<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224040</hangar_id>
 <dok_id>GL03145</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>145</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:145</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>145</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-05-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:30</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03145/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03145</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03145</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:145&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart&lt;br&gt;Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thage G Peterson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Mi lj ödepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till&lt;br&gt;nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljö-&lt;br&gt;problemen i Sverige är lösta. Sverige skall vidare internationellt vara en&lt;br&gt;pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling.&lt;br&gt;I propositionen anger regeringen hur miljöpolitiken på olika områden&lt;br&gt;skall föras vidare för att detta övergripande mål skall kunna nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen är en vidareutveckling och precisering av det inledda ar-&lt;br&gt;betet för en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen har under hösten&lt;br&gt;1997 och våren 1998 lagt fram propositioner och en skrivelse när det&lt;br&gt;gäller flera områden som tillsammans med den nu aktuella miljöproposi-&lt;br&gt;tionen är viktiga delar i det samlade arbetet för en hållbar utveckling. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. förslag om energi, transporter, regionalpolitik, sysselsättning,&lt;br&gt;konsumentpolitik, bostadspolitik, jordbruk samt arkitektur, formgivning&lt;br&gt;och design. Regeringen har vidare föreslagit att en ny balk, miljöbalken,&lt;br&gt;införs (prop. 1997/98:45). Förslaget till ny miljöbalk utgör en både sam-&lt;br&gt;ordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling.&lt;br&gt;Regeringen uttalar också i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.&lt;br&gt;1997/98:150), att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbar-&lt;br&gt;het bör fortsätta och föreslår höjda anslag till miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att en ny struktur för arbetet med miljömål bör till-&lt;br&gt;lämpas. Ett begränsat antal nationella miljökvalitetsmål fastställs av riks-&lt;br&gt;dagen. Genom dessa miljökvalitetsmål anger riksdagen vilket miljötill-&lt;br&gt;stånd som skall uppnås i ett generationsperspektiv. Regeringen svarar för&lt;br&gt;att delmål ställs upp i de fall det behövs för att nå miljökvalitetsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålen utgör utgångspunkter för en precisering av mål och strategier Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer på skilda nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det övergripande generationsmålet och den&lt;br&gt;nya strukturen innebär ett nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken. Rege-&lt;br&gt;ringen har därför för avsikt att tillsätta en parlamentarisk beredning som&lt;br&gt;far i uppgift att i samverkan med berörda myndigheter göra en samlad&lt;br&gt;översyn av detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att den nya miljöbalken och de nya na-&lt;br&gt;tionella miljökvalitetsmålen, med den ansvarsfördelning för målupp-&lt;br&gt;fyllelse m.m. som föreslås, tillsammans skapar ytterligare förutsättningar&lt;br&gt;för en decentralisering av miljöarbetet. Härigenom ökar möjligheterna&lt;br&gt;och intresset, inte minst inom näringslivet, att ta egna initiativ till åt-&lt;br&gt;gärder för en bättre miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett globalt perspektiv behöver resursanvändningen effektiviseras. Be-&lt;br&gt;räkningar visar att resursanvändningen i vår del av världen behöver ef-&lt;br&gt;fektiviseras avsevärt om jordens ekosystem skall kunna bära en ökande&lt;br&gt;världsbefolkning och samtidigt lämna utrymme för en standardökning i&lt;br&gt;världens utvecklingsländer. Som ett möjligt mått på den nödvändiga&lt;br&gt;minskningen har inom FN-systemet lanserats begreppet faktor 10, som&lt;br&gt;innebär att i-ländemas resursanvändning i ett generationsperspektiv grovt&lt;br&gt;räknat behöver bli tio gånger effektivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en utvecklad kretsloppsstrategi med krav på en större resurshushåll-&lt;br&gt;ning föreslår regeringen för en rad olika varuslag att berörda inriktar sitt&lt;br&gt;handlande så att uppsatta mål kan uppnås inom en till två generationer.&lt;br&gt;Ett vitalt och miljöanpassat näringsliv och en miljöanpassad samhälls-&lt;br&gt;planering är nödvändiga förutsättningar för en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kemikaliepolitiken skall allt kemikaliesäkerhetsarbete&lt;br&gt;liksom hittills utgå från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder måste&lt;br&gt;kompletteras med ett mer generellt arbetssätt som riktas mot ämnen med&lt;br&gt;vissa specifika egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU verkar Sverige för en intensifiering av arbetet med att in-&lt;br&gt;tegrera miljöfrågorna i olika samhällssektorer. Det internationella miljö-&lt;br&gt;samarbetet skall vara fortsatt handlingsinriktat och offensivt. En mål-&lt;br&gt;medveten strävan är att integrera miljöaspekten i frågor som rör handel,&lt;br&gt;bistånd och tekniköverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen godkänner 1997 års ändringar av&lt;br&gt;Montrealprotokollet med skärpningar av de regler som gäller för ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozonskiktet. Regeringen föreslår vidare att riksdagen&lt;br&gt;godkänner en konvention om säkerheten vid hantering av använt kärn-&lt;br&gt;bränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läsanvisning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudförslag utgörs av förslaget till nationella miljökva-&lt;br&gt;litetsmål. Denna läsanvisning syftar till att belysa hur dessa mål i olika&lt;br&gt;avseenden förs vidare i propositionens kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 miljökvalitetsmål;&lt;br&gt;Ansvarsfördelning mellan olika&lt;br&gt;samhällsnivåer och sektorer m.m.;&lt;br&gt;Uppföljning av regeringens förslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för resurseffektivitet och deras&lt;br&gt;koppling till miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för en ny kemikaliepolitik och&lt;br&gt;deras koppling till miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsstrategier inom vissa områden och&lt;br&gt;deras koppling till miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;(transporter, försurning och klimat)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 8 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets miljöarbete och&lt;br&gt;konsumenternas roll med koppling till&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen (bl.a. ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel, upphandling och miljöledning)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 9 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällsplanering samt lokalt och regionalt&lt;br&gt;miljöarbete med koppling till&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen (bl.a. lokalt&lt;br&gt;investeringsstöd för hållbar utveckling&lt;br&gt;och fortsatt Agenda 21-arbete)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 10 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Strategi för det svenska miljöarbetet i EU&lt;br&gt;och kopplingen till miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 11 behandlar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ett stärkt internationellt miljöarbete och&lt;br&gt;kopplingen till miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning....................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Naturvårdsverkets förslag till nya nationella miljökvalitetsmål. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Grundvattenutredningen..............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Naturvårdsverkets förslag om utökat förbud mot mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvattning..........................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Miljövårdsberedningens betänkande om utökat skydd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktiv skogsmark........................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Miljövårdsberedningens förslag angående statsförvaltningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete för ekologisk hållbarhet.........................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Miljöövervakningsutredningen.................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Kretsloppsdelegationens förslag till strategi för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurseffektivitet och kretsloppsanpassad varu-&lt;br&gt;produktion.........................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Bioråvaruutredningen................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Naturvårdsverkets uppföljning av producentansvaret...............12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Kretsloppsdelegationens förslag till producentansvar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möbler...............................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Naturvårdsverkets aktionsplan på avfallsområdet..................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Kemikommitténs betänkande om en hållbar kemikaliepolitik 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Kemikalieinspektionens rapport om kemikalier i textilier......13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 Kemikalieinspektionens rapport Avvecklings-projektet.........13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 Utvärdering av kvicksilver- och amalgamavveck-lingen........14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 Rapporter om additiv i PVC samt hantering av PVC-avfall... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 Altemativbränsleutredningen..................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 Förslag till nytt miljöklassningssystem för bilar.....................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 Åtgärder mot försurning..........................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 Naturvårdsverkets nationella plan för kalkningsverksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten..................................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 Stöd till energiskog..................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 Boverkets rapport Sverige 2009 - förslag till vision..............16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik...........................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 Underlag för den svenska strategin i EU:s miljöarbete...........17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 Nationalkommittén för Agenda 21..........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 Ratificering av ändring i Montrealprotokollet om ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bryter ned ozonskiktet...............................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 Ratificering av konventionen om säkerheten vid hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av radioaktivt avfall..........................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Miljöpolitikens utveckling och inriktning............................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar utveckling...........34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Miljökvalitetsmålens roll i arbetet för en ekologiskt hållbar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckling..........................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Regeringens förslag till&amp;nbsp;nya nationella miljökvalitetsmål.........44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Frisk luft...................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Grundvatten av god kvalitet.....................................52 Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Levande sjöar och vattendrag..................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Myllrande våtmarker...............................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård..........77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.6 Ingen övergödning...................................................93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.7 Bara naturlig försurning.........................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.8 Levande skogar......................................................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.9 Ett rikt odlingslandskap.........................................120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.10 Storslagen fjällmiljö.............................................130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.11 God bebyggd miljö..............................................138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.12 Giftfri miljö..........................................................150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.13 Säker strålmiljö....................................................154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.14 Skyddande ozonskikt...........................................157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.15 Begränsad klimatpåverkan...................................162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Myndigheternas arbete med miljökvalitetsmålen m.m...........169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Ansvarsfördelning i miljömålsarbetet och upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följning av målen..........................................169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Sektorsmyndigheter och hållbar utveckling..........173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Miljöledningssystem i statlig verksamhet.............175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Underlag och metoder för uppföljning och utvärdering..........176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Miljöstatistik och indikatorer.................................178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Kulturmiljöstatistik................................................180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Miljöövervakningsutredningen..............................181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Miljöövervakningen av kemikalier........................184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.5 Kulturmiljöövervakning........................................185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.6 Miljöövervakning av radioaktiva ämnen...............185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.7 Materialflödesstatistik...........................................186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle...................................188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Riktlinjer för en effektiv och långsiktigt hållbar material-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och energianvändning.....................................................188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Miljövarupolicy inom EU.......................................................195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Producentansvar och kretsloppsanpassning av varor..............196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Producentansvaret för förpackningar, retur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;papper och däck som bidrag till&lt;br&gt;omställningen av miljöarbetet......................197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Producentansvar för bilar samt elektriska och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektroniska produkter..................................201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Kretsloppsanpassning av möbler, byggnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kontorspapper m.m................................203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Mindre mängd avfall för bortskaffande..................................205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Kretslopp av&amp;nbsp;växtnäring mellan stad och land........................207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Ett säkert och utvecklande arbetsliv är en viktig faktor i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kretsloppsanpassningen..................................................208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Kemikaliepolitik för 2000-talet..........................................................209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Nya arbetssätt behövs i kemikaliepolitiken.............................209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken............................212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Arbetet med att minska riskerna vid hantering av kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan utvecklas..................................................................220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.1 Utgångspunkter för det framtida arbetet................220 &amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.2 Samverkan, myndighetsorganisation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsarbetets uppläggning.........................221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.3 Ökad information till allmänheten.........................224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.4 Klassificering och märkning av kemiska produkter227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.5 Kunskapen om kemikaliers användning är otill-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcklig ...........................................................228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.6 Försiktighetsprincipen och Produktvalsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(substitutionsprincipen) måste accepteras&lt;br&gt;globalt...........................................................229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.7 Det behövs en gemensam kemikaliepolicy på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-nivån.......................................................230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.8 Global samverkan för att uppnå de nationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsmålen......................................230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen........233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.1 Kemikalier i textilier..............................................234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.2 Läkemedels samt kosmetiska och hygieniska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkters miljöpåverkan.............................237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.3 Bly 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.4 Kvicksilver.............................................................246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.5 PCB 253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.6 Bromerade flamskyddsmedel................................255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.7 Klorparaffiner........................................................258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.8 Nonylfenoletoxilater..............................................260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.9 Ftalater och andra mjukgörare i PVC m.m............263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.10 Organiska tennföreningar som tillsats i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PVC..............................................................268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.11 Åtgärder för att minska miljöbelastningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från PVC - en sammanfattning.....................270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.12 Bekämpningsmedel..............................................273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.13 Ämnen med tillfälliga svenska särbestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser............................................................274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.14 Klimatpåverkande ämnen....................................275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Åtgärdsstrategier på vissa områden....................................................276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Vissa åtgärder på transportområdet.........................................276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 Sektorsmål för transporter och behov av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder.........................................................276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 Konventionella fordonsbränslen............................279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.3 Strategi för alternativa drivmedel i Sverige...........281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.4 EU-regler om avgaskrav........................................286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.5 Utvecklingen av det svenska miljöklassystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bilar.........................................................288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Försurning...............................................................................290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Åtgärder mot nedfall..............................................290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Kalkningsverksamheten.........................................295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Klimat......................................................................................296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 Åtgärder inom klimatområdet................................296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Energiskog.............................................................303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Näringslivets och konsumenternas roll i miljöarbetet.......................304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Hållbara produktions- och konsumtionsmönster....................304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Näringslivet.............................................................................307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 Den finansiella sektorn..........................................307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Industrin.................................................................308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 Tjänstesektorn........................................................312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Staten som ägare......................................................................313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Optimalt styrmedelsval...........................................................314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 Miljöanpassade stöd................................................................316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 Marknadsinriktade styrmedel..................................................318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Samhällsplaneringen och det lokala och regionala miljöarbetet.......321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar utveckling........321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 Regionala miljö- och hushållningsprogram...........322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 Hållbar utveckling av städer och bebyggelse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöer...........................................................323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.3 Naturvård och kulturmiljövård..............................327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Lokalt investeringsstöd för ekologiskt hållbar utveckling......327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Fortsatt arbete med Agenda 21................................................330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riktlinjer för det svenska miljöarbetet&amp;nbsp;i EU.....................................333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Bakgrund och övergripande målsättningar...........................333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Utmaningarna för EU............................................................340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Förhållandet till den inre marknaden....................................344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Internationellt miljösamarbete..........................................................347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Ett stärkt internationellt miljösamarbete...............................348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Regionalt miljösamarbete......................................................353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Förenta Nationerna................................................................361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 Internationella miljökonventioner.........................................365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 Handel och miljö...................................................................366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.6 Internationellt utvecklingssamarbete.....................................369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Godkännande av 1997 års ändringar av Montrealprotokollet..........373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Godkännande av konventionen om säkerheten vid hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall...........................................................................375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Arbetet med konventionen....................................................375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Konventionens omfattning och innehåll...............................377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Godkännande av konventionen och lagstiftningsfrågor........379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor 1 - 59 förteckning se sid. 384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänner regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en ny struktur i arbetet med miljömål (avsnitt 4.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 15 nationella miljökvalitetsmål (avsnitt 4.2.1 - 4.2.15),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. riktlinjer för resurseffektivitet (avsnitt 5.1) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt 9.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ändringarna av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet (kapitel 12) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle&lt;br&gt;och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (kapitel 13),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. att det under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an-&lt;br&gt;slutande näringar uppförda ramslaget B 12 Kompletterande åtgärder in-&lt;br&gt;om jordbruket får, utöver anläggningsstöd för energiskog, även utnyttjas&lt;br&gt;för andra åtgärder i syfte att stimulera energiskogsodling (avsnitt 7.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas bl.a. följande utredningsförslag och rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturvårdsverkets förslag till nya nationella miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens vision om ett hållbart Sverige ställer krav på ett nytt system&lt;br&gt;av nationella miljökvalitetsmål. Dessa bör vara lättare att överblicka än&lt;br&gt;de hittillsvarande miljömålen och skall bidra till att styra utvecklingen.&lt;br&gt;Nationalkommittén för Agenda 21 presenterade i rapporten Mål för mil-&lt;br&gt;jön (rapport 1996:4) en översikt och analys av arbetet med nationella&lt;br&gt;miljömål. Denna rapport låg till grund för ett regeringsuppdrag till Na-&lt;br&gt;turvårdsverket. Naturvårdsverkets förslag presenterades i Ren luft och&lt;br&gt;gröna skogar - förslag till nationella miljömål 1997 (rapport 4765). Rap-&lt;br&gt;porten innehåller förslag till en ny målstruktur med 18 nationella mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål samt en analys om bl.a. principer för målstyrning på mil-&lt;br&gt;jöområdet, om uppföljning av målen, om bedömning av kostnads-&lt;br&gt;effektivitet och om kunskapsbehov. En sammanfattning av Naturvårds-&lt;br&gt;verkets rapport finns i bilaga 1. Rapporten remissbehandlades under&lt;br&gt;hösten 1997. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljödeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr M97/3087/8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålen utgår också ”från att hela befolkningen ska” skyddas mot&lt;br&gt;negativ påverkan. Miljöhälsoutredningen har utarbetat ett förslag till na-&lt;br&gt;tionellt handlingsprogram för att minska hälsoriskerna i miljön i betän-&lt;br&gt;kandet Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124). Utredning-&lt;br&gt;ens förslag till övergripande mål för en hållbar hälsoutveckling har be-&lt;br&gt;aktats när miljömålen har formulerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tagit fram en ny version&lt;br&gt;av rapporten Vem förorenar Sverige (rapport 4788). Rapporten innehåller&lt;br&gt;en översiktlig information om belastningen på Sverige. Andra länders&lt;br&gt;miljöpåverkan på Sverige och Sveriges påverkan på andra länder redo-&lt;br&gt;visas. Trender analyseras etc. En sammanfattning av rapporten finns i bil.&lt;br&gt;3. Rapporten har remissbehandlats och remissinstanserna är förtecknade i&lt;br&gt;bil. 4. En remissammanställning finns tillgänglig på Miljödepartementet&lt;br&gt;(M97/3057/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har också i maj 1998 presenterat en rapport om till-&lt;br&gt;ståndet i miljön de Facto;98. Vidare har Naturvårdsverket presenterat en&lt;br&gt;framtidsstudie, Sverige år 2021 (rapport 4747). Båda dessa rapporter har&lt;br&gt;använts som underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till nya miljökvalitetsmål behandlas i kapitel 4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grundvattenutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Grundvattenutredningen (M 1993:15) tillkallades år 1993 för att utreda&lt;br&gt;hur hushållningen med grundvatten kan förbättras, bl.a. genom fysisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planering och bättre reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Utred- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ningen har avlämnat delbetänkandet Reglering av vattenuttag ur enskilda&lt;br&gt;brunnar (SOU 1994:97) och slutbetänkandet Grundvattenskydd (SOU&lt;br&gt;1995:45). Grundvattenutredningens betänkanden överlämnades till Mil-&lt;br&gt;jöbalksutredningen i de delar som avser förslag till lag om ändring i vat-&lt;br&gt;tenlagen (1983:291) och förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. samt tillsynsfrågor. Dessa delar av&lt;br&gt;utredningens förslag har behandlats i regeringens proposition Miljöbalk&lt;br&gt;(prop. 1997/98:45). Utredningens övriga förslag behandlas i denna pro-&lt;br&gt;position.