<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287235</hangar_id>
 <dok_id>GL03178</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>178</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:178</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Inrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>178</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-05-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:50</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Medborgarskap och identitet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03178/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03178</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03178</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:178&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Medborgarskap och identitet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Inrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1950:382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap. Ändringarna syftar till att komma till rätta med de pro-&lt;br&gt;blem som blivit följden av att vissa invandrare i dag inte har möjlighet att&lt;br&gt;uppfylla det krav på styrkt identitet som gäller vid ansökan om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap. Förslaget innebär en möjlighet att medge dispens från&lt;br&gt;detta krav för den som haft hemvist i Sverige i minst åtta år och kan göra&lt;br&gt;sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig. Förslaget inne-&lt;br&gt;bär vidare att det grundläggande kravet att sökanden skall styrka sin&lt;br&gt;identitet anges uttryckligen i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare övervägs i propositionen om en möjlighet att återkalla ett beslut&lt;br&gt;om medborgarskap som meddelats på grundval av felaktiga identitets-&lt;br&gt;uppgifter bör införas i svensk rätt. Regeringens bedömning är att så inte&lt;br&gt;bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning............................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvärv av svenskt medborgarskap....................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om förvärv genom naturalisation.......6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dispens.............................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsordning..................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om identitetskravet i ärenden om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturalisation....................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemvisttidens beräkning vid oklar identitet.....9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Identitetsprövningen i ärenden om asyl och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äterkallelse av medborgarskap.........................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dispens från kravet på styrkt identitet............................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Äterkallelse av medborgarskap.......................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet...........................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Betänkandets författningsförslag..........................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna......................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998...........36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare (naturaliseras)&lt;br&gt;om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt 18 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om&lt;br&gt;dansk, finländsk, isländsk eller&lt;br&gt;norsk medborgare, sedan två år har&lt;br&gt;hemvist här i landet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört och kan förväntas komma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. styrkt sin identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fyllt 18 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sedan fem år eller, i fråga om&lt;br&gt;dansk, finländsk, isländsk eller&lt;br&gt;norsk medborgare, sedan två år har&lt;br&gt;hemvist här i landet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fört och kan förväntas komma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om villkoren enligt första&lt;br&gt;stycket 2-4 inte är uppfyllda kan&lt;br&gt;naturalisation beviljas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om villkoren enligt första&lt;br&gt;stycket inte är uppfyllda kan natu-&lt;br&gt;ralisation beviljas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med&lt;br&gt;en svensk medborgare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för ett svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åven om kravet på styrkt iden-&lt;br&gt;titet enligt första stycket 1 inte kan&lt;br&gt;uppfyllas för naturalisation bevil-&lt;br&gt;jas, om sökanden sedan minst åtta&lt;br&gt;år har hemvist här i landet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1984:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:774.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 178&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gör sannolikt att den identitet han Prop. 1997/98:178&lt;br&gt;uppger är riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen&lt;br&gt;avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn&lt;br&gt;för landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och&lt;br&gt;med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett medgi-&lt;br&gt;vande av den utländska statens regering eller någon annan myndighet,&lt;br&gt;kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden inför Statens&lt;br&gt;invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant medgivande lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisa-&lt;br&gt;tionen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 16 januari 1997 statsrådet Leif Blomberg&lt;br&gt;att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över lagen&lt;br&gt;(1950:382) om svenskt medborgarskap (dir. 1997:5). I uppdraget ingick&lt;br&gt;dels att göra en allmän översyn av lagen, dels att utreda vissa närmare&lt;br&gt;angivna frågeställningar som rör medborgarskapslagstiftningen. Frågan&lt;br&gt;om identitetsprövningen i ärenden om naturalisation skulle behandlas&lt;br&gt;med fortur. Kommittén har antagit namnet 1997 års medborgarskaps-&lt;br&gt;kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lämnade i november 1997 delbetänkandet Medborgarskap&lt;br&gt;och identitet (SOU 1997:162). En sammanfattning av betänkandet finns i&lt;br&gt;bilaga 1. Kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har re-&lt;br&gt;missbehandlats. En forteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.&lt;br&gt;En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Inrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr In97/2921). Några remissinstanser har framfört synpunkter&lt;br&gt;som faller utanför det område som delbetänkandet behandlar. Dessa syn-&lt;br&gt;punkter har inte tagits upp i detta lagstiftningsärende, men kan komma att&lt;br&gt;övervägas i den fortsatta översynen av lagen om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 29 april 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran, se bilaga 5. I propositio-&lt;br&gt;nens lagförslag har vissa redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förvärv av svenskt medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap finns i lagen&lt;br&gt;(1950:382) om svenskt medborgarskap (medborgarskapslagen). Lagstift-&lt;br&gt;ningen bygger på den s.k. härstamningsprincipen, vilken innebär att för-&lt;br&gt;äldrarnas medborgarskap och inte födelselandet är avgörande för ett&lt;br&gt;barns medborgarskapsrättsliga ställning. De olika sätt på vilka svenskt&lt;br&gt;medborgarskap kan förvärvas framgår av följande uppställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;automatiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av barn vid födseln (1 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av barn under 12 år vid adoption (1 a §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av barn genom att föräldrarna ingår äktenskap med varandra, s.k. legi-&lt;br&gt;timation (2 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av barn som biperson till förälder i vissa fall (5 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av barn till svensk far som inte är gift med barnets utländska mor&lt;br&gt;(2a§)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av utländsk medborgare som har haft hemvist i Sverige under uppväx-&lt;br&gt;ten, s.k. increscens (3 § )&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av dansk, finsk eller norsk medborgare som har hemvist i Sverige se-&lt;br&gt;dan fem år (10 b §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* av tidigare svensk medborgare, s.k. återvinning (4 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter ansökan, s.k. naturalisation (6 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Närmare om förvärv genom naturalisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med naturalisation avses att en utlänning efter ansökan tas upp som&lt;br&gt;medborgare i ett land genom ett särskilt beslut. Enligt 6 § första stycket&lt;br&gt;medborgarskapslagen krävs för naturalisation att utlänningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har fyllt 18 år (åldersvillkoret),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år, eller i fråga om medborgare i nordiska länder sedan&lt;br&gt;två år, har hemvist i Sverige (hemvistvillkoret), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har fört och kan förväntas föra en hederlig vandel (vandelsvillkoret).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger inte någon absolut rätt att erhålla svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap genom naturalisation, även om sökanden uppfyller kraven på ålder,&lt;br&gt;hemvist och vandel. Stadgandet i 6 § medborgarskapslagen innebär&lt;br&gt;istället en rätt för den beslutande myndigheten att under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar bevilja svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndigheten har således en diskretionär prövningsrätt och kan&lt;br&gt;uppställa ytterligare förutsättningar för ett bifallsbeslut (se prop.&lt;br&gt;1975/76:136 s. 34). Ett sådant krav som inte anges i lagtexten, men som&lt;br&gt;ställts upp i praxis är att sökanden skall kunna styrka sin identitet. Bety-&lt;br&gt;delsen av detta krav har dock i olika sammanhang understrukits av såväl&lt;br&gt;regeringen som riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för förhållandena på området i vissa andra länder finns&lt;br&gt;i kommitténs betänkande (SOU 1997:162 s. 63 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dispens&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § andra stycket medborgarskapslagen finns bestämmelser om undan-&lt;br&gt;tag, s.k. dispens, från ålders-, hemvist- och vandelsvillkoren. Dispens kan&lt;br&gt;medges om en naturalisation skulle vara till gagn for landet, om sökan-&lt;br&gt;den tidigare har varit svensk medborgare, om sökanden är gift med en&lt;br&gt;svensk medborgare eller om det med hänsyn till sökandens personliga&lt;br&gt;förhållanden föreligger särskilda skäl. Möjligheten att medge dispens&lt;br&gt;utnyttjas i stor omfattning, särskilt beträffande ålders- och hemvistvillko-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispens från åldersvillkoret medges normalt ett utländskt barn under&lt;br&gt;arton år som adopterats av en svensk medborgare under forutsättning att&lt;br&gt;adoptionen är gällande i Sverige. Det förekommer vidare att dispens&lt;br&gt;meddelas då någon av barnets biologiska föräldrar är svensk medborgare&lt;br&gt;och antingen ensam eller gemensamt med den andre föräldern har vård-&lt;br&gt;naden om barnet. Den vanligaste situationen i dessa fall är att någon av&lt;br&gt;föräldrarna förvärvat svenskt medborgarskap efter barnets födelse utan&lt;br&gt;att barnet samtidigt blivit svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande hemvistvillkoret beviljas dispens så att den som är flykting&lt;br&gt;normalt kan bli svensk medborgare redan efter fyra års vistelse i Sverige.