<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224269</hangar_id>
 <dok_id>GL03158</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>158</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:158</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Närings- och handelsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>158</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-05-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:40</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Uppföljning av skogspolitiken</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03158/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03158</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03158</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:158&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Uppföljning av skogspolitiken&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03158/prop_199798__158-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Närings- och handelsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas en utvärdering som Skogsstyrelsen och&lt;br&gt;Naturvårdsverket har gjort av 1993 års skogspolitiska beslut. Regeringen&lt;br&gt;konstaterar att varken skogspolitikens produktionsmål eller dess miljö-&lt;br&gt;mål har nåtts ännu. Målen bör emellertid ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att snabbare och mer effektivt nå målen föreslås vissa för-&lt;br&gt;ändringar i skogsvårdslagen (1979:429). Förändringarna innebär bl.a.&lt;br&gt;preciseringar i fråga om kraven på skogsforyngring och miljöhänsyn.&lt;br&gt;Vidare föreslås viss ytterligare skärpning av bestämmelserna om krav på&lt;br&gt;ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. I syfte att&lt;br&gt;markera nödvändigheten av ett bra informationsunderlag för varje skogs-&lt;br&gt;ägare införs ett krav på att det för varje brukningsenhet skall finnas en&lt;br&gt;redovisning av hur skogen ser ut och vilka natur- och kulturmiljövärden&lt;br&gt;som har registrerats för brukningsenheten. Det aviseras resursförstärk-&lt;br&gt;ningar för områdesskydd av olika slag och för information, rådgivning&lt;br&gt;och tillsyn. Slutligen lämnas det en redovisning av vissa kulturmiljö-&lt;br&gt;frågor i skogsbruket baserad på en utredning av Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 158&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext....................................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)..........4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)..........................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning....................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Gällande skogspolitik.............................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Svensk skogspolitik i ett internationellt perspektiv..............................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 De globala skogsfrågoma..........................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 EU och skogspolitiken..............................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Nordiskt samarbete....................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Sveriges fortsatta agerande internationellt................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Utvärderingen av skogspolitiken..........................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Skogspolitiken och dess mål................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Skogspolitikens medel..........................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Skogsvårdslagstiftningen..........................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.1 Skogsvårdslagens tillämpningsområde....................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.2 Anläggning av ny skog på skogsmark.....................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.3 Röjning och gallring av skog...................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.4 Avverkning av skog.................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.5 Anmälningsskyldigheten.........................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.6 Generell hänsyn till naturvårdens och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturmiljövårdens intressen..........................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.7 Skogs- och miljöredovisning...................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.8 Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.9 Författningsändringar..............................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Områdesskydd m.m...................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Statligt ekonomiskt stöd............................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Kunskapsförsörjning.................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Skogens kulturmiljövärden...................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Skogsvårdsorganisationen..................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Ekonomiska konsekvenser av förslagen.............................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga Förteckningar över remissinstanser.......................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998...........52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)’&lt;br&gt;dels att 10, 30 och 36 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att rubriken ”Miljökonsekvensbeskrivning” närmast före 32 §&lt;br&gt;skall bytas ut mot ”Miljöanalys”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, och närmast&lt;br&gt;före denna en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;br&gt;Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny&lt;br&gt;skog eller främja skogens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far till&lt;br&gt;skydd för den yngre skogen före-&lt;br&gt;skriva att trädbestånd under en&lt;br&gt;viss ålder inte far avverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far till&lt;br&gt;skydd för den yngre skogen före-&lt;br&gt;skriva att trädbestånd under en&lt;br&gt;viss ålder inte far avverkas samt&lt;br&gt;meddela föreskrifter om hur av-&lt;br&gt;verkning skall bedrivas för att till-&lt;br&gt;godose kraven enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra försöksverksamhet far skogsvårdsstyrelsen i sär-&lt;br&gt;skilda fall medge undantag från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och miljöredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje brukningsenhet skall&lt;br&gt;det finnas en redovisning som&lt;br&gt;anger hur skogen ser ut och vilka&lt;br&gt;natur- och kulturmiljövärden som&lt;br&gt;har registrerats för bruknings-&lt;br&gt;enheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen skall upprättas&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1993:553.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag&lt;br&gt;från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och&lt;br&gt;kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om&lt;br&gt;hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av&lt;br&gt;träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot avverk-&lt;br&gt;ning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet i första stycket&lt;br&gt;medför inte befogenhet att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter som är så ingri-&lt;br&gt;pande att pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;också meddela föreskrifter om de&lt;br&gt;åtgärder som skall vidtas för det&lt;br&gt;fall föreskrifter enligt första&lt;br&gt;stycket inte har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet i första och&lt;br&gt;tredje stycket medför inte befo-&lt;br&gt;genhet att meddela föreskrifter&lt;br&gt;som är så ingripande att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvå-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra återväxtåtgärder i&lt;br&gt;större omfattning, får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen&lt;br&gt;besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 16 § eller en-&lt;br&gt;ligt 27 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avverkning som avses i första&lt;br&gt;stycket får påbörjas först när&lt;br&gt;säkerhet ställts och godkänts av&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;ändring i skogsvårdslagen (1979:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § skogsvårdslagen (1979:429)’ i paragra-&lt;br&gt;fens lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avverkning och uttag av skogsbränsle som skall äga rum på hans&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådan dikning i samband med&lt;br&gt;avverkning som inte kräver till-&lt;br&gt;stånd enligt 11 kap. miljöbalken,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad han avser att göra för att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens och kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen i samband&lt;br&gt;med avverkning på hans mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådan dikning i samband med&lt;br&gt;avverkning som inte kräver till-&lt;br&gt;stånd enligt 11 kap. miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad han avser att göra för att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens och kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen i samband&lt;br&gt;med avverkning på hans mark, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vad han avser att göra för att&lt;br&gt;trygga återväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1993:553.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:90.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1993 beslutade riksdagen en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoUl5, rskr. 1992/93:352). I samband med riksdagsbehandling-&lt;br&gt;en uttalade Jordbruksutskottet bl.a. att det förutsatte att en utvärdering av&lt;br&gt;den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden m.m.&lt;br&gt;redovisas för riksdagen. Den nya skogspolitiken tillämpas fr.o.m. den 1&lt;br&gt;januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utvärdera skogs-&lt;br&gt;politiken. Tillsammans med Statens naturvårdsverk har styrelsen ett upp-&lt;br&gt;drag att utvärdera den nya skogspolitikens effekter på biologisk mång-&lt;br&gt;fald. Båda uppdragen har redovisats i januari 1998 i Skogsstyrelsens&lt;br&gt;underlag för fördjupad prövning 1999-2001 som också innehåller förslag&lt;br&gt;till vissa ändringar i skogsvårdslagen. Utvärderingarna har redovisats i&lt;br&gt;två huvudbilagor med tillhörande ca 20 underlagsrapporter. Huvudbila-&lt;br&gt;goma och lagförslagen har remissbehandlats. Utvärderingsrapporterna&lt;br&gt;och remissyttrandena finns tillgängliga i Närings- och handelsdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr N98/99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa delar har utvärderingen redovisats tidigare. Sålunda redovisade&lt;br&gt;Skogsstyrelsen en första undersökning rörande tillämpningen av skogs-&lt;br&gt;vårdslagens ransoneringsbestämmelser i början av år 1996. Syftet med&lt;br&gt;denna redovisning var att ge underlag för en bedömning av om ändringar&lt;br&gt;behövde göras med anledning av de uppgifter som fanns om omfattande&lt;br&gt;avverkningar på små fastigheter. Utvärderingen har remissbehandlats.&lt;br&gt;Handlingarna i ärendet finns tillgängliga i Närings- och handelsdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr N96/80). Den 20 december 1996 redovisade Skogsstyrelsen&lt;br&gt;en jämförande utvärdering av återväxtåtgärdemas kvalitet. Denna redo-&lt;br&gt;visning har remissbehandlats och därefter anmälts i budgetpropositionen&lt;br&gt;för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 23 s. 66). Handlingarna i ärendet&lt;br&gt;finns tillgängliga i Närings- och handelsdepartementet (dnr N96/80).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 20 december 1996 lämnade Skogsstyrelsen även rapporten Om-&lt;br&gt;fattning och innebörd av biotopskydd, naturvårdsavtal och frivilliga av-&lt;br&gt;sättningar m.m. Rapporten har remissbehandlats. Handlingarna i ärendet&lt;br&gt;finns tillgängliga i Närings- och handelsdepartementet (dnr N96/80).&lt;br&gt;Samtidigt redovisade Naturvårdsverket rapporten Skogsreservat i Sve-&lt;br&gt;rige. Båda rapporterna överlämnades därefter till Miljövårdsberedningen&lt;br&gt;som den 21 december 1995 hade fatt regeringens uppdrag att yttra sig&lt;br&gt;över i vilken omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver&lt;br&gt;utökas och former för att åstadkomma detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandet (SOU&lt;br&gt;1997:97) Skydd av skogsmark, behov och kostnader. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. Handlingarna i ärendet finns tillgängliga i Närings-&lt;br&gt;och handelsdepartementet (dnr N98/1249). Miljövårdsberedningens för-&lt;br&gt;slag behandlas i vissa delar i prop. 1997/98:145 Svenska miljömål, miljö-&lt;br&gt;politik för ett hållbart Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag lämnat ett förslag&lt;br&gt;till handlingsprogram för en långsiktigt hållbar utveckling för skogens&lt;br&gt;kulturmiljövärden. Förslaget har remissbehandlats. Handlingarna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendet finns tillgängliga i Närings- och handelsdepartementet Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;(dnr N98/1236).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckningar över remissinstanser finns i bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller endast mindre ändringar som gäller skogsägarens&lt;br&gt;skyldigheter samt kraven på skogsföryngring och miljöhänsyn. När det&lt;br&gt;gäller bestämmelsen om skogs- och miljöredovisning i 14 a § har en&lt;br&gt;regel med motsvarande innehåll funnits tidigare och av Lagrådet lämnats&lt;br&gt;utan erinran (se prop. 1982/83:145). Mot denna bakgrund far förslaget&lt;br&gt;anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna&lt;br&gt;betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Gällande skogspolitik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svensk skogspolitik har utvecklats successivt under hela 1900-talet.&lt;br&gt;Bakgrunden till de politiska besluten som har tagits i huvudsak med 20-&lt;br&gt;25 års mellanrum har varit skogarnas väsentliga betydelse för landets&lt;br&gt;ekonomi och för sysselsättning och försörjning åt landsbygdsbefolkning-&lt;br&gt;en. Behovet av hänsyn till naturvårdens intressen markerades i riksdags-&lt;br&gt;beslut åren 1974 och 1979, men det var först genom 1993 års skogspoli-&lt;br&gt;tiska beslut som miljöfrågorna i skogsbruket kom att lyftas fram tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års skogspolitik utgår från de ställningstaganden som gjordes vid&lt;br&gt;FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 och som&lt;br&gt;kommer till uttryck i den s.k. Agenda 21 och i Skogsprincipema. Ett&lt;br&gt;grundläggande ställningstagande var att skog och skogsmark bör förval-&lt;br&gt;tas på ett hållbart sätt för att tillgodose nuvarande och kommande genera-&lt;br&gt;tioners sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga mänskliga&lt;br&gt;behov. Viktigt i sammanhanget var även den konvention om biologisk&lt;br&gt;mångfald som Sverige hade undertecknat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt häri beslutade riksdagen två jämställda skogs-&lt;br&gt;politiska mål, ett produktionsmål och ett miljömål. Något fullständigt&lt;br&gt;miljömål hade inte funnits tidigare. Det betonades särskilt att riksdagen&lt;br&gt;och regeringen inte borde ta ställning till detaljmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i skogsbruket är att sko-&lt;br&gt;gen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den&lt;br&gt;ger en uthållig god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge&lt;br&gt;handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålet i skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktions-&lt;br&gt;förmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i&lt;br&gt;skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som&lt;br&gt;naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under natur-&lt;br&gt;liga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper&lt;br&gt;skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala&lt;br&gt;värden skall värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen i skogspolitiken som är av rättslig, ekonomisk och administra- Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;tiv art fick genom beslutet en annan avvägning än vad som hade varit&lt;br&gt;fallet tidigare. Behovet av flexibilitet betonades också. Även om stabilitet&lt;br&gt;av naturliga skäl ansågs viktig även i fortsättningen påpekades behovet&lt;br&gt;av anpassning vid ändrade förhållanden och med nya kunskaper. Tre&lt;br&gt;väsentliga ändringar gjordes. För det första ökades skogsägarens frihet&lt;br&gt;inom de ramar som staten ställer upp. Det betonades för det andra att&lt;br&gt;detta innebär ett ökat ansvar för skogsägaren dels för att i den nya fri-&lt;br&gt;heten tillgodose de av statsmakterna fastlagda skogspolitiska målen, dels&lt;br&gt;ekonomiskt för sitt skogsbruk som en motprestation till de minskade&lt;br&gt;skatter och avgifter som hade beslutats. För det tredje betonades att den&lt;br&gt;nya skogspolitiken förutsätter bättre kunskaper hos skogsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller lagstiftning framhölls skogs vårdslagstiftningen som fortsatt&lt;br&gt;den viktigaste. Men även naturvårdslagstiftningen och vissa delar av&lt;br&gt;kulturminneslagstiftningen lyftes fram som viktiga skogspolitiska medel.&lt;br&gt;Förändringarna i skogsvårdslagstiftningen syftade till en minskad detalj-&lt;br&gt;reglering och till en ökad mångfald i hanteringen av skogen. Kravet på&lt;br&gt;röjning och gallring av skog och innehav av skogsbruksplan avskaffades.&lt;br&gt;Ransoneringsreglema (hushållningsbestämmelsema) mjukades upp ge-&lt;br&gt;nom att alla brukningsenheter mindre än 100 hektar undantogs och&lt;br&gt;genom att skyddsgränsen för slutavverkning sänktes. Genom att i ökad&lt;br&gt;utsträckning godta lövträd i skogsföryngringar skulle den biologiska&lt;br&gt;mångfalden främjas. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar i vissa fall&lt;br&gt;infördes. Föreskrifterna om hänsyn till naturvårdens intressen utvidgades&lt;br&gt;bl.a. till att omfatta alla impediment och straffreglema skärptes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården betonades särskilt. Det an-&lt;br&gt;sågs att detta ansvar borde stärkas inom ramen för den befintliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. Förutom hänsynsreglema i skogsvårdslagen togs bestämmelserna&lt;br&gt;om reservat m.m. i naturvårdslagen upp. I anslutning härtill behandlades&lt;br&gt;frågan om intrångsersättning vid bagatellartade ingrepp, en fråga som nu&lt;br&gt;har tagits upp i anslutning till förslagen om miljöbalk och följdlagstift-&lt;br&gt;ningen till denna. När det gäller skogsvårdsmyndighetens sektorsansvar&lt;br&gt;för miljön förordades att detta skulle utsträckas till att gälla samråd enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen vid arbetsföretag i skogsbruket. Denna utvidgning har&lt;br&gt;senare genomförts genom ändring i naturvårdslagen. Därmed har Skogs-&lt;br&gt;vårdsorganisationen fatt tillsynsansvaret i miljöfrågor som avser hänsyn&lt;br&gt;m.m. enligt skogsvårdslagen samt samråd och biotopskydd enligt natur-&lt;br&gt;vårdslagen. Anslaget för reservatsavsättningar räknades upp med 50 %.&lt;br&gt;Medel säkrades för att slutföra inventeringarna av sumpskogar och&lt;br&gt;skyddsvärda nyckelbiotoper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av rådgivning, information, utbildning och forskning betona-&lt;br&gt;des mot bakgrund av den ökade frihet som den nya skogspolitiken inne-&lt;br&gt;bar. Samtidigt erinrades om det ansvar som följer av detta för skogs-&lt;br&gt;ägarna, inte minst vad gäller medfinansiering av tillämpad forskning.