<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287189</hangar_id>
 <dok_id>GL03168</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>168</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:168</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>168</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-06-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:50</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Godtrosförvärv</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03168/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03168</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03168</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:168&lt;/h1&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03168/prop_199798__168-1.png" style="width:32pt;height:57pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Godtrosförvärv&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1997/98:168&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 juni 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inte skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av&lt;br&gt;föremål som stulits. En utredning skall därför få i uppdrag att ta fram ett&lt;br&gt;lagförslag om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på utredningsförslaget och den fortsatta beredningen av&lt;br&gt;detta föreslår regeringen att kraven för godtrosförvärv av lösöre skall&lt;br&gt;skärpas. Regeringen föreslår också att en målsägande som har gjort&lt;br&gt;anspråk på beslagtagen egendom skall få tid för att säkerställa sin rätt&lt;br&gt;innan beslaget hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Utredningen&lt;br&gt;avses bli tillsatt under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godtrosförvärv av lösöre.....................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skall godtrosförvärv alltid vara möjligt?..........................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skärpt aktsamhetskrav vid godtrosförvärv......................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt rätt för målsägande vid hävande av återställandebeslag ..14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En tidsfrist införs..............................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vilka skeden av handläggningen skall bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfatta?............................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande..................................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader m.m................................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godtrosförvärv av lösöre...................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattningen i Godtrosförvärvsutredningens betänkande&lt;br&gt;Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995:52).....................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Författningsförslag i Godtrosförvärvsutredningens&lt;br&gt;betänkande Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995:52) ..27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser rörande betänkandet&lt;br&gt;Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995:52).....................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Författningsförslag i promemorian Ändrade bestämmelser vid&lt;br&gt;hävande av återställandebeslag.............................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser rörande promemorian&lt;br&gt;Ändrade bestämmelser vid hävande av återställandebeslag . 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1998.............34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;br&gt;godtrosförvärv av lösöre&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av&lt;br&gt;lösöre skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvärvare skall anses ha varit En förvärvare skall anses ha varit&lt;br&gt;i god tro endast om det är sannolikt i god tro endast om det är sannolikt&lt;br&gt;att egendomens beskaffenhet, de att egendomens beskaffenhet, de&lt;br&gt;förhållanden under vilka den förhållanden under vilka den&lt;br&gt;utbjöds och omständigheterna i utbjöds och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt var sådana att han inte borde övrigt var sådana att han inte borde&lt;br&gt;ha insett att överlåtaren saknade rätt ha misstänkt att överlåtaren saknade&lt;br&gt;att förfoga över egendomen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rätt att förfoga över egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 fråga om förvärv som har gjorts före ikraftträdandet gäller 3 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ej inom tid, som avses i 7 §,&lt;br&gt;åtal väckts eller till rätten inkommit&lt;br&gt;framställning om förlängning av&lt;br&gt;tiden eller förekomma eljest ej&lt;br&gt;längre skäl för beslag, skall det&lt;br&gt;omedelbart hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hävande av beslag förordnar&lt;br&gt;rätten eller, om beslaget ej med-&lt;br&gt;delats eller fastställts av rätten, av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller åklagar-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då målet avgör es, pröve rätten,&lt;br&gt;om beslag fortfarande skall bestå.&lt;br&gt;Rätten äge ock i samband med&lt;br&gt;domen jorordna om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte inom den tid som&lt;br&gt;avses i 7 § har väckts åtal eller&lt;br&gt;kommit in någon begäran till rätten&lt;br&gt;om förlängning av tiden eller om&lt;br&gt;det annars inte längre finns skäl för&lt;br&gt;beslag, skall beslaget omedelbart&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag av joremål som någon har&lt;br&gt;framställt anspråk på får dock&lt;br&gt;hävas jorst tre veckor efter det att&lt;br&gt;en underrättelse om att beslaget&lt;br&gt;kan komma att hävas har sänts till&lt;br&gt;den som framställt anspråket. Om&lt;br&gt;denne medger det, skall dock&lt;br&gt;beslaget hävas omedelbart. Den&lt;br&gt;som beslaget har gjorts hos&lt;br&gt;behöver inte underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslag hävs av rätten eller,&lt;br&gt;om beslaget inte har meddelats&lt;br&gt;eller fastställts av rätten, av under-&lt;br&gt;sökningsledaren eller åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs, skall rätten&lt;br&gt;pröva om ett beslag fortfarande&lt;br&gt;skall bestå. Om målet avgörs&lt;br&gt;genom dom, skall andra stycket inte&lt;br&gt;tillämpas. Rätten får i samband&lt;br&gt;med dom besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ett tillkännagivande från riksdagen om behovet av en&lt;br&gt;utvärdering av lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (bet.&lt;br&gt;1992/93 :LU2) höll Justitiedepartementet i böljan av år 1993 en hearing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av de synpunkter som framfördes vid hearingen&lt;br&gt;bemyndigade regeringen i augusti 1993 det statsråd i Justitie-&lt;br&gt;departementet som hade till uppgift att föredra ärenden om civilrätt att&lt;br&gt;tillkalla en särskild utredare för att se över lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens huvuduppgift var att utvärdera tillämpningen av lagen&lt;br&gt;såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna borde&lt;br&gt;ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods. Godtrosförvärvslagen&lt;br&gt;bygger på den s.k. exstinktionsprincipen som innebär att en förvärvare,&lt;br&gt;under förutsättning att han eller hon är i god tro, blir ägare till&lt;br&gt;egendomen även om den förvärvas från någon som inte har rätt att&lt;br&gt;överlåta den. En huvudlinje i utredarens arbete borde enligt direktiven&lt;br&gt;vara att överväga fördelar och nackdelar med en lagstiftning som när det&lt;br&gt;gäller stöldgods baseras på den s.k. vindikationsprincipen i stället för&lt;br&gt;exstinktionsprincipen. Vindikationsprincipen innebär att den ursprung-&lt;br&gt;lige ägarens rätt består och att han eller hon har rätt att få tillbaka&lt;br&gt;egendomen från en godtroende förvärvare utan att betala lösen för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1995 överlämnade utredaren betänkandet Godtrosförvärv av&lt;br&gt;stöldgods? (SOU 1995:52). En sammanfattning av betänkandet finns i&lt;br&gt;bilaga 1. Utredarens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats och i bilaga 3 finns en förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitie-&lt;br&gt;departementet (dnr Ju95/2151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom frågorna om ändring i lagen om godtrosförvärv av lösöre tog&lt;br&gt;utredaren i betänkandet också upp vissa andra frågor som gällde en&lt;br&gt;målsägandes möjligheter att få tillbaka stulet gods. Med utgångspunkt i&lt;br&gt;de tankar som utredaren framförde i betänkandet utarbetades det i&lt;br&gt;Justitiedepartementet en promemoria med ett förslag till ändring av&lt;br&gt;reglerna om beslag i 27 kap. rättegångsbalken. Promemorians lagförslag&lt;br&gt;finns i bilaga 4. Förslaget har remissbehandlats och i bilaga 5 finns en&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna. Remissyttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;Justitiedepartementet (dnr Ju96/1615).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar nu förslagen i betänkandet och promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 maj 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkter och har därför justerat&lt;br&gt;författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har vissa&lt;br&gt;smärre redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skall godtrosförvärv alltid vara möjligt?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör i framtiden inte vara möjligt att&lt;br&gt;genom förvärv i god tro få äganderätten till stöldgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge en utredning i uppdrag att ta fram ett&lt;br&gt;lagförslag med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningen har ansett att det även i&lt;br&gt;fortsättningen skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av stöldgods (se&lt;br&gt;betänkandets. 167).