&lt;br&gt;Ytterligare exempel på vanligt förekommande dispenser från detta villkor&lt;br&gt;är att en utomnordisk medborgare, som är gift med en svensk medborga-&lt;br&gt;re, i regel naturaliseras efter tre års hemvist om äktenskapet varat minst&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller vandelsvillkoret är praxis mer restriktiv än för&lt;br&gt;övriga naturalisationsvillkor. Då dispens förekommit har det i regel av-&lt;br&gt;sett personer som kommit till Sverige som mycket unga och dispens har&lt;br&gt;då getts med upp till hälften av den normalt gällande s.k. karenstiden,&lt;br&gt;dvs. den tid som skall förflyta sedan en vandelsanmärkning, t.ex. ett&lt;br&gt;brott, har inträffat till dess att naturalisering kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på styrkt identitet medges enligt fast praxis inga&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om naturalisation prövas av Statens invandrarverk som första&lt;br&gt;instans. Invandrarverkets beslut kan överklagas till Utlänningsnämnden.&lt;br&gt;Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden kan överlämna ett ärende&lt;br&gt;till regeringens prövning, bl.a. om ärendet bedöms ha betydelse för rikets&lt;br&gt;säkerhet eller vara av vikt för ledningen av rättstillämpningen. Hand-&lt;br&gt;läggningen är i huvudsak skriftlig både vid Statens invandrarverk och vid&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Muntliga inslag i handläggningen kan förekomma.&lt;br&gt;Detta sker dock normalt endast på sökandens eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om identitetskravet i ärenden om naturalisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sökandens identitet i naturalisationsärenden berörs inte i för-&lt;br&gt;arbetena till medborgarskapslagen. Detta beror antagligen på att det vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens tillkomst ansågs som självklart att, i likhet i med andra tillstånds-&lt;br&gt;ärenden, klarhet skulle råda beträffande sökandens identitet. I praxis har&lt;br&gt;emellertid under årens lopp växt fram ett uttalat krav på att sökanden i ett&lt;br&gt;ärende om naturalisation skall kunna styrka sin identitet. Om sökanden&lt;br&gt;inte förmår uppfylla detta krav, avslås ansökan. Som närmare skall ut-&lt;br&gt;vecklas i avsnitt 5 är det dock först på senare år, i takt med den förändra-&lt;br&gt;de strukturen på invandringen till Sverige, som detta kommit att innebära&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praxis vid Utlänningsnämnden och Statens invandrarverk vad gäller&lt;br&gt;identitetsprövningen kan sammanfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att identiteten skall anses vara styrkt krävs att det råder klarhet om&lt;br&gt;sökandens namn, ålder och som huvudregel medborgarskap. Det kan&lt;br&gt;emellertid ibland vara svårt att fastställa sökandens medborgarskap på&lt;br&gt;grund av omständigheter som denne inte råder över, t.ex. oklara hem-&lt;br&gt;landsbestämmelser om medborgarskap. Detta utgör då, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att identiteten i övrigt är fastställd, inte något hinder mot naturalisa-&lt;br&gt;tion. Ett exempel på detta är sökande från Libanon som erhålit s.k. lais-&lt;br&gt;sez passer där medborgarskapet angetts som &amp;quot;å 1' étude&amp;quot;, vilket innebär&lt;br&gt;att utlänningen är registrerad i Libanon och medborgarskapet där är fö-&lt;br&gt;remål för utredning. Ett annat exempel är utlänningar från det forna Ju-&lt;br&gt;goslavien där osäkerhet råder huruvida sökanden är medborgare i För-&lt;br&gt;bundsrepubliken Jugoslavien eller Bosnien-Hercegovina. Kravet att även&lt;br&gt;medborgarskapet skall vara styrkt har således inte upprätthållits fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att sökanden, för att anses ha styrkt sin identitet på&lt;br&gt;ett godtagbart sätt, skall kunna förete ett hemlandspass i original eller en&lt;br&gt;fotoförsedd identitetshandling i original utfärdad av behörig myndighet i&lt;br&gt;hemlandet, allt under förutsättning att äktheten inte kan sättas i fråga. Om&lt;br&gt;sökanden har varit fast bosatt i ett annat land än hemlandet, kan en sådan&lt;br&gt;handling utfärdad i den staten godtas. Som riktmärke gäller att handling-&lt;br&gt;arna skall vara tillförlitliga och utfärdade på ett ur identitetssynpunkt till-&lt;br&gt;fredsställande sätt. Härav följer bl.a. att handlingen inte far vara av alltför&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. I princip är kravnivån avseende bevisningen den-&lt;br&gt;samma oavsett vilket ursprungsland handlingarna härrör från. Emellertid&lt;br&gt;ställs mindre långtgående krav på den rent tekniska utformningen av en&lt;br&gt;handling som utfärdats i ett utvecklingsland jämfört med vad som gäller&lt;br&gt;för handlingar som utfärdats i t.ex. Västeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om sökanden inte kan förete handlingar som är tillräckliga för att&lt;br&gt;uppfylla beviskravet, kan identiteten till följd av principen om fri be-&lt;br&gt;visprövning anses vara styrkt i vissa fall. Det krävs då att det i ärendet,&lt;br&gt;utöver de åberopade handlingarna, föreligger ytterligare omständigheter&lt;br&gt;som ger ett starkt och otvetydigt stöd för den av sökanden uppgivna&lt;br&gt;identiteten. En eller flera var för sig otillräckliga handlingar kan sam-&lt;br&gt;mantagna med övriga omständigheter således anses utgöra tillräcklig&lt;br&gt;bevisning. Även uppgifter från nära anhöriga kan åberopas. Därvid gäller&lt;br&gt;som princip att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den anhörige har förvärvat svenskt medborgarskap och i samband&lt;br&gt;därmed uppvisat godtagbar identitetshandling samt att handlingen är&lt;br&gt;godtagbar även enligt den praxis som råder vid tidpunkten för beslutet i&lt;br&gt;det ärende vari den anhöriges uppgifter åberopas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den anhöriges relation till sökanden är antingen make/maka, syskon Prop. 1997/98:178&lt;br&gt;eller vuxet barn (dock har i enstaka fall även annan anhörig godtagits),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) sökanden och den anhörige, såväl i medborgarskapsärendet som i ti-&lt;br&gt;digare tillståndsärenden, lämnat samstämmiga uppgifter i fråga om iden-&lt;br&gt;titet, släktskap, familjeförhållanden, bakgrund m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5 Hemvisttidens beräkning vid oklar identitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4.1.1 krävs att sökanden i ett naturalisationsären-&lt;br&gt;de skall ha haft hemvist i Sverige i fem år, eller i fråga om nordiska med-&lt;br&gt;borgare i två år. Med hemvist avses ett boende i Sverige med avsikt att&lt;br&gt;stanna i landet stadigt. Folkbokföring utgör inte någon förutsättning för&lt;br&gt;att hemvist skall föreligga. Inte heller finns något visst tidskrav. Hem-&lt;br&gt;vistbegreppet förutsätter dock att vistelsen i landet är legal. Vidare krävs&lt;br&gt;att hemvisten varit oavbruten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller att sökanden endast far tillgodoräkna sig den tid&lt;br&gt;denne vistas i landet med styrkt identitet. Om den vid ankomsten angivna&lt;br&gt;identiteten senare styrks, räknas dock enligt fast praxis hemvisttiden från&lt;br&gt;det sökanden ansökte om tillstånd att bosätta sig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer ibland att en utlänning under vistelsen i Sverige läm-&lt;br&gt;nar nya uppgifter om sin identitet. I dessa fall far sökanden i medborgar-&lt;br&gt;skapsärendet normalt räkna hemvisttid först från den dag den nya identi-&lt;br&gt;teten kan anses ha styrkts. Om sökanden har fatt främlingspass eller re-&lt;br&gt;sedokument utfärdade i den nya identiteten utan att denna varit styrkt,&lt;br&gt;räknas dock i regel hemvisttiden redan från tidpunkten för anmälan av&lt;br&gt;den nya identiteten till Statens invandrarverk, dock under förutsättning&lt;br&gt;att identiteten senare styrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Identitetsprövningen i ärenden om asyl och uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. generella utlänningskontrollen omfattar kontroll av utlänningars&lt;br&gt;inresa, vistelse och arbete i Sverige. Ett effektivt upprätthållande av den-&lt;br&gt;na kontroll förutsätter att utlänningar som kommer hit eller vistas här kan&lt;br&gt;legitimera sig. I konsekvens härmed föreskrivs i 1 kap. 2 § första stycket&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) att en utlänning som reser in i eller vistas i&lt;br&gt;Sverige skall ha pass. Från denna huvudregel gäller emellertid vissa un-&lt;br&gt;dantag, bl.a. för den som är medborgare i ett annat nordiskt land och som&lt;br&gt;kommer hit direkt från något av de nordiska länderna. Trots att det såle-&lt;br&gt;des i princip råder passkrav saknar ett betydande antal utlänningar vid sin&lt;br&gt;ankomst till Sverige godtagbar passhandling. Mot bakgrund därav före-&lt;br&gt;skrivs i 1 kap. 11 § utlänningsförordningen (1989:547) att Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk, om en utlänning varken har eller kan fa fram någon godtag-&lt;br&gt;bar passhandling, får utfärda främlingspass för denne. När det råder&lt;br&gt;oklarhet om utlänningens identitet får i främlingspasset anges att identi-&lt;br&gt;teten inte är styrkt. Såvitt avser flyktingar föreskrivs vidare i artikel 28 i&lt;br&gt;1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (flykting-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionen) att den stat som tar emot en flykting också skall utfärda&lt;br&gt;resedokument för denne. Samma sak gäller beträffande statslösa enligt&lt;br&gt;1954 års konvention om statslösas ställning. Enligt 1 kap. 10 § utlän-&lt;br&gt;ningsförordningen gäller ett av Statens invandrarverk utfärdat sådant re-&lt;br&gt;sedokument som pass vid inresa och vistelse här. Även ett resedokument&lt;br&gt;far förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige un-&lt;br&gt;der viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning&lt;br&gt;(permanent uppehållstillstånd). Av 1 kap. 4 § utlänningslagen framgår&lt;br&gt;att en utlänning - förutom den som är medborgare i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge - som vistas i Sverige mer än tre månader skall ha&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om uppehållstillstånd föreligger inte, till skillnad från vad&lt;br&gt;som är fallet i medborgarskapsärenden, något uttalat krav att utlänning-&lt;br&gt;ens identitet skall vara styrkt för att ett uppehållstillstånd skall beviljas.&lt;br&gt;Utgångspunkten är emellertid att så skall vara fallet. När det gäller flyk-&lt;br&gt;tingar och andra skyddsbehövande blir dock identitetsfrågan i praktiken&lt;br&gt;ofta av sekundär betydelse, även om stora ansträngningar görs för att&lt;br&gt;klarlägga identiteten. Likaså kan identitetsfrågan i vissa andra fall minska&lt;br&gt;i betydelse på grund av humanitära skäl, t.ex. vid allvarlig sjukdom. I&lt;br&gt;övriga situationer gäller dock att utlänningen skall kunna visa vem han&lt;br&gt;eller hon är. I de fall sökanden har för avsikt att bosätta sig i Sverige och&lt;br&gt;i övrigt uppfyller vad som krävs för att fa uppehållstillstånd utfärdas i&lt;br&gt;regel ett permanent uppehållstillstånd redan från början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissyttrande över betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt&lt;br&gt;perspektiv (SOU 1995:75) argumenterade Statens invandrarverk för att&lt;br&gt;tidsbegränsade uppehållstillstånd regelmässigt skulle användas när sö-&lt;br&gt;kanden inte kan styrka sin identitet. I den proposition som följde, Svensk&lt;br&gt;migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25 s. 127), förklara-&lt;br&gt;de regeringen sig dock inte dela denna uppfattning. En sådan ordning&lt;br&gt;skulle knappast bidra till att lösa de problem som det innebär att många&lt;br&gt;asylsökande i dag inte tillförlitligen kan styrka sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uppehållstillstånd far återkallas om utlänningen medvetet har läm-&lt;br&gt;nat oriktiga uppgifer, t.ex om sin identitet, som har inverkat på beslutet.