<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224981</hangar_id>
 <dok_id>GL03173</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>173</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:173</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>173</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-05-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:50</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03173/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03173</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03173</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:173&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Verkställighet och återvändande - en del av&lt;br&gt;asylprocessen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03173/prop_199798__173-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre Schori&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att huvudansvaret för verkställighet av beslut om&lt;br&gt;avvisning och utvisning skall föras över till Statens invandrarverk. Beslut&lt;br&gt;av en polismyndighet om avvisning samt dom eller beslut om utvisning&lt;br&gt;på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) skall dock&lt;br&gt;även fortsättningsvis verkställas av polismyndighet. Behovet av tillgång&lt;br&gt;till polisiär kompetens tillgodoses genom att Statens invandrarverk ges&lt;br&gt;möjlighet att överlämna ärenden till Polisen för genomförande av&lt;br&gt;verkställighet. Ärenden far överlämnas när polisens insats är nödvändig&lt;br&gt;på grund av att utlänningen håller sig undan och inte kan anträffas utan&lt;br&gt;hjälp av polis eller när det på goda grunder kan antas att utlänningen inte&lt;br&gt;kommer att lämna landet självmant och att tillgång till tvångsmedel&lt;br&gt;behövs. Målet är att beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas&lt;br&gt;under värdiga former. Invandrarverket bör ges möjlighet att tillsammans&lt;br&gt;med de humanitära ffivilligorganisationema och andra internationella&lt;br&gt;organisationer, t.ex. Internationella migrationsorganisationen, utveckla&lt;br&gt;formerna för ett samarbete om återvändande. Integrerade åtgärdsprogram&lt;br&gt;för de som återvänder självmant bör eftersträvas, med insatser under&lt;br&gt;utlänningens vistelse i Sverige, under utresan och i vissa fall även under&lt;br&gt;en tid efter ankomsten till hemlandet. I de fall den avvisade eller utvisade&lt;br&gt;medverkar vid verkställigheten och självmant lämnar landet bör&lt;br&gt;Invandrarverket arrangera resan. I ärenden som överlämnats av&lt;br&gt;Invandrarverket till polismyndighet bör utresoma även fortsättningsvis&lt;br&gt;organiseras av Kriminalvårdens transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehål 1 sförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)......................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning...................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Nuvarande ordning.................................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Beslut om avvisning och utvisning.............................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Underrättelse om beslut............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Skyldighet att lämna landet.......................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Ansvarig myndighet..................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Verkställighetsåtgärder.............................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Verkställighetshinder................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Humanitet och helhetssyn....................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Svensk migrationspolitik...........................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Tillståndsprövning och självmant återvändande.......................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Folkrättsliga aspekter................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Internationella perspektiv.....................................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Europeiska unionen...................................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Internationella migrationsorganisationen (IOM)......................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Verkställighet och ett värdigt återvändande.........................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Ny ansvarsfördelning................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Bamperspektivet.......................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Tvångsmedel.............................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Stödinsatser..........................................................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Återvändandeprogram...............................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Frivilligorganisationer...............................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 IOM:s återvändandearbete........................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Organisation och ekonomiska konsekvenser.......................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Utresor.......................................................................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Ekonomiska konsekvenser........................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Genomförande...........................................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Författningskommentar......................................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1997:128)...............64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Betänkandets lagförslag........................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Remissinstanser.....................................................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998...........78&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 3 §, 6 kap. 9 § samt 8 kap. 11-13 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 17 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;f&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd far Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk eller&lt;br&gt;polismyndigheten ta hand om hans pass eller annan identitetshandling i&lt;br&gt;avvaktan på att han far tillstånd att vistas här eller lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten far i samband&lt;br&gt;med verkställigheten av ett beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning ta&lt;br&gt;hand om en handling som avses i&lt;br&gt;första stycket, i avvaktan på att&lt;br&gt;verkställigheten kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande myndigheten&lt;br&gt;far i samband med verkställigheten&lt;br&gt;av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning ta hand om en handling&lt;br&gt;som avses i första stycket, i&lt;br&gt;avvaktan på att verkställigheten&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handlägger&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggande myndighet är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndigheten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) från det att begäran om inresa&lt;br&gt;eller ansökan om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd görs och till dess att&lt;br&gt;ärendet tas emot av Statens&lt;br&gt;invandrarverk eller utlänningen&lt;br&gt;lämnat landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning tas emot&lt;br&gt;för verkställighet, även om en&lt;br&gt;sådan ansökan som avses i 2 kap. 5&lt;br&gt;b § görs,&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;polismyndigheten:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;a) från det att en utlänning&lt;br&gt;begär att få resa in i landet och till&lt;br&gt;dess att ett ärende som skall&lt;br&gt;prövas av Statens invandrarverk&lt;br&gt;tas emot av verket eller utlän-&lt;br&gt;ningen lämnat landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att en dom eller ett&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap.&lt;br&gt;7 § tas emot för verkställighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i och med att ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas;&lt;br&gt;överklagas beslutet eller far det&lt;br&gt;verkställas trots att det inte vunnit&lt;br&gt;laga kraft eller på annan grund, är&lt;br&gt;verket handläggande myndighet&lt;br&gt;till dess ärendet tas emot av&lt;br&gt;Utlänningsnämnden respektive&lt;br&gt;polismyndigheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 11 § andra stycket 3 eller&lt;br&gt;ett ärende som lämnas över enligt&lt;br&gt;8 kap. 17 § tas emot för verk-&lt;br&gt;ställighet, även om en sådan&lt;br&gt;ansökan som avses i 2 kap. 5 b §&lt;br&gt;görs,&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens invandrarverk:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;a) i och med att ett ärende som&lt;br&gt;skall prövas av Invandrarverket&lt;br&gt;tas emot av verket och till dess att&lt;br&gt;beslut meddelas eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, utlänningen har&lt;br&gt;lämnat landet-, överklagas beslutet&lt;br&gt;eller får det verkställas trots att det&lt;br&gt;inte vunnit laga kraft eller på&lt;br&gt;annan grund, är verket hand-&lt;br&gt;läggande myndighet till dess&lt;br&gt;ärendet tas emot av Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden respektive polis-&lt;br&gt;myndigheten, om ärendet över-&lt;br&gt;lämnats dit enligt 8 kap. 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att Utlännings-&lt;br&gt;nämndens eller regeringens beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning tas&lt;br&gt;emot för verkställighet, även om en&lt;br&gt;sådan ansökan som avses i 2 kap.&lt;br&gt;5 b § görs, under förutsättning att&lt;br&gt;ärendet inte har lämnats över till&lt;br&gt;polismyndigheten enligt 8 kap.&lt;br&gt;17 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av polismyndigheten for&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av Statens invandrarverk&lt;br&gt;eller polismyndigheten for verk-&lt;br&gt;ställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett ärende tagits emot i det departement som har till uppgift att&lt;br&gt;bereda ärendet, anses regeringen som handläggande myndighet. Beslut i&lt;br&gt;frågor om förvar eller uppsikt fattas av det statsråd som skall föredra&lt;br&gt;ärendet. Beslut att ta eller hålla kvar någon i forvar kan inte fattas av&lt;br&gt;regeringen. Motsvarande gäller beträffande uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 8 kap.&lt;br&gt;10 § första eller andra stycket skall Utlänningsnämnden eller regeringen&lt;br&gt;inte anses som handläggande myndighet innan beslut om inhibition&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta&lt;br&gt;den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke&lt;br&gt;skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och&lt;br&gt;denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om forvar&lt;br&gt;eller uppsikt skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning skall verkställas av&lt;br&gt;polismyndigheten eller, i fråga om&lt;br&gt;beslut av regeringen, någon annan&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;\ kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning skall verkställas av&lt;br&gt;Statens invandrarverk om inte&lt;br&gt;annat sägs i andra eller tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall verk-&lt;br&gt;ställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning i ärenden där frågor om&lt;br&gt;rikets säkerhet eller allmän säker-&lt;br&gt;het prövats, om regeringen eller&lt;br&gt;Utlänningsnämnden bestämmer&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får lämna över&lt;br&gt;ett avvisnings- eller utvisnings-&lt;br&gt;ärende till polismyndigheten för&lt;br&gt;verkställighet enligt de förut-&lt;br&gt;sättningar som anges i 8 kap. 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om avvisning, Statens invandrarverks beslut&lt;br&gt;om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet samt&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvisning skall verkställas snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har&lt;br&gt;avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna landet inom fyra veckor efter&lt;br&gt;inte annat bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har för avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;br&gt;tid, skall polismyndigheten verk-&lt;br&gt;ställa beslutet så snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det att beslutet vann laga kraft, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har för avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;br&gt;tid, skall beslutet verkställas så&lt;br&gt;snart det kan ske av den myndighet&lt;br&gt;som enligt 11 § är ansvarig för&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den verkställande myndig-&lt;br&gt;heten finner att verkställigheten&lt;br&gt;inte kan genomföras eller att&lt;br&gt;ytterligare besked behövs, skall&lt;br&gt;myndigheten underrätta Statens&lt;br&gt;invandrarverk om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verkställande polis-&lt;br&gt;myndighet finner att verkställig-&lt;br&gt;heten inte kan genomföras eller att&lt;br&gt;ytterligare besked behövs, skall&lt;br&gt;myndigheten underrätta Statens&lt;br&gt;invandrarverk om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket far i ett sådant fall besluta i fråga om verkställigheten&lt;br&gt;eller vidta de åtgärder i övrigt som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verkställigheten avser en dom eller ett beslut om utvisning på grund&lt;br&gt;av brott, skall Invandrarverket skyndsamt överlämna ärendet till&lt;br&gt;regeringen för prövning om verkställigheten inte kan genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får lämna&lt;br&gt;över ett avvisnings- eller ut-&lt;br&gt;visningsärende för verkställighet&lt;br&gt;till polismyndigheten, om den som&lt;br&gt;skall avvisas eller utvisas håller&lt;br&gt;sig undan och inte kan anträffas&lt;br&gt;utan polismyndighetens medverkan&lt;br&gt;eller om det kan antas att tvång&lt;br&gt;kommer att behövas för att&lt;br&gt;genomföra verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut om avvisning eller utvisning som vid utgången av år 1998&lt;br&gt;kommit in till polismyndigheten för verkställighet men som ännu inte&lt;br&gt;verkställts handläggs enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade chefen för Kulturdepartementet i&lt;br&gt;augusti 1994 en särskild utredare att undersöka hur beslut om avvisning&lt;br&gt;och utvisning skall kunna verkställas under värdiga former och samtidigt&lt;br&gt;så effektivt som möjligt samt att överväga vilken myndighet som bör ha&lt;br&gt;huvudansvaret för verkställigheten. Utredningen, som arbetade under&lt;br&gt;namnet Utredningen om verkställighet av beslut om avvisning och&lt;br&gt;utvisning (Ku 1994:07) lade i maj 1995 fram delbetänkandet Ett samlat&lt;br&gt;verksamhetsansvar för asylärenden (SOU 1995:55). I betänkandet&lt;br&gt;föreslogs en rad organisatoriska ändringar, bl.a. att ansvaret för&lt;br&gt;verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut skulle föras över från&lt;br&gt;polismyndigheterna till Statens invandrarverk. Betänkandet var av&lt;br&gt;principkaraktär och innehöll inte närmare överväganden om&lt;br&gt;utformningen av den förslagna ansvarsövergången och inte heller&lt;br&gt;författningsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 16 januari 1997 bemyndigade regeringen det&lt;br&gt;statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utlänningars rätt att&lt;br&gt;vistas i landet att tillkalla en särskild utredare med det huvudsakliga&lt;br&gt;uppdraget att föreslå hur ansvaret för att verkställa beslut om avvisning&lt;br&gt;och utvisning kan flyttas över från polismyndigheterna till Statens&lt;br&gt;invandrarverk. I uppdraget ingick även andra uppgifter, bl.a. att göra&lt;br&gt;överväganden rörande utlänningslagens föreskrifter om institutet ny&lt;br&gt;ansökan och om den inre utlänningskontrollen. Till särskild utredare&lt;br&gt;utsågs chefsrådmannen Barbro Thorblad. Utredningen, som antog&lt;br&gt;namnet Utredningen om verkställighet och kontroll i utlänningsärenden&lt;br&gt;(UD 1997:02), lade i september 1997 fram betänkandet Verkställighet&lt;br&gt;och kontroll i utlänningsärenden (SOU 1997:128).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av utredningens betänkande och dess lagförslag,&lt;br&gt;finns i bilaga 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta lagstiftningsärende behandlas den del av utredningens förslag&lt;br&gt;som avser frågan om verkställighetsansvaret. Regeringen har i beslut den&lt;br&gt;5 februari 1998 överlämnat den del av betänkandet som behandlar&lt;br&gt;institutet ny ansökan till Kommittén om ny instans- och processordning i&lt;br&gt;utlänningsärenden (UD 1997:04, NIPU) för behandling. Den del av&lt;br&gt;betänkandet som avser frågeställningar rörande inre utlänningskontroll&lt;br&gt;bereds för närvarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som betänkandet Verkställighet och kontroll i&lt;br&gt;utlänningsärenden remissbehandlades inhämtades även synpunkter&lt;br&gt;rörande en skrivelse från Statens invandrarverk till Utrikesdepartementet&lt;br&gt;angående gränskontrollverksamhet. I skrivelsen hemställer Invandrar-&lt;br&gt;verket om en översyn av utlänningslagstiftningen så att verket far vissa&lt;br&gt;befogenheter vad avser gränskontroll. Socialförsäkringsutskottet föreslog&lt;br&gt;i sitt betänkande Invandrings- och flyktingfrågor (bet. 1997/98:SfU9) ett&lt;br&gt;tillkännagivande om att Invandrarverket skall fa befogenheter vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränskontroll som syftar till ett effektivare asylförfarande. I betänkandet&lt;br&gt;framhåller utskottet att rättssäkerheten därvid måste garanteras.&lt;br&gt;Riksdagen har bifallit utskottets hemställan (rskr. 1997/98:164). Den nu&lt;br&gt;aktuella frågan bereds för närvarande vidare inom Regeringskansliet.&lt;br&gt;Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen angående denna&lt;br&gt;fråga. Invandrarverkets deltagande i gränskontrollverksamhet torde tills&lt;br&gt;dess kunna tillgodoses genom att verkets personal, vid behov, far&lt;br&gt;förordnande som passkontrollanter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 maj 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets&lt;br&gt;granskning har föranlett vissa redaktionella ändringar av remissens&lt;br&gt;lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Beslut om avvisning och utvisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. utlänningslagen (1989:529, UtlL) finns bestämmelser om&lt;br&gt;avvisning och utvisning. Bestämmelser för när en utlänning far avvisas&lt;br&gt;finns i 1 och 2 §§. Avvisning kan bl.a. ske om utlänningen saknar pass,&lt;br&gt;visering eller uppehållstillstånd eller om det kan antas att han kommer att&lt;br&gt;begå brott i Sverige. Enligt 4 kap. 4 § UtlL skall frågan om avvisning&lt;br&gt;prövas av Statens invandrarverk om utlänningen söker asyl, om&lt;br&gt;utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl, om utlänningen&lt;br&gt;kan komma att avvisas efter en begäran av den centrala&lt;br&gt;utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land eller om utlänningen&lt;br&gt;utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader när frågan väcks om&lt;br&gt;hans avvisning. I övriga fall skall frågan om avvisning prövas av en&lt;br&gt;polismyndighet. Ett avvisningsärende kan överlämnas från polismyndig-&lt;br&gt;heten till Invandrarverket, om polismyndigheten finner att det är&lt;br&gt;tveksamt om avvisning bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får utvisas från Sverige, om han uppehåller sig i landet&lt;br&gt;efter att hans uppehållstillstånd har upphört att gälla. Enligt 4 kap. 5 §&lt;br&gt;UtlL meddelas ett sådant beslut av Statens invandrarverk. En utlänning&lt;br&gt;får dessutom utvisas om han döms för ett brott som kan leda till fängelse&lt;br&gt;eller om en domstol undanröjer en tidigare meddelad villkorlig dom eller&lt;br&gt;dom på skyddstillsyn. Av 4 kap. 8 § UtlL framgår att utvisning på grund&lt;br&gt;av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet. Det bör&lt;br&gt;också nämnas att regeringen kan besluta om utvisning med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:572) om särskild utlänningskontroll, om det behövs med hänsyn&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till rikets säkerhet eller om det kan befaras att utlänningen kommer att Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;begå eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller&lt;br&gt;tvång för politiska syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en polismyndighets och&lt;br&gt;Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning vinner laga&lt;br&gt;kraft tre veckor efter det att utlänningen delgavs beslutet, om det inte&lt;br&gt;överklagas. Bestämmelser om överklagande finns i 7 kap. UtlL. Enligt&lt;br&gt;2 § får utlänningen överklaga en polismyndighets beslut om avvisning.&lt;br&gt;Överklagandet sker till Statens invandrarverk. Utlänningen far enligt 3 §&lt;br&gt;överklaga ett beslut om avvisning eller utvisning som har fattats av&lt;br&gt;Invandrarverket. Överklagandet sker i dessa fall till Utlänningsnämnden,&lt;br&gt;vars beslut inte kan överklagas utan vinner laga kraft direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende om avvisning eller utvisning kan i vissa fall under&lt;br&gt;handläggningen överlämnas av Statens invandrarverk eller Utlännings-&lt;br&gt;nämnden till regeringen. Överlämnandet sker på den handläggande&lt;br&gt;myndighetens eget initiativ och enligt 7 kap. 11 § UtlL far så ske&lt;br&gt;exempelvis om verket eller nämnden anser, att det är av särskild vikt för&lt;br&gt;ledning av tillämpningen av utlänningslagen att regeringen avgör ett&lt;br&gt;ärende, som kan antas fa betydelse för en grupp utlänningar, som&lt;br&gt;åberopar huvudsakligen samma skäl till stöd för sin ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Statens invandrarverk har enligt samma bestämmelse&lt;br&gt;möjlighet att i vissa fall överlämna ett ärende till Utlänningsnämnden för&lt;br&gt;avgörande. En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott far&lt;br&gt;enligt 7 kap. 8 § UtlL överklagas enligt vad som gäller om överklagande&lt;br&gt;av allmän domstols dom eller beslut i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Underrättelse om beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av 21 § förvaltningslagen (1986:223) följer att den som har fatt ett beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning skall underrättas om innehållet i beslutet.&lt;br&gt;Den myndighet som ombesörjer underrättelsen far bestämma om den&lt;br&gt;skall ske muntligen, genom vanligt brev, genom delgivning eller på annat&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns anledning att uppmärksamma en resolution&lt;br&gt;från EU:s ministerråd av den 20 juni 1995 om minimigarantier vid&lt;br&gt;handläggning av asylärenden. Enligt resolutionen skall beslut i&lt;br&gt;asylärenden delges den sökande skriftligen. Om ansökan avslås, skall den&lt;br&gt;sökande underrättas om skälen för beslutet och om sina möjligheter att fa&lt;br&gt;beslutet omprövat. Om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen,&lt;br&gt;kan den asylsökande, på ett språk som han förstår, få ta del av eller&lt;br&gt;underrättas om beslutets innehåll och om möjligheterna till överklagande&lt;br&gt;(EGT Nr C 274/13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk har utarbetat riktlinjer för hur utlänningen skall&lt;br&gt;underrättas om beslut om avvisning eller utvisning i enlighet med&lt;br&gt;nämnda resolution. Om utlänningen bor på en förläggning skickas&lt;br&gt;beslutet till förläggningen, där personalen överlämnar beslutet till honom&lt;br&gt;jämte ett mottagningsbevis. Den som överlämnar beslutet skall samtidigt&lt;br&gt;informera utlänningen om möjligheten att överklaga, om vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nöjdförklaring innebär och om frivillig hemresa. Detta sker vanligtvis via&lt;br&gt;tolk. Om förläggningspersonalen inte lyckas anträffa utlänningen, skickas&lt;br&gt;beslutet till polismyndigheten på den ort där utlänningen senast vistades&lt;br&gt;och därefter ankommer det på polismyndigheten att underrätta&lt;br&gt;utlänningen om beslutet. Beslut om avvisning eller utvisning för&lt;br&gt;utlänning med eget boende utanför förläggning skall, enligt Invandrar-&lt;br&gt;verkets riktlinjer, skickas till polismyndigheten på den ort där&lt;br&gt;utlänningen är bosatt. Därefter är det polismyndighetens uppgift att&lt;br&gt;underrätta utlänningen om beslutet. Detsamma gäller alltid beslut om&lt;br&gt;avvisning med omedelbar verkställighet samt beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning för utlänning, som är tagen i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden har fastställt liknande anvisningar för expediering&lt;br&gt;av beslut om avvisning eller utvisning. Beslutet skall i sin helhet&lt;br&gt;expedieras till vuxen part (den som var över 18 år vid tiden för beslutet),&lt;br&gt;partens ombud eller offentliga biträde, Invandrarverkets huvudkontor, till&lt;br&gt;den av Invandrarverkets asylbyråer som meddelat det överklagade&lt;br&gt;beslutet eller överlämnat ärendet till nämnden samt till den&lt;br&gt;polismyndighet som skall verkställa beslutet. Första sidan av beslutet, på&lt;br&gt;vilken nämndens beslut framgår men utan dess skäl, skall sändas till&lt;br&gt;chefen för den förläggning där utlänningen bor eller är inskriven. Enligt&lt;br&gt;Utlänningsnämndens anvisningar är det en tjänsteman på förläggningen&lt;br&gt;som informerar utlänningen om beslutet om avvisning eller utvisning. En&lt;br&gt;hel del av de ärenden som prövas av Utlänningsnämnden rör andra&lt;br&gt;utlänningar än asylsökande. Dessa omfattas i regel inte av&lt;br&gt;Invandrarverkets förläggningsverksamhet. Beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning beträffande dessa utlänningar sänds till den uppgivna privatad-&lt;br&gt;ressen samt till polismyndigheten på den ort där utlänningen är bosatt.&lt;br&gt;Framgår det av handlingarna att utlänningen erhåller socialbidrag kan&lt;br&gt;den nämnd eller den myndighet inom kommunen som ombesörjer&lt;br&gt;utbetalningen av bidraget få första sidan av Utlänningsnämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Skyldighet att lämna landet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning är skyldig att&lt;br&gt;lämna Sverige. Utgångspunkten i den svenska utlänningslagstiftningen är&lt;br&gt;att verkställigheten i första hand skall ske genom att utlänningen frivilligt&lt;br&gt;lämnar landet (prop. 1988/89:86 s. 116). Avvisnings- eller utvisnings-&lt;br&gt;beslutet är att anse som verkställt om utlänningen har lämnat landet och&lt;br&gt;beslutet har vunnit laga kraft, se 8 kap. 14 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen innehåller en bestämmelse som uttryckligen anger&lt;br&gt;inom vilken tid den som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;skall lämna landet. Bestämmelsen återfinns i 8 kap. 12 § och i den skiljs&lt;br&gt;mellan beslut som skall verkställas snarast möjligt och sådana som&lt;br&gt;innebär att utlänningen som regel får stanna en kortare tid i landet efter&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § första stycket anges vilka beslut som skall verkställas snarast&lt;br&gt;möjligt. Det gäller lagakraftvunnen dom eller beslut av domstol om&lt;br&gt;utvisning på grund av brott, avvisningsbeslut som har fattats av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndighet samt beslut av Invandrarverket om avvisning med&lt;br&gt;förordnande enligt 8 kap. 8 § UtlL om omedelbar verkställighet.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 8 kap. 8 § UtlL innebär att Invandrarverket kan förordna&lt;br&gt;att verkets beslut om avvisning far verkställas även om det inte har&lt;br&gt;vunnit laga kraft, om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och&lt;br&gt;att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 12 § andra stycket följer att verkställighet i övriga fall skall ske&lt;br&gt;genom att utlänningen lämnar landet inom en i bestämmelsen angiven&lt;br&gt;tidsfrist. Den som har fatt ett avvisningsbelut skall lämna landet inom två&lt;br&gt;veckor och den som har fått ett beslut om utvisning skall lämna landet&lt;br&gt;inom fyra veckor. I båda fallen löper tiden från det att&lt;br&gt;avlägsnandebeslutet vann laga kraft. Om det finns skäl för det, t.ex. på&lt;br&gt;grund av längden på utlänningens vistelse i landet eller behovet av att&lt;br&gt;underlätta verkställigheten, får den beslutande myndigheten i&lt;br&gt;avlägsnandebeslutet ange en kortare eller längre tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;frivillig verkställighet skall ha skett. En kortare frist kan bestämmas om&lt;br&gt;utlänningen vistas på en statlig förläggning och således normalt inte&lt;br&gt;behöver vidta några egentliga åtgärder för att avveckla sin verksamhet i&lt;br&gt;Sverige eller om det kan hållas för visst att han inte frivilligt kommer att&lt;br&gt;lämna landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 12 § tredje stycket följer att beslutet om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;skall verkställas tvångsvis, om utlänningen inte frivilligt lämnar landet&lt;br&gt;inom den i andra stycket angivna tidsfristen eller då det redan&lt;br&gt;dessförinnan med säkerhet måste antas att utlänningen inte har för avsikt&lt;br&gt;att lämna landet. Avlägsnandebeslutet skall i dessa fall verkställas så&lt;br&gt;snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullgör utlänningen inte sin skyldighet att lämna landet, gör han sig&lt;br&gt;skyldig till en brottslig gärning, se 10 kap. UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Ansvarig myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av 8 kap. 11 § UtlL följer att ansvaret för att verkställa beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning vilar på landets polismyndigheter. Från denna&lt;br&gt;regel stadgas endast ett undantag. Regeringen kan bestämma att någon&lt;br&gt;annan myndighet än polismyndighet skall verkställa de beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning som regeringen har fattat. Denna möjlighet&lt;br&gt;används endast i särskilda undantagsfall, som exempelvis i s.k.