<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228302</hangar_id>
 <dok_id>GL03156</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>156</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:156</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>156</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-04-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:40</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Kassettersättning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03156/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03156</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03156</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:156&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Kassettersättning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03156/prop_199798__156-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 23 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att det i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk skall införas bestämmelser om s.k.&lt;br&gt;kassettersättning. Bestämmelserna syftar till att i viss mån kompensera&lt;br&gt;upphovsmännen för den i och för sig tillåtna privatkopieringen av deras&lt;br&gt;skyddade verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att upphovsmän till sådana verk som har sänts ut i radio&lt;br&gt;eller television eller som har givits ut på anordningar genom vilka de kan&lt;br&gt;återges skall ha rätt till kassettersättning. Motsvarande rätt skall gälla för&lt;br&gt;utövande konstnärer, för ffamställare av ljudupptagningar, för ffarn-&lt;br&gt;ställare av upptagningar av rörliga bilder och for fotografer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall betalas for anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder&lt;br&gt;kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av&lt;br&gt;verk för enskilt bruk. Vissa sådana anordningar skall undantas från&lt;br&gt;ersättningsrätten, bl.a. anordningar som skall användas för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall betalas av näringsidkare som i sin yrkesmässiga&lt;br&gt;verksamhet tillverkar eller importerar anordningarna. Ersättningen skall&lt;br&gt;vara två öre för varje möjlig upptagningsminut, dock högst sex kronor&lt;br&gt;för varje anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning skall kunna göras gällande endast av sådana&lt;br&gt;organisationer som företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighets-&lt;br&gt;havare. Organisationen skall bestämma hur ersättningen skall fördelas&lt;br&gt;mellan de ersättningsberättigade. Ersättningsskyldiga näringsidkare skall&lt;br&gt;anmäla sig hos organisationen och lämna redovisning till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till kassettersättning skall som utgångspunkt tillämpas på verk Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;och prestationer med anknytning till EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upphovsrätten.................................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kassettersättning.............................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till exemplarframställning.....................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsordningar i andra länder..................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införande av kassettersättning..........................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättens närmare utformning.............................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och resursbehov.............................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag......................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementspromemorian Kassettersättning m.m. (Ds&lt;br&gt;1996:61)................................................................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1998.........65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga&lt;br&gt;verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt&lt;br&gt;till litterära och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda ”Rätt till särskild ersättning”,&lt;br&gt;dels att 45, 46, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;”Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 26 k §, samt närmast före&lt;br&gt;26 k § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid tillverkning och&lt;br&gt;införsel av anordningar för Ijud-&lt;br&gt;eller bildupptagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 k §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en näringsidkare i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet till-&lt;br&gt;verkar eller till landet inför&lt;br&gt;anordningar på vilka ljud eller&lt;br&gt;rörliga bilder kan tas upp och&lt;br&gt;som är särskilt ägnade för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk&lt;br&gt;för enskilt bruk, har upphovsmän&lt;br&gt;till skyddade verk som därefter&lt;br&gt;har sänts ut i ljudradio eller&lt;br&gt;television eller som har getts ut på&lt;br&gt;anordningar genom vilka de kan&lt;br&gt;återges rätt till ersättning av&lt;br&gt;näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmännen har dock inte&lt;br&gt;rätt till ersättning, om de till-&lt;br&gt;verkade eller införda anord-&lt;br&gt;ningarna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. användas till annat än&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk&lt;br&gt;för enskilt bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föras ut ur landet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användas till framställning&lt;br&gt;av exemplar av verk åt syn-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;skadade eller hörselskadade. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall vara två öre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för varje möjlig upptagningsminut&lt;br&gt;på anordningarna, dock högst sex&lt;br&gt;kronor för varje anordning.&lt;br&gt;Endast organisation som före-&lt;br&gt;träder ett jlertal ersättnings-&lt;br&gt;berättigade svenska upphovsmän&lt;br&gt;och innehavare av närstående&lt;br&gt;rättigheter på området har rätt att&lt;br&gt;kräva in ersättningen.&lt;br&gt;Organisationen skall kräva in&lt;br&gt;ersättningen och fördela den&lt;br&gt;mellan de ersättningsberättigade,&lt;br&gt;efter avdrag för skälig ersättning&lt;br&gt;till organisationen för dess&lt;br&gt;omkostnader. Vid fördelningen&lt;br&gt;skall rättighetshavare som inte&lt;br&gt;företräds av organisationen vara&lt;br&gt;likställda med rättighetshavare&lt;br&gt;som organisationenföreträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall anmäla&lt;br&gt;sig hos en sådan organisation som&lt;br&gt;avses i tredje stycket. Närings-&lt;br&gt;idkaren skall på begäran av&lt;br&gt;organisationen redovisa det antal&lt;br&gt;anordningar som omfattas av rätt&lt;br&gt;till ersättning, anordningarnas&lt;br&gt;upptagningstid och när anord-&lt;br&gt;ningarna tillverkades eller in-&lt;br&gt;fördes. Av redovisningen skall&lt;br&gt;framgå antalet anordningar enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verk får inte utan hans samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,&lt;br&gt;genom vilken det kan återges, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring&lt;br&gt;göras tillgängligt för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan&lt;br&gt;anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän&lt;br&gt;femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om&lt;br&gt;upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:309.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6-9, 11—&lt;br&gt;13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e,&lt;br&gt;26 f, 26 k, 27- 29, 39 § första me-&lt;br&gt;ningen samt 41 och 42 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om framföranden&lt;br&gt;som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-&lt;br&gt;13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e,&lt;br&gt;26 f, 27-29, 39 § första meningen&lt;br&gt;samt 41 och 42 §§ skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om framföranden som&lt;br&gt;avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den&lt;br&gt;utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet far exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud&lt;br&gt;eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke&lt;br&gt;eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har&lt;br&gt;förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har&lt;br&gt;getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det&lt;br&gt;år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande&lt;br&gt;anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §&lt;br&gt;andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21,&lt;br&gt;22, 25-26 b och 26 e §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om upptagningar&lt;br&gt;som avses i denna paragraf. Dess-&lt;br&gt;utom skall 26 f § tillämpas i fråga&lt;br&gt;om andra upptagningar än sådana&lt;br&gt;som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§,11 §&lt;br&gt;andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21,&lt;br&gt;22, 25-26 b, 26 e och 26 k §§&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om upptag-&lt;br&gt;ningar som avses i denna paragraf.&lt;br&gt;Dessutom skall 26 f § tillämpas i&lt;br&gt;fråga om andra upptagningar än&lt;br&gt;sådana som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med&lt;br&gt;framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag är stadgat om Bestämmelserna om upp-&lt;br&gt;upphovsrätt är tillämpligt på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hovsrätt tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1273.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1273.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelse-&lt;br&gt;ort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av&lt;br&gt;här belägen byggnad eller på&lt;br&gt;annat sätt är fast förenat med&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelse-&lt;br&gt;ort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av&lt;br&gt;här belägen byggnad eller på&lt;br&gt;annat sätt är fast förenat med&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt&lt;br&gt;rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen&lt;br&gt;utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas,&lt;br&gt;den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som&lt;br&gt;verkets producent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j § tilläm-&lt;br&gt;pas på verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentlig-&lt;br&gt;göranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och&lt;br&gt;offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller&lt;br&gt;konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j och 26 k&lt;br&gt;£§ tillämpas på verk av den som&lt;br&gt;är svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden,&lt;br&gt;ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger&lt;br&gt;rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på fram-&lt;br&gt;föranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars&lt;br&gt;framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har&lt;br&gt;sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på&lt;br&gt;utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i&lt;br&gt;landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare&lt;br&gt;eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige&lt;br&gt;liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:790.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i&lt;br&gt;Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt&lt;br&gt;huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som&lt;br&gt;har etablerats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§&lt;br&gt;på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och&lt;br&gt;utomlands eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast&lt;br&gt;förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett&lt;br&gt;samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter&lt;br&gt;utgivningen utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 45 §&lt;br&gt;tillämpas hänvisningen till 26 k §&lt;br&gt;endast på framföranden som har&lt;br&gt;gjorts av någon som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller som har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 46 § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 k § endast på&lt;br&gt;upptagningar vars framställare är&lt;br&gt;svensk medborgare eller svensk&lt;br&gt;juridisk person eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 49 a § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 j och 26 k §§&lt;br&gt;endast på fotografiska bilder vars&lt;br&gt;framställare är svensk med-&lt;br&gt;borgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som&lt;br&gt;har kommit till före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att det i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) införs en rätt till&lt;br&gt;ersättning för bl.a. upphovsmän när upptagningsanordningar sprids till&lt;br&gt;allmänheten, s.k. kassettersättning. Syftet är att i viss mån kompensera&lt;br&gt;upphovsmän m.fl. för den i och för sig tillåtna privatkopieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saken behandlades redan av Auktorrättskommittén i dess betänkande&lt;br&gt;Upphovsmannarätt (SOU 1956:25). Kommittén lade inte fram något&lt;br&gt;lagförslag men uttalade att om bruket av inspelningsapparater medförde&lt;br&gt;ett mera betydande intrång för upphovsmännen eller innebar ett mera&lt;br&gt;väsentligt utnyttjande av verken, skulle ett ersättningssystem kunna&lt;br&gt;förordas. Kommittén gjorde dock bedömningen att behovet av reglering&lt;br&gt;vid den tiden inte var så framträdande att kommittén behövde överväga&lt;br&gt;införandet av sådan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan togs upp av Nordiska upphovsrättskommittén i dess betänkande&lt;br&gt;NU 1973:21. De nordiska sakkunniga var eniga om att det behövdes&lt;br&gt;åtgärder men lade inte fram något enigt förslag om kassettersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettskatt infördes i början av 1980-talet (lag&lt;br&gt;[1982:691] om skatt på vissa kassettband) men upphävdes ungefär tio år&lt;br&gt;senare. I motiven till lagen anfördes att de negativa verkningarna av&lt;br&gt;hemkopieringen borde kompenseras genom ekonomisk ersättning till&lt;br&gt;rättighetshavama och att en särskild skatt borde tas upp på ljud-&lt;br&gt;kassettband och videokassettband för att skapa ett ekonomiskt utrymme&lt;br&gt;för en finansiering av åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag om införande av kassettersättning lades fram av&lt;br&gt;Upphovsrättsutredningen som fatt i uppdrag att göra en översyn av 1960&lt;br&gt;års upphovsrättslagstiftning. Förslaget, som presenterades i utredningens&lt;br&gt;andra delbetänkande (SOU 1983:65), hade den innebörden att&lt;br&gt;upphovsmannen skulle ha rätt till ersättning när band eller annat inspel-&lt;br&gt;ningsmaterial ägnat för framställning av exemplar av upphovsrättsligt&lt;br&gt;skyddade verk antingen framställdes i Sverige eller importerades hit för&lt;br&gt;spridning. Upphovsrättsutredningens förslag remissbehandlades, och det&lt;br&gt;övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saken togs upp i propositionen Ändringar i upphovsrättslagen (prop.&lt;br&gt;1992/93:214) samt berördes innan dess i bl.a. prop. 1985/86:79. I&lt;br&gt;1992/93 års proposition uttalades att regeringen ställde sig principiellt&lt;br&gt;positiv till införandet av en kassettersättning eftersom rättighetshavama&lt;br&gt;svårligen kunde fa skälig kompensation på annat sätt. I propositionen&lt;br&gt;sades vidare att regeringen skulle uppmärksamt följa utvecklingen när&lt;br&gt;det gällde dels vilka nationella lösningar som valdes i andra länder, dels&lt;br&gt;hur lösningarna fungerade i praktiken. Om det visade sig att det var&lt;br&gt;möjligt att åstadkomma en effektiv uppbörd inom ramen för en nationell&lt;br&gt;ordning, kunde det enligt regeringen för svenskt vidkommande finnas&lt;br&gt;skäl att införa en sådan ersättningsrätt även om det slutliga resultatet av&lt;br&gt;det då pågående arbetet inom EG ännu inte var klart. När propositionen&lt;br&gt;behandlades i riksdagen hälsade lagutskottet med tillfredsställelse&lt;br&gt;regeringens tydliga markering av frågans angelägenhetsgrad och&lt;br&gt;utskottet framhöll att det utgick från att regeringen så snart som möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kraven på en effektiv uppbördsordning återkom till&lt;br&gt;riksdagen med lagstiftningsforslag (bet. 1992/93:LU44). Kulturutskottet&lt;br&gt;förutsatte att regeringen med hänsyn till de starka skäl som talade för&lt;br&gt;införandet av ett ersättningssystem snarast återkom till riksdagen i frågan&lt;br&gt;(bet. 1992/93 :KrU12y).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har även behandlats av Konstnärsutredningen i dess betänkande&lt;br&gt;Konstnärens villkor (SOU 1990:39), av Utredningen om översyn av&lt;br&gt;filmstödet i dess slutbetänkande Filmproduktion och filmkulturell&lt;br&gt;verksamhet i Sverige (SOU 1991:105) och av Kulturutredningen i dess&lt;br&gt;slutbetänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84). Samtliga&lt;br&gt;dessa utredningar har förordat att en kassettersättning infors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mesta talar för att EG-kommissionen inte inom överskådlig tid&lt;br&gt;kommer att lägga fram något förslag om harmonisering av de olika&lt;br&gt;ersättningsordningar som finns i EU:s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett inledande steg i beredningen av ett lagförslag om kassett-&lt;br&gt;ersättning tillsattes år 1995 i Regeringskansliet en särskild arbetsgrupp. I&lt;br&gt;arbetsgruppen deltog tjänstemän från Justitiedepartementet, Finans-&lt;br&gt;departementet, Kulturdepartementet och Inrikesdepartementet. Arbets-&lt;br&gt;gruppen anordnade i juni 1996 en hearing i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1996 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria som&lt;br&gt;behandlade denna fråga tillsammans med ett par andra spörsmål&lt;br&gt;(Kassettersättning m.m., Ds 1996:61). Promemorian remissbehandlades.&lt;br&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitie-&lt;br&gt;departementet, dnr Ju96/3804).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 1. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. På grundval av&lt;br&gt;promemorians förslag lägger regeringen i denna proposition fram förslag&lt;br&gt;till lagbestämmelser om kassettersättning. Förslaget innebär att den&lt;br&gt;nordiska rättslikheten inom upphovsrätten i allt väsentligt kan&lt;br&gt;upprätthållas, inte bara i sakligt utan också i lagtekniskt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4. Lagrådet finner det riktigt och rimligt att rättighetshavama&lt;br&gt;kompenseras på det sätt som föreslås i propositionen för den i och för sig&lt;br&gt;tillåtna privatkopieringen. Lagrådet har inte heller i övrigt haft några&lt;br&gt;invändningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den digitala tekniken kan göra det nödvändigt att vidta ändringar i&lt;br&gt;upphovsrättslagen bl.a. när det gäller inskränkningarna i upphovsrätten.&lt;br&gt;Sålunda torde det finnas goda skäl att anpassa lagens inskränkning för&lt;br&gt;framställning av exemplar åt synskadade och andra funktionshindrade så&lt;br&gt;att den inte bara avser exemplar i blindskrift utan också exemplar i viss&lt;br&gt;digital form. Sådana ändringar har gjorts i andra nordiska länder. Det kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda torde det finnas goda skäl att anpassa lagens inskränkning för Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;framställning av exemplar åt synskadade och andra funktionshindrade så&lt;br&gt;att den inte bara avser exemplar i blindskrift utan också exemplar i viss&lt;br&gt;digital form. Sådana ändringar har gjorts i andra nordiska länder. Det kan&lt;br&gt;också visa sig motiverat att se över andra inskränkningar i upphovsrätten,&lt;br&gt;bl.a. för att säkerställa fortsatta möjligheter för allmänheten att ha&lt;br&gt;tillgång till verk i digital form för användning i bibliotek. Förslag till&lt;br&gt;lagändringar i nu berörda avseenden övervägs i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också nämnas att Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;kommission har lagt fram ett förslag till direktiv om harmonisering av&lt;br&gt;vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informations-&lt;br&gt;samhället. Vidare har kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om&lt;br&gt;upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av original-&lt;br&gt;konstverk (följerätt). Båda dessa förslag skall behandlas i rådsarbets-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av Justitiedepartementets promemoria&lt;br&gt;Kassettersättning m.m. har några remissinstanser tagit upp frågor som&lt;br&gt;inte berörs i promemorian, bl.a. om upphovsrättslagens avtalslicens-&lt;br&gt;bestämmelser och om införande av ensamrätt för producenter av&lt;br&gt;teaterföreställningar. Dessa frågor måste beredas ytterligare och rege-&lt;br&gt;ringen kan inte nu ta ställning till någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upphovsrätten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrätten är av stor betydelse för vårt samhälle. Den är en grund för&lt;br&gt;det litterära och konstnärliga skapandet i landet. Upphovsmännen och&lt;br&gt;andra verksamma på området måste ha goda förutsättningar för en&lt;br&gt;tillräcklig inkomst som kan göra det möjligt för dem att fortsätta med sitt&lt;br&gt;skapande. Att lagen ger författare, kompositörer, konstnärer och andra ett&lt;br&gt;fullgott skydd är till nytta för hela samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade&lt;br&gt;ensamrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt&lt;br&gt;till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till&lt;br&gt;verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket&lt;br&gt;genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt&lt;br&gt;för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna att&lt;br&gt;bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa typer&lt;br&gt;av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill utgången&lt;br&gt;av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled. I förfogande-&lt;br&gt;rätten gäller inskränkningar bl.a. för framställning av exemplar för&lt;br&gt;enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa&lt;br&gt;prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller&lt;br&gt;konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet och&lt;br&gt;påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten.