<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287793</hangar_id>
 <dok_id>GL03169</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>169</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:169</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utbildningsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>169</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-05-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:50</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03169/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03169</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03169</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:169&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och&lt;br&gt;likvärdighet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03169/prop_199798__169-1.png" style="width:37pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 14 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ylva Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utbildningsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en gymnasieexamen införs för att befästa och&lt;br&gt;förstärka kvaliteten i gymnasieskolans utbildning. Bestämmelserna om&lt;br&gt;nationella proven bör ändras, så att nationella kursprov blir obligatoriska&lt;br&gt;inför betygsättningen i kämämneskursema i svenska/svenska som andra-&lt;br&gt;språk, engelska och matematik samt i den högsta karaktärsämneskursen i&lt;br&gt;engelska och matematik på respektive program. Vidare föreslås en ny&lt;br&gt;gemensam struktur för gymnasieskolans nationella och specialutformade&lt;br&gt;program. Definitionen av begreppet gymnasiepoäng skall inte längre vara&lt;br&gt;ett mått på den faktiska undervisningstiden för en kurs utan i stället ett&lt;br&gt;mått på kursens studieomfattning, d.v.s. den beräknade arbetsinsatsen för&lt;br&gt;eleven. Samtliga nationella och specialutformade program föreslås om-&lt;br&gt;fatta 2 500 gymnasiepoäng i gymnasieskolan. Den nuvarande uppdel-&lt;br&gt;ningen av program på grenar föreslås bli ersatt av inriktningar. Ett nytt&lt;br&gt;nationellt program - teknikprogrammet - föreslås bli infört hösten år&lt;br&gt;2000. Samtidigt införs en ny lärlingsutbildning som alternativ studieväg&lt;br&gt;inom program med yrkesämnen. Nya samarbetsformer med arbetslivet&lt;br&gt;behöver utvecklas. Regeringen ges ett bemyndigande att meddela när-&lt;br&gt;mare föreskrifter om lärlingsutbildningen. Skollagen ändras så att det&lt;br&gt;tydligt visas på möjligheten att särskilt inrikta undervisningen på ett&lt;br&gt;individuellt program mot ett nationellt eller specialutformat program. För&lt;br&gt;ämnet Idrott och hälsa ökas den obligatoriska delen, som föreslås få lika&lt;br&gt;stor omfattning på alla program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext....................................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning..................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Sverige - en stark och dynamisk kunskapsnation.................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Utvecklingen inom vuxenutbildningen.................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Strukturen på nationella program.........................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Strukturen i dagens gymnasieskola............................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 En ny struktur för nationella program.......................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Utveckling av programutbudet.............................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Ett nytt nationellt program - teknikprogrammet.......................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Utveckling av det individuella programmet..............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Gymnasieskolans kärnämnen................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Utveckling av kämämnesutbudet..............................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Idrott och hälsa i gymnasieskolan..............................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Gymnasieskola och arbetsliv i samarbete.............................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 En ny modem lärlingsutbildning i gymnasieskolan..................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Examen på gymnasial nivå.................................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Prov och kvalitetssäkring....................................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Distansundervisning............................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Elevernas ansvar, rättigheter och skyldigheter...................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Ekonomiska konsekvenser..................................................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Författningskommentarer....................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 Förslaget till lag om ändring&amp;nbsp;i skollagen (1985:1100).............69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av bedömningarna i slutbetänkandet&lt;br&gt;Den nya gymnasieskolan - problem och möjligheter&lt;br&gt;(SOU 19997:107)..................................................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanfattning av förslagen i rapporten&lt;br&gt;Gymnasieskola i ständig utveckling (Ds 1997:78)................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna samt en&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena över betänkandet&lt;br&gt;Den nya gymnasieskolan - problem och möjligheter&lt;br&gt;(SOU 1997:107) och rapporten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskola i ständig utveckling (Ds 1997:78)................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1998...........95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad............................................................................................96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner vad regeringen föreslår om en examen på gymnasial nivå&lt;br&gt;(avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 kap. 3-5, 6 a, 8, 16-18 och 24 §§ samt bilaga 1 och 2 skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 4 d §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i gymnasieskolan skall utgöras dels av utbildning på na-&lt;br&gt;tionella program, som är avsedda att kunna genomgås på tre läsår, dels av&lt;br&gt;utbildning på specialutformade program, som också är avsedda att kunna&lt;br&gt;genomgås på tre läsår, dels av individuella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de nationella programmen&lt;br&gt;kan finnas olika grenar. Grenarna&lt;br&gt;kan vara nationellt eller lokalt fast-&lt;br&gt;ställda. Regeringen får meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om grenarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för utbildningen får&lt;br&gt;besluta att utbildningen på natio-&lt;br&gt;nella och specialutformade pro-&lt;br&gt;gram får fördelas på en längre tid&lt;br&gt;än tre läsår. Efter regeringens&lt;br&gt;medgivande får styrelsen besluta&lt;br&gt;att utbildningen får fordelas på&lt;br&gt;kortare tid än tre läsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de nationella programmen&lt;br&gt;kan finnas utbildningar med olika&lt;br&gt;inriktningar. Dessa kan vara natio-&lt;br&gt;nellt eller lokalt fastställda. Rege-&lt;br&gt;ringen får meddela närmare före-&lt;br&gt;skrifter om dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärlingsutbildning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnas inom de nationella och&lt;br&gt;specialutformade programmen.&lt;br&gt;Regeringen får meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lärlingsutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella programmen skall vara grund för fortsatt utbildning på&lt;br&gt;högskolenivå och för yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1997:1212.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka de nationella programmen Vilka de nationella programmen&lt;br&gt;är framgår av bilaga 1. Vissa be- &amp;nbsp;&amp;nbsp;är framgår av bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om utbildningens om-&lt;br&gt;fattning på de nationella pro-&lt;br&gt;grammen (timplaner) framgår av&lt;br&gt;bilaga 2. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om tillämpningen av timplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall informera om de nationella programmen och om&lt;br&gt;möjligheterna att få utbildning på specialutformade eller individuella pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett specialutformat program skall i fråga om utbildningens nivå mot-&lt;br&gt;svara ett nationellt program och därmed kunna ligga till grund för fortsatt&lt;br&gt;utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet. Det kan utformas&lt;br&gt;individuellt för en elev eller gemensamt för en grupp elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för utbildningen skall&lt;br&gt;fastställa en plan för vaije spe-&lt;br&gt;cialutformat program. Om pro-&lt;br&gt;grammet är avsett för en grupp&lt;br&gt;elever, skall styrelsen även fast-&lt;br&gt;ställa programmål. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om omfattningen av ett&lt;br&gt;specialutformat program. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att utbild-&lt;br&gt;ningen skall omfatta minst vissa av&lt;br&gt;de ämnen som anges i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för utbildningen skall&lt;br&gt;fastställa en plan för varje spe-&lt;br&gt;cialutformat program. Om pro-&lt;br&gt;grammet är avsett för en grupp&lt;br&gt;elever, skall styrelsen även fast-&lt;br&gt;ställa programmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett individuellt program kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt pro-&lt;br&gt;gram eller ett specialutformat program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. göra det möjligt för ungdomar&lt;br&gt;att genom lärlingsutbildning&lt;br&gt;förena en anställning som syftar&lt;br&gt;till yrkesutbildning med studier av&lt;br&gt;vissa ämnen i gymnasieskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avse utbildning för udda yr-&lt;br&gt;ken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. möta speciella behov hos ele-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett individuellt program som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. särskilt inriktas mot studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på ett nationellt eller&lt;br&gt;specialutformat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(programinriktat individuellt&lt;br&gt;program),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. göra det möjligt för ungdomar&lt;br&gt;att genom lärlingsutbildning&lt;br&gt;förena en anställning som syftar&lt;br&gt;till yrkesutbildning med studier av&lt;br&gt;vissa ämnen i gymnasieskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avse utbildning för udda yr-&lt;br&gt;ken, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. möta speciella behov hos ele-&lt;br&gt;ven.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ett sådant syfte som anges i&lt;br&gt;första stycket 1 kan utformas för&lt;br&gt;en grupp elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen på ett individuellt&lt;br&gt;program skall följa en plan, som&lt;br&gt;skall fastställas av styrelsen för&lt;br&gt;utbildningen. I fråga om sådana&lt;br&gt;individuella program som avses i&lt;br&gt;första stycket 2 får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att utbildningen i skolan&lt;br&gt;skall omfatta minst vissa ämnen&lt;br&gt;som anges i timplanerna i bi-&lt;br&gt;laga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av studierna i de&lt;br&gt;ämnen som anges i bilaga 2 be-&lt;br&gt;tecknas med gymnasiepoäng. För&lt;br&gt;varje ämne motsvarar antalet&lt;br&gt;gymnasiepoäng antalet undervis-&lt;br&gt;ningstimmar i ämnet. En elev har&lt;br&gt;uppnått det antal gymnasiepoäng&lt;br&gt;som sålunda gäller for varje ämne,&lt;br&gt;när eleven har inhämtat den kun-&lt;br&gt;skap som utbildningen i ämnet&lt;br&gt;avser att ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen inom varje ämne&lt;br&gt;som anges i bilaga 2 sker i form av&lt;br&gt;en eller flera kurser. För vaije kurs&lt;br&gt;skall det anges hur många gymna-&lt;br&gt;siepoäng den omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter vaije kurs har eleven rätt&lt;br&gt;att få betyg. Har eleven enligt detta&lt;br&gt;betyg minst uppfyllt kurskraven är&lt;br&gt;kommunen inte skyldig att erbjuda&lt;br&gt;eleven ytterligare utbildning inom&lt;br&gt;den kursen. Detta gäller även om&lt;br&gt;eleven begärt och fått kortare un-&lt;br&gt;dervisningstid än den som anges i&lt;br&gt;timplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett individuellt program som är&lt;br&gt;av ett sådant slag som avses i&lt;br&gt;första stycket 1 och 2 kan utformas&lt;br&gt;för en grupp elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen på ett individuellt&lt;br&gt;program skall följa en plan, som&lt;br&gt;skall fastställas av styrelsen för&lt;br&gt;utbildningen. I fråga om sådana&lt;br&gt;individuella program som avses i&lt;br&gt;första stycket 3 får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att utbildningen i skolan&lt;br&gt;skall omfatta minst vissa ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av studierna på&lt;br&gt;nationella och specialutformade&lt;br&gt;program betecknas med gymnasie-&lt;br&gt;poäng. Vissa bestämmelser om&lt;br&gt;utbildningens omfattning på de&lt;br&gt;nationella och specialutformade&lt;br&gt;programmen (poängplan) framgår&lt;br&gt;av bilaga 2. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om tillämpningen av poängplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen inom vaije ämne&lt;br&gt;sker i form av en eller flera kurser.&lt;br&gt;För varje kurs skall det anges hur&lt;br&gt;många gymnasiepoäng den omfat-&lt;br&gt;tar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter varje kurs har eleven rätt&lt;br&gt;att få betyg. Har eleven enligt detta&lt;br&gt;betyg minst uppfyllt kurskraven är&lt;br&gt;kommunen inte skyldig att erbjuda&lt;br&gt;eleven ytterligare utbildning inom&lt;br&gt;den kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever på det estetiska pro-&lt;br&gt;grammet, naturvetenskapspro-&lt;br&gt;grammet och samhällsveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet har rätt till&lt;br&gt;minst 2 150 undervisningstimmar&lt;br&gt;om 60 minuter och elever på öv-&lt;br&gt;riga nationella program har rätt&lt;br&gt;till 2 3 70 timmar om 60 minuter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(garanterad undervisningstid).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om garante-&lt;br&gt;rad undervisningstid för spe-&lt;br&gt;cialutformade program samt om&lt;br&gt;avsteg från den garanterade un-&lt;br&gt;dervisningstiden enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program&lt;br&gt;för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första stycket för-&lt;br&gt;utsatt att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och har&lt;br&gt;godkända betyg i svenska alternativt svenska som andraspråk, engelska&lt;br&gt;och matematik eller på annat sätt förvärvat likvärdiga kunskaper, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i&lt;br&gt;gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller av-&lt;br&gt;lagt International Baccalaureate (IB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall omfatta ett all-&lt;br&gt;sidigt urval av nationella program.&lt;br&gt;Antalet platser på de olika pro-&lt;br&gt;grammen och deras grenar skall&lt;br&gt;anpassas med hänsyn till elevernas&lt;br&gt;önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall omfatta ett all-&lt;br&gt;sidigt urval av nationella program.&lt;br&gt;Antalet platser på de olika pro-&lt;br&gt;grammen skall anpassas med hän-&lt;br&gt;syn till elevernas önskemål. Det-&lt;br&gt;samma gäller de olika inriktning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arna inom programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen eller&lt;br&gt;i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.&lt;br&gt;Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på ett&lt;br&gt;nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildningen.&lt;br&gt;Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss&lt;br&gt;utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-&lt;br&gt;stämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för vissa utbild-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en kommun erbjuder utbild-&lt;br&gt;ning på ett nationellt program får&lt;br&gt;kommunen också erbjuda garanti&lt;br&gt;för att eleven vid senare grendel-&lt;br&gt;ning tas in på en viss gren inom&lt;br&gt;programmet. Detsamma gäller om&lt;br&gt;ett landsting erbjuder utbildning på&lt;br&gt;ett nationellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att en s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en kommun erbjuder utbild-&lt;br&gt;ning på ett nationellt program får&lt;br&gt;kommunen också erbjuda garanti&lt;br&gt;för att eleven senare skall tas in på&lt;br&gt;en utbildning med en viss inrikt-&lt;br&gt;ning inom ett nationellt program.&lt;br&gt;Detsamma gäller om ett landsting&lt;br&gt;erbjuder utbildning på ett&lt;br&gt;nationellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;an garanti skall ges inom vissa pro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av sin hemkommun skall erbjudas gymnasieutbildning på ett&lt;br&gt;nationellt program enligt 5 § första stycket är behörig sökande till en så-&lt;br&gt;dan utbildning var som helst i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av behöriga sökande till de nationella program som anordnas i en&lt;br&gt;kommun eller för ett samverkansområde skall i första hand tas emot de&lt;br&gt;som är hemmahörande i den kommun som anordnar utbildningen och de&lt;br&gt;som är hemmahörande i en kommun som tillhör samverkansområdet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sådana sökande som avses i andra stycket skall jämställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda&lt;br&gt;skäl att få gå i den gymnasieskola dit de har sökt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de som är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder det sökta&lt;br&gt;programmet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de som har sökt till gymnasie-&lt;br&gt;skolan ifråga under åberopande av&lt;br&gt;att där, inom det sökta program-&lt;br&gt;met, anordnas en nationellt fast-&lt;br&gt;ställd gren som inte erbjuds av&lt;br&gt;hemkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de som har sökt till gymnasie-&lt;br&gt;skolan ifråga under åberopande av&lt;br&gt;att där, inom det sökta program-&lt;br&gt;met, anordnas en utbildning med&lt;br&gt;en nationellt fastställd inriktning&lt;br&gt;som inte erbjuds av hemkommu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tagits in på ett nationellt program i gymnasieskolan och på-&lt;br&gt;börjat det, har rätt att fullfölja sin utbildning på det programmet i&lt;br&gt;kommunen eller inom samverkansområdet eller, om utbildningen har ett&lt;br&gt;landsting som huvudman, inom det landstingsområdet. Detta gäller även&lt;br&gt;om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studietiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser gäller också&lt;br&gt;i fråga om utbildning på en viss&lt;br&gt;gren, om eleven har tagits in på ett&lt;br&gt;program och därvid getts garanti&lt;br&gt;för att senare bli intagen på den&lt;br&gt;grenen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att fullfölja utbildningen&lt;br&gt;enligt första stycket gäller även&lt;br&gt;efter ett studieavbrott på högst ett&lt;br&gt;läsår för studier utomlands. Det-&lt;br&gt;samma gäller i fråga om grenga-&lt;br&gt;ranti enligt andra stycket, såvida&lt;br&gt;inte skolhuvudmannen vid utfär-&lt;br&gt;dandet av garantin gjort uttryckligt&lt;br&gt;förbehåll mot dess giltighet i hän-&lt;br&gt;delse av studieavbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser gäller också&lt;br&gt;i fråga om utbildning med en så-&lt;br&gt;dan inriktning som avses i 3 §&lt;br&gt;tredje stycket, om eleven har tagits&lt;br&gt;in på ett program och därvid getts&lt;br&gt;garanti för att senare bli intagen&lt;br&gt;till en sådan utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att fullfölja utbildningen&lt;br&gt;enligt första stycket gäller även&lt;br&gt;efter ett studieavbrott på högst ett&lt;br&gt;läsår för studier utomlands. Det-&lt;br&gt;samma gäller i fråga om sådan&lt;br&gt;garanti som avses i andra stycket,&lt;br&gt;om inte skolhuvudmannen vid ut-&lt;br&gt;färdandet av garantin gjort uttryck-&lt;br&gt;ligt förbehåll mot dess giltighet i&lt;br&gt;händelse av studieavbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev, som har tagits in på ett En elev, som har tagits in på ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt program eller på en viss&lt;br&gt;gren inom ett sådant program och&lt;br&gt;påbörjat utbildningen men som&lt;br&gt;därefter flyttar från kommunen&lt;br&gt;eller samverkansområdet för ut-&lt;br&gt;bildningen, har rätt att fullfölja&lt;br&gt;utbildningen på det påbörjade pro-&lt;br&gt;grammet eller grenen där den nya&lt;br&gt;hemkommunen erbjuder sådan&lt;br&gt;utbildning. Erbjuder den nya hem-&lt;br&gt;kommunen inte programmet eller&lt;br&gt;grenen har eleven rätt att efter eget&lt;br&gt;val fullfölja sin utbildning i en an-&lt;br&gt;nan kommun eller ett landsting&lt;br&gt;som anordnar utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever som önskar fullfölja sin&lt;br&gt;utbildning på en sådan nationellt&lt;br&gt;fastställd gren inom ett nationellt&lt;br&gt;program som inte erbjuds av deras&lt;br&gt;hemkommun bör, i mån av plats,&lt;br&gt;få flytta till gymnasieskolan i en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting där den&lt;br&gt;önskade grenen anordnas. Styrel-&lt;br&gt;sen för utbildningen i den kommun&lt;br&gt;eller det landsting där grenen an-&lt;br&gt;ordnas beslutar om sådant motta-&lt;br&gt;gande av en elev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut får inte överklä;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 22 och 23 §§&lt;br&gt;är dock hemkommunen inte&lt;br&gt;skyldig att betala ersättning, om&lt;br&gt;det är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett nationellt program eller en&lt;br&gt;nationellt fastställd gren av ett så-&lt;br&gt;dant program som kommunen&lt;br&gt;själv erbjuder, utom då eleven har&lt;br&gt;tagits emot med stöd av 8 § tredje&lt;br&gt;stycket 1 och 3 eller 29 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en lokalt fastställd gren inom&lt;br&gt;de nationella programmen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt program eller på en ut-&lt;br&gt;bildning med en viss inriktning&lt;br&gt;inom ett sådant program och på-&lt;br&gt;börjat utbildningen men som där-&lt;br&gt;efter flyttar från kommunen eller&lt;br&gt;samverkansområdet för utbild-&lt;br&gt;ningen, har rätt att fullfölja utbild-&lt;br&gt;ningen på det påbörjade program-&lt;br&gt;met eller inriktningen där den nya&lt;br&gt;hemkommunen erbjuder sådan&lt;br&gt;utbildning. Erbjuder den nya hem-&lt;br&gt;kommunen inte programmet eller&lt;br&gt;utbildning med den inriktningen&lt;br&gt;har eleven rätt att efter eget val&lt;br&gt;fullfölja sin utbildning i en annan&lt;br&gt;kommun eller ett landsting som&lt;br&gt;anordnar utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever som önskar fullfölja sin&lt;br&gt;utbildning med en sådan nationellt&lt;br&gt;fastställd inriktning inom ett natio-&lt;br&gt;nellt program som inte erbjuds av&lt;br&gt;deras hemkommun bör, om det&lt;br&gt;finns plats, få flytta till gymnasie-&lt;br&gt;skolan i en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting där den önskade utbild-&lt;br&gt;ningen anordnas. Styrelsen för ut-&lt;br&gt;bildningen i den kommun eller det&lt;br&gt;landsting där utbildningen anord-&lt;br&gt;nas beslutar om sådant mottagande&lt;br&gt;av en elev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 22 och 23 §§&lt;br&gt;är dock hemkommunen inte&lt;br&gt;skyldig att betala ersättning, om&lt;br&gt;det är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett nationellt program eller ut-&lt;br&gt;bildning med en nationellt fast-&lt;br&gt;ställd inriktning inom ett sådant&lt;br&gt;program som kommunen själv er-&lt;br&gt;bjuder, utom då eleven har tagits&lt;br&gt;emot med stöd av 8 § tredje&lt;br&gt;stycket 1 och 3 eller 29 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbildning med en lokalt fast-&lt;br&gt;ställd inriktning inom de nationella&lt;br&gt;programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, om inte annat framgår nedan, den 1 januari&lt;br&gt;2000, och skall tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 1 juli&lt;br&gt;2000. Äldre bestämmelser skall tillämpas på utbildning som har påbörjats&lt;br&gt;före den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ändringarna i 5 kap. 4 b § första och andra stycket, träder i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn- och fritidsprogrammet&lt;br&gt;Byggprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energiprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Estetiska programmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handels- och&lt;br&gt;administrationsprogrammet&lt;br&gt;Hantverksprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotell- och restaurangprogrammet&lt;br&gt;Industriprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsprogrammet&lt;br&gt;Medieprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturbruksprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvårdnadsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S amhällsvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B am- och fritidsprogrammet&lt;br&gt;Byggprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energiprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Estetiska programmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handels- och&lt;br&gt;administrationsprogrammet&lt;br&gt;Hantverksprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotell- och restaurangprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsprogrammet&lt;br&gt;Medieprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturbruksprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvårdnadsprogrammet&lt;br&gt;Samhällsvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktvärden för utbildningens omfattning for gymnasieskolans&lt;br&gt;treåriga nationella program i timmar om 60 minuter för ämnen och&lt;br&gt;totalt&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Estetiskt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturveten-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällsvetenskaps-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skapsprogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Natur- Teknisk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekono- Huma- Sam-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;veten- gren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;misk nistisk hälls-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skaplig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gren &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gren&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;veten-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skaplig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Ämnen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska/S venska&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;som andraspråk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Religionskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Matematik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300/240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300/240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturkunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Estetisk verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Historia&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Filosofi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40/0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40/0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Psykologi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0/40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0/40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Geografi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Språk 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Språk 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Latin med allmän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0/190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;språkkunskap/språk 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;240/190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fördjupning i humaniora&lt;br&gt;eller samhällsvetenskap&lt;br&gt;Fysik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60/110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kemi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Biologi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Estetiska ämnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska ämnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;510/320&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljökunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0/60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0/60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tekniska ämnen&lt;br&gt;Yrkesämnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Individuella val&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lokalt tillägg/ämnes-&lt;br&gt;anknuten praktik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa under-&lt;br&gt;visningstid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2350&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Specialarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt garanterat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;antal timmar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Altemativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Poängplan för&lt;br&gt;gymnasieskolan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nationella och specialutformade program i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ämne&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gymnasiepoäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Ämnen som i nedan angiven omfattning&lt;br&gt;ingår i alla nationella och specialutformade&lt;br&gt;program, (Kärnämnen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska/Svenska&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;som andraspråk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Matematik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Religionskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturkunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Estetisk verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ämnen genom vilka programmet&lt;br&gt;får sin karaktär inklusive examens-&lt;br&gt;arbete om 100 gymnasiepoäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 450&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Individuella val&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa gymnasiepoäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 21 april 1994 det statsråd som har till&lt;br&gt;uppgift att föredra ärenden om skola och vuxenutbildning att tillkalla en&lt;br&gt;parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att följa utvecklingen&lt;br&gt;i gymnasieskolan (dir. 1994:29). Kommittén antog namnet Kommittén&lt;br&gt;för gymnasieskolans utveckling. Den 24 november 1994 beslutade rege-&lt;br&gt;ringen om tilläggsdirektiv för kommittén (dir. 1994:128).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén för gymnasieskolans utveckling lämnade dels i januari&lt;br&gt;1996 ett delbetänkande Den nya gymnasieskolan — hur går det? (SOU&lt;br&gt;1996:1), dels i december 1996 ett andra delbetänkande Den nya gymn-&lt;br&gt;asieskolan - steg for steg (SOU 1997:1), dels i augusti 1997 slut-&lt;br&gt;betänkandet Den nya gymnasieskolan - problem och möjligheter (SOU&lt;br&gt;1997:107). En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet&lt;br&gt;SOU 1997:1 finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr 97/194/S).&lt;br&gt;En sammanfattning av betänkandet SOU 1997:107 finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse Utvecklingsplan for förskola, skola och&lt;br&gt;vuxenutbildning - kvalitet och likvärdighet (Skr. 1996/97:112) redovisa-&lt;br&gt;des flera initiativ och bedömningar som rör gymnasieskolans fortsatta&lt;br&gt;utveckling, vilka även berör motsvarande utbildning i komvux. Inom&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet tillsattes därefter en arbetsgrupp - Gymnasie-&lt;br&gt;gruppen - med uppgift att fördjupa och konkretisera den inriktning som&lt;br&gt;angavs i utvecklingsplanen. Resultatet av gruppens arbete finns i rappor-&lt;br&gt;ten Gymnasieskola i ständig utveckling (Ds 1997:78). En sammanfattning&lt;br&gt;av rapporten finns i bilaga 2. SOU 1997:107 och Ds 1997:78 har remiss-&lt;br&gt;behandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttrandena finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet - Praktik-&lt;br&gt;programgruppen - har haft i uppdrag att överväga hur innehållet i det&lt;br&gt;individuella programmet kan stärkas. Gruppens arbete redovisades den&lt;br&gt;23 april 1998 i rapporten PRIV - en ny väg mot ett nationellt program&lt;br&gt;(Ds 1998:27). Rapporten remissbehandlas för närvarande. Regeringen&lt;br&gt;avser att senare ta ställning till dessa förslag. Ett förtydligande av vad&lt;br&gt;som kan ske redan inom ramen för nu gällande bestämmelser för det&lt;br&gt;individuella programmet tas upp i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Sverige - en stark och dynamisk&lt;br&gt;kunskapsnation&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utbildning är en investering för framtiden. Arbetskraftens utbildning och&lt;br&gt;kompetens har avgörande betydelse för produktivitetsutveckling och till-&lt;br&gt;växt. Utbildning är också en fråga om fördelningspolitik och rättvisa. En&lt;br&gt;väl fungerande arbetsmarknad förutsätter starka och trygga individer,&lt;br&gt;som har en beredskap att ta till sig nyheter, är aktivt beredda att med-&lt;br&gt;verka i förändringar och att lära nytt samt har möjlighet att göra egna val.&lt;br&gt;Därför är fördelningen av utbildning ytterst en fråga om en rättvis fördel-&lt;br&gt;ning av samhällets utbildningsresurser och om människors levnadsför-&lt;br&gt;hållanden i stort. Tillgången till utbildning och kompetensutveckling är&lt;br&gt;avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den internationella&lt;br&gt;konkurrensen och för att trygga och utveckla vår gemensamma välfärd.