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningar av Grundvattenutredningens betänkanden finns i&lt;br&gt;bilaga 5 och 6. Båda har remissbehandlats och förteckningen över re-&lt;br&gt;missinstanserna finns i bilaga 7 och 8. Remissammanställningar finns&lt;br&gt;tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M94/2953/7 resp. M95/2002/7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen behandlas huvudsakligen i avsnitt 4.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturvårdsverkets förslag om utökat förbud mot&lt;br&gt;markawattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan för&lt;br&gt;biologisk mångfald. Den presenteras i Aktionsplan för biologisk mång-&lt;br&gt;fald (rapport 4463). Regeringen har i Skydd av hotade arter samt ak-&lt;br&gt;tionsplaner för biologisk mångfald (prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU&lt;br&gt;15, rskr. 1996/97:239) behandlat huvuddelen av rapporten. I rapporten&lt;br&gt;föreslog verket också en utökning av naturvårdslagens förbud mot mar-&lt;br&gt;kavvattning till att omfatta kustnära områden längs Norrlands-kusten. En&lt;br&gt;sammanfattning av förslaget finns i bilaga 9. Förslaget har remissbe-&lt;br&gt;handlats och en förteckning över remissinstanserna redovisas i bilaga 10.&lt;br&gt;En remissammanställning finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr&lt;br&gt;M97/471/4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljövårdsberedningens betänkande om utökat skydd&lt;br&gt;av produktiv skogsmark&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har på regeringens uppdrag utrett i&lt;br&gt;vilken omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas&lt;br&gt;och former för att åstadkomma detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har redovisat sina överväganden och förslag i&lt;br&gt;betänkandet Skydd av skogsmark - behov och kostnader (SOU 1997:97).&lt;br&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 11. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats och en lista över remissinstanserna finns i bilaga 12. En&lt;br&gt;remissammanfattning finns tillgänglig i Miljödepartementet&lt;br&gt;(dnr M97/2343/4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljövårdsberedningens förslag angående statsför-&lt;br&gt;valtningens arbete för ekologisk hållbarhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har haft uppdraget att utreda och&lt;br&gt;föreslå konkreta åtgärder för att nå en hållbar samhällsutveckling. Där&lt;br&gt;ingår bl.a. integrering av miljöansvar och miljöhänsyn i samhällssekto-&lt;br&gt;rernas verksamhet samt att utveckla regeringens styrning av sektorsmyn-&lt;br&gt;dighetema. Miljövårdsberedningen har överlämnat två delbetänkanden:&lt;br&gt;Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen (SOU&lt;br&gt;1996:12) och Förvalta med miljöansvar - Statsförvaltningens arbete för&lt;br&gt;ekologisk hållbarhet (SOU 1997: 145). En sammanfattning av det sist-&lt;br&gt;nämnda betänkandet finns i bilaga 13. Delbetänkandet (SOU 1997:145)&lt;br&gt;har behandlats vid ett remissmöte. En förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;finns i bilaga 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag behandlas i avsnitt 4.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöövervakningsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket presenterade i rapporten Miljöövervakningens framtida&lt;br&gt;inriktning och omfattning (rapport 4543) förslag angående miljö-&lt;br&gt;övervakningens omfattning, struktur, finansiering och samordning. Na-&lt;br&gt;turvårdsverkets rapport var utgångspunkten för Miljöövervakningsutred-&lt;br&gt;ningen som redovisat sina slutsatser i betänkandet Övervakning av mil-&lt;br&gt;jön (SOU 1997:34). En sammanfattning av förslagen finns i bilaga 15.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 16. En remissammanställning finns tillgänglig i Mil-&lt;br&gt;jödepartementet (dnr M97/816/8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag behandlas i avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kretsloppsdelegationens förslag till strategi för&lt;br&gt;resurseffektivitet och kretsloppsanpassad varupro-&lt;br&gt;duktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har på uppdrag av regeringen redo-&lt;br&gt;visat förslag till en strategi för ökad resurseffektivitet och kretsloppsan-&lt;br&gt;passad varuproduktion. Delegationen har utarbetat både övergripande&lt;br&gt;mål och delmål för denna strategi samt förslag till åtgärder för att nå des-&lt;br&gt;sa mål på kort och lång sikt. Delegationen har också utarbetat förslag till&lt;br&gt;krav på varor som skall släppas ut på marknaden. Förslagen har redovi-&lt;br&gt;sats i rapporten Strategi för kretsloppsanpassade material och varor&lt;br&gt;(rapport 1997:14). Kretsloppsdelegationen har under arbetets gång även&lt;br&gt;redovisat två delrapporter Kretslopp-en miljöstrategi, (rapport 1994:2&lt;br&gt;resp. 1995:7). En sammanfattning av rapporternas förslag finns presente-&lt;br&gt;rad i bilaga 17. Kretsloppsdelegationens rapporter har remissbehandlats&lt;br&gt;och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 18. Samman-&lt;br&gt;ställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet&lt;br&gt;(dnr M97/1463/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen behandlas i avsnitt 5.1-5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bioråvaruutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bioråvaruutredningen (M 1993:16) har på regeringens uppdrag utrett&lt;br&gt;möjligheten att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i&lt;br&gt;Sverige. Bioråvaruutredningen har redovisat sina överväganden och för-&lt;br&gt;slag i betänkandet Växande råvaror (SOU 1994:113). En sammanfattning&lt;br&gt;av betänkandet finns i bilaga 19. Betänkandet har remissbehandlats och&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen behandlas i avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturvårdsverkets uppföljning av producentansvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för år 1997 regeringens uppdrag&lt;br&gt;att redovisa vilka nivåer på återanvändning och materialåtervinning som&lt;br&gt;producenterna har nått upp till under år 1996, vad gäller förpackningar,&lt;br&gt;returpapper och däck. Rapporten Har producenterna nått målen? (rapport&lt;br&gt;4748) innehåller en redovisning av dessa nivåer samt förslag till förbätt-&lt;br&gt;ringar av systemet för producentansvar. Naturvårdsverket presenterar&lt;br&gt;dessutom förslag till författningsändringar. En sammanfattning av rap-&lt;br&gt;porten finns i bilaga 21. Rapporten har remissbehandlats och en förteck-&lt;br&gt;ning över remissinstanserna presenteras i bilaga 22. Sammanställningen&lt;br&gt;av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Miljödepartementet&lt;br&gt;(dnr M97/2447/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag behandlas i avsnitt 5.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kretsloppsdelegationens förslag till producentansvar&lt;br&gt;för möbler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen fick via tilläggsdirektiv (Dir. 1996:87) uppdraget&lt;br&gt;från regeringen att redovisa hur ett producentansvar for möbelvaror kan&lt;br&gt;utformas. Rapporten Producentansvar för möbler (rapport 1997:15) inne-&lt;br&gt;håller förslag på åtgärder for att kretsloppsanpassa möbelvarusektom,&lt;br&gt;bl.a. genom producentansvar. En sammanfattning av rapportens förslag&lt;br&gt;finns i bilaga 23. Rapporten är remissbehandlad och en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna återges i bilaga 24. En sammanställning av remissytt-&lt;br&gt;randena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M97/2480/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen behandlas i avsnitt 5.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturvårdsverkets aktionsplan på avfallsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket ger i Aktionsplan avfall (rapport 4601) förslag till mål&lt;br&gt;och åtgärder for att minska mängden avfall och minska avfallets farlig-&lt;br&gt;het. Förslaget har tidigare till största delen behandlats i propositionen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:112 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart sam-&lt;br&gt;hälle — ett ansvar för alla och i denna del också godkänts av riksdagen&lt;br&gt;(bet. 1997/98: JoU7, rskr. 1997/98:55). Rapporten är remissbehandlad&lt;br&gt;och en sammanfattning av förslagen samt en lista på remissinstanserna&lt;br&gt;finns i den nämnda propositionen. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M96/3190/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag behandlas delvis i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikommitténs betänkande om en hållbar kemika-&lt;br&gt;liepolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikommittén har lagt fram sitt slutbetänkande En hållbar kemikalie-&lt;br&gt;politik (SOU 1997:84). Betänkandet innehåller förslag till mål för den&lt;br&gt;framtida kemikaliepolitiken och en rad förslag till åtgärder. Kommittén&lt;br&gt;ger också förslag till hur miljöövervakningen på kemikalieområdet skall&lt;br&gt;förbättras. En sammanfattning av betänkandet återges i bilaga 25. Be-&lt;br&gt;tänkandet har remissbehandlats och remissinstanserna presenteras i bi-&lt;br&gt;laga 26. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Mil-&lt;br&gt;jödepartementet (dnr M97/2304/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag behandlas i avsnitten 6.1-6.3 och 6.4.2. Mil-&lt;br&gt;jöövervakningen av kemikalier behandlas i avsnitt 4.4.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikalieinspektionens rapport om kemikalier i tex-&lt;br&gt;tilier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har haft regeringens uppdrag att redovisa förslag&lt;br&gt;till åtgärder för att minska riskerna för miljö och hälsa från kemikalier&lt;br&gt;som förekommer i textilier. Uppdraget redovisas i rapporten Kemikalier i&lt;br&gt;textilier (rapport 2/97). Kemikalieinspektionen pekar ut vissa ämnen och&lt;br&gt;ämnesgrupper som inte bör fa förekomma i textilier samt föreslår åtgär-&lt;br&gt;der för att minska riskerna med dessa. En sammanfattning av rapportens&lt;br&gt;förslag finns presenterad i bilaga 27. Rapporten är remissbehandlad och&lt;br&gt;en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 28. En remissam-&lt;br&gt;manställning finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M97/430/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag behandlas i avsnitt 6.4.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikalieinspektionens rapport Avvecklings-&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;proj ektet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag&lt;br&gt;följt upp avvecklingen av fyra ämnen eller ämnesgrupper, nämligen bly,&lt;br&gt;bromerade flamskyddsmedel, klorerade paraffiner och nonylfenoletoxi-&lt;br&gt;later. Uppdraget redovisas i Kemikalieinspektionens rapport Avveck-&lt;br&gt;lingsprojektet (rapport 6/97). I rapporten ingår förslag till ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder och styrmedel för att uppnå de avvecklingsmål för dessa ämnen&lt;br&gt;som tidigare fastställts av riksdagen (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338). En sammanfattning av Avvecklings- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;projektet finns i bilaga 29. Rapporten har remissbehandlats och en för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga 30. En remissammanställ-&lt;br&gt;ning (dnr M97/2449/6) finns tillgänglig i Miljödepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag behandlas huvudsakligen i avsnitt 6.4.3, 6.4.6-&lt;br&gt;6.4.8.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvärdering av kvicksilver- och amalgamavveck-&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att&lt;br&gt;redovisa hur avvecklingen av kvicksilveranvändningen fortgår. Läges-&lt;br&gt;rapporter har lämnats till regeringen den 1 juli 1996 i Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionens rapport Avveckling av kvicksilver i varor och Naturvårdsverkets&lt;br&gt;rapport Avveckling av kvicksilver (dnr M96/2824/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har dessutom haft regeringens uppdrag att i&lt;br&gt;samverkan med Socialstyrelsen utvärdera den pågående avvecklingen av&lt;br&gt;amalgamanvändningen. Utvärderingen redovisades i rapporten Avveck-&lt;br&gt;ling av amalgam inom tandvården (dnr M96/2824/6). Sammanfattningar&lt;br&gt;av rapporterna finns i bilaga 31, 32, och 33. Rapporterna har remissbe-&lt;br&gt;handlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 34. En&lt;br&gt;remissammanställning för de tre rapporterna finns tillgänglig i Miljöde-&lt;br&gt;partementet (dnr M96/2800/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporterna behandlas i avsnitt 6.4.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rapporter om additiv i PVC samt hantering av PVC-&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen har på regeringens uppdrag lagt fram betänkan-&lt;br&gt;det PVC-En Plan för att undvika miljöpåverkan (SOU 1994:104). En&lt;br&gt;sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 35. Betänkandet har re-&lt;br&gt;missbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga&lt;br&gt;36. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr&lt;br&gt;94/2554/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har på regeringens uppdrag redovisat PVC-&lt;br&gt;additiv, emissioner från additiv, hälso- och miljörisker med additiv samt&lt;br&gt;givit förslag till avveckling av vissa additiv samt märkning av PVC-&lt;br&gt;produkter. Uppdraget redovisas i rapporten Additiv i PVC - Märkning av&lt;br&gt;PVC (rapport 4/96). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 37.&lt;br&gt;Rapporten har remissbehandlats och remissinstanserna anges i bilaga 38.&lt;br&gt;En remissammanställning finns tillgänglig i Miljödepartementet&lt;br&gt;(dnr M96/2801/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen behandlas i avsnitt 6.4.9-6.4.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Altemativbränsleutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Altemativbränsleutredningen (M 1995:06) tillkallades av regeringen för&lt;br&gt;att belysa alternativa bränslens och biandbränslens miljö- och hälsoegen-&lt;br&gt;skaper vid fordonsanvändning. Utredningen skulle också utarbeta förslag&lt;br&gt;till kvalitetskrav på alternativa bränslen samt förslag till hur de bör be-&lt;br&gt;handlas i systemet för miljöklassning av motorbränslen. Slutbetänkandet&lt;br&gt;Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU&lt;br&gt;1996:184) överlämnades i januari 1997. En sammanfattning finns i bilaga&lt;br&gt;39. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna finns i bilaga 40. En sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M97/325/7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslagen behandlas i avsnitt 7.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till nytt miljöklassningssystem för bilar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket presenterade år 1996 rapporten Miljöklasser för bättre&lt;br&gt;bilar- förslag till ett nytt miljöklassningssystem (rapport 4637). En&lt;br&gt;sammanfattning av rapporten finns i bilaga 41. Rapporten har remissbe-&lt;br&gt;handlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 42. En&lt;br&gt;remissammanställning finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr&lt;br&gt;M96/4371/7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag behandlas i avsnitt 7.1.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder mot försurning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EU-kommissionen har på svenskt initiativ utarbetat förslag till en strategi&lt;br&gt;för att bekämpa försurningen. Strategin presenterades i mars 1997, till-&lt;br&gt;sammans med två förslag. Dessa gäller revidering av direktivet om be-&lt;br&gt;gränsning av svavel i olja (93/12/EEG) samt ratificering av 1994 års sva-&lt;br&gt;velprotokoll inom konventionen om långväga gränsöverskridande luft-&lt;br&gt;föroreningar (CLRTAP). Förslagen behandlas för närvarande i rådets&lt;br&gt;miljöarbetsgrupp. Andra förslag såsom direktivet om nationella utsläpps-&lt;br&gt;tak och direktivet om stora förbränningsanläggningar avses att presente-&lt;br&gt;ras under år 1998. Strategin har remissbehandlats i Sverige och en sam-&lt;br&gt;manfattning av strategin finns i bilaga 43. En förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna finns i bilaga 44. En remissammanställning finns tillgänglig i&lt;br&gt;Miljödepartementet (dnr EUM97/1362/M5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot försurning diskuteras också i Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;Ren luft och gröna skogar (rapport 4765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot försurning behandlas i avsnitt 7.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturvårdsverkets nationella plan för kalkningsverk- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;samheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från förslagen i Kalkningsutredningens betänkande&lt;br&gt;Kalkning av sjöar och vattendrag (SOU 1996:53) fick Naturvårdsverket i&lt;br&gt;uppdrag av regeringen att ta fram en nationell plan för den statligt finan-&lt;br&gt;sierade kalkningsverksamheten i sjöar och vattendrag. I uppdraget till&lt;br&gt;Naturvårdsverket ingick också att göra en översyn av kalkningsverksam-&lt;br&gt;hetens framtida organisation, ekonomiska redovisningssystem, utbetal-&lt;br&gt;ningsrutiner samt att ge förslag till förändringar i förordningen med läns-&lt;br&gt;styrelseinstruktion (1997:1258). Naturvårdsverkets delrapport Nationell&lt;br&gt;plan för kalkningsverksamheten (dnr M96/4110/5) sammanfattas i bilaga&lt;br&gt;45. Delrapporten har remissbehandlats och en förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna finns i bilaga 46. En remissammanställning finns tillgänglig i&lt;br&gt;Miljödepartementet (dnr M96/4110/5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets rapport behandlas i avsnitt 7.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stöd till energiskog&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I förslag till statsbudget för år 1997 (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 23)&lt;br&gt;föreslog regeringen att ett nationellt anläggningsstöd för planering av&lt;br&gt;fleråriga grödor för produktion av biomassa enligt rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 skulle införas under perioden&lt;br&gt;1997-2000. För ändamålet föreslogs att 10 miljoner kronor per år far dis-&lt;br&gt;poneras under anslaget Kompletterande åtgärder inom jordbruket. Riks-&lt;br&gt;dagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:JoUl,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:113).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännen har i en skrivelse&lt;br&gt;den 11 mars 1998 hemställt om åtgärder för att salixodlingen fortsatt&lt;br&gt;skall kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås i avsnitt 7.3.2 att anvisade medel för stöd till&lt;br&gt;energiskogsproduktion skall kunna disponeras också för andra åtgärder&lt;br&gt;än anläggningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Boverkets rapport Sverige 2009 - förslag till vision&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länderna runt Östersjön beslöt vid en ministerkonferens år 1992 att utar-&lt;br&gt;beta ett dokument Vision and strategies for the Baltic Sea region 2010.&lt;br&gt;Boverket har på regeringens uppdrag sammanställt ett kunskapsunderlag&lt;br&gt;för den svenska delen av det samlade dokumentet. Tillsammans med&lt;br&gt;NUTEK och Naturvårdsverket har Boverket ansvarat för utrednings-,&lt;br&gt;kontakt- och samrådsarbetet. Regeringen har ytterligare preciserat upp-&lt;br&gt;draget till att behandla miljöanpassade kommunikationer (prop.&lt;br&gt;1993/94:100 bil. 15, bet. 1993/94:JoU15, rskr. 1993/94:209) samt att ge&lt;br&gt;underlag för regionalpolitiska överväganden (prop. 1993/94:111, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). Det svenska underlaget till Östersjö-&lt;br&gt;visionen presenteras i Boverkets rapport Sverige 2009 - förslag till vi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sion (rapport 1994:14). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;47. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 48. En remissammanställning finns tillgänglig i Mil-&lt;br&gt;jödepartementet (dnr M94/3589/7) och hos Boverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets rapport behandlas främst i avsnitt 9.1.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog åt en utredare att redovisa erfarenheter av hittills-&lt;br&gt;varande samarbete mellan natur- och kulturmiljövården, vilka betydelse-&lt;br&gt;fulla fördelar som kan uppnås genom ett ökat samarbete, samt vilka för-&lt;br&gt;ändringar inom förvaltning, arbetssätt m.m. som kan leda till ett utökat&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget redovisades i december 1996 i rapporten En samordnad&lt;br&gt;kultur- och miljöpolitik (dnr M98/1593/4) och har remissbehandlats. I&lt;br&gt;redovisningen behandlas frågor om organisationsstruktur och ansvarsför-&lt;br&gt;delning. Därutöver lämnas förslag bl.a. avseende olika delområden för&lt;br&gt;samverkan, såsom t.ex. skogslandskapet, kustlandskapet, stadsmiljön&lt;br&gt;samt avseende kompetensuppbyggnad. En sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;finns i bilaga 49. Rapporten har remissbehandlats och remissinstanserna&lt;br&gt;finns angivna i bilaga 50. En sammanställning av remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr M98/1593/7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten behandlas i avsnitt 9.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Underlag för den svenska strategin i EU:s miljö-&lt;br&gt;arbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inför det svenska medlemskapet i EU utarbetades en svensk strategi för&lt;br&gt;miljöarbetet i EU som redovisades för riksdagen i regeringens skrivelse&lt;br&gt;1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU - Inriktning och genomfö-&lt;br&gt;rande. Slutsatserna i skrivelsen lämnades utan erinran av riksdagen (bet.&lt;br&gt;1994/95:JoU23, rskr. 1994/95:424). En utvärdering och vidareutveckling&lt;br&gt;av strategin har gjorts i Miljödepartementets promemoria Det svenska&lt;br&gt;miljöarbetet i EU - uppföljning av 1995 års strategi (Ds 1997:68). En&lt;br&gt;sammanfattning av promemorian finns i bilaga 51. Promemorian har re-&lt;br&gt;missbehandlats och förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 52.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljö-depar-&lt;br&gt;tementet (dnr M97/4459/3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande frågorna i EU-strategin behandlas i kapitel 10, medan&lt;br&gt;särskilda frågor behandlas i anslutning till respektive sakområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationalkommittén för Agenda 21&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade år 1995 Nationalkommittén för Agenda 21. Kom-&lt;br&gt;mitténs huvuduppgift enligt direktivet har varit att utveckla, fördjupa och&lt;br&gt;förankra Agenda 21-arbetet samt att ta fram ett underlag till Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationalrapport till FN:s uppföljning av Riokonferensen i New York i Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;juni 1997 (UNGASS 19). I kommitténs slutbetänkande Fem år efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rio - resultat och framtid (SOU 1997:105) finns förslag till åtgärder och&lt;br&gt;strategier för det fortsatta arbetet med Agenda 21 inom en rad samhälls-&lt;br&gt;områden. En sammanfattning av kommitténs betänkande finns i bilaga&lt;br&gt;53. Slutbetänkandet har remissbehandlats och en förteckning över re-&lt;br&gt;missinstanserna finns i bilaga 54. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M97/2473/8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag behandlas delvis. Det gäller framför allt förslagen&lt;br&gt;om det fortsatta lokala arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling&lt;br&gt;som tas upp i kapitel 9.3. Förslag angående miljö och handel behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 11.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.26 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ratificering av ändring i Montrealprotokollet om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned ozonskiktet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Parterna till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet&lt;br&gt;har i ett möte som ägde rum i Montreal i september 1997 beslutat om&lt;br&gt;justeringar och ändringar i protokollet. Ändringarna och justeringarna har&lt;br&gt;remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bila-&lt;br&gt;ga^.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna och justeringarna behandlas i kapitel 12.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.27 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ratificering av konventionen om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten&lt;br&gt;vid hantering av radioaktivt avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En promemoria från Statens kämkraftsinspektion med förslag om Sveri-&lt;br&gt;ges ratifikation av konventionen om säkerheten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga&lt;br&gt;56.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen behandlas i kapitel 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljöpolitikens utveckling och inriktning &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning i sammandrag: Regeringens övergripande&lt;br&gt;mål för miljöpolitiken är att till nästa generation kunna lämna över ett&lt;br&gt;samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Enligt 1997&lt;br&gt;års regeringsförklaring skall Sverige internationellt vara en pådri-&lt;br&gt;vande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling.&lt;br&gt;Detta innebär ett omfattande omställningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges agerande i det globala miljösamarbetet bör vara hand-&lt;br&gt;lingsinriktat, offensivt och grundat på egna erfarenheter. En målmed-&lt;br&gt;veten strävan är att integrera miljöaspekten i frågor som rör handel,&lt;br&gt;bistånd och tekniköverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU bör arbetet intensifieras när det gäller att integrera miljö-&lt;br&gt;frågorna i olika samhällssektorer. Amsterdamfördraget förstärker Sve-&lt;br&gt;riges möjligheter att driva en progressiv miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vitalt och miljöanpassat näringsliv är en nödvändig förutsättning&lt;br&gt;för att målet om ett ekologiskt hållbart samhälle skall kunna nås. Sve-&lt;br&gt;rige deltar i det internationella miljösamarbetet bl.a. i arbetet med att&lt;br&gt;effektivisera resursanvändningen. Ett begrepp som blivit allt vanligare&lt;br&gt;i den internationella debatten är faktor 10, som innebär att resurs-&lt;br&gt;användningen under de närmaste en till två generationerna behöver bli&lt;br&gt;i genomsnitt 10 gånger effektivare om jordens ekosystem skall kunna&lt;br&gt;bära en ökande världsbefolkning och samtidigt lämna utrymme för en&lt;br&gt;ökad standardutveckling i världens utvecklingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i skrivelsen Ekolo-&lt;br&gt;gisk hållbarhet (skr. 1997/98:13, bet 1997/98:JoUl 1, skr. 1997/98:140)&lt;br&gt;framhållit att Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland&lt;br&gt;för en ekologiskt hållbar utveckling. I 1997 års regeringsförklaring fram-&lt;br&gt;håller regeringen att målet är att till nästa generation kunna lämna över&lt;br&gt;ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet hållbar utveckling har sitt ursprung i den s.k. Brundtland-&lt;br&gt;kommissionens rapport Vår gemensamma framtid som lades fram år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987. Där definieras hållbar utveckling som en utveckling som tillfreds-&lt;br&gt;ställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlig-&lt;br&gt;heter att tillfredsställa sina behov. Vid FN:s konferens om miljö och ut-&lt;br&gt;veckling i Rio de Janeiro år 1992 slogs genom konferensens handlings-&lt;br&gt;program Agenda 21 fast att tre dimensioner av samhällsutveckling måste&lt;br&gt;fas att samverka för en hållbar utveckling, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den sociala dimensionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den ekonomiska dimensionen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den ekologiska dimensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att dessa dimensioner är inbördes beroende och&lt;br&gt;ömsesidigt förstärkande delar av en hållbar utveckling. Det är enligt re-&lt;br&gt;geringens bedömning viktigt att öka ansträngningarna för att gå vidare&lt;br&gt;med den ekologiska dimensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att lösa de stora miljöfrågorna inom en generation, dvs. till om-&lt;br&gt;kring år 2020—2025, innebär en stor utmaning för både samhälle och nä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsliv. Regeringen ser en hållbar utveckling som en utmaning för hela Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;det svenska samhället. En hållbar samhällsutveckling kräver långsiktiga&lt;br&gt;och uthålliga insatser inom samtliga politikområden. Ytterst är det fråga&lt;br&gt;om ett omfattande omställningsarbete där samhällets olika system för&lt;br&gt;produktion, distribution och konsumtion måste förändras. Tillsammans&lt;br&gt;med målet att halvera arbetslösheten och beslutet att ställa om energi-&lt;br&gt;systemet utgör målet att lösa de stora miljöproblemen inom en generation&lt;br&gt;en grundläggande del i strävan att bygga ett hållbart samhälle. I det ar-&lt;br&gt;betet har utbildning och kompetensutveckling en stor betydelse liksom&lt;br&gt;behovet av forskning kring utbildning för en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.