&lt;br&gt;säkerhetsärenden, men skall inte närmare beröras i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen har haft ansvar för verkställighet av beslut om att utlänningar&lt;br&gt;skall lämna landet ända sedan Sverige fick en utlänningslagstiftning i&lt;br&gt;början av detta sekel. Enligt 1914 års lag angående förbud för vissa&lt;br&gt;utlänningar att här i riket vistas skulle en avvisad utlänning genom&lt;br&gt;polismyndighetens försorg föras ut ur riket. Enligt samma lag var&lt;br&gt;”konungens befallningshavare”, vilket idag motsvaras av länsstyrelsen ,&lt;br&gt;ansvarig för verkställighet av beslut om utvisning. Verkställighets-&lt;br&gt;ansvaret delades mellan landets polismyndigheter och länsstyrelser under&lt;br&gt;flera decennier. Enligt 1980 års utlänningslag (84 §) svarade&lt;br&gt;polismyndigheterna för verkställighet av beslut om avvisning och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisning på grund av bristande uppehållstillstånd, medan länsstyrelserna Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;ansvarade for verkställighet av utvisningsbeslut på grund av brott eller&lt;br&gt;asocialitet. År 1982 fick polismyndigheterna det samlade ansvaret för&lt;br&gt;verkställighet av beslut om avvisning och utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Verkställighetsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att avvisnings- och utvisningsbeslut skall kunna verkställas på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt krävs en fungerande kommunikation mellan berörda&lt;br&gt;myndigheter. I 6 kap. utlänningsförordningen (1989:547, UtlF) finns&lt;br&gt;bestämmelser om myndigheternas skyldighet att underrätta varandra om&lt;br&gt;information och fattade beslut. Enligt 5 § skall beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning som har meddelats av Statens invandrarverk och som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft eller som har meddelats av Utlänningsnämnden så snart&lt;br&gt;som möjligt sändas for verkställighet till polismyndigheten i det&lt;br&gt;polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Enligt&lt;br&gt;samma bestämmelse skall Statens invandrarverk genast underrätta&lt;br&gt;polismyndigheten när verket med stöd av 8 kap. 8 § UtlL har forordnat&lt;br&gt;att ett beslut om avvisning far verkställas även om det inte har vunnit&lt;br&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 kap. 6 § UtlF följer att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden&lt;br&gt;omedelbart skall underrätta den verkställande polismyndigheten om&lt;br&gt;beslut som innebär upphävande eller inhibition av ett avvisnings- eller&lt;br&gt;utvisningsbeslut. Med inhibition avses att beslutet om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning tills vidare inte får verkställas. I 6 kap. 9 § UtlF finns&lt;br&gt;bestämmelser om underrättelse om dom eller beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott. När polismyndigheten har verkställt ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning skall bland annat Statens invandrarverk&lt;br&gt;underrättas, se 6 kap. 4 § UtlF. Enligt samma bestämmelse skall bland&lt;br&gt;annat Rikspolisstyrelsen och Invandrarverket underrättas när en&lt;br&gt;polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning på grund av brott.&lt;br&gt;Sedan beslutet om avvisning eller utvisning har sänts över till&lt;br&gt;polismyndigheten inleds verkställighetsarbetet. Om utlänningen har eget&lt;br&gt;boende kallas han eller hon till ett forhör hos polisen. Förhörets syfte är&lt;br&gt;att utreda förutsättningarna för att genomföra verkställigheten. Bor&lt;br&gt;utlänningen på en flyktingförläggning och visar han eller hon tecken på&lt;br&gt;att inte vilja lämna landet kontaktar Invandrarverket polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsarbetet försvåras inte sällan av att det råder oklarheter&lt;br&gt;kring utlänningens rätta identitet och medborgarskap. Den verkställande&lt;br&gt;myndigheten skall vid behov söka undanröja sådana oklarheter och&lt;br&gt;dessutom klarlägga huruvida utlänningen innehar giltigt pass eller annan&lt;br&gt;identitetshandling. Detta arbete är ofta tidsödande och kostsamt. Det kan&lt;br&gt;exempelvis vara fråga om att göra förfrågningar hos utländska&lt;br&gt;ambassader och konsulat i Sverige. Polismyndigheten kan med hjälp av&lt;br&gt;Sveriges beskickningar i utlandet hämta in information från utländska&lt;br&gt;myndigheter. Polismyndigheten använder sig ibland av de kontakter som&lt;br&gt;finns upparbetade med polismyndigheter i andra länder och av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information som finns inom den internationella kriminalpo- Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;lisorganisationen Interpol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I polismyndighetens verkställighetsarbete ingår att planera avresan från&lt;br&gt;Sverige. Detta bör ske i nära samverkan med utlänningen, som också bör&lt;br&gt;få hjälp med att praktiskt förbereda sig inför resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa verkställigheten av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning kan den verkställande polismyndigheten tillgripa tvångsmedel.&lt;br&gt;I 6 kap. UtlL regleras möjligheterna att ta utlänningen i förvar eller ställa&lt;br&gt;honom under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An 6 kap. 2 § tredje punkten UtlL följer att en utlänning som har fyllt&lt;br&gt;18 år far tas i förvar om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller&lt;br&gt;utvisas på annan grund än brott eller om fråga uppkommer om&lt;br&gt;verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Dessutom krävs&lt;br&gt;att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga&lt;br&gt;omständigheter finns anledning anta att han kommer att hålla sig undan&lt;br&gt;eller begå brott här i landet. Möjligheten att ta en utlänning som är under&lt;br&gt;18 år i förvar är mer begränsade och regleras i 6 kap. 3 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 9 § UtlL fattas beslut om förvar av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger ärendet. Av bestämmelsen framgår bl.a. att med handläggan-&lt;br&gt;de myndighet avses polismyndigheten i och med att ett beslut om avvis-&lt;br&gt;ning eller utvisning har tagits emot för verkställighet. Av 9 § följer vidare&lt;br&gt;att beslut om förvar också kan meddelas av Invandrarverket eller av&lt;br&gt;Utlänningsnämnden under handläggningen av ärendet om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning och fram till dess att ärendet har övertagits av annan myndighet&lt;br&gt;för överprövning eller verkställighet av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten har möjlighet att fatta beslut om förvar även i&lt;br&gt;ärenden som inte handläggs av polisen. Enligt 6 kap. 9 § femte stycket&lt;br&gt;UtlL får polismyndigheten besluta att tillfälligt ta en utlänning i förvar,&lt;br&gt;om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut.&lt;br&gt;Polismyndighetens beslut om tillfälligt förvar skall skyndsamt anmälas&lt;br&gt;till den myndighet som handlägger ärendet och denna myndighet skall&lt;br&gt;därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar skall fortsätta att gälla.&lt;br&gt;Av 11 § polislagen (1984:387) följer att en polisman i vissa fall far&lt;br&gt;omhänderta en utlänning i avvaktan på polismyndighetens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 oktober 1997 svarar Statens invandrarverk för att&lt;br&gt;beslut om förvar verkställs. Detta framgår av bestämmelsen i 6 kap. 16 §&lt;br&gt;UtlL. I samma kapitel finns bestämmelser om behandlingen av dem som&lt;br&gt;hålls i förvar. De innebär bl.a. att Invandrarverket har ansvaret för&lt;br&gt;förvarslokalema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som kan tas i förvar kan i stället ställas under uppsikt.&lt;br&gt;Bestämmelser härom finns i 6 kap. 5 § UtlL. Uppsikt innebär att&lt;br&gt;utlänningen är skyldig att lämna ifrån sig sitt pass eller annan&lt;br&gt;legitimationshandling, på vissa tider anmäla sig till polismyndigheten&lt;br&gt;eller underkasta sig de andra villkor som har meddelats för att säkerställa&lt;br&gt;uppsikten. Uppsikt bör alltid användas i stället för förvar, om det kan&lt;br&gt;anses tillräckligt. Beslut om uppsikt fattas av den myndighet som&lt;br&gt;handlägger ärendet enligt vad som har sagts ovan om beslut om förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När verkställighetsutredningen har färdigställts och avresa skall ske, tar&lt;br&gt;den verkställande polismyndigheten kontakt med Kriminalvårdens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transporttjänst, som på uppdrag av polismyndighet beställer biljetter och&lt;br&gt;ordnar resan. Under år 1997 transporterades knappt 3 500 avvisade eller&lt;br&gt;utvisade personer från Sverige med hjälp av Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande polismyndigheten avgör huruvida utlänningen bör&lt;br&gt;åtföljas av eskort under resan från Sverige och om den ska genomföras&lt;br&gt;av transporttjänstens personal eller av polis. Motivet för att besluta om&lt;br&gt;eskort kan exempelvis vara säkerhetsskäl eller att utlänningen kan fa&lt;br&gt;svårt att passera gränser på grund av att han saknar pass eller andra rese-&lt;br&gt;dokument. I dessa fall betecknas eskorten som bevakning. Det före-&lt;br&gt;kommer också att eskorten motiveras av hänsyn till utlänningens behov&lt;br&gt;av stöd under resan på grund av exempelvis sjukdom eller ålder. I dessa&lt;br&gt;fall brukar eskorten betecknas som beledsagning. Av Transporttjänstens&lt;br&gt;statistik framgår att 43 procent av dem som transporterades från Sverige&lt;br&gt;under år 1997 åtföljdes av någon form av eskort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten avgör huruvida eskorten skall utgöras av polis eller&lt;br&gt;av personal från Kriminalvårdens transporttjänst. Det förekommer inte&lt;br&gt;sällan att eskorten utgörs av personal från båda myndigheterna. I&lt;br&gt;Verkställighetsutredningen redovisades att polispersonal medverkade i 41&lt;br&gt;procent av de eskorterade verkställighetsresoma under andra halvåret&lt;br&gt;1995. Av statistik från Kriminalvårdens transporttjänst för första&lt;br&gt;kvartalet 1998 uppges att polispersonal medverkade i 31 procent av de&lt;br&gt;eskorterade verkställighetsresor som genomfördes under perioden. I&lt;br&gt;kapitel 9.1 lämnas en redogörelse för det arbete Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst utför i samband med verkställighet av avlägsnandebeslut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Verkställighetshinder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 kap. UtlL innehåller bestämmelser om så kallade verkställighetshinder.&lt;br&gt;Enligt 1 § far ett beslut om avvisning eller utvisning aldrig verkställas till&lt;br&gt;ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle&lt;br&gt;riskera dödsstraff eller kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan&lt;br&gt;omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Verkställighet&lt;br&gt;får inte heller ske till ett land där han inte är skyddad mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett annat land där han skulle utsättas för en sådan risk. I 2 §&lt;br&gt;behandlas frågan om verkställighetshinder vid risk för förföljelse. Av 4 §&lt;br&gt;framgår att en utlänning inte far sändas till sitt hemland eller till ett land&lt;br&gt;där han riskerar att sändas vidare till hemlandet om han har synnerliga&lt;br&gt;skäl mot detta och han har lämnat sitt hemland på grund av att han&lt;br&gt;behöver skydd till följd av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på&lt;br&gt;grund av en miljökatastrof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i 4 kap. 12 § UtlL skall frågan om verkställig-&lt;br&gt;hetshinder föreligger beaktas redan vid prövningen av frågan om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning. Framkommer härvid att ett avlägsnandebeslut&lt;br&gt;inte skulle gå att verkställa, bör ett sådant beslut inte fattas (prop.&lt;br&gt;1988/89:86 s. 166). Det innebär att bestämmelserna om verkstäl-&lt;br&gt;lighetshinder i 8 kap. UtlL har sin främsta betydelse när hindret har&lt;br&gt;uppkommit eller blivit känt först efter det att beslutet om avvisning eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisning har vunnit laga kraft. Om den verkställande polismyndigheten&lt;br&gt;finner att det föreligger verkställighetshinder eller att ytterligare besked&lt;br&gt;behövs, skall myndigheten enligt 8 kap. 13 § UtlL underrätta Statens&lt;br&gt;invandrarverk, som därefter far besluta i fråga om verkställigheten eller&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs. Verket kan bl.a. anvisa lämplig&lt;br&gt;transportväg eller lämpligt transportmedel eller besluta om inhibition,&lt;br&gt;vilket innebär att avlägsnandebeslutet tills vidare inte får verkställas&lt;br&gt;(prop. 1988/89:86 s. 203). När frågan om verkställighetshinder&lt;br&gt;uppkommer ger utlänningen i praktiken ofta in en ny ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd och begär inhibition av det avlägsnandebeslut som&lt;br&gt;ligger till grund för verkställigheten. Särskilda regler gäller om det är&lt;br&gt;fråga om verkställighet av dom eller beslut om utvisning på grund av&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Humanitet och helhetssyn&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Svensk migrationspolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitikens mål är att i en värld präglad av ökad öppenhet,&lt;br&gt;samverkan och utbyte på alla områden verka för att migration till och&lt;br&gt;från vårt land kan ske i reglerade former samt att värna asylrätten. Detta&lt;br&gt;skall ske på ett sätt som svarar mot kraven på öppenhet och utbyte och&lt;br&gt;präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Migrationen tar sig idag olika former. Den möjliggörs bl.a.&lt;br&gt;genom den fria rörlighet som råder inom Norden och den fria rörligheten&lt;br&gt;av arbetskraft som finns inom EU samt de möjligheter som&lt;br&gt;gäststuderande har att tillfälligt fa uppehållstillstånd här i landet. Dessa&lt;br&gt;möjligheter är dock begränsade och invandringen till Sverige de senaste&lt;br&gt;åren har huvudsakligen bestått av personer som sökt asyl och av anhöriga&lt;br&gt;till dem som redan bor i Sverige. Att värna asylrätten i Sverige är en&lt;br&gt;viktig del i arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige sluter vidare aktivt&lt;br&gt;upp kring principen om att nära anhöriga måste ha möjlighet att bo i&lt;br&gt;samma land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor som behöver och söker skydd här, ofta för att deras&lt;br&gt;mänskliga rättigheter kränkts, skall veta att de är välkomna, i enlighet&lt;br&gt;med de konventioner som Sverige anslutit sig till och vår egen&lt;br&gt;lagstiftning. Människor som inte har behov av skydd utifrån de&lt;br&gt;internationella och nationella kriterier Sverige följer, skall också veta att&lt;br&gt;de inte kan tas emot och varför. För att lagstiftningen om migration skall&lt;br&gt;fylla sin funktion, bl.a. att garantera skydd för dem som verkligen&lt;br&gt;behöver det, måste den vara tydlig, effektiv och rättssäker. 1&lt;br&gt;asylprocessen skall alla bemötas med värdighet och respekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattande och mångfacetterade kontakter finns redan över gränserna&lt;br&gt;och för enskilda individer leder detta ibland till bosättning i ett annat&lt;br&gt;land, t.ex. vid äktenskap. Det är dock sällan fråga om att stora&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befolkningsgrupper vill lämna sitt land, annat än i akuta krissituationer. Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;De ekonomiska skillnader som råder mellan världens olika länder gör&lt;br&gt;ändå att det antalsmässigt är åtskilliga som stadigvarande eller tillfälligt&lt;br&gt;vill bosätta sig i ett land med bättre levnadsvillkor än deras eget kan&lt;br&gt;erbjuda dem. Vad som här sagts gäller inte minst Sverige. Redan den&lt;br&gt;omständigheten att en femtedel av befolkningen själv eller genom någon&lt;br&gt;förälder har ursprung i ett annat land talar för detta. Bredden av&lt;br&gt;kontaktytorna framgår av att invandring hit skett från snart sagt alla&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de åtaganden Sverige gjort är absoluta vilket följer av&lt;br&gt;internationella överenskommelser som Sverige ingått. I vissa avseenden&lt;br&gt;går Sverige dock längre än dessa överenskommelser kräver, både när det&lt;br&gt;gäller att tillgodose skyddsbehov och anhörigas önskemål om att bosätta&lt;br&gt;sig här eller att ta individuella humanitära hänsyn. Det kan t.ex. röra sig&lt;br&gt;om de som på grund av yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd&lt;br&gt;eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som helhet måste Sverige dock beakta vårt lands förmåga att ta emot&lt;br&gt;nya invandrare och säkra goda villkor nu och i framtiden för alla som bor&lt;br&gt;i landet. Detta medför att fri invandring inte är möjlig under nuvarande&lt;br&gt;förhållanden i Sverige och vår omvärld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på helhetssyn är ett grundläggande inslag i det&lt;br&gt;migrationspolitiska beslut riksdagen fattade år 1996 (prop. 1996/97:25,&lt;br&gt;bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). I takt med att migrationen globalt&lt;br&gt;har blivit mer omfattande och orsakerna mer sammansatta har allt högre&lt;br&gt;krav på helhetssyn och samverkan ställts. Därför är det nödvändigt att de&lt;br&gt;politiska åtgärderna på migrationsområdet baseras på denna helhetssyn&lt;br&gt;och genomförs i samverkan, såväl nationellt som internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övergripande inriktningen är att migrationspolitiken skall vara&lt;br&gt;human, tydlig och konsekvent. I första hand gäller det att tydliggöra för&lt;br&gt;dem som vill bosätta sig i Sverige vilka förutsättningar som i så fall&lt;br&gt;måste vara uppfyllda. De som efter en noggrann och rättssäker prövning&lt;br&gt;inte beviljas uppehållstillstånd måste förväntas acceptera ett sådant&lt;br&gt;beslut. När så inte sker hotas i förlängningen trovärdigheten i politiken&lt;br&gt;och uppslutningen kring asylrätten. Bäst är om presumtiva migranter&lt;br&gt;redan i hemlandet får klart för sig om de saknar tillräckliga skäl att få&lt;br&gt;bosätta sig i Sverige. De lockas då inte att under felaktiga förutsättningar&lt;br&gt;bege sig hit. Ett misslyckat försök till emigration innebära alltid stora&lt;br&gt;påfrestningar för den enskilde individen då han eller hon, kanske efter&lt;br&gt;avsevärd tid, tvingas återvända till hemlandet. Ur humanitär synpunkt är&lt;br&gt;mycket vunnet på att försöket inte görs. Genom de ändringar som gjordes&lt;br&gt;den 1 januari 1997 i utlänningslagen preciserades kriterierna för&lt;br&gt;skyddsbehov och under vilka förutsättningar dessa kan leda till&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Nödvändigt för att en förebyggande effekt skall kunna&lt;br&gt;nås är emellertid att rättstillämpningen dessutom är konsekvent. Så länge&lt;br&gt;som ojämlikheten i världen består kommer invandringssystemet i Sverige&lt;br&gt;och andra länder att vara utsatt för tryck. Individers och familjers i och&lt;br&gt;för sig förståeliga önskan att söka sig en bättre tillvaro i Sverige möter&lt;br&gt;vårt lands behov av att upprätthålla invandringsregleringen. För att de&lt;br&gt;stora resurser som satsas skall komma till största möjliga nytta är det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktigt att skyddsregler, asylförfarande och särskilda åtgärder för&lt;br&gt;invandrare i Sverige även i fortsättningen är underställda samma krav på&lt;br&gt;rättvisa, effektivitet och flexibilitet som andra områden av lagstiftningen&lt;br&gt;och förvaltningen. Det är av stor vikt för legitimiteten och trovärdigheten&lt;br&gt;i politiken, att humaniteten också åtföljs av respekt för lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Tillståndsprövning och självmant återvändande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör vara en prioriterad fråga att få fler&lt;br&gt;personer att, i enlighet med utlänningslagen, lämna landet självmant&lt;br&gt;efter att de har fatt ett beslut om avvisning eller utvisning och att&lt;br&gt;användningen av tvångsåtgärder minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tagit sig till Sverige och som inte far sin ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd beviljad är skyldig att självmant lämna landet i enlighet&lt;br&gt;med vad som föreskrivs i utlänningslagen. Det förväntas av den sökande&lt;br&gt;som fatt avvisnings- eller utvisningsbeslut att han eller hon respekterar&lt;br&gt;detta beslut. I viss utsträckning infriar också de sökande den förväntan vi&lt;br&gt;har på dem att fullgöra denna skyldighet. Det är angeläget att finna vägar&lt;br&gt;att fa fler att göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En så långt det är möjligt klarläggande utredning på ett tidigt stadium&lt;br&gt;och ett väl motiverat beslut bör kunna ha viss betydelse och även kunna&lt;br&gt;leda till att beslut i första instans i ökad utsträckning används för&lt;br&gt;bedömning av utsikterna i andra instans och om ett återvändande på detta&lt;br&gt;stadium är att föredra framför en förlängd process. Åtgärder i denna&lt;br&gt;riktning är redan vidtagna genom de ändringar i utlänningslagen, i fråga&lt;br&gt;om utförligare motiveringar och muntlighet, som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1997. Detta måste kombineras med information om&lt;br&gt;ärendeprocessen men även om den återvändandeverksamhet som kan&lt;br&gt;erbjudas i Invandrarverket regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som redan sagts om vikten av att rättstillämpningen är konsekvent&lt;br&gt;gäller också i fråga om att fa dem som nekats uppehållstillstånd att&lt;br&gt;acceptera det fattade beslutet och lämna Sverige. Erfarenhetsmässigt är&lt;br&gt;detta svårt att uppnå om den sökande far den uppfattningen, att det ändå&lt;br&gt;finns en möjlighet att till slut få stanna här och att chanserna ökar ju&lt;br&gt;längre han eller hon lyckas hålla sig kvar. Åtskilliga är i så fall beredda&lt;br&gt;att stå ut med de påfrestningar detta medför och att om så behövs hålla&lt;br&gt;sig undan myndigheterna. Särskilt olyckligt är när barnfamiljer gör detta.&lt;br&gt;Principen om konsekvens är därför viktig inte bara för att upprätthålla&lt;br&gt;respekten för lagstiftningen och uppfylla kravet på likhet inför lagen. Den&lt;br&gt;har också stor betydelse för barn som befinner sig i denna situation. En&lt;br&gt;avvägning måste dock alltid göras av vad humaniteten kräver i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Särskilt gäller detta när barn är inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således önskvärt att den avvisade eller utvisade inser fördelarna&lt;br&gt;med att självmant snabbt återvända till hemlandet. Myndigheterna bör på&lt;br&gt;ett flexibelt sätt verka för att detta sker i största möjliga utsträckning. En&lt;br&gt;organiserad verksamhet som bidrar till att göra vistelsen i Sverige aktiv&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och meningsfull också med tanke på ett eventuellt återvändande bör&lt;br&gt;kunna bidra till detta. Samverkan med ffivilligorganisationer, samfund&lt;br&gt;och internationella organ kan vara till nytta i denna strävan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansträngningar bör i första hand göras att få dem som inte har rätt att&lt;br&gt;vistas här att lämna landet självmant inom de tidsfrister som&lt;br&gt;utlänningslagen föreskriver. I de fall den enskilde inte rättar sig efter&lt;br&gt;myndigheternas beslut, eller i de fall det finns anledning att anta att han&lt;br&gt;eller hon kommer att underlåta detta, måste myndigheterna vara beredda&lt;br&gt;att se till att verkställigheten av beslut om avvisning eller utvisning ändå&lt;br&gt;genomförs utan onödigt dröjsmål. Detta är generellt sett också vad som&lt;br&gt;från humanitära utgångspunkter är bäst för den enskilde. Att mänskliga&lt;br&gt;rättigheter för den återvändande nogsamt skall respekteras är därvid en&lt;br&gt;självklarhet. Humanitära hänsynstaganden krävs av myndigheterna i&lt;br&gt;genomförandet av åtgärderna. Det är viktigt att den avvisades eller&lt;br&gt;utvisades personliga integritet respekteras oavsett vilken myndighet som&lt;br&gt;har ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett negativt beslut på en ansökan om uppehållstillstånd som innebär att&lt;br&gt;utlänningen måste återvända till hemlandet är alltid förknippat med stor&lt;br&gt;besvikelse. Han eller hon måste ompröva tidigare planer och drömmar&lt;br&gt;och ställa in sig på att bygga sin framtid i hemlandet. Detta kan vara en&lt;br&gt;svår process. Ur denna aspekt är det därför angeläget att klart ange vilka&lt;br&gt;utgångspunkter som bör ligga till grund för utformningen av&lt;br&gt;migrationsreglema. Härigenom skapas bättre förutsättningar att få till&lt;br&gt;stånd ett effektivt system och större möjligheter att nå förståelse för&lt;br&gt;behovet av ett självmant återvändande hos såväl enskilda som&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av invandringen i utlänningslagen bygger på respekt för&lt;br&gt;mänskliga rättigheter och den enskildes integritet. Självfallet skall detta&lt;br&gt;avspeglas även i myndigheternas kontakt med utlänningen då hän eller&lt;br&gt;hon måste lämna landet efter beslut om avvisning eller utvisning. Det&lt;br&gt;betyder bland annat att användningen av tvångsmedel skall minimeras&lt;br&gt;och vara noggrant reglerad. Samtidigt måste det finnas förutsättningar för&lt;br&gt;att genomföra verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;skyndsamt och effektivt. Många människor som måste lämna landet far&lt;br&gt;illa av den ovisshet som uppkommer om verkställigheten drar ut på tiden.&lt;br&gt;Det gäller även många av dem som själva väljer att på olika sätt hålla sig&lt;br&gt;kvar i landet. Ur humanitär aspekt är det därför angeläget att tiden mellan&lt;br&gt;det att utlänningen far avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och&lt;br&gt;återvändandet blir kort. Av samma skäl bör regelverket vara tydligt och&lt;br&gt;tillämpningen av reglerna måste, som nämnts, vara förutsebar. Otydlighet&lt;br&gt;skapar osäkerhet, vilket i många fall försvårar utlänningens situation i&lt;br&gt;Sverige. Kravet på humanitet medför slutligen att utlänningens återkomst&lt;br&gt;till hemlandet bör underlättas så långt det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att arbetet med återvändandet skall kunna bedrivas effektivt är det&lt;br&gt;också nödvändigt att utlänningslagstiftningen och dess tillämpning är&lt;br&gt;konsekvent. Den som har nekats uppehållstillstånd måste få ett tydligt&lt;br&gt;besked om att det lagakraftvunna beslutet om avvisning eller utvisning är&lt;br&gt;slutgiltigt. Möjligheten att motivera avvisade och utvisade personer till&lt;br&gt;att lämna Sverige minskar om de får uppfattningen att de fortfarande har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att få stanna i landet och att deras chanser ökar ju längre de&lt;br&gt;lyckas dröja sig kvar här. Principen om konsekvens hänger nära samman&lt;br&gt;med kravet på rättvisa. I detta begrepp ligger ett krav på likhet inför&lt;br&gt;lagen. Lika fall skall så långt det är möjligt behandlas lika. Annars&lt;br&gt;riskerar utlänningslagstiftningens trovärdighet att undermineras, vilket&lt;br&gt;långsiktigt försvårar arbetet med att verkställa fattade beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör vikten av en väl avvägd användning av samhällets&lt;br&gt;resurser framhållas. Behovet av insatser varierar kraftigt mellan olika&lt;br&gt;ärenden. Många gånger kan en verkställighet genomföras med en&lt;br&gt;begränsad insats av samhällets resurser. Det kan exempelvis vara fråga&lt;br&gt;om att ordna rent praktiska saker som biljetter och andra resehandlingar.&lt;br&gt;Andra ärenden fordrar mer omfattande och resurskrävande åtgärder i&lt;br&gt;form av exempelvis eftersökning eller eskort. Det är angeläget att&lt;br&gt;verksamheten utformas så att resurserna kan koncentreras till de ärenden&lt;br&gt;som kräver omfattande åtgärder. Det är ärendets karaktär som, efter en&lt;br&gt;rationell bedömning av myndigheten, är avgörande för vilka behov och&lt;br&gt;resurser som krävs. Det är därför nödvändigt att tydliggöra&lt;br&gt;myndigheternas ansvar och det är en stor fördel att kunna koncentrera&lt;br&gt;bedömningarna av ett ärendes behov till en myndighet, som har det&lt;br&gt;övergripande ansvaret och helhetssynen på invandringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Folkrättsliga aspekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det är en folkrättslig princip att varje stat skall ta emot sina egna&lt;br&gt;medborgare. Detta innebär att återvändande inte enbart berör enskilda&lt;br&gt;individer med avvisnings- eller utvisningsbeslut utan även relationerna&lt;br&gt;mellan stater. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är det en&lt;br&gt;mänsklig rättighet att fritt fa lämna och att fa återvända till den stat i&lt;br&gt;vilken man är medborgare. På motsvarande sätt finns det en mellanstatlig&lt;br&gt;folkrättslig skyldighet för stater att ta emot de av sina medborgare som&lt;br&gt;inte längre får vistas i en annan stat. Det är en viktig migrationspolitisk&lt;br&gt;uppgift att genom internationellt samarbete verka för att alla stater följer&lt;br&gt;denna princip utan att ställa andra krav än som gäller medborgarens&lt;br&gt;identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980- och 1990-talen har det blivit allt vanligare att vissa stater&lt;br&gt;inte återtar sina egna medborgare. I flera fall reser dessa stater krav på&lt;br&gt;kompensation i olika former för att ett återtagande skall komma till stånd.