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Juridiska&lt;br&gt;fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges Försäkringsförbund och&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, anser att det inte längre skall vara möjligt att&lt;br&gt;göra godtrosförvärv av stöldgods. De anser att en ändring skulle leda till&lt;br&gt;en minskad handel med stöldgods. Dessutom framhåller de att den&lt;br&gt;nuvarande möjligheten att göra godtrosförvärv inte synes ha någon&lt;br&gt;förankring i det allmänna rättsmedvetandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna framhåller också att när det gäller stöldgods&lt;br&gt;tillämpas vindikationsprincipen både i de övriga nordiska länderna och i&lt;br&gt;länder som England, Frankrike, Tyskland och USA. Kontakter med de&lt;br&gt;nordiska länderna visar att systemet fungerar väl och att&lt;br&gt;vindikationsprincipen stämmer väl överens med respektive lands rätts-&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser, däribland Riksåklagaren och Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet, som delar utredningens bedömning hänvisar till att problemet med&lt;br&gt;hur allmänheten uppfattar möjligheten att göra godtrosförvärv inte beror&lt;br&gt;på brister i lagen utan snarare på brister i tillämpningen av den. Några&lt;br&gt;remissinstanser framhåller vidare som skäl för att behålla exstinktions-&lt;br&gt;principen att den har en lång tradition i Sverige. Svenska Handels-&lt;br&gt;kammarförbundet och Finansbolagens förening pekar på risken att&lt;br&gt;omsättningen av varor hämmas vid en övergång till vindikations-&lt;br&gt;principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: När en person förvärvar egendom, t.ex. genom köp, från&lt;br&gt;någon som saknar rätt att förfoga över den och köparen inte inser eller&lt;br&gt;borde inse säljarens bristande förfoganderätt brukar man säga att&lt;br&gt;förvärvet görs i god tro. I fråga om lösöre avgörs i svensk rätt konflikten&lt;br&gt;mellan den ursprunglige ägaren och den godtroende förvärvaren på så&lt;br&gt;sätt att förvärvaren får en rättsligt skyddad äganderätt till egendomen&lt;br&gt;genom ett s.k. exstinktivt förvärv (exstinktionsprincipen). Principen&lt;br&gt;modifieras genom att den ursprunglige ägaren alltid har en rätt att lösa till&lt;br&gt;sig egendomen inom viss tid från det han fick kännedom om&lt;br&gt;förvärvarens innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativet till exstinktionsprincipen är vindikationsprincipen. Den&lt;br&gt;innebär att den ursprunglige ägarens äganderätt består även om&lt;br&gt;förvärvaren är i god tro. Den ursprunglige ägaren har således enligt&lt;br&gt;denna princip en rätt att få tillbaka egendomen utan att betala lösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtrosförvärv av lösöre regleras i lagen (1986:796) om godtros-&lt;br&gt;förvärv av lösöre, godtrosförvärvslagen (prop. 1985/86:123, bet.&lt;br&gt;1986/87:LU4, rskr. 1986/87:6). Regler om godtrosförvärv finns även för&lt;br&gt;andra slag av lös egendom, se t.ex. 2 kap. 10 § sjölagen (1994:1009),&lt;br&gt;14 § lagen (1936:81) om skuldebrev och 3 kap. 6 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett godtrosförvärv enligt godtrosförvärvslagen krävs att&lt;br&gt;egendomen har överlåtits och alltså inte överförts t.ex. genom arv eller&lt;br&gt;bodelning, att överlåtaren hade egendomen i sin besittning och att&lt;br&gt;besittningen överförts till förvärvaren (2 §). Härtill kommer den&lt;br&gt;avgörande förutsättningen, nämligen att förvärvaren var i god tro. Den&lt;br&gt;goda tron skall föreligga såväl vid avtalstillfället som vid besittnings-&lt;br&gt;övergången (prop. 1985/86:123 s. 20). En förvärvare anses vara i god tro&lt;br&gt;om egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett&lt;br&gt;överlåtarens bristande förfoganderätt (3 §). Det är förvärvaren som skall&lt;br&gt;göra det sannolikt att förhållandena var sådana. Bedömningen av om&lt;br&gt;förvärvaren skall anses ha varit i god tro är rent rättslig och grundas på&lt;br&gt;förhållandena sådana de gjorts sannolika av förvärvaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket egendomen har kommit ur den ursprunglige ägarens&lt;br&gt;besittning har i och för sig inte någon betydelse för möjligheten att göra&lt;br&gt;godtrosförvärv av egendomen. Det är således möjligt att göra godtros-&lt;br&gt;förvärv av stöldgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Exstinktionsprincipen tillämpas i&lt;br&gt;Sverige sedan lång tid tillbaka. När godtrosförvärvslagen tillkom avsågs&lt;br&gt;den i huvudsak vara en kodifiering av den rättspraxis som då hade&lt;br&gt;utvecklats och som byggde på denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen har sedermera kritiserats, framför allt när det gäller möjligheten&lt;br&gt;att göra godtrosförvärv av stöldgods. Kritikerna menar att denna&lt;br&gt;möjlighet förmedlar en bild till allmänheten att lagen underlättar handeln&lt;br&gt;med stöldgods. Allmänheten kan då få intrycket att lagen inte motverkar&lt;br&gt;brottslighet utan snarare bidrar till den genom att utgöra ett stöd för en&lt;br&gt;marknad för stöldgods. Till detta kommer att den ursprunglige ägaren har&lt;br&gt;kunnat fa det beskedet att han måste betala lösen för att fa egendomen&lt;br&gt;åter, om han inte kan bevisa att förvärvaren inte var i god tro. Dessa&lt;br&gt;förhållanden har bidragit till att det bland allmänheten är en vanlig&lt;br&gt;missuppfattning att det är lätt att göra ett godtrosförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva verket ställer godtrosförvärvslagen relativt höga krav för att&lt;br&gt;någon skall anses vara i god tro. Om en ursprunglig ägare gör gällande&lt;br&gt;att någon har sålt egendom utan att ha rätt till det, är det förvärvaren som&lt;br&gt;måste redogöra för hur det gick till när han köpte den och göra sannolikt&lt;br&gt;att omständigheterna var sådana att han inte borde ha insett att&lt;br&gt;överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Om den rättsliga&lt;br&gt;bedömningen leder till att förvärvaren inte borde ha insett överlåtarens&lt;br&gt;bristande förfoganderätt, anses han vara i god tro. Först vid en sådan&lt;br&gt;situation är den ursprunglige ägaren tvungen att betala lösen för att fa&lt;br&gt;tillbaka egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något som kan ha bidragit till den felaktiga uppfattningen om&lt;br&gt;godtrosförvärv är reglerna om beslag i samband med förundersökning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(27 kap. rättegångsbalken). Om någon grips misstänkt för t.ex. stöld eller Prop. 1997/98:168&lt;br&gt;häleri är det vanligt att egendom som misstänks vara stöldgods tas i&lt;br&gt;beslag. Om förundersökningen inte leder till att bevisningen är tillräcklig&lt;br&gt;för åtal skall den läggas ned. Samtidigt skall alla beslag hävas och godset&lt;br&gt;återlämnas till den som beslagen gjordes hos. Detta gäller även i de fall&lt;br&gt;när någon annan har gjort anspråk på egendomen. Denna utformning av&lt;br&gt;regelsystemet kan leda till att allmänheten får uppfattningen att frågan&lt;br&gt;om godtrosförvärv därmed är avgjord. Så är dock inte fallet; att beslaget&lt;br&gt;hävs är endast en följd av bestämmelserna om tvångsmedel. Frågan om&lt;br&gt;ett godtrosförvärv har skett kan avgöras slutligt endast av domstol och&lt;br&gt;inte av polisen eller av åklagaren i samband med att en förundersökning&lt;br&gt;läggs ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sålunda visserligen antas att en del av kritiken mot&lt;br&gt;godtrosförvärvslagen har sin grund i en felaktig uppfattning om&lt;br&gt;innebörden av de gällande bestämmelserna och i beslagsreglemas&lt;br&gt;utformning. Det måste emellertid också konstateras att en väsentlig del&lt;br&gt;av kritiken faller på exstinktionsprincipen som sådan och särskilt att den&lt;br&gt;tillämpas även på stöldgods. Att den ursprunglige ägaren över huvud&lt;br&gt;taget kan förlora sin stulna men återfunna egendom till någon som hunnit&lt;br&gt;köpa den framstår för många som svårbegripligt och orimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen måste konstatera att principen att man kan göra godtros-&lt;br&gt;förvärv också av stöldgods är svår att förankra i det allmänna rättsmed-&lt;br&gt;vetandet, trots att denna princip sedan länge är etablerad i svensk rätt.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening väger också remisskritiken i denna del tungt.&lt;br&gt;Det går inte att komma ifrån att lagen i detta hänseende förmedlar ett&lt;br&gt;budskap som från kriminalpolitiska utgångspunkter är olyckligt. I ett läge&lt;br&gt;där rättsordningen måste ge hög prioritet åt brottsförebyggande åtgärder&lt;br&gt;och brottsbekämpning bör dessa omständigheter tillmätas stor vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i sammanhanget är också att den svenska rättens&lt;br&gt;inställning är ovanlig i ett internationellt perspektiv. I alla de andra&lt;br&gt;nordiska länderna är rättsläget mer förmånligt för den ursprunglige&lt;br&gt;ägaren och i Finland och Norge är godtrosförvärv över huvud taget inte&lt;br&gt;möjligt beträffande stöldgods. I England, Frankrike, Tyskland och USA&lt;br&gt;är vindikationsprincipen huvudprincip, varvid undantagen är mycket&lt;br&gt;begränsade i England och Tyskland. I Frankrike och USA särbehandlas&lt;br&gt;viss ordinär handel och det är möjligt att i sådana sammanhang göra&lt;br&gt;godtrosförvärv även av stöldgods. Även där synes dock exstinktions-&lt;br&gt;möjlighetema vara betydligt mindre än i Sverige. Av utredningens&lt;br&gt;genomgång att döma ger jämförelser med de flesta andra länder likartade&lt;br&gt;resultat. I en alltmer internationell miljö finns det anledning att fästa&lt;br&gt;större vikt än tidigare vid önskemålet att våra regler bygger på&lt;br&gt;rättsgrundsatser som inte avviker för mycket från jämförbara länders.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindikationsprincipen innebär, som tidigare framgått, en oinskränkt&lt;br&gt;rätt för den ursprunglige ägaren att få tillbaka sin egendom. En regel som&lt;br&gt;bygger på denna princip är enkel och lättbegriplig och har därför inte&lt;br&gt;minst pedagogiska förtjänster. Av särskild betydelse är också att de&lt;br&gt;civilrättsliga regler som har till syfte att lösa tvister om stöldgods har stor&lt;br&gt;betydelse för vilken uppfattning allmänheten har om det stöd som&lt;br&gt;samhället ger en målsägande. Allmänhetens uppfattning i denna fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänger samman med uppfattningen om samhällets förmåga att bekämpa&lt;br&gt;brottslighet och att ställa till rätta verkningarna av den. En klar och enkel&lt;br&gt;regel som säger att den som blivit bestulen på sin egendom alltid har rätt&lt;br&gt;att fa tillbaka den ger en tydlig signal att handel med stöldgods inte&lt;br&gt;tolereras och att man aldrig kan räkna med att få behålla det man köpt,&lt;br&gt;om det visar sig att det är stulet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att anta att vindikationsprincipens entydiga budskap&lt;br&gt;skulle fa effekt på möjligheterna att avyttra stöldgods. Detta bör i sin tur&lt;br&gt;ha betydelse för bekämpandet av framför allt bil-, villa- och lägenhets-&lt;br&gt;inbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot vindikationsprincipen kan i och för sig anföras en rad argument&lt;br&gt;(se betänkandet, kap. 19). Det viktigaste är att den har nackdelar när det&lt;br&gt;gäller omsättningen av varor och att den ibland ger effekter som kan te&lt;br&gt;sig betänkliga från konsumentsynpunkt. Sådana effekter synes emellertid&lt;br&gt;kunna neutraliseras genom lämpliga ersättningsregler e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats är att det även fortsättningsvis bör vara möjligt&lt;br&gt;att göra godtrosförvärv av lösöre trots att överlåtaren saknar rätt att&lt;br&gt;förfoga över egendomen. Och utredningen anser att detta bör gälla även&lt;br&gt;för stöldgods. Mot den angivna bakgrunden är regeringen emellertid inte&lt;br&gt;beredd att dra samma slutsats. I stället anser regeringen att inriktningen&lt;br&gt;nu bör vara att vindikationsprincipen skall gälla i fråga om stöldgods och&lt;br&gt;egendom som bör jämställas med stöldgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid är det beredningsunderlag som finns i lagstiftningsärendet&lt;br&gt;inte tillräckligt för att det nu skall kunna genomföras en sådan ändring.