<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286128</hangar_id>
 <dok_id>GL03154</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>154</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:154</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>154</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-04-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:40</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förvaltningen av statsskulden</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03154/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03154</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03154</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:154&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förvaltningen av statsskulden&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03154/prop_199798__154-1.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås förändringar i lagen (1988:1387) om statens&lt;br&gt;upplåning. Regeringen föreslår dels att ett mål för statsskuldsförvaltning-&lt;br&gt;en tas in i lagen, dels att ansvarsfördelningen mellan riksdagen, regering-&lt;br&gt;en och Riksgäldskontoret förändras och görs tydligare. Därutöver före-&lt;br&gt;slås att regeringen skall göra en årlig utvärdering av statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen i en skrivelse till riksdagen. Lagen föreslås dessutom ändra namn&lt;br&gt;till lagen om statens upplåning och skuldförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AP-fonden skall enligt tidigare riksdagsbeslut senast den 1 september&lt;br&gt;1998 ha omstrukturerat sitt fastighets innehav så att inga fastigheter är&lt;br&gt;direktägda utan ägs via bolag eller utländska fastighetsfonder. I proposi-&lt;br&gt;tionen föreslås att fristen för omstruktureringen förlängs till utgången av&lt;br&gt;år 1999 vad gäller fondens fastigheter i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens upplåning.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:29) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna&lt;br&gt;pensionsfonden...................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1059) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsbudgeten.......................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens behandling av utredningens förslag............................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvarsfördelning...........................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statsskuldspolitikens mål................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvärdering......................................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samråd i statsskuldsförvaltningen...................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Förlängning av fristen för omstrukturering av AP-fondens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetsinnehav.............................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Författningskommentarer................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens upplåning...............................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:29) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna pensionsfonden.................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1059) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsbudgeten.....................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank..............................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1997:66) Statsskuldspolitiken.....................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Framställan om dispens för överföring av direktägda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utländska fastigheter till bolag..............................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998 ...........38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1998:29) om ändring i lagen (1983:1092)&lt;br&gt;med reglemente för Allmänna pensionsfonden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1996:1059) om statsbudgeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om&lt;br&gt;statens upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upplåning&lt;br&gt;dels att nuvarande 1 a, 2 och 3 §§ skall betecknas 2, 3 respektive 4 §§,&lt;br&gt;dels att rubriken till lagen samt 1 § och nya 3 § skall ha följande lydel-&lt;br&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5-7 §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om statens upplåning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lag om statens upplåning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter särskilt bemyndigande som lämnas för ett budgetår i sänder får re-&lt;br&gt;geringen eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret ta upp&lt;br&gt;lån till staten för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som&lt;br&gt;grundar sig på riksdagens beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som&lt;br&gt;riksdagen beslutat om,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. amortera, lösa in och i sam- 3. amortera, lösa in och köpa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råd med Riksbanken köpa upp &amp;nbsp;&amp;nbsp;upp statslån, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statslån, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall betala full ersättning för statens kostnader för upplå-&lt;br&gt;ning för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv. Regeringen&lt;br&gt;kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lån som har tagits upp av staten&lt;br&gt;enligt 1 § eller 1 a § förvaltas av&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, av Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret eller affärsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lån som har tagits upp av staten&lt;br&gt;enligt 1 § eller 2 § förvaltas av&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, av Riksgäldskon-&lt;br&gt;toret eller affärsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av va-&lt;br&gt;lutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de&lt;br&gt;lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Rege-&lt;br&gt;ringen kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skuld, med undantag för&lt;br&gt;den skuld som förvaltas av affärs-&lt;br&gt;verken enligt 3 §, skall förvaltas så&lt;br&gt;att kostnaden för skulden långsik-&lt;br&gt;tigt minimeras samtidigt som&lt;br&gt;risken i förvaltningen beaktas.&lt;br&gt;Förvaltningen skall ske inom ra-&lt;br&gt;men för de krav som penningpoli-&lt;br&gt;tiken ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall senast den 15&lt;br&gt;november varje år besluta om&lt;br&gt;riktlinjer för Riksgäldskontorets&lt;br&gt;förvaltning av statsskulden. Rege-&lt;br&gt;ringen skall inhämta förslag till&lt;br&gt;riktlinjer från Riksgäldskontoret&lt;br&gt;samt låta Riksbanken yttra sig&lt;br&gt;över kontorets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall varje år i en&lt;br&gt;skrivelse till riksdagen utvärdera&lt;br&gt;förvaltningen av statsskulden.&lt;br&gt;Skrivelsen skall senast den 15 maj&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 § den 1 juli 1998, och i övrigt den&lt;br&gt;1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:29) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för&lt;br&gt;Allmänna pensionsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;till lagen (1998:29) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för&lt;br&gt;Allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lån som en fondstyrelse med&lt;br&gt;stöd av 15 b § i dess tidigare lydel-&lt;br&gt;se har övertagit ansvaret för eller&lt;br&gt;tagit upp skall fondstyrelsen av-&lt;br&gt;veckla så snart det kan ske med&lt;br&gt;hänsyn till kravet på en ändamåls-&lt;br&gt;enlig förvaltning av de medel som&lt;br&gt;fondstyrelsen förvaltar och gällan-&lt;br&gt;de avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Fast egendom eller tomträtt&lt;br&gt;som är belägen utomlands och&lt;br&gt;som en fondstyrelse själv innehar&lt;br&gt;får behållas till utgången av år&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Lån som en fondstyrelse med&lt;br&gt;stöd av 15 b § i dess tidigare lydel-&lt;br&gt;se har övertagit ansvaret för eller&lt;br&gt;tagit upp skall fondstyrelsen av-&lt;br&gt;veckla så snart det kan ske med&lt;br&gt;hänsyn till kravet på en ändamåls-&lt;br&gt;enlig förvaltning av de medel som&lt;br&gt;fondstyrelsen förvaltar och gällan-&lt;br&gt;de avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1059) om&lt;br&gt;statsbudgeten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:1059) om statsbudgeten&lt;br&gt;att 11 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12-14 §§ finns bestämmelser om befogenheter för regeringen att ikläda&lt;br&gt;staten ekonomiska förpliktelser enligt 9 kap. 10 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1387) om statens&lt;br&gt;upplåning anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar regeringen får ta upp lån&lt;br&gt;till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1387) om statens&lt;br&gt;upplåning och skuldförvaltning an-&lt;br&gt;ges under vilka förutsättningar re-&lt;br&gt;geringen får ta upp lån till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-&lt;br&gt;bank att 12 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I valutapolitiskt syfte far Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. köpa, sälja och förmedla utländsk valuta, utländska statspapper, and-&lt;br&gt;ra lätt omsättningsbara skuldebrev i utländsk valuta och guld samt rättig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter och skyldigheter som anknyter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge ut egna skuldebrev i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta för de ändamål som&lt;br&gt;avses i 1 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1988:1387) om statens upplåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till nämnda tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge ut egna skuldebrev i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta för de ändamål som&lt;br&gt;avses i 1 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1988:1387) om statens upplåning&lt;br&gt;och skuldförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:969.