&lt;br&gt;Staterna kan också mer indirekt visa sig vara mindre benägna att&lt;br&gt;samarbeta på ett konstruktivt och effektivt sätt med de myndigheter som&lt;br&gt;söker verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Enligt en uppskattning&lt;br&gt;som gjordes 1994 har det ingåtts mellan 60 och 70 särskilda&lt;br&gt;återtagandeavtal där ena parten är en västeuropeisk stat. Detta visar på&lt;br&gt;hur frågan om återtagande börjar bli allt mer komplicerad.&lt;br&gt;Återtagandeavtal ingås för att förmå ett annat land att efterleva&lt;br&gt;mellanstatliga folkrättsliga principer. Där det funnits behov har Sverige&lt;br&gt;varit berett att ingå sådana avtal, som t.ex. med Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Jugoslavien den 16 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den folkrättsliga principen om staters skyldighet att återta sina egna Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;medborgare ligger till grund för återvändandepolitiken. Att asylsökande&lt;br&gt;som inte fått uppehållstillstånd i Sverige kan återvända är av stor vikt för&lt;br&gt;asylsystemets trovärdighet. Att skapa förutsättningar för ett självmant&lt;br&gt;och värdigt återvändande är i det avseendet en del av värnandet om&lt;br&gt;asylrätten. Asylrätten urholkas i längden om personer som har fått sin&lt;br&gt;ansökan om uppehållstillstånd prövad och inte ansetts ha skyddsbehov&lt;br&gt;ändå stannar kvar i Sverige enbart för att de inte återtas av det land där de&lt;br&gt;är medborgare eller haft sin hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylsökande och andra som nekats uppehållstillstånd lever i en&lt;br&gt;påfrestande tillvaro så länge det är oklart om de kan återvända.&lt;br&gt;Långdragna procedurer i samband med återvändande bidrar till ett&lt;br&gt;onödigt lidande hos dessa människor, vilket kan undvikas om&lt;br&gt;återtagandeproblemen minimerades. I takt med att antalet personer som&lt;br&gt;inte återtas ökar, tvingas dessutom stater att införa mer restriktiva&lt;br&gt;viseringsregler. Detta hotar i längden både chanserna för bona fide&lt;br&gt;asylsökande samt det fria resandet mellan länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förståeliga skäl har de flesta stater vissa krav vad gäller bevisföring&lt;br&gt;vid fastställandet av medborgarskap, såsom pass eller annan&lt;br&gt;identitetshandling. En del stater har dock särskilt höga krav. Ett antal&lt;br&gt;stater kräver särskilda laissez-passer eller resedokument vid återresa för&lt;br&gt;egna medborgare. Ofta krävs det också att den avvisade eller utvisade&lt;br&gt;självmant medverkar vid ansökan om resedokument. Det förekommer att&lt;br&gt;en del av de personer som skall avvisas eller utvisas föredrar att inte&lt;br&gt;medverka till detta. Oavsett den avvisades eller utvisades medverkan bör&lt;br&gt;det i alla avseenden vara en grundläggande princip i relationen stater&lt;br&gt;emellan att en person som nekats uppehållstillstånd i en annan stat bereds&lt;br&gt;möjlighet att återvända. I sammanhanget är det viktigt att återigen&lt;br&gt;understryka att tvångsmedel så långt som det är möjligt bör undvikas i&lt;br&gt;samband med verkställigheter. Som grundprincip gentemot de stater som&lt;br&gt;inte är beredda att återta sina egna medborgare, skall Sverige hänvisa till&lt;br&gt;den folkrättsliga principen. Vad gäller andra åtgärder och sanktioner bör&lt;br&gt;valet av instrument alltid stå i proportion till problemets tyngd. I första&lt;br&gt;hand bör sådana åtgärder och sanktioner användas som ligger inom&lt;br&gt;ramen för migrationspolitiken, t.ex. kontinuerliga konsulära&lt;br&gt;påtryckningar samt viseringspolitik. Först när dessa instrument inte&lt;br&gt;längre är verkningsfulla, bör mer effektiva åtgärder samt sanktionsmedel&lt;br&gt;övervägas. Ätertagandefrågor bör då i större utsträckning kunna&lt;br&gt;sammankopplas med förhandlingar och avtal om handel, investeringar&lt;br&gt;och andra ekonomiska relationer. En sådan sammankoppling skulle ligga&lt;br&gt;i linje med den helhetssyn på migrationspolitikens område som&lt;br&gt;förespråkades i regeringens proposition 1996/97:25. Sådana kopplingar&lt;br&gt;har också föreslagits inom ramen för EU:s migrationspolitiska samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Internationella perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att ett återvändande för personer med avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsbeslut kan ske på ett humant och värdigt sätt uppmärksammas&lt;br&gt;också i ett internationellt perspektiv. Inom ramen för det europeiska&lt;br&gt;samarbetet har en rad åtgärder tagits för att motverka att personer utan&lt;br&gt;giltigt uppehållstillstånd vistas i medlemsstaterna. En del av detta arbete&lt;br&gt;är att underlätta ett självmant återvändande. Flera internationella&lt;br&gt;organisationer arbetar också allt mer med återvändandefrågor. Däribland&lt;br&gt;märks särskilt Internationella migrationsorganisationen (IOM).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Europeiska unionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EU:s ministerråd antog år 1997 ett beslut angående utbyte av information&lt;br&gt;om bistånd till medborgare i tredje land som frivilligt återvänder till&lt;br&gt;hemlandet (EGT L147, 5.6.97, s. 3). Av beslutet följer bl.a. följande. De&lt;br&gt;medlemsstater som har vidtagit åtgärder för att utarbeta program för att&lt;br&gt;stödja medborgare i tredje land som vistas lagligen eller olagligen i&lt;br&gt;någon medlemsstat att frivilligt återvända till sitt ursprungsland skall&lt;br&gt;avlägga rapport om dessa program en gång om året till rådets&lt;br&gt;generalsekretariat, som därefter skall låta vidarebefordra informationen&lt;br&gt;till samtliga medlemsstater och till kommissionen. Informationen skall&lt;br&gt;omfatta vissa närmare angivna uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet framhåller att politiken gentemot medborgare i tredje land som&lt;br&gt;vistas lagligt i medlemsstaterna bör syfta till integration. Bistånd till&lt;br&gt;återvandring av de som vistas lagligen i en medlemsstat bör inte utformas&lt;br&gt;så att risk föreligger att det tolkas som en återspegling av en politik som&lt;br&gt;aktivt främjar frivillig återvandring utan sådant bistånd syftar endast till&lt;br&gt;att underlätta för dem som av egen fri vilja har beslutat sig för att&lt;br&gt;återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rådet ligger ett sådant bistånd som syftar till frivilligt&lt;br&gt;återvändande av medborgare i tredje land som vistas olagligen i en&lt;br&gt;medlemsstat i linje med den europeiska humanitära traditionen. Sådant&lt;br&gt;stöd kan bidra till en värdig lösning för att minska antalet medborgare i&lt;br&gt;tredje land som vistas olagligen i medlemsstaterna förutsatt att biståndet&lt;br&gt;inte i sig utnyttjas otillbörligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Humanitära frivilligorganisationer har under år 1997 kunnat söka&lt;br&gt;bidragsmedel från EU till projekt om återvändande av personer med&lt;br&gt;tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd. EU-medel kunde, enligt en&lt;br&gt;gemensam åtgärd antagen i juli 1997 (EGT L 205, 31.7.97, s. 3), beviljas&lt;br&gt;projekt som inriktades på möjligheter till utbildning för personer under&lt;br&gt;18 år, yrkesutbildning, information om de ekonomiska och administrativa&lt;br&gt;strukturerna i hemländerna samt hjälp med transporter. Under år 1997&lt;br&gt;beviljades medel till tre svenska projekt om utbildning inför hemresan&lt;br&gt;(Naturresursforum, Teamia och Röda Korset). Projektbidrag kan även&lt;br&gt;beviljas för år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dublinkonventionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dublinkonventionen har tillkommit för att garantera att var och en som&lt;br&gt;söker asyl i någon av EU:s medlemsstater skall fa sin ansökan prövad och&lt;br&gt;att den asylsökande inte skall sändas från en medlemsstat till en annan&lt;br&gt;utan att någon stat anser sig ha ansvar för prövningen. Detta skall&lt;br&gt;garanteras genom konventionens bestämmelser som gör att det alltid går&lt;br&gt;att peka ut vilken stat som är ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen skall enligt konventionen vara att den medlemsstat där&lt;br&gt;sökanden först rest in eller har uppehållstillstånd eller visering eller där&lt;br&gt;sökanden har familj eanknytning skall vara ansvarig för prövningen av en&lt;br&gt;asylansökan även om den gjorts i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat i vilken en asylansökan har gjorts bedömer att en&lt;br&gt;annan medlemsstat är ansvarig för prövningen, kan den första staten&lt;br&gt;begära att den senare staten skall överta ansvaret för sökanden. Om en&lt;br&gt;sådan begäran inte görs inom sex månader, faller ansvaret för prövningen&lt;br&gt;på den stat i vilken asylansökan har gjorts. Överföringen av en&lt;br&gt;asylsökande till den medlemsstat som är ansvarig för prövningen måste&lt;br&gt;ske senast en månad efter accepterandet av övertagandet eller senast en&lt;br&gt;månad efter avgörandet av den rättsliga talan som utlänningen fört mot&lt;br&gt;beslutet om överföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det med ledning av ovannämnda kriterier inte kan fastställas vilken&lt;br&gt;medlemsstat som är ansvarig, är den första medlemsstat i vilken&lt;br&gt;asylansökan gjorts ansvarig för prövningen. Rörande fall där en&lt;br&gt;asylansökan har gjorts i en medlemsstat och den sökande sedan rest&lt;br&gt;vidare till en annan medlemsstat föreskriver konventionen samman-&lt;br&gt;fattningsvis följande. Den stat som är ansvarig för prövningen av en&lt;br&gt;asylansökan är förpliktad att återta en asylsökande som har gjort en&lt;br&gt;ansökan i en annan medlemsstat, att återta den som har återkallat en&lt;br&gt;ansökan som är under prövning och som har gjort en asylansökan i en&lt;br&gt;annan medlemsstat samt att återta den vars ansökan har avslagits och som&lt;br&gt;olovligen befinner sig i en annan medlemsstat. Tidsfristerna för dessa fall&lt;br&gt;är kortare än de ovannämnda. Den stat som tillfrågas om ett sådant&lt;br&gt;återtagande skall svara på begäran inom åtta dagar räknat från det att&lt;br&gt;begäran görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat har också rätt att med den sökandes samtycke pröva&lt;br&gt;en asylansökan som framställts till den, även om prövningen inte åligger&lt;br&gt;staten enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rekommendationer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt fördraget om Europeiska unionen skall medlemsstaterna betrakta&lt;br&gt;bl.a. asylpolitiken och invandringspolitiken som frågor av gemensamt&lt;br&gt;intresse. Det gäller också politiken rörande medborgare i tredje land i&lt;br&gt;fråga om bl.a. kampen mot olaglig invandring, bosättning och arbete&lt;br&gt;inom medlemsstaternas territorier. Rådet har betonat att man önskar&lt;br&gt;förbättra effektiviteten vid verkställigheten av avlägsnandebeslut samt att&lt;br&gt;Europeiska unionen på rådsnivå bör anta rekommendationer för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerställa effektiviteten i verkställighetsarbetet. Nedan behandlas några Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;av dessa rekommendationer behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministrar med ansvar för invandring antog år 1992 en&lt;br&gt;rekommendation beträffande metoder för avvisning och utvisning. Enligt&lt;br&gt;rekommendationen bör den som får ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning på lämpligt sätt underrättas om skälen för beslutet, om intresset&lt;br&gt;av nationell säkerhet inte hindrar att så sker. Beslutet om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning bör verkställas så snart som möjligt. Nödvändiga tvångsmedel&lt;br&gt;bör finnas för att begränsa friheten för dem som kan förväntas bli föremål&lt;br&gt;för avvisning eller utvisning. Åtgärder som behövs för att fastställa&lt;br&gt;utlänningens identitet skall vidtas så tidigt som möjligt. För att undvika&lt;br&gt;dröjsmål vid anskaffandet av resedokument bör kontakt tas i god tid med&lt;br&gt;ambassaden eller konsulatet för den stat till vilken utlänningen skall&lt;br&gt;avvisas eller utvisas. Medlemsstaterna bör överväga behovet av eskort för&lt;br&gt;att säkerställa att den avvisade eller utvisade når fram till sin destination.&lt;br&gt;Eskort kan erfordras på grund av att den avvisade eller utvisade är i&lt;br&gt;behov av beledsagning eller på grund av att han eller hon kan antas&lt;br&gt;motsätta sig avvisningen eller utvisningen och därför kan utgöra en fara&lt;br&gt;för sig själv eller för andra. När eskort är nödvändig bör samråd ske med&lt;br&gt;transportören i god tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministrar med ansvar för invandring antog år 1992 en&lt;br&gt;rekommendation om transitering vid avvisning och utvisning med bl.a.&lt;br&gt;följande innehåll. Den medlemsstat som har beslutat att avvisa eller&lt;br&gt;utvisa en medborgare i tredje land bör i princip göra det utan att&lt;br&gt;utlänningen transiterar via en annan medlemsstats territorium. En&lt;br&gt;medlemsstat kan dock begära att en annan medlemsstat tillåter&lt;br&gt;transitering när särskilda skäl, särskilt effektivitet, snabbhet och&lt;br&gt;sparsamhet, påkallar det. Utgångspunkten är att den anmodade staten&lt;br&gt;skall bifalla en begäran om transitering. I ett särskilt tillägg fastslås att då&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvisning verkställs med flygtransport vid&lt;br&gt;genomresa i transiteringsområdet på en flygplats bör undantag göras från&lt;br&gt;kraven på tillstånd för inresa och transitering, så att det i ett sådant fall&lt;br&gt;kan vara tillräckligt att informera transiteringsstaten. Rekommendationen&lt;br&gt;föreskriver vidare att den stat som beslutat om avvisningen eller&lt;br&gt;utvisningen skall meddela transiteringsstaten om det är nödvändigt att&lt;br&gt;ledsaga utlänningen. Transiteringsstaten kan välja att tillåta den stat som&lt;br&gt;beslutat om avvisning eller utvisning att själv sköta ledsagningen eller&lt;br&gt;besluta att sköta ledsagningen själv eller tillsammans med den andra&lt;br&gt;staten. Om avvisningen eller utvisningen av någon anledning inte kan&lt;br&gt;verkställas, kan transiteringsstaten utan formaliteter återsända den&lt;br&gt;avvisade eller utvisade till den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s ministerråd antog år 1995 en rekommendation om samråd och&lt;br&gt;samarbete vid verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut (EGT&lt;br&gt;C 5, 10.1.96, s.3). Rådet anger inledningsvis vissa principer som&lt;br&gt;medlemsstaternas regeringar bör tillämpa dels för att i samarbete få fram&lt;br&gt;handlingar som är nödvändiga för att genomföra verkställigheten, dels&lt;br&gt;för att medlemsstaterna i samarbete skall kunna utverka transitering vid&lt;br&gt;densamma. Rådet rekommenderar medlemsstaterna att genomföra&lt;br&gt;verkställigheter av avvisnings- eller utvisningsbeslut i samråd med andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstater på grundval av ett antal principer. Den medlemsstat som&lt;br&gt;har beslutat om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land&lt;br&gt;skall se till att beslutet verkställs. Den beslutande medlemsstaten kan&lt;br&gt;begära att en annan medlemsstat skall medverka för att verkställigheten&lt;br&gt;skall kunna genomföras med flygtransport. Varje medlemsstat skall,&lt;br&gt;enligt rekommendationen, meddela övriga medlemsstater vilken&lt;br&gt;myndighet som har det samordnande ansvaret för flygtransporter av&lt;br&gt;avvisade och utvisade utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Internationella migrationsorganisationen (IOM)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internationella migrationsorganisationen (IOM) är en mellanstatlig&lt;br&gt;organisation som bildades år 1951 för att arbeta med flyktingsituationen i&lt;br&gt;Europa efter andra världskriget. I dag är ett hundratal stater, däribland&lt;br&gt;Sverige, medlemmar i organisationen. Den har sitt säte i Geneve och&lt;br&gt;bedriver verksamhet från cirka 70 olika kontor runt om i världen.&lt;br&gt;Organisationens högsta beslutande organ, rådet, i vilket bl.a. Sverige&lt;br&gt;ingår, har uppdragit åt organisationen att arbeta med återvändandefrågor,&lt;br&gt;bl.a. beträffande personer som har fatt avvisnings- eller utvisningsbeslut.&lt;br&gt;IOM beräknar att organisationen varje år hjälper cirka 100 000&lt;br&gt;människor att återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOM har sedan år 1979 arbetat operativt med en rad olika program för&lt;br&gt;att bistå bl.a. asylsökande som självmant velat återvända till sina&lt;br&gt;hemländer. Programmens innehåll och finansiering fastställs i avtal&lt;br&gt;mellan IOM och den uppdrags givande staten. Kostnaderna belastar den&lt;br&gt;stat som ingått avtalet. IOM kan bl.a. bistå med att informera om&lt;br&gt;återvändandeprogrammen och om möjligheterna att återvända till&lt;br&gt;hemlandet. Vidare kan IOM arrangera resan till hemlandet samt&lt;br&gt;beledsaga utlänningen under resan och vid ankomsten till hemlandet.&lt;br&gt;IOM arbetar bl.a. med att underlätta inpassering i ankomstlandet. IOM&lt;br&gt;kan slutligen ge visst stöd till utlänningen efter hemkomsten. Det kan&lt;br&gt;exempelvis vara fråga om att ordna sjukvård eller att försöka ordna&lt;br&gt;arbete eller utbildning. Särskilda insatser kan göras för utsatta personer&lt;br&gt;som minderåriga och sjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan länge anlitat organisationen för transporter bl.a. av&lt;br&gt;kvotflyktingar till Sverige. I det följande beskrivs ett antal europeiska&lt;br&gt;länders samarbetsprogram med IOM.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Belgien&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Belgien har ingått avtal med IOM. Avtalet innebär att IOM skall bistå&lt;br&gt;personer som har fått avslag på sin ansökan om asyl, som har valt att&lt;br&gt;återkalla sin ansökan eller som vill lämna Belgien av något skäl. IOM&lt;br&gt;skall enligt avtalet informera om möjligheten att återvända, arrangera&lt;br&gt;hemresan samt bistå utlänningen vid hemkomsten. Kostnaden för&lt;br&gt;programmet har budgeterats motsvarande cirka 7 300 svenska kronor per&lt;br&gt;person. I detta belopp ingår resekostnader. Enligt IOM lämnade cirka&lt;br&gt;8 200 personer Belgien med hjälp av programmet under perioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984 - 1995. Av dessa återvände 85 procent till sina hemländer, medan Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;återstoden valde att resa till andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Danmark&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I Danmark kan vissa grupper av utlänningar få ekonomiskt stöd för att&lt;br&gt;självmant kunna lämna Danmark. Reglerna är förhållandevis detaljerade&lt;br&gt;och innebär i huvudsak att ersättning utgår för resekostnader och för&lt;br&gt;vissa kostnader för transport av lösöre och arbetsredskap. Utlänningarna&lt;br&gt;kan dessutom i regel erhålla vissa kontantbelopp för att underlätta&lt;br&gt;ankomsten till hemlandet eller det tredje land i vilket de erhållit&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Kontantbeloppen varierar mellan 2 000 och 15 000&lt;br&gt;danska kronor för vuxna och mellan 1 000 och 5 000 danska kronor för&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationen Dansk Flyktinghjälp har givits en viss roll i&lt;br&gt;administreringen av de danska återvändandeprogrammen. Organisationen&lt;br&gt;svarar bl.a. för all information om programmen samt tar emot vissa av de&lt;br&gt;bidragsansökningar som görs. Enligt Dansk Flyktinghjälp har flera av&lt;br&gt;programmen haft svårt att fungera tillfredsställande och antalet&lt;br&gt;ansökningar har varit relativt begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nederländerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1992 har Nederländernas avtal med IOM om program för&lt;br&gt;återvändande till bl.a. Etiopien. IOM skall bistå utlänningar som saknar&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Nederländerna och som vill lämna landet men inte&lt;br&gt;kan göra det på grund av ekonomiska skäl. IOM bistår i huvudsak med&lt;br&gt;att skaffa resedokument, arrangera hemresan samt med att beledsaga&lt;br&gt;utlänningen i samband med avresan från Nederländerna. Ett visst&lt;br&gt;finansiellt stöd ges också till dem som självmant lämnar landet.&lt;br&gt;Kostnaden för programmet är budgeterad till motsvarande cirka 8 200&lt;br&gt;svenska kronor per person. Under år 1994 lämnade 1 406 utlänningar&lt;br&gt;Nederländerna med hjälp av IOM. För åren 1995 och 1996 var&lt;br&gt;motsvarande siffror cirka 1 400 respektive 1 200.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna har ingått ett särskilt avtal med Etiopien om ett&lt;br&gt;samarbetsprogram kring stöd till återvändande. Avtalet undertecknades i&lt;br&gt;augusti 1997. Programmet gäller i tre år och kan utnyttjas av 700 - 900&lt;br&gt;etiopiska medborgare som sökt asyl men nekats uppehållstillstånd i&lt;br&gt;Nederländerna. Programmet har tillkommit för att uppmuntra till ett ökat&lt;br&gt;självmant återvändande och för att även erbjuda stöd vid återkomsten till&lt;br&gt;hemlandet. Programmet leds av en styrgrupp med representanter för&lt;br&gt;Nederländerna och Etiopien. I enlighet med avtalet skall Nederländerna&lt;br&gt;under en period stödja både den återvändande och ge stöd till orten där&lt;br&gt;han eller hon bosätter sig. Avtalet och programmet skall ses som ett&lt;br&gt;pilotprojekt. Med motivationsskapande arbete i Nederländerna söker&lt;br&gt;myndigheterna att uppmuntra till ett självmant återvändande. Broschyrer&lt;br&gt;som informerar om programmet skall distribueras bland potentiella&lt;br&gt;återvändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför återvändandet ges ett bidrag på motsvarande ca 1 900 kronor per&lt;br&gt;person eller minst ca 4 750 kronor per familj. Nederländerna står även för&lt;br&gt;kostnaderna för transport. En summa på ca 950 kronor per person delas&lt;br&gt;ut för att täcka förnödenheter under nio månader efter hemkomsten.&lt;br&gt;Ersättningen innan avfard, transporterna och uppehälle de första dagarna&lt;br&gt;efter hemkomsten betalas ut och organiseras via ett samarbete med IOM.&lt;br&gt;Däremot är det inte IOM som ombesörjer projekten i Etiopien. Genom ett&lt;br&gt;särskilt projektkontor i Addis Abeba skall Nederländerna ge stöd till&lt;br&gt;lokala projekt (community based programmes) som omfattar både&lt;br&gt;återvändande och befolkningen i området som inte lämnat landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Schweiz&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Schweiz har som utgångspunkt att alla asylsökande skall kunna erhålla&lt;br&gt;stöd för självmant återvändande. År 1993 antog Schweiz ett hand-&lt;br&gt;lingsprogram för hur landet skall underlätta sådant återvändande. Samma&lt;br&gt;år träffade Schweiz avtal med IOM om samarbete för att genomföra&lt;br&gt;handlingsprogrammet. Enligt avtalet skall IOM observera och analysera&lt;br&gt;utvecklingen i frågor som rör självmant återvändande. IOM skall vidare&lt;br&gt;samordna schweiziska och utländska program för återvändande, övervaka&lt;br&gt;och utvärdera relevanta projekt inom området samt samarbeta med&lt;br&gt;nationella och internationella organ som är verksamma i frågor som rör&lt;br&gt;självmant återvändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera olika insatser kan göras för att stödja självmant återvändande&lt;br&gt;inom ramen för det schweiziska handlingsprogrammet. Redan under&lt;br&gt;handläggningen av asylärendet far de asylsökande information om&lt;br&gt;möjligheterna att fa stöd för att självmant återvända till sina hemländer.&lt;br&gt;De kan under vistelsen i Schweiz dessutom erbjudas kortare utbildningar&lt;br&gt;inom olika områden som bedöms som användbara för att underlätta&lt;br&gt;återkomsten till hemlandet. Det kan t.ex. vara utbildning i olika&lt;br&gt;verkstadsmekaniska ämnen, husbyggande eller jordbruk. De kan&lt;br&gt;dessutom erhålla finansiellt stöd för att underlätta återvändandet. Stödet&lt;br&gt;uppgår till motsvarande cirka 3 000 - 7 000 svenska kronor. Pengarna&lt;br&gt;skall som regel betalas ut innan avfarden från Schweiz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den schweiziska regeringen har vid sidan av det allmänna hand-&lt;br&gt;lingsprogrammet särskilda återvändandeprogram för utlänningar från&lt;br&gt;vissa länder. För närvarande finns ett program för återvändande till&lt;br&gt;Bosnien-Hercegovina och det finns planer på att inleda ett särskilt&lt;br&gt;program för Kosovo. Tidigare har det funnits program för Chile,&lt;br&gt;Rumänien och Turkiet. Programmen utformas och administreras av det&lt;br&gt;schweiziska justitiedepartementet med stöd av ett särskilt bemyndigande&lt;br&gt;i den schweiziska utlänningslagstiftningen, enligt vilket departementet&lt;br&gt;skall arbeta för att utlänningar skall reintegreras i sina hemländer. För år&lt;br&gt;1997 har nämnda departement tilldelats motsvarande drygt 500 miljoner&lt;br&gt;svenska kronor för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt återvändandeprogrammet för Bosnien-Hercegovina utgår stöd&lt;br&gt;till asylsökande som under handläggningen av asylärendet beslutar sig&lt;br&gt;för att återvända till hemlandet och till dem som har nekats uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och som lämnar Schweiz självmant inom den lagstadgade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsfristen. Stödet uppgår till motsvarande cirka 21 000 svenska kronor&lt;br&gt;per vuxen och cirka 11 000 kronor per barn jämte resekostnader.&lt;br&gt;Pengarna betalas ut efter hemkomsten till Bosnien-Hercegovina av det&lt;br&gt;schweiziska Departementet för utveckling och tekniskt samarbete&lt;br&gt;(DEZA), vilket bedriver verksamhet på plats i Bosnien-Hercegovina. Vid&lt;br&gt;sidan av stödet till enskilda utgår stöd till återuppbyggandet av lokala&lt;br&gt;strukturer i Bosnien-Hercegovina. När stöd betalas ut till en enskild,&lt;br&gt;utgår motsvarande belopp till lokala projekt i den enskildes hemkommun.&lt;br&gt;De lokala projekten kan avse t.ex. uppförande av bostäder och skolor&lt;br&gt;eller olika insatser inom jordbruket. IOM bistår på uppdrag av den&lt;br&gt;schweiziska staten med information om programmet och med&lt;br&gt;handläggning av de ansökningar som kommer in. Bosnienprogrammet&lt;br&gt;trädde i kraft i juni 1996 och den ursprungliga avsikten var att det skulle&lt;br&gt;pågå t.o.m. december månad samma år. Programmet var ursprungligen&lt;br&gt;dimensionerat för att ge stöd till 1 000 personer, men antalet inkomna&lt;br&gt;ansökningar uppgick till hela 2 700 i slutet av år 1996. Det schweiziska&lt;br&gt;justitiedepartementet beslöt därför att programmet skall pågå också under&lt;br&gt;år 1997 och förmodligen också under år 1998. Vid slutet av augusti 1997&lt;br&gt;hade ytterligare 3 300 personer registrerats till 1997 års&lt;br&gt;återvändandeprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Representanter för det schweiziska återvändarprogrammet till Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina har poängterat vikten av information och rådgivning.&lt;br&gt;Potentiella återvandrare måste fa reda på att programmen existerar och&lt;br&gt;vad de innebär. Korrekta och realistiska uppgifter om situationen i&lt;br&gt;Bosnien-Hercegovina och om alternativen är viktiga för att väl avvägda&lt;br&gt;beslut skall kunna fattas om ett självmant återvändande. Det har också&lt;br&gt;påpekats att det är viktigt att stödet till återvändare inte blir&lt;br&gt;oproportionerligt stort i förhållande till de generella levnadsvillkoren i&lt;br&gt;ursprungslandet. Det är också viktigt att knyta återvändandet till mer&lt;br&gt;generella bistånds- och återuppbyggnadsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet för Rumänien hade en mycket begränsad omfattning. Det&lt;br&gt;turkiska programmet pågick från mars 1996 t.o.m. mars 1997 och var ett&lt;br&gt;slags pilotprogram som fick omfatta högst 100 turkiska medborgare som&lt;br&gt;hade sökt asyl eller erhållit tillfälliga uppehållstillstånd i Schweiz. Den&lt;br&gt;totala kostnaden för programmet var budgeterad till motsvarande drygt&lt;br&gt;2,5 miljoner svenska kronor. Enligt programmet skulle IOM bistå med&lt;br&gt;ekonomisk hjälp åt dem som önskade återvända till Turkiet. De fick&lt;br&gt;pengar till resekostnaderna samt motsvarande drygt 3 000 kronor per&lt;br&gt;person och månad under det första halvåret efter hemkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOM har dessutom ingått avtal med Schweiz om att bistå utlänningar&lt;br&gt;som har särskilda svårigheter att återvända till sitt hemland på grund av&lt;br&gt;sjukdom. IOM informerar om möjligheterna att fa vård i hemlandet,&lt;br&gt;samordnar och organiserar genomförandet av behandlingen samt erlägger&lt;br&gt;betalning för vårdkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tyskland&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tyskland har haft samarbetsavtal med IOM sedan år 1979. Programmen&lt;br&gt;omfattar utlänningar som har nekats asyl men som har tillfälliga&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Tyskland, utlänningar som har återkallat sina&lt;br&gt;ansökningar om asyl för att återvända till sina hemländer, utlänningar&lt;br&gt;som tidigare har beviljats asyl samt utlänningar som har beviljats&lt;br&gt;tillfälliga uppehållstillstånd och som vill lämna Tyskland for att resa till&lt;br&gt;ett tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. REAG-programmet handläggs av IOM i samarbete med&lt;br&gt;UNHCR, olika frivilligorganisationer samt lokala och regionala&lt;br&gt;myndigheter. Enligt programmet utgår bidrag till täckande av kostnader i&lt;br&gt;samband med resan från Tyskland. I genomsnitt utbetalas motsvarande&lt;br&gt;knappt 4 000 svenska kronor for varje resa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden for REAG-programmet under år 1997 är budgeterad till&lt;br&gt;drygt 34 miljoner tyska mark, eller motsvarande knappt 150 miljoner&lt;br&gt;svenska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd för självmant återvändande kan dessutom utgå enligt det s.k.