&lt;br&gt;Bakgrunden till det senare var bl.a. att sådan forskning tidigare hade&lt;br&gt;finansierats av skogsbruket via den nu slopade skogsvårdsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stödet till skogsbruksåtgärder avskaffades helt. Det innebar&lt;br&gt;bl.a. att bidrag till investeringar i skogsvägar och till skogsvårdsåtgärder&lt;br&gt;slopades. I stället orienterades det statliga stödet till åtgärder av natur-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kulturvårdskaraktär såsom civilrättsliga naturvårdsavtal, intrångs-&lt;br&gt;ersättningar, natur- och kulturvårdsbidrag samt till åtgärder i ädellövskog&lt;br&gt;och försöksverksamhet med skogsmarkskalkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga skogsmyndigheten, Skogsvårdsorganisationen, förändra-&lt;br&gt;des. Verksamheten med produktion av skogsfrö och skogsplantor fördes&lt;br&gt;över till ett helägt statligt bolag, Svenska skogsplantor AB. I övrigt&lt;br&gt;lämnades ett kraftigt besparingsbeting åt myndigheten samtidigt som en&lt;br&gt;regionalisering av skogsvårdsstyrelsema sköts på framtiden med hänvis-&lt;br&gt;ning till den då arbetande Regionberedningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom vad som har nämnts i det föregående har några ytterligare för-&lt;br&gt;ändringar genomförts efter 1993 års skogspolitiska beslut. Efter beslut av&lt;br&gt;riksdagen hösten 1996 regionaliserades skogsvårdsstyrelsema per den 1&lt;br&gt;januari 1997. Antalet styrelser minskades från 24 till 11 samtidigt som&lt;br&gt;ytterligare besparingar ålades myndigheten. I fråga om skogsvårdslagen&lt;br&gt;har ändringar gjorts dels för att tillgodose de krav som ställs inom EU på&lt;br&gt;kontroll av handel med skogsfrö och skogsplantor, dels vad gäller krav&lt;br&gt;på anmälan av skogsbränsleuttag i syfte att ge möjlighet för myndigheten&lt;br&gt;att ge råd till skydd för miljön. I regeringens proposition med förslag till&lt;br&gt;följ dlagstiftning till miljöbalken har föreslagits ändringar i skogsvårds-&lt;br&gt;lagen som bl.a. rör kopplingen till miljöbalken och bestämmelser om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer i vissa fall (prop. 1997/98:90). Den propositionen&lt;br&gt;innehåller även förslag om ändringar i jordabalken som skall göra det&lt;br&gt;möjligt att låta civilrättsliga naturvårdsavtal gälla även för efterföljande&lt;br&gt;fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svensk skogspolitik i ett internationellt&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De globala skogsfrågoma&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för 1993 års skogspolitiska beslut utarbetades ungefar sam-&lt;br&gt;tidigt som det pågick en omfattande internationell debatt om avskogning,&lt;br&gt;skogsskador och behovet av att värna en biologisk mångfald i skogarna.&lt;br&gt;När regeringens förslag till ny svensk skogspolitik presenterades byggde&lt;br&gt;det på de beslut som hade tagits vid FN:s konferens för miljö och utveck-&lt;br&gt;ling år 1992 i Rio de Janeiro (UNCED). Vid denna konferens hade över-&lt;br&gt;enskommelser träffats dels om den s.k. Agenda 21 som bl.a. innehåller&lt;br&gt;ett kapitel om åtgärder mot avskogning, dels om de s.k. skogsprincipema.&lt;br&gt;I skogsprincipema slås det fast att alla typer av skog utgör basen för&lt;br&gt;nuvarande och potentiella möjligheter att skapa resurser som kan&lt;br&gt;tillgodose mänskliga behov och tillhandahålla miljövärden. Det framhålls&lt;br&gt;angelägenheten av att skogarna brukas och bevaras på ett riktigt sätt.&lt;br&gt;Skogsprincipema bör tillämpas i enlighet med varje stats nationella lag-&lt;br&gt;stiftning. Ett grundläggande ställningstagande är att skog och skogsmark&lt;br&gt;bör förvaltas på ett hållbart sätt för att tillgodose nuvarande och kom-&lt;br&gt;mande generationers sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och&lt;br&gt;andliga mänskliga behov. Det anges att dessa behov omfattar produkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tjänster som virke, vatten, mat, djurfoder, läkemedel, bränsle, bostä- Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;der, arbetstillfällen, fritidsaktiviteter, hemvist för djur, landskapsmång-&lt;br&gt;fald, kolsänkor och kolreservoarer och att åtgärder bör vidtas för att&lt;br&gt;skydda skogen mot skador. Något ställningstagande till en global skogs-&lt;br&gt;konvention, såsom bl.a. Sverige förespråkade, gick det inte att nå enighet&lt;br&gt;om. Skogsprincipema har en direkt koppling till den konvention om bio-&lt;br&gt;logisk mångfald som bl.a. Sverige har ratificerat. Även den s.k. klimat-&lt;br&gt;konventionen har betydelse i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års skogspolitik beslutades sålunda med dessa ställningstaganden&lt;br&gt;som grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rio-besluten har därefter följts upp på skilda sätt. Skogsprincipemas&lt;br&gt;behandling har skett inom ramen för FN:s kommission för hållbar&lt;br&gt;utveckling (CSD).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmaste åren efter UNCED präglades av ett antal initiativ och&lt;br&gt;diskussioner kring skogspolitiska frågor. De nordiska länderna lanserade&lt;br&gt;ett förslag i FAO om hur arbetet med skogsprincipema skulle kunna&lt;br&gt;utvecklas inom FAO:s regionala skogskommissioner. De europeiska&lt;br&gt;länderna fortsatte sitt samarbete inom ramen för den s.k. europeiska&lt;br&gt;skogsministerkonferensen som hade initieras av Frankrike och Finland år&lt;br&gt;1990. Den andra europeiska skogsministerkonferensen anordnades i&lt;br&gt;Helsingfors år 1993. Därvid antogs två resolutioner som i praktiken inne-&lt;br&gt;bar en fortsättning av arbetet med att utveckla principerna för ett hållbart&lt;br&gt;skogsbruk under UNCED. Liknande initiativ togs inom andra regioner i&lt;br&gt;världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1995 gjorde CSD en översyn bl.a. av skogsprincipema&lt;br&gt;och skogskapitlet i Agenda 21.1 det sammanhanget beslutades att inrätta&lt;br&gt;ett särskilt forum för behandling av skogsfrågoma, en mellanstatlig&lt;br&gt;skogspanel. Skogspanelen arbetade i två år och rapporterade därefter till&lt;br&gt;CSD inför en extra generalförsamling med FN om uppföljning av&lt;br&gt;UNCED. Skogspanelen hade att behandla frågor om genomförandet av&lt;br&gt;beslutet vid UNCED, forskningsfrågor, biståndsfrågor, frågor om handel&lt;br&gt;och miljö samt frågan om hur det framtida samarbetet skulle organiseras&lt;br&gt;formellt. Flera intersessionella arrangemang fanns. Sverige anordnade&lt;br&gt;t.ex. i samarbete med Uganda ett internationellt möte om hållbart skogs-&lt;br&gt;bruk och markanvändningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltog aktivt i skogspanelens arbete. Det påverkades av det&lt;br&gt;svenska medlemskapet i EU. Gemensamma positioner utformades, bl.a.&lt;br&gt;ett ställningstagande till förmån för en global skogskonvention, en fråga&lt;br&gt;som inte minst engagerade de europeiska miljöministrarna. Sverige var&lt;br&gt;pådrivande i EU-kretsen för att ge skogsnäringens organisationer samma&lt;br&gt;möjligheter som internationella miljöorganisationer att få tillfälle att som&lt;br&gt;observatörer delta i skogspanelens arbete. Företrädare för såväl skogs-&lt;br&gt;industrin som skogsägarna ingick i den svenska delegationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogspanelen lämnade våren 1997 sin rapport till CSD. Den innehöll&lt;br&gt;ett stort antal slutsatser och rekommendationer till åtgärder på nationell,&lt;br&gt;regional och internationell nivå. Rekommendationerna godkändes vid&lt;br&gt;FN:s extra generalförsamling i juni 1997. Skogspanelen lyckades inte nå&lt;br&gt;enighet om behovet att inleda förhandlingar om en global skogskonven-&lt;br&gt;tion som EU önskat. Inte heller lyckades den lösa vissa frågor om tekno-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;logiöverföringar och finansiering eller om handel och miljö. De skogs- Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;politiska diskussionerna fortsätter därför i ett nytt forum, det Internatio-&lt;br&gt;nella Skogsforumet (IFF). IFF skall lämna sin slutrapport till CSD våren&lt;br&gt;2000. Sverige deltar aktivt även i detta forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1998 hålls den tredje europeiska skogsministerkonferensen under&lt;br&gt;ledning av Portugal. Därvid kommer bl.a. att behandlas skogsnäringens&lt;br&gt;sociala betydelse. Besluten vid dessa ministerkonferenser har stor bety-&lt;br&gt;delse i EU:s arbete med skogsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAO är FN:s fackorgan för jordbruks- och livsmedelsfrågor. FAO han-&lt;br&gt;terar även skogsfrågor men dessa upptar endast ca 4 % av den totala&lt;br&gt;budgeten. FAO är FN:s viktigaste organ för normbildning och informa-&lt;br&gt;tion på skogsområdet och har bl.a. ansvaret för den globala skogs-&lt;br&gt;statistiken. Sverige deltar aktivt i FAO:s arbete och har bl.a. med&lt;br&gt;biståndsmedel stött programverksamhet och metodutveckling rörande&lt;br&gt;skogens roll i ett landsbygdsperspektiv. Svensk expertis medverkar i&lt;br&gt;vidareutvecklingen av metoder och system för mätning och registrering&lt;br&gt;av de globala skogsresursema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) hanteras skogs-&lt;br&gt;och trävarufrågor i en särskild trävarukommitté. Denna har betydelse&lt;br&gt;främst för sitt arbete med långsiktiga efterfrågeprognoser vad gäller&lt;br&gt;skogsindustriprodukter. Kommittén ansvarar också för insamling av&lt;br&gt;skogsstatistik för hela det boreala skogsområdet och är engagerad i&lt;br&gt;genomförandet av de internationella åtaganden som följer av Riokon-&lt;br&gt;ferensen. Sverige deltar aktivt på olika sätt i kommitténs arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 EU och skogspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EU har ingen gemensam skogspolitik. Det är sålunda ett område där EU&lt;br&gt;saknar kompetens. Sverige markerade i anslutning till medlemskapsför-&lt;br&gt;handlingama att vi är emot en gemensam skogspolitik. I vissa av de&lt;br&gt;tidigare medlemsstaterna finns det däremot starka önskemål om en sådan,&lt;br&gt;främst av den anledningen att man uppfattar det som en möjlighet att&lt;br&gt;skapa ett system för subventioner till skogsbruk. Mot den bakgrunden har&lt;br&gt;det i Europaparlamentet genomförts en utredning på området. Utred-&lt;br&gt;ningsarbetet påbörjades innan det var aktuellt för svenskt och finskt&lt;br&gt;medlemskap i unionen. Utredningsförslaget var starkt för någon form av&lt;br&gt;gemensam skogspolitik. I utskottsbehandlingen gjordes dock kraftiga&lt;br&gt;markeringar mot en sådan. Den s.k. subsidiaritetsprincipen betonades&lt;br&gt;starkt. Samtidigt förordades en bättre samordning av skilda åtgärder&lt;br&gt;inom EU som berör skogsbruket. Parlamentet beslutade i januari 1997 att&lt;br&gt;uppdra åt kommissionen att inom två år lämna ett förslag till en&lt;br&gt;gemensam strategi för skogsbruket. Flera exempel redovisas på vad som&lt;br&gt;kan ingå i en sådan strategi. Det handlar bl.a. om stärkt organisatorisk&lt;br&gt;samordning av kommissionens arbete, gemensamt uppträdande i interna-&lt;br&gt;tionella skogsfrågor, forskningssamarbete och ekonomiskt stöd till vissa&lt;br&gt;skogsbruksåt gärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Österrikes, Sveriges och Finlands medlemskap i EU fördubblades&lt;br&gt;unionens skogsareal. Självförsörjningsgraden vad gäller skogsindustri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter ökade mycket kraftigt. För flera av medlemsstaterna betyder Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;emellertid skogsbruk och skogspolitik något helt annat än i de nordiska&lt;br&gt;länderna. I medelhavsländerna är skogsbruk snarare ett sätt att ta tillvara&lt;br&gt;icke utnyttjad mark i sysselsättningssyfte genom skogsplantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s åtgärder som direkt berör skogsbruket sker inom ramen for&lt;br&gt;antingen den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) eller miljöpoliti-&lt;br&gt;ken. Exempel på det förra är det stöd som lämnas för skogsplantering på&lt;br&gt;mark som tas ur jordbruksproduktionen i syfte att minska denna. Ett&lt;br&gt;annat är gemensamma åtgärder för uppföljning av luftföroreningarnas&lt;br&gt;inverkan på mark och skog. På miljöområdet kan nämnas frågor om den&lt;br&gt;biologiska mångfalden och internationella konventionsförhandlingar som&lt;br&gt;i vissa delar berör skogsbruket och skogarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Nordiskt samarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska samarbetet på skogsområdet är organiserat inom Nordiska&lt;br&gt;ministerrådet. Till detta är knutet en ämbetsmannakommitté för jord- och&lt;br&gt;skogsbruk och ett kontaktorgan för motsvarande frågor. En särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp under ämbetsmannakommittén arbetar med att samordna de&lt;br&gt;nordiska positionerna i globala skogsfrågor, en annan sysslar med&lt;br&gt;gemensamma frågor i närområdena, främst de baltiska länderna.&lt;br&gt;Kontaktorganet har en särskild skogssektion med företrädare för myn-&lt;br&gt;digheter och samtliga intresseorganisationer på skogsområdet. I denna&lt;br&gt;behandlas frågor av gemensamt intresse, både nordiska och globala. En&lt;br&gt;särskild institution, Samnordisk skogsforskning, initierar forskning av&lt;br&gt;gemensamt intresse finansierad både med nordiska och nationella medel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Sveriges fortsatta agerande internationellt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör även i fortsättningen verka&lt;br&gt;aktivt i de pågående internationella förhandlingarna för en överens-&lt;br&gt;kommelse om ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk i&lt;br&gt;alla delar av världen. Inom EU bör Sverige arbeta för fortsatt nationell&lt;br&gt;bestämmanderätt vad gäller skogspolitiken och för en bättre samord-&lt;br&gt;ning inom EU av hanteringen av de frågor som berör skogsbruket och&lt;br&gt;skogsindustrin. Ett nära samarbete inom Norden i skogspolitiska frå-&lt;br&gt;gor är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: Som framgått av avsnitt 5.1 har&lt;br&gt;de globala skogsffågoma blivit allt mer aktuella. Det pågår omfattande&lt;br&gt;internationella aktiviteter, både globala och regionala. Som ett av de&lt;br&gt;viktiga skogsindustriländema med en omfattande export är det nödvän-&lt;br&gt;digt för oss att delta i de aktiviteter som rör skogsbruk och skogsindustri.&lt;br&gt;Detta är en angelägenhet både för staten och näringslivet. Genom del-&lt;br&gt;tagande i internationella förhandlingar, överläggningar, seminarier och&lt;br&gt;liknande arrangemang kan vi bidra med vår sekellånga erfarenhet av ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modernt, ansvarsfullt skogsbruk. De kontakter som därvid skapas är Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;ovärderliga för skilda tillfallen. Genom medverkan i detta arbete visar vi&lt;br&gt;också att vi tar vår del av det globala ansvaret för utvecklingen av ett&lt;br&gt;hållbart skogsbruk över hela världen. En av de närmast viktiga uppgifter-&lt;br&gt;na för Sverige är sålunda att aktivt verka i de pågående förhandlingarna&lt;br&gt;för en överenskommelse om ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart&lt;br&gt;skogsbruk i alla delar av världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i avsnitt 5.2 nämnda parlamentsbeslutet om en skogsstrategi och&lt;br&gt;arbetet med den s.k. Agenda 2000 har båda aktualiserat skogsffågoma i&lt;br&gt;EU på ett särskilt sätt. En kommande utvidgning av unionen med länder&lt;br&gt;som har stora skogsarealer men kanske inte alltid en effektiv skogspolitik&lt;br&gt;riskerar att leda till ett omfattande subventionspolitik om inga föränd-&lt;br&gt;ringar görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både svensk och finsk skogsnäring verkar på en global, starkt konkur-&lt;br&gt;rensutsatt marknad. Vi är givetvis bundna till de internationella frihan-&lt;br&gt;delsavtalen. Vår skogsnäring arbetar helt under marknadsmässiga villkor.&lt;br&gt;Några subventioner till normalt skogsbruk förekommer inte i vårt land.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund har vi i EU starkt markerat vår negativa inställning&lt;br&gt;till en subventionspolitik på skogsbruksområdet. De inslag som i dag&lt;br&gt;finns på detta område är inte konkurrensneutrala, vare sig globalt sett,&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna eller inom medlemsstaterna. De innebär i vissa&lt;br&gt;delar inslag i sådan skogspolitik som enligt Parlamentets uppfattning&lt;br&gt;skall beslutas nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har vi uttalat oss positivt för en bättre samordning av sådana&lt;br&gt;åtgärder inom kommissionen som berör skogsbruk och skogsindustri på&lt;br&gt;något sätt. En sådan samordning skulle kunna ske inom ramen för en&lt;br&gt;gemensam strategi som också innehåller samarbete i de globala skogs-&lt;br&gt;ffågoma och vad gäller forskning av gemensamt intresse. En sådan&lt;br&gt;strategi kan också ha inslag av åtgärder på miljöområdet, även ekono-&lt;br&gt;miska sådan som inte stör konkurrensbilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med en gemensam skogsstrategi pågår. Sverige deltar aktivt i&lt;br&gt;detta arbete och hävdar därvid den inställning som här har redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska samarbetet på skogsområdet har blivit alltmer angeläget.&lt;br&gt;Det gäller inte minst i de globala skogsffågoma, där en gemensam&lt;br&gt;nordisk hållning ger styrka. De nordiska samarbetet har också fatt en ny&lt;br&gt;dimension sedan Sverige och Finland blev medlemmar i EU genom att&lt;br&gt;Norge står utanför unionen. Sverige bör fortsatt värna om ett nära&lt;br&gt;nordiskt samarbete på skogsbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utvärderingen av skogspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Trots behovet av en långsiktig stabilitet&lt;br&gt;bör skogspolitiken utvärderas fortlöpande så att den kan anpassas när&lt;br&gt;det visar sig nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det har förflutit&lt;br&gt;alltför kort tid för att göra en meningsfull utvärdering. Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet anser att kulturmiljön inte har diskuterats tillräckligt tydligt i&lt;br&gt;utvärderingen. TCO anser att det trots den korta tiden redan framgår&lt;br&gt;tydligt att med oförändrad inriktning kommer flera viktiga delmål inte att&lt;br&gt;nås. Skogsägarnas riksförbund menar att Skogsstyrelsen med fördel&lt;br&gt;kunde ha tolkat uppdraget så att hela skogspolitiken skulle utvärderas och&lt;br&gt;inte bara effekterna av förändringarna år 1993. Naturskyddsföreningen&lt;br&gt;anser att utvärderingen inte borde ha gjorts av Skogsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 1993 års skogspolitiska beslut&lt;br&gt;slogs det fast att skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologisk&lt;br&gt;inriktning. Det anfördes också att det inte är möjligt och rimligt att med&lt;br&gt;alltför korta intervaller ändra grunderna för skogspolitiken mot bakgrund&lt;br&gt;av det grundläggande kravet på en god hushållning och med hänsyn till&lt;br&gt;de långa växttider som gäller för den svenska skogen. Beslut som fattas i&lt;br&gt;dag och åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för kom-&lt;br&gt;mande generationer. Å andra sidan måste nya kunskaper och värderingar&lt;br&gt;fa komma till uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen av&lt;br&gt;skogspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kännetecken för svenska skogspolitiska beslut är de långa tids-&lt;br&gt;mellanrummen och därmed långsiktigheten i besluten. Samhällsutveck-&lt;br&gt;lingen går emellertid allt snabbare. Det påverkar även skogspolitiken.&lt;br&gt;Viktiga skogspolitiska beslut har sålunda träffats åren 1903, 1923, 1933,&lt;br&gt;1948, 1974, 1979, 1984 och 1993. Takten har sålunda blivit allt mera&lt;br&gt;snabb. Samtidigt har emellertid de grundläggande värderingarna om&lt;br&gt;långsiktighet, hushållning och omsorgen om medborgarna legat fast. Vad&lt;br&gt;som tillkommit under senare tid är de ökade kunskaperna om behovet av&lt;br&gt;att värna en biologisk mångfald och en ökad medvetenhet om skogens&lt;br&gt;kulturmiljövärden. Insikten om detta är bakgrunden till det beslut som&lt;br&gt;togs år 1993 att redan inom en fyraårsperiod göra en första utvärdering&lt;br&gt;av 1993 års skogspolitiska beslut. Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets&lt;br&gt;redovisningar visar att detta var en riktig bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har sålunda haft i uppdrag att utvärdera 1993 års skogs-&lt;br&gt;politiska beslut särskilt avseende miljömålet. Tillsammans med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har Skogsstyrelsens uppdrag vidare varit att fortlöpande&lt;br&gt;utvärdera effekterna på den biologiska mångfalden av den nya skogs-&lt;br&gt;politiken. Myndigheterna har gjort ett mycket ambitiöst arbete. Obero-&lt;br&gt;ende experter har utnyttjats. Enkäter har gjorts. Neutrala undersökningar&lt;br&gt;och mätningar har vidtagits. Det redovisade materialet är omfattande.