53</p>
<p>För att barnkonventionens målsättningar skall kunna uppfyllas ser re-<br>geringen det som angeläget att det finns medel för att underlätta återfö-<br>randet av ett olovligen bortfört eller kvarhållet bam. Sådana medel kan<br>också förväntas stimulera till att den bortförande föräldern frivilligt åter-<br>lämnar barnet. Bortförandet eller kvarhållandet skall vara olovligt i den<br>mening som avses i Haagkonventionen. För att medlen skall kunna få<br>största möjliga verkan bör det dock inte krävas att även den andra be-<br>rörda staten har tillträtt 1980 års Haagkonvention. För att täcka resekost-<br>nader som kan uppstå i samband med barnets återförande till hemvist-<br>staten bör därför särskilda medel om 1 miljon kronor avsättas i 1999 års<br>budgetproposition. Dessa medel bör handhas av Utrikesdepartementet<br>som är centralmyndighet i ärenden enligt 1980 års Haagkonvention.</p>
<h3>7.4 Verkställighet av avgöranden om vårdnad m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Genom att en uttrycklig bestämmelse om<br>att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid verkställighet av<br>vårdnads-, boende- och umgängesavgöranden införs i 21 kap. föräld-<br>rabalken, med ikraftträdande den 1 oktober 1998, anser regeringen att<br>en översyn av föräldrabalkens verkställighetsregler i syfte att stärka<br>bamperspektivet för närvarande inte är nödvändig.</p>
<p>Kommitténs förslag: Bamkommittén har föreslagit att bestämmel-<br>serna i 21 kap. föräldrabalken blir föremål för en översyn i syfte att<br>stärka bamperspektivet. Kommittén påtalar att verkställighetskapitlet till<br>skillnad från andra kapitel i föräldrabalken inte har tillförts ett uttalat<br>bamperspektiv. Kommittén lyfter särskilt fram artikel 3 i barnkonventio-<br>nen (principen om barnets bästa) och artikel 12 i konventionen (principen<br>om barnets rätt att komma till tals). Kommittén betonar vikten av att bar-<br>net far komma till tals och att domstolen beaktar vad som är bäst för bar-<br>net i det enskilda fallet.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är i huvudsak positiva<br>till förslaget. Domstolsverket menar dock att det redan nu finns utrymme<br>för att beakta barnkonventionens innehåll i verkställighetsmål. Länsrät-<br>ten i Stockholms län framför liknande synpunkter. Svenska UNICEF-<br>kommittén anser inte att man bör införa en generell rätt för barnet att bli<br>hört i samband med verkställighetsärenden, då vårdnadstvister redan i<br>dag tenderar dra ut på tiden och att ytterligare utredningar riskerar att<br>vara mer till skada än nytta för barnet. Kommittén betonar i stället vikten<br>av att skapa förutsättningar för bättre utredningar och snabbare hand-<br>läggningstider för barnets bästa. Flera remissinstanser har synpunkter på<br>vad som bör behandlas vid en eventuell översyn av 21 kap. föräldrabal-<br>ken. Svea hovrätt och Länsrätten i Östergötlands län anser att det vid en<br>översyn bör övervägas om inte verkställighetsmålen i stället bör hand-<br>läggas av allmän domstol. Medlingens betydelse och användning i dessa<br>mål framhålls av bl.a. Barnombudsmannen. Länsrätten i Skåne län och<br>Sveriges domareförbund anser att frågan om rättegångskostnader i verk-</p>
<p>54</p>
<p>ställighetsmål och den betydelse den har för ett framgångsrikt medlings-<br>arbete mellan föräldrarna bör uppmärksammas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Verkställighetsreglema bygger, i<br>likhet med de övriga bestämmelserna i föräldrabalken, på principen om<br>barnets bästa. Den ledande tanken i 21 kap. är att barnet så långt som<br>möjligt skall skonas från åtgärder som är skadliga för dess psykiska eller<br>fysiska hälsa. Riksdagen har nyligen beslutat att 21 kap. föräldrabalken<br>skall tillföras en uttrycklig bestämmelse om att barnets bästa skall<br>komma i främsta rummet vid verkställighet. Lagändringen träder i kraft<br>den 1 oktober 1998. Principen om barnets bästa kommer härigenom att<br>betonas ytterligare. Den nya övergripande bestämmelsen om barnets<br>bästa gäller såväl vid prövningen av om verkställighet skall vägras eller<br>inte som vid själva verkställighetsförfarandet. Bestämmelsen innebär i<br>sig inte någon ändring i gällande rätt, men den markerar tydligare än som<br>sker i dag att barnets bästa alltid skall finnas med som en utgångspunkt<br>för bedömningen. De mer preciserade bestämmelserna i verkställig-<br>hetskapitlet tar sitt avstamp i denna allmänna regel om barnets bästa.<br>Regleringen av frågor om verkställighet har genom den nya bestämmel-<br>sen tydligt knutits till barnkonventionens artikel 3 som föreskriver att<br>barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör<br>bam.</p>
<p>Den 1 januari 1996 infördes uttryckliga bestämmelser om barnets rätt<br>att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad m.m. När en domstol<br>avgör frågor om vårdnad m.m. skall hänsyn tas till barnets vilja med be-<br>aktande av barnets ålder och mognad. Vidare skall den som gör en utred-<br>ning i sådana mål, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets in-<br>ställning och redovisa den för domstolen.</p>
<p>Ett verkställighetsmål har som regel föregåtts av en process i allmän<br>domstol och kan därför sägas vara en fortsättning på den processen.<br>Ibland kan det dock förflyta lång tid mellan avgörandena i de olika dom-<br>stolarna. Som regeringen anförde i propositionen om bams rätt att<br>komma till tals bör domstolarna i verkställighetsmålen vara särskilt upp-<br>märksamma på detta faktum (se prop. 1994/95:224 s. 38).</p>
<p>Av särskild betydelse för verkställighetsmålen är att det för de litet<br>äldre barnen finns en uttrycklig skyldighet för domstolen att ta reda på<br>barnets vilja. Ett bam som har fyllt 12 år har en vetorätt när det gäller<br>verkställigheten av vad allmän domstol har bestämt (se 21 kap. 5 § för-<br>äldrabalken). Verkställighet far visserligen ske mot barnets vilja, men<br>endast om länsrätten finner det ”nödvändigt med hänsyn till barnets<br>bästa”. Detsamma gäller beträffande bam som inte har fyllt tolv år men<br>nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt.<br>Slutligen kan nämnas att bamet kan komma till tals i sådana fall där läns-<br>rätten uppdragit åt någon att verka för att den som har bamet frivilligt<br>skall fullgöra vad som åligger honom eller henne.</p>
<p>Frågan om det behövs några lagändringar för att tillförsäkra bamet en<br>talerätt i verkställighetsmål har nyligen övervägts och avvisats (se prop.<br>1997/98:8 s. 99 bet. 1997/98:LU12 s. 60).</p>
<p>Som framgått kommer principen om barnets bästa i verkställighetsmål<br>att betonas ytterligare genom den nyligen beslutade reformen. En över-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>55</p>
<p>syn av föräldrabalkens verkställighetsregler i syfte att stärka bampers-<br>pektivet är för närvarande inte nödvändig. Det innebär dock inte att det<br>inte kan finnas skäl att göra en allmän översyn av 21 kap. föräldrabalken.<br>Frågan behöver emellertid övervägas ytterligare och den nyligen beslu-<br>tade vårdnadsreformen ges tid att verka.</p>
<h3>7.5 Bam med föräldrar i fängelse</h3>
<p>Regeringens bedömning: På regeringens uppdrag genomför för när-<br>varande Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen en gemensam<br>översyn av levnadsförhållandena för bam vilkas föräldrar är intagna i<br>kriminal vårdsanstalt eller häkte. Översynen bör även omfatta familje-<br>hemmens roll när det gäller att underlätta och förbättra barnets kon-<br>takt med en förälder som är frihetsberövad. Regeringen kommer att ge<br>ett tilläggsuppdrag med den inriktningen.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.<br>Remissinstanserna: Förslaget möter i huvudsak inga invändningar.<br>Skälen för regeringens bedömning: En övergripande rättighet som<br>barnkonventionen fastslår för bamet är rätten att bli omvårdad av sina<br>föräldrar. I de fall bamet är skilt från ena av eller båda föräldrarna skall<br>staten respektera barnets rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt<br>förhållande till och direkt kontakt med föräldrarna, utom då detta strider<br>mot barnets bästa. Av barnkonventionens allmänna principer följer också<br>att staten skall underlätta kontakten. Rätt till regelbunden personlig kon-<br>takt med föräldrarna gäller även för bam vars ena eller båda föräldrar<br>sitter i fängelse. Det är i de flesta fall av stor betydelse för bamet och<br>dess utveckling att den personliga kontakten med den frihetsberövade<br>föräldern upprätthålls under anstaltsvistelsen. Kontakten är i första hand<br>till för bamet och det är främst barnets intresse och behov av kontakt som<br>skall tillgodoses. Ambitionen inom den svenska kriminalvården bör där-<br>för vara att underlätta och skapa möjligheter för en sådan kontakt mellan<br>bamet och den frihetsberövade föräldern.</p>
<p>Inom kriminalvården pågår det redan viss verksamhet, t.ex. kurser i<br>föräldraskap, i syfte att underlätta för bam och föräldrar att ha kontakt<br>med varandra under anstaltstiden. Kriminalvårdsstyrelsen anger i sitt re-<br>missyttrande att besökslägenheter har inrättats vid några anstalter, och<br>flera kommer att tillskapas under år 1998. Även besöksrum som är an-<br>passade för bam i olika åldrar kommer att iordningställas under året. Re-<br>geringen välkomnar denna utveckling och ser det som angeläget att åt-<br>gärder som syftar till att ytterligare förbättra besöksförhållandena för<br>barnen far fortsatt prioritet.</p>
<p>Regeringen uppdrog i augusti 1997 åt Kriminalvårdsstyrelsen och So-<br>cialstyrelsen att gemensamt göra en översyn av förhållandena för bam<br>vilkas föräldrar är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt, samt lämna<br>förslag till förändringar av gällande författningar och de andra åtgärder<br>som översynen kan ge anledning till (Ju97/2934). Utgångspunkten för<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>56</p>
<p>översynen skall vara att barnets bästa skall beaktas i frågor som rör bam Prop. 1997/98:182<br>vilkas föräldrar är intagna. Målet skall vara att så långt som det är möjligt<br>med hänsyn till kriminalvårdens primära uppgift minska skadeverkning-<br>arna för barnen. De frågor som särskilt skall belysas är bams behov i<br>samband med att en förälder frihetsberövas, myndigheternas kännedom<br>om barnens existens, förhållandena för bam som vistas tillsammans med<br>en förälder i häkte eller anstalt, kontakten mellan de intagna och deras<br>bam, åtgärder för att stödja intagna i föräldrarollen samt samarbetet<br>mellan berörda myndigheter, i första hand kriminalvården och de sociala<br>myndigheterna. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 december<br>1998.</p>
<p>Många kvinnor som blir föremål för intagning i häkte eller anstalt har<br>vårdnad om bam och det är inte ovanligt att kvinnorna har en sammansatt<br>social problembild. Kvinnor döms i dag i större utsträckning för narkoti-<br>kabrott och grova våldsbrott, vilket resulterar i långa fängelsestraff. När<br>kvinnor avtjänar fängelsestraff finns sällan papporna till barnen med i<br>kvinnornas eller barnens liv. Det kan därför på goda grunder antas att det<br>inte är ovanligt att barnen är placerade i familjehem, och att det före-<br>kommer att syskon är placerade på olika håll. Regeringen ser det som<br>angeläget att familjehemmen har en aktiv roll när det gäller att underlätta<br>och förbättra barnets kontakt med den frihetsberövade föräldern. Den<br>pågående översynen bör därför även omfatta familjehemmens roll och<br>regeringen kommer att ge Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen ett<br>tilläggsuppdrag med den inriktningen.</p>
<h2>8 Hälso- och sjukvårdsfrågor</h2>
<h3>8.1 Bamkompetens inom BVC</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är angeläget att bibehålla en hög bam-<br>kompetens inom barnhälsovården och särskilt i det förebyggande<br>arbetet som bedrivs inom barnavårdscentralerna. BVC måste tillför-<br>säkras en hög bamkompetens och god erfarenhet av barnhälsovård.<br>Vårdgivaren bör se till att personalen far nödvändig fortbildning och<br>organisera arbetet så att de som arbetar inom BVC har möjlighet att<br>skaffa sig tillräckligt god erfarenhet av barnhälsovård. Socialstyrelsen<br>bör få i uppdrag att i samråd med Landstingsförbundet utveckla meto-<br>der för att säkerställa bamkompetensen bland den hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal som har att arbeta med bam och ungdomar.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén betonar vikten av att bamkompeten-<br>sen bibehålls, oavsett organisationsform eller vilka system för finansie-<br>ring som införs.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksföreningen för barnsjuksköterskor anser att<br>lägsta kompetensnivå för att arbeta med hälso- och sjukvård för bam och<br>ungdom skall vara legitimerad bamsjuksköterska respektive legitimerad</p>
<p>57<br></p>
<p>barnläkare. Barnombudsmannen instämmer med kommittén om vikten av<br>att behålla den höga kvaliteten och täckningsgraden som den förebyg-<br>gande barnhälsovården har i dag. BO framhåller BVC:s funktion att ti-<br>digt upptäcka bam som är i behov av särskilda insatser. Stockholms läns<br>landsting, Landstingsförbundet och Sveriges Läkarförbund instämmer i<br>kommitténs inställning att barnavårdscentralerna måste bibehållas som<br>arena för alla föräldrar. Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns<br>landsting framhåller dock betydelsen av att BVC:s personal inom givna<br>ekonomiska ramar är beredd att prioritera insatser utifrån enskilda fa-<br>miljers behov.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763) anges särskilt att hälso- och sjukvården skall arbeta med att<br>förebygga ohälsa. I 1 § hälso- och sjukvårdslagen anges att med hälso-<br>och sjukvård menas ”åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och<br>behandla sjukdomar och skador”. Förebyggande verksamhet har således<br>samma dignitet i lagens mening som sjukvård. Genom artikel 24.2 b i<br>barnkonventionen uppmanas staterna att satsa på primärvården. Staterna<br>skall säkerställa att alla bam tillhandahålls nödvändig hälso- och sjuk-<br>vård med tonvikt på utveckling av primärvården. I artikel 24.2 f anges att<br>staterna skall sträva efter att utveckla förebyggande hälsovård, föräld-<br>rarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor.<br>Den svenska lagstiftningen motsvarar barnkonventionens stadgande i<br>dessa avseenden.</p>