&lt;br&gt;Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer (artister,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar (t.ex. Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex.&lt;br&gt;filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för deras utsänd-&lt;br&gt;ningar), för framställare av kataloger och för fotografer. Det skydd som&lt;br&gt;ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt med det skydd som&lt;br&gt;upphovsmännen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast&lt;br&gt;på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är&lt;br&gt;dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella&lt;br&gt;konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är&lt;br&gt;Bemkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga&lt;br&gt;verk. Denna har i dag drygt 100 medlemsstater. Konventionen bygger på&lt;br&gt;principen om nationell behandling, vilken innebär att stater som är&lt;br&gt;bundna av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk&lt;br&gt;från alla andra konventionsländer på samma sätt som man skyddar sina&lt;br&gt;egna verk. Ett liknande internationellt skyddssystem gäller på de&lt;br&gt;närstående rättigheternas område, framför allt genom Romkonventionen&lt;br&gt;från år 1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare&lt;br&gt;och radioföretag. Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av&lt;br&gt;immaterialrätter (TRIPs) innehåller internationella åtaganden på det&lt;br&gt;upphovsrättsliga området. Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämp-&lt;br&gt;ning med avseende på andra länder finns i internationella upphovs-&lt;br&gt;rättsförordningen (1994:193).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kassettersättning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till exemplarframställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmannen har ensamrätt till exemplarframställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över det skapade&lt;br&gt;verket genom att framställa exemplar av det, t.ex. att ge ut en film-&lt;br&gt;inspelning på video eller en musikinspelning på cd (2 § upphovs-&lt;br&gt;rättslagen). Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen rätt att ensam&lt;br&gt;bestämma om de villkor under vilka exemplar får framställas av verket&lt;br&gt;på videon eller cd:n, t.ex. genom överföring av verket till en annan&lt;br&gt;inspelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopiering för enskilt bruk är tillåten i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten är att&lt;br&gt;rätten inte skall gripa in i privatlivet och att var och en som huvudregel&lt;br&gt;skall få framställa exemplar av verk för enskilt bruk. Sålunda får var och&lt;br&gt;en med stöd av en särskild inskränkning i upphovsrätten framställa&lt;br&gt;exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk (12 § upphovs-&lt;br&gt;rättslagen). Exemplaren får dock inte användas för något annat ändamål.&lt;br&gt;Bestämmelsen ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställa bl.a. exemplar av musikaliska verk eller filmverk. Exempelvis&lt;br&gt;får man inte med stöd av bestämmelsen låta ett biträde i en skivaffär&lt;br&gt;kopiera en cd-skiva med musik till en kassett som man sedan skall lyssna&lt;br&gt;på hemma. Att framställningen skall ske för eget bruk förutsätter att den&lt;br&gt;sker för framställarens eget behov eller åt hans närmaste familje- eller&lt;br&gt;vänkrets. Den kan också ske i vissa andra situationer, t.ex. åt kolleger på&lt;br&gt;arbetsplatsen (jfr SOU 1988:31 s. 60 f., prop. 1992/93:214 s. 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till exemplarframställning för enskilt bruk är tillåten enligt&lt;br&gt;Bemkonventionen. Enligt artikel 9.1 i konventionen har upphovsmannen&lt;br&gt;uteslutande rätt att låta mångfaldiga sitt verk ”på vad sätt eller i vilken&lt;br&gt;form det vara må” men rätten får enligt artikel 9.2 inskränkas ”i vissa&lt;br&gt;särskilda fall, förutsatt att sådant mångfaldigande icke gör intrång i det&lt;br&gt;normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på&lt;br&gt;upphovsmannens legitima intressen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närstående rättighetshavare har motsvarande rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk&lt;br&gt;får inte utan hans samtycke tas upp på en grammofonskiva, en film eller&lt;br&gt;en annan anordning genom vilken det kan återges (45 § upphovs-&lt;br&gt;rättslagen). Ett framförande som har tagits upp på en anordning genom&lt;br&gt;vilken det kan återges får inte utan konstnärens samtycke föras över från&lt;br&gt;en sådan anordning till en annan under femtio år. Sålunda har t.ex. de&lt;br&gt;skådespelare och de musiker vars framföranden finns på en film-&lt;br&gt;inspelning rätt att bestämma vilka villkor som skall gälla för&lt;br&gt;exemplarframställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud&lt;br&gt;eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke&lt;br&gt;eftergöras under femtio år (46 § upphovsrättslagen). Med uttrycket&lt;br&gt;”framställare” avses den som har anordnat upptagningen, t.ex. en&lt;br&gt;skivproducent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio- eller TV-&lt;br&gt;företagets samtycke tas upp på en anordning genom vilken den kan&lt;br&gt;återges (48 § upphovsrättslagen). En utsändning som har tagits upp på en&lt;br&gt;anordning genom vilken den kan återges får inte utan företagets&lt;br&gt;samtycke föras över från en sådan anordning till en annan under femtio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma rätt till exemplarframställning gäller för fotografer som för&lt;br&gt;upphovsmän (49 a § upphovsrättslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningen om rätt till kopiering för enskilt bruk i 12 §&lt;br&gt;upphovsrättslagen gäller också i fråga om närstående rättighetshavares&lt;br&gt;ensamrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen har i viss mån ändrat förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som tidigare har nämnts är utgångspunkten för den&lt;br&gt;upphovsrättsliga lagstiftningen att alster av andligt skapande skall&lt;br&gt;skyddas för att den sociala, kulturella och ekonomiska utvecklingen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främjas. Ensamrätten tjänar som en stimulans för detta skapande och är&lt;br&gt;inte sällan en grundläggande förutsättning för dyrbara investeringar som&lt;br&gt;måste göras för produktionen av olika typer av verk, t.ex. filmer och TV-&lt;br&gt;program. En viktig del av upphovsrätten är rätten att bestämma över&lt;br&gt;framställning av exemplar av verket. Denna ensamrätt gör det möjligt för&lt;br&gt;upphovsmannen att ingripa mot olovlig kopiering av verket.&lt;br&gt;Inskränkningen i 12 § upphovsrättslagen gör det dock möjligt att utan&lt;br&gt;tillstånd från upphovsmannen och utan ersättning till denne t.ex. göra&lt;br&gt;bandinspelningar av musik, filmer och videogram antingen från en annan&lt;br&gt;inspelning eller från radio eller TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen har i viss mån ändrat förutsättningarna för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk för enskilt bruk jämfört med hur det&lt;br&gt;var när 12 § upphovsrättslagen infördes. Nutida kopieringsteknik gör det&lt;br&gt;möjligt att snabbt och billigt framställa kopior av mycket hög kvalitet.&lt;br&gt;Detta gäller för den teknik som nu finns allmänt tillgänglig men ännu&lt;br&gt;mera för den kommande digitala tekniken. Med digital cd-inspelnings-&lt;br&gt;utrustning kan exakta kopior göras av cd-skivor. I dag finns det ljud-&lt;br&gt;inspelningsutrustning i nästan vaije hushåll och även hushållens tillgång&lt;br&gt;till videobandspelare har ökat starkt. Sedan början av 1990-talet har&lt;br&gt;mellan 200 000 och 300 000 videoapparater sålts årligen. Den totala&lt;br&gt;hushållstäckningen av videoapparater har uppskattats till över 60 procent.&lt;br&gt;I Sverige har under de senaste åren sålts nästan 10 miljoner ljudband om&lt;br&gt;året och drygt 10 miljoner videoband om året. Mer än 20 miljoner cd-&lt;br&gt;skivor har sålts varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är allmänt erkänt att den alltmera ökande privatkopieringen av&lt;br&gt;musik och videogram påverkar rättighetshavamas situation. Nu&lt;br&gt;konkurrerar de privat framställda exemplaren i viss utsträckning med det&lt;br&gt;av ensamrätten täckta kommersiella mångfaldigandet. Rättighetshavama&lt;br&gt;riskerar att förlora inkomster eftersom försäljningen av exemplar av vissa&lt;br&gt;typer av verk och prestationer minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför har man i många länder infört regler om rätt till ersättning i&lt;br&gt;anledning av framställning av kopior för enskilt bruk, s.k. kassett-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Ersättningsordningar i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många europeiska länder finns sedan länge lagstiftning om&lt;br&gt;kassettersättning. I dag finns sådan rätt till ersättning i de flesta länder&lt;br&gt;inom EU, nämligen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,&lt;br&gt;Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.&lt;br&gt;Liknande system finns i bl.a. Island, Schweiz och Ungem. I Australien&lt;br&gt;finns sedan år 1989 en ersättningsordning för digitala ljud- och video-&lt;br&gt;band (men inte för analoga sådana). Också i Japan finns sedan år 1992 en&lt;br&gt;ersättningsordning för digitala (men inte analoga) ljud- och videoband&lt;br&gt;samt för inspelningsapparatur för sådana inspelningar. I vissa länder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns offentligrättsliga skatte- eller avgiftsordningar med samma syfte,&lt;br&gt;bl.a. i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga europeiska länder med kassettersättning läggs ersättningen&lt;br&gt;på både ljud- och videoband. I Belgien, Grekland, Island, Portugal,&lt;br&gt;Rumänien, Spanien och Tyskland finns dessutom en ersättning på&lt;br&gt;utrustning för inspelning av ljud eller bild. I samtliga länder ligger&lt;br&gt;betalningsskyldigheten på tillverkaren eller importören i en eller annan&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller framställande av krav på ersättning gäller i samtliga&lt;br&gt;länder att ersättningen får krävas in endast av en organisation som&lt;br&gt;företräder ett flertal upphovsmän och att ersättningen alltså inte får&lt;br&gt;krävas in av de enskilda rättighetshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några länder finns ett etablerat samarbete mellan tullmyndigheterna&lt;br&gt;och den organisation som får kräva in ersättningen. I Finland lämnar&lt;br&gt;tullmyndigheterna underrättelser om importerat bandmaterial till&lt;br&gt;organisationen och dessa myndigheter får inte lämna över bandmaterialet&lt;br&gt;till importören innan denne kan visa att betalning har skett till&lt;br&gt;organisationen eller säkerhet har ställts hos organisationen eller denna&lt;br&gt;eljest har gett sitt tillstånd till att varan överlämnas till importören. På&lt;br&gt;Island uppbär tullmyndigheterna ersättningen för importerat material och&lt;br&gt;redovisar denna till organisationen. I Tyskland skall importören&lt;br&gt;underrätta tullmyndigheterna om skedd import. Dessa myndigheter&lt;br&gt;lämnar i sin tur uppgifter om importen till patentverket som sedan&lt;br&gt;underrättar organisationen. I Österrike är tullmyndigheterna skyldiga att&lt;br&gt;rapportera all import av ersättningspliktigt material till organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa länder finns föreskriven en skyldighet för tillverkare och&lt;br&gt;importörer att underrätta vederbörande organisation om tillverkning och&lt;br&gt;import. En sådan skyldighet föreligger i Danmark, Finland,&lt;br&gt;Nederländerna och Ungern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande beskrivs, på grundval av tillgängliga uppgifter, några av&lt;br&gt;ersättningssystemen närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer den upphovsman vars verk har sänts ut i&lt;br&gt;radio eller television eller har givits ut på fonogram, film, videogram&lt;br&gt;eller liknande anordning. Den som yrkesmässigt framställer eller inför de&lt;br&gt;aktuella upptagningsanordningama är skyldig att betala ersättningen.&lt;br&gt;Ersättningsskyldighet inträder inte vid icke yrkesmässig, dvs. privat&lt;br&gt;införsel. Rätten kan göras gällande endast av en organisation som&lt;br&gt;representerar en väsentlig andel av upphovsmännen och som kultur-&lt;br&gt;ministern har godkänt. Den som är ersättningsskyldig, dvs. den som&lt;br&gt;yrkesmässigt framställer eller inför anordningar, skall anmäla sig hos den&lt;br&gt;organisation som på upphovsmännens vägnar kräver in ersättningen.&lt;br&gt;Ersättningsunderlaget bestäms sedan efter redovisning. Den som är&lt;br&gt;ersättningsskyldig skall varje månad (men annan period kan avtalas)&lt;br&gt;redovisa antalet anordningar som under månaden sålts eller på annat sätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnats ut och anordningarnas speltid samt senast då betala ersättningen.&lt;br&gt;Även anordningar som används i egen verksamhet skall räknas med i&lt;br&gt;ersättningsunderlaget. Den ersättningsskyldige skall i underlaget redovisa&lt;br&gt;men far avräkna anordningar som lämnats ut till en annan anmäld&lt;br&gt;verksamhet, anordningar som förts ut ur landet, anordningar som skall&lt;br&gt;användas för professionella ändamål (inbegripet undervisningsändamål)&lt;br&gt;och anordningar som skall användas för framställning av upptagningar&lt;br&gt;för syn- eller hörselskadade. Om ersättning betalas trots att anord-&lt;br&gt;ningarna egentligen hade kunnat räknas av i ersättningsunderlaget, har&lt;br&gt;den ersättningsskyldige i vissa fall rätt att kräva ersättningen åter av&lt;br&gt;organisationen. Detta gäller i de fall där anordningarna yrkesmässigt&lt;br&gt;förts ut ur landet, där anordningarna använts för professionella ändamål&lt;br&gt;(inbegripet undervisningsändamål) och där anordningarna använts för&lt;br&gt;framställning av upptagningar för syn- eller hörselskadade. Organisa-&lt;br&gt;tionen skall utbetala ersättningen till de berättigade, så långt som möjligt&lt;br&gt;i överensstämmelse med den kopiering som faktiskt sker. En tredjedel av&lt;br&gt;ersättningen skall dock inte fördelas mellan rättighetshavama utan&lt;br&gt;användas för att stödja ändamål som är gemensamma för upphovs-&lt;br&gt;männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer, för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar och för framställare av fotografiska&lt;br&gt;bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer upphovsmän. Rätten kan göras gällande&lt;br&gt;gentemot den som framställer eller importerar ljud- eller videoband eller&lt;br&gt;liknande anordningar på vilka ljud eller bilder kan tas upp. Om någon av&lt;br&gt;dessa inte har betalat ersättningen, kan rätten göras gällande gentemot&lt;br&gt;återförsäljaren. Återförsäljaren far sedan kräva ersättningen av fram-&lt;br&gt;ställaren eller importören. Ersättningen fastställs årligen genom&lt;br&gt;förhandlingar mellan undervisningsministeriet och organisationer som&lt;br&gt;företräder upphovsmän och organisationer som företräder ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga. Rätten kan göras gällande endast av en organisation som&lt;br&gt;representerar ett flertal av upphovsmännen och som undervisnings-&lt;br&gt;ministern har godkänt. Organisationen skall utbetala ersättningen till de&lt;br&gt;berättigade. Upp till sextio procent av ersättningen skall dock inte&lt;br&gt;fördelas mellan rättighetshavama utan användas för att stödja ändamål&lt;br&gt;som är gemensamma för upphovsmännen i enlighet med vad ministeriet&lt;br&gt;bestämmer. Ersättningen skall återbetalas bl.a. vid export av anordningar,&lt;br&gt;vid sådan användning av anordningarna som inte omfattas av&lt;br&gt;möjligheten till framställning av exemplar för enskilt brak och vid&lt;br&gt;användning av syn- eller hörselskadade. Lagstiftningen innehåller&lt;br&gt;detaljerade regler om tullkontroll, anmälningsskyldighet, förfallodagar,&lt;br&gt;redovisningsskyldighet, straffansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer och för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Island&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer den upphovsman vars verk har sänts ut i&lt;br&gt;radio eller television eller har givits ut på fonogram, film, videogram&lt;br&gt;eller liknande anordning. Rätten kan göras gällande gentemot den som&lt;br&gt;förvärvsmässigt framställer eller importerar ljud- eller videoband eller&lt;br&gt;liknande anordningar på vilka ljud eller bilder kan tas upp. Rätten kan&lt;br&gt;göras gällande endast av en organisation som representerar ett flertal av&lt;br&gt;upphovsmännen och som kulturministeriet övervakar. Organisationen&lt;br&gt;skall utbetala ersättningen till de berättigade. Viss del av ersättningen&lt;br&gt;skall dock inte fördelas mellan rättighetshavama utan användas för att&lt;br&gt;stödja ändamål som är gemensamma för upphovsmännen i enlighet med&lt;br&gt;vad som anges i organisationens stadgar. Det finns inte några&lt;br&gt;bestämmelser om återbetalning av ersättningen; frågan löses genom avtal&lt;br&gt;mellan kulturministeriet och organisationen. Lagstiftningen innehåller&lt;br&gt;detaljerade regler om tullkontroll, anmälningsskyldighet, redovisnings-&lt;br&gt;skyldighet, straffansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer och för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar och bildupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rätt till ersättning är också knuten till försäljning av inspelnings-&lt;br&gt;utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer den upphovsman vars verk har tagits&lt;br&gt;upp på ljudanordningar. Rätten kan göras gällande gentemot den som&lt;br&gt;förvärvsmässigt framställer eller importerar ljud- eller videoband eller&lt;br&gt;liknande anordningar på vilka ljud eller bilder kan tas upp. Ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten inträder när den ersättningsskyldige släpper ut anord-&lt;br&gt;ningarna på marknaden. Rätten kan göras gällande endast av en organisa-&lt;br&gt;tion som representerar en väsentlig andel av upphovsmännen. Organisa-&lt;br&gt;tionen skall utbetala ersättningen till de berättigade i överensstämmelse&lt;br&gt;med den kopiering som faktiskt sker. En fjärdedel av ersättningen skall&lt;br&gt;dock inte fördelas mellan rättighetshavama utan användas för att stödja&lt;br&gt;ändamål som är gemensamma för upphovsmännen. Ersättningen skall&lt;br&gt;återbetalas bl.a. vid förvärvsmässig export av anordningar, vid pro-&lt;br&gt;fessionell användning och vid användning av syn- eller hörselskadade.&lt;br&gt;Lagstiftningen innehåller regler om straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer och för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer upphovsmännen. Rätten kan göras&lt;br&gt;gällande gentemot den som förvärvsmässigt framställer eller importerar&lt;br&gt;ljud- eller videoband eller liknande anordningar på vilka ljud eller bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan tas upp. Ersättningsskyldigheten inträder när den ersättningsskyldige&lt;br&gt;säljer anordningarna till grossister. Rätten kan göras gällande endast av&lt;br&gt;en organisation som representerar en väsentlig andel av upphovsmännen&lt;br&gt;och som kontrolleras av regeringen. Organisationen skall utbetala&lt;br&gt;ersättningen till de berättigade. En tjugondei av ersättningen skall dock&lt;br&gt;inte fördelas mellan rättighetshavama utan användas för att stödja&lt;br&gt;ändamål som är gemensamma för upphovsmännen. Ersättning skall inte&lt;br&gt;betalas för professionell användning av anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer, för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar och för framställare av bildupptag-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer upphovsmännen. Rätten kan göras&lt;br&gt;gällande gentemot den som förvärvsmässigt framställer eller importerar&lt;br&gt;ljud- eller videoband eller liknande anordningar på vilka ljud eller bilder&lt;br&gt;kan tas upp. Ersättningen bestäms av en särskild kommission med&lt;br&gt;företrädare för berörda parter. Rätten kan göras gällande endast av en&lt;br&gt;organisation som representerar en väsentlig andel av upphovsmännen och&lt;br&gt;som justitieministeriet har godkänt. Organisationen skall utbetala&lt;br&gt;ersättningen till de berättigade. Det finns inte några bestämmelser om&lt;br&gt;återbetalning av ersättningen. Organisationer av rättighetshavare och&lt;br&gt;organisationer av användare har avtalat att ersättning inte skall betalas i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för närstående rättighetshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om kassettersättning genomfördes år 1961.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning tillkommer den upphovsman vars verk är av sådant&lt;br&gt;slag att det är troligt att exemplar av verket kommer att framställas&lt;br&gt;genom inspelning från radio eller television eller överföring från ljud-&lt;br&gt;eller bildanordningar till andra sådana anordningar. Rätten till ersättning&lt;br&gt;gäller både inspelningsutrustning och tomband. Rätten kan göras&lt;br&gt;gällande gentemot den som förvärvsmässigt framställer eller importerar&lt;br&gt;inspelningsutrustning och ljud- eller videoband eller liknande anord-&lt;br&gt;ningar på vilka ljud eller bilder kan tas upp. Krav kan också under vissa&lt;br&gt;förutsättningar framställas mot återförsäljarna. Ersättningen bestäms&lt;br&gt;efter överläggningar mellan regeringen och berörda parter. Rätten kan&lt;br&gt;göras gällande endast av en organisation som representerar en väsentlig&lt;br&gt;andel av upphovsmännen och som det tyska patentverket har godkänt.