&lt;br&gt;1997/98:150) uttalat att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk&lt;br&gt;hållbarhet bör fortsätta och föreslår höjda anslag för miljörelaterade frå-&lt;br&gt;gor. När det gäller utgiftsområde 20: Allmän miljö och naturvård beräk-&lt;br&gt;nas en förstärkning för att kunna dels upprätthålla och vidareutveckla&lt;br&gt;baskompetens för miljögifter samt utveckla system för indikatorer för de&lt;br&gt;nya miljömålen m.m., dels bevara den biologiska mångfalden genom att&lt;br&gt;avsätta ytterligare skogsområden som reservat. Härutöver tillförs medel&lt;br&gt;till den med näringslivet samfinansierade forskningen vid stiftelsen In-&lt;br&gt;stitutet för vatten- och luftvårdsforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå det övergripande målet krävs också ett kraftfullt svenskt&lt;br&gt;internationellt agerande för att påverka miljöutvecklingen på global och&lt;br&gt;regional nivå. Det globala miljösamarbetet måste bli mera handlingsin-&lt;br&gt;riktat. Miljöfrågorna behöver få en framträdande roll och en målmedve-&lt;br&gt;ten strävan är att miljöaspekten integreras i frågor som rör handel, bi-&lt;br&gt;stånd och tekniköverföring. Det europeiska miljösamarbetet måste ut-&lt;br&gt;vecklas vidare och den nyligen antagna försumingsstrategin få efter-&lt;br&gt;följare inom andra områden, t.ex. när det gäller kemikalier, resurshante-&lt;br&gt;ring och produktstrategier. Regeringen kommer även fortsättningsvis att&lt;br&gt;delta aktivt i arbetet inom olika internationella fora och miljökonventio-&lt;br&gt;ner, såsom FN:s kommission för hållbar utveckling, Commission on&lt;br&gt;Sustainable Development (CSD), inom konventionerna för klimat och&lt;br&gt;biologisk mångfald samt inom EU i syfte att verka internationellt för en&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpropositionen skall ses som en vidareutveckling och precisering&lt;br&gt;av det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling genom att re-&lt;br&gt;geringen anger vägar för hur miljöpolitiken bör utvecklas för att bidra till&lt;br&gt;att lösa de stora miljöproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnar i det följande förslag till nya nationella miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål som i en modem mål- och resultatstymingsprocess skall göra&lt;br&gt;miljöarbetet mer målinriktat och effektivt. Vidare redovisas insatser för&lt;br&gt;ökad resurseffektivitet inom ramen för en vidareutvecklad kretslopps-&lt;br&gt;strategi, en utvecklad kemikaliepolitik samt åtgärdsstrategier på trans-&lt;br&gt;portområdet och försurnings- och klimatområdena. Regeringen ger också&lt;br&gt;sin syn på behovet av en miljöanpassad samhällsplanering, en vidgad&lt;br&gt;användning av ekonomiska styrmedel samt en fortlöpande miljöanpass-&lt;br&gt;ning av näringsliv och samhällsorgan med åtgärder för ett säkert och ut-&lt;br&gt;vecklande arbetsliv, olika former för miljöledning och nya regler för&lt;br&gt;upphandling m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar sin syn beträffande inriktningen av ett aktivt ar-&lt;br&gt;bete inom EU for ett hållbart ekologiskt Europa samt ett omfattande in-&lt;br&gt;ternationellt arbete for hållbar utveckling. Genom dessa åtgärder och det&lt;br&gt;förslag till samlad miljölagstiftning i en ny miljöbalk som regeringen&lt;br&gt;lade fram i december förra året, ges förutsättningar for kommuner, före-&lt;br&gt;tag och andra verksamhetsutövare att själva driva på utvecklingen utöver&lt;br&gt;de stadgade lagkraven och att därigenom delta i integrerade miljödrivna&lt;br&gt;nätverk. Regeringen tar i propositionen också upp frågan om godkän-&lt;br&gt;nande av dels en ny kämsäkerhetskonvention, dels ändringar i Montreal-&lt;br&gt;protokollet om ämnen som bryter ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under våren också lämnat förslag till riksdagen om tra-&lt;br&gt;fik, regionalpolitik, sysselsättning, bostadspolitik, konsumentpolitik,&lt;br&gt;jordbrukspolitiken i EU samt om arkitektur, formgivning och design. En&lt;br&gt;proposition om skogspolitiken har också aviserats. Dessa förslag utgör&lt;br&gt;viktiga delar i det samlade arbetet för en hållbar utveckling genom att de&lt;br&gt;inom respektive område anger riktlinjer för en sådan utveckling. Motsva-&lt;br&gt;rande gäller den proposition om hållbart fiske och jordbruk som rege-&lt;br&gt;ringen lade fram hösten 1997 (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU 9, rskr.&lt;br&gt;1997/98:116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den helhetssyn som måste prägla all samhällsverksamhet tar sig ut-&lt;br&gt;tryck i det åtgärdsprogram med 93 punkter för en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling som regeringen i skrivelsen Ekologisk hållbarhet har angett för&lt;br&gt;de olika departementens verksamhetsområden. I skrivelsen framhåller&lt;br&gt;regeringen att de åtgärder som föreslås utgör de första stegen inför den&lt;br&gt;långsiktiga omvandlingen till ekologisk hållbarhet. Vidare är avsikten att&lt;br&gt;en samlad uppföljning av åtgärdsprogrammet skall presenteras av Dele-&lt;br&gt;gationen för ekologiskt hållbar utveckling under sommaren 1998 för att&lt;br&gt;sedan under hösten behandlas i samband med 1998 års budgetproposi-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i vår omvärld&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de stora framtidsfrågorna är den globala befolkningsutvecklingen.&lt;br&gt;I dag lever nästan sex miljarder människor på jorden. Varje år tillkommer&lt;br&gt;ca 90 miljoner nya världsmedborgare, dvs. ca tio gånger Sveriges invå-&lt;br&gt;narantal. Trycket på jordens ekosystem är redan mycket stort. Skogar,&lt;br&gt;jordbruksmark, våtmarker, färskvatten och fiskevatten hotas av föro-&lt;br&gt;reningar och överutnyttjande. En långsiktigt kraftig ekonomisk tillväxt i&lt;br&gt;bl.a. de tätt befolkade länderna i Asien kommer att innebära en ytterligare&lt;br&gt;ansträngning av de globala resurserna. En ökad ekonomisk tillväxt ger&lt;br&gt;större välstånd och konsumtionsförmåga och vi vet, inte minst från vår&lt;br&gt;egen historia, att det skapar ökad efterfrågan på exempelvis bilar, TV-&lt;br&gt;apparater och datorer, större bostäder, mer utrustning i hemmen, ökat&lt;br&gt;resande etc. En ökad konsumtion av förädlade livsmedel, framför allt i&lt;br&gt;form av animaliska proteiner, ökar belastningen på redan ansträngda od-&lt;br&gt;lingsekosystem. Exploateringen av naturresurser och användningen av&lt;br&gt;fossila bränslen ökar. Detta kan innebära att de naturliga kretsloppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bryts och giftiga ämnen sprids i miljön. Detta är det långsiktiga utveck-&lt;br&gt;lingsperspektivets mer negativa sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens bedömning viktigt att framhålla att det också&lt;br&gt;finns ett positivt perspektiv och att villkor och förutsättningar kan påver-&lt;br&gt;kas. Sålunda har många länder i tredje världen på en generation nått lika&lt;br&gt;långt i medellivslängd, minskad barndödlighet och ökad läskunnighet&lt;br&gt;som det tog Europas länder tre generationer att uppnå. Det är sant att an-&lt;br&gt;talet fattiga i världen aldrig har varit större än i dag, men det är också&lt;br&gt;sant att så många aldrig tidigare har kunnat lyfta sig ur sin fattigdom.&lt;br&gt;Bl.a. den tekniska potentialen att effektivisera resursanvändningen och&lt;br&gt;minska miljöbelastningen är stor. En fortsatt globalisering kan positivt&lt;br&gt;bidra till att utveckla samarbetet mellan människor i olika länder. Kultu-&lt;br&gt;rer kan mötas och berikas och demokratins ideal sprida sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nära hälften av jordens befolkning bor nu i städer. Mycket talar för att&lt;br&gt;denna andel kommer att öka ytterligare liksom antalet s.k. megastäder,&lt;br&gt;dvs. städer med fler än 10 miljoner invånare. Detta innebär nya utma-&lt;br&gt;ningar och påfrestningar, men också möjligheter att finna bättre och mer&lt;br&gt;miljöanpassade och resurshushållande system för vatten- och energiför-&lt;br&gt;sörjning, markanvändning, bebyggelse och trafik. Vid FN:s konferens&lt;br&gt;om boende och bebyggelse i Istanbul år 1996 (Habitat II) enades län-&lt;br&gt;derna om ett globalt handlingsprogram för hållbar stadsutveckling, där&lt;br&gt;kommunerna i varje land ges en nyckelroll i genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vet också från vårt närområde att stora samhällsförändringar som&lt;br&gt;skapar nya förutsättningar för bl. a. miljöarbetet kan gå snabbt. År 1989&lt;br&gt;fick Polen en demokratiskt vald regering. Efter Berlinmurens fall, upp-&lt;br&gt;hörde också de kommunistiska regimerna i Öst- och Centraleuropa. År&lt;br&gt;1991 upphörde Sovjetunionen som statsbildning och Estland, Lettland&lt;br&gt;och Litauen blev självständiga. De nya säkerhetspolitiska förutsättning-&lt;br&gt;arna gjorde bl. a. att miljöarbetet kunde förstärkas i hela Östeuropa. År&lt;br&gt;1995 blev Sverige medlem i EU, vilket radikalt förändrade den svenska&lt;br&gt;miljöpolitikens förutsättningar, liksom förutsättningarna för Sveriges&lt;br&gt;möjligheter att påverka miljöarbetet i Europa. Flera av de forna öststa-&lt;br&gt;terna står nu inför förhandlingar om medlemskap i EU, vilket innebär att&lt;br&gt;EU:s miljödirektiv om några år kan komma att tillämpas i hela vårt nä-&lt;br&gt;rområde. Det kan ge betydande positiva effekter på miljön även i vårt&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige började den moderna miljöpolitiken att formas för drygt 25 år&lt;br&gt;sedan. Utvecklingen under efterkrigstiden, och särskilt under 1960-talet,&lt;br&gt;kännetecknades av en snabb ekonomisk tillväxt. Industrialisering, urba-&lt;br&gt;nisering och regional omfördelning av arbetstillfällen och befolkning&lt;br&gt;medförde stora förändringar. Ett ökande välstånd, ändrade förutsättningar&lt;br&gt;för de areella näringarna samt bilismens och turismens utveckling inne-&lt;br&gt;bar stora förändringar av livsvillkor och miljö. Samhällsplaneringens&lt;br&gt;och miljöpolitikens verktyg utvecklades. Naturvårdsverket inrättades år&lt;br&gt;1967. Den fysiska riksplaneringen med krav på ekologisk grundsyn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;integrering av kulturmiljön i den fysiska planeringen formades i början&lt;br&gt;på 1970-talet. Genom en tillämpning av ett ekologiskt synsätt skulle den&lt;br&gt;fysiska planeringen medverka till att samhällsutvecklingen sker inom de&lt;br&gt;ramar som naturresurserna och naturmiljön anger. Nya lagar som stifta-&lt;br&gt;des var t.ex. naturvårdslagen år 1964, miljöskyddslagen år 1969, lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter år 1985, plan- och bygglagen år 1987, lagen om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. år 1987 och kulturminneslagen år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också skattelagstiftningen har fått stor betydelse i miljöpolitiken.&lt;br&gt;Energiskatter har funnits sedan 1950-talet, men hade då enbart ett statsfi-&lt;br&gt;nansiellt syfte. På 1980-talet började en mer målmedveten aktivitet på&lt;br&gt;miljöområdet. Energiskatterna höjdes med hänsyn till miljöskadligheten.&lt;br&gt;År 1984 infördes avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel. År&lt;br&gt;1986 differentierades bensinskatten och år 1989 infördes en miljöskatt på&lt;br&gt;inrikes flygtrafik. I början av 1990-talet förstärktes miljöprofilen hos&lt;br&gt;energiskatterna ytterligare. Mervärdeskatt på energi infördes och en del&lt;br&gt;av energiskatten omvandlades till koldioxidskatt. Vidare infördes en sva-&lt;br&gt;velskatt på bränslen och en utsläppsavgift på kväveoxider från förbrän-&lt;br&gt;ningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen åtgärdades av naturliga skäl från början huvudsakli-&lt;br&gt;gen genom punktvisa insatser. Med stöd av den lagstiftning som utveck-&lt;br&gt;lades vidtogs åtgärder för förbättrat miljö- och hälsoskydd i fråga om&lt;br&gt;enskilda anläggningar och verksamheter. Metoderna för fysisk planering&lt;br&gt;i kommunerna och nya samarbetsformer mellan kommuner, länsstyrelser&lt;br&gt;och centrala statliga myndigheter utvecklades. Decentralisering av ansvar&lt;br&gt;från den centrala nivån till länsstyrelser och kommuner samt ett tydligare&lt;br&gt;ansvar för sektorsmyndighetema var viktiga delar i denna utveckling.&lt;br&gt;Samtidigt utvecklades former för förebyggande insatser. Kulturmiljö-,&lt;br&gt;naturvårds- och miljöskyddshänsyn gavs ökad tyngd i planeringen av&lt;br&gt;bebyggelse, markanvändning och tekniska försörjningssystem. Förhand-&lt;br&gt;lingar och prövning av stora industriutsläpp genomfördes vid framför allt&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa insatser har varit framgångsrika på många områden. Utsläppen&lt;br&gt;av föroreningar från de stora punktkällorna har minskat kraftigt. När det&lt;br&gt;gäller de införda miljö- och energiskatterna har de i de flesta fall haft&lt;br&gt;avsedd effekt. Enligt en rapport från Naturvårdsverket svarar svavel-&lt;br&gt;skatten för närmare 30 procent av den totala minskningen av svaveldi-&lt;br&gt;oxidutsläppen under 1990-talet, kväveoxidutsläppen skulle ha varit 3&lt;br&gt;procent högre om inte kväveoxidavgiften hade införts och den differenti-&lt;br&gt;erade drivmedelsbeskattningen har lett till att miljöklass 1 av diesel mot-&lt;br&gt;svarar drygt 80 procent av den totala dieselförsäljningen och att en full-&lt;br&gt;ständig övergång till miljöklass 2 av bensin har skett. Enligt Sveriges&lt;br&gt;andra nationalrapport om klimatförändringar bedöms miljö- och energi-&lt;br&gt;skatter inklusive moms införda mellan år 1990 och år 1996 resultera i att&lt;br&gt;utsläpen blir 16,8 miljoner ton (ca 23 procent) lägre år 2000 än vad som&lt;br&gt;skulle vara fallet utan införda åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden av avloppsreningsverken har hejdat igenväxning av sjöar&lt;br&gt;och vattendrag. Städernas luft har förbättrats i hög grad, bl.a. genom&lt;br&gt;satsningar på fjärrvärme och åtgärder för fordon och bränslen. Havsörnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häckar återigen längs Östersjökusten och beståndet av säl håller på att&lt;br&gt;återhämtas. Flera av de mest riskfyllda kemiska produkterna är förbjudna&lt;br&gt;eller på väg att fasas ut. Sammantaget visar tillgängliga uppgifter att be-&lt;br&gt;lastningen från s.k. yttre miljöpåverkan på människors hälsa generellt sett&lt;br&gt;har minskat kraftigt under de senaste 25 åren, även om ökningen av al-&lt;br&gt;lergiska besvär inger oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt visar händelserna i samband med tunnelbygget genom Hal-&lt;br&gt;landsåsen med bl.a. skadlig kemikalieanvändning och omfattande grund-&lt;br&gt;vattensänkning att problemen långt ifrån är lösta. Fortfarande kan bris-&lt;br&gt;tande rutiner eller otillräckliga kunskaper om de miljökonsekvenser som&lt;br&gt;kan bli följden av hanteringen av olika produkter orsaka allvarliga pro-&lt;br&gt;blem för miljön och för dem som hanterar dessa produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan industrin kunnat reducera sina utsläpp av växthusgaser kvarstår&lt;br&gt;en ökning från vägtransporterna. Vidare har en ökning av allergiska be-&lt;br&gt;svär kunnat registeras. Skadligt material som under innevarande sekel har&lt;br&gt;använts i den byggda miljön (teknosfaren) eller som återfinns i föro-&lt;br&gt;renade mark- och vattenområden måste tas om hand på ett miljömässigt&lt;br&gt;riktigt sätt så att det inte ger upphov till farliga diffusa utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lägger i denna proposition fram förslag som avser att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för ett nytt och mer effektivt förhållningssätt där själv-&lt;br&gt;reglering och egenkontroll i ett nytt mål- och resultatsystem kompletterar&lt;br&gt;de styrinstrument som främst en miljöbalk och andra styrmedel utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora miljöproblem som måste lösas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att även om många av gårdagens miljöproblem&lt;br&gt;går mot sin lösning återstår flera stora miljöfrågor, som enligt regering-&lt;br&gt;ens bedömning måste och kan lösas i ett 25-årsperspektiv om en ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling skall kunna nås. Exempel på sådana miljö-&lt;br&gt;problem är försurningen, hoten mot Östersjöns ekosystem, de storskaliga&lt;br&gt;landskapsförändringamas effekter för kulturmiljövården och på den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden, effekterna i miljön av ämnen med giftverkan samt&lt;br&gt;miljörelaterade hälsofrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försurningen av mark och vatten i Sverige kommer att vara ett påtag-&lt;br&gt;ligt problem under lång tid framöver. Utsläppen av försurande ämnen i&lt;br&gt;Europa måste minska ytterligare. Transportsektorns avgaser behöver re-&lt;br&gt;nas utöver de förslag som nu diskuteras inom EU. Alla länder i regionen&lt;br&gt;har åtagit sig att minska de utsläpp som leder till försurning. Det gäller&lt;br&gt;nu att arbeta för ett förverkligande av detta åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöns ekosystem har genomgått en stor förändring sedan slutet av&lt;br&gt;1960-talet beroende på en för stor belastning av gödande ämnen. Även&lt;br&gt;om tillförseln av dessa ämnen har minskat är den fortfarande alltför hög.&lt;br&gt;Nedfallet av kväve från luften och läckaget från jordbruksmark måste&lt;br&gt;minska ytterligare. Av stor vikt är att miljöaspekterna får en ökad vikt i&lt;br&gt;den pågående reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,&lt;br&gt;CAP. Jordbrukspolitiken har stor betydelse för effekterna på Östersjön&lt;br&gt;genom att den kommer att påverka utvecklingen av produktionen i ansö-&lt;br&gt;karländer som Polen och de baltiska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storskaliga landskapsförändringar utgör ett hot mot den biologiska Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mångfalden och mot landskapets kulturvärden. Ett par av de i tiden mest&lt;br&gt;näraliggande hoten utgörs dels av omvandlingen av skogslandskapet där&lt;br&gt;arealen riktigt gammal skog minskar och värdefulla kulturmiljöer skadas&lt;br&gt;eller förstörs, dels av den snabba förändringen av odlingslandskapet med&lt;br&gt;igenväxande marker och utarmning av den biologiska mångfalden. Den&lt;br&gt;nya skogspolitiken i kombination med frivilliga åtaganden och en ny na-&lt;br&gt;turvårdspolitik samt jordbrukets miljöprogram inom ramen för den ge-&lt;br&gt;mensamma jordbrukspolitiken ger förutsättningar att bromsa den ne-&lt;br&gt;gativa utvecklingen och på sikt vända trenden i positiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering och samordning av frågor som rör natur- och kulturmiljön&lt;br&gt;är angeläget. Natur- och kulturlandskapets värden som ofta är delar av&lt;br&gt;samma helhet påverkas ständigt i samband med tätorternas utveckling,&lt;br&gt;utbyggnaden av trafikleder och annan teknisk infrastruktur samt av od-&lt;br&gt;lingslandskapets omvandling. En utvecklad planering för hållbar stads-&lt;br&gt;och regionutveckling, baserad på resultaten av Riokonferensen och Ha-&lt;br&gt;bitat II, kan ge bättre förutsättningar att ta till vara natur- och kultur-&lt;br&gt;värden och ekologiska förutsättningar i stadsmiljön och i det stadsnära&lt;br&gt;kulturlandskapet. Världskommissionen för kultur och utveckling har bl.&lt;br&gt;a. framhållit att en kultur inte kan överleva om den miljö som den är be-&lt;br&gt;roende av ödeläggs eller utarmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter i miljön av ämnen med giftverkan kan vara större än vad vi i&lt;br&gt;dag vetenskapligt kan påvisa. Under de senaste åren har t.ex. forskare&lt;br&gt;varnat för att vissa ämnen som används storskaligt kan ha en hormonell&lt;br&gt;verkan på människan. Användningen av bl.a. kvicksilver och PCB har&lt;br&gt;minskat, men samtidigt kommer läckage av sådana ämnen från befintliga&lt;br&gt;byggnader liksom från deponier och förorenad mark att pågå under lång&lt;br&gt;tid framöver om de inte saneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om vi inte känner till effekterna i miljön av alla enskilda ämnen&lt;br&gt;har vi förhållandevis god kunskap om vilka typer av ämnen som medför&lt;br&gt;risker. Det är enligt regeringens bedömning angeläget att minska den&lt;br&gt;spridning av sådana ämnen som sker genom produktion och distribution&lt;br&gt;av vissa varor. Det kan t. ex. ske genom att begränsa eller, då risken för&lt;br&gt;skador är oacceptabelt stor, förbjuda användningen av sådana ämnen och&lt;br&gt;varor. Allvarligt är att föroreningar sprids över stora arealer med luft-&lt;br&gt;och vattenströmmar. Inom ramen för de åtta arktiska ländernas miljö-&lt;br&gt;samarbete har t.ex. påvisats att Arktis i hög grad påverkas av miljögifter&lt;br&gt;från övriga delar av det norra halvklotet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hot mot människors hälsa och livsmiljö kommer att leda till växande&lt;br&gt;krav på lokalt inflytande över samhällsplanering och miljöarbete. Aller-&lt;br&gt;gier, bullerstörningar och utsläpp av cancerframkallande ämnen är exem-&lt;br&gt;pel på hälsorelaterade miljöproblem som ännu inte är bemästrade. Män-&lt;br&gt;niskor har rätt till information som rör miljö- och hälsotillståndet i när-&lt;br&gt;miljön och till inflytande över åtgärder som inverkar på den lokala&lt;br&gt;livsmiljön. Ett förslag till nationellt handlingsprogram för att minska den&lt;br&gt;miljörelaterade ohälsan har lagts fram i betänkandet Miljö för en hållbar&lt;br&gt;hälsoutveckling (SOU 1996:124).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de globala miljöproblemen märks växthuseffekten, uttunningen&lt;br&gt;av ozonskiktet och trycket på de biologiska produktionssystemen. Dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande miljöproblem måste lösas genom internationellt samordnade Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;insatser. Det kan inte ske inom 25 år, men det är viktigt att inom denna&lt;br&gt;tidsrymd kunna vända de negativa trenderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växthuseffekten är den mest komplexa miljöfrågan både vad det gäller&lt;br&gt;effekter och möjligheter till åtgärder. I ett globalt perspektiv behöver&lt;br&gt;användningen av fossila bränslen (olja, naturgas och kol) stabiliseras för&lt;br&gt;att sedan minska. Detta gäller särskilt för den industrialiserade världen,&lt;br&gt;men i ökande grad också för den snabbväxande delen av u-världen och&lt;br&gt;dess rikare befolkningsskikt. En minskning av klimatpåverkande utsläpp&lt;br&gt;förutsätter en minskad användning av fossila bränslen. En sådan minsk-&lt;br&gt;ning kräver en omfattande förändringsinsats, särskilt när det gäller ut-&lt;br&gt;veckling av ny teknik för transporter, uppvärmning och energianvänd-&lt;br&gt;ning. Sverige har goda förutsättningar att visa vägen för en sådan ut-&lt;br&gt;veckling genom hög miljömedvetenhet och bred kompetens. Vi är också&lt;br&gt;gynnade när det gäller fömybara energitillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttunningen av ozonskiktet och den ökade instrålningen av skadlig ult-&lt;br&gt;raviolett strålning är ett globalt problem, både med avseende på effekter&lt;br&gt;och orsaker. Utsläpp av ozonnedbrytande kemiska ämnen, som t.ex. fre-&lt;br&gt;oner, drabbar de områden som ligger nära polerna hårdast. Fram-&lt;br&gt;gångsrika internationella överenskommelser har minskat utsläppen avse-&lt;br&gt;värt, men effekten kommer kvarstå ytterligare några decennier. Ätgärds-&lt;br&gt;arbetet motverkas dels av en illegal handel med flera av de skadliga ke-&lt;br&gt;miska ämnena, vilket kräver intensifierat internationellt samarbete, dels&lt;br&gt;av många u-länders svårigheter att vidta nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De biologiska produktionssystemen står under ett ökande tryck från en&lt;br&gt;växande världsbefolkning. Den kraftiga ekonomiska utvecklingen i bort-&lt;br&gt;re Asien och ett ökat välstånd i Sydamerika har lett till ökande världs-&lt;br&gt;marknadspriser på de stora stapel varorna vete och majs. Alltför stora&lt;br&gt;fiskefångster hotar flera populationers fortlevnad på grund av risken för&lt;br&gt;utfiskning. Trycket på existerande odlingsmark med åtföljande krav på&lt;br&gt;uppodling av ny mark kommer på många håll att fortsätta. Jordförstöring&lt;br&gt;i olika former ökar i många delar av världen. Samtidigt riktar den ut-&lt;br&gt;vecklade världen allt mer sitt intresse mot biologiska produkter som er-&lt;br&gt;sättning för miljösförande kemiska produkter och fossila bränslen. Allt&lt;br&gt;detta bidrar till att hoten mot den biologiska mångfalden ökar. Om-&lt;br&gt;fattande insatser för att utveckla kunskapen om hur de biologiska syste-&lt;br&gt;men fungerar och reagerar på det ökande trycket kommer att krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och det internationella arbetet för ekologiskt hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella miljöarbetet tog fart för ungefär 25 år sedan. FN:s&lt;br&gt;globala konferens i Stockholm år 1972 om människans miljö var en vik-&lt;br&gt;tig milstolpe. UNEP, FN:s miljöprogram, inrättades. På svenskt initiativ&lt;br&gt;engagerade sig OECD i försurningsfrågan. Sedan dess har vi medverkat i&lt;br&gt;en kraftfull utveckling av det internationella miljösamarbetet som pågår&lt;br&gt;löpande i ett stort antal olika internationella organ och konventioner.&lt;br&gt;Också Sveriges insatser genom utvecklingssamarbete för hållbar utveck-&lt;br&gt;ling i u-länder och forna planekonomier har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse i detta sammanhang är det arbete som har följt&lt;br&gt;efter 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro&lt;br&gt;(UNCED). Denna konferens utgjorde starten för vad som i det interna-&lt;br&gt;tionella miljösamarbetet kallas för Rioprocessen. Den kan ses som ett&lt;br&gt;samlande uttryck för världssamfundets strävanden när det gäller arbetet&lt;br&gt;för hållbar utveckling. Här innefattas de betydelsefulla världskonferenser&lt;br&gt;och världstoppmöten om bl.a. de mänskliga rättigheterna, befolkning och&lt;br&gt;utveckling, boende- och bebyggelsefrågor livsmedelsförsörjning samt om&lt;br&gt;kultur och utveckling som har arrangerats under 1990-talet. Stockholms-&lt;br&gt;konferensen kan sägas ha banat väg för en omfattande utveckling av det&lt;br&gt;internationella samarbetet för miljö och hållbar utveckling som 20 år se-&lt;br&gt;nare manifesterades vid Riokonferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Riokonferensen utfäste sig världens stater att anpassa sin politik&lt;br&gt;till de ramar som en hållbar utveckling kräver. Genom handlingspro-&lt;br&gt;grammet Agenda 21 skapades ett instrument för integrerade insatser för&lt;br&gt;hållbar utveckling i alla länder. Detta har inneburit en unik kraftsamling&lt;br&gt;inom världssamfundet genom arbetet inom en rad olika sektorer och&lt;br&gt;verksamheter i syfte att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har det lokala arbetet med Agenda 21 varit framgångsrikt.&lt;br&gt;Alla landets kommuner har tagit fram någon form av program för lokalt&lt;br&gt;Agenda 21-arbete. Ett stort antal myndigheter har också engagerat sig i&lt;br&gt;arbetet. Den svenska nationalkommittén för Agenda 21 har lämnat en rad&lt;br&gt;förslag till åtgärder för det fortsatta arbetet. Agendaarbetet, som inte skall&lt;br&gt;ses som ett projekt utan som en process, fortsätter nu både lokalt, i t.ex.&lt;br&gt;kommuner, byar, föreningar och företag, och centralt. För det fortsatta&lt;br&gt;arbetet på central nivå har regeringen nyligen beslutat tillsätta en särskild&lt;br&gt;samordnare med uppgift att följa och stimulera det fortsatta lokala Agen-&lt;br&gt;da 21-arbetet, sprida erfarenheter och goda exempel, stödja infor-&lt;br&gt;mationsarbetet rörande de lokala investeringsmedlen samt delta i det&lt;br&gt;fortsatta internationella arbetet med Agenda 21. Sverige har vidare ge-&lt;br&gt;nom att år 1994 underteckna ett handlingsprogram för miljö och hälsa i&lt;br&gt;Europa åtagit sig att utarbeta ett nationellt handlingsprogram för att&lt;br&gt;minska hälsoriskerna i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s generalförsamling höll sommaren 1997 ett extra möte -&lt;br&gt;UNGASS 19 - med syfte att följa upp Riokonferensen och enas om fort-&lt;br&gt;satta rekommendationer för att genomföra Agenda 21. Vid detta extra&lt;br&gt;möte konstaterades att många av de globala miljö- och utvecklings-&lt;br&gt;problemen har förvärrats, trots stora ansträngningar för att vända de ne-&lt;br&gt;gativa trenderna. Mötet beslutade bl.a. om fortsatta insatser för att be-&lt;br&gt;kämpa fattigdom och enades om behovet av förändrade konsumtions-&lt;br&gt;och produktionsvanor. Vidare beslutades om en tidtabell för uppföljning&lt;br&gt;av olika frågor. Kommissionen för hållbar utveckling fick i uppgift att&lt;br&gt;följa upp ländernas arbete med sikte på FN-systemets nästa stora genom-&lt;br&gt;gripande uppföljningskonferens år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På svenskt initiativ inom EU resulterade mötet i New York också i&lt;br&gt;samband med frågan om resurseffektivisering i att begreppet faktor 10&lt;br&gt;introducerades i FN-sammanhang. Forskningsrapporter anger att jorden&lt;br&gt;långsiktigt bara kan bära en befolkning om ca en halv miljard människor&lt;br&gt;som lever på dagens västerländska konsumtionsnivå. I dag lever nära sex&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljarder människor på jorden. Enligt dessa rapporter behöver i-länder- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;nas resursanvändning grovt räknat bli i genomsnitt tio gånger effektivare&lt;br&gt;(faktor 10) om jordens ekosystem skall kunna bära både en ökande&lt;br&gt;världsbefolkning och lämna utrymme för ökad standardutveckling i värl-&lt;br&gt;dens utvecklingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet i EU har på många områden inneburit nya förutsätt-&lt;br&gt;ningar för svensk miljöpolitik. Detta gäller såväl nationellt som interna-&lt;br&gt;tionellt. Resultatet av EU:s regeringskonferens år 1997 och dess slutdo-&lt;br&gt;kument, Amsterdamfördraget, förstärker Sveriges möjligheter att driva&lt;br&gt;en progressiv miljöpolitik. En viktig uppgift för Sverige är att verka för&lt;br&gt;att målet om hållbar utveckling, som nu tagits in i fördragen, konkretise-&lt;br&gt;ras. Detta gäller särskilt arbetet med att integrera miljöfrågorna i olika&lt;br&gt;samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU kommer under de närmaste åren att ställas inför stora utmaningar.&lt;br&gt;EU:s utvidgning, som kommer att få en stor betydelse för Europas miljö,&lt;br&gt;är den kanske största av dessa utmaningar. En anpassning av kandidat-&lt;br&gt;ländernas miljölagstiftning till EU:s nivå, den s.k. tillnärmningsproces-&lt;br&gt;sen, får stor betydelse inte bara för dessa länders egen miljö, utan för hela&lt;br&gt;Europa. Detta ger förutsättningar att driva frågan om ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling inom hela EU. Europas miljö, inte minst miljön i Sveriges&lt;br&gt;närområde och i Sverige, har därför mycket att vinna på ett utvidgat EU.&lt;br&gt;I samband med utvidgningen diskuteras reformer av unionens jordbruks-&lt;br&gt;och strukturpolitik. Sverige strävar efter en reform av dessa områden&lt;br&gt;bl.a. för att skapa en miljöanpassad och långsiktigt hållbar jordbruks- och&lt;br&gt;strukturpolitik inom EU. Sverige verkar också för att skapa bl.a. miljö-&lt;br&gt;mässigt gynnsamma förutsättningar för en utvidgning av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat handelsutbyte, avreglerade marknader och den extremt snabba&lt;br&gt;tekniska utvecklingen av elektroniska kommunikationsformer kommer&lt;br&gt;att ge nya utvecklingsmöjligheter. Samtidigt behöver globaliseringen av&lt;br&gt;marknadens styrning av handel och produktion uppmärksammas i det&lt;br&gt;fortsatta arbetet. Beslut som hittills har fattats nationellt kommer i fort-&lt;br&gt;sättningen i ökande utsträckning att fattas av nationsövergripande organi-&lt;br&gt;sationer och företag. Omvänt kan aktiviteter hos enskilda företag få&lt;br&gt;långtgående, t.o.m. globala konsekvenser. Globaliseringen kommer san-&lt;br&gt;nolikt att intensifieras. Utmaningen består i att finna former för att glo-&lt;br&gt;baliseringens positiva möjligheter tas till vara och att oönskade effekter&lt;br&gt;kan undvikas. Det universella målet om hållbar utveckling kan ses som&lt;br&gt;ett uttryck för en allmän medvetenhet om att globaliseringens negativa&lt;br&gt;följder behöver balanseras. Några av de centrala budskapen i Agenda 21,&lt;br&gt;t.ex. att miljökostnader skall intemaliseras, att förorenaren skall betala,&lt;br&gt;att försiktighetsprincipen skall tillämpas, att den lokala demokratin skall&lt;br&gt;stärkas och att det internationella miljösamarbetet skall förbättras, kan&lt;br&gt;sägas ta direkt sikte på att balansera globaliseringens negativa följder.