&lt;br&gt;Sveriges befolkning har visserligen en förhållandevis hög genomsnittlig&lt;br&gt;kompetens och utbildning, men för att Sverige skall kunna hävda sig i&lt;br&gt;framtida internationell konkurrens krävs ytterligare utbyggnad av utbild-&lt;br&gt;ningsväsendet och inte minst utbildningar inom teknik, naturvetenskap&lt;br&gt;och IT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har valt väg. Vi skall konkurrera med kunskap och kompetens&lt;br&gt;- inte med låga löner. Den internationella utvecklingen med hårdnande&lt;br&gt;konkurrens och strukturomvandling ställer höga krav på utvecklingsför-&lt;br&gt;måga, flexibilitet och ett ständigt lärande. Genom kunskaper och utbild-&lt;br&gt;ning skall vi främja välstånd och välfärd. Sveriges framtid ligger i en&lt;br&gt;kvalificerad arbetskraft med god utbildning. För att hålla jämna steg med&lt;br&gt;omvärlden måste vårt svenska utbildningssystem ha en sådan inriktning&lt;br&gt;och en sådan kvalitet att eleverna får en god grund för att möta framti-&lt;br&gt;dens krav på kontinuerligt lärande i och utanför arbetslivet. Den svenska&lt;br&gt;modellen med ett stort offentligt finansierat utbildningsväsende ger goda&lt;br&gt;förutsättningar för att det livslånga lärandet skall komma alla till del och&lt;br&gt;bli en verksam motor i tillväxten och fördelningspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige satsar nu kraftigt på utbildning för att uppnå uthållig, hög&lt;br&gt;tillväxt och växande sysselsättning. Den viktiga grunden för vårt samhäl-&lt;br&gt;les och individens framtida utveckling läggs redan i förskolan och fort-&lt;br&gt;sätter i grund- och gymnasieskolan. I kommunal vuxenutbildning kan&lt;br&gt;vuxna med kort tidigare utbildning skaffa sig gymnasiekompetens för att&lt;br&gt;bättre kunna möta det moderna samhällets krav och ta vara på dess&lt;br&gt;möjligheter. Genom kunskapslyftet har en kraftfull utökning gjorts av&lt;br&gt;vuxnas möjligheter att få gymnasial utbildning. Samtidigt sker en be-&lt;br&gt;tydande utbyggnad av högskolan över hela landet och försöksverksam-&lt;br&gt;heten med kvalificerad yrkesutbildning utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla behöver gymnasiekompetens som grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning har central betydelse för alla människors möjligheter att&lt;br&gt;förverkliga sig själva, att utveckla sin personlighet och sina inneboende&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter. Utbildningens betydelse när det gäller att möta förändringar&lt;br&gt;i samhälle och arbetsliv kan inte överskattas. Utbildning kan bidra till en&lt;br&gt;högre kvalitet i individens personliga, sociala och yrkesmässiga utveck-&lt;br&gt;ling. Därför måste utbildningsmöjligheterna kom alla till del, så att alla&lt;br&gt;får goda möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av internationalisering, hög förändringstakt i produktionen&lt;br&gt;med allt större inslag av kunskapsintensiv produktion och nya organi-&lt;br&gt;sationsformer ökar näringslivets behov av relevant kompetens hos arbets-&lt;br&gt;kraften. Detta ställer stora krav på kunskap, kompetens, flexibilitet och&lt;br&gt;utvecklingsförmåga. Det som produceras kommer i framtiden i allt större&lt;br&gt;utsträckning att bygga på kunskap, effektivitet och kreativitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna utbildningsnivån måste fortlöpande anpassas till sam-&lt;br&gt;hällets och arbetslivets utveckling. Under 1980-talet kunde ungdomar i&lt;br&gt;stället för att fortsätta till gymnasieskolan direkt efter grundskolan välja&lt;br&gt;att arbeta några år för att senare återuppta sina studier. I dag är den möj-&lt;br&gt;ligheten i det närmaste obefintlig. För dem som nu skall ut i arbetslivet&lt;br&gt;finns det praktiskt taget inte någon arbetsmarknad, om man inte har lägst&lt;br&gt;en gymnasiekompetens. För den som söker sig ut på arbetsmarknaden&lt;br&gt;gäller det att ha en bred kunskapsbas och en beredskap för kompetens-&lt;br&gt;utveckling, som gör att man är efterfrågad och anställningsbar i ett rela-&lt;br&gt;tivt brett spektrum av branscher. En gedigen grund för fortsatt lärande är&lt;br&gt;en nödvändig förutsättning för dem som går direkt från gymnasieskolan&lt;br&gt;till yrkesverksamhet i arbetslivet. I dag behöver också allt fler en hög-&lt;br&gt;skoleutbildning som plattform för kvalificerade uppgifter i arbetslivet.&lt;br&gt;Därför måste den gymnasiala utbildningen erbjuda allt fler en bred grund&lt;br&gt;för fortsatt lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga indikationer på att utvecklingstakten i arbetslivet kom-&lt;br&gt;mer att minska. Tvärtom pekar alla tecken på att framtiden kommer att&lt;br&gt;innebära att individen får uppleva allt tätare förändringar och ställas inför&lt;br&gt;än fler alternativ. Därmed ställs nya och högre krav på kunskaper och&lt;br&gt;kompetens. En bred allmän kunskapsbas är det viktigaste verktyget för att&lt;br&gt;individen skall förmå att hantera och bemästra en föränderlig verklighet.&lt;br&gt;Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla hela Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen medför samtidigt risker för nya klyftor i samhälle och&lt;br&gt;arbetsliv. En bristfällig utbildning riskerar att bli ett allt större handikapp.&lt;br&gt;Det gäller inte bara i arbetslivet utan även i samhället som helhet. Indi-&lt;br&gt;videns möjligheter att påverka, att göra sin röst hörd och ta ställning i&lt;br&gt;viktiga frågor är intimt förknippade med individens kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rationaliseringar och effektiviseringar har ökat såväl industrins som&lt;br&gt;den offentliga sektorns produktivitet och minskat behovet av arbetskraft,&lt;br&gt;i synnerhet av arbetskraft med kort utbildning. Antalet sysselsatta med&lt;br&gt;enbart folk- eller grundskola har minskat inom alla sektorer, medan&lt;br&gt;huvuddelen av de nya arbetstillfällen som tillkommit ställer högre krav&lt;br&gt;på kvalifikationer. Denna utveckling ställer gymnasieskolan inför en stor&lt;br&gt;utmaning att utforma sin verksamhet så att man undviker att nya klyftor&lt;br&gt;skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen skall uppnås — det är inte kraven som skall sänkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolans uppgift är att kvalificera eleverna i tre avseenden: för&lt;br&gt;ett demokratiskt samhällsliv, för ett utvecklande arbetsliv och för vidare&lt;br&gt;studier. För att gymnasieskolan skall kunna ge alla en god grund, är det&lt;br&gt;viktigt att slå vakt om principen att samtliga program i gymnasieskolan&lt;br&gt;skall ge en bred grund som underlättar personlig utveckling, vidare&lt;br&gt;studier och ett livslångt lärande. Motsvarande krav ställs även på den&lt;br&gt;gymnasiala vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället har ett ansvar att göra sitt yttersta för att ingen skall behöva&lt;br&gt;gå vidare genom livet utan den grund som gymnasieskolan ger. Gymna-&lt;br&gt;sieskolan måste utformas så att den upplevs som meningsfull av alla ung-&lt;br&gt;domar och motiverar dem att anstränga sig. Gymnasieskolan får inte av&lt;br&gt;några elever betraktas eller upplevas som en allmänt uppehållande åtgärd.&lt;br&gt;Eftersom olika individer har olika förutsättningar måste undervisningen&lt;br&gt;anpassas efter individens behov och förutsättningar. Ambitionen måste&lt;br&gt;således vara att genom stöd och stimulans ge varje elev möjlighet att upp-&lt;br&gt;nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de behörighetsvillkor för nationella och specialutformade pro-&lt;br&gt;gram som gäller fr.o.m. läsåret 1998/99 krävs numera att målen i&lt;br&gt;svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik, måste vara&lt;br&gt;uppnådda innan en elev tas in på ett nationellt eller ett specialutformat&lt;br&gt;program, eftersom dessa kunskaper är en förutsättning för att klara&lt;br&gt;studierna på gymnasial nivå. Detta innebär en skärpning av behörighets-&lt;br&gt;kraven. En elev som avslutat årskurs 9 i grundskolan utan att ha uppnått&lt;br&gt;dessa kunskapsrelaterade behörighetsvillkor kan inhämta dessa kunska-&lt;br&gt;per genom studier på gymnasieskolans individuella program. De skärpta&lt;br&gt;intagningskraven bör generellt sett medföra att eleverna i fortsättningen&lt;br&gt;börjar på de nationella och specialutformade programmen med en bättre&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan gymnasieskolan och arbetslivet måste utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett väl fungerande samarbete mellan gymnasieskolan och arbetslivet är&lt;br&gt;en förutsättning för att gymnasieskolan skall kunna erbjuda en utbildning&lt;br&gt;med tillräcklig aktualitet och kvalitet. Det är därför av stor vikt att arbets-&lt;br&gt;livets engagemang i gymnasieskolan kan öka. Möjligheterna till samver-&lt;br&gt;kan mellan skolan och arbetslivet måste utvecklas för att förbättra kvali-&lt;br&gt;teten i all gymnasieutbildning; i synnerhet i yrkesutbildningen. Det lokala&lt;br&gt;arbetslivet måste få större möjligheter att medverka i gymnasieskolans&lt;br&gt;utbildning. Särskilda lokala organ för samarbete i fasta former, t.ex. pro-&lt;br&gt;gramråd, bör inrättas vid vaije gymnasieskola. Den nya moderna lärlings-&lt;br&gt;utbildningen, som nu införs i form av pilotprojekt, måste hålla en hög&lt;br&gt;kvalitet som svarar mot kraven i dagens och morgondagens arbetsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången till högskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den högre utbildningen och forskningen har avgörande betydelse för&lt;br&gt;samhällsutvecklingen och utvecklingen av ett konkurrenskraftigt arbets-&lt;br&gt;liv. Universitet och högskolor utgör också regionala resurser för kunskap&lt;br&gt;och information. I dag går ca 37 procent av en årskull över till högskolan&lt;br&gt;inom tre år efter gymnasieskolan. Från att ha omfattat ca 200 000 studen-&lt;br&gt;ter år 1985 har högskolan expanderat till att omfatta ca 300 000 studenter&lt;br&gt;år 1995. Dagens och framtidens arbetsmarknad kräver i ökande grad&lt;br&gt;eftergymnasial yrkeskompetens. Detta medför också att en ökad andel&lt;br&gt;studenter måste beredas plats i högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av gymnasieskolans viktigaste uppgifter är att förbereda eleverna&lt;br&gt;för högskolestudier. För att gymnasieskolan skall ge alla en god grund för&lt;br&gt;studier och yrkesarbete, är det viktigt att samtliga program i den nya&lt;br&gt;gymnasieskolan ger en bred grund för ett livslångt lärande. Det innebär&lt;br&gt;att inget program får bli en återvändsgränd. Behörighetsreglerna för till-&lt;br&gt;träde till högskolan har funktionen att garantera att studenterna har en&lt;br&gt;viss allmän kunskapsnivå för att kunna tillgodogöra sig studierna i hög-&lt;br&gt;skolan. De nya regler för tillträde till högskolan som riksdagen fattade&lt;br&gt;beslut om 1996, innebar en inte obetydlig skärpning av reglerna för&lt;br&gt;behörighet till högskolan. Reglerna innebär att de som har ett slutbetyg&lt;br&gt;från ett nationellt eller specialutformat program och har lägst betyget&lt;br&gt;Godkänd på kurser motsvarande 90 procent av vad som krävs för ett&lt;br&gt;fullständigt program har grundläggande behörighet. Av de elever som&lt;br&gt;avslutade gymnasieskolan våren 1997 uppfyllde drygt 80 procent kraven&lt;br&gt;för grundläggande behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag behöver alla elever som fullföljer gymnasieskolan med minst&lt;br&gt;godkända betyg i kärnämnena utöver grundläggande behörighet även&lt;br&gt;särskild behörighet för flera högskoleutbildningar. För t.ex. högskole-&lt;br&gt;utbildningar inom det naturvetenskapliga området krävs ofta behörighet i&lt;br&gt;ämnen från främst naturvetenskapsprogrammet. Regeringen har givit&lt;br&gt;Skolverket i uppdrag att vid översynen av de nationella programmen, i&lt;br&gt;samråd med Högskoleverket, göra det möjligt att elever på program med&lt;br&gt;yrkesämnen i högre utsträckning kan ges särskild behörighet, t.ex. bör&lt;br&gt;omvårdnadsprogrammet ge behörighet till vårdutbildningar inom hög-&lt;br&gt;skolan såsom sjuksköterskeutbildningen. Den gymnasiala vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen har därutöver en strategisk betydelse för att bl.a. ge elever som&lt;br&gt;lämnat gymnasieskolan ytterligare möjlighet till kompletterande studier&lt;br&gt;för att erhålla en viss särskild behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkra tillgången till väl kvalificerade sökande till högskolan är&lt;br&gt;det viktigt att gymnasieskolan fortsätter att utvecklas kvalitativt - både&lt;br&gt;vad gäller måluppfyllelse och sättet att arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiereformen skall utvecklas vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gymnasiereform som genomfördes efter propositionen Växa med&lt;br&gt;kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU16, rskr. 1990/91:356)&lt;br&gt;har lagt grunden för en fortsatt utveckling. Reformeringen av gymnasie-&lt;br&gt;skolan och den gymnasiala vuxenutbildningen har skett mycket snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av reformen försvårades av att den nya läroplanen och&lt;br&gt;det nya betygssystemet inte var färdiga då reformen började genomföras&lt;br&gt;och av att kursplanerna inledningsvis var av provisorisk karaktär. Dessa&lt;br&gt;problem har visserligen varit av övergående art, men de har inneburit&lt;br&gt;påfrestningar för lärare, skolledare och elever. Nu behöver skolan stabila&lt;br&gt;och långsiktiga planeringsförutsättningar som skapar förutsättningar för&lt;br&gt;en kontinuerlig utveckling. Gymnasieskolans resultat är goda - interna-&lt;br&gt;tionellt sett mycket goda. Vi får inte slå oss till ro med detta. Den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen skall ske genom löpande översyn för att möta fram-&lt;br&gt;tidens krav på en utbildning av hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som särskilt måste uppmärksammas och utvecklas är ele-&lt;br&gt;vernas inflytande över verksamheten i skolan. Eleverna måste känna att&lt;br&gt;de blir sedda och hörda i skolan. De måste få möjligheter att påverka sitt&lt;br&gt;eget lärande och därmed kunna ta ett ansvar för sin utbildning. Detta&lt;br&gt;förutsätter att elevinflytandet utvecklas. Det är en allvarlig varning när&lt;br&gt;gymnasieelever anser att de har minst inflytande vad gäller undervisning-&lt;br&gt;en i allmänna ämnen. Elever måste få inflytande över sin vardag i skolan&lt;br&gt;inte endast av demokratiska skäl utan även av det skälet att delaktighet är&lt;br&gt;en viktig förutsättning för lärande. Skolan får inte infantilisera det upp-&lt;br&gt;växande släktet. Hur undervisningen läggs upp och bedrivs har stor be-&lt;br&gt;tydelse för såväl flickors som pojkars delaktighet och engagemang. Ung-&lt;br&gt;domar har rätt att bli tagna på allvar och känna sig delaktiga. Demokratin&lt;br&gt;får inte reduceras till en innehållslös formalitet. I skolan skall demokrati&lt;br&gt;och människovärde realiseras, respekteras och utvecklas. Skolan är en&lt;br&gt;arbetsplats som innebär både rättigheter och skyldigheter för eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT påverkar skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbets- och samhällslivet påverkas kraftigt av informationsteknikens&lt;br&gt;snabba utveckling. IT:s genombrott inom i stort sett alla områden, medför&lt;br&gt;att kunskap om tekniken och förmåga att använda den håller på att bli en&lt;br&gt;grundförutsättning för att komma in på arbetsmarknaden. IT får alltmer&lt;br&gt;rollen av en grundläggande infrastruktur i det moderna samhället. Infor-&lt;br&gt;mation och hjälpmedel för informationssökning är i stor utsträckning till-&lt;br&gt;gängligt utanför skolan. Detta får konsekvenser för skolans samhällsupp-&lt;br&gt;drag. Alla elever måste i dag kunna använda IT som ett verktyg för&lt;br&gt;kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolans generella uppgift att ge alla elever en likvärdig utbildning&lt;br&gt;rymmer en kompensatorisk rättvisefråga - att ge alla elever oavsett bak-&lt;br&gt;grund, kön och bostadsort kunskaper för att använda IT som en för-&lt;br&gt;beredelse för arbetslivet. Därmed har skolan ett särskilt ansvar för att&lt;br&gt;motverka uppkomsten av nya kunskapsklyftor mellan dem som har&lt;br&gt;tillgång till IT i hemmet och dem som saknar detta. Alla ungdomar som&lt;br&gt;lämnar skolan måste ha de grundläggande och nödvändiga kunskaperna&lt;br&gt;för att kunna använda datorn som ett modernt informationsverktyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya tekniken ändrar förutsättningarna för lärande, vilket också&lt;br&gt;påverkar skolan. IT är ett pedagogiskt verktyg som kan bidra till att&lt;br&gt;utveckla elevaktiva arbetssätt och förnya undervisningen. Klassrummet&lt;br&gt;vidgas genom att IT ger tillgång till oerhört omfattande informations-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;källor. Det stora utbudet av information ställer dock krav på att eleverna Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;skall kunna formulera problem och på en kritisk hållning för att de skall&lt;br&gt;kunna urskilja relevant information. Läraren får en viktig roll som hand-&lt;br&gt;ledare när information skall omvandlas till kunskap. Läramas kunskaper&lt;br&gt;när det gäller användningen av IT som verktyg i den pedagogiska verk-&lt;br&gt;samheten har stor betydelse för utvecklingen av lärandet i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inom kort att i en särskild skrivelse till riksdagen&lt;br&gt;presentera ett program för IT i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontinuerlig utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De största förändringarna av gymnasieskolan under senare år har gällt de&lt;br&gt;tidigare tvååriga yrkesutbildningarna. Till följd av arbetslivets snabba&lt;br&gt;utveckling har det viktigaste målet varit att höja den allmänna utbild-&lt;br&gt;ningsnivån och att förbereda alla för ett livslångt lärande. Redan vid&lt;br&gt;riksdagens behandling av propositionen Växa med kunskaper framhölls&lt;br&gt;att reformen skall ses som en grund för fortsatt utveckling av gymnasie-&lt;br&gt;utbildningen. Förslagen i det följande syftar till att stärka och befästa&lt;br&gt;kvaliteten i de gymnasiala utbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Utvecklingen inom vuxenutbildningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vuxenutbildningen befinner sig för närvarande i ett intensivt utvecklings-&lt;br&gt;och fömyelseskede, samtidigt som omfattningen kraftigt utökas. Detta&lt;br&gt;sker i huvudsak till följd av kunskapslyftet - den femåriga vuxenutbild-&lt;br&gt;ningssatsningen som inleddes den 1 juli 1997. Satsningen skall bidra till&lt;br&gt;att utveckla och förnya vuxenutbildningen, så att den bättre kan anpassas&lt;br&gt;till de krav som individen, arbetslivet och samhället ställer. Kunskaps-&lt;br&gt;lyftet har initierat ett brett utvecklingsarbete i praktiskt taget samtliga&lt;br&gt;kommuner. Utgångspunkten är att vuxenutbildningen har fått en vidgad&lt;br&gt;och delvis ny roll. Vuxenutbildningen har inte längre enbart en kompen-&lt;br&gt;satorisk funktion att ge vuxna möjlighet att skaffa sig de kunskaper som&lt;br&gt;dagens ungdomar får i gymnasieskolan. Vuxenutbildningen måste också&lt;br&gt;medverka i en ständig kompetenshöjning och uppgradering av kunska-&lt;br&gt;perna i takt med förändringarna i arbetslivet och samhället. Den utveck-&lt;br&gt;ling som nu pågår inom vuxenutbildningen utgör ett led i en successiv&lt;br&gt;reformering, där målet är att skapa en infrastruktur för livslångt lärande,&lt;br&gt;som är anpassad till ständiga och allt snabbare förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i vuxenutbildningens förnyelse pågår också ett utrednings-&lt;br&gt;arbete, där flera kommittéer har i uppdrag att föreslå förändringar. Rege-&lt;br&gt;ringen tillsatte år 1995 en parlamentarisk kommitté, Kunskapslyftskom-&lt;br&gt;mittén, med uppdrag att lägga förslag om en förnyelse av hela vuxen-&lt;br&gt;utbildningen. Kommittén fick genom tilläggsdirektiv hösten 1996 (dir.&lt;br&gt;1996:71) i uppdrag att följa den femåriga satsningen och den verksamhet&lt;br&gt;som kommer till stånd till följd av denna. Kommittén har även ett sam-&lt;br&gt;ordningsansvar för utvärdering av kunskapslyftet och skall svara för att&lt;br&gt;nationella fristående utvärderingar kommer till stånd. Kommittén skall&lt;br&gt;som underlag för den stegvisa reformeringen av vuxenutbildningen&lt;br&gt;årligen rapportera till regeringen. Den första rapporten Vuxenutbildning&lt;br&gt;och livslångt lärande, Situationen inför och under första året med&lt;br&gt;kunskapslyftet (SOU 1998:51) överlämnades i april 1998. Nästa rapport&lt;br&gt;kommer att lämnas den 1 april 1999. Uppdraget skall vara slutfört senast&lt;br&gt;den 1 mars 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i augusti 1996 Delegationen för kunskapslyftet&lt;br&gt;med uppgift att förbereda och i ett inledningsskede leda vuxenutbild-&lt;br&gt;ningssatsningen. Delegationen har utarbetat förslag till fördelning av&lt;br&gt;medel till kommunerna och har lett verksamheten under det första året.&lt;br&gt;Arbetet har bedrivits i en dialog mellan delegationen och samtliga kom-&lt;br&gt;muner i landet. Dialogen har bl.a. syftat till att ge utrymme för lokal och&lt;br&gt;regional anpassning och utveckling och samtidigt upprätthålla de natio-&lt;br&gt;nella målen för satsningen. Från den 1 juli 1998 skall Skolverket ta över&lt;br&gt;ansvaret för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distansutbildningskommittén (dir. 1995:07) skall före halvårsskiftet&lt;br&gt;1998 lägga förslag på hur användningen av distansmetoder kan främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de utredningar, den satsning och den utveckling som&lt;br&gt;nu pågår inom vuxenutbildningen avser regeringen att senare återkomma&lt;br&gt;till riksdagen med förslag som rör förändringar inom vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den proposition om gymnasieutbildning som regeringen nu presenterar&lt;br&gt;tar därför sin huvudsakliga utgångspunkt i utbildning för ungdomar i&lt;br&gt;gymnasieskolan och ungdomsskolans behov av förändring och utveck-&lt;br&gt;ling, men förslagen berör delvis även vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den gymnasiala vuxenutbildningen och gymnasieskolan&lt;br&gt;sedan 1992 har gemensamma måldokument får de förändringar i gym-&lt;br&gt;nasieskolan som föreslås i denna proposition också konsekvenser för&lt;br&gt;vuxenutbildningen. Vuxenutbildningen skall nå samma mål som gymna-&lt;br&gt;sieskolan och ge samma kompetens och behörighet. Därför är måldoku-&lt;br&gt;menten gemensamma för skolformerna. Detta är en viktig princip som&lt;br&gt;måste upprätthållas även för framtiden. Det innebär att en rad förslag i&lt;br&gt;denna proposition i tillämpliga delar också skall vara giltiga för gym-&lt;br&gt;nasial vuxenutbildning. Det gäller exempelvis förslag om kurserna inom&lt;br&gt;det nya teknikprogrammet, gymnasieexamen, prov och kvalitetssäkring&lt;br&gt;samt beräkningar av gymnasiepoäng. Vissa andra förslag i denna propo-&lt;br&gt;sition är dock inte omedelbart tillämpliga för vuxenutbildningen utan&lt;br&gt;kommer att kräva ytterligare överväganden innan slutlig ställning kan tas&lt;br&gt;till hur de bör påverka vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling som nu sker av vuxenutbildningen kommer att ytter-&lt;br&gt;ligare öka kraven på flexibilitet och individuell anpassning, vilket för-&lt;br&gt;ändrar såväl de pedagogiska som de organisatoriska förutsättningarna för&lt;br&gt;vuxenutbildningen. Det kan komma att innebära att vuxenutbildningen på&lt;br&gt;vissa områden utvecklas annorlunda än gymnasieskolan. Exempelvis&lt;br&gt;kommer utvecklingen i arbetslivet och kopplingen till kompetensutveck-&lt;br&gt;lingen i arbetslivet att ställa krav på nya och delvis annorlunda samver-&lt;br&gt;kansformer mellan vuxenutbildningen och arbetslivet än de som gäller&lt;br&gt;ungdomsskolan. Detta ökar kravet på att de gemensamma målen upprätt-&lt;br&gt;hålls. För att det skall vara möjligt måste förändringar av styrdokument&lt;br&gt;och utformning av kursplaner, nationella prov m.m. anpassas till de&lt;br&gt;speciella förutsättningar som gäller för vuxenutbildningen respektive&lt;br&gt;ungdomsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt skapar den utveckling som nu sker i vuxenutbildningen och i&lt;br&gt;gymnasieskolan nya och stora möjligheter att ömsesidigt berika varandra&lt;br&gt;såväl pedagogiskt som organisatoriskt. Den förnyelse av vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen som nu sker inom ramen för arbetet med kunskapslyftet i alla&lt;br&gt;kommuner bör kunna bli en positiv inspirationskälla också för gymnasie-&lt;br&gt;skolan. På motsvarande sätt bör de förändringar som nu sker i gymnasie-&lt;br&gt;skolan kunna bidra i reformeringen av vuxenutbildningen. Genom att nu&lt;br&gt;ömsesidigt ta tillvara och utnyttja varandras erfarenheter och kunskaper&lt;br&gt;kan utvecklingen i båda skolformerna påskyndas och berikas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Strukturen på nationella program&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 Strukturen i dagens gymnasieskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella och specialutformade program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan är uppdelad i 16 nationella, program, varav 14 innehåller&lt;br&gt;yrkesämnen. De flesta programmen grendelas från årskurs 2. (Se närmare&lt;br&gt;i Bilaga 1). För alla nationella program finns nationellt fastställda pro-&lt;br&gt;grammål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens situation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom samtliga program, både grendelade och icke grendelade, finns&lt;br&gt;möjligheter till ytterligare specialisering genom att eleverna kan välja&lt;br&gt;bland ett antal valbara kurser. Inom t.ex. naturbruksprogrammet, som inte&lt;br&gt;har några nationella grenar, finns möjlighet att specialisera sig genom val&lt;br&gt;av kurser inom bl. a. områdena naturbruk, trädgårds-, skogs- och djur-&lt;br&gt;skötsel. På industriprogrammet kan specialisering ske dels genom val av&lt;br&gt;nationella grenar, dels genom val av kurser inom en gren, t.ex. under-&lt;br&gt;hållsteknik och svetsteknik. I vissa fall är skillnaderna mellan olika&lt;br&gt;specialiseringar på ett grenlöst program större än skillnaderna mellan två&lt;br&gt;nationella grenar, t.ex. hantverksprogrammets olika specialiseringar -&lt;br&gt;båtbyggeri respektive frisörutbildning - jämfört med hotell- och&lt;br&gt;restaurangprogrammets grenar för restaurang respektive storhushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de nationella grenarna har ett stort antal lokala grenar utveck-&lt;br&gt;lats inom de nationella programmens ramar. Fr.o.m. läsåret 1998/99&lt;br&gt;upphör elevernas rätt att bli mottagna i första hand till ett nationellt&lt;br&gt;program under åberopande av att det inom det nationella programmet&lt;br&gt;anordnas en lokal gren som inte erbjuds av hemkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För alla gymnasieskolans program finns en gemensam basutbildning,&lt;br&gt;åtta kärnämnen, som omfattar ungefär en tredjedel av studietiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktvärden for&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kärnämnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utbildningens&lt;br&gt;omfattning i&lt;br&gt;timmar för alla&lt;br&gt;program&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska/Svenska som andraspråk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Matematik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturkunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Religionskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Estetisk verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplanerna i kärnämnena fastställs av regeringen, medan Skolverket Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;fastställer kursplanerna i de olika karaktärsämnena. Genom att vissa&lt;br&gt;kurser fastställts som gemensamma för hela programmet framhävs pro-&lt;br&gt;grammets karaktär. På vissa program kan kurser utöver kämämneskurser&lt;br&gt;i ett ämne även vara ett karaktärsämne, t.ex. matematik på naturveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet. Alla ämnen består av en eller flera kurser. Eleven kan&lt;br&gt;välja bland vissa s.k. valbara kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom alla program ingår 190 gymnasiepoäng för elevernas individuella&lt;br&gt;val. Här kan eleverna t.ex. välja att studera ytterligare ett främmande&lt;br&gt;språk eller välja kurser från andra program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På alla program skall en elev självständigt genomföra och redovisa ett&lt;br&gt;specialarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För elever som har andra önskemål än dem som kan tillgodoses inom&lt;br&gt;ramen för de 16 nationella programmen, finns alternativet specialutfor-&lt;br&gt;made program. Ett specialutformat program kan utformas individuellt för&lt;br&gt;en elev eller gemensamt för en grupp elever. Styrelsen för utbildningen&lt;br&gt;beslutar om utformningen av ett sådant program. De specialutformade&lt;br&gt;programmen skall i likhet med de nationella programmen kunna ligga till&lt;br&gt;grund för fortsatt utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet.&lt;br&gt;Specialutformade program innehåller alltid de åtta kärnämnena, men de&lt;br&gt;kan sedan bestå av kurser från t.ex. flera olika nationella program och&lt;br&gt;lokalt fastställda kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala grenar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för utbildningen får enligt 2 kap. 9 § gymnasieförordningen&lt;br&gt;(1992:394) besluta att inrätta lokala grenar för att tillgodose ett sådant&lt;br&gt;lokalt eller regionalt utbildningsbehov som de nationellt fastställda pro-&lt;br&gt;grammen och grenarna inte tillgodoser. En lokal gren kan omfatta andra&lt;br&gt;och/eller enbart tredje utbildningsåret på programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av lokala grenar har ökat kraftigt sedan möjligheten&lt;br&gt;infördes i den nya gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuellt program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För elever som inte är behöriga att komma in på ett nationellt program&lt;br&gt;eller har andra särskilda skäl finns det individuella programmet, som syf-&lt;br&gt;tar till att stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt eller&lt;br&gt;specialutformat program eller att genom en mer traditionell form av&lt;br&gt;lärlingsutbildning förena en anställning som syftar till yrkesutbildning&lt;br&gt;med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan. Programmet kan också&lt;br&gt;användas för utbildningar för udda yrken samt för elever med speciella&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studietid, kurser och poäng&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen för de olika nationella programmen anger riktvärden för un-&lt;br&gt;dervisningstiden per ämne för de tre åren sammantaget. Vaije ämne delas&lt;br&gt;in i en eller flera kurser. För varje kurs skall i kursplanen anges hur&lt;br&gt;många gymnasiepoäng kursen omfattar. Gymnasiepoängen beräknas med&lt;br&gt;utgångspunkt i timplanen. För varje ämne motsvarar antalet gymnasie-&lt;br&gt;poäng antalet undervisningstimmar i ämnet. För fullständig gymnasie-&lt;br&gt;utbildning krävs det 2 150 poäng på estetiskt, naturvetenskapligt eller&lt;br&gt;samhällsvetenskapligt program och 2 370 poäng på övriga program. De&lt;br&gt;specialutformade programmen skall, om de till övervägande del innehål-&lt;br&gt;ler yrkesinriktade kurser, omfatta 2 370 gymnasiepoäng och om de i hu-&lt;br&gt;vudsak består av studieförberedande kurser omfatta sammanlagt 2 150&lt;br&gt;gymnasiepoäng. När en elev har uppnått den sammanlagda gymnasie-&lt;br&gt;poäng som krävs för programmet har han/hon en fullständig gymnasieut-&lt;br&gt;bildning. Den normala studietiden är tre år, men en elev kan gå igenom&lt;br&gt;gymnasieskolan på kortare eller längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev får delta i en eller flera kurser som ligger utanför det full-&lt;br&gt;ständiga programmet, s.k. utökat program. En elev kan också befrias från&lt;br&gt;undervisning i en eller flera kurser, s.k. reducerat program. I bägge fal-&lt;br&gt;len är det rektor som beslutar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 En ny struktur för nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny gemensam struktur för nationella och&lt;br&gt;specialutformade program införs. Definitionen av begreppet gymna-&lt;br&gt;siepoäng ändras så att antalet gymnasiepoäng för en kurs skall utgöra&lt;br&gt;ett mått på kursens studieomfattning. Samtliga nationella och&lt;br&gt;specialutformade program i gymnasieskolan skall omfatta 2 500&lt;br&gt;gymnasiepoäng. På ett nationellt eller specialutformat program skall&lt;br&gt;kärnämnena omfatta 750 gymnasiepoäng. Lokalt tillägg slås samman&lt;br&gt;med ramen för individuella val. Det poängutrymme som därmed upp-&lt;br&gt;står skall användas för kurser som eleven väljer. Specialarbete tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialisering inom nationella program skall göras genom val av&lt;br&gt;inriktning. Inriktningarna kan vara nationellt eller lokalt utformade.&lt;br&gt;En behörig sökande, som söker till ett nationellt program under åbe-&lt;br&gt;ropande av att det inom det sökta programmet anordnas en nationellt&lt;br&gt;fastställd inriktning som inte erbjuds av hemkommunen, skall jäm-&lt;br&gt;ställas med en behörig sökande som är hemmahörande i den kommun&lt;br&gt;som anordnar utbildningen. Begreppet gren utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen i gymnasieskolan skall kunna läggas ut på längre&lt;br&gt;tid än tre år och efter regeringens medgivande även på kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Omfattningen av gymnasieskolans och den&lt;br&gt;gymnasiala vuxenutbildningens kurser bör vara 50, 100, 150 eller 200&lt;br&gt;gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av gymnasiepoäng bör ändras på samma sätt för gym-&lt;br&gt;nasial vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens forslag: Sammanfaller i stort med regeringens förslag&lt;br&gt;och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterat arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag är de flesta positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser att&lt;br&gt;de nationella programmens uppbyggnad skall vara lätta överskåda och&lt;br&gt;alla program skall ha samma struktur. Varje program måste kunna för-&lt;br&gt;bereda för såväl arbetsliv som studier. En modem gymnasieskola skall&lt;br&gt;vara uppbyggd efter dagens behov och vara så konstruerad att den är&lt;br&gt;flexibel och framtidsinriktad. I en programutformad gymnasieskola skall&lt;br&gt;eleven utifrån sina framtidsplaner och intressen kunna välja inriktning&lt;br&gt;och kurser. Det bör, enligt regeringens mening, finnas likvärdiga valmöj-&lt;br&gt;ligheter inom varje program. Om en elev väljer ett program och vill byta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studieinriktning skall detta vara möjligt. Det kan antingen ske senare i Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;gymnasieskolan eller i gymnasial vuxenutbildning. Genom att kurserna i&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning är desamma som i gymnasieskolan kan en&lt;br&gt;elev efter gymnasieskolan vid behov studera vidare i de ämnen som krävs&lt;br&gt;t.ex. för en viss yrkesutbildning eller för högskolestudier. Förslagen och&lt;br&gt;bedömningarna i detta avsnitt har dessa utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiepoäng och undervisningstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolans läroplan, programmål och kursplaner fokuserar mer på&lt;br&gt;kunskapskvaliteter än på innehåll och tid. Urvalet av stoff, hur stoffet&lt;br&gt;skall organiseras och vilka arbetssätt och arbetsformer som används är&lt;br&gt;lärarnas och elevernas gemensamma ansvar. Det är utifrån elevens&lt;br&gt;möjlighet att nå målen som undervisningstiden, arbetssättet och arbets-&lt;br&gt;formerna skall bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplaner har av tradition haft en mycket styrande roll i skolans var-&lt;br&gt;dag. Dagar, veckor och terminer har styrts av schemat med timplanen&lt;br&gt;som rättesnöre. Den flexibilitet och individualisering som dagens skola&lt;br&gt;skall präglas av kräver ett annat tänkande än en nationell styrning av&lt;br&gt;tiden i de olika ämnena. Genom riksdagsbeslutet hösten 1997 med&lt;br&gt;anledning av propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206,&lt;br&gt;bet. 1996/97:UbU5, rskr. 1996/97:15) har begreppet minsta garanterad&lt;br&gt;undervisningstid i gymnasieskolan ändrats så att det endast avser den&lt;br&gt;totala tiden för ett program. För enskilda ämnen däremot har begreppet&lt;br&gt;ersatts med riktvärden för undervisningstiden i kurser motsvarande vad&lt;br&gt;som redan gällde för gymnasial vuxenutbildning. För varje ämne mot-&lt;br&gt;svarar därvid antalet gymnasiepoäng den undervisningstid som angivits&lt;br&gt;som ett riktvärde för ämnet. Detta innebär att kommunerna har rätt att&lt;br&gt;öka eller minska timtalen beroende hur mycket undervisning eleverna&lt;br&gt;behöver för att uppnå de kunskapsmål som anges i respektive kursplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen anger, som framhållits ovan, riktvärden per ämne. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att det nu finns skäl att ta ytterligare ett steg genom att skilja&lt;br&gt;mellan gymnasiepoäng och undervisningstid. Enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning bör antalet gymnasiepoäng för en kurs i högre utsträckning än nu&lt;br&gt;ange kursens studieomfattning samt beräknade arbetsinsats och inte vara&lt;br&gt;ett mått på det antal lektioner som erbjuds eleverna. I dag omfattar&lt;br&gt;flertalet program totalt 2 370 gymnasiepoäng. Endast tre program (det&lt;br&gt;estetiska programmet, naturvetenskapsprogrammet och samhällsveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet) omfattar ett lägre poängtal (2 150). Eftersom gym-&lt;br&gt;nasieskolan är treårig - alla nationella program förutsätts kunna läsas på&lt;br&gt;lika lång tid - bör antalet gymnasiepoäng vara lika på samtliga program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För grundläggande behörighet till högskolan krävs att eleverna har&lt;br&gt;minst betyget Godkänd på kurser omfattande 90 procent av ett programs&lt;br&gt;totala omfattning uttryckt i gymnasiepoäng. Det betyder att kraven varie-&lt;br&gt;rar mellan programmen, så att det för elever på program med omfatt-&lt;br&gt;ningen 2 150 gymnasiepoäng fordras 1 935 gymnasiepoäng medan det&lt;br&gt;för elever från program med yrkesämnen krävs 2 135 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att alla nationella program i gymnasieskolan skall&lt;br&gt;omfatta samma antal gymnasiepoäng. Då kan antalet gymnasiepoäng bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett mått på omfattningen och den beräknade arbetsinsatsen relaterat till&lt;br&gt;målen för gymnasieskolans kurser. Ett reviderat poängsystem bör grun-&lt;br&gt;das på en starkare koppling till arbetsinsatsen för eleverna och mindre på&lt;br&gt;antalet lektioner. Det vore dock olyckligt om antalet gymnasiepoäng för&lt;br&gt;ett nationellt program förändras allt för mycket i förhållande till dagens&lt;br&gt;situation. Därför föreslår regeringen att ett reviderat poängsystem skall&lt;br&gt;utgå från att varje veckas heltidsstudier bör motsvara i genomsnitt 25&lt;br&gt;gymnasiepoäng, dvs. 5 gymnasiepoäng per dag. En gymnasieutbildning&lt;br&gt;kan i princip sägas bedrivas under 100 effektiva veckor. Detta innebär att&lt;br&gt;gymnasieskolan med en ny definition av gymnasiepoäng omfattar 2 500&lt;br&gt;gymnasiepoäng. Samma omfång uttryckt i gymnasiepoäng skall även&lt;br&gt;gälla specialutformade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med dagens system blir förändringen till 2 500 gymnasiepoäng&lt;br&gt;inte särskilt stor. För programmen med yrkesämnen blir skillnaden i&lt;br&gt;poäng mindre än exempelvis för naturvetenskapsprogrammet. Å andra&lt;br&gt;sidan finns det skäl att ge vissa ämneskurser ett högre poängtal, t.ex.&lt;br&gt;kurser i matematik. I dag finns fem kurser i matematik enligt nedan-&lt;br&gt;stående tabell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Matematik A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Matematik B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Matematik C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Matematik D&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Matematik E&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuv. poäng&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kurserna B-E bör - med tanke på målen i kursplanerna och på den&lt;br&gt;arbetsinsats som därmed krävs av eleverna - ges ett högre poängtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dagens urvalsregler till högskolan har både betyget på en kurs och&lt;br&gt;omfattningen, uttryckt i gymnasiepoäng, betydelse. Ju mer omfattande en&lt;br&gt;kurs är, desto större betydelse har betyget för kursen. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning är det rimligt att de kurser som har störst betydelse för&lt;br&gt;högskolestudier får en ökad betydelse vid urvalet till högskolan. Detta&lt;br&gt;gäller bl.a. de mest kvalificerade kurserna i matematik. Genom en&lt;br&gt;revision av antalet gymnasiepoäng kan en sådan effekt erhållas.&lt;br&gt;Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att göra en översyn av&lt;br&gt;kursernas omfattning samt att tillsammans med Högskoleverket lösa&lt;br&gt;eventuella övergångsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevens rätt till undervisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En höjning av antalet gymnasiepoäng till 2 500 innebär inte att kraven&lt;br&gt;höjs eller att antalet undervisningstimmar bör förändras. Olika elever be-&lt;br&gt;höver olika lång tid för att nå utbildningsmålen i kurserna. Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning bör varje elev få möjlighet att bli minst godkänd i&lt;br&gt;de kurser som ingår i programmet. Undervisningen bör också ge&lt;br&gt;möjlighet att nå högre betyg än Godkänd. Skolhuvudmännen bör sträva&lt;br&gt;efter att erbjuda alla elever den undervisning som behövs för att förvärva&lt;br&gt;de kunskaper som gymnasieskolan skall ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkra en miniminivå av lärarledd undervisning på ett nationellt&lt;br&gt;eller specialutformat program bör begreppet garanterad undervisningstid&lt;br&gt;finnas kvar på samma nivå som nu gäller, dvs. 2 370 undervisnings-&lt;br&gt;timmar för program med yrkesämnen och 2 150 för övriga program.&lt;br&gt;Antalet garanterade undervisningstimmar är därmed den minsta tid som&lt;br&gt;skall erbjudas eleverna. En särskild bestämmelse om elevernas rätt till&lt;br&gt;denna miniminivå bör tas in i en ny paragraf, 5 kap. 4 d §, i skollagen.&lt;br&gt;Hur undervisningstiden fördelas på ämnen och kurser ansvarar skolhu-&lt;br&gt;vudmannen för. Likaså bör det, enligt regeringens mening, vara möjligt&lt;br&gt;för skolhuvudmannen att anpassa undervisningen till eleverna genom att&lt;br&gt;lägga ut undervisningen under längre tid än tre år. I vissa fall kan det vara&lt;br&gt;motiverat att erbjuda ett nationellt eller specialutformat program på&lt;br&gt;kortare tid än tre år med bibehållande av den garanterade undervisnings-&lt;br&gt;tiden. Regeringen bör kunna medge att styrelsen får besluta om att&lt;br&gt;utbildningen får fördelas på en kortare tid än tre läsår. En ändring av&lt;br&gt;denna innebörd bör göras i 5 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevens rätt att få undervisning motsvarande det garanterade antalet&lt;br&gt;undervisningstimmar för programmet samt övriga effekter av regeringens&lt;br&gt;förslag måste följas upp och utvärderas. Skolhuvudmännen har, enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning, skyldighet att följa upp och att kunna redovisa&lt;br&gt;att varje elev får den undervisning som han/hon har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På nationell nivå ligger uppföljning och utvärderingen av elevens rätt&lt;br&gt;till undervisning på Skolverket. För närvarande pågår ett tillsynsarbete&lt;br&gt;genom Skolverket med anledning av att vissa kommuner använder sig av&lt;br&gt;s.k. lärarlösa lektioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att undervisning är ett arbete som planeras av lärare&lt;br&gt;och elever tillsammans och som eleverna genomför under lärares ledning.&lt;br&gt;Om så inte är fallet kan verksamheten inte ingå i den garanterade&lt;br&gt;undervisningstiden. Något sådant som s.k. lärarlösa lektioner kan således&lt;br&gt;inte betraktas som undervisning. Regeringen avser att se över gymnasie-&lt;br&gt;förordningen i syfte att tydliggöra elevernas rätt till undervisning och&lt;br&gt;kraven på lärarledd undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock i vissa fall finnas vissa skäl att minska den garanterade&lt;br&gt;undervisningstiden. Det kan bl.a. gälla för elever som följer kurser på&lt;br&gt;distans, där elevens lärande i större utsträckning än i ”traditionell” under-&lt;br&gt;visning sker på egen hand. Det bör därför finnas en möjlighet för&lt;br&gt;regeringen att fastställa en lägre undervisningstid för sådan utbildnings-&lt;br&gt;verksamhet. Ett bemyndigande med den innebörden bör tas in i 5 kap.&lt;br&gt;4 d § skollagen. Regeringen bör samtidigt få bemyndigande att föreskriva&lt;br&gt;om garanterad undervisningstid för specialutformade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny struktur för ett nationellt eller specialutformat program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med riksdagsbeslutet år 1991 om den reformerade gymnasie-&lt;br&gt;skolan var att skapa ett överskådligt och variationsrikt utbildningsutbud,&lt;br&gt;som skulle göra alla ungdomar motiverade att skaffa sig en&lt;br&gt;gymnasieutbildning. Eleverna skulle i större utsträckning än tidigare få&lt;br&gt;sina utbildningsval tillgodosedda, i första hand i fråga om program och&lt;br&gt;grenar men även genom val av kurser. Då de nationella programmen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika uppbyggnad försvåras överblicken och jämförbarheten mellan&lt;br&gt;programmen. Genom regeringens förslag om en revidering av defini-&lt;br&gt;tionen av gymnasiepoäng skapas förutsättningar till mer ”genomskinlig”&lt;br&gt;programstruktur enligt följande figur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Individuellt val&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300 gp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Karaktärsämnen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i examensarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 450 gp &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;; ■.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kärnämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;750 gp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Totalt 2 500 gp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En struktur av detta slag innebär flera fördelar. Bl.a. åskådliggörs pro-&lt;br&gt;grammens uppbyggnad tydligare genom att alla program får samma&lt;br&gt;struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att den totala ramen för kurser i kärnämnen skall&lt;br&gt;utgöra samma andel av ett nationellt program som nu. Genom att&lt;br&gt;poängtalet för ett program höjs till 2 500 bör kurserna i kärnämnena till-&lt;br&gt;sammans omfatta 750 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av inriktning inom ett nationellt program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbyggnaden av ett program som figuren (s.30) visar kommer att bestå&lt;br&gt;av tre huvudblock: kämämneskurser, karaktärsämneskurser samt ett&lt;br&gt;block för individuellt val av kurser. Inom blocket med karaktärsämnen&lt;br&gt;ingår, som regeringen föreslår i avsnitt 10 Examen på gymnasial nivå,&lt;br&gt;också ett examensarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för karaktärsämnesblocket finns, utöver examensarbetet,&lt;br&gt;tre olika typer av kurser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• kurser som är gemensamma, dvs. obligatoriska för alla som följer&lt;br&gt;programmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• kurser som ger en inriktning, t.ex. en viss, mer specifikt yrkesför-&lt;br&gt;beredande profil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• kurser som är valbara inom blocket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att olika specialiseringar inom ett program kan göras dels&lt;br&gt;genom val av inriktning, dels genom val av kurser inom inriktningen. I&lt;br&gt;samband med att programmen får en ny struktur bör begreppet inriktning&lt;br&gt;enligt regeringens uppfattning ersätta det nuvarande begreppet grenar.&lt;br&gt;Detta förslag stöds av huvuddelen av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kurser som utgör en inriktning bör kunna vara olika många på olika&lt;br&gt;program och i vissa fall även vara gemensamma för flera program.&lt;br&gt;Exempelvis bör en inriktning mot datateknik kunna finnas både på elpro-&lt;br&gt;grammet och naturvetenskapsprogrammet, liksom att en inriktning mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handel skall kunna finnas på flera program. En inriktning bör i de flesta&lt;br&gt;fall kunna variera från ca 300 till 1 000 gymnasiepoäng, vilket motsvarar&lt;br&gt;en studietid på en till tre terminer. Enligt regeringens bedömning kommer&lt;br&gt;antalet inriktningar att bli något fler än nuvarande antal grenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elevs möjlighet att komma in på en nationell inriktning bör jäm-&lt;br&gt;ställas med vad som i dag gäller för nationell gren. Lokala grenar bör&lt;br&gt;ersättas med lokala inriktningar. Dagens system med riksrekryterande&lt;br&gt;lokala grenar blir riksrekryterande inriktningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma kurserna i karaktärsämnena kan sägas utgöra den&lt;br&gt;karaktäristiska grunden för ett program, som tillsammans med kämäm-&lt;br&gt;neskursema blir den grund som minst skall svara mot programmålen.&lt;br&gt;Kurserna som ingår i en inriktning bidrar till att komplettera och fördjupa&lt;br&gt;programmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett specialutformat program har i sig samma struktur som ett nationellt&lt;br&gt;program enligt regeringens förslag. Innehållet i blocket med karaktärs-&lt;br&gt;ämneskurser är, när det gäller ett sökbart specialutformat program för en&lt;br&gt;grupp av elever, en fråga för skolhuvudmannen att besluta om. Be-&lt;br&gt;träffande specialutformade program som bygger på individens önskan om&lt;br&gt;en särskilt utformad gymnasieutbildning, kan man i princip säga att&lt;br&gt;blocket med karaktärsämneskurser och det individuella valet tillsammans&lt;br&gt;utgör elevens val. Ett specialutformat program ger i det senare fallet&lt;br&gt;samma fria studievalsmöjligheter som i gymnasial vuxenutbildning.&lt;br&gt;Bestämmelserna om möjlighet till riksrekrytering för specialutformade&lt;br&gt;program består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella programmens innehåll och omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser anger timplanerna i bilaga 2 till skollagen&lt;br&gt;(1985:1100) de ämnen som skall finnas i gymnasieskolan och riktvärden&lt;br&gt;för deras omfattning. Timplanerna anger vilka ämnen som ingår i respek-&lt;br&gt;tive program. Karaktärsämnena på naturvetenskapsprogrammet och&lt;br&gt;samhällsvetenskapsprogrammet är väl definierade i timplanerna. För&lt;br&gt;program med yrkesämnen anges däremot karaktärsämnena som ett enda&lt;br&gt;ämnesblock och programmen betecknas i timplanerna som ”övriga&lt;br&gt;program”. Det estetiska programmet intar i detta avseende en mellanställ-&lt;br&gt;ning. Timplanernas utformning kan ge sken av att gymnasieskolan egent-&lt;br&gt;ligen består av endast naturvetenskapsprogrammet och samhällsveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet eller att det är dessa program som utgjort mönstret för&lt;br&gt;den reformerade gymnasieskolan. Detta kan också tolkas som en&lt;br&gt;värdering, där de program som har en traditionellt studieförberedande&lt;br&gt;karaktär verkar vara viktigare än de andra. Övriga program kan ses som&lt;br&gt;en gemensam grupp som ger sken av att skillnaderna mellan dem inte&lt;br&gt;skulle vara så stora. Så är dock inte fallet. Det är större skillnad mellan&lt;br&gt;två program med yrkesämnen, t.ex. omvårdnadsprogrammet och industri-&lt;br&gt;programmet än mellan naturvetenskapsprogrammet och samhällsveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet. Som regeringen framhöll i den nationella utvecklings-&lt;br&gt;planen behövs en uppluckring av den fasta ämnesstrukturen i de två&lt;br&gt;senare programmen som ger eleverna större valmöjligheter. Denna be-&lt;br&gt;dömning delas av flertalet remissinstanser. Naturvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samhällsvetenskapsprogrammet ger för närvarande, jämfört med&lt;br&gt;andra program, minst möjligheter till val av kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många elever (totalt ca. 45 procent inför höstterminen 1998) väljer&lt;br&gt;naturvetenskapsprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet. Samti-&lt;br&gt;digt vill många elever gärna göra andra kombinationer, än vad som i dag&lt;br&gt;är möjligt inom ramen för dessa program, utan att därför välja ett special-&lt;br&gt;utformat program. Regeringens bedömning är att båda dessa program till&lt;br&gt;sin struktur behöver öppnas, så att elever kan välja utbildningskombina-&lt;br&gt;tioner som miljökunskap, ekonomi, humaniora, naturvetenskap etc.&lt;br&gt;Programmål och timplaner bör utformas så att detta blir möjligt. Det kan&lt;br&gt;även gälla behovet av gemensamma ingångar på det naturvetenskapliga&lt;br&gt;och det samhällsvetenskapliga programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i detta avsnitt föreslagit hur de nationella programmens&lt;br&gt;struktur skall se ut. Mot bakgrund av regeringens förslag i det föregående&lt;br&gt;bör timplanerna för de nationella programmen i sitt nuvarande utseende&lt;br&gt;ändras så att alla program beskrivs i en form som mer liknar den som i&lt;br&gt;dag gäller för övriga program. Begreppet timplan blir för gymnasie-&lt;br&gt;skolans del missvisande då undervisningstiden inte anges. I stället för&lt;br&gt;timplaner i bilaga 2 till skollagen bör utbildningens omfattning anges i en&lt;br&gt;poängplan med följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Poängplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kurs&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gymnasiepoäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kurser i kärnämnen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska/Svenska som andraspråk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Engelska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Matematik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Religionskunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturkunskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Estetisk verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kurser i karaktärsämnen inkl, examensarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 450&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Individuellt val&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa gymnasiepoäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma den modulisering av kursernas omfång som&lt;br&gt;regeringen föreslår bör antalet gymnasiepoäng justeras för samtliga kärn-&lt;br&gt;ämnen utom svenska. Denna justering torde inte behöva medföra någon&lt;br&gt;justering i kursplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser fastställer regeringen kursplanerna för&lt;br&gt;kämämneskurser och Skolverket fastställer övriga nationella kurser.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att Skolverket i fortsättningen även bör fastställa&lt;br&gt;kursplaner för kämämneskurser. I vilka ämnen det skall finnas kämäm-&lt;br&gt;neskurser för gymnasieskolan är dock en fråga för riksdagen att besluta&lt;br&gt;om. I vilka ämnen det bör finnas karaktärsämneskurser och deras&lt;br&gt;omfattning bör Skolverket fatta beslut om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 12 mars 1998 uppdragit åt Skolverket att utarbeta&lt;br&gt;förslag till reviderade programmål samt att utarbeta kurser och&lt;br&gt;inriktningar för det estetiska programmet, naturvetenskapsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samhällsvetenskapsprogrammet. Uppdraget skall vara slutfört senast&lt;br&gt;den 1 december 1998. Programmen skall utformas så att de ger behörig-&lt;br&gt;het för studier vid högskolan i minst lika stor omfattning som nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursernas omfång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den nationella utvecklingsplanen skrev regeringen att alltför korta&lt;br&gt;kurser i gymnasieskolan innebär en onödig splittring och små möjligheter&lt;br&gt;för eleverna att se helheter och samband. Undervisningstid och gymna-&lt;br&gt;siepoäng har hittills sammanfallit. Skolverket har vid utarbetandet av&lt;br&gt;kursplaner lagt fast antalet gymnasiepoäng per kurs. I dag är 30 gym-&lt;br&gt;nasiepoäng den kortaste kurslängden i gymnasieskolan och gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning. Kommittén för gymnasieskolans utveckling (SOU&lt;br&gt;1997:107) uttrycker tillfredsställelse över den i utvecklingsplanen avise-&lt;br&gt;rade översynen av kärnämnen med litet antal gymnasiepoäng. Kommittén&lt;br&gt;påpekar dock att problemet med små yrkeskurser kvarstår. Arbetet i&lt;br&gt;kurser med liten omfattning är enligt många lärare stressande. Lärare&lt;br&gt;känner sig pressade av att hinna med kursen och anser sig inte ha tid att&lt;br&gt;informera om kursplanen eller om vad som fordras av eleverna för att nå&lt;br&gt;olika betygsnivåer eller att låta eleverna få inflytande över hur undervis-&lt;br&gt;ningen läggs upp. Korta kurser medför också att en oproportionellt stor&lt;br&gt;del av kurstiden behövs för kunskapskontroll, vilket bl.a. innebär att&lt;br&gt;läraren i högre grad måste förlita sig till enbart skriftliga prov för att&lt;br&gt;kunna bedöma elevernas kunskaper. Regeringen finner inte skäl att&lt;br&gt;föreslå införande av bestämmelser i skollagen om omfattningen av en&lt;br&gt;kurs. Det bör ankomma på regeringen att bedöma om sådana be-&lt;br&gt;stämmelser skall tas in i gymnasieförordningen. Enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning bör ingen kurs ha mindre omfattning än 50 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förs ofta fram önskemål från gymnasieskolor om att kurserna i&lt;br&gt;gymnasieskolan skall ”moduliseras” för att underlätta schemaläggning&lt;br&gt;och utbud av kurser. Frågan diskuterades år 1995 även av Arbetsgruppen&lt;br&gt;för en kursutformad gymnasieskola (Ds 1995:78), som ansåg att det bl.a.&lt;br&gt;skulle bli lättare för eleverna att få ihop de kurser som krävs för en&lt;br&gt;fullständig gymnasieutbildning. I dag kan en elev vara tvungen att läsa&lt;br&gt;ytterligare en kurs för att denne - teoretiskt sett - saknar 5 poängenheter&lt;br&gt;för att uppnå 2 150 gymnasiepoäng på t.ex. naturvetenskapsprogrammet.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening skulle en modulisering av kurserna medföra&lt;br&gt;de fördelar som nämnts ovan. Regeringen bedömer att kurserna i gym-&lt;br&gt;nasial utbildning bör ha en omfattning om 50, 100, 150 eller 200&lt;br&gt;gymnasiepoäng. Mer omfattande kurser än 200 gymnasiepoäng bör som&lt;br&gt;regel inte förekomma. Skolverket avses att få i uppdrag att utveckla en&lt;br&gt;modulisering enligt ovan som en del i verkets kontinuerliga kursplane-&lt;br&gt;arbete. Regeringen bedömer att en sådan modulisering i princip bör vara&lt;br&gt;klar inför höstterminen år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt tillägg, specialarbete m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt tillägg är ett exempel på att den nuvarande definitionen av gym-&lt;br&gt;nasiepoäng är otydlig. I princip är lokalt tillägg en korsning mellan&lt;br&gt;tidsresurstänkande och målstymingstänkande. Lokalt tillägg skall enligt&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser, beroende av program, omfatta 80-110 gym-&lt;br&gt;nasiepoäng. Styrelsen för utbildningen skall besluta om lokala tillägg.&lt;br&gt;Lokalt tillägg kan vara en eller flera kurser. Det kan även innebära att&lt;br&gt;undervisningstiden för ett eller flera ämnen inom respektive nationella&lt;br&gt;program utökas. Vidare kan på tid för lokalt tillägg anordnas annan&lt;br&gt;utbildning än sådan som anordnas på kurser eller som specialarbete, t.ex.&lt;br&gt;information om alkohol, narkotika och tobak (ANT). Lokalt tillägg kan&lt;br&gt;för närvarande även användas till att erbjuda ämnesanknuten praktik.&lt;br&gt;Denna form av praktik bör kunna ersättas med APU, eftersom även&lt;br&gt;elever på det estetiska programmet, naturvetenskapsprogrammet och&lt;br&gt;samhällsvetenskapsprogrammet fr.o.m. höstterminen 1997 kan erbjudas&lt;br&gt;APU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lokalt tillägg kan användas till att utöka undervisningstiden, ofta&lt;br&gt;kallad ”ämnesförstärkning”, är i princip ett sätt att ge elever stödunder-&lt;br&gt;visning. Enligt gymnasieförordningen (8 kap. 1 §) skall för elever som&lt;br&gt;har behov av extra stöd i skolarbetet stödundervisning anordnas under en&lt;br&gt;begränsad tid. Regeringen vill understryka att ett borttagande av lokalt&lt;br&gt;tillägg inte innebär att skolornas skyldighet upphör att erbjuda elever,&lt;br&gt;som behöver det, mer undervisningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det utrymme i ett nationellt program som i dag&lt;br&gt;kallas lokalt tillägg skall användas för elevens eget val. Detta innebär att&lt;br&gt;nuvarande omfattning av det individuella valet i gymnasieskolan bör öka&lt;br&gt;till 300 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 10 Examen på gymnasial nivå föreslår regeringen att ett&lt;br&gt;examensarbete skall inrymmas inom ramen för karaktärsämnen. In-&lt;br&gt;förande av en gymnasieexamen, där ett examensarbete utgör en viktig&lt;br&gt;del, gör att specialarbetet kommer i en annan dager än för närvarande.&lt;br&gt;Specialarbetet skall enligt gymnasieförordningen ge eleverna tillfälle att&lt;br&gt;fördjupa sig inom något kunskapsområde som ingår i elevens studieväg&lt;br&gt;och att träna sig i att arbeta på ett undersökande sätt. Inom gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning finns inte specialarbete. Skälet till detta är att det&lt;br&gt;arbetssätt som skall prägla specialarbetet bör finnas inom varje kurs.&lt;br&gt;Detta är ett synsätt som Skolledarna också framfört i sitt remissvar.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att specialarbetet i gymnasieskolan tas bort.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03169/prop_199798__169-2.png" style="width:186pt;height:14pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Den gymnasiala vuxenutbildningen erbjuds inte som program utan de&lt;br&gt;studerande väljer kurser och i vissa fall delkurser inom ramen för en&lt;br&gt;individuell studieplan. Grundläggande är dock att gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning ger samma kompetens och behörighet som utbildning i&lt;br&gt;gymnasieskolan. I den mån en studerande önskar slutbetyg i komvux,&lt;br&gt;vilket inte förekommer särskilt ofta, omfattar det nu 1 970 gymnasie-&lt;br&gt;poäng oavsett vilken inriktning utbildningen har. För att ha rätt till ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant slutbetyg krävs enligt nuvarande bestämmelser att den studerande&lt;br&gt;har slutfört dels samtliga kämämneskurser i komvux, dels andra kurser&lt;br&gt;eller delkurser som enligt kursplanerna uppgår till sammanlagt minst&lt;br&gt;1 400 gymnasiepoäng. Valet av kurser inom den sistnämnda ramen är&lt;br&gt;helt fritt. Kravet för grundläggande behörighet till högre utbildning är&lt;br&gt;även för vuxenstuderande lägst betyget Godkänd på 90 procent av de&lt;br&gt;kurser som ingår, dvs. totalt minst 1 773 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gymnasiala vuxenutbildningen följer samma kursplaner som gym-&lt;br&gt;nasieskolan. Den nya definitionen av gymnasiepoäng bör därför gälla&lt;br&gt;även för den gymnasiala vuxenutbildningen liksom regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning att alla kurser skall ha en omfattning av 50, 100, 150 eller 200 gym-&lt;br&gt;nasiepoäng. Inte heller i den gymnasiala vuxenutbildningen bör någon&lt;br&gt;kurs ha mindre omfattning än 50 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förändringar leder till att omfattningen av ett slutbetyg från&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning också kommer att ändras. I ett slutbetyg från&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning får nu ingå högst 110 gymnasiepoäng för&lt;br&gt;utökat timtal i kurser och för ämnesanknuten praktik. Så som föreslagits&lt;br&gt;beträffande gymnasieskolan bör man inte heller i gymnasial vuxenutbild-&lt;br&gt;ning längre få använda lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik för att utöka&lt;br&gt;antalet gymnasiepoäng i en kurs. Det är komvux uppgift att anpassa&lt;br&gt;undervisningens omfattning efter elevernas behov och förutsättningar.&lt;br&gt;Regeringen bedömer vidare att ämnesanknuten praktik även inom&lt;br&gt;vuxenutbildningen kan ersättas med APU, eftersom man numera kan&lt;br&gt;bestämma lokalt att delar av en kurs inom gymnasial vuxenutbildning&lt;br&gt;skall förläggas till en arbetsplats (2 kap. 15 § förordning (1992:403) om&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Utveckling av programutbudet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;7.1 Ett nytt nationellt program - teknikprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett nytt nationellt program - teknikprogrammet&lt;br&gt;- införs från hösten år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Sammanfaller med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterat förslaget&lt;br&gt;är de flesta positiva. Av dem som är negativa anser bl.a. SAF att det inte&lt;br&gt;behövs fler program, utan att det som arbetsgruppen föreslår kan inrym-&lt;br&gt;mas i specialutformade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen aviserade i den nationella&lt;br&gt;utvecklingsplanen att det finns starka skäl att erbjuda ett nytt teknik-&lt;br&gt;inriktat program, som i högre utsträckning än nuvarande tekniska gren&lt;br&gt;inom naturvetenskapsprogrammet kan stimulera elevernas intresse för&lt;br&gt;teknik och teknisk utveckling. I 1998 års ekonomiska vårproposition&lt;br&gt;(prop. 1997/98:150) har regeringen anmält sin avsikt att introducera ett&lt;br&gt;tekniskt program i form av ett antal pilotprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikprogrammet - ett nytt steg i teknisk utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns behov av ett tekniskt program som syftar&lt;br&gt;till att bredda utbudet inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn.&lt;br&gt;Det kan t.ex. gälla områden som data, miljö, biokemi och elektronik. Ett&lt;br&gt;tekniskt program bedöms kunna attrahera elever som i dag finns på andra&lt;br&gt;program, därför att de inte finner att naturvetenskapsprogrammet i till-&lt;br&gt;räcklig grad tillgodoser deras tekniska intresse. Ett tekniskt program kan&lt;br&gt;bidra till att öka andelen elever inom området naturvetenskap och teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet bör enligt regeringens bedömning kunna ha flera och&lt;br&gt;varierande inriktningar. Det bör kunna erbjuda såväl klassiskt tekniska&lt;br&gt;inriktningar, vilka i dag delvis täcks av program som exempelvis in-&lt;br&gt;dustriprogrammet, elprogrammet och fordonsprogrammet, som inriktning&lt;br&gt;mot nya teknologiska områden, t.ex. energi, miljö, informationsteknik,&lt;br&gt;medicinsk teknik, mediateknik och bioteknik. Detta innebär att eleverna,&lt;br&gt;utifrån intresse och ffamtidsambitioner, skall kunna välja inriktning inom&lt;br&gt;programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tekniskt program bör kunna erbjuda inriktningar som förbereder för&lt;br&gt;såväl eftergymnasiala studier inom främst det tekniska området som för&lt;br&gt;olika teknikinriktade arbetsuppgifter. Ett tekniskt program bör också vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organiserat så att elever som går på andra program inom det tekniskt Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;industriella området har möjlighet att ”växla över” till programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ett nytt tekniskt program skall ses mot bakgrunden av att&lt;br&gt;teknisk utbildning har haft en stark tradition inom det gymnasiala om-&lt;br&gt;rådet. Före 1991 års gymnasiereform fanns en fyraårig teknisk linje.&lt;br&gt;Denna utbildning ifrågasattes bl.a. med anledning av att motsvarande&lt;br&gt;utbildning i andra europeiska länder hade en större omfattning. När&lt;br&gt;regeringen år 1987 tillsatte en arbetsgrupp för samordnad ingenjörs-&lt;br&gt;utbildning på mellannivå (SIM-utredningen) innehöll direktiven ett klart&lt;br&gt;uttalande om att all teknisk utbildning på mellannivå borde föras till&lt;br&gt;högskolan. En tvåårig ingenjörsutbildning byggd på en treårig gymnasie-&lt;br&gt;utbildning inrättades fr.o.m. höstterminen år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett flertal program i gymnasieskolan som innehåller ämnen&lt;br&gt;med ett tekniskt innehåll. På naturvetenskapsprogrammet finns den&lt;br&gt;tekniska grenen. I flera program med yrkesämnen, t.ex. elprogrammet,&lt;br&gt;energiprogrammet och industriprogrammet, finns yrkesämnen som har ett&lt;br&gt;stort tekniskt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På eftergymnasial nivå finns för närvarande tre nivåer av teknisk ut-&lt;br&gt;bildning i Sverige: civilingenjörsutbildning, högskoleingenjörsutbildning&lt;br&gt;samt olika slag av kvalificerad teknikerutbildning. Teknikerutbildningar&lt;br&gt;förekommer hos olika utbildningsanordnare, främst som påbyggnads-&lt;br&gt;utbildning i komvux. I försöksverksamheten med kvalificerad yrkesut-&lt;br&gt;bildning finns också utbildningar på teknikemivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En teknisk utbildning på gymnasienivå bör enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning förbereda för fortsatt utbildning inom teknikområdet och/eller för&lt;br&gt;arbetslivet, där en färdigutbildning ofta ges på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbyggnaden av teknikprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikprogrammet bör vara ett brett program med flera olika speciali-&lt;br&gt;seringsmöjligheter och bör därmed kunna fånga upp elever som känner&lt;br&gt;att de är nyfikna på och intresserade av teknik i alla dess avseenden. Flera&lt;br&gt;kommuner anordnar i dag specialutformade program eller lokala grenar&lt;br&gt;med inriktning mot teknik. Ett exempel är Dragonskolan i Umeå, som&lt;br&gt;erbjuder ett specialutformat program med kurser från naturvetenskaps-&lt;br&gt;programmet, industriprogrammet och elprogrammet. Undervisningen i&lt;br&gt;programmet har lagts upp i olika ambitionsnivåer vad gäller teoretiskt&lt;br&gt;innehåll. En nivå innebär att de elever som så önskar kan välja kurser&lt;br&gt;som krävs för särskild behörighet till teknisk utbildning vid högskolan.