<p>Svenska bam är bland de friskaste i världen. Några mått som brukar<br>användas för att mäta bam hälsa är statistik om spädbarnsdödlighet och<br>olycksfall. De senaste uppgifterna om spädbarnsdödligheten i Sverige<br>visar att den är lägst i världen: 3,96 per 1 000 levande födda år 1996.</p>
<p>Bilden av svenska bams hälsa förmörkas dock av ett antal oroande ut-<br>vecklingstendenser. Vid en internationell jämförelse karaktäriseras det<br>svenska hälsoläget av små skillnader mellan bam från olika sociala grup-<br>per. Det framstår nu som om dessa skillnader tenderar att öka i vissa av-<br>seenden. Exempelvis är olycksfallsdödligheten bland bam till arbetare<br>högre än bland bam till tjänstemän. Det finns även uppgifter som tyder<br>på att det finns liknande skillnader när det gäller kariesfrekvens och när<br>det gäller förekomst av olika former av allergier. Av Socialstyrelsens<br>Folkhälsorapport 1997 framgår även att psykiska och psykosomatiska<br>problem hos bam och ungdomar har ökat under senare år och att köns-<br>skillnaden är påtaglig. Flickor uppvisar problem i större omfattning än<br>pojkar.</p>
<p>Barnhälsovården är ett bra exempel på generellt förebyggande verk-<br>samhet som riktas till samtliga föräldrar med bam i förskoleåldern. Bar-<br>navårdscentralerna (BVC) började byggas upp på 1930-talet och sedan<br>lagen om mödra- och barnhälsovård trätt i kraft år 1938 skedde en kraftig<br>utbyggnad av centralerna på 1940- och 1950-talet. Från slutet av 1960-<br>talet har barnhälsovården i princip nått alla nyfödda bam i Sverige.</p>
<p>Målen för barnhälsovården finns formulerade och fastställda i Social-<br>styrelsens allmänna råd (SOSFS 1981:4). Huvudmålet är att minska död-<br>lighet, sjuklighet och handikapp i bampopulationen, söka minska skad-<br>liga påfrestningar på föräldrar och bam samt att stödja och aktivera för-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>58</p>
<p>äldrar i deras föräldraskap och härigenom skapa gynnsamma betingelser<br>för en allsidig utveckling för bam. Det framgår av Socialstyrelsens prin-<br>cipprogram för mödra- och barnhälsovård från år 1979 (1979:4) och av<br>Socialstyrelsens rapport gällande kvalitetssäkring (1994:19) att man an-<br>ser att förebyggande insatser har tillkommit just för att man uppmärk-<br>sammat behoven av prevention.</p>
<p>Barnavårdscentralerna når nära nog alla Sveriges bam och föräldrar i<br>ett avgörande skede i livet. Kontakten med så gott som samtliga föräldrar<br>och bam i olika frågor har lett till att BVC har blivit en ”resurs för alla”<br>som spelar en viktig roll i att förebygga och upptäcka olika problem. Ef-<br>tersom bams hälsa allmänt har blivit bättre har tyngdpunkten förskjutits<br>från en somatiskt inriktning till att även omfatta mera psykosociala fakto-<br>rer. Genom att BVC nått en hög acceptans i alla socialgrupper har den<br>kommit att spela en viktig roll för folkhälsan.</p>
<p>I Bampsykiatrikommitténs betänkande (SOU 1998:31) pekar man på<br>vikten av mödra- och barnhälsovårdens roll när det gäller att förebygga<br>bams exponering för psykiska och sociala riskfaktorer. I betänkandet<br>lyfts även folkhälsoaspekten fram som särskilt viktig.</p>
<p>Barnhälsovårdens uppgifter kan sägas vara av tre slag. För det första<br>skall BVC stå för somatisk övervakning av bamet, för det andra skall<br>BVC följa barnets utveckling i vid bemärkelse och se till att bamet vid<br>behov får adekvat vård och stöd och för det tredje skall BVC arbeta med<br>föräldrastöd. I samtliga delar av detta arbete måste en avvägning mellan<br>generella och riktade insatser göras. Det står klart att generella preventiva<br>åtgärder som riktas till hela befolkningen ofta är mer effektiva än åtgär-<br>der som riktas till särskilda grupper. Det generella preventionsprogram-<br>met, med en rad hälsokontroller och vaccinationer, bör vara grundstom-<br>men i BVC:s roll även i fortsättningen. Utöver det generella basutbudet<br>bör det dock finnas en allmän strävan att individualisera hälsoövervak-<br>ning, stöd och service med hänsyn till familjens behov.</p>
<p>Från början av 1980-talet inordnades BVC-organisationen inom pri-<br>märvårdens ram. Det medförde samtidigt en förskjutning av kompeten-<br>sen från bamläkare-bamsköterska till allmänläkare-disktriktssköterska.<br>Bamläkaren används alltmer som konsult. Bamkommittén uttrycker i sitt<br>betänkande en oro för att den snabba omstruktureringen av hälso- och<br>sjukvården på sikt kan komma att få konsekvenser för det förebyggande<br>bamhälsoarbetet. Kommittén vill betona vikten av att bamkompetens<br>bibehålls, oavsett organisationsform eller vilka system för finansiering<br>som införs.</p>
<p>Landstingsförbundet pekar i sitt remissvar på att det förvisso är viktigt<br>att åstadkomma en likvärdig barnhälsovård över hela landet, men att den<br>organisatoriska utformningen för att åstadkomma detta avgörs bäst på<br>lokal nivå av de enskilda huvudmännen.</p>
<p>BVC-organisationen har under de senaste decennierna genomgått stora<br>organisatoriska förändringar. Barnläkarna har successivt bytts mot all-<br>mänläkare och bamsjuksköterskor mot distriktssköterskor. Husläkar-<br>systemets introduktion innebar att drygt hälften av alla husläkare fick<br>BVC som ett basåtagande i tjänsten. Socialstyrelsen genomförde år 1995<br>en undersökning av barnhälsovårdens organisation, innehåll och omfatt-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>59</p>
<p>ning inom ramen för husläkarreformen med tonvikt på amning (Svenska<br>mammor ammar mest, 1995). Studien visar att av de läkare som arbetar<br>vid BVC var 62 procent husläkare och med specialitet i allmänmedicin.<br>Av de resterande 38 procenten var 76 procent pediatrikspecialister. När<br>det gäller BVC-sköterskoma var 12 procent bamsjuksköterskor, medan<br>87 procent hade distriktssköterskeutbildning. Nyrekrytering av pedi-<br>atrikspecialister och bamsjuksköterskor har minskat vilket innebär en<br>ytterligare förskjutning mot allmänmedicin inom denna sektor.</p>
<p>För att upprätthålla en god kompetens krävs tillräckligt stor volym av<br>verksamheten, fortbildning, konsultverksamhet och tillgång på bam-<br>specialistmottagningar. Regeringen anser därför att det är av största vikt<br>att personalen på BVC tillförsäkras en hög bamkompetens och god<br>erfarenhet av arbete med barnhälsovård. Frågan om bamkompetens inom<br>MVC och BVC behandlas också av Bampsykiatrikommittén. Kommittén<br>har förslag på en rad åtgärder för hur bamkompetensen- skall kunna för-<br>stärkas inom dessa verksamheter. Regeringen delar de båda utred-<br>ningarnas uppfattning om betydelsen av att personal inom hälso- och<br>sjukvården som arbetar med bam skall ha en uttalad bamkompetens.<br>Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med<br>Landstingsförbundet utarbeta metoder för att tillvarata och förstärka<br>bamkompetensen inom bamhälso- och sjukvården.</p>
<h3>8.2 Bam på sjukhus</h3>
<p>Regeringens bedömning: De kvalitetskrav som formulerats i<br>”Nordisk standard för omsorg om bam och unga som vistas på sjuk-<br>hus” bör vara vägledande inom sjukvården för att tillgodose barnets<br>behov när de vistas på sjukhus. Landstingen bör sträva efter så långt<br>det är möjligt att bam vårdas på barnklinik med särskild bamutbildad<br>personal. Denna fråga bör ingå i det uppdrag som regeringen kommer<br>att ge Socialstyrelsen (se avsnitt 8.1).</p>
<p>Kommitténs bedömning: Kommittén betonar starkt vikten av att<br>landstingen till det yttersta av tillgängliga resurser strävar efter att bam<br>vårdas på barnkliniker med särskilt utbildad personal.</p>
<p>Remissinstanserna: Nordisk förening för sjuka barns behov (NOBAB)<br>hävdar att de återkommande besparingarna inom sjukvården på flera<br>olika sätt har börjat påverka vården av sjuka bam. Bam läggs i allt större<br>utsträckning in på vuxenavdelningar. Där vårdas de av personal som inte<br>har utbildning i barnmedicin och bristfälliga kunskaper om bams utveck-<br>ling.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: För att inte sjukvården skall<br>åstadkomma onödigt lidande eller psykiska påfrestningar är det viktigt att<br>sjukvården tar hänsyn till bams behov när de vistas på sjukhus. Det finns<br>en grupp bam som vårdas länge och ofta på sjukhus. Nordisk förening<br>för sjuka bams behov (NOBAB) har utarbetat en standard ”Nordisk stan-<br>dard för omsorg om bam och unga på sjukhus” med utgångspunkt från<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>60</p>
<p>barnkonventionen. Den är avsedd att användas som ett redskap för att Prop. 1997/98:182<br>värna om barnets rättigheter och en god utvecklingsmiljö när bamet vår-<br>das på sjukhus. De kvalitetskrav som formulerats i denna bör vara vägle-<br>dande for att tillgodose bams behov i sjukvården. Bam bör t.ex. inte vår-<br>das på vuxenavdelningar som saknar speciellt bamutbildad personal och<br>som inte har rutiner och en vårdmiljö som är anpassad för bam. Bam<br>som vistas länge och/eller ofta på sjukhus behöver ha föräldrarna nära,<br>möjlighet att leka och att få skolundervisning.</p>
<p>Enligt en undersökning som NOBAB genomförde år 1994 kände en<br>stor del av de tillfrågade barnklinikerna (86 procent) till denna nordiska<br>standard. Motsvarande siffra för vuxenklinikema var 42 procent. Det<br>framgår vidare av undersökningen att svensk sjukvård för bam generellt<br>sett uppfyller den standard som har utarbetats. Det framgår dock att en<br>allmän uppfattning är att antalet bam på vuxenkliniker ökar. Regeringen<br>anser att det är viktigt att landstingen strävar efter att bam vårdas på<br>barnkliniker med särskilt bamutbildad personal. Denna fråga bör därför<br>ingå i det uppdrag som regeringen kommer att ge Socialstyrelsen (se av-<br>snitt 8.1).</p>
<h3>8.3 Skolhälsovården</h3>
<p>Regeringens bedömning: Skolhälsovården är en viktig resurs och når<br>nära nog samtliga bam i skolåldern. Skolhälsovården har en viktig roll<br>i att tidigt upptäcka och förebygga olika problem. Regeringen avser<br>att under år 1998 tillsätta en särskild utredare inom området.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att regeringen ger berörda<br>myndigheter i uppdrag att utarbeta riktlinjer för nationella mål och en<br>rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om nationella mål för och en rikstäck-<br>ande basnivå för skolhälso- och elevvård stöds av Socialstyrelsen, Han-<br>dikappombudsmannen, Barnombudsmannen, Rädda Barnen, Sveriges<br>Psykologförbund, Riksföreningen för bamsjuksköterskor och Riksför-<br>bundet Hem och Skola. Däremot avvisar Svenska Kommunförbundet och<br>Umeå kommun tanken på en rikstäckande basnivå.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Skolhälsovården är ett viktigt in-<br>slag i den förebyggande hälsovården för bam och ungdomar. Enligt<br>skollagen (1985:1100) är kommunerna skyldiga att tillhandahålla skol-<br>hälsovård för elever i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, special-<br>skolan och sameskolan. Skolhälsovården skall i första hand vara före-<br>byggande. Skolhälsovården är dock ojämnt fördelad i landet. Den stora<br>variationen mellan kommuner kan inte anses ligga i linje med barnkon-<br>ventionens bestämmelser och anda.</p>
<p>Barnombudsmannen har i sin rapport om mobbning (Blunda inte för<br>mobbning, BO 1997) bl.a. föreslagit att skollagen skall kompletteras med<br>nationella mål och en rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård,<br>motsvarande sådan nationella mål som finns för barnhälsovården. Kom-<br></p>
<p>61</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 182</p>
<p>mittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU<br>2000) har, mot bakgrund av att en fortsatt ökning av psykosociala och<br>psykosomatiska problem hos bam och ungdomar kan befaras framöver,<br>uttalat att det finns skäl att värna resurserna inom den förebyggande<br>bam- och skolhälsovården. Vikten av att elevvårdsresursema förstärks<br>framhålls även av Bampsykiatrikommittén.</p>
<p>Mot bakgrund av att skolhälsovården är en viktig resurs och har en<br>betydande roll i att tidigt upptäcka och förebygga olika problem avser<br>regeringen att under innevarande år tillsätta en särskild utredare.</p>
<h3>8.4 Ungdomsmottagningarna</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: I anslutning till det regeringsuppdrag som<br>Socialstyrelsen kommer att få (se avsnitt 8.1) bör även en översyn av<br>ungdomsmottagningarnas verksamhet göras. Översynen bör ske i<br>samråd med Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att regeringen gör en över-<br>syn av ungdomsmottagningarnas verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan har<br>främst berört frågan om ungdomsmottagningarnas organisation och hu-<br>vudmannaskap. Folkhälsoinstitutet anser att i en eventuell utredning om<br>ungdomsmottagningarna bör särskilt de unga männens behov beaktas.<br>Även Riksföreningen för bamsjuksköterskor är kritisk till att knyta ung-<br>domsmottagningarna till mödrahälsovården eftersom de unga männen<br>glöms bort. Svenska Kommunförbundet hänvisar till att ungdomsmottag-<br>ningarna utgör ett gott exempel på hur ett samarbete mellan olika profes-<br>sioner och olika huvudmän kan fungera utan större komplikationer. En-<br>ligt kommunförbundet är det därför onödigt att göra en översyn av verk-<br>samheten med förslag om huvudmannaskapsförändringar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsmottagningarna har<br>som mål att förebygga fysisk och psykisk ohälsa. Till ungdomsmottag-<br>ningarna kan ungdomar vända sig med frågor som rör sex och samlev-<br>nad, exempelvis för preventivmedelsrådgivning och vid graviditetsmiss-<br>tanke, samt för varierande hälsofrågor av mer psykisk eller social karak-<br>tär. I Bampsykiatrikommitténs betänkande (SOU 1998:31) uppges att det<br>är vanligt att ungdomar söker för någon medicinsk åkomma men att det<br>under samtalets gång också framkommer bekymmer av mer psykisk och<br>social karaktär. Personalen på ungdomsmottagningarna tycker att antalet<br>besökande ungdomar med psykiska och sociala problem har ökat mar-<br>kant under de senaste åren. Alltfler mottagningar har psykosocial kom-<br>petens och kan erbjuda råd, stöd och i vissa fall psykoterapi.</p>
<p>Mottagningarna vänder sig till ungdomar i åldern 13-20 år, i vissa fall<br>upp till 25 år. Den första mottagningen startades år 1970. I dag finns ca<br>200 mottagningar i landet. Tillgänglig statistik från 145 mottagningar<br>visar att man under år 1996 tog emot ca 260 000 besök.</p>