&lt;br&gt;Vid bedömningen av om äterkallelse skall ske skall särskild hänsyn tas&lt;br&gt;till bl.a. utlänningens anknytning till det svenska samhället och till om&lt;br&gt;andra humanitära skäl talar mot att uppehållstillståndet återkallas. Om&lt;br&gt;utlänningen har vistats i landet mer än fyra år med uppehållstillstånd,&lt;br&gt;krävs dessutom synnerliga skäl för att äterkallelse skall få ske (prop.&lt;br&gt;1997/98:36 s. 38, bet. 1997/98:SfU7, rskr. 1997/98:114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter att tala&lt;br&gt;om något förhållande av betydelse i ett ärende om uppehållstillstånd kan&lt;br&gt;dömas till ansvar enligt 10 kap. 2 § 3 utlänningslagen. Påföljden är böter,&lt;br&gt;eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äterkallelse av medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen far en svensk medborga-&lt;br&gt;re som är, eller har varit bosatt i riket, inte berövas sitt medborgarskap i&lt;br&gt;något annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller ge-&lt;br&gt;nom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i någon annan stat. Enligt&lt;br&gt;samma lagrum far dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt&lt;br&gt;medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare far före-&lt;br&gt;skrivas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som&lt;br&gt;sedan födseln är medborgare även i den andra staten och är varaktigt bo-&lt;br&gt;satt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid arton års ålder eller sena-&lt;br&gt;re. Någon ytterligare möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap&lt;br&gt;föreligger inte enligt svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrätten ställer i sig inte upp något hinder mot att en person förlorar&lt;br&gt;sitt medborgarskap och därigenom blir statslös genom ett beslut om för-&lt;br&gt;verkande av medborgarskapet. Möjligheten att genom s.k. expatriering&lt;br&gt;försätta någon i statslöshet är emellertid begränsad av 1961 års FN-&lt;br&gt;konvention om begränsning av statslöshet, till vilken Sverige har anslutit&lt;br&gt;sig. I artikel 8 föreskrivs att en fördragsslutande stat inte skall beröva en&lt;br&gt;person medborgarskapet om personen därigenom skulle bli statslös. Ge-&lt;br&gt;nom en undantagsbestämmelse i samma artikel accepteras dock att med-&lt;br&gt;borgarskapet berövas någon, även om detta leder till statslöshet, när&lt;br&gt;medborgarskapet har erhållits genom osanna uppgifter eller bedrägligt&lt;br&gt;förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även 1997 års europeiska konvention om medborgarskap, vilken har&lt;br&gt;undertecknats av Sverige i november 1997, innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;expatriering. Av artikel 7 framgår bl.a. att äterkallelse av medborgarskap&lt;br&gt;tillåts om sökanden erhållit medborgarskapet genom bedrägligt förfaran-&lt;br&gt;de, osanna uppgifter eller förtigande av relevanta omständigheter som rör&lt;br&gt;sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att återkalla medborgarskap finns för närvarande i bl.a. Nor-&lt;br&gt;ge, Frankrike, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. En ofta före-&lt;br&gt;kommande omständighet som kan läggas till grund för äterkallelse enligt&lt;br&gt;andra länders rättsordningar är lämnande av felaktiga uppgifter beträf-&lt;br&gt;fande bl.a. identiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om införande av en möjlighet att återkalla ett medborgarskap&lt;br&gt;övervägdes redan vid tillkomsten av medborgarskapslagen. I lagrådsre-&lt;br&gt;missen fanns ett förslag om frånkännande av medborgarskap. Enligt för-&lt;br&gt;slaget skulle en naturaliserad medborgare kunna fa sitt medborgarskap&lt;br&gt;upphävt om han eller hon genom lagakraftvunnen dom dömts till straff-&lt;br&gt;arbete eller till förvaring under minst två år eller internering i säker-&lt;br&gt;hetsanstalt efter 8, 9 eller 27 kap. strafflagen (brott mot rikets säkerhet,&lt;br&gt;högmålsbrott och brott mot särskilda bestämmelser för krig, krigstill-&lt;br&gt;stånd m.m.). Beslut om expatriering skulle beslutas av Kungl. Majt. Fö-&lt;br&gt;redragande statsrådet anförde bl.a. följande (prop. 1950:217 s. 50).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De delegerades förslag, att naturaliserad person under särskil-&lt;br&gt;da förutsättningar skall kunna fråntagas svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap, har hos mig liksom hos flera remissinstanser väckt vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkligheter. Anledningen till mina betänkligheter är bl.a.&lt;br&gt;att medborgarskapet för naturaliserade personer skulle under-&lt;br&gt;gå en viss principiell förändring samt att expatriering i regel&lt;br&gt;skulle leda till att den expatrierade bleve statslös. Avsaknaden&lt;br&gt;av medborgarskap medför nämligen så betydande olägenheter&lt;br&gt;för den enskilde, att man i princip bör sträva efter att i möjli-&lt;br&gt;gaste mån förhindra uppkomsten av statslöshet. Det oaktat har&lt;br&gt;jag, ehuru med stor tvekan, stannat för att i princip ansluta&lt;br&gt;mig till förslaget att expatriering under vissa begränsade för-&lt;br&gt;utsättningar skall kunna ske. Till att bölja med kan man icke&lt;br&gt;bortse från att möjligheten till expatriering kan vara av värde i&lt;br&gt;vissa hänseenden. Frånsett att det känslomässigt framstår som&lt;br&gt;stötande att man ej skall kunna frånkänna den medborgarska-&lt;br&gt;pet som i handling grovt svikit det land som upptagit honom&lt;br&gt;som sin medborgare kan framhållas följande. En expatriering&lt;br&gt;av den som dömts för landsförrädisk eller liknande verksam-&lt;br&gt;het innebär, såsom de delegerade påpekat, ett i viss mån ökat&lt;br&gt;skydd för att han icke fortsätter sin skadliga verksamhet. Den&lt;br&gt;som frånkänts det svenska medborgarskapet kan nämligen - i&lt;br&gt;motsats till svenska medborgare - utvisas ur landet, eller om&lt;br&gt;utvisning inte är möjlig, underkastas andra ingripanden enligt&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen. Det är vidare ej uteslutet att blotta&lt;br&gt;risken för expatriering kan medverka till att hindra en natura-&lt;br&gt;liserad från att gå främmande makts ärenden. En starkt bidra-&lt;br&gt;gande orsak till mitt ställningstagnade har även varit, att de&lt;br&gt;flesta demokratiska länder med krigserfarenheter ansett sig&lt;br&gt;icke kunna undvara expatrieringsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen uttalade vidare att han inte kunde förorda att läm-&lt;br&gt;nandet av oriktiga uppgifter i samband med ansökan om naturalisation&lt;br&gt;skulle kunna föranleda äterkallelse av ett naturalisationsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterade att expatriering var ett i svensk rätt dittills okänt&lt;br&gt;institut och pekade på 33 § i den dåvarande regeringsformen, där det bl.a.&lt;br&gt;föreskrevs att naturaliserade svenska medborgare skulle njuta samma&lt;br&gt;rättigheter och förmåner som infödda svenska medborgare med endast&lt;br&gt;det undantaget att de inte kunde bli statsråd. Om den föreslagna ordning-&lt;br&gt;en infördes kunde det, enligt Lagrådet, med fog göras gällande att deras&lt;br&gt;rättigheter och förmåner inte var desamma som andra medborgares. Ett&lt;br&gt;införande av expatrieringsinstitutet krävde med hänsyn härtill en grund-&lt;br&gt;lagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter lades något förslag om expatri-&lt;br&gt;ering inte fram. Föredragande statsrådet anförde dock att det inte borde&lt;br&gt;vara uteslutet att senare ta upp frågan till förnyat övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om äterkallelse av medborgarskap togs upp igen i prop.&lt;br&gt;1994/95:179, vilken byggde på Utvisningsutredningens betänkande Van-&lt;br&gt;delns betydelse i medborgarskapsärenden (SOU 1994:33). Regeringen&lt;br&gt;anförde bl.a. (prop. 1994/95:179 s. 56 f.) att det i och för sig fanns starka&lt;br&gt;skäl som talade för en möjlighet att återkalla ett naturalisationsbeslut som&lt;br&gt;grundats på falska uppgifter, men att skälen mot en sådan ordning likväl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägde över. Regeringen pekade därvid bl.a. på att en sådan återkallelse-&lt;br&gt;möjlighet skulle föra med sig två sorters medborgarskap, uppkomsten av&lt;br&gt;statslöshet, verkställighetsproblem och familjerättsliga komplikationer.&lt;br&gt;Riksdagen anslöt sig till regeringens bedömning och anförde bl.a. att det&lt;br&gt;såväl vid beviljande av uppehållstillstånd som vid naturalisation var av&lt;br&gt;väsentlig betydelse att sökandens identitet tillförlitligen kan styrkas och&lt;br&gt;att detta gör sig gällande med särskild styrka vid ansökan om medborgar-&lt;br&gt;skap eftersom ett sådant inte kan återkallas (bet. 1994/95:SfU16, rskr.&lt;br&gt;1994/95:401).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns, till skillnad mot vad som gäller i ärenden om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd, inte någon särskild straffbestämmelse för medvetet lämnande av&lt;br&gt;felaktiga identitetsuppgifiter i ärenden om svenskt medborgarskap. Felak-&lt;br&gt;tiga uppgifter kan dock under vissa förutsättningar föranleda straffansvar&lt;br&gt;för osant intygande enligt 15 kap. 11 § första stycket brottsbalken. På-&lt;br&gt;följden för detta brott är böter eller fängelse i högst sex månader. Är&lt;br&gt;brottet grovt är påföljden fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Dispens från kravet på styrkt identitet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap införs en möjlighet att medge dispens från kravet på styrkt iden-&lt;br&gt;titet i ärenden om naturalisation. Dispens far ges om sökanden haft&lt;br&gt;hemvist i Sverige i minst åtta år och gör sannolikt att den identitetet&lt;br&gt;han eller hon uppger är riktig. Lagtexten förtydligas även så att det&lt;br&gt;grundläggande kravet på styrkt identitet anges uttryckligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén anser dock att endast den som är utan egen skuld till att iden-&lt;br&gt;titeten inte kan styrkas skall kunna medges dispens. I kommitténs förslag&lt;br&gt;till utformning av dispensmöjligheten anges endast kravet på åtta års&lt;br&gt;hemvist uttryckligen i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig är i hu-&lt;br&gt;vudsak positiva till förslaget eller har inte något att erinra mot det. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har dock synpunkter på den närmare utformningen av&lt;br&gt;dispensmöjligheten. Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern,&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Statens invandrarverk,&lt;br&gt;Utlänningsnämnden och Försvarsmakten anser att samtliga förutsätt-&lt;br&gt;ningar för erhållande av dispens bör anges i lagtexten. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;föreslår därvid att dispensmöjligheten utformas som en bevisregel där&lt;br&gt;sökanden skall göra sin identitet sannolik. Sveriges kristna råd och Ca-&lt;br&gt;ritas menar att alla utlänningar, oavsett sin skuld till att identiteten inte&lt;br&gt;kan styrkas, skall omfattas av dispensmöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har synpunkter på hemvisttidens längd. Rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen, Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden förordar ett&lt;br&gt;hemvistkrav på tio år medan Sveriges kristna råd och Caritas anser att&lt;br&gt;nuvarande hemvistkrav om fem år skall gälla även i dispensfall. Flyk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingruppernas och Asylkommittéernas Riksråd (FARR) förespråkar ett&lt;br&gt;hemvistkrav på sex år. Länsstyrelsen i Skåne, Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;och Röda korset ansluter sig i och för sig till det föreslagna åttaårskravet,&lt;br&gt;men anser att detta inte bör utgöra en absolut minimigräns. När det gäller&lt;br&gt;utgångspunkten för hemvistberäkningen ifrågasätter några remissinstan-&lt;br&gt;ser att denna skall vara tidpunkten då de nya identitetsuppgiftema läm-&lt;br&gt;nats och menar att den faktiska vistelsen i landet bör vara avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-&lt;br&gt;nering, Sveriges advokatsamfund, Caritas, Centrum för invandrarforsk-&lt;br&gt;ning vid Stockholms universitet och FARR hävdar att Statens invandrar-&lt;br&gt;verks och Utlänningsnämndens praxis vid identitetsprövningen är alltför&lt;br&gt;sträng och efterlyser en friare och mindre formalistisk bevisprövning.