&lt;br&gt;En annan nivå ger förberedelse för tekniskt arbete. Utbildningen på&lt;br&gt;programmet sker i samarbete med företag på orten. Ett annat exempel är&lt;br&gt;Katedralskolan i Uppsala, som erbjuder en lokal gren med bioteknisk&lt;br&gt;inriktning på naturvetenskapsprogrammet. I utbildningen ingår flera äm-&lt;br&gt;nen med bioteknisk inriktning såsom mikrobiologi, immunologi, gentek-&lt;br&gt;nik m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tekniska programmets struktur bör ha samma uppbyggnad som&lt;br&gt;regeringen föreslår för övriga program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programmet bör 40-50 procent av karaktärsämnesblocket bestå av&lt;br&gt;kurser i matematik, fysik, kemi och tekniska ämnen som är gemensamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för alla som går på programmet. Resterande del av karaktärsämnes- Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;blocket bör utgöras av valbara tekniska inriktningar. Det skall också fin-&lt;br&gt;nas möjlighet att inom karaktärsämnesblocket läsa de kurser i matematik,&lt;br&gt;fysik m.m. som krävs för särskild behörighet till exempelvis civilingen-&lt;br&gt;jörsutbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla de inriktningar som ett tekniskt program bör inrymma kan av&lt;br&gt;naturliga skäl inte erbjudas i varje kommun eller samverkansområde. Här&lt;br&gt;finns, beroende på lokala förutsättningar, möjligheter för olika skolor att&lt;br&gt;profilera sig. Gymnasieskolor som har förutsättningar inom exempelvis&lt;br&gt;medieteknik och multimedia, bl.a. därför att de anordnar mediepro-&lt;br&gt;grammet, bör kunna erbjuda ett tekniskt program med en sådan inrikt-&lt;br&gt;ning. Andra gymnasieskolor kanske erbjuder ett tekniskt program med en&lt;br&gt;miljöteknologisk inriktning osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har den 12 mars 1998 fått regeringens uppdrag att utarbeta&lt;br&gt;förslag till programmål och innehåll för teknikprogrammet. Uppdraget&lt;br&gt;skall redovisas senast den 1 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikprogrammet för kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens utgångspunkt är att kvinnor har lika god förmåga att klara&lt;br&gt;tekniska studier som män - däremot är de uppenbart inte lika intresserade&lt;br&gt;av den teknikutbildning som ges i dag. I Utbildningsdepartementets rap-&lt;br&gt;port Vi är alla olika - En åtgärdsrapport om jämställdhet i skolan som en&lt;br&gt;pedagogisk fråga och ett kunskapsområde (Ds 1994:49) redovisas bl.a.&lt;br&gt;att flickor som väljer yrkestekniska utbildningar har högre snittbetyg än&lt;br&gt;pojkarna och är mer självsäkra och tuffa. Enligt rapporten är det inte de&lt;br&gt;tekniska ämnena i sig som är hindret. Det naturvetenskapliga program-&lt;br&gt;met, som intresserat många flickor och som är ett av gymnasieskolans&lt;br&gt;åtta jämställda program, har haft framgång beroende på att det uppfattas&lt;br&gt;som allmänbildande, att det inte krävs specialintresse för teknik och att&lt;br&gt;det ger en god grund för vidare studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både innehåll och arbetssätt samt lärares medvetenhet och kompetens&lt;br&gt;när det gäller jämställdhet är avgörande för om skolan skall lyckas&lt;br&gt;”intressera” flickor och kunna ge dem en god yrkesteknisk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett projektbaserat och probleminriktat arbetssätt där eleverna i hög ut-&lt;br&gt;sträckning får ta eget ansvar för sitt lärande har visat sig framgångsrikt&lt;br&gt;för att stimulera även kvinnor till tekniska studier. De skolor, bl.a.&lt;br&gt;Spyken i Lund och Jakobsbergs gymnasium, som lyckats har bl.a.&lt;br&gt;motiverat flickorna genom att kombinera tekniska ämnen med ämnen&lt;br&gt;som flickor är mer intresserade av, t.ex. språk. Skolorna skapar en trygg&lt;br&gt;inlärningsmiljö med klara demokratiska och jämställda spelregler som&lt;br&gt;gynnar båda könen. Det är en fråga om kunskap om könstillhörighetens&lt;br&gt;betydelse för prestationer och resultat och härmed en pedagogisk&lt;br&gt;utmaning för skolan. En annan orsak till att vissa skolor misslyckats med&lt;br&gt;att motivera flickor för teknik är kanske att de traditionella inriktningarna&lt;br&gt;inte fångat deras intresse. Nya och moderna inriktningar, t.ex. inom&lt;br&gt;miljö- och medieteknik eller mer tvärvetenskapliga inriktningar bör kun-&lt;br&gt;na ge nya förutsättningar att rekrytera både de kvinnor och de män som i&lt;br&gt;dag inte ser teknik som det mest intressanta att fördjupa sig i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pilotprojekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att införa ett nytt nationellt program skapas nya förutsättningar&lt;br&gt;för att närma gymnasieskolan och arbetslivet till varandra och därmed&lt;br&gt;nya arbetsformer med en stark arbetslivsanknytning. Det gäller dels&lt;br&gt;uppläggningen och det närmare innehållet i utbildningen, dels den del av&lt;br&gt;utbildningen som sker på en arbetsplats. Från försöksverksamheten med&lt;br&gt;kvalificerad yrkesutbildning finns goda erfarenheter av t.ex. lärandet i&lt;br&gt;arbetet, som bör kunna utnyttjas vid utvecklingen av ett tekniskt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen framhållit i kapitel 4 Sverige - en stark och dynamisk&lt;br&gt;kunskapsnation är det av stor betydelse att arbetslivet ges en ökad delak-&lt;br&gt;tighet i gymnasieskolans utbildningar. Därmed ökar också företagens&lt;br&gt;intresse för att bidra till utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bl.a. pröva olika former för arbetslivets medverkan i gymnasie-&lt;br&gt;skolans utbildningar bör introduktionen av teknikprogrammet ske i form&lt;br&gt;av ett antal pilotprojekt. Syftet med dessa är att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;en kvalitativt säkrad utbyggnad av programmet. Regeringen förslår att ett&lt;br&gt;tekniskt program skall införas från och med hösten 2000, men att inled-&lt;br&gt;ningen sker i form av en försöksverksamhet, som bör starta hösten 1998.&lt;br&gt;Regeringen avser att med stöd av bemyndigandet i 15 kap. 4 § skollagen&lt;br&gt;meddela föreskrifter om en sådan försöksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser för den gymnasiala vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kursplaner som fastställs för gymnasieskolan gäller också för gymna-&lt;br&gt;sial vuxenutbildning. Detta innebär att de kurser som kommer att finnas&lt;br&gt;på teknikprogrammet också kan erbjudas studerande inom komvux.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det finns anledning att försöksverksamheten&lt;br&gt;inom ramen för teknikprogrammet även skall omfatta gymnasial vuxenut-&lt;br&gt;bildning och ingå i kunskapslyftet. Därigenom skapas också ett vidgat&lt;br&gt;tekniskt utbud inom vuxenutbildningen, som kan bidra till att öka förut-&lt;br&gt;sättningarna för vuxna att söka sig till arbeten med tekniskt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Utveckling av det individuella programmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skollagens 5 kap. 4 b § ändras så att det tydligt&lt;br&gt;visas på möjligheten att särskilt inrikta undervisningen inom ett indi-&lt;br&gt;viduellt program mot ett nationellt eller specialutformat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det individuella programmet bör utvecklas&lt;br&gt;kvalitativt för att öka andelen elever som går vidare till och fullföljer&lt;br&gt;ett nationellt eller specialutformat program. Kommunerna bör därför&lt;br&gt;inom ramen för programmet erbjuda elever programinriktade, sökbara&lt;br&gt;studievägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Det individuella programmet fungerar bäst som språng-&lt;br&gt;bräda till ett nationellt program om eleven börjar direkt efter grund-&lt;br&gt;skolan. Elever på individuella program bör få tillgång till kurser som de&lt;br&gt;kan få tillgodoräkna då de övergår till ett nationellt eller specialutformat&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen: Arbetsgruppen hänvisar till Praktikprogramgruppens&lt;br&gt;arbete kring hur ett praktikprogram kan organiseras inom ramen för det&lt;br&gt;individuella programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat det indivi-&lt;br&gt;duella programmet uppehåller sig främst vid frågan om eventuella undan-&lt;br&gt;tag från behörighetskraven till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringens mål är att&lt;br&gt;alla ungdomar skall skaffa sig en gymnasieutbildning. Därför bör gymna-&lt;br&gt;sieskolan utveckla flexibla alternativ som stöder detta mål. Regeringen&lt;br&gt;ser med oro på de uppgifter som visar att det finns en andel elever som&lt;br&gt;saknar godkända betyg från grundskolan. Genom de ökade bidragen till&lt;br&gt;kommunerna har bättre förutsättningar skapats för grundskolan. Rege-&lt;br&gt;ringen räknar därför med att andelen elever med godkända betyg kommer&lt;br&gt;att öka. För de ungdomar som av olika skäl inte påbörjar ett nationellt&lt;br&gt;eller specialutformat program direkt efter grundskolan, ger det indivi-&lt;br&gt;duella programmet förutsättningar att gå vidare och fullfölja sådana stu-&lt;br&gt;dier. För en del elever kan det omedelbart efter grundskolan vara mera&lt;br&gt;stimulerande att vänta med kärnämnen och i stället börja med praktik och&lt;br&gt;eventuellt kombinera praktiken med studier i yrkesämnen. Att utveckla&lt;br&gt;det individuella programmet är, enligt regeringens bedömning, en av&lt;br&gt;gymnasieskolans verkliga utmaningar för att kunna nå målet en gymna-&lt;br&gt;sieskola för alla. Antalet elever på det individuella programmet&lt;br&gt;beräknades i oktober 1997 uppgå till ca 15 000, vilket är en viss minsk-&lt;br&gt;ning från föregående år. Drygt 40 procent av de elever som gick på det&lt;br&gt;individuella programmet hösten 1996 hade böljat på programmet direkt&lt;br&gt;efter grundskolan. Inte minst mot bakgrund av de nya behörighetsbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsema är det angeläget att det individuella programmet utvecklas&lt;br&gt;kvalitativt för att ge bättre förutsättningar för alla elever att gå vidare till&lt;br&gt;och fullfölja ett nationellt eller specialutformat program. Regeringen&lt;br&gt;anser att elever som saknar behörighet eller har särskilda skäl bör er-&lt;br&gt;bjudas sökbara, programinriktade studievägar inom det individuella pro-&lt;br&gt;grammet, vilket är möjligt redan med dagens bestämmelser. Regeringen&lt;br&gt;ser det individuella programmet som en nödvändig möjlighet till flexi-&lt;br&gt;bilitet för att så småningom leda till gymnasial utbildning på ett nationellt&lt;br&gt;eller specialutformat program. Regeringen anser att det är viktigt att alla&lt;br&gt;elever får möjlighet att fullfölja sina gymnasiestudier, även om det tar&lt;br&gt;längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nationella utvecklingsplanen bedömde regeringen att det inom&lt;br&gt;ramen för det individuella programmet bör erbjudas en utbildning som&lt;br&gt;förenar undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och&lt;br&gt;en yrkesinriktad praktik i ett praktikprogram. Mot den bakgrunden före-&lt;br&gt;slog regeringen i budgetpropositionen för år 1998 att medel skulle avsät-&lt;br&gt;tas för detta program. Därutöver tillsattes en arbetsgrupp inom Utbild-&lt;br&gt;ningsdepartementet har bl.a. haft i uppdrag att analysera och föreslå hur&lt;br&gt;en sökbar studieväg, främst för ungdomar som saknar behörighet till ett&lt;br&gt;nationellt program, kan utformas inom ramen för det individuella&lt;br&gt;programmet. Arbetsgruppen har nyligen redovisat sina förslag i rapporten&lt;br&gt;PRIV- en ny väg till ett nationellt program (Ds 1998:27). Arbetsgruppen&lt;br&gt;konstaterar att individuella program håller en skiftande kvalitet. I vissa&lt;br&gt;kommuner finns ett rikt utbud av kurser och en väl utvecklad samverkan&lt;br&gt;med de övriga programmen. På andra håll finns det stora brister. Lång-&lt;br&gt;siktiga mål och strategier saknas liksom kvalitetssäkring av utbildningen.&lt;br&gt;Samarbetet med övriga program är i vissa fall obefintligt, vilket innebär&lt;br&gt;bl.a. begränsningar i tillgången till gymnasiekurser. Vidare innehåller&lt;br&gt;skolplanerna mycket sällan något om det individuella programmets roll i&lt;br&gt;gymnasieskolan, vilket försvårar den enskilda skolans arbete med att&lt;br&gt;utarbeta strategier. En sådan otydlighet leder till en osäkerhet för elever-&lt;br&gt;na om vad studierna avses leda till, om de kommer att få intyg eller betyg&lt;br&gt;och om värdet av ett eventuellt sådant intyg/betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen anser att elevernas praktik tydligt skall kopplas till undervis-&lt;br&gt;ningen och att höjda kvalitetskrav på praktiken bör vara en av de vikti-&lt;br&gt;gaste prioriteringarna framöver i arbetet med det individuella program-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen ser behov av att underlätta övergången från det indivi-&lt;br&gt;duella programmet till ett nationellt program för att ge eleverna bättre&lt;br&gt;förutsättningar att fullfölja sina gymnasiestudier. Gruppen menar att det&lt;br&gt;individuella programmets koppling till de nationella programmen bör&lt;br&gt;stärkas och att eleverna bör erbjudas en utbildning av hög kvalitet som&lt;br&gt;överensstämmer med deras intresseinriktning. Därför föreslår arbets-&lt;br&gt;gruppen att kommunerna bör anordna s.k. programinriktade individuella&lt;br&gt;program - PRIV - som skall vara sökbara för eleverna. PRIV skall, i&lt;br&gt;likhet med det individuella programmet i övrigt, vara flexibelt utformat&lt;br&gt;utifrån varje elevs behov och förutsättningar. Förutom studier i grund-&lt;br&gt;skoleämnen och kärnämnen, skall PRIV innehålla gymnasiekurser i&lt;br&gt;främst yrkesämnen från respektive program. För att höja utbildningens&lt;br&gt;kvalitet föreslås också att APU skall erbjudas eleverna. Ett brett utbud av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programinriktade utbildningar förordas av gruppen, som dock inte anser&lt;br&gt;det möjligt att föreskriva vilka eller hur många inriktningar en kommun&lt;br&gt;bör erbjuda. Arbetsgruppens förslag remissbehandlas för närvarande,&lt;br&gt;varför regeringen vill avvakta remissinstansernas synpunkter innan slut-&lt;br&gt;lig ställning tas till gruppens olika förslag. Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;bör programinriktade individuella program, där eleven kan kombinera&lt;br&gt;praktik och kurser på grundskolenivå med kurser på gymnasienivå och&lt;br&gt;APU i syfte att senare leda in på ett nationellt program, erbjudas de&lt;br&gt;elever som inte är behöriga att söka nationella program. En sådan&lt;br&gt;studiemöjlighet svarar väl mot syftet med ett praktikprogram såsom det&lt;br&gt;beskrevs i den nationella utvecklingsplanen och i budgetpropositionen för&lt;br&gt;år 1998.1 syfte att stimulera utvecklingen av det individuella programmet&lt;br&gt;och markera att programinriktade alternativ bör erbjudas eleverna&lt;br&gt;föreslår regeringen att 5 kap. 4 b § skollagen förtydligas. Vilka eller hur&lt;br&gt;många inriktningar som bör erbjudas är dock en fråga som bör beslutas&lt;br&gt;om lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att få tillgodoräkna sig sina betyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har redan tidigare i propositionen Läroplan för det obliga-&lt;br&gt;toriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m. (prop.&lt;br&gt;1997/98:94) aviserat ändrade regler vad gäller gymnasielärares möjlighet&lt;br&gt;att sätta betyg i grundskoleämnen på individuella program. Arbetsgrup-&lt;br&gt;pen har nu föreslagit att elever som saknar betyg i ämnen från grund-&lt;br&gt;skolan också bör få tillgodoräkna sig de betyg som de fått genom studier&lt;br&gt;på ett individuellt program vid ansökan till ett nationellt program. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att snarast meddela föreskrifter i enlighet med den nämnda&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med det individuella programmet är att förbereda elever-&lt;br&gt;na för studier på ett nationellt eller specialutformat program. Därför&lt;br&gt;förutsätter regeringen att kommunerna använder sig av den s.k. fria&lt;br&gt;kvoten för att underlätta övergången till ett nationellt program. För de&lt;br&gt;elever som går ett individuellt program med en särskild inriktning och är&lt;br&gt;motiverade att studera vidare på ett nationellt program, är det angeläget&lt;br&gt;att kommunerna utnyttjar denna urvalsmöjlighet för att ge eleverna en&lt;br&gt;reell chans att fullfölja sina studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet att söka till ett nationellt program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med de behörighetsbestämmelser som gäller fr.o.m. läsåret&lt;br&gt;1998/99 är att de elever som böljar på ett nationellt program skall ha de&lt;br&gt;basfärdigheter som är en förutsättning för att klara av studierna i gym-&lt;br&gt;nasieskolan. De hittills gällande bestämmelserna ställer krav endast på att&lt;br&gt;ha slutfört sista årskursen i grundskolan, dvs. inga krav ställs på betyg.&lt;br&gt;De nya bestämmelserna om godkänd nivå i svenska alternativt svenska&lt;br&gt;som andraspråk, engelska och matematik är således en rejäl skärpning av&lt;br&gt;behörighetskraven till nationellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det viktigt att slå vakt om kvalitet och likvärdighet i&lt;br&gt;utbildningen. Kravet måste därför ställas att alla elever som påbörjar ett&lt;br&gt;nationellt program har de kunskaper som krävs för att uppnå målen för&lt;br&gt;utbildningen. I likhet med flertalet remissinstanser, t.ex. Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundet, anser regeringen det viktigt att de nya behörighetsbestäm-&lt;br&gt;melserna skall stå fast. Många har befarat att möjligheten till de undan-&lt;br&gt;tag, som arbetsgruppen föreslagit, skulle kunna innebära att grundskolan&lt;br&gt;inte tar sitt fulla ansvar för att eleverna får möjlighet att nå&lt;br&gt;kunskapsmålen. Den möjlighet som redan föreslagits i propositionen&lt;br&gt;Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och&lt;br&gt;fritidshemmet m.m. (prop. 1997/98:94) innebär att en elev som avslutat&lt;br&gt;årskurs 9 i grundskolan utan att ha uppnått betyget Godkänd i aktuella&lt;br&gt;ämnen men som senare inhämtat motsvarande kunskaper t.ex. genom&lt;br&gt;studier på ett individuellt program eller som genom prövning visat att&lt;br&gt;han/hon uppnått motsvarande kunskaper skall vara behörig till ett&lt;br&gt;nationellt eller specialutformat program. Regeringen förutsätter att&lt;br&gt;kommunerna med hjälp av de s.k. Perssonpengama kommer att&lt;br&gt;intensifiera insatserna i grundskolan och dessutom erbjuder de elever som&lt;br&gt;inte nått behörighet i grundskolan möjlighet att nå denna behörighet&lt;br&gt;genom det individuella programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Gymnasieskolans kärnämnen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kärnämnena skall ge eleverna grundläggande förutsättningar att nå gym-&lt;br&gt;nasieskolans mål i karaktärsämnena. Tillkomsten av gemensamma kärn-&lt;br&gt;ämnen för alla gymnasieskolans program och motsvarande vuxenutbild-&lt;br&gt;ning har inneburit en väsentlig ambitionshöjning för att svara mot höga&lt;br&gt;krav i arbets- och samhällsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan vänder sig i dag till alla ungdomar. Den absolut&lt;br&gt;största andelen av eleverna, ca 93 procent, når godkända resultat i käm-&lt;br&gt;ämneskursema. Kvaliteten på alla program i gymnasieskolan har höjts,&lt;br&gt;men det finns fortfarande brister. Den mindre grupp elever i gymnasie-&lt;br&gt;skolan som klarar kärnämnena sämre än karaktärsämnena utgör ett stort&lt;br&gt;problem. En oproportionerligt stor andel av dessa elever som inte god-&lt;br&gt;känts i något av de tre kärnämnena matematik, engelska och svenska&lt;br&gt;studerar inom vissa program med yrkesämnen. Dessa program har också&lt;br&gt;den största andelen elever med betyget Icke godkänd i kärnämnena idrott&lt;br&gt;och hälsa, estetisk verksamhet, natur- och religionskunskap. En orsak kan&lt;br&gt;vara att programmen i sig inte är attraktiva , vilket visar sig i ett lågt antal&lt;br&gt;sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om de mycket höga krav som ställs på lärarna&lt;br&gt;för att de skall kunna ge en undervisning i kärnämnena så att alla elever&lt;br&gt;når ett godkänt betyg. Skolverkets utvärdering visar att undervisning och&lt;br&gt;arbetssätt i dessa ämnen behöver utvecklas. Strukturella faktorer påverkar&lt;br&gt;villkoren och förutsättningarna för lärare i kärnämnen att delta i arbetslag&lt;br&gt;och ämnesövergripande arbete. Skillnaden är stor jämfört med hur under-&lt;br&gt;visningen kan bedrivas i karaktärsämnena. Kärnämnena framstår för&lt;br&gt;eleverna som mindre påverkbara, mer traditionella och förutsägbara.&lt;br&gt;Elevinflytandet är här minst och elevernas attityder och förhållande till&lt;br&gt;ämne och lärare inte lika positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den debatt som förts om gymnasiereformen har i stor utsträckning gällt&lt;br&gt;kärnämnena. I den nationella utvecklingsplanen diskuteras möjliga för-&lt;br&gt;ändringar av några av kärnämnena. De generella pedagogiska problemen&lt;br&gt;med ”små” kurser har också påtalats av Kommittén för gymnasieskolans&lt;br&gt;utveckling. Korta kurser kan innebära onödig splittring och små möjlig-&lt;br&gt;heter för eleverna att se helheter och samband samt svårigheter för lärare&lt;br&gt;att samarbeta. Lärare i kärnämnen som planerar undervisningen till-&lt;br&gt;sammans med eleverna och i samverkan med lärare i karaktärsämnen når&lt;br&gt;bättre resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har på regeringens uppdrag sett över kämämneskursema&lt;br&gt;Svenska, Engelska A och Matematik A i syfte att knyta programmål och&lt;br&gt;kursplaner närmare varandra. Avsikten är bl.a. att underlätta samarbetet&lt;br&gt;mellan lärare i käm- respektive lärare i karaktärsämnen. Regeringen&lt;br&gt;bereder för närvarande frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kärnämnena samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap, este-&lt;br&gt;tisk verksamhet samt idrott och hälsa är också i behov av utveckling&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Utveckling av kämämnesutbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om de små kärnämnenas innehåll och&lt;br&gt;struktur bör beredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Tre alternativa förslag till förändringar i&lt;br&gt;utbudet av kärnämnen redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Minst positiva reaktioner har arbetsgruppens första&lt;br&gt;alternativ fått. Flertalet pekar på de problem och risker som valbarheten&lt;br&gt;innebär för en segregering av elevernas förkunskaper. Alternativ 2 har&lt;br&gt;flest förespråkare. Bland dessa ingår Kalmar läns landsting, Stockholms&lt;br&gt;universitet, Konstfack, Lärarhögskolan i Stockholm, Elevorganisationen&lt;br&gt;och Riksförbundet Hem och Skola. Flera spontana yttranden som Sveriges&lt;br&gt;Kristna Råd och Broderskapsrörelsen ställer sig också positiva, eftersom&lt;br&gt;etik- och moralfrågor får en ökad betydelse och värdegrunden stärks.&lt;br&gt;Andra som Västerbottenskretsen av Biologilärarnas Förening och Svens-&lt;br&gt;ka Kyrkans Unga är rädda för att de kunskapsmål som religionskunska-&lt;br&gt;pen och naturkunskapen innefattar skall förloras. Umeå universitet och&lt;br&gt;Riksförbundet Hem och Skola befarar att det naturvetenskapliga ämnet&lt;br&gt;försvinner på program med yrkesämnen och att religionskunskapen inte&lt;br&gt;kommer att ingå i alla program genom alternativ 3. Många, t.ex. Malmö&lt;br&gt;kommun, Stockholms kommun och Linköpings universitet, liksom flera&lt;br&gt;spontana remissvar är däremot positiva till integreringstanken bakom&lt;br&gt;förslaget och till att den estetiska verksamheten bibehålls som ett eget&lt;br&gt;ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I den nationella utvecklingsplanen&lt;br&gt;tog regeringen upp frågan om en tänkbar utveckling av kärnämnena och&lt;br&gt;om hur man bättre skall kunna nå målen i dessa ämnen utan att kraven&lt;br&gt;sänks. Vidare diskuterades hur kursmålen i kärnämnena bättre än i dag&lt;br&gt;skulle kunna kopplas till kursmålen i grundskolan. Regeringen konsta-&lt;br&gt;terade därvid att kärnämnena religionskunskap, naturkunskap och estetisk&lt;br&gt;verksamhet har en ringa omfattning (30 gymnasiepoäng) i förhållande till&lt;br&gt;mycket ambitiösa kunskapsmål Korta kurser innebär onödig splittring&lt;br&gt;och små möjligheter för eleverna att se helheter och samband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten Gymnasieskola i ständig utveckling diskuterade denna&lt;br&gt;problematik och presenterade tre olika alternativa förslag till förändringar&lt;br&gt;i kämämnesutbudet. Efter remissbehandling av dessa förslag kan rege-&lt;br&gt;ringen konstatera att remissopinionen är mycket splittrad. Mot bakgrund&lt;br&gt;av att kärnämnena har en sådan betydelse i gymnasieskolan bedömer&lt;br&gt;regeringen att denna fråga behöver beredas ytterligare. Regeringen är&lt;br&gt;därför inte nu beredd att föreslå någon genomgripande förändring av&lt;br&gt;kärnämnena utöver vad som i det följande föreslås beträffande Idrott och&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Idrott och hälsa i gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kursen i kärnämnet Idrott och hälsa skall&lt;br&gt;omfatta 100 gymnasiepoäng på alla nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen: Idrott och hälsa bör ha lika stor omfattning på alla&lt;br&gt;nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Är till övervägande delen positiva till arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag. Lärarförbundet anser att ämnet skall ha samma omfattning&lt;br&gt;på alla program. Malmö stad vill att omfattningen skall utökas till 130&lt;br&gt;poäng för samtliga elever och Umeå universitet efterlyser mer underlag&lt;br&gt;för bedömning. Flertalet spontant inkomna svar är negativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag är omfattningen av Idrott och&lt;br&gt;hälsa olika på de nationella programmen. Utöver kämämneskursen Idrott&lt;br&gt;och hälsa A på 80 gymnasiepoäng har naturvetenskapsprogrammets&lt;br&gt;naturvetenskapliga gren och samhällsvetenskapsprogrammets samtliga&lt;br&gt;grenar ytterligare en kurs i ämnet - Idrott och hälsa B - om 50 gymnasie-&lt;br&gt;poäng. Idrott och hälsa får inte anordnas inom komvux. Regeringen anser&lt;br&gt;att det inte är rimligt att elever beroende av program, som ett obliga-&lt;br&gt;toriskt inslag, skall ha olika omfattning av detta ämne. Omfattningen av&lt;br&gt;ämnet Idrott och hälsa bör höjas till 100 gymnasiepoäng. Den kurs, Idrott&lt;br&gt;och hälsa B, som i dag ingår som karaktärsämneskurs på vissa studie-&lt;br&gt;inriktningar skall erbjudas alla elever som ett individuellt val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa är utifrån olika aspekter, främst ur folkhälsosynpunkt,&lt;br&gt;ett viktigt ämne. Ämnet skall exempelvis ge eleverna kunskaper om hur&lt;br&gt;den egna kroppen fungerar, öka medvetenheten om livsstilens betydelse&lt;br&gt;för hälsa och miljö samt även ge dem förståelse för betydelsen av regel-&lt;br&gt;bunden fysisk träning. För att öka förutsättningarna för detta bör kursen&lt;br&gt;Idrott och hälsa B erbjudas alla elever inom ramen för individuellt val.&lt;br&gt;Av samma skäl föreslog regeringen i propositionen Förskoleklass och&lt;br&gt;skollagsfrågor (Prop. 1997/98:6) att ämnet skulle utökas från 460 till 500&lt;br&gt;timmar i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande skall alla elever inom ramen för individuellt val&lt;br&gt;erbjudas varje kurs som förekommer på ett nationellt program i kommu-&lt;br&gt;nen samt den nationella fastställda kursen Svenska C (5 kap. 11 § gym-&lt;br&gt;nasieförordningen). Svenska C har därmed en särställning som innebär,&lt;br&gt;att då det finns en grupp elever som önskar läsa kursen så skall den&lt;br&gt;anordnas. Detsamma bör gälla för Idrott och hälsa B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Gymnasieskola och arbetsliv i samarbete&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gymnasieskolans utbildningar bör i högre&lt;br&gt;utsträckning knytas till arbetslivet. Nya samarbetsformer mellan skola&lt;br&gt;och arbetsplatser behöver utvecklas. Alla elever i gymnasieskolan bör&lt;br&gt;genom egna erfarenheter få insikt i arbetslivet. Regeringen kommer att&lt;br&gt;tillsätta en arbetsgrupp, där arbetsmarknadens parter ingår, med upp-&lt;br&gt;gift att belysa hur samarbetet mellan skola och arbetslivet kan utveck-&lt;br&gt;las vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterat arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag är de flesta positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samarbete mellan skola och arbets-&lt;br&gt;liv anses som något som med självklarhet ger skolans undervisning ett&lt;br&gt;mervärde. Av Skolverkets uppföljning av arbetsplatsförlagd utbildning&lt;br&gt;(APU) framgår att nästan samtliga elever som har haft en APU är klart&lt;br&gt;positiva och nöjda och ser den som ett viktigt komplement till den skol-&lt;br&gt;förlagda utbildningen. Det finns således ett kvalitativt värde i att vara på&lt;br&gt;en arbetsplats. Enligt regeringens bedömning är ett nära samarbete med&lt;br&gt;arbetslivet viktigt för skolan, men formerna för samarbetet behöver ut-&lt;br&gt;vecklas kvalitetsmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett samarbete med skolan gagnar också arbetslivet, t.ex. genom att man&lt;br&gt;från arbetslivets sida kan vara med och påverka skolans uppläggning av&lt;br&gt;undervisningen. Genom att elever befinner sig på en arbetsplats ges även&lt;br&gt;möjlighet för arbetslivets företrädare att bli delaktiga i elevernas utbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det därför viktigt att ge sin bild av samarbetet mel-&lt;br&gt;lan skola och arbetsliv och hur detta samarbete kan vidareutvecklas för&lt;br&gt;att höja kvaliteten i utbildningen både på skolan och på en arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsutveckling i skola och i arbetsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolans programmål syftar till att ge undervisningen en helhet&lt;br&gt;som svarar mot programmets karaktär. Programmålen fyller för&lt;br&gt;närvarande inte, som regeringen bl.a. framförde i den nationella utveck-&lt;br&gt;lingsplanen, den avsedda funktionen att vara en för programmet&lt;br&gt;sammanhållande målbeskrivning. Programmålen används inte allmänt på&lt;br&gt;skolorna. Undervisningen i gymnasieskolan har en tradition av ämnes-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undervisning. Detta gäller särskilt i de ämnen, ofta kallade allmänna&lt;br&gt;ämnen, som finns på de traditionellt studieförberedande utbildningarna,&lt;br&gt;dvs. matematik, svenska, fysik, historia etc. Detta leder till att helhets-&lt;br&gt;synen på programmen inte får genomslag i organisationen eller i under-&lt;br&gt;visningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll och art i yrkesämnen varierar mer än i de allmänna ämnena.&lt;br&gt;Undervisningen i yrkesämnen har en annan tradition, bl.a. genom att&lt;br&gt;yrkeslärare i de flesta fall har en annan bakgrund än lärare i t.ex.&lt;br&gt;kärnämnen, och genom en mer direkt anknytning till yrkeslivet. Det är&lt;br&gt;också stor skillnad i teoribildning och innehåll i de olika yrkesämnena.&lt;br&gt;En del är mer snarlika allmänna ämnen - andra har en mycket stark&lt;br&gt;koppling till hantverksyrken. Samtidigt är flera yrkesämnen kopplade till&lt;br&gt;nya tekniska discipliner, t.ex. elektronik och datateknik. Genom att&lt;br&gt;yrkesämnena har så skiftande karaktär måste undervisningen bedrivas på&lt;br&gt;olika sätt och anpassas till de förutsättningar som gäller för det specifika&lt;br&gt;ämnet och yrkesområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skolförlagda undervisningen i gymnasieskolan kan sägas påverkas&lt;br&gt;av tradition, ämnenas olika karaktär samt krav på att ge eleverna en sådan&lt;br&gt;helhet som avses i läroplanen och i programmålen. Det finns en mer eller&lt;br&gt;mindre framgångsrik strävan att sätta samman delarna, kurserna, till en&lt;br&gt;helhet. Verktygen är ofta lärarsamverkan och ämnesöverskridande under-&lt;br&gt;visning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisning i arbetslivet har helt andra utgångspunkter. Verksamhe-&lt;br&gt;ten på en arbetsplats är ofta komplex och svåröverskådlig. Verkligheten&lt;br&gt;är inte indelad i ämnen och kurser. Inom enheter och funktioner på ett&lt;br&gt;företag blandas olika tekniker och arbetssätt. På en vårdavdelning krävs&lt;br&gt;såväl kunnande vad gäller t.ex. omvårdnadskunskap och farmakologi&lt;br&gt;som förmåga hos de anställda att visa medmänsklighet, förmåga att&lt;br&gt;samarbeta och lösa problem. På ett verkstadsgolv i en modem tillverk-&lt;br&gt;ningsindustri krävs samarbetsförmåga, kunnande i komplicerade pro-&lt;br&gt;cesser, engelska osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan skolan på olika sätt, t.ex. genom temastudier och projektarbete,&lt;br&gt;strävar efter att ge eleverna helhet i utbudet av kurser, ger arbetslivet en&lt;br&gt;helhet där det ofta kan vara svårt att se delarna. Ett samarbete mellan&lt;br&gt;skolan och arbetslivet med en undervisning som bedrivs både i skolan&lt;br&gt;och i arbetslivet bör, enligt regeringens mening, skapa förutsättningar för&lt;br&gt;en god och intressant utbildning i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika former for undervisning i och samarbete med arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns olika samarbetsformer med arbetslivet. Den arbetsplatsförlag-&lt;br&gt;da utbildningen infördes i gymnasieskolan år 1992 efter att ha prövats i&lt;br&gt;en försöksverksamhet (ÖGY). På det estetiska programmet, naturveten-&lt;br&gt;skapsprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet finns för närvaran-&lt;br&gt;de möjlighet till ämnesanknuten praktik men även till APU. Inom ramen&lt;br&gt;för försöksverksamhet finns lärlingsutbildning. På det individuella pro-&lt;br&gt;grammet förekommer olika praktikinslag. I den försöksverksamhet med&lt;br&gt;kvalificerad yrkesutbildning (KY) på eftergymnasial nivå, som nu pågår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och där regeringen föreslagit en utvidgning i den ekonomiska vårproposi-&lt;br&gt;tionen, skall en tredjedel av utbildningen ske som ett lärande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan skolan och arbetslivet sker också i olika samarbets-&lt;br&gt;organ. Traditionellt har gymnasieskolan haft yrkesråd. Inom försöksverk-&lt;br&gt;samheten med en ny lärlingsutbildning skall det enligt försöksförord-&lt;br&gt;ningen (1997:762) finnas programråd. Programråd eller andra samarbets-&lt;br&gt;organ finns även utanför försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten Ökad rekrytering till gymnasieskolans industriprogram&lt;br&gt;(Ds 1996:53) behandlades betydelsen av en samverkan mellan skola och&lt;br&gt;arbetsliv. Det finns flera exempel på arbetslivets engagemang inom&lt;br&gt;utbildningsområdet. Det finns bl.a. ett antal fristående skolor med före-&lt;br&gt;tagsanknytning, t.ex. ABB:s gymnasieskolor i Västerås och Ludvika samt&lt;br&gt;Konsum Stockholms gymnasieskola. I vissa kommuner engagerar man&lt;br&gt;företag - entreprenadutbildning - för vissa utbildningsavsnitt, t.ex. där&lt;br&gt;det krävs speciell lärarkompetens eller utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera kommuner växer det också fram olika typer av samverkansfor-&lt;br&gt;mer, där industrin går in och på olika sätt stöder utbildningen, t.ex. i&lt;br&gt;Eskilstuna och Umeå. Exempelvis finns på Rinmansskolan i Eskilstuna&lt;br&gt;ett framgångsrikt samarbete med Volvo Construction Equipment Group.&lt;br&gt;En särskild ”styrelse” finns för industriprogrammet, där näringslivet har&lt;br&gt;ordförandeskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av samarbetet med arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser positivt på en utveckling där olika former av samverkan&lt;br&gt;växer fram och där kommunen som utbildningsanordnare och företagen i&lt;br&gt;kommunen - representerande både fack och arbetsgivare — samarbetar i&lt;br&gt;genomförandet av yrkesutbildningen. Ett sådant samarbete bör inte bara&lt;br&gt;ske inom det tekniskt-industriella området och med privata företag.