<p>62</p>
<p>Ungdomsmottagningarna är ett exempel på en verksamhet som vuxit<br>fram ur ungdomarnas egna behov och mottagningarna drivs med ett ut-<br>talat bam- och ungdomsperspektiv. Verksamheten utgör samtidigt ett<br>gott exempel på hur samarbetet mellan olika professioner och huvudmän<br>kan fungera. På ungdomsmottagningarna finns både medicinsk och psy-<br>kosocial kompetens och de drivs med antingen kommunen eller lands-<br>tinget som huvudman, alternativt båda dessa tillsammans. Enligt före-<br>ningen Sveriges ungdomsmottagningars (FSUM) matrikel för år 1997<br>hade 44 procent av ungdomsmottagningarna ett delat huvudmannaskap<br>mellan kommun och landsting, medan 39 procent hade endast landstinget<br>som huvudman och 14 procent hade kommunen som enda huvudman.<br>Dessutom fanns sju mottagningar (3 procent) som var privata eller hade<br>en stiftelse som huvudman. Efter en genomgång av samtliga ungdoms-<br>mottagningar visar det sig att de mottagningar som enbart hade en<br>kommun som huvudman i större utsträckning återfanns i storstä-<br>dema/tätortema. På mindre orter var landstinget oftare huvudman för<br>mottagningen.</p>
<p>Det är mest flickor i åldern 15 år och äldre som söker sig till ung-<br>domsmottagningarna. Förklaringen är naturlig eftersom många av besö-<br>ken handlar om preventivmedels- och abortrådgivning. De besökande<br>pojkarna är oftast något äldre, vanligtvis i åldern 18 år eller äldre. Poj-<br>karna är över huvudtaget betydligt farre på ungdomsmottagningarna. En-<br>ligt Bampsykiatrikommitténs betänkande är det ca 80 procent flickor och<br>ca 20 procent pojkar som söker sig till ungdomsmottagningarna. På vissa<br>mottagningar arbetar man med särskilda ”killmottagningar” en viss tid i<br>veckan, med avsikt att på ett bättre sätt nå ut till pojkarna.<br>”Killmottagningen” är ofta bemannad med manlig personal.</p>
<p>Socialstyrelsens utredning om mödrahälsovården har föreslagit att<br>ungdomsmottagningarna organisatoriskt skall knytas till någon redan<br>befintlig verksamhet. Det naturliga anses vara att mottagningarna knyts<br>till mödrahälsovården eller kvinnosjukvården. Flera av remissinstanserna<br>har haft invändningar mot att knyta ungdomsmottagningarna till mödra-<br>hälsovård eller kvinnosjukvård. Anledningen är främst att man riskerar<br>att förlora kontakten med pojkarna.</p>
<p>Folkhälsoinstitutet påpekar i sitt remissvar att det inte är självklart att<br>ungdomsmottagningarna organisatoriskt skall knytas till mödrahälsovår-<br>den eftersom man riskerar att tappa de unga männen. Folkhälsoinstitutet<br>påpekar att de män som besöker ungdomsmottagningarna är äldre än de<br>kvinnliga besökarna, vilket medför att en generell åldersgräns på exem-<br>pelvis 20 år utestänger en stor del av nuvarande besökare.</p>
<p>Riksföreningen för bamsjuksköterskor föreslår i stället att ungdoms-<br>mottagningarna knyts till primärvården.</p>
<p>Bampsykiatrikommittén påpekar att frågan om organisation och hu-<br>vudmannaskap har lösts lokalt och på olika sätt. Det är därför av största<br>vikt att ungdomsmottagningarna även fortsättningsvis ges möjlighet att<br>verka och utvecklas efter lokala förutsättningar och behov. Det är önsk-<br>värt att det finns arbetsformer som även tillgodoser pojkarnas behov.<br>Kommittén utgår ifrån att Socialstyrelsen följer utvecklingen av ung-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>63</p>
<p>domsmottagningama i landet särskilt med avseende på mottagningarnas<br>psykosociala insatser.</p>
<p>Regeringen anser att det är viktigt att ungdomsmottagningarnas före-<br>byggande verksamhet utreds innan organisations- och huvudmannaskaps-<br>förändringar genomförs. En översyn av ungdomsmottagningarna skall<br>därför genomföras i anslutning till det uppdrag som regeringen kommer<br>att ge Socialstyrelsen (se avsnitt 8.1). I sammanhanget bör även pojkar-<br>nas möjlighet till stöd och råd uppmärksammas.</p>
<h3>8.5 Asylsökande bam</h3>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör få i uppdrag att belysa<br>det medicinska omhändertagandet för asylsökande bam.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget möter inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Många familjer som söker asyl i<br>Sverige har traumatiska upplevelser bakom sig. Dessutom avspeglas det<br>epidemiologiska läget hos den egna sociala gruppen i hemlandet. De<br>asylsökandes hälsoproblem växlar starkt mellan olika grupper av asylsö-<br>kande och med skiftande politiska skeenden i världen. Detta ställer na-<br>turligtvis stora krav på ett såväl professionellt medicinskt omhänderta-<br>gande som på att dessa familjer och inte minst barnen behöver en trygg<br>och säker tillvaro under den tid de väntar på besked i tillståndsfrågan.</p>
<p>Socialstyrelsen redovisade år 1996 en undersökning av hälso- och<br>sjukvården för asylsökande och flyktingar (SoS 1996:9). Av rapporten<br>framgår bl.a. att asylsökande bam med traumatiska upplevelser i hem-<br>landet och bam som kommer ensamma till Sverige endast identifieras vid<br>ett fatal enheter. Innehållet i hälsokontrollen vid ankomsten borde dess-<br>utom bättre anpassas till den epidemiologiska situationen i flyktingens<br>hemland. Ytterligare en brist var att psykiatrisk kompetens oftast sakans<br>vid förläggningarna med växlande möjligheter att bedöma psykiska pro-<br>blem. Metodutvecklingen för behandling av traumatiserade flyktingar<br>behöver enligt rapporten utvecklas. Socialstyrelsen pekade också på att<br>svårigheter skulle kunna komma att uppstå när landstingen skulle överta<br>ansvaret för all flyktingsjukvård.</p>
<p>Landstingen har, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:94,<br>bet. 1993/94:SfUll, rskr. 1993/94:1889), den 1 januari 1997 tagit över<br>ansvaret för de asylsökandes sjukvård. Enligt överenskommelsen mellan<br>staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen skall landstingen ge<br>vuxna asylsökande akut sjuk- och tandvård samt annan vård som inte kan<br>anstå. Asylsökande bam skall få samma hälso- och sjukvård samt tand-<br>vård som i Sverige bosatta bam. Asylsökande skall också erbjudas hälso-<br>undersökning enligt riktlinjer i allmänna råd från Socialstyrelsen. Staten<br>skall enligt överenskommelsen kompensera landstingen för vård som ges<br>till asylsökande m.fl. Tillämpningen av överenskommelsen skall följas</p>
<p>64</p>
<p>upp av Invandrarverket i samråd med Landstingsförbundet. Vidare skall<br>tillämpningen av överenskommelsen vad avser vårdens omfattning,<br>landstingets kostnader och statens ersättningar följas upp och beaktas i<br>den nya överenskommelsen som skall träffas mellan staten och Land-<br>stingsförbundet före 1999 års utgång.</p>
<p>Statens invandrarverk har den 2 oktober 1997 lämnat en första upp-<br>följningsrapport om effekterna av överenskommelsen mellan staten och<br>Landstingsförbundet om hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. Av<br>rapporten framkommer bl.a. en viss förbättring avseende information och<br>tillgänglighet sedan överenskommelsens ikraftträdande. Vad avser<br>barnfamiljer har samtliga personer som erbjudits hälsokontroll för bam<br>accepterat erbjudandet. Här behöver dock informationsutbytet mellan<br>landstingen och Invandrarverket förbättras för att landstingen skall nå<br>samtliga familjer. De flesta landstingen har genomfört viss utbildning av<br>personalen inför övertagandet av vården av asylsökande. Under en<br>övergångsperiod har särskilda vårdcentraler eller den sjukvårds-<br>organisation vid förläggningarna som redan fanns inrättad använts för de<br>asylsökandes sjukvård. Vårdens organisation kommer dock på sikt att<br>integreras i landstingens ordinarie sjukvård.</p>
<p>Mot bakgrund av det ovan anförda och i syfte att erhålla en bättre kun-<br>skap om de asylsökande barnens medicinska omhändertagande avser re-<br>geringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att belysa situationen för barnen<br>efter det att landstingen tagit över ansvaret för de asylsökandes sjukvård.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>65</p>
<h2>Sammanfattning</h2>
<h3>Bamkommitténs uppdrag</h3>
<p>Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling<br>den 20 november 1989. Sverige ratificerade Barnkonventionen efter ett<br>beslut i riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig på någon punkt.<br>Efter ratifikationen kom konventionen att gälla i förhållande till Sverige<br>den 2 september 1990. Praktiskt taget alla världens stater har anslutit sig<br>till Barnkonventionen.</p>
<p>Alltsedan ratificeringen av Barnkonventionen har en diskussion förts<br>om att införliva konventionen i svensk rätt genom s.k. inkorporering,<br>dvs. att göra konventionen till svensk lag. I ett beslut i riksdagen hösten<br>1995 avvisades förslag om inkorporering, men riksdagen uttalade att re-<br>geringen borde låta göra en översyn av om svensk lagstiftning och praxis<br>stämmer överens med Barnkonventionens bestämmelser.</p>
<p>Mot bakgrund av Sveriges åtagande, riksdagens tillkännagivande och<br>det faktum att olika tolkningar av innebörden av Barnkonventionen hade<br>gjorts gällande i den allmänna debatten, beslutade regeringen den 1 feb-<br>ruari 1996 att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att klarlägga hur<br>Barnkonventionens anda och innebörd kommer till uttryck i svensk lag-<br>stiftning och praxis.</p>
<p>Kommitténs uppdrag sammanfattas i direktiven på följande sätt</p>
<p>- göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller<br>sig till Barnkonventionens bestämmelser,</p>
<p>- skapa större klarhet och ökat mått av samsyn vad gäller innebörden av<br>begreppet ”barnets bästa” i Barnkonventionen och svensk rätt samt<br>därvid särskilt analysera eventuella målkonflikter,</p>
<p>- med förtur behandla frågan om bams ställning i ärenden enligt utlän-<br>ningslagen, bl.a. när det gäller avvisning eller utvisning där bam be-<br>rörs.</p>
<p>När det gäller den sista punkten i direktiven, hänvisas till vår delrapport<br>Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU1996:! 15), som lämnades<br>till regeringen den 28 juni 1996.</p>
<h3>Utgångspunkter för vårt arbete</h3>
<p>Barnkonventionen är en internationell förpliktelse som Sverige har åtagit<br>sig gentemot andra stater som också har anslutit sig till konventionen.<br>Utgångspunkten i vårt arbete har därför varit att inte enbart se Barnkon-<br>ventionen i ett nationellt perspektiv, utan istället sätta in bestämmelserna<br>i ett internationellt sammanhang. Vi har som utgångspunkt i vårt arbete<br>gjort en analys av konventionstexten och därvid använt oss av de inter-<br>nationella tolkningar som finns, dvs. konventionens förarbeten och den<br>tolkning som kommittén för barnets rättigheter har gjort. Vi har även<br>sökt ledning i svensk och utländsk doktrin inom bamrättsområdet.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>66</p>
<p>Som grund för den analys som vi har gjort av Barnkonventionens be-<br>stämmelser har vi använt oss av de fyra grundläggande principerna i<br>konventionen; principen om ickediskriminering, principen om barnets<br>bästa, barnets rätt till liv och utveckling samt barnets rätt att komma till<br>tals. Dessa principer samt den centrala bestämmelsen om genomförandet<br>av Barnkonventionen, som kommer till uttryck i artikel 4, har varit väg-<br>ledande vid analysen av de olika sakartiklama. Vi har inte behandlat<br>Barnkonventionen artikel för artikel, utan disponerat betänkandet efter de<br>olika rättigheternas karaktär och tillämpning i det svenska samhället. Vi<br>har heller inte begränsat oss till lagstiftningen och den praxis som har<br>utbildats i domstolarna, utan istället valt att göra en analys av förhållan-<br>dena för bam och ungdomar i Sverige i belysning av åtagandena enligt<br>Barnkonventionen.</p>
<p>Varje avsnitt av betänkandet kan sägas bestå av tre delar; analys av<br>konventionen, svenska förhållanden och våra överväganden.</p>
<h3>Sammanfattning av betänkandet</h3>
<p>Definition av barn - för vem gäller Barnkonventionen? (avsnitt 3)</p>
<p>Barnkonventionen slår i artikel 1 fast att med bam avses varje människa<br>under 18 år, om inte bamet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller<br>för bamet. Definitionen anger att de rättigheter som stadgas i konventio-<br>nen gäller tills man har fyllt 18 år. Detta hindrar inte att en stat har olika<br>åldersgränser så att bam med stigande ålder successivt kan föras in i<br>vuxenlivet. De särskilda skyddsreglema, t.ex. när det gäller fängelse-<br>straff, sexuellt utnyttjande eller utnyttjande av bam som arbetskraft skall<br>gälla upp till 18 år. Det hindrar inte heller att bam med stigande ålder och<br>mognad får bestämma mer över sitt liv.</p>
<p>Vi har vid vår genomgång hittat vissa luckor i svensk lagstiftning där<br>vi anser att skyddsbestämmelserna inte helt följer Barnkonventionen. Det<br>gäller bl.a. definitionen av barnpornografi samt skyddet mot sexuellt ut-<br>nyttjande för ungdomar mellan 15 och 18 år. Vi föreslår därför en änd-<br>ring av vissa bestämmelser i 6 kap. brottsbalken. Om dessa ändringar,<br>samt den av Bampomografiutredningen föreslagna ändringen när det<br>gäller definitionen av barnpornografi, genomförs kommer Barnkonven-<br>tionens definition av bam att helt återspeglas i svensk lagstiftning. Vi har<br>vidare konstaterat att andra åldersgränser i svensk lagstiftning är i enlig-<br>het med andan i Barnkonventionen, som innebär ökat ansvar i takt med<br>stigande ålder och utveckling.</p>
<p>Vi har emellertid observerat att det föreligger vissa brister när det gäl-<br>ler datainsamling och statistik. Därför föreslår vi att det görs en översyn<br>av den officiella statistiken så att det alltid skall vara möjligt att fa fram<br>uppgifter som gäller bam och ungdomar som grupp upp till 18 år.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<p>Principen om ickediskriminering (avsnitt 4)</p>
<p>Barnkonventionen stadgar att varje bam inom ett lands jurisdiktion skall<br>ges de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag.<br>Staten skall vidare säkerställa att bamet skyddas mot alla former av dis-<br>kriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares<br>eller familjemedlemmars ställning, verksamhet uttryckta åsikter eller tro.</p>