&lt;br&gt;Caritas och Svenska flyktingrådet föreslår i det sammanhanget att den&lt;br&gt;identitetsprövning som gjorts i ärendet om uppehållstillstånd bör godtas&lt;br&gt;utan vidare prövning i medborgarskapsärendet. Några remissinstanser&lt;br&gt;påpekar att handläggningen i ärenden där en bedömning av sökandens&lt;br&gt;trovärdighet är aktuell bör vara muntlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem med nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på styrkt identitet i ärenden om naturalisation har lett till problem&lt;br&gt;för många sökande under senare år. Detta beror i första hand på den&lt;br&gt;strukturella förändring som invandringen till Sverige har genomgått un-&lt;br&gt;der det senaste årtiondet med en ökande andel flyktingar och andra&lt;br&gt;skyddsbehövande, ofta från länder med mer eller mindre kaotiska för-&lt;br&gt;hållanden. Antalet utlänningar som kommit till Sverige utan identitets-&lt;br&gt;handlingar eller med bristfälliga handlingar har ökat markant. Som exem-&lt;br&gt;pel kan nämnas att mer än 60 procent av de asylsökande som kom till&lt;br&gt;Sverige år 1995 saknade pass och identitetshandlingar. Den vanligaste&lt;br&gt;avslagsgrunden i naturalisationsärenden är i dag oklar identitet. År 1996&lt;br&gt;avslog Statens invandrarverk ca 2 600 ansökningar om svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap på grund av att sökanden inte förmått styrka sin identitet. Mot-&lt;br&gt;svarande antal för år 1997 är ca 1 600.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns självfallet en rad skäl till att en person inte kan förete hand-&lt;br&gt;lingar som styrker de uppgifter han eller hon lämnar om sin person. I&lt;br&gt;många fall kan det anses ligga i flyktingskapets natur att fullständig do-&lt;br&gt;kumentation om identiteten inte kan företes. En anledning kan vara att&lt;br&gt;hemlandet saknar fungerande statlig administration som kan utfarda er-&lt;br&gt;forderliga handlingar. Flykten kan vidare ha skett under sådana förhål-&lt;br&gt;landen som på olika sätt omöjliggjort för flyktingen att skaffa fram eller&lt;br&gt;fa med sig identitetshandlingar eller pass. Ytterligare en orsak kan vara&lt;br&gt;att han eller hon medvetet gjort sig av med sina handlingar i anslutning&lt;br&gt;till ankomsten till Sverige. Sättet på vilket en identitetshandling är utfor-&lt;br&gt;mad eller har erhållits kan dessutom vara sådant att handlingen inte kan&lt;br&gt;godtas av svenska myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En växande grupp i samhället ställs således, ofta utan egen förskyllan,&lt;br&gt;utan någon som helst möjlighet att oberoende av hemvisttid och vandel,&lt;br&gt;erhålla formånen av ett svenskt medborgarskap och de rättigheter i sam-&lt;br&gt;hället som är exklusivt förbundna därmed. Detta förhållande är enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte tillfredsställande. Det är därför angeläget att&lt;br&gt;finna en väg som ger möjlighet att under vissa förutsättningar medge&lt;br&gt;även den som inte kan styrka sin identitet svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägandet av en sådan möjlighet måste dock samtidigt vissa&lt;br&gt;principiella aspekter beaktas. Svenskt medborgarskap utgör, till skillnad&lt;br&gt;från många andra gynnande beslut, inte en rättighet för den enskilde.&lt;br&gt;Istället är det fråga om en exklusiv rätt för staten att, efter en diskretionär&lt;br&gt;prövning inom ramen för en rimlig tolkning av medborgarskapslagstift-&lt;br&gt;ningen, avgöra om en person bör tas upp till svensk medborgare eller ej.&lt;br&gt;Ett naturalisationsbeslut är således inte fullt ut jämförbart med exempel-&lt;br&gt;vis ett beslut om uppehållstillstånd. Kunskap om sökandens identitet i&lt;br&gt;ärenden om naturalisation är vidare en grundläggande förutsättning för&lt;br&gt;att beslutsmyndigheten skall kunna göra en fullgod prövning av övriga&lt;br&gt;naturalisationsförutsättningar. Därtill kommer den inom förvaltningsrät-&lt;br&gt;ten grundläggande principen att sökandens identitet i s.k. tillståndsären-&lt;br&gt;den skall vara känd. Av betydelse för det beviskrav som nu upprätthålls&lt;br&gt;är slutligen att ett beslut om naturalisation som vilar på falska identitets-&lt;br&gt;uppgifter, till skillnad mot vad som är fallet i flera andra länder, varken&lt;br&gt;anses vara en nullitet, dvs. utan rättslig verkan, eller kan återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det regeringens uppfattning att en lättnad i vis-&lt;br&gt;sa fall vad gäller identitetsprövningen måste utformas på så sätt att kravet&lt;br&gt;att sökanden i ett naturalisationsärende skall kunna styrka sin identitet&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall ligga fast som grundprincip. För att tydliggöra&lt;br&gt;detta bör kravet på styrkt identitet föras in i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identitetsbegreppet förekommer i annan lagstiftning, t.ex. i utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529) och passlagen (1978:302). Någon legal definition av&lt;br&gt;begreppet identitet finns dock inte. Inte heller finns vägledande förar-&lt;br&gt;betsuttalanden vad gäller begreppets närmare innebörd. Enligt fast praxis&lt;br&gt;anses i ärenden om svenskt medborgarskap identiteten bestå av sökan-&lt;br&gt;dens namn, födelsetid och, som huvudregel, medborgarskap. Som fram-&lt;br&gt;går av avsnitt 4.1.4 förekommer dock i praxis att identiteten i vissa fall&lt;br&gt;anses tillförlitligen styrkt även om full klarhet inte råder beträffande sö-&lt;br&gt;kandens medborgarskap. Någon ändring i detta hänseende är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vad som skall krävas för att identiteten skall anses vara&lt;br&gt;styrkt är regeringens bedömning att nuvarande praxis i allt väsentligt är&lt;br&gt;ändamålsenlig. Regeringen vill dock samtidigt understryka vikten av att&lt;br&gt;bedömningen alltid, i linje med principen om fri bevisprövning, i alla&lt;br&gt;ärenden om naturalisation sker utifrån samtliga omständigheter i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dispensmöjlighet bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit en möjlighet för de beslutande myndigheterna&lt;br&gt;att kunna medge dispens från kravet på styrkt identitet, förutsatt att sö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kanden är trovärdig beträffande dels de uppgifter han eller hon lämnar&lt;br&gt;om sin identitet, dels anledningen till att identiteten inte kan styrkas.&lt;br&gt;Regeringen ansluter sig, i likhet med ett övervägande flertal av remissin-&lt;br&gt;stanserna, i allt väsentligt till detta forslag. En sådan dispensmöjlighet,&lt;br&gt;som även ligger i linje med nuvarande möjligheter att medge dispens från&lt;br&gt;övriga naturalisationsvillkor, framstår som en lämplig lösning och bör&lt;br&gt;inforas. Kan kravet på styrkt identitet inte uppfyllas bör dispens fa med-&lt;br&gt;ges om sökanden kan göra sannolikt att den identitet han eller hon uppger&lt;br&gt;är riktig. I sak torde en sådan bevisregel motsvara vad kommittén före-&lt;br&gt;slagit i fråga om att sökanden skall lämna trovärdiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensmöjligheten bör vidare, som kommittén föreslagit, förenas med&lt;br&gt;ett krav på förlängd hemvisttid. Flera starka skäl skäl talar för det. En&lt;br&gt;förlängd hemvist medför bl.a. större möjligheter att bedöma trovärdig-&lt;br&gt;heten av de uppgifter sökanden lämnar och utgör också ett incitament för&lt;br&gt;sökanden att fa fram erforderliga handlingar. Ett strängare krav beträf-&lt;br&gt;fande hemvisttiden kan även verka avhållande för personer som vill dölja&lt;br&gt;sin rätta identitet och otillbörligt utnyttja dispensförfarandet. Det före-&lt;br&gt;slagna kravet på åtta år framstår därvid som en lämplig avvägning. För&lt;br&gt;klarhets skull bör hemvistkravet vara en absolut minimigräns. Mot bak-&lt;br&gt;grund av den diskretionära prövning som karaktäriserar ärenden om natu-&lt;br&gt;ralisation föreligger dock inte något hinder mot att i enskilda fall kräva&lt;br&gt;en längre hemvisttid än åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera andra alternativa lösningar har framförts under kommitténs ar-&lt;br&gt;bete och genom remissförfarandet. Bl.a. har föreslagits att identitetspröv-&lt;br&gt;ningen i ärendet om uppehållstillstånd skall godtas utan vidare prövning i&lt;br&gt;naturalisationsärendet. En annan modell som förordats är att företrädare&lt;br&gt;för vissa etablerade invandrarorganisationer skall kunna intyga sina&lt;br&gt;medlemmars identitet. Vidare har föreslagits att Statens invandrarverk&lt;br&gt;och Utlänningsnämnden generellt skall sänka sina beviskrav och godta&lt;br&gt;en mängd andra handlingar såsom körkort, dopcertifikat och liknande&lt;br&gt;som tillräcklig utredning i sig. Ingen av dessa lösningar uppfyller emel-&lt;br&gt;lertid enligt regeringens mening den grundläggande utgångspunkten att&lt;br&gt;kravet på styrkt identitet skall ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem bör kunna medges dispens?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensmöjligheten skall enligt kommitténs förslag kunna tillämpas be-&lt;br&gt;träffande personer som utan egen förskyllan saknar möjlighet att styrka&lt;br&gt;sin identitet, t.ex. de vars hemländers statsförvaltning upphört att fungera&lt;br&gt;eller för flyktingar som på grund av andra förhållanden i hemlandet sak-&lt;br&gt;nar möjlighet att fa fram erforderliga handlingar. Enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning bör emellertid även andra sökande kunna komma ifråga för dispens.&lt;br&gt;Det framstår således inte som rimligt att på förhand och för all framtid&lt;br&gt;utestänga vissa personer, även om sökanden själv har del i att identiteten&lt;br&gt;inte kan styrkas. En annan sak är att omständigheter som hänger samman&lt;br&gt;med det egna agerandet självfallet kan komma att utgöra ett betydelse-&lt;br&gt;fullt och för sökanden i vissa fall försvårande moment i den trovärdig-&lt;br&gt;hetsbedömning som skall göras vid dispensprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om sannolikhetsbedömningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att dispens skall fa medges bör således krävas att sökanden gör san-&lt;br&gt;nolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;vara att prövningen om så är fallet skall ske utifrån samtliga omständig-&lt;br&gt;heter i ärendet och utmynna i en samlad bedömning. Det är inte möjligt&lt;br&gt;eller lämpligt att i detalj försöka förutse och ta ställning till den mängd&lt;br&gt;olika omständigheter som kan komma att bli en del av bedömningen i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Det är, särskilt mot bakgrund av den diskretionära pröv-&lt;br&gt;ning som är utmärkande för handläggningen av naturalisationsärenden,&lt;br&gt;ofrånkomligt att en närmare precisering av de olika omständigheterna&lt;br&gt;och vilken betydelse dessa bör ha vid sannolikhetsbedömningen utveck-&lt;br&gt;las genom praxis. Följande utgångspunkter bör dock gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två huvudfaktorer bör vara trovärdigheten av de uppgifter sökanden&lt;br&gt;lämnar om dels sin identitet, dels anledningen till att han eller hon inte&lt;br&gt;kan styrka identiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på en omständighet som bör väga tungt när det gäller tro-&lt;br&gt;värdigheten beträffande uppgifterna om sökandens identitet är huruvida&lt;br&gt;han eller hon vidhållit samma uppgifter under hela vistelsen i Sverige. Är&lt;br&gt;så fallet och förekommer inte någon omständighet som talar däremot bör&lt;br&gt;detta förhållande kunna vara tillräckligt för att sökanden skall anses ha&lt;br&gt;uppfyllt trovärdighetskravet i detta avseende. Något krav på att uppgif-&lt;br&gt;terna stöds av