&lt;br&gt;Organisationen skall utbetala ersättningen till de berättigade. Lagstift-&lt;br&gt;ningen reglerar inte fördelningen av ersättningen. Det är inte heller&lt;br&gt;föreskrivet att ett visst belopp av ersättningen inte skall fördelas mellan&lt;br&gt;rättighetshavama utan användas för att stödja ändamål som är&lt;br&gt;gemensamma för upphovsmännen. Ersättningen skall inte utgå om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till omständigheterna är troligt att utrustningen eller Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;anordningarna inte skall användas för exemplarframställning för enskilt&lt;br&gt;bruk. Ytterligare undantag gäller till följd av avtal mellan organisationer&lt;br&gt;av rättighetshavare och organisationer av användare. Lagstiftningen&lt;br&gt;innehåller detaljerade regler om anmälningsskyldighet och redovisnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande rätt till ersättning finns för utövande konstnärer och för&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar och bildupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Införande av kassettersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall införas bestämmelser om kassett-&lt;br&gt;ersättning i upphovsrättslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har&lt;br&gt;tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning.&lt;br&gt;Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet och Svenska Magnetbandinstitutet, har avstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;ställt sig tveksamma till det, och ett par remissinstanser har förordat att&lt;br&gt;man i vart fall avvaktar och ser om EG-kommissionen kommer med&lt;br&gt;något förslag till direktiv om kassettersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den inskränkning i upphovsrätten&lt;br&gt;som enligt 12 § upphovsrättslagen gäller för framställning av exemplar&lt;br&gt;för enskilt bruk är väl förenlig med Bemkonventionen och våra andra&lt;br&gt;internationella åtaganden på området. Att var och en som huvudregel&lt;br&gt;skall fa framställa enstaka exemplar av verk för enskilt bruk är ett av de&lt;br&gt;grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten. De skäl som&lt;br&gt;anfördes vid införandet av bestämmelsen har stor bärkraft än i dag.&lt;br&gt;Denna inskränkning för enskilt bruk bör enligt regeringen göras mera&lt;br&gt;restriktiv endast om det verkligen finns tungt vägande skäl för det. Det&lt;br&gt;förhållandet att vissa upphovsmän och andra rättighetshavare förlorar&lt;br&gt;inkomster eftersom försäljningen av t.ex. cd-skivor och videofilmer&lt;br&gt;minskar utgör i sig inte anledning att skärpa förutsättningarna för&lt;br&gt;tillämpningen av 12 §. Allmänheten måste ha rimliga möjligheter att&lt;br&gt;utnyttja den digitala tekniken också för kopiering för enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är visserligen riktigt, så som Konsumentverket och Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet har framhållit i sina remissyttranden, att marknads-&lt;br&gt;priset på t.ex. cd-skivor allmänt sett kan påverkas av möjligheten till&lt;br&gt;privatkopiering, varför upphovsmannen skulle kunna sägas få en viss&lt;br&gt;ersättning för kopieringen genom det pris som konsumenterna betalar.&lt;br&gt;Samtidigt är det, så som många andra remissinstanser har framhållit,&lt;br&gt;uppenbart att ett omfattande utnyttjande sker utan att rättighetshavama&lt;br&gt;far någon ekonomisk kompensation för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från riksdagen har tydligt markerats att frågan om införande av en&lt;br&gt;kassettersättning är angelägen och att man där utgår från att regeringen så&lt;br&gt;snart som möjligt med beaktande av kraven på en effektiv uppbörds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordning återkommer till riksdagen med lagstiftningsförslag (bet. Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;1992/93 :LU44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som kan ställa sig bakom bedömningen att frågan är&lt;br&gt;angelägen, anser att det går att utforma ett ersättningssystem så att man&lt;br&gt;uppfyller kraven på en effektiv uppbördsordning. Det bör tilläggas att det&lt;br&gt;mesta talar för att EG-kommissionen inte inom överskådlig tid kommer&lt;br&gt;att lägga fram något förslag om harmonisering av de olika ersättnings-&lt;br&gt;ordningar som finns i EU:s medlemsstater. Regeringen föreslår alltså att&lt;br&gt;det införs bestämmelser om kassettersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande utgångspunkter måste därvid gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helt avgörande är att man upprätthåller en balans mellan de olika&lt;br&gt;intressen som gör sig gällande. Vid bestämmandet av rättens närmare&lt;br&gt;utformning måste rättighetshavamas individuella intressen vägas mot de&lt;br&gt;samhällsintressen som kan vara av betydelse, varvid särskild hänsyn&lt;br&gt;måste tas till konsumenterna. Under inga förhållanden far ersättnings-&lt;br&gt;systemet ges en utformning som kunde innebära en orimlig belastning på&lt;br&gt;konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste vidare beaktas att den grundläggande tanken med en&lt;br&gt;upphovsrättsligt förankrad rätt till ersättning för framställning av&lt;br&gt;exemplar av verk för enskilt bruk är att i viss mån kompensera&lt;br&gt;upphovsmannen för detta tillåtna förfogande över hans verk. I en del&lt;br&gt;länder har ersättningen fatt en utformning som i vissa avseenden har drag&lt;br&gt;av en offentligrättslig avgiftsordning. Man bör undvika sådana lösningar&lt;br&gt;och i stället välja en rent upphövsrättslig, dvs. civilrättslig, utformning.&lt;br&gt;En utgångspunkt för utformningen av rätten måste således vara att det är&lt;br&gt;fråga om en reglering som rör enskildas inbördes rättsförhållanden. Det&lt;br&gt;innebär i detta fall bl.a. att lagen bör ge de grundläggande reglerna om&lt;br&gt;ersättningsrätt men att systemet så långt som möjligt skall utformas så att&lt;br&gt;de enskilda genom avtal själva kan bestämma den närmare innebörden av&lt;br&gt;sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Likaså skall utgångsläget,&lt;br&gt;precis som vid annan civilrättslig reglering, vara att det är parternas sak&lt;br&gt;att i vanlig ordning själva bevaka sina rättigheter enligt lag och träffade&lt;br&gt;avtal. Av den civilrättsliga utformningen följer också att vissa frågor kan&lt;br&gt;lösas med tillämpning av allmänna obligationsrättsliga grundsatser.&lt;br&gt;Lagen skall inte ställa upp fler föreskrifter än som verkligen bedöms vara&lt;br&gt;nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså måste den närmare utformningen av ersättningsrätten vara klar&lt;br&gt;och enkel och passa in i det upphovsrättsliga systemet och rättsordningen&lt;br&gt;i övrigt. Det är nödvändigt att man undviker en byråkratisk ordning.&lt;br&gt;Erfarenheten från vissa andra länder visar att den risken finns, men den&lt;br&gt;visar också att det går att skapa en rimlig ordning. Samtidigt måste det&lt;br&gt;finnas ett smidigt och effektivt system för att göra gällande krav på&lt;br&gt;ersättning. Systemet skall utformas så att seriösa, ersättningsbetalande&lt;br&gt;aktörer inte drabbas av en konkurrensnackdel i förhållande till dem som&lt;br&gt;är beredda att kringgå reglerna. I kravet på en obyråkratisk ordning ligger&lt;br&gt;också att systemet skall vara kostnadseffektivt ur samhällelig synvinkel&lt;br&gt;och att således systemets kostnader i stort skall stå i en rimlig proportion&lt;br&gt;till förväntade intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är värdefullt att vi&lt;br&gt;behåller denna rättslikhet. En likartad lagstiftning har praktisk betydelse&lt;br&gt;för det kulturella utbytet i Norden och handeln mellan de nordiska&lt;br&gt;länderna. Att vi har liknande regler i Norden kan också avgöra om vi får&lt;br&gt;gehör för särskilda nordiska lösningar t.ex. vid utformningen av ett&lt;br&gt;eventuellt framtida harmoniserat ersättningssystem inom EU. Ytterligare&lt;br&gt;en grundläggande förutsättning vid den närmare utformningen av&lt;br&gt;ersättningen måste således vara att man kan uppnå så stor nordisk&lt;br&gt;rättslikhet som möjligt på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Rättens närmare utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag:. Ersättning skall betalas för anordningar på&lt;br&gt;vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade&lt;br&gt;för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Vissa sådana&lt;br&gt;anordningar skall undantas från ersättningsrätten, bl.a. anordningar&lt;br&gt;som skall användas för syn- eller hörselskadade. Ersättningen skall&lt;br&gt;betalas av näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar&lt;br&gt;eller importerar anordningarna. Rätten till ersättning skall tillkomma&lt;br&gt;upphovsmän till skyddade verk som sänds ut i ljudradio eller&lt;br&gt;television eller som har tagits upp på anordningar genom vilka de kan&lt;br&gt;återges. Även utövande konstnärer, framställare av ljudupptagningar,&lt;br&gt;framställare av upptagningar av rörliga bilder och fotografer skall ha&lt;br&gt;rätt till ersättning. Ersättningen skall vara två öre för vaije möjlig&lt;br&gt;upptagningsminut, dock högst sex kronor för vaije anordning. Rätten&lt;br&gt;till ersättning skall kunna göras gällande endast av sådana organisa-&lt;br&gt;tioner som företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare.&lt;br&gt;Organisationen skall bestämma hur ersättningen skall fördelas mellan&lt;br&gt;de ersättningsberättigade. Ersättningsskyldiga näringsidkare skall&lt;br&gt;anmäla sig hos en organisation och lämna redovisning till denna.&lt;br&gt;Rätten till kassettersättning skall tillämpas på verk och prestationer&lt;br&gt;med anknytning till EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: När det gäller den närmare utformningen av&lt;br&gt;ersättningsrätten har samtliga remissinstanser tillstyrkt eller lämnat utan&lt;br&gt;någon invändning förslaget att ersättning skall utgå för anordningar på&lt;br&gt;vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Några remiss-&lt;br&gt;instanser, bl.a. Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stock-&lt;br&gt;holm, har dock föreslagit en bredare utformning av föremålet för&lt;br&gt;ersättningsrätten, och några remissinstanser som företräder rättighets-&lt;br&gt;havare har föreslagit att även ren inspelningsapparatur skall omfattas.&lt;br&gt;Förslaget att vissa anordningar för syn- och hörselskadade skall undantas&lt;br&gt;från ersättningsrätten har i stort sett gillats av remissinstanserna. Samt-&lt;br&gt;liga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan någon invändning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget att ersättningen skall betalas av i vart fall näringsidkare som i&lt;br&gt;sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller importerar anordningarna.&lt;br&gt;En rad remissinstanser, inte bara organisationer som företräder&lt;br&gt;rättighetshavare utan också bl.a. Svenska Magnetbandinstitutet och&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel, har ansett att även detaljister bör vara&lt;br&gt;ersättningsskyldiga. Andra remissinstanser, bl.a. Sveriges Köpmanna-&lt;br&gt;förbund, har instämt i promemorians bedömning att ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten inte bör sträckas ut till att gälla även detaljister. Samtliga&lt;br&gt;remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan någon invändning&lt;br&gt;förslaget att rätt till ersättning skall tillkomma upphovsmän till skyddade&lt;br&gt;verk som sänds ut i ljudradio eller television eller som har tagits upp på&lt;br&gt;anordningar genom vilka de kan återges. Några remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm, har dock&lt;br&gt;föreslagit att alla upphovsmän vars verk har gjorts tillgängliga för&lt;br&gt;allmänheten skall ha rätt till ersättning. Förslaget att ersättningsrätt även&lt;br&gt;skall tillkomma utövande konstnärer, framställare av ljudupptagningar,&lt;br&gt;framställare av upptagningar av rörliga bilder och fotografer har&lt;br&gt;genomgående godtagits. Det finns dock remissinstanser, särskilt&lt;br&gt;massmedieföretag, som har ansett att radio- och televisionsföretag bör ha&lt;br&gt;rätt till ersättning redan på grund av att företagen verkställer&lt;br&gt;utsändningar, och Sveriges Advokatsamfund har förordat att vaije&lt;br&gt;företag i vars verksamhet verk framställs skall ha egen rätt till del i&lt;br&gt;ersättningen. Förslaget om ersättningens storlek har kraftigt kritiserats av&lt;br&gt;de remissinstanser som företräder rättighetshavare för att vara en alltför&lt;br&gt;låg ersättning. Förslaget att rätten skall kunna göras gällande endast av en&lt;br&gt;organisation liksom förslaget att organisationen skall bestämma om&lt;br&gt;fördelningen av ersättningen har tillstyrkts eller lämnats utan någon&lt;br&gt;invändning av remissinstanserna, dock har bl.a. Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund uttryckt viss tvekan med hänsyn till risk för missbruk.&lt;br&gt;Remissinstanserna har över lag tillstyrkt förslaget att ersättningsskyldiga&lt;br&gt;näringsidkare skall anmäla sig hos organisationen och lämna redovisning&lt;br&gt;till denna, men en del remissinstanser har efterlyst straffrättsliga&lt;br&gt;sanktioner vid överträdelse. Förslaget om internationell tillämplighet av&lt;br&gt;rätten till kassettersättning har godtagits av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I det förra avsnittet har regeringen&lt;br&gt;föreslagit att det skall införas bestämmelser om kassettersättning, varvid&lt;br&gt;ersättningsordningen skall ges en civilrättslig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har påpekat är det en allmän utgångspunkt, och en&lt;br&gt;viktig sådan, att man försöker uppnå så stor nordisk rättslikhet som&lt;br&gt;möjligt på området. Många remissinstanser har också särskilt framhållit&lt;br&gt;betydelsen av detta. I Danmark, där systemet nu har fungerat i några år,&lt;br&gt;uppgick ersättningens sammanlagda belopp år 1995 till drygt 63 miljoner&lt;br&gt;kronor, varav ungefar 40 miljoner kronor utbetalades till rättighets-&lt;br&gt;havama, 20 miljoner kronor användes för gemensamma ändamål och tre&lt;br&gt;miljoner kronor avsåg den förvaltande organisationens omkostnader.&lt;br&gt;Svenska Magnetbandinstitutet har påstått att det danska systemet&lt;br&gt;fungerar dåligt eftersom det sker en omfattade privat gränshandel som&lt;br&gt;undgår ersättning. Regeringen kan inte dela den uppfattningen. Enligt&lt;br&gt;vad som upplysts vid nordiska överläggningar är de praktiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenheterna goda av den ersättningsordning som finns i Danmark. Inte Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;heller finns det stöd för att försäljningen av ljud- och videoband har&lt;br&gt;minskat i Danmark till följd av införandet av reglerna om&lt;br&gt;kassettersättning där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det lämpligt att man vid kassett-&lt;br&gt;ersättningens närmare utformning bygger på erfarenheterna av de system&lt;br&gt;som gäller i de andra nordiska länderna med beaktande av kravet på en&lt;br&gt;civilrättslig ordning och de övriga utgångspunkter för den närmare&lt;br&gt;utformningen av ersättningsrätten som måste gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka verk bör omfattas av rätt till ersättning?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning bör omfatta verk som sänds ut i ljudradio eller&lt;br&gt;television och som alltså av detta skäl kan tänkas bli upptagna och verk&lt;br&gt;som har givits ut på anordningar genom vilka de kan återges, t.ex. cd,&lt;br&gt;film, videogram eller liknande anordningar. I kravet på att verket skall ha&lt;br&gt;givits ut på anordningar genom vilka verket kan återges ligger att&lt;br&gt;anordningarna med upphovsmannens samtycke skall ha förts i handeln&lt;br&gt;eller på något annat sätt spritts till allmänheten (jfr 8 § andra stycket&lt;br&gt;upphovsrättslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm har&lt;br&gt;föreslagit att samtliga verk som gjorts tillgängliga för allmänheten skall&lt;br&gt;omfattas av ersättningsrätt. En sådan ordning, som skulle ge rätt till&lt;br&gt;ersättning t.ex. till en konstnär redan på grund av att hans tavla visas&lt;br&gt;offentligt och till en författare redan på grund av att hans bok säljs i&lt;br&gt;handeln, går enligt regeringens mening alltför långt. Konstnären och&lt;br&gt;författaren bör ha rätt till ersättning men bara om verket har sänts ut i&lt;br&gt;ljudradio eller television eller givits ut på en anordning genom vilken det&lt;br&gt;kan återges, t.ex. om konstnärens tavla har förekommit i ett speciellt&lt;br&gt;televisionsprogram om tavlan eller om författarens bok har lästs in på en&lt;br&gt;ljudkassett som säljs i handeln. Det är ju först när så har skett som&lt;br&gt;förekomsten av anordningar för ljud- eller bildupptagning får ekonomisk&lt;br&gt;betydelse för konstnären och författaren. I sammanhanget bör framhållas&lt;br&gt;att även t.ex. en datadiskett för digital upptagning är en anordning genom&lt;br&gt;vilken ett verk kan återges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om upphovsrättens giltighetstid har gått ut före den tidpunkt då&lt;br&gt;ersättningsrätt skulle ha uppkommit, bör det naturligtvis inte finnas&lt;br&gt;någon rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka andra grupper av rättighetshavare bör ha rätt till ersättning?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens principiella ståndpunkt är att de olika grupperna av&lt;br&gt;rättighetshavare på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt&lt;br&gt;skall behandlas lika och att inte någon grupp av närstående rättighets-&lt;br&gt;havare har intressen som är mindre skyddsvärda. Därför föreslås att rätt&lt;br&gt;till ersättning även skall gälla för utövande konstnärer, för framställare av&lt;br&gt;ljudupptagningar, for framställare av upptagningar av rörliga bilder och&lt;br&gt;för fotografer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, främst massmedieföretag, har föreslagit att Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;ljudradio- och televisionsföretag skall ha rätt till ersättning redan på&lt;br&gt;grund av att företagen verkställer utsändningar. Dessa företags&lt;br&gt;utsändningar är skyddade mot kopiering, ett skydd som dock gäller för&lt;br&gt;utsändningen som sådan och inte för det program som är föremål för&lt;br&gt;sändningen (se om sändningsrätten i 48 § upphovsrättslagen). Emellertid&lt;br&gt;gör sig inte de skäl som motiverar ersättningsrätt här gällande med alls&lt;br&gt;samma styrka. Genomgående inom EU synes man inte heller ha givit&lt;br&gt;någon särskild rätt till kassettersättning för företagens utsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen ser det är det bäst om ersättningen koncentreras till&lt;br&gt;upphovsmän, utövande konstnärer, framställare av ljudupptagningar,&lt;br&gt;framställare av upptagningar av rörliga bilder och fotografer. Ljudradio&lt;br&gt;och televisionsföretag bör således inte ha någon rätt till ersättning på&lt;br&gt;grund av sin utsändningsrätt enligt 48 §. En annan sak är att ljudradio-&lt;br&gt;och televisionsföretag precis som alla andra företag, t.ex. förlag, i&lt;br&gt;enlighet med vad som ovan föreslagits har rätt till ersättning, om&lt;br&gt;företaget självt framställer upptagningar av ljud eller rörliga bilder.&lt;br&gt;Dessutom kan företagen förvärva rätt till ersättning genom avtal med&lt;br&gt;upphovsmän och andra ersättningsberättigade, t.ex. genom avtal med&lt;br&gt;producenten till ett televisionprogram, med de utövande konstnärer som&lt;br&gt;medverkar i programmet eller med de upphovsmän som har skapat de&lt;br&gt;verk som ligger till grund för programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör rätten kunna göras gällande?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen själv eller dennes&lt;br&gt;rättsinnehavare, men det är inte realistiskt att överlåta till den enskilde&lt;br&gt;rättighetshavaren att kräva in ersättningen. I andra länder har man&lt;br&gt;genomgående valt att låta en organisation bevaka och förvalta rätten.&lt;br&gt;Kollektiv förvaltning av rättigheter är inte ovanlig inom upphovsrätten.&lt;br&gt;Upphovsmännens och de närstående rättighetshavamas organisationer&lt;br&gt;har i dag stor erfarenhet av hur man effektivt administrerar ersättnings-&lt;br&gt;system som rör ett mycket stort antal användare. Genom att upplåta åt en&lt;br&gt;organisation att bevaka, kräva in och betala ut ersättningen far man en&lt;br&gt;samordning som besparar de ersättningsskyldiga ett stort antal&lt;br&gt;ersättningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att rätten till ersättning skall kunna göras gällande&lt;br&gt;endast av en organisation som företräder ett flertal av rättighetshavama.&lt;br&gt;Sålunda säkerställs att samtliga ersättningsberättigades krav görs&lt;br&gt;gällande samtidigt. En sådan reglering utesluter inte att det kan finnas&lt;br&gt;mer än en organisation som uppfyller kravet på representativitet, och&lt;br&gt;lagen kommer således inte att innebära att förvaltningen monopoliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vilket material bör ersättning knytas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ersättningsordningen är motiverat av att den enskilde&lt;br&gt;upphovsmannen skall få ersättning för den framställning av exemplar av&lt;br&gt;hans verk för enskilt bruk som är tillåten enligt 12 § upphovsrättslagen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egentligen borde ersättningen därför principiellt sett betalas av den som Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;med stöd av 12 § faktiskt förfogar över verket genom att framställa något&lt;br&gt;exemplar av det for sitt enskilda bruk, t.ex. den som spelar in en film från&lt;br&gt;televisionen på video eller den som kopierar en cd-skiva till en&lt;br&gt;ljudkassett. Det säger sig självt att det är praktiskt omöjligt att ordna&lt;br&gt;systemet så. Det torde inte heller finnas något land där man försökt sig på&lt;br&gt;en dylik, mera rent upphovsrättslig, utformning. Ersättningsrätten bör stå&lt;br&gt;helt fri från förfogandet över verket och i stället utformas som en vanlig&lt;br&gt;fordringsrätt på grund av lag, knuten till de föremål som kan användas&lt;br&gt;vid framställning av exemplaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsrätten kan knytas antingen till inspelningsapparatur eller till&lt;br&gt;bandmaterial och annan upptagningsanordning eller till bådadera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har föreslagit att ersättningsrätten skall gälla&lt;br&gt;både för inspelningsapparatur och för upptagningsanordningar. Att lägga&lt;br&gt;ersättningen på inspelningsapparaturen har enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;emellertid givna nackdelar, och man har valt den lösningen endast i ett&lt;br&gt;fåtal länder. Det är svårt att beräkna en rimlig nivå på en sådan&lt;br&gt;ersättning. En ersättning som sätts i relation till priset är knappast&lt;br&gt;tillfredsställande eftersom priset kan bero på omständigheter som är helt&lt;br&gt;ovidkommande i sammanhanget, t.ex. lyxutförande. Ofta är utrustningen&lt;br&gt;sammanbyggd med en ljudmottagare och den delen av apparaten bör inte&lt;br&gt;påverka ersättningens storlek. Det är av sådana skäl som man i nästan&lt;br&gt;alla länder har valt att i stället knyta ersättningsrätten till band och andra&lt;br&gt;upptagningsanordningar. Denna utformning har också den principiella&lt;br&gt;fördelen att ersättningen kan stå i god relation till det faktiska utnytt-&lt;br&gt;jandet av verken. Man kan dessutom komma fram till en ersättningsnivå&lt;br&gt;som inte känns betungande för den som skall betala, samtidigt som den&lt;br&gt;ändå utgör en tillräcklig kompensation till rättighetshavama. Att utforma&lt;br&gt;ersättningsrätten på detta sätt är också den lösning man har valt i bl.a.