&lt;br&gt;GARP-programmet. Detta omfattar utlänningar från ett tiotal länder,&lt;br&gt;däribland Albanien, Eritrea, Etiopien, Ghana och Libanon. Enligt detta&lt;br&gt;program kan utlänningen erhålla bidrag till täckande av resekostnader&lt;br&gt;samt ett visst finansiellt bidrag för att underlätta ankomsten till&lt;br&gt;hemlandet. Bidraget betalas ut av IOM efter avresan från Tyskland och&lt;br&gt;dess storlek varierar beroende på till vilket land utlänningen återvänder.&lt;br&gt;Det maximala beloppet uppgick i december 1995 till motsvarande knappt&lt;br&gt;3 500 svenska kronor. Kostnaden för GARP-programmet under år 1997&lt;br&gt;är budgeterad till 30 miljoner tyska mark, eller motsvarande cirka 130&lt;br&gt;miljoner svenska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från år 1979 t.o.m. år 1994 lämnade cirka 156 000 personer (bl.a.&lt;br&gt;gästarbetare och asylsökande) Tyskland med hjälp av REAG-program-&lt;br&gt;met. Av dessa återvände cirka 94 000 personer till sina hemländer,&lt;br&gt;medan återstoden valde att resa till andra länder. Vid slutet av oktober&lt;br&gt;1997 hade nära 62 400 personer återvänt till Bosnien-Hercegovina med&lt;br&gt;hjälp av återvändandeprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Verkställighet och ett värdigt återvändande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Ny ansvarsfördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Huvudansvaret för verkställighet av beslut om&lt;br&gt;avvisning och utvisning förs över till Statens invandrarverk. Beslut av en&lt;br&gt;polismyndighet om avvisning samt dom eller beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott enligt 4 kap. 7 § UtlL skall dock även fortsättningsvis&lt;br&gt;verkställas av polismyndighet. Behovet av tillgång till polisiär&lt;br&gt;kompetens tillgodoses genom att Statens invandrarverk ges möjlighet att&lt;br&gt;överlämna ärenden till polismyndighet för att genomföra en&lt;br&gt;verkställighet. Ärenden får överlämnas när polisens insats är nödvändig&lt;br&gt;på grund av att utlänningen håller sig undan och inte kan hittas utan&lt;br&gt;hjälp av polis eller när det på goda grunder kan antas att utlänningen inte&lt;br&gt;kommer att lämna landet självmant och att tillgång till tvångsmedel&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stora drag med regeringens&lt;br&gt;men har modifierats genom att den föreslagna rätten för Invandrarverket&lt;br&gt;att begära biträde av polismyndighet har ersatts med en möjlighet för&lt;br&gt;Invandrarverket att överlämna ärenden till polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig är&lt;br&gt;positiva till, eller har inte något att erinra mot, att Invandrarverket övertar&lt;br&gt;ansvaret för verkställigheten av avvisnings- och utvisningsbeslut.&lt;br&gt;Myndigheterna är, med några undantag, mer negativt inställda än vad de&lt;br&gt;humanitära frivilligorganisationema är. Flera har anfört farhågor mot att&lt;br&gt;Invandrarverket även skall få arbetsuppgifter av polisiär karaktär och att&lt;br&gt;Invandrarverkets dubbla roller riskerar minska tilltron till verket som&lt;br&gt;beslutande myndighet. Justitieombudsmannen anför att den föreslagna&lt;br&gt;ordningen kommer att ge upphov till komplikationer i de fall där tre&lt;br&gt;myndigheter (Invandrarverket, polismyndigheten och Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst) skall samverka och att detta kan ifrågasättas ur såväl&lt;br&gt;principiell som effektivitetssynpunkt. En alternativ lösning är enligt&lt;br&gt;Justitieombudsmannen att ansvaret för verkställigheten går över från&lt;br&gt;Invandrarverket till polismyndigheten i de fall behov av polisiär insats&lt;br&gt;uppkommer. Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om förslaget medför någon&lt;br&gt;renodling av myndigheternas ansvarsområde då det reella ansvaret ändå&lt;br&gt;kommer att ligga kvar hos Polisen eftersom man bedömer behovet av&lt;br&gt;polisiär kompetens och befogenhet som stort i dessa ärenden. Vidare&lt;br&gt;anser man att förslaget skulle leda till oönskad uttunning av den polisiära&lt;br&gt;kompetensen på utlänningsområdet. Socialstyrelsen anför att Statens&lt;br&gt;invandrarverks brist på geografisk spridning kräver vidare utredning och&lt;br&gt;framhåller att garantier måste skapas för att verkställigheten av sjuka&lt;br&gt;människor sker med beaktande av de krav som följer av sjukdomen. Man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;poängterar att möjligheterna till att verkställigheten sker genom att&lt;br&gt;utlänningen frivilligt lämnar landet ökar om verkställighetsfrågan beaktas&lt;br&gt;under hela handläggningen av ett ärende. Statskontoret anser att&lt;br&gt;invändningarna mot förslaget är så allvarliga att en överföring inte bör&lt;br&gt;komma i fråga utan menar att det inom nu gällande ansvarsfördelning&lt;br&gt;finns utrymme för de förbättringar och effektiviseringar som utredningen&lt;br&gt;pekar på. Invandrarverket anför att den stora vinsten med en överföring&lt;br&gt;av ansvaret är att hela processen då kommer att hållas samman hos en&lt;br&gt;myndighet som därvid kan skapa sig en helhetssyn. Arbetet kan bedrivas&lt;br&gt;mer koncentrerat och man har stor hjälp av informationssystemet&lt;br&gt;STAMM. Genom sina övriga ansvarsområden har Invandrarverket mer&lt;br&gt;eller mindre kontinuerlig kontakt med de sökande, inklusive de som har&lt;br&gt;eget boende. Verket framhåller att den geografiska spridningen av&lt;br&gt;verksamheten är tillräcklig och möter de behov som uppstår i och med ett&lt;br&gt;övertagande av verkställighetsansvaret. Invandrarverket understryker&lt;br&gt;vikten av att polisens kvarstående ansvar och befogenheter förtydligas&lt;br&gt;och preciseras för de fall verket påkallar biträde. Advokatsamfundet anför&lt;br&gt;att utredningen av en sökandes asylskäl försvåras om verkställig-&lt;br&gt;hetsfrågan samtidigt skall beaktas. Samfundet anser vidare att&lt;br&gt;handläggarens objektivitet påverkas om utrednings- och verkställig-&lt;br&gt;hetsärendet handläggs parallellt och att processekonomiska skäl talar mot&lt;br&gt;förfarandet i de fall ansökningen bifalls. Barnombudsmannen och Rädda&lt;br&gt;Barnen saknar en analys av verkställighetsfrågan ur ett bamperspektiv&lt;br&gt;och efterlyser förslagets konsekvenser för barn. Flyktinggruppernas och&lt;br&gt;Asylkommittéernas Riksråd (FARR) anser att det skall fastställas i lag att&lt;br&gt;en barnfamilj inte far splittras vid avvisning/utvisning annat än i&lt;br&gt;undantagsfall och när det föreligger synnerliga skäl. FARR, Caritas och&lt;br&gt;Amnesty International anser att frågan om verkställighet i allmänhet inte&lt;br&gt;bör aktualiseras förrän Invandrarverket fattat beslut i grundärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Remissinstanserna har i sina&lt;br&gt;yttranden fokuserat på problematiken kring hur man tillgodoser behovet&lt;br&gt;av tvångsmedel vid en överflyttning av verkställighetsansvaret. Detta är&lt;br&gt;naturligt då redan Verkställighetsutredningen (SOU 1995:55) föreslog&lt;br&gt;att ansvaret för att verkställa beslut om avvisning och utvisning skulle&lt;br&gt;föras över från polismyndigheterna till Statens invandrarverk och att&lt;br&gt;behovet av polisiär kompetens kunde tillgodoses med hjälp av&lt;br&gt;handräckning. I detta förslag instämde Flyktingpolitiska kommittén&lt;br&gt;(SOU 1995:75). Det nu föreliggande utredningsförslaget har i stora delar&lt;br&gt;baserats på det underlag som presenterades av Verkställighetsutredningen&lt;br&gt;och är fokuserat på frågan om hur en sådan överflyttning skulle kunna&lt;br&gt;ske. Till bilden hör emellertid även andra frågor som för&lt;br&gt;fullständighetens skull här skall belysas mer ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av utredningsdirektiven framgår att såväl önskemålet att renodla&lt;br&gt;myndigheternas ansvarsområden som det förhållandet att bristande&lt;br&gt;effektivitet och andra svårigheter kan uppkomma då olika myndigheter&lt;br&gt;samverkar vid verkställighet av beslut talar för att verkställighetsansvaret&lt;br&gt;bör flyttas från landets polismyndigheter till Statens invandrarverk. Det&lt;br&gt;förhållandet att Polisen kommer att ha kvar ansvaret för vissa&lt;br&gt;verkställighetsärenden förändrar inte denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utredningens huvuduppgifter var att granska huruvida det&lt;br&gt;föreligger avgörande invändningar mot överförandet av verkställig-&lt;br&gt;hetsansvaret till Invandrarverket. Regeringens syn på de invändningar&lt;br&gt;som belysts i utredningen är i korthet följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En invändning som tas upp är det förhållandet att verket skulle komma&lt;br&gt;att få ansvaret for utredning av utlänningens rätt att vistas i Sverige, fatta&lt;br&gt;beslut i frågan samt verkställa ett beslut om att utlänningen skall avvisas&lt;br&gt;eller utvisas. Att samla såväl den beslutande funktionen som den&lt;br&gt;verkställande i en och samma hand utgör ett avsteg från principen om att&lt;br&gt;beslutande och verkställande organ bör hållas åtskilda. Bland&lt;br&gt;remissinstanserna har bl.a. Sveriges advokatsamfund ifrågasatt en sådan&lt;br&gt;ordning. Redan i det nuvarande systemet verkställer emellertid&lt;br&gt;polismyndigheterna sina egna beslut om avvisning. Det går inte helt att&lt;br&gt;bortse från att en sådan ordning riskerar att i viss mån undergräva tilltron&lt;br&gt;till rättssäkerheten och föranleda misstro mot myndigheten. Detta&lt;br&gt;förhållande måste dock ställas mot de positiva effekter en sådan ordning&lt;br&gt;kan komma att ge, såsom en förändrad syn på handläggningen av dessa&lt;br&gt;ärenden. Avsikten är att hela processen mer skall komma att handla om&lt;br&gt;att förmå de som avvisats eller utvisats att självmant lämna landet än att&lt;br&gt;behöva tillgripa tvångsåtgärder. Ett sådant förändringsarbete kan bäst ske&lt;br&gt;i Invandrarverkets regi som ett led i helhetsansvaret för&lt;br&gt;immigrationsfrågoma. Vad gäller rättssäkerheten så garanteras den även&lt;br&gt;av att beslut om avvisning eller utvisning kan överklagas till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden eller i förekommande fall till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om ett övertagande av den verkställande&lt;br&gt;funktionen verkligen kommer att påverka synen på Invandrarverket, på&lt;br&gt;så sätt att det skulle framstå som en myndighet med delvis polisiära drag.&lt;br&gt;Genom att verkställighetsansvaret flyttas över till Invandrarverket&lt;br&gt;fullföljs den process som tidigare påbörjats och verket får ett heltäckande&lt;br&gt;ansvar som immigrationsmyndighet. I jämförelse med det ansvar verket&lt;br&gt;fatt genom överföringen av förvarsfrågoma, vilket mer har drag av&lt;br&gt;polisiär verksamhet, framstår denna risk som liten. Riksdagen har&lt;br&gt;beslutat att en ny myndighet med ansvar för integrationsfrågor skall&lt;br&gt;bildas. Därmed har även den intressekonflikt undanröjts som kan ligga i&lt;br&gt;att en och samma myndighet ansvarar för frågor om en utlännings rätt att&lt;br&gt;uppehålla sig i landet och åtgärder for integration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar vidare på de risker som ett uppdelat&lt;br&gt;verkställighetsansvar kan innebära. Invandrarverket kommer att fa&lt;br&gt;huvudansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut men&lt;br&gt;polismyndigheten kommer även fortsättningsvis att ha verkställig-&lt;br&gt;hetsansvaret för vissa typer av avlägsnandeärenden. Att utlännings-&lt;br&gt;lagstiftningen därmed skulle bli mer svåröverskådlig och i sin tur leda till&lt;br&gt;att handläggningen av utlänningsärenden komplicerades, överensstämmer&lt;br&gt;inte med regeringens uppfattning. Den förändrade syn som regeringen&lt;br&gt;vill fa till stånd på uppgiften som verkställande myndighet, är viktig även&lt;br&gt;i detta sammanhang. Det skall dras en tydlig gräns mellan olika typer av&lt;br&gt;avlägsnandeärenden så att det framstår klart vilken myndighet som har&lt;br&gt;ansvaret. Invandrarverket föreslås få ansvar för att möjliggöra&lt;br&gt;återvändandet for de utlänningar som accepterar myndigheternas beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och självmant lämnar landet, liksom att förmå så många som möjligt att Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;välja detta alternativ. Polismyndighetens uppgift är att se till att de som&lt;br&gt;vägrar att rätta sig efter besluten lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även efter en överflyttning kommer behovet av att tillgripa&lt;br&gt;tvångsmedel i vissa verkställighetsärenden att kvarstå. Det gäller&lt;br&gt;framförallt de utlänningar som medvetet försvårar genomförandet av&lt;br&gt;verkställigheten genom att hålla sig undan. Omfattningen av detta&lt;br&gt;problem är svår att uppskatta. Vid utgången av 1997 var 3 580 personer&lt;br&gt;efterlysta i samband med att deras avvisnings- eller utvisningsbeslut&lt;br&gt;skulle verkställas. Bland dessa torde åtskilliga ha lämnat landet utan&lt;br&gt;myndigheternas kännedom. Regeringens bedömning är att den här typen&lt;br&gt;av problem, att den avvisade eller utvisade medvetet håller sig undan,&lt;br&gt;kommer att minska på sikt genom att Invandrarverket far huvudansvaret&lt;br&gt;för verkställighetsärendena och kommer att arbeta med dessa på ett annat&lt;br&gt;sätt än vad som sker idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller vidare att tillgänglig statistik talar för att vår&lt;br&gt;nuvarande ordning för verkställighet fungerar väl vid en internationell&lt;br&gt;jämförelse och att det alltid kan ifrågasättas om det är lämpligt att&lt;br&gt;förändra ett förhållandevis effektivt system. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;instämmer i detta konstaterande och pekar på förutsättningar att göra&lt;br&gt;verksamheten ännu effektivare om den behålls inom polisväsendet. Med&lt;br&gt;den gränsdragning i ansvarsfördelningen som regeringen föreslår finns&lt;br&gt;inget som talar för att effektiviteten skulle sjunka i dessa ärenden.&lt;br&gt;Effektivitetsvinster kan göras genom att ansvaret flyttas från ett stort&lt;br&gt;antal lokala myndigheter till en central utlänningsmyndighet. Invandrar-&lt;br&gt;verkets ställning som en myndigheter under Utrikesdepartementet är i&lt;br&gt;detta sammanhang en fördel. Det ger förutsättningar för ett nära och&lt;br&gt;effektivt samarbete mellan verket och utlandsmyndigheterna som kan&lt;br&gt;innebära att utlänningen kan återvända snabbare till sitt hemland än vad&lt;br&gt;som idag är möjligt. Genom att samla ansvaret hos Invandrarverket&lt;br&gt;förbättras möjligheterna till ett effektivt agerande i ett tidigt skede i&lt;br&gt;förhållande till länder där problem förekommer i verkställighets-&lt;br&gt;sammanhang. I fråga om antalet kan man säga att polismyndigheterna&lt;br&gt;varit framgångsrika i verkställighetsarbetet. Men i statistiken döljer sig&lt;br&gt;också många långdragna verkställigheter. Delvis beror detta, som redan&lt;br&gt;nämnts, på omständigheter utanför myndigheternas kontroll. Den typen&lt;br&gt;av ärenden kommer inte helt att kunna undvikas i framtiden heller.&lt;br&gt;Genom sitt direkta samverkan med Utrikesdepartementet i migrations-&lt;br&gt;frågor och med sitt ansvar för hela asylprocessen finns det dock goda&lt;br&gt;förutsättningar för att Invandrarverket t.ex. skall kunna förkorta de&lt;br&gt;genomsnittliga tiderna mellan beslut om avvisning eller utvisning och&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den förändrade syn på verkställighetsfrågan som regeringen vill&lt;br&gt;få till stånd, finns goda skäl att anta att antalet utlänningar som rättar sig&lt;br&gt;efter myndigheternas beslut och självmant lämnar landet kommer att öka.&lt;br&gt;I denna process har Invandrarverket en avgörande roll. Verket skall på&lt;br&gt;olika sätt motivera den avvisade eller utvisade att själv medverka till ett&lt;br&gt;värdigt återvändande genom att fokusera på individuellt anpassade&lt;br&gt;åtgärder. Detta är ett argument som måste väga tungt i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har också genom sitt arbete med olika Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;återvandringsprojekt i samverkan med SIDA, exempelvis för somalier&lt;br&gt;och bosnier bosatta här i landet, skaffat sig värdefull kompetens och&lt;br&gt;erfarenhet i situationer där insatser för återuppbyggnad är viktiga&lt;br&gt;förutsättningar för återvändandet. Denna kompetens och erfarenhet är&lt;br&gt;värdefull också för verket som verkställande myndighet av awisnings-&lt;br&gt;och utvisningsbeslut. Bland de asylsökande som nekats uppehållstillstånd&lt;br&gt;finns många som kommer från tidigare konfliktområden men där&lt;br&gt;situationen i landet senare stabiliserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de mer markerade invändningar utredningen presenterat mot att&lt;br&gt;föra över verkställighetsansvaret på Invandrarverket är begränsningarna i&lt;br&gt;verkets lokalisering och geografiska spridning. Flera remissinstanser,&lt;br&gt;framförallt Rikspolisstyrelsen, har framhållit detta som ett stort problem.&lt;br&gt;Invandrarverket har i sitt yttrande konstaterat att utredningen inte gjort&lt;br&gt;någon närmare analys av hur stora resurser de olika polismyndigheterna&lt;br&gt;lagt på verkställighetsfrågorna. Det som Invandrarverket har framhållit i&lt;br&gt;sitt yttrande är att de kommuner och orter som är intressanta i&lt;br&gt;verkställighetsarbetet är naturligen de där verket bedriver mottagnings-&lt;br&gt;verksamhet och de orter där verket har provningsverksamhet. Dessa&lt;br&gt;verksamheter förekommer också integrerat på flera håll i landet och&lt;br&gt;förstärker Invandrarverkets möjligheter att arbeta för att fler avvisade och&lt;br&gt;utvisade motiveras att lämna landet självmant. Mot den bakgrunden&lt;br&gt;måste Invandrarverkets geografiska täckning anses tillräcklig för de nya&lt;br&gt;arbetsuppgifter som enligt förslaget kommer att läggas på verket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helhetsyn i handläggningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att kravet på effektivitet skall kunna uppfyllas är det angeläget att&lt;br&gt;handläggningen av utlänningsärenden präglas av en helhetssyn. Däri&lt;br&gt;ligger att frågan om verkställighet/återvändande bör beaktas under hela&lt;br&gt;handläggningen av ett utlänningsärende. Enligt Verkställighets-&lt;br&gt;utredningen är det främst oklarheter kring utlänningens identitet och&lt;br&gt;nationalitet som försvårar verkställigheten av avlägsnandebeslut (SOU&lt;br&gt;1995:55 s. 57). Förutsättningarna för att effektivt kunna bringa klarhet i&lt;br&gt;dessa frågor är i regel bättre om arbetet inleds tidigt under&lt;br&gt;handläggningen av ärendet om uppehållstillstånd. Dessa uppgifter är,&lt;br&gt;som framhållits i migrationspolitiska propositionen (prop. 1996/97:25),&lt;br&gt;av grundläggande betydelse för bedömningen av frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd och måste därför uppmärksammas redan i detta ärende.&lt;br&gt;Övertagandet av verkställighetsansvaret ger Invandrarverket ytterligare&lt;br&gt;skäl för att beakta dessa frågor även ur ett verkställighetsperspektiv.&lt;br&gt;Detta synsätt får dock inte leda till att de specifika&lt;br&gt;verkställighetsfrågorna tas upp innan det är aktuellt med ett&lt;br&gt;avvisningsbeslut, på så sätt som Sveriges Advokatsamfund befarar. Det&lt;br&gt;måste dras en tydlig skiljelinje vid tidpunkten för Invandrarverkets&lt;br&gt;beslut. Före det att ett avvisningsbeslut har fattats skall verket naturligtvis&lt;br&gt;inte vidta några åtgärder som kan tolkas som ett initierande av planering&lt;br&gt;för ett återvändande. Flertalet av de frågor som har betydelse för om&lt;br&gt;utlänningen skall kunna återvända till sitt hemland, såsom bl.a. identitet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och nationalitet, är dock i hög grad relevanta i själva tillståndsärendet.&lt;br&gt;Arbetet med dessa frågor far naturligtvis aldrig tillåtas inverka negativt&lt;br&gt;på utredningen av den sökandes asylskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ibland också gjorts gällande att Invandrarverket inte i&lt;br&gt;tillräcklig grad beaktar de verkställighetshinder som kan föreligga och&lt;br&gt;som enligt 4 kap. 12 § UtlL skall beaktas i ett ärende rörande avvisning&lt;br&gt;eller utvisning. Beslut som inte går att verkställa skall heller inte fattas.&lt;br&gt;Risken för sådan eventuell försummelse bör, som Svenska Röda Korset&lt;br&gt;anfört, minska om det är samma myndighet som ansvarar för&lt;br&gt;avlägsnande- och verkställighetsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget bör Utrikesdepartementets och utrikes-&lt;br&gt;representationens betydelse i handläggningen av enskilda ärenden&lt;br&gt;beröras. För att avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna verkställas&lt;br&gt;till vissa länder förutsätts det i många fall att diplomatiska kontakter tas&lt;br&gt;med det mottagande landets utrikesförvaltning. Invandrarverket har ett&lt;br&gt;väl utbyggt kontaktnät vid utlandsmyndigheterna i de länder varifrån&lt;br&gt;många människor söker sig till Sverige. Detta inte minst genom den&lt;br&gt;omfattande verksamhet med handläggning av ärenden om visering och&lt;br&gt;uppehållstillstånd som utlandsmyndigheterna utför efter bemyndigande&lt;br&gt;från Invandrarverket. I enskilda asylärenden begär Invandrarverket&lt;br&gt;vidare utredningar från utlandsmyndigheterna rörande förhållandena i det&lt;br&gt;aktuella landet. Detta innebär att verket och utlandsmyndigheten redan i&lt;br&gt;ett tidigt skede kan ha haft kontakt angående frågor, som har betydelse&lt;br&gt;för utlänningens möjligheter att återvända till sitt hemland. Genom att&lt;br&gt;Invandrarverket far ansvaret för verkställigheten av avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsbeslut kan i detta hänseende effektivitetsvinster göras genom&lt;br&gt;att vissa verkställighetsproblem som berör ett stort antal personer,&lt;br&gt;exempelvis kosovoalbaner och feylikurder, kan hanteras i ett större&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Utrikesdepartementet pågår för närvarande ett arbete som avser&lt;br&gt;att förstärka samverkan och integrationen mellan Invandrarverket,&lt;br&gt;Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna i handläggningen av&lt;br&gt;utlänningsärenden och migrationspolitiska frågor. Detta kommer att ge&lt;br&gt;Invandrarverket större förutsättningar att verka i förhållande till de för&lt;br&gt;verkställighetsarbetet aktuella länderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Invandrarverket som ansvarig myndighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har ansvaret för utredning och handläggning av ärenden i&lt;br&gt;fråga om uppehållstillstånd successivt flyttats över från Polisen till&lt;br&gt;Statens invandrarverk. Invandrarverket har således numera det samlade&lt;br&gt;ansvaret för handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd och&lt;br&gt;därmed självklart den bästa kännedomen om förhållandena i olika&lt;br&gt;ärenden och länder. Därtill kommer att Invandrarverket handlägger och&lt;br&gt;avgör ärenden om visering, arbetstillstånd, flyktingförklaring och&lt;br&gt;medborgarskap samt utfärdar resedokument och främlingspass. En annan&lt;br&gt;viktig uppgift för verket är arbetet med återvandringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Invandrarverket finns därmed samlat en både bred och djup&lt;br&gt;kompetens i en lång rad frågor som rör utlänningar och migration. Denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens gör att Invandrarverket, på ett helt annat sätt än någon annan&lt;br&gt;myndighet, har förutsättningar att motivera de utlänningar som inte har&lt;br&gt;rätt att stanna här, att självmant lämna landet och återvända till sina&lt;br&gt;hemländer. En överflyttning av ansvaret till Invandrarverket möjliggör på&lt;br&gt;sikt att de utlänningar som inte har rätt att stanna här i landet i större&lt;br&gt;utsträckning lämnar landet självmant. Genom sin kontinuerliga kontakt&lt;br&gt;med utlänningen kan Invandrarverket genom olika typer av insatser&lt;br&gt;motivera den avvisade eller utvisade att självmant återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket kan genom sina övriga ansvarsområden skaffa sig en&lt;br&gt;helhetsbild av utlänningsärendets karaktär och har därmed underlag för&lt;br&gt;att bedöma hur man på bästa sätt skall underlätta för utlänningen att&lt;br&gt;lämna landet självmant. I sin ställning som central utlänningsmyndighet&lt;br&gt;får nu Invandrarverket även ansvaret för att förändra synen på&lt;br&gt;verkställighetsarbetet. Genom sina kontakter med bl.a. de humanitära&lt;br&gt;frivilligorganisationema kan Invandrarverket vidareutveckla formerna&lt;br&gt;för hur ett värdigare återvändande för de som har nekats&lt;br&gt;uppehållstillstånd här i landet skall kunna åstadkommas. Det ger&lt;br&gt;Invandrarverket bättre möjligheter att ta fram metoder för att en&lt;br&gt;humanitär grundsyn i det svensk asylförfarandet skall prägla kontakten&lt;br&gt;mellan myndigheten och utlänningen då han eller hon skall lämna landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens huvuduppgift är att förebygga brott samt upprätthålla ordning&lt;br&gt;och säkerhet i samhället. Polisen har vidare till uppgift att biträda andra&lt;br&gt;myndigheter i deras verksamhet när behov uppstår att använda&lt;br&gt;tvångsmedel. Som en logisk följd av detta och med ambitionen att&lt;br&gt;renodla myndigheternas ansvarsområden finns det enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning tunga skäl att ge Invandrarverket huvudansvaret för&lt;br&gt;verkställighetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten i den svenska utlänningslagstiftningen är att&lt;br&gt;verkställigheten skall ske genom att utlänningen frivilligt lämnar landet&lt;br&gt;(prop. 1988/89:86 s. 116). Utlänningslagen innehåller vidare en&lt;br&gt;bestämmelse som uttryckligen anger inom vilken tid den som har fatt ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning skall lämna landet, se 8 kap. 12 §&lt;br&gt;andra stycket. Den som fått ett avvisningsbeslut skall lämna landet inom&lt;br&gt;två veckor och den som fatt ett utvisningsbeslut skall lämna landet inom&lt;br&gt;fyra veckor. Detta sker redan idag i viss omfattning. För många handlar&lt;br&gt;det om praktiska svårigheter snarare än om en ovilja att rätta sig efter det&lt;br&gt;fattade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvändandet bör dessutom kunna underlättas genom att utlänningen&lt;br&gt;på ett tidigt stadium far information om innebörden av beslutet att han&lt;br&gt;eller hon inte far stanna i Sverige. Därför skall Invandrarverket i nära&lt;br&gt;anslutning till det av verket fattade avlägsnandebeslutet ta kontakt med&lt;br&gt;utlänningen och informera denne om beslutsproceduren och de villkor&lt;br&gt;som gäller om han eller hon väljer att acceptera beslutet och självmant&lt;br&gt;lämna landet. Detta kan lämpligen göras i nära anslutning till att&lt;br&gt;utlänningen underrättas om beslutet. Exempelvis kan verket informera&lt;br&gt;om de återvändandeprogram som IOM tillhandahåller och som de som&lt;br&gt;självmant lämnar landet kan komma i åtnjutande av. Innehållet i dessa&lt;br&gt;och andra exempel på vilken typ av hjälp och stöd verket kan bidra med&lt;br&gt;finns utvecklat i avsnitt 8. Även i detta avseende borde det föreligga bäst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar för korrekt och fullständig information om det är samma Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;handläggande myndighet i ärendena om uppehållstillstånd som i fråga&lt;br&gt;om verkställighet. I detta skede kan Invandrarverket också erbjuda och&lt;br&gt;upplysa utlänningen om den organiserade verksamhet verket bedriver&lt;br&gt;och som riktar sig till de som förbereder sig på att återvända till&lt;br&gt;hemlandet. Detta är ett alternativ till den ordinarie organiserade&lt;br&gt;verksamhet som verket bedriver och som är obligatorisk för att den&lt;br&gt;asylsökande skall ha rätt till fullt dagbidrag. Självfallet är det den&lt;br&gt;enskilde som själv avgör vilken typ av organiserad verksamhet som han&lt;br&gt;eller hon vill delta i, utan att detta påverkar rätten till dagbidrag. Om&lt;br&gt;utlänningen väljer att stanna och överklaga Invandrarverkets beslut bör&lt;br&gt;verket finnas tillgängligt för de behov av kontakt som utlänningen kan ha&lt;br&gt;under den tid ärendet handläggs av Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställs verkets beslut av Utlänningsnämnden, eller i förekommande&lt;br&gt;fall av regeringen, skall verket i nära anslutning till detta beslut på nytt ta&lt;br&gt;kontakt med utlänningen för att ta upp frågan om återvändande.