annan skriftlig utredning bör inte ställas upp. Det kan&lt;br&gt;självfallet föreligga omständigheter som gör att det finns anledning att&lt;br&gt;ifrågasätta sökandens uppgifter i sådan utsträckning att dessa inte kan&lt;br&gt;anses ha tillräcklig grad av trovärdighet. Ett tänkbart sådant fall är att&lt;br&gt;sökanden i tillståndsärendet lämnat uppgifter som skiljer sig från de upp-&lt;br&gt;gifter som lämnas i naturalisationsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då en sökande under vistelsen i Sverige har ändrat sina identi-&lt;br&gt;tetsuppgifter bör det beaktas om ändringen skett efter påpekande av nå-&lt;br&gt;gon myndighet eller om de nya uppgiftena lämnats på eget initiativ. I den&lt;br&gt;första situationen bör utgångspunkten vara att uppgifterna behandlas med&lt;br&gt;stor tveksamhet. Utlänningen har ljugit om sin identitet vid ankomsten&lt;br&gt;till landet och inte heller i efterhand tagit några initiativ för att rätta upp-&lt;br&gt;gifterna. Med hänsyn härtill finns det som regel heller inte anledning att&lt;br&gt;tillmäta de nya uppgifterna sådant värde i trovärdighetshänseende att de&lt;br&gt;bör godtas. Har utlänningen däremot frivilligt ändrat sina uppgifter bör&lt;br&gt;en mindre kategorisk syn kunna anläggas på saken. Även de nya uppgift-&lt;br&gt;erna måste självfallet bli föremål för en tro värdi ghetsbedömning varvid&lt;br&gt;särskilt intresse bör ägnas åt vad sökanden uppger som skäl för att han&lt;br&gt;eller hon uppgav felaktiga uppgifter vid ankomsten till landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller trovärdigheten beträffande uppgifterna om anledningen&lt;br&gt;till att sökanden inte kan styrka sin identitet, är omständigheterna i an-&lt;br&gt;slutning till att utlänningen anlänt till landet av stor betydelse. Kommit-&lt;br&gt;tén har lagt en avgörande vikt vid frågan huruvida sökanden har egen&lt;br&gt;skuld till att identiteten inte går att styrka och angett att endast den som&lt;br&gt;är utan egen skuld skall kunna komma i fråga för dispens. Som framgått&lt;br&gt;tidigare anser inte regeringen att skuldfrågan i sig bör ha en sådan själv-&lt;br&gt;ständig betydelse och på förhand exkludera vissa personer från att erhålla&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dispens. I stället bör omständigheter som hänger samman med varför Prop. 1997/98:178&lt;br&gt;identiteten inte kan styrkas utgöra en tungt vägande faktor bland andra i&lt;br&gt;den samlade bedömningen och kan i vissa fall utgöra skäl att ifrågasätta&lt;br&gt;trovärdigheten av de uppgifter sökanden lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en faktor i detta sammanhang, som även har betydelse vid&lt;br&gt;bedömningen huruvida kravet på styrkt identitet kan uppfyllas, är vad&lt;br&gt;sökanden uppger som skäl för att det inte heller i ett senare skede varit&lt;br&gt;möjligt att skaffa fram godtagbara handlingar. Grundkravet bör vara att&lt;br&gt;utlänningen skall ha gjort vad som skäligen kan förväntas av honom eller&lt;br&gt;henne för att styrka sin identitet. I fråga om flyktingar är det normalt inte&lt;br&gt;rimligt att de skall behöva kontakta hemlandets myndigheter. Av förklar-&lt;br&gt;liga skäl gäller samma sak de personer som kommer från länder vars ad-&lt;br&gt;ministration upphört att fungera. Därvid är dock att beakta att förhållan-&lt;br&gt;dena i hemlandet kan ha förbättrats, vilket på nytt kan ha gjort det möjligt&lt;br&gt;att erhålla erforderliga handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska utformningen av dispensmöjligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har förordat att endast hemvistkravet skall anges i lagtexten&lt;br&gt;och att det i övrigt överlämnas till rättstillämpningen att utforma praxis&lt;br&gt;mot bakgrund av lagstiftarens förarbetsuttalanden. En väsentlig förutsätt-&lt;br&gt;ning för att dispens skall fa meddelas är, vid sidan av hemvistkravet, att&lt;br&gt;sökanden genom att lämna trovärdiga uppgifter om sin identitet och om&lt;br&gt;anledningen till att den inte kan styrkas gör sannolikt att den identitet han&lt;br&gt;eller hon uppger är riktig. För den enskilde är det väsentligt att detta&lt;br&gt;kommer till uttryck direkt i lagtexten. Lagtexten bör därför utformas så&lt;br&gt;att det anges att naturalisation far beviljas även om kravet på styrkt iden-&lt;br&gt;titet inte kan uppfyllas, om sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i&lt;br&gt;landet och gör sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Äterkallelse av medborgarskap&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett beslut om naturalisation som meddelats&lt;br&gt;på grundval av felaktiga identitetsuppgifter bör inte heller i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kunna återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig anslu-&lt;br&gt;ter sig till eller har inte något att invända mot kommitténs bedömning.&lt;br&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anser dock att en återkallelsemöj-&lt;br&gt;lighet bör införas och anför bl.a. att det framstår som stötande att det&lt;br&gt;saknas möjligheter att ingripa mot naturalisationsbeslut som meddelats&lt;br&gt;på grundval av falska uppgifter, särskilt när det skett för att dölja ett kri-&lt;br&gt;minellt förflutet eller en terroristanknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste årtiondena har&lt;br&gt;strävan i svensk politik varit att så långt möjligt utjämna skillnaderna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsligt avseende mellan svenska medborgare och den övriga befolk- Prop. 1997/98:178&lt;br&gt;ningen. Medborgarskapet är dock alltjämt av grundläggande betydelse i&lt;br&gt;flera mycket viktiga avseenden, t.ex. när det gäller möjligheterna att delta&lt;br&gt;fullt ut i den politiska processen, att erhålla konsulärt bistånd av svenska&lt;br&gt;myndigheter utomlands och att vara skyddad mot landsförvisning. Med-&lt;br&gt;borgarskapet är dessutom av stor betydelse i integrationsprocessen. Infö-&lt;br&gt;rande av en möjlighet att återkalla ett beslut om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;skulle innebära en grundläggande förändring av den svenska medborgar-&lt;br&gt;skapsrätten, vilket bl.a. skulle kräva en grundlagsändring. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund kräver enligt regeringens bedömning en sådan förändring&lt;br&gt;mycket starka skäl. Som framgår av avsnitt 4.3 har frågan varit föremål&lt;br&gt;för regeringens prövning i flera tidigare lagstiftningsärenden. Skälen mot&lt;br&gt;införande av en sådan ordning har därvid befunnits vara så starka att nå-&lt;br&gt;got förslag i denna riktning aldrig har förelagts riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i denna proposition föreslagna dispensmöjligheten bör enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening inte leda till någon nämnvärd ökning av antalet medbor-&lt;br&gt;garskap som meddelas i falsk identitet. Att helt gardera sig mot missbruk&lt;br&gt;i detta avseende låter sig dock knappast göra. Förslaget aktualiserar där-&lt;br&gt;för på nytt frågan om inte en möjlighet att återkalla naturalisationsbeslut&lt;br&gt;som meddelats på grundval av felaktiga identitetsuppgifter borde införas.&lt;br&gt;Som både Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anfört kan det förefalla&lt;br&gt;stötande att det saknas möjligheter att ingripa och återkalla medborgar-&lt;br&gt;skapet för en person som naturaliserats i falsk identitet, särskilt när det&lt;br&gt;skett för att dölja ett kriminellt förflutet eller en terroristanknytning. En&lt;br&gt;sådan möjlighet skulle också kunna ha en preventiv verkan i så måtto att&lt;br&gt;den avhåller från att ljuga om identiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid samtidigt starka skäl som talar emot en sådan ord-&lt;br&gt;ning både från en principiell ståndpunkt och ur en mer praktisk synvin-&lt;br&gt;kel. En återkallelsemöjlighet skulle bl.a. innebära att det skulle komma&lt;br&gt;att finnas två slag av svenskt medborgarskap, ett oåterkalleligt för den&lt;br&gt;som blivit svensk medborgare vid födseln och ett som kan återkallas för&lt;br&gt;den som förvärvat medborgarskapet genom naturalisation. En person&lt;br&gt;som berövats det svenska medborgarskapet skulle därtill i de flesta fall&lt;br&gt;bli statslös, något som hänger samman med huvudprincipen i den svens-&lt;br&gt;ka medborgarskapslagstiftningen att den som naturaliseras samtidigt&lt;br&gt;måste avsäga sig sitt tidigare medborgarskap om det inte förloras auto-&lt;br&gt;matiskt. Det är sannolikt att den som förlorat det svenska medborgarska-&lt;br&gt;pet inte heller kan fa tillbaka det tidigare. En avsikt bakom äterkallelse av&lt;br&gt;ett medborgarskap är att kunna avlägsna vederbörande från landet. Det&lt;br&gt;torde dock inte vara möjligt beträffande den som blivit statslös. Även i&lt;br&gt;andra fall torde verkställighetshinder kunna uppkomma. En äterkallelse&lt;br&gt;av svenskt medborgarskap skulle vidare kunna leda till familjerättsliga&lt;br&gt;komplikationer. Därtill kommer att ökningen av antalet medborgarskap&lt;br&gt;som beviljats i falsk identitet enligt regeringens bedömning kommer att&lt;br&gt;bli förhållandevis marginell samt att, när så trots allt skett, förutsättning-&lt;br&gt;arna för ett uppdagande av det verkliga förhållandet kommer att vara&lt;br&gt;små.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning anser regeringen att skälen för en återkallel-&lt;br&gt;semöjlighet, ställda mot de starka invändningar som kan resas däremot,&lt;br&gt;inte motiverar införandet av en sådan möjlighet i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna dispensmöjligheten kan komma att föranleda ett visst&lt;br&gt;merarbete vid Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden. Genom&lt;br&gt;dispensmöjligheten kan dock enligt regeringens bedömning antalet av-&lt;br&gt;slagsbeslut och därmed förenade överklaganden och förnyade ansök-&lt;br&gt;ningar komma att minska betydligt. Sammantaget bör de föreslagna för-&lt;br&gt;ändringarna kunna hanteras inom myndigheternas nuvarande ramar. Re-&lt;br&gt;geringen vill i sammanhanget också peka på att relativt stora förändringar&lt;br&gt;i tillströmningen av medborgarskapsärenden förväntas under de närmaste&lt;br&gt;åren. Efter en ganska stor ökning under 1998 väntas antalet därefter suc-&lt;br&gt;cessivt minska under de närmast följande åren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges villkoren för erhållande av svenskt medborgarskap&lt;br&gt;genom naturalisation. Den punktvisa uppräkningen av naturalisations-&lt;br&gt;villkoren i första stycket kompletteras på så sätt att kravet på styrkt iden-&lt;br&gt;titet förs in som punkt 1. Som konsekvens av detta numreras övriga&lt;br&gt;punkter om. Vad som bör krävas för att identitetskravet skall anses upp-&lt;br&gt;fyllt berörs i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket syftar till att klargöra att dispensgrundema&lt;br&gt;som anges i detta stycke inte är tillämpliga när det gäller kravet på styrkt&lt;br&gt;identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lydelsen av det nya tredje stycket far undantag från kravet på&lt;br&gt;styrkt identitet göras om kravet inte kan uppfyllas och sökanden dels haft&lt;br&gt;hemvist i landet i minst åtta år, dels kan göra sannolikt att den identitet&lt;br&gt;han eller hon uppger är riktig. I formuleringen om kravet inte kan upp-&lt;br&gt;fyllas ligger att sökanden under vistelsen i landet skall ha gjort vad som&lt;br&gt;skäligen kan krävas för att fa fram godtagbara handlingar som kan styrka&lt;br&gt;identiteten (jfr avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av hemvistbegreppet i ärenden om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;berörs närmare i avsnitt 4.1.5. Vad som bör krävas är oavbruten legal&lt;br&gt;hemvist i landet under minst åtta år räknat bakåt från tidpunkten för natu-&lt;br&gt;ralisationen. Inget hindrar att den beslutande myndigheten, t.ex. i tvek-&lt;br&gt;samma fall, kräver längre hemvisttid än åtta år. Om sökanden lämnar&lt;br&gt;nya uppgifter om sin identitet, bör hemvisten räknas från den tidpunkt då&lt;br&gt;de nya uppgifterna meddelades Statens