&lt;br&gt;Utvecklingssamarbete för främjande av miljöanpassad produktion är här&lt;br&gt;av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägar vidare mot ekologiskt hållbar utveckling &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett generationsperspektiv har mycket hänt som tidigare kanske närmast&lt;br&gt;framstod som utopiskt. Om vi blickar 25 år tillbaka i tiden har exempel-&lt;br&gt;vis ett antal nya bilmotorgenerationer, datorgenerationer och pappers-&lt;br&gt;maskingenerationer utvecklats. Blickar vi en generation framåt och re-&lt;br&gt;flekterar över utvecklingen av olika produktcykler kan vi vänta oss att de&lt;br&gt;flesta produkttyper också i fortsättningen kommer att bytas ut och ge-&lt;br&gt;nomgå kraftiga forändringar. Denna teknikutveckling kommer i stor ut-&lt;br&gt;sträckning att vara miljödriven, vilket skapar helt nya förutsättningar för&lt;br&gt;minskad påverkan på miljön. Det finns också betydande gemensamma&lt;br&gt;erfarenheter och kunskaper bland samhällets olika aktörer som kan bilda&lt;br&gt;grund för en sådan utveckling. Ett fördjupat internationellt samarbete,&lt;br&gt;såväl globalt som regionalt inom EU, användningen av ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel, det lokala Agenda 21-arbetet och de lokala investerings-&lt;br&gt;medlen, kretsloppstänkandet samt införandet av miljöbalken som styr-&lt;br&gt;medel bildar tillsammans en grund för att driva samhällsutvecklingen i en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utvecklingsarbetet skall vi dra nytta av de gångna årens erfarenheter,&lt;br&gt;och insatser kommer att behöva göras på alla plan. Individens delaktighet&lt;br&gt;och ansvar är en viktig förutsättning. Vi måste ha ett förhållningssätt och&lt;br&gt;finna utvecklingsmönster som fungerar inom de gränser som naturen&lt;br&gt;sätter. Vi måste ha tydliga framtidsbilder för vart vi vill nå och vi måste&lt;br&gt;göra de rätta vägvalen för att nå dit. Miljöpolitiken måste i allt högre grad&lt;br&gt;utformas som en drivkraft för den fortsatta samhällsutvecklingen för att&lt;br&gt;lösa dagens stora miljöproblemen och för att förhindra att nya problem&lt;br&gt;uppstår framöver. I detta arbete har bl.a. utbildning, kompetensutveckling&lt;br&gt;och forskning stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vitalt och miljöanpassat näringsliv är en nödvändig förutsättning&lt;br&gt;för att nå målet om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det konkreta arbetet&lt;br&gt;med att nå detta mål kommer i stor utsträckning att bero av näringslivets&lt;br&gt;utveckling. Det är viktigt att i en aktiv dialog med näringslivet diskutera&lt;br&gt;mål och åtgärder för hur långt energi- och materialutnyttjande kan effek-&lt;br&gt;tiviseras i ett generationsperspektiv. En sådan dialog måste beröra såväl&lt;br&gt;tekniska och ekonomiska som miljömässiga aspekter. Politiska styrmedel&lt;br&gt;och förändringar i konsumtionsmönstren är nödvändiga för att leda sam-&lt;br&gt;hället mot ekologisk hållbarhet, men företagen bär huvudansvaret när det&lt;br&gt;gäller utvecklingen av ny och miljöanpassad teknik. Det är företagens&lt;br&gt;egenintresse att göra detta, eftersom marknadens efterfrågan på miljöan-&lt;br&gt;passade produkter och produktionsprocesser i framtiden bedöms komma&lt;br&gt;att öka kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens miljöanpassning har utvecklats positivt under de senaste&lt;br&gt;årtiondena. Ett första steg mot miljöanpassning i näringslivet har varit att&lt;br&gt;minska utsläppen genom olika reningsåtgärder. En viktig drivkraft bak-&lt;br&gt;om detta har varit miljölagstiftningen och dess tillämpning som har ställt&lt;br&gt;preciserade utsläppskrav. Många företag har därefter gått vidare till att i&lt;br&gt;ett andra steg förebygga utsläpp och minska avfallsmängderna genom&lt;br&gt;åtgärder i produktionsprocessen. Detta steg har i hög utsträckning drivits&lt;br&gt;fram av nya eller utbyggda ekonomiska styrmedel och har ofta varit lön-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt for företagen genom att råvaruförbrukning och energianvändning Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;har kunnat minskas. Utvecklingen av miljöledningssystem har varit fö-&lt;br&gt;retagen till god hjälp i detta sammanhang. I ett tredje steg mot miljöan-&lt;br&gt;passning har företagen tagit ökat ansvar för produkternas miljöpåverkan.&lt;br&gt;Konsumenternas ökade krav har haft stor betydelse för att motivera fö-&lt;br&gt;retagen att miljöanpassa produkterna. Lagstiftningen har drivit på och&lt;br&gt;understött detta steg, bl.a. genom införandet av lagen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter och lagstiftningen om producentansvar. En rad frivilliga in-&lt;br&gt;strument har också utvecklats för att främja utvecklingen mot renare pro-&lt;br&gt;dukter, som t.ex. miljömärkning och livscykelanalyser. Ytterligare före-&lt;br&gt;tag har slutligen på eget initiativ påbörjat ett fjärde steg, steget mot nya&lt;br&gt;innovativa och miljöanpassade teknologier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet kan nu sägas stå i fard med att ta ett femte steg genom att&lt;br&gt;i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling målmedvetet verka för en&lt;br&gt;effektivare resursanvändning. Detta femte steg innebär en stor utmaning,&lt;br&gt;och för att åstadkomma en sådan effektivisering av energi- och resursan-&lt;br&gt;vändningen krävs nya grepp. Ny teknik behöver utvecklas och spridas&lt;br&gt;världen över. Vidare behövs nya ekonomiska styrsignaler för att stimu-&lt;br&gt;lera till en sådan utveckling. Allt flera företag förefaller också komma till&lt;br&gt;insikt om att det i ett långsiktigt marknadsperspektiv ligger i deras eget&lt;br&gt;intresse att verka för en sådan effektivisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har en viktig roll i miljöarbetet. Det är genom den kom-&lt;br&gt;munala planeringen som det blir möjligt att väga in lokala aspekter på&lt;br&gt;markanvändning, miljöfrågor och sociala förhållanden. På kommunal&lt;br&gt;nivå finns förutsättningar att i samverkan mellan berörda parter finna&lt;br&gt;praktiskt fungerande lösningar på de utvecklingsfrågor som är knutna till&lt;br&gt;lokalsamhällets miljö, organisation och funktioner. Riksdagen har på&lt;br&gt;regeringens förslag beslutat att under en treårsperiod anslå 5,4 miljarder&lt;br&gt;kronor för stöd till lokala investeringsprogram för hållbar utveckling.&lt;br&gt;Regeringen föreslår i Vårpropositionen (prop. 1997/98:150) att stödet&lt;br&gt;förlängs och utökas med 2 miljarder kronor för år 2001. Vägledande för&lt;br&gt;fördelningen skall bl.a. vara om ett projekt leder mot hållbar utveckling,&lt;br&gt;anknytningen till det lokala Agenda 21-arbetet och kommunernas arbete&lt;br&gt;för hållbar utveckling, omställning av energisystemet i hållbar riktning&lt;br&gt;samt möjligheterna till ökad sysselsättning. Vidare ges särskild uppmärk-&lt;br&gt;samhet åt frågor som rör arkitektoniska kvaliteter och kulturmiljövärden.&lt;br&gt;Det lokala arbetet med Agenda 21 har haft stor betydelse som underlag&lt;br&gt;för de projektansökningar som kommunerna har lämnat in till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också angeläget att miljöpolitikens geografiska dimension växer&lt;br&gt;fram genom ett utvecklat samarbete mellan stat och kommun. Härigenom&lt;br&gt;kan miljömål följas upp och riksintressen tas till vara i former som före-&lt;br&gt;nar respekt för riksdagsbeslut och internationella åtaganden med hänsyn&lt;br&gt;till lokala förutsättningar och lokal demokrati. Ekologisk hållbarhet och&lt;br&gt;god livsmiljö bör vara grundläggande för all samhällsplanering. Länssty-&lt;br&gt;relserna har här en viktig roll som samordnare mellan statliga och kom-&lt;br&gt;munala myndigheter m.m. i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya utmaningarna ställer krav på nya arbetsformer. Det är angelä-&lt;br&gt;get att utforma beslutsmodeller som i ökad utsträckning tar vara på möj-&lt;br&gt;ligheten att lära av erfarenheterna och ”tänka efter före”. Det traditionella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöarbetet behöver kompletteras med andra arbetsmetoder. En sådan Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;utveckling fordrar ett väl fungerande mål- och resultatstymingssystem.&lt;br&gt;Nya miljökvalitetsmål och ett system för uppföljning av dessa föreslås&lt;br&gt;senare i denna proposition. Avsikten är att dessa mål sedan skall precise-&lt;br&gt;ras av berörda sektorer och verksamheter. Härigenom kan sektorsansva-&lt;br&gt;ret och det ökande miljöintresset i näringslivet och samhällets övriga&lt;br&gt;verksamheter bättre tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett effektivt arbete som svarar mot de krav som en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling ställer kan också komma att kräva nya organisatoriska lös-&lt;br&gt;ningar. Naturvårdsverket har nyligen beslutat om en ny organisation,&lt;br&gt;anpassad till dessa förutsättningar. Det fortsatta arbetet för ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart Sverige kan komma att leda till liknande översyner vid flera&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att vi till nästa generation skall kunna lämna över ett samhälle&lt;br&gt;där de stora nationella miljöproblemen är lösta innebär en stor utmaning.&lt;br&gt;Stora insatser krävs, men det är ingen omöjlig uppgift. Det handlar om en&lt;br&gt;ny helhetssyn på framtiden, som inkluderar ett säkert och utvecklande&lt;br&gt;arbetsliv och bygger vidare på den breddning av miljöarbetet som har&lt;br&gt;skett under de senaste decennierna, inklusive de många framsteg och&lt;br&gt;vinster som den moderna tekniken har medfört. Med nya miljökvalitets-&lt;br&gt;mål och modem lagstiftning kommer rollfördelningen mellan olika aktö-&lt;br&gt;rer i samhället att bli tydligare. Målen kan vidare stimulera till frivilliga&lt;br&gt;åtaganden av producenter och konsumenter som gör att en positiv ut-&lt;br&gt;veckling på miljöområdet kan komma att ske snabbare än vad som hittills&lt;br&gt;har varit möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frisk luft, rent vatten, levande skogar - mål för önskad miljökvalitet inom en&lt;br&gt;generation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska naturen är som nyss framhållits i flera avseenden, men inte i&lt;br&gt;alla, mindre belastad i dag än för en generation sedan. Också människors&lt;br&gt;hälsa är - sannolikt - mindre negativt belastad i dag av miljöpåverkan än&lt;br&gt;för en generation sedan. Våra europeiska grannländer runt Östersjön och&lt;br&gt;Nordsjön har liknande erfarenheter. I det forna Västeuropa har belast-&lt;br&gt;ningen i flera avseenden minskat påtagligt, samtidigt som ekosystemen&lt;br&gt;på många ställen har utarmats av ett intensivt jord- och skogsbruk. I det&lt;br&gt;forna Östeuropa har den storskaliga nedsmutsningen fortsatt längre än i&lt;br&gt;Västeuropa, samtidigt som den avancerade kemiska belastningen av&lt;br&gt;miljögifter inte har nått lika långt. Där finns också stora naturrikedomar&lt;br&gt;kvar, som åtminstone delvis har utarmats i väst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nu så mycket erfarenhet av hur miljöpolitik kan bedrivas att&lt;br&gt;det är möjligt att sätta ett djärvt men uppnåeligt mål för nästa generation.&lt;br&gt;Ett mål som gäller för Sverige, men som, för att kunna genomföras, ock-&lt;br&gt;så förutsätter att åtgärder vidtas i andra länder runt Östersjön och Nord-&lt;br&gt;sjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till&lt;br&gt;nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljö-&lt;br&gt;problemen i Sverige är lösta. Då skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de svenska ekosystemen, som nu åtminstone delvis fortfarande är ut- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;satta för alldeles för hög belastning av miljögifter, försurning, övergöd-&lt;br&gt;ning samt annan påverkan, vara på väg att återhämta sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den yttre miljöns skadliga påverkan på människors hälsa vara så nära&lt;br&gt;noll som det är möjligt att komma,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-jord- och skogsbruket drivas på ett ekologiskt hållbart sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användningen av knappa resurser, både de som kan förnyas och de&lt;br&gt;som inte kan förnyas, vara uthållig och effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dagens barn vuxit upp skall de inte behöva ängslas för vare sig&lt;br&gt;luftens kvalitet i våra städer eller vattnets renhet i våra sjöar. Samtidigt&lt;br&gt;utvecklas det svenska näringslivet och nya produkter säljs på världs-&lt;br&gt;marknaderna i Europa, Asien, Latinamerika, Nordamerika och Afrika.&lt;br&gt;Den svenska skogen kommer att rymma både hackspettar, sångfåglar,&lt;br&gt;orre och tjäder - men också de lavar och mossor som är tecken på den&lt;br&gt;gamla skogens mångfald av olika arter - samtidigt som skogs- och jord-&lt;br&gt;bruket utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrisamhällets påverkan på den yttre miljön är global. Romarnas&lt;br&gt;med våra mått blygsamma industrialisering kan i dag spåras i förhöjda&lt;br&gt;blyhalter i Grönlandsisen sedan vår tideräknings början. Men det är&lt;br&gt;Nordsjön och Östersjön som är det moderna industrisamhällets vagga.&lt;br&gt;Därifrån spreds industrialismen över Atlanten och därefter över Stilla&lt;br&gt;Havet. Nu industrialiseras länderna runt detta hav i en rasande takt, och&lt;br&gt;människors levnadsstandard stiger i en takt som aldrig förr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige, och för andra länder runt Nordsjön och Östersjön, innebär&lt;br&gt;detta en dubbel utmaning. Vi skall lösa våra egna miljöproblem och städa&lt;br&gt;framför egen dörr. Men vi måste också delta i arbetet att utveckla den&lt;br&gt;teknologi och de förhållningssätt som måste till för att kunna bemästra&lt;br&gt;det tryck på naturresurserna som kommer att bli följden av den snabbt&lt;br&gt;ökande levnadsstandarden i Asien och i andra världsdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trycket på naturresurser handlar inte i första hand om de ändliga re-&lt;br&gt;surserna utan om de biologiska systemens skörhet. Tillgången på malmer&lt;br&gt;och mineraler och fossila bränslen är med något enstaka undantag så god&lt;br&gt;att det inte finns någon risk för någon påtaglig knapphet under de när-&lt;br&gt;maste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet är det motsatta. Den rika tillgången på mineraler och fossila&lt;br&gt;bränslen innebär att stora mängder kan utvinnas under många decennier&lt;br&gt;än. Begränsningarna kommer snarare att vara miljöpåverkan från bryt-&lt;br&gt;ningen av låghaltiga mineraler och av brytning och eldning av mycket&lt;br&gt;stora mängder stenkol. Därför måste miljöpåverkan från användningen&lt;br&gt;av ändliga resurser begränsas och användningen vara hållbar och effek-&lt;br&gt;tiv. Endast så kan naturen skyddas från den miljöförstöring som kommer&lt;br&gt;av storskalig användning av ändliga råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De biologiska systemen har avgörande betydelse för människans livs-&lt;br&gt;villkor. Skogarna, kusterna, vattendragen, korallreven, stäpperna, grund-&lt;br&gt;vattnet - alla är de livets förutsättningar som måste skyddas från tanklös&lt;br&gt;och kortsiktig exploatering. Det är inte arternas antal som är det centrala&lt;br&gt;- det är deras samspel i komplexa ekosystem som också har grundläg-&lt;br&gt;gande betydelse för människans livsvillkor. När kustlandskap och strän-&lt;br&gt;der förstörs försvinner också yngelplatsema för många fiskbestånd. När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogarna skövlas förstörs också vattenbalansen och de hydrologiska Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;systemen. När växtligheten förstörs i städerna minskas också kapaciteten&lt;br&gt;att rena den luft, som människor andas. Här är hoten mot ekosystemen&lt;br&gt;och biosfären akuta. Vi som lever och verkar i norra Europa har, om någ-&lt;br&gt;ra, möjligheten och skyldigheten att visa vad ett ekologiskt hållbart in-&lt;br&gt;dustrisamhälle kan vara. Vi har också möjligheten att skapa den process,&lt;br&gt;som leder dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen nu sätter målet att inom en generation kunna lämna&lt;br&gt;över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta betyder det inte att&lt;br&gt;jordens alla miljöproblem skall lösas av Sverige. Men det betyder starten&lt;br&gt;på en process här i vårt land, där vi medvetet bygger på gångna års erfa-&lt;br&gt;renheter med siktet att tillsammans med våra grannländer inom en gene-&lt;br&gt;ration ha löst de stora miljöproblemen i vår nära omvärld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta arbete måste gå stegvis framåt. Regeringen lägger i denna propo-&lt;br&gt;sition fram förslag till miljökvalitetsmål. Där formuleras vilket tillstånd&lt;br&gt;för den svenska miljön, som miljöarbetet skall sikta mot. Dessa miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål måste gradvis preciseras i takt med att erfarenheter vinns om&lt;br&gt;hur miljön skall förbättras samtidigt som industrisamhället utvecklas.&lt;br&gt;Regeringen behandlar i propositionen delmål och riktlinjer som syftar till&lt;br&gt;att konkretisera hur miljökvalitetsmålen skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i denna proposition en ny struktur för arbetet med&lt;br&gt;miljömål. Ett begränsat antal nationella miljökvalitetsmål fastställs av&lt;br&gt;riksdagen. Genom dessa miljökvalitetsmål anger riksdagen vilket miljö-&lt;br&gt;tillstånd som skall uppnås i ett generationsperspektiv. Regeringen svarar&lt;br&gt;för att delmål ställs upp när det behövs för det fortsatta arbetet med att nå&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen. Regeringen konstaterar att det övergripande genera-&lt;br&gt;tionsmålet och den nya strukturen innebär ett nytt sätt att arbeta inom&lt;br&gt;miljöpolitiken. Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en parlamen-&lt;br&gt;tarisk beredning som far till uppgift att i samverkan med berörda myn-&lt;br&gt;digheter göra en samlad översyn av detta arbete. Regeringen avser att&lt;br&gt;efter remittering av beredningens förslag göra en förnyad prövning och&lt;br&gt;samlat ta ställning till samtliga delmål samt återkomma med en utförlig&lt;br&gt;redovisning till riksdagen. Avsikten är sedan att regeringen utförligt re-&lt;br&gt;dovisar för riksdagen hur arbetet fortskrider en gång per mandatperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nationella miljökvalitetsmål for ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Miljökvalitetsmålens roll i arbetet för en ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny struktur för arbetet med miljömål skall&lt;br&gt;tillämpas. Ett begränsat antal nationella miljökvalitetsmål fastställs av&lt;br&gt;riksdagen. Regeringen svarar för att sådana delmål ställs upp som be-&lt;br&gt;hövs för det fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. Delmå-&lt;br&gt;len utgör utgångspunkter för att precisera miljömål och miljöstrategier&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer på skilda nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regering och riksdag har under årens&lt;br&gt;lopp tagit ställning till ett förhållandevis stort antal miljömål. Rege-&lt;br&gt;ringens övergripande mål för miljöarbetet i Sverige att till nästa gene-&lt;br&gt;ration kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är&lt;br&gt;lösta ställer bl.a. krav på en betydligt bättre systematik när det gäller&lt;br&gt;den uppsättning av mål som skall styra det framtida miljöarbetet. In-&lt;br&gt;om ramen för den nya struktur som regeringen nu föreslår redovisar&lt;br&gt;regeringen i propositionen ett antal delmål för att uppnå miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen. Flertalet av dessa delmål har behandlats av riksdag och re-&lt;br&gt;gering. I vissa fall har regeringen i internationella sammanhang eller i&lt;br&gt;propositioner där regeringen, utan att hemställa om riksdagens god-&lt;br&gt;kännande, uttalat att ett visst angivet mål skall nås. Bland annat bero-&lt;br&gt;ende på att tidigare uppställd tidsplan inte har kunnat nås behöver&lt;br&gt;delmålen i vissa fall revideras. Regeringen tar också upp ett antal nya&lt;br&gt;delmål som i flertalet fall bygger på remissbehandlade förslag från&lt;br&gt;myndigheter, utredningar eller kommittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande generationsmålet och den nya strukturen för mil-&lt;br&gt;jömålen innebär ett helt nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken. En&lt;br&gt;samlad utvärdering av detta arbete bör därför göras med hänsyn till&lt;br&gt;förändringar i samhällsutveckling och tillkommande miljöproblem&lt;br&gt;samt med beaktande av nya kunskaper och erfarenheter. Regeringen&lt;br&gt;har därför för avsikt att tillsätta en parlamentarisk beredning, som far i&lt;br&gt;uppgift att i samverkan med berörda myndigheter göra en samlad&lt;br&gt;översyn av vilka strategier och delmål som behövs för att miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att efter den parlamentariska beredningens redo-&lt;br&gt;visning och en bred remiss göra en förnyad prövning och samlat ta&lt;br&gt;ställning till delmålen samt återkomma med en utförlig redovisning&lt;br&gt;till riksdagen under andra hälften av nästa mandatperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att i framtiden en gång per mandatperiod&lt;br&gt;utförligt redovisa för riksdagen hur målarbetet fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Regeringen har sammanfört några av de mål som Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har föreslagit och därmed minskat antalet nationella miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål från 18 till 15. Målformuleringarna har i vissa fall modifierats Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;(Naturvårdsverket, Ren luft och gröna skogar, rapport 4765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser är positiva till&lt;br&gt;att antalet miljömål minskas och att de presenteras i en mer överskådlig&lt;br&gt;struktur. Många betonar att en sådan förenkling och revidering av mål-&lt;br&gt;strukturen är nödvändig för att skapa ett bredare samförstånd kring mil-&lt;br&gt;jöpolitiken och en gemensam strävan mot en hållbar utveckling. Flera&lt;br&gt;instanser kommenterar också betydelsen av att målen är formulerade och&lt;br&gt;presenterade på ett lättbegripligt sätt så att de kan föras ut i samhället och&lt;br&gt;bli ett verktyg i miljöarbetet. Kommentarerna kring principen om en ut-&lt;br&gt;vecklad målstyrning för att förverkliga miljöpolitiken är till övervägande&lt;br&gt;del positiva. Flertalet av de remissinstanser som kommenterar miljökva-&lt;br&gt;litetsmålens funktion att ange ett önskvärt tillstånd i miljön är positiva.&lt;br&gt;Positivt formulerade miljökvalitetsmål uppfattas som en förbättring jäm-&lt;br&gt;fört med mål som fokuserar på miljöhot och enskilda problem. Bland&lt;br&gt;dem som ställer sig positiva finns både centrala och regionala myndig-&lt;br&gt;heter, kommuner samt intresse- och branschorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kritiska synpunkter som redovisas rör huvudsakligen att förslagen&lt;br&gt;inte är tillräckligt utvecklade i alla delar och att prioriteringar inte fram-&lt;br&gt;går klart. Flera remissinstanser har vidare framhållit att mål för biologisk&lt;br&gt;mångfald inte avspeglas tydligt i det nya målsystemet. Vissa instanser&lt;br&gt;känner också osäkerhet när det gäller mänsklig verksamhet i relation till&lt;br&gt;de miljömål som föreslagits av Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En ny struktur för miljömålsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår en ny struktur för arbetet med miljömål. Ett begrän-&lt;br&gt;sat antal nationella miljökvalitetsmål fastställs av riksdagen. Genom att&lt;br&gt;fastställa miljökvalitetsmål anges vilket miljötillstånd som skall uppnås i&lt;br&gt;ett generationsperspektiv. Regeringen svarar för att sådana delmål ställs&lt;br&gt;upp så att de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen kan nås. Del-&lt;br&gt;målen utgör utgångspunkter för att precisera miljömål och miljöstrategier&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer på skilda nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att följande utgångspunkter för det fortsatta ar-&lt;br&gt;betet med delmål skall gälla. Alla mål som har beslutats av riksdagen&lt;br&gt;kommer att ligga fast. Ett mindre antal av dessa bör kompletteras och&lt;br&gt;utvecklas, främst med hänsyn till att tidigare uppställd tidsplan inte har&lt;br&gt;kunnat hållas. Vidare bör som delmål kvarstå de mål som baseras på att&lt;br&gt;Sverige internationellt eller på annat sätt förbundit sig att ett visst angivet&lt;br&gt;mål skall nås. Slutligen redovisar regeringen delmål som regeringen tidi-&lt;br&gt;gare, utan att hemställa om riksdagens godkännande, uttalat sig för i&lt;br&gt;främst propositioner, och där delmålen nu är i behov av en begränsad&lt;br&gt;revidering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen pekar också på behovet av nya delmål, som huvudsakligen&lt;br&gt;har sitt ursprung i remissbehandlade förslag från myndigheter och utred-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller delmål som regeringen anser behöver ändras med avse- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ende på tidpunkt eller ambitionsnivå samt i fråga om nya delmål, avser&lt;br&gt;regeringen att närmare låta utreda dessa och att inhämta förslag till kon-&lt;br&gt;kreta åtgärder för att på ett hållbart och effektivt sätt nå det aktuella del-&lt;br&gt;målet och miljökvalitetsmålet. Berörda myndigheters roller i detta arbete&lt;br&gt;behandlas under avsnitt 4.3 Myndigheternas arbete med miljökvalitets-&lt;br&gt;målen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet och den nya miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för utvecklingen av miljökvalitetsmålen är de övergri-&lt;br&gt;pande målen för det miljöpolitiska arbetet. I regeringsförklaringen den 17&lt;br&gt;september 1996 framhöll statsministern att ”Sverige skall vara en pådri-&lt;br&gt;vande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling”. Hållbar utveckling i vid mening definie-&lt;br&gt;ras som en samhällsutveckling som tillgodoser dagens behov utan att&lt;br&gt;äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uttalade i anslutning till 1997 års ekonomiska vårproposi-&lt;br&gt;tion och budgetpropositionen för år 1998 att den ekologiskt hållbara&lt;br&gt;samhällsutvecklingen i grunden handlar om tre övergripande mål. Dessa&lt;br&gt;mål, som riktar sig även till andra politikområden än miljöpolitiken, är&lt;br&gt;skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av&lt;br&gt;energi och andra naturresurser (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU 20,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:284 samt regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet, skr.&lt;br&gt;1997/98:13, bet. 1997/98:JoU 11, rskr. 1997/98:140).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte skall skada&lt;br&gt;människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller&lt;br&gt;bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att de naturliga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso- och&lt;br&gt;miljöskadliga ämnen bör på sikt inte fa förekomma i miljön. Den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall försörjningen ba-&lt;br&gt;seras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av fömybara resurser. Det bety-&lt;br&gt;der att användningen inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken&lt;br&gt;naturen skapar nya resurser och att material bör återvinnas i kretslopp. Vi&lt;br&gt;skall vidare hushålla med icke fömybara resurser och kontinuerligt sträva&lt;br&gt;efter fömybara ersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv användning innebär att användning av energi och andra&lt;br&gt;naturresurser kan bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av&lt;br&gt;energi och material kan begränsas så att de är förenliga med en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar skall&lt;br&gt;därför också inriktas på resurssnåla produkter och processer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en ekologiskt hållbar utveckling krävs att naturens kretslopp och&lt;br&gt;mångfald bevaras och att människans behov av resurser kan tillgodoses&lt;br&gt;nu och i framtiden. Utvecklingen måste vara ekologiskt hållbar i ett långt&lt;br&gt;tidsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna förändra olika verksamheter krävs tydliga signaler som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;förmår påverka utvecklingen i önskad riktning. Arbetet för ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart Sverige skall vara vägledande och motivera till att delta i den&lt;br&gt;förändring som är nödvändig för att förverkliga en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Målet behöver då konkretiseras. På miljöpolitikens område&lt;br&gt;sker detta bl.a. genom de nya nationella miljökvalitetsmål som nu före-&lt;br&gt;slås. I relation till de beskrivna övergripande mål som regeringen har&lt;br&gt;angett för en ekologiskt hållbar utveckling, innebär de nu föreslagna na-&lt;br&gt;tionella miljömålen i huvudsak en beskrivning av erforderlig miljökvali-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:373) syftar det arbete som bedrivs inom&lt;br&gt;ramen för miljöpolitiken till att skydda människors hälsa, bevara den&lt;br&gt;biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de&lt;br&gt;kan nyttjas långsiktigt samt skydda natur och kulturlandskap. Regeringen&lt;br&gt;finner att dessa övergripande mål, så som de har fastställts av riksdagen,&lt;br&gt;till alla delar bör kvarstå som allmän inriktning för det miljöpolitiska&lt;br&gt;arbetet. Med anledning av påpekanden från bl.a. Kommunförbundet vill&lt;br&gt;regeringen i detta sammanhang framhålla att betydelsen av den biologis-&lt;br&gt;ka mångfalden också framhävs i ett av de tre övergripande målen för&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling som nyss angavs (skyddet av miljön).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslog i december 1997 (prop. 1997/98:45) en samord-&lt;br&gt;nad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling i en&lt;br&gt;ny balk, miljöbalken. Med den föreslagna miljöbalken erhålls nya rättsli-&lt;br&gt;ga instrument för miljöpolitiken. Miljöbalken skall tillämpas så att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter&lt;br&gt;oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den biologiska mångfalden bevaras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekolo-&lt;br&gt;gisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god&lt;br&gt;resurshushållning tryggas, och så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- återanvändning och återvinning, liksom annan hushållning med ma-&lt;br&gt;terial, råvaror och energi, främjas så att ett kretslopp uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 miljöbalken inarbetas och skärps bestämmelserna i de 15 viktigaste&lt;br&gt;lagarna på miljöområdet. Regeringen föreslår vidare i proposition&lt;br&gt;1997/98:90 Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. en anpassning till&lt;br&gt;miljöbalkens regelsystem av lagar som finns utanför balken men som&lt;br&gt;reglerar verksamheter som kan påverka miljön. Därigenom klargörs hur&lt;br&gt;grundläggande bestämmelser om miljöhänsyn i balkförslaget får ett ge-&lt;br&gt;nomslag för ett 50-tal lagar inom ett stort antal sektorer och områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag till nya miljömål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av Naturvårdsverkets rapport har hittillsvarande beslut om&lt;br&gt;olika miljömål resulterat i en förhållandevis svåröverblickbar mängd och&lt;br&gt;blandning av miljömål. Naturvårdsverket redovisar sålunda ca 170 mil-&lt;br&gt;jömål av olika slag och för olika nivåer som har tagits fram under den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioårsperiod som har gått sedan 1988 och 1991 års miljöpropositioner.