&lt;br&gt;Denna är av stor principiell och praktisk betydelse och detaljerna i en ny&lt;br&gt;reglering måste övervägas noga. Bl.a. krävs en noggrann analys av hur&lt;br&gt;gränsdragningen skall göras när det gäller vilka brottsliga förfaranden&lt;br&gt;som skall göra godtrosförvärv omöjligt. Vidare måste det analyseras om&lt;br&gt;andra slag av lös egendom skall regleras på samma sätt som lösöre. Det&lt;br&gt;behövs således ett genomarbetat utredningsförslag som kan kritiskt&lt;br&gt;granskas av en bred samling remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer därför att tillsätta en utredning med uppdrag att ta&lt;br&gt;fram ett lagförslag som bygger på att vindikationsprincipen skall gälla&lt;br&gt;vid åtminstone stöld av lösöre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid angeläget att redan nu få till stånd de förändringar&lt;br&gt;som är möjliga för att försvåra handeln med stöldgods och för att&lt;br&gt;åstadkomma en bättre avvägning mellan berörda intressen. Utrednings-&lt;br&gt;förslaget och promemorieförslaget leder enligt regeringens mening till&lt;br&gt;sådana klara förbättringar att de bör tas tillvara i avvaktan på resultatet av&lt;br&gt;den nya utredningens arbete. Det bör i sammanhanget beaktas att ett så&lt;br&gt;pass betydelsefullt lagförändringsarbete som en partiell övergång till&lt;br&gt;vindikationsprincipen innebär erfarenhetsmässigt kan komma att ta flera&lt;br&gt;år i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skärpt aktsamhetskrav vid godtrosförvärv &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^p- &lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;997/98:168&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kravet för att god tro skall anses föreligga&lt;br&gt;skärps. Om en förvärvare borde ha misstänkt att överlåtaren saknade&lt;br&gt;behörighet att förfoga över egendomen, skall han inte anses ha varit i&lt;br&gt;god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se&lt;br&gt;betänkandet s. 159).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig,&lt;br&gt;däribland Riksåklagaren och Stockholms tingsrätt, tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan invändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO) och Hovrätten för Västra Sverige har&lt;br&gt;invändningar mot förslaget. JO är tveksam till om förslaget innebär&lt;br&gt;någon ändring i sak och om det föreslagna uttryckssättet är mer&lt;br&gt;klargörande än det nuvarande. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter&lt;br&gt;om en ändring är sakligt befogad. Hovrätten anser vidare att det valda&lt;br&gt;uttryckssättet är mindre väl valt eftersom det leder tanken till brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: En första förutsättning för att någon skall anses vara i god&lt;br&gt;tro enligt godtrosförvärvslagen är att han eller hon inte känner till att&lt;br&gt;överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Detta är emellertid&lt;br&gt;inte tillräckligt. Även om en förvärvare faktiskt inte kände till att&lt;br&gt;överlåtaren saknade en sådan rätt, kan förhållandena ibland vara sådana&lt;br&gt;att han ändå inte skall anses vara i god tro. Det krävs nämligen också av&lt;br&gt;förvärvaren att han iakttar en rimlig grad av aktsamhet när det gäller&lt;br&gt;överlåtarens rätt att förfoga över egendomen (se prop. 1985/86:123 s. 20&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av om förvärvaren har varit tillräckligt aktsam skall,&lt;br&gt;som framgår av bakgrundsbeskrivningen i föregående avsnitt, i princip&lt;br&gt;göras i två led. I det första ledet utreds vilka omständigheter som förelåg&lt;br&gt;vid förvärvet. Här ligger bevisbördan på förvärvaren som har att göra&lt;br&gt;sannolikt att omständigheterna var sådana ”att han inte borde ha insett att&lt;br&gt;överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen” (prop. 1985/86:123&lt;br&gt;s.21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra ledet skall man med utgångspunkt från de omständigheter&lt;br&gt;som förvärvaren gjort sannolika göra en bedömning av om denne borde&lt;br&gt;ha insett att överlåtaren saknade rätt att överlåta egendomen. Vid&lt;br&gt;bedömningen skall egendomens beskaffenhet, de förhållanden under&lt;br&gt;vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt vägas in (se 3 §). Det&lt;br&gt;skall alltså göras en samlad bedömning. Denna är rent rättslig, varför&lt;br&gt;man inte kan tala om bevisbörda i denna del. Leder bedömningen till att&lt;br&gt;man inte kan kräva av förvärvaren att denne borde ha insett att&lt;br&gt;överlåtaren saknade rätt att överlåta egendomen, skall förvärvaren anses&lt;br&gt;ha varit i god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller faktorer som har med egendomens beskaffenhet att göra,&lt;br&gt;krävs en särskilt hög grad av aktsamhet vid förvärv av egendom som&lt;br&gt;erfarenhetsmässigt har visat sig känslig, t.ex. sådan egendom som ofta&lt;br&gt;säljs på kredit med äganderättsförbehåll. Vidare krävs ett större mått av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 168&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhet än annars vid förvärv av särskilt värdefull egendom. Vid Prop. 1997/98:168&lt;br&gt;förvärv av t.ex. smycken, konst- och prydnadsföremål, pälsverk,&lt;br&gt;antikviteter och olika slag av samlingar kan det finnas särskild anledning&lt;br&gt;att beakta möjligheten att det kan röra sig om egendom som har&lt;br&gt;åtkommits på ett obehörigt sätt (se prop. 1985/86:123 s. 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandena under vilka egendomen bjöds ut har tiden&lt;br&gt;och platsen för överlåtelsen särskild betydelse. Vid försäljning som sker&lt;br&gt;&amp;quot;på gatan&amp;quot;, krävs det normalt att förvärvaren är extra noggrann i sin&lt;br&gt;kontroll av om överlåtaren har rätt att förfoga över egendomen. Av denna&lt;br&gt;anledning kan den som har köpt en sak på gatan, till skillnad från den&lt;br&gt;som har gjort sitt inköp i en etablerad butik, mera sällan med framgång&lt;br&gt;hävda att han varit i god tro. Även varans pris kan ha betydelse for&lt;br&gt;bedömningen av den goda tron. Är priset osedvanligt lågt har köparen all&lt;br&gt;anledning att vara försiktig (jfr prop. 1985/86:123 s. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skall hänsyn även tas till omständigheterna i övrigt. På detta&lt;br&gt;sätt markeras att de ovan angivna vägledande omständigheterna endast är&lt;br&gt;avsedda att vara exemplifierande. Vid bedömningen av en förvärvares&lt;br&gt;goda tro skall enligt förarbetena en helhetsbedömning ske av samtliga&lt;br&gt;omständigheter i det enskilda fallet. Omfattningen av en eventuell&lt;br&gt;undersökningsplikt får därvid bedömas från fall till fall. Avviker&lt;br&gt;situationen från vad som kan anses vara normalt, fordras särskild&lt;br&gt;försiktighet. När det gäller frågan om vilka krav på insikt och aktsamhet&lt;br&gt;som kan ställas på en förvärvare far hänsyn tas till dennes person och&lt;br&gt;ställning. Ofta torde man kunna ställa strängare krav på en yrkesman&lt;br&gt;inom den aktuella branschen än på en privatperson (se prop. 1985/85:123&lt;br&gt;s. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En förvärvare anses vara i god tro om&lt;br&gt;han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att överlåta&lt;br&gt;egendomen. Denna utformning av lagtexten kan ge intryck av att en&lt;br&gt;förutsättning for att förvärvaren inte skall anses vara i god tro är att det&lt;br&gt;har varit möjligt för honom att ta reda på att överlåtaren inte var behörig.&lt;br&gt;Som utredningen anför bör någon sådan förutsättning inte gälla. En&lt;br&gt;förvärvare bör inte heller anses vara i god tro i sådana fall då det&lt;br&gt;visserligen inte fanns någon reell möjlighet för förvärvaren att ta reda på&lt;br&gt;hur det förhöll sig med överlåtarens behörighet, men omständigheterna&lt;br&gt;gav anledning till misstanke att allt inte stod rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår den justeringen när det gäller kravet på god tro att&lt;br&gt;omständigheterna vid förvärvet skall ha varit sådana att förvärvaren inte&lt;br&gt;ens borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att överlåta&lt;br&gt;egendomen. Därmed framgår det enligt utredningen klart att varje skäl&lt;br&gt;till misstanke om överlåtarens bristande behörighet utesluter ett&lt;br&gt;godtrosförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig antingen bakom förslaget&lt;br&gt;eller riktar inga invändningar mot det. JO är dock tveksam till om det&lt;br&gt;föreslagna uttryckssättet är mer klargörande än det nuvarande. Hovrätten&lt;br&gt;för Västra Sverige ifrågasätter om ändringen är sakligt befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som utredningen föreslår innebär enligt regeringens&lt;br&gt;mening ett förtydligande av det relativt stränga aktsamhetskrav som&lt;br&gt;redan i dag ställs för att en förvärvare skall anses vara i god tro. Sålunda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer det tydligare att framgå att det när omständigheterna är sådana&lt;br&gt;att det finns anledning till misstanke om överlåtarens rätt att förfoga över&lt;br&gt;egendomen krävs att förvärvaren närmare undersöker hur det verkligen&lt;br&gt;förhåller sig. Ett sådant förtydligande är i sig värdefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen innebär dock inte enbart ett förtydligande av&lt;br&gt;det aktsamhetskrav som redan gäller. En ändring från att omständig-&lt;br&gt;heterna vid förvärvet skall ha varit sådana att förvärvaren inte borde ha&lt;br&gt;insett överlåtarens bristande behörighet till att han inte ens borde ha&lt;br&gt;misstänkt detta innebär en klar skärpning av aktsamhetskravet. Vaije&lt;br&gt;omständighet som gör förvärvaren misstänksam om säljarens rätt att&lt;br&gt;förfoga över egendomen ställer med den föreslagna lydelsen ett krav på&lt;br&gt;förvärvaren att vidta kontrollåtgärder, t.ex. genom att ställa följdfrågor&lt;br&gt;eller att ta kontakt med en tidigare ägare. Sådana åtgärder måste leda till&lt;br&gt;att de omständigheter som gett anledning till misstanke fått en rimlig och&lt;br&gt;acceptabel förklaring. Det blir inte heller möjligt att som förvärvare freda&lt;br&gt;sig enbart med att det vid förvärvet inte funnits någon praktisk möjlighet&lt;br&gt;att vidta ytterligare kontroller. Ger situationen anledning till misstanke&lt;br&gt;kan något godtrosförvärv i ett sådant läge inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens mening goda skäl för en skärpning av&lt;br&gt;godtroskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige har utöver sitt ifrågasättande av det&lt;br&gt;sakligt befogade i den föreslagna ändringen också ansett att det är&lt;br&gt;betänkligt att använda sig av olika bevisgrader