invandrarverk. Även hemvist i&lt;br&gt;landet före ikraftträdandet av lagändringen ingår vid beräkningen av&lt;br&gt;hemvisttiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver åtta års hemvist krävs att sökanden, vid en samlad bedömning av&lt;br&gt;omständigheterna i ärendet, kan göra sannolikt att den identitet han eller&lt;br&gt;hon uppger är riktig. Detta innebär, som närmare behandlas i avsnitt 5,&lt;br&gt;att det skall göras en bedömning av trovärdigheten av de uppgifter sö-&lt;br&gt;kanden lämnat om sin identitet och om anledningen till att den inte går att&lt;br&gt;styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap föreskrivs att en ut-&lt;br&gt;länning på ansökan kan tas upp till svensk medborgare (naturaliseras) om&lt;br&gt;han eller hon fyllt arton år, sedan fem år - eller i fråga om medborgare i&lt;br&gt;annat nordiskt land sedan två år - har hemvist här i landet samt fört och&lt;br&gt;kan förväntas komma att föra en hederlig vandel. Utöver de villkor som&lt;br&gt;således anges i lagtexten uppställs i praxis även krav på att en sökande&lt;br&gt;skall kunna styrka sin identitet för att svenskt medborgarskap skall be-&lt;br&gt;viljas. Från detta krav medges, till skillnad från vad som gäller beträffan-&lt;br&gt;de de i lagtexten angivna villkoren, inte några undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på styrkt identitet hänger samman med bl.a. att det - åtminstone&lt;br&gt;i förstone - kan förefalla självklart att ett land skall ha full visshet om&lt;br&gt;identiteten hos de personer som landet tar upp till sina medborgare. Det&lt;br&gt;är vidare så att kunskap om sökandens identitet utgör en grundläggande&lt;br&gt;förutsättning för att den myndighet som fattar beslut i medborgarskaps-&lt;br&gt;ärendet skall kunna göra en fullgod kontroll av övriga naturalisationsvill-&lt;br&gt;kor, såsom t.ex. ålder och vandel. Andra viktiga skäl som talar för upp-&lt;br&gt;rätthållande av kravet är dels att ett beslut om naturalisation som vilar på&lt;br&gt;falska identitetsuppgifter i princip inte på den grunden kan anses vara en&lt;br&gt;nullitet (verkningslöst), dels att 2 kap. 7 § regeringsformen omöjliggör&lt;br&gt;äterkallelse av svenskt medborgarskap även i de fall då medborgarskapet&lt;br&gt;har meddelats på grundval av en medvetet uppgiven oriktig identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot de skäl som talar för upprätthållandet av kravet på styrkt identitet&lt;br&gt;står det faktum att detta villkor under senare år har fått till följd att vissa&lt;br&gt;grupper av invandrare, ofta utan egen skuld, i princip är utestängda från&lt;br&gt;möjligheten att få svenskt medborgarskap oavsett hur länge de har haft&lt;br&gt;hemvist i Sverige. Oklar identitet är numera den utan jämförelse vanli-&lt;br&gt;gaste avslagsgrunden i naturalisationsärenden och under år 1996 åbero-&lt;br&gt;pade Statens invandrarverk denna grund i 2 606 av sina 4 406 avslagsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförmågan att styrka sin identitet - och därmed avsaknaden av svenskt&lt;br&gt;medborgarskap - får till följd bl.a. att dessa människor går miste om vis-&lt;br&gt;sa till medborgarskapet exklusivt knutna rättigheter och förmåner. Såle-&lt;br&gt;des har de ingen ovillkorlig rätt att resa in i och vistas i Sverige. De sak-&lt;br&gt;nar vidare skydd mot att bli utvisade härifrån och de står inte heller under&lt;br&gt;Sveriges beskydd vid ett eventuellt ingrepp mot dem under vistelse i ett&lt;br&gt;annat land. Ytterligare viktiga konsekvenser är att de saknar rösträtt vid&lt;br&gt;val till riksdagen liksom till EU-parlamentet, det senare eftersom perso-&lt;br&gt;ner tillhöriga de nu aktuella grupperna aldrig heller är medborgare i nå-&lt;br&gt;got annat EU-land. Till det sagda kommer även att avsaknaden av möj-&lt;br&gt;lighet att bli svensk medborgare för många medför en påfrestande känsla&lt;br&gt;av utanförskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs huvuduppgift i nu aktuell del har varit att överväga och&lt;br&gt;föreslå ändringar för att komma till rätta med det problem som kravet på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrkt identitet utgör for vissa invandrare. I arbetet härmed har kommit-&lt;br&gt;tén, vilket framgår av direktiven, haft att beakta att den grundläggande&lt;br&gt;principen om styrkt identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;måste ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs ställningstaganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för en ändrad ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ovan redovisade konsekvenserna av obestyrkt identitet drabbar inte&lt;br&gt;bara den minoritet av utlänningar som medvetet lämnar oriktiga identi-&lt;br&gt;tetsuppgifiter utan dessvärre drabbas i lika stor utsträckning de människor&lt;br&gt;som är helt utan egen skuld till att de ej kan styrka sin identitet. Såvitt&lt;br&gt;avser den sistnämnda gruppen är de nuvarande konsekvenserna enligt&lt;br&gt;kommitténs uppfattning inte rimliga och det är därför mycket angeläget&lt;br&gt;att möjliggöra även för dessa personer att under vissa förutsättningar er-&lt;br&gt;hålla svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett skäl för att införa en ändrad ordning är att Sverige då&lt;br&gt;närmar sig den syn på identitetsfrågor i naturalisationsärenden som före-&lt;br&gt;faller dominera i övriga Europa. Av de svar som inkommit i anledning av&lt;br&gt;kommitténs undersökning om förhållandena i andra länder måste nämli-&lt;br&gt;gen den slutsatsen dras att Sverige i ett europeiskt perspektiv upprätthål-&lt;br&gt;ler en förhållandevis sträng praxis vad gäller styrkt identitet i dessa sam-&lt;br&gt;manhang. Detta far anses gälla även med beaktande av att flera av de&lt;br&gt;övriga länderna till skillnad från Sverige har en rättsordning som gör det&lt;br&gt;möjligt att återkalla ett medborgarskap som beviljats på grundval av&lt;br&gt;oriktiga identitetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet till dispens från kravet på styrkt identitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att det vid ansökan om svenskt medborgarskap skall&lt;br&gt;vara möjligt att erhålla dispens från kravet på styrkt identitet. För en ut-&lt;br&gt;länning som inte kan styrka sin identitet bör det således vara tillräckligt&lt;br&gt;att utlänningen - med beaktande av samtliga i ärendet föreliggande om-&lt;br&gt;ständigheter - bedöms som trovärdig såvitt avser lämnade uppgifter om&lt;br&gt;identiteten och om att han eller hon saknar möjlighet att styrka densam-&lt;br&gt;ma. Vid dispens från kravet på styrkt identitet bör som villkor för svenskt&lt;br&gt;medborgarskap vidare gälla att utlänningen i fråga har hemvist i Sverige&lt;br&gt;sedan minst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensmöjligheten bör kunna tillämpas beträffande utlänningar som&lt;br&gt;är utan egen skuld till att de inte kan styrka sin identitet. Den bör inte&lt;br&gt;vara förbehållen vissa grupper. Avsikten är dock i första hand att lösa de&lt;br&gt;problem som uppstår genom att flyktingar och personer från länder utan&lt;br&gt;fungerande statlig förvaltning generellt har svårt att fa fram handlingar&lt;br&gt;som styrker identiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på styrkt identitet framgår inte av lagtexten i dess nuvarande&lt;br&gt;lydelse. Enligt kommitténs uppfattning är det emellertid, med hänsyn till&lt;br&gt;den stora betydelse som identitetsfrågor fatt i medborgarskapssamman-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hang under senare år, nu dags att skriva in även detta krav i lagtexten.&lt;br&gt;Likaså bör möjligheten till dispens anges särskilt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trovärdighetsbedömningen såvitt avser utlänningens uppgifter om sin&lt;br&gt;identitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall något beskrivas efter vilka riktlinjer som den före-&lt;br&gt;slagna trovärdighetsbedömningen bör äga rum. Det är viktigt att härvid&lt;br&gt;understryka att majoriteten av de utlänningar som kommer hit gör det i&lt;br&gt;ärligt och hederligt uppsåt såväl vad gäller den uppgivna identiteten som&lt;br&gt;syftet med flytten till Sverige. Enbart den omständigheten att en person&lt;br&gt;saknar handlingar som styrker de uppgifter han eller hon lämnar om sitt&lt;br&gt;namn och ursprung far därför inte tas till intäkt för misstanke om att upp-&lt;br&gt;gifterna är oriktiga. Tvärtom ligger det många gånger i sakens natur att&lt;br&gt;en utlänning inte kan identifiera sig på ett för svenska myndigheter god-&lt;br&gt;tagbart sätt. I synnerhet gäller detta flyktingar och personer som kommer&lt;br&gt;från länder vilka saknar en fungerande statlig administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt är att trovärdighetsbedömningen skall ske uti-&lt;br&gt;från samtliga i ärendet föreliggande omständigheter. Härmed avses, ut-&lt;br&gt;över de handlingar och uppgifter som finns tillgängliga i medborgar-&lt;br&gt;skapsakten, även motsvarande dokumentation från de ärenden om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd som rör utlänningen i fråga. Därigenom möjliggörs en kon-&lt;br&gt;troll av om utlänningen under hela sin vistelsetid i Sverige vidhållit&lt;br&gt;samma uppgifter i fråga om t.ex. identitet, bakgrund och familjeförhål-&lt;br&gt;landen. Vidare bör eventuella ärenden med anhöriganknytning ingå i un-&lt;br&gt;derlaget för den helhetsbedömning som skall göras i dessa fall. I sådana&lt;br&gt;ärenden har nämligen släktingar till den utlänning - som är föremål för&lt;br&gt;den trovärdighetsbedömning som skall göras - fatt lämna uppgifter om&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar det sig vid en genomgång av tillgängliga handlingar och uppgif-&lt;br&gt;ter att utlänningen levt under en och samma identitet under hela sin vis-&lt;br&gt;telsetid i Sverige bör detta - om det inte motsägs av någon annan om-&lt;br&gt;ständighet - som regel vara tillräckligt för att utlänningen skall anses ha&lt;br&gt;uppfyllt vad som krävs i trovärdighetsavseende. Bland omständigheter&lt;br&gt;som trots konsekvent vidhållna identitetsuppgifter kan tala mot medbor-&lt;br&gt;garskap märks när anhöriga till en i Sverige bosatt utlänning ansöker om&lt;br&gt;visering eller uppehållstillstånd och därvid beträffande den de skall besö-&lt;br&gt;ka anger andra uppgifter än vad denne själv uppgett vid sin ankomst hit.&lt;br&gt;Det kan också vara så att utlänningen i tillståndsärendet lämnat uppgifter&lt;br&gt;som skiljer sig från vad han eller hon senare uppger i medborgarskaps-&lt;br&gt;ärendet. Marginella avvikelser bör självfallet bortses från, men har utlän-&lt;br&gt;ningen på väsentliga punkter ändrat uppgifter om t.ex. sin egen bakgrund&lt;br&gt;eller sina familjeförhållanden kan det - om inte utlänningen har någon&lt;br&gt;godtagbar förklaring till de motstridiga uppgifterna - finnas anledning att&lt;br&gt;med hänvisning till bristande trovärdighet avslå ansökan om medborgar-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande trovärdighet kan för övrigt i undantagsfall föreligga även om&lt;br&gt;utlänningen i såväl tillstånds- som medborgarskapsärendet vidhållit&lt;br&gt;samma uppgifter i fråga om identitet, bakgrund, släktskap m.m. Vad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åsyftas är när någon eller några av de uppgifter som utlänningen lämnar&lt;br&gt;är uppenbart orimliga. Normalt är dock vidhållandet av samma uppgifter&lt;br&gt;i stället ägnat att rent allmänt öka trovärdigheten i en persons berättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då en utlänning under sin vistelse i Sverige har ändrat sina&lt;br&gt;identitetsuppgifter bör man såvitt avser trovärdighetsbedömningen skilja&lt;br&gt;på två olika situationer, nämligen då ändringen skett sedan svenska myn-&lt;br&gt;digheter konfronterat utlänningen med omständigheter som visar eller&lt;br&gt;tyder på att den av utlänningen uppgivna identiteten är oriktig respektive&lt;br&gt;då utlänningen helt frivilligt och utan påtryckningar ändrat uppgifterna. I&lt;br&gt;den förstnämnda typen av fall bör trovärdighetsbedömningen normalt&lt;br&gt;utfalla till utlänningens nackdel. Utlänningen har ju då ljugit om sin&lt;br&gt;identitet vid ankomsten till Sverige och inte heller i efterhand tagit några&lt;br&gt;egna initiativ till att underrätta svenska myndigheter om det rätta förhål-&lt;br&gt;landet. Med beaktande därav finns det som regel inte heller anledning att&lt;br&gt;- när utlänningen ställd infor besvärande fakta ändrar sina uppgifter -&lt;br&gt;tillmäta de nya uppgifterna sådant värde i trovärdighetshänseende att de&lt;br&gt;bör godtas vid en ansökan om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har utlänningen däremot frivilligt ändrat sina identitetsuppgifter, finns&lt;br&gt;det enligt kommitténs uppfattning skäl att anlägga en mindre kategorisk&lt;br&gt;syn på trovärdighetsbedömningen. Således har utlänningen i dessa situa-&lt;br&gt;tioner, vilket är en betydelsefull skillnad, efter en tids vistelse här vidtagit&lt;br&gt;frivilliga åtgärder for att fa en rättelse till stånd. Ytterligare ett viktigt&lt;br&gt;skäl till en mindre restriktiv bedömning i dessa fall är det angelägna i att&lt;br&gt;det föreligger en rimlig korrespondens mellan de intentioner som ligger&lt;br&gt;till grund för regelsystemen i utlänningslagen respektive medborgar-&lt;br&gt;skapslagen. Till belysande av vad som avses härmed kan nämnas att re-&lt;br&gt;geringen i oktober 1997 till riksdagen lämnat ett förslag (prop.