&lt;br&gt;Många av dessa mål har antagits av riksdagen, medan andra har redovi-&lt;br&gt;sats för riksdagen av regeringen. I rapporten redovisar verket brister med&lt;br&gt;dessa mål. Bland annat framhålls att målen inte är formulerade i en ge-&lt;br&gt;nomtänkt struktur, att odefinierade begrepp används vilket försvårar upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering av målen samt att målen ofta inte är uppfölj-&lt;br&gt;ningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Nationalkommittén för Agenda 21 har analyserat nuvarande&lt;br&gt;miljömåls funktion och verkan. Kommittén presenterade i en delrapport&lt;br&gt;(rapport 1996:4) en översikt över de viktigaste befintliga svenska miljö-&lt;br&gt;målen. Kommittén föreslog att miljömålen struktureras på ett klarare sätt,&lt;br&gt;att berörda parter och sektorer anges tydligare och görs delaktiga i målut-&lt;br&gt;vecklingen samt att miljömålen görs möjliga att följa upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fanns således ett stort behov av att samlat se över befintliga natio-&lt;br&gt;nella miljömål i syfte att systematisera, samordna och revidera dem. Re-&lt;br&gt;geringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn och föreslå&lt;br&gt;nya nationella och sektorsövergripande miljömål. Arbetet har bedrivits i&lt;br&gt;nära samverkan med bl.a. berörda sektorsmyndigheter. Verkets förslag&lt;br&gt;till 18 nya nationella miljömål pekar på en önskad miljökvalitet och är&lt;br&gt;formulerade med avseende på en långsiktig påverkan av utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella miljökvalitetsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att den översyn som gjorts av de befintliga&lt;br&gt;målen tydligt visar på behovet av ett nytt sätt att arbeta med miljömål.&lt;br&gt;Detta gäller såväl målens innehåll som sättet att fastslå, utveckla, precise-&lt;br&gt;ra och följa upp dem. Regeringen föreslår därför en helt ny struktur för&lt;br&gt;målarbetet. Denna struktur kan sammanfattas som så att under de över-&lt;br&gt;gripande målen för ekologiskt hållbar utveckling och för miljöpolitiken,&lt;br&gt;som redovisats i föregående avsnitt, skall det finnas ett begränsat antal&lt;br&gt;nationella miljökvalitetsmål, som fastställs av riksdagen. Det ankommer&lt;br&gt;sedan på regeringen att med utgångspunkt i miljökvalitetsmålen ange de&lt;br&gt;delmål som behövs som precisering av miljökvalitetsmålen. Miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen beskriver den kvalitet eller det tillstånd för miljön och dess&lt;br&gt;natur- och kulturresurser som är långsiktigt ekologiskt hållbart. De är&lt;br&gt;således av en annan karaktär än vad som gäller för de hittillsvarande&lt;br&gt;miljöpolitiska målen. Bland annat innebär detta att förhållanden som t.ex.&lt;br&gt;relaterar till människors hälsa, kulturmiljö eller till den biologiska mång-&lt;br&gt;falden återkommer under flera olika nationella miljökvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya strukturen ligger att miljökvalitetsmålen skall vara utgångs-&lt;br&gt;punkten för ett system med mål- och resultatstyrning, som enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning är det effektivaste sättet att styra ett brett upplagt&lt;br&gt;miljöarbete med deltagare inom alla samhällsområden. Mål- och resultat-&lt;br&gt;styrning innebär principiellt en styrning med hjälp av uppställda mål me-&lt;br&gt;dan vägarna att nå dit inte bestäms i detalj. Miljökvalitetsmålen bildar&lt;br&gt;således utgångspunkter för fortsatt precisering samt sektorsvis och geo-&lt;br&gt;grafisk anpassning. Myndigheter, företag och kommuner m.fl. ges därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor frihet att välja vägar för att nå målen. Befintliga eller nya styrmedel&lt;br&gt;kan användas och frivilliga åtaganden initieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya miljökvalitetsmålen är sektorsövergripande. Det ankommer på&lt;br&gt;regeringen att med utgångspunkt i miljökvalitetsmålen genom delmål&lt;br&gt;ange inriktningen för hur arbetet skall bedrivas för att det skall säker-&lt;br&gt;ställas att åtgärder vidtas i syfte att uppnå målen. Delmålen är utgångs-&lt;br&gt;punkter för att i ett nästa steg precisera mål och strategier inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer och på skilda nivåer. Ansvaret för att med utgångspunkt&lt;br&gt;i delmålen precisera sektorsmål ligger på de olika samhällssektorerna.&lt;br&gt;Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret, inom ramen för arbetet&lt;br&gt;med att utarbeta regionala miljöstrategier (STRAM) , för regionala an-&lt;br&gt;passningar av de nationella målen. Kommunerna har det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för lokala anpassningar av de nationella målen. Med regeringens&lt;br&gt;utformning blir de nationella miljökvalitetsmålen tydligare och lättare att&lt;br&gt;följa upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandet till de ca 170 nu gällande miljömålen kan&lt;br&gt;sägas att flertalet av dessa inlemmas i och väl täcks av de föreslagna nya&lt;br&gt;miljömålen. De gamla målen kommer därför till stora delar inte längre att&lt;br&gt;ha aktualitet. Detsamma gäller självfallet för de mål som redan har upp-&lt;br&gt;nåtts. En del gamla mål har vidare snarast karaktären av strategier för att&lt;br&gt;uppnå miljökvalitetsmål och utgör inga mål i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de överväganden som regeringen redovisar i propo-&lt;br&gt;sitionen har inom Regeringskansliet utarbetats en sammanfattning av hur&lt;br&gt;vart och ett av de ca 170 mål som Naturvårdsverket har granskat tas om&lt;br&gt;hand i det nu föreslagna målsystemet. Denna sammanfattning bifogas&lt;br&gt;som bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana delmål som riksdagen tidigare har antagit och som fortfarande&lt;br&gt;har aktualitet bör givetvis alltjämt gälla. Regeringen föreslår inga änd-&lt;br&gt;ringar i sådana mål. Det bör som nämnts vara regeringens sak att i fort-&lt;br&gt;sättningen, när det behövs, utveckla delmål och vid behov också ta fram&lt;br&gt;nya sådana mål. Genom att riksdagen inte behöver ta ställning till del-&lt;br&gt;målen som sådana kan riksdagsarbetet inriktas på den övergripande frå-&lt;br&gt;gan om vilken miljökvalitet som miljöarbetet skall syfta till och på att&lt;br&gt;uppföljningen av att arbetet leder till de resultat som eftersträvas. Riks-&lt;br&gt;dagen har vidare möjlighet att i samband med en årlig rapportering som&lt;br&gt;regeringen har för avsikt att lämna, bedöma om delmål och andra preci-&lt;br&gt;seringar av miljökvalitetsmålen är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta arbetsgången&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det inom ramen för den nya struktur som nu&lt;br&gt;etableras fortlöpande finns ett behov av att samlat utvärdera och revidera&lt;br&gt;delmålen med hänsyn till förändringar i samhällsutveckling och mil-&lt;br&gt;jöproblem samt med beaktande av nya kunskaper och erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en parlamentarisk bered-&lt;br&gt;ning som far i uppgift att, mot bakgrund av de förslag till delmål och åt-&lt;br&gt;gärder som berörda myndigheter redovisar enligt uppdrag som regering-&lt;br&gt;en kommer att lägga ut, i samverkan med dem göra en samlad översyn av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka strategier och delmål som behövs för att miljökvalitetsmålen skall Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;uppnås inom en generation. Beredningen skall därmed se över de delmål&lt;br&gt;och åtgärder som regeringen redovisar i propositionen och vid behov&lt;br&gt;föreslå ändringar och kompletteringar samt vid behov också föreslå yt-&lt;br&gt;terligare delmål i syfte att på ett hållbart och effektivt sätt nå miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen. Regeringen anger i propositionen under respektive miljökva-&lt;br&gt;litetsmål några delmål som kan tjäna som utgångspunkter för beredning-&lt;br&gt;ens arbete med förslag till nya delmål. Det är av stor vikt att beredningen&lt;br&gt;i sitt arbete bedömer kostnader för olika åtgärder, samhällsekonomiska&lt;br&gt;och statsfmansiella konsekvenser av de olika delmålen samt också be-&lt;br&gt;dömer delmålens relevans och tillräcklighet i förhållande till det övergri-&lt;br&gt;pande miljökvalitetsmålet. Beredningen bör, där så bedöms lämpligt, för&lt;br&gt;enskilda förslag till delmål bedöma konsekvenserna av olika kvantitativa&lt;br&gt;målsättningar och olika tidpunkter för att uppnå delmålen. Att utveckla&lt;br&gt;sektorsmål är en fråga för sektorsmyndighetema. I vissa fall aktualiseras&lt;br&gt;uppdrag till dessa som dels är av betydelse för sektorns fortsatta utveck-&lt;br&gt;ling, dels kommer att utgöra viktigt underlag för beredningens arbete. I&lt;br&gt;de fall så befinns lämpligt kan regeringen komma att ta ställning till så-&lt;br&gt;dant underlag i särskild ordning. Regeringen avser att till beredningen&lt;br&gt;också överlämna Miljöhälsoutredningens förslag till nationellt hand-&lt;br&gt;lingsprogram för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningens arbete bör ske i två etapper. Först bör ett program för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet inklusive det praktiska samarbetet med berörda myndig-&lt;br&gt;heter tas fram. Därefter redovisar beredningen det samlade resultatet av&lt;br&gt;sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att efter den parlamentariska beredningens redovis-&lt;br&gt;ning och en bred remiss göra en förnyad prövning och samlat ta ställning&lt;br&gt;till delmålen samt återkomma med en utförlig redovisning till riksdagen&lt;br&gt;under andra hälften av nästa mandatperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att en gång per mandatperiod utförligt redovi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa för riksdagen hur målarbetet fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till nya miljökvalitetsmål i sammandrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av Naturvårdsverkets förslag till nya miljömål och de&lt;br&gt;remissvar som har lämnats, föreslår regeringen femton nya nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmål. I förhållande till Naturvårdsverkets förslag har rege-&lt;br&gt;ringen gjort en viss omstrukturering och därvid sammanfört några av de&lt;br&gt;18 mål som verket har föreslagit. Antalet mål minskar därmed från 18 till&lt;br&gt;15. De enskilda miljökvalitetsmålen redovisas vart och ett utförligt i av-&lt;br&gt;snitten 4.2.1-4.2.15. I det följande sammanfattas de 15 miljökvalitets-&lt;br&gt;målen och ges en översikt över sambanden mellan målen för ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling, nationella miljökvalitetsmål och riktlinjer för att upp-&lt;br&gt;nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning av förslaget till nationella miljökvalitetsmål i sam- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mandrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. FRISK LUFT: Luften skall vara si ren att människors hälsa samt djur, växter och&lt;br&gt;kulturvärden inte skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET: Grundvattnet skall ge en säker och håll-&lt;br&gt;bar dricksvattenförsöijning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar&lt;br&gt;och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG: Sjöar och vattendrag skall vara ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktions-&lt;br&gt;förmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vat-&lt;br&gt;tenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv vär-&lt;br&gt;nas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. MYLLRANDE VÅTMARKER: Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande&lt;br&gt;funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD: Västerhavet och&lt;br&gt;Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mång-&lt;br&gt;falden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald,&lt;br&gt;upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjan-&lt;br&gt;de av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt&lt;br&gt;värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. INGEN ÖVERGÖDNING: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte&lt;br&gt;ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mång-&lt;br&gt;fald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. BARA NATURLIG FÖRSURNING: De försurande effekterna av nedfall och mar-&lt;br&gt;kanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försu-&lt;br&gt;rande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kultur-&lt;br&gt;föremål och byggnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. LEVANDE SKOGAR Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion&lt;br&gt;skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövär-&lt;br&gt;den och sociala värden värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP: Odlingslandskapets och jordbruksmarkens vär-&lt;br&gt;de för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den&lt;br&gt;biologiska mångfalden samt kulturmiljövärdena bevaras och stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. STORSLAGEN FJÄLLMILJÖ: Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad&lt;br&gt;gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksam-&lt;br&gt;heter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra stör-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. GOD BEBYGGD MILJÖ: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en&lt;br&gt;god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur-&lt;br&gt;och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lo-&lt;br&gt;kaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;med mark, vatten och andra resurser främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. GIFTFRI MILJÖ: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller&lt;br&gt;utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mång-&lt;br&gt;falden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. SÄKER STRÅLMILJÖ: Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall&lt;br&gt;skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. SKYDDANDE OZONSKIKT: Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger&lt;br&gt;skydd mot skadlig UV-strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN: Halten av växthusgaser i atmosfären skall i&lt;br&gt;enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som&lt;br&gt;innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås&lt;br&gt;på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsme-&lt;br&gt;delsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sveri-&lt;br&gt;ge har tillsammans med andra länder ett ansvar för att detta globala mål kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sambanden mellan målen för ekologiskt hållbar utveckling, natio-&lt;br&gt;nella miljökvalitetsmål och riktlinjer för att uppnå målen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MÅL FÖR EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING RESPEKTIVE NA-&lt;br&gt;TIONELLA MILJÖKVALITETSMÅL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGRIPANDE MÅL FÖR EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Skydd av miljön * Hållbar försöijning * Effektiv användning&lt;br&gt;”Skyddav miljön ” och &amp;quot;hållbarförsörjning&amp;quot; fångar upp 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;mål och miljöbalksmålen. Det gäller bl.a. biologisk mångfald. &amp;quot;Effektiv använd-&lt;br&gt;ning&amp;quot; banar vägen för ökad resurseffektivitet. Målen för ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling rör ett stort antal politikområden utöver miljöpolitiken (trafik, energi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jord- och skogsbruk m. fl.)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-1.png" style="width:296pt;height:12pt;"/&gt;
&lt;p&gt;REGERINGENS FÖRSLAG TILL NATIONELLA MILJÖKVALITETSMÅL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Frisk luft 2. Grundvatten av god kvalitet 3. Levande sjöar och vattendrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Myllrande våtmarker 5. Hav i balans samt levande kust och skärgård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Ingen övergödning 7. Bara naturlig försurning 8. Levande skogar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Ett rikt odlingslandskap 10. Storslagen fjällmiljö 11. God bebyggd miljö&lt;br&gt;12. Giftfri miljö 13. Säker strålmiljö 14. Skyddande ozonskikt 15. Begränsad&lt;br&gt;klimatpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen uttrycker mål för framtida miljökvalitet, eller önskat miljötill-&lt;br&gt;stånd. De kommer att vidareutvecklas av berörda sektorer/verksamheter i form av&lt;br&gt;sektorsmål. Målen anges här i rubrikform. Hela formuleringen återfinns i avsnitten&lt;br&gt;4.2.1-4.2.15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VISSA RIKTLINJER FÖR ATT UPPNÅ MÅLEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIKTLINJER FOR RESURSEFFEKTIVITET I ETT KRETSLOPPSSAMHÄLLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* En effektivare och långsiktigt hållbar resursanvändning skall främjas&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-2.png" style="width:298pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;RIKTLINJER FÖR KEMIKALIEPOLITIKEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Varor är i huvudsak inom 10-15 år fria från vissa typer av farliga ämnen&lt;br&gt;* Hela produktionsprocesser är i huvudsak inom 10-15 år fria från vissa typer av&lt;br&gt;farliga ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela formuleringen finns i kapitel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIKTLINJER FÖR EN MILJÖANPASSAD SAMHÄLLSPLANERING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Statliga och kommunala myndigheter främjar i samverkan en god miljö och en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Markanvändningen utformas för minskat transportbehov och effektiv hushållning&lt;br&gt;med energi och naturresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a frågor behandlas i kapitel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relationen mellan nationellt och internationellt arbete för att uppnå mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att möjligheterna att uppnå miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;genom åtgärder på nationell nivå varierar mellan olika typer av mål. För&lt;br&gt;mål som exempelvis miljökvalitetsmålet En god bebyggd miljö, kan det&lt;br&gt;önskade miljötillståndet i relativt hög grad uppnås genom nationella åt-&lt;br&gt;gärder och beslut. Förutsättningarna för att uppnå ett miljömål är dock i&lt;br&gt;de flesta fall mer eller mindre beroende av åtgärder och beslut på inter-&lt;br&gt;nationell nivå. För att dessa mål skall kunna nås är ett framgångsrikt&lt;br&gt;svenskt internationellt miljöarbete därför av avgörande betydelse. Mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning&lt;br&gt;och Skyddande ozonskikt intar i detta sammanhang en särställning. För&lt;br&gt;dessa mål förbättrar ytterligare utsläppsminskningar inom landets gränser&lt;br&gt;miljösituationen i Sverige endast marginellt, eftersom miljöproblemen i&lt;br&gt;stor utsträckning orsakas av utsläpp utanför Sveriges gränser. Samtidigt&lt;br&gt;bidrar svenska utsläpp i sin tur till miljöproblem i andra länder, t.ex. ge-&lt;br&gt;nom utsläpp av försurande ämnen till omkringliggande länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en samlad strategi för att uppnå de miljöpolitiska målen är EU-arbetet&lt;br&gt;av avgörande betydelse. På målområden som t.ex. Hav i balans och Be-&lt;br&gt;gränsad klimatpåverkan har EU ett regelsystem som behöver utvecklas&lt;br&gt;för att målen skall kunna nås. EU-arbetet har dock en vidare omfattning&lt;br&gt;än den traditionella miljöpolitiken. Sektorsarbetet inom EU är av stor&lt;br&gt;betydelse, särskilt i de fall EU-politiken är långtgående integrerad, som&lt;br&gt;beträffande jordbruk och fiske, eller där annars regionala lösningar är&lt;br&gt;nödvändiga, som på trafikområdet. Målet Giftfri miljö kräver åtgärder på&lt;br&gt;EU-nivå i den utsträckning som åtgärder behöver vidtas som berör den&lt;br&gt;inre marknaden eller den gemensamma avfallspolitiken. EU har också&lt;br&gt;stor betydelse som part i det globala miljösamarbetet inom exempelvis&lt;br&gt;klimatområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomiska konsekvenser av miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål anger ett i framtiden önskvärt tillstånd vilket oftast kan uppnås på&lt;br&gt;olika sätt. Vilka som påverkas, vilka kostnader och intäkter som uppstår&lt;br&gt;på olika håll i samhället samt eventuella sidoeffekter kan klargöras först&lt;br&gt;när åtgärder och styrmedel för att nå målet har specificerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta arbetet med att precisera målen, fördela arbetet och ut-&lt;br&gt;forma åtgärder mellan och inom olika samhällssektorer måste ta fasta på&lt;br&gt;att uppfylla miljökvalitetsmålen på samhällsekonomiskt bästa sätt. De&lt;br&gt;uppdrag som i det följande aviseras för skilda myndigheter skall i alla&lt;br&gt;tillämpliga fall förenas med uppdraget att ange samhällsekonomiska ef-&lt;br&gt;fekter. Arbetet skall så långt möjligt utföras integrerat med övrig verk-&lt;br&gt;samhet och inom ramen för ordinarie resurser. Ett fylligt underlag beträf-&lt;br&gt;fande målens samhällsekonomiska konsekvenser erhålls när den parla-&lt;br&gt;mentariska beredning som regeringen avser tillsätta för att samlat se över&lt;br&gt;delmål och åtgärder redovisar sina resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regeringens förslag till nya nationella miljökvali- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tetsmål&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Frisk luft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Luften skall vara så ren att människors hälsa&lt;br&gt;samt djur, växter och kulturvärden inte skadas (miljökvalitetsmål 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halterna av luftföroreningar överskrider inte fastställda lågriskni-&lt;br&gt;våer för cancer, överkänslighet och allergi eller för sjukdomar i luft-&lt;br&gt;vägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halterna av marknära ozon överskrider inte de gränsvärden som&lt;br&gt;satts för att hindra skador på människors hälsa, djur, växter, kultur-&lt;br&gt;värden och material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Frisk luft bör&lt;br&gt;kompletteras med delmål avseende bl.a. utsläpp av cancerframkallan-&lt;br&gt;de ämnen och flyktiga organiska ämnen. Därutöver kan ytterligare&lt;br&gt;delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland annat Statens institut för kommunikations-&lt;br&gt;analys (SIKA) bedömer att de långsiktiga målen kan nås genom åtgärder&lt;br&gt;inom transportsektorn utan större svårighet. Utsläppen från energisektorn&lt;br&gt;kan enligt Kraftverksföreningen komma att öka på grund av käm-&lt;br&gt;kraftsavvecklingen om inte ytterligare åtgärder vidtas. På längre sikt än&lt;br&gt;år 2020 kan dock utsläppen minska i takt med att bl.a. fjärrvärmeanvänd-&lt;br&gt;ningen ökar. Behovet av internationellt samarbete och harmonisering av&lt;br&gt;åtgärder framhålls från näringslivshåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet. För ett av dem, nämligen Skyddet av&lt;br&gt;miljön, samt mot bakgrund av de negativa miljö- och hälsoeffekterna av&lt;br&gt;luftföroreningar föreslår regeringen miljökvalitetsmålet att luften skall&lt;br&gt;vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte&lt;br&gt;skadas. Målet omfattar utsläppsminskningar av luftföroreningar såsom&lt;br&gt;cancerframkallande och flyktiga organiska ämnen. Flyktiga organiska&lt;br&gt;ämnen används som ett samlingsbegrepp för en grupp ämnen. Flera av&lt;br&gt;dessa bidrar tillsammans med kväveoxider i väsentlig omfattning till&lt;br&gt;bildningen av marknära ozon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå miljökvalitetsmålet bedömer regeringen att halterna av par-&lt;br&gt;tiklar, kvävedioxid och marknära ozon i omgivningsluft, liksom halterna&lt;br&gt;av oförbränt organiskt material och vissa lätta kolväteföreningar, måste&lt;br&gt;minska och understiga dokumenterade hälsorelaterade s.k. lågrisknivåer&lt;br&gt;för skydd av såväl befolkningen generellt som särskilt känsliga grupper.&lt;br&gt;Vidare far utsläppen inte överstiga halter som skadar djur, växter, kultur-&lt;br&gt;värden och material. Måluppfyllelsen är beroende av såväl nationella&lt;br&gt;som internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De för hälsan skadligaste luftföroreningarna förutom ozon är kväve- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;dioxid, partiklar och cancerframkallande ämnen (se även avsnitt 4.2.7&lt;br&gt;Bara naturlig försurning och 4.2.11 God bebyggd miljö). Kvävedioxid&lt;br&gt;och partiklar påverkar luftvägarna. Vid låga halter ökar luftvägsreaktivi-&lt;br&gt;teten och förstärker symptomen för framför allt astmatiker vid exempel-&lt;br&gt;vis inandning av kall luft och pollen samt vid ansträngning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftbuma och inandningsbara partiklar har också betydelse för hälsan.&lt;br&gt;Partikelbundna ämnen som polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och&lt;br&gt;vissa gasformiga kolväten som eten, butadien och bensen är cancer-&lt;br&gt;framkallande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halter av kvävedioxid, svaveldioxid, cancerframkallande ämnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största källan till luftföroreningar i större tätorter är vägtrafiken.&lt;br&gt;Detta är särskilt påtagligt i markhöjd och gäller speciellt för kvävedioxid&lt;br&gt;där ca 80-90 % kommer från trafiken (Naturvårdsverket, rapport 4765).&lt;br&gt;Gränsvärdena för kvävedioxid överskrids ofta lokalt. Ungefar 300 000&lt;br&gt;personer utsätts i dag för hälsovådliga halter. Luftföroreningarna i Sveri-&lt;br&gt;ge beräknas förorsaka några hundra fall av luftvägssjukdomar som kräver&lt;br&gt;sjukvård varje år och betydligt fler fall med lindrigare effekter. Luftföro-&lt;br&gt;reningar beräknas dessutom ge mellan 100 och 1000 cancerfall årligen i&lt;br&gt;Sverige. Av avgörande betydelse för att minska utsläppen från vägtrafi-&lt;br&gt;ken de kommande åren är EG-direktiven om avgasutsläpp från motorfor-&lt;br&gt;don (se avsnitt 7.1 Vissa åtgärder på transportområdet). Viktigt för den&lt;br&gt;fortsatta utsläppsminskningen i Europa är också de luftkvalitetsdirektiv&lt;br&gt;som behandlar och kommer att behandla utsläpp av svaveldioxid, kväve-&lt;br&gt;oxid, partiklar och bly, resp, kolmonoxid, ozon, bensen, polyaromatiska&lt;br&gt;kolväten och tungmetaller. Dessutom väntas ett EG-direktiv om flyktiga&lt;br&gt;organiska ämnen (VOC) antas inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För cancerframkallande ämnen är lågrisknivån satt vid den halt av&lt;br&gt;några indikatorsubstanser, som teoretiskt ger upphov till en livstidsrisk&lt;br&gt;för att dö i cancer per 100 000 människor. För ämnen som påverkar luft-&lt;br&gt;vägarna är lågrisknivån satt så att överkänslighetsreaktioner eller aller-&lt;br&gt;giska besvär inte förvärras, att lungfunktionen hos bam och astmatiker&lt;br&gt;inte påverkas och att dödligheten hos personer med nedsatt lungfunktion&lt;br&gt;inte ökar till följd av exponering för luftföroreningar. Institutet för mil-&lt;br&gt;jömedicin har utarbetat förslag till lågrisknivåer eller riktvärden. De in-&lt;br&gt;nebär att befintliga mål för kvävedioxid och partiklar behöver skärpas&lt;br&gt;och nya mål införas för ozon och cancerframkallande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anger i föreskrifter enligt hälsoskyddsförordningen&lt;br&gt;(1983:616) tröskel- och gränsvärden för svaveldioxid, sot och kvävedi-&lt;br&gt;oxid som inte far överskridas. Dessa föreskrifter kan i framtiden utfor-&lt;br&gt;mas som miljökvalitetsnormer med stöd av miljöbalken när den träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-3.png" style="width:296pt;height:259pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halter av marknära ozon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknära ozon är en s.k. fotokemisk oxidant som bildas genom kemiska&lt;br&gt;reaktioner mellan olika luftföroreningar - flyktiga organiska ämnen och&lt;br&gt;kväveoxider. Episoder med höga halter av marknära ozon under kortare&lt;br&gt;tidsperioder ger negativa effekter på människors hälsa. Förhöjda halter&lt;br&gt;skadar också växter och tekniskt material. Enligt WHO:s rekommenda-&lt;br&gt;tioner bör målet for att skydda människans hälsa vara att ozonhalten inte&lt;br&gt;skall överskrida 120 mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; under en tid av mer än 12 timmar per år och&lt;br&gt;halten 150 mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; inte överskrids någon gång. För skydd av grödor och&lt;br&gt;vegetation bör årsmedelvärdet i Sverige ligga på 50-60 mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. De hög-&lt;br&gt;sta halterna förekommer i de tätbefolkade regionerna i Europa men även&lt;br&gt;Sverige har periodvis höga halter av ozon under sommarhalvåret. När&lt;br&gt;förorenad luft strömmar upp söderifrån kan ozonhaltema bli över 180&lt;br&gt;mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. Halterna är under sommarhalvåret ca 50 % över den kritiska nivå&lt;br&gt;som förorsakar skador på jordbruksgrödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ozonets starka oxidationsformåga gör att det angriper många orga-&lt;br&gt;niska och även vissa oorganiska ämnen. Förhöjda halter kan därför på-&lt;br&gt;verka hälsan genom att orsaka skador på olika delar av andningssyste-&lt;br&gt;met, på jordbruksgrödor, skog och annan växtlighet. Det har också en&lt;br&gt;korrosiv effekt på material och kulturföremål. Effekterna förstärks ge-&lt;br&gt;nom samverkan med andra luftföroreningar. Personer med nedsatt lung-&lt;br&gt;funktion som astmatiker är särskilt känsliga och påverkas ofta redan vid&lt;br&gt;lägre halter och kortare exponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare beslutat att bl.a. flyktiga organiska ämnen och&lt;br&gt;kväveoxider skall begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller&lt;br&gt;människors hälsa (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:&lt;br&gt;338). Riksdagen fattade samtidigt beslutet att utsläppen av flyktiga orga-&lt;br&gt;niska ämnen skall minska med 50 % till år 2000 räknat från 1988 års ni-&lt;br&gt;vå. Riksdagen har även beslutat att luftkvaliteten i tätorter skall förbättras&lt;br&gt;så att de återstående riskerna för människors hälsa till följd av utsläpp&lt;br&gt;från trafik, industri och energianläggningar undanröjs. Vidare har riksda-&lt;br&gt;gen beslutat att år 2000 skall halterna av kolmonoxid, kvävedioxid, sva-&lt;br&gt;veldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som utarbetats av&lt;br&gt;Naturvårdsverket (för kväveoxider och svaveldioxid, se avsnitt 4.2.7 Ba-&lt;br&gt;ra naturlig försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet Frisk luft behöver&lt;br&gt;kompletteras med delmål avseende utsläpp av cancerframkallande ämnen&lt;br&gt;och flyktiga organiska ämnen. För att minska bildningen av marknära&lt;br&gt;ozon måste också utsläppen av kväveoxider minska. Regeringen redovi-&lt;br&gt;sar därför under avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning delmålet att ut-&lt;br&gt;släppen av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med&lt;br&gt;minst 40 % till år 2005 från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga sek-&lt;br&gt;torer behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen ned till så-&lt;br&gt;dana nivåer att miljön inte tar skada, avsnitt 4.2.7. Regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning är att följande delmål därutöver bör gälla för det fortsatta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläpp av cancerframkallande ämnen i tätorter bör ha halverats till&lt;br&gt;år 2005 räknat från 1991 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare lagts fast av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Riksdagen har också tidigare ställt sig bakom det&lt;br&gt;långsiktiga målet för utsläpp av cancerframkallande ämnen som innebär&lt;br&gt;att dessa ämnen bör minskas med 90 % i tätorterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläpp av flyktiga organiska ämnen från transporter i Sverige bör&lt;br&gt;ha minskat med minst 60 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För&lt;br&gt;utsläpp inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att mins-&lt;br&gt;ka utsläppen till sådana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den transportpolitiska propositionen gör regeringen bedömningen att&lt;br&gt;utsläppen av flyktiga organiska ämnen från transporter i Sverige bör ha&lt;br&gt;minskat med minst 60 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå (prop.&lt;br&gt;1997/98:56). För utsläpp inom övriga sektorer bör den parlamentariska&lt;br&gt;beredningen överväga ett nytt delmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge Naturvårdsverket och andra be-&lt;br&gt;rörda myndigheter i uppdrag att utveckla förslag till nya delmål. Ett ex-&lt;br&gt;empel på utgångspunkt för arbetet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläpp av flyktiga organiska ämnen från andra sektorer än transport-&lt;br&gt;sektorn bör minska till sådana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget ingår i nu gällande delmål men bör preciseras. När det gäller&lt;br&gt;delmål avseende kulturvärden skall uppdraget utföras av Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet i samverkan med Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas förslag utarbetas i nära samverkan med den parla-&lt;br&gt;mentariska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om utsläpp av cancerframkallande ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om en halvering av utsläpp av cancerframkallande ämnen i tätorter&lt;br&gt;till år 2005 har redan tidigare beslutats av riksdagen. Vägverket har i&lt;br&gt;samarbete med Banverket tagit fram ett underlag för den regionala in-&lt;br&gt;frastrukturinriktningen mellan åren 1998-2007. Vägverket har där angett&lt;br&gt;som mål att utsläppen av cancerframkallande ämnen från vägtrafiken&lt;br&gt;skall minska med 35 % till år 2001, med 55 % till år 2007 och med 90 %&lt;br&gt;till år 2020, räknat från 1991 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om utsläpp av flyktiga organiska ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den transportpolitiska propositionen gör regeringen bedömningen att&lt;br&gt;utsläppen av flyktiga organiska ämnen VOC, från transporter i Sverige&lt;br&gt;bör ha minskat med minst 60 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå,&lt;br&gt;(prop. 1997/98:56). För utsläpp inom övriga sektorer behövs ytterligare&lt;br&gt;åtgärder bl.a. i enlighet med det uppdrag som Naturvårdsverket gavs i&lt;br&gt;samband med 1991 års miljöpolitiska beslut, att upprätta och genomföra&lt;br&gt;ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att&lt;br&gt;till år 2000 minska utsläppen till sådana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;br&gt;Delmålet är i överensstämmelse med svenskt agerande inom arbetet med&lt;br&gt;EU:s ozonstrategi och FN-konventionen om gränsöverskridande luftföro-&lt;br&gt;reningar (se kapitel 11 Internationellt miljösamarbete).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tusen ton kväveoxider&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-4.png" style="width:268pt;height:135pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tusen ton voc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;600 -T----&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-5.png" style="width:138pt;height:99pt;"/&gt;