&lt;br&gt;Danmark och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte spela någon roll vilken upptagningsteknik det rör sig om,&lt;br&gt;utan det är viktigt att såväl analoga som digitala upptagningsanordningar&lt;br&gt;omfattas. Reglerna bör utformas så att de inte utesluter andra framtida&lt;br&gt;upptagningstekniker. Föremålet för ersättningsrätten bör generellt vara&lt;br&gt;anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp. Används denna&lt;br&gt;upphovsrättsligt vedertagna terminologi (jfr t.ex. 46 § första stycket&lt;br&gt;upphovsrättslagen), så klargörs att ersättningsrätten träffar t.ex. digitala&lt;br&gt;anordningar och även apparater som i sig själva innehåller anordningar&lt;br&gt;för upptagning. Stockholms universitet och Handelshögskolan i&lt;br&gt;Stockholm har förordat att ersättningsrätten skall sträcka sig ännu längre&lt;br&gt;och gälla inte bara för anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan&lt;br&gt;tas upp utan gälla alla sorters anordningar på vilka verk över huvud taget&lt;br&gt;kan tas upp. En sådan ersättningsrätt skulle emellertid träffa även t.ex.&lt;br&gt;offsetplåtar och filmer för stillbildskamera, och det är enligt regeringen&lt;br&gt;inte motiverat att ha en så vidsträckt utformning av ersättningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ersättningen skall utgöra en viss kompensation för den enligt&lt;br&gt;12 § upphovsrättslagen i och för sig tillåtna framställningen av exemplar&lt;br&gt;för enskilt bruk, bör rätten till ersättning inte vara knuten till andra&lt;br&gt;upptagningsanordningar än just sådana som är särskilt ägnade för dylik&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställning. Rätten bör således inte gälla för anordningar som på grund&lt;br&gt;av sitt utförande, t.ex. diktafonband med kort speltid, är oägnade för&lt;br&gt;framställning av exemplar för enskilt bruk eller för anordningar som i&lt;br&gt;praktiken mycket sällan används för framställning av exemplar av verk,&lt;br&gt;t.ex. disketter för hemdatorer och videofilm för hemvideokameror. Inte&lt;br&gt;heller bör systemet omfatta anordningar som skall användas endast i&lt;br&gt;professionella sammanhang, t.ex. anordningar som används av radio-&lt;br&gt;företag eller televisionsföretag eller av framställare av ljudupptagningar&lt;br&gt;eller som skall användas av det allmänna, t.ex. av skolor vid&lt;br&gt;undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom motsvarande ersättning i ett stort antal andra länder utgår vid&lt;br&gt;införsel till det landet, bör ersättning inte betalas för anordningar som&lt;br&gt;skall föras ut ur Sverige. Likaså anser regeringen att det är rimligt att&lt;br&gt;undanta alla anordningar som skall användas av syn- eller hörselskadade.&lt;br&gt;Synskadade använder kassetter som informationsbärare på samma sätt&lt;br&gt;som andra använder papper, och utgångspunkten måste vara att dessa&lt;br&gt;grupper av funktionshindrade inte på grund av lagen skall drabbas av&lt;br&gt;några ytterligare kostnader. I sammanhanget vill regeringen framhålla att&lt;br&gt;det, som nämnts i avsnitt 2, finns goda skäl att anpassa lagens&lt;br&gt;inskränkning för framställning av exemplar åt funktionshindrade till den&lt;br&gt;digitala tekniken. En sådan översyn pågår i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrättsutredningens förslag byggde på en generell rätt till&lt;br&gt;ersättning för samtliga upptagningsanordningar med ett speciellt system&lt;br&gt;för återbetalning i de fall där anordningarna sedan kom till annan&lt;br&gt;användning än för framställning av exemplar för enskilt bruk. En sådan&lt;br&gt;rätt för alla till återbetalning skulle innebära en byråkratisk hantering som&lt;br&gt;knappast stod i proportion till det återbetalade beloppets storlek och har&lt;br&gt;inte heller förordats av remissinstanserna. Det är lämpligare att det i&lt;br&gt;lagen klart och tydligt anges i vilka fall rätt till ersättning överhuvudtaget&lt;br&gt;inte föreligger. Det är den väg man valt att gå i bl.a. Danmark. I de&lt;br&gt;danska bestämmelserna har dessutom särskilt angivits att uppburen&lt;br&gt;ersättning för vissa anordningar skall återbetalas, om ersättningen erlagts&lt;br&gt;trots att ersättningsrätten i själva verket inte omfattade anordningarna och&lt;br&gt;om krav på återbetalning framställts inom en kortare tid, men det är&lt;br&gt;oklart i vilken utsträckning bestämmelserna har tillämpats i praktiken.&lt;br&gt;Enligt svensk rätt följer det redan av allmänna obligationsrättsliga&lt;br&gt;grundsatser att felaktigt erlagd ersättning i regel skall återbetalas och att&lt;br&gt;passivitet kan medföra att rätten att göra gällande återbetalning går&lt;br&gt;förlorad. Regeringen finner inte anledning att föreslå några speciella&lt;br&gt;bestämmelser om återbetalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem bör vara ersättningsskyldig?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan se kassettersättningen som en rätt för upphovsmannen till en del&lt;br&gt;i den vinst som andra kan göra på grund av möjligheten till privat-&lt;br&gt;kopiering av hans verk. Betalningen kan rättsligt sett anses vara en form&lt;br&gt;av ersättning även om den inte utgör ett mera direkt vederlag för en&lt;br&gt;specificerad motprestation eller annat (på ett näraliggande område, se&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 j § upphovsrättslagen). Som framgår av redogörelsen för ersättnings- Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;ordningar i andra länder ligger ersättningsskyldigheten genomgående på&lt;br&gt;den som tillverkar eller importerar anordningarna. I ett par länder, bl.a.&lt;br&gt;Finland, har man dock system där återförsäljaren är ersättningsskyldig i&lt;br&gt;de fall där tillverkaren eller importören inte har betalat ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns i dag inte någon yrkesmässig tillverkare av ljudband&lt;br&gt;eller videoband, dvs. all försäljning sker efter införsel till landet. Det&lt;br&gt;finns ett begränsat antal näringsidkare som yrkesmässigt inför upptag-&lt;br&gt;ningsanordningar, men det är svårt att säga exakt hur många det rör sig&lt;br&gt;om. Det finns några grossister och ett mycket stort antal detaljister på&lt;br&gt;området. Många detaljister, t.ex. pressbyråkiosker, säljer endast ett&lt;br&gt;obetydligt antal anordningar, kanske bara ett par ljudkassetter i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från allmän samhällssynpunkt är det utan tvekan lämpligast om en&lt;br&gt;ersättningsskyldighet av det aktuella slaget samlas på ett mindre antal&lt;br&gt;ansvariga än om den sprids ut på ett stort antal ansvariga, och enligt&lt;br&gt;regeringens mening måste det finnas mycket goda skäl för att man här&lt;br&gt;skall gå ifrån den principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av promemorian har främst organisationer&lt;br&gt;som företräder upphovsmän och andra rättighetshavare men också t.ex.&lt;br&gt;Svenska Magnetbandinstitutet förordat ett system där tillverkare och&lt;br&gt;importörer är primärt ersättningsskyldiga men där grossister och framför&lt;br&gt;allt detaljister åläggs en subsidiär ersättningsskyldighet. Då skulle en&lt;br&gt;detaljist vara ersättningskyldig, om han inte kunde styrka att ersättning&lt;br&gt;erlagts i ett tidigare led, men ha rätt att kräva erlagd ersättning åter av&lt;br&gt;tillverkaren eller importören. Dessa remissinstanser har ansett att en&lt;br&gt;sådan konstruktion skulle vara mest effektiv. Den skulle göra det möjligt&lt;br&gt;för en förvaltande organisation att välja att framställa sina krav på&lt;br&gt;ersättning hos tillverkare, importörer, grossister eller hos alla detaljister.&lt;br&gt;Detta skulle möjliggöra en heltäckande övervakning av alla dem som&lt;br&gt;bjuder ut oinspelade anordningar till försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid måste man, som det har erinrats om vid remiss-&lt;br&gt;behandlingen, se på kravet på effektivitet inte bara ur rättighetshavamas&lt;br&gt;och importörernas synvinkel utan ur ett allmänt samhälleligt perspektiv.&lt;br&gt;Då kan man lätt se nackdelar med att gå ifrån principen att en&lt;br&gt;ersättningsskyldighet av det aktuella slaget bör samlas på ett mindre antal&lt;br&gt;ansvariga. En ersättningsskyldighet med därtill knuten redovisnings-&lt;br&gt;skyldighet för vaije liten återförsäljare av t.ex. kassettband, for vilken&lt;br&gt;ersättningsskyldigheten kanske bara uppgår till ett tiotal kronor i&lt;br&gt;månaden, står inte i samklang med kravet på en kostnadseffektiv och i&lt;br&gt;övrigt obyråkratisk ordning. Det ter sig inte rimligt att lagen ålägger&lt;br&gt;detaljister en skyldighet att bevisa att ersättning redan erlagts, särskilt&lt;br&gt;med hänsyn till de uppenbara svårigheterna för en detaljist att utreda om&lt;br&gt;ersättning verkligen betalats för en viss anordning. Också intresset av att&lt;br&gt;konsumenterna inte till slut far stå för en omotiverad del av ersättningen&lt;br&gt;talar för att ersättningsskyldigheten endast bör åvila tillverkare och&lt;br&gt;importörer. För övrigt visar erfarenheten från andra länder inte att man&lt;br&gt;måste göra även detaljister ansvariga för att fa ett system som är effektivt&lt;br&gt;för rättighetshavama. Att krav kan riktas mot ett stort antal ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga innebär inte i sig att ersättningssystemet blir mera effektivt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättighetshavama än om krav kan framställas mot ett mindre antal&lt;br&gt;ersättningsskyldiga. Många goda skäl talar för att den allmänna principen&lt;br&gt;inte bör överges och att alltså ersättningsskyldigheten bör begränsas till&lt;br&gt;ett givet och mindre antal tillverkare och importörer och inte sträckas ut&lt;br&gt;till ett obegränsat och mycket större antal grossister och detaljister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda leder regeringen till slutsatsen att kravet på ett system som&lt;br&gt;på en gång är både smidigt och effektivt blir bäst uppfyllt om&lt;br&gt;ersättningsskyldigheten som utgångspunkt åläggs endast tillverkare och&lt;br&gt;importörer. Motsvarande reglering finns i praktiskt taget alla andra&lt;br&gt;länder. Erfarenheterna från bl.a. Danmark visar att även en sådan ordning&lt;br&gt;kan utformas så att seriösa, ersättningsbetalande aktörer inte drabbas av&lt;br&gt;en konkurrensnackdel i förhållande till dem som kan vara beredda att&lt;br&gt;kringgå reglerna. En god avgränsning av ersättningsrätten är att utforma&lt;br&gt;den så att den kan göras gällande gentemot den näringsidkare som i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till Sverige inför upptagnings-&lt;br&gt;anordningama. Därmed kommer t.ex. privat införsel av kassetter inte att&lt;br&gt;omfattas av någon ersättningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär således att lagen ger en ersättningsrätt gentemot den&lt;br&gt;näringsidkare som tillverkar eller importerar upptagningsanordningama.&lt;br&gt;Det finns emellertid inget som hindrar avtal mellan en förvaltande&lt;br&gt;organisation och t.ex. importörer och grossister om att ersättningen inte&lt;br&gt;skall betalas av importören vid införseln utan av grossisten först i ett&lt;br&gt;senare skede (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan naturligtvis aldrig utesluta att den näringsidkare som har&lt;br&gt;betalat kassettersättningen sprider ut denna kostnad, liksom alla andra&lt;br&gt;kostnader i företaget, på hela sin verksamhet och tar ut den av någon&lt;br&gt;annan, t.ex. att en ersättningsskyldig importör tar ut kostnaden av en&lt;br&gt;grossist och att denne sedan tar ut kostnaden av detaljisterna som för&lt;br&gt;över den till konsumenterna. Även om det av lagen klart och tydligt&lt;br&gt;framgår för vilka anordningar ersättning inte skall utgå, kan i praktiken&lt;br&gt;effekten bli att en del av kostnaden slutligt stannar hos någon som&lt;br&gt;använder den inköpta anordningen till något annat än att framställa&lt;br&gt;exemplar av verk för sitt enskilda bruk. En särskild ordning med&lt;br&gt;skyldighet till återbetalning i sådana fall måste avvisas. Att en del av&lt;br&gt;kostnaden slutligt hamnar på någon som inte framställer exemplar för&lt;br&gt;enskilt bruk går inte att undvika utan ligger i själva verket i systemets&lt;br&gt;natur där ersättningsskyldighet inte är knuten till det faktiska förfogande&lt;br&gt;över verket som sker utan till att anordningarna tillverkas eller&lt;br&gt;importeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur stor bör ersättningen vara?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från något håll har förordats att ersättningens storlek avgörs genom&lt;br&gt;förhandlingar mellan rättighetshavama och de ersättningsskyldiga&lt;br&gt;näringsidkarna. Regeringen kan inte hålla med om det. Även andra&lt;br&gt;intressen än dessa parters gör sig ju gällande, t.ex. hänsyn till&lt;br&gt;konsumenter och till marknadsförhållandena i stort. Också andra skäl&lt;br&gt;talar för att ersättningens storlek bör fastställas i lagen. Om parterna inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kom överens om ersättningen, skulle tvisten få avgöras av domstol eller&lt;br&gt;skiljenämnd. Detta är emellertid knappast lämpligt. Det synes inte&lt;br&gt;möjligt att ens motivvis ge tillräcklig ledning for bedömningen och denna&lt;br&gt;riskerar då att bli skönsmässig och oförutsebar. Det föreslås därför att&lt;br&gt;ersättningens storlek anges i lagen, vilket också praktiskt taget alla&lt;br&gt;remissinstanser förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningens storlek bör lämpligen vara knuten till den möjliga&lt;br&gt;upptagningstiden på anordningen. Att det på marknaden finns upptag-&lt;br&gt;ningsapparater med flera upptagningshastigheter föranleder inte någon&lt;br&gt;annan bedömning. Som regeringen återkommer till bör det sättas ett tak&lt;br&gt;för ersättningens storlek och därmed löser man problemet med att det för&lt;br&gt;vissa digitala upptagningsanordningar är svårt att fastställa en möjlig&lt;br&gt;upptagningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att ersättningen skulle vara två öre per möjlig&lt;br&gt;upptagningsminut på en anordning, dvs. 1 krona 20 öre för ett kassett-&lt;br&gt;band på 60 minuter. De remissinstanser som företräder rättighetshavare&lt;br&gt;har haft starka invändningar mot förslaget och ansett att ersättningen&lt;br&gt;måste sättas avsevärt högre, varvid det har framhållits att den i pro-&lt;br&gt;memorian föreslagna ersättningen skulle vara den lägsta i Norden och&lt;br&gt;bland de allra lägsta inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör klarläggas att kassettersättningen inte är gottgörelse för någon&lt;br&gt;”skada” som drabbat rättighetshavama, vilket en del remissinstanser har&lt;br&gt;sett den som, men ersättningen bör naturligtvis ändå vara så stor att den&lt;br&gt;kan sägas utgöra en skälig kompensation till dem. Som regeringen&lt;br&gt;tidigare har framhållit får emellertid inte ersättningssystemet utformas så&lt;br&gt;att det skulle innebära en orimlig belastning på konsumenterna, vilka&lt;br&gt;riskerar att i slutändan få bära en del av kostnaden. Det är helt avgörande&lt;br&gt;för ersättningssystemets genomförande att ersättningsbeloppet är&lt;br&gt;måttligt. Det måste också beaktas att en alltför hög ersättning kan ha en&lt;br&gt;skadlig inverkan på företagens inbördes konkurrensförhållanden, vilket&lt;br&gt;har framhållits vid remissbehandlingen, och även inverkan på andra men&lt;br&gt;näraliggande marknader. Exempelvis används tomkassetter regelmässigt&lt;br&gt;som lockvara av stora skivaffärer. Det ligger i sakens natur att en hög&lt;br&gt;ersättning också kan inbjuda till kringgående av ersättningsskyldigheten,&lt;br&gt;vilket skulle medföra att seriösa ersättningsbetalande aktörer drabbades&lt;br&gt;av en konkurrensnackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är en lämplig utgångspunkt att rättighets-&lt;br&gt;havama skall få en ersättning som ligger i nivå med vad som i genom-&lt;br&gt;snitt gäller inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU har Belgien och Tyskland de lägsta ersättningsbeloppen på&lt;br&gt;ljudupptagningar. De högsta beloppen finns i Finland och Danmark. Det&lt;br&gt;genomsnittliga ersättningsbeloppet på ljudupptagningar inom EU är&lt;br&gt;ungefär ECU 0,2 för varje inspelningstimme, dvs. knappt två kronor.&lt;br&gt;Detta belopp avser emellertid inte enbart ersättning till rättighetshavama&lt;br&gt;utan i beloppet ingår också regelmässigt en viss del som inte utbetalas till&lt;br&gt;rättighetshavama utan som används för andra ändamål, bl.a. allmänna&lt;br&gt;utbildningsinsatser och stipendier till behövande konstnärer, t.ex. i&lt;br&gt;Finland upp till sextio procent av ersättningen och i Danmark en&lt;br&gt;tredjedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del bör, som tidigare har berörts, ersättningsordningen&lt;br&gt;utformas på civilrättslig grund utan offentligrättsliga inslag. Av kravet på&lt;br&gt;en civilrättslig ordning följer att all ersättning bör utbetalas till de&lt;br&gt;enskilda ersättningsberättigade. Det bör således inte föreskrivas i lagen -&lt;br&gt;vilket är fallet i många länder och har föreslagits av bl.a. Statens&lt;br&gt;kulturråd - att en förvaltande organisation skall underlåta att fördela en&lt;br&gt;viss del av ersättningen och i stället använda denna ersättning för&lt;br&gt;gemensamma ändamål. En sådan ordning skulle vara olämplig eftersom&lt;br&gt;ersättningen då fick en ”skattekaraktär”. I likhet med vad som gäller på&lt;br&gt;andra områden bör i stället lagen lämna det öppet for rättighetshavama&lt;br&gt;att komma överens med organisationen, genom medlemskap i denna eller&lt;br&gt;genom särskilda avtal, om att en viss del av deras ersättning inte skall&lt;br&gt;utbetalas utan användas för andra ändamål, t.ex. utbildningsinsatser,&lt;br&gt;stipendier eller bidrag till nyskapande projekt med begränsat marknads-&lt;br&gt;underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fa ett rättvisande mått på nivån på den genomsnittliga ersättning&lt;br&gt;som verkligen betalas ut till rättighetshavama inom EU måste ett avdrag&lt;br&gt;göras for en så stor del av det formella ersättningsbeloppet som kan antas&lt;br&gt;svara mot de kollektiva avsättningarna. Med beaktande av detta synes en&lt;br&gt;ersättning på drygt en krona för varje möjlig upptagningstimme vara ett&lt;br&gt;väl avvägt belopp. Vid den bedömningen har hänsyn tagits till de svenska&lt;br&gt;marknadsförhållandena, bl.a. priset på anordningarna och antalet sålda&lt;br&gt;anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föreslår regeringen att ersättning skall betalas&lt;br&gt;med två öre för vaije möjlig upptagningsminut på anordningarna. Om det&lt;br&gt;skulle visa sig att även den ersättningen skulle orimligt drabba&lt;br&gt;konsumenterna eller få en skadlig inverkan på marknaden, kan man&lt;br&gt;behöva överväga om beloppet måste sättas lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst med hänsyn till att upptagningsanordningamas kapacitet&lt;br&gt;utvecklas genom ny teknik bör ett tak sättas för ersättningen. För vissa&lt;br&gt;digitala anordningar kan det vara svårt att fastställa en speltid i egentlig&lt;br&gt;mening. Regeringen föreslår att ersättningen aldrig skall överstiga sex&lt;br&gt;kronor för vaije anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra länder har ett högre ersättningsbelopp fastställts för upptag-&lt;br&gt;ningsanordningar för rörliga bilder än för upptagningsanordningar för&lt;br&gt;ljud, och flera av de organisationer som företräder rättighetshavare har&lt;br&gt;föreslagit att detta görs i Sverige. Det är emellertid svårt att hitta några&lt;br&gt;egentligen hållbara argument för att ersättningen skall vara högre för en&lt;br&gt;del anordningar än för andra. En skillnad i ersättningsnivå skulle för&lt;br&gt;övrigt leda till tillämpningssvårigheter och slå fel med hänsyn till att&lt;br&gt;digital teknik suddar ut gränserna mellan anordningarnas användnings-&lt;br&gt;områden. Enligt regeringens uppfattning bör samma ersättning gälla för&lt;br&gt;alla slags upptagningsanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad bör gälla om uppbörden av ersättningen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har uttalats från riksdagen måste det finnas möjlighet till en effektiv&lt;br&gt;uppbörd av ersättningen. Regeringen har ovan föreslagit att krav på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning skall kunna göras gällande endast av en organisation, att Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;ersättningsskyldigheten skall ligga endast på näringsidkare som i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller inför anordningarna, att det klart&lt;br&gt;och tydligt skall anges vilka anordningar som omfattas av ersättningsrätt,&lt;br&gt;att det inte skall ges några särskilda regler om ett återbetalningssystem,&lt;br&gt;att det i lagen skall anges hur stor ersättningen är och att samma&lt;br&gt;ersättning skall gälla för alla slags anordningar. En sådan ordning&lt;br&gt;underlättar mycket en effektiv uppbörd av ersättningen. I enlighet med de&lt;br&gt;principer som skall bära upp ersättningsordningen bör berörda parter&lt;br&gt;genom avtal själva bestämma den närmare innebörden av sina inbördes&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter och bör det vara deras sak att i vanlig&lt;br&gt;ordning själva bevaka sina rättigheter enligt lag och träffade avtal. För att&lt;br&gt;säkerställa en effektiv ordning behövs dock vissa ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;om uppbörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen måste framgå när en fordran på ersättning uppkommer, och i&lt;br&gt;likhet med vad som gäller i bl.a. Danmark bör fordringsrätten uppkomma&lt;br&gt;den dag anordningarna tillverkas eller infors i landet. Det kan visa sig att&lt;br&gt;det av praktiska skäl är lämpligt att ersättningen inbetalas periodvis, t.ex.