&lt;br&gt;Invandrarverket bör, så långt det är möjligt, planera återvändandet&lt;br&gt;tillsammans med utlänningen. Verket har också genom sin&lt;br&gt;organisationsuppbyggnad större möjligheter än polismyndigheterna att&lt;br&gt;samordna utresan för en större grupp personer som skall återvända till&lt;br&gt;samma land. Som exempel på andra samordningsåtgärder kan nämnas de&lt;br&gt;återvändandeprogram som behandlas i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid myndigheternas planering av utresan krävs humanitära&lt;br&gt;hänsynstaganden och respekt för den avvisades eller utvisades personliga&lt;br&gt;integritet. Som Socialstyrelsen påpekar bör särskilt beaktas de behov som&lt;br&gt;sjuka samt gamla människor kan ha. Dessa personer kan under vissa&lt;br&gt;omständigheter vara i behov av en ledsagare under återresan och det bör&lt;br&gt;ankomma på Invandrarverket att erbjuda en sådan i dessa fall. En annan&lt;br&gt;grupp som måste beaktas särskilt i detta sammanhang är de ensamma&lt;br&gt;barnen. Hur denna grupp bör behandlas utvecklas i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på humanitet medför att det måste finnas förutsättningar för att&lt;br&gt;genomföra en verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning i nära&lt;br&gt;anslutning till det fattade beslutet. Många människor som måste lämna&lt;br&gt;landet far illa av den ovisshet som uppkommer om återvändandet till&lt;br&gt;hemlandet drar ut på tiden. Här har Invandrarverket större möjligheter än&lt;br&gt;polismyndigheterna att uppfylla kravet på en snabb och effektiv&lt;br&gt;handläggning genom sin organisationsuppbyggnad och sitt nära&lt;br&gt;samarbete med Utrikesdepartementet och dess utlandsmyndigheter. Även&lt;br&gt;den möjlighet verket har till kontinuerlig kontakt med utlänningen, under&lt;br&gt;tiden före slutligt beslut, är till hjälp i detta sammanhang. Kravet på&lt;br&gt;humanitet ställer också anspråk på att regelverket är tydligt och&lt;br&gt;tillämpningen av reglerna förutsägbar samt att utlänningens återkomst till&lt;br&gt;hemlandet underlättas så långt det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att arbetet med återvändandet skall kunna bedrivas effektivt är det&lt;br&gt;också nödvändigt att utlänningslagstiftningen och dess tillämpning är&lt;br&gt;konsekvent. Den som har nekats uppehållstillstånd måste fa ett tydligt&lt;br&gt;besked om att det lagakraftvunna beslutet om avvisning eller utvisning är&lt;br&gt;slutgiltigt. I det här skedet kan det vara en fördel om det är samma&lt;br&gt;personal inom Invandrarverkets mottagningssystem som tidigare har haft&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontakt med utlänningen som nu tar kontakt med honom eller henne inför&lt;br&gt;verkställigheten. Arbetet med att förmå personer som inte har rätt att&lt;br&gt;vistas i Sverige att självmant lämna landet blir med den föreslagna&lt;br&gt;ordningen en viktig uppgift för Invandrarverket. Många utlänningar har&lt;br&gt;under sin vistelse här i landet kommit i kontakt med någon av de&lt;br&gt;humanitära frivilligorganisationema. Frivilligorganisationema fyller en&lt;br&gt;viktig funktion som en oberoende part med vilken den asylsökande kan&lt;br&gt;diskutera sitt ärende, bl.a. för att ta ställning om alla möjligheter till&lt;br&gt;prövning är uttömda. Frågan om samverkan mellan verket och&lt;br&gt;frivilligorganisationema behandlas i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att motivera utlänningar till att självmant lämna Sverige&lt;br&gt;minskar om de far uppfattningen att de fortfarande har möjlighet att få&lt;br&gt;stanna i Sverige och att deras chanser ökar ju längre de lyckas dröja sig&lt;br&gt;kvar här i landet. Det är därför viktigt att Invandrarverket i sin kontakt&lt;br&gt;med utlänningen verkar för att denne inte håller sig undan. I detta&lt;br&gt;sammanhang är frivilligorganisationemas insatser av stor vikt. Genom att&lt;br&gt;deras möjligheter att nå fram till utlänningen med information är större&lt;br&gt;än myndigheternas, skulle mycket vara vunnet om fler av dessa&lt;br&gt;organisationer vill delta i detta förebyggande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Bamperspektivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som Barnombudsmannen och Rädda Barnen konstaterar saknas i&lt;br&gt;utredningen en analys av verkställighetsfrågan ur ett bamperspektiv.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i att detta är en brist men vill framhålla att denna&lt;br&gt;fråga redan har behandlats i den migrationspolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1996/97:25). I det bakomliggande arbetet gjorde såväl Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén (SOU 1995:75) som Bamkommittén (SOU 1996:115) den&lt;br&gt;övergripande bedömningen att svensk lagreglering och tillämpning i&lt;br&gt;huvudsak är förenlig med FN:s barnkonvention. Att hänsyn till barns&lt;br&gt;bästa redan tas i utlänningsärenden kan exemplifieras genom den&lt;br&gt;självklara huvudprincipen i hanteringen av utlänningsärenden som sedan&lt;br&gt;länge har varit att barn inte skall behöva leva åtskilda från sina föräldrar.&lt;br&gt;Regeringen gjorde dock bedömningen att vissa förtydliganden i&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen borde göras. Den s.k. portalparagrafen infördes&lt;br&gt;därför i 1 kap. 1 § andra stycket UtlL som ett uttryck för att den väl&lt;br&gt;etablerade principen i svensk rätt om barnets bästa skulle komma till klart&lt;br&gt;uttryck i lagen. I bestämmelsen föreskrivs att i fall som rör ett barn skall&lt;br&gt;särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt&lt;br&gt;barnets bästa i övrigt kräver. Alla ärendetyper i utlänningslagen omfattas&lt;br&gt;av denna föreskrift. Det innebär att detta blir en central bestämmelse för&lt;br&gt;Invandrarverket i arbetet med barn, som kommit hit ensamma eller&lt;br&gt;tillsammans med sina föräldrar; i hela asylprocessen liksom vid&lt;br&gt;återvändande och verkställighet av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De barn som kommit ensamma, utan någon vårdnadshavare, bör&lt;br&gt;uppmärksammas särskilt av Invandrarverket, vilket också sker redan&lt;br&gt;idag. Det kan ändå finnas anledning att peka på hur tillämpningen av&lt;br&gt;portalparagrafen bör avspeglas i en verkställighetssituation. I de fall ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. ensamkommande barn inte anses ha rätt till uppehållstillstånd här i Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;landet bör Invandrarverket, efter att ha försäkrat sig om och var anhöriga&lt;br&gt;finns, utse en ledsagare som kan följa barnet till hemlandet eller tredje&lt;br&gt;land för att barnet där skall kunna återförenas med sina anhöriga. Det bör&lt;br&gt;här noteras att när det gäller denna kategori rör det sig om ett tiotal barn&lt;br&gt;per år som återsänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med barn är det av särskild vikt att verket tillsammans med de&lt;br&gt;humanitära frivilligorganisationema kan finna former för ett samarbete.&lt;br&gt;Invandrarverket håller på att utveckla de riktlinjer som finns rörande&lt;br&gt;arbetet med ensamkommande barn i asylprocessen. Förutom&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen och dess förarbeten har barnkonventionen stor&lt;br&gt;inverkan på verkets faktiska handlande inom exempelvis mottagnings-&lt;br&gt;systemet samt för utredningsmetodik och prioriteringar. I Invandrar-&lt;br&gt;verkets arbete med ensamkommande barn inleds familj eefterforskning&lt;br&gt;omgående i samband med att utredningen om uppehållstillstånd påbörjas.&lt;br&gt;I en handläggningsplan framgår hur familjeåterföreningstanken hålls&lt;br&gt;levande med barnet, samt vem som ansvarar för olika åtgärder.&lt;br&gt;Personalen ger under hela utredningstiden information om möjligheterna&lt;br&gt;att återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anknytning till detta är det intressant att nämna de synpunkter som&lt;br&gt;Bamkommittén framförde i sitt delbetänkande rörande verkställighet av&lt;br&gt;avlägsnandebeslut avseende barnfamiljer. Kommitténs uppfattning var att&lt;br&gt;de människor som avvisas eller utvisas behöver både stöd och tid att&lt;br&gt;förbereda sig för återvändandet och när verkets beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning fattats skall inriktningen av åtgärder anpassas till det beslutet.&lt;br&gt;Det kan annars, ansåg kommittén, uppfattas som att myndigheterna ger&lt;br&gt;dubbla budskap till den familj som väntar på beslut om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Om myndigheten å ena sidan fattar beslut om&lt;br&gt;avvisning och å andra sidan förbereder en anpassning till svenska&lt;br&gt;förhållanden finns risk för att bearbetningen av återvändandet inte&lt;br&gt;kommer igång. I avvisningsärenden rörande barnfamiljer är det av&lt;br&gt;synnerlig vikt att beslutet motiveras på sådant sätt att den sökande&lt;br&gt;familjen förstår skälen för beslutet. I de flesta fall krävs riktade&lt;br&gt;stödinsatser med ett strukturerat motivationsarbete. En avvisad&lt;br&gt;barnfamilj kan också behöva stöd och hjälp vid återkomsten till&lt;br&gt;hemlandet och i detta sammanhang är det viktigt att samarbetet med&lt;br&gt;frivilligorganisationema utvecklas mera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den fråga som FARR tar upp i sitt remissyttrande om&lt;br&gt;familjesplittring vid tidpunkten för verkställighet har behandlats i&lt;br&gt;migrationspolitiska propositionen. Inledningsvis kan konstateras att&lt;br&gt;denna situation tillhör undantagen. Enligt Verkställighetsutredningens&lt;br&gt;undersökning redovisades endast 11 fall av familjesplittring av 2 320&lt;br&gt;verkställda ärenden. Riksdagen har behandlat frågan nyligen och avslagit&lt;br&gt;en motion med samma yrkande som FARR nu framställer&lt;br&gt;(1997/98:SfU9). Även om familjesplittring i högsta grad är en oönskad&lt;br&gt;situation, kan den i särskilda fall vara svår att undvika. Bamkommittén&lt;br&gt;konstaterade &amp;quot;att det är myndigheternas skyldighet att så långt som&lt;br&gt;möjligt förhindra en familjesplittring och att ett tillfälligt åtskiljande av&lt;br&gt;en familj, om man vet att den är tillfällig, inte kan sägas stå i strid med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens åtaganden enligt barnkonventionen&amp;quot;. Kommittén hade därför inga&lt;br&gt;förslag till regeländringar eller andra åtgärder i den delen. Frågan&lt;br&gt;huruvida verkställighet av ett avvisnings- utvisningsbeslut skulle&lt;br&gt;innebära en kränkning av artikel 8 (rätten till skydd för privat- och&lt;br&gt;familjeliv) i europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och&lt;br&gt;de grundläggande friheterna har prövats av Europadomstolen i fallet Cruz&lt;br&gt;Varas m.fl. mot Sverige (46/1990/237/307). Fallet gällde en man som&lt;br&gt;utvisats från Sverige till Chile. Han hade därigenom kommit att skiljas&lt;br&gt;från sin familj, som också hade utvisats men där verkställigheten inte&lt;br&gt;kunnat genomföras då familjen gått underjorden och på så sätt gjort sig&lt;br&gt;oåtkomlig för den svenska polisen. Europadomstolen fann att splittringen&lt;br&gt;av familjen var en följd av familjens eget handlande och inte berodde på&lt;br&gt;myndigheternas utvisningsbeslut. Något brott mot artikel 8 ansågs därför&lt;br&gt;inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då barn göms läggs en börda av förhoppningar och ansvar på barnen&lt;br&gt;som svårligen kan vara förenlig med omtanke om barnets bästa. Mest&lt;br&gt;tragiskt är det när ensamma barn utan asylskäl sänds iväg för att själva&lt;br&gt;finna sig en bättre framtid i ett främmande land utan föräldrarna, med&lt;br&gt;eller utan avsikt att dessa senare skall kunna återförena sig med barnet i&lt;br&gt;det nya landet. Mot bakgrund av detta och risken för att utnyttjandet av&lt;br&gt;barn på det här sättet skulle kunna tillta anser regeringen att det inte är&lt;br&gt;möjligt att med barnets bästa för ögonen hantera denna fråga i någon&lt;br&gt;annan ordning än vad som sker idag. Regeringen står därmed fast vid sin&lt;br&gt;tidigare inställning att det inte är möjligt att införa ett absolut förbud mot&lt;br&gt;familjesplittring i dessa situationer. Det kan däremot inte nog&lt;br&gt;understrykas att myndigheterna har ett ansvar att undvika situationer som&lt;br&gt;leder till familjesplittring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1997:116) gjort en&lt;br&gt;praxisgenomgång av ärenden enligt utlänningslagen, före och efter&lt;br&gt;portalparagrafens instiftande, för att skaffa sig en uppfattning huruvida&lt;br&gt;lagstiftarens intentioner om barnets bästa fatt genomslag i tillämpningen&lt;br&gt;av utlänningslagen. Inledningsvis konstaterar kommittén att det i många&lt;br&gt;fall finns omständigheter som är mycket individuella och komplexa till&lt;br&gt;sin natur. Redan av den anledningen är stor försiktighet påkallad när det&lt;br&gt;gäller att dra generella slutsatser. Till detta skall läggas att det material&lt;br&gt;kommittén gått igenom var begränsat och att det då förflutit relativt kort&lt;br&gt;tid sedan portalbestämmelsen om barnets bästa infördes. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund ansåg kommittén det vara svårt att bedöma om lagstiftarens&lt;br&gt;intentioner om barnets bästa hade fått genomslag i tillämpningen av&lt;br&gt;utlänningslagen eller inte. En arbetsgrupp har under våren tillsatts inom&lt;br&gt;Utrikesdepartementet för att bl.a. utvärdera tillämpningen av portal-&lt;br&gt;bestämmelsen. Utvärderingen skall vara klar till hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tvångsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Behov av tvångsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeringens forslag att överfora verkställighetsansvaret till&lt;br&gt;Statens invandrarverk är att med olika typer av insatser minska behovet&lt;br&gt;av tvångsmedel vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.&lt;br&gt;Uppskattningen av antalet ärenden i fråga om verkställighet där&lt;br&gt;tvångsmedel är nödvändiga varierar kraftig mellan de olika berörda&lt;br&gt;myndigheterna. Regeringen är övertygad om att det skall bli möjligt att&lt;br&gt;systematiskt minska behovet av att använda tvångsåtgärder med den nya&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Verkställighetsutredningen (SOU 1995:55) fann&lt;br&gt;genom sin kartläggning av verkställighetsärenden att polismyndigheterna&lt;br&gt;betraktade 137 av totalt 2 320 verkställda avvisnings- och utvisnings-&lt;br&gt;beslut som &amp;quot;svårartade verkställigheter&amp;quot;. Rikspolisstyrelsen har i sitt&lt;br&gt;remissyttrande kommenterat detta och betonar att det man där redovisat&lt;br&gt;avsåg de mest komplicerade fallen och att tvångsmedel använts även i&lt;br&gt;många andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer alltid att finnas de som inte respekterar myndigheternas&lt;br&gt;beslut och därför kommer att vägra att lämna landet självmant. Behovet&lt;br&gt;av polisiär kompetens kommer därför att finnas kvar och måste kunna&lt;br&gt;tillgodoses även om Invandrarverket anförtros huvudansvaret för att&lt;br&gt;beslut om avvisning och utvisning verkställs. Med uttrycket &amp;quot;polisiär&lt;br&gt;kompetens&amp;quot; avses här dels förmågan och behörigheten att bedriva&lt;br&gt;polisiärt spanings- och eftersökningsarbete, dels förmågan och behörig-&lt;br&gt;heten att tillgripa tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt tre olika alternativ for att tillgodose behovet&lt;br&gt;av polisiär kompetens inom den nya ansvarsfördelningen. Det första&lt;br&gt;alternativet innebär att polisiär kompetens tillförs Invandrarverkets egen&lt;br&gt;organisation, dvs. att Invandrarverkets personal får behörighet att efter&lt;br&gt;erforderlig utbildning utföra eftersökningsarbete och använda tvångs-&lt;br&gt;medel. Det andra - som är det alternativ som utredningen förordar - är att&lt;br&gt;Statens invandrarverk, med bibehållet verkställighetsansvar, får begära&lt;br&gt;biträde av polismyndighet med vissa åtgärder. Det tredje alternativet&lt;br&gt;innebär att verkställighetssystemet utformas så att Invandrarverket kan&lt;br&gt;besluta att överlämna ansvaret för verkställigheten till polismyndigheten.&lt;br&gt;Så skulle exempelvis kunna ske när Invandrarverket bedömer att det i ett&lt;br&gt;visst ärende finns behov av polisiärt spaningsarbete eller att behov av&lt;br&gt;tvångsmedel kan uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Polisiär kompetens&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk har hittills inte haft någon polisiär kompetens.&lt;br&gt;Detta förhållande förändrades i viss mån i fråga om användning av tvång&lt;br&gt;när Invandrarverket tog över ansvaret för förvarsinstitutet den 1 oktober&lt;br&gt;1997. Den nya utformningen av reglerna för förvar finns i 6 kap.&lt;br&gt;utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets personal har i de nya förvarsreglema givits rätt att&lt;br&gt;använda visst tvång för att syftet med förvarsinstitutet skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses och för att ordningen och säkerheten i förvarslokalema skall&lt;br&gt;kunna upprätthållas. Utgångspunkten har varit att tvångsmedlen skall&lt;br&gt;vara så fa som möjligt (prop. 1996/97:147 s. 28 ff). En i förvar tagen&lt;br&gt;utlänning får under vissa förutsättningar hållas avskild från övriga&lt;br&gt;förvarstagna (22 §) samt kroppsvisiteras (26 §). Invandrarverkets&lt;br&gt;personal far dessutom hindra att en förvarstagen utlänning avviker från&lt;br&gt;förvarslokalen och denne far i övrigt underkastas nödvändig begränsning&lt;br&gt;av rörelsefriheten (21 §). Enligt en särskild bestämmelse (17 §) skall&lt;br&gt;polismyndigheten på begäran av Invandrarverket lämna det biträde som&lt;br&gt;behövs för att genomföra ett beslut om förvar. Med denna formulering&lt;br&gt;avses att polismyndigheten skall delge utlänningen beslutet om förvar&lt;br&gt;och därefter transportera honom eller henne till förvarslokalen. Med&lt;br&gt;formuleringen avses även den situationen att utlänningen har avvikit från&lt;br&gt;förvarslokalen och därför skall återföras. På begäran av Invandrarverket&lt;br&gt;skall polismyndigheten även lämna biträde för att förflytta en utlänning&lt;br&gt;som hålls i förvar. Så kan ske när utlänningen exempelvis är rymnings-&lt;br&gt;eller våldsbenägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av ovanstående redovisning har Invandrarverket givits&lt;br&gt;förhållandevis begränsade befogenheter att använda tvång i den ordning&lt;br&gt;som sedan den 1 oktober i fjol gäller för förvarsverksamheten. Verket&lt;br&gt;saknar i princip helt befogenheter att med stöd av de nu redovisade&lt;br&gt;reglerna använda tvång utanför förvarslokalema och deras närmaste&lt;br&gt;omgivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med utredningen om att det finns en&lt;br&gt;grundläggande skillnad mellan att ge Invandrarverket rätt att använda&lt;br&gt;tvång för att säkerställa ordningen och säkerheten i förvarslokaler och att&lt;br&gt;ge Invandrarverket en vidare befogenhet att använda tvång ute i&lt;br&gt;samhället för att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Det kan&lt;br&gt;redan av principiella skäl ifrågasättas om det är lämpligt att skapa en&lt;br&gt;organisation med delvis polisiära befogenheter vid sidan av den ordinarie&lt;br&gt;polismakten. Viktigt att väga in är också risken för att en sådan ordning&lt;br&gt;kan påverka synen på Invandrarverkets övriga verksamhet och dess&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dessa mer principiellt grundade invändningar skall läggas att det&lt;br&gt;knappast kan vara samhällsekonomiskt försvarbart att bygga upp och&lt;br&gt;bibehålla en polisiär kompetens vid sidan av det ordinarie polisväsendet.&lt;br&gt;Det gäller även befogenheten och förmågan att med polisiära metoder&lt;br&gt;eftersöka de utlänningar som håller sig undan verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har mycket tydligt uttalat att Invandrarverket inte&lt;br&gt;bör utrustas med egen polisiär kompetens. Utredningens slutsats är att&lt;br&gt;mycket starka skäl kan anföras mot alternativet att tillföra polisiär&lt;br&gt;kompetens till Invandrarverkets egen organisation. Regeringen delar&lt;br&gt;remissinstansernas och utredningens bedömning. Detta alternativ&lt;br&gt;framstår således inte som en framkomlig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handräckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlighet är att, som utredningen föreslagit, behovet av polisiär&lt;br&gt;kompetens tillgodoses genom att Statens invandrarverk, med bibehållet&lt;br&gt;verkställighetsansvar, far möjlighet att begära biträde av polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen påpekar finns i åtskilliga författningar bestämmelser&lt;br&gt;om att polis skall hämta personer som inte självmant inställer sig till en&lt;br&gt;förrättning eller för genomförandet av annan myndighetsutövning.&lt;br&gt;Polisen har exempelvis till uppgift att hämta den som skall föras till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt för att avtjäna straff och att till vårdinrättning föra&lt;br&gt;den som skall omhändertas för tvångsvård. Som framgår ovan har det&lt;br&gt;nyligen införts en bestämmelse om att polis på begäran av&lt;br&gt;Invandrarverket skall lämna biträde för att genomföra beslut om att ta&lt;br&gt;utlänning i förvar. I dessa fall har Invandrarverket fullt ansvar, utan&lt;br&gt;undantag, vilket under alla förhållanden inte kan bli fallet vid&lt;br&gt;verkställighet av beslut om avvisning och utvisning eftersom Polisen&lt;br&gt;alltjämt kommer att ha ansvar för bl.a. verkställigheten av utvisnings-&lt;br&gt;beslut som meddelats av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken med detta alternativ är enligt utredningen, att Invandrarverket&lt;br&gt;skall kunna begära biträde av en polismyndighet för att genomföra en&lt;br&gt;verkställighet. En sådan begäran skall fa göras när polisens biträde är&lt;br&gt;nödvändigt på grund av att utlänningen håller sig undan och inte kan&lt;br&gt;påträffas utan hjälp av polis eller då tillgång till tvångsmedel behövs.&lt;br&gt;Bestämmelsen om biträde av polis bör, enligt utredningen, också&lt;br&gt;utformas så att det klart framgår dels i vilka situationer som Invand-&lt;br&gt;rarverket skall kunna begära biträde, dels vilka åtgärder som&lt;br&gt;polismyndigheten skall bistå med. Polisens erfarenhet av spaningsarbete&lt;br&gt;och polisens möjlighet att företa husrannsakan med stöd av 20 §&lt;br&gt;polislagen (1984 :387) kommer sannolikt att behöva utnyttjas i&lt;br&gt;verkställighetsärenden även framdeles.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har uttryckt farhågor över utredningens förslag.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen har i sitt remissyttrande uttryckt att det med en sådan&lt;br&gt;ordning föreligger risk för att nödvändiga resurser inte finns tillgängliga&lt;br&gt;hos polismyndigheten vid tidpunkten för Invandrarverkets begäran om&lt;br&gt;biträde och att man därför inte kan leva upp till verkets krav på skyndsam&lt;br&gt;handläggning. Detta skulle leda till försämrad effektivitet. JO pekar på de&lt;br&gt;problem som kan uppstå då flera myndigheter skall samarbeta på det sätt&lt;br&gt;som utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning finns det anledning att ta de&lt;br&gt;betänkligheter som remissinstanserna uttalat på allvar. Med utredningens&lt;br&gt;lösning finns det risk för att oklarhet uppstår om vilken myndighet som&lt;br&gt;har det egentliga ansvaret i de ärenden där Invandrarverket begär&lt;br&gt;polisens biträde. Polisens roll och ansvar i denna situation skulle bli&lt;br&gt;otydlig och man uppnår inte den renodling av myndigheternas&lt;br&gt;ansvarsområden som bör eftersträvas. Därför kan regeringen inte ställa&lt;br&gt;sig bakom utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fullfölja tanken om att renodla myndigheternas ansvarsområden,&lt;br&gt;är det enligt regeringens uppfattning en bättre lösning att Invandrarverket&lt;br&gt;i de fall där polisiär kompetens krävs ges en möjlighet att överlämna&lt;br&gt;ärendet och därmed ansvaret för verkställigheten till polismyndigheten.&lt;br&gt;På det viset undviks den sammanblandning av ansvar som flera&lt;br&gt;remissinstanser riktat kritik mot i utredningens förslag. Ordningen bör&lt;br&gt;konstrueras så att ansvaret för verkställighet lämnas över till polis-&lt;br&gt;myndigheten då Invandrarverket har uttömt sina möjligheter att motivera&lt;br&gt;den enskilde att självmant lämna landet och det på goda grunder kan&lt;br&gt;antas att någon form av tvångsåtgärder är nödvändiga för att beslutet&lt;br&gt;skall kunna verkställas. Anledningen till att gränsen för överlämnandet&lt;br&gt;bör förläggas dit är att regeringen instämmer med utredningen och&lt;br&gt;remissinstanserna om att det är olämpligt att Invandrarverket ges rätt att&lt;br&gt;självt använda tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har genom sina olika ansvarsområden kunnat skaffa&lt;br&gt;sig en god bild av utlänningen och ärendets karaktär. Verket är därmed&lt;br&gt;den myndighet som har de bästa förutsättningarna att bedöma och fatta&lt;br&gt;beslut om vilka ärenden som måste överlämnas till polismyndighet, på&lt;br&gt;grund av att man bedömer att tvång kommer att behövas för att&lt;br&gt;genomföra verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Det&lt;br&gt;kan exempelvis vara fallet när en utlänning inte visar några tecken på att&lt;br&gt;vilja lämna landet inom de tidsfrister som gäller. Ett annat exempel på&lt;br&gt;när Invandrarverket får överlämna ett ärende är när utlänningen håller sig&lt;br&gt;undan och inte kan anträffas utan polisens medverkan. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;har i sitt remissyttrande rörande utredningens förslag om handräckning,&lt;br&gt;uttryckt farhågor för att det hos Invandrarverket skulle göras alltför&lt;br&gt;lättvindiga och slentrianmässiga bedömningar om när polisens biträde&lt;br&gt;behövs. Detta är en viktig aspekt som även är relevant i förhållande till&lt;br&gt;regeringens förslag. I lagförslaget anges vilka kriterier som skall&lt;br&gt;föreligga för att Invandrarverket skall få överlämna ett ärende.&lt;br&gt;Invandrarverket bör vara restriktiv i sin bedömning om vilka ärenden&lt;br&gt;som skall överlämnas till Polisen. I de fall verket har uttömt sina egna&lt;br&gt;möjligheter att fa kontakt med utlänningen kan det finnas behov av&lt;br&gt;polisiärt eftersöknings- eller spaningsarbete. Regeringens förslag innebär&lt;br&gt;att Invandrarverket åläggs huvudansvaret för verkställigheten av ett&lt;br&gt;avlägsnandebeslut. Som redan nämnts, är verket den enda myndighet&lt;br&gt;som har underlag för att göra bedömningen om vilka ärenden som skall&lt;br&gt;överlämnas till polismyndighet. Mot den bakgrunden bör endast&lt;br&gt;Invandrarverket ha rätt att besluta vilka ärenden som skall lämnas över&lt;br&gt;och varken polismyndigheten eller någon annan myndighet skall kunna&lt;br&gt;motsätta sig ett sådant beslut. Ett ärende som är överlämnat till en&lt;br&gt;polismyndighet skall dessutom aldrig kunna återlämnas till&lt;br&gt;Invandrarverket, oavsett om utlänningen i sin kontakt med polisen sagt&lt;br&gt;sig vara villig att lämna landet självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som regeringen nu föreslår innebär att den myndighet&lt;br&gt;som har att utföra det egentliga arbetet, t.ex. efterspaningsarbetet, också&lt;br&gt;kommer att ha det fulla ansvaret för ärendet. Detta överensstämmer helt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vad Rikspolisstyrelsen framfört i sitt remissyttrande om att det&lt;br&gt;formella ansvaret bör följa det reella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför, till skillnad från utredningen, att denna&lt;br&gt;lösning innebär bättre möjlighet att utveckla metoder och upprätthålla&lt;br&gt;kompetens för att avvisningar även hos polisen skall ske på så värdigt sätt&lt;br&gt;som möjligt och med användning av minimum av tvångsåtgärder. Denna&lt;br&gt;strävan är, som nämnts tidigare, en viktig utgångspunkt för tanken att&lt;br&gt;flytta över verkställighetsansvaret till Invandrarverket. Det förhållandet&lt;br&gt;att Polisen kommer att behålla ansvaret för vissa typer av verkställig-&lt;br&gt;hetsärenden ligger också helt i linje med detta resonemang. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning bör den föreslagna ansvarsfördelningen inte&lt;br&gt;heller påverka den polisiära kompetensen på utlänningsområdet på sådant&lt;br&gt;sätt som Rikspolisstyrelsen befarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tog upp frågan om den bristande effektivitet och de&lt;br&gt;svårigheter som riskerar att uppkomma då olika myndigheter samverkar&lt;br&gt;vid verkställandet av beslut. Att denna risk skulle öka om ansvaret för&lt;br&gt;verkställigheten under handläggningen flyttas från en myndighet till en&lt;br&gt;annan bedömer regeringen inte som trolig. Det är snarare så att med den&lt;br&gt;tydliga avgränsning av de inblandade myndigheternas ansvarsområden&lt;br&gt;som görs i förslaget vinner man både i tid och effektivitet. Det finns&lt;br&gt;dessutom flera positiva effekter som utredningen förbisett. De båda&lt;br&gt;myndigheterna kan med denna lösning helt koncentrera sig på den typ av&lt;br&gt;ärenden där deras särskilda kompetens och resurser utnyttjas på bästa&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan alltså inte instämma i utredningens slutsats att det&lt;br&gt;finns avgörande invändningar mot en ordning som innebär att ansvaret&lt;br&gt;för verkställigheten övergår från Statens invandrarverk till polismyndig-&lt;br&gt;heten när det finns behov av polisiär kompetens. Ett förslag med denna&lt;br&gt;innebörd läggs därför fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Stödinsatser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Återvändandeprogram&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Avvisade eller utvisade bör i vissa fall&lt;br&gt;erbjudas stöd när de återvänder till hemlandet självmant. Statens&lt;br&gt;invandrarverket bör ges möjlighet att tillsammans med de humanitära&lt;br&gt;frivilligorganisationema och internationella organisationer utveckla&lt;br&gt;formerna för ett samarbete om återvändande. Särskilt bör möjligheten&lt;br&gt;till ett samarbete med Internationella migrationsorganisationen (IOM)&lt;br&gt;kunna undersökas. Samarbetsavtal bör ges en flexibel form så att de&lt;br&gt;kan tillgodose skilda förutsättningar och behov som de återvändande&lt;br&gt;kan ha. Integrerade åtgärdsprogram som innehåller insatser under&lt;br&gt;utlänningens vistelse i Sverige, under utresan och i vissa fall även&lt;br&gt;under en tid efter ankomsten till hemlandet, bör eftersträvas.