eftersom innebörden av&lt;br&gt;begreppen ändå är så vag. Dessutom för enligt hovrätten den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen tankarna till brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen tar emellertid som framgår av det som sagts ovan bara sikte&lt;br&gt;på aktsamhetskravet. Förslaget innebär sålunda enbart en förändring av&lt;br&gt;den måttstock som de samlade omständigheterna vid förvärvet skall&lt;br&gt;prövas mot. Den föreslagna ändringen skulle alltså inte medföra någon&lt;br&gt;förändring när det gäller frågan om bevisbördan för dessa omständigheter&lt;br&gt;eller när det gäller bevisvärderingen. Uttrycket &amp;quot;misstänkt&amp;quot; är som&lt;br&gt;hovrätten konstaterar lätt att förknippa med brottmål. Emellertid&lt;br&gt;förekommer uttrycket också inom civilrätten, t.ex. i flera av skuldebrevs-&lt;br&gt;lagens bestämmelser. Hovrättens invändningar i dessa delar är sålunda&lt;br&gt;enligt regeringens uppfattning inte sådana att de bör hindra att&lt;br&gt;godtrosförvärvslagen ändras på det sätt som utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats av det anförda blir att godtrosförvärvslagen bör&lt;br&gt;ändras på det av utredningen föreslagna sättet. För god tro bör alltså i&lt;br&gt;detta sammanhang krävas att omständigheterna vid förvärvet var sådana&lt;br&gt;att förvärvaren inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att&lt;br&gt;överlåta egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förstärkt rätt för målsägande vid hävande av &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:168&lt;br&gt;återställandebeslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 En tidsfrist infors&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En målsägande skall underrättas om att ett&lt;br&gt;beslag av egendom som han gör anspråk på kan komma att hävas. För&lt;br&gt;att ge målsäganden möjlighet att säkerställa sin rätt kombineras&lt;br&gt;underrättelsen med en tidsfrist på tre veckor innan beslaget får hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag (se promemorian s. 7). I promemorian föreslås att tidsfristen skall&lt;br&gt;vara 14 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom en tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om en tidsfrist eller lämnar det utan invändning. Flera remissinstanser&lt;br&gt;anser dock att tidsfristen bör vara längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken kan ett föremål tas i&lt;br&gt;beslag bl.a. om det skäligen kan antas vara avhänt någon genom brott.&lt;br&gt;Sådana beslag görs för att egendom som misstänks ha tagits från någon&lt;br&gt;genom brott skall kunna återställas till ägaren. De brukar benämnas&lt;br&gt;återställandebeslag. Denna typ av beslag syftar alltså närmast till att&lt;br&gt;säkra en målsägandes rätt till viss egendom och kan därför i viss mån&lt;br&gt;liknas vid det civilprocessuella tvångsmedlet kvarstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yrkande om att fa ut egendom som grundas på ett påstående om&lt;br&gt;bättre rätt kan i ett brottmål riktas inte bara mot en misstänkt utan även&lt;br&gt;mot t.ex. den som påstår sig ha förvärvat den omtvistade egendomen i&lt;br&gt;god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel, även om&lt;br&gt;återställandebeslag har civilrättsliga syften, far det endast förekomma&lt;br&gt;inom ramen for en förundersökning eller en brottmålsrättegång som inte&lt;br&gt;har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande. Ett beslag skall därför&lt;br&gt;hävas så snart förutsättningarna för beslaget inte längre föreligger. Så är&lt;br&gt;fallet t.ex. när en förundersökning läggs ned (se 27 kap. 8 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken). Detsamma gäller om åklagaren först sedan åtal har&lt;br&gt;väckts finner att så inte borde ha skett och lägger ned åtalet med stöd av&lt;br&gt;20 kap. 9 § rättegångsbalken, eller om rätten med stöd av 22 kap. 5 §&lt;br&gt;rättegångsbalken avskiljer en talan om enskilt anspråk från behandlingen&lt;br&gt;av åtalet för att handläggas som ett tvistemål. Den fortsatta handlägg-&lt;br&gt;ningen av enskilda anspråk skall under alla förutsättningar ske efter civil-&lt;br&gt;processuella principer (22 kap. 6 § rättegångsbalken, Gärde m.fl., Nya&lt;br&gt;Rättegångsbalken, s. 282 och 284 f., samt prop. 1987/88:1 s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol avgör ett mål skall den pröva om eventuella beslag&lt;br&gt;skall bestå (27 kap. 8 § rättegångsbalken). Ett beslag skall alltid hävas&lt;br&gt;när ogillande dom meddelas (Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, s. 361&lt;br&gt;och s. 369, samt JO:s ämbetsberättelse 1978/79 s. 28). Utgångspunkten i&lt;br&gt;gällande rätt är således att det inte är tillåtet att besluta om fortsatt beslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter en frikännande dom eller sedan ett yrkande om återställande av&lt;br&gt;beslagtaget gods ogillats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för beslag är att det endast utgör en tillfällig&lt;br&gt;besittningsrubbning. Konsekvensen av att beslaget hävs blir därför att&lt;br&gt;egendomen skall lämnas tillbaka till den person från vilken den togs, om&lt;br&gt;inte en domstol har bestämt att någon annan skall få ut egendomen eller&lt;br&gt;har förklarat den förverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ett beslag hävs innan ett yrkande om bättre rätt till&lt;br&gt;egendomen prövats av domstol, skall inte någon sådan prövning göras av&lt;br&gt;den som fattar beslutet om hävning. Detta gäller även i de fall där det&lt;br&gt;framstår som helt klart att den hos vilken beslaget gjordes inte har gjort&lt;br&gt;något godtrosförvärv. Detta beror på att beslag endast är ett straff-&lt;br&gt;processuellt tvångsmedel och inte ett förfarande för att avgöra vem som&lt;br&gt;har bättre rätt till egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda regler om att målsäganden skall underrättas i samband&lt;br&gt;med att ett beslag hävs finns inte. En målsägande som antingen har&lt;br&gt;angett brottet, anmält enskilt anspråk eller begärt att bli underrättad skall&lt;br&gt;däremot i regel underrättas när förundersökningen läggs ned eller beslut&lt;br&gt;fattas om att åtal inte skall väckas (se 14 § förundersökningskungörelsen,&lt;br&gt;1947:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När stöldgods påträffas och det kan&lt;br&gt;spåras till en målsägande, underrättas den bestulne. Denne uppfattar då&lt;br&gt;ofta situationen så att han kan räkna med att myndigheterna kommer att&lt;br&gt;agera för att hans anspråk på egendomen skall säkerställas och prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om emellertid utredningen leder till att åtal inte väcks, skall beslaget&lt;br&gt;hävas och den beslagtagna egendomen genast lämnas tillbaka till den&lt;br&gt;tidigare misstänkte. Målsäganden måste i detta läge agera själv för att ta&lt;br&gt;till vara sin rätt, något som han oftast är helt oförberedd på eftersom han&lt;br&gt;dels ofta tror att myndigheterna skall bevaka hans rätt, dels inte får någon&lt;br&gt;underrättelse om att beslaget hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden leder till att målsäganden i många fall inte får&lt;br&gt;tillbaka sin egendom, trots att det kan tyckas vara helt klart att den&lt;br&gt;tidigare misstänkte inte har gjort ett godtrosförvärv av egendomen. Detta&lt;br&gt;är otillfredsställande och målsägandens rätt bör stärkas. Genom en&lt;br&gt;ändring av reglerna för förfarandet i samband med att beslag hävs bör&lt;br&gt;den som gör anspråk på egendomen ges ökade praktiska möjligheter att&lt;br&gt;få sin rätt prövad. En sådan ändring kan också leda till att&lt;br&gt;missuppfattningarna om möjligheterna att göra godtrosförvärv minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår sålunda att en målsägande som har gjort anspråk&lt;br&gt;på viss beslagtagen egendom alltid skall underrättas om att egendomen&lt;br&gt;kommer att lämnas tillbaka till den hos vilken beslaget gjordes. Vidare&lt;br&gt;föreslås att ett återställandebeslag får hävas först en viss tid efter&lt;br&gt;underrättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ovan förordat en övergång på sikt till&lt;br&gt;vindikationsprincipen när det gäller stöldgods (se avsnitt 4). Den nu&lt;br&gt;föreslagna regeln kommer inte att förlora sin betydelse i ett sådant&lt;br&gt;regelsystem. I ett fall när en förundersökning läggs ned finns det, oavsett&lt;br&gt;vilken princip man tillämpar, en risk att den hos vilken beslaget har&lt;br&gt;gjorts skaffar undan egendomen om beslaget hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har framhållit att den frist om 14 dagar som&lt;br&gt;föreslås i promemorian är för kort. Man har pekat på att målsäganden på&lt;br&gt;grund av sjukdom, resa eller liknande kanske inte får del av&lt;br&gt;underrättelsen direkt och att det också är nödvändigt for målsäganden att&lt;br&gt;fa tid på sig för att skaffa tillräckligt underlag for att ta ställning till&lt;br&gt;eventuellt fortsatta åtgärder. Regeringen instämmer i bedömningen att&lt;br&gt;den föreslagna tidsfristen är väl kort. En sådan frist som den nu&lt;br&gt;föreslagna innebär dock ett men för den hos vilken beslaget gjordes.&lt;br&gt;Tidsfristen bör därför inte vara längre än som krävs for att målsäganden&lt;br&gt;skall kunna vidta åtgärder for att säkerställa sin rätt. Det innebär i regel&lt;br&gt;att ansöka om kvarstad och fa sin ansökan prövad. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör en tidsfrist om tre veckor från det att underrättelsen avsänts&lt;br&gt;till målsäganden vara tillräcklig for detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till underrättelse och tidsfrist innan beslag hävs bör förutom&lt;br&gt;målsäganden omfatta även den som har trätt i dennes ställe och har&lt;br&gt;anmält anspråk på egendomen, t.ex. ett försäkringsbolag som har&lt;br&gt;övertagit målsägandens rätt till egendomen. Däremot kan det knappast&lt;br&gt;vara nödvändigt att underrätta den hos vilken beslaget gjordes eftersom&lt;br&gt;egendomen enligt huvudregeln skall återlämnas till denne om inte&lt;br&gt;domstol beslutar annat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Vilka skeden av handläggningen skall&lt;br&gt;bestämmelserna omfatta?