&lt;br&gt;en gång i månaden eller en gång i kvartalet, eller först vid leverans till&lt;br&gt;grossister. Parterna bör ha möjlighet att fritt komma överens om när&lt;br&gt;ersättningen skall betalas in till organisationen. Några bestämda&lt;br&gt;förfallodagar föreslås inte. Det innebär att, om partema inte har avtalat en&lt;br&gt;förfallotid, så är näringsidkaren skyldig att betala ersättningen när&lt;br&gt;organisationen kräver det och har rätt att betala den när han själv vill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en förvaltande organisation effektivt skall kunna ta till vara&lt;br&gt;rättighetshavamas intressen bör näringsidkaren vara skyldig att anmäla&lt;br&gt;sig hos organisationen. Organisationen kan säkerställa att ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga näringsidkare anmäler sig t.ex. genom avtal med ansvariga&lt;br&gt;branschorganisationer varigenom dessa åtar sig att se till att anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten sköts på ett riktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en förvaltande organisation skall ha goda möjligheter att&lt;br&gt;kontrollera att ersättningen betalas bör en ersättningsskyldig närings-&lt;br&gt;idkare vara redovisningsskyldig gentemot organisationen. Redovisnings-&lt;br&gt;skyldigheten bör omfatta alla de uppgifter som krävs för att organisa-&lt;br&gt;tionen skall kunna bestämma hur stor rätt till ersättning som föreligger&lt;br&gt;och vem som har rätt till ersättningen. Näringsidkaren bör därför vara&lt;br&gt;skyldig att redovisa det antal anordningar som tillverkats eller införts till&lt;br&gt;landet, det antal anordningar som enligt näringsidkaren inte omfattas av&lt;br&gt;rätt till ersättning, anordningarnas upptagningstid och den tidpunkt då&lt;br&gt;anordningarna framställdes eller infördes. Om felaktiga uppgifter lämnas&lt;br&gt;i redovisningen, kan ansvar komma i fråga t.ex. enligt bestämmelserna&lt;br&gt;om bedrägeri och annan oredlighet i 9 kap. brottsbalken under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges där. Liksom i andra fall innebär redovis-&lt;br&gt;ningsskyldigheten i detta fall att näringsidkaren måste ha tillgång till och&lt;br&gt;således bevara de handlingar som behövs för att han skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sin skyldighet, t.ex. erforderliga räkenskaper om framställning och&lt;br&gt;införsel av anordningar. Det är inte nödvändigt med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om detta. Det finns inte skäl att i lagen ange när redovisningen&lt;br&gt;skall lämnas, utan organisationen bör ha rätt att få redovisningen när den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begär detta. Det kan förutses att parterna kommer överens om att Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;redovisningen skall lämnas periodvis, t.ex. i samband med överenskomna&lt;br&gt;ersättningsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan det inte anses stå i samklang med&lt;br&gt;systemets civilrättsliga karaktär att en förvaltande organisation har några&lt;br&gt;särskilda befogenheter, t.ex. rätt att göra kontrollbesök hos ersättnings-&lt;br&gt;skyldiga näringsidkare, eller att grossister och detaljister enligt lag är&lt;br&gt;skyldiga att upplysa organisationen om varifrån de förvärvat upptag-&lt;br&gt;ningsanordningar, vilket har efterlysts av några remissinstanser. Andra&lt;br&gt;regler bör inte gälla för fordran på kassettersättning än vad som allmänt&lt;br&gt;gäller för civilrättsliga anspråk. De allmänna reglerna ger organisationen&lt;br&gt;tillräckliga möjligheter att bevaka rättighetshavamas fordran på&lt;br&gt;ersättning. Exempelvis kan en förvaltande organisation med tillämpning&lt;br&gt;av bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i tvistemål trygga att en&lt;br&gt;ersättningsskyldig näringsidkare fullgör vad som åläggs honom i ett&lt;br&gt;kommande domstolsavgörande. För att säkerställa en kommande&lt;br&gt;utmätning kan domstol förordna om kvarstad enligt 15 kap. 1 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken har domstolen en&lt;br&gt;mera allmän rätt att besluta om lämpliga säkerhetsåtgärder. Åtgärder av&lt;br&gt;detta slag kan beviljas omedelbart utan att näringsidkaren har beretts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det är fara i dröjsmål. Också andra allmänna&lt;br&gt;regler kan tillämpas av organisationen. Om näringsidkaren t.ex. innehar&lt;br&gt;räkenskapshandlingar som kan ha betydelse som bevis för fordran på&lt;br&gt;kassettersättning, är han skyldig att förete dem i enlighet med vad som&lt;br&gt;sägs i 38 kap. 2 § rättegångsbalken och domstol kan vid vite förelägga&lt;br&gt;honom att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att ersättningsskyldigheten skall vila på den&lt;br&gt;näringsidkare som tillverkat eller importerat upptagningsanordningama,&lt;br&gt;men det bör inte finnas några hinder för avtal mellan en förvaltande&lt;br&gt;organisation och t.ex. importörer och grossister om att ersättningen inte&lt;br&gt;skall betalas av importören vid införseln utan av grossisten först i ett&lt;br&gt;senare skede. I organisationens förvaltande roll far anses ligga att den&lt;br&gt;kan acceptera att tillverkaren eller importören befrias från ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten och att i stället en grossist eller någon annan åtar sig&lt;br&gt;skyldigheten. Olika villkor kan sättas upp för en sådan överens-&lt;br&gt;kommelse, t.ex. att grossisten skall anmäla sig hos organisationen och&lt;br&gt;avge redovisning till denna. I själva verket torde det många gånger ligga i&lt;br&gt;parternas intresse att denna typ av överenskommelser träffas. Att sådana&lt;br&gt;överenskommelser blir möjliga följer redan av det föreslagna ersättnings-&lt;br&gt;systemets civilrättsliga natur. I bl.a. dansk lag har vissa föreskrifter givits&lt;br&gt;i saken, t.ex. att ersättning inte skall betalas för anordningar som lämnas&lt;br&gt;till den som anmält sig hos förvaltande organisation. Sådana särskilda&lt;br&gt;bestämmelser synes inte vara nödvändiga för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med remissinstansernas uppfattning att lagen&lt;br&gt;inte bör ställa upp några ytterligare närmare bestämmelser om hur&lt;br&gt;uppbörden skall gå till. Det är lämpligast att partema, precis som vid&lt;br&gt;annan civilrättslig lagstiftning, far frihet att själva reglera vad som bör&lt;br&gt;gälla i dessa avseenden. Kravet på en effektiv ordning uppfylls bäst om&lt;br&gt;man överlåter till dem att själva bestämma den närmare utformningen av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;_&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppbörden. Genom sådana överenskommelser kan de berörda parterna på&lt;br&gt;egen hand gemensamt bestämma detaljerna för hur uppbörden skall gå&lt;br&gt;till så att ordningen blir effektiv och smidigt anpassad till deras&lt;br&gt;förutsättningar och till de rådande marknadsförhållandena. Det kan&lt;br&gt;förutses att branschorganisationer på området finner anledning att&lt;br&gt;medverka vid dylika överenskommelser, och vid remissbehandlingen har&lt;br&gt;upplysts att diskussioner redan har inletts om överenskommelser. I&lt;br&gt;avtalen kan parterna reglera när och hur ersättningen skall betalas samt&lt;br&gt;en rad andra frågor, t.ex. vilken dokumentation som skall godtas om att&lt;br&gt;det finns förutsättningar för att undanta anordningar från ersätt-&lt;br&gt;ningsrätten och vilka specifika uppgifter som skall anges vid anmälan&lt;br&gt;och redovisning. Överenskommelser mellan en förvaltande organisation&lt;br&gt;och en branschorganisation kan medföra att regleringen far ett generellt&lt;br&gt;genomslag och således kommer att tillämpas också av sådana ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldiga näringsidkare som organisationen inte har någon direkt&lt;br&gt;kontakt med. De lagbestämmelser som har föreslagits ovan är enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning tillräckliga för att organisationen effektivt skall&lt;br&gt;kunna kräva in ersättningen för det fall det inte föreligger någon&lt;br&gt;överenskommelse om detaljerna för uppbörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör ersättningen fördelas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltande organisation bör ha till uppgift att betala ut den insamlade&lt;br&gt;ersättningen till de ersättningsberättigade rättighetshavama, dvs. till dem&lt;br&gt;vars skyddade verk eller prestationer sänds ut i ljudradio eller television&lt;br&gt;eller givits ut på anordningar genom vilka de kan återges. Tanken är att&lt;br&gt;ersättningen skall fördelas så att fördelningen i vidast möjliga omfattning&lt;br&gt;motsvarar den kopiering som faktiskt sker. Övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;det inte i lagen anges hur medlen skall fördelas till de ersättnings-&lt;br&gt;berättigade. Som regeringen ser saken är det lämpligare att den för-&lt;br&gt;valtande organisationen far bestämma principerna för hur fördelningen&lt;br&gt;skall göras. I lagen bör dock föreskrivas att rättighetshavare som inte&lt;br&gt;företräds av organisationen skall vara likställda med rättighetshavare som&lt;br&gt;organisationen företräder. I detta ligger, som Konkurrensverket har&lt;br&gt;berört i sitt remissyttrande, att organisationen måste redovisa principerna&lt;br&gt;för fördelningen på ett så klart och tydligt sätt att utomstående&lt;br&gt;rättighetshavare har verklig möjlighet att avgöra om de behandlas lika&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillämpning av fastställda fördelningsprinciper och med ledning&lt;br&gt;av erhållna uppgifter om t.ex. radiosändningars innehåll och sålda skivor&lt;br&gt;kan organisationen fördela ersättningen mellan de rättighetshavare som&lt;br&gt;har rätt till den. Det säger sig självt att det är ett stort arbete att samla in&lt;br&gt;erforderliga uppgifter och fördela ersättningen till de ersättnings-&lt;br&gt;berättigade. Det kan förutses att organisationen måste ha tillgång till&lt;br&gt;omfattande register och utnyttja digital teknik för hanteringen. Erfaren-&lt;br&gt;heterna från andra länder och av den fördelning som i dag i Sverige sker&lt;br&gt;genom olika organisationer av upphovsrättslig ersättning visar dock att&lt;br&gt;rättvisa, billiga och smidiga system för fördelningen kan upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad en förvaltande organisation bestämmer om den närmare fördel-&lt;br&gt;ningen av ersättningen kommer att få giltighet mot de rättighetshavare&lt;br&gt;som står utanför organisationen. En sådan reglering kan inte anses&lt;br&gt;innebära någon otillåten överlåtelse av normgivningsmakt till enskilda&lt;br&gt;rättssubjekt utan är förenlig med 8 kap. 2 § regeringsformen och dess&lt;br&gt;grunder (jfr prop. 1979/80:132 s. 136 f. [Lagrådet] och s. 153 f.&lt;br&gt;[föredraganden]). Riksdagen har flera gånger accepterat att beslut eller&lt;br&gt;överenskommelser av denna art får giltighet mot tredje man, dvs. trots att&lt;br&gt;det inte är möjligt att grunda giltigheten på en avtalskonstruktion (på ett&lt;br&gt;näraliggande område, se avtalslicensbestämmelsema i 26 i § upphovs-&lt;br&gt;rättslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltande organisation bör ha rätt att förbehålla sig en skälig&lt;br&gt;ersättning för sina omkostnader. Det ligger i sakens natur att omkost-&lt;br&gt;naderna för organisationen är högre i ett uppbyggnadsskede än vad de är&lt;br&gt;när systemet har fungerat en tid. I Danmark går ungefär fem procent av&lt;br&gt;den totala ersättningen till den förvaltande organisationens omkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att en förvaltande organisation skall&lt;br&gt;fördela all ersättning till de ersättningsberättigade rättighetshavama med&lt;br&gt;undantag endast för en skälig ersättning till organisationen för dess&lt;br&gt;omkostnader och att vid fördelningen de rättighetshavare som står&lt;br&gt;utanför organisationen skall behandlas lika med organisationens egna&lt;br&gt;medlemmar. Det föreligger därmed inte någon risk för att medlen&lt;br&gt;konsumeras i organisationens egen allmänna verksamhet eller för att&lt;br&gt;utomstående rättighetshavare diskrimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör rätten kunna överlåtas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att rätten till ersättning skulle kunna överlåtas.&lt;br&gt;Förslaget har föranlett viss kritik från organisationer som företräder&lt;br&gt;rättighetshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller för rätten enligt 26 j § upphovs-&lt;br&gt;rättslagen till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk&lt;br&gt;motiverar enligt regeringens uppfattning sociala skäl inte att rätten till&lt;br&gt;kassettersättning ej skall kunna överlåtas. Det finns inget som motiverar&lt;br&gt;att rättighetshavaren inte bör fritt kunna utnyttja det fulla värdet av&lt;br&gt;ersättningsrätten genom att överlåta den till andra, t.ex. i samband med&lt;br&gt;överlåtelse helt eller delvis av förfoganderätten enligt 2 §. Som tidigare&lt;br&gt;har framhållits bör t.ex. företag kunna förvärva rätt till kassettersättning&lt;br&gt;genom avtal med upphovsmän och andra ersättningsberättigade.&lt;br&gt;Regeringen har således i denna fråga ingen annan uppfattning än den som&lt;br&gt;kommit till uttryck i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör några särskilda ansvarsregler gälla?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att inte betala ersättningen innebär inte något intrång i den till verket&lt;br&gt;knutna upphovsrätten och kan därmed inte bestraffas enligt det allmänna&lt;br&gt;straffstadgandet i 53 § upphovsrättslagen. Det finns knappast något&lt;br&gt;behov av särskilda straffbestämmelser i saken. Allmänt sett vore det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också olämpligt att bestraffa en underlåtenhet att uppfylla en rent Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;civilrättslig förpliktelse att betala ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner inte heller skäl att låta skyldigheterna att anmäla sig&lt;br&gt;hos organisationen och avge redovisning till denna vara straff-&lt;br&gt;sanktionerade, vilket några remissinstanser har förordat. Som tidigare har&lt;br&gt;påpekats kan organisationen bevaka att anmälningsskyldigheten fullgörs&lt;br&gt;t.ex. genom avtal med ansvariga branschorganisationer. För det fall en&lt;br&gt;viss tillverkare eller importör ändå skulle vägra att fullgöra sin&lt;br&gt;anmälnings- eller redovisningsskyldighet kan organisationen säkerställa&lt;br&gt;sin rätt enligt vanliga regler, vad gäller redovisningsskyldigheten t.ex.&lt;br&gt;med handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande&lt;br&gt;och handräckning eller genom ett vitesföreläggande av domstol i en dom&lt;br&gt;på fullgörande av skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell tillämplighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för själva upphovsrätten bör rätten till&lt;br&gt;kassettersättning för upphovsmän tillämpas på verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning för utövande konstnärer och fotografer bör tillämpas på&lt;br&gt;framföranden och bilder av den som är svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Rätten till ersättning för framställare av&lt;br&gt;ljudupptagningar och för framställare av upptagningar av rörliga bilder&lt;br&gt;bör tillämpas på upptagningar av den som är svensk medborgare eller&lt;br&gt;svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av principen om icke-diskriminering inom EES följer att den som är&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land skall behandlas som om han vore svensk&lt;br&gt;medborgare och att en juridisk person från ett EES-land skall behandlas&lt;br&gt;som en svensk juridisk person (se artikel 6 i Romfördraget och artikel 4 i&lt;br&gt;EES-avtalet; jfr 1 § andra stycket internationella upphövsrättsförord-&lt;br&gt;ningen). Detta innebär att rätten till ersättning skall tillämpas på verk och&lt;br&gt;prestationer med sådan anknytning till andra EES-länder. Den som är&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land kommer följaktligen alltid att ha rätt till&lt;br&gt;kassettersättning, dvs. även om motsvarande ersättningsbestämmelser&lt;br&gt;inte finns i hans eget land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har gjorts gällande att principen om nationell behandling i&lt;br&gt;Bemkonventionen skulle kräva att regler om kassettersättning måste&lt;br&gt;strikt tillämpas också med avseende på alla andra länder inom&lt;br&gt;Bemunionen. Om rätten till ersättning skulle tillämpas fullt ut med&lt;br&gt;avseende på andra unionsländer kommer den största delen av&lt;br&gt;ersättningen att röra just sådana utländska verk. Det kunde innebära att&lt;br&gt;kassettersättningen betalades av svenska konsumenter men fördes ut ur&lt;br&gt;landet till vissa grupper av utländska rättighetshavare, främst stora&lt;br&gt;skivbolag och filmbolag, utan att svenska rättighetshavare hade någon&lt;br&gt;motsvarande rätt till ersättning från det andra landet. Vissa författare har&lt;br&gt;hävdat en sådan strikt tolkning av konventionens princip om nationell&lt;br&gt;behandling (se bl.a. Dillenz, tidskriften Copyright, 1990, s. 186 f., och&lt;br&gt;Davies m.fl., Music and Video Private Copying, London, 1993, s. 215 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra författare har haft en annan, mera nyanserad uppfattning (se bl.a. Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;Kamell i Festskrift till Lars Hjemer). Upphovsrättsutredningen ansåg för&lt;br&gt;sin del att konventionen inte gav en skyldighet att låta även utländska&lt;br&gt;rättighetshavare få del av ersättningen (se SOU 1983:65 s. 119 f.). Den&lt;br&gt;bedömningen gjordes också i promemorian och har överlag gillats av&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan naturligtvis alltid diskutera hur Bemkonventionens princip&lt;br&gt;om nationell behandling bör tolkas i detta avseende. Vad saken nu dock&lt;br&gt;gäller är om regeringen här skall föreslå bestämmelser som innebär att&lt;br&gt;kassettersättning skall tillämpas fullt ut med avseende på andra länder.&lt;br&gt;Det skall därvid beaktas att det rör sig om tillämpningen av en&lt;br&gt;grundläggande princip i ett internationellt avtal som tillkommit under ett&lt;br&gt;komplicerat förhandlingsarbete och där principen naturligen har givits en&lt;br&gt;allmänt hållen lydelse for att man skulle kunna nå politisk enighet om att&lt;br&gt;texten slutligt skulle antas. Konventionen med principen om nationell&lt;br&gt;behandling har dessutom varit i kraft i mer än 100 år och ett mycket stort&lt;br&gt;antal länder är i dag unionsländer och nästan alla av dem har anslutit sig&lt;br&gt;forst efter hand. Det finns inte heller något rättsligt avgörande om vad&lt;br&gt;som skall gälla i frågan. Vid sådana förhållanden är det i vanlig ordning i&lt;br&gt;första hand unionsländema själva som har att tolka innebörden av sina&lt;br&gt;åtaganden i enlighet med reglerna om tolkning av traktater i 1969 års&lt;br&gt;Wienkonvention om traktaträtten. Liksom andra traktater skall Bem-&lt;br&gt;konventionen tolkas efter sin lydelse och det skall tillmätas betydelse om&lt;br&gt;en viss tolkning har givits konventionen av ett större antal unionsländer.&lt;br&gt;Vid en tillämpning av dessa regler om traktaters tolkning står det klart att&lt;br&gt;påståendet om en strikt skyldighet att tillämpa kassettersättningen mot&lt;br&gt;alla unionsländer inte har tillräckligt stöd vare sig i konventionens&lt;br&gt;lydelse eller i unionsländemas handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.1 i Bemkonventionen lyder: ”1 fråga om de verk med&lt;br&gt;avseende på vilka upphovsmännen är skyddade enligt denna konvention&lt;br&gt;åtnjuter de i alla andra unionsländer än verkets hemland såväl de&lt;br&gt;rättigheter som vaije lands lagar för närvarande tillerkänner eller&lt;br&gt;framdeles kan komma att tillerkänna landets egna medborgare som de&lt;br&gt;rättigheter vilka särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Bemkonventionen är unionsländema således skyldiga att ge&lt;br&gt;upphovsrättsligt skydd åt verk från andra unionsländer på samma sätt&lt;br&gt;som man skyddar egna verk. Konventionen ger möjlighet att göra vissa&lt;br&gt;inskränkningar i rätten till verket, bl.a. för framställning av exemplar för&lt;br&gt;enskilt bruk, men föreskriver att inskränkningarna i så fall måste gälla&lt;br&gt;lika också gentemot utländska verk. Särskilt med beaktande av konven-&lt;br&gt;tionens syfte ger dess lydelse närmast vid handen att den skyddar&lt;br&gt;upphovsmannens rätt till sitt verk, alltså den immateriella egendoms-&lt;br&gt;rätten, men inte alla de olika fordringsrätter en upphovsman kan ha på&lt;br&gt;grund av lag eller som han kan ha förvärvat genom avtal och vilka inte är&lt;br&gt;knutna till ett förfogande över verket som omfattas av upphovsrätten.