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 16 november 1995 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppdrag att utreda vissa frågor avseende statens upplåning och för-&lt;br&gt;valtningen av statsskulden. De huvuduppgifter som angavs i direktiven&lt;br&gt;till den statsskuldspolitiska utredningen var&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att kartlägga vilka faktorer som bör vara styrande för statsskuldens&lt;br&gt;räntebindningstid, löptid och struktur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att överväga om det bör åligga regeringen att fatta beslut om ränte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindningstiden, löptiden och/eller skuldstrukturen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att analysera för- och nackdelar med valutaupplåning ur ett risk- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnadsperspektiv samt kartlägga vilka faktorer som bör styra va-&lt;br&gt;lutaupplåningens omfattning och sammansättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att överväga lämpliga former för regeringens beslut om upplåning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utländsk valuta samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att analysera nuvarande utvärderingsmodeller för kronskulden och för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulden i utländsk valuta samt överväga alternativa modeller för ut-&lt;br&gt;värdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen avgav den 22 april 1997 betänkandet Statsskuldspolitiken&lt;br&gt;(SOU 1997:66). Betänkandet har därefter remissbehandlats. En förteck-&lt;br&gt;ning över remissinstanser finns i bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga&lt;br&gt;i Finansdepartementets ärende (Fi 97/1435).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen tas också upp en framställning från Allmänna pen-&lt;br&gt;sionsfonden (första - tredje fondstyrelserna) om förlängd frist för om-&lt;br&gt;strukturering av fondens utländska fastighetsinnehav. Framställningen&lt;br&gt;finns i bilaga 2. Framställningen har inte remissbehandlats eftersom frå-&lt;br&gt;gan enbart berör de fondstyrelser som gjort framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitikens betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskulden uppgick vid årsskiftet 1997/98 till 1 432 miljarder kronor,&lt;br&gt;vilket motsvarade ca 82% av bruttonationalprodukten. Under 1997 ut-&lt;br&gt;gjorde räntekostnaderna den största posten i statsbudgeten och uppgick&lt;br&gt;till drygt 98 miljarder kronor. Trots prognostiserade framtida överskott i&lt;br&gt;statens finanser kommer statsskulden och räntebetalningarna att fortsätta&lt;br&gt;att vara av betydande storlek inom överskådlig tid.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 1. Statsskulden i procent av BNP och lånebehovet 1990-97&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03154/prop_199798__154-2.png" style="width:272pt;height:167pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Riksdag och regering har gett Riksgäldskontoret stor frihet i förvaltning-&lt;br&gt;en av statsskulden. Inom ramen för sin verksamhet har Riksgäldskontoret&lt;br&gt;möjlighet att påverka statsskuldens marknadsvärde och räntekostnader&lt;br&gt;genom val av låneinstrument, ränta, löptid och utlandsskuldens valuta-&lt;br&gt;sammansättning. Riksgäldskontoret kan även genom marknadsvårdande&lt;br&gt;operationer påverka likviditeten i handeln med statspapper och därmed&lt;br&gt;upplåningskostnaden. Detta innebär att kostnaden för en given period&lt;br&gt;inte enbart är en funktion av statsskuldens storlek och det allmänna rän-&lt;br&gt;teläget utan även beror på den strategi för upplåning och skuldförvaltning&lt;br&gt;som väljs. Statsskuldspolitikens inriktning och förvaltningen av statens&lt;br&gt;skuld har därmed stor betydelse för statens budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna för statens upplåning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen får regeringen inte utan riksdagens&lt;br&gt;bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förplik-&lt;br&gt;telse. Bestämmelser om statens upplåning har tagits in i en särskild lag,&lt;br&gt;lagen (1988:1387) om statens upplåning. Lagen reglerar dels Riksgälds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontorets upplåning, dels affärsverkens upplåning. I det följande be- Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;handlas endast den upplåning som ombesörjs av Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet för regeringen att ta upp lån för statens räkning lämnas&lt;br&gt;av riksdagen för ett år i sänder i samband med budgetregleringen. Be-&lt;br&gt;myndigandet är beloppsmässigt obestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I instruktionen för Riksgäldskontoret har regeringen lämnat en stående&lt;br&gt;vidaredelegation till Riksgäldskontoret av riksdagens lånebemyndigande,&lt;br&gt;jfr 1 § nämnda lag. I lagen om statens upplåning anges vidare för vilka&lt;br&gt;ändamål som lån får tas upp. Dessa är att finansiera löpande underskott i&lt;br&gt;statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut,&lt;br&gt;tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksda-&lt;br&gt;gen beslutat om, amortera, lösa in och köpa upp statslån samt tillgodose&lt;br&gt;Riksbankens behov av valutareserv. Uppköp av statslån skall föregås av&lt;br&gt;samråd med Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen följer vidare att lån som tagits upp av staten förvaltas av re-&lt;br&gt;geringen eller efter vidaredelegation av Riksgäldskontoret. Även i detta&lt;br&gt;fall finns en stående vidaredelegation i Riksgäldskontorets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och riktlinjer för statsskuldspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits ovan har riksdagen och regeringen gett Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret stor frihet i förvaltningen av statsskulden. Riksdagen har fastställt ett&lt;br&gt;övergripande mål för förvaltningen av statsskulden vilket är att, inom&lt;br&gt;ramen för de krav som penningpoliken ställer, långsiktigt minimera kost-&lt;br&gt;naderna för upplåningen (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91FiU4,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:38 och prop. 1994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95:FiU 16, rskr.&lt;br&gt;1994/95:282).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har också lagt fast riktlinjer för fördelningen av statens&lt;br&gt;skuld mellan kronor och utländsk valuta samt att regeringen inom ramen&lt;br&gt;för dessa riktlinjer beslutar om i vilken utsträckning valutaupplåning&lt;br&gt;skall ske. Enligt dessa riktlinjer bör huvudparten av statens skuld avse&lt;br&gt;svenska kronor (prop. 1992/93:150 bil. 1, bet. 1992/93:FiU28, rskr.&lt;br&gt;1992/93:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör också nämnas att riksdagen i samband med budgetregle-&lt;br&gt;ringen för budgetåret 1998 angett ett s.k. effektmål för Riksgäldskonto-&lt;br&gt;rets verksamhet. Såvitt avser statsskulden anges som mål att denna skall&lt;br&gt;förvaltas kostnadseffektivt (prop. 1997/98:1, utg. omr. 2, bet.&lt;br&gt;1997/98FiU:2, rskr. 1997/98:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen styr Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden genom&lt;br&gt;dels instruktionen för Riksgäldskontoret, dels regleringsbrev. Som en&lt;br&gt;konsekvens av det nyss nämnda riksdagsbeslutet om utlandsupplåning&lt;br&gt;fattar regeringen också årligen beslut om valutaupplåningens omfattning.&lt;br&gt;I förordningen (1996:311) med instruktion för Riksgäldskontoret är det&lt;br&gt;av riksdagen fastställda övergripande kostnadsminimeringsmålet återgi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vet såsom mål för Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden. In- Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;struktionen innehåller också bestämmelser om ansvarsfördelningen mel-&lt;br&gt;lan riksgäldsdirektören och styrelsen vad avser förvaltningen av&lt;br&gt;statsskulden, se nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Riksgäldskontorets regleringsbrev för budgetåret 1998 har det nyss&lt;br&gt;nämnda effektmålet preciserats till att innebära att Riksgäldskontoret&lt;br&gt;skall långsiktigt minimera kostnaden för statsskulden inom ramen för&lt;br&gt;penningpolitikens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För olika delar av statsskuldsförvaltningen har i regleringsbrevet mer&lt;br&gt;detaljerade mål uppställts enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kostnaden för skulden i svenska kronor skall under en femårsperi-&lt;br&gt;od vara lägre än kostnaden för den av Riksgäldskontorets styrelse&lt;br&gt;fastställda riktmärkesportföljen i kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kostnaden för skulden i utländsk valuta skall under en femårsperi-&lt;br&gt;od vara lägre än kostnaden för den av Riksgäldskontorets styrelse&lt;br&gt;fastställda riktmärkesportföljen i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Upplåningen på hushållsmarknaden i svenska kronor skall under en&lt;br&gt;femårsperiod medföra största möjliga kostnadsbesparing i förhål-&lt;br&gt;lande till kontorets alternativa upplåningsformer på penning- och&lt;br&gt;obligationsmarknaden. Målet avser såväl hushållsupplåningen totalt&lt;br&gt;sett som varje enskilt låneinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Upplåningen på den reala värdepappersmarknaden i kronor skall&lt;br&gt;långsiktigt medföra en billigare finansiering än upplåningen på den&lt;br&gt;nominella obligationsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje detaljmål är föreskrivet om återrapportering. Slutligen skall&lt;br&gt;Riksgäldskontoret enligt instruktionen samråda med Riksbanken om den&lt;br&gt;allmänna inriktningen av upplåningsverksamheten. Samrådet skall före-&lt;br&gt;trädesvis gälla frågor av större penningpolitisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ovan redovisade ramar har det således överlåtits på Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret att närmare utforma förvaltningen av statsskulden. Detta gäller&lt;br&gt;bl.a. sådant som val av låneinstrument, ränta, löptid, utlandsskuldens va-&lt;br&gt;lutasammansättning samt marknadsvårdande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen inom Riksgäldskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chef för Riksgäldskontoret är riksgäldsdirektören. Vid sidan av riks-&lt;br&gt;gäldsdirektören finns en styrelse. Denna består av högst åtta personer,&lt;br&gt;riksgäldsdirektören inräknad. Fyra av dessa skall vara riksdagsledamöter.