&lt;br&gt;Invandrarverket bör fungera som ett samverkansorgan för detta stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Regeringens bedömning överensstämmer i&lt;br&gt;stort med utredningens förslag. På grundval av remissyttrandena anser&lt;br&gt;dock regeringen att Invandrarverket tillsammans med frivillig-&lt;br&gt;organisationema skall vidareutveckla formerna för en eventuell&lt;br&gt;samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statskontoret föreslår att Invandrarverket i&lt;br&gt;samråd med frivilligorganisationema och IOM vidare utreder och&lt;br&gt;föreslår hur dessa kan engageras i arbetet för att öka graden av&lt;br&gt;frivillighet vid återvändande av utlänningar som har fatt beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning. Statens invandrarverket tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;att stöd bör ges till frivilligorganisationema samt att samarbete bör&lt;br&gt;inledas med IOM. Utlänningsnämnden delar utredningens tveksamhet till&lt;br&gt;möjligheterna att med hjälp av renodlade finansiella bidrag motivera ett&lt;br&gt;självmant återvändande. Utlänningsnämnden tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;Invandrarverket far möjlighet att stödja frivilligorganisationemas&lt;br&gt;verksamhet med att underlätta för personer som nekas uppehållstillstånd i&lt;br&gt;Sverige att återvända. Även Rikspolisstyrelsen, som för övrigt avstyrker&lt;br&gt;en överflyttning av verkställighetsansvaret, tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;samarbete med IOM och framhåller att en sådan samverkan kan&lt;br&gt;genomföras oavsett vilken myndighet som har verkställighetsansvaret.&lt;br&gt;Svenska Röda Korset välkomnar utredningens förslag om stöd till&lt;br&gt;frivilligorganisationema. Advokatsamfundet tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Individuella bidrag till enskilda utlänningar bör undvikas eftersom ett&lt;br&gt;sådant bidrag kan ge incitament till personer att ansöka om asyl för att&lt;br&gt;komma ifråga för bidrag. Sveriges Kristna Råd intar en positiv&lt;br&gt;ståndpunkt om medverkan till återvändande och kan tänka sig diskutera&lt;br&gt;en medverkan förutsatt att omsorgen om de asylsökande hålls i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förgrunden. Frivilliga organisationers roll i asylprocessen bör övervägas i&lt;br&gt;ett sammanhang och ses som en helhet. Svenska flyktingrådet&lt;br&gt;understryker vikten av att de som nekas uppehållstillstånd förstår att&lt;br&gt;deras ansökan handlagts på ett korrekt sätt och att beslutet är väl&lt;br&gt;underbyggt för att de skall acceptera beslutet. Frivilligorganisationema&lt;br&gt;kan medverka till att underlätta förståelsen för beslutet. Svenska&lt;br&gt;flyktingrådet delar inte alla uppfattningar i utredarens förslag men kan&lt;br&gt;ändå tillstyrka att stöd ges till frivilligorganisationema och IOM.&lt;br&gt;Amnesty International ser positivt på utredarens förslag att&lt;br&gt;frivilligorganisationemas kunskap och erfarenhet tas tillvara. Frågan bör&lt;br&gt;dock diskuteras vidare i frivilligorganisationema. Amnesty tar för egen&lt;br&gt;del i princip inte emot statliga bidrag för att kunna stå helt oberoende.&lt;br&gt;Barnombudsmannen är positiv till förslaget om stöd för att underlätta för&lt;br&gt;dem som nekats uppehållstillstånd i Sverige att frivilligt lämna landet.&lt;br&gt;Man påpekar vidare att det är bra att frivilligorganisationemas roll lyfts&lt;br&gt;fram och att de far en given roll redan under planeringen av&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Rädda Barnen&lt;br&gt;finner det uteslutet att på myndigheters uppdrag medverka vid&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. En sådan&lt;br&gt;medverkan kunde ge sken av att de berörda personerna ges ett bättre&lt;br&gt;skydd och stöd än vad som vore möjligt. Caritas tillstyrker förslaget i&lt;br&gt;stort men anser att frivilligorganisationemas förtroende hos asylsökande&lt;br&gt;inte får urholkas genom att organisationerna tar emot den föreslagna&lt;br&gt;typen av statligt stöd. I princip ser Caritas positivt på ett IOM-samarbete&lt;br&gt;men understryker att villkoren måste redovisas bättre. Caritas kan för&lt;br&gt;närvarande inte tillstyrka förslaget i denna del. Flyktinggruppernas och&lt;br&gt;Asylkommittéernas Riksråd (FARR) tillstyrker att ekonomiskt och annat&lt;br&gt;stöd ges till de som nekas uppehållstillstånd, men avstyrker att&lt;br&gt;frivilligorganisationema skulle medverka vid utresoma. FARR tillstyrker&lt;br&gt;att Invandrarverket inleder samtal med frivilligorganisationema kring&lt;br&gt;frågan om stöd för återvändande, men avstyrker förslaget att statligt stöd&lt;br&gt;skulle utgå till frivilligorganisationema så att de blir delaktiga i&lt;br&gt;transportverksamheten. IOM är enligt FARR en lämplig&lt;br&gt;samarbetspartner eftersom organisationen har tillkommit på regeringars&lt;br&gt;initiativ. FARR föreslår även att visst stöd bör ges till uppföljning av de&lt;br&gt;återvändandes situation efter hemkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är av humanitära skäl&lt;br&gt;angeläget att bistå utlänningar som vill lämna Sverige för att återvandra&lt;br&gt;till sitt hemland. Detta gäller också vissa utlänningar som har nekats&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige. Regeringens övergripande ambition är att&lt;br&gt;återvändande skall vara värdigt och självmant och att tvångsmedel så&lt;br&gt;långt som möjligt skall undvikas. För att uppnå denna målsättning är det&lt;br&gt;av vikt att involvera frivilligorganisationer och internationella&lt;br&gt;organisationer som IOM i återvändandet och att ge ett mer genomtänkt&lt;br&gt;stöd till de personer som skall återvända och gör så självmant. Ett sådant&lt;br&gt;stöd kan omfatta både insatser inför återvändandet och möjligheten att&lt;br&gt;med begränsade insatser underlätta återkomsten till utlänningens&lt;br&gt;hemland. Frivilligorganisationemas kunskaper och erfarenheter kan vara&lt;br&gt;en hjälp i detta arbete. I sammanhanget kan nämnas att FN:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flyktingkommissarie genom sin exekutivkommitté uttalat att man ser&lt;br&gt;positivt på program som erbjuder rådgivning och stöd för att personer&lt;br&gt;som inte är i behov av internationellt skydd självmant skall kunna&lt;br&gt;återvända till sina hemländer. Flyktingkommissarien kan också tänka sig&lt;br&gt;en egen roll vid återvändandeprogram. Även EU:s ministerråd har uttalat&lt;br&gt;liknande tankegångar i det beslut som antogs den 26 maj 1997 angående&lt;br&gt;utbyte av information om bistånd till medborgare i tredje land som&lt;br&gt;frivilligt återvänder till hemlandet. Det finns betydande invändningar mot&lt;br&gt;att ge utlänningar som har nekats uppehållstillstånd renodlade finansiella&lt;br&gt;bidrag för att de självmant skall kunna lämna Sverige. Istället bör man i&lt;br&gt;samarbete med frivilligorganisationer och internationella organisationer&lt;br&gt;som IOM erbjuda integrerade åtgärdsprogram för de som är beredda att&lt;br&gt;återvända självmant. Invandrarverket bör tillsammans med frivillig-&lt;br&gt;organisationema utveckla formerna för samarbete om sådan verksamhet&lt;br&gt;som underlättar ett värdigt och självmant återvändande av personer som&lt;br&gt;fatt ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Sådan verksamhet kan&lt;br&gt;finansieras delvis genom att använda en del av de resurser som förs över&lt;br&gt;till verket i samband med övertagandet av verkställighetsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Stöd till återvandring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direktiven till utredningen angav att utredaren skulle belysa&lt;br&gt;förutsättningarna för att utlänningar som har befunnits sakna skäl för&lt;br&gt;uppehållstillstånd i högre grad självmant lämnar Sverige och, när detta&lt;br&gt;inte sker, hur beslut om avvisning och utvisning skall kunna såsom&lt;br&gt;hittills verkställas på ett värdigt och effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser av olika slag för att utlänningar som har nekats uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd självmant skall lämna Sverige benämns vanligen återvändan-&lt;br&gt;deprogram. Sverige har endast begränsade erfarenheter av sådana&lt;br&gt;program. Däremot har vissa insatser gjorts för utlänningar som har önskat&lt;br&gt;återvandra till sina hemländer efter att ha vistats i Sverige med&lt;br&gt;uppehållstillstånd. En beskrivning av dessa s.k. återvandringsprogram&lt;br&gt;ges i prop. 1996/97:25 s. 269 ff. I det följande anges några exempel på&lt;br&gt;verksamhet med inriktning på frivillig återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 godkände riksdagen regeringens förslag till utgångspunkter&lt;br&gt;för en återvandrarpolitik (prop. 1988/89:100 bil. 12). Som en&lt;br&gt;grundläggande princip fastslogs, att all återvandring skall vara frivillig.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att i sammanhanget understryka skillnaden mellan&lt;br&gt;återvandring som avser personer som har uppehållstillstånd i Sverige och&lt;br&gt;vars återvandring är helt frivillig och återvändande som avser personer&lt;br&gt;som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige. Dessa personer måste lämna landet men bör i&lt;br&gt;möjligaste mån kunna göra det självmant och under värdiga former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till en återvandringspolitik poängterade att en&lt;br&gt;frivillig återvandring bör vara noga planerad och förberedd, i första hand&lt;br&gt;av flyktingen själv och dennes familj men med en viktig roll för enskilda&lt;br&gt;organisationer. Det förutsågs i 1989 års riktlinjer att återvandringen&lt;br&gt;skulle kunna komma att öka väsentligt och därmed även&lt;br&gt;informationsbehoven om ursprungsländerna. Invandrarverket förutsattes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevaka behovet av sådan information och studiecirkelmaterial om exilens Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;villkor och om återvandring. Enligt riktlinjerna skulle också det stöd som&lt;br&gt;den svenska staten lämpligen kan ge åt enskilda flyktingar som har&lt;br&gt;återvandrat ses som en del av det humanitära biståndet till andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansågs också att återvandringsfrågoma borde ges stor&lt;br&gt;uppmärksamhet inom ramen för Sveriges deltagande i det internationella&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt stöd för frivillig återvandring till Chile utgick under ett antal&lt;br&gt;år med cirka 10-15 miljoner kronor årligen. Ett liknande stöd gavs&lt;br&gt;tidigare i förhållande till Uruguay. Ett program för att stödja&lt;br&gt;arbetsintegrationen för återvandrare, PRAL, upprättades vid mitten av&lt;br&gt;1980-talet av ett antal chilenska frivilligorganisationer under IOM:s&lt;br&gt;överinseende. Svenska Diakonia spelade en viktig roll vid programmets&lt;br&gt;tillkomst och Sveriges bistånd har sedan dess förmedlats genom&lt;br&gt;Diakonia. Projekten har sannolikt inte haft avgörande betydelse för den&lt;br&gt;återvandring till Chile som skett från Sverige men kan ha underlättat den&lt;br&gt;första vistelsetiden för ett mindre antal personer. Erfarenheterna i Chile&lt;br&gt;visar att förberedelserna i Sverige varit det mest avgörande för om&lt;br&gt;återvändandet blivit lyckat eller ej samt att inträdet i arbetslivet är den&lt;br&gt;absolut viktigaste enskilda faktorn för en lyckosam återintegration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1994/95 fördelade Invandrarverket drygt 600 000 kronor&lt;br&gt;för projekt inriktade på återvandring. Flera studieförbund gavs&lt;br&gt;projektmedel för att utveckla studiecirkelverksamhet inför återvandring.&lt;br&gt;Ett antal invandrar- och flyktingorganisationer har beviljats projektmedel&lt;br&gt;under senare år för att inom den egna organisationen arbeta med&lt;br&gt;förberedelser för återvandring. Det gäller de chilenska riksförbunden,&lt;br&gt;Kurdiska riksförbundet, Eritreanska riksförbundet, Salvadoranska&lt;br&gt;riksförbundet, Kroatiska riksförbundet samt Bosnien-Hercegovinas&lt;br&gt;riksförbund i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1998 har 23,3 miljoner kronor beviljats för återvandrings-&lt;br&gt;insatser som i första hand riktar sig till flyktingar och övriga&lt;br&gt;skyddsbehövande som vill återvandra till sitt ursprungsland. Dessutom&lt;br&gt;har ca 10 miljoner kronor beviljats för användning till särskilda bidrag&lt;br&gt;för återvandring enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars&lt;br&gt;resor från Sverige för bosättning i annat land. Ett bidrag på högst 10 000&lt;br&gt;kronor per person och högst 40 000 kronor per familj har kunnat utgå.&lt;br&gt;Under 1997 beviljades detta bidrag till 1 061 personer, vara’&amp;quot; 755&lt;br&gt;personer var medborgare i Bosnien-Hercegovina.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandring till Bosnien-Hercegovina har varit av särskild betydelse&lt;br&gt;under de senaste åren. Sverige har givit stöd åt ett nordiskt pilotprojekt i&lt;br&gt;samarbete med Svenska Röda Korset för temporärt återvändande av&lt;br&gt;medicinsk personal till Bosnien-Hercegovina. I samarbete med IOM har&lt;br&gt;Sverige givit bidrag åt ett projekt för att underlätta återvandring av&lt;br&gt;välutbildade nyckelpersoner till Bosnien-Hercegovina. Mellan september&lt;br&gt;1996 och februari 1998 återvandrade 29 personer från Sverige inom&lt;br&gt;dessa program och ytterligare 62 ärenden var fortfarande under&lt;br&gt;behandling. Regeringen avsatte under budgetåret 1998 10 miljoner&lt;br&gt;kronor för informations- och utbildningsinsatser med inriktning på att&lt;br&gt;förbereda och underlätta för flyktingar i Sverige att återvandra. En del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 173&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa resurser har kommit att utnyttjas av återvandrare till Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina som ett sätt att förbereda återuppbyggnadsarbetet efter&lt;br&gt;hemkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets återvandringsverksamhet har byggt upp en&lt;br&gt;kompetens och erfarenhet vilket kan komma väl till användning vid ett&lt;br&gt;samarbete med frivilligorganisationer och internationella organ om&lt;br&gt;återvändande av avvisade och utvisade personer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Stöd till återvändande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utlänningar som har nekats uppehållstillstånd har det&lt;br&gt;tidigare i huvudsak handlat om att formlöst ge mindre summor för att&lt;br&gt;täcka utlänningens kostnader under resan från Sverige. Under år 1997&lt;br&gt;utfärdades en tidsbegränsad förordning om bidrag till resor från Sverige&lt;br&gt;för bosättning i annat land för utlänningar som vägrats uppehållstillstånd&lt;br&gt;(SFS 1997:127). Förordningen, som trädde i kraft den 1 maj 1997 gav&lt;br&gt;Invandrarverket rätt att besluta om sådant ekonomiskt stöd. Bidrag har&lt;br&gt;kunnat ges i de fall då beslutet inte kunnat verkställas inom två år från att&lt;br&gt;det vunnit laga kraft eller om utlänningen tidigare beviljats tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL eller tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Bidrag har också&lt;br&gt;kunnat ges om det i samband med avvisning eller utvisning förordnats att&lt;br&gt;verkställighet av beslutet inte far ske mot utlänningens vilja inom viss tid&lt;br&gt;och utlänningen under den angivna fristen frivilligt rättar sig efter&lt;br&gt;beslutet. Bidraget får inte ges till en utlänning som genom att hålla sig&lt;br&gt;undan eller på annat sätt själv medverkat till att beslutet inte kunnat&lt;br&gt;verkställas. Maximalt 5 000 kronor per vuxen och 30 000 kronor per&lt;br&gt;familj har kunnat lämnas i bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen infördes delvis med tanke på det stora antalet&lt;br&gt;medborgare från Förbundsrepubliken Jugoslavien, bland dem etniska&lt;br&gt;albaner från Kosovo, som utan egen förskyllan blivit kvar i Sverige under&lt;br&gt;lång tid efter att de fått avslag på sina ansökningar. Stödet utformades&lt;br&gt;även med tanke på medborgare från Bosnien-Hercegovina, men&lt;br&gt;självfallet kunde personer från alla medborgarskapsgrupper som&lt;br&gt;uppfyllde kriterierna söka stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga ansökningar om stöd har fått bifall. Under perioden&lt;br&gt;april till december 1997 beviljades totalt 95 återvändandebidrag. Av&lt;br&gt;dessa bidrag gick 38 till medborgare i Bosnien-Hercegovina och 47 till&lt;br&gt;medborgare i Kroatien. Övriga bidrag fördelades mellan medborgare i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien, El Salvador, Iran, och Peru. Enligt en&lt;br&gt;beräkning hade 21 personer vid tillfället för beslutet vistats i Sverige upp&lt;br&gt;till 24 månader, 15 personer mellan 25 och 36 månader, 54 personer&lt;br&gt;mellan 37 och 48 månader och 2 personer hade vistats här i 53 respektive&lt;br&gt;63 månader. Det vore av humanitära skäl en önskvärd förbättring om&lt;br&gt;flertalet av dessa personer hade kunnat förkorta sina väntetider.&lt;br&gt;Orsakerna till de långa väntetiderna i dessa fall varierar och grundar sig&lt;br&gt;delvis på förhållanden i ursprungsländerna, vilket påverkat besluts-&lt;br&gt;processen och bedömningen av skäl för tidsbegränsade uppehållstillstånd&lt;br&gt;eller för verkställighetshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största medborgarskaps gruppen bland de som skulle ha kunnat&lt;br&gt;söka stödet, personer från Förbundsrepubliken Jugoslavien, har inte haft&lt;br&gt;möjlighet att återvända hem och dessa har därmed inte heller sökt stödet.&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien har inte tagit emot dessa medborgare&lt;br&gt;och Sverige har under en längre tid förhandlat om det återtagandeavtal&lt;br&gt;som undertecknades i januari 1998 men som ännu inte ratificerats av den&lt;br&gt;jugoslaviska sidan. Bortsett från denna grupp har personer från fler&lt;br&gt;medborgarskapsgrupper än de förväntade sökt stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de länder som erbjuder stöd till återvändande har frågan ibland ställts&lt;br&gt;om inte personer utan skyddsbehov lockas att som asylsökande ta sig till&lt;br&gt;dessa länder enbart för att kunna utnyttja stödet. Erfarenheterna visar&lt;br&gt;dock att stödet i så fall måste vara betydande i relation till hemlandets&lt;br&gt;kostnadsläge och till de kostnader som är förenade med en flykt, för att&lt;br&gt;detta skall vara tillräckligt attraktivt. De regler som normalt omger ett&lt;br&gt;stöd leder även till att det inte bara är mycket svårt utan också både tids-&lt;br&gt;och resurskrävande att otillbörligen försöka utnyttja det. Det stöd som har&lt;br&gt;erbjudits i Sverige har kunnat utnyttjas av fler men av olika anledningar&lt;br&gt;har dessa personer inte sökt stödet. En del lämnar landet på egen hand&lt;br&gt;och utan att utnyttja stödet. Andra väljer att hålla sig undan verkställighet&lt;br&gt;av beslut om avvisning och utvisning med förhoppningen att till slut fa&lt;br&gt;stanna i Sverige. Enskilda mottagningsenheter anger att bidraget inte i sig&lt;br&gt;har varit så omfattande att det är ett tillräckligt motiv för ett självmant&lt;br&gt;återvändande. Det innebär dock ett stöd till dem som ser positivt på ett&lt;br&gt;återvändande men där det finns praktiska svårigheter. Stödet är till nytta&lt;br&gt;för många av dessa personer som vill återvända men som saknar resurser&lt;br&gt;för att på egen hand bekosta hemresan och den första tiden därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar om möjligheten att söka bidraget har gått ut via&lt;br&gt;informationsblad som översatts till sex olika språk och som funnits&lt;br&gt;tillgängliga på Invandrarverkets olika enheter. Information om&lt;br&gt;möjligheten till återvändande har tagits upp från det att den asylsökande&lt;br&gt;först kommer i kontakt med enheten. Upplysningar om möjligheten till&lt;br&gt;återkallande av ansökan samt nöjdförklaring har också lämnats vid&lt;br&gt;lämplig tidpunkt under vistelsetiden i verkets mottagningssystem. Även&lt;br&gt;polisen har informerat om möjligheten att söka bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett renodlat finansiellt stöd till resor kan uppmuntra till att de som&lt;br&gt;nekats uppehållstillstånd i viss mån självmant lämnar Sverige. Ett&lt;br&gt;effektivare stöd är ett integrerat åtgärdsprogram vars innehåll kan&lt;br&gt;anpassas till förutsättningarna och behoven i det enskilda fallet. Att få&lt;br&gt;stöd till själva hemresan är inte alltid tillräckligt för att personer skall&lt;br&gt;inse fördelarna med att återvända och nackdelarna med att utan&lt;br&gt;uppehållstillstånd försöka hålla sig kvar i Sverige. Ofta behövs det också&lt;br&gt;information och rådgivning om vilka förhållanden som råder i hemlandet&lt;br&gt;för att återvändandet skall bli självmant. Om personer med avvisnings-&lt;br&gt;och utvisningsbeslut kan skaffa sig en mer heltäckande och aktuell bild&lt;br&gt;över situationen i hemlandet blir det lättare att fatta ett välavvägt beslut&lt;br&gt;om att återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor som har valt att lämna sitt hemland för att bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige har ofta en stark vilja att fa stanna här. Detta gäller oavsett om de&lt;br&gt;har sökt sig till Sverige på grund av ett skyddsbehov eller på grund av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra omständigheter. De har brutit upp från sin tidigare tillvaro och inte&lt;br&gt;sällan med betydande uppoffringar tagit sig till Sverige. Många har&lt;br&gt;förhoppningar om att här kunna skapa en betydligt bättre framtid för sig&lt;br&gt;själva och sin familj. Det är mot denna bakgrund som förutsättningarna&lt;br&gt;till ett självmant återvändande bör ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att erbjuda dem som har nekats uppehållstillstånd i Sverige mer&lt;br&gt;betydande finansiella bidrag för att de självmant skall kunna lämna&lt;br&gt;landet är förenat med såväl principiella betänkligheter som praktiska&lt;br&gt;svårigheter. Regeringen bedömer därför att den typen av stöd för&lt;br&gt;återvändande bör ersättas med integrerade åtgärdsprogram. Först och&lt;br&gt;främst bör stöd inte utformas på ett sådant sätt att dess syfte kan&lt;br&gt;missuppfattas av den avvisade eller utvisade. Syftet med ett stöd är att&lt;br&gt;underlätta ett återvändande för utlänningar som fatt beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning. Sådana utlänningar skall erbjudas möjligheten att delta i&lt;br&gt;program som både syftar till ett värdigare återvändande och ny etablering&lt;br&gt;i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodlade finansiella bidrag kan i sig inte uppfylla dessa&lt;br&gt;målsättningar. De praktiska svårigheterna med sådana bidrag gäller bl.a.&lt;br&gt;fastställandet av nivån på bidragen. Den måste vara tillräckligt hög för att&lt;br&gt;få avsedd effekt, men den bör samtidigt inte vara så hög att bidragen får&lt;br&gt;utlänningar att söka sig till Sverige enbart för bidragets skull. Härtill&lt;br&gt;kommer att ett belopp som är lämpligt för att underlätta återvändande till&lt;br&gt;exempelvis Bosnien-Hercegovina kan motsvara flera årslöner i ett armat&lt;br&gt;land. Beloppet måste därför anpassas efter förhållandena i det enskilda&lt;br&gt;fallet, vilket i sin tur kan uppfattas som orättvist och diskriminerande av&lt;br&gt;dem som erhåller lägre belopp än andra utlänningar. Till en början kan&lt;br&gt;också en del negativa reaktioner möta utlänningen i hemlandet om han&lt;br&gt;eller hon återvänder med för de lokala förhållandena betydande&lt;br&gt;tillgångar. Med integrerade åtgärdsprogram skapas dock större&lt;br&gt;möjligheter att undvika både de principiella problemen och svårigheterna&lt;br&gt;med gränsdragningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i de aktiviteter som erbjuds genom samarbete med&lt;br&gt;frivilligorganisationema eller IOM, t.ex. information och rådgivning, viss&lt;br&gt;utbildningsverksamhet före hemresan eller återintegrationsverksamhet i&lt;br&gt;ankomstlandet, bör vara helt frivilligt. Stödet skall finnas som en&lt;br&gt;möjlighet för de personer som rättar sig efter myndigheternas beslut och&lt;br&gt;inte undanhåller sig verkställighet av beslutet. För de personer vars&lt;br&gt;ärenden överlämnas till polismyndigheterna blir denna form av stöd inte&lt;br&gt;aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Frivilligorganisationer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Frivilligorganisationemas arbete med asylsökande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal ideella organisationer, kyrkor och samfund är verksamma i&lt;br&gt;frågor som berör asylsökande och flyktingar. Deras insatser skiftar starkt&lt;br&gt;i inriktning och omfattning alltefter organisationernas förutsättningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ideologiska hemvist. Verksamheten är ett viktigt komplement till det stöd&lt;br&gt;och mottagande som tillhandahålls från statsmakternas och från&lt;br&gt;kommunernas sida. Det finns dock få organisationer som enbart ägnar sig&lt;br&gt;åt flyktingfrågor. Någon övergripande samarbetsorganisation för&lt;br&gt;flyktingfrågor existerar inte, till skillnad från t.ex. i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för många svenska frivilligorganisationer är den växande&lt;br&gt;internationella verksamhet i vilken de är nationell part. Särskilt inom&lt;br&gt;områdena konfliktförebyggande humanitärt arbete och insatser för&lt;br&gt;flyktingar och fördrivna personer har de internationella frivillig-&lt;br&gt;organisationema kommit att spela en allt större roll. Denna utveckling&lt;br&gt;har sannolikt betydelse också i fråga om organisationernas förut-&lt;br&gt;sättningar att delta i det nationella arbetet, t.ex. i fråga om återvändande&lt;br&gt;för dem som inte har tillstånd att uppehålla sig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland den verksamhet som de frivilligorganisationema bedriver inom nu&lt;br&gt;aktuellt område kan nämnas följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Röda Korset är sedan lång tid verksamt inom området.&lt;br&gt;Kontakterna med Röda Korsets omfattande internationella humanitära&lt;br&gt;verksamhet handhas av Centralstyrelsen, där det också finns en särskild&lt;br&gt;flyktingenhet. Denna ansvarar bl.a. för Röda Korsets policy i&lt;br&gt;flyktingfrågor och bedriver opinionsbildning m.m. Basen för stöd- och&lt;br&gt;kontaktverksamheten i förhållande till enskilda utlänningar utgörs dock&lt;br&gt;av Röda Korsets regionala organisation, där det finns en flyktingansvarig&lt;br&gt;i vart och ett av de 24 distrikten. Röda Korset arbetar även med frivillig&lt;br&gt;återvandring. I dag finns två särskilda kontor i Sverige för rådgivning i&lt;br&gt;dessa frågor. Röda Korset planerar att öppna ytterligare sådana kontor.&lt;br&gt;Dämtöver bedriver organisationen stödverksamhet genom närmare&lt;br&gt;tusentalet frivilliga, som på olika sätt ger stöd till asylsökande och&lt;br&gt;flyktingar. Under år 1996 hade de flyktingansvariga och de frivilligt&lt;br&gt;verksamma kontakter med närmare 15 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen engagerar sig främst genom informations- och&lt;br&gt;opinionsarbete och söker på så sätt driva på reformarbetet med&lt;br&gt;flyktingbarnens situation i fokus. I många av Rädda Barnens länsförbund&lt;br&gt;och lokalavdelningar arbetar man med praktiska insatser, t.ex. genom att&lt;br&gt;organisera vän-/kontaktfamiljer för asylsökande och flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Flyktingrådet samlar organisationer och enskilda kring kurser&lt;br&gt;och seminarier, bl.a. i flyktingrätt, familjeåterförening och kulturmöten&lt;br&gt;samt i fråga om opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkan kommer genom sina 2 500 församlingar i kontakt med&lt;br&gt;många invandrare och flyktingar. Åtskilliga församlingar har anställd&lt;br&gt;personal som hjälper till med särskilt stöd i asylprocessen. Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd har huvudansvaret för Svenska kyrkans&lt;br&gt;policy i flyktingarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala Missionen är Svenska Missionsförbundets diakonala centrum&lt;br&gt;och bedriver kurativ verksamhet för asylsökande och flyktingar. Sociala&lt;br&gt;Missionen har sedan 1986 arbetat med att stödja presumtiva återvandrare&lt;br&gt;i deras förberedelser inför återvändande, både på det praktiska och på det&lt;br&gt;psykologiska planet. Verksamheten består av information, vidare-&lt;br&gt;utbildning och psyko-sociala insatser. Metoderna har utvecklats från att&lt;br&gt;inledningsvis ha en tyngdpunkt på individuell rådgivning till mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupporienterade arbetsformer. Man når också svensk personal som&lt;br&gt;kommer i kontakt med återvandringsfrågor. Under senare år har&lt;br&gt;200 000-500 000 kronor beviljats per budgetår av Invandrarverket för&lt;br&gt;sådan verksamhet. Huvudsakligen har latinamerikaner (främst chilener)&lt;br&gt;vänt sig till projektet. Åtskilliga av dessa har varit svenska medborgare.