&lt;br&gt;Sådana fordringsrätter behandlas inte alls i konventionen med ett enda&lt;br&gt;uttryckligt undantag, nämligen när det gäller rätt till ersättning vid&lt;br&gt;vidareförsäljning av exemplar av konstverk där konventionen särskilt&lt;br&gt;föreskriver att den rätten skall ges till andra unionsländer men bara under &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 156&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättning av att det andra landet ger en motsvarande ersättningsrätt&lt;br&gt;(artikel 14 ter). Den kassettersättningsordning som föreslås i&lt;br&gt;propositionen ändrar inte vad som gäller om förfogandet över det&lt;br&gt;upphovsrättsligt skyddade verket; det är inte en förutsättning för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verket för enskilt bruk att ersättning har&lt;br&gt;betalats. Det rör sig i stället om en vanlig fordringsrätt, låt vara&lt;br&gt;motiverad av bl.a. ett kulturpolitiskt intresse av att ge upphovsmän och&lt;br&gt;andra en kompensation för förlorade inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen drar alltså slutsatsen att Bemkonventionen inte nödvän-&lt;br&gt;digtvis måste tolkas så att den innebär en rättslig skyldighet att behandla&lt;br&gt;medborgare från andra unionsländer på samma sätt som svenska&lt;br&gt;medborgare när det gäller kassettersättningen. Av betydelse är natur-&lt;br&gt;ligtvis också att många andra unionsländer gör den tolkningen av sina&lt;br&gt;åtaganden enligt konventionen, t.ex. Danmark och Finland men också&lt;br&gt;andra länder inom EU, och tillämpar konventionen i enlighet därmed.&lt;br&gt;Inte heller Romkonventionen måste ges en sådan tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan aktualiseras även av Avtalet om handelsrelaterade aspekter av&lt;br&gt;immaterialrätter (TRIPs), men, som Kommerskollegium har framhållit,&lt;br&gt;regleras kassettersättning inte heller av det avtalet. Enligt artikel 3 i&lt;br&gt;avtalet skall varje land som är medlem av Världshandelsorganisationen&lt;br&gt;(WTO) medge andra medlemmars rättssubjekt en behandling som inte är&lt;br&gt;mindre förmånlig än den som dess egna rättssubjekt medges. Detta gäller&lt;br&gt;emellertid endast med avseende på det skydd för immaterialrätter som&lt;br&gt;regleras i TRIPs-avtalet, och avtalet ger inte några ytterligare här&lt;br&gt;relevanta rättigheter än vad som följer av Bemkonventionen och&lt;br&gt;Romkonventionen. Inte heller TRIPs-avtalets regler om mestgynnad-&lt;br&gt;nationsbehandling medför att rätten till kassettersättning behöver ges till&lt;br&gt;rättssubjekt hemmahörande i annat WTO-land på grund av avtalet. Enligt&lt;br&gt;artikel 4 i avtalet skall visserligen varje rättighet som medges något annat&lt;br&gt;medlemslands rättssubjekt ovillkorligt medges alla andra medlemmars&lt;br&gt;rättssubjekt, men detta gäller endast beträffande skyddet för&lt;br&gt;immaterialrätten som sådan och dessutom uttryckligen inte rättigheter&lt;br&gt;som härrör från internationella avtal om skydd för immaterialrätter som&lt;br&gt;trätt i kraft före avtalets ikraftträdande. Att rätt till ersättning ges till&lt;br&gt;andra EES-länders rättssubjekt enligt 1 § andra stycket internationella&lt;br&gt;upphovsrättsförordningen grundas just på sådana avtal, nämligen på&lt;br&gt;EES-avtalets och Romfördragets principer om icke-diskriminering.&lt;br&gt;TRIPs-avtalets regler om mestgynnadnationsbehandling omfattar alltså&lt;br&gt;inte kassettersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda innebär att regeringen inte föreslår några bestämmelser om&lt;br&gt;att kassettersättningen skall tillämpas fullt ut med avseende på andra&lt;br&gt;länder. Att rätt till ersättning skall ges till dem som har anknytning till&lt;br&gt;EES-området följer av principen om icke-diskriminering gentemot&lt;br&gt;sådana personer och är redan reglerad i 1 § andra stycket internationella&lt;br&gt;upphovsrättsförordningen. Om det skulle komma att visa sig att det trots&lt;br&gt;regeringens bedömning ändå följer av Sveriges internationella åtaganden&lt;br&gt;att rätt till kassettersättning måste ges fullt ut till andra länder - t.ex. att&lt;br&gt;ett avgörande rörande TRIPs-avtalet av det permanenta överprövnings-&lt;br&gt;organet i WTO måste ges den innebörden - då kan regeringen föreslå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen erforderliga ändringar i upphovsrättslagen eller själv med stöd&lt;br&gt;av 62 § i den lagen meddela de nödvändiga föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta har regeringen givetvis inte uteslutit att det kan vara väl&lt;br&gt;motiverat att i Sverige, liksom i många andra länder, ge rätt till ersättning&lt;br&gt;också åt rättssubjekt från länder utanför EES om det föreligger&lt;br&gt;ömsesidighet, dvs. om svenska rättssubjekt har motsvarande rätt till&lt;br&gt;ersättning i det andra landet. Med hänsyn till frågans art bör det i gängse&lt;br&gt;ordning ankomma på regeringen att bedöma saken och med stöd av 62 §&lt;br&gt;upphovsrättslagen meddela erforderliga föreskrifter. Vid den bedöm-&lt;br&gt;ningen kan regeringen beakta svenska rättighetshavares intresse av att få&lt;br&gt;tillgång till ersättning från andra länder och intresset av att inte en&lt;br&gt;orimligt stor del av den svenska ersättningen förs ut från landet, liksom&lt;br&gt;de allmänna samhällsintressen som gör sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till rättsordningen i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelserna om kassettersättning innebär en skyldig-&lt;br&gt;het för vissa enskilda - tillverkare och importörer av kassettband - att&lt;br&gt;betala en ekonomisk ersättning till vissa andra enskilda, främst&lt;br&gt;upphovsmän och utövande konstnärer. Konstruktionen har dock vissa&lt;br&gt;särdrag som gör det motiverat att närmare analysera dess rättsliga&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldigheten är inte kopplad till någon direkt motprestation&lt;br&gt;från upphovsmännens sida. Således är det inte fråga om något vederlag&lt;br&gt;av det slag som normalt ingår i en avtalsrättslig förpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att importera eller tillverka kassettband är en verksamhet som inte&lt;br&gt;fordrar upphovsmannens tillstånd. En sådan åtgärd utgör alltså inte något&lt;br&gt;intrång i upphovsrättslagens mening. Den föreslagna kassettersättningen&lt;br&gt;skall alltså inte sammanblandas med skadestånd på grund av&lt;br&gt;upphovsrättsintrång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kassettersättningen inte är vare sig något obligationsrättsligt&lt;br&gt;vederlag eller skadestånd, skulle det kunna förefalla som om det&lt;br&gt;egentligen är fråga om en offentligrättslig pålaga och inte en civilrättslig&lt;br&gt;betalningsförpliktelse. Från konstitutionell synpunkt har den distink-&lt;br&gt;tionen betydelse för om en regel om kassettersättning skall anses vara en&lt;br&gt;sådan föreskrift som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen, eller om det är&lt;br&gt;3 § i samma kapitel som är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna rör emellertid inte förhållandet mellan enskilda&lt;br&gt;och det allmänna utan utgör bestämmelser om enskildas ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden inbördes. Att civilrättsliga anspråk uppkommer direkt på&lt;br&gt;grund av lag är i sig inte något nytt. Rättigheter och skyldigheter kan&lt;br&gt;tillskapas genom lag utan att de förutsätter vare sig någon skadestånds-&lt;br&gt;grundande handling eller något avtalsförhållande mellan den berättigade&lt;br&gt;och den förpliktade. Så är fallet med så vitt skilda institut som&lt;br&gt;exempelvis familj erättsliga underhållsbidrag och skyldighet att betala&lt;br&gt;ersättning för inkassoåtgärder (12 § inkassolagen [1974:182]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta är kassettersättningen litet speciell då det inte finns någon&lt;br&gt;tydlig affärsmässig, personlig eller annan faktisk relation mellan den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berättigade och den förpliktade. Ersättningsskyldighet föreslås ju upp-&lt;br&gt;komma inte vid den faktiska kopieringen av upphovsmannens verk utan&lt;br&gt;redan vid tillverkningen eller importen av kopieringsanordningar. Något&lt;br&gt;som också kan framstå som en smula udda i ett civilrättsligt sammanhang&lt;br&gt;är att den enskilda upphovsmannen inte på egen hand skall få kräva in sin&lt;br&gt;ersättning, utan att rätten skall kunna göras gällande endast av en&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa särdrag måste emellertid ses mot bakgrund av upphovsrättens&lt;br&gt;speciella karaktär. Av praktiska skäl måste rättigheterna i vissa&lt;br&gt;sammanhang utövas i kollektiva former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har varit inne på ligger liknande överväganden bakom&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 a kap. upphovsrättslagen om rätt till ersättning vid&lt;br&gt;vidareförsäljning av exemplar av konstverk, men det är svårt att hitta en&lt;br&gt;motsvarande lagstadgad ersättningsordning utanför upphovsrätten.&lt;br&gt;Däremot är det inte alls ovanligt att organisationer och andra parter&lt;br&gt;genom avtal själva kommer överens om att även den som indirekt har&lt;br&gt;nytta av ett värde som någon annan har skapat får ersättning av denne,&lt;br&gt;dvs. samma tankegångar som bär upp kassettersättningen. Som framgår&lt;br&gt;av redogörelsen i avsnitt 5.2 finns sedan länge bestämmelser om&lt;br&gt;kassettersättning inte bara i Norden utan i ett stort antal andra jämförbara&lt;br&gt;länder, däribland de flesta av EU:s medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kollektiva utövandet av rättigheten ändrar inte på det förhållandet&lt;br&gt;att det föreslagna systemet innebär en sådan reglering av rättsförhållandet&lt;br&gt;mellan enskilda som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Det är alltså inte&lt;br&gt;fråga om någon skatt eller offentligrättslig avgift utan en rent&lt;br&gt;privaträttslig betalningsförpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall också framhållas att förslaget inte i något fall&lt;br&gt;ger organisationen en egen rätt till medlen, låt vara att en liten del skall&lt;br&gt;gå till denna för att täcka dess omkostnader. Förslaget innebär också att&lt;br&gt;ersättningsrätten skall tillkomma de upphovsmän vars verk vid ett visst&lt;br&gt;givet tillfälle har sänts ut i radio eller TV eller som har getts ut på&lt;br&gt;anordningar genom vilka de kan återges. Ersättningsrätten förutsätter&lt;br&gt;således att ett skyddat förfogande över verket har ägt rum, t.ex. att ett&lt;br&gt;musikstycke har spelats i radio. Upphovsmän i allmänhet är inte&lt;br&gt;ersättningsberättigade, utan rätten är omedelbart knuten till den enskilda&lt;br&gt;upphovsman som har skapat verket, dvs. den som har komponerat&lt;br&gt;musiken som spelades i radio. För att ytterligare säkerställa att&lt;br&gt;ersättningen går till den bestämda upphovsmannen skall, till skillnad från&lt;br&gt;vad som gäller i många andra länder, lagen inte ens föreskriva att en&lt;br&gt;begränsad del av ersättningen skall gå till kollektiva ändamål. Upphovs-&lt;br&gt;mannen kan också fritt överlåta sin ersättningsrätt till någon annan,&lt;br&gt;såsom gäller för civilrättsliga fordringar i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall ersättningsrätten inte kunna göras gällande gentemot&lt;br&gt;någon annan än den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet&lt;br&gt;har tillverkat eller importerat just sådana anordningar som sedan kan&lt;br&gt;användas för upptagning av den aktuella upphovsmannens verk, t.ex.&lt;br&gt;kassetter avsedda för kopiering av musik från radion. Ersättningsskyldig&lt;br&gt;är sålunda den som typiskt sett drar ekonomisk nytta av inskränkningen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphovsrätten för kopiering för enskilt bruk och därmed indirekt kan Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;utnyttja det värde som upphovsmannen skapat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kassettersättningen, i den strikt civilrättsliga&lt;br&gt;utformning den nu har enligt förslaget, går väl ihop också med den&lt;br&gt;svenska rättsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag utgick från att bestämmelserna skulle träda i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har i stort sett accepterats av&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om kassettersättning&lt;br&gt;bör träda i kraft den 1 januari 1999. De bör i vanlig ordning tillämpas&lt;br&gt;även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.&lt;br&gt;Ersättning bör betalas för anordningar som tillverkas eller infors till&lt;br&gt;landet efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det kan finns näringsidkare som kommer att ”hamstra” anordningar&lt;br&gt;före ikraftträdandet bör inte föranleda speciella bestämmelser. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening erfordras alltså inte några särskilda övergångsregler&lt;br&gt;för att förhindra sådan ”hamstring”.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Kostnader och resursbehov&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade&lt;br&gt;kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Svenska Kommunförbundet har&lt;br&gt;uttryckligen förklarat att man inte delar promemorians bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förslaget om kassettersättning&lt;br&gt;innebär att upphovsmännen och de andra rättighetshavama ges en vanlig&lt;br&gt;civilrättslig rätt till ersättning direkt gentemot näringsidkare som i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet framställer eller inför de aktuella upptagnings-&lt;br&gt;anordningama. Några särskilda straffbestämmelser föreslås inte och ett&lt;br&gt;införande av ersättningsordningen kommer därmed inte att leda till några&lt;br&gt;ökade insatser av tull, polis eller åklagare. Med hänsyn till att&lt;br&gt;ersättningsskyldigheten är begränsad till ett mindre antal ansvariga, till&lt;br&gt;att endast en organisation får kräva in den ersättning som en viss&lt;br&gt;näringsidkare skall betala och till att ersättningsbeloppet är bestämt i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen så torde man inte heller behöva räkna med tvister som medför Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;någon belastning på domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall betalas endast för sådana anordningar som är särskilt&lt;br&gt;ägnade för framställning av exemplar för privat bruk. Anordningar som&lt;br&gt;skall användas till annat än framställning av exemplar för enskilt bruk,&lt;br&gt;t.ex. anordningar som används av stat eller kommun, skall undantas från&lt;br&gt;rätten till ersättning. Svenska Kommunförbundets har menat att man inte&lt;br&gt;helt och hållet kan utesluta att en viss del av näringsidkarens kostnad för&lt;br&gt;kassettersättning kommer att hamna på det allmänna. Det bör därför&lt;br&gt;framhållas att om t.ex. en skola för sin AV-central köper anordningar av&lt;br&gt;en importör, skolan kan kräva att någon kostnad inte får belasta priset för&lt;br&gt;anordningarna. Importören är ju i detta fall inte skyldig att utge någon&lt;br&gt;kassettersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget finns det enligt regeringens bedömning inte anledning att&lt;br&gt;räkna med att ett genomförande av den föreslagna ersättningsordningen&lt;br&gt;kommer att leda till ökade kostnader eller ökat resursbehov för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att bedöma i vad mån kostnaderna för kassettersättning&lt;br&gt;kommer att vältras över på konsumenterna. Totalt sett kan kassettersätt-&lt;br&gt;ningen förväntas innebära att flera tiotal miljoner kronor skall betalas till&lt;br&gt;upphovsmännen. I detaljhandelsledet är konkurrensen emellertid påtaglig&lt;br&gt;och kassettband används ofta som lockvara. Det är därför sannolikt att&lt;br&gt;endast en del av de ökade kostnaderna för import av kassettband i&lt;br&gt;slutändan kommer att bäras av konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om trots allt hela kostnaden för kassettersättningen skulle komma att&lt;br&gt;belasta konsumenterna, innebär detta en prishöjning på 1 kr 20 öre&lt;br&gt;exklusive mervärdeskatt på ett 60 minuters ljudband. För ett fyra timmar&lt;br&gt;långt videoband blir påslaget 4 kr 80 öre exklusive mervärdesskatt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;2 a kap. Rätt till särskild ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken till 2 a kap. har fått ny lydelse. I kapitlet finns bestämmelser&lt;br&gt;om rätt till särskild ersättning, nämligen om ersättning vid&lt;br&gt;vidareförsäljning av exemplar av konstverk i 26 j § och om ersättning vid&lt;br&gt;tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning i&lt;br&gt;26k§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för Ijud-&lt;br&gt;eller bildupptagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 k §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till&lt;br&gt;landet inför anordningar på vilka ljua eller rörliga bilder kan tas upp&lt;br&gt;och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för&lt;br&gt;enskilt bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts&lt;br&gt;ut i ljudradio eller television eller som har getts ut pa anordningar&lt;br&gt;genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade&lt;br&gt;eller införda anordningarna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. användas till annat än framställning av exemplar av verk for enskilt&lt;br&gt;bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föras ut ur landet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användas till framställning av exemplar av verk åt synskadade eller&lt;br&gt;hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall vara två öre för varje möjlig upptagningsminut på&lt;br&gt;anordningarna, dock högst sex kronor för varje anordning. Endast&lt;br&gt;organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska&lt;br&gt;upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har&lt;br&gt;rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in ersättningen&lt;br&gt;och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig&lt;br&gt;ersättning till organisationen för aess omkostnader. Vid fordelningen&lt;br&gt;skall rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara&lt;br&gt;likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall anmäla sig hos en sådan organisation som avses&lt;br&gt;i tredje stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen&lt;br&gt;redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,&lt;br&gt;anordningarnas upptagningstid och när anordningarna tillverkades eller&lt;br&gt;infördes. Av redovisningen skall framgå antalet anordningar enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny och har tagits in under 2 a kap. om rätt till särskild&lt;br&gt;ersättning, innehåller bestämmelser om ersättning vid tillverkning och&lt;br&gt;införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning, s.k. kassett-&lt;br&gt;ersättning. Den är tillämplig på verk av den som är svensk medborgare&lt;br&gt;eller har sin vanliga vistelseort i Sverige (60 § tredje stycket). Regeringen&lt;br&gt;kan, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant&lt;br&gt;avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som&lt;br&gt;riksdagen godkänt, i förordning meddela föreskrifter om paragrafens&lt;br&gt;tillämpning med avseende på andra länder (62 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremålet för ersättningsrätten är anordningar på vilka ljud eller rörliga&lt;br&gt;bilder kan tas upp. Det krävs också att anordningen skall vara särskilt&lt;br&gt;ägnad för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Om&lt;br&gt;anordningen i och för sig kan användas i detta syfte men inte kan anses&lt;br&gt;särskilt ägnad för det, omfattas den inte av ersättningsrätten. Det innebär&lt;br&gt;att rätt till ersättning typiskt sett föreligger för t.ex. ljudkassetter,&lt;br&gt;videoband och inspelningsbara cd-skivor men inte för t.ex. diktafonband,&lt;br&gt;datadisketter eller inspelade ljud- eller videoband. Såväl analoga som&lt;br&gt;digitala upptagningsanordningar omfattas. Bestämmelsen utesluter inte&lt;br&gt;tillämpning av framtida upptagningstekniker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordran på ersättning uppkommer när anordningarna tillverkas eller&lt;br&gt;införs till landet av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet.&lt;br&gt;Avtal kan träffas om när ersättningen skall betalas, t.ex. periodvis eller&lt;br&gt;när anordningarna lämnas ut till en grossist. Om någon förfallotid inte är&lt;br&gt;avtalad, är näringsidkaren skyldig att betala ersättningen när krav&lt;br&gt;framställs. Enligt bestämmelsen gäller ersättningsrätten gentemot den&lt;br&gt;näringsidkare som tillverkat eller infört anordningarna. Avtal kan träffas&lt;br&gt;om att ersättningsskyldigheten skall ligga på någon annan, t.ex. en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grossist eller en detaljist. I så fall följer ersättningsskyldigheten av Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsberättigade är upphovsmän till skyddade verk som efter&lt;br&gt;tillverkningen eller införseln har sänts ut i ljudradio eller television eller&lt;br&gt;som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges, t.ex. en cd-&lt;br&gt;skiva med musikaliskt verk eller ett videoband med ett filmverk. När&lt;br&gt;verket kommit till saknar betydelse. Det framgår av 8 § andra stycket när&lt;br&gt;ett verk anses utgivet. Med uttrycket ”skyddade verk” avses att&lt;br&gt;upphovsrätt gäller till verket enligt 4 kap. Bestämmelsen är inte inskränkt&lt;br&gt;till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och konstnärliga verk&lt;br&gt;oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck, under förutsättning&lt;br&gt;att verket har sänts ut i ljudradio eller television eller har getts ut på en&lt;br&gt;anordning genom vilken det kan återges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning kan överlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vissa fall i vilka ersättning inte skall betalas för&lt;br&gt;sådana upptagningsanordningar som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första har upphovsmännen inte rätt till ersättning för&lt;br&gt;anordningar som skall användas till annat än framställning av exemplar&lt;br&gt;av verk för enskilt bruk även om anordningarna i och för sig är särskilt&lt;br&gt;ägnade för sådan framställning. Det innebär att ersättningsrätten inte&lt;br&gt;gäller för anordningar som skall användas endast i professionella&lt;br&gt;sammanhang, t.ex. ljudband som används av radioföretag, och inte heller&lt;br&gt;för anordningar som skall användas inom undervisningsverksamhet eller&lt;br&gt;i offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra har upphovsmännen inte rätt till ersättning för&lt;br&gt;anordningar som skall föras ut ur landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje har upphovsmännen inte rätt till ersättning för&lt;br&gt;anordningar som skall användas till framställning av exemplar av verk åt&lt;br&gt;synskadade eller hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om undantag för vissa anordningar innebär att&lt;br&gt;näringsidkaren får göra avdrag för anordningar som han direkt levererar&lt;br&gt;för någon av de användningar som anges i andra stycket, t.ex.