&lt;br&gt;Vissa av resultaten redovisas översiktligt i huvudrapporterna. För en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mera detaljerad information hänvisas till de många detaljerade underlags-&lt;br&gt;rapporter som finns i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser påpekar i likhet med Skogsstyrelsen att den&lt;br&gt;utvärdering av skilda åtgärder som har varit möjlig att göra visar på&lt;br&gt;resultat som av naturliga skäl hänför sig till tiden före den 1 januari 1994&lt;br&gt;då det skogspolitiska beslutet trädde i kraft. Ett exempel på detta är&lt;br&gt;röjningarnas utveckling. Arealen för dessa minskade kraftigt redan&lt;br&gt;fr.o.m. år 1991 och planade ut redan år 1993 när förslaget om att slopa&lt;br&gt;röjningsskyldigheten antogs. För andra registrerade effekter kan det&lt;br&gt;däremot hävdas att den debatt som fördes under utredningsarbetet inför&lt;br&gt;1993 års beslut har haft påtagliga effekter. Ytterligare andra effekter bör&lt;br&gt;kunna hänföras direkt till det skogspolitiska beslutet eller till brister i til-&lt;br&gt;lämpningen av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid viktigt att inte överdriva tolkningen av de resultat&lt;br&gt;som hittills har kommit fram i utvärderingen. Det pågår ett omfattande&lt;br&gt;arbete både hos skogsägarna själva och deras organisationer. Samtidigt är&lt;br&gt;personalen hos den statliga Skogsvårdsmyndigheten starkt och fortlö-&lt;br&gt;pande engagerad i förankringen av politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många värdefulla erfarenheter har vunnits hittills genom utvärde-&lt;br&gt;ringen. Det gäller enskilda områden där förbättringar behöver göras, för-&lt;br&gt;bättringar som behandlas i det följande. Men det gäller också formerna&lt;br&gt;för utvärderingen. Det är enligt regeringens uppfattning nödvändigt att&lt;br&gt;skogspolitiken följs upp fortlöpande och att resultaten av denna upp-&lt;br&gt;följning redovisas med lämpliga tidsmellanrum, t.ex. vart ljärde år. Häri-&lt;br&gt;genom blir det möjligt att göra de nödvändiga redovisningar som riks-&lt;br&gt;dagen behöver och de anpassningar som är angelägna. Detta är i linje&lt;br&gt;med den plan som regeringen har redovisat också för miljöpolitiken&lt;br&gt;(prop. 1997/98:145). Samtidigt måste skogspolitiken kännetecknas av det&lt;br&gt;stabilitetskrav som följer av de naturliga betingelser som är grunden för&lt;br&gt;en hållbar skogsnäring i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Skogspolitiken och dess mål&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skogsnäringen kommer även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen att vara ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt av stor&lt;br&gt;betydelse för vårt land. Skogspolitikens mål som beslutades år 1993&lt;br&gt;bör ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets förslag överensstämmer&lt;br&gt;med regeringens bedömning vad avser skogspolitikens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många anser att skogspolitikens mål bör ligga&lt;br&gt;fast. Det gäller t.ex. Riksantikvarieämbetet, Kungl. skogs- och lantbruks-&lt;br&gt;akademien, LRF, Skogsarbetareförbundet, SkogForsk och Skogsägarnas&lt;br&gt;riksförbund. Sågverkens riksförbund önskar en bättre beskrivning av&lt;br&gt;miljömålet. Fastighetsverket efterlyser ett förtydligande av båda målen.&lt;br&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd anser det vara ett problem att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begreppet biologisk mångfald numera jämställs med begreppet ”röd-&lt;br&gt;listade arter”. Både myndigheter och organisationer är positiva till en&lt;br&gt;medverkan i en regional precisering av målen. Statskontoret anser att&lt;br&gt;sådana preciseringar bör underställas riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Att försörja en växande världs-&lt;br&gt;befolkning är den största utmaningen för framtiden. Alla människor&lt;br&gt;måste få leva ett liv som är ekonomiskt, socialt och kulturellt acceptabelt.&lt;br&gt;För att detta skall vara möjligt krävs det en fortlöpande utveckling. Den&lt;br&gt;måste emellertid ske på ett annat sätt än hittills. Vi kan inte längre slösa&lt;br&gt;med ändliga resurser. De måste utnyttjas på ett sätt som präglas av ansvar&lt;br&gt;och långsiktighet. Återanvändning och återvinning måste så långt möjligt&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta perspektiv är det angeläget att ta tillvara de möjligheter som&lt;br&gt;naturen ger. Biologisk produktion av fömybara resurser kan utnyttjas i&lt;br&gt;långt större utsträckning än i dag. Stora arealer ligger helt outnyttjade&lt;br&gt;eller utnyttjas endast extensivt. Andra har förlorat sin naturliga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga som en följd av misskötsel. Återigen andra är föremål för&lt;br&gt;misshushållning eller exploatering utan tanke på framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det angeläget för alla länder att leva upp till de&lt;br&gt;skogsprinciper som FN har beslutat och som utgår från att skogarna skall&lt;br&gt;brukas och vårdas på ett hållbart sätt. Sverige har förbundit sig att göra&lt;br&gt;detta. Den svenska skogspolitiken har sin bas i dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt land har skogspolitiken sedan länge präglats av att staten har&lt;br&gt;ställt mer eller mindre starka krav på långsiktig hushållning med&lt;br&gt;skogarna. Dessa krav har riktats mot alla skogsägare oavsett grupptill-&lt;br&gt;hörighet. Ingen skillnad har gjorts på privatpersoner eller bolag eller&lt;br&gt;staten själv. I det avseendet är förhållandena jämfört med vissa andra&lt;br&gt;stora skogsländer särpräglade. I länder som Kanada och Indonesien är&lt;br&gt;staten dominerande markägare och kan på det sättet utöva sitt inflytande&lt;br&gt;över markutnyttjandet, bl.a. när det gäller att skydda mark genom reser-&lt;br&gt;vatsavsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska skogspolitiken har en djup förankring hos skogsägarna.&lt;br&gt;Den är normbildande och allmänt accepterad. Detta kommer bl.a. till ut-&lt;br&gt;tryck i 1 § skogsvårdslagen som kan sägas vara en sammanfattning av&lt;br&gt;skogspolitikens mål. Där sägs att skogen och skogsmarken är en nationell&lt;br&gt;tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning&lt;br&gt;samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Denna formulering har&lt;br&gt;tillkommit i bred politisk enighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsnäringens betydelse för ekonomi och sysselsättning i vårt land&lt;br&gt;har varierat över tiden. Den starka industriutvecklingen från mitten av&lt;br&gt;1800-talet gjorde Sverige till en av de ledande nationerna på den globala&lt;br&gt;marknaden för skogsindustriprodukter. Genom en stark utveckling av&lt;br&gt;andra industrigrenar har visserligen skogsnäringens andel av exporten&lt;br&gt;minskat. Men genom att näringen baserar sig på ett minimum av import&lt;br&gt;utgör nettoexportvärdets andel mer än hälften av det totala netto-&lt;br&gt;exportvärdet. Samtidigt är betydelsen för sysselsättningen både direkt&lt;br&gt;och indirekt stor trots de kraftiga rationaliseringar som har gjorts inom&lt;br&gt;storskogsbruket och i industrin. Betydelsen förstärks av den spridning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sysselsättningen har på landsbygden och i allmänt sett sysselsättnings- Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;svaga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den starka inriktningen på export ges svensk skogsnäring ett&lt;br&gt;markerat internationellt ansvar för hållbar utveckling. Detta tar sig ut-&lt;br&gt;tryck på olika sätt. Sålunda ligger svensk skogsnäring långt framme när&lt;br&gt;det gäller miljöcertifiering av såväl industriprocesser som skogsbruk. I&lt;br&gt;återanvändning av papper ligger vi på en internationellt sett mycket hög&lt;br&gt;nivå. Därtill kommer den nyss nämnda långsiktiga skogspolitiken känne-&lt;br&gt;tecknad av ansvarsfull hushållning och skydd av den biologiska mång-&lt;br&gt;falden och kulturmiljövärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska skogen kommer även i fortsättningen att utgöra en viktig&lt;br&gt;del i vår försörjning. Skogsbruk och skogsindustri kommer att bestå som&lt;br&gt;basnäring. Det innebär inte att vi kan slå oss till ro med dagens tillstånd.&lt;br&gt;Produktionsmetoder måste utvecklas. Nya produkter baserade på trä&lt;br&gt;måste tas fram. Svensk skogsnäring måste fortsätta att vara världsledande&lt;br&gt;i utvecklingen. Genom forskning och utveckling kan vi bredda basen för&lt;br&gt;användning av en av de bästa biologiska, fömybara råvarorna. Det är&lt;br&gt;övertygelsen om detta som motiverat de stora statliga insatserna för&lt;br&gt;skogsindustriell forskning som regeringen tog initiativet till förra året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget är alltså regeringens slutsats att skogsnäringen även i&lt;br&gt;fortsättningen kommer att vara ekonomiskt, socialt, kulturellt och eko-&lt;br&gt;logiskt av stor betydelse för vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i skogsbruket, jämställt&lt;br&gt;med miljömålet, är att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt&lt;br&gt;och ansvarsfullt så att den ger en uthållig god avkastning. Skogsproduk-&lt;br&gt;tionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av&lt;br&gt;vad skogen producerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålet är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall&lt;br&gt;bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall&lt;br&gt;säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör&lt;br&gt;hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingel-&lt;br&gt;ser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas.&lt;br&gt;Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall&lt;br&gt;värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantagna speglar målen det mångbrukstänkande som genomsyrar&lt;br&gt;svenskt skogsbruk och skogspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utvärderingen redovisas analyser av hur de båda skogspolitiska målen&lt;br&gt;har uppfyllts och på vilket sätt avvägningen mellan dem har skett.&lt;br&gt;Sammanfattningsvis anför Skogsstyrelsen bl.a. följande. Investeringarna&lt;br&gt;i skogsvård mätt i fast penningvärde har halverats under 1990-talet. Trots&lt;br&gt;en förbättrad lönsamhet under mitten av decenniet ökade inte investe-&lt;br&gt;ringarna. Miljöhänsynen har successivt förbättrats under hela decenniet.&lt;br&gt;Varken produktions- eller miljömålet har dock hittills uppnåtts. Skogs-&lt;br&gt;styrelsen påpekar att skogen ger en uthålligt hög virkesproduktion men&lt;br&gt;att den försämrade skogsvården under 1990-talet leder till att skogen inte&lt;br&gt;far den önskvärda sammansättningen. Det har skett betydande framsteg&lt;br&gt;inom miljöområdet men för främst målet att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden återstår mycket arbete. Under det senaste året har det noterats&lt;br&gt;tecken till förbättringar som enligt Skogsstyrelsen kan vara betydelse-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fulla för den framtida inriktningen av skogspolitiken. Skogsstyrelsen Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;anger särskilt intresset för miljöcertifiering som en pådrivande faktor i&lt;br&gt;riktning mot ett mer ekologiskt anpassat skogsbruk. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;bedömer att det med en förbättrad skogsvård och ståndortsanpassning bör&lt;br&gt;vara möjligt att skapa förutsättningar för ett ökat råvaruuttag i skogen.&lt;br&gt;Goda skogstillgångar och god lönsamhet skapar också utrymme för höga&lt;br&gt;miljöambitioner. En viktig förutsättning är enligt Skogsstyrelsen också&lt;br&gt;att vilt- och insektsskador begränsas liksom luftföroreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen visar att det återstår mycket att göra innan målet att&lt;br&gt;bevara den biologiska mångfalden är uppfyllt. Den generella naturhän-&lt;br&gt;synen har förbättrats men måste enligt Skogsstyrelsen och Naturvårds-&lt;br&gt;verket bli ännu bättre. Säkerställandet av skogsmark för naturvårdsända-&lt;br&gt;mål måste ske i snabbare takt liksom restaurering av naturvärden. Vad&lt;br&gt;gäller målet att värna sociala och estetiska värden visar utvärderingen&lt;br&gt;ingen negativ utveckling. Tillståndet för skogens kulturmiljövärden är&lt;br&gt;inte tillräckligt bra för att målet skall ha uppnåtts. En förbättring har dock&lt;br&gt;skett sedan tiden före 1994. Skogsstyrelsen uttrycker med anledning av&lt;br&gt;luftföroreningarna oro för markens långsiktiga produktionsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller produktionsmålet är det enligt Skogsstyrelsen otillfreds-&lt;br&gt;ställande att skogsvårdens kvalitet och omfattning vad gäller återväxter,&lt;br&gt;röjning och gallring inte når upp till de nivåer som har förutsatts i&lt;br&gt;politiken. Trots försämringen bedöms den möjliga årliga avverkningen&lt;br&gt;på kort sikt till ca 80 miljoner skogskubikmeter och på längre sikt till&lt;br&gt;drygt 90 miljoner skogskubikmeter. Bristerna i skogsvården bedöms leda&lt;br&gt;till klenare skog, ökade skaderisker och sannolikt en alltför hög lövträds-&lt;br&gt;andel varigenom skogsbrukets lönsamhet minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen förordar att de båda målen ligger fast men föreslår att&lt;br&gt;det görs vissa förändringar av medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även regeringen anser att målen bör ligga fast. De båda målen är mo-&lt;br&gt;dernt utformade och väl avvägda både i sig själva och gentemot varandra.&lt;br&gt;De speglar både den internationella utvecklingen och vår nationella&lt;br&gt;tradition. Även om de är uttryckta något annorlunda omfattar de grund-&lt;br&gt;synen på en hållbar ekonomisk, social, kulturell och ekologisk utveck-&lt;br&gt;ling. En skogspolitik av detta slag innebär sålunda att vi tar vårt ansvar&lt;br&gt;både nationellt och internationellt för en utveckling som tjänar även&lt;br&gt;kommande generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan givetvis inte uteslutas att målen kan komma att behöva&lt;br&gt;justeras till följd av nya kunskaper och erfarenheter. Sådana anpassningar&lt;br&gt;är emellertid inte aktuella efter den korta tid som har förflutit sedan&lt;br&gt;riksdagen lade fast målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget betonas att riksdagens beslut om de båda&lt;br&gt;målen förutsatte att varken riksdagen eller regeringen skulle lägga fast&lt;br&gt;några del- eller detaljmål. Det är en uppgift för Skogsvårdsorganisationen&lt;br&gt;att utforma sådana. Detta har också skett. Målen har hittills i många fall&lt;br&gt;getts formen av s.k. inriktningsmål. Sådana mål är naturliga i en verk-&lt;br&gt;samhet av den karaktär som skogsbruket har. Å andra sidan kan de vara&lt;br&gt;svåra att följa upp. I Skogsstyrelsens aktionsplan för biologisk mångfald&lt;br&gt;har vissa försök gjorts till kvantifieringar. Även i utvärderingen diskute-&lt;br&gt;ras denna fråga. Det bör i sammanhanget nämnas att flera av skogs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politikens medel, bl.a. skogsvårdslagen, är utformade med utgångspunkt i Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;1993 års ställningstagande. Någon ändring i detta avseende är enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning inte aktuell. I linje med detta har Skogsstyrelsen&lt;br&gt;i december 1997 fått i uppdrag att i sin nästa årsredovisning rapportera&lt;br&gt;till regeringen hur Skogsvårdsorganisationen regionalt har följt upp sin&lt;br&gt;aktionsplan för biologisk mångfald genom att i en bred samverkan&lt;br&gt;utveckla regionala strategier och mål för biologisk mångfald och uthålligt&lt;br&gt;skogsbruk. Motsvarande arbete som närmast hänför sig till produktions-&lt;br&gt;målet utförs sedan länge regelmässigt av skogsvårdsstyrelsema.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Skogspolitikens medel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skogspolitikens medel bör även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara rättsliga, ekonomiska och administrativa med samma av-&lt;br&gt;vägning sinsemellan som hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Medlen i gällande skogspolitik&lt;br&gt;är av rättslig, ekonomisk och administrativ art. Skogsvårdslagstiftningen&lt;br&gt;anger de flesta av de grundläggande kraven som ställs på skogsbruket.&lt;br&gt;Men även i naturvårdslagstiftningen och kulturminneslagstiftningen finns&lt;br&gt;det krav på hur skogsbruket skall bedrivas. Lagstiftningen kompletteras&lt;br&gt;numera i mindre grad av statligt ekonomiskt stöd till åtgärder i skogs-&lt;br&gt;bruket. Sådant är i huvudsak inriktat till åtgärder som har karaktären av&lt;br&gt;miljöåtgärder, dvs. sådana åtgärder som inte tar sikte på skogsnäringens&lt;br&gt;ekonomiska konkurrenskraft på vare sig den nationella eller den interna-&lt;br&gt;tionella marknaden. Andra medel kan sammanfattas under rubriken&lt;br&gt;kunskapsförsörjning. Hit kan räknas information, rådgivning, utbildning,&lt;br&gt;utveckling och forskning. Staten har i modem tid svarat ekonomiskt och&lt;br&gt;praktiskt för merparten av dessa insatser. Under de senaste decennierna&lt;br&gt;har emellertid en större del av ansvaret förts över till skogsbruket självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig förändring som gjordes genom 1993 års skogspolitiska&lt;br&gt;beslut var att de statliga subventionerna begränsades väsentligt på ett sätt&lt;br&gt;som följer de internationella frihandelsreglema. En annan påtaglig för-&lt;br&gt;ändring som hade förts fram även i andra sammanhang var skogsbran-&lt;br&gt;schens ökade ansvar för den forskning som ligger nära praktisk tillämp-&lt;br&gt;ning. Informationen och rådgivningen som i stor omfattning har mycket&lt;br&gt;nära samband med lagstiftningens tillämpning är dock fortfarande en vik-&lt;br&gt;tig angelägenhet för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som gjordes genom 1993 års skogspolitiska beslut när&lt;br&gt;det gäller de grundläggande bedömningarna i fråga om skogspolitikens&lt;br&gt;medel bör ligga fast. Någon förändring bör sålunda inte göras. Det inne-&lt;br&gt;bär bl.a. att det inte är aktuellt att åter införa en skogsvårdsavgift, vilket&lt;br&gt;Skogsarbetareförbundet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skogsvårdslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen (1979:429) med dess föreskrifter beslutade av rege-&lt;br&gt;ringen och Skogsstyrelsen är ett av de viktigaste medlen i skogspolitiken&lt;br&gt;sedan länge. Skogsvårdslagstiftningen innehåller de normer som blivit&lt;br&gt;allmänt accepterade i vårt land och som tar sikte på vad som numera&lt;br&gt;kallas ett hållbart skogsbruk men som tidigare hade benämningen&lt;br&gt;långsiktigt eller uthålligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna om återväxtåtgärder och hushåll-&lt;br&gt;ning med virkeskapitalet har successivt utvecklats. Skogsvårdslagen har&lt;br&gt;emellertid inte ändrats i någon större utsträckning och de förändringar&lt;br&gt;som gjorts har skett med flera års mellanrum. Stabilitet i förutsättning-&lt;br&gt;arna är viktig för en verksamhet med så långa tidsperspektiv som skogs-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att denna stabilitet bibehålls. Samtidigt är det viktigt&lt;br&gt;att göra de förändringar som utvecklingen, nya kunskaper och uppfölj-&lt;br&gt;ning av pågående verksamhet ger vid handen. Skogsstyrelsen och Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har föreslagit ändringar på samtliga tre nivåer i lagstift-&lt;br&gt;ningen, nämligen i lagen, i regeringens förordning och i Skogsstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter. Det bör samtidigt erinras om de ändringar som följer av den&lt;br&gt;av regeringen föreslagna miljöbalken som bl.a. ersätter naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlas enbart de bestämmelser som på skilda sätt har&lt;br&gt;aktualiserats av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i utvärderingen.&lt;br&gt;Flera av remissinstanserna, bl.a. Statskontoret, Sametinget, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västerbottens län, Kungl. skogs- och lantbruksakademien och Skogs-&lt;br&gt;arbetareförbundet, tillstyrker förslagen allmänt. Sågverkens riksförbund&lt;br&gt;anser att det behövs ytterligare tid innan behovet av lagändringar kan be-&lt;br&gt;dömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skogsvårdslagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skogsvårdslagens definition av begreppet&lt;br&gt;skogsmark och skogliga impediment behålls oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: En ny terminologi för ägoslagsindelning bör&lt;br&gt;införas bl.a. i syfte att skapa en enhetlig statistik både nationellt och för&lt;br&gt;den internationella rapporteringen. Både skogsvårdslagen och fastighets-&lt;br&gt;taxeringslagen bör därför ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta tillstyrker i huvudsak Skogsstyrelsens&lt;br&gt;förslag men anser att det behövs ytterligare klarlägganden på en del&lt;br&gt;punkter. Riksskatteverket avstyrker förslaget med hänvisning till de änd-&lt;br&gt;ringar som det skulle leda till i fastighetstaxeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 2 § skogsvårdslagen anges vad&lt;br&gt;som i lagen avses med skogsmark och skogliga impediment. Syftet är&lt;br&gt;sålunda enbart att klargöra var de olika bestämmelserna i skogsvårds-&lt;br&gt;lagen är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark i lagens mening är, med vissa undantag, mark som är lämp-&lt;br&gt;lig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat ändamål. Som skogsmark i lagens mening räknas också mark där&lt;br&gt;det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjäll-&lt;br&gt;gränsen flyttas ned. Mark skall anses lämplig for virkesproduktion om&lt;br&gt;den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt&lt;br&gt;minst en kubikmeter virke om året per hektar. Med skogliga impediment&lt;br&gt;avses i lagen mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-&lt;br&gt;duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att&lt;br&gt;bära skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen motiverar sitt förslag till en översyn av terminologin&lt;br&gt;bl.a. med hänvisning till begreppsförvirring i anslutning till statistiska&lt;br&gt;redovisningar och i samband med rapportering till internationella organi-&lt;br&gt;sationer. I debatten om arealen skyddad skogsmark råder det inte sällan&lt;br&gt;oenighet eftersom skogsmark har olika definition eller av skilda skäl ges&lt;br&gt;olika definition beroende på vem som redovisar och var redovisningen&lt;br&gt;sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis är det angeläget att i jämförande statistik skapa enhetlighet&lt;br&gt;både nationellt och internationellt. Sverige verkar särskilt i olika interna-&lt;br&gt;tionella organisationer för detta. Det är för svensk del Skogsstyrelsens&lt;br&gt;uppgift att i egenskap av ansvarig myndighet för skogsstatistiken utforma&lt;br&gt;denna på ett sätt som tillgodoser skilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av skogsvårdslagens tillämpningsområde är en helt annan&lt;br&gt;sak. Den definition som nu finns är väl inarbetad sedan länge och utfor-&lt;br&gt;mad med utgångspunkt i sitt särskilda syfte. Den bör därför bestå. Det-&lt;br&gt;samma gäller den år 1993 beslutade definitionen av skogligt impediment.