&lt;br&gt;Samverkan om bl.a. utbildningar inom vård och omsorg mellan kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget som arbetsplats och skolan är lika betydelsefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det behövs en ökad delaktighet och medverkan&lt;br&gt;från arbetslivet i planeringen och genomförandet av gymnasieskolans&lt;br&gt;utbildningar. Samarbetsformer i form av programråd, som bl.a. finns&lt;br&gt;inom pilotprojekten med lärlingsutbildning, kan utvecklas till ett forum&lt;br&gt;där arbetslivets och skolans representanter möts för diskussion om utbild-&lt;br&gt;ningens kvalitet. I sådana samarbetsorgan skapas också möjligheter för&lt;br&gt;kontaktskapande mellan skolan och arbetslivet. Det kan exempelvis gälla&lt;br&gt;att skaffa platser för lärlingsutbildning eller APU, men det kan även gälla&lt;br&gt;att hitta nya samverkansformer för att påverka innehållet i utbildningen i&lt;br&gt;skolan, i företag och på andra arbetsplatser. Särskilt små och medelstora&lt;br&gt;företag har i dag stora problem att kontinuerligt utveckla kompetensen&lt;br&gt;hos sin personal. Arbetslivet och gymnasieskolan har olika villkor för&lt;br&gt;sina respektive uppdrag. I mötet mellan dessa parter måste det skapas ett&lt;br&gt;samarbetsklimat där båda vinner och båda ges möjlighet att bli delaktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör samarbetsformema mellan skola och&lt;br&gt;arbetsliv utvecklas vidare och samarbetsorgan, t.ex. programråd, bör&lt;br&gt;inrättas vid alla skolor som anordnar program med yrkesämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av undervisning i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns, som regeringen framhållit i det föregående, starka skäl att be-&lt;br&gt;driva undervisning på en arbetsplats. På en arbetsplats kan eleven skaffa&lt;br&gt;sig kunskaper som kompletterar och befäster de kunskaper som inhämtats&lt;br&gt;i undervisningen på skolan. Genom att under en längre tid tillsammans&lt;br&gt;med handledare och andra medarbetare på arbetsplatsen medverka i den&lt;br&gt;produktiva verksamheten kan eleven också nå mer övergripande mål än&lt;br&gt;vad som primärt framgår av kursplanerna, dvs. de mål som finns i läro-&lt;br&gt;planen och programmålen. Det är dels mål kopplade till kunskaper och&lt;br&gt;färdigheter som exempelvis samarbetsförmåga, initiativförmåga, pro-&lt;br&gt;blemlösningsförmåga och förändringsbenägenhet, dels mer sammansatta&lt;br&gt;yrkespecifika kunskapsmål som konkluderar och ger helhet i de olika&lt;br&gt;yrkesämnena i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom utbildning på en arbetsplats får eleven möjlighet att se helheten&lt;br&gt;i en produktionsprocess, hur olika faktorer påverkar processen samt att&lt;br&gt;med egna arbetsinsatser konstatera hur resultatet av en arbetsprocess&lt;br&gt;samspelar med dessa faktorer. På en arbetsplats får eleverna även tillfälle&lt;br&gt;att se hur arbetsplatsens organisation är uppbyggd - både vad gäller det&lt;br&gt;som hör samman med den direkta produktionen och det som mer är att&lt;br&gt;betrakta som det inre arbetet. Exempel på det senare är frågor som rör&lt;br&gt;personalpolitik, kompetensutveckling och arbetsmiljö. Ett ytterligare&lt;br&gt;exempel är hur teknisk utveckling ställer krav på nya produkter eller&lt;br&gt;tjänster och hur detta i sin tur förändrar arbetsrutiner och påverkar kom-&lt;br&gt;petensbehoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetsplatsförlagda utbildningen är en viktig del i gymnasie-&lt;br&gt;skolans yrkesutbildningar. Genom APU tillförs viktiga kvaliteter utbild-&lt;br&gt;ningen som gör att utbildningsmålen bättre kan uppnås. APU har därmed&lt;br&gt;stor vikt för utbildningens resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla utbildningsinriktningar kan inte arbetsplatsförläggas i samma&lt;br&gt;form och i samma omfattning. Enligt regeringens bedömning bör det&lt;br&gt;tillsammans med berörda branscher diskuteras hur ett lärande på en&lt;br&gt;arbetsplats är lämpligt eller möjligt att genomföra. På program vars&lt;br&gt;karaktärsämnen bättre kan inhämtas på en arbetsplats bör eleverna kunna&lt;br&gt;få en längre APU än vad som tillämpas för närvarande. Det kan t.ex.&lt;br&gt;gälla flera utbildningsinriktningar inom hantverksprogrammet, byggpro-&lt;br&gt;grammet, omvårdnadsprogrammet samt hotell- och restaurangprogram-&lt;br&gt;met. I andra fall kan en kortare APU och därmed längre skolförlagd&lt;br&gt;utbildning vara lämpligare, t.ex. för utbildningar inom elprogrammet och&lt;br&gt;medieprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår ett arbete inom Skolverket med en revidering av&lt;br&gt;programmens mål och innehåll. I samband därmed är det naturligt att&lt;br&gt;även bedöma vilken minsta omfattning av APU som är rimlig för vart&lt;br&gt;och ett av de yrkesinriktade programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör en skola som inte kan erbjuda APU&lt;br&gt;för ett visst program i princip inte få erbjuda utbildning på detta program.&lt;br&gt;Hur kravet på APU tillgodoses är en fråga som bör ligga inom ramen för&lt;br&gt;Skolverkets tillsynsuppgift. Innan denna fråga regleras, bör emellertid&lt;br&gt;frågan ha utretts om hur stor andel APU som bör finnas på vaije program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen på en arbetsplats bör så långt möjligt vara ett lärande i Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;arbetet. På en arbetsplats där detta utgör en naturlig del i vardagen strävar&lt;br&gt;man medvetet efter att hos medarbetarna utveckla den kompetens som&lt;br&gt;fordras för att stödja andras lärande. När en sådan arbetsplats tar sig an en&lt;br&gt;elev finns på ett naturligt sätt ett stöd för eleven. I ett lärande i arbetet&lt;br&gt;tillförs och bearbetas nytt kunskapsstoff. Regeringen ser detta som ett&lt;br&gt;mål för all arbetsplatsförlagd utbildning. Regeringen är samtidigt med-&lt;br&gt;veten om att alla arbetsplatser inte kan erbjuda denna miljö i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för arbetsplatsförlagd utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ståndpunkt är att det är väsentligt att en del av gymnasie-&lt;br&gt;skolans utbildningar även i framtiden sker på en arbetsplats och att&lt;br&gt;arbetslivet skall kunna vara med och påverka utbildningens innehåll.&lt;br&gt;Dagens olika former för detta - ämnesanknuten praktik, praktik, APU&lt;br&gt;och lärlingsutbildning - behöver dock vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser att den verksamhet med lärlingsutbildning, som sker i&lt;br&gt;försöksverksamhetens form, på sikt kan komma att påverka framtida&lt;br&gt;former av arbetsplatsförlagd utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vidare under avsnittet 7.1 Ett nytt nationellt program -&lt;br&gt;teknikprogrammet föreslagit att en försöksverksamhet med ett tekniskt&lt;br&gt;program bl.a. bör användas för att pröva nya samarbetsformer med&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har på regeringens förslag (prop. 1995/96:206) beslutat att&lt;br&gt;det skall finnas särskilda mål för APU. Skolverket har på regeringens&lt;br&gt;uppdrag utarbetat förslag till sådana mål. Regeringen anser att dessa mål&lt;br&gt;anger viktiga kunskapskvaliteter som bör erhållas i arbetslivet. Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning finns i dessa mål sådant som till stor del även&lt;br&gt;skulle kunna komma att gälla för lärlingsutbildning. Då det ännu är för&lt;br&gt;tidigt att dra erfarenheter från försöksverksamheten med lärlingsutbild-&lt;br&gt;ning bedömer regeringen att det finns motiv att avvakta med att fastställa&lt;br&gt;mål för APU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lärlingskontrakt som skall tecknas mellan skolan, arbetsplatsen och&lt;br&gt;eleven och som skall finnas i försöksverksamheten med lärlingsutbild-&lt;br&gt;ning skulle med fördel också kunna användas för t.ex. APU och andra&lt;br&gt;praktikinslag. Därigenom skulle det för alla berörda parter tydligare&lt;br&gt;klarläggas vilka utbildningsmål som eleven skall uppnå under den arbets-&lt;br&gt;platsförlagda delen av gymnasieutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stimulera och utveckla samarbetet mellan skola och arbetsliv&lt;br&gt;avser regeringen att tillsätta en särskild grupp, där bl.a. arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter bör ingå. Gruppen skall även behandla frågan hur gymnasieskolans&lt;br&gt;arbetsplatsförlagda utbildning bör utvecklas. I samband med pilotprojek-&lt;br&gt;ten med lärlingsutbildning har en rad frågor väckts. Det är naturligt att&lt;br&gt;gruppen också behandlar dessa. Frågan om hur grundskolan skall&lt;br&gt;samarbeta med arbetslivet och hur elever i grundskolan skall tillförsäkras&lt;br&gt;en inblick i vad som sker på en arbetsplats bör också ingå i gruppens&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utveckla gymnasieskolans samarbete med arbetslivet har rege-&lt;br&gt;ringen inom ramen för de tio punkter för kvalitet och likvärdighet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolan som presenterats i den ekonomiska vårpropositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:150) beräknat att 50 miljoner kronor avsätts under en tvåårs-&lt;br&gt;period. Dessa medel skall stödja utvecklingen av samverkan mellan skola&lt;br&gt;och arbetsliv, t.ex. programråd, och kompetensutvecklingen för yrkes-&lt;br&gt;lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 En ny modem lärlingsutbildning i gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny modem lärlingsutbildning införs från&lt;br&gt;hösten år 2000 i gymnasieskolan som alternativ studiemöjlighet inom&lt;br&gt;nationella program med yrkesämnen. Den skall ge behörighet för hög-&lt;br&gt;skolestudier. Erfarenheter från den pågående försöksverksamheten&lt;br&gt;med pilotprojekt skall vägas in i den slutliga utformningen av den nya&lt;br&gt;modema lärlingsutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel införs i 5 kap. 3 § fjärde stycket skollagen som visar att&lt;br&gt;lärlingsutbildning är en studiemöjlighet inom nationella och special-&lt;br&gt;utformade program som innehåller yrkesämnen. Regeringen ges ett&lt;br&gt;bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om lärlingsutbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén konstaterar att det finns ytterligare&lt;br&gt;frågor i samband med lärlingsutbildningen som behöver lösas, t.ex. vilka&lt;br&gt;program lärlingsutbildningen skall finnas på, hur en elev skall söka lär-&lt;br&gt;lingsutbildning, om det någon gång kan utgå lärlingslön, vem som avgör&lt;br&gt;vilka elever som skall få gå lärlingsutbildning, vilka insatser bransch-&lt;br&gt;organisationerna bör svara för och om ersättning skall utgå till företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av kommunerna är positiva till lärlings-&lt;br&gt;utbildning som alternativ studieväg. Vanligt förekommande komplet-&lt;br&gt;terande synpunkter är att det borde finnas nationella mål med större lokal&lt;br&gt;frihet, att ett utökat samarbete mellan skola och arbetsliv är en förutsätt-&lt;br&gt;ning samt att pilotprojekten måste utvärderas innan den slutliga formen&lt;br&gt;fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF framhåller att reglerna måste vara flexibla och att besluten skall&lt;br&gt;fattas lokalt. Ersättningsfrågan måste lösas eftersom utbildning kostar&lt;br&gt;pengar, oavsett om den sker i en skola eller på en arbetsplats. LO anser&lt;br&gt;att det föreligger stora risker med förslaget till lärlingsutbildning. Om&lt;br&gt;lärlingsutbildningen betyder elevstatus under fyra år och därmed inte&lt;br&gt;omfattas av kollektivavtal, innebär det en risk att lärlingsutbildningen blir&lt;br&gt;en förlängd och försämrad APU för de elever som skolan inte vill ta&lt;br&gt;ansvar för, men som arbetsgivaren gärna tar emot som gratis arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömde i den nationella&lt;br&gt;utvecklingsplanen att ett nationellt program med yrkesämnen skall kunna&lt;br&gt;läggas upp på olika sätt. Inom ramen för dessa program bör en alternativ&lt;br&gt;studiemöjlighet införas med en modem och helt ny typ av lärlings-&lt;br&gt;utbildning, som skiljer sig markant från tidigare former. Den kan efter&lt;br&gt;cirka två års gymnasieutbildning vara en väg att fullfölja ett nationellt&lt;br&gt;program med yrkesämnen. Den bör erbjudas som ett alternativ till nu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varande studieorganisation. Regeringen presenterade sin avsikt att fort- Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;sätta att utreda förutsättningarna för att inom nationella program införa&lt;br&gt;lärlingsutbildning. Som ett led i detta beredningsarbete pågår sedan&lt;br&gt;läsåret 1997/98 en försöksverksamhet med lärlingsutbildning inom&lt;br&gt;gymnasieskolan (1997:762).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanserna har ifrågasatt om det inte borde vara möjligt att&lt;br&gt;påbörja lärlingsutbildning tidigare än efter halva gymnasietiden. Rege-&lt;br&gt;ringen, som inte är främmande för en sådan öppning, kommer att noga&lt;br&gt;följa försöksverksamheten och senare bedöma om nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser för försöksverksamheten bör ändras på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna lärlingsutbildning är att ge de elever som vill&lt;br&gt;möjlighet att genomföra en större del av utbildningen inom ett nationellt&lt;br&gt;program på en arbetsplats samt att ge arbetslivet möjlighet att vara med&lt;br&gt;och påverka utbildningens innehåll och genomförande. Lärlingsutbild-&lt;br&gt;ningen skall uppnå samma program- och kursplanemål som ordinarie&lt;br&gt;utbildning i skolan med APU. Lärlingsutbildningen ger därmed grund-&lt;br&gt;läggande behörighet till universitet och högskolor. Eleven följer pro-&lt;br&gt;grammets gemensamma delar under den första delen av utbildningen, då&lt;br&gt;även arbetsplatsförlagd utbildning skall ingå. Därefter kan lärlingsdelen&lt;br&gt;av utbildningen påböijas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärlingsutbildningen innebär en växelutbildning mellan skola och&lt;br&gt;arbetsplats med kärnämnen och karaktärsämnen i skolan samt APU och&lt;br&gt;handledd praktik på arbetsplatsen. Utbildningens innehåll regleras genom&lt;br&gt;ett kontrakt mellan eleven, skolan och arbetsplatsen. Avsikten med&lt;br&gt;försöksverksamheten är att ge ett underlag till den närmare utformningen&lt;br&gt;av lärlingsutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande har 21 gymnasieskolor fått medgivande att starta pilot-&lt;br&gt;projekt. Projekten är baserade på industriprogrammet, fordonsprogram-&lt;br&gt;met, hotell- och restaurangprogrammet, elprogrammet, barn- och fritids-&lt;br&gt;programmet, hantverksprogrammet, omvårdnadsprogrammet, handels-&lt;br&gt;och administrationsprogrammet samt ett specialutformat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lärlingsutbildningen kan en utökning av den enskilda gymna-&lt;br&gt;sieskolans utbildningsutbud inom ett eller flera program skapas genom ett&lt;br&gt;utökat samarbete med näringslivet och den offentliga sektorn inom det&lt;br&gt;egna upptagningsområdet. En lärlingsutbildning kan även bidra till&lt;br&gt;återväxten inom smala yrkesområden. Mindre företag, som av praktiska&lt;br&gt;skäl har svårt att ta emot ungdomar på APU, kan genom lärlings-&lt;br&gt;utbildning ges bättre möjligheter att ta emot en elev enligt lärlings-&lt;br&gt;altemativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nationella utvecklingsplan, som regeringen avser att presentera&lt;br&gt;våren 1999, planerar regeringen att redovisa hur lärlingsutbildningen bör&lt;br&gt;utvecklas och hur olika samarbetsformer med arbetslivet kan etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Examen på gymnasial nivå&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En gymnasieexamen införs för de elever som&lt;br&gt;påbörjar sin utbildning på ett nationellt eller specialutformat program i&lt;br&gt;gymnasieskolan läsåret 2000/2001. Krav för examensbevis skall vara&lt;br&gt;fullständig studiegång, dels med grundläggande behörighet för&lt;br&gt;högskolestudier, dels med minst betyget Godkänd i ämnena svenska/&lt;br&gt;svenska som andraspråk, engelska och matematik samt i de viktigaste&lt;br&gt;karaktärsämnena på det studerade programmet. Därutöver fordras&lt;br&gt;även ett godkänt examensarbete, som omfattar 100 gymnasiepoäng.&lt;br&gt;För examensarbetet skall det finnas nationella mål. Även i komvux&lt;br&gt;skall gymnasieexamen erbjudas som en möjlighet med i stort sett&lt;br&gt;samma krav för examensbevis som i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gymnasieexamen bör utgöra en särskild&lt;br&gt;merit vid urval till högskolan. En gymnasieexamen bör även kunna&lt;br&gt;räknas som en merit i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett examensarbete bör kunna fullgöras i såväl en skola som på en&lt;br&gt;arbetsplats. Ett examensarbete skall bedömas av handledare och ex-&lt;br&gt;tern bedömare i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta nationella mål för examens-&lt;br&gt;arbetena. Införandet av gymnasieexamen förutsätts ske inom en&lt;br&gt;oförändrad kostnadsram för kommunerna. Under inledningsperioden&lt;br&gt;bör staten svara för vissa kostnader, t.ex. för utbildning av handledare&lt;br&gt;och bedömare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: För att få en yrkesexamen bör eleven ha genomfört&lt;br&gt;ett projektarbete som motsvarar en verklig arbetsuppgift inom det&lt;br&gt;berörda yrkesområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterat förslagen&lt;br&gt;är de flesta positiva. Skolverket anser att omfattande utrednings- och&lt;br&gt;utvecklingsarbete krävs för genomförande av en gymnasieexamen. Ver-&lt;br&gt;ket framhåller att en examen som utgår från de grundläggande målen för&lt;br&gt;gymnasieskolan skulle ha en positiv effekt på arbetet i skolan.&lt;br&gt;Lärarförbundet anser att gymnasieexamen skall vara frivillig, men att&lt;br&gt;målsättningen skall vara att den stora majoriteten av elever genomgår&lt;br&gt;den, även om den inte krävs för grundläggande behörighet. Den bör vara&lt;br&gt;probleminriktad och premiera analysförmåga och självständigt arbete. LR&lt;br&gt;anser att en kvalificerad gymnasieexamen måste pröva elevernas analys-&lt;br&gt;och problemlösningsförmåga, deras initiativförmåga samt förmåga att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomföra kvalificerade uppgifter på flera områden, dvs. i ämnen som Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;bildar bas för vidare studier eller yrkesarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens forslag och bedömning: Regeringen konstatera-&lt;br&gt;de redan i den nationella utvecklingsplanen att det finns goda skäl att&lt;br&gt;pröva om en yrkesexamen kan införas. Regeringen finner nu att det finns&lt;br&gt;mycket goda skäl att för att en examen bör finnas för hela gymnasie-&lt;br&gt;skolan. En nationellt reglerad gymnasieexamen skall införas från och&lt;br&gt;med intagningen till läsåret 2000/2001. Syftet med examen är att befästa&lt;br&gt;och förstärka kvaliteten i svensk gymnasieutbildning. Gymnasieexamen&lt;br&gt;skall omfatta alla elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som uppfyllt kraven för gymnasieexamen utfärdar rektor ett&lt;br&gt;särskilt examensbevis. Av examensbeviset skall framgå vilket nationellt&lt;br&gt;eller specialutformat program som examen avser, examensarbetet och&lt;br&gt;bedömningen av detta. Examensbeviset skall ge tydlig information om att&lt;br&gt;utbildningens mål som helhet är uppnådda, att utbildningen på den gym-&lt;br&gt;nasiala nivån och examensarbetet har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för att få ett examensbevis skall vara fullföljd studiegång på ett&lt;br&gt;nationellt eller specialutformat program eller motsvarande utbildning i&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning eller i en fristående gymnasieskola. Den&lt;br&gt;grundläggande behörigheten för högskolestudier skall vara uppnådd, dvs.&lt;br&gt;lägst betyget Godkänd på kurser motsvarande minst 90 procent av de&lt;br&gt;gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt program. Därutöver skall&lt;br&gt;eleven ha minst betyget Godkänd i kämämneskursema i svenska/svenska&lt;br&gt;som andraspråk, engelska och matematik samt i de viktigaste karaktärs-&lt;br&gt;ämnena på det studerade programmet. Slutligen skall ett examensarbete&lt;br&gt;ha fullgjorts med godkänt resultat. Betyg på examensarbete skall vara&lt;br&gt;Godkänd respektive Icke godkänd. Examensarbetet genomförs inom ra-&lt;br&gt;men för det individuella valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fall en elev valt att göra ett examensarbete men inte fullföljer&lt;br&gt;detta, bör eleven få ett icke godkänt betyg för examensarbetet infört i&lt;br&gt;slutbetyget, om eleven inte har andra valbara kurser som gör att kraven&lt;br&gt;för ett slutbetyg uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Examensarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Examensarbetet skall innebära att eleven under sitt sista gymnasieår utför&lt;br&gt;ett större självständigt arbete inom ett kunskapsområde som ligger inom&lt;br&gt;målet för det aktuella programmet. Arbetet skall ge eleven möjlighet att&lt;br&gt;tillämpa och fördjupa teoretiska och/eller praktiska kunskaper inom flera&lt;br&gt;ämnesområden. För en examen i ett program med yrkesämnen bör arbetet&lt;br&gt;kunna motsvara en verklig arbetsuppgift inom det berörda yrkesområdet&lt;br&gt;eller inom ramen för lärlingsutbildningen. Arbetet skall åtminstone till en&lt;br&gt;del redovisas skriftligt - ett krav som svarar mot behovet av att läs- och&lt;br&gt;skrivfärdigheter kontinuerligt upprätthålls i både skola och arbetsliv.&lt;br&gt;Arbetet skall pröva elevens förmåga att ta ansvar för, planera och arbeta&lt;br&gt;på egen hand med de hjälpmedel som detta kräver. Examensarbetet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha en omfattning som motsvarar cirka fyra veckors arbete på heltid, dvs. Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;100 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För examensarbetet skall det finnas nationella mål, som fastställs av&lt;br&gt;regeringen. Dessa mål skall vara ett stöd för att upprätthålla likvärdiga&lt;br&gt;krav och likvärdiga bedömningar. Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta&lt;br&gt;förslag till nationella mål för examensarbetet. Utgångspunkt för dessa&lt;br&gt;mål skall vara programmålen för gymnasieskolan. Verket bör även få i&lt;br&gt;uppdrag att ta fram nationella exempel på hur examensarbeten kan&lt;br&gt;utformas för olika gymnasieprogram. Exempel på examensarbeten för&lt;br&gt;yrkesutbildningar skall tas fram i samråd med respektive branschorga-&lt;br&gt;nisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lokal nivå utarbetas examensuppgifter utifrån de nationella målen.&lt;br&gt;Utformningen av uppgifterna skall anpassas efter de lokala förutsätt-&lt;br&gt;ningarna och utbildningsinriktningarna. Det är därför viktigt att det sker i&lt;br&gt;samarbete med arbetslivet och andra gymnasieskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett examensarbete skall kunna fullgöras såväl i en skola som på en&lt;br&gt;arbetsplats. I det lokala utarbetandet av uppgifter för examensarbeten&lt;br&gt;inom de yrkesutbildande programmen skall programråden medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Examensarbetet skall kunna genomföras såväl enskilt som i grupp, men&lt;br&gt;i det senare fallet måste utformningen ge möjlighet att bedöma den&lt;br&gt;enskildes prestation. Examensarbetet skall ge alla elever möjlighet att&lt;br&gt;dokumentera och visa upp sina kunskaper och färdigheter. Därmed kan&lt;br&gt;det bidra till att bredda bedömningen av eleven utöver den information&lt;br&gt;som slutbetyget ger, vilket kan vara särskilt betydelsefullt för elever som&lt;br&gt;av olika orsaker inte lyckats lika bra i den traditionella betygsättningen.&lt;br&gt;Eleven skall under arbetet med examensuppgiften ha tillgång till stöd av&lt;br&gt;en handledare med sakkunskap inom det område som arbetet berör.&lt;br&gt;Processen under själva arbetet, initiativ- och samarbetsförmåga m.m. är&lt;br&gt;sådana faktorer som handledaren måste bedöma genom att kontinuerligt&lt;br&gt;följa arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är ett examensarbete av en sådan karak-&lt;br&gt;tär att det antingen kan godkännas eller inte godkännas. Därför anser&lt;br&gt;regeringen att det inte skall sättas graderade betyg på ett examensarbete.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning bör ett godkänt examensarbete ha samma&lt;br&gt;värde som betyget Mycket väl godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meritvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om behörighet och urval till högskolan anges i 8 kap. 4-16&lt;br&gt;§§ samt bilaga 4 högskoleförordningen. Föreskrifterna för grundläggande&lt;br&gt;behörighet till högskolan skall enligt regeringens bedömning inte ändras&lt;br&gt;genom en gymnasieexamen. En fullföljd gymnasieutbildning med minst&lt;br&gt;betyget Godkänd i ett kursomfång som motsvarar 90 procent av antalet&lt;br&gt;gymnasiepoäng för ett program skall som hittills ge grundläggande&lt;br&gt;behörighet för högskolestudier. Detta skulle innebära att det krävs minst&lt;br&gt;betyget Godkänd i kurser upp till 2 250 gymnasiepoäng, dvs. 90 procent&lt;br&gt;av 2 500 gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock anledning att premiera elever med gymnasieexamen när&lt;br&gt;det gäller urvalet av behöriga sökande till högskolan. Det är emellertid en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga som kräver ytterligare beredning, innan regeringen är beredd att ta&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gymnasieexamen bör även kunna tillgodoräknas som merit i arbets-&lt;br&gt;livet. På vilket sätt detta kan komma att ske, exempelvis som en del i ett&lt;br&gt;yrkesbevis eller i ett gesällprov, är dock inte en fråga som ankommer på&lt;br&gt;regeringen att besluta om, utan detta måste arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;diskutera och ta ställning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handledare och bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som handledare bör såväl lärare som personer inom arbetslivet utanför&lt;br&gt;skolan kunna fungera. För att kunna stödja eleverna under arbetet bör&lt;br&gt;handledarna ha en särskild utbildning för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkra kvaliteten i bedömningen av ett examensarbete skall det&lt;br&gt;bedömas av handledare och extern bedömare i förening. Som medbe-&lt;br&gt;dömare bör anlitas personer från andra gymnasieskolor, högskolan,&lt;br&gt;arbets- och samhällslivet. Medbedömare kan också bidra till att bredda&lt;br&gt;gymnasieskolans kontaktytor. Genom att använda medbedömare kan be-&lt;br&gt;dömningen göras utifrån ett bredare perspektiv. Bedömningen av&lt;br&gt;examensarbetet skall ske mot de nationella målen och den lokala ut-&lt;br&gt;formningen. Även externa bedömare behöver en utbildning för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För införandet av examensarbeten genomförs utbildning av handledare&lt;br&gt;och externa bedömare. Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta ett utbild-&lt;br&gt;ningsmaterial för utbildningen. Utbildningen sker i två steg. I steg 1&lt;br&gt;utbildas resurspersoner bl.a. genom IT-stödd distansutbildning. Dessa&lt;br&gt;resurspersoner kan därmed vara såväl bedömare som handledare. För att&lt;br&gt;kunna vidga kretsen sker som steg 2 genom resurspersonerna en lokal&lt;br&gt;utbildning av handledare och externa bedömare i form av studiecirkel-&lt;br&gt;liknande seminarier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sikt förutsätts utbildning av nya handledare och bedömare ske inom&lt;br&gt;ramen för skolhuvudmännens reguljära fortbildningsansvar. I grundut-&lt;br&gt;bildningen till lärare bör även ingå utbildning i att handleda och bedöma&lt;br&gt;examensarbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärares tid för planering, handledning och bedömning förutsätts rym-&lt;br&gt;mas inom ramen för de 100 poäng som examensarbetet motsvarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av gymnasieexamen bör kunna ske inom oförändrad kost-&lt;br&gt;nadsram för kommunerna. Under en inledningsperiod bör staten svara för&lt;br&gt;vissa kostnader för utbildning av handledare och bedömare samt produk-&lt;br&gt;tion av IT-material. Regeringen, som i den ekonomiska vårpropositionen&lt;br&gt;(prop. 1997/98:150) föreslagit medel för införande av gymnasieexamen,&lt;br&gt;återkommer till frågan senare i budgetpropositionen för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser för gymnasial vuxenutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för gymnasieexamen för vuxenstuderande skall i princip vara&lt;br&gt;desamma som för ungdomar i gymnasieskolan. Eftersom vuxenstuderan-&lt;br&gt;de kan studera på både heltid, deltid och fritid, med kortare eller längre&lt;br&gt;avbrott, kan deras samlade studietid bli både kortare och avsevärt längre&lt;br&gt;än tre år. Därför är det inte lämpligt att ange någon tidpunkt när en&lt;br&gt;vuxenstuderande skall ha påbörjat sin gymnasiala utbildning för att få&lt;br&gt;möjlighet att genomföra en gymnasieexamen. I gymnasieskolan skall&lt;br&gt;möjligheten gälla för de elever som påbörjar sin gymnasieutbildning&lt;br&gt;läsåret 2000/2001 och examensarbetet skall utföras under det sista&lt;br&gt;gymnasieåret. De första eleverna i gymnasieskolan som genomför en&lt;br&gt;gymnasieexamen kommer därför att göra det under läsåret 2002/2003.&lt;br&gt;Samma år bör vuxenstuderande första gången kunna få genomföra&lt;br&gt;examensarbete. Regeringen anser det självklart att gymnasieexamen&lt;br&gt;också skall finnas i den gymnasiala vuxenutbildningen, eftersom en del&lt;br&gt;där kompletterar sin tidigare utbildning, medan andra läser en hel&lt;br&gt;gymnasieutbildning. Det är viktigt att reglerna för examensarbetet i kom-&lt;br&gt;vux ger vuxna möjligheter att komplettera en tidigare ofullständig utbild-&lt;br&gt;ning. Eftersom gymnasial vuxenutbildning i regel inte genomförs pro-&lt;br&gt;gramvis på samma sätt som i gymnasieskolan, bör föreskrifterna utformas&lt;br&gt;så att examensarbetet skall avse ett större självständigt arbete inom ett&lt;br&gt;kunskapsområde som ligger i linje med den aktuella elevens individuella&lt;br&gt;studieplan eller tidigare gymnasial utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Prov och kvalitetssäkring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gymnasieförordningens bestämmelser om&lt;br&gt;de nationella proven bör ändras, så att de nationella kursproven blir&lt;br&gt;obligatoriska inför betygsättningen i kämämneskursema i svenska/&lt;br&gt;svenska som andraspråk, engelska och matematik samt i den högsta&lt;br&gt;karaktärsämneskursen i engelska och matematik på respektive pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket bör få ett nytt uppdrag angående en provbank med natio-&lt;br&gt;nella prov för kunskapsbedömning i andra ämnen och kurser än de&lt;br&gt;ovan nämnda för att stärka möjligheterna att kvalitetssäkra såväl betyg&lt;br&gt;som resultatredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén anser det angeläget att arbetet med att&lt;br&gt;utveckla de nationella proven fortsätter. Det gäller i synnerhet arbetet&lt;br&gt;med att bygga upp en provbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Högskoleverket framhåller att en bidragande orsak&lt;br&gt;till en bristande kvalitetssäkring är att de nationella proven inte är obliga-&lt;br&gt;toriska och därmed inte heller normgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: Staten och kommunerna har ett&lt;br&gt;gemensamt ansvar för att de nationella målen för skolan uppnås och att&lt;br&gt;en likvärdig utbildning erbjuds alla barn, ungdomar och vuxna. Nationell&lt;br&gt;likvärdighet i ett decentraliserat system förutsätter en systematisk kvali-&lt;br&gt;tetssäkring. Det viktigaste motivet för att mäta kvalitet är dock utveck-&lt;br&gt;lingsmotivet, dvs. att fastställa starka och svaga sidor i en skolas verk-&lt;br&gt;samhet för att kunna göra verksamheten bättre för dem som den är till för&lt;br&gt;-eleverna. Därför skall måluppfyllelsen redovisas regelbundet i varje&lt;br&gt;kommun och för varje skola samt på nationell nivå. Särskilda kvalitets-&lt;br&gt;redovisningar skall ligga till grund för beslut om att förbättra och&lt;br&gt;utveckla utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs många olika insatser för att säkra och utveckla kvaliteten i&lt;br&gt;utbildningen. Ett nationellt provsystem kan bidra till att en likvärdig&lt;br&gt;utbildning upprätthålls över hela landet. Elevernas kunskapsutveckling&lt;br&gt;samt deras sociala och personliga utveckling är viktiga indikatorer på&lt;br&gt;skolans resultat. Bedömningar av hur väl eleverna når dessa mål är&lt;br&gt;givetvis betydelsefulla också för de enskilda eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett särskilt ansvar för en infrastruktur för kvalitetssäkringen,&lt;br&gt;dels för den nationella styrningen, dels för att underlätta motsvarande&lt;br&gt;arbete lokalt. Det gäller statistik som annan beskrivande information men&lt;br&gt;också generell metodutveckling liksom stöd för att utveckla användbara&lt;br&gt;metoder för de lokala behoven. I detta ingår bl.a. olika instrument och&lt;br&gt;uppgifter för att på likvärdiga grunder kunna bedöma elevernas&lt;br&gt;kunskaps- och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har sedan år 1994 ett regeringsuppdrag att tillhandahålla&lt;br&gt;instrument för kunskapsbedömning i grundskolan och i gymnasial utbild-&lt;br&gt;ning. I uppdraget anges tre syften för olika provmaterial: att ge stöd för&lt;br&gt;en över landet enhetlig betygsättning, att ge stöd för att planera utbild-&lt;br&gt;ningen genom analyser av elevers starka och svaga sidor samt att ge&lt;br&gt;underlag för utvärdering av utbildningen. De kursprov som enligt upp-&lt;br&gt;draget skall erbjudas kontinuerligt avser vissa, för olika program av-&lt;br&gt;slutande kurser i svenska, engelska och matematik. Dessutom framhålls i&lt;br&gt;uppdraget behov av material/prov för kunskapsbedömning också i andra&lt;br&gt;ämnen och kurser, på sikt i en så kallad provbank. Denna avser ett utbud&lt;br&gt;av prov och provuppgifter, varifrån lärare kan få material utifrån sina&lt;br&gt;behov. De nationella kursproven erbjuds skolorna, men gymnasieförord-&lt;br&gt;ningens formulering innebär en stark rekommendation att använda kurs-&lt;br&gt;proven till stöd vid betygssättning i de tre nämnda ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning finns det skäl att nu utveckla det natio-&lt;br&gt;nella provsystemet för gymnasieskolan. Skälen är förslagen till föränd-&lt;br&gt;ringar i denna proposition, samt de översyner av programmål och&lt;br&gt;kursplaner som pågår inom Skolverket. Resultat från uppföljningar av&lt;br&gt;hur nuvarande provmaterial används liksom det generella behovet att&lt;br&gt;stärka kvalitetssäkringen motiverar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska nationella kursprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna innebär att alla lärare inför betygssättning i kämämnes-&lt;br&gt;kursema i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik&lt;br&gt;skall använda sig av de nationella kursproven, d.v.s. de blir obligatoriska.&lt;br&gt;Obligatoriska kursprov skall också användas i den avslutande karaktärs-&lt;br&gt;ämneskursen på respektive program i engelska och matematik. Lärares&lt;br&gt;betygsättning är ett grannlaga arbete som kräver att man bedömer&lt;br&gt;elevernas kunskapsutveckling utifrån bredast möjliga underlag. Därför&lt;br&gt;skall proven utformas så att det tydligt framgår att det täcker endast vissa&lt;br&gt;kursmål och därmed utgör endast en del av underlaget för betygssättning&lt;br&gt;på kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om distribution och genomförande av prov stöter på flera delvis&lt;br&gt;motstridiga krav, som inte alla kan tillgodoses i ett nationellt provsystem.