&lt;br&gt;1997/98:36) som bl.a. innebär att - vid bedömningen av om ett uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall återkallas - hänsyn skall tas till utlänningens anknyt-&lt;br&gt;ning till Sverige liksom till andra humanitära skäl. Särskild hänsyn skall&lt;br&gt;därvid tas till utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållan-&lt;br&gt;den samt till vistelsetiden i Sverige. Har utlänningen vistats här med&lt;br&gt;uppehållstillstånd mer än fyra år, far äterkallelse av tillståndet ske endast&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl. I det betänkande som ligger till grund for&lt;br&gt;regeringens förslag, Äterkallelse av uppehållstillstånd (SOU 1997:67),&lt;br&gt;sägs vidare att förslaget kan tänkas bidra till att några efter en tid vågar&lt;br&gt;träda fram under sin rätta identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis att en mer balanserad&lt;br&gt;prövning än hittills skall göras i de fall en utlänning i ärendet om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd uppgett oriktig identitet. Det vore enligt kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning inte rimligt om den humana grundsyn som förslaget ger uttryck&lt;br&gt;for inte på något sätt skulle avspegla sig i hanteringen av medborgar-&lt;br&gt;skapsfrågor. En tänkbar följd vore annars att den som, i enlighet med&lt;br&gt;regeringsförslagets intentioner, efter en tids vistelse i Sverige träder fram&lt;br&gt;under rätt identitet därmed också går förlustig möjligheten att bli svensk&lt;br&gt;medborgare. Detta vore en olycklig konsekvens; inte minst med beaktan-&lt;br&gt;de av att utlänningen, om denne i stället fortsatt att dölja det rätta förhål-&lt;br&gt;landet, skulle ha bevarat sina möjligheter att erhålla svenskt medborgar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skap förutsatt att han eller hon klarade sig igenom trovärdighetsbedöm-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser mot bakgrund av det nu sagda att frivilligt ändrade&lt;br&gt;identitetsuppgifter inte i sig bör leda till att den som ändrat uppgifterna är&lt;br&gt;utestängd från möjligheten att - med tillämpning av undantaget från kra-&lt;br&gt;vet på styrkt identitet - erhålla svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en utlänning efter en tids vistelse i Sverige ändrar sina identitets-&lt;br&gt;uppgifter behöver emellertid inte med nödvändighet betyda att de nya&lt;br&gt;uppgifterna är korrekta och även dessa skall därför självfallet bli föremål&lt;br&gt;för en trovärdighetsbedömning. Denna skall, liksom i övriga fall, basera&lt;br&gt;sig på samtliga i ärendet föreliggande omständigheter samt på den län-&lt;br&gt;derkunskap och övrig kompetens som Statens invandrarverk och Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden besitter. Särskilt intresse bör därvid ägnas åt vad utlän-&lt;br&gt;ningen anför i fråga om anledningen till att han eller hon vid ankomsten&lt;br&gt;till Sverige uppgett oriktig identitet. Det finns också skäl att trovärdig-&lt;br&gt;hetsbedömningen i dessa situationer företas med största omsorg och nog-&lt;br&gt;grannhet eftersom utlänningen - genom att vid ankomsten till Sverige&lt;br&gt;ljuga om sin identitet - får anses ha medverkat till att helt allmänt nega-&lt;br&gt;tivt påverka trovärdigheten i de uppgifter han eller hon lämnar. Blir&lt;br&gt;emellertid utfallet av trovärdighetsbedömningen sådant - att utlänningens&lt;br&gt;ändrade uppgifter om sin identitet och om att denna ej kan styrkas be-&lt;br&gt;döms som trovärdiga - bör utlänningen kunna erhålla svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap under förutsättning att han eller hon också uppfyller övriga natu-&lt;br&gt;ralisationsvillkor och det hemvistkrav som gäller vid dispens från kravet&lt;br&gt;på styrkt identitet. Hemvisttiden bör därvid räknas från den tidpunkt då&lt;br&gt;utlänningen till Statens invandrarverk anmälde de ändrade uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trovärdighetsbedömningen såvitt avser utlänningens uppgifter om att&lt;br&gt;identiteten ej kan styrkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under föregående rubrik har redogjorts för trovärdighetsbedömningar i&lt;br&gt;fråga om de uppgifter som en utlänning lämnar om sin identitet. Den tro-&lt;br&gt;värdighetsbedömning som bör göras i denna typ av ärenden innefattar&lt;br&gt;emellertid ytterligare ett led, nämligen bedömningen av vad utlänningen&lt;br&gt;uppger beträffande skälen till att han eller hon saknar möjlighet att styrka&lt;br&gt;sin identitet. Det handlar därvid inte bara om varför utlänningen saknar&lt;br&gt;godtagbara pass- och identitetshandlingar vid ankomsten till Sverige utan&lt;br&gt;även om varför utlänningen inte heller i ett senare skede kan fa fram så-&lt;br&gt;dana handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de personer som kommer till Sverige utan godtagbara iden-&lt;br&gt;titetshandlingar är flyktingar och personer som kommer från länder, vilka&lt;br&gt;saknar en fungerande statlig administration. Problem avseende kravet på&lt;br&gt;styrkt identitet förekommer emellertid - om än i mer begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning - även beträffande vissa andra grupper än de nu nämnda. Det kan&lt;br&gt;t.ex. röra sig om statslösa personer eller personer som kommer från något&lt;br&gt;land vars identitetshandlingar är av så enkel beskaffenhet att de i princip&lt;br&gt;inte godtas av svenska myndigheter. Även beträffande personer tillhöriga&lt;br&gt;dessa kategorier torde det ofta vara så att problem i nu aktuellt avseende&lt;br&gt;är hänförliga till personens bristande möjlighet - och således ej ovilja -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' &amp;quot;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att styrka identiteten. Därmed finns det inte heller något hållbart skäl till&lt;br&gt;varför dessa personer skulle vara uteslutna från möjligheten att erhålla&lt;br&gt;dispens från kravet på styrkt identitet. Motsvarande bör naturligtvis gälla&lt;br&gt;också för andra personer som, även om de tillhör någon helt annan grupp,&lt;br&gt;kan anföra i sammanhanget godtagbara skäl till att de ej kan styrka sin&lt;br&gt;identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för att någon skall kunna erhålla dispens från kravet på&lt;br&gt;styrkt identitet bör enligt kommitténs uppfattning således inte vara att&lt;br&gt;personen i fråga tillhör en viss kategori utan i stället att vederbörande är&lt;br&gt;utan egen skuld till att identiteten ej kan styrkas. För bedömande av om&lt;br&gt;denna förutsättning är uppfylld skall det ske en prövning av omständig-&lt;br&gt;heterna i varje enskilt ärende och det faktum att en person t.ex. har flyk-&lt;br&gt;tingstatus innebär därför inte med automatik att vederbörande skall un-&lt;br&gt;dantas från kravet på styrkt identitet. Av förklarliga skäl kommer dock&lt;br&gt;flyktingar - och även personer från länder utan fungerande statlig för-&lt;br&gt;valtning - generellt sett att ha lättare än personer tillhöriga andra grupper&lt;br&gt;att med framgång hävda att de är utan egen skuld till att identiteten ej kan&lt;br&gt;styrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan det - med beaktande av samtliga i ärendet föreliggande omstän-&lt;br&gt;digheter - skett en värdering av vad utlänningen uppgett i fråga om var-&lt;br&gt;för det saknats identitetshandlingar vid ankomsten till Sverige och varför&lt;br&gt;utlänningen inte heller i ett senare skede kunnat fa fram sådana handling-&lt;br&gt;ar, skall det i slutänden ske en sammantagen trovärdighetsbedömning&lt;br&gt;avseende huruvida utlänningen uppfyller den för dispens gällande förut-&lt;br&gt;sättningen, nämligen att han eller hon är utan egen skuld till att identite-&lt;br&gt;ten ej kan styrkas. Generellt kan i fråga om den sammantagna bedöm-&lt;br&gt;ningen sägas att skäl regelmässigt saknas till att göra avkall på att utlän-&lt;br&gt;ningen skall ha gjort vad som skäligen kan begäras av honom eller henne&lt;br&gt;för att i efterhand styrka sin identitet. Bedömningen härvidlag bör inte&lt;br&gt;heller ställa till nämnvärda problem för myndigheterna. Vad däremot&lt;br&gt;gäller ankomsttillfallet kan det av förklarliga skäl vara förenat med stora&lt;br&gt;svårigheter att bedöma vilka möjligheter en utlänning hade att åtta år ti-&lt;br&gt;digare medföra godtagbara identitetshandlingar till Sverige. Svårigheter-&lt;br&gt;na härvidlag uppmanar naturligtvis också till försiktighet vad gäller att&lt;br&gt;låta omständigheter hänförliga till ankomsttillfället ensamma påverka&lt;br&gt;utfallet av trovärdighetsbedömningen i negativ riktning. Helt uteslutet är&lt;br&gt;detta emellertid inte och vad som då ligger närmast till hands är fall av&lt;br&gt;dokumentförstörelse. Såvitt avser situationer i övrigt då utfallet av be-&lt;br&gt;dömningen, trots den tid som förflutit, blir att utlänningen anses ha brus-&lt;br&gt;tit i det första ledet - dvs. inte medfört identitetshandlingar till Sverige&lt;br&gt;fastän möjlighet till det funnits - bör förfaringssättet normalt vara att&lt;br&gt;utlänningen uppmanas att i efterhand skaffa fram och ge in de befintliga&lt;br&gt;handlingarna. Det är också rimligt att anta att utlänningen i flertalet fall&lt;br&gt;kommer att kunna infria vad som således begärs av honom eller henne&lt;br&gt;och att dispensförfarandet därför ej behöver komma till användning.