&lt;br&gt;Riksgäldsdirektören är styrelsens ordförande. Av instruktionen följer att&lt;br&gt;styrelsen beslutar om fastställande av ramar och riktlinjer för upptagande&lt;br&gt;av lån och förvaltning av statens skuld. Andra beslut om statsskulden&lt;br&gt;som ligger inom ramen för Riksgäldskontorets verksamhet ankommer på&lt;br&gt;riksgäldsdirektören. Styrelsen har dock enligt verksförordningen&lt;br&gt;(1995:1322) en allmän förslagsrätt till myndighetens chef avseende åt-&lt;br&gt;gärder som styrelsen finner motiverade och skall även i övrigt biträda&lt;br&gt;denne. Av verksförordningen följer vidare att styrelsen skall pröva om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;syftet med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;]** Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 154&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens behandling av utredningens&lt;br&gt;förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statsskuldspolitiska utredningen spänner över ett stort antal frågor,&lt;br&gt;några av mer principiell natur och andra som relativt detaljerat rör meto-&lt;br&gt;derna för statsskuldsförvaltningen. Syftet med denna proposition är att&lt;br&gt;följa upp utredningen endast i de avseenden som rör mer övergripande&lt;br&gt;frågor som bör ställas under riksdagens prövning. Regeringens avsikt är&lt;br&gt;bland annat att uppnå större tydlighet vad avser mål och restriktioner för&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen, att erhålla en mer logisk beslutsstruktur och en&lt;br&gt;tydligare ansvarsfördelning samt att lyfta fram utvärderingen av&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen i riksdagsbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor av mer specifik karaktär som utredningen berör är föremål&lt;br&gt;för avgöranden av regeringen eller Riksgäldskontoret snarare än av riks-&lt;br&gt;dagen. Dessa frågor behandlas följaktligen inte i föreliggande proposi-&lt;br&gt;tion. Exempelvis bör frågan om Riksgäldskontorets möjlighet att förvalta&lt;br&gt;medel i utländsk valuta hos privata motparter regleras i regeringens in-&lt;br&gt;struktion till Riksgäldskontoret. Utredningen ger också förslag vad gäller&lt;br&gt;inriktningen på upplåningen. Bland annat föreslås försöksverksamhet&lt;br&gt;med s.k. tillväxtobligationer. Riktlinjer avseende sådana frågor föreslås i&lt;br&gt;framtiden beslutas av regeringen och tas därför inte upp i denna proposi-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag anges övergripande principer för statsskuldsförvaltningen på ett&lt;br&gt;till synes ologiskt sätt i ett svåröverskådligt flätverk av lagtext, riksdags-&lt;br&gt;beslut och förordningstext. Strävan efter ökad tydlighet föranleder, förut-&lt;br&gt;om de förslag i sak som regeringen ger, att de grundläggande principer&lt;br&gt;för statsskuldsförvaltningen som riksdagen beslutar samlas i lag, medan&lt;br&gt;beslut som åligger regeringen anges i instruktion, regleringsbrev eller&lt;br&gt;dylikt. Detta är det huvudsakliga skälet till att regeringens förslag får&lt;br&gt;formen av ändringar i lagen (1988:1387) om statens upplåning snarare än&lt;br&gt;formen av en riktlinjeproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ansvarsfördelning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regeringens forslag:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-fastställer statsskuldspolitikens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-anger årligen riktlinjer för statsskuldsförvaltningen och&lt;br&gt;-utvärderar årligen resultatet av statsskuldsförvaltningen.&lt;br&gt;Riksgäldskontorets styrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-ger till regeringen förslag till riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets styrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-operationaliserar givna mål och riktlinjer samt&lt;br&gt;-ger underlag till regeringens årliga utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att regeringens riktlinjer skall anges som&lt;br&gt;statsskuldsportföljens fördelning på skuldslag. Därigenom skiljer sig ut-&lt;br&gt;redningens bedömning från regeringens i det att regeringen anser det vara&lt;br&gt;lämpligt med större flexibilitet vad gäller formen för riktlinjerna. Vidare&lt;br&gt;föreslår regeringen att Riksgäldskontoret skall inge förslag till riktlinjer,&lt;br&gt;vilket utredningen avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksgäldskontoret ställer sig bakom utredningens&lt;br&gt;förslag till beslutsordning. Enligt Riksgäldskontorets mening bör riksda-&lt;br&gt;gen lägga fast övergripande mål och regeringen bör årligen besluta om&lt;br&gt;allmänna riktlinjer för statsskuldens sammansättning. Regeringens rikt-&lt;br&gt;linjer bör i sin tur omsättas i operativa riktlinjer beslutade av Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets styrelse. Sveriges riksbank ställer sig bakom utredningens för-&lt;br&gt;slag, men anser att regeringens årliga beslut om statsskuldsportföljens&lt;br&gt;sammansättning skall ske efter samråd med Riksbanken. Riksbanken&lt;br&gt;betonar att beslutet kan ha inverkan på penning- och valutapolitiken.&lt;br&gt;Statskontoret har inga invändningar mot att regeringen ges ett ansvar för&lt;br&gt;årliga beslut om riktlinjer för statsskuldens sammansättning. Statskonto-&lt;br&gt;ret menar att dagens stora statsskuld och dess betydande räntebelastning&lt;br&gt;på statsbudgeten därtill motiverar att riksdagens deltagande i riktlinjebe-&lt;br&gt;sluten ökar. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ställer sig bak-&lt;br&gt;om huvuddragen i utredningen. TCO efterlyser dock principer om&lt;br&gt;statsskuldens framtida omfattning, gärna med konstitutionella riktlinjer,&lt;br&gt;och anser att det finns skäl att utreda behovet av konstitutionella be-&lt;br&gt;gränsningar. Konjunkturinstitutet (Kl) anser att det inte är lämpligt att&lt;br&gt;regeringen beslutar om statsskuldens sammansättning. Detta bör an-&lt;br&gt;komma på Riksgäldskontoret. För det första menar Kl att detta överens-&lt;br&gt;stämmer med den ordning som allmänt tillämpas i svensk statsförvalt-&lt;br&gt;ning (statsmakterna formulerar mål och myndigheten svarar för de beslut&lt;br&gt;som krävs för att målen skall nås). För det andra har Riksgäldskontoret&lt;br&gt;större kompetens att analysera och besluta om statsskuldsportföljens&lt;br&gt;sammansättning än vad regeringen har och bör ha. För det tredje menar&lt;br&gt;Kl att beslut på regeringsnivå riskerar att influeras av andra faktorer än&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de som bör inverka på upplåningen. Exempelvis måste beslut om Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;statsskuldens sammansättning bland annat baseras på förväntningar om&lt;br&gt;utfallet av den förda ekonomiska politiken. I beslutet skulle således av-&lt;br&gt;speglas förväntningar om den ekonomiska politiken, vilket från tid till&lt;br&gt;annan skulle kunna tänkas hindra regeringen från att fatta effektiva&lt;br&gt;statsskuldsbeslut. Nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs uni-&lt;br&gt;versitet anser att regeringen inte skall involveras i beslutet om statsskul-&lt;br&gt;dens sammansättning i den grad som utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldspolitiska beslut innebär i hög grad en avvägning mellan å ena&lt;br&gt;sidan behovet av politisk kontroll och insyn och å andra sidan strävan&lt;br&gt;efter att uppnå en ekonomiskt effektiv statsskuldsförvaltning. Detta stäl-&lt;br&gt;ler krav både på en ansvarsfördelning mellan riksdagen, regeringen och&lt;br&gt;Riksgäldskontoret och på en beslutsordning som underlättar rationella&lt;br&gt;portföljbeslut och som medger en helhetssyn på statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A nsvarsfördelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens ansvarsfördelning mellan riksdagen, regeringen och Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret är enligt regeringens mening splittrad och ologisk. Riksdagen&lt;br&gt;har lagt fast att huvuddelen av statsskulden skall avse svenska kronor.&lt;br&gt;Några övriga ställningstaganden kring skuldens sammansättning har&lt;br&gt;riksdagen inte gjort. Regeringen ansvarar för beslut om valutaupplåning-&lt;br&gt;ens omfattning, medan beslut om statsskuldsportföljens fördelning på&lt;br&gt;resterande skuldslag fattas av Riksgäldskontorets styrelse. Dagens ord-&lt;br&gt;ning innebär att varken riksdagen, regeringen eller Riksgäldskontoret har&lt;br&gt;möjlighet ta ett samlat grepp om statsskuldsportföljens sammansättning.&lt;br&gt;Till följd av statsskuldens storlek har de statsskuldspolitiska besluten i&lt;br&gt;allmänhet en stor inverkan på statens finanser. Det är därför enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening naturligt att riksdagen, liksom i dag, lägger fast&lt;br&gt;statsskuldspolitikens övergripande mål. Därefter bör regeringen, med&lt;br&gt;hänsyn till de mål som riksdagen slår fast, fortsättningsvis ange riktlinjer&lt;br&gt;avseende hela statsskuldsportföljen och inte enbart valutaandelen. En&lt;br&gt;sådan ansvarsfördelning, som, jämfört med den nuvarande beslutsord-&lt;br&gt;ningen, lyfter upp ansvaret för vissa frågor till regeringsnivå och gör be-&lt;br&gt;slutsstrukturen mindre splittrad, har bland annat fördelen att den&lt;br&gt;möjliggör ett helhetsperspektiv vid beslut som rör statsskuldsportföljen.&lt;br&gt;Detta ger förutsättningar för rationellare portföljval och ger regeringen&lt;br&gt;möjlighet att ange vilken risknivå som kan accepteras. Tydligare ansvars-&lt;br&gt;fördelning underlättar även utvärderingen av Riksgäldskontorets verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär, i likhet med utredningens, att regeringens&lt;br&gt;riktlinjer till Riksgäldskontoret skall baseras på det mål för statsskulds-&lt;br&gt;förvaltningen som riksdagen anger. Enligt utredningen bör riktlinjerna&lt;br&gt;dessutom preciseras så att de fastslår statsskuldsportföljens sammansätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning avseende tre skuldslag och risknivån inom respektive skuldslag i Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;termer av räntebindningstid. Enligt regeringens mening är detta emeller-&lt;br&gt;tid bara ett av flera möjliga sätt att ange riktlinjer för statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen. Exempelvis kan riskmandatet formuleras på andra sätt än genom&lt;br&gt;att räntebindningstid anges. Det kan också i vissa fall vara lämpligt att&lt;br&gt;riktlinjer anges i form av en önskad utvecklingsriktning för det ena eller&lt;br&gt;det andra skuldslaget. Regeringen kan därutöver ha behov av att, inom&lt;br&gt;ramen för det kostnadsminimeringsmål som föreslås i avsnitt 7, ange&lt;br&gt;riktlinjer avseende variationerna i nivån på ränteutgifterna. Metoder för&lt;br&gt;identifiering, kvantifiering och hantering av risk är dessutom föremål för&lt;br&gt;fortlöpande utveckling och förfining. Det finns därför anledning att und-&lt;br&gt;vika alltför snäva begränsningar vad avser möjliga utformningar av rege-&lt;br&gt;ringens riktlinjer. Formerna för angivande av riktlinjer bör kunna omprö-&lt;br&gt;vas av regeringen, vilket innebär att utformningen kan komma att variera&lt;br&gt;över tiden. Det är därför inte lämpligt att i riksdagsbeslut ange hur rikt-&lt;br&gt;linjerna skall utformas. Riksdagen ges inflytande över den framtida ut-&lt;br&gt;formningen av riktlinjerna genom att den årliga utvärdering av stats-&lt;br&gt;skuldsförvaltningen som föreslås i avsnitt 8 underställs riksdagen för&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att Riksgäldskontorets styrelse inför rege-&lt;br&gt;ringens riktlinjebeslut till regeringen skall lämna förslag till riktlinjer.