&lt;br&gt;Traditionellt har nationella prov genomförts av samtliga elever i en viss&lt;br&gt;målgrupp på en nationellt fastlagd provdag. Det var lämpligt, då studier-&lt;br&gt;na tidsmässigt planerades på samma sätt för alla elever som ingick i&lt;br&gt;målgruppen. I dag planeras kurserna in över läsåret på mycket olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilltron till provens värde som bedömningsunderlag hänger samman&lt;br&gt;både med provens innehåll och konstruktion och med hur de skall&lt;br&gt;genomföras. Ett provs tillförlitlighet har starkt samband med att de som&lt;br&gt;deltar i det har samma möjligheter att förbereda sig. Ett visst prov-&lt;br&gt;material blir förbrukat om de som deltar fått information om innehållet i&lt;br&gt;förväg. Därför är ett visst nationellt kursprov i princip användbart vid&lt;br&gt;endast ett enda tillfälle. Det innebär att de obligatoriska kursproven måste&lt;br&gt;genomföras på nationellt bestämda provdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella provbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provbanken skall i första hand omfatta kurser där det inte finns nationella&lt;br&gt;prov. Att ta fram nationella prov av god kvalitet ställer stora krav på&lt;br&gt;resurser. Material och uppgifter bör därför kunna användas vid mer än en&lt;br&gt;provdag, vilket är möjligt genom att provuppgifter och delprov&lt;br&gt;återanvänds i olika kombinationer. Det krävs emellertid en stor samling&lt;br&gt;av aktuella prov och uppgifter, om den skall kunna anses tillförlitlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan vårterminen 1996 erbjuder Skolverkets provbank prov i franska,&lt;br&gt;tyska och naturvetenskapliga ämnen. Utvecklingen av provbanken skall&lt;br&gt;fortsätta. Provmaterial eller andra material med syfte att säkra betygens&lt;br&gt;likvärdighet eller för utvärdering av utbildningen bör utvecklas även för&lt;br&gt;andra ämneskurser än svenska/svenska som andraspråk, engelska och&lt;br&gt;matematik. I första hand bör det gälla avslutande karaktärsämneskurser&lt;br&gt;på olika program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå den flexibilitet som krävs bör ett system med provbanker&lt;br&gt;vara i funktion med ett brett utbud av nationella provmaterial senast år&lt;br&gt;2000. Tekniska lösningar finns för att bygga upp banker med material&lt;br&gt;och även för att distribuera dem via exempelvis Internet. De behöver&lt;br&gt;dock vidareutvecklas och passa det nationella provsystemet. Utveckling-&lt;br&gt;en bör innebära att gymnasieskolor och komvuxenheter skall ha tillgång&lt;br&gt;till provmaterial då de behövs med hänsyn till studieplaneringen på en&lt;br&gt;enskild skola eller för en elev. Krav på kvalitet och tillförlitlighet måste&lt;br&gt;tillgodoses i lika hög grad som i äldre system med bestämda provdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med provbanker kräver att uppgifter och delprov finns i en&lt;br&gt;omfattning som gör det möjligt att variera utformningen av ett visst prov.&lt;br&gt;Utveckling av provuppgifter och övrig metodutveckling inom ramen för&lt;br&gt;den nya läroplanen har nu pågått några år. Internationellt och nordiskt&lt;br&gt;samarbete inom området har utvecklats. Det är därför enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning också möjligt att utveckla de nationella materialen för&lt;br&gt;kunskaps- och resultatbedömningar i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser för gymnasial vuxenutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även av förordningen om kommunal vuxenutbildning framgår att lärarna&lt;br&gt;bör använda centralt fastställda prov som ett hjälpmedel för att bedöm-&lt;br&gt;ningsgrunderna skall bli så enhetliga som möjligt över landet. Vuxenut-&lt;br&gt;bildningen utgår från en individuell studieplan där strävan är att kurserna&lt;br&gt;kan starta när som helst under året och avslutas utifrån varje enskild&lt;br&gt;individs förutsättningar och behov. Det innebär att vid utformningen av&lt;br&gt;prov och provverksamhet måste särskild hänsyn tas till vuxenutbildning-&lt;br&gt;ens förutsättningar. Det är viktigt att upprätthålla samma kunskapskrav&lt;br&gt;och skapa möjligheter till jämförbarhet och likvärdighet mellan studeran-&lt;br&gt;de inom vuxenutbildningen och i gymnasieskolan. De nationella proven&lt;br&gt;är ett instrument i detta syfte. Utvecklingen inom vuxenutbildningen&lt;br&gt;understryker också behovet av att det finns tillgång till kvalitativa och&lt;br&gt;tillförlitliga prov som ett av flera redskap för bedömning och tillgodo-&lt;br&gt;räknande av vuxnas faktiska kunskaper. Skolverket bör därför sträva efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utveckla systemet för obligatoriska prov så att det blir möjligt att Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;använda även i vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Distansundervisning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelser bör utfärdas om försöksverk-&lt;br&gt;samhet med distansutbildning för att kunna pröva och utveckla distans-&lt;br&gt;utbildning inom gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många av de som i yttrandet berört förslaget är&lt;br&gt;positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Inom vuxenutbildningen finns en&lt;br&gt;lång tradition av distansutbildning bl.a. genom Statens skolor för vuxna&lt;br&gt;(SSV) som bedrivit distansutbildning sedan mitten av 5O-talet. Distans-&lt;br&gt;utbildningen ökar tillgängligheten till studier. Utbildning på distans&lt;br&gt;möjliggör studier oavsett tid och rum. Ny teknik i kombination med nät-&lt;br&gt;eller mediaburen utbildning med handledning vid kunskaps-/lärcentra har&lt;br&gt;i grunden ändrat de studerandes villkor. Distansutbildning som tidigare&lt;br&gt;ansetts vara en krävande studieform är inte längre förbehållen en studie-&lt;br&gt;van målgrupp. Genom kunskapslyftet och Distansutbildningskommittén&lt;br&gt;(DUKOM) pågår ett omfattande utvecklingsarbete avseende distansut-&lt;br&gt;bildning inom vuxenutbildning och folkbildning. Regeringen beslutade år&lt;br&gt;1997 att tilldela 13 miljoner kronor inom ramen för kunskapslyftet för&lt;br&gt;utvecklingsinsatser gällande metoder och läromedel för distansutbildning&lt;br&gt;på gymnasienivå. Syftet är att ge redskap för att öka användningen av&lt;br&gt;distansutbildning inom vuxenutbildningen. Det utvecklingsarbete som&lt;br&gt;sker inom ramen för DUKOM där regeringen tilldelat ca 95 miljoner&lt;br&gt;kronor till olika utvecklingsprojekt kommer också att få stor betydelse för&lt;br&gt;att sprida användningen av ny teknik och distansutbildning. Sammantaget&lt;br&gt;finns det inom vuxenutbildningen en stor erfarenhetsbank som byggts&lt;br&gt;upp under lång tid när det gäller distansutbildning och som nu genom&lt;br&gt;kunskapslyftet fått ett brett genomslag i hela landet. Erfarenheter som&lt;br&gt;med fördel kan spridas vidare till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att distansutbildning även inom gymnasieskolan bör&lt;br&gt;utvecklas. Det finns flera skäl till detta. Genom distansundervisning kan&lt;br&gt;eleverna ges möjligheter att kombinera studier i vissa kurser på en gym-&lt;br&gt;nasieort och studier i hemkommunens gymnasieskola. Det kan gälla att&lt;br&gt;erbjuda elever att skaffa en specialisering i ämnen som inte erbjuds i&lt;br&gt;hemkommunen, t.ex. i ett språk. En utvidgning av distansundervisning&lt;br&gt;skapar också helt nya möjligheter att ge svenska elever bosatta i utlandet&lt;br&gt;en gymnasieutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att pröva och utveckla distansutbildningen på det gymnasiala&lt;br&gt;området bedömer regeringen det värdefullt att genom en förordning öpp-&lt;br&gt;na möjligheter för en försöksverksamhet, som bör följas och utvärderas&lt;br&gt;av Skolverket. Därvid bör de metoder och erfarenheter som ligger till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund för distansutbildning för vuxna kunna överföras till gymnasie- Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Elevernas ansvar, rättigheter och skyldigheter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Rätten till stödundervisning bör förtydligas&lt;br&gt;för elever som engagerar sig i skolans demokratiska arbete. Obligato-&lt;br&gt;riska utvecklingssamtal bör införas i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Ett av de viktigaste inslagen i gymnasiereformen är elev-&lt;br&gt;inflytandet. Det fungerar relativt tillfredsställande när det gäller val av&lt;br&gt;utbildning men inflytandet över uppläggningen av undervisningen är&lt;br&gt;svårare att få till stånd överallt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har kommenterat frågan om&lt;br&gt;elevinflytande ställer sig positiva till ett utvidgat elevinflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Ansvar och inflytande går hand i&lt;br&gt;hand. Den som har inflytande är också beredd att ta ansvar, medan den&lt;br&gt;som inte tillerkänns något inflytande inte utan vidare känner något dju-&lt;br&gt;pare ansvar. Vikten av elevernas ansvar och inflytande betonas i läro-&lt;br&gt;planen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Läroplanen slår fast att de&lt;br&gt;demokratiska principerna att kunna påverka, vara delaktig och ta ansvar&lt;br&gt;skall omfatta alla elever. Skollagen ålägger dessutom alla som arbetar i&lt;br&gt;skolan att verka för demokratiska arbetsformer. Trots detta visar bl.a.&lt;br&gt;Skolverkets undersökningar att eleverna själva anser att deras inflytande i&lt;br&gt;gymnasieskolan är litet. Skolkommittén konstaterar i sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1996:22) att elevinflytande är en förutsättning för elevernas&lt;br&gt;lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fungerande demokrati i skolan, som ger erfarenheter av hur man&lt;br&gt;samarbetar och fattar beslut, innebär samtidigt en inskolning för arbets-&lt;br&gt;och vuxenlivet. En viktig del är den rätt till elevmedverkan i&lt;br&gt;skyddsverksamheten som arbetsmiljölagen (1997:1160) ger. Elevskydds-&lt;br&gt;ombuden har en mycket viktig funktion för eleverna. De lär sig ta ansvar&lt;br&gt;och skall ha reella möjligheter att påverka sin arbetsmiljö. Det är viktigt&lt;br&gt;för demokratin i skolan att eleverna får och ges möjlighet att delta i&lt;br&gt;beslutsfattandet, men frågan om elevinflytande kan inte begränsas till&lt;br&gt;enbart det formella inflytandet. Regeringen framhöll i den nationella ut-&lt;br&gt;vecklingsplanen vikten av elevernas delaktighet och ansvar för såväl det&lt;br&gt;egna lärandet som för det skoldemokratiska arbetet. Det är mycket viktigt&lt;br&gt;att gymnasieskolan ger eleverna möjlighet att påverka och uttrycka er-&lt;br&gt;farenheter, åsikter och värderingar grundade på kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 1 § gymnasieförordningen skall elever som har behov av&lt;br&gt;extra stöd i skolarbetet under en begränsad tid få stödundervisning. Om&lt;br&gt;en elev av någon anledning går miste om undervisningstid, måste det&lt;br&gt;övervägas om eleven skall få stödundervisning. Av paragrafens andra&lt;br&gt;stycke framgår att elevföreträdare i skolkonferens och elevskyddsombud&lt;br&gt;vid behov kan få undervisning som ersätter de undervisningspass som de&lt;br&gt;på grund av sina uppdrag gått miste om. Regeringen anser att denna rätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till stödundervisning bör utvidgas till att gälla även undervisningstid som Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;en elev gått miste om till följd av andra arbetskrävande förtroende-&lt;br&gt;uppdrag som gagnar den elevinflytandet och skolans demokratiska ar-&lt;br&gt;bete. Det finns lika starka skäl för studerandeinflytande i den gymnasiala&lt;br&gt;vuxenutbildningen. Eftersom vuxenelevemas studier är så individuellt&lt;br&gt;utformade - studierna kan t.ex. bedrivas på heltid, deltid, fritid och&lt;br&gt;distans - bör möjligheterna för studerandeinflytandet för vuxna särskilt&lt;br&gt;analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om övergången från grundskolan till gymnasieskolan nästan är&lt;br&gt;hundraprocentig, är gymnasieskolan en frivillig skolform. Det innebär&lt;br&gt;inte att elever kan komma och gå som de vill. Det finns elever som av&lt;br&gt;olika skäl uteblir från stora delar av undervisningen, vilket får betydande&lt;br&gt;konsekvenser för undervisningen både för eleven själv och för den övriga&lt;br&gt;gruppen. Regeringen ser allvarligt på detta. Det är viktigt att skolk aktivt&lt;br&gt;motarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gymnasieskolan skall kunna utvecklas kvalitativt och eleverna&lt;br&gt;nå gymnasieskolans mål krävs det att eleverna deltar i undervisningen.&lt;br&gt;Det är också en förutsättning för att läraren skall kunna göra en riktig och&lt;br&gt;rättvis bedömning av elevernas kunskaper. Det är i själva undervisningen&lt;br&gt;som läraren successivt bildar sig en uppfattning om elevernas kunskaps-&lt;br&gt;utveckling. I det vardagliga arbetet sker också en dialog med eleverna,&lt;br&gt;som bl.a. innebär att de får återföring från läraren om sin kunskaps-&lt;br&gt;utveckling. Det är också i undervisningen som eleverna enskilt och till-&lt;br&gt;sammans med andra elever bygger upp sitt kunnande och utvecklar sin&lt;br&gt;förmåga att ta ansvar för sitt lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det självklart att elever i gymnasie-&lt;br&gt;skolan skall delta i undervisningen. En mindre tidsstyrd skola innebär&lt;br&gt;inte en skola där man inte måste närvara. Varje lärare bör ställa de krav&lt;br&gt;på närvaro som denna behöver för att kunna göra en rättvis bedömning av&lt;br&gt;elevernas prestationer. Regeringens uppfattning är att det är viktigt att&lt;br&gt;eleverna deltar i undervisningen. Det finns viktiga kompetenser som man&lt;br&gt;inte kan uppnå, om man inte deltar i skolans undervisning. Det är viktigt&lt;br&gt;att eleverna och deras föräldrar tidigt får veta hur det går i studierna. För&lt;br&gt;föräldrar med omyndiga elever är det särskilt viktigt. Regeringen anser&lt;br&gt;det därför angeläget att införa utvecklingssamtal i gymnasieskolan efter&lt;br&gt;liknande modell som i dag finns i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den s.k finansieringsprincipen skall kommuner och lands-&lt;br&gt;ting inte åläggas nya arbetsuppgifter, utan att de samtidigt ges möjlighe-&lt;br&gt;ter att finansiera dessa på annat sätt än med höjda skatter. Om statsmak-&lt;br&gt;terna fattar beslut, som medför utgiftsökningar för kommunsektorn, bör&lt;br&gt;dessa således finansieras genom en ökning av statsbidragen eller genom&lt;br&gt;att staten fattar beslut som möjliggör besparingar. Finansieringsprincipen&lt;br&gt;innebär också att statsbidragen bör minska om kommunerna fråntas&lt;br&gt;skyldigheter eller om de till följd av regelförändringar får möjlighet att&lt;br&gt;bedriva en mer kostnadseffektiv verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler är varje kommun skyldig att erbjuda utbildning&lt;br&gt;på nationella program för samtliga ungdomar i kommunen som slutfört&lt;br&gt;sista årskursen i grundskolan eller motsvarande, dock längst t.o.m. det&lt;br&gt;första kalenderhalvåret det år då de fyller 20 år. Att ett nytt tekniskt pro-&lt;br&gt;gram införs innebär således inte att fler elever än tidigare skall erbjudas&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya definitionen av gymnasiepoäng innebär ingen ändrad omfatt-&lt;br&gt;ning av den garanterade undervisningstiden. Förslaget om en permanent-&lt;br&gt;ning av den nya moderna lärlingsutbildningen innebär inte att den garan-&lt;br&gt;terade undervisningstiden i gymnasieskolan ökar, utan att den kan läggas&lt;br&gt;ut på ett annat sätt. Som genomföranderesurs utgår särskilda bidrag till&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieexamen, obligatoriska nationella kursprov och utökad om-&lt;br&gt;fattning av kursen Idrott och hälsa A ligger inom ramen för den totalt&lt;br&gt;garanterade undervisningstiden och medför ingen kostnadsökning för&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska utvecklingssamtal innebär att läroplanens krav förtyd-&lt;br&gt;ligas på att läraren fortlöpande skall ge varje elevinformation om elevens&lt;br&gt;utvecklingsbehov och framgångar i studierna samt samverka med hem-&lt;br&gt;men och informera om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling.&lt;br&gt;Att rätten till stödundervisning skall gälla elever som engagerar sig i&lt;br&gt;skolans demokratiska arbete innebär ett förtydligande av gymnasie-&lt;br&gt;förordningens bestämmelser om stödundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att i ökad grad öppna skolan mot arbetslivet har, inom ramen för&lt;br&gt;regeringens program Tio punkter för kvalitet och likvärdighet i skolan,&lt;br&gt;50 miljoner kronor avsatts under en tvåårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de förslag som lämnas i denna proposition inte&lt;br&gt;innebär ökade eller minskade utgifter för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;15.1 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Styrelsen för utbildningen ges en möjlighet att&lt;br&gt;bestämma om att de utbildningar kommunen eller landstinget är&lt;br&gt;huvudman för skall fördelas över en längre tid än tre läsår. För att fördela&lt;br&gt;utbildningen på kortare tid än tre läsår krävs regeringens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär att&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;grenar&amp;quot; tas bort och ersättas av uttrycket &amp;quot;inriktningar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket är nytt. Innebörden av det nya stycket är att&lt;br&gt;lärlingsutbildning inom nationella och specialutformade program utgör&lt;br&gt;en ny studiemöjlighet inom gymnasieskolan. Regeringen bemyndigas att&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om lärlingsutbildningen. Förslaget har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje meningen i andra stycket tas bort. Bestämmelser om&lt;br&gt;utbildningens omfattning på nationella och specialutformade program tas&lt;br&gt;in i 4 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två sista meningarna i andra stycket tas bort. Den första av dessa&lt;br&gt;meningar innehåller ett bemyndigande för regeringen, eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;omfattningen av ett specialutformat program. Enligt förarbetena till&lt;br&gt;bestämmelsen (prop. 1992/93:250 s. 95) innebär bemyndigandet en&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att bestämma hur många undervisningstimmar&lt;br&gt;ett specialutformat program minst skall omfatta. Bemyndigandet flyttas&lt;br&gt;till den nya 4 d § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sista meningen, även den innehållande ett bemyndigande, innebär&lt;br&gt;att regeringen får föreskriva att utbildningen på ett specialutformat&lt;br&gt;program skall omfatta minst vissa av de ämnen som anges i bilaga 2. Den&lt;br&gt;nya utformningen av bilaga 2, poängplanen, är utformad så att både&lt;br&gt;nationella och specialutformade program omfattas av bilagan. De ämnen&lt;br&gt;som anges i den nya bilagan är kärnämnen. Eftersom de specialutformade&lt;br&gt;programmen alltid skall innehålla alla kärnämnen och några andra ämnen&lt;br&gt;inte specificeras i bilagan, finns nu inte längre behov av det&lt;br&gt;bemyndigandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4b § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket 2 innebär att det i paragrafen tydliggörs att ett&lt;br&gt;individuellt program kan utformas på så sätt att det särskilt inriktas mot&lt;br&gt;studier på ett nationellt eller ett specialutformat program, s.k.&lt;br&gt;programinriktat individuellt program. I övrigt är punkterna med nya&lt;br&gt;nummer i första stycket oförändrade till sitt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket görs för att visa att även utbildning som&lt;br&gt;särskilt inriktas mot ett nationellt eller specialutformat program kan&lt;br&gt;utformas för en grupp elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket, förutom ändrad hänvisning till punkt i&lt;br&gt;första stycket, innebär att hänvisningen till bilaga 2 tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om omfattningen av studier på&lt;br&gt;nationella och specialutformade program och hänvisar till den nya&lt;br&gt;poängplanen i bilaga 2. Antalet gymnasiepoäng är inte längre kopplat till&lt;br&gt;ett visst antal undervisningstimmar. Den nya regleringen av&lt;br&gt;studieomfattningen har behandlats i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket tas hänvisningen till bilaga 2 bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista meningen i tredje stycket tas bort. Ändringen görs eftersom det av&lt;br&gt;den nya poängplanen inte framgår att undervisning i ett visst ämne skall&lt;br&gt;ske under en bestämd eller rekommenderad undervisningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny men motsvarar i sak den garanterade undervisningstiden&lt;br&gt;enligt nu gällande bilaga 2. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.2.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges ett&lt;br&gt;bemyndigande att meddela föreskrifter om att avsteg får göras från den&lt;br&gt;garanterade undervisningstiden. Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer ges också ett bemyndigande att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om garanterad undervisningstid för specialutformade&lt;br&gt;program. Det senare bemyndigandet har till sitt innehåll hämtats från den&lt;br&gt;tidigare lydelsen av 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5,6 a, 8, 16, 17, 18, och 24 §§&lt;br&gt;Ändringarna motiveras av att begreppet &amp;quot;grenar&amp;quot; ersätts av begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;inriktningar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av bilaga 1 till skollagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt nationellt program, teknikprogrammet, förs in i bilagan.&lt;br&gt;Programmets innehåll har beskrivits i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av bilaga 2 till skollagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan ändras bl.a. på så sätt att från att ha varit en timplan blir den nu&lt;br&gt;en plan över hur många gymnasiepoäng nationella och specialutformade&lt;br&gt;program skall innehålla. Gymnasiepoängen i poängplanen utgör ett mått&lt;br&gt;på omfattningen av studierna och är inte längre kopplade till antalet&lt;br&gt;undervisningstimmar i ämnena. Bilagan gäller för både nationella och&lt;br&gt;specialutformade program. Det faktum att även specialutformade&lt;br&gt;program omfattas av bilagan medför vissa ändringar i 4 a § (jämför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommentaren till nämnda paragraf). Ändringarna har behandlats i avsnitt Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av bedömningarna i slutbetänkandet&lt;br&gt;Den nya gymnasieskolan - problem och möjligheter&lt;br&gt;(SOU 19997:107)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En parlamentarisk kommitté, bestående av företrädare för samtliga riks-&lt;br&gt;dagspartier, tillsattes våren 1994 för att följa den pågående utvecklingen i&lt;br&gt;gymnasieskolan. Kommittén har haft att följa utvecklingen av gymnasie-&lt;br&gt;skolan inom givna ramar för att studera effekterna av utbyggnaden på nya&lt;br&gt;orter, i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda&lt;br&gt;och om målet nås att alla ungdomar får en fullständig gymnasieutbild-&lt;br&gt;ning. Kommittén har också haft att analysera effekterna av den höjda&lt;br&gt;ambitionsnivån inom de yrkesförberedande utbildningarna samt i vilken&lt;br&gt;utsträckning gymnasieskolan svarat mot avnämarnas förväntningar. Hös-&lt;br&gt;ten 1994 fick kommittén uppdraget utvidgat till att följa hur det nya&lt;br&gt;betygssystemet tillämpas, elevernas inflytande tillgodoses, kommunerna&lt;br&gt;organiserar utbildning för elever med studiesvårigheter och hur undervis-&lt;br&gt;ningen i kärnämnen utvecklas. Tilläggsdirektivet omfattade också den&lt;br&gt;arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning och kvalitet, lärlingsutbild-&lt;br&gt;ningens utveckling samt hur flickors och pojkars lika rätt och möjligheter&lt;br&gt;främjas. Utgångspunkten för arbetet har inte varit att lämna förslag till&lt;br&gt;förändringar av gymnasiereformen eller att föreslå någon ny reform.&lt;br&gt;Kommittén har redovisat sina bedömningar till regeringen i två del-&lt;br&gt;betänkanden, Den nya gymnasieskolan - hur går det? (SOU 1996:1) och&lt;br&gt;Den nya gymnasieskolan - steg för steg (SOU 1997:1). Regeringens&lt;br&gt;Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning - Kvalitet och&lt;br&gt;likvärdighet (Skr. 1996/97:112), som presenterades i mars 1997, anger&lt;br&gt;inriktningen av regeringens arbete med utvecklingen av bl.a. gymnasie-&lt;br&gt;skolan. I den finns flera av de problem och förslag som kommittén lyft&lt;br&gt;fram i sina tidigare delbetänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutbetänkandet redovisas de slutliga bedömningarna utifrån ett elev-&lt;br&gt;och ett stymingsperspektiv. Kommittén gör bedömningen att gymnasie-&lt;br&gt;skolan i dag är avsevärt mer utvecklingsinriktad än före reformen. De-&lt;br&gt;centraliseringen av ansvaret för skolan har varit avgörande för utveck-&lt;br&gt;lingen. Den nya gymnasieskolan har dessutom en flexibilitet som&lt;br&gt;möjliggör förnyelse och förändring. Men kommittén påpekar också att&lt;br&gt;kommunerna och skolorna inte utnyttjat de möjligheter som den nya&lt;br&gt;gymnasieskolan faktiskt ger. Undantaget är specialutformade program.&lt;br&gt;Utnyttjas utbildningens flexibilitet bättre skulle resultaten kunna förbätt-&lt;br&gt;ras och kvaliteten höjas. Vidare anser kommittén att ambitionerna bör&lt;br&gt;höjas så att alla elever kan fullfölja utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén menar att tidspressen och de svårigheter som kommuner&lt;br&gt;och skolor haft vid genomförandet av reformen, är viktiga orsaker till att&lt;br&gt;reformens intentioner inte fått fullt genomslag. Dels hade kommunerna&lt;br&gt;och skolorna en kort tidsperiod (1992-1995) på sig för genomförandet,&lt;br&gt;dels fanns inte styrdokumenten och betygssystemet i tillräckligt god tid&lt;br&gt;före reformstarten. Det tar tid, påpekar kommittén, att genomföra en så&lt;br&gt;omfattande reform som den nya gymnasieskolan fullt ut överallt. Staten&lt;br&gt;och kommunerna hade ambitionen att genomföra den nya gymnasie-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolan snabbt men ansvaret för det praktiska genomförandet låg i många&lt;br&gt;fall helt på rektor och lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ser det som en stor framgång för reformen att praktiskt&lt;br&gt;taget hela årskullen ungdomar i dag går i gymnasieskolan. Av dessa full-&lt;br&gt;följer 87 procent utbildningen. Ambitionerna bör, enligt kommittén,&lt;br&gt;höjas så att alla elever fullföljer utbildningen. Ett problem som lyfts fram&lt;br&gt;är de elever som går i gymnasieskolan för att det inte finns andra alterna-&lt;br&gt;tiv. Deras motivation för studier är låg och det är framför allt dessa elever&lt;br&gt;som får svårigheter med studierna och låga betyg. För denna grupp är det&lt;br&gt;särskilt viktigt att skolorna utnyttjar de möjligheter som den nya gym-&lt;br&gt;nasieskolan ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén bedömer att de allra flesta elever klarar gymnasieskolan&lt;br&gt;bra. Men det finns några program där andelen elever som fått Icke&lt;br&gt;godkänd i kämämneskurser är oroande stort. Detta gäller företrädesvis&lt;br&gt;program med få elever. Det är därför kommitténs mening att skolorna bör&lt;br&gt;kunna öka ansträngningarna att finna lämpliga åtgärder för just dessa&lt;br&gt;elever. Kommittén understryker också grundskolans ansvar för elevernas&lt;br&gt;resultat och behovet av samarbete mellan grund- och gymnasieskolan.&lt;br&gt;Om kommuner och skolor använder sig av den nya gymnasieskolans&lt;br&gt;möjligheter och utnyttjar stöd- och specialundervisning i större utsträck-&lt;br&gt;ning, bör förutsättningarna öka för elever med studiesvårigheter att nå&lt;br&gt;framgång i sina studier. Vid behov går det att utöka undervisningstiden&lt;br&gt;för hela gymnasieutbildningen eller för delar av den. Alltför små kurser,&lt;br&gt;påtalar kommittén, kan styra undervisningen i en icke önskvärd riktning.&lt;br&gt;Kommittén finner det anmärkningsvärt att olika studietakt endast&lt;br&gt;förekommer på 68 procent av skolorna och då i någon eller några kurser,&lt;br&gt;såsom matematik och engelska. Hellre än att elever helt avbryter sina&lt;br&gt;gymnasiestudier bör de kunna få välja bort det ämne som de har påtagliga&lt;br&gt;svårigheter med, dvs. reducerat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har funnit att individuella programmet fungerar bäst som&lt;br&gt;språngbräda till ett nationellt program om eleven börjar direkt efter&lt;br&gt;grundskolan. I betänkandet framhålls att eleverna bör få tillgång till&lt;br&gt;kurser som de kan tillgodoräkna när de går över till nationellt eller spe-&lt;br&gt;cialutformat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet påtalas vidare att elevernas intressen och inflytande bör&lt;br&gt;få större genomslag och att arbetsformerna bör underlätta för eleverna att&lt;br&gt;se sammanhang och värdet av kunskap i olika ämnen. Detta förutsätter&lt;br&gt;dock att lärare i kärnämnen och i yrkesämnen samarbetar. Elevernas in-&lt;br&gt;flytande på planeringen av undervisningen och på sitt eget lärande har&lt;br&gt;visat sig vara svårt att få till stånd över allt. Lärare som är säkra och har&lt;br&gt;funnit sin roll som pedagogiska ledare är mest benägna att ge eleverna&lt;br&gt;inflytande. Kommittén föreslår att varje skola i sin årliga redovisning till&lt;br&gt;kommunen särskilt uppmärksammar utvecklingen av elevers inflytande&lt;br&gt;och elevaktiva arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I genomsnitt fick eleverna, 86 procent år 1996/97, sina förstahandsval&lt;br&gt;av program tillgodosedda. Kommittén efterlyser åtgärder i de kommuner&lt;br&gt;som har låg andel tillgodosedda förstahandsval. Även elevernas val av&lt;br&gt;kurser är relativt väl tillgodosett. Men kommittén bedömer att det finns&lt;br&gt;utrymme för förbättringar även här. Ett ökat samarbete mellan skolor,&lt;br&gt;skolformer och kommuner kan göra det möjligt för kommunerna att till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godose elevernas förstahandsval och erbjuda eleverna ett större utbud av&lt;br&gt;kurser. Kommittén förslår att kommunerna blir skyldiga att sträva efter&lt;br&gt;att tillgodose elevernas val av kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att gymnasieförordningens reglering av&lt;br&gt;läsåret förenklas så att t.ex. arbetsplatsförlagd utbildning (APU) och&lt;br&gt;ovanliga kurser kan anordnas utanför terminstid. Andelen elever som får&lt;br&gt;15 veckors APU har ökat, drygt 60 procent av alla elever, men det finns&lt;br&gt;vissa program som ligger långt under denna minimigräns. Kommittén&lt;br&gt;framhåller att minimigränsen bör gälla alla program med yrkesämnen.&lt;br&gt;Kommittén uttalar sig också för APU i längre sammanhängande perioder.&lt;br&gt;Handledarutbildningen är viktig för att få hög kvalitet på APU och&lt;br&gt;yrkeslärama bör ges tillfälle att besöka eleverna under APU. All yrkes-&lt;br&gt;utbildning, liksom övrig utbildning i gymnasieskolan, börkvalitetssäkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två kulturerna, yrkeskulturen och den akademiska kulturen, märks&lt;br&gt;fortfarande i gymnasieskolan, t.ex. i lokaldispositioner, i tjänstefördel-&lt;br&gt;ningar och i samarbetsformer. En av ambitionerna med förändringarna av&lt;br&gt;gymnasieskolan var att de socialt betingade skillnaderna mellan olika&lt;br&gt;utbildningar skulle minska. Men det finns, enligt kommittén, tecken på&lt;br&gt;att de sociala skillnaderna tvärtom ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledningen betydelse för utvecklingen på en skola framhålls i be-&lt;br&gt;tänkandet. Kommittén finner det oroande om rektor på grund av admi-&lt;br&gt;nistrativ belastning inte kan leda eller stödja den pedagogiska verk-&lt;br&gt;samheten på skolan. Det är viktigt att lärama kan känna engagemang för&lt;br&gt;sin uppgift och får uppskattning för sina insatser. Slutligen lyfter kom-&lt;br&gt;mittén fram det ökade intresset hos lärama att utveckla undervisningen,&lt;br&gt;vilket ses som mycket positivt för både lärama själva och eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av förslagen i rapporten&lt;br&gt;Gymnasieskola i ständig utveckling (Ds 1997:78)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp, Gymnasiegruppen, inom Utbildningsdepartementet har&lt;br&gt;haft i uppdrag att arbeta vidare med att fördjupa och konkretisera den&lt;br&gt;inriktning som angavs i regeringens Utvecklingsplan för förskola, skola&lt;br&gt;och vuxenutbildning - Kvalitet och likvärdighet (Skr. 1996/97:112). I&lt;br&gt;utvecklingsplanen redovisar regeringen flera initiativ och bedömningar&lt;br&gt;på gymnasieskolans område, t.ex. om utveckling av de nationella pro-&lt;br&gt;grammens struktur, kärnämnena, en ny lärlingsutbildning, en yrkes-&lt;br&gt;examen och ett praktikprogram. Även den gymnasiala vuxenutbildningen&lt;br&gt;berörs av dessa initiativ. I departementsskrivelsen ger arbetsgruppen för-&lt;br&gt;slag som dels kan genomföras de närmaste åren, dels bedömningar som&lt;br&gt;behöver analyseras ytterligare innan förslag kan presenteras. De senare&lt;br&gt;innebär att arbetsgruppen inte tar ställning till en viss lösning utan&lt;br&gt;problematiserar olika alternativ till förändringar för att ge underlag till en&lt;br&gt;bredare diskussion. I de förslag som arbetsgruppen lägger berörs den&lt;br&gt;gymnasiala vuxenutbildningen endast i relevanta delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementsskrivelsen ger arbetsgruppen först en plattform för de&lt;br&gt;förändringar som diskuteras. Faktorer som, enligt arbetsgruppen, bedöms&lt;br&gt;påverka framtida samhällsliv i hög grad är utvecklingen inom informa-&lt;br&gt;tionsteknologin, internationell påverkan och konkurrens samt hög föränd-&lt;br&gt;ringstakt inom varu- och tjänstesektorn. Kraven på framtida arbetskraft&lt;br&gt;ökar, bl.a. vad gäller ständig personlig kompetensutveckling. En väsent-&lt;br&gt;lig grund för arbetsgruppens arbete har varit den utvärdering av gymna-&lt;br&gt;sieskolans första år som Kommittén för gymnasieskolans utveckling&lt;br&gt;redovisat i tre betänkanden (SOU 1996:1, 1997:1 och 1997:107). Flera av&lt;br&gt;de bedömningar som arbetsgruppen gör påverkar även gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning, därför beskrivs även utvecklingsverksamheten inom vuxen-&lt;br&gt;utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen förslår, när det gäller strukturen för nationella program,&lt;br&gt;hur den förändring, som föreslogs i utvecklingsplanen av timplanerna för&lt;br&gt;det estetiska programmet, naturvetenskaps- och samhällsvetenskaps-&lt;br&gt;programmen, bör ske. Vidare ger arbetsgruppen förslag till en mer&lt;br&gt;generell struktur för ett nationellt program. Dagens system för gymnasie-&lt;br&gt;poäng är starkt kopplat till timplanen. Arbetsgruppen föreslår att&lt;br&gt;poängsystemet frikopplas från timplanen och att alla nationella program&lt;br&gt;skall omfatta lika många gymnasiepoäng. Behörighetskraven i form av&lt;br&gt;godkända betyg i matematik, svenska/svenska som andraspråk och&lt;br&gt;engelska för att tas in på ett nationellt program fr.o.m. hösten 1998 ökar&lt;br&gt;möjligheterna för gymnasieskolan att lyckas med sitt uppdrag. I vissa&lt;br&gt;speciella fall kan dock behörighetskraven ge vissa orimliga effekter, t.ex.