<p>Med diskrimineringsförbudet avses såväl direkt som indirekt diskrimi-<br>nering, oavsett om den är av allvarligt eller mindre allvarligt slag. Det<br>gäller diskriminering såväl genom lag som genom direkt handling. I dis-<br>krimineringsförbudet ligger också den dimensionen att ett bam inte far<br>diskrimineras på grund av var i landet det bor. Statens skyldigheter att<br>motverka diskriminering innefattar också aktiva åtgärder för att motverka<br>rasism och främlingsfientlighet.</p>
<p>När det gäller bam som befinner sig tillfälligt eller illegalt i ett land,<br>kan man varken med ledning av de diskussioner som fördes under ut-<br>arbetandet av konventionen eller av FN-kommitténs uttolkning hävda att<br>en stat är skyldig att se till att dessa bam tillförsäkras alla de rättigheter<br>som konventionen ger. Den begränsning som kan accepteras är långsik-<br>tigt inriktade vård- eller utbildningsinsatser som förutsätter att bamet<br>stannar en längre tid. Alla akuta behov bör däremot mötas när det gäller<br>barnets hälsa och insatser bör göras så att tiden inte utbildningsmässigt<br>går förlorad för bamet.</p>
<p>När det gäller svensk lagstiftning, anser vi att diskrimineringsförbudet<br>i princip täcks av de bestämmelser som kommer till uttryck i grundlagen.<br>I uppräkningen av otillåtna diskrimineringsgrunder i artikel 2 återfinns<br>emellertid även handikapp, något som är unikt för Barnkonventionen. Vi<br>menar därför att det bör övervägas en översyn av regleringen av hur för-<br>budet mot diskriminering av bam med handikapp bäst skall tillgodoses i<br>grundlagen eller annan svensk lagstiftning. I samband med en sådan<br>översyn bör också övervägas hur Barnkonventionens bamperspektiv<br>skall komma till uttryck när det gäller rätten att inte diskrimineras.</p>
<p>Genomförandet av Barnkonventionen (avsnitt 5)</p>
<p>Barnkonventionen lägger stor vikt vid själva genomförandet av de olika<br>rättigheter som konventionen ger. Staten är skyldig att vidta såväl lag-<br>stiftnings- som administrativa och andra åtgärder för att genomföra rät-<br>tigheterna. När det gäller de ekonomiska, sociala och kulturella rättig-<br>heterna skall staten vidta sådana åtgärder till det yttersta av sina resurser.<br>Det finns också en internationell dimension, bistånd och annat internatio-<br>nellt samarbete krävs för att främja genomförandet av rättigheterna.</p>
<p>Genomförandet av Barnkonventionen är ett politiskt ansvar för staten,<br>inte bara för regering och riksdag utan för alla myndigheter och offent-<br>liga organ. Landets inre förvaltningsstruktur påverkar inte statens ansvar.<br>Genom åtagandet i konventionen är staten skyldig att vidta sådana åtgär-<br>der att rättigheterna verkligen genomförs och kommer alla bam i landet<br>tillgodo. Konventionen tar inte ställning till hur det görs så länge själva<br>genomförandet ligger i linje med konventionens principer. Det räcker</p>
<p>68<br></p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>emellertid inte med att konventionen återspeglas i den nationella lagstift- Prop. 1997/98:182<br>ningen. För att säkerställa barnets rättigheter krävs en kombination av Bilaga 1<br>åtgärder, varav lagstiftning är en. Andra åtgärder kan vara att åstad-<br>komma effektiva styrmedel, opinionsbildning och upplysning.</p>
<p>En viktig del i genomförandet av Barnkonventionen är att se till att<br>dess bestämmelser får genomslag i den svenska lagstiftningen. Varken<br>konventionen eller FN-kommittén anger hur införlivandet av bestämmel-<br>serna skall ske, utan det far avgöras av vaije stat med utgångspunkt i dess<br>rättstradition och rättsliga system. Det viktiga är att det sker.</p>
<p>Vi har när det gäller frågan om Barnkonventionen bör inkorporeras i<br>svenskt rättssystem eller om den hittills valda vägen med s.k. transforme-<br>ring är att föredra, kommit till slutsatsen att inte föreslå en inkorporering.</p>
<p>Barnkonventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och ett<br>icke obetydligt inslag av artiklar som siktar till ett gradvist genom-<br>förande, som är svåra att direkt tolka av en domstol. Barnkonventionens<br>genomförande är en politisk process. För ett land med så omfattande<br>bamrättslig lagstiftning som Sverige finns det inte mycket att vinna på att<br>ge Barnkonventionen status av nationell lag. Viktigare är att det sker en<br>ordentlig genomgång av att lagarna stämmer överens med konventionen<br>och att konventionens anda och innebörd i fortsättningen beaktas i varje<br>lagstiftningsärende. Vi menar att tolkningen av Barnkonventionen bör<br>göras politiskt av riksdagen, som därvid kan stifta de lagar som krävs för<br>att rättigheterna i Barnkonventionen bäst skall slå igenom.</p>
<p>Vi anser att det är en brist att det inom regeringskansliet inte finns nå-<br>gon enhet som har en uttalad samordningsfunktion i frågor som rör bam.<br>Barnkonventionen berör frågor inom alla departement. En jämförelse kan<br>göras med jämställdhetsfrågoma för vilka har inrättats en särskild enhet<br>och för vilka ett statsråd har ett övergripande samordningsansvar. En så-<br>dan samordning av frågor som rör bam bör bl.a. innefatta att granska alla<br>lagförslag och andra förslag från regeringen ur ett bamperspektiv.</p>
<p>Vi anser vidare att det bör ges ett generellt ”bamkonventionsdirektiv”<br>till de utredningar som tillsätts av regeringen, liknande det jämställdhets-<br>direktiv som finns.</p>
<p>En samordning av bampolitiken i hela samhället är viktig. För genom-<br>förandet av Barnkonventionen på alla nivåer i samhället bör det därför<br>uppställas nationella mål, som bör ingå i en nationell strategi antagen av<br>riksdagen. I denna bör - utöver de nationella målen - ställas krav på<br>kommunala handlingsplaner. Det bör också anges mekanismer för en<br>fortgående uppföljning av hur de nationella målen förverkligas. I den<br>nationella strategin är ett viktigt element utbildning om Barnkonventio-<br>nen och bamperspektiv för de yrkesgrupper som arbetar med bam och<br>ungdom.</p>
<p>Uppföljning av lagstiftningen är viktig för att se till att den politiska<br>vilja som har kommit till uttryck genom riksdagens beslut också ger re-<br>sultat i verkligheten. Olika former av uppföljningsmekanismer behövs.<br>När det gäller domstolarnas rättstillämpning, måste en fortlöpande upp-<br>följning ske. Vidare bör statliga myndigheters tillsynsansvar förstärkas<br>och statistik som gäller bam och unga behöver utvecklas och förnyas.</p>
<p>69</p>
<p>Vi har kunnat konstatera att det på såväl nationell som regional och lo-<br>kal nivå saknas en samlad uppföljning av budgetnedskärningars<br>betydelse för bam och ungdomar. Det finns heller inga analyser av hur<br>mycket inom olika budgetar som satsas på bam och unga. För att Sverige<br>skall kunna säga att vi utnyttjar våra resurser till det yttersta för att till-<br>försäkra bam och ungdomar de rättigheter som ges genom Barnkonven-<br>tionen, krävs bättre uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar.</p>
<p>Det kan inte generellt sägas stå i strid med Barnkonventionen att ge-<br>nomföra nedskärningar av offentliga utgifter för bam. Förändringar och<br>nedskärningar i olika verksamheter måste ses ur såväl ett kortsiktigt som<br>ett långsiktigt perspektiv. En samhällsekonomi i balans är nödvändig<br>även för bam och ungdomar. Sättet att genomföra nedskärningar är dock<br>av stor betydelse. Konsekvenserna för bam av varje tänkt åtgärd måste<br>analyseras. Det är viktigt att bamperspektivet genomsyrar och blir synligt<br>i alla åtgärder som på något sätt berör bam och ungdomar. Av de årliga<br>budgetförslag som läggs fram på lokal, regional och nationell nivå bör<br>framgå både hur stora resurser som satsas på bam och vilka effekter för-<br>slagen kan väntas få på bams och ungdomars förhållanden. På motsva-<br>rande sätt bör andra förslags bamkonsekvenser redovisas.</p>
<p>Vi föreslår att varje kommun i Sverige före utgången av 1998 skall ha<br>upprättat en kommunal bam- och ungdomsplan, i vilken skall ingå en<br>plan för genomförande av Barnkonventionen. Det skall vidare ingå en<br>utbildningsplan för såväl politiker som anställda inom kommunen. Pla-<br>nen skall innehålla förslag om hur bamperspektivet skall beaktas inom<br>alla områden inom den kommunala verksamheten som berör bam och<br>ungdomar, inklusive samhälls- och trafikplanering, samt hur bams och<br>ungdomars inflytande skall förstärkas. Det arbetssätt som används i<br>Agenda 21-arbetet bör tjäna som förebild. Barnombudsmannen föreslås<br>få rollen att bistå kommunerna med råd och stöd i genomförandet, att<br>regelbundet samla in de kommunala planerna samt att göra en utvärde-<br>ring av arbetet.</p>
<p>Utbildning om Barnkonventionen är av central betydelse. Alla besluts-<br>fattare som på något sätt kommer i kontakt med frågor som regleras i<br>Barnkonventionen måste ha utbildning i och kunskaper om Barnkonven-<br>tionen. Syftet med en sådan utbildning skall vara att skapa förståelse för<br>och insikt i själva idén med Barnkonventionen. Det handlar inte bara om<br>att lära sig vilka rättigheter som stadgas i konventionen, utan att ta till sig<br>och förstå själva andan och innebörden av konventionen. Det är därför av<br>stor vikt att det sker en central genomgång av kursplaner inom olika ut-<br>bildningsområden i syfte att lyfta in Barnkonventionen i utbildningen.<br>Regeringen bör vidare ta initiativ till utbildning av personal inom rätts-<br>väsendet. Inom en treårsperiod bör all yrkesverksam personal inom dom-<br>stolar, polis och åklagarväsende ha fått en genomgång av vad Barnkon-<br>ventionen är, vad den står för och vilka krav konventionen ställer när det<br>gäller hantering av frågor som rör bam.</p>
<p>Barnombudsmannen bör få bättre formella möjligheter att bevaka ge-<br>nomförandet av Barnkonventionen på alla nivåer i samhället. Vi föreslår<br>därför att det görs en utvärdering och översyn av Barnombudsmannens<br>funktion och verksamhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>70</p>
<p>När det gäller frivilligorganisationema vill vi understryka vikten av di- Prop. 1997/98:182<br>alog och samverkan, samtidigt som det är viktigt att skilja på vad som är Bilaga 1<br>myndigheternas ansvar och vad som är de frivilliga organisationernas<br>roll.</p>
<p>Staten har ansvar för att allmänheten, särskilt bam och ungdomar och<br>personer som arbetar med bam, far erforderlig information om Barnkon-<br>ventionen. Konventionen bör vara obligatorisk i all skolundervisning och<br>skall finnas tillgänglig kostnadsfritt för alla som vill ta del av den. Det är<br>viktigt att konventionen finns tillgänglig på olika språk och även för<br>blinda och döva.</p>
<p>Vi vill även lyfta fram bamperspektivet i svensk biståndsverksamhet<br>och föreslår att Sida skall åläggas att göra bamkonsekvensanalyser i sin<br>verksamhet.</p>
<p>Barnets bästa (avsnitt 6)</p>
<p>Principen om barnets bästa är en av Barnkonventionens grundpelare. Vid<br>alla åtgärder som rör bam ”skall barnets bästa komma i främsta rummet”.<br>Principen kan härledas ur två grundläggande tankar som båda har satt<br>sina spår i konventionen: Att bam har fullt och lika människovärde och<br>att bam är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd.</p>
<p>Begreppet barnets bästa återfinns i andra internationella konventioner<br>och deklarationer. Det unika med Barnkonventionen är att barnets bästa<br>skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör bam. I detta lig-<br>ger delvis ett nytt tänkande där bamet sätts i fokus på ett annat sätt än<br>tidigare.</p>
<p>Det framgår av formuleringen i artikel 3 att barnets bästa alltid skall<br>beaktas i beslutsfattandet. Konventionen kräver inte att barnets bästa all-<br>tid skall vara utslagsgivande. Men i de fall, då man låter andra intressen<br>väga tyngre, krävs att beslutande myndigheter kan visa att en samman-<br>vägning av relevanta intressen i det enskilda fallet har gjorts. Vidare krä-<br>ver Barnkonventionen att beslutande myndigheter så långt som möjligt<br>har försäkrat sig om att barnets bästa har kommit med och redovisats i<br>beslutsprocessen. Besluten måste med andra ord innefatta ett bampers-<br>pektiv.</p>
<p>Principen om barnets bästa kommer traditionellt till uttryck i lagstift-<br>ning som uttryckligen reglerar frågor om bam. Det gäller framförallt frå-<br>gor om vårdnad och umgänge enligt föräldrabalken, men också namn-<br>lagen och socialtjänstlagen. Den genomgång som vi har gjort av rätts-<br>praxis av familjerättsliga mål och ärenden visar att domstolarna också<br>faktiskt beaktar barnets bästa i sina avgöranden. Med de förslag som har<br>lagts fram av Vårdnadstvistutredningen kommer barnets ställning i frågor<br>om vårdnad och umgänge att ytterligare förstärkas.</p>
<p>Att barnets bästa skall beaktas bör även prägla andra områden inom<br>svensk lagstiftning, såsom plan- och bygglagen och trafiklagstiftningen.</p>
<p>Det är enligt vår uppfattning emellertid inte säkert att en portal-<br>bestämmelse alltid är den bästa modellen för att införa principen om bar-<br>nets bästa. Det är viktigt att i varje lagstiftningsärende, där det kan bli</p>
<p>71</p>
<p>aktuellt att föra in principen om barnets bästa, pröva om en portal-<br>bestämmelse är den bästa lösningen eller om någon annan metod bör an-<br>vändas.</p>
<p>När det gäller utlänningslagen, där principen om barnets bästa infördes<br>från och med den 1 januari 1997, är det svårt att redan nu bedöma om<br>lagstiftarens intentioner har fatt genomslag i tillämpningen.</p>
<p>Barnets rätt till liv och utveckling (avsnitt 7)</p>
<p>Rätten till liv och utveckling är en av Barnkonventionens grundläggande<br>principer, vilket innebär att den skall vara vägledande vid tolkningen och<br>förverkligandet av varje särskild rättighet enligt konventionen.<br>Bestämmelsen erkänner inte bara barnets inneboende rätt till liv, utan ger<br>bamet en rätt att överleva och att utvecklas. Barnets rätt till utveckling<br>skall genomsyra genomförandet av hela konventionen. Artikeln handlar<br>inte bara om barnets fysiska hälsa utan om även den andliga, moraliska,<br>psykiska och sociala utvecklingen.</p>
<p>Enbart förbud mot dödsstraff är inte tillräckligt för att förverkliga bar-<br>nets rätt till liv. Konventionen kräver inte bara aktiva åtgärder som för-<br>hindrar att bam förolyckas eller drabbas av sjukdomar utan också före-<br>byggande insatser för att förhindra att bam tar sina liv. Vi vill framhålla<br>betydelsen av att den kunskap som finns inom detta område också om-<br>sätts till aktiva förebyggande insatser. Rätten att födas frisk är också en<br>viktig del av artikelns innebörd, utifrån vilken det förebyggande arbetet<br>inom mödrahälsovården skall ses.</p>