&lt;br&gt;Konjunkturinstitutet anför i sitt remissvar att statsskuldsbeslut på rege-&lt;br&gt;ringsnivå riskerar att influeras av ekonomisk-politiska hänsyn på ett sätt&lt;br&gt;som skulle kunna försvåra en effektiv statsskuldsförvaltning. Utredaren&lt;br&gt;föreslår däremot att besluten, med hänsyn till frågornas stora vikt, i hög&lt;br&gt;grad skall tas av riksdag och regering. Samtidigt är utredningen skeptisk&lt;br&gt;till en ordning där Riksgäldskontorets styrelse lämnar förslag inför rege-&lt;br&gt;ringens riktlinjebeslut med motiveringen att det skulle vara svårt för re-&lt;br&gt;geringen att avvika från kontorets förslag utan att detta skulle uppfattas&lt;br&gt;som kritik av Riksgäldskontorets styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen den nu föreslagna ordningen är ett&lt;br&gt;lämpligt sätt att dra nytta av den expertis och marknadskännedom som&lt;br&gt;finns inom Riksgäldskontoret. Genom att offentliggöra både Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets förslag och regeringens beslut skapas en god incitaments-&lt;br&gt;struktur. Förslag och beslut kommer att bli väl genomlysta och möjlighet&lt;br&gt;ges till att bedöma dessa i ljuset av varandra. Detta borgar för att förslag&lt;br&gt;och beslut byggs upp mot bakgrund av analys och välgrundad argumen-&lt;br&gt;tation. På detta sätt skapas transparens och tydlighet kring motiven bak-&lt;br&gt;om statsskuldsförvaltningens inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona att regeringens riktlinjebeslut skall spegla en&lt;br&gt;samlad bedömning av statsskuldsförvaltningen och bör kunna inbegripa&lt;br&gt;andra överväganden än de som naturligen ankommer på Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret att göra, till exempel val av önskad risknivå. Avvikelser från Riks-&lt;br&gt;gäldskontorets rekommendationer bör därför inte ses som kritik av Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det lämpligt att Riksgäldskontorets styrelse ansvarar&lt;br&gt;för att de övergripande mål och riktlinjer som ges för statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen omsätts i operativa riktlinjer och delmål. Styrelsen bör även an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara för att underlag för utvärdering av verksamheten kommer regering- Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;en till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldsdirektören skall enligt regeringens mening, liksom i dag, un-&lt;br&gt;der styrelsen ansvara för den löpande upplåningen och skuldförvaltning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till riktlinjer, beslut om riktlinjer, återrapportering och utvärde-&lt;br&gt;ring skall enligt regeringens förslag ske vid fastlagda tidpunkter. Till-&lt;br&gt;sammans med den föreslagna ansvarsfördelningen skapas därigenom en&lt;br&gt;tydlig beslutsordning, vilken bidrar till en minskad osäkerhet kring&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningens inriktning och kan stimulera till en öppen de-&lt;br&gt;batt om statsskuldspolitikens inriktning. Beslutsordningen föreslås få&lt;br&gt;följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Riksgäldskontoret lämnar till regeringen senast den 1 mars årsredo-&lt;br&gt;visningen avseende det gångna året. Årsredovisningen utgör, tillsam-&lt;br&gt;mans med annan information som regeringen begär in, regeringens&lt;br&gt;underlag för utvärdering av Riksgäldskontorets förvaltning av&lt;br&gt;statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senast den 15 maj skall regeringen till riksdagen lämna en utvärdering&lt;br&gt;av statsskuldsförvaltningen i form av en skrivelse (se även avsnitt 8).&lt;br&gt;Genom att skrivelsen lämnas vid denna tidpunkt finns möjlighet att ta&lt;br&gt;hänsyn till riksdagens synpunkter inför beslut om det kommande årets&lt;br&gt;riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den senaste tidpunkten vid vilken Riksgäldskontoret skall ha inlämnat&lt;br&gt;sitt förslag till riktlinjer bör regleras i regeringens instruktion till&lt;br&gt;Riksgäldskontoret. Regeringens bedömning är att den 1 oktober kan&lt;br&gt;utgöra ett lämpligt datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringens beslut om det kommande årets riktlinjer skall fattas se-&lt;br&gt;nast den 75 november. Beslutet bör med fördel kunna avse tidsperio-&lt;br&gt;der längre än ett år. Både Riksgäldskontorets förslag till riktlinjer och&lt;br&gt;regeringens beslut bör offentliggöras. Därigenom ökas genomlysning-&lt;br&gt;en av statsskuldsförvaltningen och osäkerheten på de finansiella&lt;br&gt;marknaderna kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till beslutsordning sammanfattas i figur 2 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Figur 2. Förslag till beslutsordning&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;År 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;År 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;År 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;/ oktober&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75 november&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 mars&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;mars - maj&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75 maj&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Genom-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksgälds-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ut-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lämnar förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;beslutar om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kontoret läm-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;värdering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lämnar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nar underlag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skrivelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;för utvärde-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till riksda-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ring till rege-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ringen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Statsskuldspolitikens mål&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens skuld skall förvaltas så att kostnaden&lt;br&gt;för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen&lt;br&gt;beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen for de krav penningpoli-&lt;br&gt;tiken ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag skiljer sig från regeringens i det att utredningen&lt;br&gt;föreslår tre övergripande mål för statsskuldspolitiken, nämligen att bidra&lt;br&gt;till att hålla skattetrycket på en så låg och jämn nivå som möjligt&lt;br&gt;(skattesatsmålet), att bidra till trovärdigheten för Riksbankens infla-&lt;br&gt;tionsmål (trovärdighetsmålet) samt att bidra till att förbättra de finansi-&lt;br&gt;ella marknadernas funktion (marknadsvårdsmålet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är i huvudsak positiva till de av utredningen före-&lt;br&gt;slagna principerna om marknadsvärd och trovärdighet för inflationsmå-&lt;br&gt;let, men intar en mer kritisk hållning till utredningens förslag till skatte-&lt;br&gt;satsmål. Flera instanser menar att målet för statsskuldspolitiken alltjämt&lt;br&gt;bör uttryckas i termer av kostnadsminimering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken anser att de i utredningen föreslagna målen i princip är rele-&lt;br&gt;vanta och välmotiverade, men att de behöver konkretiseras och operatio-&lt;br&gt;naliseras för att bli praktiskt tillämpbara. Riksgäldskontoret anser att hu-&lt;br&gt;vudintresset alltjämt bör riktas på kostnaderna för statens upplåning.&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg säger sig inte se någon grund för att helt från-&lt;br&gt;gå den nuvarande målformuleringen. Även Konjunkturinstitutet förordar&lt;br&gt;att statsmakterna anger ett mål för Riksgäldskontorets verksamhet i ter-&lt;br&gt;mer av kostnadsminimering och risknivå. Statsmakten bör, enligt insti-&lt;br&gt;tutet, även kunna ange allmänna riktlinjer, till exempel att ”andelen rea-&lt;br&gt;lobligationer på sikt bör öka” eller att ”andelen valutaupplåning på sikt&lt;br&gt;bör minska”. Riksrevisionsverket ger de allmänna synpunkterna att de&lt;br&gt;övergripande mål, respektive verksamhetsmål, som regeringen anvisar&lt;br&gt;för Riksgäldskontoret, dels bör vara härledda från de mål som riksdagen&lt;br&gt;beslutar, dels bör vara operationaliserbara. Vidare bör graden av målupp-&lt;br&gt;fyllelse kunna påverkas direkt av Riksgäldskontoret och det bör vara&lt;br&gt;möjligt att följa upp de angivna målen. Sveriges Akademikers Centralor-&lt;br&gt;ganisation (SACO) och TCO instämmer i utredningens huvuddrag, me-&lt;br&gt;dan Landsorganisationen (LO) är kritisk till utredningens koncentration&lt;br&gt;på indirekta ekonomiska effekter av statsskuldspolitiken. LO anser istäl-&lt;br&gt;let att statsskuldspolitikens främsta mål bör vara att bidra till en lägre&lt;br&gt;realränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattesatsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret menar att skattesatsmålets första delmål, att&lt;br&gt;statsskuldspolitiken bör bidra till att hålla nere nivån på skattesatserna, är&lt;br&gt;grundläggande för statsskuldspolitiken. Det andra delmålet, att hålla nere&lt;br&gt;variationerna i skattetrycket, är enligt kontorets mening visserligen vä-&lt;br&gt;sentligt men är inte självklart förenligt med det första delmålet. Effekter-&lt;br&gt;na av de åtgärder som utredningen föreslår för att minska variationerna i&lt;br&gt;skattetrycket, är enligt kontorets bedömning osäkra och riskerna för att&lt;br&gt;både de samhällsekonomiska kostnaderna och de direkta räntekostnader-&lt;br&gt;na skulle bli högre än väntat är betydande. Det saknas därmed tillräcklig&lt;br&gt;grund för staten att ikläda sig särskilda kostnader för att minska variatio-&lt;br&gt;nerna i skattesatsen. Mot denna bakgrund avstyrker Riksgäldskontoret att&lt;br&gt;skattesatsmålet tillåts utgöra utgångspunkt för eller benämning på målet&lt;br&gt;för statsskuldspolitiken. Institutionen för finansiell ekonomi vid Handels-&lt;br&gt;högskolan i Stockholm påtalar osäkerheten i det kunskapsunderlag som är&lt;br&gt;nödvändigt för att kunna påverka variationerna i skattesatserna på det sätt&lt;br&gt;som utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret uttrycker tveksamhet rörande skattesatsmålets styrande&lt;br&gt;effekter. Enligt kontoret bör mål generellt inte uttryckas som ”andra ord-&lt;br&gt;ningens, indirekta effekter av en myndighets åtgärder”. Statskontoret&lt;br&gt;anser det vara begripligare och bättre om statsskuldsförvaltningens hu-&lt;br&gt;vudmål är lägsta möjliga kostnader för staten. Riskspridning och förut-&lt;br&gt;sägbarhet om framtida kostnader bör ses som restriktioner i skuldförvalt-&lt;br&gt;ningen, framförallt uttryckta i beslut om skuldsammansättningen och&lt;br&gt;löptider. TCO delar utredningens principiella resonemang om vikten av&lt;br&gt;att minska skattetryckets snedvridande effekter, men ställer sig frågande&lt;br&gt;till om det skall vara statsskuldspolitikens huvuduppgift att utjämna&lt;br&gt;skatter. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) saknar en analys där man&lt;br&gt;väger kostnaderna för ett överuttag av skatt för att skapa ett permanent&lt;br&gt;budgetöverskott mot den vinst i form av minskade ränteutgifter som ett&lt;br&gt;sådant överskott långsiktigt är avsett att ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trovärdighetsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken ställer sig bakom trovärdighetsmålet, men betonar att de i&lt;br&gt;detta inbegriper att statsskuldspolitiken inte får försvåra penningpoliti-&lt;br&gt;ken. Även Riksgäldskontoret anser det rimligt att statsskuldspolitiken&lt;br&gt;beaktar penningpolitikens mål, lika väl som den bör stå i samklang med&lt;br&gt;övriga ekonomisk-politiska mål. Enligt kontoret bör statsskuldspolitikens&lt;br&gt;betydelse för inflationsmålets trovärdighet emellertid inte överskattas.&lt;br&gt;Avgjort viktigare anses exempelvis Riksbankens ställning och mål, den&lt;br&gt;förda penningpolitiken och utvecklingen av statsfinanserna vara. Upp-&lt;br&gt;fattningen att utredningen möjligen lägger allt för stor tonvikt på&lt;br&gt;statsskuldspolitikens betydelse för inflationsmålets trovärdighet kommer&lt;br&gt;även till uttryck i de remissvar som avgivits av Konjunkturinstitutet, Sve-&lt;br&gt;riges Försäkringsförbund och Institutionen för finansiell ekonomi vid&lt;br&gt;Handelshögskolan i Stockholm. LO och TCO uttrycker sig mer positivt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om trovärdighetsmålet och Sveriges Industriförbund anser att trovärdig-&lt;br&gt;hetsmålet bör prioriteras i den mån det hamnar i konflikt med något av de&lt;br&gt;övriga föreslagna målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsvårdsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret säger sig se marknadsvärd som ett naturligt inslag i&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen och påpekar att marknadsvårdsmålet är nära&lt;br&gt;förknippat med målet att minimera kostnaderna för statens upplåning.&lt;br&gt;Kontoret ser det som en fördel om, som utredningen föreslår, marknads-&lt;br&gt;vårdsmålet kan ges en självständig ställning. Riksbanken delar också ut-&lt;br&gt;redningens uppfattning om värdet av marknadsvärd, men påpekar att&lt;br&gt;marknadsvärden så långt som möjligt bör inriktas på att stimulera den&lt;br&gt;privata sektorn att utveckla marknaden. Riksbanken anser sig ha ett med-&lt;br&gt;ansvar för marknadsvärden. Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-&lt;br&gt;handlareföreningen ställer sig, i ett gemensamt remissvar, synnerligen&lt;br&gt;positiva till marknadsvårdsmålet, som de anser kan lyftas fram ytterliga-&lt;br&gt;re. Samma positiva inställning återfinns i remissvaret från Penningmark-&lt;br&gt;nadsinformation AB. Konkurrensverket delar utredningens uppfattning&lt;br&gt;att marknadsvårdsmålet bör ses som ett självständigt mål och inte vara&lt;br&gt;underställt övriga mål. Riksrevisionsverket påpekar att resultatet av&lt;br&gt;marknadsvårdande insatser är svårt att utvärdera.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredarens principiella resonemang om värdet av&lt;br&gt;ett lågt och jämnt skattetryck, trovärdighet för inflationsmålet samt väl&lt;br&gt;fungerande finansmarknader. Regeringen har emellertid att ta hänsyn till&lt;br&gt;att de mål, som riksdagen föreslås ställa sig bakom, i stor utsträckning&lt;br&gt;kommer att fungera som vägledning för statliga myndigheters verksam-&lt;br&gt;het. Detta ställer särskilda krav på målens praktiska tillämplighet liksom&lt;br&gt;på deras egenskaper som instrument för styrning och utvärdering. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten bör vara att så långt som möjligt undvika att ange flera&lt;br&gt;konkurrerande eller motstridiga mål. En annan viktigt strävan är att må-&lt;br&gt;len skall kunna omsättas i praktiska beslut, vars konsekvenser kan förut-&lt;br&gt;ses med rimlig precision. Därtill bör graden av måluppfyllelse på ett&lt;br&gt;rimligt sätt kunna utvärderas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsminimering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller det av utredningen föreslagna delmålet om en låg nivå i skat-&lt;br&gt;tetrycket, kan det konstateras att statsskuldsräntoma idag utgör en bety-&lt;br&gt;dande post i statens budget. I den utsträckning som statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen bedrivs så att kostnaden för statens upplåning blir så låg som&lt;br&gt;möjligt, bidrar statsskuldsförvaltningen naturligen till möjligheterna att&lt;br&gt;erhålla ett lägre skattetryck. Målet att minimera skattetryckets nivå häng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;er därför nära samman med dagens kostnadsminimeringsmål; kostnads-&lt;br&gt;minimering kan utgöra en rimlig approximation av målet att minimera&lt;br&gt;skattetryckets nivå. Fördelen med ett kostnadsminimeringsmål är dock&lt;br&gt;att det medger klarare styrning och enklare utvärdering än ett skattesats-&lt;br&gt;minimeringsmål, som ju även påverkas av andra faktorer än de som&lt;br&gt;Riksgäldskontoret råder över. Det är därför regeringens bedömning att&lt;br&gt;kostnadsminimering utgör en lämpligare formulering av statsskuldspoli-&lt;br&gt;tikens mål än skattesatsminimering. Eftersom huvuddelen av skulden&lt;br&gt;kommer att finnas kvar under lång tid bör inriktningen vara att minimera&lt;br&gt;skuldens långsiktiga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens kostnadsminimeringsmål har tolkats i nominella termer. Det&lt;br&gt;kan i princip var önskvärt att låta kostnadsminimeringsmålet avse de&lt;br&gt;långsiktiga reala kostnaderna för statsskulden. Om inflationen, för&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningens vidkommande, kan betraktas som utifrån given,&lt;br&gt;innebär emellertid en minimering av den nominella kostnaderna med&lt;br&gt;automatik att även den reala kostnaden minimeras. För slutresultatet&lt;br&gt;spelar det följaktligen mindre roll om målet uttrycks i reala eller nomi-&lt;br&gt;nella termer. Av skäl som utvecklas mer under riskavsnittet gör regering-&lt;br&gt;en bedömningen att målet vad avser kostnadsminimeringen bör uttryckas&lt;br&gt;i allmänna kostnadstermer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken i statsskuldsportföljen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av utredaren föreslagna delmålet att även utjämna skattetrycket över&lt;br&gt;tiden är till sin natur mer komplicerat än målet att minimera dess nivå.&lt;br&gt;Inom ramen för statsskuldspolitiken finns det huvudsakligen två medel&lt;br&gt;med vars hjälp man kan tänkas uppnå ett jämnare skattetryck. Det ena är&lt;br&gt;valet av statsskuldens storlek, det andra är valet av statsskuldsportföljens&lt;br&gt;sammansättning. Det kraftfullaste - och mest grundläggande - av de&lt;br&gt;båda medlen är att anpassa storleken på statsskulden. Genom att låna vid&lt;br&gt;lågkonjunktur och amortera vid högkonjunktur kan kraftiga fluktuationer&lt;br&gt;i skattetrycket undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har, i enlighet med direktiven, emellertid inte sett det som&lt;br&gt;sin huvuduppgift att diskutera statsskuldens storlek. Utredningen har&lt;br&gt;därmed naturligen kommit att koncentrera analysen i detta avseende på&lt;br&gt;statsskuldsportföljens sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip skulle variansen i skattesatserna kunna minskas om det gick&lt;br&gt;att hitta en struktur på statsskuldsportföljen som var sådan att de framtida&lt;br&gt;ränteutbetalningarna skulle bli särskilt låga vid en svag utveckling av det&lt;br&gt;primära budgetsaldot (budgetsaldot exklusive statsskuldsräntoma). Utre-&lt;br&gt;daren gör därför tankeexperimentet att införa låneinstrument med rän-&lt;br&gt;teutbetalningar knutna till BNP-utvecklingen (där BNP kan sägas vara en&lt;br&gt;approximation av skattebasen). Utredaren gör emellertid bedömningen&lt;br&gt;att ett sådant låneinstrument inom överskådlig tid knappast har förutsätt-&lt;br&gt;ningar att uppnå sådana volymer att det utgör ett realistiskt alternativ till&lt;br&gt;de existerande skuldslagen, men att försöksverksamhet med BNP-&lt;br&gt;obligationer ändå bör uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att utesluta möjligheten av framtida nya låneinstrument, drar re- Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;geringen den praktiska slutsatsen att portföljvalet för överskådlig tid i&lt;br&gt;huvudsak rör andelen lån som skall vara i kronor respektive utländsk&lt;br&gt;valuta och andelen nominella respektive reala lån. Därutöver rör valet&lt;br&gt;sammansättningen av valutor i valutalåneportföljen samt räntebind-&lt;br&gt;ningstiden för respektive låneportfölj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för detta val av statsskuldsportfölj påverkas variationerna&lt;br&gt;i skattesatserna inte bara av variationerna i ränteutgifterna, utan beror&lt;br&gt;även på hur skattebasen och de offentliga utgifterna samvarierar med&lt;br&gt;realräntor, inflation och valutakurser. För att med rimlig säkerhet kunna&lt;br&gt;bedöma nettoeffekten på skattetrycket av den ena eller andra portfölj -&lt;br&gt;strategin krävs en på förhand mycket god bild av hur dessa samband ser&lt;br&gt;ut. De teorier som finns ger ofta motstridiga prediktioner, både av teck-&lt;br&gt;nen på sambanden och av styrkan i dem. Det empiriska kunskapsunder-&lt;br&gt;laget rörande de faktiska sambanden är idag alltför bristfälligt för att ge&lt;br&gt;en godtagbar grund för beslut. Enligt regeringens bedömning inskränks&lt;br&gt;därmed betydligt möjligheterna att med rimlig precision styra variationen&lt;br&gt;i skattesatserna med statsskuldsportföljens sammansättning som operativt&lt;br&gt;instrument. Därtill kommer att variationerna skattesatserna i hög grad&lt;br&gt;påverkas av andra faktorer än de Riksgäldskontoret råder över, vilket&lt;br&gt;försvårar utvärderingen. Regeringens slutsats är att skattesatsutjämning&lt;br&gt;inte utgör ett lämpligt mål för statsskuldsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har emellertid ett intresse av att undvika att man, på grund av ett&lt;br&gt;alltför stort risktagande i statsskuldsförvaltningen, drabbas av kraftiga&lt;br&gt;ökningar i kostnaderna för statens upplåning. I skuldförvaltningen upp-&lt;br&gt;kommer en mängd olika risker. Det finns till exempel olika ränte- och&lt;br&gt;valutarisker som är förknippade med upplåningen och som bland annat&lt;br&gt;beror av valda löptider, instrumentslag, kupongstorlekar, valutor och&lt;br&gt;marknadssegment. Till detta kommer att en alltför stark koncentration till&lt;br&gt;ett instrumentslag, marknadssegment eller löptidssegment innebär ökade&lt;br&gt;specifika risker. Regeringen anser det därför vara lämpligt att det till&lt;br&gt;statsskuldspolitikens mål fogas en restriktion som anger att risken i&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag att beakta risken i statsskuldsförvaltningen skulle&lt;br&gt;också, med ett förenklat synsätt, kunna ses som ett sätt att operationalise-&lt;br&gt;ra det av utredningen föreslagna målet att begränsa variationerna i skatte-&lt;br&gt;satserna. En viktig skillnad mot utredningens förslag är dock att rege-&lt;br&gt;ringens riskdefinition inte tar sin direkta utgångspunkt i de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska kostnader som kan uppstå vid förändringar i skattesatserna. Re-&lt;br&gt;geringens