&lt;br&gt;Denna tillkom i huvudsak för att kunna ange var vissa av lagens bestäm-&lt;br&gt;melser om naturvårdshänsyn gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.2 Anläggning av ny skog på skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gällande bestämmelser om anläggning av&lt;br&gt;ny skog på skogsmark bör ligga fast. Däremot bör skogsägarna infor-&lt;br&gt;meras bättre om de krav som ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen har inte lämnat några förslag&lt;br&gt;till ändrad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Skogsarbetareförbundet har kommenterat&lt;br&gt;frågan särskilt och önskar en översyn av regeringens föreskrifter bl.a. i&lt;br&gt;fråga om den tidsperiod inom vilken återväxtåtgärder skall ha vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 5 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;måste den som har avverkat anlägga ny skog. De föryngringsåtgärder&lt;br&gt;skall vidtas som behövs för att trygga återväxten av skog av tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande täthet och beskaffenhet i övrigt (6 §). Åtgärderna skall ha vidtagits&lt;br&gt;senast under tredje året efter det att skyldigheten att anlägga ny skog in-&lt;br&gt;trädde. Sådd eller plantering (skogsodling) skall användas när naturlig&lt;br&gt;föryngring inte kan bedömas ge tillfredsställande återväxt inom godtag-&lt;br&gt;bar tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen redovisade redan år 1996 vissa resultat av sin upp-&lt;br&gt;följning av hur återväxtema av skog har utvecklats. Frågan behandlades i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 23 s. 66). I&lt;br&gt;den nu aktuella utvärderingen har ytterligare uppgifter tillkommit. I&lt;br&gt;sammanfattning visar utvärderingen följande resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1996 och 1997 har återväxtresultaten taxerats på ytor som av-&lt;br&gt;verkades år 1990 i norra Sverige och år 1992 i södra Sverige. Resultaten&lt;br&gt;visar på en i genomsnitt viss förbättring av resultaten under perioden.&lt;br&gt;Drygt 80 % av föryngringsarealen var godkänd. Resultaten i södra Norr-&lt;br&gt;land och Svealand visar på en förbättring medan det har skett en för-&lt;br&gt;sämring i Götaland. Andelen skogsodling har minskat från 83 % till&lt;br&gt;72 %. Skogsodlingen har gett bättre resultat än självföryngring. Andelen&lt;br&gt;godkänd skogsodlingsareal var 89 % medan den godkända självför-&lt;br&gt;yngringsarealen var endast 68 %. Markberedning förbättrade resultaten&lt;br&gt;påtagligt. Av den markberedda arealen var 87 % godkänd medan den&lt;br&gt;icke markberedda kom upp i endast 65 %. Andelen lövträd har ökat från i&lt;br&gt;genomsnitt 3 % till 8 %. Andelen var störst i Götaland med 15 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har också undersökt hur skogsägarna har valt återväxt-&lt;br&gt;metod efter avverkningar åren 1993 och 1994. Undersökningen visar att&lt;br&gt;på 29 % av föryngringsarealen hos privata skogsägare hade självför-&lt;br&gt;yngring tillämpats på för sådan olämplig mark. Motsvarande andel hos&lt;br&gt;övriga skogsägare var 12 %. Endast 60 % av den markberedning som be-&lt;br&gt;hövs hade utförts. Bara 50 % av planteringsbehovet hade utförts hos pri-&lt;br&gt;vata skogsägare efter stipulerade tre år jämfört med 84 % hos övriga&lt;br&gt;skogsägare. Särskilda undersökningar visar att skogsägarna har haft&lt;br&gt;alltför hög tro på självföryngring men att de samtidigt lämnar kvar alltför&lt;br&gt;fa fröträd på hyggena. Skogsstyrelsen bedömer att självföryngring är&lt;br&gt;lämplig på 20-25 % av föryngringsarealen. Nivån ligger för närvarande&lt;br&gt;på ca 30 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arealen planteringar med främmande trädslag, främst contortatall, har&lt;br&gt;minskat från ca 40 000 hektar om året på 1980-talet till ca 4 000 hektar år&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står helt klart att återväxtemas resultat inte tillgodoser skogsvårds-&lt;br&gt;lagens krav. Detta är allvarligt eftersom dåliga skogsföryngringar även-&lt;br&gt;tyrar den framtida virkesförsörjningen. Både kvantitet och kvalitet mins-&lt;br&gt;kar. Därför är det absolut nödvändigt att förbättringar sker. Skogsodling&lt;br&gt;måste tillämpas i större utsträckning. Skonsamma markberedningar mås-&lt;br&gt;te utföras. Självföryngring far tillämpas enbart på marker som är lämp-&lt;br&gt;liga för sådan och med tillräckligt antal fröträd och med markberedning&lt;br&gt;där så behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så som lagstiftningen är utformad kan en nödvändig förbättring ske&lt;br&gt;utan ändringar i lagen. Däremot måste skogsägarna upplysas bättre om&lt;br&gt;vad som gäller och hur föryngringsarbetet skall bedrivas. I vissa fall kan&lt;br&gt;lagens bestämmelser om förelägganden behöva tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.3 Röjning och gallring av skog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En ökning av skogsvårdande röjning och&lt;br&gt;en förbättrad gallring bör uppnås genom information och rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Skogsarbetareförbundet har kommenterat&lt;br&gt;frågan om röjningsskyldighet särskilt och anser att den skall vara en del&lt;br&gt;av skyldigheten att anlägga ny skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt skogsvårdslagen i dess&lt;br&gt;lydelse t.o.m. år 1993 gällde att röjning av plantskog eller ungskog skulle&lt;br&gt;ske när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produktio-&lt;br&gt;nen av värdefullt virke väsentligt hämmas. Vidare gällde att gallring av&lt;br&gt;skog skulle ske i samma situationer. Dessa skyldigheter, utom kravet på&lt;br&gt;röjning av plantskog, slopades genom 1993 års skogspolitiska beslut.&lt;br&gt;Motivet härför var bl.a. att möjliggöra den framtida variation i skogarna&lt;br&gt;som av flera skäl ansågs vara angelägen. Det påpekades också att andra&lt;br&gt;åtgärder och förhållanden sannolikt hade påverkat den ökade aktivitet i&lt;br&gt;dessa verksamheter som hade noterats för 1980-talet. Som exempel&lt;br&gt;nämndes statsbidrag, intensifierad rådgivning och förbättrad lönsamhet i&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Skogsstyrelsens utvärdering har den årliga röjningen i skog&lt;br&gt;minskat påtagligt från en nivå på ca 350 000 hektar under 1980-talet till&lt;br&gt;ca 200 000 ha under 1990-talet. Behovet av röjning bedöms till 275 000&lt;br&gt;hektar om året. Om den eftersatta röjningen skall tas igen tillkommer&lt;br&gt;ytterligare 25 000 hektar om året. Av utvärderingen framgår att den&lt;br&gt;kraftiga minskningen inträdde redan alldeles i början av 1990-talet och&lt;br&gt;att en utplåning har skett fr.o.m. år 1994, det år som röjningsskyldigheten&lt;br&gt;upphörde. Det kan med andra ord inte vara slopandet av denna som har&lt;br&gt;medfört minskningen av röjningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller gallringarna redovisar Skogsstyrelsen att dessa, särskilt i&lt;br&gt;fråga om den första gallringen, inte utförs vid den tidpunkt och i den&lt;br&gt;omfattning som är önskvärd. Den årligen gallrade arealen under 1990-&lt;br&gt;talet har uppgått till drygt 250 000 hektar medan den gallringsbara area-&lt;br&gt;len är ca 550 000 hektar, varav merparten som första gallring. Vidare an-&lt;br&gt;ges att kvaliteten i gallringarna måste förbättras, att gallringsuttagen i&lt;br&gt;vissa fall är alldeles för stora och att det tillämpas gallringsmetoder som&lt;br&gt;ger ojämna uttag i bestånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1998 har regeringen redovisat sin bedöm-&lt;br&gt;ning av vad som är angeläget att göra i fråga om röjningen av skog (prop.&lt;br&gt;1997/98:1 utg.omr. 23 s. 67). Samma synsätt kan anläggas på gallringen.&lt;br&gt;Både röjningens och gallringens betydelse för produktionen av värdefull&lt;br&gt;råvara och därmed också för det enskilda skogsföretagets ekonomi måste&lt;br&gt;tydliggöras. Det pågår i detta syfte en kampanj inte minst från virkeskö-&lt;br&gt;pamas sida för att fa till stånd en bättre skogsskötsel i detta syfte. Skogs-&lt;br&gt;vårdsorganisationens rådgivning är givetvis av stor betydelse även i detta&lt;br&gt;sammanhang. Utvärderingen antyder att kampanjerna har haft betydelse&lt;br&gt;för att utvecklingen har vänt i fråga om röjningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både röjning och gallring är led i det kommersiella, konkurrensutsatta Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;skogsbruket. Åtgärderna bör därför inte subventioneras med statliga me-&lt;br&gt;del. Om de kan utgöra ett intressant inslag i arbetsmarknadspolitiken far&lt;br&gt;avgöras i en avvägning mot andra möjliga insatser. De statliga bidrag&lt;br&gt;som i så fall skulle vara aktuella är enbart för merkostnader i förhållande&lt;br&gt;till normala kostnader för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.4 Avverkning av skog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skogsvårdslagen kompletteras med ett bemyn-&lt;br&gt;digande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att meddela föreskrifter om hur avverkning skall bedrivas&lt;br&gt;för att vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skogsstyrelsen bör överväga en höjning&lt;br&gt;av de lägsta tillåtna åldersgränserna för föryngringsavverkning. Lägs-&lt;br&gt;ta arealgränsen, 50 hektar, för tillämpning av ransoneringsreglema bör&lt;br&gt;ligga fast tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om bemyndigande att ge föreskrifter&lt;br&gt;om ändamålsenligheten för återväxt avstyrks specifikt av Skogsägarnas&lt;br&gt;riksförbund och LRF. Skogsindustrierna anser att sådana föreskrifter inte&lt;br&gt;far innebära nya detaljregleringar. Riksantikvarieämbetet tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget. Skogsägarnas riksförbund tillstyrker en översyn av lägsta slut-&lt;br&gt;åldrarna medan Fastighetsverket avstyrker förslaget. Skogsarbetare-&lt;br&gt;förbundet förordar en översyn av jordförvärvslagen och fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagen i syfte att komma tillrätta med de på vissa fastigheter omfat-&lt;br&gt;tande slutavverkningama. Även Skogsägarnas riksförbund efterlyser en&lt;br&gt;översyn av jordförvärvslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 10 § första&lt;br&gt;stycket skogsvårdslagen skall avverkning på skogsmark vara ändamåls-&lt;br&gt;enlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling. Syftet med&lt;br&gt;denna bestämmelse är enligt förarbetena att tillgodose behovet av ett&lt;br&gt;långsiktigt, bärkraftigt skogsbruk. Bestämmelsens närmare utformning&lt;br&gt;ändrades genom 1993 års skogspolitiska beslut i syfte att möjliggöra en&lt;br&gt;mindre stel tillämpning genom att tillåta nya avverkningsformer, dock&lt;br&gt;med bibehållande av det grundläggande kravet på ändamålsenlighet i frå-&lt;br&gt;ga om återväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att avverkningarna i många&lt;br&gt;fall inte har varit ändamålsenliga för återväxten. Det innebär att syftet&lt;br&gt;med bestämmelsen, den långsiktiga utvecklingen, äventyras. I vissa fall&lt;br&gt;kan det t.o.m. vara så att följderna av en olämplig avverkning inte går att&lt;br&gt;rätta till i efterhand. Skogsstyrelsen har mot denna bakgrund föreslagit att&lt;br&gt;det skall bli möjligt att i föreskriftsform ange vad som avses med&lt;br&gt;ändamålsenligheten m.m. enligt gällande bestämmelse. De flesta remiss-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instanserna har tillstyrkt förslaget. Endast LRF och Skogsägarnas riks-&lt;br&gt;förbund har avstyrkt med hänvisning till att det inskränker skogsägarnas&lt;br&gt;frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Goda återväxter efter avverkning är grundläggande i ett hållbart skogs-&lt;br&gt;bruk. Kravet på sådana har en bred förankring hos landets skogsägare.&lt;br&gt;Det är en av de normer som är djupt rotade och som är viktig att föra vi-&lt;br&gt;dare till kommande generationer skogsägare. Utvärderingen har visat,&lt;br&gt;även om den omfattar tid även före den nya skogspolitikens ikraft-&lt;br&gt;trädande, att det behövs kraftfulla åtgärder för en förbättring av åter-&lt;br&gt;växten. I det sammanhanget är formen för föryngringsavverkning av stor&lt;br&gt;och i många fall avgörande betydelse. Att tydligt kunna ge föreskrifter&lt;br&gt;om hur avverkning skall bedrivas för att vara ändamålsenlig för åter-&lt;br&gt;växten eller främja skogens utveckling är angeläget. Lagen bör därför&lt;br&gt;kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Avsikten är&lt;br&gt;givetvis inte att omöjliggöra en ökad mångfald som 1993 års beslut avsåg&lt;br&gt;utan i stället att förhindra avverkningsformer som uppenbarligen strider&lt;br&gt;mot lagens syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § andra stycket skogsvårdslagen far regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer till skydd för den yngre skogen före-&lt;br&gt;skriva att trädbestånd under en viss ålder inte far avverkas. Bestäm-&lt;br&gt;melsen fanns i sak redan före 1994 men regleringen var då mycket detal-&lt;br&gt;jerad med möjlighet till omfattande undantag. Genom 1993 års beslut&lt;br&gt;syftades det till en väsentlig förenkling av dessa regler. Samtidigt angavs&lt;br&gt;det att en riktlinje för framtiden borde vara att sänka gränsen för lägsta&lt;br&gt;slutawerkningsålder med 25 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen visar att åldern på den skog som föryngringsavverkas&lt;br&gt;har sjunkit, främst i södra Sveriges granskogar. Enligt Skogsstyrelsen&lt;br&gt;utgör detta emellertid inget problem för virkesproduktionen jämfört med&lt;br&gt;hur det var före förändringen av bestämmelserna. Skogsstyrelsen be-&lt;br&gt;dömer emellertid effekterna på längre sikt som mer osäkra och avser där-&lt;br&gt;för att följa utvecklingen närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att skydda och vårda den yngre skogen är sedan länge väl&lt;br&gt;förankrat hos skogsägarna. Detta talar enligt regeringen för att den tidi-&lt;br&gt;gare detaljregleringen inte bör återinföras. Det finns emellertid motiv för&lt;br&gt;att uppmärksamt följa utvecklingen. Anledningen är de exploaterande av-&lt;br&gt;verkningar som bedrivs av vissa nya skogsägare som samtidigt utnyttjar&lt;br&gt;de vidgade undantagen från ransoneringsbestämmelsema i övrigt. Det är&lt;br&gt;Skogsstyrelsen som beslutar de närmare föreskrifterna om lägsta slutav-&lt;br&gt;verkningsålder. Om det visar sig att nuvarande regler utnyttjas på ett sätt&lt;br&gt;som inte är i linje med skogspolitikens anda bör Skogsstyrelsen vidta åt-&lt;br&gt;gärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § skogsvårdslagen regleras skogsägarens möjligheter att avverka.&lt;br&gt;Bestämmelserna är mer detaljerade för stora fastigheter än för små. För&lt;br&gt;större skogsinnehav är det sålunda möjligt att ge föreskrifter om att högst&lt;br&gt;en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal far avverkas under&lt;br&gt;en viss period. I fråga om mindre skogsinnehav far föreskrifterna inne-&lt;br&gt;bära att avverkning inte far ske i sådan utsträckning att mer än hälften av&lt;br&gt;brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av kal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mark och yngre skog. För de senare har regeringen så sent som hösten&lt;br&gt;1997 beslutat att brukningsenheter mindre än 50 hektar skall helt undan-&lt;br&gt;tas från begränsningen. Tidigare gällde undantaget alla brukningsenheter&lt;br&gt;mindre än 100 hektar. Motiven för ändringen framgår av budgetpropo-&lt;br&gt;sitionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 23 s. 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1993 gällde ransoneringsbestämmelser som innebar att undantag&lt;br&gt;från dem bestämdes med utgångspunkt i brukningsenhetens produktions-&lt;br&gt;förmåga. För södra Sverige motsvarade detta ca 20 hektar, för norra&lt;br&gt;Sverige 40 hektar eller mer. Regleringen ansågs krånglig samtidigt som&lt;br&gt;den knappast hade någon betydelse för den regionala skogshushåll-&lt;br&gt;ningen. Snarare försvårade den skogsindustrins råvaruförsörjning. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden beslutades år 1993 den väsentliga uppmjukningen av&lt;br&gt;regeln. Beslutet sammanföll nära i tiden med ändringar i fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagen och jordförvärvslagen. Effekterna av ändringarna i fastighets-&lt;br&gt;bildningslagen är osäkra. Ändringarna i jordförvärvslagen var emellertid&lt;br&gt;sådana att helt nya grupper av köpare av skogsfastigheter fick möjlighe-&lt;br&gt;ter att uppträda på marknaden. Bland dessa finns sådana som saknar tidi-&lt;br&gt;gare förankring i skogsbruket och därmed inte tagit del av den norm-&lt;br&gt;bildning som 1900-talets skogspolitik har medverkat till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utveckling har motiverat regeringen att skärpa bestämmelserna&lt;br&gt;på redovisat sätt. Några remissinstaner har förordat en ytterligare skärp-&lt;br&gt;ning. En sådan skulle emellertid enligt regeringens mening föra för långt.&lt;br&gt;Den skulle ställa krav på väsentligt ökade resurser för tillsyn från skogs-&lt;br&gt;myndighetens sida. Samtidigt skulle den utgöra en alltför stark begräns-&lt;br&gt;ning i avverkningsaktiviteten. Den nuvarande arealgränsen far sålunda&lt;br&gt;betraktas som väl avvägd och bör alltså inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.5 Anmälningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I samband med sin anmälan av planerad av-&lt;br&gt;verkning skall skogsägaren även redovisa planerade åtgärder för åter-&lt;br&gt;växt av ny skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skogsstyrelsens föreskrifter om redo-&lt;br&gt;visningen av den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kultur-&lt;br&gt;miljövårdens intressen behöver kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens förslag och&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen som rör anmälningsskyldigheten till-&lt;br&gt;styrks specifikt av Riksantikvarieämbetet, Skogsindustrierna och Skogs-&lt;br&gt;ägarnas riksförbund. Andra uttrycker sig positivt i mer allmänna ordalag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 14 § skogs-&lt;br&gt;vårdslagen är skogsmarkens ägare skyldig att enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans&lt;br&gt;mark, uttag av skogsbränsle i samband härmed, dikning som inte kräver&lt;br&gt;tillstånd enligt naturvårdslagen samt om vad han avser att göra för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med&lt;br&gt;avverkningen. Anmälningsskyldigheten har i fråga om avverkning be-&lt;br&gt;gränsats till föryngringsawerkning större än 0,5 hektar. Anmälan skall&lt;br&gt;göras minst sex veckor innan planerad åtgärd påbörjas. Syftet härmed är&lt;br&gt;att ge myndigheterna tillräckligt med tid for bedömning av om särskilda&lt;br&gt;åtgärder skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har med hänvisning till de tidigare nämnda bristerna i&lt;br&gt;arbetet med återväxtåtgärdema föreslagit att bestämmelserna komplette-&lt;br&gt;ras så att det går att ställa krav på redovisning av vilka återväxtåtgärder&lt;br&gt;som planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det föregående är formen för avverkning avgörande&lt;br&gt;för hur återväxtema utvecklas. Felaktigt utförda åtgärder kan få negativa&lt;br&gt;långsiktiga effekter på skogsproduktionen. Samtidigt är det nödvändigt&lt;br&gt;att på ett tidigt stadium planera för nödvändiga åtgärder så att kost-&lt;br&gt;naderna inte blir onödigt höga t.ex. genom att de måste upprepas. Vidare&lt;br&gt;finns det anledning att komma tillrätta med den osäkerhet som många&lt;br&gt;skogsägare känner i fråga om föryngringsmöjlighetema i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Det gäller inte minst många nya skogsägare som inte har någon&lt;br&gt;tidigare erfarenhet av skogsskötsel. Mot denna bakgrund bör 14 § skogs-&lt;br&gt;vårdslagen kompletteras med en bestämmelse om att skogsägaren i an-&lt;br&gt;slutning till en avverkningsanmälan skall redovisa planerade åtgärder för&lt;br&gt;att trygga återväxten av ny skog. Härigenom ges skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;möjlighet att göra informations- och rådgivningsinsatser om så behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har påpekat att hänsynsredovisningen ofta är alltför&lt;br&gt;schablonmässig och att bristerna i redovisningen skulle kunna bortfalla&lt;br&gt;om krav ställs på t.ex. en kartredovisning. En sådan förändring kombi-&lt;br&gt;nerad med insatser för bättre planering av åtgärder för natur- och&lt;br&gt;kulturmiljöhänsyn bör som Skogsstyrelsen har angett kunna leda till&lt;br&gt;positiva resultat. Det ankommer på Skogsstyrelsen att besluta i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.6 Generell hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens&lt;br&gt;intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer skall kunna besluta föreskrifter om de åtgärder som&lt;br&gt;skall vidtas för det fall föreskrifterna om naturvården och kulturmiljö-&lt;br&gt;vården inte har följts. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att på-&lt;br&gt;gående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelserna om förbud mot skog-&lt;br&gt;liga åtgärder på impediment bör skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer i sak med regeringens för-&lt;br&gt;slag och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks specifikt av Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet och Skogsindustrierna medan Skogsägarnas riksförbund anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett genomförande av dem kräver att det sker en skälighetsbedömning i Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;de enskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 30 § skogs-&lt;br&gt;vårdslagen far regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens&lt;br&gt;och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om&lt;br&gt;hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av&lt;br&gt;träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.&lt;br&gt;Föreskrifterna far inte vara så ingripande att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras. Enligt 35 § far tillsynsmyndigheten meddela de&lt;br&gt;förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller dess föreskrifter&lt;br&gt;skall efterlevas. I de fall som här är i fråga kan förelägganden och förbud&lt;br&gt;meddelas omedelbart. De kan förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att den generella hänsynen&lt;br&gt;till naturvårdens intressen vid föryngringsawerkning har förbättrats&lt;br&gt;något under utvärderingsperioden. Hänsynen till kulturmiljövårdens in-&lt;br&gt;tressen är bättre. Skogsstyrelsen påpekar särskilt att det behövs bestäm-&lt;br&gt;melser som gör det möjligt för myndigheten att föreskriva att vissa&lt;br&gt;skador skall rättas till, t.ex. sönderkörda eller nedrisade stigar och vatten-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella hänsynen är av grundläggande betydelse i den svenska&lt;br&gt;skogspolitiken. Genom tillämpning av denna behöver för markägaren&lt;br&gt;mer ingripande och för staten mer kostsamma åtgärder inte tillgripas.&lt;br&gt;Den generella hänsynen är dessutom väl avpassad för svenska för-&lt;br&gt;hållanden där så gott som all skog på ett eller annat sätt är brukad eller&lt;br&gt;skapad i förhållandevis sen tid. De nuvarande bestämmelserna ger möj-&lt;br&gt;ligheter för myndigheten att ge föreskrifter och att ingripa innan en&lt;br&gt;åtgärd har vidtagits. Däremot saknas det möjligheter att fa till stånd&lt;br&gt;återställningsåtgärder i efterhand när en föreskrift inte har följts. Denna&lt;br&gt;brist bör nu avhjälpas i huvudsak på det sätt som Skogsstyrelsen har före-&lt;br&gt;slagit. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer att besluta föreskrifter om de åtgärder som skall vidtas&lt;br&gt;för det fall föreskrifter om naturvården och kulturmiljövården inte har&lt;br&gt;följts bör sålunda införas i 30 §. Syftet är givetvis att tillämpa ett sådant&lt;br&gt;bemyndigande enbart när det på ett rimligt sätt är möjligt att vidta sådana&lt;br&gt;åtgärder och med den begränsningen att föreskrifterna inte far vara så in-&lt;br&gt;gripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § innehåller även ett bemyndigande för regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förbud mot&lt;br&gt;avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment. Efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande har Skogsstyrelsen föreskrivit att det på skog-&lt;br&gt;liga impediment större än 0,1 hektar gäller förbud mot avverkning,&lt;br&gt;skogsvårdsåtgärder och gödsling men att enstaka träd far avverkas om&lt;br&gt;naturmiljöns karaktär inte förändras därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har, med hänvisning till att det trots restriktiva före-&lt;br&gt;skrifter förekommer avverkning på impediment, anmält sin avsikt att&lt;br&gt;komplettera föreskrifterna med allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skogliga impedimenten har ett särskilt värde när det gäller att&lt;br&gt;bevara en biologisk mångfald. Visserligen är antalet arter i impedimenten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandevis begränsat. De har emellertid sin särpräglade samman-&lt;br&gt;sättning. Impedimentens starka areella spridning ger dem ett extra värde&lt;br&gt;som komplement till de hänsynsåtgärder som vidtas på övrig mark. För&lt;br&gt;skogsägaren har impedimenten knappast något särskilt ekonomiskt värde.&lt;br&gt;De förtjänster som kan göras på avverkning av enstaka träd är försum-&lt;br&gt;bara. Därför bör det även i fortsättningen gälla mycket starka begräns-&lt;br&gt;ningar för skogsbruksåtgärder på de skogliga impedimenten. Med hänsyn&lt;br&gt;till de ofta diffusa gränserna mellan skogsmarken och impedimenten är&lt;br&gt;det dock inte möjligt att praktiskt upprätthålla ett totalt förbud. Däremot&lt;br&gt;är det angeläget med sådana förtydliganden som Skogsstyrelsen har redo-&lt;br&gt;visat och, om möjligt, även en skärpning av föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till regeringens förslag till följ dlagstiftning till miljöbalken&lt;br&gt;m.m. har frågan om förhållandet mellan skogsvårdslagens och miljö-&lt;br&gt;balkens hänsynsregler aktualiserats (prop. 1997/98:90 s. 244 f.). Det har&lt;br&gt;gjorts gällande att det skulle komma att råda oklarheter om vilken&lt;br&gt;lagstiftning som skall tillämpas på skogsbruket. Det finns därför anled-&lt;br&gt;ning att i detta sammanhang peka på vad som sägs i nämnda proposition.&lt;br&gt;Enligt denna måste det, när två bestämmelser som är tillämpliga i samma&lt;br&gt;fråga leder till olika resultat och bestämmelserna alltså är oförenliga,&lt;br&gt;göras en bedömning av vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av all-&lt;br&gt;männa lagvalsprinciper följer i förevarande fall att de detaljerade före-&lt;br&gt;skrifterna om miljöhänsyn i skogsvårdsförfattningama skall tillämpas.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning behövs inte någon uttrycklig lagreglering&lt;br&gt;av detta eftersom den valda metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an&lt;br&gt;till allmänt erkända lagvalsprinciper. Miljöbalkens hänsynsregel om för-&lt;br&gt;siktighetsmått t.ex. blir tillämplig endast i de frågor som inte är särskilt&lt;br&gt;reglerade i skogsvårdsförfattningama. I vissa andra fall kan hänsyns-&lt;br&gt;reglema av naturliga skäl inte tillämpas. Härtill kommer att skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen kommer att vara tillsynsmyndighet inom det område som regle-&lt;br&gt;ras av skogsvårdsförfattningama, även om ingripandet stöder sig på de&lt;br&gt;allmänna hänsynsreglema i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.7 Skogs- och miljöredovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För varje brukningsenhet skall det finnas en&lt;br&gt;aktuell redovisning som anger hur skogen ser ut och vilka natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövärden som har registrerats för brukningsenheten. Rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om vad redovisningen skall innehålla, om vad&lt;br&gt;som avses med en aktuell redovisning och om undantag från kravet på&lt;br&gt;redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen har redovisat den betydelse&lt;br&gt;som en skogsbruksplan eller annat planeringsunderlag har för verksam-&lt;br&gt;heten på en skogsfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera uttalar sig positivt om skogsbruksplaner&lt;br&gt;och särskilt i den nya form som innehåller uppgifter om natur- och kul-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turmiljövärden. Skogsarbetareförbundet anser att det var ett misstag att Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;avskaffa kravet på skogsbruksplan och att det bör inforas igen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Efter beslut av riksdagen år 1983&lt;br&gt;infördes i skogsvårdslagen ett krav på att det för varje brukningsenhet&lt;br&gt;skall finnas en skogsbruksplan med riktlinjer för skogens skötsel på en-&lt;br&gt;heten (prop. 1982/83:145, bet. 1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Pla-&lt;br&gt;nen skulle upprättas enligt föreskrifter som meddelades av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det fanns möjligheter&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om undantag från kravet på skogsbruksplan.&lt;br&gt;Syftet med bestämmelsen var att stimulera till ett mer aktivt skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990 års skogspolitiska kommitté föreslog att kravet på skogsbruks-&lt;br&gt;plan skulle kvarstå men i form av en redovisning av skogstillståndet.&lt;br&gt;Regeringen valde emellertid att föreslå att kravet på skogsbruksplan&lt;br&gt;skulle slopas helt. Detta blev även riksdagens beslut. Regeringens motiv&lt;br&gt;var att behovet av en skogsbruksplan är allmänt erkänt sedan länge och&lt;br&gt;att denna uppfattning är så djupt rotad att några tvingande krav inte bör&lt;br&gt;ställas på vare sig skogsbruksplan eller en enklare redovisning av skogs-&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin utvärdering betonat skogsbruksplanens bety-&lt;br&gt;delse för ett aktivt och ansvarsfullt skogsbruk. Produktionen av skogs-&lt;br&gt;bruksplaner har enligt Skogsstyrelsen minskat kraftigt och ungefär hälf-&lt;br&gt;ten av de privata skogsägarna har ingen aktuell skogsbruksplan. Motsva-&lt;br&gt;rande synpunkter på skogsbruksplanens betydelse har framförts av flera&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens utvärdering visar att utvecklingen har gått i en annan&lt;br&gt;riktning än den som dåvarande regering förutskickade. Det är givetvis&lt;br&gt;inte tillfredsställande att så många skogsägare inte har aktuella kunskaper&lt;br&gt;om sina skogsfastigheter. Brist på kunskap förhindrar ett aktivt brukande.&lt;br&gt;Det stimulerar inte heller till en riktig skogsvård. Därtill kommer&lt;br&gt;svårigheterna för skogsägaren att leva upp till de krav som ställs på hän-&lt;br&gt;syn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Just dessa intres-&lt;br&gt;sen har föranlett en utveckling av s.k. gröna skogsbruksplaner. Detta har&lt;br&gt;skett både i Skogsstyrelsens regi och i regi av skogsägareföreningar. De&lt;br&gt;senares ekonomiska intresse för att kunna redovisa att skogsråvaran kom-&lt;br&gt;mer från ett skogsbruk som bedrivs hållbart har i vissa fall motiverat&lt;br&gt;särskilt engagemang både praktiskt och ekonomiskt i medlemmarnas&lt;br&gt;skogsbruksplaner. Antalet företag som producerar skogsbruksplaner har&lt;br&gt;ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts motiverar att kravet på någon form av redovisning&lt;br&gt;av skogstillståndet införs. Ytterligare ett motiv härför är att allt fler&lt;br&gt;skogsägare saknar förankring i ett praktiskt skogsbruk. Att införa ett krav&lt;br&gt;på en fullständig skogsbruksplan skulle dock föra för långt. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att det i skogsvårdslagen införs en bestämmelse om att&lt;br&gt;varje brukningsenhet skall ha en aktuell redovisning som anger hur&lt;br&gt;skogen ser ut på brukningsenheten och vilka natur- och kulturmiljö-&lt;br&gt;värden som finns registrerade för enheten. Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer bör fa meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;vad redovisningen skall innehålla, om vad som avses med en aktuell&lt;br&gt;redovisning och om undantag från kravet på redovisning. Syftet med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna skyldighet är inte att detaljreglera skogsägarens handlande. Därför&lt;br&gt;bör innehållskravet inte ta sikte på avverkning eller andra aktiviteter som&lt;br&gt;syftar till att generera omedelbara inkomster. Inte heller bör kraven&lt;br&gt;utformas på sådant sätt att de favoriserar vissa typer av planer och&lt;br&gt;redovisningar och diskvalificerar andra. Det bör med andra ord råda en&lt;br&gt;stor frihet för skogsägaren att bestämma detalj innehållet. Obligatoriskt&lt;br&gt;bör bl.a. vara uppgifter om natur- och kulturmiljövärden som tagits fram&lt;br&gt;och dokumenterats genom myndigheternas inventeringar. Skogsägaren&lt;br&gt;bör ges en rimlig tid att skaffa sig en redovisning. Någon straffsanktion&lt;br&gt;bör inte kopplas till bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.8 Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna om ekonomisk säkerhet för&lt;br&gt;återväxtåtgärder efter avverkning kompletteras med ett förbud mot att&lt;br&gt;påbörja avverkningen innan säkerheten har ställts och godkänts av&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om möjligheterna att binda&lt;br&gt;säkerheten till fastigheten så att den följer med en överlåtelse bör&lt;br&gt;skyndsamt utredas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens förslag och&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta tillstyrker förslaget och påpekar att&lt;br&gt;frågan om att få en säkerhet att följa fastigheten måste lösas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Om en avverkning&lt;br&gt;föranleder förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfattning får&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen enligt 36 § skogsvårdslagen i samband med avverk-&lt;br&gt;ningen besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.&lt;br&gt;Om inte säkerhet ställs får skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att&lt;br&gt;avverka skog på brukningsenheten utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med utvärderingen har Skogsstyrelsen uppmärksammat att&lt;br&gt;en avverkning i praktiken kan ske utan att säkerhet har ställts. Den&lt;br&gt;möjlighet som bestämmelserna ger skogsvårdsstyrelsen att förbjuda av-&lt;br&gt;verkning på fastigheten hinner inte utnyttjas under den sexveckorsperiod&lt;br&gt;som skogsägaren måste vänta efter det att en avverkningsanmälan har&lt;br&gt;gjorts. Skogsstyrelsen föreslår därför att lagen ändras så att avverkningen&lt;br&gt;får påbörjas först när säkerheten är ställd och godkänd av skogsvårds-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund av vad som har framkommit i utvärde-&lt;br&gt;ringen att Skogsstyrelsens förslag bör genomföras. Den bestämmelse&lt;br&gt;som redan finns och som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att förbjuda&lt;br&gt;avverkning på brukningsenheten är avsedd att tillämpas på hela bruk-&lt;br&gt;ningsenheter där skogsvården är misskött. Den kan alltså tillämpas först&lt;br&gt;sedan sådan har konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen bör sålunda kompletteras med en bestämmelse som&lt;br&gt;gör det möjligt för skogsvårdsstyrelsen att erhålla och godkänna säker-&lt;br&gt;heten innan avverkningen far påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheten är till för att täcka de kostnader som kan uppstå för&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen om den blir tvungen att själv utföra återväxtåt-&lt;br&gt;gärdema. Ett sådant förfarande kan enligt lagen nämligen tillgripas om&lt;br&gt;någon inte rättar sig efter ett föreläggande. Det har under senare tid&lt;br&gt;förekommit ett antal fall där säkerhet har begärts och ställts och där&lt;br&gt;fastigheten har överlåtits efter det att avverkningen har skett men innan&lt;br&gt;några återväxtåtgärder har utförts. Säkerheten har då återgått till den&lt;br&gt;tidigare ägaren. Om den nye ägaren inte har möjlighet att ställa&lt;br&gt;motsvarande säkerhet och vägrar att anlägga ny skog åsamkas staten&lt;br&gt;kostnader. Detta är givetvis inte tillfredsställande. Frågan har då aktua-&lt;br&gt;liserats om inte säkerheten skulle kunna bindas till fastigheten. Någon&lt;br&gt;närmare utredning om detta har inte presenterats. Hur det lagstiftnings-&lt;br&gt;mässigt skulle lösas behöver alltså utredas närmare om förslaget skulle&lt;br&gt;genomföras. Regeringen anser att det närmare bör prövas om det är&lt;br&gt;möjligt att på detta sätt komma tillrätta med problemet och har för avsikt&lt;br&gt;att skyndsamt låta utreda frågan närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.9 Författningsändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De under avsnitt 8.1.4-8 behandlade förslagen föranleder ändringar i&lt;br&gt;skogsvårdslagen i enlighet med vad som redovisas i avsnitt 2. Ändringen&lt;br&gt;i 14 § görs på sätt som där anges med anledning av att annan ändring i&lt;br&gt;paragrafen har föreslagits i prop. 1997/98:90. Rubriken ”Miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning” närmast före 32 § byts ut mot ”Miljöanalys” vilket&lt;br&gt;också framgår av avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild författningskommentar utöver vad som angetts tidigare&lt;br&gt;i avsnitt 8 synes inte vara nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Områdesskydd m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ytterligare mark behöver skyddas i syfte&lt;br&gt;att bevara en biologisk mångfald och kulturmiljövärden i skogen.&lt;br&gt;Takten i skyddsarbetet bör öka och formerna för skydd bör utnyttjas&lt;br&gt;mer effektivt och på försök i mer flexibla former. Bestämmelserna om&lt;br&gt;biotopskydd bör kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Miljövårdsberedningens&lt;br&gt;förslag överensstämmer i princip med regeringens bedömning men är&lt;br&gt;mer långtgående vad avser takten i skyddsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många instämmer i förslagen om ökade resurser&lt;br&gt;för naturvårdsavtal, biotopskydd och reservat. Det gäller tex. Same-&lt;br&gt;tinget, Länsstyrelserna i Skåne, Värmlands och Västerbottens län, Kungl.&lt;br&gt;skogs- och lantbruksakademien, LRF, Skogsägarnas riksförbund,&lt;br&gt;Skogsindustrierna, SkogForsk, Naturskyddsföreningen och SACO. För-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagen om en översyn av biotopskyddet och om en mer flexibel tillämp-&lt;br&gt;ning av detta tillstyrks också. Statskontoret, Lantmäteriverket, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Värmlands län, LRF, Skogsägarnas riksförbund och Skogs-&lt;br&gt;industrierna ser positivt på en flexiblare tillämpning av medlen för&lt;br&gt;områdesskydd medan Naturvårdsverket är mer avvaktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Skydd i olika former för att be-&lt;br&gt;vara en biologisk mångfald och kulturmiljövärden i skogen är ett viktigt&lt;br&gt;komplement till den generella hänsyn till naturvårdens intressen som är&lt;br&gt;basen för bevarandet av mångfalden. Sådant skydd kan ske både på&lt;br&gt;markägarens eget initiativ utan statens eller kommuns ingripande och på&lt;br&gt;myndigheternas initiativ med stöd av lagstiftning av olika slag. Viktigt i&lt;br&gt;sammanhanget är att betona den betydelse all mark med skog och mark i&lt;br&gt;anslutning till denna har för en biologisk mångfald och för att växter och&lt;br&gt;djur som normalt hör hemma i vårt land kan fortleva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De starkaste bestämmelserna om områdesskydd finns i naturvårds-&lt;br&gt;lagen. Dessa avser nationalpark, naturreservat och biotopskydd. Bestäm-&lt;br&gt;melserna har i huvudsak överförts till miljöbalken i det förslag som&lt;br&gt;regeringen tidigare har lämnat till riksdagen (prop. 1997/98:45). Där&lt;br&gt;föreslås också en ny skyddsform kallad kulturreservat. Med stöd av&lt;br&gt;skogsvårdslagen finns det även möjlighet att förbjuda avverkning i fjäll-&lt;br&gt;nära skog om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsent-&lt;br&gt;lig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. I samtliga dessa&lt;br&gt;fall gäller att ersättning lämnas vid avsevärt intrång i pågående mark-&lt;br&gt;användning. Enligt skogsvårdslagen är det vidare förbjudet omföra en&lt;br&gt;ädellövskog till barrskog eller annan lövskog. Statsbidrag lämnas enligt&lt;br&gt;lagen för vissa skötselåtgärder i ädellövskogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare bestämmelser om områdesskydd finns i skogsvårdslagen.