&lt;br&gt;anordningar som han säljer till en organisation för synskadade eller till en&lt;br&gt;skola. Man far dock räkna med att ytterligare ett antal anordningar&lt;br&gt;kommer att användas för de ändamål som anges i stycket, och i sista&lt;br&gt;hand är det fråga om en uppskattning av hur många anordningar som kan&lt;br&gt;förväntas komma till en sådan användning. Avtal kan träffas om t.ex.&lt;br&gt;vilken dokumentation som skall godtas för att bestämmelserna skall&lt;br&gt;anses tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns bestämmelser om ersättningens storlek och&lt;br&gt;ersättningsrättens förvaltning. Sistnämnda bestämmelser motsvarar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna om krav på ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av&lt;br&gt;konstverk (26 j §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall vara två öre för vaije möjlig upptagningsminut på&lt;br&gt;anordningarna, dock högst sex kronor för vaije anordning. Samma&lt;br&gt;ersättning gäller för alla sorters upptagningsanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen och - vilket följer av&lt;br&gt;hänvisningar i 45, 46 och 49 a §§ till 26 k § - utövande konstnärer,&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar, framställare av upptagningar av rörliga&lt;br&gt;bilder och fotografer. Den ersättningsberättigade far dock inte själv kräva&lt;br&gt;in ersättningen. Endast sådana organisationer som företräder ett flertal&lt;br&gt;ersättningsberättigade svenska upphovsmän och närstående rättighets-&lt;br&gt;havare på området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen får&lt;br&gt;och skall kräva in ersättningen också i de fall där rättighetshavama, i&lt;br&gt;upphovsrättslagens mening, inte företräds av organisationen. I organisa-&lt;br&gt;tionens rätt att kräva in ersättningen ligger att den far träffa avtal om&lt;br&gt;uppbörden av ersättningen. Bestämmelsen utesluter inte att det kan finnas&lt;br&gt;flera organisationer som uppfyller lagens krav på representativitet och&lt;br&gt;som alltså är legitimerade att kräva in ersättning. Men har en&lt;br&gt;näringsidkare betalat ut ersättning för vissa anordningar till en sådan&lt;br&gt;organisation är han naturligtvis inte skyldig att betala ersättning för&lt;br&gt;samma anordningar till en annan organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen skall fördela ersättningen till de ersättningsberättigade&lt;br&gt;rättighetshavama. Med ledning av erhållna uppgifter om t.ex. radiosänd-&lt;br&gt;ningars innehåll och sålda skivor kan organisationen fördela ersättningen&lt;br&gt;mellan de rättighetshavare som har rätt till den. Organisationen skall&lt;br&gt;fördela hela ersättningen, efter avdrag för skälig ersättning för organisa-&lt;br&gt;tionens omkostnader. Avtal kan träffas om att en viss del inte skall&lt;br&gt;fördelas utan användas för andra ändamål, t.ex. utbildningsinsatser och&lt;br&gt;stipendier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen bestämmer de närmare principerna för hur fördel-&lt;br&gt;ningen skall göras. Vad organisationen bestämmer far giltighet mot de&lt;br&gt;rättighetshavare som står utanför organisationen. Vid fördelningen skall&lt;br&gt;rättighetshavare som inte företräds av organisationen dock vara likställda&lt;br&gt;med rättighetshavare som organisationen företräder. Utomstående&lt;br&gt;rättighetshavare får alltså inte diskrimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens sista stycke finns regler om anmälningsskyldighet och&lt;br&gt;redovisningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den näringsidkare som är ersättningsskyldig enligt paragrafen skall&lt;br&gt;anmäla sig hos en sådan organisation som avses i tredje stycket. Närings-&lt;br&gt;idkaren skall på begäran av organisationen redovisa det antal anordningar&lt;br&gt;som omfattas av rätt till ersättning, anordningarnas upptagningstid och&lt;br&gt;när anordningarna tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall&lt;br&gt;också framgå antalet anordningar enligt andra stycket, t.ex. det antal&lt;br&gt;anordningar som skall användas till annat än framställning av exemplar&lt;br&gt;av verk för enskilt bruk. Redovisningsskyldigheten omfattar därmed alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de uppgifter som krävs för att organisationen skall kunna bestämma hur&lt;br&gt;stor rätt till ersättning som föreligger och vem som har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ningen. I redovisningsskyldigheten ligger att näringsidkaren måste ha&lt;br&gt;tillgång till och således bevara de handlingar som behövs för att han skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sin skyldighet. Organisationen har rätt att fa en&lt;br&gt;redovisning när den begär det. Avtal kan träffas om att redovisningen&lt;br&gt;skall lämnas periodvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk&lt;br&gt;far inte utan hans samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,&lt;br&gt;genom vilken det kan återges, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring&lt;br&gt;göras tillgängligt för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan&lt;br&gt;anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän&lt;br&gt;femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om&lt;br&gt;upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från&lt;br&gt;framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller&lt;br&gt;offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6-9, 11- 13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f,&lt;br&gt;26 k, 27-29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i&lt;br&gt;fråga om framföranden som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den&lt;br&gt;utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet far exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om utövande konstnärers rätt. I&lt;br&gt;paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till bestämmelserna&lt;br&gt;om ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller&lt;br&gt;bildupptagning i 26 k §. I detta avseende ger lagen således utövande&lt;br&gt;konstnärer samma rätt som upphovsmännen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller&lt;br&gt;rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke&lt;br&gt;eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har&lt;br&gt;förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har&lt;br&gt;getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det&lt;br&gt;ar då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande&lt;br&gt;anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21, 22,&lt;br&gt;25-26 b 26 e och 26 k §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som&lt;br&gt;avses i denna paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra&lt;br&gt;upptagningar än sådana som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med&lt;br&gt;framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för framställare av ljud-&lt;br&gt;upptagningar och framställare av upptagningar av rörliga bilder. I para-&lt;br&gt;grafens andra stycke har tagits in en hänvisning till bestämmelserna om&lt;br&gt;ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller&lt;br&gt;bildupptagning i 26 k §. I detta avseende ger således lagen framställare&lt;br&gt;av ljudupptagningar och framställare av upptagningar av rörliga bilder&lt;br&gt;samma rätt till ersättning som upphovsmännen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om fotografers rätt, har&lt;br&gt;inte ändrats. Det bör dock observeras att det sakliga innehållet ändrats&lt;br&gt;genom att hänvisningen till 26 i—28 §§ i fjärde stycket nu också omfattar&lt;br&gt;den nya 26 k §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar&lt;br&gt;för ljud- eller bildupptagning ger således lagen fotografer samma rätt till&lt;br&gt;sådan ersättning som upphovsmännen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom&lt;br&gt;riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt&lt;br&gt;är fast förenat med marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt&lt;br&gt;rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen&lt;br&gt;utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas,&lt;br&gt;den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som&lt;br&gt;verkets producent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j och 26 k S§ tillämpas på verk av den som är&lt;br&gt;svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och&lt;br&gt;offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och&lt;br&gt;offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller&lt;br&gt;konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpnings-&lt;br&gt;område vad gäller upphovsmännen. En föreskrift har tagits in i tredje&lt;br&gt;stycket om tillämpningen av bestämmelserna i 26 k §. Bestämmelserna i&lt;br&gt;26 k § tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Upphovsrättslagen ger alltså inte någon rätt&lt;br&gt;till ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller&lt;br&gt;bildupptagning åt den som inte har en sådan anknytning till Sverige. En&lt;br&gt;rätt till ersättning kan i stället följa av en förordning som regeringen&lt;br&gt;beslutat med stöd av 62 §. Enligt gällande lydelse av 1 § andra stycket&lt;br&gt;internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) skall vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av upphovsrättslagen den som är medborgare i ett EES-&lt;br&gt;land alltid behandlas som om han vore svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar är redaktionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden,&lt;br&gt;ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger&lt;br&gt;rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på&lt;br&gt;framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars&lt;br&gt;framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har&lt;br&gt;sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 5 på&lt;br&gt;utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte när i&lt;br&gt;landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare&lt;br&gt;eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige&lt;br&gt;liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och&lt;br&gt;har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i&lt;br&gt;Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt&lt;br&gt;huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet när, tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet&lt;br&gt;som har etablerats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§&lt;br&gt;på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som först nar utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och&lt;br&gt;utomlands eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast&lt;br&gt;förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Via tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett&lt;br&gt;samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter&lt;br&gt;utgivningen utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till 26 k § endast på&lt;br&gt;framföranden som har gjorts av någon som är svensk medborgare eller&lt;br&gt;som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 46 §&lt;br&gt;tillämpas hänvisningen till 26 k § endast på upptagningar vars&lt;br&gt;framställare är svensk medborgare elier svensk juridisk person eller har&lt;br&gt;sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 j och 26 k §§ endast på fotografiska bilder vars&lt;br&gt;framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpnings-&lt;br&gt;område vad gäller närstående rättighetshavare. Ett nytt femte stycke har&lt;br&gt;tagits in om tillämpningen av bestämmelserna i 26 k §. I samma stycke&lt;br&gt;har också klargjorts vad som gäller för tillämpningen av bestämmelserna&lt;br&gt;i 26 j § avseende fotografiska bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens femte stycke tillämpas bestämmelserna i 26 k § på&lt;br&gt;prestationer av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Såvitt gäller framställare av upptagningar tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna även på den som är svensk juridisk person. Upphovs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättslagen ger alltså inte någon rätt till ersättning vid tillverkning och Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning åt den som inte har&lt;br&gt;en sådan anknytning till Sverige. En rätt till ersättning kan i stället följa&lt;br&gt;av en förordning som regeringen beslutat med stöd av 62 §. Enligt&lt;br&gt;gällande lydelse av 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ andra stycket internationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphovsrättsförordningen (1994:193) skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;upphovsrättslagen den som är medborgare i ett EES-land alltid behandlas&lt;br&gt;som om han vore svensk medborgare och skall en juridisk person från ett&lt;br&gt;EES-land alltid behandlas som svensk juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i upphovsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda ”Rätt till särskild ersättning”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 24,45, 46, 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;”Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas två nya paragrafer, 26 k och 29 §§, samt&lt;br&gt;närmast före 26 k § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstverk får avbildas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men i dessa fall&lt;br&gt;endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen och i&lt;br&gt;kataloger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första punkten&lt;br&gt;gäller inte om konstverket utgör&lt;br&gt;huvudmotivet och avbildningen&lt;br&gt;görs i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnader får fritt avbildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid tillverkning och&lt;br&gt;införsel av anordningar för ljud-&lt;br&gt;eller bildupptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26å:£&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en näringsidkare i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet tillverkar&lt;br&gt;eller till landet inför anordningar&lt;br&gt;på vilka ljud eller rörliga bilder&lt;br&gt;kan tas upp och som är särskilt&lt;br&gt;ägnade för framställning av&lt;br&gt;exemplar av verk för enskilt bruk,&lt;br&gt;har upphovsmän till skyddade verk&lt;br&gt;som sänds ut i ljudradio eller&lt;br&gt;television eller som har getts ut på&lt;br&gt;anordningar genom vilka de kan&lt;br&gt;återges rätt till ersättning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsidkaren. Upphovsmännen Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;har dock inte rätt till ersättning, om Bilaga 1&lt;br&gt;de tillverkade eller införda anord-&lt;br&gt;ningarna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. användas till annat än fram-&lt;br&gt;ställning av exemplar av verk för&lt;br&gt;enskilt bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föras ut ur landet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användas till framställning av&lt;br&gt;exemplar av verk åt synskadade&lt;br&gt;eller hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall vara två öre&lt;br&gt;för varje möjlig inspelningsminut&lt;br&gt;på anordningarna, dock högst sex&lt;br&gt;kronor för varje anordning. Endast&lt;br&gt;organisation som företräder ett&lt;br&gt;flertal ersättningsberättigade&lt;br&gt;svenska upphovsmän och&lt;br&gt;närstående rättighetshavare på&lt;br&gt;området har rätt att kräva in&lt;br&gt;ersättningen. Organisationen skall&lt;br&gt;kräva in ersättningen och fördela&lt;br&gt;den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mellan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsberättigade, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avdrag för skälig ersättning till&lt;br&gt;organisationen för dess&lt;br&gt;omkostnader. Vid fördelningen&lt;br&gt;skall rättighetshavare som inte&lt;br&gt;företräds av organisationen vara&lt;br&gt;likställda med rättighetshavare som&lt;br&gt;organisationen joreträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall anmäla sig&lt;br&gt;hos en sådan organisation som&lt;br&gt;avses i tredje stycket.&lt;br&gt;Näringsidkaren skall på begäran av&lt;br&gt;organisationen redovisa det antal&lt;br&gt;anordningar som omfattas av rätt&lt;br&gt;till ersättning, anordningarnas&lt;br&gt;speltid och när anordningarna&lt;br&gt;tillverkades eller infördes. Av&lt;br&gt;redovisningen skall framgå antalet&lt;br&gt;anordningar enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en upphovsman till en&lt;br&gt;framställare av ljudupptagningar&lt;br&gt;eller upptagningar av rörliga bilder&lt;br&gt;överlåter sin rätt att genom&lt;br&gt;uthyrning av sådana upptagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra ett verk tillgängligt för&lt;br&gt;allmänheten, har upphovsmannen&lt;br&gt;rätt till skälig ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som inskränker&lt;br&gt;denna rätt är ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt&lt;br&gt;verk får inte utan hans samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,&lt;br&gt;genom vilken det kan återges, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring&lt;br&gt;göras tillgängligt för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan&lt;br&gt;anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän&lt;br&gt;femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om&lt;br&gt;upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från&lt;br&gt;framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller&lt;br&gt;offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -&lt;br&gt;13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e,&lt;br&gt;26 f, 27 och 28 §§, 39 § första 26 f, 26 k, 27 - 29, 39 § första&lt;br&gt;meningen samt 41 och 42 §§ skall meningen samt 41 och 42 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om framföranden tillämpas i fråga om framföranden&lt;br&gt;som avses i denna paragraf. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den&lt;br&gt;utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud&lt;br&gt;eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke&lt;br&gt;eftergöras eller göras tillgänglig for allmänheten förrän femtio år har&lt;br&gt;förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har&lt;br&gt;getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det&lt;br&gt;år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande&lt;br&gt;anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §&lt;br&gt;andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21, andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21,&lt;br&gt;22, 25-26 b och 26 e §§ skall 22, 25-26 b, 26 e och 26 k §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om upptagningar tillämpas i fråga om upptagningar&lt;br&gt;som avses i denna paragraf, som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall 26 f § tillämpas i Dessutom skall 26 f § tillämpas i&lt;br&gt;fråga om andra upptagningar än fråga om andra upptagningar än&lt;br&gt;sådana som avses i 47 §. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sådana som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med&lt;br&gt;framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet far exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att&lt;br&gt;framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten.&lt;br&gt;Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick&lt;br&gt;och oavsett vilken teknik som utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett&lt;br&gt;förfarande som är jämförligt med fotografi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten enligt första stycket gäller&lt;br&gt;det år då bilden framställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena, 3, 7 - 9 och 11 §§,&lt;br&gt;12 § första stycket, 13, 15, 16, 18 -&lt;br&gt;20 och 23 §§, 24 § första stycket,&lt;br&gt;25 - 26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 -&lt;br&gt;38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas beträffande bilder som&lt;br&gt;avses i denna paragraf. Är en sådan&lt;br&gt;bild föremål för upphovsrätt, far&lt;br&gt;denna rätt också göras gällande.