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna om underrättelse och tidsfrist&lt;br&gt;skall omfatta samtliga skeden av förundersökningen och handlägg-&lt;br&gt;ningen av åtalet fram till dess att domstol har avgjort målet genom&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslaget skall bestå under tidsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förslag (se promemorian s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan invändning. Riksåklagaren anser att&lt;br&gt;beslagsbeslutet alltid skall hävas omedelbart men att hävningsbeslutet&lt;br&gt;skall verkställas först viss tid efter det att underrättelsen har sänts till&lt;br&gt;målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Syftet med en underrättelseskyldighet&lt;br&gt;och en tidsfrist innan ett beslag hävs är att göra det möjligt för den som&lt;br&gt;gör anspråk på egendomen att få sitt anspråk prövat av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå detta syfte bör underrättelseskyldigheten omfatta först och&lt;br&gt;främst de situationer då ett beslag kan komma att hävas innan åtal har&lt;br&gt;väckts, dvs. när en förundersökning läggs ned eller när beslut fattas om&lt;br&gt;att inte väcka åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också efter det att åtal har väckts situationer när det inte finns&lt;br&gt;några straffprocessuella skäl att låta ett beslag bestå och detta därför skall&lt;br&gt;hävas trots att den som gör anspråk på egendomen inte hunnit få sitt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anspråk prövat av domstolen. Detta gäller om åklagaren beslutar att lägga Prop. 1997/98:168&lt;br&gt;ned åtalet samt om domstolen avvisar åtalet eller avskiljer ett enskilt&lt;br&gt;anspråk för att handläggas som ett tvistemål. Förfarandet med&lt;br&gt;underrättelseskyldighet och tidsfrist bör därför bli tillämpligt även för&lt;br&gt;sådana situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den föreslagna bestämmelsen är som anfördes inled-&lt;br&gt;ningsvis att göra det möjligt för den som gör anspråk på egendomen att&lt;br&gt;få anspråket prövat av domstol. Det finns således inte skäl att låta regeln&lt;br&gt;omfatta även de situationer när domstolen faktiskt prövat frågan om&lt;br&gt;bättre till egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en åklagare väcker åtal är han eller hon skyldig att på&lt;br&gt;målsägandens begäran i samband med åtalet förbereda och utföra även&lt;br&gt;målsägandens talan (se 22 kap. 2 § rättegångsbalken). I denna situation&lt;br&gt;får den som gör anspråk på egendom hjälp att få sitt anspråk prövat av&lt;br&gt;domstol. Om anspråket då också prövas i samband med brottmålet finns&lt;br&gt;det i enlighet med det nyss sagda inte skäl att låta de föreslagna reglerna&lt;br&gt;bli tillämpliga. Reglerna bör däremot, som anfördes ovan, bli tillämpliga&lt;br&gt;i den situationen att anspråket avskiljs för att handläggas som tvistemål&lt;br&gt;och således inte kommer att omfattas av domen i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall behöver åklagaren inte föra målsägandens talan (jfr 22&lt;br&gt;kap. 2 § rättegångsbalken). I en sådan situation får målsäganden besked&lt;br&gt;om detta och har då möjlighet att själv föra sin talan. Efter det att åtal har&lt;br&gt;väckts kan målsäganden föra en sådan talan utan att det behöver ske&lt;br&gt;genom stämning (45 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken). Även här&lt;br&gt;kommer det nu föreslagna förfarandet att vara tillämpligt om domstolen&lt;br&gt;anser att en sådan talan bör avskiljas för att handläggas som ett tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målsäganden avstår från möjligheten att få sitt anspråk prövat&lt;br&gt;finns det, mot bakgrund av syftet med den föreslagna förfarandet, inte&lt;br&gt;skäl att göra detta tillämpligt. Om varken åklagaren eller målsäganden&lt;br&gt;framställer något anspråk på den beslagtagna egendomen i samband med&lt;br&gt;att brottmålet prövas skall således beslaget, i likhet med vad som gäller i&lt;br&gt;dag, omedelbart hävas när det inte längre finns straffprocessuella skäl för&lt;br&gt;det, t.ex. om domstolen ogillar åtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om beslaget skall bestå under fristen har&lt;br&gt;Riksåklagaren föreslagit att beslagsbeslutet skall hävas men att beslutet&lt;br&gt;om hävning skall verkställas först sedan motsvarande tidsperiod har gått&lt;br&gt;från det att underrättelsen har avsänts. Ansvaret för avsändande av&lt;br&gt;underrättelsen och den därmed sammanhängande bevakningsuppgiften&lt;br&gt;skulle på detta sätt inte behöva ligga på åklagaren utan i stället på den&lt;br&gt;tjänsteman inom polisen som har hand om godset. Syftet med förslaget&lt;br&gt;skulle enligt Riksåklagaren vara att handläggningen skulle bli mer&lt;br&gt;praktiskt utformad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nackdel med att utforma bestämmelsen på det av Riksåklagaren&lt;br&gt;föreslagna sättet är emellertid att man mister den naturliga kopplingen&lt;br&gt;mellan det bakomliggande beslutet, t.ex. ett beslut att lägga ned en&lt;br&gt;förundersökning, och beslutet av häva beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bedömningen av hur bestämmelsen bör utformas bör dessutom&lt;br&gt;beaktas att bevakningsuppgifter inte är något ovanligt för vare sig&lt;br&gt;åklagare eller domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om en tidsfrist bör mot bakgrund av det anförda&lt;br&gt;utformas på så sätt att beslaget består under fristen. Härigenom uppnås&lt;br&gt;en enkel och praktisk lösning. Oavsett om åklagaren, undersöknings-&lt;br&gt;ledaren eller domstolen har fattat beslagsbeslutet, får den som har fram-&lt;br&gt;ställt anspråk på egendomen en underrättelse i samband med att en åtgärd&lt;br&gt;vidtas som innebär att beslaget kan komma att hävas. Ansvaret för&lt;br&gt;underrättelsen kommer i regel att ligga på den som har fattat det&lt;br&gt;bakomliggande beslutet, vilket i sig är en lämplig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från regeln om en tidsfrist bör dock som framhållits ovan&lt;br&gt;göras när domstolen avgör målet genom dom. Dessutom bör undantag&lt;br&gt;göras för det fallet att den som framställt anspråk på egendomen medger&lt;br&gt;att beslaget hävs. I dessa fall finns det inte något skäl för en tidsfrist, utan&lt;br&gt;beslaget bör hävas omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i godtrosförvärvslagen bör inte tillämpas på förvärv som&lt;br&gt;har gjorts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse med detta&lt;br&gt;innehåll bör tas in. De nya reglerna om beslag bör tillämpas även på&lt;br&gt;beslag som har gjorts före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser&lt;br&gt;behövs därför inte i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kostnader m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna underrättelsen till målsäganden i samband med att ett&lt;br&gt;beslag skall hävas bör ofta kunna samordnas med annan information som&lt;br&gt;lämnas till målsäganden under förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna tidsfristen för målsäganden i samband med hävande av&lt;br&gt;beslag innebär att polisen i vissa fall kommer att förvara det beslagtagna&lt;br&gt;godset under ytterligare någon tid. Kostnaderna för en sådan förvaring&lt;br&gt;bör dock bli marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet som tidsfristen ger och förtydligandet av de stränga&lt;br&gt;krav som enligt lagen ställs för att ett godtrosförvärv skall anses föreligga&lt;br&gt;kan förmodas medföra att målsägande och försäkringsbolag i ökad&lt;br&gt;omfattning hävdar sin rätt att utan lösen få tillbaka stulen egendom. De&lt;br&gt;nu framlagda förslagen kan emellertid enligt regeringens mening komma&lt;br&gt;att medföra endast marginellt ökade kostnader för rättsväsendet. En&lt;br&gt;ökning ryms inom den befintliga ramen för rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör dessutom beaktas att den skärpning av&lt;br&gt;aktsamhetskravet som föreslås även kan antas leda till att allmänheten i&lt;br&gt;ökad utsträckning avstår från köp om det finns minsta misstanke om&lt;br&gt;säljarens bristande förfoganderätt till egendomen. Den minskade handel&lt;br&gt;med stöldgods som den föreslagna ändringen sålunda kan antas medföra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör ha en viss positiv kostnadseffekt särskilt för polisens brotts- Prop. 1997/98:168&lt;br&gt;bekämpande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;br&gt;godtrosförvärv av lösöre&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att&lt;br&gt;egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att&lt;br&gt;överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ett godtrosförvärv skall uppkomma är att&lt;br&gt;förvärvaren är i god tro beträffande överlåtarens behörighet att överlåta&lt;br&gt;egendomen. I förevarande paragraf talas om vad som skall avses med&lt;br&gt;begreppet god tro. Ändringen innebär att kravet när det gäller god tro&lt;br&gt;skärps från ”inte borde ha insett” till ”inte borde ha misstänkt”.&lt;br&gt;Övervägandena bakom ändringen har redovisats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förvärvare inser att överlåtaren inte är behörig att överlåta&lt;br&gt;egendomen är han naturligtvis inte i god tro (se prop. 1985/86:123 s. 28&lt;br&gt;och 33). Med den nya bestämmelsen är förvärvaren inte heller i god tro&lt;br&gt;när överlåtaren inte är behörig och förvärvaren vid överlåtelsen faktiskt&lt;br&gt;misstänker detta. Men härtill kommer alltså att god tro förutsätter att&lt;br&gt;förvärvaren inte heller på grund av omständigheterna borde ha misstänkt&lt;br&gt;överlåtarens bristande behörighet. Det är främst bedömningen av vad&lt;br&gt;som i detta hänseende kan krävas av förvärvaren som blir avgörande för&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhållanden som skall beaktas vid bedömningen av om&lt;br&gt;förvärvaren har varit i god tro eller inte är som förut egendomens&lt;br&gt;beskaffenhet, förhållandena under vilka den utbjöds och omständig-&lt;br&gt;heterna i övrigt. En exemplifiering av situationer där redan det hittills-&lt;br&gt;varande aktsamhetskravet borde leda till bedömningen att förvärvaren&lt;br&gt;inte varit i god tro finns i förarbetena till godtrosförvärvslagen (prop.