<p>Barnets rätt att komma till tals (avsnitt 8)</p>
<p>Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är den fjärde av Barn-<br>konventionens grundläggande principer. Artikeln innehåller två delar;<br>dels en allmän rätt att komma till tals i alla frågor som rör bamet, dels en<br>särskild rätt att höras i alla domstols- och administrativa förfaranden som<br>rör bamet.</p>
<p>Frågan om bams och ungdomars rätt att komma till tals är ytterst en<br>fråga om demokrati. Det är därför av stor vikt att en process för att för-<br>stärka bams och ungdomars inflytande stimuleras. Det krävs en systema-<br>tisk attitydpåverkan. Effektiva metoder för att bam och ungdomar skall<br>kunna komma till tals bör utarbetas i kommunerna. Vi föreslår att Barn-<br>ombudsmannen far i uppdrag att utveckla metoder som kan förstärka<br>framförallt bams delaktighet i samhällsprocessen vid sidan av de projekt<br>som syftar till att stärka ungdomars rätt till inflytande.</p>
<p>Kommunallagen har nyligen förändrats i syfte att ge medborgarna<br>möjligheter till inflytande och samråd. Vi vill kraftigt understryka vikten<br>av att de möjligheter som kommunallagen ger också används i förhål-<br>lande till bam och ungdomar. Om det efter några år visar sig att kommu-<br>nerna fortfarande inte använder sig av möjligheterna anser vi att en be-<br>stämmelse om att nämnderna skall samråda med bam och ungdomar bör</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>72</p>
<p>övervägas. Vi föreslår att Barnombudsmannen tillsammans med Ung-<br>domsstyrelsen far i uppdrag att följa utvecklingen.</p>
<p>Den formella demokratin, med elevråd och klassråd som forum för in-<br>flytande, är väl etablerad i de flesta svenska skolor. Svårigheten har varit<br>att skapa ett verkligt innehåll i inflytandet. Vi vill i detta sammanhang<br>betona att inflytande och ansvar för elever i skolan inte skall ses som nå-<br>got isolerat från hela den sociala och pedagogiska miljö som skolan ut-<br>gör. För att åstadkomma ett verkligt inflytande för elever krävs att skolan<br>präglas av en positiv inställning till detta.</p>
<p>Enligt vår uppfattning finns det i stort sett en tillfredsställande ordning<br>i svensk lagstiftning för att bam skall kunna komma till tals i familj e-<br>rättsmål och sociala mål. Vi anser att det är en fördel att denna ordning<br>har åstadkommits utan att bam i någon större utsträckning behöver höras<br>inför domstol.</p>
<p>När det gäller reglerna i 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av<br>dom eller beslut om vårdnad och umgänge och i mål och ärenden enligt<br>LVU finns det emellertid skäl att göra en översyn i syfte att stärka bar-<br>nets rätt att komma till tals.</p>
<p>Även om lagstiftningen väl svarar mot de krav som ställs i artikel 12 är<br>det av stor betydelse att domare, nämndemän, åklagare, poliser, tjänste-<br>män inom socialtjänsten m.fl. har kompetens och gedigen kunskap om<br>bam för att rätt kunna förstå och värdera barnets uttalanden.</p>
<p>När det gäller familjerättsliga och sociala mål handlar det om att kunna<br>ta reda på och bedöma barnets verkliga vilja. I straffprocessen kan det<br>vara fråga om att förstå och sätta sig in i ett bams situation efter det att<br>bamet har varit med om en händelse som kan sätta spår för livet. Det är<br>därför av stor betydelse att de personer som har att höra bamet och att<br>värdera barnets uttalanden har ordentlig kompetens för detta.</p>
<p>När det gäller reglerna inom straffprocessen om bams hörande direkt<br>inför domstolen, anser vi att dessa, med utgångspunkt i Barnkonventio-<br>nens grundläggande principer, är väl avvägda.</p>
<p>Medborgerliga och politiska rättigheter (avsnitt 9)</p>
<p>Till de medborgerliga och politiska rättigheterna i Barnkonventionen<br>räknas rätten till namn och medborgarskap och rätten att fa vetskap om<br>sina föräldrar.</p>
<p>Det är en viktig uppgift för varje konventionsstat att tillse att bam inte<br>saknar medborgarskap. Detta kan åstadkommas genom såväl inhemska<br>regler som internationellt samarbete. Det relativt stora antalet statslösa<br>bam som finns här i landet tyder på att den nuvarande ordningen inte är<br>tillfredsställande. Vi anser därför att det bör införas en möjlighet för<br>statslösa bam att efter några års vistelse i Sverige ansöka om svenskt<br>medborgarskap för egen del. En ändring i medborgarskapslagen med den<br>inriktningen bör därför övervägas.</p>
<p>Innebörden av stadgandet om rätten att fa veta sitt ursprung har fram-<br>förallt sin betydelse när det gäller bam som har adopterats och bam som<br>har tillkommit genom assisterad befruktning. Frågor om tillåtligheten av</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>73</p>
<p>assisterad befruktning regleras i och för sig inte i Barnkonventionen.<br>Principen om hänsynen till barnets bästa bör emellertid självklart prägla<br>verksamheten med assisterad befruktning.</p>
<p>Rätten att få veta sitt ursprung för de bam som har tillkommit genom<br>insemination är drygt tio år gammal. Under denna period har det förts en<br>omfattande debatt bl.a. utifrån ny forskning. Mot bakgrund av detta anser<br>vi att det finns skäl att pröva frågan på nytt i syfte att förstärka barnets<br>rätt att få veta sitt ursprung. Den nya prövningen, som bör ha ett uttalat<br>bamperspektiv och göras med utgångspunkt i barnets bästa, bör ske med<br>beaktande av tillförlitliga forskningsresultat vad avser eventuella psyko-<br>logiska och sociala konsekvenser för de bam som har kommit till genom<br>assisterad befruktning.</p>
<p>Om andra metoder för assisterad befruktning än insemination tillåts i<br>Sverige kommer frågan om att få vetskap om sitt ursprung även att avse<br>dessa metoder. Därvid bör denna fråga lösas med utgångspunkt i samma<br>principer som vi har angett för rätten att få vetskap om sitt ursprung vid<br>insemination.</p>
<p>Bam som är adopterade ges genom bestämmelser i den svenska lag-<br>stiftningen goda möjligheter att få vetskap om sitt ursprung, helt i enlig-<br>het med Barnkonventionens bestämmelser.</p>
<p>När det gäller Barnkonventionens bestämmelser om de olika friheterna<br>- rätten till åsiktsfrihet, yttrande och informationsfrihet, tanke-, samvets-<br>och religionsfrihet, föreningsfrihet samt rätten till integritet - kan vi kon-<br>statera att dessa återspeglas väl i svensk lagstiftning.</p>
<p>Barnets rätt till sina föräldrar (avsnitt 10.2)</p>
<p>Barnkonventionen tillerkänner bamet en rätt att bli omvårdat av båda<br>sina föräldrar. Denna princip är också grundläggande i den svenska fa-<br>miljerättsliga lagstiftningen, vilket kommer till uttryck i föräldrabalkens<br>bestämmelser om vårdnad och umgänge. Barnets rätt till sina föräldrar<br>skall också ses i belysning av principen om barnets bästa.</p>
<p>Det finns emellertid ett område som vi finner inte helt tillfredsställande<br>och det är bestämmelserna om verkställande av beslut om vårdnad eller<br>umgänge. Utgångspunkten för bestämmelserna är att beslut i allmän<br>domstol skall följas av barnets föräldrar. Vi anser att dessa regler inte har<br>moderniserats på samma sätt som andra regler i föräldrabalken, vilka har<br>tillförts ett uttalat bamperspektiv. Artikel 3 anger att barnets bästa skall<br>komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör bam och artikel 12 talar<br>om att bamet skall beredas möjlighet att höras i alla domstols- och admi-<br>nistrativa förfaranden som rör bamet. Vi föreslår därför att bestämmel-<br>serna i 21 kap. föräldrabalken blir föremål för översyn i syfte att för-<br>stärka bamperspektivet.</p>
<p>Även bam vars ena eller båda föräldrar sitter i fängelse har rätt till en<br>regelbunden och personlig kontakt med sina föräldrar. Problemet för<br>dessa bam har uppmärksammats alltmer av Kriminalvårdsstyrelsen och<br>det pågår viss verksamhet i syfte att underlätta för bam och föräldrar att<br>ha kontakt med varandra under anstaltstiden. Enligt vad vi erfarit plane-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>74</p>
<p>rar regeringen att ge Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att tillsammans<br>med Socialstyrelsen se över förhållanden för bam med en eller båda för-<br>äldrarna i fängelse. Vi har konstaterat att det inte finns någon kartlägg-<br>ning eller samlad kunskap om var och under vilka förhållanden dessa<br>bam lever. Vi anser därför att det vore värdefullt att berörd myndighet i<br>anslutning till den planerade översynen också ges i uppdrag att undersöka<br>möjligheterna att sammanställa sådan statistik. Vi vill vidare betona fa-<br>miljehemmens roll när det gäller barnens rätt till kontakt med föräldrar<br>som är föremål för kriminalvård.</p>
<p>Olovligt bortförande av barn (avsnitt 10.3)</p>
<p>Barnkonventionen ålägger konventionsstatema att motverka att bam<br>olovligt förs bort och hålls kvar i ett annat land än där bamet har sitt<br>normala hemvist. Det gäller även bam som olovligen förs till Sverige<br>eller hålls kvar här. Artikeln innehåller också ett stadgande om att sta-<br>terna i detta syfte skall främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala<br>överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.</p>
<p>Att Sverige har tillträtt de viktigaste konventionerna inom området -<br>1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på bortförande av bam<br>och Europarådskonventionen om erkännande och verkställighet av avgö-<br>randen rörande vårdnad om bam samt om återställande av vård av bam -<br>är betydelsefullt. Det är också viktigt att Sverige verkar enligt konventio-<br>nernas syfte. Att Sverige arbetar aktivt för att påverka andra stater att<br>också ansluta sig till Haagkonventionen eller träffa bilaterala överens-<br>kommelser, ser vi som mycket positivt och i enlighet med Barnkonven-<br>tionens syfte.</p>
<p>Den rättspraxis som har utvecklats när det gäller icke-konventions-<br>ärenden visar på tydliga brister i den svenska lagstiftningen. Vi anser<br>därför att det är nödvändigt med en översyn av regelsystemet inom detta<br>område för att Barnkonventionens intentioner skall efterlevas.</p>
<p>När det gäller såväl konventionsärenden som icke-konventionsärenden<br>anser vi vidare att det är viktigt att processerna i de svenska domstolarna<br>skyndas på. Vi menar att det inte är godtagbart om en bortförande föräl-<br>der genom att förhala en process åstadkommer att bamet så småningom<br>har anpassat sig så till den nya miljön att överflyttning måste vägras.</p>
<p>Sverige bör snarast, enligt vår mening, ratificera 1996 års Haagkon-<br>vention, som gäller myndigheters behörighet, tillämplig lag, erkännan-<br>den, verkställighet och samarbete i fråga om föräldraansvar och åtgärder<br>till skydd för bam, då bestämmelserna i den konventionen skulle kunna<br>täppa till en besvärlig lucka i gällande regleringar.</p>
<p>Det är även angeläget med verksamma medel för att stimulera ett fri-<br>villigt återlämnande av det bortförda eller kvarhållna bamet. Idag finns<br>det ingen möjlighet att i Sverige erhålla bidrag av allmänna medel till<br>resekostnader eller andra kostnader för barnets återlämnande. Vi anser<br>därför att det är angeläget att det införs en möjlighet att fa ekonomiskt<br>bidrag ur allmänna medel för att underlätta återförandet av bam såväl till<br>Sverige som från Sverige till en annan stat.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>75</p>
<p>Adoptioner (avsnitt 10.4)</p>
<p>Barnkonventionen innehåller i artikeln om adoptioner bl.a. ett stadgande<br>om att barnets bästa skall vara styrande för alla överväganden som rör<br>adoption. Stadgandet innehåller vidare bestämmelser om att adoption<br>endast far ske efter beslut av behörig myndighet. Samma krav skall<br>ställas på internationella adoptioner som vid inhemska adoptioner. Kon-<br>ventionsstaten skall vidare vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att för-<br>hindra obehörig vinning för någon som medverkar till adoption.</p>
<p>Det svenska regelsystemet för utländska adoptioner och de svenska<br>förhållandena i övrigt innebär att det finns goda förutsättningar för att det<br>adopterade bamet får växa upp under lugna och trygga förhållanden. Den<br>svenska adoptionslagstiftningen har genom inkorporering av 1993 års<br>Haagkonvention och den översyn av lagstiftningen som därvid har gjorts<br>fått en utformning som väl överensstämmer med Barnkonventionens be-<br>stämmelser och anda. Det förtydligande som har gjorts i socialtjänstlagen<br>beträffande socialnämndens ansvar för de adopterade barnen kommer<br>enligt vår mening att stärka deras ställning. Det är därvid av särskild vikt<br>att situationen för de riskgrupper som kan identifieras bland de utländska<br>adoptivbarnen uppmärksammas.</p>
<p>V</p>
<p>Barnomsorg (avsnitt 10.5)</p>
<p>Barnkonventionens bestämmelse om barnomsorg säger att bam till för-<br>värvsarbetande föräldrar har rätt till den barnomsorg de är berättigade<br>till. Detta måste enligt vår mening tolkas så att staten är skyldig att följa<br>utvecklingen inom barnomsorgen på ett sådant sätt att det är möjligt att<br>kontrollera om kommunerna lever upp till socialtjänstlagens stadgande<br>om barnomsorg. Staten måste även vidta åtgärder i den mån verksam-<br>heten i kommunala eller enskilda daghem stämmer överens med de na-<br>tionella mål som finns för barnomsorgen.</p>
<p>Det kan konstateras att Sverige kvantitativt i princip lever upp till<br>Barnkonventionens stadgande. Mot bakgrund av att barnomsorgen har<br>fatt minskade resurser bl.a. genom att antalet platser har ökat utan att<br>personaltätheten har ökat i motsvarande grad, kan det dock ifrågasättas<br>om samtliga kommuner klarar de kvalitetskrav som socialtjänstlagen<br>ställer på barnomsorgen. Vi vill framhålla att det finns en övre gräns där<br>barnantalet blir så stort att barnets bästa äventyras.</p>
<p>Det finns också en gräns för hur stora nedskärningar som kan göras<br>utan att den generella kvaliteten sjunker så mycket att barnets bästa inte<br>tillgodoses. Den gränsen har nu passerats i vissa kommuner. En försäm-<br>ring av den generella kvaliteten inom barnomsorgen drabbar främst de<br>bam som mer än andra är beroende av en god barnomsorg. Hit hör bam<br>med behov av särskilt stöd, invandrarbarn och de yngsta barnen. Även<br>barn till arbetslösa föräldrar, en grupp som under de senaste åren har bli-<br>vit allt större, kan räknas hit.</p>
<p>Bam med behov av särskilt stöd far sådant när det gäller bam med dia-<br>gnosticerade störningar. Däremot far inte bam med mindre tydliga och</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>76</p>