förslag innebär krav på generell begränsning av variationerna i&lt;br&gt;de statsfinansiella kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan påpekades att det från principiell ekonomisk utgångspunkt kan&lt;br&gt;vara mer korrekt att mäta kostnaden för statsskuldens förvaltning i reala&lt;br&gt;termer. Det konstaterades samtidigt att det med ett rent kostnadsminime-&lt;br&gt;ringsperspektiv spelar mindre roll om kostnaden uttrycks i nominella&lt;br&gt;eller reala termer. Lika enkelt förhåller det sig inte med sambandet mel-&lt;br&gt;lan variationerna i nominella och reala kostnader. Metoderna att mäta&lt;br&gt;risk i reala termer är relativt outvecklade. Det är därför, enligt regering-&lt;br&gt;ens mening, alltför tidigt att övergå till att uttrycka målet i reala termer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör därför bedömningen att det lagfästa målet vad avser Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;kostnadsminimeringen bör uttryckas i allmänna kostnadstermer. Rege-&lt;br&gt;ringen har därmed möjlighet att i framtiden precisera kostnadsminime-&lt;br&gt;ringsmål et i reala termer i sina riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kostnadsminimeringsmål innebär att ränteutgifterna periodiseras&lt;br&gt;och hänförs till rätt period. Det innebär att de årliga ränteutgifterna och&lt;br&gt;därmed lånebehovet kan variera mer än kostnaderna. Det är emellertid av&lt;br&gt;vikt att även lånebehovet utvecklas förutsägbart och inte varierar god-&lt;br&gt;tyckligt. Det gäller inte minst vid regeringens och riksdagens beredning&lt;br&gt;och uppföljning av statsbudgeten. Riksgäldskontoret bör därför, inom&lt;br&gt;ramen för kostnadsminimeringsmålet, ta i beaktande att ränteutgifterna&lt;br&gt;skall utvecklas förutsägbart och inte variera i alltför stor utsträckning.&lt;br&gt;Sådana åtgärder torde i de flesta fall ligga inom ramen för kostnadsmi-&lt;br&gt;nimeringsmålet. En begränsning av de godtyckliga variationerna i rän-&lt;br&gt;teutgifterna och lånebehovet bidrar till minskad osäkerhet om statens&lt;br&gt;finanser och därmed till lägre och mer stabila räntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den penningpolitiska restriktionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredarens uppfattning om vikten av hög trovärdighet&lt;br&gt;för prisstablitetsmålet. Regeringen utesluter inte att det, som utredningen&lt;br&gt;gör gällande, kan finnas signaleffekter i valet av statsskuldspolitik, men&lt;br&gt;gör samtidigt bedömningen att andra faktorer har större betydelse för&lt;br&gt;inflationsmålets trovärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att utredningen avgett sitt betänkande har regeringen i propo-&lt;br&gt;sitionen (1997/98:40) om Riksbankens ställning föreslagit att Riksban-&lt;br&gt;kens ställning stärks bland annat genom att det i regeringsformen tas in&lt;br&gt;ett uttryckligt förbud för myndigheter att bestämma hur Riksbanken skall&lt;br&gt;besluta i penningpolitiska frågor. Vidare föreslås ett förbud för Riksban-&lt;br&gt;kens direktion att söka eller ta emot instruktioner i penningpolitiska frå-&lt;br&gt;gor. Regeringen föreslår också att målet för penningpolitiken skall vara&lt;br&gt;att upprätthålla ett fast penningvärde och att detta mål lagfästs. Då propo-&lt;br&gt;sitionen om Riksbanken ställning innehåller förslag till förändringar i&lt;br&gt;regeringsformen måste den behandlas av två på varandra följande riksda-&lt;br&gt;gar med riksdagsval emellan. Riksdagen har under våren genomfört en&lt;br&gt;första behandling av propositionen. Förslagen i nämnda proposition, vid&lt;br&gt;sidan av sunda offentliga finanser, torde ha väsentligt större betydelse för&lt;br&gt;penningpolitikens trovärdighet än att införa ett trovärdighetsmål för&lt;br&gt;statsskuldspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsskuldsförvaltningen bör, enligt regeringens mening, inte vägledas&lt;br&gt;av penningpolitiska mål, men bör heller inte försvåra genomförandet av&lt;br&gt;penningpolitiken. I den utsträckning som ökad trovärdighet för infla-&lt;br&gt;tionsmålet leder till lägre nominella räntor kan förstärkt trovärdighet för&lt;br&gt;inflationsmålet ses som ett medel att uppnå kostnadsminimeringsmålet.&lt;br&gt;Regeringen gör därför den samlade bedömningen att inflationsmålets&lt;br&gt;trovärdighet inte skall utgöra ett särskilt mål för statsskuldspolitiken. Den&lt;br&gt;nuvarande restriktionen om att statsskuldspolitiken skall föras inom ra-&lt;br&gt;men för penningpolitikens krav bör dock kvarstå. En sådan restriktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har bland annat till effekt att motverka att statsskuldsförvaltningen ut-&lt;br&gt;formas så att det försvårar penningpolitikens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsvärd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl fungerande marknader för svenska statspapper bidrar till att reducera&lt;br&gt;de likviditets- och riskpremier som staten tvingas betala för sina lån, vil-&lt;br&gt;ket direkt påverkar kostnaderna för statsskulden. Marknadsvärd är därför&lt;br&gt;ett naturligt inslag i strävandena att minimera de långsiktiga kostnaderna&lt;br&gt;för statens upplåning. Väl fungerande och likvida finansiella marknader&lt;br&gt;bidrar också indirekt till samhällsekonomin genom att exempelvis un-&lt;br&gt;derlätta kapitalförsörjningen till företag och privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypotetiskt skulle man kunna finna att vissa marknadsvårdande ope-&lt;br&gt;rationer är samhällsekonomiskt lönsamma men statsfinansiellt olönsam-&lt;br&gt;ma. Det är dock regeringens bedömning att det inte är lämpligt att&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen utöver kostnadsminimeringsmålet skall ha ett&lt;br&gt;särskilt marknadsvårdsmål. En anledning till detta är att kalkyler som&lt;br&gt;uppskattar det samhällsekonomiska värdet av åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;åstadkomma bättre fungerande finansiella marknader med nödvändighet&lt;br&gt;blir komplexa och osäkra. Därutöver kan resultatet av marknadsvårdande&lt;br&gt;insatser vara svårt att utvärdera. Att introducera ett marknadsvårdsmål&lt;br&gt;skulle därtill försvåra styrningen av Riksgäldskontorets verksamhet efter-&lt;br&gt;som två sidoordnade mål skulle komma att finnas. Eftersom de samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska vinster som teoretiskt skulle kunna erhållas genom ett expli-&lt;br&gt;cit marknadsvårdsmål är osäkra och troligtvis små torde dessa inte kunna&lt;br&gt;kompensera för de problem och de kostnader ett sådant mål skulle orsaka&lt;br&gt;vid förvaltningen av statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock bör Riksgäldskontoret, utan att åsidosätta kostnads-&lt;br&gt;minimeringsmålet, ha möjlighet att främja de finansiella marknadernas&lt;br&gt;funktion. I det fall Riksgäldskontoret bedömer att en marknadsvårdande&lt;br&gt;operation ändå bör genomföras trots att den medför ökade kostnader för&lt;br&gt;staten, bör Riksgäldskontoret begära särskilda medel för detta ändamål&lt;br&gt;hos regeringen. Regeringen får därefter väga denna insats mot andra&lt;br&gt;statliga insatser inom ramen för den sedvanliga statliga budgetprövning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det nuvarande må-&lt;br&gt;let, att långsiktigt minimera kostnaderna för statens upplåning, alltjämt&lt;br&gt;utgör en lämplig utgångspunkt för statsskuldspolitiken. Därtill bör den&lt;br&gt;nuvarande restriktionen, att statsskuldspolitiken skall bedrivas inom ra-&lt;br&gt;men för de krav som penningpolitiken ställer, kompletteras med en re-&lt;br&gt;striktion med innebörden att risken i statsskuldsportföljen skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utvärdering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall varje år i en skrivelse till riks-&lt;br&gt;dagen utvärdera förvaltningen av statsskulden. Skrivelsen skall senast&lt;br&gt;den 15 maj lämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att riksdagen årligen ordnar en offentlig utfråg-&lt;br&gt;ning med riksgäldsdirektören och finansministern. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också att den marknadsvårdande verksamheten årligen utvärderas genom&lt;br&gt;särskilda konsultrapporter skrivna av oberoende experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksgäldskontoret tillstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;om offentliga utfrågningar och utvärdering med hjälp av oberoende ex-&lt;br&gt;perter. Riksrevisionsverket stöder utredningens förslag om regelbundet&lt;br&gt;återkommande utvärderingar av Riksgäldskontoret. Verket anser vidare&lt;br&gt;att metoderna för utvärdering bör utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens forslag: Med statsskuldens ökade betydelse&lt;br&gt;för statens finanser ökar också riksdagens behov av utvärdering av&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen. En utvärdering bör syfta till att ge insyn och till&lt;br&gt;att möjliggöra en bedömning av hur statsskuldsförvaltningen faktiskt&lt;br&gt;bedrivits. Eftersom en utvärdering ger vägledning för framtida beslut är&lt;br&gt;den väsentlig även i ett framåtblickande perspektiv. Därutöver ger en&lt;br&gt;regelbundet återkommande utvärdering goda incitament till en effektiv&lt;br&gt;skuldförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag bedömer riksdagen resultatet av Riksgäldskontorets verksamhet i&lt;br&gt;samband med budgetpropositionen. Förslaget att låta regeringen göra en&lt;br&gt;utvärdering i form av en skrivelse till riksdagen ger statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen en mer framskjuten roll i riksdagsbehandlingen. Till detta kom-&lt;br&gt;mer att en skrivelse som lämnas till riksdagen under våren hinner mo-&lt;br&gt;tionsbehandlas före riksdagens sommaruppehåll. Skrivelsen kan sedan&lt;br&gt;behandlas av höstriksdagen när den åter samlats. Därigenom kan utvärde-&lt;br&gt;ringen få en skyndsammare riksdagsbehandling än en utvärdering inom&lt;br&gt;budgetpropositionens ram. Utvärderingen kan vara fardigbehandlad av&lt;br&gt;riksdagen i samband med att regeringen beslutar om riktlinjerna för det&lt;br&gt;kommande årets verksamhet vilket innebär att eventuella synpunkter kan&lt;br&gt;beaktas i de statsskuldspolitiska riktlinjerna för det kommande verksam-&lt;br&gt;hetsåret. Vid en behandling i budgetpropositionen skulle slutsatserna från&lt;br&gt;utvärderingen endast ge genomslag i de riktlinjer som avser det tredje&lt;br&gt;verksamhetsåret efter genomförandet. Det vore i och för sig önskvärt att&lt;br&gt;skrivelsen angående utvärderingen av statsskuldsförvaltningen lämnades&lt;br&gt;till riksdagen i sådan tid att den kunde färdi gbehandlas under vårriksda-&lt;br&gt;gen. En så snabb utvärdering bedöms dock inte vara möjlig under de&lt;br&gt;närmaste åren. Efter att former och rutiner utvecklats bör dock tiden för&lt;br&gt;utvärderingen kunna förkortas. På sikt bör det därför vara möjligt att&lt;br&gt;riksdagen ges möjlighet att behandla utvärderingen av statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningen under våren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en fördel med att utvärderingen sker i en särskild skrivelse&lt;br&gt;till riksdagen är att en sådan underlättar en samlad bedömning av&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningen. Skrivelsen bör således möjliggöra inte bara att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontorets verksamhet utvärderas, utan även att de beslut röran- Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;de statsskuldsförvaltningen som regeringen ansvarar för kan utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall således ansvara för att en utvärdering lämnas till&lt;br&gt;riksdagen. Regeringen skall göra denna utvärdering med utgångspunkt i&lt;br&gt;underlag som lämnas av Riksgäldskontoret. Eftersom statsskuldsförvalt-&lt;br&gt;ningens kostnadsminimeringsmål är långsiktigt bör förvaltningen utvär-&lt;br&gt;deras över perioder som är tillräckligt långa för att tillfälliga variationer i&lt;br&gt;resultatet skall kunna utjämnas. Regeringen finner att nuvarande femåri-&lt;br&gt;ga utvärderingsperioder är lämpliga. Femårsperioder omfattar vanligen&lt;br&gt;flera konjukturfaser. En femårsperiod är vidare inte längre än att den är&lt;br&gt;överblickbar för sittande styrelse och riksgäldsdirektör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen bör innehålla en analys av hur kostnadsminimerings-&lt;br&gt;målet har uppnåtts. Riskerna bör analyseras och kostnaderna bör sättas i&lt;br&gt;relation till tagna risker. Exempelvis kan en utvärdering göras genom att&lt;br&gt;jämföra resultatet med alternativa upplåningsstrategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad utredaren föreslår anges i regeringens förslag inte&lt;br&gt;marknadsvärd som ett eget mål statsskuldsförvaltningen. Någon särskild&lt;br&gt;utvärdering av marknadsvårdande insatser såsom utredaren föreslår är&lt;br&gt;därför enligt regeringens uppfattning inte nödvändig. Metoderna för ut-&lt;br&gt;värdering utvecklas fortlöpande. Regeringen finner det därför olämpligt&lt;br&gt;att i riksdagsbeslut ytterligare låsa fast vilka utvärderingsmetoder som&lt;br&gt;skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan även anlita extern kompetens för att erhålla ytterligare&lt;br&gt;underlag för skrivelsen. Det faktum att även beslut som regeringen an-&lt;br&gt;svarar för omfattas av utvärderingen talar för att så bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansutskottet kan kalla företrädare för Riksgäldskontoret och rege-&lt;br&gt;ringen till sina sammanträden för att få information om och diskutera&lt;br&gt;statsskuldsförvaltningens utformning. Detta kan ske i form av offentliga&lt;br&gt;utfrågningar. Utskottet har på så sätt möjligheter att komplettera den in-&lt;br&gt;formation man får av regeringen i skrivelsen. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;saknas skäl att reglera de närmare formerna för riksdagsbehandlingen&lt;br&gt;såsom utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Samråd i statsskuldsförvaltningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringens beslut om riktlinjer för statsskul-&lt;br&gt;dens förvaltning skall fattas efter förslag från Riksgäldskontoret och&lt;br&gt;efter yttrande av Riksbanken. Kravet på att Riksgäldskontoret skall&lt;br&gt;samråda med Riksbanken inför uppköp av statslån tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningen menar att man bör eftersträva&lt;br&gt;att statsskuldspolitiken och penningpolitiken bedrivs så fristående från&lt;br&gt;varandra som möjligt. Samtidigt föreslås att statsskuldspolitiken skall&lt;br&gt;bidra till trovärdighet för Riksbankens prisstabilitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksgäldskontoret föreslår att bestämmelsen i la-&lt;br&gt;gen om statens upplåning om att uppköp av svenska statspapper skall ske&lt;br&gt;i samråd med Sveriges riksbank tas bort och att en bestämmelse om att&lt;br&gt;Riksgäldskontoret skall informera Riksbanken om viktigare statsskulds-&lt;br&gt;politiska beslut och åtgärder införs i Riksgäldskontorets instruktion. Sve-&lt;br&gt;riges riksbank understryker att statsskuldspolitiken måste hanteras på ett&lt;br&gt;sätt som inte försvårar genomförandet av penningpolitiken. Mot bak-&lt;br&gt;grund av utvecklingen på de finansiella marknaderna anser dock Riks-&lt;br&gt;banken att en översyn av återstående restriktioner för Riksgäldskontorets&lt;br&gt;agerande på de finansiella marknaderna är motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samråd inför regeringens årliga riktlinjebeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag beslutar regeringen om storleken på den årliga upplåningen i ut-&lt;br&gt;ländsk valuta efter samråd med Riksbanken. Med den i avsnitt 6 före-&lt;br&gt;slagna ordningen, att regeringen beslutar om riktlinjerna för hela&lt;br&gt;statsskuldsportföljen, finner regeringen det naturligt att regeringen inför&lt;br&gt;beslutet drar nytta av den kunskap som finns hos Riksgäldskontoret. Ge-&lt;br&gt;nom att beslutet tas med utgångspunkt i de förslag som Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret ger säkerställs Riksgäldskontorets inflytande. Den penningpolitiska&lt;br&gt;restriktionen på statsskuldsförvaltningen gör det, enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning. lämpligt att även Riksbanken bereds möjlighet att ge synpunkter&lt;br&gt;inför regeringens beslut. Detta sker lämpligen genom att Riksbanken ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över Riksgäldskontorets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd mellan Riksgäldskontoret och Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den löpande statsskuldsförvaltningen skall Riksgäldskontoret enligt&lt;br&gt;nuvarande instruktionen samråda med Riksbanken i frågor av större pen-&lt;br&gt;ningpolitisk betydelse. Därtill skall Riksgäldskontoret enligt lagen om&lt;br&gt;statens upplåning samråda med Riksbanken inför beslut om uppköp av&lt;br&gt;statslån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på de svenska finansmarknaderna under de senaste tio Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;åren har bland annat lett till större likviditet i marknaden för svenska&lt;br&gt;räntebärande värdepapper. Det bör därför idag finnas bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar än tidigare för att statsskuldspolitiken skall kunna genomföras&lt;br&gt;utan att påverka möjligheterna att genomföra penningpolitiken. Förvalt-&lt;br&gt;ningen av statens skuld skall göras inom ramen för penningpolitikens&lt;br&gt;krav. Därtill är marknadsvärd i dag ett naturligt inslag i Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret kostnadsminimering. Det finns därför liten anledning att anta att&lt;br&gt;Riksgäldskontoret kommer att vilja genomföra transaktioner som försvå-&lt;br&gt;rar genomförandet av penningpolitiken. Behovet av samråd mellan Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret och Riksbanken bedöms följaktligen vara litet. I vissa fall&lt;br&gt;kan dock samråd mellan Riksgäldskontoret och Riksbanken vara befogat.&lt;br&gt;Regeringen avser därför inte att ta bort det krav på samråd med Riksban-&lt;br&gt;ken i frågor om den allmänna inriktningen av upplåningsverksamheten,&lt;br&gt;som regleras i instruktionen för Riksgäldskontoret. Samrådet skall före-&lt;br&gt;trädesvis gälla frågor av större penningpolitisk betydelse. Detta innebär&lt;br&gt;att samråd till exempel skall ske inför åtgärder som kan ge påtagliga sig-&lt;br&gt;naleffekter om kronans framtida kurs eller inflationsutvecklingen i Sve-&lt;br&gt;rige och inför beslut som har betydelse för Riksbankens möjligheter att&lt;br&gt;genomföra penningpolitiska operationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande lagreglerade kravet på Riksgäldskontoret att samråda&lt;br&gt;med Riksbanken vid uppköp av statslån infördes i syfte att undvika att&lt;br&gt;uppköpen försvårar genomförandet av Riksbankens penningpolitik. Tidi-&lt;br&gt;gare genomfördes också uppköpen av Riksbanken. Det finns inte anled-&lt;br&gt;ning att förutsätta att uppköp av lån leder till större påverkan på räntan än&lt;br&gt;exempelvis emissioner. Regeringen finner därför ingen grund för att i lag&lt;br&gt;särskilt reglera samrådsformema för uppköp av statslån. Regeringen kon-&lt;br&gt;staterar också att Riksgäldskontoret idag genomför uppköp av statslån&lt;br&gt;och att detta inte längre görs genom Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löpande informationsutbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag sker ett löpande informationsutbyte mellan regeringen, Riksbanken&lt;br&gt;och Riksgäldskontoret i Arbetsgruppen för statens upplåning. De förslag&lt;br&gt;som ges i denna proposition innebär i detta avseende inga förändringar&lt;br&gt;mot dagens ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förlängning av fristen för omstrukturering av &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:154&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;AP-fondens fastighetsinnehav&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: AP-fonden medges ett undantag från det förbud&lt;br&gt;att direktäga fastigheter i placeringssyfte som gäller fr.o.m. den 1&lt;br&gt;september 1998. Undantaget avser fondens fastigheter i utlandet och&lt;br&gt;sträcker sig t.o.m. utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Allmänna pensionsfondens (AP-&lt;br&gt;fondens) fastighetsinnehav förvaltas av första-tredje fondstyrelserna.&lt;br&gt;Fondstyrelsernas fastighetsinnehav var vid utgången av år 1997 värderat&lt;br&gt;till 25,3 miljarder kronor. Av fastighetsinnehavet avsåg 21 miljarder kro-&lt;br&gt;nor fastigheter som ägs av AP-fonden direkt, medan resten ägs indirekt&lt;br&gt;främst via bolag. Enligt beslut av riksdagen hösten 1997 upphör fondsty-&lt;br&gt;relsernas möjlighet att som kapitalplacering direktäga fastigheter fr.o.m.&lt;br&gt;1 september 1998 (prop. 1997/98:1 utg. omr. 2 avsnitt 4.5, bet.