&lt;br&gt;för invandrarelever som kommit sent till Sverige. Arbetsgruppen föreslår&lt;br&gt;därför att kravet på godkänt betyg får frångås i något av ämnena om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt nationellt program - teknikprogrammet - föreslås. Det skall&lt;br&gt;erbjuda eleverna flera olika tekniska inriktningar, t.ex. inom medieteknik,&lt;br&gt;datateknik, bioteknik och elteknik. Arbetsgruppen för även en diskussion&lt;br&gt;om utvecklingen av programutbudet på längre sikt och bedömer att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inslagen av generella kunskaper kommer att öka i alla program; främst Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;som en konsekvens av förändringar på arbetsmarknaden och nya kompe- Bilaga 2&lt;br&gt;tenskrav. Regeringen bedömde i den nationella utvecklingsplanen att en&lt;br&gt;ökad tyngd för programmålen och en bättre anknytning till elevernas&lt;br&gt;studieinriktning i kärnämnenas kursplaner är nödvändig. Arbetsgruppen&lt;br&gt;redovisar hur detta kan åstadkommas. Vidare redovisar arbetsgruppen tre&lt;br&gt;alternativ till hur utbudet av kärnämnena religionskunskap, samhälls-&lt;br&gt;kunskap, naturkunskap och estetisk verksamhet kan förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Alternativ 1 innebär att kärnämnenas omfattning i poäng är oförändrat&lt;br&gt;(680 poäng). Antalet kärnämnen minskas från åtta till sex. De nu-&lt;br&gt;varande kämämneskursema, Estetisk verksamhet, Naturkunskap A&lt;br&gt;och Religionskunskap A, erbjuds som altemativkurser omfattande 90&lt;br&gt;poäng. En av dessa tre kurser skall ingå i ett fullständigt nationellt&lt;br&gt;eller specialutformat program. Ämnet historia erbjuds som ett fjärde&lt;br&gt;alternativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Alternativ 2 innebär att kärnämnenas omfattning i poäng inte ändras&lt;br&gt;(680 poäng). Antalet kärnämnen minskas till sex genom att en ny&lt;br&gt;tvärvetenskaplig kurs om 90 poäng skapas. Målen omformuleras så att&lt;br&gt;kunskapsmålen för de tre kämämneskursema, Estetisk verksamhet,&lt;br&gt;Naturkunskap A och Religionskunskap A, ingår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Alternativ 3 innebär att det totala utrymmet för kärnämnena minskas&lt;br&gt;med 20 poäng. Antalet kärnämnen minskas från åtta till sex. Estetisk&lt;br&gt;verksamhet (50) och Samhällskunskap A (110) får en större omfatt-&lt;br&gt;ning i poäng. Kämämneskursema Religionskunskap A och Naturkun-&lt;br&gt;skap A utgår som kärnämnen, men kunskapsmålen för religions-&lt;br&gt;kunskapen förs in i reviderad Samhällskunskap A och målen för&lt;br&gt;naturkunskapen förs in i olika karaktärsämneskurser med anknytning&lt;br&gt;till naturkunskaps- och miljökunskapsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvalitetshöjning av de gymnasiala yrkesutbildningarna betonades i&lt;br&gt;utvecklingsplanen. Arbetsgruppen föreslår hur en ny lärlingsutbildning&lt;br&gt;bör utformas med utgångspunkt i den försöksverksamhet som regeringen&lt;br&gt;fattade beslut om den 16 oktober 1997. Arbetsgruppen bedömer att för-&lt;br&gt;söksverksamheten skall övergå till en reguljär lärlingsutbildning tidigast&lt;br&gt;hösten 1999. Erfarenheterna från pilotprojekten blir därför värdefulla i&lt;br&gt;utformningen av en ny lärlingsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen behandlar vidare införandet av en gymnasieexamen&lt;br&gt;som kvalitetshöjande faktor i de gymnasiala utbildningarna. Enligt ar-&lt;br&gt;betsgruppens förslag bör det för en gymnasieexamen ställas krav på god-&lt;br&gt;kända betyg i samma utsträckning som krävs för tillträde till högskolan,&lt;br&gt;men därtill även krav på godkända betyg i matematik, svenska/svenska&lt;br&gt;som andraspråk och engelska. Vidare bör det för en examen krävas att&lt;br&gt;eleven fullgör en avslutande examensuppgift, som omfattar ca 100&lt;br&gt;gymnasiepoäng. För att skapa förutsättningar för en gymnasieexamen&lt;br&gt;föreslår arbetsgruppen att regeringen tar initiativ till ett utvecklingsarbete&lt;br&gt;som ett led i den fortsatta beredningen inför ett införande av en gym-&lt;br&gt;nasieexamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna samt en samman-&lt;br&gt;ställning av remissyttrandena över betänkandet Den&lt;br&gt;nya gymnasieskolan - problem och möjligheter (SOU&lt;br&gt;1997:107) och rapporten Gymnasieskola i ständig&lt;br&gt;utveckling (Ds 1997:78)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har kommit in från Socialstyrelsen, Handikappombuds-&lt;br&gt;mannen (HO), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Arbetsgivar-&lt;br&gt;verket, Statens skolverk, Högskoleverket, Verket för Högskoleservice&lt;br&gt;(VHS), Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH), Centrala&lt;br&gt;studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket (NUTEK), Alingsås, Enköpings, Eskilstuna,&lt;br&gt;Falkenbergs och Falu kommuner, Göteborgs stad, Haparanda, Hultsfreds,&lt;br&gt;Hässleholms, Jönköpings, Katrineholms, Kiruna och Lerums kommuner,&lt;br&gt;Lidingö stad, Linköpings och Mariestads kommuner, Malmö stad,&lt;br&gt;Ragunda, Ronneby och Sandvikens kommuner, Stockholms stad, Piteå&lt;br&gt;och Upplands Väsby kommuner, Landstingen i Gävleborgs, Kalmar,&lt;br&gt;Norrbottens, Skaraborgs och Uppsala län, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Lunds, Linköpings och Stockholms universitet,&lt;br&gt;Umeå och Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Konstfack, Kung-&lt;br&gt;liga Tekniska Högskolan (KTH), Lärarhögskolan i Stockholm, Hög-&lt;br&gt;skolan Dalarna, Mälardalens högskola, Södertörns högskola, Elev-&lt;br&gt;organisationen i Sverige, Riksförbundet Hem och Skola, Friskolomas&lt;br&gt;Riksförbund, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar&lt;br&gt;(RBU), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas Riksorga-&lt;br&gt;nisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;ALMEGA, Verkstadsindustrins Yrkesnämnd (VYN), Lärarförbundet,&lt;br&gt;Lärarnas riksförbund (LR), Skolledarna, Sveriges Civilingenjörsförbund,&lt;br&gt;T-konventet, Riksföreningen för lärarna i matematik, naturvetenskap och&lt;br&gt;teknik samt Riksföreningen för Lärarna i Moderna Språk (LMS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har dessutom inkommit från Per Måhl Östra Ämtervik,&lt;br&gt;Västerbottenskretsen av Biologiläramas Förening, Uppsala läns distrikt&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Norden, Helsingborgs och Sollentuna kommuner, Sveriges&lt;br&gt;Universitets Lärarförbund ( SULF), Malmöhus läns landsting, Sveriges&lt;br&gt;Kristna Råd, Sveriges Förenade Kristna Lärarförbund (SFKL), Marie-&lt;br&gt;stads kommun, Svensk Handel, Södertälje kommun, Föreningen för&lt;br&gt;Studie- och yrkesvägledare i Lärarnas Riksförbund, Gymnasielärare och&lt;br&gt;lärarutbildare i Göteborg/Mölndal, Jan Ek vid Pildamms- och Pauliskolan&lt;br&gt;Malmö, Carin Amesson vid Virginska skolan Örebro, Danshögskolan,&lt;br&gt;Högskolan Gävle-Sandviken, Älmhults och Luleå kommuner, Högskolan&lt;br&gt;i Örebro, Kyrkorådet i Enköpings församling, Vallentuna gymnasium,&lt;br&gt;Föreningen Lärare i Religionskunskap, kommunerna Forshaga, Torsby&lt;br&gt;och Nynäshamn, Kultur- och utbildningsförvaltningen i Örebro Läns&lt;br&gt;Landsting, Kungliga Musikhögskolan, Stockholms läns landsting, Upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sala stifts missionsråd, Heleneholmsskolan Idrottslärare vid Malmö&lt;br&gt;gymnasieskolor, Sveriges Vägledarförening, Brinells utbildningscentrum,&lt;br&gt;Komvux Kronborg i Malmö, Naturbrukets yrkesnämnd (NYN), Broder-&lt;br&gt;skapsrörelsen Sveriges Kristna Socialdemokrater, Högskolan i Karlstad,&lt;br&gt;Svenska Kyrkans Unga, Gymnasieförvaltningen i Mölndals Kommun,&lt;br&gt;Idrottslärama i Växjökretsen (SGS), Idrottshögskolan, Sveriges Verk-&lt;br&gt;stadsindustrier, Sölvesborgs kommun, Tekniska Linjers Lärarförening i&lt;br&gt;Civilingenjörsförbundet (CF/TLL), Stiftelsen Livsmedelsbranschen,&lt;br&gt;Stockholmskretsen av Biologilärarnas förening, Lärare vid Säveskolan i&lt;br&gt;Visby, Mitthögskolan, Institutionen för lärarutbildning vid Uppsala&lt;br&gt;universitet, Chalmers Tekniska Högskola, Föreningen för en demokra-&lt;br&gt;tiserande och aktiverande skola (DAKS), kommunerna Hallstahammar,&lt;br&gt;Växjö, Uppsala, Partilie och Vaggeryd, arbetsgrupp vid Högskolan&lt;br&gt;Gävle-Sandviken, Installatörernas Arbetsmarknads- och Utbildnings-&lt;br&gt;utskott Stockholm, Ängelholms och Kungsbacka kommuner samt Furu-&lt;br&gt;lundsskolan i Sölvesborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har lämnat ett gemensamt och sammanhållet&lt;br&gt;yttrande för de två betänkandena. De har valt att i huvudsak koncentrera&lt;br&gt;sina svar på de konkreta förslag som läggs av departementets arbetsgrupp&lt;br&gt;med kommitténs analys av gymnasieskolans möjligheter och problem&lt;br&gt;som grund. Remissinstanserna ansluter sig i stort till den bild av&lt;br&gt;gymnasieskolan som kommittén och arbetsgruppen ger. Flertalet instäm-&lt;br&gt;mer också i utredningarnas analyser av samhällslivets och arbetslivets&lt;br&gt;förändring och de krav som ställs på gymnasieskolan nu och i en över-&lt;br&gt;blickbar framtid. Lärarförbundet stöder kommitténs och arbetsgruppens&lt;br&gt;tilltro att gymnasieskolans mål kan uppnås av de allra flesta ungdomar.&lt;br&gt;LR beklagar att utredningarna håller fast vid kravet att alla gymnasie-&lt;br&gt;elever skall nå högskolebehörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har analyserat gymnasieskolan bl.a. utifrån ett elev-&lt;br&gt;perspektiv. Det innebär att frågor om elevernas val, rättigheter, ansvar&lt;br&gt;och inflytande nästan uteslutande finns med i de yttranden som särskilt&lt;br&gt;behandlar kommitténs betänkande. Uppsala län ser det som positivt att&lt;br&gt;elevperspektivet på allvar kommer i fokus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av remissinstanserna ser det som positivt att kommittén i&lt;br&gt;sin analys av gymnasieskolan fokuserat eleverna och stöder kommitténs&lt;br&gt;bedömningar och förslag beträffande elevinflytandefrågor samt att detta&lt;br&gt;område tydligt lyfts fram som en viktig aspekt i reformarbetet. Många&lt;br&gt;instanser anser att det är viktigt att beakta statusskillnaderna mellan olika&lt;br&gt;program tas upp till diskussion och att betydelsen av social bakgrund och&lt;br&gt;kön för elevernas utbildnings- och studieval. Jönköpings kommun anser&lt;br&gt;att uppmärksamhet särskilt på pojkars och flickors val är betydelsefull för&lt;br&gt;jämlikheten. RBU anser det märkligt att utredningen inte nämner&lt;br&gt;ungdomar med funktionshinder. Kiruna kommun delar kommitténs be-&lt;br&gt;dömning att jämställdhet är en pedagogisk fråga. Uppsala universitet&lt;br&gt;anser att i en skola med ökad frihet för eleverna att välja kurser ökar&lt;br&gt;risken att välja fel, särskilt för elever som har föräldrar med egen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsad erfarenhet av studier. HO anser att det finns särskilda skäl att&lt;br&gt;utvecklingssamtalen i gymnasieskolan skall vara obligatoriska för elever&lt;br&gt;i behov av särskilt stöd. Flertalet remissinstanser har tagit upp grund- och&lt;br&gt;gymnasieskolans samverkande ansvar för elever med studiesvårigheter.&lt;br&gt;Karolinska Institutet m.fl. framhåller studie- och yrkesvägledningens&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket och Högskoleverket instämmer i kommitténs starka be-&lt;br&gt;tonande av elevinflytandet. Malmö stad instämmer i förslagen om ökat&lt;br&gt;elevinflytande och därmed elevernas ansvarstagande för det egna läran-&lt;br&gt;det. Landstinget i Gävleborgs län pekar på risken att en liten grupp elever&lt;br&gt;får inflytande över de formella besluten. Denna typ av inflytande kan&lt;br&gt;innebära ökad segregation. Landstinget i Kalmar län anser att det vikti-&lt;br&gt;gaste är att eleverna får inflytande över hur de skall arbeta i skolan och&lt;br&gt;organisera sin egen inlärning. Landstingsförbundet anser, inte minst med&lt;br&gt;tanke på ”statusskillnaderna” mellan programmen, att det finns en risk att&lt;br&gt;det formella inflytandet blir förbehållet ett fåtal. Göteborgs kommun och&lt;br&gt;Riksförbundet Hem och skola ser det som mycket angeläget att skolan&lt;br&gt;årligen utvärderar och redovisar utvecklingen av elevinflytandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturen i nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till en gemensam strukturell upp-&lt;br&gt;byggnad och omfattning av de nationella programmen och till att block-&lt;br&gt;lägga karaktärsämnen som karaktäriserar en viss inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen instämmer i princip i samtliga förslag, men efterlyser&lt;br&gt;konkreta planer för elever med särskilda behov. AMS instämmer i be-&lt;br&gt;dömningen att gymnasieskolans utbud bör baseras på en balans mellan&lt;br&gt;utbud i förhållande till elevens intresse och val och ett utbud av attraktiva&lt;br&gt;och framtidsinriktade studievägar. HO anser att hur individuella&lt;br&gt;programmet (IV) tillgodoser funktionshindrade elevers behov av utveck-&lt;br&gt;ling och utbildning behöver utvärderas och efterlyser undersökningar&lt;br&gt;som belyser den fysiska tillgängligheten i gymnasieskolan. SAF anser att&lt;br&gt;en ökad marknadsorientering är nödvändig i utbildningssystemet. SACO&lt;br&gt;anser att det bör ges större utrymme för beslut i verksamheten om&lt;br&gt;programstruktur och kursinnehåll och att utbildningen bör anpassas mer&lt;br&gt;efter den enskilde elevens förutsättningar och önskemål. ALMEGA anser&lt;br&gt;att med en ökad samordning av flera program skulle det gå att minska&lt;br&gt;antalet gymnasieprogram. Haparanda och Ronneby kommuner föreslår&lt;br&gt;två modeller för programmens uppbyggnad, en för naturvetenskaps- och&lt;br&gt;samhällsvetenskaps programmen med valbara kurser och en annan för&lt;br&gt;program med yrkesämnen och estetiska ämnen med grenindelning.&lt;br&gt;Lidingö kommun anser det tveksamt att program- och kursutbud i högre&lt;br&gt;utsträckning skall fastställas nationellt, eftersom det motverkar skolans&lt;br&gt;flexibilitet och elevernas möjligheter att påverka utbildningens utform-&lt;br&gt;ning. Landstinget i Kalmar län anser att konsekvenserna behöver&lt;br&gt;analyseras när det gäller valfrihet och nationell inriktning. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att nuvarande struktur av grenar bör bestå i av-&lt;br&gt;vaktan på en kommande översyn av hela programstrukturen. En ändring&lt;br&gt;kan också komma att ställa nya resurskrav på utbildningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ersätta grenar med inriktningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till att ersätta gren med nationell&lt;br&gt;inriktning. Men många kommuner är negativa eller tveksamma. De&lt;br&gt;befarar ökade kostnader och minskat elevunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket anser att konsekvenserna av införandet av inriktning&lt;br&gt;behöver belysas ytterligare. Högskoleverket anser att förslaget att ersätta&lt;br&gt;grenar med inriktning innebär en förändring i stymingsmekanismema.&lt;br&gt;Alingsås kommun är tveksam till om alla inriktningar skall vara&lt;br&gt;riksrekryterande. Falkenbergs kommun anser att förslaget att avskaffa&lt;br&gt;grenarna och ersätta dem med nationella inriktningar visserligen ökar&lt;br&gt;elevernas valmöjligheter men kan innebära att elevantalet inte räcker till.&lt;br&gt;Detsamma anser Hässleholms kommun. Hultsfreds kommun anser att&lt;br&gt;rätten att välja inriktningar blir för kostsam och vill därför inte ta bort&lt;br&gt;begreppet gren. Kiruna kommun hyser samma farhåga och menar att det&lt;br&gt;egna elevunderlaget skulle minska liksom möjligheterna att skapa&lt;br&gt;underlag för ett brett utbud av individuella kurser. Lerum och Piteå&lt;br&gt;kommuner däremot tillstyrker förslaget att ersätta gren med inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiepoäng&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett samtliga remissinstanser uttalar sig för att gymnasiepoäng&lt;br&gt;skall få en tydligare koppling till omfattningen av kursen och frikopplas&lt;br&gt;från timplanen. Överlag är remissinstanserna också positiva till att&lt;br&gt;timplanerna för naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen&lt;br&gt;och estetiska programmet får samma uppbyggnad som andra program..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket menar att förslaget med gymnasiepoäng riskerar att ersätta&lt;br&gt;en form av tidsstyrning med en annan och att konsekvenserna bör utredas&lt;br&gt;ytterligare. Principiellt anser verket att timplanen bör försvinna, men inte&lt;br&gt;i dagens läge då många kommuner skär ner på undervisningen. Garan-&lt;br&gt;terad undervisningstid måste gälla på individnivå och bör definieras som&lt;br&gt;lärarledd undervisning. Begreppet fullständigt program kan utgå i och&lt;br&gt;med att programmen får exakt poängtal. Lärarförbundet anser att det bör&lt;br&gt;vara en rimlig rättighet att elever når de kunskaper som gymnasieskolan&lt;br&gt;skall ge och kräver att en sådan rättighet införs i skollagen. Den garan-&lt;br&gt;terade undervisningstiden bör behållas i avvaktan på detta. Att alla&lt;br&gt;program måste ha en enhetlig uppbyggnad är tveksamt. Stockholms stad&lt;br&gt;anser att separeringen av gymnasiepoäng och undervisningstid överens-&lt;br&gt;stämmer med ett decentraliserat och målstyrt skolsystem. CSN för ett&lt;br&gt;utförligt resonemang om lärotider och ser det som positivt att begreppet&lt;br&gt;garanterad undervisningstid i den gymnasiala vuxenutbildningen ersätts&lt;br&gt;med riktvärden. Studiepoängsystemet bedöms kunna avskaffas för stu-&lt;br&gt;derande i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om gymnasie-&lt;br&gt;poäng införs som mått på studietiden. Konstfack anser att förslaget med 2&lt;br&gt;500 poäng för genomgången gymnasieutbildning är bra. Att den tid som&lt;br&gt;de yrkesförberedande programmen erbjuder inte skrivs upp i motsvaran-&lt;br&gt;de grad bör tydliggöras. Lunds universitet anser att det är oklart vad en&lt;br&gt;omfattning av 2 500 poäng skulle innebära för de studieförberedande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programmen. Lärarhögskolan i Stockholm ansluter sig till uppfattningen&lt;br&gt;att kurser inte får vara för korta. Elevorganisationen anser det rimligt att&lt;br&gt;kopplingen mellan tid och gymnasiepoäng bryts upp, eftersom mål och&lt;br&gt;inte tid skall styra arbetet i skolan. Erfarenheten är att timplanen följs&lt;br&gt;alltför hårt. En utveckling mot en enhetlig struktur välkomnas - inte&lt;br&gt;minst för att underlätta elevernas val. Riksförbundet Hem och Skola är&lt;br&gt;positivt till att särskilja gymnasiepoäng från undervisningstimmar, men&lt;br&gt;betonar att varje elev skall ha rätt till handledning, stöd och extra&lt;br&gt;undervisning för att kunna nå de uppsatta målen. Detta skall klart och&lt;br&gt;tydligt framgå av gymnasieförordningen. LR vill ha reellt utökade&lt;br&gt;programramar. Friskolornas riksförbund vill minska antalet kärnämnen&lt;br&gt;och slopa timplanen. Katrineholms kommun menar att tidsstyrningen i&lt;br&gt;utbildningen kommer att förlora sin betydelse genom avnämarnas krav på&lt;br&gt;flexibilitet. Målstyrning kräver uppföljning och utvärdering för att säkra&lt;br&gt;kvaliteten. Det är därför nödvändigt med ett kvalitetssystem där elever&lt;br&gt;och föräldrar har viktiga funktioner. Kiruna kommun anser att undervis-&lt;br&gt;ningstiden kan avskaffas redan nu. Det blir lärarnas ansvar att se till att&lt;br&gt;eleverna får den undervisning de behöver för att bli godkända. Upplands-&lt;br&gt;Väsby kommun anser att förslaget att slopa korta kurser är bra och önskar&lt;br&gt;inga kurser kortare än 60 timmar. Enköpings kommun anser att varje kurs&lt;br&gt;skall ge poäng men att det i normal studietakt skall vara kopplat till tid&lt;br&gt;och Hultsfreds kommun vill att högre kurser skall värderas högre än&lt;br&gt;lägre. T-konventet stöder uppfattningen att målen är viktigare än timtalet,&lt;br&gt;att poängsumman bör vara lika för alla program samt att ingen kurs bör&lt;br&gt;vara mindre än 60-80 timmar. LMS ställer sig bakom att kursens&lt;br&gt;kunskapsnivå och omfattning skall vara avgörande för poängtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Knappt hälften av remissinstanserna är positiva till att behörighets-&lt;br&gt;reglerna för svenska/svenska som andra språk, engelska och matematik&lt;br&gt;skall kunna frångås om det finns särskilda skäl. Drygt hälften är negativa.&lt;br&gt;Intresseorganisationerna är mest negativa eller tveksamma till förslaget.&lt;br&gt;Drygt hälften av kommunerna anser att det skall finnas en särskild&lt;br&gt;”ventil” när det gäller behörighet att tas in på gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIH konstaterar att bestämmelsen om ”godkänd” i svenska, engelska&lt;br&gt;och matematik från grundskolan för tillträde till ett nationellt program&lt;br&gt;medför att ett antal elever riskerar att utestängas på grund av sitt&lt;br&gt;funktionshinder. Högskolan Dalarna anser att en sänkning av kraven i&lt;br&gt;vissa kärnämnen kan leda till en ambitionssänkning med allvarliga&lt;br&gt;konsekvenser för den enskilde eleven. Företagarnas Riksorganisation&lt;br&gt;anser att orsakerna till studieavbrotten eller till att många elever går ut&lt;br&gt;gymnasieskolan utan fullständiga betyg bör studeras närmare. Undantag&lt;br&gt;från nuvarande behörighetsregler bör inte ges eftersom många elever kan&lt;br&gt;förledas att tro att de klarar av gymnasiestudierna utan ordentliga&lt;br&gt;grundkunskaper. LO anser att den möjlighet som öppnats för elever att&lt;br&gt;studera i egen takt bör kunna utnyttjas i större utsträckning och att mer&lt;br&gt;hänsyn skall tas till elevernas olika mognadstakt. Ett alternativ är att&lt;br&gt;införa ett preparandår för de elever som behöver ett sådant. För övrigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan undantag från behörighetsreglerna leda till att grundskolan inte tar&lt;br&gt;sitt fulla ansvar. Skolledarna anser att undervisningen i grundskolan&lt;br&gt;måste kvalitetssäkras, bl.a. genom att elever med speciella&lt;br&gt;inlämingsproblem får stöd och hjälp efter sina behov. Eleverna måste ha&lt;br&gt;tillräckliga kunskaper för att tillgodogöra sig undervisningen i&lt;br&gt;gymnasieskolan. Alingsås kommun anser att behörighetsreglerna skall&lt;br&gt;tillämpas för elevens bästa samtidigt som grundskolan skall ta det fulla&lt;br&gt;ansvaret för att eleverna når uppställda mål. Detsamma anser Jönköpings&lt;br&gt;kommun och Malmö stad. En elev skall få bölja på ett nationellt program&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl. Invandrarelever riskerar annars att&lt;br&gt;missgynnas. Katrineholms kommun anser även att särskild hänsyn skall&lt;br&gt;tas till elever med konstaterad dyslexi. Enköpings kommun anser att&lt;br&gt;”synnerliga” skäl inte behövs om eleverna kan erbjudas plats på det&lt;br&gt;individuella programmet och samtidigt följa kurser inom ett nationellt&lt;br&gt;program. Lidingö kommun anser att kraven på godkänt i svenska,&lt;br&gt;engelska och matematik inte skall få frångås. Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;är tveksam till att kravet på godkänt skall kunna frångås. Denna grupp&lt;br&gt;elever bör istället få möjlighet att komplettera sina kunskapsluckor inom&lt;br&gt;ramen för dagens system. Möjligheterna finns redan och inriktningen&lt;br&gt;måste vara att dessa ytterligare vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt tillägg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till att lokalt tillägg renodlas.&lt;br&gt;Några kommuner är dock negativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alingsås kommun anser att lokalt tillägg skall användas för att ge&lt;br&gt;duktiga elever möjlighet att göra en examensuppgift och till pedagogiska&lt;br&gt;förstärkningar för elever med problem främst i basämnena. Falu kommun&lt;br&gt;anser inte att det lokala tillägget skall användas som en resurs till föresla-&lt;br&gt;gen gymnasieexamen, eftersom det begränsar den enskilda skolans möj-&lt;br&gt;ligheter till profilering. Lidingö kommun anser inte att lokalt tillägg skall&lt;br&gt;vara ett poängutrymme för olika kurser utan förordar att denna resurs kan&lt;br&gt;förstärka specialarbetet eller ingå i de valbara kurserna på karaktärs-&lt;br&gt;ämnesblocket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reducerat respektive utökat program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till att bestämmelserna om&lt;br&gt;reducerat och utökat program bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VHS anser att reducerat program skall användas ytterst sparsamt eller&lt;br&gt;likställas med betyget Icke godkänd i meriteringssammanhang. Det bör&lt;br&gt;vara en rättighet för eleven och en skyldighet för gymnasieskolan att&lt;br&gt;stötta elever så att reducerat program kan undvikas. Ragunda kommun&lt;br&gt;anser att ekonomi och studier i dagens vuxenutbildning är åtskilda på ett&lt;br&gt;sätt som inte gagnar den studerande. Piteå kommun anser att om reduce-&lt;br&gt;rat och utökat program tas bort bör högskolans antagningsregler anpassas&lt;br&gt;så att behörighet ges vid 90 procent godkända kurser utan krav på slut-&lt;br&gt;betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrott och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande delen av remissinstanserna är positiva till att Idrott och&lt;br&gt;hälsa bör ha lika omfattning på alla nationella program och att Idrott och&lt;br&gt;hälsa B, som ingår som karaktärsämneskurs på vissa studieinriktningar,&lt;br&gt;skall erbjudas alla elever som ett individuellt val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarförbundet anser att Idrott och hälsa bör ha samma omfattning på&lt;br&gt;alla program. Hultsfreds kommun menar att Idrott och Hälsa B inte skall&lt;br&gt;vara valbart. Malmö stad vill utöka Idrott och hälsa till 130 poäng för&lt;br&gt;samtliga elever Umeå universitet efterlyser mer underlag för bedömning&lt;br&gt;när det gäller ämnet Idrott och hälsa och den lösning som redovisas och&lt;br&gt;hänvisar till vetenskapliga belägg för ämnets betydelse för ungdomars&lt;br&gt;framtida hälsa och livshållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de spontant inkomna yttranden, som har gällt detta förslag, är&lt;br&gt;negativa. Södertälje kommun anser att förslaget att göra Idrott och hälsa&lt;br&gt;valbart är tveksamt eftersom inslaget av hälsokunskap är för viktigt för&lt;br&gt;att tas bort. Högskolan Gävle-Sandviken anser att Idrott och hälsa bör&lt;br&gt;vara obligatoriskt och ha samma gymnasiepoäng på alla program. Idrotts-&lt;br&gt;lärare vid Malmö skolor protesterar mot förslaget att Idrott och hälsa B&lt;br&gt;endast erbjuds inom ramen för individuellt val liksom Sveriges Idrotts-&lt;br&gt;lärare i Växjökretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distansutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser som yttrar sig över förslaget till försöksverk-&lt;br&gt;samhet med distansutbildning är positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kiruna kommun anser att försöksverksamheten med distansunder-&lt;br&gt;visning skall styras till kommuner som på grund av stora geografiska&lt;br&gt;avstånd har ett stort behov att kunna ge service till mindre samhällen&lt;br&gt;långt från centralorten. Stockholms universitet anser att förslaget till&lt;br&gt;försöksverksamhet med distansutbildning är sympatiskt, men att ett&lt;br&gt;problem är svårigheten att tillgodose den yrkesinriktade sociala erfaren-&lt;br&gt;het som eleverna får i en skolförlagd yrkesförberedande utbildning.&lt;br&gt;Uppsala universitet menar att det ökade kravet på social kompetens inte&lt;br&gt;behandlats tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation anser att administ-&lt;br&gt;rativa hinder i form av närvaroregler, krav på lärarhandledning, osäkerhet&lt;br&gt;beträffande regler för interkommunal ersättning inte får stå i vägen för att&lt;br&gt;skapa ett flexibelt studiesystem via interaktiva media.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av programutbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stöder överlag förslaget att inrätta ett nytt tekniskt&lt;br&gt;program. Flera lyfter också fram vikten av att programmet utformas så att&lt;br&gt;det passar båda könen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK menar att skapandet av ett nytt tekniskt program kan leda till&lt;br&gt;en välkommen ökning av antalet högskoleutbildade naturvetare och tek-&lt;br&gt;niker. RRV ser det som viktigt med en jämnare könsfördelning. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcker inte med god marknadsföring och information om det nya tek- Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;nikprogrammet. Skolverket anser att utvecklingen av ett tekniskt program Bilaga 3&lt;br&gt;bör ske samtidigt som det naturvetenskapliga programmet ses över samt&lt;br&gt;tar upp flickors bristande intresse för teknik i förhållande till ett framtida&lt;br&gt;nytt program. Stockholm stad anser att det finns starka skäl att införa ett&lt;br&gt;nytt tekniskt program som kan stimulera elevernas intresse för teknik och&lt;br&gt;teknisk utveckling. Alingsås kommun anser att det behövs ett tekniker-&lt;br&gt;program med ett tvärvetenskapligt och probleminriktat arbetssätt. Piteå&lt;br&gt;kommun anser att huvuduppgiften för ett nytt tekniskt program är att göra&lt;br&gt;det attraktivt även för flickor. Katrineholms kommun menar att en sär-&lt;br&gt;skild utmaning för det nya teknikprogrammet blir att tillgodose både&lt;br&gt;flickors och pojkars behov, intressen och önskemål beträffande inrikt-&lt;br&gt;ningen på lärandet inom teknikområdet. Kiruna kommun stöder in-&lt;br&gt;rättandet av ett nytt program och föreslår att det kallas ”Programmet för&lt;br&gt;ny teknik.” Det nya programmet skall vara attraktivt för båda könen.&lt;br&gt;Lerums kommun ser behovet av en ny och bredare teknisk utbildning,&lt;br&gt;eftersom det är svårt att intressera flickor för teknisk gren med den&lt;br&gt;struktur naturvetenskapliga programmet har idag. Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet tillstyrker ett tekniskt program med en bred inriktning och&lt;br&gt;tematisk samverkan mellan olika ämnen. KTH är i princip positiv till ett&lt;br&gt;nytt program men anser att målsättningen med det nya programmet är för&lt;br&gt;bred. Större krav måste ställas på kunskaper i ämnet matematik.&lt;br&gt;Lärarhögskolan i Stockholm anser att det finns ett behov av ett tekniskt&lt;br&gt;program. Andelen flickor har ökat i högre teknisk utbildning. För att&lt;br&gt;stärka denna trend kan inrättandet av ett tekniskt program vara lämpligt.&lt;br&gt;Riksförbundet Hem och Skola tillstyrker förslaget om ett nytt tekniskt&lt;br&gt;program med den inriktning som angetts och som kan förväntas stimulera&lt;br&gt;flickor. LO tillstyrker förslaget, men framhåller samtidigt risken för att&lt;br&gt;industriprogrammet urlakas på teknikinnehåll och att sökandeströmmen&lt;br&gt;till naturvetenskapsprogrammet minskar. Särskilda ansträngningar bör&lt;br&gt;göras för att rekrytera flickor till programmet. Lunds universitet ställer&lt;br&gt;sig bakom målen för teknikprogrammet, men är tveksam om dessa mål&lt;br&gt;nås genom det föreslaget. Ett nytt teknikprogram bör föregås av en&lt;br&gt;försöksverksamhet. Linköpings universitet anser att idén om ett nytt&lt;br&gt;tekniskt program är värd att utredas vidare och att dess möjligheter att&lt;br&gt;rekrytera kvinnliga elever speciellt observeras. Uppsala universitet anser&lt;br&gt;att det är tveksamt att så snart föreslå ett återförande av teknik-&lt;br&gt;programmet, eftersom högskolorna har anpassat sitt ingenjörsprogram till&lt;br&gt;bristen på enhetligt teknologiinnehåll inom gymnasieskolans naturveten-&lt;br&gt;skapsprogram. TCO anser att innan ett nytt teknikprogram införs bör&lt;br&gt;Skolverket eller Lärarhögskolan ges i uppdrag att utforma nya pedago-&lt;br&gt;giska metoder för en teknikundervisning som passar båda könen.&lt;br&gt;Högskoleverket anser inte att ett nytt teknikprogram kommer att öka&lt;br&gt;intresset för teknik. Det är viktigare att undervisningsmetoder och peda-&lt;br&gt;gogik utvecklas inom ramarna för programmen. Enköpings kommun&lt;br&gt;anser att ett nytt teknikprogram är onödigt. De s.k. studieförberedande&lt;br&gt;programmen skall istället breddas så att eleverna själva kan välja kurser&lt;br&gt;med tekniska inriktningar. Falkenbergs kommun anser att det föreslagna&lt;br&gt;teknikprogrammet innebär en orimlig studieprestation för eleverna.&lt;br&gt;Ronneby och Haparanda kommuner, Företagarnas Riksorganisation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALMEGA ser inget ytterligare behov av att införa flera program. En&lt;br&gt;tekniskt inriktad utbildning kan genomföras inom nuvarande gymnasie-&lt;br&gt;skola. Sveriges Civilingenjörsförbund anser ett nytt teknikprogram&lt;br&gt;riskerar att tillintetgöra det som finns idag. Kommunerna befaras upphöra&lt;br&gt;med den tekniska grenen till förmän för ett dåligt preciserat och osäkert&lt;br&gt;teknikprogram. T-konventet anser att det nya förslaget innebär en risk för&lt;br&gt;små orter som inte kan skapa den bredd med många inriktningar som&lt;br&gt;behövs. Ett nytt teknikprogram bör få en nationellt öppen och flexibel&lt;br&gt;timplanestruktur utan inriktningar för att kunna ge en lokal arbetslivs-&lt;br&gt;anknytning. LMNT anser att det finns behov av ett tekniskt program för&lt;br&gt;att ge de elever möjligheter som inte bor nära ett industrigymnasium&lt;br&gt;möjligheter att välja ett tekniskt program. Programmet får inte bli&lt;br&gt;enkönat och det är därför viktigt med ett annat och bredare utbud av&lt;br&gt;block som exempelvis bioteknik och medicinsk teknik för att även&lt;br&gt;intressera flickor. LMS anser att det måste finnas utrymme i de&lt;br&gt;obligatoriska kurserna i ett nytt program för studier i engelska och&lt;br&gt;grundläggande studier i språk i samma omfattning som på de andra&lt;br&gt;studieförberedande programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av spontant inkomna yttranden stöder arbetsgruppens förslag&lt;br&gt;om ett nytt tekniskt program. Men några menar att kraven är för höga&lt;br&gt;och varnar för risken att det blir för teoretiskt utan förankring i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Örebro anser att programmet som det är upplagt går ut över&lt;br&gt;de allmänna ämnena. Det är föga troligt att programmet kommer att locka&lt;br&gt;fler flickor. Sveriges Verkstadsindustrier anser att gymnasieskolan inte&lt;br&gt;behöver fler utan färre fast uppbyggda program. Chalmers Tekniska&lt;br&gt;Högskola anser att gymnasieskolans naturvetenskapsprogram utgör den&lt;br&gt;naturliga basen för ingenjörsstudier vid högskolan och ser med oro på&lt;br&gt;tänkbara konsekvenser av att ta bort naturvetenskapsprogrammets teknis-&lt;br&gt;ka gren. Tekniska Linjers Lärarförening i Civilingenjörsförbundet är&lt;br&gt;positiv till ett nytt tekniskt program som ger grundläggande teknisk kun-&lt;br&gt;skap inom teknikens många grenar och en fördjupning inom ett teknik-&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av programutbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser ställer sig bakom resonemanget kring en&lt;br&gt;successiv utveckling av programutbudet och att fokus för en sådan&lt;br&gt;förändring bör ligga mer på framtidens arbetsuppgifter än på traditionella&lt;br&gt;yrkesområden. Förändringarna får dock inte gå för fort. Flertalet vill be-&lt;br&gt;hålla den programstruktur som finns. Några vill utveckla gymnasieskolan&lt;br&gt;mot ett mer kursutformat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Friskolornas riksförbund tycker att det går för långsamt att utveckla&lt;br&gt;gymnasieskolan mot ett kursutformat system. SAF anser att utvecklingen&lt;br&gt;mot en kursutformad gymnasieskola måste fortsätta och menar att ett 17:e&lt;br&gt;program vore att ta ett steg tillbaka. SACO anser att den viktigaste&lt;br&gt;drivkraften för förnyelse, effektivitet och kvalitet är valfrihet för eleverna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och konkurrens mellan skolor. Statskontoret anser att det finns en risk&lt;br&gt;med att tillgodose elevernas önskemål vid varje tidpunkt. Kostnaderna&lt;br&gt;för felval och kompletterande utbildningsinsatser belastar i ett senare&lt;br&gt;skede kommun och stat. Skolverket pekar på att olika lokala organisa-&lt;br&gt;tionsprinciper inom gymnasieskolan kan innebära att principen om en&lt;br&gt;likvärdig utbildning äventyras. En kursutformning kan kollidera med&lt;br&gt;pedagogiska principer för organiseringen av utbildningen. AMS finner&lt;br&gt;initiativet till översyn välmotiverat och förespråkar samtidigt att en stat-&lt;br&gt;lig utredning tillsätts. Landstinget i Gävleborgs län delar uppfattningen&lt;br&gt;att utbudet av nationella program kontinuerligt prövas och vid behov&lt;br&gt;reformeras. Det är viktigt med rimliga tidsintervall mellan förändringarna&lt;br&gt;samt att utbildningarnas och kursernas benämningar inte ändras i onödan.