&lt;br&gt;Sålunda krävs det tillstånd för föryngringsawerkning i sådana områden&lt;br&gt;som regeringen har förordnat som svårföryngrade eller som skydds-&lt;br&gt;skogar. I svårföryngrade områden i Norrland och Dalarna far tillstånd&lt;br&gt;inte ges till avverkning på mark som producerar mindre än en kubikmeter&lt;br&gt;om året per hektar. Inte heller far tillstånd ges till avverkning för att&lt;br&gt;bygga skogsbilväg som saknar s.k. båtnad. Dessa förbud kan inte ligga&lt;br&gt;till grund för ersättningsanspråk eftersom de inte inskränker skogsbruk&lt;br&gt;som är pågående markanvändning. Det gäller även förbudet enligt&lt;br&gt;skogsvårdslagen att avverka skogliga impediment som har redovisats i&lt;br&gt;det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1993 års skogspolitiska beslut behandlades frågan om&lt;br&gt;behovet av skydd av skog i syfte att bevara en biologisk mångfald. Där-&lt;br&gt;vid anfördes bl.a. följande: Det påpekades att den förordade skogs-&lt;br&gt;politiken på ett helt nytt sätt utgick från vårt nationella och interna-&lt;br&gt;tionella ansvar för att bevara den biologiska mångfalden och de växt- och&lt;br&gt;djurarter som naturligt lever i Sverige. Vid bedömningen av hur stor del&lt;br&gt;av skogsmarken som behöver avsättas som reservat bör hänsyn tas till&lt;br&gt;andra åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;uppfylla miljömålet. Det hänvisades till den normala hänsynen som skall&lt;br&gt;tas vid alla åtgärder i skogsbruket men också till biotopskyddet, skyddet&lt;br&gt;av våtmarker, hänsynstagandet i gränslandet mellan skogsmark och jord-&lt;br&gt;bruksmark och frivilliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pekades också på möjligheten att tillämpa olika medel flexibelt.&lt;br&gt;Genom att skydda olika områden under skilda tidsperioder ansågs det&lt;br&gt;många gånger möjligt att avstå från för både staten och markägaren&lt;br&gt;dyrbara reservatsavsättningar som annars hade tett sig nödvändiga. Mot&lt;br&gt;bakgrund av detta lanserades ett nytt instrument, nämligen civilrättsliga&lt;br&gt;avtal mellan staten och markägaren avseende naturvårdsinsatser, s.k.&lt;br&gt;naturvårdsavtal. Som ytterligare alternativ angavs möjligheten att för-&lt;br&gt;ordna om reservat utan att ägareförhållandet ändras och med en varierad&lt;br&gt;grad av inskränkningar. Miljömålet skulle alltså tillgodoses genom en&lt;br&gt;kombination av ökade reservatsavsättningar och en skärpt tillämpning av&lt;br&gt;den då gällande naturvårdshänsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller omfattningen av reservatsavsättningar anfördes bl.a. att det&lt;br&gt;var nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt men att det först&lt;br&gt;när praktiska erfarenheter av den nya skogspolitiken har vunnits kunde&lt;br&gt;vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningama på&lt;br&gt;längre sikt. En bedömning av denna fråga avsågs bli överlämnad till&lt;br&gt;Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. För att möjliggöra en utökad re-&lt;br&gt;servatsavsättning föreslogs ett ökat årligt anslag härför med 55 miljoner&lt;br&gt;kronor till ca 190 miljoner kronor, vilket också blev riksdagens beslut.&lt;br&gt;Detta kompletterades med ett anslag för biotopskydd i skog och natur-&lt;br&gt;vårdsavtal på 20 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har haft i uppdrag att särskilt redovisa omfattningen&lt;br&gt;och innebörden av biotopskydd, naturvårdsavtal och frivilliga avsätt-&lt;br&gt;ningar m.m. Naturvårdsverket har samtidigt haft i uppdrag att redovisa&lt;br&gt;skogsreservatens omfattning. Dessa båda redovisningar har därefter legat&lt;br&gt;till grund för Miljövårdsberedningens uppgift att yttra sig över i vilken&lt;br&gt;omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och&lt;br&gt;former för att åstadkomma detta. Av de samlade förslagen framgår bl.a.&lt;br&gt;följande: Vid utgången av år 1996 var följande arealer produktiv skogs-&lt;br&gt;mark skyddad, nämligen som nationalpark 36 300 hektar, som reservat&lt;br&gt;552 800 hektar och som domänreservat eller förvärvat av Naturvårds-&lt;br&gt;verket sammanlagt 243 160 hektar. Därtill kommer biotopskydd och are-&lt;br&gt;aler skyddade genom naturvårdsavtal som vid utgången av år 1997 upp-&lt;br&gt;gick till ca 1 700 hektar resp, ca 1 800 hektar. Frivilliga hänsynsområden&lt;br&gt;större än 0,5 hektar uppgick till 230 000 hektar. Hänsynsytor som är&lt;br&gt;mindre än 0,5 hektar lämnas enligt skogsvårdslagens bestämmelser eller&lt;br&gt;frivilligt. Arealen av dessa uppgår till 7 000 resp. 3 000 hektar om året&lt;br&gt;eller sammanlagt 5 % av den avverkade arealen. Till dessa arealer kom-&lt;br&gt;mer skogsmark inom det svårföryngrade området som inte far föryng-&lt;br&gt;ringsavverkas eftersom återväxten inte kan tryggas. Denna areal uppgår&lt;br&gt;till ca 230 000 hektar. Därtill kommer 3,4 miljoner hektar skogbärande&lt;br&gt;impediment där endast enstaka träd får avverkas under vissa begränsade&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har gjort bedömningen med utgångspunkt bl.a.&lt;br&gt;i en forskarrapport att det i ett kortsiktigt perspektiv finns ett behov av att&lt;br&gt;skydda ytterligare skogsmark motsvarande drygt 3 % eller ca 700 000&lt;br&gt;hektar av den produktiva skogsmarksarealen nedanför gränsen för&lt;br&gt;fjällnära skog. Detta för att inte försitta möjligheterna att långsiktigt&lt;br&gt;bevara den biologiska mångfalden. Därutöver finns det enligt bered-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen ca 200 000 hektar där det finns behov av att låta naturhänsynen&lt;br&gt;vida överstiga den generella hänsyn som normalt skall tas. Miljövårds-&lt;br&gt;beredningen anser att ca 250 000 hektar av denna sammanlagda areal bör&lt;br&gt;skyddas genom förordnanden som reservat och 25 000 hektar genom&lt;br&gt;biotopskydd. Resterande del, ca 600 000 hektar, bedöms kunna tillgodo-&lt;br&gt;ses inom ramen för frivilliga åtaganden. De sammanlagda kostnaderna&lt;br&gt;för reservat och biotopskydd beräknas till 4,7 miljarder kronor. Om skyd-&lt;br&gt;det skulle genomföras under en 1 O-årsperiod, vilket beredningen för-&lt;br&gt;ordar, skulle de årliga anslagen för ändamålet behöva ökas med&lt;br&gt;255 miljoner kronor vilket motsvarar mer än en fördubbling av dagens&lt;br&gt;anslag. I ett 20-årsprogram är det främst anslaget för biotopskydd som&lt;br&gt;behöver ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bedömningar som myndigheterna och Miljövårdsberedningen nu&lt;br&gt;har gjort är de bästa som för närvarande finns att tillgå. De bör sålunda&lt;br&gt;kunna utgöra en utgångspunkt för ställningstaganden om behovet av att&lt;br&gt;skydda skogsmark i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Bedöm-&lt;br&gt;ningarna har gjorts i ett helhetsperspektiv där hänsyn har tagits till de sär-&lt;br&gt;skilda förhållanden som råder i vårt land, till vad som historiskt har skett&lt;br&gt;i våra skogar och till de skilda medel som står till förfogande för&lt;br&gt;åtgärder. Det finns mot den här bakgrunden inte skäl för eller möjligheter&lt;br&gt;att som i vissa andra länder lägga fast ett visst procentmål för skyddad&lt;br&gt;areal. I stället bör skogsbruket och myndigheterna arbeta vidare i den&lt;br&gt;riktning som utvärderingarna pekar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan tvekan är det fortfarande så att det behöver avsättas ytterligare&lt;br&gt;skogsmark med ett så starkt skydd att det krävs ekonomisk ersättning till&lt;br&gt;skogsägarna. Detta gäller inte minst för Syd- och Mellansverige. Någon&lt;br&gt;bättre bedömning av detta behov än den som Miljövårdsberedningen har&lt;br&gt;gjort finns inte för närvarande. Regeringen har för avsikt att i budget-&lt;br&gt;propositionen för år 1999 föreslå riksdagen anslagshöjningar både för&lt;br&gt;reservat och för biotopskydd och naturvårdsavtal. I den nyligen lämnade&lt;br&gt;vårpropositionen har hänsyn tagits till detta genom att det inom ramarna&lt;br&gt;för de båda aktuella utgiftsområdena har beräknats sammanlagt ytter-&lt;br&gt;ligare 185 respektive 65 miljoner kronor för perioden 1999-2001 (prop.&lt;br&gt;1997/98:150). Om den årliga insatsen skulle permanentas på denna nivå&lt;br&gt;skulle Miljövårdsberedningens mål kunna nås på 15 år. Till de nämnda&lt;br&gt;summorna skall läggas den engångssumma på 20 miljoner kronor för&lt;br&gt;reservat som regeringen i samma proposition har föreslagit skall anvisas&lt;br&gt;på tilläggsbudget för år 1998. Även det europeiska nätverket av skyddade&lt;br&gt;områden, Natura 2000, har betydelse genom att det finns vissa möjlig-&lt;br&gt;heter att erhålla medfinansiering från EU av skogsreservat. Samtidigt&lt;br&gt;måste det emellertid framhållas att utvecklingen blir styrande för vilka&lt;br&gt;former bevarandet av den biologiska mångfalden behöver ta. Inte minst&lt;br&gt;de frivilliga åtgärder som skogsbruket vidtar och som Miljövårdsbered-&lt;br&gt;ningen har förutsatt är särskilt angelägna och har stor betydelse i sam-&lt;br&gt;manhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse är också frågan om de civilrättsliga naturvårds-&lt;br&gt;avtalens giltighet när en fastighet byter ägare. Skogsstyrelsen föreslog&lt;br&gt;bl.a. i sin aktionsplan för biologisk mångfald att lagändringar skulle&lt;br&gt;göras så att avtalen skulle kunna ges en giltighet upp till 50 år oavsett om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett ägarbyte sker. Regeringen har lämnat förslag till ändring i jordabalken Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;med detta syfte i sin proposition om följdlagstiftning till miljöbalken&lt;br&gt;m.m. (prop. 1997/98:90). Om riksdagen beslutar i enlighet med rege-&lt;br&gt;ringens förslag kommer naturvårdsavtalens ställning att stärkas fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i 1993 års skogspolitiska beslut redovisades som nämnts be-&lt;br&gt;hovet av en effektiv och flexibel användning av tillgängliga medel för&lt;br&gt;områdesskydd. Skogsstyrelsen har på nytt uppmärksammat frågan i sin&lt;br&gt;utvärdering och där skisserat en kompletterande modell för naturskydd&lt;br&gt;främst för södra och mellersta Sverige. Bakgrunden är de särskilda&lt;br&gt;ägareförhållanden som dessa områden kännetecknas av. Modellen utgår&lt;br&gt;från de nuvarande administrativa medel som står till förfogande.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen föreslår en ytterligare närmare utredning tillsammans&lt;br&gt;med Naturvårdsverket och om det visar sig lämpligt en försöksverk-&lt;br&gt;samhet. Regeringen anser att myndigheterna bör arbeta vidare med denna&lt;br&gt;fråga och därvid även uppmärksamma skogens kulturmiljövärden. Even-&lt;br&gt;tuella kostnader för utredning och försöksverksamhet far täckas inom&lt;br&gt;ramen för tilldelade anslag. Det kan i sammanhanget nämnas att Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har fatt i uppdrag att i samarbete med Skogsstyrelsen få till&lt;br&gt;stånd en liknande lösning inom ett större skogsområde i Västerbottens&lt;br&gt;inland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det på olika sätt finns möjlighet att effektivisera använd-&lt;br&gt;ningen av de statliga medel som står till förfogande för områdesskydd&lt;br&gt;kan det inte uteslutas att det kan komma att uppstå medelsbrist särskilt&lt;br&gt;om omfattande avverkningar skulle aktualiseras i skyddsvärda områden.&lt;br&gt;Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt en särskild förhandlare&lt;br&gt;att överlägga med företrädare för skogsbruket bl.a. om möjligheten att fa&lt;br&gt;senarelägga statens ersättningar till dess medel finns tillgängliga. Upp-&lt;br&gt;draget skall redovisas i juni 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har särskilt tagit upp frågan om&lt;br&gt;biotopskyddets innehåll och föreslagit att listan över skyddsvärda bio-&lt;br&gt;toper kompletteras. Vidare föreslår myndigheterna att biotopskydds-&lt;br&gt;bestämmelsema i undantagsfall skall kunna tillämpas på arealer större än&lt;br&gt;de 5 hektar som Skogsstyrelsen har angett med utgångspunkt i förar-&lt;br&gt;betena till bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av definierade skyddsvärda biotoper kräver inte riks-&lt;br&gt;dagens medverkan. Regeringen har för avsikt att fortlöpande ta de&lt;br&gt;initiativ som utvecklingen ger vid handen. Vad gäller storleksgränser bör&lt;br&gt;flexibilitet känneteckna tillämpningen av bestämmelserna om både bio-&lt;br&gt;topskydd och reservat. Det ankommer på Skogsstyrelsen och Naturvårds-&lt;br&gt;verket att besluta om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för den biologiska mångfalden är också de krav som den&lt;br&gt;internationella marknaden för skogsindustriprodukter ställer. Svensk&lt;br&gt;industri möter sålunda skilda krav på att produkterna skall ha någon form&lt;br&gt;av miljöcertifiering. I Sverige har det mot denna bakgrund gjorts ett&lt;br&gt;omfattande arbete med att ta fram en nationell standard som kan ligga till&lt;br&gt;grund för miljöcertifiering av skogsbruk. Internationellt sett ligger vi&lt;br&gt;långt framme. Flera stora skogsföretag och skogsägareföreningar låter nu&lt;br&gt;certifiera sin verksamhet. Standarden som används skiftar något. Certi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fieringen sker på olika sätt, t.ex. inom ramen för ISO och enligt EU:s&lt;br&gt;system EMAS. Miljöcertifieringen är enligt regeringens uppfattning en&lt;br&gt;angelägenhet för marknaden, dvs. för producenter och konsumenter. Det&lt;br&gt;är angeläget att även statens skogsbruk på mark som förvaltas av&lt;br&gt;Fastighetsverket miljöcertifieras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Statligt ekonomiskt stöd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket&lt;br&gt;bör som hittills regelmässigt lämnas endast till natur- och kultur-&lt;br&gt;vårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och insatser mot effekterna av luft-&lt;br&gt;föroreningar. Motsvarande princip bör gälla för eventuella stöd från&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen har föreslagit en ökning av&lt;br&gt;anslagen för bidrag till natur- och kulturvårdsåtgärder och till skogs-&lt;br&gt;markskalkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsverket och Riksantikvarieämbetet till-&lt;br&gt;styrker förslaget om ökat anslag för bidrag till natur- och kulturvårds-&lt;br&gt;åtgärder. Kungl. skogs- och lantbruksakademien framför synpunkter på&lt;br&gt;den administrativa hanteringen av bidragen. Länsstyrelsen i Väster-&lt;br&gt;bottens län, LRF och Skogsägarnas riksförbund är positiva till Skogs-&lt;br&gt;styrelsens förslag om åtgärder mot markförsurning, medan SkogForsk är&lt;br&gt;mer avvaktande. Kungl. skogs- och lantbruksakademien, LRF, Skogs-&lt;br&gt;industrierna, Skogsägarnas riksförbund och Skogsarbetareförbundet&lt;br&gt;instämmer i förslaget att återinföra stöd i samband med insektsskador på&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sedan 1979 års skogspolitiska&lt;br&gt;beslut har förutsättningen varit att skogsbruket skall vara självfinansierat.&lt;br&gt;Så t.ex. skall de krav som ställs i skogsvårdslagstiftningen tillgodoses&lt;br&gt;utan statligt stöd. Under perioden 1980-1993 förekom vissa bidrag till&lt;br&gt;skogsvårdsåtgärder som från samhällets synpunkt betraktades som&lt;br&gt;angelägna men som inte ansågs skäligt att kräva av skogsägaren. Mot&lt;br&gt;slutet av perioden kom i stort sett alla bidrag att finansieras av den&lt;br&gt;dåvarande skogsvårdsavgiften. Strax före 1993 års skogspolitiska beslut&lt;br&gt;trädde i kraft slopades skogsvårdsavgiften. Därmed avvecklades också&lt;br&gt;alla stöd och anslag som var finansierade av denna. Kvar stod för skogs-&lt;br&gt;ägaren stöd i samband med att skogsbruksåtgärder utfördes som bered-&lt;br&gt;skapsarbeten. Detta stöd motsvarar emellertid den merkostnad som upp-&lt;br&gt;kommer bl.a. till följd av orutinerad arbetskraft eller olämplig tid för ar-&lt;br&gt;betets utförande. Skogsbruksåtgärder som beredskapsarbeten har minskat&lt;br&gt;kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stöd som kvarstår efter 1993 års skogspolitiska beslut är i övrigt&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1970-talet infördes särskild lagstiftning i syfte att bevara de&lt;br&gt;återstående bokskogarna. Bestämmelserna innebar bl.a. att det blev för-&lt;br&gt;bjudet att ändra trädslag på de aktuella arealerna. Bokskogsbruk betrakta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des enligt lagen som pågående markanvändning och ett förbud mot träd-&lt;br&gt;slagbyte kunde inte läggas till grund för krav på ersättning från staten för&lt;br&gt;intrång. Ett förbud mot avverkning måste emellertid beslutas med stöd av&lt;br&gt;naturvårdslagens reservatsbestämmelser och kunde därmed ligga till&lt;br&gt;grund för ersättning. För att kompensera för de höga kostnader som bok-&lt;br&gt;skogsskötsel medför infördes ett statsbidrag till bl.a. anläggning av&lt;br&gt;bokskog och ungskogsskötsel. Bestämmelser om detta fanns i lagen. I&lt;br&gt;början av 1980-talet utvidgades bokskogslagstiftningen till att gälla alla&lt;br&gt;ädellövskogar. Genom 1993 års skogspolitiska beslut överfördes den då-&lt;br&gt;varande ädellövskogslagens bestämmelser i huvudsak oförändrade till&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Enligt 28 § skogsvårdslagen kan sålunda bidrag lämnas&lt;br&gt;av allmänna medel till kostnader för åtgärder som behövs för att trygga&lt;br&gt;återväxten av ädellövskog. Bidragen skall ses som en ersättning för&lt;br&gt;merkostnader som skogsägaren åsamkas. Bidrag kan inte ges till åtgär-&lt;br&gt;der för att utöka arealen ädellövskog. Sedan 1994 har bidrag kunnat&lt;br&gt;lämnas med upp till 20 miljoner kronor om året. För budgetåret 1998 står&lt;br&gt;18 miljoner kronor till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan mars 1997 kan det även lämnas bidrag inom ramen för EU:s&lt;br&gt;jordbrukspolitik i syfte att minska traditionell jordbruksproduktion och&lt;br&gt;öka variationen i odlingslandskapet. Enligt det svenska programmet läm-&lt;br&gt;nas bidrag till anläggning av lövskog med inhemska trädslag på åkermark&lt;br&gt;i slättområden under fem år. Bidraget som finansieras till hälften av EU&lt;br&gt;och till hälften inom ramen för jordbrukspolitiken har mött ett begränsat&lt;br&gt;intresse. Under år 1997 hade bidrag ansökts för en areal på ca 300 hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda bidragsformerna har karaktär av ersättningar för extra natur-&lt;br&gt;vårdsinsatser och ryms inom ramen för den grundläggande principen i&lt;br&gt;skogspolitiken som här har redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragen till naturvårds- och kulturvårdsåtgärder kan lämnas för åtgär-&lt;br&gt;der som går utöver skogsvårdslagens krav. Bidragsformen är sålunda i&lt;br&gt;linje med gällande princip för statligt stöd. De sammanlagda bidragen&lt;br&gt;sedan 1994 har uppgått till mellan 7 och 15 miljoner kronor om året. För&lt;br&gt;budgetåret 1998 står 7,7 miljoner kronor till förfogande för bidrag.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen har föreslagit en förstärkning till 15 miljoner kronor. En&lt;br&gt;sådan utökning ryms inte inom ramen för tillgängliga medel utan en om-&lt;br&gt;fördelning från andra angelägna områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna mot effekterna av luftföroreningar är enligt bestämmelserna&lt;br&gt;en statlig försöksverksamhet till vilken skogsägaren måste bidra med&lt;br&gt;20 %. Det årliga anslaget har uppgått till som mest 15 miljoner kronor&lt;br&gt;under perioden 1994-1997. För budgetåret 1998 står 10 miljoner kronor&lt;br&gt;till Skogsstyrelsens förfogande. Verksamheten har under perioden för-&lt;br&gt;skjutits från kalkning till vitaliseringsgödsling. Sedan början av 1997 kan&lt;br&gt;det också lämnas bidrag inom ramen för EU:s jordbrukspolitik till vitali-&lt;br&gt;seringsgödsling. De begränsningar till jordbruksföretag som gäller för&lt;br&gt;bidraget har lett till att verksamheten har haft en begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten ligger inom ramen för den gällande principen för statligt&lt;br&gt;stöd till skogsbruket i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har föreslagit att försöksverksamheten nu upphör och&lt;br&gt;att den övergår i en regelrätt verksamhet med kalkning och vitaliserings-&lt;br&gt;gödsling. Ett program har tagits fram i samarbete med Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammanlagda kostnaden för staten skulle uppgå till 243 miljoner&lt;br&gt;kronor för perioden 1999-2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning ryms ett sådant program inte inom de&lt;br&gt;anslagsramar som står till förfogande utan att angelägna ändamål far stå&lt;br&gt;tillbaka. Den viktigaste insatsen är givetvis att fa till stånd begränsningar&lt;br&gt;av utsläppen vid föroreningskällorna. Det är också viktigt att bevaka&lt;br&gt;utvecklingen av föroreningar och eventuella skador. En sådan övervak-&lt;br&gt;ning finansieras på annat sätt, bl.a. av EU. Naturvårdsverket har i upp-&lt;br&gt;drag att ta fram en detaljerad nationell plan för verksamheten med sjö-&lt;br&gt;kalkning under den närmaste 1 O-årsperioden. Regeringen bedömer att det&lt;br&gt;behövs ett samlat grepp om problemet med försurningen. I arbetet med&lt;br&gt;den nationella planen bör det därför ingå att Naturvårdsverket och läns-&lt;br&gt;styrelserna tillsammans med Skogsstyrelsen beskriver hur ett kalknings-&lt;br&gt;och vitaliseringsprogram för mark och vatten i sydvästra Sverige bör&lt;br&gt;utformas. Arbetet med detta kan beräknas pågå till halvårsskiftet 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1994 fanns det vissa möjligheter att lämna bidrag till skogsägare&lt;br&gt;för bekämpning av omfattande insekthärjningar i skog. Några remiss-&lt;br&gt;instanser har föreslagit att detta bidrag åter införs. Bidragsmöjligheten&lt;br&gt;avskaffades på förslag av 1990 års skogspolitiska kommitté i likhet med&lt;br&gt;övriga skogsbruksbidrag som finansierades med skogsvårdsavgiften.