&lt;br&gt;1985/86:123 s. 21 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att &amp;quot;inte borde ha insett&amp;quot; ersätts med &amp;quot;inte borde ha misstänkt&amp;quot;&lt;br&gt;försvåras möjligheterna att göra godtrosförvärv ytterligare. Med det nya&lt;br&gt;rekvisitet blir det helt klart att förvärvaren inte kan freda sig med att det&lt;br&gt;inte fanns några faktiska möjligheter att göra undersökningar angående&lt;br&gt;överlåtarens behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa omständigheter medför ofta att förvärvaren inte skall anses ha&lt;br&gt;varit i god tro, även om han faktiskt inte lagt märke till dessa omständig-&lt;br&gt;heter eller ens ägnat dem en tanke. Att någon åtgärd har vidtagits för att&lt;br&gt;förhindra eller försvåra identifiering är en sådan omständighet. En annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet är att det beträffande egendom som finns registrerad&lt;br&gt;- tex. bilar - strax före överlåtelsen noterats flera ägarförändringar i&lt;br&gt;registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har framhållit kan dock inte en omständighet som&lt;br&gt;förvärvaren saknat möjlighet att upptäcka i sig medföra att förvärvaren&lt;br&gt;skall anses inte ha varit i god tro. Detsamma gäller omständigheter som&lt;br&gt;förvärvaren visserligen hade kunnat upptäcka men som han inte haft&lt;br&gt;anledning att efterforska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation där förvärvaren ofta inte kan anses vara i god tro enligt&lt;br&gt;den nya bestämmelsen är att överlåtaren bjuder ut egendomen under&lt;br&gt;ovanliga omständigheter som inte har en naturlig förklaring. Att en&lt;br&gt;privatperson säljer begagnade föremål som han inte själv ägt och använt&lt;br&gt;kan exempelvis många gånger ge skäl till misstankar som kan kräva&lt;br&gt;ytterligare kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bilar som tagits in till Sverige från något annat land far&lt;br&gt;den nya bestämmelsen antas inte sällan medföra ett krav på andra och&lt;br&gt;ytterligare kontrollåtgärder än när förvärvet gäller bilar som förekommit&lt;br&gt;bara i svensk handel. Det beror på att bilregistret i dessa fall endast ger&lt;br&gt;begränsade upplysningar om ägarkedja och bilens ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid är det även enligt den nya bestämmelsen möjligt att göra&lt;br&gt;godtrosförvärv trots att omständigheterna initialt ger anledning till&lt;br&gt;misstankar. Om förvärvaren tar reda på bakgrunden till ett misstänkt&lt;br&gt;sakförhållande och därvid far en fullt rimlig förklaring, far han ofta anses&lt;br&gt;ha gjort vad som ankommer på honom. Självklart innebär dock den nya&lt;br&gt;regeln att särskilt den som köper något av en privatperson eller en okänd&lt;br&gt;näringsidkare på gatan eller på marknader o.d. i fortsättningen utsätter sig&lt;br&gt;för större risker än hittills. Riskerna är särskilt stora vid köp av&lt;br&gt;begagnade föremål, men även vid handel med nya varor finns det&lt;br&gt;anledning till stor försiktighet utanför den reguljära handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är uppbyggd på samma sätt som enligt gällande rätt.&lt;br&gt;Det innebär att bedömningen av om godtroskravet är uppfyllt i princip&lt;br&gt;skall ske i två led. I det första ledet skall bedömas vad som faktiskt&lt;br&gt;förekommit vid förvärvet, medan i det andra ledet skall avgöras om&lt;br&gt;omständigheterna var sådana att förvärvaren borde ha misstänkt över-&lt;br&gt;låtarens bristande behörighet. Därvid skall de samlade omständigheterna&lt;br&gt;beaktas. I det första ledet ligger bevisbördan på förvärvaren på så sätt att&lt;br&gt;han vid tveksamhet om vad som förekommit har att göra sannolikt att&lt;br&gt;omständigheterna var sådana att han inte borde ha misstänkt överlåtarens&lt;br&gt;bristande förfoganderätt. I det andra ledet sker däremot en rent objektiv&lt;br&gt;prövning av vad förvärvaren med anledning av omständigheterna borde&lt;br&gt;ha misstänkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I verkligheten torde det ofta inte vara nödvändigt att genomföra en&lt;br&gt;prövning i två led fullt ut. Sålunda torde domstolen ofta kunna konstatera&lt;br&gt;vad förvärvaren borde eller inte borde ha misstänkt utan att behöva slå&lt;br&gt;fast precis vad som förekommit. Det kan räcka att konstatera t.ex. att&lt;br&gt;något förhållande var starkt ägnat att inge misstankar eller - med motsatt&lt;br&gt;utgång - att någon omständighet gjorde situationen så betryggande att&lt;br&gt;förvärvaren över huvud taget inte hade anledning att misstänka något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om förvärv som har gjorts före ikraftträdandet gäller 3 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. För förvärv som har&lt;br&gt;gjorts dessförinnan gäller äldre lag. En person som före ikraftträdandet&lt;br&gt;förvärvat ett föremål utan att ha insett eller bort inse överlåtarens&lt;br&gt;bristande behörighet är alltså skyddad, även om omständigheterna var&lt;br&gt;sådana att de gav anledning till misstankar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte inom den tid som avses i 7 § har väckts åtal eller kommit in&lt;br&gt;någon begäran till rätten om förlängning av tiden eller om det annars&lt;br&gt;inte längre finns skäl för beslag, skall beslaget omedelbart hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag av föremål som någon har framställt anspråk på får dock hävas&lt;br&gt;jorst tre veckor efter det att en underrättelse om att beslaget kan komma&lt;br&gt;att hävas har sänts till den som framställt anspråket. Om denne medger&lt;br&gt;det, skall dock beslaget hävas omedelbart. Den som beslaget har gjorts&lt;br&gt;hos behöver inte underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller&lt;br&gt;fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs, skall rätten pröva om ett beslag fortfarande skall&lt;br&gt;bestå. Om målet avgörs genom dom, skall andra stycket inte tillämpas.&lt;br&gt;Rätten får i samband med dom besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke har intagits den nya bestämmelsen om&lt;br&gt;underrättelse och tidsfrist innan ett beslag far hävas. Övervägandena&lt;br&gt;bakom den nya bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1. Förutsätt-&lt;br&gt;ningen för att bestämmelsen skall bli tillämplig är att någon har framställt&lt;br&gt;anspråk på det beslagtagna föremålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stycket framgår att bestämmelsen inte avser endast målsäganden&lt;br&gt;utan samtliga som gör anspråk på egendomen. Normalt torde det vara&lt;br&gt;antingen målsäganden eller dennes försäkringsbolag. Däremot är det inte&lt;br&gt;meningsfullt att underrätta den som beslaget har gjorts hos. Det framgår&lt;br&gt;av styckets sista mening att någon sådan underrättelse inte behöver&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 6.2 är avsikten att bestämmelsen skall gälla&lt;br&gt;under samtliga skeden av handläggningen, från det att egendomen tas i&lt;br&gt;beslag och någon framställer anspråk på den till dess denne har fått&lt;br&gt;möjlighet att framställa ett yrkande om att få egendomen åter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsen bör som huvudregel skickas av den som ansvarar för att&lt;br&gt;beslaget skall hävas, dvs. i normalfallet åklagaren eller undersöknings-&lt;br&gt;ledaren. När beslut fattas om att lägga ned en förundersökning eller att&lt;br&gt;inte väcka åtal skall den som anmält ett enskilt anspråk underrättas om&lt;br&gt;beslutet, 14 § förundersökningskungörelsen (1947:948). Samtidigt med&lt;br&gt;den underrättelsen bör han även underrättas om att beslaget kan komma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hävas. Det bör gälla oavsett om beslaget har beslutats av under-&lt;br&gt;sökningsledaren, åklagaren eller domstolen. En uppgift om att en sådan&lt;br&gt;underrättelse har skett kan därefter lämnas till den som ansvarar för att&lt;br&gt;beslaget hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett enskilt anspråk skall avskiljas från brottmålet för att handläggas&lt;br&gt;som ett tvistemål är det rätten som skall underrätta målsäganden eller den&lt;br&gt;som övertagit anspråket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något krav på att underrättelsen skall delges finns inte och tidsfristen&lt;br&gt;räknas från det att underrättelsen sänts. Underrättelsen bör skickas till&lt;br&gt;den adress som den som framställt anspråket har uppgivit. Det får&lt;br&gt;ankomma på denne att se till att myndigheten har uppgift om aktuell&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av underrättelsen bör framgå att beslaget kan komma att hävas tre&lt;br&gt;veckor efter det att underrättelsen har sänts. Det bör också framgå vilka&lt;br&gt;möjligheter som den som gör anspråk på egendomen har att säkerställa&lt;br&gt;sitt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra meningen i fjärde stycket är ny. Av den framgår att&lt;br&gt;förfarandet enligt andra stycket inte skall tillämpas när domstolen avgör&lt;br&gt;målet genom dom, jämför avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslaget får inte hävas innan treveckorsfristen löpt ut, om inte den som&lt;br&gt;gör anspråk på egendomen medger det. Detta gäller även om den som har&lt;br&gt;framställt ett anspråk omedelbart efter att underrättelsen har skickats&lt;br&gt;utverkar ett beslut om kvarstad. Ett beslut om kvarstad som meddelas&lt;br&gt;under den tid då fristen löper bör därför utformas som en villkorad&lt;br&gt;kvarstad. Ett sådant beslut kan verkställas när beslaget hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar i paragrafen är rent språkliga och någon ändring i sak&lt;br&gt;avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattningen i Godtrosförvärvsutredningens&lt;br&gt;betänkande Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU&lt;br&gt;1995:52)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft i uppdrag att såvitt gäller stulen egendom utvärdera&lt;br&gt;tillämpningen av lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre och&lt;br&gt;utreda om bestämmelserna bör ändras i syfte att motverka handeln med&lt;br&gt;stöldgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtrosförvärvslagen bygger på den s.k. exstinktionsprincipen, som&lt;br&gt;innebär att en förvärvare, under forutsättning att han är i god tro, blir&lt;br&gt;ägare till egendomen även om den förvärvas från någon som inte hade&lt;br&gt;rätt att överlåta den. Den beskrivna principen modifieras dock genom att&lt;br&gt;lagen ger den ursprunglige ägaren rätt att fa tillbaka egendomen mot&lt;br&gt;lösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudlinje i utredningsarbetet har varit att överväga fördelar och&lt;br&gt;nackdelar med en lagstiftning som i fråga om stöldgods baseras på den&lt;br&gt;s.k. vindikationsprincipen i stället för exstinktionsprincipen. En tillämp-&lt;br&gt;ning av vindikationsprincipen beträffande stöldgods skulle innebära att&lt;br&gt;den bestulnes äganderätt till godset skulle bestå, oavsett om någon annan&lt;br&gt;hade förvärvat egendomen i god tro, och att den bestulne alltså skulle ha&lt;br&gt;rätt att få tillbaka det stulna utan att betala lösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till utredningsuppdraget är att det har gjorts gällande att -&lt;br&gt;godtrosförvärvslagen innebär att det är for lätt att göra godtrosförvärv av&lt;br&gt;stöldgods och att lagen inte i tillräckligt hög grad motverkar handeln med&lt;br&gt;sådant gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna förutsättningar för att det skall bli aktuellt att tillämpa&lt;br&gt;godtrosförvärvslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för att det i fråga om stöldgods över huvud taget&lt;br&gt;skall bli aktuellt att tillämpa godtrosförvärvslagen är att det stulna&lt;br&gt;påträffas och kan spåras till den som har blivit bestulen. Vaije år sker ett&lt;br&gt;mycket stort antal stölder i vårt land. Merparten av det stulna omsätts på&lt;br&gt;ett okänt sätt och kommer aldrig till rätta så att målsäganden kan göra&lt;br&gt;anspråk på godset. I sådana fall blir det inte aktuellt att tillämpa godtros-&lt;br&gt;förvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare krav för att lagen skall bli tillämplig är att det verkligen&lt;br&gt;uppkommer en tvist mellan en målsägande och en förvärvare på grund av&lt;br&gt;att båda gör anspråk på godset. Det förekommer förhållandevis ofta att&lt;br&gt;målsäganden efter att ha fått ut försäkringsersättning inte har något&lt;br&gt;intresse av att få tillbaka det stulna godset, eftersom han då måste betala&lt;br&gt;tillbaka ersättningen. Det förekommer också att försäkringsbolagen, när&lt;br&gt;det är fråga om stöldgods av mindre värde, inte heller gör anspråk på det.