&lt;br&gt;Under de senaste åren har organisationer bland eritreaner, salvadoraner&lt;br&gt;och kurder haft kontakt med Sociala Missionen för att dra nytta av dess&lt;br&gt;erfarenheter. Sociala Missionen har vidare medverkat i mottagandet av&lt;br&gt;bosnierna och har då från början tagit upp återvandringsaspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caritas bedriver omfattande verksamhet i Sverige för asylsökande och&lt;br&gt;flyktingar. Organisationen är den svenska delen av den internationellt&lt;br&gt;verksamma katolska hjälporganisationen. Caritas arbetar bl.a. med&lt;br&gt;ofrivilligt återvändande från Sverige, genom att erbjuda personer som&lt;br&gt;uppehåller sig illegalt i landet en möjlighet till visst stöd i hemlandet om&lt;br&gt;de återvänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Kristna Råd är en ekumeniskt inriktad samarbetsorganisation&lt;br&gt;i vilken de lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga kyrkofamiljerna&lt;br&gt;möts. Utöver att ge råd och stöd till församlingsmedlemmar runt om i&lt;br&gt;landet, vilka engagerat sig för enskilda asylsökande och flyktingar,&lt;br&gt;anordnar Sveriges Kristna Råd utbildningar, seminarier m.m. i vilka&lt;br&gt;också företrädare för myndigheter deltar. Man har på så sätt&lt;br&gt;tillhandahållit mötesplatser för olika parter, bl.a. i syfte att förbättra&lt;br&gt;samverkan och samsyn, för att så långt möjligt undvika tvångsvisa&lt;br&gt;verkställigheter av beslut om avvisning och utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar bedriver sedan några&lt;br&gt;år verksamhet i förhållande till enskilda asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar som söker råd och stöd. Byrån är ett resultat av samverkan&lt;br&gt;mellan Amnesty International Svenska sektionen, Caritas, Rädda Barnen,&lt;br&gt;Svenska kyrkan och Svenska Flyktingrådet. Verksamheten är förlagd till&lt;br&gt;Stockholm. Fem personer arbetar på heltid och ger råd i stor utsträckning&lt;br&gt;åt personer som har fatt avvisningsbeslut och därför vänder sig till byrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd (FARR) driver en&lt;br&gt;omfattande frivillig verksamhet till stöd för asylsökande samt deras&lt;br&gt;biträden genom sina asylkommittéer och flyktinggrupper på 21 orter i&lt;br&gt;Sverige. Inriktningen är information, råd och praktiskt stöd i enskilda&lt;br&gt;ärenden, oftas i det skede då det föreligger ett avvisnings- eller&lt;br&gt;utvisningsbeslut. FARR försöker även i vissa fall underlätta&lt;br&gt;återvändandet för av- och utvisade personer genom kontakter med&lt;br&gt;svenska myndigheter och andra frivilligorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Invandrarverket och frivilligorganisationema&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En förbättrad samverkan med de frivilligorganisationema ligger i linje&lt;br&gt;med ambitionen om ett värdigt återvändande och målsättningen att så&lt;br&gt;långt som möjligt undvika att beslut om avvisning och utvisning&lt;br&gt;verkställs med tvångsmedel. Som påpekades av utredningen bygger&lt;br&gt;framgången i IOM:s insatser också på ett aktivt samarbete med nationella&lt;br&gt;frivilligorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationema fyller en viktig funktion som en oberoende&lt;br&gt;part till vilken de asylsökande kan vända sig för att diskutera och ta&lt;br&gt;ställning till om myndigheternas beslut om avvisning eller utvisning är&lt;br&gt;skäligt. Frivilligorganisationema utformar själva den roll de önskar ha&lt;br&gt;ifråga om återvändande. Hos flera frivilligorganisationer pågår en intem&lt;br&gt;översyn angående detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från myndigheternas sida är det viktigt att de som far ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning förstår att deras ansökan handlagts på ett&lt;br&gt;korrekt sätt och att beslutet är väl underbyggt för att de skall acceptera&lt;br&gt;beslutet. Det är angeläget att tiden av ovisshet kan minimeras. Det är&lt;br&gt;troligt att en mer ingående information och vetskapen om&lt;br&gt;återvändandeprogram skulle uppmuntra avvisade eller utvisade att i&lt;br&gt;större utsträckning återvända självmant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan påpekas att frivilligorganisationema har samlat värdefulla&lt;br&gt;erfarenheter genom sitt engagemang vid frivillig återvandring. Detta&lt;br&gt;arbete omfattar bl.a. biståndsverksamhet med bl.a. stöd till&lt;br&gt;återuppbyggnad av områden som tidigare varit i konflikt. Liknande&lt;br&gt;erfarenheter kan även myndigheterna dra lärdom av i arbetet med att&lt;br&gt;utveckla återvändandeprogram. Flertalet frivilligorganisationer skulle&lt;br&gt;genom samarbete med sina systerorganisationer i vissa länder kunna ge&lt;br&gt;utlänningar information och rådgivning om situationen i ursprungslandet.&lt;br&gt;Den omständigheten att återvändarstöd kan komma i fråga både för&lt;br&gt;insatser i Sverige och för insatser i en mottagningsstruktur i det land till&lt;br&gt;vilket utlänningen återvänder bidrar till att systerorganisationerna kunde&lt;br&gt;fa en roll även vid återintegrationsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förde en diskussion om eventuell samverkan med&lt;br&gt;frivilligorganisationema inom detta område och om en sådan samverkan&lt;br&gt;skulle kunna omfatta ekonomiskt stöd. Utredningen angav att ett sådant&lt;br&gt;ekonomiskt stöd i huvudsak kunde utformas på två olika sätt. Antingen&lt;br&gt;skulle stöd kunna betalas ut till frivilligorganisationer med utgångspunkt&lt;br&gt;i deras faktiska kostnader. Alternativet vore ett mer generellt stöd och då&lt;br&gt;antingen till olika frivilligorganisationer eller till ett samverkansorgan,&lt;br&gt;om en sådan ordning kommer till stånd. Utredningen påpekade dock att&lt;br&gt;frågan om det över huvud taget är möjligt eller lämpligt med sådant stöd&lt;br&gt;till annat än ett samverkansorgan bör penetreras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser uttrycker en viss tveksamhet ifråga om&lt;br&gt;samverkan med de verkställande myndigheterna. En sådan samverkan&lt;br&gt;skulle kunna påverka de asylsökandes syn på frivilligorganisationema i&lt;br&gt;negativ riktning. Detta gäller delvis om frivilligorganisationema skulle ta&lt;br&gt;emot ekonomiskt stöd och därmed riskera att hamna i beroendeställning.&lt;br&gt;En tveksamhet har också kommit till uttryck från några organisationer&lt;br&gt;när det gäller att ta emot ekonomiskt stöd för medverkan i&lt;br&gt;återvändandeverksamhet. Regeringens bedömning är därför att det i&lt;br&gt;nuläget inte finns underlag för att föreslå en mer fast samverkan med&lt;br&gt;frivilligorganisationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tveksamhet har också framförts beträffande utredningens förslag om&lt;br&gt;att frivilligorganisationema kunde motivera till ett ökat självmant&lt;br&gt;återvändande genom att följa med som ledsagare på utresan. En sådan&lt;br&gt;ordning skulle enligt utredningen minska behovet av eskorterande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personal från myndigheterna. Den återvändande skulle kunna uppleva&lt;br&gt;resan som mer värdig och medföljande från ffivilligorganisationer kunde&lt;br&gt;under resans gång stötta och ge råd till den återvändande.&lt;br&gt;Frivilligorganisationer har ibland en systerorganisation eller en&lt;br&gt;samarbetsorganisation i ankomstlandet, vilken också kan ge den&lt;br&gt;återvändande stöd under den första tiden efter ankomsten. Utredningen&lt;br&gt;anförde att ett sådant samarbete skulle vara till fördel utifrån humanitära&lt;br&gt;utgångspunkter. Med ledning av flertalet remissyttrandena är det dock&lt;br&gt;tveksamt om frivilligorganisationer skulle medverka som beledsagare vid&lt;br&gt;utresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är därför att Invandrarverket tillsammans med&lt;br&gt;frivilligorganisationema bör undersöka formerna för en eventuell&lt;br&gt;samverkan i återvändandefrågan. I den mån dessa kontakter mynnar ut i&lt;br&gt;ett förslag som omfattar stöd till frivilligorganisationema för&lt;br&gt;återvändandeprojekt bör formerna för ett sådant stöd kunna regleras i&lt;br&gt;samband med att regeringens löpande uppföljning och styrning av&lt;br&gt;invandrarverkets verksamhet. Invandrarverket bör i detta avseende&lt;br&gt;fungera som ett samverkansorgan dit ffivilligorganisationer kan vända&lt;br&gt;sig med förslag till konkreta insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 IOM:s återvändandearbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de internationella organisationerna är det främst IOM som under&lt;br&gt;en lång tid men särskilt under senare år har profilerat sig i arbetet med att&lt;br&gt;ge stöd och hjälp åt återvändande. IOM har av ett växande antal stater fått&lt;br&gt;i uppdrag att utforma återvändandeprogram med avsikten att underlätta&lt;br&gt;ett självmant återvändande. IOM skulle vara en tänkbar samarbetspartner&lt;br&gt;till Invandrarverket i dess återvändandearbete både av humanitära skäl&lt;br&gt;och av kostnadsskäl. IOM:s medverkan vid återvändande av personer&lt;br&gt;som avvisas eller utvisas bör kunna bidra till att öka graden av frivillighet&lt;br&gt;vid återvändandet. Andra länders erfarenheter har visat att asylsökande&lt;br&gt;och andra som nekas uppehållstillstånd hyser ett förtroende för IOM och&lt;br&gt;till organisationens insatser. Då IOM:s uttryckliga princip är att inte&lt;br&gt;använda några som helst tvångsmedel, kan organisationens medverkan&lt;br&gt;vara av vikt i strävandena att göra återvändandet mer humant och värdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att underlätta ett självmant återvändande bör, om så&lt;br&gt;behövs, kunna göras under utlänningens vistelse här i landet, under resan&lt;br&gt;från Sverige och i vissa fall även under en tid efter ankomsten till&lt;br&gt;hemlandet. Av humanitära skäl är det i vissa fall viktigt att kunna följa&lt;br&gt;upp situationen för de personer som återvänder till sitt ursprungsland.&lt;br&gt;Uppföljning av de återvändandes situation efter hemkomsten kan göras&lt;br&gt;dels i samband med utbetalning av eventuellt återintegrationsstöd, dels&lt;br&gt;under den tid då återvändare deltar i återintegrationsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kostnadsaspekten innebär IOM:s omfattande verksamhet&lt;br&gt;inom detta område förmånliga rabatter vid utresor. Ett samarbete kan&lt;br&gt;därför minska de totala kostnaderna för transporter. Det kan nämnas att&lt;br&gt;IOM ofta kan få halva priset i rabatt på ordinarie flygpriser hos ett stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal flygbolag. Till flertalet destinationer kan IOM ordna med resor till&lt;br&gt;ett lägre pris än vad som erbjuds av den resebyrå som Transporttjänsten&lt;br&gt;for närvarande samarbetar med. Kostnaderna kan också minskas i den&lt;br&gt;mån personer som skall avvisas eller utvisas återvänder på ett tidigare&lt;br&gt;stadium. Det har också visat sig att behovet av eskort, som står för en&lt;br&gt;icke oväsentlig del av kostnaderna för verkställighet av avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsbeslut, kan minska när IOM medverkar vid återvändandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuella samarbetsavtal med IOM bör ges en flexibel form så att de&lt;br&gt;kan tillgodose skilda förutsättningar och behov som de återvändande till&lt;br&gt;olika länder kan ha. Återvändande till vissa länder skulle t.ex. kunna&lt;br&gt;kräva omfattande insatser för återuppbyggnad. Vid återvändande till&lt;br&gt;andra länder kan andra behov vara mer aktuella, t.ex. vissa förberedande&lt;br&gt;insatser. Det behöver således inte vara fråga om ett avtal utan snarare om&lt;br&gt;olika avtal för olika grupper av återvändande. Det är viktigt att notera att&lt;br&gt;de personer som skall avvisas eller utvisas, förutom i några få fall med&lt;br&gt;större medborgarskapsgrupper, härrör från en lång rad olika länder. Att&lt;br&gt;etablera särskilda program i länder till vilka endast ett fatal återvänder&lt;br&gt;kan bli mindre relevant och i sådana fall bör insatserna snarare inriktas på&lt;br&gt;stöd inför återvändandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämte stöd för att underlätta återkomsten för den som återvänder bör&lt;br&gt;stöd i motsvarande grad också kunna gå till de bofasta i det område där&lt;br&gt;återvändande bosätter sig. Erfarenheterna från andra länder och från&lt;br&gt;internationella organisationers stödverksamhet visar att detta kan vara en&lt;br&gt;förutsättning för en god ekonomisk och social återintegration. Stöd till&lt;br&gt;återintegration efter återvändandet kan också utformas i samarbete med&lt;br&gt;andra internationella organisationer än IOM. I de länder där IOM inte&lt;br&gt;finns etablerad men där andra internationella organisationer är&lt;br&gt;verksamma med relevanta former av stöd och program, kan det vara mer&lt;br&gt;aktuellt att samarbeta med dessa existerande strukturer snarare än att&lt;br&gt;starta program via IOM. Detta måste avgöras från fall till fall. Samtidigt&lt;br&gt;kan de förberedande insatserna innan utresan från Sverige som t.ex.&lt;br&gt;information, rådgivning och även transporter, ske i samarbete med IOM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också framhållas att det är angeläget att svenska&lt;br&gt;frivilligorganisationer deltar i samarbetet med IOM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som ingår i integrerade åtgärdsprogram bör utformas så att&lt;br&gt;stödet till återvändande uppfattas som ett positivt inslag i deras kontakt&lt;br&gt;med Invandrarverket. Information eller rådgivning om möjligheten att få&lt;br&gt;visst ekonomiskt stöd vid ett återvändande bör ges på ett balanserat och&lt;br&gt;humanitärt sätt där detta ingår i generella upplysningar om utsikterna för&lt;br&gt;att erhålla skydd eller uppehållstillstånd. Denna information eller&lt;br&gt;rådgivning far aldrig utformas så att det uppfattas som en negativ&lt;br&gt;påtryckning gentemot dem som söker skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Organisation och ekonomiska konsekvenser &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:173&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Utresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I de fall den avvisade eller utvisade väljer&lt;br&gt;att medverka vid verkställigheten och självmant lämnar landet bör&lt;br&gt;Statens invandrarverk arrangera resorna utifrån de individuella behov&lt;br&gt;den enskilde utlänningen kan ha och på det för staten, från ekonomisk&lt;br&gt;synpunkt, mest fördelaktiga sättet. I ärenden som Invandrarverket har&lt;br&gt;lämnat över till en polismyndighet bör utresoma även fortsättningsvis&lt;br&gt;organiseras av Kriminalvårdens transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens i de fall&lt;br&gt;tvångsmedel tillgrips. Utredningen har föreslagit att Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst även skall organisera resorna i övriga fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna inklusive&lt;br&gt;Invandrarverket, Utlänningsnämnden, Rikspolisstyrelsen och Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen instämmer i utredningens bedömning. Invandrarverket&lt;br&gt;anför dock att verket förutsätter att det framdeles skall kunna göra egna&lt;br&gt;beställningar hos Transporttjänsten och inte behöva gå via&lt;br&gt;polismyndigheten samt att medlen för resorna bör ligga hos&lt;br&gt;Invandrarverket och inte hos Transporttjänsten. JO, Caritas och FARR är&lt;br&gt;kritiska. JO:s invändning hänger samman med att han inte anser att tre&lt;br&gt;myndigheter bör vara inblandade i samma verkställighetsärende och att&lt;br&gt;lösningen därför bör vara endera att verkställighetsansvaret ligger kvar&lt;br&gt;hos polisen eller att verksamheten med utrikestransporter flyttas över till&lt;br&gt;Invandrarverket. Göta hovrätt och Kammarrätten i Jönköping har inga&lt;br&gt;invändningar mot förslaget. Länsrätten i Stockholm har endast goda&lt;br&gt;erfarenheter av den verksamhet som bedrivs av Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst och delar uppfattningen att verksamheten med&lt;br&gt;utrikestransporter inte bör flyttas över till Invandrarverket. Statskontoret&lt;br&gt;tillstyrker att Kriminalvårdens transporttjänst bör ansvara för och&lt;br&gt;verkställa utrikestransporter. Caritas betonar värdet av att frågorna bara&lt;br&gt;behandlas av en myndighet medan FARR tar avstånd från att en&lt;br&gt;myndighet som förknippas med kriminella skall transportera avvisade&lt;br&gt;asylsökande. LO stödjer till fullo utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Kriminalvårdens transporttjänst&lt;br&gt;planerar och utför längre inrikestransporter och utrikestransporter åt bl.a.&lt;br&gt;Kriminalvården och Polisen. Kriminalvårdsstyrelsen är chefsmyndighet&lt;br&gt;för transporttjänsten. Transporttjänsten utför alla praktiska åtgärder i&lt;br&gt;samband med att avvisade och utvisade utlänningar reser ut ur Sverige.&lt;br&gt;Detta sker på uppdrag av ansvarig polismyndighet, som också avgör om&lt;br&gt;resenären skall fardas med eller utan eskort. Polismyndigheten avgör&lt;br&gt;själv om eskorteringen skall genomföras av kriminalvårdens eller&lt;br&gt;polisens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att denna ordning fungerat&lt;br&gt;väl och att den inte bör ändras i de fall där tvångsåtgärder blir aktuella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Polisen därför skall ansvara för att avvisnings- eller Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;utvisningsbeslutet verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot utredningen anser regeringen emellertid att i de fall&lt;br&gt;utlänningen självmant lämnar landet, bör de praktiska åtgärderna mycket&lt;br&gt;väl kunna omhänderhas av Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall finns inte kopplingen till de kunskaper om att transportera&lt;br&gt;människor i tvångssituationer som kriminalvården av naturliga skäl har.&lt;br&gt;Tvärtom framstår här ett klart samband mellan Invandrarverkets tidigare&lt;br&gt;kontakter med den enskilde som den viktigaste grunden för att utresan&lt;br&gt;och återvändandet skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt.&lt;br&gt;Detta, kopplat till Invandrarverkets erfarenheter av återvandring och&lt;br&gt;kunskaper om de aktuella förhållandena i destinationslandet, gör att&lt;br&gt;verket bör ges uppdraget att i dessa fall planera och arrangera utresoma.&lt;br&gt;Utgångspunkten skall därvid vara de individuella behov den enskilde&lt;br&gt;utlänningen kan ha och på det för staten, från ekonomisk synpunkt, mest&lt;br&gt;fördelaktiga sättet. Som framgår av avsnitt 8.3 kan IOM vara en lämplig&lt;br&gt;samarbetspartner i dessa sammanhang. Invandrarverket bör emellertid&lt;br&gt;även ges möjlighet att finna andra lösningar. Ett med Transporttjänsten&lt;br&gt;gemensamt upphandlingsförfarande för resebyråtjänster bör därvid inte&lt;br&gt;uteslutas. Det bör här betonas vikten av att reseplaneringen görs i samråd&lt;br&gt;med den berörde utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag kommer Invandrarverket att utföra en stor del&lt;br&gt;av det arbete av planerande och administrativ karaktär som polisen i dag&lt;br&gt;sköter. Medel bör därför föras över från anslaget för polisorganisationen&lt;br&gt;till anslaget för Statens invandrarverk. Under första året med den nya&lt;br&gt;ansvarsfördelningen bör två miljoner kronor föras över. Året därpå bör&lt;br&gt;ytterligare två miljoner kronor föras över. Regeringens förslag innebär&lt;br&gt;emellertid att Polisen kommer att behålla ansvaret för att verkställa&lt;br&gt;avvisningsbeslut, som fattats av polismyndighet liksom verkställighet av&lt;br&gt;utvisningar efter dom eller beslut av domstol på grund av brott.&lt;br&gt;Invandrarverket kommer också att ha möjlighet att överlämna ärenden till&lt;br&gt;Polisen enligt vad som föreslås i avsnitt 7. Polisen kommer således att&lt;br&gt;även i framtiden ha kostnader i samband med att utlänningar lämnar&lt;br&gt;landet. De kostnader som Polisen i dag har för denna verksamhet är svår&lt;br&gt;att särskilja från kostnaderna för övrig verksamhet. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning bör den omfördelning som här föreslås innebära att såväl&lt;br&gt;Invandrarverket som Polisen får sina kostnader för arbetet med att&lt;br&gt;verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut väl täckta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ansvarsfördelningen medför att vissa samordningsvinster kan&lt;br&gt;uppkomma genom att frågor som berör återvändande på ett bättre sätt än&lt;br&gt;för närvarande kan beaktas i handläggningen av ärenden rörande&lt;br&gt;avvisning eller utvisning. Därvid skall Invandrarverkets allmänna&lt;br&gt;kompetens i utlänningsärenden vägas in. Samordningsvinsterna kan&lt;br&gt;beräknas uppgå till omkring tio procent av det belopp som förs över till&lt;br&gt;Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet personer som kan förväntas komma att lämna Sverige efter&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning kan uppskattas till ca 5 300 årligen.&lt;br&gt;Av dessa kan 1 500 beräknas avse s.k. omedelbar verkställighet enligt&lt;br&gt;8 kap. 8 § UtlL. Av de fall där regeln om omedelbar verkställighet inte&lt;br&gt;beräknas bli tillämpad, beräknas tvångsmedel i dag tillgripas i omkring&lt;br&gt;hälften av fallen. De åtgärder som nu föreslås bör innebära att behovet av&lt;br&gt;tvångsmedel, försiktigt räknat, minskar till 40 procent. Minskas behovet&lt;br&gt;av tvångsåtgärder till det här beräknade, ger detta en kostnadsminskning&lt;br&gt;på omkring nio miljoner kronor. Målet är att betydligt fler skall välja att&lt;br&gt;lämna landet utan att tvångsåtgärder behöver tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringsförslagen innebär minskade utgifter for utlänningars&lt;br&gt;vistelse i Sverige. Enligt regeringens uppfattning är det i detta avseende&lt;br&gt;som de egentliga utgiftsminskningarna kan uppkomma. Regeringen gör&lt;br&gt;en försiktig uppskattning att vistelsetiden för varje person som självmant&lt;br&gt;lämnar landet på grund av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut minskas&lt;br&gt;med två veckor. De minskade utgifterna beräknas uppgå till drygt fem&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna for det i avsnitt 8 föreslagna samarbetet med&lt;br&gt;frivilligorganisationema och IOM får uppgå till högst fem miljoner&lt;br&gt;kronor per år. Genomgående gäller att de olika återvändandeprogrammen&lt;br&gt;måste bedömas som kostnadseffektiva med hänsyn till uppnådda resultat.&lt;br&gt;Det bör slutligen understrykas att ett samarbete med IOM och med de&lt;br&gt;svenska frivilligorganisationema sannolikt skulle leda till att fler väljer&lt;br&gt;att lämna Sverige självmant. Av de drygt 2 000 personer som&lt;br&gt;uppskattningsvis kan komma att vara aktuella för de i avsnitt 8 beskrivna&lt;br&gt;stödinsatserna uppskattar regeringen att ca 60 procent kan komma att&lt;br&gt;välja att utnyttja denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Genomförande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya ansvarsfördelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. De&lt;br&gt;verkställighetsärenden som finns hos polismyndigheter före ikraft-&lt;br&gt;trädandet bör dock handläggas enligt de gamla reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en ny ansvarsfördelning mellan polismyndigheten&lt;br&gt;och Statens invandrarverk vad gäller verkställighet av avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsbeslut föreslås vissa ändringar i utlänningslagen (1989:529).&lt;br&gt;Den föreslagna nya ordningen innebär att Invandrarverket kommer att ha&lt;br&gt;huvudansvaret för verkställighet av administrativa avlägsnandebeslut.&lt;br&gt;Polismyndigheten föreslås i framtiden ha ansvaret för verkställigheten av&lt;br&gt;avvisningsbeslut som meddelas av polismyndighet, utvisningsbeslut som&lt;br&gt;meddelas av domstol, vissa avlägsnandebeslut som meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller Utlänningsnämnden samt för avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsbeslut som är av sådant slag att Invandrarverket anser att&lt;br&gt;tvångsmedel kan komma att användas och där utlänningen håller sig&lt;br&gt;undan. Den närmare bakgrunden till ändringarna behandlas i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket föranleds av uppdelningen av&lt;br&gt;verkställighetsansvaret mellan polismyndigheterna och Statens&lt;br&gt;invandrarverk enligt 8 kap. 11 §. Innebörden är att identitetshandlingar&lt;br&gt;skall kunna tas om hand av den verkställande myndigheten, oavsett om&lt;br&gt;denna är Invandrarverket eller en polismyndighet. Att Invandrarverket&lt;br&gt;vid behov kan begära polismyndighets biträde för att genomföra ett&lt;br&gt;beslut enligt denna bestämmelse följer av 5 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar vilken myndighet som är handläggande myndighet&lt;br&gt;och som därmed är behörig att fatta beslut om förvar eller uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i andra styckets a-punkter innebär till att börja med en&lt;br&gt;anpassning till en förändring av ansvarsfördelningen mellan Statens&lt;br&gt;invandrarverk och polismyndigheterna som gäller från den 1 oktober&lt;br&gt;1997 med innebörden att alla ansökningar om uppehållstillstånd skall&lt;br&gt;göras hos Invandrarverket. Uttrycket ärende som skall prövas av Statens&lt;br&gt;invandrarverk tar sikte på tre olika situationer där ett ärende kommer&lt;br&gt;under verkets prövning. Dels kan ärendet anhängiggöras genom att en&lt;br&gt;person ansöker om uppehållstillstånd, dels kan polismyndigheten lämna&lt;br&gt;över ett avvisningsärende till verket med stöd av 4 kap. 4 § tredje stycket&lt;br&gt;och slutligen kan ett av polismyndigheten meddelat avvisningsbeslut&lt;br&gt;överklagas i enlighet med 7 kap. 2 §. Ansvarsfördelningen mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och polismyndigheten vad gäller prövningen av ärenden Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;om avvisning framgår av det förstnämnda lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar utgörs av anpassningar till de ändringar som föreslås&lt;br&gt;beträffande verkställighetsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka myndigheter som skall se till att beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning verkställs. I första stycket anges att Statens&lt;br&gt;invandrarverk har det primära ansvaret för verkställigheten av&lt;br&gt;administrativa avlägsnandebeslut. Andra stycket fastställer polismyndig-&lt;br&gt;hetens ansvarsområde. Där framgår att polismyndigheten alltid ansvarar&lt;br&gt;för verkställigheten av en polismyndighets beslut om avvisning samt för&lt;br&gt;verkställigheten av dom eller beslut om utvisning, som meddelats av&lt;br&gt;domstol med stöd av 4 kap. 7 §. Slutligen ges regeringen och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden rätt att lämna över beslut i s.k. säkerhetsärenden,&lt;br&gt;dvs. ärenden där Säkerhetspolisen har avstyrkt att uppehållstillstånd&lt;br&gt;beviljas, till polismyndighet för verkställighet. Om ett av polismyndighet&lt;br&gt;fattat avvisningsbeslut överklagas till Invandrarverket, övergår ansvaret&lt;br&gt;för verkställigheten först när Invandrarverket fattat beslut i det&lt;br&gt;överklagade avvisningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Invandrarverket under vissa förutsättningar kan lämna över ett&lt;br&gt;verkställighetsärende till polismyndigheten enligt den nya bestämmelsen&lt;br&gt;i 8 kap. 17 § lämnas det en upplysning om i det tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att äldre föreskrifter alltjämt gäller för beslut som lämnats till&lt;br&gt;polismyndigheten före ikraftträdandet framgår av punkt 2 i övergångs-&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen avser tredje stycket och föranleds av förslaget att&lt;br&gt;verkställighetsansvaret skall delas mellan polismyndigheterna och&lt;br&gt;Statens invandrarverk. I praktiken kan det antas att polismyndigheten&lt;br&gt;oftast kommer att vara ansvarig för verkställigheten i de fall som avses i&lt;br&gt;lagrummet eftersom förutsättningar för ett överlämnande enligt den nya&lt;br&gt;bestämmelsen i 8 kap. 17 § torde vara för handen i flertalet fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen avser första stycket och föranleds av förslaget att&lt;br&gt;verkställighetsansvaret skall delas mellan polismyndigheterna och&lt;br&gt;Statens invandrarverk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och ger Statens invandrarverk möjlighet att lämna över&lt;br&gt;ansvaret för att genomföra verkställighet av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisning till polismyndighet. Invandrarverket ges enligt den föreslagna&lt;br&gt;nya ordningen inte rätt använda någon typ av tvångsmedel för att&lt;br&gt;avlägsna en avvisad eller utvisad person från landet. Behovet av polisiär&lt;br&gt;kompetens i vissa fall tillgodoses istället genom att ansvaret för&lt;br&gt;verkställighet av avlägsnandebesluten går över till polismyndigheten. De&lt;br&gt;åtgärder som omfattas av Invandrarverkets verkställighetsansvar i syfte&lt;br&gt;att motivera en person som omfattas av ett avlägsnandebeslut att&lt;br&gt;självmant lämna landet behandlas i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att polismyndigheten kommer att fa ansvaret för&lt;br&gt;fall där personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige håller sig&lt;br&gt;undan och där det visar sig vara nödvändigt med eftersökningsarbete av&lt;br&gt;det slag som polis har både kompetens och behörighet att utföra. Den&lt;br&gt;skall användas i de fall där Invandrarverket har uttömt sina egna&lt;br&gt;möjligheter att hitta utlänningen och där det därför finns behov av&lt;br&gt;polisiärt eftersöknings- eller spaningsarbete. Invandrarverket skall&lt;br&gt;dessutom kunna lämna över ärenden i fall där det enligt verkets mening&lt;br&gt;kan befaras bli nödvändigt att tillgripa tvång av det slag som polis har&lt;br&gt;förmåga och behörighet att använda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är utformad så att det ankommer på Invandrarverket att&lt;br&gt;besluta vilka ärenden som skall överlämnas. Anledningen till detta är&lt;br&gt;såväl att ansvarsfördelningen mellan de båda myndigheterna bör vara&lt;br&gt;tydlig som att verket är den enda myndighet som har underlag för att göra&lt;br&gt;en reell bedömning. Syftet med ett överlämnande skall vara att&lt;br&gt;möjliggöra genomförandet av en verkställighet. För tydlighets skull skall&lt;br&gt;slutligen framhållas att ett ärende som överlämnats till en polismyndighet&lt;br&gt;enligt denna bestämmelse därefter förblir den myndighetens ansvar även&lt;br&gt;om utlänningen senare förklarar sig beredd att lämna landet självmant.