&lt;p&gt;figur 2. Utsläpp av kväveoxider och lättflyktiga organiska&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser for att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att nå miljökvalitetsmålet Frisk luft måste utsläppen av såväl kväve-&lt;br&gt;oxider som flyktiga organiska ämnen minska med 70-80 % i Europa&lt;br&gt;jämfört med dagens nivåer. Motsvarande tal för Sverige är något osäkert&lt;br&gt;men bör ligga runt 70 %. Ett bättre underlag väntas inom det närmaste&lt;br&gt;året. Åtgärder behöver framför allt vidtas för att minska utsläppen från&lt;br&gt;trafiken, från den småskaliga vedeldningen samt från industri- och ener-&lt;br&gt;gianläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet att minska utsläppen av partiklar och cancerframkallande&lt;br&gt;ämnen måste bygga på en förnyad riskbedömning av sambanden mellan&lt;br&gt;exponering och effekter. Behovet att minska utsläppen avgörs också av&lt;br&gt;hur stor risk som kan accepteras. Eftersom ingen tröskeleffekt säkert kan&lt;br&gt;anges för partiklar och cancerframkallande ämnen bör en första ansats&lt;br&gt;vara att utsläppen långsiktigt skall bort. Den långsiktiga målsättningen&lt;br&gt;om reduktion med 90 % av utsläppen av cancerframkallande ämnen som&lt;br&gt;riksdagen har ställt sig bakom i prop. 1990/91:90 innebär enligt Miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoutredningen i betänkandet Miljön för en hållbar hälsoutveckling -&lt;br&gt;förslag till nationellt handlingsprogram (SOU 1996:124) sannolikt att&lt;br&gt;lågrisknivån för de diskuterade ämnena underskrids i de flesta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå den del av miljökvalitetsmålet som berör marknära ozon&lt;br&gt;krävs fortsatta utsläppsbegränsningar i Sverige och andra europeiska län-&lt;br&gt;der. Förhandlingar om vilka ytterligare åtaganden som behövs från olika&lt;br&gt;länder förs inom ramen för FN-konventionen om långväga gränsöver-&lt;br&gt;skridande luftföroreningar (CLRTAP) och inom EU. Bedömningen av&lt;br&gt;hur mycket utsläppen måste minska har vissa osäkerheter. En del av osä-&lt;br&gt;kerheten ligger i den naturliga bakgrundshalten av ozon. En annan osä-&lt;br&gt;kerhet är flygets utsläpp av i första hand kväveoxider vars påverkan på&lt;br&gt;troposfärens ozon är dåligt känd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energiomställningen i Sverige kan innebära att den småskaliga ve-&lt;br&gt;deldningen ökar vilket kan medföra något ökade utsläpp av PAH. När det&lt;br&gt;gäller vedeldning måste pannor och lokaleldstäder som installeras upp-&lt;br&gt;fylla högt ställda utsläppskrav och utsläppen från befintliga anläggningar&lt;br&gt;måste minska. Föreskrifter har getts ut av Boverket om krav på vedpan-&lt;br&gt;nor vid nybyggnad. Naturvårdsverket har fatt i uppdrag att redovisa un-&lt;br&gt;derlag för att enligt miljöbalken utfärda generella föreskrifter för små-&lt;br&gt;skalig vedeldning. Uppdraget skall redovisas den 31 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatta insatser inom transportsektorn är av stor vikt. Bilav gaslag-&lt;br&gt;stiftningen anger högsta tillåtna utsläpp av olika föroreningar från olika&lt;br&gt;fordon. Transportsektorn har i arbetet för ett Miljöanpassat Transport-&lt;br&gt;system, MaTs, satt som mål att reducera utsläppen av flyktiga organiska&lt;br&gt;ämnen från transportsektorn med 70 % till år 2005 och med 85 % till år&lt;br&gt;2020 jämfört med år 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet Frisk luft skall Sverige aktivt agera&lt;br&gt;internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom EU arbeta enligt direktiv (96/62/EG) om utvärdering och sä-&lt;br&gt;kerställande av luftkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Till detta direktiv arbeta med att utveckla dotterdirektiv med gräns-&lt;br&gt;värden för svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar och bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-I samarbete med EU:s medlemsländer utveckla gränsvärden även för&lt;br&gt;kolmonoxid, ozon och bensen samt för polyaromatiska kolväten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom EU:s Auto/Oilprogram utveckla direktiv för minskade utsläpp&lt;br&gt;av kväveoxider från motorfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i arbetet med ett direktiv som syftar till att förhindra eller&lt;br&gt;minska de direkta och indirekta effekterna av flyktiga organiska ämnen&lt;br&gt;till miljön från användningen av lösningsmedel i industrin (VOC-&lt;br&gt;direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för FN-konventionen om långväga gränsöverskridande&lt;br&gt;luftföroreningar (CLRTAP) arbeta i enlighet med protokollet om en&lt;br&gt;minskning med 30 % av VOC till år 1999. Protokollet trädde i kraft i&lt;br&gt;september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i förhandlingar om ett nytt kväveprotokoll inom CLRTAP, ett&lt;br&gt;multieffekt/multiföroreningsprotokoll (försurning, övergödning och&lt;br&gt;flyktiga organiska ämnen), som väntas bli klart under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Grundvatten av god kvalitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Grundvattnet skall ge en säker och hållbar&lt;br&gt;dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och&lt;br&gt;djur i sjöar och vattendrag (miljökvalitetsmål 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Grundvattnets kvalitet påverkas inte negativt av mänskliga akti-&lt;br&gt;viteter som markanvändning, uttag av naturgrus, tillförsel av förore-&lt;br&gt;ningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Det utläckande grundvattnets kvalitet är sådan att det bidrar till&lt;br&gt;en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Förbrukning eller annan mänsklig påverkan sänker inte grund-&lt;br&gt;vattennivån så att tillgång och kvalitet äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en genera-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Grundvatten av god&lt;br&gt;kvalitet bör kompletteras med delmål avseende bl.a. påverkan från&lt;br&gt;markexploatering och avfallsdeponier. Därutöver kan ytterligare del-&lt;br&gt;mål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser, exempelvis Boverket och&lt;br&gt;Örebro kommun, vill integrera målen för grundvatten och levande sjöar&lt;br&gt;och vattendrag enligt Naturvårdsverkets förslag. Remissinstanserna har&lt;br&gt;skilda uppfattningar om huruvida mänsklig påverkan kan tillåtas försäm-&lt;br&gt;ra grundvattenkvaliteten. Hänsyn bör tas till att grundvatten kan vara&lt;br&gt;naturligt odrickbart. Flera förslag till formuleringar ges. Enligt Kalmar&lt;br&gt;kommun bör uppföljningen vara lätt eftersom kontroll av dricksvatten&lt;br&gt;görs i alla kommuner. För fastställande av skyddsområden m.m. krävs&lt;br&gt;styrmedel och ökade resurser till länsstyrelserna enligt länsstyrelserna i&lt;br&gt;Kronoberg och Skåne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet. För att bidra till att två av dessa mål&lt;br&gt;uppnås, nämligen Skyddet av miljön och Hållbar försörjning föreslår&lt;br&gt;regeringen ett miljökvalitetsmål för grundvatten i syfte att grundvattnet&lt;br&gt;skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsöijning samt bidra till en&lt;br&gt;god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser framhåller också betydelsen av att grundvattenfrågoma ges hög&lt;br&gt;prioritet i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet syftar till att säkra tillgången på vatten av god&lt;br&gt;kvalitet och i tillräcklig mängd för samhällets totala behov utan att riske-&lt;br&gt;ra ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Miljökvalitetsmålet kan enligt regeringens bedömning i hu-&lt;br&gt;vudsak uppnås inom en generation. Läckage av näringsämnen från jord-&lt;br&gt;bruksmark till grundvatten bedöms dock ta längre tid att åtgärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälften av all vattenförsörjning i Sverige baseras på grundvatten och&lt;br&gt;hälften på ytvatten. Yt- och grundvatten är fömybara resurser som det i&lt;br&gt;Sverige normalt sett finns gott om. I vissa områden hotas dock försöij-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av grundvatten genom överuttag, t.ex. i vissa fritidsområden med Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;permanent boende i kustområden och i skärgården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kemiska sammansättningen av grundvattnet har långsamt föränd-&lt;br&gt;rats. Vårt sätt att bedriva jordbruk, våra transportmedel, produktionspro-&lt;br&gt;cesser och uttag av grundvatten samt vår energiförsörjning har åstad-&lt;br&gt;kommit den största delen av dessa förändringar. De förändringar som har&lt;br&gt;störst betydelse för människors hälsa och som också medför påverkan på&lt;br&gt;grundvattnet samt sjöarnas och vattendragens ekosystem är övergödning&lt;br&gt;och försurning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattnets kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan 80 och 90 % av vattnet i sjöar och vattendrag har sitt ursprung i&lt;br&gt;grundvattnet. Närsalter i grundvattnet bidrar därigenom indirekt till över-&lt;br&gt;gödning av sjöar, vattendrag och hav. De naturliga grundvatten-systemen&lt;br&gt;i Sverige är kvävefattiga och kvävehalten överstiger normalt inte 1&lt;br&gt;mg/liter. I områden med intensivt jordbruk kan halterna vara högre. Höga&lt;br&gt;halter av kväve i grundvatten beror ofta på läckage från gödslade jord-&lt;br&gt;bruksmarker. Det är huvudsakligen i grävda brunnar som det förekom-&lt;br&gt;mer kväve i form av nitrat. Nitratet begränsar vattnets användning som&lt;br&gt;dricksvatten på grund av risken för hälsoeffekter på framför allt barn un-&lt;br&gt;der 1 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattnet påverkas också av nedfall av försurande svavel- och&lt;br&gt;kväveföreningar. I delar av södra Sverige är markens förmåga att neutra-&lt;br&gt;lisera surt markvatten nästan uttömd. Surt grundvatten ökar utlösningen&lt;br&gt;av aluminium och tungmetaller från mark och korrosionen i ledningsnä-&lt;br&gt;tet. Grundvattnet i många brunnar i Sverige är surt, i en del av dessa av&lt;br&gt;naturliga orsaker medan andra är sura på grund av nedfall från luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattnet under tätorter och industrier och i anslutning till deponi-&lt;br&gt;er är ofta påverkat i olika grad av miljöstörande ämnen bl.a. genom infilt-&lt;br&gt;ration av förorenat vatten. I deponier finns i dag stora mängder miljö-&lt;br&gt;och hälsofarliga ämnen upplagrade som genom läckage kan förorena&lt;br&gt;grundvattnet (se även avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturgrusförekomster har stor betydelse för dricksvattenförsörjningen&lt;br&gt;då de dels fungerar som vattenrenare och dels som vattenreservoar. Uttag&lt;br&gt;av naturgrus reducerar därför naturens vattenrenande och lagrande kapa-&lt;br&gt;citet (se även avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radon förekommer naturligt i grundvatten i stora delar av landet.&lt;br&gt;Förtäring av vatten med höga radonhalter kan medföra hälsoeffekter i&lt;br&gt;form av cancer. Radonet kan dock avlägsnas ur vattnet genom luftning.&lt;br&gt;Livsmedelsverket har utfärdat föreskrifter om gränsvärden för radon i&lt;br&gt;dricksvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ytvattnets kvalitet påverkas direkt av grundvattnet bör sam-&lt;br&gt;ma kvalitetsmål i princip ställas upp för grundvatten som för ytvatten för&lt;br&gt;att inte riskera att skada livsmiljön för vattenlevande växter och djur.&lt;br&gt;Boverket påpekar i sitt remissvar att grundvatten inte bör reduceras till en&lt;br&gt;vattenresurs enbart för människan, utan att det även spelar en viktig roll&lt;br&gt;för upprätthållande av övrigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det angeläget att säkerställa grundvatten av god Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;kvalitet så att inte människors och djurs hälsa och livsmiljö äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvattnets kvalitet skall således inte påverkas negativt av mänskliga&lt;br&gt;aktiviteter såsom markanvändning, uttag av naturgrus, tillförsel av för-&lt;br&gt;oreningar m.m. Det utläckande grundvattnets kvalitet skall vara sådan att&lt;br&gt;det bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påverkan av grundvattennivån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt kan grundvattentillgångama påverkas såväl positivt som negativt&lt;br&gt;genom olika åtgärder av människan. Positivt till följd av t.ex. ökad ny-&lt;br&gt;bildning genom infiltration av ytvatten. Negativt till följd av minskning&lt;br&gt;av grundvattenmängden och försämrad kvalitet genom t.ex. stora uttag av&lt;br&gt;grundvatten. Stora uttag kan, speciellt i vissa kust- och skärgårdsområ-&lt;br&gt;den, förorsaka inträngning av saltvatten. Regeringen anser att förbruk-&lt;br&gt;ning eller annan mänsklig påverkan inte far sänka grundvattennivån så att&lt;br&gt;tillgång och kvalitet äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare antagit riktlinjen att föroreningar inte skall be-&lt;br&gt;gränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvat-&lt;br&gt;ten som vattentäkt (prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga&lt;br&gt;57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Grundvattnets kvalitet bör på sikt inte försämras genom markexplo-&lt;br&gt;atering eller annan påverkan. Grundvattnets kvantitet skall skyddas från&lt;br&gt;sådan påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare lagts fast av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Delmål formuleras nu enbart för grundvatten. Den&lt;br&gt;parlamentariska beredningen bör överväga i vilken takt som, med hänsyn&lt;br&gt;till bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Samtliga avfallsdeponier bör senast år 2008 ha uppnått en enhetlig&lt;br&gt;standard och uppfylla högt ställda miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har behandlats av riksdagen i samband med propositionen&lt;br&gt;1996/97:172 om hanteringen av uttjänta varor och överensstämmer med&lt;br&gt;EU-rådets resolution om avfallspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att se över behov av ytterligare nya delmål. Sådana delmål bör beakta&lt;br&gt;sambanden mellan miljökvalitetsmål för ytvatten samt skydd av männi-&lt;br&gt;skors hälsa. Myndigheternas förslag kommer sedan att utvärderas av den&lt;br&gt;parlamentariska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av grundvattenförekomster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdefulla grundvattenförekomster eller områden där sådana kan bildas&lt;br&gt;såsom t.ex. rullstensåsar, bör skyddas mot åtgärder som kan påverka&lt;br&gt;vattnets kvalitet eller förutsättningar för grundvattenbildning så långt&lt;br&gt;som möjligt. Det redovisade delmålet anger att grundvattnets kvalitet på&lt;br&gt;sikt inte bör försämras genom markexploatering och annan påverkan.&lt;br&gt;Enligt regeringens förslag i prop. 1990/91:90 skall föroreningar inte be-&lt;br&gt;gränsa användningen av bl.a. grundvatten som vattentäkt. Den svenska&lt;br&gt;ståndpunkten beträffande förslaget till EG:s ramdirektiv för vatten, inne-&lt;br&gt;bär bl.a. krav på skydd för grundvatten i enlighet med det redovisade&lt;br&gt;delmålet. Förslaget innebär bl.a. att en god grundvattenstatus i alla&lt;br&gt;grundvattenresurser skall uppnås senast under år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd och bevarande av rullstensåsar och uttag av naturgrus behandlas&lt;br&gt;vidare i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Även jordbruk, nedfall av för-&lt;br&gt;oreningar etc. orsakar förändrad grundvattenkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om krav på deponier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet att avfallsdeponier senast år 2008 bör ha uppnått en enhetlig&lt;br&gt;standard och uppfylla högt ställda miljökrav, är hämtat från Naturvårds-&lt;br&gt;verkets aktionsplan för avfall och behandlat av riksdagen i samband med&lt;br&gt;regeringens proposition om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle - ett ansvar för alla (prop. 1996/97:172, bet.&lt;br&gt;1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). I propositionen aviserar regeringen&lt;br&gt;föreskrifter om ökade miljöskyddskrav för deponier. Avfallsupplagen&lt;br&gt;utgör i dag en källa för förorening av grundvatten, dels lokalt, men i vissa&lt;br&gt;fall också med en större regional spridning. En förorening av grundvatten&lt;br&gt;av vissa svåmedbrytbara ämnen kan i sig vara irreversibel. Deponerings-&lt;br&gt;krav måste fastslås i enlighet med det presenterade delmålet för att kra-&lt;br&gt;ven i beslutade propositioner och kommande EG-direktiv skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses. Krav på deponier ingår i ett förslag till nytt EG-direktiv. Rå-&lt;br&gt;det har beslutat om en gemensam ståndpunkt avseende direktivet den 23&lt;br&gt;mars 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser for att uppnå miljökvalitetsmålet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundvatten måste skyddas mot såväl kemiska och biologiska förore-&lt;br&gt;ningar som mot överuttag. Vattenförbrukningen måste minska i områden&lt;br&gt;med vattenbrist, så att inte uttag leder till skada eller saltvatteninträng-&lt;br&gt;ning. Grundvatten som förorenats skall i första hand förbättras så att det&lt;br&gt;uppfyller kraven på dricksvattenkvalitet. Dricksvattenkvalitetsnormer för&lt;br&gt;nitrat överskrids i dag i mindre än 5 % av de grävda brunnarna. Inom&lt;br&gt;odlingsintensiva områden behöver en rad åtgärder vidtas med avseende&lt;br&gt;på kväve och fosfor. För områden förorenade genom utsläpp av farliga&lt;br&gt;ämnen bör principen gälla att förorenaren betalar för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket kan, i enlighet med propositionen om hantering av&lt;br&gt;uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle (prop. 1996/97:172, bet.&lt;br&gt;1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) föreskriva om krav på deponier. Kraven&lt;br&gt;skärps för att säkerställa att miljön och människors hälsa inte skadas i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv. En bedömning bör ske från fall till fall med ut-&lt;br&gt;gångspunkt från vilken vattenkvalitet som behövs för nuvarande och&lt;br&gt;framtida användning i närområdet. På samma sätt innebär de förorening-&lt;br&gt;ar som finns i vissa områden ett hot mot grundvattnet. De områden som&lt;br&gt;medför sådana risker bör identifieras och åtgärder bör vidtas för att mot-&lt;br&gt;verka och begränsa skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen&lt;br&gt;bör bevaras (se avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö). Vidare bör skydds-&lt;br&gt;områden fastställas för kommunala vattentäkter (se avsnitt 4.2.6 Ingen&lt;br&gt;övergödning). För att förhindra försurning av grundvatten krävs insatser&lt;br&gt;för att minska nedfall av försurande svavel- och kväveföreningar (se av-&lt;br&gt;snitt 4.2.7 Bara naturlig försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att nå miljökvalitetsmålet anser regeringen att flera av Grund-&lt;br&gt;vattenutredningens förslag, i betänkandet Vattenuttag ur enskilda brunnar&lt;br&gt;(SOU 1994:90) samt i betänkandet Grundvattenskydd (SOU 1995:45),&lt;br&gt;bör genomföras. Således bör grundvattensituationen ägnas ökad upp-&lt;br&gt;märksamhet vid utarbetandet av åtgärdsprogram för olika storskaliga&lt;br&gt;miljöproblem. Vid all planering av bebyggelse och andra anläggningar&lt;br&gt;bör ökad hänsyn tas till grundvattenförhållandena, bl.a. bör alltid utredas&lt;br&gt;hur vattenförsörjningen för nya bebyggelseområden skall ordnas. Som&lt;br&gt;underlag för sådana åtgärder behöver kunskaperna om grundvattenför-&lt;br&gt;hållandena i samhället förbättras. Bland annat behöver grundvattenfrå-&lt;br&gt;goma behandlas på ett mer ingående sätt i de kommunala översiktspla-&lt;br&gt;nerna än vad som hittills i allmänhet skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ändamålsenligt underlag behövs för en sådan redovisning. Sveriges&lt;br&gt;geologiska undersökning arbetar med utgivning av kommunbaserade&lt;br&gt;grundvattenkartor i en takt av tre till fem kommuner per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda myndigheter bör, inom ramen för ordinarie verksamhet och i&lt;br&gt;samråd med berörda organisationer, arbeta vidare med frågor om en bätt-&lt;br&gt;re hushållning med grundvatten med utgångspunkt bl.a. i Grundvattenut-&lt;br&gt;redningens förslag. Naturvårdsverket skall enligt regleringsbrev för år&lt;br&gt;1998 utveckla åtgärdsplaner och styrmedel för hushållning och skydd av&lt;br&gt;vattenresurserna. Vidare skall Boverket enligt regleringsbrevet i sitt ar-&lt;br&gt;bete bidra till att instrumenten i den fysiska planeringen utnyttjas bättre i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet for ett ekologiskt hållbart samhälle. Det gäller bl.a. insatser for att&lt;br&gt;omsätta miljömål i samhällsplaneringen och för att förmedla och ut-&lt;br&gt;veckla kunskaper och underlag om miljö- och hushållningsfrågor. I detta&lt;br&gt;sammanhang bör behovet övervägas av kompletterande allmänna råd för&lt;br&gt;prövning av bebyggelsefrågor och avloppshantering i syfte att stärka&lt;br&gt;grundvattenskyddet och trygga vattenförsörjningen genom åtgärdspro-&lt;br&gt;gram för bättre vatten i enskilda brunnar. Ett sådant program bör inne-&lt;br&gt;hålla åtgärder för att säkerställa kompetens och kontroll i samband med&lt;br&gt;brunnsborrning samt ökade insatser för information, rådgivning och ut-&lt;br&gt;bildning vad gäller frågor om enskild vattenförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om ändring av plan- och bygglagen (1987:10) så&lt;br&gt;att översiktsplanen skall redovisa mark- och vattenområden, som inne-&lt;br&gt;håller grundvattenförekomster av betydelse och grunddragen i fråga om&lt;br&gt;den avsedda användningen av grundvattnet, avses hanteras inom Rege-&lt;br&gt;ringskansliet i samband med beredningen av plan- och byggutredningens&lt;br&gt;förslag, i betänkandena Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94),&lt;br&gt;Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) samt Överprövning av beslut i&lt;br&gt;plan- och byggärenden (SOU 1994:134).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att allmänna kvalitetsmål för grundvattenskyddet&lt;br&gt;skall preciseras avses hanteras i samband med beredningen av EG:s ram-&lt;br&gt;direktiv för vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå ett balanserat utnyttjande av grundvattentillgången är det&lt;br&gt;även angeläget med en ökad satsning på forsknings-, utvecklings- och&lt;br&gt;utredningsarbete samt insatser för utprovning och utvärdering när det&lt;br&gt;gäller nya system och ny teknik för en mer resurssnål och kretsloppsan-&lt;br&gt;passad hantering av vattenförsörjnings-, avlopps- och avfallsfrågor. Det&lt;br&gt;behövs också forskningsinsatser för förebyggande åtgärder mot grund-&lt;br&gt;vattenbrist. Många av de projekt som far bidrag från regeringen inom&lt;br&gt;ramen för de lokala investeringsprogrammen för ekologisk omställning&lt;br&gt;och utveckling kommer att belysa dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att se över värde-&lt;br&gt;ringsgrunden för skydd av grundvattentäkt. Ett sådant värderingssystem&lt;br&gt;bör även omfatta grustäkt och konstgjord infiltration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i proposition 1997/98:45 Miljöbalk förordat att kom-&lt;br&gt;muner ska fa möjlighet att föreskriva anmälnings- och tillståndsplikt för&lt;br&gt;inrättande och användning av anläggning för grundvattentäkt inom om-&lt;br&gt;råden där det råder eller kan befaras uppkomma brist på sötvatten. Häri-&lt;br&gt;genom ges kommunerna verktyg för åtgärder som kan bidra till att uppnå&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet om grundvatten av god kvalitet skall&lt;br&gt;Sverige aktivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta inom EG i utarbetandet av ett ramdirektiv för vatten, där den&lt;br&gt;övergripande målsättningen är &amp;quot;god vattenkvalitet&amp;quot; till år 2010 i sjöar,&lt;br&gt;vattendrag, flodmynningar, grundvatten och kustvatten samt delta i&lt;br&gt;framtagandet av en prioriterad lista av farliga ämnen för vilka gemen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma miljökvalitetsnormer skall utarbetas. Vilka dessa är skall beslutas&lt;br&gt;före 1998 års slut. Miljökvalitetsnormer för dricksvattenkvalitet och&lt;br&gt;normer enligt EG:s kommande ramdirektiv för vatten kommer att innebä-&lt;br&gt;ra dels att vissa gemensamma miljökvalitetsnormer med automatik&lt;br&gt;kommer att gälla för Sverige, dels att Sverige far en skyldighet att självt&lt;br&gt;fastställa miljökvalitetsnormer för de kemiska och biologiska samt fy-&lt;br&gt;siska kvaliteter där gemensamma normer inte finns. Normerna skall en-&lt;br&gt;ligt förslaget redovisas till EG-kommissionen första gången under år&lt;br&gt;2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta inom EU i utarbetandet av ett direktiv för deponering av avfall.&lt;br&gt;Kommissionen för hållbar utveckling, CSD, har år 1998 sötvatten som ett&lt;br&gt;av sina temata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Levande sjöar och vattendrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara&lt;br&gt;och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktions-&lt;br&gt;förmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekolo-&lt;br&gt;giska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förut-&lt;br&gt;sättningar för friluftsliv värnas (miljökvalitetsmål 3).&lt;br&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Belastningen av näringsämnen och föroreningar far inte minska för-&lt;br&gt;utsättningarna för den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota&lt;br&gt;den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kultur-&lt;br&gt;upplevelser samt bad- och friluftsliv värnas så långt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar&lt;br&gt;och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vat-&lt;br&gt;tendrag bör kompletteras med delmål avseende användning av sjöar och&lt;br&gt;vattendrag som dricksvattentäkt, skydd av biotoper som är viktiga för&lt;br&gt;den biologiska mångfalden samt utbredningen av hotade arter. Därutöver&lt;br&gt;kan ytterligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;förslag. Regeringen föreslår, utöver verkets förslag, att sjöars, stränders&lt;br&gt;och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser och fri-&lt;br&gt;luftsliv etc. skall värnas samt att belastningen av näringsämnen och för-&lt;br&gt;oreningar inte far minska den biologiska mångfalden. Regeringen tar&lt;br&gt;vidare under delmål upp frågan om anpassat fiske och att sjöar och vat-&lt;br&gt;tendrag skall kunna användas som dricksvattentäkt. Regeringen väljer att&lt;br&gt;behandla Levande sjöar och vattendrag samt Grundvatten av god kvalitet&lt;br&gt;separat för att bibehålla tydligheten i förslagen, men lyfter fram frågan&lt;br&gt;om dricksvatten i enlighet med remissinstansernas förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser vill slå ihop miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen Levande sjöar och vattendrag samt Grundvatten av god kvali-&lt;br&gt;tet eller på annat sätt betona dricksvatten som resurs. Behovet av priorite-&lt;br&gt;ring bland de föreslagna åtgärderna framhålls. Flera remissinstanser an-&lt;br&gt;märker på att formuleringar som &amp;quot;bör&amp;quot; och &amp;quot;i möjligaste mån&amp;quot; etc. ger en&lt;br&gt;för låg ambitionsnivå. En rad konkretiseringar eller omformuleringar&lt;br&gt;föreslås bl.a. när det gäller biologisk mångfald och reglering av vatten-&lt;br&gt;drag. Vidare nämns att mål för föroreningar (från jordbruk, trafik, dag-&lt;br&gt;vatten), försurning och övergödning saknas liksom för ytvatten som&lt;br&gt;dricksvattenresurs och för exploatering av kustområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet. För att uppnå två av dessa, nämligen&lt;br&gt;Skyddet av miljön och Hållbar försörjning, föreslår regeringen miljökva-&lt;br&gt;litetsmålet att sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och att&lt;br&gt;deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsför-&lt;br&gt;måga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ka och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsätt- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ningar for friluftsliv värnas. Målet omfattar belastning av närsalter och&lt;br&gt;föroreningar, ställningstaganden till ny vattenkraftsutbyggnad, introduk-&lt;br&gt;tion av främmande arter och genetiskt modifierade organismer, sjöars,&lt;br&gt;stränders och vattendrags värde samt fiskars och andra arters fortlevnad.