&lt;br&gt;Det är inte heller ovanligt att den som godset påträffas hos avstår från&lt;br&gt;det, när han får veta att det är stulet. Inte heller i dessa fall uppkommer&lt;br&gt;någon tvist och det blir inte aktuellt att tillämpa godtrosförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indirekt kan lagen dock tänkas ha viss betydelse för omsättningen av&lt;br&gt;stöldgods, även om den inte kommer i tillämpning i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det en utbredd uppfattning att det krävs mycket lite för att&lt;br&gt;godtrosförvärv skall anses föreligga, kan detta förmodas bidra till att det&lt;br&gt;blir lättare att avsätta stulet gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara förklaringar till uppfattningen att godtrosförvärvslagen&lt;br&gt;innebär att det är lätt att göra godtrosförvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har kunnat konstatera att godtrosförvärvslagen i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning ställer stränga krav för godtrosförvärv. För att fa&lt;br&gt;en uppfattning om hur lagen tillämpas i domstolarna, har utredningen&lt;br&gt;gjort en enkät till tingsrätterna och hovrätterna. Genom svaren och&lt;br&gt;insända domar har utredningen kunnat konstatera att tvister om godtros-&lt;br&gt;förvärv av stöldgods så gott som aldrig aktualiseras i form av tvistemål.&lt;br&gt;När domstolarna handlägger tvistemål om godtrosförvärv är det oftast&lt;br&gt;fråga om leasing- eller avbetalningsbilar. Domstolarnas praxis i dessa&lt;br&gt;mål innebär att det ställs stränga krav för godtrosförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister om stulet gods prövas vanligen i samband med att åtal i&lt;br&gt;brottmål väcks mot innehavaren av det påträffade stöldgodset. Åklagaren&lt;br&gt;för i dessa fall målsägandens talan. Vid ett studium av det insända doms-&lt;br&gt;materialet har utredningen kunnat iaktta att grunden för målsägandens&lt;br&gt;enskilda anspråk och den tilltalades bestridande endast i undantagsfall&lt;br&gt;framgår uttryckligen i dessa mål. Genom att målsägandens anspråk regel-&lt;br&gt;mässigt uppfattas som helt avhängigt av om den tilltalade blir dömd för&lt;br&gt;den åtalade gärningen, uppkommer den situationen att målsäganden i&lt;br&gt;praktiken far bifall till sin talan bara när den tilltalade falls till ansvar.&lt;br&gt;Ogillas åtalet, lämnas målsägandens talan utan bifall, fastän han kanske&lt;br&gt;ofta kunde ha haft goda utsikter till framgång om han i stället hade anfört&lt;br&gt;en rent civilrättslig grund för sitt anspråk. Det finns anledning att tro att&lt;br&gt;det uteblivna bifallet till målsägandens talan i dessa fall ofta felaktigt&lt;br&gt;uppfattas som en konsekvens av godtrosförvärvslagens innehåll i stället&lt;br&gt;för av den processuella situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslag av stulen egendom hävs på grund av att åtal inte väcks,&lt;br&gt;föreligger också en risk för att målsäganden inte får tillbaka den stulna&lt;br&gt;egendomen, trots att han kanske skulle ha haft möjlighet till det om en&lt;br&gt;civilrättslig prövning av hans anspråk hade kommit till stånd. Vid&lt;br&gt;hävandet av beslaget lämnas egendomen som huvudregel tillbaka till den&lt;br&gt;som beslaget skedde hos, även om det har konstaterats att det är fråga om&lt;br&gt;gods som har stulits från målsäganden. Återlämnandet sker i enlighet&lt;br&gt;med de regler som anses gälla i fråga om beslag. Någon civilrättslig&lt;br&gt;prövning av vem som är rätt ägare till godset sker inte i sammanhanget.&lt;br&gt;Det ligger emellertid nära till hands att målsäganden felaktigt drar&lt;br&gt;slutsatsen att saken är prövad enligt godtrosförvärvslagen och att åter-&lt;br&gt;lämnandet är en konsekvens härav. Utredningen har också kunnat&lt;br&gt;konstatera att det förekommer att poliser och åklagare har uppfattningen&lt;br&gt;att målsägandens enda möjlighet att efter ett hävande av beslag få tillbaka&lt;br&gt;det stulna är att betala lösen enligt godtrosförvärvslagen, och att de&lt;br&gt;lämnar information med detta innehåll till målsäganden. De beskrivna&lt;br&gt;missuppfattningarna kan leda till att målsäganden i onödan avstår från att&lt;br&gt;på civilrättslig väg kräva godset tillbaka eller att han betalar lösen för det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trots att ett godtrosförvärv i godtrosförvärvslagens bemärkelse inte&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om målsäganden emellertid känner till godtrosförvärvslagens&lt;br&gt;rätta innehåll, kan det ofta vara svårt för honom att i praktiken hävda sin&lt;br&gt;rätt i samband med att ett beslag av egendomen hävs. Målsäganden har&lt;br&gt;enligt nuvarande bestämmelser inte någon rätt till underrättelse om&lt;br&gt;hävandet, vilket kan leda till att egendomen lämnas ut till den tidigare&lt;br&gt;misstänkte och avyttras eller undanskaffas innan målsäganden får&lt;br&gt;kännedom om utlämnandet och kan ta ställning till om han bör agera.&lt;br&gt;Även för det fall målsäganden får veta att beslaget hävts, har han inte&lt;br&gt;något rådrum för att hinna vidta åtgärder för att säkra sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte någon särregel om vindikation av stöldgods&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt hur en regel om vindikation av stöldgods&lt;br&gt;skulle kunna utformas. Det har inte varit aktuellt att överge&lt;br&gt;exstinktionsprincipen som en generell huvudprincip vid förvärv i god tro.&lt;br&gt;Utgångspunkten för utredningens överväganden har därför varit att en&lt;br&gt;vindikationsregel beträffande stöldgods skulle vara en undantagsregel&lt;br&gt;från den i övrigt gällande huvudregeln, som möjliggör att godtrosförvärv&lt;br&gt;av egendom som obehörigen har frånhänts annan blir gällande mot den&lt;br&gt;ursprunglige ägaren. En sådan undantagsregel bör enligt utredningens&lt;br&gt;uppfattning inte införas utan att vägande skäl kan anföras för att den&lt;br&gt;skulle ha positiva effekter som kan antas uppväga nackdelarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sina överväganden angående utformningen har utredningen&lt;br&gt;konstaterat att en sådan särregel om vindikation skulle kunna utformas på&lt;br&gt;olika sätt. Utredningens studier av utländsk rätt har också givit vid&lt;br&gt;handen att motsvarande regler i andra länder har olika innehåll. Oavsett&lt;br&gt;hur en sådan särregel om vindikation skulle utformas för svensk rätts del,&lt;br&gt;är det emellertid ofrånkomligt att den skulle kunna komma att ge upphov&lt;br&gt;till besvärliga gränsdragningsproblem och föranleda omotiverade&lt;br&gt;skillnader i fråga om fall som utåt sett ter sig likartade. Denna olägenhet&lt;br&gt;talar emot att en sådan särregel tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens bedömning skulle en vindikationsregel inte&lt;br&gt;motverka handeln med stöldgods i större utsträckning än de nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna om godtrosförvärv kan antas göra. Inte heller skulle den&lt;br&gt;lösa de beskrivna svårigheterna för målsäganden att komma till sin rätt i&lt;br&gt;samband med att en brottmålsprocess resulterar i att ett åtal lämnas utan&lt;br&gt;bifall eller då ett beslag hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag till skärpning av den nuvarande lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särregel om vindikation bör alltså enligt utredningens uppfattning&lt;br&gt;inte tillskapas, utan godtrosförvärvslagen bör bibehållas oförändrad vad&lt;br&gt;gäller möjligheten att göra godtrosförvärv även av stöldgods.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dock i förtydligande syfte en skärpning av&lt;br&gt;kriterierna för god tro i 3 §, där det enligt den nu gällande lydelsen för&lt;br&gt;god tro krävs att omständigheterna vid förvärvet var sådana att&lt;br&gt;förvärvaren inte borde ha insett överlåtarens bristande behörighet. Enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den föreslagna lydelsen skall krävas att han inte ens borde ha misstänkt&lt;br&gt;överlåtarens bristande behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte någon ändring av de nu gällande&lt;br&gt;bevisreglema för god tro, enligt vilka bevisbördan åvilar den urspunglige&lt;br&gt;ägaren endast för det fall denne påstår att förvärvaren faktiskt insåg&lt;br&gt;överlåtarens bristande förfoganderätt, medan det ankommer på&lt;br&gt;förvärvaren att - med bevisstyrkan sannolikt - bevisa omständigheterna&lt;br&gt;vid förvärvet, om det görs gällande att han borde ha misstänkt&lt;br&gt;överlåtarens bristande behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra sätt att öka målsägandens möjlighet att få tillbaka stulet gods&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska risken för de beskrivna rättsförlusterna i samband med&lt;br&gt;hävande av beslag, bör målsäganden enligt utredningens uppfattning&lt;br&gt;erhålla en rätt till underrättelse om hävandet. Vidare bör det undersökas&lt;br&gt;närmare om målsäganden före utlämnandet av egendomen kan ges en&lt;br&gt;tidsfrist, som skulle göra det möjligt för honom att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;säkra sin rätt. Det far dock anses ligga utanför utredningens uppdrag att&lt;br&gt;framställa ett formligt förslag härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att utforma målsägandens talan så att det framgår att&lt;br&gt;målsäganden vill ha bifall till sin talan på grund av att den tilltalade inte&lt;br&gt;har gjort ett godtrosförvärv - och alltså oberoende av om den tilltalade&lt;br&gt;döms för den åtalade gärningen eller ej - kan åklagaren öka&lt;br&gt;målsägandens möjlighet att fa bifall till sin talan i de fall då ett åtal mot&lt;br&gt;förvärvaren av egendomen ogillas. Domstolarna har också en viktig&lt;br&gt;uppgift att fylla i sammanhanget. I den materiella processledningen&lt;br&gt;ankommer det på dem att utröna vad som åberopas som grund för&lt;br&gt;målsägandens talan, så att det står klart om målsäganden önskar bifall till&lt;br&gt;sin talan endast om den tilltalade döms för det åtalade brottet eller om&lt;br&gt;han gör gällande att hans talan skall bifallas så snart det kan konstateras&lt;br&gt;att den tilltalade inte har gjort ett godtrosförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även åklagarna bör göras uppmärksamma på betydelsen av hur&lt;br&gt;målsägandens talan utformas i det aktuella avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning föreligger det också ett behov av&lt;br&gt;information om lagens rätta innehåll, såväl till allmänheten som till&lt;br&gt;målsägandena, polisen och dem som i sin verksamhet kan komma att&lt;br&gt;förvärva stöldgods, t.ex. pantbankerna och de som handlar med&lt;br&gt;begagnade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag i Godtrosförvärvsutredningens&lt;br&gt;betänkande Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU&lt;br&gt;1995:52)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;br&gt;godtrosförvärv av