<p>uttalade störningar eller funktionshinder alltid det stöd som de kan be-<br>höva.</p>
<p>När det gäller bam vars föräldrar är arbetslösa, vill vi lyfta fram bar-<br>nets eget behov av barnomsorg. Generella kommunala bestämmelser om<br>att dessa bam inte har rätt till barnomsorgsplats är varken i överens-<br>stämmelse med den svenska lagstiftningen eller andan och innebörden i<br>Barnkonventionen. I det sammanhanget vill vi särskilt peka på principen<br>om att barnets bästa skall sättas i främsta rummet. En individuell bedöm-<br>ning utifrån det enskilda barnets bästa bör således göras i varje enskilt<br>fall.</p>
<p>Bam till asylsökande föräldrar har enligt nuvarande regler inte rätt till<br>barnomsorg. Vi vill peka på att även asylsökande i vissa fall kan vara<br>förvärvsarbetande, och att bamet därigenom enligt Barnkonventionen bör<br>erbjudas barnomsorg.</p>
<p>Barn med handikapp (avsnitt 10.6)</p>
<p>Den genomgång av svensk lagstiftning som vi har gjort visar att Sverige<br>väl lever upp till Barnkonventionens anda och målsättning vad gäller<br>bam med handikapp. Vi vill dock påpeka att vid de konsekvensbeskriv-<br>ningar som måste göras vid nedskärningar och förändringar inom den<br>offentliga verksamheten, behoven och situationen för bam med handi-<br>kapp särskilt måste beaktas</p>
<p>Barnets rätt till social trygghet och levnadsstandard (avsnitt 10.7)</p>
<p>Barnkonventionens stadgande om rätt till social trygghet och levnads-<br>standard skall bl.a. ses i belysning av bestämmelsen i artikel 4 om att<br>staterna till det yttersta av sina tillgängliga resurser skall säkerställa rät-<br>tigheterna och artikel 2 om att inget bam far diskrimineras när det gäller<br>utövandet av rättigheterna. Det är därför enligt vår mening oroväckande<br>att andelen bam som lever i familjer med små ekonomiska resurser ökar.<br>Denna utveckling måste noggrant följas, särskilt när det gäller situationen<br>för bam som lever med en ensamstående förälder och bam i invandrar-<br>familjer. Detta för att förhindra att prioriteringar görs som ytterligare<br>försämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.</p>
<p>Barnets rätt till utbildning (avsnitt 11)</p>
<p>En genomgång av lagstiftning och läroplaner inom skolans område visar<br>att det svenska utbildningsväsendets regelverk i allt väsentligt återspeglar<br>Barnkonventionens bestämmelser och anda utom på en punkt. Skollagens<br>bestämmelser om att grundutbildning skall vara kostnadsfri och tillgäng-<br>lig för alla omfattar endast bam som är bosatta i landet. Därmed utesluts<br>asylsökande bam och bam som av annat skäl ansöker om uppehålls-<br>tillstånd. Vi föreslår därför att reglerna om rätt till utbildning för dessa<br>bam och ungdomar ändras så att dessa bam i princip får samma rätt till<br>utbildning som bam som är bosatta i Sverige.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>77</p>
<p>Rätten till utbildning i Barnkonventionen innehåller inte enbart en rätt<br>att fä delta i undervisning utan också en rätt till kunskap och personlig<br>utveckling. Till skolans viktigaste uppgifter hör att lägga grunden for<br>barnets utveckling genom att ge goda kunskaper i läsning, skrivning och<br>räkning. Den svenska skolan lyckas också generellt sett med uppgiften<br>att lära bam läsa och skriva, men undersökningar visar att skillnaderna<br>mellan elever som presterar bra och elever som ligger under genomsnittet<br>är stora och tenderar att öka. Att läs- och skrivsvårigheter hos dagens<br>bam och ungdomar tenderar att öka kan inte accepteras. Vaije elev som<br>lämnar skolan utan tillräckliga läs- och skrivkunskaper är ett misslyck-<br>ande for skolan. Utgångspunkten måste vara att alla bam kan lära sig<br>läsa, skriva och fa de grundläggande kunskaper som behövs för att klara<br>sig i dagens samhälle. Med stöd av principen om barnets bästa och stad-<br>gandet om utbildning på grundval av lika möjligheter vill vi understryka<br>vikten av att situationen för bam i behov av stöd förbättras.</p>
<p>Vi betonar vidare att skolorna bör utveckla det inre arbetet så att alla<br>bam ges förutsättningar att utvecklas. I detta arbete bör skolan samarbeta<br>med andra samhälleliga institutioner och organisationer samt med föräld-<br>rarna. Reformarbetet i skolan bör utgå från forskning och erfarenheter av<br>vilken betydelse skolan själv har för elevernas trivsel och studieresultat.</p>
<p>Bam har en ovillkorlig rätt till skydd mot övergrepp i skolan. Alla ele-<br>ver måste kunna känna sig trygga i skolan. Skolan och det omgivande<br>samhället har en absolut skyldighet att skapa sådana miljöer som skyddar<br>bam och ungdomar från övergrepp. Målet kan därför aldrig vara att<br>minska mobbningen utan målet måste vara att inget bam och ingen ung<br>människa någonsin får utsättas för mobbning. Den elev som mobbas<br>måste ges ett omedelbart skydd och i de fall där det är fråga om våld eller<br>hot om våld som faller inom ramen för brottsbalken bör skolan göra po-<br>lisanmälan. Misshandel, olaga hot och annan brottslig verksamhet inom<br>skolan får aldrig enbart ses som ett socialt problem.</p>
<p>Barnets rätt till skydd omfattar också en annan aspekt av skolans verk-<br>samhet, nämligen att skolan har ett ansvar för att bam som far illa blir<br>aktuella för utredning och bistånd från socialtjänstens sida. Vi föreslår<br>därför att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag att se över in-<br>formationsrutiner och fortbildning av skolpersonal i syfte att öka kunska-<br>perna om arbete med bam som far illa. Vi anser vidare att samarbetet<br>mellan skolan och socialtjänsten måste förbättras.</p>
<p>I Barnkonventionen finns en särskild bestämmelse som ålägger staten<br>att ”uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studie-<br>avbrott”. Vi anser att kommunerna i sina skolplaner bör ha en strategi för<br>att motverka skolk. Vi ser vidare med oro på att syofunktionen, dvs. per-<br>sonal som arbetar med yrkesorientering, har minskat avsevärt i många<br>kommuner. Detta är anmärkningsvärt eftersom skolans övriga personal<br>inte har tillräckliga kunskaper om vare sig arbetslivets krav eller till-<br>gängliga studievägar.</p>
<p>Barnkonventionen slår fast att utbildningen skall vara likvärdig. Vi ser<br>allvarligt på de tendenser till ökad etnisk och prestationsmässig segrega-<br>tion som valfriheten inom skolväsendet sägs ha orsakat. Vi ställer oss<br>dock frågande till om det är valfriheten i sig som är orsak till den utveck-</p>
<p>78</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>lingen och vi vill i det sammanhanget fasta uppmärksamhet på frågan om<br>varför vissa elever väljer att byta skola. Av Skolverkets utvärderingar<br>framgår att elever byter till skolor som ställer tydliga krav på kunskaper<br>och på uppförande och ordning samt skolor som tar väl hand om elever<br>med svårigheter. Det primära kan inte vara att förhindra elever att välja<br>en bra skola. Det primära måste vara att vidta åtgärder så att alla skolor<br>ställer höga krav på kunskap, har bra lärare och är lugna och stabila.</p>
<p>Barnkonventionens artiklar om utbildning skall ses mot bakgrund av<br>artikel 4 som stadgar att staterna skall vidta åtgärder ”med utnyttjande till<br>det yttersta av sina tillgängliga resurser”. Vi kan konstatera att den<br>svenska skolan är förhållandevis resursstark, trots att nedskärningar har<br>gjorts i nästan alla kommuner. Skolverket rapporterar dock att kostna-<br>derna för undervisning har minskat med närmare tio procent, samtidigt<br>som lokalkostnaderna har ökat. Vi menar att en sådan prioritering inte<br>kan anses ligga i linje med Barnkonventionen. Det krävs också att kom-<br>munerna analyserar budgetnedskärningarnas konsekvenser för bam.</p>
<p>Barnets rätt till kultur och fritid (avsnitt 12)</p>
<p>Barnkonventionen betonar barndomens egenvärde. Enligt artikeln skall<br>barnets ges utrymme för lek, vila och fritid samt fritt kunna delta i det<br>kulturella och konstnärliga livet. Bam- och ungdomskultur omfattar både<br>kultur för bam och ungdomar och kultur som bam och ungdomar själva<br>skapar. Det innebär att med barnkultur menas både den kultur som bam<br>konsumerar och den kultur som är barnens egen, dvs. deras kollektiva<br>lek, deras gemensamma normer och de värden som skapas och vidare-<br>utvecklas i bams och ungdomars gemenskap. Vi har i det sammanhanget<br>diskuterat begreppet ungdomskultur som vi har använt med viss tvekan.<br>Begreppet ungdomskultur för tankarna till att ungdomars kultur är en<br>särskild sorts kultur, skild från samhället i övrigt. Därmed görs också<br>ungdomar själva till en grupp, skild från övriga grupper i samhället. Men<br>bams och ungdomars uttryck och eget skapande är en del av den kultur vi<br>alla lever i och därför måste bams och ungdomars livsstil respekteras<br>som en del av samhällets helhet.</p>
<p>Delaktighet i kultur är nära förknippad med delaktighet i samhället.<br>Kulturyttringar inte bara tolkar utan formar också omvärlden. Bam har<br>samma rätt som vuxna att delta i denna process. Vi betonar således rät-<br>ti ghetsperspekti vet och ser det som oroande att kulturaktiviteter för bam<br>och ungdomar allt oftare motiveras i termer av förebyggande insatser.<br>Kultur för bam och ungdomar eller kultur som skapas av bam och ung-<br>domar far inte reduceras till en ”behandlingsmetod” eller en metod för att<br>förebygga kriminalitet eller drogmissbruk, hur viktigt detta än är.</p>
<p>Vi anser att regeringen bör överväga att öronmärka en viss andel av<br>kulturanslagen till kultur för bam och ungdomar. Det är härvid viktigt att<br>beakta Barnkonventionens stadgande om alla bams rätt till kultur. Resur-<br>ser till kulturaktiviteter måste fördelas på ett sådant sätt att kulturen görs<br>tillgänglig för alla grupper av bam. Sålunda måste hänsyn tas till t.ex.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>79</p>
<p>bam som bor i glesbygd, invandrarbarn och bam som av sociala eller<br>ekonomiska skäl kan ha svårare att få tillgång till kultur.</p>
<p>Enligt Barnkonventionen skall staten uppmuntra produktion och sprid-<br>ning av barnböcker. Vi uttrycker oro över att både försäljning och utlå-<br>ning av barnböcker har minskat kraftigt. I samband med att riksdagen<br>antog en bibliotekslag beslutades om ett särskilt statligt stöd för inköp av<br>litteratur till folk- och skolbibliotek, framförallt till unga. Vi anser att det<br>är viktigt att regeringen följer upp och utvärderar detta nya statliga stöd<br>för att bedöma om ytterligare åtgärder måste vidtas för att öka bams till-<br>gång till böcker och stimulera deras läsande.</p>
<p>Barnkonventionen tar också upp massmediernas viktiga uppgift att ge<br>bamet tillgång till information. På den punkten uppfylls Barnkonventio-<br>nens stadgande i Sverige. Det kulturutbud som når alla bam är det som<br>förmedlas via medier. Staten har en skyldighet att se till att det finns<br>lämpliga riktlinjer som skyddar bamet mot kulturyttringar som skadar<br>dess välfärd. Sådana riktlinjer får anses finnas i de avtal som finns mellan<br>staten och TV-företagen i Sverige. Dilemmat är emellertid att med en fri<br>internationell mediemarknad som i sig inrymmer möjligheter till gräns-<br>överskridande kontakter följer också ett utbud som är oönskat med hän-<br>syn till barnets bästa. Vi föreslår därför att regeringen utarbetar ett natio-<br>nellt handlingsprogram mot våld i bildmedierna. Handlingsprogrammet<br>bör vara ”mobiliserande” dvs. öka medvetenheten om TV-våldets kon-<br>sekvenser hos såväl föräldrar och bam som medieföretag. Programmet<br>bör vidare syfta till att i samverkan med dessa grupper, utveckla strate-<br>gier för att minska utbudet av våldsinslag.</p>
<p>Barnkonventionens stadgande om rätt till fritid får en annan valör i<br>länder där barnets fritid måste skyddas mot arbete i alltför tidig ålder. I<br>ett land som Sverige där ungdomars möjligheter att arbeta före 18 års<br>ålder generellt sett är små blir det mera relevant att tala om bams och<br>ungdomars rätt till en meningsfull fritid. Undersökningar kring bams och<br>ungdomars fritid visar att den kretsar kring lek, musik, TV-tittande, se-<br>rier, böcker och olika aktiviteter. Vi tar i det sammanhanget upp medie-<br>samhället och informationsteknikens möjligheter för bam, men även att<br>denna utveckling innehåller faror. Bams och ungdomars egen förmåga att<br>analysera vad som är skadlig information måste stödjas. Vi pekar på be-<br>tydelsen av kommunernas fritids- och ungdomsverksamhet som kan<br>bilda en motvikt till det kommersialiserade fritidsutbudet. Stor betydelse<br>för bams och ungdomars utveckling har också föreningslivet i allmänhet<br>och idrottsrörelsen i synnerhet.</p>
<p>När det gäller barnets rätt till lek konstaterar vi att för att bam skall ges<br>tillfälle till lek krävs dels att det finns tillräckligt med utrymme för lek,<br>dels att den miljö där bam leker är säker. Vi har i det sammanhanget bl.a.<br>granskat bamperspektivet i plan- och bygglagen. Vi anser att reglerna om<br>utemiljön i plan- och bygglagen motsvarar de krav som Barnkonventio-<br>nens bestämmelser om barnets rätt till lek och barnets bästa ställer. Sär-<br>skilt med tanke på att lagen föreskriver att i en konflikt mellan bams be-<br>hov av lekutrymme och vuxnas behov av parkeringsplatser skall barnets<br>intresse väga tyngre. När det gäller bamsäkerhetsarbetet har lagstiftning<br>rörande risker i miljö och risker med produkter - tillsammans med in-</p>
<p>80</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>formation, undervisning och planering av hem, skola, lekmiljöer och tra-<br>fikleder - lett till påtagliga förbättringar när det gäller bams säkerhet.<br>Sedan 1973 finns det i byggreglerna långtgående krav på bamsäkerhet i<br>byggnader och på tomtmark. Eftersom dessa regler endast gäller för hus<br>byggda eller ändrade efter 1973 anser vi att regeringen bör överväga att<br>ändra reglerna så att även byggnader som har tillkommit tidigare skall<br>omfattas av den strängare lagstiftningen på bamsäkerhetsområdet.</p>
<p>Barnets rätt till hälsa och sjukvård (avsnitt 13)</p>
<p>Bamet har enligt Barnkonventionen rätt att ”åtnjuta bästa uppnåeliga<br>hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering”. Vi kan konstatera att<br>svenska bam är bland de friskaste i världen. Detta måste rimligen tolkas<br>så att den väg vi har valt, med förebyggande hälsovård tillgänglig för alla<br>bam och ungdomar, har varit framgångsrik. Därför anser vi det vara vik-<br>tigt att slå vakt om de resurser och den bamkompetens som finns på<br>barnavårdscentralerna, inom skolhälsovården och på ungdomsmottag-<br>ningarna.</p>