&lt;br&gt;Några möjligheter för polismyndigheten att återlämna ärendet till&lt;br&gt;Invandrarverket finns således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1997:128)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven skall utredningen föreslå hur ansvaret för verkställighet&lt;br&gt;av avvisnings- och utvisningsbeslut som fattats av regeringen, Invandrar-&lt;br&gt;verket eller Utlänningsnämnden kan flyttas över från polismyndigheterna&lt;br&gt;till Invandrarverket med förbättrad effektivitet. Endast om utredningen&lt;br&gt;finner avgörande invändningar mot överföringen skall en alternativ&lt;br&gt;lösning undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit flera invändningar mot att föra över verkstäl-&lt;br&gt;lighetsansvaret till Statens Invandrarverk. Flera av dem inger betänklig-&lt;br&gt;heter mot överföringen (avsnitt 2.4.3). En sådan invändning gäller&lt;br&gt;behovet av polisiär kompetens i form av förmåga och behörighet att&lt;br&gt;bedriva polisiärt spanings- och eftersökningsarbete eller att tillgripa&lt;br&gt;tvångsmedel. Detta behov måste kunna tillgodoses även om&lt;br&gt;Invandrarverket anförtros ansvaret att verkställa beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning. Vidare kan en överföring av verkställighetsansvaret fa&lt;br&gt;negativa konsekvenser för polisens möjligheter att upprätthålla en god&lt;br&gt;inre utlänningskontroll genom att polisens kompetens i utlänningsfrågor&lt;br&gt;riskerar att försämras. Även det förhållandet att Invandrarverket bedriver&lt;br&gt;verksamhet på ett förhållandevis begränsat antal orter i landet inger viss&lt;br&gt;tveksamhet. Långa avstånd mellan den handläggande tjänstemannen och&lt;br&gt;den utlänning som skall lämna landet riskerar att försvåra verkställig-&lt;br&gt;hetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har således funnit flera mer eller mindre tungt vägande&lt;br&gt;invändningar mot överföringen av verkställighetsansvaret. Till detta skall&lt;br&gt;läggas att den nuvarande ordningen fungerar väl vid en internationell&lt;br&gt;jämförelse. Invändningarna skall emellertid ställas mot det som talar för&lt;br&gt;att överföringen bör ske. Här märks framför allt intresset av att renodla&lt;br&gt;myndigheternas ansvarsområden och den samlade kompetens som&lt;br&gt;Invandrarverket besitter i frågor av betydelse för verkställighetsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en sammanvägning av de faktorer som talar för respektive emot en&lt;br&gt;överföring av verkställighetsansvaret har utredningen funnit att invänd-&lt;br&gt;ningarna visserligen är betydande, men att de inte ens sammantaget kan&lt;br&gt;anses avgörande i den mån som avses i direktiven. Utredningen lämnar&lt;br&gt;därför förslag till hur verkställighetsansvaret kan föras över till&lt;br&gt;Invandrarverket enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare funnit att möjligheten till en förbättrad&lt;br&gt;effektivitet i verkställighetsarbetet i väsentliga delar redan har tillgodo-&lt;br&gt;setts genom de förändringar som har genomförts beträffande hand-&lt;br&gt;läggningen av utlänningsärenden. Ytterligare förbättringar av effektiv-&lt;br&gt;iteten bör dock kunna göras, bl.a. genom att verkställighetsfrågan beaktas&lt;br&gt;fortlöpande under hela handläggningen av ett ärende om&lt;br&gt;uppehållstillstånd (avsnitt 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att behovet av tillgång till polisiär kompetens av&lt;br&gt;ovan angivet slag skall tillgodoses genom att Statens invandrarverk får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att begära biträde av polis när sådant biträde är nödvändigt på Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;grund av att utlänningen håller sig undan och inte kan anträffas utan hjälp Bilaga 1&lt;br&gt;av polis eller om det på goda grunder kan antas att tillgång till&lt;br&gt;tvångsmedel erfordras (avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen understryker vikten av att Statens invandrarverk utformar&lt;br&gt;sin verksamhet så att en större andel av ansökningarna om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd görs redan i samband med att utlänningen reser in i Sverige. Det&lt;br&gt;bör kunna åstadkommas genom en ökad närvaro vid de större&lt;br&gt;flygplatserna och i farjehamnama. Den gränsbevakande polisen föreslås&lt;br&gt;fa möjligheter att i ökad utsträckning genomföra s.k. gatekontroller.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dessutom att Statens invandrarverk i ökad&lt;br&gt;utsträckning får möjlighet att stationera personal vid Sveriges&lt;br&gt;utlandsmyndigheter (avsnitt 3.4 - 3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa bättre förutsättningar för att utlänningar som har&lt;br&gt;befunnits sakna skäl för uppehållstillstånd i högre grad frivilligt lämnar&lt;br&gt;Sverige föreslås stöd till och samarbete med de humanitära&lt;br&gt;frivilligorganisationema och med den mellanstatliga organisationen IOM&lt;br&gt;(avsnitt 4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med direktiven har utredningen övervägt utformningen av&lt;br&gt;bestämmelserna för s.k. ny ansökan. För att motverka att utlänningar&lt;br&gt;håller sig undan verkställighet, föreslår utredningen att Utlännings-&lt;br&gt;nämnden skall kunna vilandeförklara en ny ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd. Ett sådant beslut innebär att prövningen av ansökan skjuts upp. Det&lt;br&gt;vilandeförklarade ärendet utgör dessutom hinder för ytterligare nya&lt;br&gt;ansökningar och för prövning av ansökningar om inhibition som kommer&lt;br&gt;in efter beslutet om vilandeförklaring (avsnitt 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inre utläningskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens uppdrag ingår vidare att undersöka förutsättningarna för&lt;br&gt;att utveckla fortsatt effektiva och humana metoder för kontroll av&lt;br&gt;utlänningar som vistas i landet. Utredningen konstaterar att de nuvarande&lt;br&gt;reglerna i allt väsentligt far anses tillräckliga och att de framstår som&lt;br&gt;minst lika effektiva som reglerna i de Schengenländer som utredningen&lt;br&gt;har kontaktat. Det finns dock behov av vissa klarlägganden och&lt;br&gt;kompletteringar samt av vissa förändringar av de förutsättningar under&lt;br&gt;vilka bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa tillgången till kvalificerad personal och avancerad&lt;br&gt;utrustning bör utgångspunkten vara att arbetet med den inre utlän-&lt;br&gt;ningskontrollen skall organiseras centralt inom varje länspolismyndighet.&lt;br&gt;Rikskriminalpolisen bör engageras i arbetet med att inhämta, bearbeta&lt;br&gt;och analysera information av mer övergripande karaktär (avsnitt 7.4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att bestämmelsen i 5 kap. 6 § UtlL ändras så att&lt;br&gt;det klart framgår att inre utlänningskontroll i vissa fall far genomföras&lt;br&gt;även om det inte finns anledning anta att utlänningen saknar rätt att&lt;br&gt;uppehålla sig i Sverige (avsnitt 7.4.4). För att möta Schengen-&lt;br&gt;konventionens krav på s.k. hotellkontroll föreslås att detta&lt;br&gt;kontrollinstrument införs (avsnitt 7.4.5). Utredningen föreslår vidare att&lt;br&gt;Statens invandrarverk i vissa fall redan från början skall kunna neka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidrag till kostnaden för s.k. eget boende. Så skall kunna ske när det finns Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;särskild anledning anta att utlänningen kommer att försvåra Bilaga 1&lt;br&gt;handläggningen av ärendet om uppehållstillstånd eller verkställigheten av&lt;br&gt;ett avlägsnandebeslut (avsnitt 7.4.6). Slutligen föreslår utredningen att&lt;br&gt;tillämpningsområdet för bestämmelserna om vissa myndigheters&lt;br&gt;underrättelseskyldighet vidgas (avsnitt 7.4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också haft i uppdrag att belysa förutsättningarna för&lt;br&gt;att flytta över verksamheten med utrikestransporter från Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst till Invandrarverket. Utredningen har funnit att en sådan&lt;br&gt;överföring inte bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 3 och 6 §§, 6 kap. 9 § samt 8 kap. 11, 12, och 13 §§ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen infors två nya paragrafer, 8 kap. 17 § och 11 kap.&lt;br&gt;11 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd får Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk eller&lt;br&gt;polismyndigheten ta hand om hans pass eller annan identitetshandling i&lt;br&gt;avvaktan på att han far tillstånd att vistas här eller lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten far i sam-&lt;br&gt;band med verkställigheten av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller ut-&lt;br&gt;visning ta hand om en handling&lt;br&gt;som avses i första stycket, i&lt;br&gt;avvaktan på att verkställigheten&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande myndigheten&lt;br&gt;får i samband med verkställig-&lt;br&gt;heten av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning ta hand om en&lt;br&gt;handling som avses i första&lt;br&gt;stycket, i avvaktan på att verk-&lt;br&gt;ställigheten kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en&lt;br&gt;polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han har&lt;br&gt;rätt att uppehålla sig i Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av&lt;br&gt;Statens invandrarverk eller polismyndigheten komma till verket eller&lt;br&gt;myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här. Om utlänningen&lt;br&gt;inte gör det, får han hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det&lt;br&gt;med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller av annan&lt;br&gt;anledning kan antas att han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan&lt;br&gt;föregående kallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollåtgärder enligt första&lt;br&gt;stycket far vidtas endast om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att utlän-&lt;br&gt;ningen saknar rätt att uppehålla&lt;br&gt;sig här eller om det annars finns&lt;br&gt;särskild anledning till kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollåtgärder enligt första&lt;br&gt;stycket får vidtas endast om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att utlän-&lt;br&gt;ningen saknar rätt att uppehålla&lt;br&gt;sig här eller om det annars&lt;br&gt;framstår som befogat att kon-&lt;br&gt;trollera honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:578.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handlägger&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggande myndighet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndigheten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) från det att begäran om inresa eller ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;görs och till dess att ärendet tas emot av Statens invandrarverk eller&lt;br&gt;utlänningen lämnat landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning tas emot&lt;br&gt;för verkställighet, även om en&lt;br&gt;sådan ansökan som avses i 2 kap.&lt;br&gt;5 b § görs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas;&lt;br&gt;överklagas beslutet eller får det&lt;br&gt;verkställas trots att det inte vunnit&lt;br&gt;laga kraft eller på annan grund,&lt;br&gt;är verket handläggande myndig-&lt;br&gt;het till dess ärendet tas emot av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att en dom eller ett&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap.&lt;br&gt;7 § eller ett beslut av regeringen&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning tas&lt;br&gt;emot for verkställighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i och med att ärendet tas&lt;br&gt;emot och till dess att beslut&lt;br&gt;meddelas eller, i förekommande&lt;br&gt;fall, utlänningen har lämnat&lt;br&gt;landet; överklagas beslutet är&lt;br&gt;verket handläggande myndighet&lt;br&gt;till dess ärendet tas emot av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden respektive&lt;br&gt;polismyndigheten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att Utlännings-&lt;br&gt;nämndens eller regeringens beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning tas&lt;br&gt;emot för verkställighet, även om&lt;br&gt;en sådan ansökan som avses i 2&lt;br&gt;kap. 5 b § görs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av Statens invandrarverk&lt;br&gt;för verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av polismyndigheten för&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett ärende tagits emot i det departement som har till uppgift att&lt;br&gt;bereda ärendet, anses regeringen som handläggande myndighet. Beslut i&lt;br&gt;frågor om förvar eller uppsikt fattas av det statsråd som skall föredra&lt;br&gt;ärendet. Beslut att ta eller hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av&lt;br&gt;regeringen. Motsvarande gäller beträffande uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 8 kap.&lt;br&gt;10 § första eller andra stycket skall Utlänningsnämnden eller regeringen&lt;br&gt;inte anses som handläggande myndighet innan beslut om inhibition&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning&lt;br&gt;i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta&lt;br&gt;den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke&lt;br&gt;skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och&lt;br&gt;denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar&lt;br&gt;eller uppsikt skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;br&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning skall verkställas av&lt;br&gt;polismyndigheten eller, i fråga&lt;br&gt;om beslut av regeringen, någon&lt;br&gt;annan myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en polismyndighet om&lt;br&gt;avvisning samt dom eller beslut&lt;br&gt;om utvisning enligt 4 kap. 7 §&lt;br&gt;skall verkställas av polismyndig-&lt;br&gt;heten. Beslut i övrigt om avvis-&lt;br&gt;ning eller utvisning skall verk-&lt;br&gt;ställas av Statens invandrarverk&lt;br&gt;eller, i fråga om beslut av rege-&lt;br&gt;ringen, någon annan myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om avvisning, Statens invandrarverks beslut&lt;br&gt;om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet samt&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvisning skall verkställas snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har&lt;br&gt;avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats&lt;br&gt;lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om&lt;br&gt;inte annat bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har for avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;br&gt;tid, skall polismyndigheten verk-&lt;br&gt;ställa beslutet så snart det kan&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har for avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;br&gt;tid, skall beslutet verkställas så&lt;br&gt;snart det kan ske av den myndig-&lt;br&gt;het som enligt 11 § är ansvarig&lt;br&gt;för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den verkställande myn-&lt;br&gt;digheten finner att verkställig-&lt;br&gt;heten inte kan genomföras eller&lt;br&gt;att ytterligare besked behövs,&lt;br&gt;skall myndigheten underrätta&lt;br&gt;Statens invandrarverk om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verkställande polis-&lt;br&gt;myndighet finner att verkställig-&lt;br&gt;heten inte kan genomföras eller att&lt;br&gt;ytterligare besked behövs, skall&lt;br&gt;myndigheten underrätta Statens&lt;br&gt;invandrarverk om detta. Invand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandrarverket far i ett sådant&lt;br&gt;fall besluta i fråga om verkstäl-&lt;br&gt;ligheten eller vidta de åtgärder i&lt;br&gt;övrigt som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rarverket får i ett sådant fall&lt;br&gt;besluta i fråga om verkställigheten&lt;br&gt;eller vidta de åtgärder i övrigt som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verkställigheten avser en dom eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott, skall Invandrarverket skyndsamt överlämna ärendet till&lt;br&gt;regeringen för prövning om verkställigheten inte kan genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biträde av polismyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som skall avvisas eller&lt;br&gt;utvisas håller sig undan och inte&lt;br&gt;kan anträffas utan polismyndig-&lt;br&gt;hetens medverkan eller om det&lt;br&gt;kan antas att tvång kommer att&lt;br&gt;erfordras för att genomföra&lt;br&gt;verkställigheten, skall polismyn-&lt;br&gt;digheten på begäran av Statens&lt;br&gt;invandrarverk lämna erforderligt&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny ansökan om uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd enligt 2 kap. 5 b § skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om sökandens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. post- och bostadsadress&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. telefonnummer samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. övriga förhållanden som är&lt;br&gt;av betydelse för att få kännedom&lt;br&gt;om sökandens hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändras något av de förhållan-&lt;br&gt;den som anges i första stycket,&lt;br&gt;skall sökanden utan dröjsmål&lt;br&gt;underrätta Utlänningsnämnden&lt;br&gt;om det nya förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullgör sökanden inte sina Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;skyldigheter enligt första och Bilaga 2&lt;br&gt;andra stycket eller framgår det av&lt;br&gt;handlingarna i ärendet att han&lt;br&gt;hindrar verkställighet av det laga-&lt;br&gt;kraftvunna beslutet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning, får Utlännings-&lt;br&gt;nämnden förordna att den nya&lt;br&gt;ansökan skall vila till dess att&lt;br&gt;sökanden fullgjort sina skyldig-&lt;br&gt;heter eller hindret för verkställig-&lt;br&gt;het har undanröjts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedanstående 30 myndigheter och organisationer har varit remiss-&lt;br&gt;instanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Länsrätten i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Kriminalvårdsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Kustbevakningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Barnombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Luftfartsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Utlänningsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Tjänstemännens Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Svenska Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Svenska Röda Korset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. Rädda Barnens Riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. Sveriges kristna råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. Amnesty International, Svenska sektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. Svenska flyktingrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. Caritas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. Diakonia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting-&lt;br&gt;mottagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. Flyktingruppemas och Asylkommittémas Riksråd (FARR)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 3 §, 6 kap. 9 § samt 8 kap. 11-13 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 17 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03173/prop_199798__173-2.png" style="width:27pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får i samband&lt;br&gt;med verkställigheten av ett beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning ta&lt;br&gt;hand om en handling som avses i&lt;br&gt;första stycket, i avvaktan på att&lt;br&gt;verkställigheten kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verkställande myndigheten&lt;br&gt;far i samband med verkställigheten&lt;br&gt;av ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning ta hand om en handling&lt;br&gt;som avses i första stycket, i&lt;br&gt;avvaktan på att verkställigheten&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd får Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk eller&lt;br&gt;polismyndigheten ta hand om hans pass eller annan identitetshandling i&lt;br&gt;avvaktan på att han far tillstånd att vistas här eller lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handlägger&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggande myndighet är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndigheten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) från det att begäran om&lt;br&gt;inresa eller ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd görs och till&lt;br&gt;dess att ärendet tas emot av&lt;br&gt;Statens invandrarverk eller&lt;br&gt;utlänningen lämnat landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning tas emot&lt;br&gt;för verkställighet, även om en&lt;br&gt;sådan ansökan som avses i 2 kap.&lt;br&gt;5 b § görs,&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;polismyndigheten:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;a) från det en utlänning begär&lt;br&gt;att få resa in i landet och till dess&lt;br&gt;att ett ärende som skall prövas av&lt;br&gt;Statens invandrarverk tas emot av&lt;br&gt;verket eller utlänningen lämnat&lt;br&gt;landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att en dom eller ett&lt;br&gt;beslut om utvisning enligt 4 kap.&lt;br&gt;7 § tas emot för verkställighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i och med att ett beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 11 § andra stycket 3 eller&lt;br&gt;ett ärende som lämnas över enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 17 § tas emot för verkstäl-&lt;br&gt;lighet, även om en sådan ansökan&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 5 b § görs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas;&lt;br&gt;överklagas beslutet eller far det&lt;br&gt;verkställas trots att det inte vunnit&lt;br&gt;laga kraft eller på annan grund, är&lt;br&gt;verket handläggande myndighet&lt;br&gt;till dess ärendet tas emot av&lt;br&gt;Utlänningsnämnden respektive&lt;br&gt;polismyndigheten, och&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens invandrarverk:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;a) i och med att ett ärende som&lt;br&gt;skall prövas av Invandrarverket&lt;br&gt;tas emot av verket och till dess att&lt;br&gt;beslut meddelas eller, i förekom-&lt;br&gt;mande fall, utlänningen har&lt;br&gt;lämnat landet, överklagas beslutet&lt;br&gt;eller far det verkställas trots att det&lt;br&gt;inte vunnit laga kraft eller på&lt;br&gt;annan grund, är verket hand-&lt;br&gt;läggande myndighet till dess&lt;br&gt;ärendet tas emot av Utlännings-&lt;br&gt;nämnden respektive polismyndig-&lt;br&gt;heten, om ärendet överlämnats dit&lt;br&gt;enligt 8 kap. 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i och med att Utlännings-&lt;br&gt;nämndens eller regeringens beslut&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning tas&lt;br&gt;emot för verkställighet under&lt;br&gt;förutsättning att ärendet inte har&lt;br&gt;lämnats över till polismyndigheten&lt;br&gt;enligt 8 kap. 17 §, även om en&lt;br&gt;sådan ansökan som avses i 2 kap.&lt;br&gt;5 b § görs, och&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av polismyndigheten för&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlänningsnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i och med att ärendet tas emot&lt;br&gt;och till dess att beslut meddelas&lt;br&gt;och beslutet, i förekommande fall,&lt;br&gt;tas emot av Statens invandrarverk&lt;br&gt;eller polismyndigheten för verk-&lt;br&gt;ställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett ärende tagits emot i det departement som har till uppgift att&lt;br&gt;bereda ärendet, anses regeringen som handläggande myndighet. Beslut i&lt;br&gt;frågor om förvar eller uppsikt fattas av det statsråd som skall föredra&lt;br&gt;ärendet. Beslut att ta eller hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av&lt;br&gt;regeringen. Motsvarande gäller beträffande uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 8 kap.&lt;br&gt;10 § första eller andra stycket skall Utlänningsnämnden eller regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;br&gt;inte anses som handläggande myndighet innan beslut om inhibition Bj]&lt;sub&gt;a&lt;/sub&gt;g&lt;sub&gt;a&lt;/sub&gt;4&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning&lt;br&gt;i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta&lt;br&gt;den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke&lt;br&gt;skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och&lt;br&gt;denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar&lt;br&gt;eller uppsikt skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning skall verkställas av&lt;br&gt;polismyndigheten eller, i fråga om&lt;br&gt;beslut av regeringen, någon annan&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;: kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning skall verkställas ov&lt;br&gt;Statens invandrarverk om inte&lt;br&gt;annat sägs i andra eller tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. polismyndighets beslut om&lt;br&gt;avvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. domstols dom eller beslut om&lt;br&gt;utvisning enligt 4 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslut om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning i ärenden där frågor om&lt;br&gt;rikets säkerhet eller allmän säker-&lt;br&gt;het prövats, om regeringen eller&lt;br&gt;Utlänningsnämnden bestämmer&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får lämna över&lt;br&gt;ett avvisnings- eller utvisnings-&lt;br&gt;ärende till polismyndigheten för&lt;br&gt;verkställighet enligt de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som anges i 8 kap. 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polismyndighets beslut om avvisning, Statens invandrarverks beslut&lt;br&gt;om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet samt&lt;br&gt;domstols dom eller beslut om utvisning skall verkställas snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har&lt;br&gt;avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats&lt;br&gt;lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om&lt;br&gt;inte annat bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har för avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen inte lämnar&lt;br&gt;landet inom den föreskrivna tiden&lt;br&gt;eller det med säkerhet måste antas&lt;br&gt;att han inte har för avsikt att&lt;br&gt;frivilligt lämna landet inom denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid, skall polismyndigheten verk- tid, skall beslutet verkställas så&lt;br&gt;ställa beslutet så snart det kan ske. snart det &amp;nbsp;kan ske av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet som enligt 11 § är&lt;br&gt;ansvarig för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den verkställande&lt;br&gt;myndigheten finner att verk-&lt;br&gt;ställigheten inte kan genomföras&lt;br&gt;eller att ytterligare besked behövs,&lt;br&gt;skall myndigheten underrätta&lt;br&gt;Statens invandrarverk om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verkställande&lt;br&gt;polismyndighet finner att verk-&lt;br&gt;ställigheten inte kan genomföras&lt;br&gt;eller att ytterligare besked behövs,&lt;br&gt;skall myndigheten underrätta&lt;br&gt;Statens invandrarverk om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får i ett sådant fall besluta i fråga om verkställigheten&lt;br&gt;eller vidta de åtgärder i övrigt som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verkställigheten avser en dom eller ett beslut om utvisning på grund&lt;br&gt;av brott, skall Invandrarverket skyndsamt överlämna ärendet till&lt;br&gt;regeringen för prövning om verkställigheten inte kan genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far lämna&lt;br&gt;över ett awisnings- eller ut-&lt;br&gt;visningsärende for verkställighet&lt;br&gt;till polismyndigheten om den som&lt;br&gt;skall avvisas eller utvisas håller&lt;br&gt;sig undan och inte kan anträffas&lt;br&gt;utan polismyndighetens medverkan&lt;br&gt;eller om det kan antas att tvång&lt;br&gt;kommer att behövas för att&lt;br&gt;genomföra verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beslut om avvisning eller utvisning som vid utgången av år 1998&lt;br&gt;kommit in till polismyndigheten för verkställighet men som ännu inte&lt;br&gt;verkställts handläggs enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-05-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud&lt;br&gt;Lennander, regeringsrådet Kjerstin Norborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1998 (utrikesdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingela&lt;br&gt;Fridström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utrikesdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros,&lt;br&gt;Messing, Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Schori&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:173 Verkställighet och&lt;br&gt;återvändande - en del av asylprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56420, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SfU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utrikesdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 09:08:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03173</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 09:08:35</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SfU15</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SfU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:SfU4</uppgift>
<ref_dok_id>GM01SfU4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:173&lt;br/&gt;
Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:173 Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:173&lt;br/&gt;
Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:173 Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:173&lt;br/&gt;
Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:173 Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:173&lt;br/&gt;
Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sf42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:173 Verkställighet och återvändande - en del av asylprocessen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>