&lt;br&gt;Något utrymme för ett sådant bidrag finns inte längre inom budget-&lt;br&gt;ramarna. Andra skador såsom brand- och stormskador liksom insekts-&lt;br&gt;skador på plantskog är det möjligt att försäkra sig mot. Det är skogs-&lt;br&gt;brukets eget ansvar att pröva möjligheterna till försäkringsskydd även&lt;br&gt;mot övriga insektsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till den översyn som görs inom EU av stödet till jord-&lt;br&gt;bruket och strukturfondsstödet har frågan om bidrag till kommersiellt&lt;br&gt;skogsbruk aktualiserats under rubriken landsbygdsstöd. Ett sådant stöd&lt;br&gt;strider mot den svenska skogspolitiken. Stöd av detta slag är typiskt ett&lt;br&gt;skogspolitiskt medel. EU har ingen kompetens på skogspolitikens om-&lt;br&gt;råde. Bidrag skulle dessutom snedvrida konkurrensen på den globala&lt;br&gt;marknaden för skogsindustriprodukter och på EU:s inre marknad. Det&lt;br&gt;riskerar också att motverka konkurrensneutraliteten inom medlems-&lt;br&gt;staterna. Mot denna bakgrund har Sverige motsatt sig att sådant stöd be-&lt;br&gt;slutas. Däremot kan vi givetvis acceptera sådana stöd som ges till natur-&lt;br&gt;och kulturvårdsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör sålunda statligt stöd till skogsbruket begrän-&lt;br&gt;sas till sådana åtgärder som har karaktären av natur- och kulturvård och&lt;br&gt;som går utöver vad som krävs enligt gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Kunskapsförsörjning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Goda kunskaper är även i fortsättningen&lt;br&gt;nödvändiga för att skogspolitikens mål skall kunna nås. Rådgivning&lt;br&gt;och information till skogsägarna är i det sammanhanget särskilt&lt;br&gt;viktiga och behöver förstärkas. Både grundläggande och tillämpad&lt;br&gt;forskning behövs för en fortsatt utveckling av en hållbar skogsnäring.&lt;br&gt;Ansvaret för detta är både statens och näringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag: Skogsstyrelsen föreslår en kraftig ekonomisk&lt;br&gt;förstärkning till rådgivning och information och nya anslag till invente-&lt;br&gt;ringar, tillämpad forskning och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga som har yttrat sig över förslaget till&lt;br&gt;förstärkt rådgivning och information tillstyrker utom Statskontoret som&lt;br&gt;föreslår ytterligare utredning av frågan. Många instämmer i förslaget om&lt;br&gt;medel till Skogsstyrelsen för forskning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: 1993 års skogspolitik innebar en&lt;br&gt;omfattande avreglering. Samtidigt betonades att skogsägarna härigenom&lt;br&gt;gavs ett ökat ansvar. Politikens mål innebar nämligen snarare en skärp-&lt;br&gt;ning än en försvagning. Mot den bakgrunden måste det ställas ökade krav&lt;br&gt;på skogsägarnas kunskaper och förmåga att leva upp till politikens mål&lt;br&gt;genom åtgärder som i många fall måste grunda sig på nya kunskaper.&lt;br&gt;Sådana kunskaper kan hämtas ur information av olika slag som samlas in&lt;br&gt;genom inventeringar, såsom riksskogstaxeringen och Skogsvårds-&lt;br&gt;organisationens olika inventeringar. De kan också grundas på den&lt;br&gt;information och rådgivning som lämnas av den statliga skogsmyndig-&lt;br&gt;heten eller intresseorganisationer och på forskning som sker på initiativ&lt;br&gt;dels av staten, dels skogsbruket självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1993 års beslut ställdes inga nya resurser till förfogande för kun-&lt;br&gt;skapsförsörjningen annat än för att säkra ett slutförande av de pågående&lt;br&gt;inventeringarna av sumpskogar och skyddsvärda biotoper. Dessa inven-&lt;br&gt;teringar skall slutredovisas i januari 1999. De utgör en nödvändig grund&lt;br&gt;för att genomföra vissa delar av skogspolitiken. Inte minst är det nöd-&lt;br&gt;vändigt att skogsägarna själva far vetskap om de skyddsvärda områden&lt;br&gt;som finns på deras fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har föreslagit att 20 miljoner kronor anvisas för&lt;br&gt;inventeringar av skilda slag. Det finns emellertid inte möjligheter att&lt;br&gt;ställa ytterligare resurser till förfogande för detta ändamål. Förutom de&lt;br&gt;data som samlas in genom den officiella statistiken och genom&lt;br&gt;riksskogstaxeringen far Skogsvårdsorganisationens informationsbehov&lt;br&gt;tillgodoses inom ramen för tillgängliga medel och genom de möjligheter&lt;br&gt;till information som t.ex. skogsvårdslagstiftningen lägger grunden för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något återinförande av den tidigare bedrivna översiktliga skogsinven-&lt;br&gt;teringen är inte aktuell. Däremot bör detta omfattande material givetvis&lt;br&gt;utnyttjas så långt det är möjligt. Det ökande intresset för skogsbruks-&lt;br&gt;planer kan förstärka den för skogsägarna nödvändiga informationen.&lt;br&gt;Finansieringen av sådana planer är en fråga för skogsägarna själva. Vad&lt;br&gt;särskilt gäller riksskogstaxeringen är det viktigt att grundmotivet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 158&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna bibehålls, nämligen att beskriva tillståndet och utvecklingen av&lt;br&gt;skogstillståndet. Den ytterligare datainsamling som sker genom taxe-&lt;br&gt;ringen är givetvis också angelägen men får utföras i mån av tillgång på&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning och information har varit viktiga delar av skogspolitiken&lt;br&gt;under hela 1900-talet. Rådgivning är ett nödvändigt komplement till&lt;br&gt;lagstiftningens föreskrifter. Den är i många fall en del av tillsynen enligt&lt;br&gt;skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års skogspolitik bygger i högre grad än tidigare på att skogs-&lt;br&gt;ägarna är kunniga om vad som gäller för skogsskötseln och hur den går&lt;br&gt;till. Kunskapskraven är höga inte minst vad gäller natur- och kulturmiljö-&lt;br&gt;vård. Skogsstyrelsen redovisar i utvärderingen att antalet skogsägare i&lt;br&gt;landet uppgår till ca 340 000. Varje år registreras ca 15 000 nya skogs-&lt;br&gt;ägare, varav 2 000-3 000 till stor del saknar tidigare praktisk skoglig&lt;br&gt;förankring. Andelen yngre skogsägare ökar. Inom utvärderingen har&lt;br&gt;Skogsstyrelsen låtit göra en enkät till bl.a. privata enskilda skogsägare.&lt;br&gt;Av resultaten kan det utläsas att skogsägarna uppfattar mycket starkt att&lt;br&gt;1993 års skogspolitik ställer större krav än tidigare på kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljningen av skogsvården och natur- och kulturhänsynen visar att&lt;br&gt;ytterligare insatser behövs från Skogsvårdsorganisationens sida. En&lt;br&gt;striktare och enhetligare tillsyn måste kompletteras med information och&lt;br&gt;rådgivning. Detta kan ske både i kampanjform och enskilt. Kampanj-&lt;br&gt;formen har visat sig mycket effektiv och populär under många år. Så t.ex.&lt;br&gt;nådde kampanjen Rikare skog över 85 000 skogsägare. Andra stora&lt;br&gt;kampanjer under 1990-talet har varit Kulturmiljövård i skogen med&lt;br&gt;45 000 deltagare och Säker i skogen med 62 000 deltagare. Den senaste&lt;br&gt;stora rådgivningsinsatsen avser miljöåtgärder i skogsbruket inom ramen&lt;br&gt;för EU:s miljöprogram för jordbruket. Programmet omfattar åren 1995—&lt;br&gt;1998. Målet för den skogliga delen av programmet är kompetens-&lt;br&gt;utveckling så att skogsbruket kan bedrivas med bevarad eller berikad&lt;br&gt;biologisk mångfald och med skydd för värdefulla kulturlämningar. Det&lt;br&gt;innehåller såväl individuell rådgivning som grupprådgivning, utbildning&lt;br&gt;och information. Hittills har antalet deltagare varit ca 120 000. Den totala&lt;br&gt;kostnadsramen för år 1997 var 32 miljoner kronor, varav hälften har&lt;br&gt;finansierats av EU. Denna kampanj kommer att övergå i den nya kam-&lt;br&gt;panjen Grönare skog som har redovisats närmare i budgetpropositionen&lt;br&gt;för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 23 s. 68). Även Grönare skog be-&lt;br&gt;räknas bli medfinansierad av EU. Som angavs i nämnda proposition&lt;br&gt;måste finansieringen av vissa delar av kampanjen ske i särskild ordning.&lt;br&gt;Kampanjen är ett viktigt led i strävan att nå skogspolitikens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen har visat att det behövs en förstärkt insats för tillsyn och&lt;br&gt;för rådgivning och information till skogsägarna. Skogsstyrelsen pekar i&lt;br&gt;det sammanhanget på både skogsvårds- och miljöområdena och föreslår&lt;br&gt;en anslagsförstärkning med 40 miljoner kronor. Regeringen har i 1998&lt;br&gt;års ekonomiska vårproposition vid beräkningen av utgiftsramen för ut-&lt;br&gt;giftsområde 23 avsatt sammanlagt 34 miljoner kronor extra för perioden&lt;br&gt;1999-2001 i syfte att förstärka rådgivningen. Regeringen återkommer till&lt;br&gt;de närmare anslagsfrågorna i budgetpropositionen för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att skapa grunden för en bättre samordning av den samlade&lt;br&gt;skogs- och skogsindustriella forskningen och utbildningen har en särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp kartlagt denna och redovisat behovet av vissa åtgärder (Ds&lt;br&gt;1998:20). Arbetsgruppen har bestått av företrädare för berörda bransch-&lt;br&gt;organisationer, departement och forskningsfinansierande organ. En bättre&lt;br&gt;samordning ger möjligheter till ökad effektivitet och en inriktning av&lt;br&gt;insatserna på områden som stärker den svenska skogsnäringens kon-&lt;br&gt;kurrenskraft för framtiden. Enligt arbetsgruppen gjordes under år 1997&lt;br&gt;en sammanlagd insats från staten och skogsnäringen på skogsforskning&lt;br&gt;och skogsindustriell forskning på ca 875 miljoner kronor. I denna summa&lt;br&gt;ingår inte den forskning och utveckling som sker för egen räkning inom&lt;br&gt;de skilda skogsindustriföretagen. Summan fördelades på skogsbruks-&lt;br&gt;forskning, pappers- och massaforskning och träforskning med summorna&lt;br&gt;440, 282 resp. 155 miljoner kronor. Ca 355 miljoner kronor disponerades&lt;br&gt;av hel- eller delägda branschforskningsinstitut, ca 285 miljoner kronor av&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet och ca 235 miljoner kronor av övriga uni-&lt;br&gt;versitet och forskningsinstitut. Mellan 60 % och 70 % av den samman-&lt;br&gt;lagda summan kommer från statliga finansiärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens initiativ görs nu ytterligare insatser för ffamtidsinriktad,&lt;br&gt;främst industriell forskning och utveckling. Insatserna görs med den&lt;br&gt;uttryckliga förutsättningen att branschen gör motsvarande insatser på&lt;br&gt;60 % av totalkostnaden. Detta är i linje med de regler som gäller inom&lt;br&gt;EU. Dessa senare insatser kommer i så fall att uppgå till sammanlagt&lt;br&gt;ytterligare närmare 700 miljoner kronor under en treårsperiod. De är in-&lt;br&gt;riktade främst på trä- och träfiberområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har föreslagit att staten genom Skogsstyrelsen skall&lt;br&gt;disponera ett särskilt anslag på 10 miljoner kronor om året för veten-&lt;br&gt;skapliga undersökningar och utredningar m.m. Skogsstyrelsen hänvisar&lt;br&gt;till det anslag som fanns före 1993 års skogspolitiska beslut men som&lt;br&gt;slopades i anslutning till detta. Flera remissinstanser har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona, nu liksom tidigare, att skogsnäringen har ett&lt;br&gt;stort ansvar för att utveckla sin näring och skapa konkurrenskraft genom&lt;br&gt;insatser för forskning och utveckling. Detta gäller inte enbart för det en-&lt;br&gt;skilda företaget utan också för branschen som sådan. De uppgifter om de&lt;br&gt;ekonomiska insatserna för forskning som här har redovisats visar tydligt&lt;br&gt;att staten tar ett väsentligt ansvar för en fortsatt utveckling av ett hållbart&lt;br&gt;skogsbruk och en framtidsinriktad, konkurrenskraftig skogsindustriell&lt;br&gt;verksamhet. I den mån Skogsstyrelsen behöver göra insatser på dessa&lt;br&gt;områden får det ske inom ramen för det myndighetsanslag som styrelsen&lt;br&gt;disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har särskilt pekat på möjligheterna att inom EU verka&lt;br&gt;för att skogsforskningen lyfts fram och för möjligheterna att erhålla&lt;br&gt;medfmansiering från EU. Sverige har aktivt tillsammans med Spanien&lt;br&gt;och Österrike verkat för att skogsforskningen skulle få en framskjuten&lt;br&gt;plats i EU:s femte ramprogram för forskning. Eftersom övriga medlems-&lt;br&gt;stater inte stödde detta initiativ kommer skogsforskningen, även om den&lt;br&gt;nämns i ramprogrammet, att få en mindre framträdande plats. I det läget&lt;br&gt;är det mer än tidigare angeläget att svenska forskare, som hittills varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket framgångsrika i konkurrensen om EU:s forskningsmedel, och&lt;br&gt;inte minst den svenska skogsindustrin arbetar aktivt för att initiera ge-&lt;br&gt;mensamma forsknings- och utvecklingsprogram med andra medlems-&lt;br&gt;staters forskare och industriföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad särskilt gäller Skogsstyrelsens förslag till forskningsanslag bör&lt;br&gt;följande framhållas. Det tidigare anslaget som disponerades av Skogssty-&lt;br&gt;relsen finansierades på branschens uttryckliga önskemål med skogsvårds-&lt;br&gt;avgiften som av skogsbranschens företrädare betraktades som branschens&lt;br&gt;egna, kollektiva medel. Besluten om disponeringen av forskningsanslaget&lt;br&gt;fattades under starkt inflytande från skogsbrukets företrädare. När avgif-&lt;br&gt;ten avskaffades år 1993 upphörde den tekniska finansieringsmöjligheten&lt;br&gt;och därmed anslaget till Skogsstyrelsen. Skogsbranschen har inte ersatt&lt;br&gt;sin finansiering på annat sätt trots att den i olika sammanhang påpekat&lt;br&gt;dess angelägenhet. Staten har ingen möjlighet att träda in i branschens&lt;br&gt;ställe. Det bör därför i linje med 1993 års skogspolitiska beslut vara en&lt;br&gt;angelägenhet för den samlade skogsnäringen att åter öka sitt engagemang&lt;br&gt;i den tillämpade skogsforskningen och utvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Skogens kulturmiljövärden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En långsiktigt hållbar utveckling för sko-&lt;br&gt;gens kulturmiljövärden förutsätter ett tydligare och mer målinriktat&lt;br&gt;arbete med bl.a. kunskapsuppbyggnad, rådgivning och information.&lt;br&gt;En helhetssyn på skogens natur- och kulturmiljövärden är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att nå framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och&lt;br&gt;främja skogens miljövärden. Därför bör samarbetet vid den administ-&lt;br&gt;rativa hanteringen av skogens natur- och kulturmiljövärden utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till Riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetets utredning samt till att kunskap och hänsyn till skogens&lt;br&gt;kulturmiljövärden utvecklas. Skogsstyrelsen noterar som mycket positivt&lt;br&gt;det integrerade synsätt på natur och kultur som präglar förslaget. Kungl.&lt;br&gt;skogs- och lantbruksakademien delar många av rapportens förslag men&lt;br&gt;anser samtidigt att programmet är för omfattande och saknar prioriterade&lt;br&gt;mål. Flera remissinstanser pekar särskilt på behovet av att Riksantik-&lt;br&gt;varieämbetets fornminnesregister görs tillgängligt i digital form. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Dalarnas län anser att utvecklingen av skonsamma metoder&lt;br&gt;inom skogsbruket är en av de viktigaste insatserna för ett långsiktigt&lt;br&gt;tillvaratagande av skogens kulturvärden. Vidare påtalas problem att&lt;br&gt;bevara kulturmiljövärden i samband med att huvudsakligen skogsmark i&lt;br&gt;länet arronderas om. Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kronobergs län, Skogsägarnas riksförbund och LRF anser att det är&lt;br&gt;angeläget att utveckla skonsamma markberedningsmetoder. Skogsin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dustrierna m.fl. remissinstanser riktar kritik mot förslaget om uppdrag&lt;br&gt;till Skogsvårdsorganisationen. Skogs- och jordbrukets forskningsråd&lt;br&gt;anser att rapporten berör ett angeläget område men att forskningsavsnittet&lt;br&gt;är vagt och behöver arbetas över innan slutlig ställning tas. Naturvårds-&lt;br&gt;verket, Skogsstyrelsen och Skogsindustrierna m.fl. remissinstanser till-&lt;br&gt;styrker att markhistoriska underlag tas fram och används i samband med&lt;br&gt;bl.a. nyckelbiotopsinventeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den svenska skogen rymmer ett&lt;br&gt;rikt kulturarv. Människan har i alla tider utnyttjat skogen för sin utkomst.&lt;br&gt;Detta har avsatt rikliga historiska spår i landskapet i form av t.ex. fasta&lt;br&gt;fomlämningar och andra kulturlämningar. Under senare år har även det&lt;br&gt;s.k. biologiska kulturarvet uppmärksammats i allt högre grad. Detta be-&lt;br&gt;grepp avser djur- och växtsamhällen vilka tillkommit huvudsakligen som&lt;br&gt;ett resultat av lång tids markanvändning och hävd. Exempel på sådana&lt;br&gt;miljöer som ofta är av stor betydelse både för den biologiska mångfalden&lt;br&gt;och kulturmiljön är skogsbeten, slåttermarker och områden med full-&lt;br&gt;skiktad skog. En viktig del av skogens kulturmiljövärden är även det rika&lt;br&gt;immateriella kulturarv som skogen hyser i form av ortnamn, sägner och&lt;br&gt;traditioner knutna till olika områden och objekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under efterkrigstiden har skogsbrukets snabba rationalisering gjort att&lt;br&gt;miljöaspekterna inte alltid beaktats i önskvärd utsträckning. Inom&lt;br&gt;kulturmiljöområdet har man i allmänhet inte nått lika långt som natur-&lt;br&gt;vården när det gäller att definiera, precisera och tillvarata miljövärden i&lt;br&gt;skogen. Under senare år har dock insikten och kunskapen om skogens&lt;br&gt;kulturmiljövärden utvecklats och fördjupats. Detta har skett samtidigt&lt;br&gt;som intresset och engagemanget för skogens natur- och kulturmiljö-&lt;br&gt;värden ökat, inte minst inom skogsnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skogens kulturmiljövärden på både kort och lång sikt skall&lt;br&gt;kunna bevaras och berikas krävs kunskaper och hänsyn och aktiva insat-&lt;br&gt;ser inte minst från skogsnäringen. Det är en uppgift för i första hand&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och de regionala museerna i&lt;br&gt;enlighet med kulturmiljöområdets ansvarsfördelning att tillhandahålla&lt;br&gt;relevanta kunskapsunderlag samt svara för att skogens kulturmiljövärden&lt;br&gt;tas till vara genom information och rådgivning till näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att bl.a. skogsnäringen snarast far&lt;br&gt;tillgång till ett digitalt fornminnesregister. Regeringen har gett Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet i uppdrag att senast den 1 november 1998 öka den IT-&lt;br&gt;baserade tillgängligheten till fomminnesregistret genom att utveckla en&lt;br&gt;användarapplikation för att tillhandahålla relevant digitalt kunskaps-&lt;br&gt;underlag till berörda parter. Regeringen förutsätter att arbetet ges hög&lt;br&gt;prioritet samt att det bedrivs på ett sådant sätt att tillgängligheten till det&lt;br&gt;digitala fomminnesregistret kommer att öka avsevärt inom en snar fram-&lt;br&gt;tid. Även Skogsvårdsorganisationen utvecklar ett digitalt kunskapsunder-&lt;br&gt;lag avseende bl.a. skogens kulturmiljövärden. Det är självfallet angeläget&lt;br&gt;med ett nära samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsvårds-&lt;br&gt;organisationen när det gäller digital uppbyggnad och tillgängliggörande&lt;br&gt;av kunskap om skogens kulturmiljövärden. För att öka kunskapen om&lt;br&gt;skogens kulturmiljövärden bör vidare fornminnesinventeringen inom en&lt;br&gt;tioårsperiod ha kommit att omfatta de hittills inte inventerade skogs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områdena. Det är värdefullt om inventeringen av fornminnen i skogs- Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;mark i första hand kan styras till avverkningsmogen skog. Samtidigt är&lt;br&gt;även andra insatser för att öka kunskapen om skogens kulturmiljövärden&lt;br&gt;angelägna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har tillsammans med andra på ett förtjänstfullt sätt gjort&lt;br&gt;flera insatser för att öka och sprida kunskap om skogens miljövärden&lt;br&gt;bl.a. genom olika informationsprojekt och kampanjer. Allmänt anser&lt;br&gt;regeringen att fortsatta insatser för att sprida kunskap om skogens&lt;br&gt;kulturmiljövärden är angelägna. Riksantikvarieämbetet bör i egenskap av&lt;br&gt;central förvaltningsmyndighet för kulturmiljön löpande samverka med&lt;br&gt;berörda myndigheter och andra när det gäller t.ex. insatser i skolan, för&lt;br&gt;yrkesverksamma i skogsnäringen samt vid de skogliga utbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som skogsnäringen på olika sätt bidrar till att uppfylla&lt;br&gt;skogspolitikens mål orsakar skogsbruket varje år betydande och oåter-&lt;br&gt;kalleliga skador på kulturmiljövärden. Särskilt uppmärksammat i detta&lt;br&gt;sammanhang är skogsbrukets markberedningar. Samtidigt är markbered-&lt;br&gt;ning i många fall nödvändig för att uppnå skogspolitikens produktions-&lt;br&gt;mål. Markberedning representerar således en konflikt mellan skogs-&lt;br&gt;politikens produktionsmål och dess miljömål. Enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning är det angeläget att en utökad samverkan kommer till stånd mellan&lt;br&gt;berörda myndigheter och skogsnäringen när det gäller insatser för att&lt;br&gt;minska markberedningens negativa inverkan på skogens kulturmiljö-&lt;br&gt;värden. Detta kan ske t.ex. genom forskning för att minska behovet av&lt;br&gt;markberedning och genom utveckling av skonsammare metoder för&lt;br&gt;markberedning, men även genom information, utbildning, noggrann&lt;br&gt;planläggning samt frivilliga avtal. Regeringen erinrar om att det enligt&lt;br&gt;2 kap. 2§ första stycket lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. till&lt;br&gt;varje fast fomlämning hör ett så stort område som behövs för att bevara&lt;br&gt;fomlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art&lt;br&gt;och betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare föreslagit att Skogsvårdsorganisationen far i&lt;br&gt;uppdrag att aktivt gynna äldre tiders lövdominans på mark som tidigare&lt;br&gt;varit jordbruksmark och att bevara fullskiktade skogar i kulturmiljöer.