<p>Vi känner dock en oro för de omstruktureringar som pågår inom barn-<br>hälsovården. Att successivt integrera barnavårdscentralerna i övrig hälso-<br>och sjukvård kan vara motiverat av kostnads- eller effektivitetesskäl.<br>Men det innebär samtidigt en försvagning av bamperspektivet och ett<br>avsteg från den grundläggande principen som har styrt barnavårdscent-<br>ralerna sedan 1930-talet att verksamheten skall vara skild från övrig me-<br>dicinsk vård. När det gäller skolhälsovården anser vi att den stora varia-<br>tion som finns mellan olika kommuner inte kan anses ligga i linje med<br>Barnkonventionens bestämmelser och anda. Att en skolläkare ansvarar<br>för allt mellan 1 500 och 47 900 elever kan inte anses vara en över landet<br>likvärdig skolhälsovård. Mot bakgrund av ickediskrimineringsprincipen i<br>artikel 2 och bestämmelserna i artikel 24 anser vi att skollagen bör<br>kompletteras med nationella mål och en rikstäckande basnivå för skol-<br>hälso- och elevvård. När det gäller ungdomsmottagningarna föreslår vi<br>att en utredning tillsätts om ungdomsmottagningarnas förebyggande<br>verksamhet.</p>
<p>Trots att svenska bams hälsa generellt sett är god har förekomsten av<br>allergier hos bam och ungdomar ökat dramatiskt. Orsakerna är komp-<br>lexa, men man vet att inomhusmiljön spelar en stor roll för uppkomst av<br>astma. Det kan inte accepteras att bam riskerar att bli sjuka av att vistas i<br>offentliga lokaler som skolor, daghem och fritidshem. Det står i strid med<br>Barnkonventionens artikel 24 som ålägger myndigheter att ”till fullo”<br>sträva efter att förverkliga barnets rätt till ”bästa uppnåeliga hälsa”. Den<br>lagstiftning som reglerar obligatorisk ventilationskontroll måste efter-<br>levas i alla delar av landet. Vi understryker vikten av att regeringen prio-<br>riterar denna fråga.</p>
<p>Enligt Barnkonventionen skall staten ”säkerställa att alla bam tillhan-<br>dahålls nödvändig hälso- och sjukvård”. Vi anser att detta stadgande är<br>uppfyllt. Tillgängligheten garanteras bl.a. genom att huvuddelen av<br>hälso- och sjukvården för bam och ungdomar bekostas av det allmänna</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>81</p>
<p>och genom det högkostnadsskydd som finns. Trots detta framförs upp-<br>gifter om att vissa barnfamiljer har svårt att betala patientavgiften. Detta<br>är oroande signaler och vi anser att det är angeläget att regeringen följer<br>utvecklingen på detta område så att berörda organ kan reagera om det<br>visar sig att bam i praktiken inte far den sjukvård de behöver.</p>
<p>Enligt Barnkonventionen skall alla bam garanteras hälso- och sjuk-<br>vård. Vi framhåller i det sammanhanget vikten av att bam som har fått<br>avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, men som inte kan återvända<br>till sitt hemland på grund av att verkställighet av avvisningsbeslutet inte<br>är möjligt att genomföra, garanteras samma rätt till hälso- och sjukvård<br>som bam bosatta i Sverige. Vi understryker vidare vikten av att sjukvård-<br>senheter arbetar uppsökande och aktivt för att identifiera flyktingbarn<br>som har haft traumatiska upplevelser i hemlandet. Samtliga sjukvårds-<br>enheter inom flyktingmottagandet måste utveckla samarbetet med sociala<br>myndigheter. Vi föreslår vidare att regeringen ger Socialstyrelsen i upp-<br>drag att undersöka det medicinska omhändertagandet för asylsökande<br>skolbarn.</p>
<p>Barnkonventionen innehåller ett särskilt stadgande om att staten skall<br>vidta åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga<br>för bams hälsa. Könsstympning av flickor är förbjuden och straffbar i<br>Sverige. Den som bor i Sverige och medverkar till att könsstympning<br>utförs i ett annat land kan dömas i svensk domstol om ingreppet är straff-<br>bart i det land där det utförs. Om ingreppet däremot inte är straffbart i det<br>land där det utförs kan ansvar inte utdömas i Sverige. Vi anser att köns-<br>stympning är ett så allvarligt brott att det bör undantas från kravet på<br>dubbel straffbarhet.</p>
<p>Barn i behov av särskilt skydd (avsnitt 14)</p>
<p>Det finns ett antal artiklar i Barnkonventionen som syftar till att ge sär-<br>skilt skydd åt bam mot övergrepp och utnyttjande. Det är bl.a. bestäm-<br>melserna om skydd mot övergrepp inom familjen, barnarbete, sexuellt<br>utnyttjande, väpnade konflikter och skydd mot narkotika och alkohol. Hit<br>kan också räknas bestämmelser som tar sikte på bam som har begått<br>brott. Dessa artiklar är till sin karaktär absoluta, dvs. staten är skyldig att<br>iaktta bestämmelserna oavsett den ekonomiska situationen i landet.</p>
<p>Barnet rätts till skydd mot våld och övergrepp inom familjen<br>(avsnitt 14.2)</p>
<p>Vid vår genomgång av den svenska lagstiftningen när det gäller att<br>skydda bam mot våld, övergrepp, vanvård och sexuellt utnyttjande i fa-<br>miljen, kan vi konstatera att Barnkonventionens anda och innebörd i detta<br>avseende väl återspeglas i såväl socialtjänstlagen som LVU. Den genom-<br>gång av rättspraxis som vi har gjort när det gäller beredande av vård en-<br>ligt LVU ger emellertid anledning till eftertanke. Genom bl.a. det sätt<br>lagen är uppbyggd på och utformningen av dess rekvisit för ingripande<br>synes tyngdpunkten i målen komma att ligga mer på utredning av föräld-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>82</p>
<p>ramas tillkortakommanden än på en analys av vad som är bäst for bamet.<br>Barnkonventionens utgångspunkt i dessa sammanhang, dvs. det enskilda<br>barnets bästa och respekten för dess åsikter och rättigheter framgår inte<br>särskilt tydligt.</p>
<p>Enligt vår mening är det därför angeläget att se över LVU för att stärka<br>bamperspektivet. Även i fråga om familjehemsplaceringar måste barnets<br>rätt stärkas. Barnets rätt till kontinuitet i olika avseenden är mycket vik-<br>tig, oavsett om det handlar om korta eller långa placeringar. Översynen<br>av LVU bör även avse frågan om att utforma en modell för varaktighet i<br>de fall familjehemsplaceringar blir långvariga.</p>
<p>Många av de brister som förekommer i tillämpningen beror förmodli-<br>gen på bristande kunskap och kompetens hos de yrkesgrupper som har att<br>hantera i många fall mycket svåra frågor och avvägningar. En av Social-<br>styrelsen utförd undersökning pekar på behovet av kompetensutveckling<br>och medvetandegörande. Det gäller att plantera ett synsätt, ett bampers-<br>pektiv hos alla vuxna som har att göra med bam. Arbetet med kompe-<br>tensutveckling av alla personalkategorier som har att hantera ärenden<br>med bam som far illa måste därför intensifieras.</p>
<p>När det gäller barnmisshandel, ser vi med oro att antalet fall tenderar<br>att öka. Vi föreslår därför att Socialstyrelsen far i uppdrag att noggrant<br>följa utvecklingen när det gäller barnmisshandel och att lämna förslag till<br>erforderliga åtgärder. Det är vidare viktigt att socialtjänsten och andra<br>myndigheter som arbetar med bam ges de resurser som krävs. Det gäller<br>såväl ekonomiskt och kompetensmässigt som att ge möjligheten till sam-<br>verkan mellan olika myndigheter - barnhälsovård, barnomsorg, skola och<br>socialtjänst.</p>
<p>Att anmälningsskyldigheten mellan olika myndigheter när bam far illa<br>inte alltid fungerar ser vi som ett allvarligt problem. I de handlingsplaner<br>för genomförande av Barnkonventionen som vi föreslår att landets kom-<br>muner skall upprätta, bör detta uppmärksammas. Regeringen bör vidare<br>snarast göra en översyn av tillämpliga lagrum när det gäller vad som<br>skall anses falla inom det område som är sanktionerat med disciplin-<br>påföljd.</p>
<p>Vi behandlade frågan om hur en kollision mellan utlänningslagen och<br>LVU skall undvikas i vårt delbetänkande och ansåg då att ett omhänder-<br>tagande enligt LVU inte automatiskt bör innebära ett verkställighets-<br>hinder utan att en individuell prövning måste göras. Vi poängterade vi-<br>dare att, i de fall vården bedömdes bli långvarig och bamet och dess för-<br>äldrar saknade uppehållstillstånd, socialnämndens arbete måste inriktas<br>på att familjen skall återvända till hemlandet så snart ske kan.</p>
<p>Utlänningslagen har nyligen ändrats i viktiga delar när det gäller frågor<br>om bam. En bestämmelse med innebörden att det vid alla fall som rör ett<br>bam skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa, utveckling och<br>barnets bästa i övrigt kräver har införts. Dessutom har det tillförts en be-<br>stämmelse om att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd far ges ett bam och<br>dess vårdnadshavare om bamet behöver vård med stöd av LVU. De ut-<br>talanden som gjordes i lagstiftningsärendet är mycket starka och bör till-<br>godose det skyddsbehov som bamet har. Innan någon praxis har utveck-<br>lats på området är det svårt att säga att dessa bestämmelser inte ger bar-<br>83</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>net tillräckligt skydd. Vi anser det dock vara av stor betydelse att rege-<br>ringen noggrant följer utvecklingen. För att en avvisning skall få verk-<br>ställas mot socialnämndens rekommendation, måste det enligt vår me-<br>ning, föreligga mycket starka skäl.</p>
<p>Förbud mot barnarbete (avsnitt 14.3)</p>
<p>Barnkonventionen förbjuder inte barnarbete generellt, utan enbart sådant<br>barnarbete som är skadligt för barnets utveckling och hälsa. Utgångs-<br>punkten är att bam skall gå i skola och inte arbeta. Artikeln föreskriver<br>inte någon minimiålder för arbete, utan hänvisar i den delen till andra<br>internationella instrument. Vad som avses är framförallt ILO-konventio-<br>nen om minimiålder för anställning. Bestämmelserna i den konventionen<br>liksom i EG-direktivet angående skydd för minderåriga i arbetslivet ger<br>uttryck för principen att bam och arbete successivt växer ihop med sti-<br>gande ålder och utveckling.</p>
<p>Även om barnarbete, såsom det traditionellt definieras, inte är något<br>egentligt problem för Sverige, kan man inte bortse från att det finns bam<br>som utnyttjas för arbete. Det är emellertid inte lagstiftningsåtgärder som<br>behövs, utan snarare åtgärder av upplysnings- och informationskaraktär.<br>Av de erfarenheter som LO har gjort i projektet ”Facket i sommarland”<br>framgår att det största problemet är att ungdomarna inte får den lön de är<br>berättigade till, att reglerna om arbetstider inte följs och att arbetsmiljön<br>inte alltid är den bästa. Vi föreslår därför att regeringen ger berörda myn-<br>digheter i uppdrag att tillsammans med arbetsmarknadens organisationer<br>utforma ett informationsprogram med inriktning på både arbetsgivare och<br>ungdomar. Vi vill i det sammanhanget också framhålla vikten av att fö-<br>reträdare för arbetsmarknadens organisationer ges reella möjligheter att<br>komma in i skolorna, såväl i högstadiet som i gymnasieskolan.</p>
<p>När det gäller barnarbete på andra håll i världen kan vi inte nog po-<br>ängtera vikten av internationella åtgärder. Sverige har en tradition att<br>aktivt delta i det internationella samarbetet för att främja respekten för<br>mänskliga rättigheter. Även inom ramen för WTO och EU kan Sverige<br>genom ett aktivt engagemang stärka barnets rättigheter och ställning.</p>
<p>Vi föreslår också att regeringen ger Konsumentverket i uppdrag att till-<br>sammans med frivilligorganisationer och företrädare för handeln utarbeta<br>riktlinjer i syfte att åstadkomma en ”fairtrade”-märkning som garanterar<br>att mattan, fotbollen, klänningen etc. som vi köper inte har tillverkats av<br>bam.</p>
<p>Skydd mot sexuellt utnyttjande (avsnitt 14.4)</p>
<p>Den svenska lagstiftningen har under lång tid präglats av insikten att det<br>kan vara förödande för bams psykiska hälsa att utnyttjas sexuellt. Bamet<br>kan inte ge något samtycke i egentlig mening till sexuellt umgänge med<br>en vuxen. Sexuella övergrepp mot bam är ett extremt uttryck för att den<br>vuxne inte ser och än mindre respekterar ett bams självklara rätt till<br>kroppslig integritet. Lagstiftningen måste tydligt förmedla att om ett bam</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>84</p>
<p>deltar i en sexuell aktivitet med en vuxen så är detta helt och hållet den<br>vuxnes ansvar.</p>
<p>Lagstiftningen skyddar bam som är under 15 år. När det gäller ung-<br>domar mellan 15 och 18 år kan skyddet inte sägas vara heltäckande. Be-<br>stämmelserna är utformade med utgångspunkten att den som är över<br>15 år i princip själv har ett ansvar för sina sexuella handlingar. Detta<br>synsätt stämmer enligt vår mening inte med Barnkonventionen. Även den<br>som har fyllt 15 år har i förhållande till mognad och utveckling ett behov<br>av skydd mot att utnyttjas. Justitieministern har aviserat att en översyn av<br>sexualbrottskapitlet i brottsbalken planeras. Det är viktigt att ett bam-<br>perspektiv kommer med såväl i denna översyn som i rättstillämpningen<br>även i denna typ av frågor.</p>
<p>En viktig fråga när det gäller att skydda bam mot sexuella övergrepp är<br>samhällets ansvar för att personer som har gjort sig skyldiga till sexuella<br>övergrepp mot bam inte skall tillåtas att arbeta med bam i fortsättningen.<br>Regeringen har tillsatt en särskild utredare som har i uppdrag att se över<br>frågan, vilket vi välkomnar. Utifrån Barnkonventionens perspektiv vill vi<br>betona att skyddet för bamet i detta avseende är det övergripande intres-<br>set i förhållande till vilket den vuxnes integritet och andra intressen<br>måste komma i andra hand.</p>
<p>Vid en jämförelse med andra länder kan inte barnprostitution sägas<br>vara ett utbrett problem i Sverige. Icke desto mindre är det allvarligt att<br>den över huvud taget förekommer. Mot bakgrund av de uppgifter som<br>har framkommit, bl.a. i Prostitutionsutredningen, anser vi att förekoms-<br>ten måste utredas vidare och att regeringen därför bör ge berörda myn-<br>digheter ett sådant uppdrag.</p>
<p>Att köpa sexuella tjänster av den som är under 18 år är förbjudet enligt<br>en bestämmelse i brottsbalken. Såväl benämningen på brottet - förförelse<br>av ungdom - som straffskalan ger emellertid uttryck för att detta är ett<br>brott som lagstiftaren inte ser särskilt allvarligt på. Vi anser att det är<br>viktigt och i enlighet med andan i Barnkonventionen att samhället ger<br>tydliga signaler i strafflagstiftningen att det är ett allvarligt brott att sexu-<br>ellt utnyttja en ung person. Vi föreslår därför att även dessa bestämmelse<br>ses över i den aviserade översynen av sexualbrottsbestämmelsema. I<br>detta sammanhang bör också benämningen på brottet ändras till exem-<br>pelvis sexuellt utnyttjande av ungdom.</p>