lösöre;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av&lt;br&gt;lösöre skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvärvare skall anses ha varit&lt;br&gt;i god tro endast om det är sannolikt&lt;br&gt;att egendomens beskaffenhet, de&lt;br&gt;förhållanden under vilka den&lt;br&gt;utbjöds och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt var sådana att han inte borde&lt;br&gt;ha misstänkt att överlåtaren saknade&lt;br&gt;rätt att förfoga över egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvärvare skall anses ha varit&lt;br&gt;i god tro endast om det är sannolikt&lt;br&gt;att egendomens beskaffenhet, de&lt;br&gt;förhållanden under vilka den&lt;br&gt;utbjöds och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt var sådana att han inte borde&lt;br&gt;ha insett att överlåtaren saknade rätt&lt;br&gt;att förfoga över egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser rörande betänkandet&lt;br&gt;Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995:52)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet Godtrosförvärv av&lt;br&gt;stöldgods? (SOU 1995:52) avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitie-&lt;br&gt;kanslem, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Riks-&lt;br&gt;åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffer-&lt;br&gt;myndigheten, Generaltullstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och statens&lt;br&gt;historiska museer, Konsumentverket, Länspolismästaren i Stockholms&lt;br&gt;län, Länspolismästaren i Göteborgs och Bohus län, Länspolismästaren i&lt;br&gt;Malmöhus län, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges&lt;br&gt;försäkringsförbund, Larmtjänst AB, Sveriges Köpmannaförbund,&lt;br&gt;Företagamas Riksorganisation, Sveriges Konst- och Antikvitetshandlare-&lt;br&gt;förening, Motorbranschens Riksförbund, Båtbranschens Riksförbund,&lt;br&gt;Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, Svenska Handelskammar-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Domarförbund, Svenska Polisförbundet, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Brottsoffeijouremas Riksförbund samt Våga Värna&lt;br&gt;Varandra - Riksorganisationen mot brott. Yttrande har också avgetts av&lt;br&gt;Guldsmedsbranschen - samarbetsforum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dämtöver har Riksskatteverket, Svenska Stöldskyddsföreningen,&lt;br&gt;Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund, Stockholms Auktionsverk,&lt;br&gt;Svenska Pantbanksföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund och Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges polischefer beretts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag i promemorian Ändrade&lt;br&gt;bestämmelser vid hävande av återställandebeslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ej inom tid, som avses i 7 §, Om det inom den tid som avses i&lt;br&gt;åtal väckts eller till rätten inkommit 7 § inte har väckts åtal eller kommit&lt;br&gt;framställning om förlängning av in begäran till rätten om&lt;br&gt;tiden eller förekomma eljest ej förlängning av tiden eller om det&lt;br&gt;längre finns skäl för beslag, skall annars inte längre finns skäl för&lt;br&gt;det omedelbart hävas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslag, skall beslaget omedelbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag av föremål som någon&lt;br&gt;framställt anspråk på får dock&lt;br&gt;hävas forst 14 dagar efter det att&lt;br&gt;underrättelse om att beslaget&lt;br&gt;kommer att hävas sänts till honom,&lt;br&gt;om han inte medger att beslaget&lt;br&gt;hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hävande av beslag förordnar Ett beslag hävs av rätten eller,&lt;br&gt;rätten eller, om beslaget ej om beslaget inte har meddelats&lt;br&gt;meddelats eller fastställts av rätten, eller fastställts av rätten, av&lt;br&gt;av undersökningsledaren eller undersökningsledaren &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då målet avgöres, pröve rätten, Då målet avgörs, prövar rätten&lt;br&gt;om ett beslag fortfarande skall om ett beslag fortfarande skall&lt;br&gt;bestå. Rätten äge ock i samband bestå. Om målet avgörs genom&lt;br&gt;med domen förordna om beslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom, skall andra stycket inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas. Rätten får i samband&lt;br&gt;med dom besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser rörande prome-&lt;br&gt;morian Ändrade bestämmelser vid hävande av&lt;br&gt;återställandebeslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian Ändrade bestämmelser vid&lt;br&gt;hävande av återställandebeslag avgetts av Riksdagens ombudsmän,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Hovrätten for Västra Sverige, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Riksantik-&lt;br&gt;varieämbetet och statens historiska museer, Sveriges försäkringsförbund,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Motorbranschens Riksförbund, Sveriges&lt;br&gt;Domareförbund och Sveriges advokatsamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har Svenska Pantbankföreningen beretts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1986:796) om&lt;br&gt;godtrosförvärv av lösöre&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av&lt;br&gt;lösöre skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvärvare skall anses ha varit En förvärvare skall anses ha varit&lt;br&gt;i god tro endast om det är sannolikt i god tro endast om det är sannolikt&lt;br&gt;att egendomens beskaffenhet, de att egendomens beskaffenhet, de&lt;br&gt;förhållanden under vilka den förhållanden under vilka den&lt;br&gt;utbjöds och omständigheterna i utbjöds och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt var sådana att han inte borde övrigt var sådana att han inte borde&lt;br&gt;ha insett att överlåtaren saknade rätt ha misstänkt att överlåtaren saknade&lt;br&gt;att förfoga över egendomen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rätt att förfoga över egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 fråga om förvärv som har gjorts före ikraftträdandet gäller 3 § i sin&lt;br&gt;äldre lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ej inom tid, som avses i 7 §,&lt;br&gt;åtal väckts eller till rätten inkommit&lt;br&gt;framställning om förlängning av&lt;br&gt;tiden eller förekomma eljest ej&lt;br&gt;längre skäl för beslag, skall det&lt;br&gt;omedelbart hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hävande av beslag förordnar&lt;br&gt;rätten eller, om beslaget ej med-&lt;br&gt;delats eller fastställts av rätten, av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller åklagar-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då målet avgöres, pröve rätten,&lt;br&gt;om beslag fortfarande skall bestå.&lt;br&gt;Rätten äge ock i samband med&lt;br&gt;domen forordna om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inom den tid som avses i&lt;br&gt;7 § inte har väckts åtal eller kommit&lt;br&gt;in någon begäran till rätten om&lt;br&gt;förlängning av tiden eller om det&lt;br&gt;annars inte längre finns skäl för&lt;br&gt;beslag, skall beslaget omedelbart&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag av föremål som någon har&lt;br&gt;framställt anspråk på får dock&lt;br&gt;hävas forst tre veckor efter det att&lt;br&gt;en underrättelse om att beslaget&lt;br&gt;kommer att hävas har sänts till den&lt;br&gt;som framställt anspråket. Om&lt;br&gt;denne medger det, skall dock&lt;br&gt;beslaget hävas omedelbart. Den&lt;br&gt;som beslaget har gjorts hos&lt;br&gt;behöver inte underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslag hävs av rätten eller,&lt;br&gt;om beslaget inte har meddelats&lt;br&gt;eller fastställts av rätten, av under-&lt;br&gt;sökningsledaren eller åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs, skall rätten&lt;br&gt;pröva om ett beslag fortfarande&lt;br&gt;skall bestå. Om målet avgörs&lt;br&gt;genom dom, skall andra stycket inte&lt;br&gt;tillämpas. Rätten får i samband&lt;br&gt;med dom besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-05-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 14 maj 1998 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Staffan Lind.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av&lt;br&gt;lösöre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade lagförslaget innebär att det krav som gäller för när-&lt;br&gt;varande för att god tro skall anses föreligga, nämligen att en förvärvare&lt;br&gt;inte borde ha &amp;quot;insett&amp;quot; att överlåtaren saknade rätt att förfoga över&lt;br&gt;egendomen, ändras på så sätt att förvärvaren inte borde ha &amp;quot;misstänkt&amp;quot;&lt;br&gt;detta. Enligt författningskommentaren medför vissa omständigheter&lt;br&gt;normalt sett att förvärvaren inte skall anses ha varit i god tro även om han&lt;br&gt;faktiskt inte lagt märke till dessa omständigheter eller ens ägnat dem en&lt;br&gt;tanke. Att någon åtgärd har vidtagits för att förhindra eller försvåra&lt;br&gt;identifiering, t.ex. bortskrapande av tillverkningsnummer, sägs utgöra en&lt;br&gt;sådan omständighet, åtminstone om åtgärden gick att upptäcka för&lt;br&gt;förvärvaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill med anledning av dessa uttalanden framhålla att en&lt;br&gt;omständighet som förvärvaren saknat möjlighet att upptäcka inte i sig&lt;br&gt;kan medföra att han borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att&lt;br&gt;förfoga över egendomen. Och inte heller omständigheter som förvärvar-&lt;br&gt;en visserligen hade kurniat upptäcka men som han inte haft anledning att&lt;br&gt;efterforska bör enligt Lagrådets mening kunna läggas till grund för en&lt;br&gt;sådan misstanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson, Klingvall, Åhnberg, Östros, Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:168 Godtrosförvärv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:LU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-06-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-06-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-06-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:38:01</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03168</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:12</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:38:01</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:LU29</uppgift>
<ref_dok_id>GL01LU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:LU2</uppgift>
<ref_dok_id>GM01LU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Godtrosförvärv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:168&lt;br/&gt;
Godtrosförvärv</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:168 Godtrosförvärv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson  och Göran Hägglund  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:168&lt;br/&gt;
Godtrosförvärv</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:168 Godtrosförvärv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson  och Göran Hägglund  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>