&lt;br&gt;Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser. Därför är regeringen&lt;br&gt;inte beredd att vidta åtgärder med anledning av förslaget. Det bör vara de&lt;br&gt;berörda myndigheternas uppgift att i samråd med skogsnäringen bereda&lt;br&gt;dessa frågor vidare innan regeringen tar ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har visat på behov av förnyade forskningsinsatser inom&lt;br&gt;området. Riksantikvarieämbetet har uppgett att myndigheten bl.a. avser&lt;br&gt;att sammanställa ett förslag till forskningsprogram riktat till Skogs- och&lt;br&gt;jordbrukets forskningsråd. Enligt regeringens bedömning är det värde-&lt;br&gt;fullt med ett ökat samarbete mellan skogshistorisk forskning och forsk-&lt;br&gt;ning kring skogsekosystemet som kulturmiljö. Regeringen vill därvid&lt;br&gt;uppmärksamma den satsning på skogshistorisk forskning som påbörjats&lt;br&gt;av Skogs- och jordbrukets forskningsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helhetssyn på skogens natur- och kulturmiljövärden är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att nå framgång i det fortsatta arbetet för att bevara och främja&lt;br&gt;skogens miljövärden. Detta förutsätter en nära samverkan mellan natur-&lt;br&gt;vården, kulturmiljöorganisationen samt Skogsvårdsorganisationen. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan samverkan bör komma till uttryck bl.a. i en ökad samordning av&lt;br&gt;olika underlag för bevarandearbetet. Inom ramen för befintliga resurser&lt;br&gt;bör således bl.a. ökad vikt ges framtagandet av olika typer av mark-&lt;br&gt;historiska underlag, så att den historiska hävden vägs in på ett adekvat&lt;br&gt;sätt vid bevarande- och vårdåtgärder. Regeringen avser att följa den&lt;br&gt;fortsatta utvecklingen inom detta område och vidta de åtgärder som kan&lt;br&gt;komma att föranledas härav.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Skogsvårdsorganisationen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det behövs även i fortsättningen en statlig,&lt;br&gt;slagkraftig och lokalt förankrad myndighet som för ut och verkställer&lt;br&gt;skogspolitiken. Myndighetens sektorsansvar för miljön ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens förslag överensstämmer i allt väsentligt med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning. Skogsstyrelsen anser dock att sektorsansvaret för&lt;br&gt;miljön bör analyseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak framfört sina synpunkter på Skogs-&lt;br&gt;vårdsorganisationen i anslutning till kommentarerna till skogspolitikens&lt;br&gt;medel och därvid bl.a. betonat rådgivningens stora betydelse. Vad gäller&lt;br&gt;sektorsansvaret för miljön hänvisar Riksrevisionsverket till sin gransk-&lt;br&gt;ning av denna fråga som skall vara klar i slutet av året. Skogsägarnas&lt;br&gt;riksförbund anser det märkligt och beklagligt att denna fråga skall&lt;br&gt;behöva analyseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Skogsvårdsorganisationen består&lt;br&gt;av Skogsstyrelsen som är central förvaltningsmyndighet för skogsfrågor&lt;br&gt;och skogsvårdsstyrelsema för vilka Skogsstyrelsen är chefsmyndighet.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsema har funnits så länge vi har haft en modem, lång-&lt;br&gt;siktig skogspolitik. De tillkom sålunda i böljan av 1900-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsmyndighetens verksamhet är ett av de viktigaste medlen i&lt;br&gt;skogspolitiken. Verksamheten bygger på att i direkt kontakt med de&lt;br&gt;många skogsägarna föra ut och förankra statens skogspolitik genom&lt;br&gt;information, rådgivning och sådan tillsyn som syftar till att den skogs-&lt;br&gt;politiska lagstiftningen följs. De skogspolitiska medlen är sålunda tätt&lt;br&gt;sammanvävda. Bredden hos Skogsvårdsorganisationens verksamhet lik-&lt;br&gt;som den direkta personliga kontakten mellan myndighetens anställda och&lt;br&gt;de enskilda människorna är unik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1993 års skogspolitiska beslut kom denna särställning att beto-&lt;br&gt;nas ytterligare. Ökad flexibilitet i skogsskötseln, minskad statlig regle-&lt;br&gt;ring och slopade ekonomiska stimulanser kräver hos skogsägarna dels&lt;br&gt;ökade kunskaper, dels förstärkt intresse för ett aktivt och ansvarsfullt&lt;br&gt;skogsbruk. De stora förändringarna i skogspolitiken ansågs samtidigt&lt;br&gt;kunna utnyttjas för rationalisering och effektivisering av organisationen.&lt;br&gt;Förutom en kraftig anslagsminskning för myndigheten beslutade riks-&lt;br&gt;dagen att verksamheten med frö- och plantproduktion skulle bolagiseras.&lt;br&gt;Däremot genomfördes inte den regionalisering av skogsvårdsstyrelsema&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som hade förordats av 1990 års skogspolitiska kommitté. Först genom&lt;br&gt;riksdagens beslut hösten 1996 möjliggjordes denna. Fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1997 har antalet skogsvårdsstyrelser minskats från 24 till 11. För en av&lt;br&gt;dessa, Gotland, gäller under en femårsperiod fr.o.m. innevarande år att&lt;br&gt;den i en försöksverksamhet för Gotland ingår i länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har i sin utvärdering och i sitt underlag för fördjupad&lt;br&gt;prövning av verksamheten redovisat en ingående analys av Skogsvårds-&lt;br&gt;organisationens verksamhet. Av denna framgår bl.a. följande föränd-&lt;br&gt;ringar under 1990-talet. Anslaget till myndigheten har i fast penning-&lt;br&gt;värde minskat från ca 300 miljoner kronor om året till drygt 200 miljoner&lt;br&gt;kronor. Samtidigt har arbetet med statliga bidrag och med inventeringar&lt;br&gt;nästan upphört. Uppdragsverksamheten åt Arbetsmarknadsverket har&lt;br&gt;minskat med drygt 30 %. Antalet anställda har samtidigt minskat från ca&lt;br&gt;3 000 till ca 1 000. Antalet regionkanslier har minskats från 22 till 10&lt;br&gt;utan att öka i storlek. Antalet distrikt i den lokala organisationen har min-&lt;br&gt;skat från 232 till 96. Även centralt i Skogsstyrelsen har rationaliseringar&lt;br&gt;skett bl.a. genom att en organisationsnivå har slopats. Mer än 50 % av&lt;br&gt;personalen är över 50 år. Pensionsavgångarna kommer att bli stora efter&lt;br&gt;sekelskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att utnyttja den nya informationstekniken har tagits till-&lt;br&gt;vara i betydande omfattning. Trots detta har Skogsstyrelsen haft svårt&lt;br&gt;följa principen som regeringen lagt fast att vid omorganisationerna värna&lt;br&gt;den lokala förankringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nu nödvändigt att Skogsvårdsorganisationen kan koncentrera sin&lt;br&gt;verksamhet på att förbättra måluppfyllelsen för skogspolitiken. Som har&lt;br&gt;framgått av det föregående behövs det särskilda insatser för att nå både&lt;br&gt;produktionsmålet och miljömålet. Effektiv information, rådgivning och&lt;br&gt;tillsyn är i det sammanhanget avgörande. Skogsvårdsorganisationen är nu&lt;br&gt;väl anpassad till de krav som ett modernt samhälle ställer. Viss resurs-&lt;br&gt;förstärkning är som nämnts i avsnitt 8.4 dock nödvändig. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till anslagsfrågorna i budgetpropositionen för 1999. Det&lt;br&gt;samlade utvärderingsmaterialet inkl, analyserna i underlaget för fördju-&lt;br&gt;pad prövning av verksamheten utgör en värdefull bas för Skogsvårds-&lt;br&gt;organisationens fortsatta verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga som Skogsstyrelsen har aktualiserat är sektors-&lt;br&gt;ansvaret för miljöfrågorna. Detta behandlades uttömmande i 1993 års&lt;br&gt;skogspolitiska beslut. Där togs upp både sektorsansvaret för skogs-&lt;br&gt;näringen och sektorsansvaret för Skogsvårdsorganisationen. Vad gäller&lt;br&gt;myndighetens sektorsansvar har detta efter år 1993 markerats tydligare.&lt;br&gt;Skogsvårdsorganisationen är numera tillsynsmyndighet vad gäller sam-&lt;br&gt;råd enligt 20 § naturvårdslagen om arbetsföretag i skogsbruket. Vidare är&lt;br&gt;Skogsvårdsmyndigheten ansvarig för hanteringen av biotopskyddet enligt&lt;br&gt;samma lag. Avsikten är att dessa ansvarsområden skall bestå när natur-&lt;br&gt;vårdslagen ersätts med en miljöbalk. Skogsstyrelsen har tillsammans med&lt;br&gt;Naturvårdsverket och med utgångspunkt i miljöpolitiska och skogs-&lt;br&gt;politiska beslut konkretiserat sektorsansvarets avgränsning. I vissa fall&lt;br&gt;har det dock visat sig svårt för berörda myndigheter att tillämpa dessa i&lt;br&gt;konkreta fall. Det är angeläget att den statliga verksamheten på detta&lt;br&gt;område bedrivs effektivt. I likhet med Skogsstyrelsen faster regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför stor vikt vid den studie av sektorsansvaret som genomfors av Prop. 1997/98:158&lt;br&gt;Riksrevisionsverket och som skall vara klar under hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ekonomiska konsekvenser av förslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagförslagen leder inte till några kostnads-&lt;br&gt;ökningar för staten. Kostnaderna for en tillståndsredovisning uppvägs&lt;br&gt;av effektivitetsvinster for skogsägaren. De eventuella kostnadsökning-&lt;br&gt;ar för skogsägarna som i övrigt följer av förslagen är en följd av att&lt;br&gt;gällande bestämmelser inte har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringens förslag innebär dels&lt;br&gt;att skogsvårdslagen förtydligas i vissa avseenden i syfte att bättre till-&lt;br&gt;godose redan gällande krav, dels att det införs en skyldighet för skogs-&lt;br&gt;ägaren att ha en redovisning av hur skogen ser ut på brukningsenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staten kommer förslagen inte att leda till några ökade kostnader.&lt;br&gt;Tvärt om förutsätter regeringen att de kommer att underlätta Skogs-&lt;br&gt;vårdsorganisationens tillsyn samtidigt som myndighetens resurser kan&lt;br&gt;utnyttjas mer effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget vad gäller redovisning av skogstillståndet m.m. på bruk-&lt;br&gt;ningsenheten kan för vissa skogsägare komma att leda till en engångs-&lt;br&gt;kostnad vars storlek är beroende av förhållandena i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Sålunda kan det knappast bli annat än en ringa kostnad för de mindre&lt;br&gt;brukningsenhetema. För andra kan kostnaderna hållas nere genom att&lt;br&gt;vissa redan tillgängliga uppgifter kan utnyttjas för att göra tillståndsredo-&lt;br&gt;visningen. För andra åter hålls kostnaderna nere genom de bidrag som&lt;br&gt;lämnas av deras intresseorganisation till skogsbruksplan. För många&lt;br&gt;skogsägare innebär kravet inga nya kostnader eftersom de redan har&lt;br&gt;insett behovet av en skogsbruksplan eller motsvarande. För övrigt bör&lt;br&gt;tillståndsredovisningen möjliggöra en effektivare planering och därmed&lt;br&gt;mera lönsam verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag syftar enbart till att förtydliga redan befintliga krav.&lt;br&gt;Den ökade verksamhet för ett uthålligt skogsbruk som detta syftar till&lt;br&gt;leder givetvis till ökade kostnader för vissa skogsbrukare. Men dessa&lt;br&gt;kostnader är i realiteten en följd redan av 1993 års skogspolitiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckningar över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skogsstyrelsens och Statens naturvårdsverks utvärdering av&lt;br&gt;skogspolitiken (dnr N98/99)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporterna kommit in från Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens fastighets-&lt;br&gt;verk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Skogs- och jordbrukets forskningsråd,&lt;br&gt;Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet, Riksantikvarieämbetet, Lant-&lt;br&gt;mäteriverket, Länsstyrelserna i Skåne, Värmlands och Västerbottens län,&lt;br&gt;Kungl. skogs- och lantbruksakademien, Naturskyddsföreningen, Lant-&lt;br&gt;brukarnas riksförbund (LRF), Föreningen skogsindustrierna, Sveriges&lt;br&gt;akademikers centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation,&lt;br&gt;Svenska skogsarbetareförbundet, Stiftelsen skogsbrukets forsknings-&lt;br&gt;institut (SkogForsk), Skogsägarnas riksförbund och Sågverkens riksför-&lt;br&gt;bund. Yttrande har dessutom kommit in från Skogsvårdsstyrelsen Norr-&lt;br&gt;botten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skogsstyrelsens förslag till översyn av begrepp och definitio-&lt;br&gt;ner för ägoslag med anknytning till skog (dnr N98/99)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom remiss har Skogsstyrelsen inhämtat synpunkter på ett utkast till&lt;br&gt;förslag. Yttranden har kommit in från Sida, Riksskatteverket, Statens&lt;br&gt;fastighetsverk, Statistiska centralbyrån, Statens jordbruksverk, Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet, Statens naturvårdsverk och samtliga skogsvårds-&lt;br&gt;styrelser utom Skogsvårdsstyrelsen Mellannorrland, Skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;Västra Götaland och Skogsvårdsstyrelsen Gotland.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skogsstyrelsens utvärdering av ransoneringsreglema i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen (dnr N96/80)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten kommit in från Statens jord-&lt;br&gt;bruksverk, Statens naturvårdsverk, Lantmäteriverket, Sveriges jordägare-&lt;br&gt;förbund, Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska träindustriarbetare-&lt;br&gt;förbundet, Föreningen skogsindustrierna, Lantbrukarnas riksförbund&lt;br&gt;(LRF), Skogsägarnas riksförbund och Sågverkens riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skogsstyrelsens rapport Jämförande utvärdering av åter-&lt;br&gt;växtemas kvalitet (dnr N96/80)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten kommit in från Statens fastig-&lt;br&gt;hetsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Föreningen skogsindustrierna,&lt;br&gt;Skogsägarnas riksförbund och Svenska skogsarbetareförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsens rapport Omfattning och innebörd av bio-&lt;br&gt;topskydd, naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar m.m.&lt;br&gt;(dnrN96/80)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten kommit in från Statens fastig-&lt;br&gt;hetsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens naturvårdsverk, Före-&lt;br&gt;ningen skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund och Svenska skogs-&lt;br&gt;arbetareförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens betänkande (SOU 1997:97) Skydd av&lt;br&gt;skogsmark Behov och kostnader (dnr N98/1249)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förteckning över vilka som har avgett yttranden över betänkandet&lt;br&gt;finns i bilaga till prop. 1997/98:145 Svenska miljömål, miljöpolitik för&lt;br&gt;ett hållbart Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag till handlingsprogram för&lt;br&gt;en långsiktigt hållbar utveckling för skogens miljövärden&lt;br&gt;(dnrN98/1236)-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över förslaget kommit in från Statens fastig-&lt;br&gt;hetsverk, Statens skolverk, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Same-&lt;br&gt;tinget, Sveriges lantbruksuniversitet, Kungl. skogs- och lantbruks-&lt;br&gt;akademien, Stiftelsen Nordiska museet, Skogsstyrelsen, Länsstyrelserna i&lt;br&gt;Kronobergs och Dalamas län, Statens naturvårdsverk, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Jönköpings läns museum, Jamtli-Jämtlands läns museum,&lt;br&gt;Föreningen skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges länsantikvarier och Föreningen Sveriges landsantikvarier.&lt;br&gt;Yttranden har därutöver kommit in från Stockholms läns museum, Norr-&lt;br&gt;bottens museum, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges hembygdsförbund&lt;br&gt;och Nordiska förbundet för kulturlandskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Närings- och handelsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros,&lt;br&gt;Messing, Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:158 Uppföljning av skogs-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:158&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10, 14 a och 30 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(1979:429)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JoU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:MJU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-05-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:59:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03158</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:59:23</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JoU27</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JoU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:MJU3</uppgift>
<ref_dok_id>GM01MJU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo82</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo82</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo80</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo80</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Marklund  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo77</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo77</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Marklund  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Marklund  och Mats Lindberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo78</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo78</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Marklund  och Mats Lindberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Marklund  och Ulf Kero  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo79</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo79</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Marklund  och Ulf Kero  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo81</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo81</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:158&lt;br/&gt;
Uppföljning av skogspolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo76</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo76</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>