<p>Prostitutionsutredningens förslag om att kriminalisera såväl köpare<br>som säljare av sexuella tjänster kan starkt ifrågasättas när det gäller ung-<br>domar under 18 år. Enligt vår mening är det helt uteslutet att kriminali-<br>sera och ansvarsbelägga ett bam för att det utnyttjas sexuellt.</p>
<p>Vi föreslår också att bestämmelsen i 6 kap 9 § brottsbalken om grovt<br>koppleri kompletteras med en bestämmelse om att där den som utnyttjas<br>är minderårig skall brottet bedömas som grovt.</p>
<p>Vad gäller barnpornografi förutsätter vi att Sverige med den lagändring<br>som kommer att bli följden av Bampomografiutredningens arbete, i detta<br>avseende kommer att leva upp till Barnkonventionens anda och intentio-<br>ner.</p>
<p>Unga flickor utnyttjas för striptease och liknande aktiviteter på s.k.<br>erotiska klubbar. Det är inte tillfredsställande att lagen tillåter ungdomar</p>
<p>85</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>mellan 15 och 18 år att ”frivilligt” medverka i olika sammanhang med<br>innebörden att tillfredsställa vuxnas behov av pornografi. Vi föreslår där-<br>för att bestämmelsen i 6 kap 7 § brottsbalken ändras så att 15-18-åringar<br>erhåller samma skydd som yngre bam mot att utnyttjas i framställning av<br>pornografiskt material och för posering.</p>
<p>När det gäller åtgärder mot s.k. sexturism föreslår vi, bl.a. mot bak-<br>grund av utvecklingen i de baltiska staterna, att kravet i brottsbalken på<br>dubbel straffbarhet för denna typ av brott ses över. Vi anser det vidare<br>viktigt att inom ramen för Östersjösamarbetet ägna frågan om barnpro-<br>stitution särskild uppmärksamhet.</p>
<p>Barn som har begått brott m.m. (avsnitt 14.5)</p>
<p>Flera av bestämmelserna i artiklarna 37 och 40, som bl.a. behandlar frå-<br>gor om bam som har begått brott, har sina motsvarigheter i andra inter-<br>nationella konventioner som Sverige har tillträtt och bestämmelserna<br>vållar i allmänhet inte några problem.</p>
<p>Att ett bam berövas friheten innebär i vissa fall att andra intressen sätts<br>före principen om barnets bästa. Detta kan t.ex. vara fallet när frihets-<br>berövandet är en reaktion på brottslighet. Hänsynen till samhällsskyddet<br>och till att samhället med kraft reagerar mot grov brottslighet gör sig här<br>gällande med sådan styrka att fängelse inte kan undvikas. Detta kommer<br>till uttryck även när det gäller ungdomar under 18 år. Vi ser med oro på<br>den pågående utvecklingen mot allt fler och längre frihetsstraff för unga<br>även om den i och för sig kan förklaras med fler fall av grov brottslighet<br>och brister i det nuvarande påföljdssystemet. Fängelse bör så långt det är<br>möjligt undvikas för ungdomar under 18 år. Därför är de förslag som har<br>lagts fram i departementspromemorian Påföljder för unga lagöverträdare<br>av stor betydelse. Förslagen har som en klart uttalad målsättning att<br>drastiskt minska antalet bam i fängelse till förmån för frihetsberövande<br>inom systemet med särskilda ungdomshem. Om förslaget om en tidsbe-<br>stämd påföljd i särskilt ungdomshem genomförs, far Sverige en ordning<br>som också bättre stämmer överens med bestämmelserna i Barnkonven-<br>tionen om särskilda institutioner och förfaranden för bam som har begått<br>brott.</p>
<p>Enligt vår mening kan det i vissa fall vara förenligt med barnets bästa<br>att beröva ett bam friheten om det ingår som en nödvändig förutsättning<br>för att kunna bereda bamet vård.</p>
<p>Reglerna för placering av unga på anstalt bör utformas i enlighet med<br>vad som föreskrivs i artikel 37 (c) i Barnkonventionen, dvs. att varje bam<br>som är berövat friheten skall hållas åtskilt från vuxna om det inte anses<br>vara till barnets bästa att inte göra detta. Detta synes också vara de rikt-<br>linjer som idag gäller vid placering av ungdomar under 18 år i fängelse. I<br>varje enskilt fall där placering sker tillsammans med vuxna bör beslutet<br>kunna motiveras. Mot bakgrund av att det trots allt är relativt fa ungdo-<br>mar under 18 år som samtidigt avtjänar fängelsestraff (i genomsnitt 11)<br>kan det enligt vår mening i vissa fall vara motiverat att en ungdom place-</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>86</p>
<p>ras tillsammans med vuxna, t.ex. om han annars skulle riskera att bli helt<br>isolerad.</p>
<p>I detta sammanhang vill vi också peka på de förhållanden som gäller<br>for bam som tvångsvårdas tillsammans med vuxna, framförallt inom<br>psykiatrin. Det kan ifrågasättas om den nu gällande ordningen är förenlig<br>med Barnkonventionen. Vi anser därför att det vore lämpligt att den par-<br>lamentariska kommitté som utreder vissa frågor om psykiatrisk tvångs-<br>vård även behandlar frågan om placering av ungdomar under 18 år.</p>
<p>När det gäller frågan om rätten till offentlig försvarare, föreligger en<br>skillnad mellan den som är tilltalad och den som är misstänkt for ett<br>brott. Att det finns en skillnad i rätten till offentlig försvarare beroende<br>på var i den rättsliga processen den unge befinner sig anser vi inte vara<br>förenligt med konventionen. En ändring i reglerna bör således övervägas<br>i syfte att undanröja denna skillnad.</p>
<p>Att handläggningstidema hos polis och åklagare är längre än den före-<br>skrivna inger oro. Det är viktigt att föreskrifterna om skyndsam hand-<br>läggning efterlevs. Om de långa handläggningstidema är en följd av ned-<br>skärningar hos polis och åklagare understryker det ytterligare behovet av<br>att det inom alla verksamhetsområden görs en analys av budgetnedskär-<br>ningarnas konsekvenser för bam.</p>
<p>Skydd mot narkotika och alkohol (avsnitt 14.6)</p>
<p>Barnkonventionen innehåller bestämmelser till skydd för bam mot bruket<br>av narkotika och alkohol. Artikeln ger också en anvisning om vilka me-<br>toder som skall användas för att förebygga missbruk; lagstiftnings-, ad-<br>ministrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte.<br>Svensk narkotika- och alkoholpolitik bygger på de åtgärder som finns<br>uppräknade i artikeln.</p>
<p>Skolan måste särskilt uppmärksammas i kommunernas alkoholpoli-<br>tiska handlingsprogram. Erbjudande av alternativa sysselsättningar i<br>drogfria miljöer är en annan viktig aspekt. Det är därvidlag av betydelse<br>att kommunerna stödjer ungdomars egna initiativ och idéer. Vi vill även<br>betona idrottsrörelsens roll i det förebyggande arbetet. Idrott främjar en<br>positiv utveckling, eller kan vara ett hinder för en negativ utveckling.</p>
<p>Barn i väpnade konflikter (avsnitt 14.8)</p>
<p>Barnkonventionen stadgar en 15-årsgräns för bams deltagande i väpnade<br>konflikter. Sverige har emellertid alltsedan arbetet med utformningen av<br>Barnkonventionen verkat för en 18-årsgräns för bam i väpnade konflik-<br>ter. I konsekvens härmed har Sverige anpassat lagstiftningen inom områ-<br>det så att det i praktiken är omöjligt för den som inte har fyllt 18 år att<br>involveras i väpnade konflikter.</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>87</p>
<h2>Betänkandet (SOU 1997:116) Barnets bästa i främsta<br>rummet</h2>
<p>Remissinstanser:</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän (JO)</p>
<p>2. Svea hovrätt</p>
<p>3. Hovrätten för Västra Sverige</p>
<p>4. Stockholms tingsrätt</p>
<p>5. Eskilstuna tingsrätt</p>
<p>6. Norrköpings tingsrätt</p>
<p>7. Mariestads tingsrätt</p>
<p>8. Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>9. Länsrätten i Stockholms län</p>
<p>10. Länsrätten i Skåne län</p>
<p>11. Länsrätten i Östergötlands län</p>
<p>12. Länsrätten i Skaraborgs län</p>
<p>13. Justitiekanslern</p>
<p>14. Domstolsverket</p>
<p>15. Rättshjälpsnämnden</p>
<p>16. Riksåklagaren</p>
<p>17. Rikspolisstyrelsen</p>
<p>18. Polishögskolan</p>
<p>19. Kriminalvårdsstyrelsen</p>
<p>20. Brottsförebyggande rådet</p>
<p>21. Statens invandrarverk</p>
<p>22. Utlänningsnämnden</p>
<p>23. Sida</p>
<p>24. Svenska UNICEF-kommittén</p>
<p>25. Röda Korsets ungdomsförbund</p>
<p>26. Socialstyrelsen</p>
<p>27. Folkhälsoinstitutet</p>
<p>28. Statens Institutionsstyrelse</p>
<p>29. Handikappombudsmannen</p>
<p>30. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor</p>
<p>31. Barnombudsmannen</p>
<p>32. Nordiska hälsovårdshögskolan</p>
<p>33. Statistiska centralbyrån</p>
<p>34. Riksrevisionsverket</p>
<p>35. Statens skolverk</p>
<p>36. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet</p>
<p>37. Karolinska Institutet</p>
<p>38. Lärarhögskolan i Stockholm</p>
<p>39. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet</p>
<p>40. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet</p>
<p>41. Socialhögskolan i Göteborg</p>
<p>42. Arbetsmarknadsstyrelsen</p>
<p>43. Jämställdhetsombudsmannen</p>
<p>44. Statens kulturråd</p>
<p>88</p>
<p>45. Svenska Kyrkans Unga</p>
<p>46. Boverket</p>
<p>47. Ungdomsstyrelsen</p>
<p>48. Diskrimineringsombudsmannen</p>
<p>49. Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>50. Länsstyrelsen i Östergötlands län</p>
<p>51. Länsstyrelsen i Skaraborgs län</p>
<p>52. Botkyrka kommun</p>
<p>53. Stockholms kommun</p>
<p>54. Norrköpings kommun</p>
<p>55. Gnosjö kommun</p>
<p>56. Halmstads kommun</p>
<p>57. Borås kommun</p>
<p>58. Lindesbergs kommun</p>
<p>59. Leksands kommun</p>
<p>60. Umeå kommun</p>
<p>61. Gällivare kommun</p>
<p>62. Stockholms läns landsting</p>
<p>63. Östergötlands läns landsting</p>
<p>64. Skaraborgs läns landsting</p>
<p>65. Rädda Barnen</p>
<p>66. Svenska kommunförbundet</p>
<p>67. Landstingsförbundet</p>
<p>68. Advokatsamfundet</p>
<p>69. Riksidrottsförbundet</p>
<p>70. Utbildningsradion</p>
<p>71. Tjänstemännens centralorganisation</p>
<p>72. Sveriges akademikers centralorganisation</p>
<p>73. Landsorganisationen</p>
<p>74. Svenska Arbetsgivareföreningen</p>
<p>75. Statens medicinsk-etiska råd</p>
<p>76. Våldsskildringsrådet</p>
<p>77. Sveriges Domareförbund</p>
<p>78. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer</p>
<p>79. Elevorganisationen i Sverige</p>
<p>80. Samarbetsorganet för invandrarorganisationer i Sverige - med<br>hörande av Ung SIOS</p>
<p>81. Adoptionscentrum</p>
<p>82. Afasiförbundet - Talknuten</p>
<p>83. Barns rätt till lek - IP A Sweden</p>
<p>84. BRIS Mitt, (för Riksförbundet)</p>
<p>85. DHR - De handikappades Riksförbund - UNG</p>
<p>86. EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen</p>
<p>87. FaCo, Familjevårdens Centralorganisation</p>
<p>88. FARR, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd</p>
<p>89. FAU, Frälsningsarméns Ungdom</p>
<p>90. Frälsningsarméns scoutförbund</p>
<p>91. FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och<br>Vuxna</p>
<p>92. Föreningen för Janusz Korczaks levande arv</p>
<p>93. Globträdet, Stiftelsen</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>89</p>
<p>94. Haro, Riksorg för Valfrihet, Jämställdet och Föräldraskap med<br>Barnet i Centrum</p>
<p>95. KFUKk-KFUM-scoutförbund</p>
<p>96. NOBAB, Nordisk förening för sjuka barns behov</p>
<p>97. NSF, Nykterhetsrörelsens scoutförbund</p>
<p>98. Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete</p>
<p>99. RBU, Riksförb för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar</p>
<p>100. Riksförbundet för Barnsjuksköterskor</p>
<p>101. Riksförbundet Hem och Skola</p>
<p>102. SMU Scout</p>
<p>103. SMU, Svenska Missionsförbundets Ungdom</p>
<p>104. Svenska Scoutförbundet</p>
<p>105. Svenska FN-förbundet</p>
<p>106. Svenska Flyktingrådet</p>
<p>107. Svenska Iran Kommittén</p>
<p>108. Svenska OMEP</p>
<p>109. Sveriges Kristna Råd</p>
<p>110. UBV, Utbildning för Biståndsverksamhet</p>
<p>111. Unga Örnars Riksförbund</p>
<p>112. Verdandi</p>
<p>113. ÖMU, Örebromissionens Ungdom</p>
<p>114. Norrköpings ungdomsråd</p>
<p>115. Hälsohögskolan i Stockholm</p>
<p>90</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h2>Socialdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden<br>Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Schori, Andersson, Winberg,<br>Uusmann, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,<br>Östros, Messing, Engqvist</p>
<p>Föredragande: statsrådet Klingvall</p>
<p>Prop. 1997/98:182</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga<br>FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige.</p>
<p>91</p>
<p>Eländers Gotab 56521, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (avsnitt 4).uppskov1997/98:SoU26?11att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (avsnitt 4).?INLInlämning1998-06-17 00:00:00inträffat60BBordläggning1998-10-05 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1998-10-15 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-10-20 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avSocialdepartementet2014-11-23 08:46:25statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031822019-05-22 17:21:14tilldelatTilldelatSocialutskottet2014-11-23 08:46:25behandlas_i1997/98:SoU26GL01SoU26bet1997/98SoU26Uppskov med behandling av ärendenBetänkandebehandlas_i1998/99:SoU6GM01SoU6bet1998/99SoU6Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige m.m.Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So5mot1998/99So5med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So6mot1998/99So6med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So7mot1998/99So7med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So8mot1998/99So8med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeMotionföljdmotionav Chatrine Pålsson m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So5mot1998/99So5med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverigeav Chatrine Pålsson m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Ingrid Burman m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So7mot1998/99So7med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverigeav Ingrid Burman m.fl. (V)Motionföljdmotionav Kenneth Johansson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So8mot1998/99So8med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverigeav Kenneth Johansson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Monica Green (S)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:182<br/>
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i SverigeGM02So6mot1998/99So6med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverigeav Monica Green (S)Motion