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till dess femtio år har förflutit efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena, 3, 7 - 9 och 11 §§,&lt;br&gt;12 § första stycket, 13, 15, 16, 18 -&lt;br&gt;20 och 23 §§, 24 § första och andra&lt;br&gt;styckena, 25 - 26 b, 26 d - 26 f, 26 i&lt;br&gt;- 28,31 - 38,41,42 och 50 - 52 §§&lt;br&gt;skall tillämpas beträffande bilder&lt;br&gt;som avses i denna paragraf. Är en&lt;br&gt;sådan bild föremål för upphovsrätt,&lt;br&gt;far denna rätt också göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag är stadgat om&lt;br&gt;upphovsrätt är tilllämpligt på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelseort&lt;br&gt;i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfort byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av här&lt;br&gt;belägen byggnad eller på annat sätt&lt;br&gt;är fast förenat med marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om upphovsrätt&lt;br&gt;tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelseort&lt;br&gt;i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av här&lt;br&gt;belägen byggnad eller på annat sätt&lt;br&gt;är fast förenat med marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen Bilaga 1&lt;br&gt;utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas,&lt;br&gt;den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som&lt;br&gt;verkets producent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j § Bestämmelserna i 26 j och 26 k&lt;br&gt;tillämpas på verk av den som är §§ tillämpas på verk av den som är&lt;br&gt;svensk medborgare eller har sin svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vanliga vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offent-&lt;br&gt;liggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och&lt;br&gt;offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller&lt;br&gt;konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ Bestämmelserna i 45, 47 och 48&lt;br&gt;är tillämpliga på framförande, §§ tillämpas på framföranden,&lt;br&gt;ljudupptagning samt ljudradio- och ljudupptagningar samt Ijudradio-&lt;br&gt;televisionsutsändning som äger rum och televisionsutsändningar som&lt;br&gt;i Sverige. Dessutom tillämpas äger rum i Sverige. Dessutom&lt;br&gt;föreskrifterna i 45 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ på tillämpas bestämmelserna i 45 § på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framföranden av den som är svensk framföranden av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige, föreskrifterna vistelseort &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 47 § på ljudupptagningar vars bestämmelserna i 47 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställare är svensk medborgare ljudupptagningar vars framställare&lt;br&gt;eller svensk juridisk person eller är svensk medborgare eller svensk&lt;br&gt;har sin vanliga vistelseort i Sverige juridisk person eller har sin vanliga&lt;br&gt;och föreskrifterna i 48 &amp;nbsp;§ på vistelseort i Sverige och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsändningar av radio- eller bestämmelserna i 48 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;televisionsföretag som har sitt säte utsändningar av radio- eller&lt;br&gt;här i landet. Föreskrifterna i 46 § televisionsföretag som har sitt säte&lt;br&gt;tillämpas på ljudupptagningar och här i landet. Bestämmelserna i 46 §&lt;br&gt;på upptagningar av rörliga bilder tillämpas på ljudupptagningar och&lt;br&gt;vars framställare är svensk på upptagningar av rörliga bilder&lt;br&gt;medborgare eller svensk juridisk vars framställare är svensk&lt;br&gt;person eller har sin vanliga medborgare eller svensk juridisk&lt;br&gt;vistelseort i Sverige liksom på person eller har sin vanliga&lt;br&gt;sådana upptagningar av filmverk vistelseort i Sverige liksom på&lt;br&gt;som äger rum i Sverige, sådana upptagningar av filmverk&lt;br&gt;Bestämmelsen i 46 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ om som äger rum i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftergörande gäller dock alla Bestämmelsen i 46 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ljudupptagningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eftergörande gäller dock alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lj udupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 49 § tillämpas på Bestämmelserna i 49 § tillämpas&lt;br&gt;arbeten vars framställare är svensk på arbeten vars framställare är&lt;br&gt;medborgare eller svensk juridisk svensk medborgare eller svensk &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;person eller har sin vanliga juridisk person eller har sin vanliga Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;vistelseort i Sverige liksom på vistelseort i Sverige liksom på Bilaga 1&lt;br&gt;arbeten som först utgivits i Sverige, arbeten som först utgivits i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av föreskrifterna i 49 a § Av bestämmelserna i 49 a §&lt;br&gt;tillämpas hänvisningen till 50 och tillämpas hänvisningen till 50 och&lt;br&gt;51 §§ på alla fotografiska bilder 51 §§ på alla fotografiska bilder&lt;br&gt;och övriga föreskrifter på och övriga bestämmelser på&lt;br&gt;fotografiska bilder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fotografiska bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vars framställare är svensk 1. vars framställare är svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare eller har sin vanliga medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vistelseort i Sverige eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som först har utgivits i Sverige 2. som först har utgivits i Sverige&lt;br&gt;eller samtidigt i Sverige och eller samtidigt i Sverige och&lt;br&gt;utomlands eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utomlands eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som har infogats i en byggnad 3. som har infogats i en byggnad&lt;br&gt;eller annan anordning som är fast eller annan anordning som är fast&lt;br&gt;förenad med marken, om förenad med marken, om&lt;br&gt;byggnaden eller anordningen är byggnaden eller anordningen är&lt;br&gt;belägen i Sverige &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;belägen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett&lt;br&gt;samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter&lt;br&gt;utgivningen utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 45 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas hänvisningen till 26 k §&lt;br&gt;endast på framföranden av den som&lt;br&gt;är svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 46 § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 k § endast på&lt;br&gt;upptagningar av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller svensk juridisk&lt;br&gt;person eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 49 a § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 j och 26 k §§&lt;br&gt;endast på fotografiska bilder av&lt;br&gt;den som är svensk medborgare&lt;br&gt;eller har sin vanliga vistelseort i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De&lt;br&gt;avbildningar av ett konstverk som har gjorts med stöd av äldre&lt;br&gt;bestämmelser far fritt spridas och visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den nya bestämmelsen i 29 § tillämpas även på avtal om överlåtelse&lt;br&gt;som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts&lt;br&gt;före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter&lt;br&gt;men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt 29 § endast&lt;br&gt;om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Det som sägs i punkt 2 och 3 tillämpas också på framföranden,&lt;br&gt;upptagningar och arbeten som avses i 45, 46 och 49 a §§. Det som sägs i&lt;br&gt;punkt 4 tillämpas också på utövande konstnärs överlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över departementspromemorian Kassettersättning&lt;br&gt;m.m. (Ds 1996:61)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Malmö tingsrätt, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Konsumentverket, Patent- och registreringsverket,&lt;br&gt;Statens kulturråd, Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Stockholms&lt;br&gt;universitet (juridiska fakultetsnämnden), Handelshögskolan i Stockholm,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Bildleverantöremas förening, föreningen&lt;br&gt;BONUS, föreningen BUS, föreningen Copyswede, föreningen KLYS,&lt;br&gt;föreningen KRO, föreningen Oberoende filmares förbund, föreningen&lt;br&gt;SAMI, föreningen Svenska Filmproducenter, Företagarnas riks-&lt;br&gt;organisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Handikappinstitutet,&lt;br&gt;Svenska förläggarföreningen, Svenska gruppen av IFPI, Svenska&lt;br&gt;journalistförbundet, Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musiker-&lt;br&gt;förbundet, Svenska musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet,&lt;br&gt;Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köp-&lt;br&gt;mannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio, Sveriges&lt;br&gt;Television, Sveriges videodistributörers förening, Synskadades Riks-&lt;br&gt;förbund, Teatrarnas riksförbund, Tidningsutgivarna, Utbildningsradion,&lt;br&gt;Riksföreningen för folkmusik och dans, Sveriges Radio- &amp;amp; Hem-&lt;br&gt;elektronikleverantörer, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Skulptör-&lt;br&gt;förbundet, HAO Medieföretagens Arbetsgivarorganisation, Elektronik-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt&lt;br&gt;till litterära och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda ”Rätt till särskild ersättning”,&lt;br&gt;dels att 45, 46, 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;”Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 26 k §, samt närmast före&lt;br&gt;26 k § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid tillverkning och&lt;br&gt;införsel av anordningar för Ijud-&lt;br&gt;eller bildupptagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 k §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en näringsidkare i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet till-&lt;br&gt;verkar eller till landet inför&lt;br&gt;anordningar på vilka ljud eller&lt;br&gt;rörliga bilder kan tas upp och&lt;br&gt;som är särskilt ägnade för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk&lt;br&gt;för enskilt bruk, har upphovsmän&lt;br&gt;till skyddade verk som därefter&lt;br&gt;har sänts ut i ljudradio eller&lt;br&gt;television eller som har getts ut på&lt;br&gt;anordningar genom vilka de kan&lt;br&gt;återges rätt till ersättning av&lt;br&gt;näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmännen har dock inte&lt;br&gt;rätt till ersättning, om de till-&lt;br&gt;verkade eller införda anord-&lt;br&gt;ningarna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;användas till annat än&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk&lt;br&gt;för enskilt bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föras ut ur landet eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användas till framställning Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;av exemplar av verk åt syn- Bilaga 3&lt;br&gt;skadade eller hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall vara två öre&lt;br&gt;för varje möjlig upptagningsminut&lt;br&gt;på anordningarna, dock högst sex&lt;br&gt;kronor för varje anordning.&lt;br&gt;Endast organisation som före-&lt;br&gt;träder ett flertal ersättnings-&lt;br&gt;berättigade svenska upphovsmän&lt;br&gt;och närstående rättighetshavare&lt;br&gt;på området har rätt att kräva in&lt;br&gt;ersättningen. Organisationen&lt;br&gt;skall kräva in ersättningen och&lt;br&gt;fördela den mellan de ersätt-&lt;br&gt;ningsberättigade, efter avdrag för&lt;br&gt;skälig ersättning till organisa-&lt;br&gt;tionen för dess omkostnader. Vid&lt;br&gt;fördelningen skall rättighets-&lt;br&gt;havare som inte företräds av&lt;br&gt;organisationen vara likställda&lt;br&gt;med rättighetshavare som&lt;br&gt;organisationen företräder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall anmäla&lt;br&gt;sig hos en sådan organisation som&lt;br&gt;avses i tredje stycket. Närings-&lt;br&gt;idkaren skall på begäran av&lt;br&gt;organisationen redovisa det antal&lt;br&gt;anordningar som omfattas av rätt&lt;br&gt;till ersättning, anordningarnas&lt;br&gt;upptagningstid och när anord-&lt;br&gt;ningarna tillverkades eller in-&lt;br&gt;fördes. Av redovisningen skall&lt;br&gt;framgå antalet anordningar enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt&lt;br&gt;verk far inte utan hans samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,&lt;br&gt;genom vilken det kan återges, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring&lt;br&gt;göras tillgängligt för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan&lt;br&gt;anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:309.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentliggjorts inom femtio år från&lt;br&gt;upptagningen först gavs ut eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-&lt;br&gt;13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e,&lt;br&gt;26 f, 26 k, 27- 29, 39 § första me-&lt;br&gt;ningen samt 41 och 42 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om framföranden&lt;br&gt;som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om&lt;br&gt;upptagningen har getts ut eller&lt;br&gt;framförandet, efter det år då&lt;br&gt;offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 f, 27-29, 39 § första meningen&lt;br&gt;samt 41 och 42 §§ skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om framföranden som&lt;br&gt;avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den&lt;br&gt;utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet far exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud&lt;br&gt;eller rörliga bilder har tagits upp far inte utan framställarens samtycke&lt;br&gt;eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har&lt;br&gt;förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har&lt;br&gt;getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det&lt;br&gt;år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande&lt;br&gt;anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§,11 §&lt;br&gt;andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21,&lt;br&gt;22, 25-26 b, 26 e och 26 k §§&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om upptag-&lt;br&gt;ningar som avses i denna paragraf.&lt;br&gt;Dessutom skall 26 f § tillämpas i&lt;br&gt;fråga om andra upptagningar än&lt;br&gt;sådana som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §&lt;br&gt;andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21,&lt;br&gt;22, 25-26 b och 26 e §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om upptagningar&lt;br&gt;som avses i denna paragraf. Dess-&lt;br&gt;utom skall 26 f § tillämpas i fråga&lt;br&gt;om andra upptagningar än sådana&lt;br&gt;som avses i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med&lt;br&gt;framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga&lt;br&gt;rättshandlingar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder&lt;br&gt;tagits upp genom utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1273.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1273.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag är stadgat om&lt;br&gt;upphovsrätt är tillämpligt på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelse-&lt;br&gt;ort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av&lt;br&gt;här belägen byggnad eller på&lt;br&gt;annat sätt är fast förenat med&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om upp-&lt;br&gt;hovsrätt tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verk som först utgivits i&lt;br&gt;Sverige eller samtidigt i Sverige&lt;br&gt;och utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filmverk vars producent har&lt;br&gt;sitt säte eller sin vanliga vistelse-&lt;br&gt;ort i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. här uppfört byggnadsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konstverk som utgör del av&lt;br&gt;här belägen byggnad eller på&lt;br&gt;annat sätt är fast förenat med&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt&lt;br&gt;rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen&lt;br&gt;utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas,&lt;br&gt;den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som&lt;br&gt;verkets producent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j § tilläm-&lt;br&gt;pas på verk av den som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentlig-&lt;br&gt;göranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och&lt;br&gt;offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller&lt;br&gt;konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26 j och 26 k&lt;br&gt;§§ tillämpas på verk av den som&lt;br&gt;är svensk medborgare eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden,&lt;br&gt;ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger&lt;br&gt;rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på fram-&lt;br&gt;föranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars&lt;br&gt;framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har&lt;br&gt;sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på&lt;br&gt;utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i&lt;br&gt;landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare&lt;br&gt;eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige&lt;br&gt;liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:790.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk&lt;br&gt;medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och&lt;br&gt;har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i&lt;br&gt;Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt&lt;br&gt;huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som&lt;br&gt;har etablerats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§&lt;br&gt;på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och&lt;br&gt;utomlands eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast&lt;br&gt;förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett&lt;br&gt;samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter&lt;br&gt;utgivningen utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 45 §&lt;br&gt;tillämpas hänvisningen till 26 k §&lt;br&gt;endast på framföranden som har&lt;br&gt;gjorts av någon som är svensk&lt;br&gt;medborgare eller som har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 46 § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 k § endast på&lt;br&gt;upptagningar vars framställare är&lt;br&gt;svensk medborgare eller svensk&lt;br&gt;juridisk person eller har sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort i Sverige. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i 49 a § tillämpas&lt;br&gt;hänvisningen till 26 j och 26 k §§&lt;br&gt;endast på fotografiska bilder vars&lt;br&gt;framställare är svensk med-&lt;br&gt;borgare eller har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som&lt;br&gt;har kommit till före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga&lt;br&gt;verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Ulrika Hansson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås att upphovsmän och innehavare av vissa&lt;br&gt;närstående rättigheter skall få ersättning för sådan kopiering för enskilt&lt;br&gt;bruk som är tillåten enligt upphovsrättslagen. Ersättningen skall&lt;br&gt;finansieras med avgifter på tillverkning och införsel av anordningar på&lt;br&gt;vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för&lt;br&gt;framställning av exemplar av verk för enskilt bruk (s.k.&lt;br&gt;kassettersättning). Avgifterna skall betalas till organisationer som&lt;br&gt;företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare och fördelas&lt;br&gt;av dem bland rättighetshavama, oavsett medlemskap i organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som riktigt och rimligt att i någon mån kompensera&lt;br&gt;upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter för den i och för&lt;br&gt;sig tillåtna privatkopieringen av deras skyddade verk. Förslaget&lt;br&gt;tillgodoser i det hänseendet ett behov som länge gjort sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget utgör en intressant nyskapelse i upphovsrättslagen, eftersom de&lt;br&gt;oinspelade anordningarna ju inte i sig kan utgöra föremål för någon&lt;br&gt;upphovsrätt. Förslaget har emellertid mönster i liknande konstruktioner i&lt;br&gt;många andra EU-länder, bl.a. Danmark och Finland. Remissinstanserna&lt;br&gt;har till allt övervägande del tillstyrkt konstruktionen eller lämnat den&lt;br&gt;utan erinran, även om åtskilliga haft synpunkter på enskildheter och&lt;br&gt;upphovsmännens organisationer allmänt har ansett de föreslagna&lt;br&gt;ersättningsbeloppen för låga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde till stor del vara privatkopieringen som skapar en marknad för&lt;br&gt;en mer allmän införsel av oinspelade ljudband, videokassetter och lik-&lt;br&gt;nande anordningar. Det framstår då också som följdriktigt att denna&lt;br&gt;marknad får finansiera ersättningen till rättighetshavama. Mot den bak-&lt;br&gt;grunden har Lagrådet inte något att erinra mot att kassettersättningen&lt;br&gt;konstrueras som en civilrättslig fordran och inordnas i upphovsrätts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida internationella fördrag förpliktar Sverige att tillgodose Prop. 1997/98:156&lt;br&gt;andra länders upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter i Bilaga 4&lt;br&gt;vidare mån än som nu sker är svårbedömd. Det är önskvärt att en samlad&lt;br&gt;internationell lösning av detta problem, grundad på ömsesidighet,&lt;br&gt;kommer till stånd. Flera andra länder synes ha bedömt frågan på samma&lt;br&gt;sätt som regeringen nu gör. Lagrådet finner det godtagbart att kretsen av&lt;br&gt;ersättningsberättigade f.n. inte vidgas utöver EES-statemas medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den tekniska utformningen av förslaget har Lagrådet inte några&lt;br&gt;erinringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kan visserligen förutse vissa tillämpningsproblem, framför allt&lt;br&gt;när det gäller organisationernas fördelning av ersättningen till enskilda&lt;br&gt;rättighetshavare. Å andra sidan har organisationerna sedan länge&lt;br&gt;erfarenhet av att hantera liknande ersättningsanordningar, varför det får&lt;br&gt;antas att problemen kommer att lösas i den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:156 Kassettersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1960:729) om&lt;br&gt;upphovsrätt till litterära&lt;br&gt;och konstnärliga verk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56262, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:LU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-04-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-04-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 02:56:33</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03156</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 02:56:33</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:LU29</uppgift>
<ref_dok_id>GL01LU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandling av ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:LU3</uppgift>
<ref_dok_id>GM01LU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02L27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02L28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ewa Larsson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ewa Larsson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02L27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:156&lt;br/&gt;
Kassettersättning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02L28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>