&lt;br&gt;1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120, SFS 1998:29). Efter detta datum får&lt;br&gt;fondstyrelserna investera i fastigheter endast genom bolag eller andelar i&lt;br&gt;utländsk fastighetsfond. Ändringen har skett främst i syfte att effektivise-&lt;br&gt;ra kapitalförvaltningen i AP-fonden och att förbättra den svenska fastig-&lt;br&gt;hetsmarknadens funktionssätt. Lagändringen innebär att fondstyrelserna,&lt;br&gt;för att kunna behålla sina direktäga fastigheter, måste omstrukturera fas-&lt;br&gt;ti ghetsinnehaven till indirekta innehav senast till den 1 september 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AP-fonden (första-tredje fondstyrelserna) har i en skrivelse till Fi-&lt;br&gt;nansdepartementet hemställt att tidpunkten för när fondstyrelserna inte&lt;br&gt;längre får direktäga fastigheter skjuts fram till utgången av år 1999 be-&lt;br&gt;träffande de fastigheter som styrelserna har i London. Som skäl har&lt;br&gt;fondstyrelserna i huvudsak anfört följande. De fastigheter i London som&lt;br&gt;fondstyrelserna direktäger är marknadsvärderade till 2,3 miljarder kro-&lt;br&gt;nor. En överföring av dessa fastigheter till ett bolag skulle medföra en&lt;br&gt;överlåtelseskatt (transfer tax) på 3 %, dvs. ca 70 miljoner kronor. För att&lt;br&gt;fastigheterna skall kunna hanteras på ett affärsmässigt effektivt sätt och&lt;br&gt;inte onödigtvis belastas av nämnda skatt undersöker fondstyrelserna al-&lt;br&gt;ternativa lösningar till en ren bolagisering. Bland annat analyseras möj-&lt;br&gt;ligheten att sälja hela eller delar av beståndet eller att apportera in fastig-&lt;br&gt;heter till brittiska fastighetsbolag. Det är osäkert hur lång tid denna pro-&lt;br&gt;cess kommer att ta. För att inte komma i tidsnöd och därmed försämra&lt;br&gt;möjligheterna till en bra ekonomisk lösning bör den tidsgräns för när&lt;br&gt;fondstyrelserna inte längre får direktäga fastigheter senareläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att en omstrukturering även av fastighetsinnehavet i&lt;br&gt;utlandet sker inom den tidsram som riksdagen beslutat. Fondstyrelserna&lt;br&gt;bör emellertid inte tvingas att göra detta till en kostnad som inte kan an-&lt;br&gt;ses försvarlig med hänsyn till kravet på en ändamålsenlig kapitalförvalt-&lt;br&gt;ning. Regeringen anser därför att fondstyrelserna bör få ytterligare tid på&lt;br&gt;sig att vidta lämpliga dispositioner beträffande de fastigheter som styrel-&lt;br&gt;serna har i London. Fondstyrelserna bör ges det begärda tidsutrymmet för&lt;br&gt;detta. Regeringen förutsätter emellertid att fondstyrelserna genomför en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omstrukturering av fastighetsinnehavet i London så snart det kan ske Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;med hänsyn till kravet på en ändamålsenlig förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt löses en förlängd tid för att omstrukturera första-tredje&lt;br&gt;fondstyrelsernas fastighetsinnehav i utlandet genom ett tillägg i ikraftträ-&lt;br&gt;dande- och övergångsbestämmelserna till den ändring i AP-&lt;br&gt;fondsreglementet som beslutades av riksdagen i slutet av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag rörande statsskuldsförvaltningen har inga direkta&lt;br&gt;budgetkonsekvenser. Förslagen om mål, ansvarsfördelning, utvärdering&lt;br&gt;och samrådsformer för statsskuldsförvaltningen syftar alla till att skapa&lt;br&gt;bästa möjliga förutsättningar för en effektiv statsskuldsförvaltning och&lt;br&gt;därmed lägre kostnader för staten på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den målformulering för statsskuldsförvaltningen som regeringen fö-&lt;br&gt;reslår anges även restriktionen att risken i statsskuldsförvaltningen skall&lt;br&gt;beaktas. Den av regeringen föreslagna ansvarsfördelningen möjliggör en&lt;br&gt;samlad riskbedömning. Dessa faktorer kan förväntas medverka till stabi-&lt;br&gt;litet i statens finanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förslag rörande en förlängning av fristen för AP-fonden att&lt;br&gt;omstrukturera sitt fastighetsinnehav i utlandet har inga direkta konsek-&lt;br&gt;venser för statens budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;F örfattningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om&lt;br&gt;statens upplåning&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats på så sätt att det särskilda kravet på samråd vid&lt;br&gt;uppköp av statslån tagits bort. Skälen härtill framgår av avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har bytt beteckning från 2 § till 3 §. Som en följd av att be-&lt;br&gt;teckningen för 1 a § ändras till 2 § har också hänvisning ändrats på mot-&lt;br&gt;svarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som är ny, anger målet för förvaltningen av statens skuld.&lt;br&gt;Målet är att långsiktigt minimera kostnaderna för statens skuld. Till målet&lt;br&gt;finns två restriktioner; dels skall risken i förvaltningen beaktas, dels skall&lt;br&gt;statsskulden förvaltas inom ramen för de krav som penningpolitiken&lt;br&gt;ställer. Bestämmelsen behandlas utförligt i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, anges att regeringen årligen skall besluta om&lt;br&gt;riktlinjer för statsskuldsförvaltningen samt vissa bestämmelser om hur&lt;br&gt;beslutet skall beredas. Skälen för bestämmelsen behandlas närmare i av-&lt;br&gt;snitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och anger att regeringen skall utvärdera statsskuldsför-&lt;br&gt;valtningen i en årlig skrivelse till riksdagen. Detta motiveras närmare i&lt;br&gt;avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:29) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för&lt;br&gt;Allmänna pensionsfonden&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser har behandlats i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1059) om Prop. 1997/98:154&lt;br&gt;statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;H §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av att lagen om statens upplåning ändrat rubrik till&lt;br&gt;lagen om statens upplåning och skuldförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändring i hänvisning till följd av att lagen om statens upplåning ändrat&lt;br&gt;rubrik till lagen om statens upplåning och skuldförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser avseende&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1997:66) Statsskuldspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Sveriges riksbank,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, Konjunkturinstitutet, Första till tredje AP-fondstyrelsema,&lt;br&gt;Handelshögskolan i Göteborg, Handelshögskolan i Stockholm, Konkur-&lt;br&gt;rensverket, Sveriges Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralor-&lt;br&gt;ganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföre-&lt;br&gt;ningen, Svenska Bankföreningen, Penningmarknadsinformation AB och&lt;br&gt;Svenska Fondhandlareföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Finansinspektionen, Stockholms Fondbörs AB,&lt;br&gt;Lunds universitet, Kammarkollegiet, Svenska Kommunförbundet, Land-&lt;br&gt;stingsförbundet, Kooperativa förbundet, Finansbolagens förening, Fond-&lt;br&gt;bolagens förening, Handelns utredningsinstitut och Värdepapperscentra-&lt;br&gt;len AB har förklarat sig avstå från att lämna remissyttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Framställan om dispens för överföring av direktägda &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:154&lt;br&gt;utländska fastigheter till bolag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 2&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ändring av Allmänna Pensionsfondens reglemente&lt;br&gt;(1983:1092) som riksdagen fattade beslut om i december 1997 (prop.&lt;br&gt;1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) får inte Första, Andra&lt;br&gt;och Tredje fondstyrelserna (AP-fonden 1-3) efter den 1 september 1998&lt;br&gt;längre äga fastigheter direkt. Ägandet måste därefter vara i form av aktier&lt;br&gt;i svenska eller utländska fastighetsbolag. AP-fondens 1-3 totala fastig-&lt;br&gt;hetsbestånd var marknadsvärderat till 25,3 mdkr per 97-12-31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fastigheter som AP-fonden 1-3 direktäger i Sverige, vilka motsva-&lt;br&gt;rar ett värde av 19,7 mdkr, kommer att föras över till ett av fondstyrel-&lt;br&gt;serna gemensamt helägt fastighetsbolag. Avsikten är att denna överföring&lt;br&gt;ska vara genomförd vid halvårsskiftet 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det svenska fastighetsbeståndet har AP-fonden 1-3 också in-&lt;br&gt;vesterat i fastigheter i London och Bryssel samt i amerikanska fastighets-&lt;br&gt;fonder s.k. REIT's. Av de utländska fastighetsinvesteringama utgörs hu-&lt;br&gt;vuddelen av investeringarna i London av direktägda fastigheter. Bestån-&lt;br&gt;det i London var vid årsskiftet marknadsvärderat till totalt 3,1 mdkr var-&lt;br&gt;av 2,3 mdkr utgjorde direktägda fastigheter. De resterande utländska fas-&lt;br&gt;tighetsinvesteringama på sammanlagt 2,5 mdkr är i indirekt form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överföring av de direktägda fastigheterna i London till ett av AP-&lt;br&gt;fonden 1-3 helägt bolag uppfyller kravet på bolagisering men medför att&lt;br&gt;överföringen kommer att beläggas med en lagfart (transfer tax) på 3 %&lt;br&gt;motsvarande ca 70 mdkr. För att Londonfastighetema ska kunna hanteras&lt;br&gt;på ett affärsmässigt effektivt sätt och inte onödigtvis belastas av denna&lt;br&gt;transfer tax undersöks alternativa lösningar till en ren bolagisering. Bl.a.&lt;br&gt;analyseras möjligheten att sälja hela eller delar av beståndet eller att ap-&lt;br&gt;portera in fastigheter till brittiska fastighetsbolag. Det är osäkert hur lång&lt;br&gt;tid denna process kommer att ta. För att inte komma i tidsnöd och där-&lt;br&gt;med försämra möjligheterna till en bra ekonomisk lösning bör tidsgrän-&lt;br&gt;sen för när AP-fonden 1-3 inte längre får äga fastigheter direkt senare-&lt;br&gt;läggas avseende innehavet i London.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna hemställer mot denna bakgrund att tidpunkten när&lt;br&gt;fondstyrelserna inte längre får direktägda fastigheter i London, förskjuts&lt;br&gt;från 1 september 1998 till 31 december 1999. Huvudmotivet är att&lt;br&gt;fondstyrelserna därigenom kan uppnå en affärsmässig bättre lösning än&lt;br&gt;eljest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För&lt;br&gt;ALLMÄNNA PENSIONFONDEN&lt;br&gt;Första, Andra och Tredje fondstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lennart Nilsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,&lt;br&gt;Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,&lt;br&gt;Engqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Förvaltningen av statsskulden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56183, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:FiU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:FiU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:FiU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:FiU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-04-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-04-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-04-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:46:09</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03154</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:46:09</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:FiU29</uppgift>
<ref_dok_id>GL01FiU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förvaltningen av statsskulden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:154&lt;br/&gt;
Förvaltning av statsskulden</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Fi64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:154 Förvaltningen av statsskulden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:154&lt;br/&gt;
Förvaltning av statsskulden</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Fi64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:154 Förvaltningen av statsskulden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>