&lt;br&gt;Landstingsförbundet anser att allt arbete med att pröva och vid behov&lt;br&gt;reformera utbudet av nationella program bör ske i nära samarbete med&lt;br&gt;företrädare för arbetslivet. Lärarförbundet anser att det är svårt att hitta&lt;br&gt;nya funktionsområden som kan täcka in hela samhällsstrukturer och&lt;br&gt;bedömer det därför som bättre att behålla den struktur i program som är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Måldokumenten for gymnasial utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stöder överlag bedömningen att programmålen tyd-&lt;br&gt;ligare färgar kurserna i kärnämnen och att kursplanerna successivt ses&lt;br&gt;över för att skapa överblickbarhet, enhetlighet och en breddad använd-&lt;br&gt;barhet för utbildningens avnämare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket menar att de förslag som de båda utredningarna ger, handlar&lt;br&gt;både om mindre regeländringar och om större strukturförändringar.&lt;br&gt;Konsekvenserna av ändringsförslagen måste vägas samman och förordar&lt;br&gt;därför en successiv reformering. Högskoleverket menar att det finns&lt;br&gt;anledning att noga överväga om utvecklingen bör gå mot en ökad&lt;br&gt;programutformning eller mot en mer 100-procentig kursutformning.&lt;br&gt;Alingsås kommun anser att programmålen skall vara tydligare, öka i&lt;br&gt;betydelse och vara styrande. Falkenbergs kommun motiverar en närmare&lt;br&gt;anknytning till programmålen med att man kan komma tillrätta med&lt;br&gt;elevernas bristande motivation, men att olika former av nivågrupperingar&lt;br&gt;av elever från olika program försvåras. Små gymnasieskolor kan få&lt;br&gt;problem med programgemensamma kämämneskurser. Hässleholms kom-&lt;br&gt;mun anser att kämämnesutbudet bör utredas vidare. Malmö stad anser att&lt;br&gt;systemet av främmande språk behöver ses över och synkroniseras med&lt;br&gt;grandskolans språkutbud. Det är viktigt att det individuella valet i större&lt;br&gt;utsträckning än nu tas i anspråk för val av språk. Sandvikens kommun&lt;br&gt;anser att programmålen måste få ett större genomslag än tidigare. Piteå&lt;br&gt;kommun anser att den sk infärgningen av kärnämnena mot programmålen&lt;br&gt;inte får innebära att allmänkompetensen i kärnämnena går förlorad.&lt;br&gt;Landstinget i Gävleborgs län instämmer i att läroplans-, program- och&lt;br&gt;kursplanemål och deras inbördes relationer behöver tydliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet påpekar att programmålen skall uttrycka de&lt;br&gt;generella kompetenser ett program syftar till att säkerställa. Varje kärn-&lt;br&gt;ämne bör omfatta åtminstone 50 poäng. Lunds universitet anser det inte&lt;br&gt;befogat med en kursplanerevision redan nu. Först bör det göras en mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande utvärdering. Linköpings universitet anser det viktigt att&lt;br&gt;läroplanens värdegrundsmål återspeglas som kunskapskrav i samtliga&lt;br&gt;program. Lärarhögskolan i Stockholm ställer sig bakom en kursplane-&lt;br&gt;revision eftersom kurserna i kärnämnen varken passar för de studieför-&lt;br&gt;beredande eller de yrkesinriktade programmen. Riksförbundet Hem och&lt;br&gt;Skola menar att valet av utbildningsväg måste kombineras med ett be-&lt;br&gt;tydande elevinflytande över utbildningens utformning. Friskolornas Riks-&lt;br&gt;förbund anser att antalet kärnämnen behöver minskas, regleringen av hur&lt;br&gt;undervisningstiden skall disponeras tas bort och en översyn av kurs-&lt;br&gt;planerna göras. SAF anser att det viktigaste är att eleverna får ökade&lt;br&gt;valmöjligheter utifrån eget intresse och vald studieinriktning - också när&lt;br&gt;det gäller kärnämnen. LR är positivt till en förlängning i tid av käm-&lt;br&gt;ämneskursema och vill ha etappindelade kämämneskurser. Skolledarna&lt;br&gt;ställer sig bakom förslaget att antalet kärnämnen minskar, men tar inte&lt;br&gt;ställning för något alternativ. T-konventet anser att det bör finnas en&lt;br&gt;möjlighet för elever med dåligt självförtroende och/eller studiehandikapp&lt;br&gt;av olika slag att välja en studiegång med etappmål inom kämämnes-&lt;br&gt;kursema. LMNT är starkt kritisk till nuvarande system med gemensamma&lt;br&gt;ämneskurser. Helst bör kurserna skräddarsys och inte bara infärgas mot&lt;br&gt;respektive program. LMS anser att tydligare kravformulering behövs&lt;br&gt;gentemot skolor och kommuner, inte minst med tanke på elevers rätt till&lt;br&gt;likvärdig utbildning. I praktiken är det ofta så att elever hellre läser&lt;br&gt;mindre avancerade kurser, där de kan få höga betyg, framför att läsa&lt;br&gt;avancerade kurser med få poäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kärnämnena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre alternativa förslag till förändringar av utbudet av kärnämnen förs&lt;br&gt;fram av arbetsgruppen. Remissinstanserna är överlag mest positiva till&lt;br&gt;det andra alternativet. Det tredje alternativet har även det fått många&lt;br&gt;positiva svar. Remissinstanserna har sett det första alternativet som det&lt;br&gt;sämsta. Några remissinstanser har kommit med egna förslag. Flera har&lt;br&gt;avstått från att välja alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket förordar ett alternativ där samhällskunskap, religionskun-&lt;br&gt;skap och naturkunskap slås samman med en omfattning av 150 poäng.&lt;br&gt;Det är viktigt att ämnet samhällskunskap finns kvar, eftersom den har&lt;br&gt;stark anknytning till värdegrunden. Estetisk verksamhet finns kvar och&lt;br&gt;utökas till 50 poäng. Falu kommun har ett eget alternativ där vissa&lt;br&gt;kursmål från Naturkunskap A överförs till Samhällskunskap A med en&lt;br&gt;omfattning av 100 poäng. En ny tvärvetenskaplig kurs med kunskaps-&lt;br&gt;områden från Religionskunskap A och Naturkunskap A föreslås benäm-&lt;br&gt;nas Etisk omvärldskunskap och omfatta 50 poäng. Haparanda och&lt;br&gt;Ronneby kommuner kan tänka sig alternativ 1 eller 3, men förordar att&lt;br&gt;poängen istället används till att utöka elevens val och inte begränsas till&lt;br&gt;bestämda kurser. Hässleholms kommun anser att kämämnesutbudet bör&lt;br&gt;utredas vidare och väljer därför inget alternativ. Piteå kommun anser att&lt;br&gt;det tredje alternativet är tveksamt, eftersom det enda naturvetenskapliga&lt;br&gt;ämnet på program med yrkesämnen försvinner i en tid då hållbar&lt;br&gt;ekologisk utveckling är livsnödvändig. Ett fjärde alternativ, som innebär&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samtliga kärnämnen blir kvar och att poängtalet ökas från 30 till 50,&lt;br&gt;föreslås. Jönköpings kommun avvisar tanken på att ändra de tre 30-&lt;br&gt;poängskursema i estetisk verksamhet, naturkunskap och religionskun-&lt;br&gt;skap, eftersom de är viktiga för alla elever i landet. Mariestads kommun&lt;br&gt;anser inte att kärnämnenas omfattning skall öka. Landstinget i&lt;br&gt;Gävleborgs län tar inte ställning för något alternativ. Alla elever i gym-&lt;br&gt;nasieskolan skall ha kunskaper, inte bara i religion, naturkunskap och&lt;br&gt;estetisk kunskap, utan även i historia som är ett ämne med betydelse bl.a.&lt;br&gt;för förståelsen av samhällsutvecklingen. Umeå universitet anser att inget&lt;br&gt;förslag innebär en tillräckligt påvisad förbättring jämfört med dagens&lt;br&gt;situation. LO tar inte ställning för något alternativ, men tillstyrker en&lt;br&gt;förändring. Ett fjärde alternativ förs fram, där naturkunskapen förs&lt;br&gt;samman med karaktärsämnena och religionskunskap, historia och sam-&lt;br&gt;hällskunskap förs samman till ett ”tvärvetenskapligt” medborgarskaps-&lt;br&gt;ämne eventuellt tillsammans med estetisk verksamhet. Lärarförbundet&lt;br&gt;förordar en lösning som bygger på alternativ 3. Estetisk verksamhet om&lt;br&gt;50 poäng skall finnas och ett lika stort utrymme inriktat mot människor&lt;br&gt;och miljö i ett globalt perspektiv. Gymnasieskolan måste utvecklas mot&lt;br&gt;en mer utpräglad ungdomsskola och svara upp mot unga människors&lt;br&gt;behov. Estetisk verksamhet måste fortsättningsvis vara obligatoriskt. De&lt;br&gt;praktiskt-estetiska ämnena är viktiga kulturbärare. LR är positivt till en&lt;br&gt;förlängning i tid av kämämneskursema, emot en integrering av religion,&lt;br&gt;naturkunskap och estetisk verksamhet och mot att de avförs som kärn-&lt;br&gt;ämnen från kursplanen. Skolledarna tar inte ställning för något alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eskilstuna och Linköpings kommuner förordar alternativ 1 där även&lt;br&gt;historia finns med som valbart alternativ. Enköpings kommun anser att&lt;br&gt;man genom alternativ 2 skapar förutsättningar för ett annat pedagogiskt&lt;br&gt;tänkande och metodutveckling. Kiruna kommun förordar alternativ 2&lt;br&gt;samt påpekar att den tvärvetenskapliga kursen skall präglas av problem-&lt;br&gt;baserat lärande, lägga grunden för en helhetssyn på undervisningen samt&lt;br&gt;kunna färgas av programmets inriktning. Lerums kommun tillstyrker&lt;br&gt;alternativ 2 som ett spännande och framtidsinriktat förslag där krav på&lt;br&gt;lärarlagsplanering inför kursen blir uppenbar. Ragunda kommun förordar&lt;br&gt;alternativ 2 med anledning av de aktuella diskussionerna i samhället om&lt;br&gt;etik och moral. Landstinget i Kalmar län förordar alternativ 2 med&lt;br&gt;hänsyn till att integrering mellan ämnen redan förekommer. Konstfack&lt;br&gt;har fastnat för alternativ 2 och ser en sådan kurs som ett utmärkt tillfälle&lt;br&gt;att låta elever studera och bearbeta de viktiga existensiella frågor som&lt;br&gt;ligger i botten på det integrerade kursinnehållet. Lärarhögskolan i Stock-&lt;br&gt;holm förordar alternativ 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan Dalarna förordar alternativ 2, eftersom det tar tillvara&lt;br&gt;samtliga ämnens särskilda kompetenser. Alingsås kommun vill se en&lt;br&gt;förändring mot integration av ämnen, där estetisk verksamhet blir en&lt;br&gt;”integrationskurs” för olika estetiska ämnen och väljer därför alternativ 3.&lt;br&gt;Falkenbergs kommun tillstyrker alternativ 3 som bibehåller estetisk verk-&lt;br&gt;samhet intakt till viss del och tillgodoser kunskapsmål i de andra kurser-&lt;br&gt;na. Lidingö kommun förordar alternativ 3, därför att samhällskunskap är&lt;br&gt;ett viktigt ämne och estetisk verksamhet uppskattas av eleverna. Stock-&lt;br&gt;holms stad förordar alternativ 3 eftersom det innebär små förändringar i&lt;br&gt;kraven på kunskaper i dagens kärnämnen och målet att undvika kort-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kurser uppnås. Linköpings universitet förordar alternativ 3 under förut-&lt;br&gt;sättning att livsåskådningsfrågor får en klar plats inom Samhällskunskap&lt;br&gt;A och att det säkerställs att miljö-, energi- och resursfrågorna behandlas&lt;br&gt;inom varje program och inriktning. Uppsala universitet förordar&lt;br&gt;alternativ 3 eftersom det är viktigt att naturkunskap finns som&lt;br&gt;karaktärsämne inom samhällsvetenskapsprogrammet. Dessutom är det&lt;br&gt;viktigt att religionskunskap ingår i alla program som ett led i utveck-&lt;br&gt;lingen av förståelse och tolerans. LMNT förordar alternativ 3 och för-&lt;br&gt;kastar alternativ 1, eftersom gemensamma medborgarkunkaper är viktiga&lt;br&gt;för alla elevers fortsatta liv. Ekologigrunden och laborativt arbetssätt får&lt;br&gt;inte försvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de spontant inkomna svaren är flertalet negativa till alternativ 1.&lt;br&gt;Alternativ 2 har fått flest positiva svar följt av alternativ 3. Det tredje&lt;br&gt;alternativet har fått fler negativa och tveksamma svar jämfört med&lt;br&gt;alternativ 2. Flertalet yttranden gäller kärnämnena religionskunskap och&lt;br&gt;naturkunskap och estetisk verksamhet. Flera argumenterar för att&lt;br&gt;ämnena skall vara obligatoriska och/eller fristående ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Norden anser att religionskunskap även i fortsättningen skall&lt;br&gt;vara ett fristående kärnämne och avvisar därför bestämt alternativen 1&lt;br&gt;och 3. Om vissa villkor uppfylls är alternativ 2 tänkbart. Sveriges Kristna&lt;br&gt;Råd vill bevara ämnet religionskunskap som ett eget obligatoriskt&lt;br&gt;kärnämne i gymnasieskolan. Ur samverkanssynpunkt är alternativ 2&lt;br&gt;intressant, eftersom en samverkan mellan miljö, etik och estetiska ämnen&lt;br&gt;ligger i tiden. Sveriges Förenade Kristna Lärarförbund anser att alterna-&lt;br&gt;tiv 2 är intressant och tolkar alternativet som att samtliga förekommande&lt;br&gt;ämnen skall förbli obligatoriska och behålla sina kunskapsmål. De este-&lt;br&gt;tiska ämnena kan ges mer rättvisa än hittills genom att ingå i det tema-&lt;br&gt;tiska ämnet. Gymnasielärare och lärarutbildare i Göteborg/Mölndal&lt;br&gt;förordar alternativ 2 under förutsättning att religionskunskap kvarstår&lt;br&gt;som karaktärsämne på samhällsvetenskapsprogrammet och införs som&lt;br&gt;karaktärsämne på omvårdnads- och barn- och fritidsprogrammen på&lt;br&gt;grund av dessa programs människovårdande karaktär. Danshögskolan&lt;br&gt;förordar alternativ 2 eftersom målen är så formulerade att kunskapsmålen&lt;br&gt;i de tre kämämneskursema förstärker varandra. Kyrkorådet i Enköpings&lt;br&gt;församling och Uppsala stifts missionsråd anser att religionsämnet bör&lt;br&gt;förbli obligatoriskt. Broderskapsrörelsen Sveriges Kristna Socialdemo-&lt;br&gt;krater avvisar alternativ 1 och 3, eftersom värdegrunden i gymnasie-&lt;br&gt;skolan i praktiken skulle frångås genom elevernas möjliga bortval.&lt;br&gt;Alternativ 2 ses som intressant för att samtliga ämnen förblir obliga-&lt;br&gt;toriska och behåller sina kunskapsmål, undervisningen görs mer verklig-&lt;br&gt;hetsanknuten för eleverna samt att en tematisk uppläggning ger berörda&lt;br&gt;gymnasielärare stimulans till samverkan. Svenska Kyrkans Unga anser att&lt;br&gt;religionsämnet skall kvarstå som kärnämne obligatoriskt för alla, att tiden&lt;br&gt;för ämnet ska utökas samt att religionsämnet skall vara ett eget ämne.&lt;br&gt;Västerbottenskretsen av Biologilärarnas förening framhåller att en&lt;br&gt;naturvetenskaplig kompetens är nödvändig. Därför skall ämnet inte&lt;br&gt;smygas in under en annan rubrik med undervisning av lärare utan natur-&lt;br&gt;vetenskaplig kompetens eller genom att göras valbart. Naturbrukets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkesnämnd föreslår ytterligare ett alternativ som innebär att Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;naturkunskap med en omfattning av 60 poäng läses på alla program Bilaga 3&lt;br&gt;Stockholmskretsen av Biologilärarnas förening ser alternativ 3 som det&lt;br&gt;bästa, eftersom det krävs ett ämne som knyter ihop de olika delarna för&lt;br&gt;att eleverna skall få en helhetssyn på miljöfrågorna. Kungliga Musik-&lt;br&gt;högskolan ställer sig helt avvisande till alternativ 1 eftersom alla elever&lt;br&gt;behöver estetisk verksamhet. Därför är alternativ 3 bäst genom att&lt;br&gt;estetisk verksamhet blir obligatorisk för alla elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av gymnasieskolans yrkesutbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till att en ny lärlingsutbildning&lt;br&gt;införs som en alternativ studieväg och som en fortsättning på försöks-&lt;br&gt;verksamheten med pilotprojekt. Flertalet remissinstanser har inkommit&lt;br&gt;med synpunkter på arbetsgruppens beskrivning av en ny lärlingsutbild-&lt;br&gt;ning utifrån tankarna bakom förslaget till pilotprojektet. Flertalet vill&lt;br&gt;avvakta utvärderingen av försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV anser att intentionerna med lärlingsutbildningarna försvåras&lt;br&gt;genom det generella kravet på högskolebehörighet. Skolverket anser att&lt;br&gt;fler kommuner och fler program behöver delta i den nya lärlingsutbild-&lt;br&gt;ningen för att beslutet ska bli väl underbyggt. Det är viktigt att tydligt&lt;br&gt;markera att denna lärlingsutbildning skiljer sig från den inom individuel-&lt;br&gt;la programmet. AMS bedömer att samspelet mellan utbildningsväsende&lt;br&gt;och arbetsmarknad i nya samverkansformer är mycket viktigt för att&lt;br&gt;komma tillrätta med flaskhalsproblemen på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alingsås kommun anser att den nya lärlingsutbildningen måste kopplas&lt;br&gt;till hantverksutbildningar och inte till yrkesutbildningar, inledas med ett&lt;br&gt;nationellt program och avslutas med lärlingsutbildning. Enköpings kom-&lt;br&gt;mun anser att en teoretiserad lärlingsutbildning endast är genomförbar på&lt;br&gt;orter med tillgång på kvalificerade handledare/lärare. Däremot skulle en&lt;br&gt;mer hantverksinriktad typ vara möjlig och ses som ett gott alternativ för&lt;br&gt;elever som inte är så intresserade av teoretiska studier. Eskilstuna&lt;br&gt;kommun avstår från att kommentera lärlingsutbildningen och räknar med&lt;br&gt;att få återkomma med synpunkter inom försöksverksamheten. Falken-&lt;br&gt;bergs kommun instämmer i förslaget att målen för APU utformas så att&lt;br&gt;den kan läggas ut tidigare. Utbildningen får inte bli en arbetsmarknads-&lt;br&gt;åtgärd och rättsläget för eleverna måste klarläggas så att en likvärdig&lt;br&gt;utbildning kan garanteras. Arbetsmarknadens parter och skolan måste&lt;br&gt;tillsammans visa att de klarar av APU och kursplanestyrd lärlingsutbild-&lt;br&gt;ning innan utbildningen permanentas. Falu kommun anser att arbetslivet&lt;br&gt;måste ta ett större ansvar för lärlingsutbildningen också ekonomiskt.&lt;br&gt;Utbildningarna bör ge mer kunskap om företags- och entreprenörskap.&lt;br&gt;Eleverna måste komma ut redan första året på sin lärlingsutbildning.&lt;br&gt;Haparanda kommun anser att det är skolan, eleven och det lokala&lt;br&gt;arbetslivet som utgör basen i lärlingsutbildningen. Den bör därför ges så&lt;br&gt;få regleringar som möjligt. Hässleholms kommun stöder förslaget till&lt;br&gt;försöksverksamhet med lärlingsutbildning. Jönköpings kommun till-&lt;br&gt;styrker olika omfattningar av APU på olika program, eftersom det är&lt;br&gt;svårt för elever exempelvis på Medieprogrammet att nå upp till 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckors APU. Ersättning till arbetsplatserna för lärlingsutbildningen skall&lt;br&gt;inte utgå. Kiruna kommun anser att en ny lärlingsutbildning måste blanda&lt;br&gt;teori och praktik under hela utbildningen. Lerums kommun påpekar att&lt;br&gt;det är stora svårigheter för såväl lärlingsutbildning som APU att hitta&lt;br&gt;praktik/lärlingsplatser med den näringslivsstruktur som kommunen har.&lt;br&gt;En förutsättning för den föreslagna lärlingsutbildningen är att den inte&lt;br&gt;medför extra kostnader för skolhuvudmannen. Lidingö kommun anser att&lt;br&gt;i lärlingskontraktet måste ekonomiska överenskommelser finnas med.&lt;br&gt;Det bör finnas direktiv för hur ekonomiska frågor skall lösas. Linköpings&lt;br&gt;kommun understryker att eleverna skall övergå i lärlingsutbildning efter&lt;br&gt;år 2 för att kunna få tillräckliga kunskaper både i kärnämnen och yrkes-&lt;br&gt;ämnen innan lärlingsutbildningen påbörjas. Malmö stad anser att en stor&lt;br&gt;del av lärlingsutbildningen skall bestämmas lokalt utifrån branschens&lt;br&gt;krav och elevens kunskaper. Ragunda kommun stöder tanken på en&lt;br&gt;gymnasial lärlingsutbildning. Stockholm stad anser att mål, kvalitet,&lt;br&gt;behörighet och kompetens skall regleras statligt däremot inte upplägg,&lt;br&gt;organisation, ersättning och lärlingsperioder. Omfattningen av APU och&lt;br&gt;vad som är lämpligt att arbetsplatsförläggas bör analyseras i samverkan&lt;br&gt;med respektive bransch. Piteå kommun är positiv till grundtanken, men&lt;br&gt;anser att det är viktigt att erfarenheterna från nuvarande APU tas tillvara&lt;br&gt;för att undvika problem. Landstinget i Gävleborgs län stöder förslaget till&lt;br&gt;gymnasial lärlingsutbildning. Eleverna bör kunna söka tidigast efter ett&lt;br&gt;års studier. Det kan finnas en risk för en konkurrenssituation om APU-&lt;br&gt;och lärlingsplatser. Landstinget i Kalmar län anser att förslaget att det&lt;br&gt;inte skall utgå ersättning för den arbetsplatsförlagda yrkesutbildningen är&lt;br&gt;orealistiskt, särskilt inom naturbrukssektom. Landstinget i Norrbottens&lt;br&gt;län bejakar två vägar, en skolväg och en praktikväg, för lärlings-&lt;br&gt;utbildningen. Svenska Kommunförbundet menar att ett beslut om en mer&lt;br&gt;permanent lärlingsutbildning bör bygga på erfarenheter från försöksverk-&lt;br&gt;samheten och avstyrker att det nya systemet med lärlingsutbildning redan&lt;br&gt;nu permanentas. Umeå universitet vill framhålla vikten av god&lt;br&gt;handledarutbildning. Uppsala universitet föreslår att programråd imättas&lt;br&gt;även för de studieförberedande programmen. Lärarhögskolan i Stock-&lt;br&gt;holm välkomnar försöket med lärlingsutbildning. Vistelsen på arbets-&lt;br&gt;platsen bör vara utgångspunkten för den skolförlagda delen av verksam-&lt;br&gt;heten. SAF anser att reglerna måste vara flexibla. Drivkrafterna finns&lt;br&gt;lokalt och på branschnivå. Lärlingarna skall ha elevstatus, eftersom&lt;br&gt;endast ett fåtal företag är beredda att ta ett utbildningsansvar genom att&lt;br&gt;anställa en 16-åring. Om småföretag skall kunna medverka måste de få&lt;br&gt;ersättning för sina insatser. Företagarnas Riksorganisation anser att&lt;br&gt;företagen har alldeles för lite inflytande över och ansvar för gymnasie-&lt;br&gt;skolans yrkesutbildning. LO efterlyser mer preciserade direktiv för&lt;br&gt;APU:n och en lagreglering av programråden. Det finns allvarliga risker&lt;br&gt;med förslaget till lärlingsutbildning. Om lärlingarna behåller elevstatus&lt;br&gt;under fyra år och därmed inte omfattas av kollektivavtal innebär det en&lt;br&gt;risk att lärlingsutbildningen blir en förlängd och försämrad APU för de&lt;br&gt;elever som skolan inte vill ta ansvar för, men som arbetsgivarna gärna tar&lt;br&gt;emot som gratis arbetskraft. Programrådens roll i samband med&lt;br&gt;pilotprojekten är viktig och att arbetsmarknadens parter får en avgörande&lt;br&gt;roll i utvärderingen. En modell med en bred gymnasieutbildning som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avslutas med ett fjärde år för färdigutbildning föreslås. TCO anser att Prop. 1997/98:169&lt;br&gt;benämningen lärlingsutbildning leder tankarna fel och föreslår att utbild- Bilaga 3&lt;br&gt;ningen kallas aspirantutbildning. Det finns stora risker med att käm-&lt;br&gt;ämnesundervisningen koncentreras till det första året. Det bör framgå i&lt;br&gt;skollagen att lärlingsutbildningen skall garantera en bred utbildning och&lt;br&gt;att lärlingarna skall ha rätt till utbildade lärare och handledare på&lt;br&gt;arbetsplatsen. Kommunen måste garantera skolan resurser för samarbete&lt;br&gt;med arbetsgivaren för planering, organisation, tillsyn och kvalitets-&lt;br&gt;kontroll. Programråd skall finnas för samtliga program. SACO anser att&lt;br&gt;lärlingsutbildningar är angelägna, men att utarbetandet av de närmare&lt;br&gt;formerna bör vara en angelägenhet för den enskilda skolan i samverkan&lt;br&gt;med eleverna och andra berörda. ALMEGA anser att en ny lärlings-&lt;br&gt;utbildning bör införas som komplement till gymnasieskolan. Verk-&lt;br&gt;stadsindustrins Yrkesnämnd framhåller vikten av fungerande samråd och&lt;br&gt;samverkan mellan skola och arbetsliv. Det är viktigt att arbetslivet får ett&lt;br&gt;starkt inflytande över utbildningen och ett stort ansvar. Lärarförbundet&lt;br&gt;är kritiskt till en ny lärlingsutbildning. Innan regeringen går vidare med&lt;br&gt;pilotprojekten bör företagens ansvar för färdigutbildningen kartläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bra samarbete mellan skola och företag är nödvändigt för att utveckla&lt;br&gt;programmen i gymnasieskolan. Omfattningen av APU ska kunna vara&lt;br&gt;flexibelt utan vare sig mini- eller maxigränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR anser att förslaget är för stelbent och att en värvning av teori och&lt;br&gt;praktik behövs. T-konventet instämmer i stort med förslaget men anser att&lt;br&gt;ansvaret i större omfattning bör ligga på arbetslivet. All företagsförlagd&lt;br&gt;utbildning i lärlingsutbildningen bör kallas lärande i arbete. APU kan&lt;br&gt;mönstras ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Examen på gymnasial nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är till övervägande del positiva till förslaget att en&lt;br&gt;möjlighet bör införas att avsluta utbildning på gymnasial nivå med en&lt;br&gt;examen. Flertalet är också positiva till att kraven på såväl godkända&lt;br&gt;betyg som en godkänd examensuppgift skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket anser att ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete&lt;br&gt;krävs före genomförandet av en examen. Målsättningen bör vara att så&lt;br&gt;många elever som möjligt genomför examensarbetet. Kvalitetssäkring&lt;br&gt;och nationell likvärdighet skall skolan uppnå oavsett om en frivillig&lt;br&gt;examen införs eller ej. En rad frågor som tydliggör bl.a. likvärdighet,&lt;br&gt;pedagogiska och ekonomiska konsekvenser måste utredas. Högskole-&lt;br&gt;verket påpekar att det nuvarande betygssystemet inte var tänkt att&lt;br&gt;användas för urval till högre utbildning och att den bristande jämförbar-&lt;br&gt;heten reser krav på nationella och normerande metoder att jämföra&lt;br&gt;betygssättningen. Verket motsätter sig bestämt en situation där hög-&lt;br&gt;skolans grundläggande behörighetsnivå ligger lägre än den nivå som&lt;br&gt;föreslås krävas för gymnasial examen. VHS anser att en gymnasial&lt;br&gt;examen bör utgöra grund för behörighet till högre studier. Alingsås&lt;br&gt;kommun anser att en examen är en nödvändig och psykologiskt riktig&lt;br&gt;åtgärd. Den ger de målmedvetna eleverna en möjlighet att kämpa för en&lt;br&gt;examen precis som övriga ungdomar inom EU. Enköpings kommun anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att examen skall vara frivillig, leda till högre poängnivå och till-&lt;br&gt;godoräknas vid ansökan till högskolan. Eskilstuna kommun är positiv till&lt;br&gt;en examen som ger möjlighet till internationell kompetens som närmar&lt;br&gt;sig europeiska normer. Falkenbergs kommun anser inte att examens-&lt;br&gt;uppgiften skall ligga inom ramen för lokalt tillägg. Falu kommun anser&lt;br&gt;att ett frivilligt examensarbete är ett bra sätt att höja kompetensen på, få&lt;br&gt;en högre internationell standard samt träna eleven i att ta ett större&lt;br&gt;ansvar. Det lokala tillägget skall inte få användas till examensarbete.&lt;br&gt;Hässleholms kommun anser att en examen i form av en examensuppgift&lt;br&gt;inom ramen för lokalt tillägg imättas. Jönköpings kommun tilltalas av&lt;br&gt;förslaget som höjer kvalitetssäkringen av utbildningarna och ställer&lt;br&gt;tydligare krav på skolorganisation och elever samt ger eleverna en bra&lt;br&gt;förberedelse för högskolestudier. Lerums kommun anser att examensarbe-&lt;br&gt;tet skall ligga utanför programmen som ett frivilligt åtagande. Lidingö&lt;br&gt;kommun kan tänka sig en gymnasieexamen för att stärka gymnasie-&lt;br&gt;utbildningens stams. Malmö stad anser att det krävs att bevisen på&lt;br&gt;utbildning är möjliga att tolka och värdera även över nationsgränserna&lt;br&gt;och är därför positiv till en examen. För att klara de ökade kostnaderna&lt;br&gt;bör styrelsen för utbildningen kunna fatta beslut om att använda det&lt;br&gt;lokala tillägget för examensarbetet. Piteå kommun anser att det är viktigt&lt;br&gt;att alla elever får möjlighet att avsluta sin utbildning med en examen. En&lt;br&gt;examen innebär en kvalitetssäkring av utbildningen. Landstinget i Kal-&lt;br&gt;mar län anser att en examen för många elever skulle vara ett konkret mål&lt;br&gt;och ett examensarbete om 100 poäng en utmaning. Förslaget att elevens&lt;br&gt;uppgift ska bedömas av lärare i samråd med särskild kompetens inom det&lt;br&gt;aktuella kunskapsområdet är positivt. Svenska Kommunförbundet anser&lt;br&gt;att examensarbetet skulle kunna kopplas till programmålet för att få&lt;br&gt;verklig genomslagskraft för programmålets återspegling i verksamheten.&lt;br&gt;Skulle regeringen välja någon form av examen som innebär merkost-&lt;br&gt;nader, måste kommunerna kompenseras för detta. Landstingsförbundet&lt;br&gt;stöder förslaget att det bör påbörjas ett utvecklingsarbete i syfte att göra&lt;br&gt;det möjligt att avsluta gymnasieutbildningen med en examen. Linköpings&lt;br&gt;universitet är positivt till införandet av en gymnasieexamen och anser att&lt;br&gt;det bör övervägas om den skall vara obligatorisk för antagning till högre&lt;br&gt;studier. Karolinska Institutet anser att en gymnasieexamen med&lt;br&gt;avslutande examination bör införas på samtliga program och att godkänt&lt;br&gt;betyg och godkänd examensuppgift bör krävas för att få examen. KTH är&lt;br&gt;positiv till kravet på godkända betyg i engelska, svenska och matematik.&lt;br&gt;Högskolan Dalarna menar att ett examensarbete skulle kunna höja&lt;br&gt;statusen i utbildningen men att införa ett examensarbete parallellt med&lt;br&gt;specialarbetet verkar orimligt. Södertörns högskola anser att en examens-&lt;br&gt;prövning, gemensamt utformad av gymnasieskolan och högskolan, vore&lt;br&gt;ett sätt att skapa närmare relationer. SAF ser med tillfredsställelse på att&lt;br&gt;utbildningen avslutas med en examen. Såväl grund- som gymnasieskolan&lt;br&gt;bör satsa mer på kvalitetskontroll. Företagarnas Riksorganisation föror-&lt;br&gt;dar att det redan väl utprovade systemet med gesällprov och yrkesprov&lt;br&gt;som finns inom ett antal yrkesområden tas upp. LO anser att ett&lt;br&gt;examensarbete kan vara ett bra sätt att höja kvaliteten på utbildningarna&lt;br&gt;och att det skall vara obligatoriskt på samtliga program. TCO anser att&lt;br&gt;målsättningen måste vara att så många som möjligt skall genomgå en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;examen. SACO anser att regleringen av olika utbildningars särart bör ske&lt;br&gt;i huvudsak genom examina istället för genom statliga regleringar av&lt;br&gt;programstruktur och kursinnehåll. Lärarförbundet anser att en frivillig&lt;br&gt;nationell examen är bra. LR är i princip positivt till en examen, men anser&lt;br&gt;att det skall ställas högre krav. Specialarbetet skall vara kvar liksom det&lt;br&gt;lokala tillägget. Kravet på att alla skall nå högskolebehörighet skall&lt;br&gt;slopas. Skolledarna anser att det är viktigt att all undervisning i&lt;br&gt;gymnasieskolan kvalitetssäkras och att vaije program ges en avpassad&lt;br&gt;examen. Specialarbetet bör tas bort. T-konventet är positiv till en frivillig&lt;br&gt;examen, men anser att ett utvecklingsarbete skall komma igång innan&lt;br&gt;beslut fattas. LMS protesterar med eftertryck mot att examensarbetet skall&lt;br&gt;bedrivas inom ramen för lokalt tillägg och/eller individuellt val. Det kan&lt;br&gt;leda till att eleverna ställs inför ett orimligt val. Ragunda kommun anser&lt;br&gt;att den enda anledningen att införa en examen är en anpassning till&lt;br&gt;internationella regler. Ronneby och Haparanda kommuner anser att det&lt;br&gt;enda dokument som behövs efter avslutat gymnasium är ett slutbetyg.&lt;br&gt;Hultsfreds kommun är negativ till en gymnasieexamen och vill istället&lt;br&gt;utöka specialarbetet till 50-60 poäng. Linköpings kommun anser att syftet&lt;br&gt;med en examen behöver framgå tydligare. Stockholm stad ser risker med&lt;br&gt;en frivillig examen. Det blir en gradering av kvaliteten, leder till en snabb&lt;br&gt;uppdelning i låg- och högstatusgrupper av eleverna och hotar likvärdig-&lt;br&gt;heten. Landstinget i Gävleborgs län befarar att frivillighet kan leda till att&lt;br&gt;endast de mest studiemotiverade eleverna väljer att genomföra ett&lt;br&gt;examensarbete och att det finns risk för ökad segregation. Uppsala&lt;br&gt;universitet efterlyser ett klarläggande av vad en gymnasieexamen är tänkt&lt;br&gt;att tillföra skolan. Kravet på en gymnasieexamen bör inte kopplas ihop&lt;br&gt;med särskild behörighet till högskolestudier. Lärarhögskolan i Stockholm&lt;br&gt;avvisar förslaget att införa ett examensarbete. Elevorganisationen anser&lt;br&gt;inte att en examen som den utformats i förslaget är rätt väg att gå. Risken&lt;br&gt;är att redan välanpassade akademikerbam med goda betyg kommer att&lt;br&gt;använda examen för att ytterligare dra ifrån de elever som missgynnats&lt;br&gt;genom hela sin skolgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Hem och Skola är tveksamt till förslaget och befarar att&lt;br&gt;det kan leda till nya uppdelningar av elever - de som lämnar skolan med&lt;br&gt;ofullständiga betyg, elever som fullgjort gymnasieskolans nationella pro-&lt;br&gt;gram och elever med gymnasieexamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,&lt;br&gt;Messing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ylva Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling&lt;br&gt;- kvalitet och likvärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:169&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i skol-&lt;br&gt;lagen (1985:1100)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3, 4, 4 a, 4 b,4 c,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 d, 5 och 6 a §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56397, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en examen på gymnasial nivå (avsnitt 10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en examen på gymnasial nivå (avsnitt 10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utbildningsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:20:12</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03169</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:12</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utbildningsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:20:12</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:UbU20</uppgift>
<ref_dok_id>GL01UbU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:UbU3</uppgift>
<ref_dok_id>GM01UbU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Gymnasieskolan</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Andreas Carlgren  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Andreas Carlgren  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Britt-Marie Danestig  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Britt-Marie Danestig  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  m.fl. (FP, KD, MP, S, M, C, V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  m.fl. (FP, KD, MP, S, M, C, V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gunnar Goude  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gunnar Goude  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Davidson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Davidson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Klevenås  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Klevenås  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:169&lt;br/&gt;
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ub40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling -  kvalitet och likvärdighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>