&lt;br&gt;Misslyckas emellertid utlänningen med att i efterhand fa fram handling-&lt;br&gt;arna, bör detta inte med automatik medföra att möjligheterna till dispens&lt;br&gt;är borta. En annan sak är att utlänningen - genom att inte ha med sig de&lt;br&gt;befintliga handlingarna vid ankomsten till Sverige - kan ha medverkat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till att helt allmänt negativt påverka trovärdigheten i de uppgifter han&lt;br&gt;eller hon lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på längre hemvisttid vid undantag från kravet på styrkt identitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grundförutsättningar for naturalisation som anges i 6 § medbor-&lt;br&gt;garskapslagen är krav på viss tids hemvist. Hemvistvillkoret anger den&lt;br&gt;minsta tid en utlänning skall ha varit i Sverige för att kunna bli svensk&lt;br&gt;medborgare och för icke nordiska medborgare är denna tid bestämd till&lt;br&gt;fem år. Vid dispens från kravet på styrkt identitet finns det emellertid&lt;br&gt;enligt kommittén flera skäl som talar för att uppställa krav på längre&lt;br&gt;hemvisttid än den lagen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första skulle en längre vistelsetid öka möjligheterna att bedöma&lt;br&gt;trovärdigheten såvitt avser den uppgivna identiteten. Har en person -&lt;br&gt;som ej kan styrka sin identitet - vistats här i landet under samma identitet&lt;br&gt;i åtta år, talar det med större tyngd för att identitetsuppgiftema är riktiga&lt;br&gt;än om vederbörande bara vistats här i fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett skäl, för att göra en åtskillnad i kravet på hemvist för å&lt;br&gt;ena sidan personer som kan styrka sin identitet och å andra sidan för per-&lt;br&gt;soner som inte kan detta, är att en sådan skillnad utgör ett incitament för&lt;br&gt;sökanden att göra vad som är möjligt för att fa fram och ge in handlingar&lt;br&gt;som styrker identiteten eftersom han eller hon därigenom erhåller svenskt&lt;br&gt;medborgarskap inom kortare tid. Frånvaron av en sådan skillnad skulle&lt;br&gt;däremot innebära att mindre nogräknade personer, med dispensförfaran-&lt;br&gt;det i åtanke, kunde se en möjlighet att i Sverige leva under ny och falsk&lt;br&gt;identitet och detta således utan fördröjd väntan på svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap. Det är inte heller otänkbart att en sådan ordning rent allmänt skulle&lt;br&gt;öka Sveriges dragningskraft på människor som ej är önskvärda här och&lt;br&gt;vilka med uppgivande av rätt identitet inte skulle ha erhållit svenskt&lt;br&gt;medborgarskap, t.ex. på grund av terroristanknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag är att det vid dispens från kravet på styrkt identitet&lt;br&gt;skall krävas hemvist i Sverige sedan minst åtta år. Detta är en tidsgräns&lt;br&gt;som harmonierar väl med de bakomliggande skälen för en förlängning.&lt;br&gt;Underlaget för myndigheternas bedömningar i tro värdi ghetshänseende&lt;br&gt;bör således under åtta år hinna bli avsevärt förbättrat och vidare bör den&lt;br&gt;föreslagna tidsskillnaden vara tillräcklig för att verka avhållande på män-&lt;br&gt;niskors benägenhet att med utnyttjande av dispensmöjligheten försöka&lt;br&gt;erhålla svenskt medborgarskap i falsk identitet. Därtill kommer att utlän-&lt;br&gt;ningen ges en klart längre tid på sig att få fram någon form av dokumen-&lt;br&gt;tation till stöd för de identitetsuppgifter han eller hon lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör den föreslagna tidsgränsen vara en absolut mi-&lt;br&gt;nimigräns. Härför talar bl.a. att alla presumtiva svenska medborgare då&lt;br&gt;ges mycket tydliga signaler i detta avseende - den som kommer hit och&lt;br&gt;ej kan styrka sin identitet vet med bestämdhet att han eller hon får vänta&lt;br&gt;minst åtta år på sitt svenska medborgarskap. En fast minimigräns bidrar&lt;br&gt;vidare till att undvika oönskade försök att få ett svenskt medborgarskap i&lt;br&gt;falsk identitet. Är gränsen tänjbar får nämligen benägenheten att otillbör-&lt;br&gt;ligt chansa på att i ett relativt tidigt skede erhålla svenskt medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i falsk identitet allmänt sett antas vara större än om det finns en orubblig&lt;br&gt;minimigräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ser däremot inte något principiellt hinder mot att myndig-&lt;br&gt;heterna i enskilda ärenden fordrar längre tids hemvist i Sverige än åtta år.&lt;br&gt;Ett tänkbart sådant fall kan vara när det råder förhållandevis små tvivel&lt;br&gt;rörande trovärdigheten i de uppgifter som en person lämnar men likväl&lt;br&gt;tillräckliga för att ansökan om medborgarskap skall avslås. Det bör vid&lt;br&gt;sådant förhållande vara möjligt att man, efter att personen vistats ytterli-&lt;br&gt;gare något eller några år här, bedömer att den tillkommande hemvistti-&lt;br&gt;den är av sådan betydelse i sammanhanget att den läker den tidigare&lt;br&gt;bristen i trovärdighet och att vederbörande därför bör beviljas svenskt&lt;br&gt;medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äterkallelse av medborgarskap (s.k. expatriering) bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara otillåtet enligt svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på styrkt identitet skall enligt kommitténs förslag inte längre vara&lt;br&gt;obligatoriskt och man kan därför inte heller helt bortse från en risk för en&lt;br&gt;viss ökning av antalet medborgarskap, vilka meddelats i fel identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs bedömning kommer emellertid den nya ordningen -&lt;br&gt;såsom den utformats med krav på förlängd vistelsetid och på att lämnade&lt;br&gt;uppgifter skall vara trovärdiga - inte att medföra någon nämnvärd ökning&lt;br&gt;av antalet medborgarskap som beviljas på grundval av falsk identitet. Av&lt;br&gt;betydelse för detta antagande är dessutom den omständigheten att foku-&lt;br&gt;seringen på identitetsfrågor i tillståndsärenden ökat under senare år. Så-&lt;br&gt;ledes kan man t.ex. räkna med att de från den 1 januari 1997 gällande&lt;br&gt;reglerna om tagande av fingeravtryck (5 kap. 5 § utlänningslagen) kom-&lt;br&gt;mer att bidra till ökade förutsättningar för upptäckt av oriktig identitet&lt;br&gt;redan i ärendet om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det sagda kommer att man på goda grunder kan anta att antalet fall&lt;br&gt;då en person - som trots det anförda lyckas i sitt uppsåt att efter åtta års&lt;br&gt;vistelse här erhålla ett medborgarskap i falsk identitet - avslöjas i ett än-&lt;br&gt;nu senare skede, kommer att vara synnerligen begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda finner kommittén att det inte heller fort-&lt;br&gt;sättningsvis kommer att föreligga sådana extraordinära skäl som bör vara&lt;br&gt;ett absolut minimikrav för att Sverige skall överväga att införa en möj-&lt;br&gt;lighet till äterkallelse av medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1950:382) om svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning kan på ansökan tas upp Utlänning som styrkt sin identitet&lt;br&gt;till svensk medborgare (naturali- kan på ansökan tas upp till svensk&lt;br&gt;seras) om han &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;medborgare (naturaliseras) om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt 18 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk&lt;br&gt;medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om villkoren enligt första Även om villkoren enligt första&lt;br&gt;stycket inte är uppfyllda kan natu- stycket 1-3 inte är uppfyllda kan&lt;br&gt;ralisation beviljas, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;naturalisation beviljas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med&lt;br&gt;en svensk medborgare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för ett svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från kravet på styrkt identitet&lt;br&gt;får undantag göras om utlän-&lt;br&gt;ningen sedan minst åtta år har&lt;br&gt;hemvist här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen&lt;br&gt;avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn&lt;br&gt;för landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och&lt;br&gt;med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett medgi-&lt;br&gt;vande av den utländska statens regering eller någon annan myndighet,&lt;br&gt;kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden inför Statens&lt;br&gt;invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant medgivande lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1984:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:774.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisa- Prop. 1997/98:178&lt;br&gt;tionen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton år. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;r orteckmng over remissinstanserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sub&gt;Bilaga 3&lt;/sub&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall, Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Svenska Röda Korset, Riksförsäkringsverket, Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, Riksskatteverket, Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-&lt;br&gt;ring, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Skåne län, Linköpings&lt;br&gt;kommun, Umeå kommun, Stockholms läns landsting, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Caritas,&lt;br&gt;Centrum för invandrarforskning vid Stockholms universitet, Assyriska&lt;br&gt;riksförbundet i Sverige, Eritreanska riksförbundet i Sverige, Flykting-&lt;br&gt;gruppernas och asylkommittéemas Riksråd (FARR), Grekiska ungdoms-&lt;br&gt;förbundet, Immigranternas centralförbund, Irakiska riksförbundet i Sve-&lt;br&gt;rige (IRS), Iranska riksförbundet i Sverige (IRIS), Islamiska Kulturce-&lt;br&gt;nterunionen i Sverige, Kurdiska riksförbundet, Riksförbundet internatio-&lt;br&gt;nella föreningar för invandrarkvinnor, Rädda Barnens riksförbund, SIOS-&lt;br&gt;Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, Somaliska riksförbundet,&lt;br&gt;Somaliska riksförbundet i Sverige (SRFS), Svenska flyktingrådet, Sveri-&lt;br&gt;ges kristna råd, Sveriges muslimska förbund och Syriska riksförbundet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt&lt;br&gt;medborgarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning kan på ansökan tas upp Utlänning som styrkt sin identitet&lt;br&gt;till svensk medborgare (naturali- kan på ansökan tas upp till svensk&lt;br&gt;seras) om han &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;medborgare (naturaliseras) om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fyllt 18 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk&lt;br&gt;medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om villkoren enligt första Även om villkoren enligt första&lt;br&gt;stycket inte är uppfyllda kan natu- stycket 1-3 inte är uppfyllda kan&lt;br&gt;ralisation beviljas, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;naturalisation beviljas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med&lt;br&gt;en svensk medborgare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för ett svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åven om kravet på styrkt iden-&lt;br&gt;titet inte kan uppfyllas får natura-&lt;br&gt;lisation beviljas, om sökanden se-&lt;br&gt;dan minst åtta år har hemvist här i&lt;br&gt;landet och gör sannolikt att den&lt;br&gt;identitet han uppger är riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen&lt;br&gt;avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn&lt;br&gt;för landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och&lt;br&gt;med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett medgi-&lt;br&gt;vande av den utländska statens regering eller någon annan myndighet,&lt;br&gt;kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden inför Statens&lt;br&gt;invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant medgivande lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1984:682.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:774.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisa-&lt;br&gt;tionen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-05-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne Baekke-&lt;br&gt;vold, justitierådet Edvard Nilsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 29 april 1998 (Inrikesdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anders No-&lt;br&gt;rin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Inrikesdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros,&lt;br&gt;Messing, Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:178 Medborgarskap och iden-&lt;br&gt;titet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56422, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SfU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:03:20</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03178</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:03:20</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SfU15</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SfU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:SfU3</uppgift>
<ref_dok_id>GM01SfU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ann-Kristin Føsker  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ann-Kristin Føsker  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:178&lt;br/&gt;
Medborgarskap och identitet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>