&lt;br&gt;Mål for dricksvatten behandlas i avsnitt 4.2.2 Grundvatten av god kvali-&lt;br&gt;tet och övergödning respektive försurning behandlas närmare i avsnitten&lt;br&gt;4.2.6 Ingen övergödning och 4.2.7 Bara naturlig försurning och 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet kan i huvudsak uppnås inom en generation. Eko-&lt;br&gt;systemens återhämtningsformåga är här avgörande. En sådan återhämt-&lt;br&gt;ning bör vara mätbar före år 2010. För påverkan av luftföroreningar är vi&lt;br&gt;dock beroende av internationella åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är ett av världens sjörikaste länder med många olika typer av&lt;br&gt;sjöar, från klara näringsfattiga fjällsjöar till grunda och näringsrika slätt-&lt;br&gt;sjöar. Detta innebär en stor variation av livsmiljöer och en rik biologisk&lt;br&gt;mångfald. Historiskt sett har sjöars och vattendrags omgivningar ofta&lt;br&gt;varit utgångspunkt för mänsklig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1800-talet och i början av 1900-talet genomfördes sjösänkning-&lt;br&gt;ar på många platser for att vinna jordbruksmark. Sjösänkningarna hade i&lt;br&gt;regel negativa följder for sjöarnas och strändernas artrikedom. I flertalet&lt;br&gt;större vattendrag har vattenforingen reglerats for utvinning av vatten-&lt;br&gt;kraft. Ingreppen har slagit ut många av de genetiskt unika lax- och havs-&lt;br&gt;öringstammar som varit knutna till enskilda vattendrag. I de utbyggda&lt;br&gt;vattendragen är den naturliga vattenregimen med stora vårflöden och låg&lt;br&gt;vattenforing under vintern starkt förändrad och utjämnad. Där saknas fritt&lt;br&gt;strömmande vatten liksom växter och djur som normalt finns i sådana&lt;br&gt;livsmiljöer. Vattenståndet i regleringsmagasinen varierar mycket kraftigt.&lt;br&gt;Detta medför att strändernas och bottnarnas växt- och djurvärld också&lt;br&gt;förändras kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belastning av näringsämnen och föroreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försurning och övergödning är problem som orsakas av luftföroreningar&lt;br&gt;och utsläpp till sjöar och vattendrag. Utsläpp av föroreningar och nä-&lt;br&gt;ringsämnen sker i dag huvudsakligen från bebyggelse och genom läckage&lt;br&gt;från omgivande jord- och skogsbruksmark samt genom atmosfariskt ned-&lt;br&gt;fall. Utsläpp av näringsämnen ger upphov till övergödning av vattnet och&lt;br&gt;kan resultera i en förändrad vegetation och negativ påverkan på den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden (se vidare i avsnitt 4.2.6 Ingen övergödning och av-&lt;br&gt;snitt 4.2.7 Bara naturlig försurning). Utsläpp av föroreningar kan ge upp-&lt;br&gt;hov till skador på växt- och djurliv och därmed en minskad mångfald.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det är angeläget med insatser för att minska&lt;br&gt;belastningen av näringsämnen och föroreningar för att inte minska förut-&lt;br&gt;sättningarna för den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenkraftsutbyggnad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har, i enlighet med regeringens proposition 1996/97:84 om en&lt;br&gt;uthållig energiförsörjning, beslutat om stöd till utbyggnad av småskalig&lt;br&gt;vattenkraft. Stöd ges med 15 % av investeringskostnaden i småskalig och&lt;br&gt;miljövänlig vattenkraft. Regeringens bedömning är att i de fall vatten-&lt;br&gt;kraftsutbyggnad sker måste det ske med omsorg om den biologiska&lt;br&gt;mångfalden och miljön i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påverkan av såväl föroreningar som byggande i vatten eller använd-&lt;br&gt;ning av vatten behöver dock begränsas. Fiskeriverket anger i sin rapport&lt;br&gt;Aktionsplan för biologisk mångfald att de skador som fragmenteringen&lt;br&gt;av vattensystem genom utbyggnad av vattenkraft inneburit bör motver-&lt;br&gt;kas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främmande arter och genetiskt modifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika negativa effekter på den biologiska mångfalden och på&lt;br&gt;ekosystemen samt förbättra förutsättningarna för att bedriva en långsik-&lt;br&gt;tigt hållbar produktion, skall främmande arter och genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer inte introduceras i sjöar och vattendrag utan att en noggrann&lt;br&gt;prövning av eventuella miljöeffekter gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av sjöar, stränder och vattendrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöar, stränder och vattendrag har alltid haft stor betydelse för männi-&lt;br&gt;skans bosättning och utkomst. I dag är de även av stor betydelse för bl.a.&lt;br&gt;natur- och kulturupplevelser, friluftsliv och turism. Samtidigt kan dessa&lt;br&gt;aktiviteter ge upphov till en rad negativa miljöeffekter som t.ex. slitage&lt;br&gt;genom för högt besökstryck, störningar av sjöfågel, olika utsläpp till luft&lt;br&gt;och vatten samt buller från sjötrafik. En samlad bedömning av nyttjande&lt;br&gt;respektive bevarande behöver därför ofta genomföras. Regeringen anser&lt;br&gt;att sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kultur-&lt;br&gt;upplevelser, bad samt friluftsliv så långt möjligt skall värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskar och andra arter skall kunna fortleva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesfisket är främst koncentrerat till de stora sjöarna och bedrivs i dag&lt;br&gt;på ett sätt som gör att det inte utgör någon allvarlig miljöpåverkan. Fri-&lt;br&gt;tidsfisket kan emellertid i vissa vatten, framför allt i s.k. rödingsjöar, ge&lt;br&gt;upphov till förskjutningar av balansen mellan fiskarter och åldersfördel-&lt;br&gt;ning inom fiskpopulationer. Samma sak gäller för öring i vissa rinnande&lt;br&gt;vatten. Fiskar, såväl ädelfisk som annan fisk och andra arter som lever i&lt;br&gt;eller är beroende av sjöar och vattendrag, skall kunna reproducera sig och&lt;br&gt;fortleva i livskraftiga bestånd, varför regeringen också redovisar delmål&lt;br&gt;avseende vandringshinder för fisk och för fiskens reproduktionsmöjlig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-6.png" style="width:295pt;height:281pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tidigare av riksdagen antagna målet i samband med 1991 års miljö-&lt;br&gt;politiska beslut att föroreningar inte skall begränsa användningen av&lt;br&gt;vatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) ersätts dels av det&lt;br&gt;nya miljökvalitetsmålet i detta avsnitt, dels av ett nytt miljökvalitetsmål i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.2 Grundvatten av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera här angivna delmål utgör också preciseringar av riktlinjer och&lt;br&gt;mål i 1991 års miljöpolitiska beslut för respektive ekosystem. De av&lt;br&gt;riksdagen tidigare antagna generella riktlinjerna och målen bör därför&lt;br&gt;kvarstå oförändrade. I propositionen angav regeringen att mark- och vat-&lt;br&gt;tenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt särskilt&lt;br&gt;känsliga områden så långt möjligt skall undantas från exploatering, att&lt;br&gt;riktlinjen för det fortsatta miljöarbetet skall vara att naturligt förekom-&lt;br&gt;mande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga&lt;br&gt;populationer samt att den biologiska mångfalden och den genetiska va-&lt;br&gt;riationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i&lt;br&gt;landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att&lt;br&gt;fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Dessa mål&lt;br&gt;preciseras och kompletteras av flera nya miljökvalitetsmål under Levande&lt;br&gt;skogar, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag, Hav i&lt;br&gt;balans samt levande kust och skärgård samt Myllrande våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har också föreslagit miljökvalitetsmål för sjöar och&lt;br&gt;vattendrag i rapporten Sötvatten 90. För att kunna uppnå och bibehålla en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god vattenkvalitet i Sverige bör dessa miljökvalitetsmål ingå som en del i Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;länsstyrelsernas beslutsunderlag. Detta mål behandlades i regeringens&lt;br&gt;proposition En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338) och fortsätter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet Levande sjöar&lt;br&gt;och vattendrag behöver kompletteras med delmål avseende användning&lt;br&gt;av sjöar och vattendrag som dricksvattentäkt, skydd av biotoper som är&lt;br&gt;viktiga för den biologiska mångfalden samt utbredningen av hotade arter.&lt;br&gt;Ett stort antal delmål under andra miljökvalitetsmål är dessutom viktiga&lt;br&gt;för att detta miljökvalitetsmål skall kunna uppnås (se avsnitt 4.2.2&lt;br&gt;Grundvatten av god kvalitet, 4.2.6 Bara naturlig försurning och 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sjöar och vattendrag bör kunna användas som dricksvattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Den parlamentariska beredningen, som beskrivs i&lt;br&gt;avsnitt 4.1, bör överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a.&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i sjöar och&lt;br&gt;vattendrag samt i deras nära omgivningar, bör skyddas i möjligaste mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet utgör en precisering av delar av de riktlinjer om bevarandet&lt;br&gt;av naturligt förekommande arter som antagits av riksdagen i samband&lt;br&gt;med 1991 års miljöpolitiska beslut och vid behandling av prop.&lt;br&gt;1987/88:85. Den parlamentariska beredningen bör överväga i vilken takt&lt;br&gt;som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, må-&lt;br&gt;let kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom si-&lt;br&gt;na naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga popula-&lt;br&gt;tioner säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet utgör en precisering av delar av de av riksdagen, i samband&lt;br&gt;med 1991 års miljöpolitiska beslut, antagna riktlinjerna om bevarandet av&lt;br&gt;naturligt förekommande arter. Skillnaderna i formulering innebär ingen&lt;br&gt;förändring i sak i förhållande till den av riksdagen antagna riktlinjen utan&lt;br&gt;är endast en precisering med avseende på de arter som är upptagna på&lt;br&gt;Artdatabankens rödlistor. Den parlamentariska beredningen bör överväga&lt;br&gt;i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska kon-&lt;br&gt;sekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla nya delmål. Några utgångspunkter för arbetet är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Vandrande fiskarter bör ha möjlighet att kunna ta sig upp i vatten-&lt;br&gt;drag inom sitt naturliga utbredningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer från Fiskeriverkets rapport Aktionsplan för biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald från år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i påverkade&lt;br&gt;sjöar och vattendrag samt i deras nära omgivningar, bör återskapas i&lt;br&gt;möjligaste mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer från Naturvårdsverkets rapport 4765 Ren luft och&lt;br&gt;gröna skogar från år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika växt- och djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag&lt;br&gt;bör vara mätbar för att det skall vara möjligt att kunna följa och avgöra&lt;br&gt;miljökvalitetsmålets uppfyllelse. Olika arters utbredning och tillväxt ut-&lt;br&gt;gör indikatorer på tillståndet i sjöarnas och vattendragens ekosystem. I&lt;br&gt;dag finns inte dessa indikatorer utarbetade varför regeringen avser att ge&lt;br&gt;Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket utveckla så-&lt;br&gt;dana. Naturvårdsverket bör också få i uppdrag att utveckla ytterligare&lt;br&gt;kvantitativa och tidsangivna delmål för biologiska och fysika-&lt;br&gt;lisk/kemiska variabler, vilket i dag saknas. Det saknas även delmål för&lt;br&gt;näringsämnen och föroreningar varför Naturvårdsverket bör få i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla miljökvalitetsmål även på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har påbörjat en nationell inventering av sjöar som&lt;br&gt;planeras pågå under några års tid. När material från inventeringen före-&lt;br&gt;ligger bör verket lämna en redovisning av ett mer detaljerat förslag avse-&lt;br&gt;ende skydd av sötvattenmiljöer. Regeringen avser dessutom att ge Natur-&lt;br&gt;vårdsverket i uppdrag att, i samverkan med berörda myndigheter ut-&lt;br&gt;veckla miljökvalitetsmål för vattnets kvalitet, kvantitet samt fysiska på-&lt;br&gt;verkan, i syfte att tillgodose skydd och bevarande av sötvattenmiljöer i&lt;br&gt;enlighet med EG:s kommande ramdirektiv för vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet bör ges i uppdrag att utveckla delmål avseende&lt;br&gt;tillvaratagandet av sjöars och vattendrags kulturmiljö värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda myndigheter skall även se över behov av ytterligare nya del-&lt;br&gt;mål. Myndigheternas förslag kommer sedan att utvärderas av den parla-&lt;br&gt;mentariska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser också att tillsätta en utredning för att närmare stude-&lt;br&gt;ra förutsättningarna för och utformningen av en framtida vattenavgift,&lt;br&gt;samt att tillsätta en kommitté för att ytterligare utreda utformningen av&lt;br&gt;ett framtida system för avrinningsområdesvis vattenadministration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om sjöar och vattendrag som dricksvattentäkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av riksdagen tidigare antagna målet att föroreningar inte skall be-&lt;br&gt;gränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvat-&lt;br&gt;ten som vattentäkt (se Tidigare beslut och mål) bör fortsätta gälla. I en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet med Livsmedelverkets normer kan huvuddelen av ytvattnet redan Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;idag användas som dricksvattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av viktiga biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att bevara den biologiska mångfalden i påverkade&lt;br&gt;sjöar och vattendrag samt i deras nära omgivningar är att, som delmålet&lt;br&gt;anger, skydda viktiga biotoper. Delmålet är inriktat mot behov av ökat&lt;br&gt;skydd av sötvattenmiljöer eftersom dessa är en naturtyp som idag är ef-&lt;br&gt;tersatt i skyddsarbetet, bl.a. i enlighet med EG:s art- och habitat-direktiv&lt;br&gt;(Dir. 92/43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av växt- och djurliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet att hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler&lt;br&gt;inom sina naturliga utbredningsområden sammanfaller till stor del med&lt;br&gt;tidigare mål. Huvuddelen av de hotade arterna kan skyddas genom EG:s&lt;br&gt;naturvårdsdirektiv. Det är dock viktigt att även de hotade arter som inte&lt;br&gt;omfattas av direktivet skyddas och bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Fiskeriverkets rapport Aktionsplan om biologisk mångfald från år&lt;br&gt;1995 och i regeringens proposition 1997/98:2 om Hållbart fiske och&lt;br&gt;jordbruk anges att en ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård&lt;br&gt;med prioritering av insatser för att bevara hotade arter och stammar. I&lt;br&gt;linje med detta är det angeläget att den genetiska variation som finns tas&lt;br&gt;till vara på sådant sätt att lokalt anpassade stammar kan svara för repro-&lt;br&gt;duktion och återväxt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Påverkan av såväl föroreningar som byggande i vatten eller användning&lt;br&gt;av vatten behöver, enligt regeringen, begränsas för att miljökvalitetsmålet&lt;br&gt;om levande sjöar och vattendrag skall kunna uppnås. Reglerade, förore-&lt;br&gt;nade och övergödda sjöar och vattendrag kan också behöva restaureras&lt;br&gt;och miljöförbättrande åtgärder genomföras i deras närmiljö för att öka&lt;br&gt;skyddsmöjlighetema. Investeringar i vattenkraft skall ske med hänsyn till&lt;br&gt;dess miljö- och omgivningspåverkan. En åtgärd för att minska de skador&lt;br&gt;som utbyggnad av vattenkraft har inneburit är att återställa naturliga&lt;br&gt;vandringsvägar för fisk. Det kan bli aktuellt att bygga fiskvägar, öka mi-&lt;br&gt;nimiflödena under lågvattenperioder eller att i enstaka fall riva befintliga&lt;br&gt;dammar. Detta kan ske i samband med att äldre vattendomar omprövas.&lt;br&gt;En viktig utgångspunkt vid sådana åtgärder bör vara att befintliga kul-&lt;br&gt;turmiljövärden värnas. Ett forskningssamarbete mellan vattenkraftföreta-&lt;br&gt;gen, Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Fiskeriverket för att finna&lt;br&gt;möjligheter till ytterligare förbättringar planeras. Även Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet kan behöva involveras i detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-7.png" style="width:296pt;height:261pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sötvattenmiljöer är mycket svagt representerade bland skyddad miljö i&lt;br&gt;Sverige. Många av dessa miljöer är dock prioriterade för bevarande en-&lt;br&gt;ligt EG:s art- och habitat-direktiv. Det behövs därför en särskild satsning&lt;br&gt;på sötvattensmiljöer. Regeringen har i propositionen Aktionsplan för&lt;br&gt;biologisk mångfald (prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU 15, rskr.&lt;br&gt;1996/97:239) tagit ställning för att en riksomfattande inventering av sjöar&lt;br&gt;och vattendrag genomförs. I anslutning till detta arbete skall en plan för&lt;br&gt;områdesskydd tas fram. Kostnaderna för ett utökat områdesskydd kan&lt;br&gt;inte beräknas innan en inventering gjorts och en plan för områdesskydd&lt;br&gt;tagits fram. Arbete med inventeringar har påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare restaureringar av sjöar och vattendrag krävs också. En&lt;br&gt;första åtgärd är dock att begränsa utsläppen till sötvattensmiljöer varför&lt;br&gt;åtgärder i deras närmiljö är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska administrativa och legala hanteringen av vattenfrågorna&lt;br&gt;behöver utvecklas. Detta föranleds av den troliga inriktningen av EG:s&lt;br&gt;förestående ramdirektiv för vatten. Det är också en följd av utvecklingen&lt;br&gt;mot ökad målstyrning i olika avrinningsområden för att uppnå gemen-&lt;br&gt;samt fastställda mål för t.ex. ett kustområde. Utredningen om avrin-&lt;br&gt;ningsområden (dir. 1996:57) har i två betänkanden, En ny vattenadmi-&lt;br&gt;nistration (SOU 1997:99) och Miljösamverkan i vattenvården (SOU&lt;br&gt;1997:155) redovisat förslag till förändrad avrinningsområdesvis vatte-&lt;br&gt;nadministration. I det senare betänkandet beskrivs också fyra pilotprojekt&lt;br&gt;som startats för att erhålla erfarenheter från olika system för avrinnings-&lt;br&gt;områdesvis vattenadministration. Regeringen delar utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning att vattenfrågornas behandling och framför allt möjligheten till op-&lt;br&gt;timering och kostnadseffektivisering kan underlättas av en administrativ&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indelning som bygger på avrinningsområden. Utredningen gör bedöm-&lt;br&gt;ningen att en parlamentariskt sammansatt kommitté eller delegation be-&lt;br&gt;höver utses för att följa utvecklingen av den nya vattenadministrationen i&lt;br&gt;ett antal pilotprojekt samt för att därefter lämna förslag på hur man bör&lt;br&gt;genomföra ett kommande ramdirektiv för vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att uppnå nationella mål med hjälp av lokalt engagemang&lt;br&gt;och kunnande om lokala problem och förutsättningar är en viktig ut-&lt;br&gt;gångspunkt för det fortsatta arbetet med utformning av ett administrativt&lt;br&gt;system, liksom för genomförandet av pilotprojekten. Det är också ange-&lt;br&gt;läget att det administrativa systemet är kostnadseffektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning överensstämmer med utredningens förslag&lt;br&gt;och pilotprojekt har redan startats. Regeringen avser också att tillsätta en&lt;br&gt;kommitté i enlighet med förslaget. Eventuella ekonomiska åtaganden för&lt;br&gt;projekten i fråga kan inte beslutas generellt, utan far bedömas i respek-&lt;br&gt;tive fall. Erfarenheter från ytterligare ett stort antal samverkansprojekt&lt;br&gt;mellan länsstyrelser och kommuner i olika avrinningsområden är också&lt;br&gt;av betydelse, liksom utvecklingen av STRAM-arbetet vad gäller vatten-&lt;br&gt;miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för miljökvalitet i ekosystem, men även belastningsrelaterade&lt;br&gt;miljömål är beroende av regionalt anpassade lösningar för att kunna upp-&lt;br&gt;nås. De krav på att uppnå en viss miljökvalitet, som ett införande av&lt;br&gt;ramdirektivet för vatten innebär, utgör en viktig del i den övergripande&lt;br&gt;strukturen av nationella miljömål som regeringen nu föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till ramdirektiv för vatten finns formuleringar som gör att&lt;br&gt;ekonomiska avgifter för vattenpåverkan kan utarbetas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därför att närmare studera förutsättningarna för och&lt;br&gt;utformningen av en sådan framtida vattenavgift som omfattar alla former&lt;br&gt;av utsläpp till vatten. Utredningen bör även studera möjligheterna att in-&lt;br&gt;föra ett system där avgiften går tillbaka till det avrinningsdistrikt där den&lt;br&gt;tas ut, i syfte att där möjliggöra tillskapandet av miljöförbättrande åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet för levande sjöar och vattendrag skall&lt;br&gt;Sverige aktivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta inom EU i utarbetandet av ett ramdirektiv för vatten, där det&lt;br&gt;övergripande miljökvalitetsmålet är god ekologisk vattenkvalitet i sjöar,&lt;br&gt;vattendrag, flodmynningar, grundvatten samt kustvatten till år 2010 (se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård). Enligt försla-&lt;br&gt;get kommer EG:s ramdirektiv för vatten att innebära dels att vissa ge-&lt;br&gt;mensamma miljökvalitetsnormer kommer att gälla för Sverige, dels att&lt;br&gt;Sverige far en skyldighet att självt fastställa miljökvalitetsnormer för de&lt;br&gt;kemiska ämnen och biologiska samt fysiska kvaliteter där gemensamma&lt;br&gt;normer inte finns. Normerna skall enligt förslaget redovisas till EG-&lt;br&gt;kommissionen för första gången under år 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Arbeta aktivt i internationellt arbete mot övergödning och gräns-&lt;br&gt;överskridande utsläpp av föroreningar. Sådant arbete, med relevans även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for sjöar och vattendrag, bedrivs i dag inom bl.a. Helsingforskonventio-&lt;br&gt;nen (HELCOM), Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) samt inom FN:s&lt;br&gt;regionala konvention om Långväga transport av gränsöverskridande luft-&lt;br&gt;föroreningar (LRTAP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) hade i år sötvatten som&lt;br&gt;ett av sina temata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Myllrande våtmarker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande&lt;br&gt;funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras&lt;br&gt;för framtiden (miljökvalitetsmål 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns våtmarker av varierande slag med bevarad biologisk mång-&lt;br&gt;fald i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Våtmarker skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter, väg-&lt;br&gt;byggen och annan exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota&lt;br&gt;den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Torvbrytning sker på lämpliga platser och med hänsyn till miljön och&lt;br&gt;den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Våtmarkernas kulturmiljövärden samt värde för friluftsliv värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsamålet Myllrande våtmarker&lt;br&gt;bör kompletteras med delmål för skydd av myrmarker och hotade arter.&lt;br&gt;Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag angående miljökvalitetsmålet: Överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Centrum för biologisk&lt;br&gt;mångfald (CBM), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen påpekar att våtmarker utgör värdefulla biotoper som har vik-&lt;br&gt;tiga funktioner och därför bör skyddas och bevaras. CBM, Jordbruksver-&lt;br&gt;ket samt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän framhåller att våtmar-&lt;br&gt;ker även kan behöva återskapas. Vissa remissinstanser anser att markav-&lt;br&gt;vattningsförbudet enligt bestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822)&lt;br&gt;bör utökas till ytterligare områden medan andra bestämt avvisar en ut-&lt;br&gt;vidgning. Torvbrytning för energiändamål bör enligt vissa remissinstan-&lt;br&gt;ser upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag angående markawattning: Förslaget&lt;br&gt;överensstämmer såvitt avser Gävleborgs län med regeringens redovis-&lt;br&gt;ning under rubriken Utökat förbud mot markawattning&lt;br&gt;(Naturvårdsverket, Aktionsplan för biologisk mångfald, rapport 4463 s.&lt;br&gt;77-78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga berörda kommuner utom Robertsfors&lt;br&gt;och Skellefteå kommuner tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget&lt;br&gt;Även länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget. Kramfors kommun vill begränsa förbudet till de östra delarna av&lt;br&gt;kommunen. Örnsköldsviks kommun vill att förbudet skall omfatta hela&lt;br&gt;kommunen. Gävle kommun finner det logiskt att dikningsförbudet inte&lt;br&gt;bara omfattar Sydsverige utan också Norrlandskusten som tidigare på-&lt;br&gt;verkats starkt av dikning. Göteborgs universitets Marina Forsknings-&lt;br&gt;centrum anser att förslaget är särskilt viktigt för de vattendrag som myn-&lt;br&gt;nar längs Bottenhavskusten, där kväve liksom i Östersjön och Västerha-&lt;br&gt;vet är ett begränsande ämne för algtillväxten och våtmarkerna är en vik-&lt;br&gt;tig denitrifikationsmiljö. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller&lt;br&gt;behovet av markavvattningsförbud med hänsyn till att kustregionens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;våtmarker är utdikade till 25 % och endast 10 % är odikade. Skogsägar- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;nas riksförbund, Skogsindustrierna, Robertsfors och Skellefteå kommu-&lt;br&gt;ner avstyrker förslaget. Robertsfors kommun anser att ytterligare lagstift-&lt;br&gt;ning framstår som helt onödig. Kommunen finner att de regler som finns&lt;br&gt;ger fullständiga möjligheter att stoppa dikning i orörda våtmarksområden&lt;br&gt;och styra dikning i redan påverkade områden. Liknande synpunkter an-&lt;br&gt;förs av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Skellefteå kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet. Som ett led i arbetet för att uppnå det&lt;br&gt;första av dessa mål, Skyddet av miljön, föreslår regeringen miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålet att våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktioner&lt;br&gt;skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet återspeglar det faktum att våtmarkerna utgör gene-&lt;br&gt;rellt mycket viktiga biotoper, värdefulla för såväl arter knutna till dessa&lt;br&gt;miljöer som arter knutna till kringliggande ekosystem och för rastande&lt;br&gt;flyttfåglar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är ett av de våtmarksrikaste länderna i världen. Våtmarkerna&lt;br&gt;har stor variationsrikedom och vissa typer tillhör de mest produktiva&lt;br&gt;livsmiljöer vi känner till. Tillsammans omfattar de ca 9 % av Sveriges&lt;br&gt;yta. Av den totala våtmarksarealen utgör olika typer av myrar (mossar,&lt;br&gt;kärr och biandmyrar) ca 70 % och resten är sumpskog, strandmiljöer och&lt;br&gt;annan våtmark. Omkring 3 % av myrarealen är skyddad i naturreservat&lt;br&gt;eller nationalparker. Biotopskyddet i 19 § naturvårdslagen (1964:822)&lt;br&gt;omfattar också vissa typer av våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd och bevarande av våtmarker av varierande slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarkerna utgör viktiga biotoper, värdefulla för såväl arter knutna till&lt;br&gt;dessa miljöer som arter knutna till kringliggande ekosystem och för ras-&lt;br&gt;tande flyttfåglar. Våtmarkerna har också stor betydelse för den ekologis-&lt;br&gt;ka variationen i landskapet och för dess vattenhushållande funktioner. I&lt;br&gt;detta ligger bl.a. våtmarkernas funktion som närsaltsfällor vilket har&lt;br&gt;uppmärksammats alltmer på senare år. Våtmarkerna bidrar till att reduce-&lt;br&gt;ra tillförsel av näringsämnen såväl till sjöar som till havsområden. Rege-&lt;br&gt;ringens bedömning är att våtmarker av varierande slag, även mindre så-&lt;br&gt;dana på skogs- och odlingsmark, skall finnas i hela landet med bevarad&lt;br&gt;biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många våtmarker har påverkats eller helt förstörts av dikning och and-&lt;br&gt;ra ingrepp som t.ex. reglering av sjöar och vattendrag i syfte att vinna&lt;br&gt;jordbruksmark. Omkring 12% av myrarealen i landet har totalförstörts.&lt;br&gt;Framför allt har våtmarker i slättlandskapet drabbats hårt av utdikningar.&lt;br&gt;De allvarligaste hoten mot våtmarkerna är markawattning, försurning,&lt;br&gt;övergödning, torvtäkter och under senare år även kalkning. Avverkningar&lt;br&gt;i sumpskogar eller på omkringliggande marker kan också skada våt-&lt;br&gt;marksmiljön. I syfte att skydda kvarvarande våtmarker i områden där&lt;br&gt;sådana är sällsynta har förbud mot markawattning införts enligt natur-&lt;br&gt;vårdslagstiftningen. Förbudet omfattar för närvarande nästan hela Göta-&lt;br&gt;land och huvuddelen av Svealand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen liksom flera av remissinstanserna anser att det är angeläget Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;att skydda och bevara våtmarksmiljöer bl.a. på grund av deras viktiga&lt;br&gt;funktioner samt deras stora betydelse som livsmiljö för ett stort antal ar-&lt;br&gt;ter. Regeringens bedömning är därför att våtmarker så långt möjligt skall&lt;br&gt;skyddas mot dränering, torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främmande arter och genetiskt modifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika skador på den biologiska mångfalden och ekosystemen&lt;br&gt;skall främmande arter och genetiskt modifierade organismer inte introdu-&lt;br&gt;ceras utan att en noggrann prövning gjorts av eventuella miljöeffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Torvbrytning med hänsyn till miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Torvtäkter har tidigare förekommit i ett stort antal våtmarker, i första&lt;br&gt;hand i mossar i södra och mellersta Sverige. Numera berör täktema ett&lt;br&gt;relativt litet antal våtmarker men täktema är i allmänhet av stor omfatt-&lt;br&gt;ning. Torvtäkt innebär regelmässigt att vattenkvaliteten i vattendrag och&lt;br&gt;sjöar nedströms täkten påverkas under kortare eller längre tid. En modem&lt;br&gt;täkt innebär också en betydande omvandling av miljön. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att val av områden sker med omsorg och att täkten utformas med&lt;br&gt;hänsyn till påverkan på omgivande områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljökvalitetsmål omfattar skydd av värdefulla&lt;br&gt;våtmarker mot torvtäkt och annan exploatering och i det fall torvbrytning&lt;br&gt;sker skall den genomföras med hänsyn till miljön och den biologiska&lt;br&gt;mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarkernas kulturmiljövärden samt värde för friluftsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarkerna är även av betydelse för kulturmiljö och rekreation, däri-&lt;br&gt;bland bärplockning och jakt. De hävdade våtslåttermarkema är värdefulla&lt;br&gt;både genom sin historiska betydelse och sitt särpräglade nyttjande däri-&lt;br&gt;bland genom den hävdgynnade biologiska mångfald som utvecklats i&lt;br&gt;dessa. De har dessutom, på grund av sina konserverande egenskaper, ofta&lt;br&gt;visat sig innehålla värdefulla arkeologiska lämningar som inte kunnat&lt;br&gt;bevaras i andra marklager. Detta ökar våtmarkernas skyddsvärde ytterli-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya förslaget till miljökvalitetsmål täcker de tidigare miljömålen som&lt;br&gt;avser bevarande av naturtyper så att ekologisk funktion och artinnehåll&lt;br&gt;långsiktigt bibehålls, liksom målet för fortsatt arbete inom fauna- och&lt;br&gt;floravård genom rimliga krav på hänsyn och resursinsatser (prop.&lt;br&gt;1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Förslaget täcker&lt;br&gt;även målet att säkerställa den biologiska mångfalden (prop. 1990/91:90,&lt;br&gt;bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) samt målet att representativa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden av alla förekommande naturtyper som våtmarker bör prioriteras&lt;br&gt;(prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1990/91:90 angett att &amp;quot;Mark- och vattenområ-&lt;br&gt;den med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt känsliga områden&lt;br&gt;skall så långt möjligt undantas från exploatering&amp;quot;. I samma proposition&lt;br&gt;anges vidare att &amp;quot;Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden&lt;br&gt;som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för natur-&lt;br&gt;vården, kulturmiljövården och friluftslivet”. Det första av dessa mål ingår&lt;br&gt;i de föreslagna miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag, Myll-&lt;br&gt;rande våtmarker, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande&lt;br&gt;skogar, Ett rikt odlingslandskap samt Storslagen fjällmiljö. Det andra&lt;br&gt;ingår i miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att varje land skall utveckla nationella strategier inom ramen för&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfald (prop. 1992/93:227, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27) är för Sveriges del i huvudsak uppfyllt&lt;br&gt;genom Naturvårdsverkets och sektorsmyndighetemas aktionsplaner för&lt;br&gt;biologiskt mångfald. En fullständig redovisning av tidigare mål finns i&lt;br&gt;bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom si-&lt;br&gt;na naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga popula-&lt;br&gt;tioner säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har antagits av riksdagen i samband med 1991 års miljöpoli-&lt;br&gt;tiska beslut. Skillnaderna i formulering jämfört med riksdagsbeslutet in-&lt;br&gt;nebär ingen ändring i sak utan är endast en precisering med avseende på&lt;br&gt;de arter som är upptagna på Artdatabankens rödlistor. Den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen bör överväga i vilken takt som, med hänsyn till bl.a.&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås. Delmålet överens-&lt;br&gt;stämmer med Naturvårdsverkets förslag i Ren luft och gröna skogar&lt;br&gt;(rapport 4765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Naturvårdsverket har i Ren luft och gröna skogar (rapport&lt;br&gt;4765) föreslagit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Minst 50% av objekten i Naturvårdsverkets myrskyddsplan skall&lt;br&gt;skyddas som reservat eller bevaras genom avtal och andra åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det är särskilt angeläget att vidareutveckla&lt;br&gt;mätbara mål och parametrar för bevarande av våtmarkerna och deras bi-&lt;br&gt;ologiska mångfald. Den nationella våtmarksinventeringen med inriktning&lt;br&gt;på större våtmarker kommer att avslutas inom de närmaste åren. Invente-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen av sumpskogar i skogsvårdsorganisationens regi beräknas vara&lt;br&gt;fullföljd under år 1998. Genom den nyligen påbörjade nationella sjö- och&lt;br&gt;vattendragsinventeringen erhålls information om våtmarker med anknyt-&lt;br&gt;ning till sådana miljöer. Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i upp-&lt;br&gt;drag att i samverkan med berörda myndigheter ange behovet av ytterliga-&lt;br&gt;re skydd och därmed mål för våtmarker. Myndigheterna skall även se&lt;br&gt;över behov av ytterligare delmål. Myndigheternas förslag kommer sedan&lt;br&gt;att utvärderas av den parlamentariska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser våtmarker i anslutning till sjöar och vattendrag behandlas&lt;br&gt;dessa även i avsnitt 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag. Restaurering och&lt;br&gt;återskapande av våtmarker behandlas i avsnitt 4.2.9 Ett rikt odlingsland-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av hotade arter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör våtmarkernas (hotade) arter ges möj-&lt;br&gt;lighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområ-&lt;br&gt;den, så att långsiktigt livskraftiga populationer kan säkras. Delmålet är en&lt;br&gt;precisering av delar av den av riksdagen tidigare antagna riktlinjen om&lt;br&gt;bevarande av naturligt förekommande arter. Målet bygger också på Na-&lt;br&gt;turvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald. Huvuddelen av de&lt;br&gt;hotade arterna kan skyddas genom EG:s naturvårdsdirektiv (79/409/EEG&lt;br&gt;och 92/43/EEG). Det är dock viktigt att även de hotade arter som inte&lt;br&gt;omfattas av direktivet skyddas och bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med Naturvårdsverkets myrskyddsplan är att åstadkomma ett&lt;br&gt;långsiktigt skydd för ett urval av de värdefullaste myrarna i Sverige. My-&lt;br&gt;rarna i planen motsvarar drygt 6 % av landets totala myrareal. Genom&lt;br&gt;den landsomfattande inventeringen av större våtmarksområden - vilken&lt;br&gt;är genomförd i stort sett i hela landet - finns ett jämförelsevis gott un-&lt;br&gt;derlag för att genomföra ett systematiskt upplagt arbete att skydda myr-&lt;br&gt;områden. Naturvårdsverket har år 1994 i Myrskyddsplan för Sverige&lt;br&gt;(beslut 1994-04-25) valt ut ca 370 områden som bör prioriteras i skyddet.&lt;br&gt;Enligt förslag från Naturvårdsverket bör minst 50 % av objekten i myr-&lt;br&gt;skyddsplanen skyddas som reservat eller bevaras genom avtal och andra&lt;br&gt;åtgärder före år 2020. Enligt EG:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG),&lt;br&gt;skall Sverige skydda en tillräckligt stor andel våtmarker för att säkra den&lt;br&gt;biologiska mångfalden knuten till denna naturtyp. Våtmarkskonventio-&lt;br&gt;nen (SÖ 1986:74) innebär ett åtagande att skydda internationellt värde-&lt;br&gt;fulla våtmarker. Sverige har ett särskilt ansvar genom landets rikedom på&lt;br&gt;våtmarker, samtidigt som andelen skyddade myrar är relativt liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökat förbud mot markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338) anförde regeringen att förbud mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markawattning bör kunna inforas i begränsade områden där antalet&lt;br&gt;kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna&lt;br&gt;är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. Ett bemyndigande till regering-&lt;br&gt;en infördes i naturvårdslagen (1964:822) att fatta beslut om vilka områ-&lt;br&gt;den i landet som skulle omfattas av ett sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då regeringen år 1993 angav de områden i södra Sverige inom vilka&lt;br&gt;forbud mot markawattning skulle gälla, förelåg inga resultat avseende&lt;br&gt;Norrlandskusten från den riksomfattande våtmarksinventeringen. Inven-&lt;br&gt;teringen har sedan dess genomförts i Gävleborgs, Västemorrlands och&lt;br&gt;Västerbottens län. Vad gäller Norrbottens län kommer inventeringen att&lt;br&gt;avslutas inom de närmaste åren. Mot denna bakgrund föreslog Natur-&lt;br&gt;vårdsverket år 1995 i Aktionsplan för biologisk mångfald (rapport 4463)&lt;br&gt;att förbudet mot markawattning skulle utökas till att omfatta den kustnä-&lt;br&gt;ra delen av Norrlandskusten utom Norrbottens län. Regeringen fann det&lt;br&gt;lämpligt att avvakta med ett ställningstagande för att först genomföra en&lt;br&gt;kompletterande remittering av förslaget till berörda kommuner (dnr&lt;br&gt;M97/471/4). Regeringen konstaterar att flertalet berörda kommuner stäl-&lt;br&gt;ler sig positiva till förbudet mot markavvvattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inventering av sumpskogar pågår genom skogsvårdsstyrelsema&lt;br&gt;främst i syfte att identifiera dem som är värdefulla från naturvårdssyn-&lt;br&gt;punkt. Sumpskogsinventeringen kommer i huvudsak att vara genomförd&lt;br&gt;under år 1998. Redan nu föreligger emellertid vissa preliminära resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl de särskilda våtmarksinventeringama som t.ex. riksskogstaxe-&lt;br&gt;ringen visar att området närmast Östersjön naturligt är våtmarksfattigt&lt;br&gt;och att andelen våtmarker sällan överstiger 5 % av landarealen. Arealen&lt;br&gt;våtmarker är emellertid betydligt större i Gävleborgs och Västerbottens&lt;br&gt;län än i Västemorrlands län särskilt vad gäller större våtmarker. Våtmar-&lt;br&gt;kernas hydrologi i det kustnära området är även i stor utsträckning på-&lt;br&gt;verkad av olika ingrepp, främst dikning. I Gävleborgs län är de större&lt;br&gt;våtmarkerna i kustnära områden påverkade till 80-95 %. Även de mindre&lt;br&gt;våtmarkerna visar hög grad av påverkan i de kustnära kommunerna.&lt;br&gt;Sumpskogsinventeringen indikerar att ungefär hälften är starkt påverkade&lt;br&gt;av dikning och i vissa kommuner är över 80 % av sumpskogarna påver-&lt;br&gt;kade av sådan verksamhet. Även i Västerbottens län är de större våtmar-&lt;br&gt;kerna påverkade i hög grad. Där är emellertid spridningen större och in-&lt;br&gt;om angivna områden är 55-90 % av våtmarkerna påverkade. Våt-&lt;br&gt;marksinventeringen visar att även vissa områden längre in i landet är&lt;br&gt;starkt påverkade av dikning. Sumpskogsinventeringen indikerar i huvud-&lt;br&gt;sak samma situation beträffande dikningspåverkan av sumpskogarna i&lt;br&gt;kustnära områden. Inventeringen är emellertid bara delvis genomförd i de&lt;br&gt;sydligaste kommunerna i länet. I Västemorrlands län omfattar våt-&lt;br&gt;marksinventeringen endast de större våtmarkerna varför materialet kan&lt;br&gt;behöva kompletteras för en slutlig bedömning av avgränsning av ett för-&lt;br&gt;bud mot markawattning. Regeringen bedömer att förhållandena särskilt i&lt;br&gt;Kramfors och Ömsköldsviks kommuner behöver belysas. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att underlaget beträffande såväl Västemorrlands som Väster-&lt;br&gt;bottens län behöver kompletteras för att göra en slutlig bedömning av&lt;br&gt;omfattningen av förbud mot markawattning i dessa län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget finner regeringen att det nu finns skäl att, med stöd av Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;18 d§ naturvårdslagen (1964:822), utvidga förbudet mot markavvatt-&lt;br&gt;ning. Det bör därför omfatta även Gävleborgs län utom Ljusdals, Färila,&lt;br&gt;Kårböle, Los, Hamra och Ramsjö församlingar i Ljusdals kommun. Re-&lt;br&gt;geringen avser att ge Länsstyrelserna i Västemorrlands och Västerbottens&lt;br&gt;län i uppdrag att utreda påverkan av våtmarker i länen i syfte att klarläg-&lt;br&gt;ga om ett markavvattningsförbud bör införas även i dessa län. Uppdragen&lt;br&gt;skall utföras efter samråd med skogsvårdsstyrelsen och kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att besluta om de förändringar i naturvårdsförord-&lt;br&gt;ningen som föranleds härav.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-8.png" style="width:295pt;height:281pt;"/&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet om myllrande våtmarker är det bl.a.&lt;br&gt;viktigt att bevara alla naturligt förekommande våtmarkstyper i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan tidigare anmält 30 våtmarksområden till Våt-&lt;br&gt;markskonventionen om bevarande av våtmarker av internationell be-&lt;br&gt;tydelse för flyttande fåglar (SÖ 1986:74). Sverige har förbundit sig att&lt;br&gt;långsiktigt bevara dessa områden. I syfte att anmäla ytterligare områden&lt;br&gt;bl.a. med våtmarkstyper som nu är svagt representerade pågår ett arbete&lt;br&gt;hos Naturvårdsverket och bl.a. länsstyrelserna för att välja ut ett tjugotal&lt;br&gt;nya områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om bl.a. aktionsplaner for biologisk mångfald Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;(prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU15, rskr. 1996/97:239) skall sump-&lt;br&gt;skogar, mader och rikkärr särskilt uppmärksammas i naturvårdsarbetet.&lt;br&gt;Särskilda åtgärdsprogram bör därför utarbetas för dessa naturtyper i sam-&lt;br&gt;arbete mellan olika intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I områden med liten andel kvarvarande våtmarker kan det också vara&lt;br&gt;angeläget att anlägga våtmarker för att bevara vattenbalansen i landska-&lt;br&gt;pet, de ekologiska funktionerna och den biologiska mångfalden samt&lt;br&gt;förmågan att binda näringsämnen. Dessa frågor behandlas främst i av-&lt;br&gt;snitt 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet om myllrande våtmarker skall Sverige&lt;br&gt;aktivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bedriva samarbete bl.a. med Baltikum och Ryssland avseende natur-&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Enligt EG:s habitatdirektiv bevara ett betydande antal av de svenska&lt;br&gt;våtmarkstypema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom Våtmarkskonventionens arbete driva åtaganden för att skydda&lt;br&gt;ytterligare våtmarksområden utöver de 30 som redan anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald (SÖ 1993:77)&lt;br&gt;ge fortsatt skydd och vård för våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Hav i balans samt levande kust och skärgård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt&lt;br&gt;hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall be-&lt;br&gt;varas. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald,&lt;br&gt;upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och&lt;br&gt;annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar&lt;br&gt;utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot in-&lt;br&gt;grepp och andra störningar (miljökvalitetsmål 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Belastning av näringsämnen och föroreningar samt fysisk påverkan&lt;br&gt;försämrar inte förutsättningarna för den biologiska mångfalden eller den&lt;br&gt;marina miljöns produktionsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och vattenområden, liksom&lt;br&gt;bebyggelse och annan exploatering i kust- och skärgårdsområden sker&lt;br&gt;med hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga, biologiska mång-&lt;br&gt;fald, natur- och kulturmiljövärden samt värden för friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Marina biotoper som är unika skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skärgårdslandskapets naturskönhet, kulturmiljövärden och variation&lt;br&gt;bibehålls genom att vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med&lt;br&gt;hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota&lt;br&gt;den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Massförekomster av växtplankton orsakade av mänsklig påverkan&lt;br&gt;förekommer inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Utbredning och artantal av växter och djur förändras inte negativt&lt;br&gt;genom mänsklig påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tångbältets djuputbredning i Östersjön och Västerhavets skärgårdar&lt;br&gt;har återhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Syrebrist orsakad av övergödning från mänsklig verksamhet är&lt;br&gt;mycket sällsynt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Låg bullernivå eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lokalisering av vindkraftverk sker med hänsyn tagen till bl.a. natur-&lt;br&gt;och kulturmiljö, friluftsliv samt landskapsbild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt le-&lt;br&gt;vande kust och skärgård bör kompletteras med delmål avseende påver-&lt;br&gt;kan på grunda havsområden, utbredning av hotade arter, bifångster av&lt;br&gt;småvalar, olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten samt sjö-&lt;br&gt;trafikens miljöpåverkan. Därutöver kan ytterligare delmål behöva ut-&lt;br&gt;vecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Verket har föreslagit ett övergripande&lt;br&gt;mål för havsmiljön. Kuster och grunda vikar inkluderades till viss del i&lt;br&gt;det målet men inte specifikt skärgården. Avseende Östersjön och Väster-&lt;br&gt;havet överensstämmer förslaget till stor del med regeringens förslag. I&lt;br&gt;det senare har vissa av remissinstansernas förslag inarbetats, framförallt&lt;br&gt;vad gäller att ange vilken miljökvalitet som eftersträvas .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet, Centrum for Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;biologisk mångfald, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Kal-&lt;br&gt;mar kommun anmärker på att målen inte anger vilket tillstånd som efter-&lt;br&gt;strävas. Förslagen måste utvecklas och kvantifieras, bl.a. när det gäller&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. En rad forslag till preciseringar ges. Sjöfarts-&lt;br&gt;verket och Kustbevakningen pekar ut internationella konventioner, avtal&lt;br&gt;och samarbeten som har betydelse för genomförandet. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser framhåller att jordbruket och trafiksektorn har viktiga roller för&lt;br&gt;att uppnå miljökvalitetsmålet för hav, kust och skärgård och att detta bör&lt;br&gt;framgå tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre över-&lt;br&gt;gripande mål för ekologisk hållbarhet. För att uppnå två av dessa mål,&lt;br&gt;nämligen Skyddet av miljön och En hållbar försörjning har regeringen&lt;br&gt;formulerat ett gemensamt miljökvalitetsmål som är att Västerhavet och&lt;br&gt;Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att den&lt;br&gt;biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög&lt;br&gt;grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvär-&lt;br&gt;den. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård&lt;br&gt;skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla&lt;br&gt;områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet kan i huvudsak nås inom en generation. Ekosy-&lt;br&gt;stemens återhämtningsförmåga är dock avgörande för hur snabbt hela&lt;br&gt;miljökvalitetsmålet kan uppnås. Vad gäller övergödning för Östersjön i&lt;br&gt;sin helhet kan miljökvalitetsmålet troligen uppnås först mot slutet av&lt;br&gt;nästa sekel. En återhämtning bör dock vara tydligt mätbar före år 2020.&lt;br&gt;Uppfyllelse av miljökvalitetsmålet är delvis beroende av internationella&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska havs- och insjöskärgårdama är unika. Bara på några få&lt;br&gt;andra ställen på jorden, som i Finland, Kanada och utanför Skottland,&lt;br&gt;finns liknande skärgårdar. En stor spännvidd av ekosystem samt växt-&lt;br&gt;och djurbiotoper ger förutsättningar för en artrikedom på land och i vat-&lt;br&gt;ten som fa andra landskap kan uppvisa. Skärgårdslandskapens natur-&lt;br&gt;skönhet, särpräglade kulturmiljöer och variation ger dem ett mycket stort&lt;br&gt;värde också för friluftsliv och rekreation. De flesta av Sveriges skär-&lt;br&gt;gårdar har hyst bofast befolkning sedan lång tid, vilket är en förutsättning&lt;br&gt;för att hålla skärgården levande. Ett aktivt jordbruk och fiske är en del av&lt;br&gt;kulturmiljön. Den känsliga vattenmiljön i de svenska skärgårdarna berörs&lt;br&gt;av flera hot. Övergödningen är det allvarligaste hotet mot den marina&lt;br&gt;miljön. Vidare är förekomsten av stabila organiska ämnen och förhöjda&lt;br&gt;halter av tungmetaller i vatten, sediment och organismer ett stort mil-&lt;br&gt;jöproblem. Regeringen bedömer att skyddet av skärgårdarnas mest vär-&lt;br&gt;defulla grundområden bör stärkas eftersom dessa områden utgör mycket&lt;br&gt;viktiga marina biotoper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av havets viktiga livsmiljöer som är särskilt påverkade av stör-&lt;br&gt;ningar är blåstångsbältet, ålgräsängama, hårdbottnama och de grunda&lt;br&gt;mjukbottnama. Den svenska kustzonen är också en konfliktzon där olika&lt;br&gt;intressen konkurrerar om nyttjandet. Det är därför viktigt att känna till de&lt;br&gt;grunda vikarnas betydelse för det marina livet vid olika slag av exploate-&lt;br&gt;ring av kustzonen. Grunda kustområden med mjukbottnar, ålgräsängar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och musselbankar är mycket produktiva och har betydelse som födoom-&lt;br&gt;råden och uppväxtområden för fiskar och ryggradslösa djur. Det är av&lt;br&gt;stor vikt för ett hållbart fiske att dessa uppväxtområden skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belastningen av näringsämnen och föroreningar samt fysisk påverkan&lt;br&gt;Östersjön och Västerhavet är påverkade av föroreningar och framför allt&lt;br&gt;av kväve. De höga kvävehalterna har lett till att stora delar av haven runt&lt;br&gt;Sverige är övergödda vilket i sin tur påverkat växt- och djurlivet. Frågan&lt;br&gt;om övergödning behandlas samlat i avsnitt 4.2.6 Ingen övergödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med övergödningen är förekomsten av miljögifter såsom&lt;br&gt;stabila organiska ämnen och förhöjda halter av tungmetaller i vatten, se-&lt;br&gt;diment och organismer ett stort miljöproblem. Trots att betydande&lt;br&gt;minskningar av utsläppen av miljögifter skett under senare år kvarstår&lt;br&gt;problemen på flera håll på grund av att det finns stora mängder miljö-&lt;br&gt;gifter lagrade i naturen (frågan om miljögifter behandlas samlat i avsnitt&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö). Mot denna bakgrund föreslår regeringen ett mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål som innebär att belastningen av näringsämnen och förore-&lt;br&gt;ningar inte skall försämra förutsättningarna för den biologiska mångfal-&lt;br&gt;den eller den marina miljöns produktionsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiske, sjöfart och annat nyttjande samt exploatering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyttjandet av kust- och skärgårdsområden kan skada biologisk mångfald,&lt;br&gt;biotoper och kulturmiljövärden om verksamhet bedrivs eller lokaliseras&lt;br&gt;på ett olämpligt sätt. Det gäller verksamheter som fiske, vattenbruk, sjö-&lt;br&gt;fart, anläggningsverksamhet (hamnar, vägbyggen, broar, vindkraftverk,&lt;br&gt;farleder, muddring, undervattenskablar), fritidsverksamhet&lt;br&gt;(turistanläggningar, fritidshusbebyggelse) samt utvinning av naturresur-&lt;br&gt;ser (sand- och grustäkt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenbruk, i första hand fiskodling, kan lokalt medföra betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan i form av övergödning om verksamheten lokaliseras till&lt;br&gt;områden med t.ex. dålig vattenomsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttaget av fisk och skaldjur i såväl Östersjön som Västerhavet översti-&lt;br&gt;ger för vissa arter vad som kan ge ett optimalt, uthålligt fiske. De flesta&lt;br&gt;av de vilda laxbestånden runt Östersjön är kraftigt reducerade på grund&lt;br&gt;av vattenkraftsutbyggnad och förorening av floder. Olika fiskeredskap&lt;br&gt;kan också fysiskt påverka havsbottnar och reducera eller förändra dess&lt;br&gt;djurliv. En ytterligare minskning av bifångster är viktig. Bifångstema&lt;br&gt;består dels av små individer av kommersiellt intressanta fiskarter, dels av&lt;br&gt;fisk, sjöfågel eller däggdjur som man egentligen inte önskar fånga. Såväl&lt;br&gt;yrkes- som fritidsfiske måste därför bedrivas på ett sådant sätt att det är&lt;br&gt;långsiktigt hållbart. Ett miljökvalitetsmål som omfattar brukandeaspekter&lt;br&gt;som uttag av fisk och skaldjur samt fiskemetoder överensstämmer med&lt;br&gt;flera remissinstansers förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområden och stränder är en begränsad resurs som har stor betydel-&lt;br&gt;se för friluftsliv och biologisk mångfald. Bebyggelse och annan exploate-&lt;br&gt;ring inom dessa områden har ökat väsentligt de senaste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strändernas ekologiska betydelse ligger främst i att de är en viktig sprid-&lt;br&gt;ningslokal för flora och fauna. För den biologiska mångfalden är vissa&lt;br&gt;biotoper, som t.ex. havsstrandängar, särskilt skyddsvärda. Skärgårdsvikar&lt;br&gt;och grunda havsområden har stor betydelse som reproduktionsplatser för&lt;br&gt;flera fiskarter. Skärgården hyser bl.a. särpräglade bebyggelse- och od-&lt;br&gt;lingsmiljöer av stort värde samt även fomlämningar och andra kultur-&lt;br&gt;lämningar som t.ex. skeppsvrak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fartygstrafiken medför flera risker för miljön. Oljeutsläpp leder till&lt;br&gt;skador på sjöfåglar och andra djur och växter. Främmande arter sprids&lt;br&gt;genom ballastvatten från fartyg. Den kraftigt ökade sjötrafiken och de allt&lt;br&gt;större och snabbare fartygen ökar miljöbelastningen, bl.a. genom buller-&lt;br&gt;störningar och erosion på stränder och bottnar. Problemen är främst kon-&lt;br&gt;centrerade till storstädernas skärgårdsområden. Utsläpp av avfall och&lt;br&gt;avlopp från fartyg och fritidsbåtar kan ge upphov till miljöstörningar i&lt;br&gt;bl.a. hamnar och trängre vikar. På grund av denna rad av hot för havs-&lt;br&gt;och skärgårdsområden och för att uppnå en god livsmiljö för såväl män-&lt;br&gt;niskor, djur som växter samt en ekologiskt hållbar utveckling har rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit ett miljökvalitetsmål som innebär att fiske, sjöfart och&lt;br&gt;annat nyttjande av hav och vattenområden, liksom bebyggelse och annan&lt;br&gt;exploatering i kust- och skärgårdsområden, skall ske med hänsyn till&lt;br&gt;vattenområdenas produktionsförmåga, biologiska mångfald, natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövärden samt värden för friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-9.png" style="width:296pt;height:283pt;"/&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd av marina biotoper samt kust- och skärgårdsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett större antal representativa och unika marina områden bör fa särskilt&lt;br&gt;skydd från påverkan på den biologiska mångfalden. De marina delarna i&lt;br&gt;skärgårdsområdena där variationen av land och vatten skapar förutsätt-&lt;br&gt;ningar för biologisk mångfald, har hittills skyddats i liten omfattning.&lt;br&gt;Arbete pågår dock för att se över skyddet av värdefulla marina miljöer.&lt;br&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a. att marina biotoper som är unika skall&lt;br&gt;skyddas. Syftet med att skydda marina områden är att bevara marint vär-&lt;br&gt;defulla miljöer, ekosystem, arter och processer. Marina reservat kan ock-&lt;br&gt;så tjäna som referensområden vid bedömning av miljöstörda områden.&lt;br&gt;Det kan också vara angeläget att skydda vissa vattenområden med hög&lt;br&gt;biologisk produktion, t.ex. uppväxtområden för fisk, som reservat. På&lt;br&gt;lång sikt blir sådana skyddade områden ett verktyg för att säkra ett uthål-&lt;br&gt;ligt nyttjande av marina resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att bevara skärgårdarnas natur- och kulturvärden har på-&lt;br&gt;gått under många decennier. Stora områden skyddas enligt naturvårdsla-&lt;br&gt;gen som naturreservat, naturvårdsområden eller djurskyddsområden.&lt;br&gt;Mindre områden har nationalparksstatus. I dag uppgår den skyddade are-&lt;br&gt;alen till ca 345 000 ha varav ca 82 000 ha är landområden. Därtill kom-&lt;br&gt;mer det generella strandskyddet som omfattar land- och vattenområden&lt;br&gt;intill 100-300 meter från strandlinjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten bedriver verksamhet av nationellt intresse över hela&lt;br&gt;landet och bl.a. i skärgårdsområdena. Genom 1996 års totalförsvarsbeslut&lt;br&gt;kommer utvecklingen av krigs- och grundorganisationen att medföra bl.a.&lt;br&gt;ändrade anspråk på användningen av mark- och vattenområden. Föränd-&lt;br&gt;ringarna kan även komma att påverka skärgårdslandskapets natur- och&lt;br&gt;kulturmilj övärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vatten-, jord- och skogsbruk samt turism&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jord- och skogsbruket i skärgården har stor betydelse för landskapets&lt;br&gt;natur- och kulturvärden samtidigt som dessa näringar ger den bofasta&lt;br&gt;befolkningen möjlighet att bo kvar i skärgården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora naturskönheten och variationen i skärgårdslandskapet utgör&lt;br&gt;viktiga förutsättningar för turismen. Samtidigt kan turismen medföra att&lt;br&gt;belastningen på miljön i skärgårdarna ökar genom t.ex. förslitningsska-&lt;br&gt;dor som orsakas av för höga besöksfrekvenser, nedskräpning, buller och&lt;br&gt;föroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skärgårdslandskapets naturskönhet, kulturmiljövärden och vari-&lt;br&gt;ation skall bibehållas anser regeringen att miljökvalitetsmålet även skall&lt;br&gt;omfatta att vatten-, jord- och skogsbruk samt turism skall bedrivas med&lt;br&gt;hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främmande arter och genetiskt modifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika skador både på den biologiska mångfalden och ekosys-&lt;br&gt;temen, samt därmed förutsättningarna för att bedriva en långsiktigt håll-&lt;br&gt;bar produktion skall främmande arter och genetiskt modifierade orga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nismer inte introduceras i den marina miljön eller kustekosystemet utan&lt;br&gt;att en noggrann prövning av eventuella miljöeffekter gjorts. Vad gäller&lt;br&gt;introduktion av genetiskt modifierade organismer bör en sådan prövning&lt;br&gt;visa att en introduktion inte påverkar ett långsiktigt hållbart nyttjande av&lt;br&gt;naturresursen eller den biologiska mångfalden för att tillstånd skall kunna&lt;br&gt;ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridningen av främmande arter och gener utgör liksom spridning av&lt;br&gt;sjukdomar ett hot mot den biologiska mångfalden i haven. I många fall&lt;br&gt;har detta skett genom att främmande arter eller stammar har satts ut för&lt;br&gt;att öka utbytet av fiskeinsatsen eller spritts genom ballastvatten från far-&lt;br&gt;tyg. Snabba fartygstransporter kan i dag medföra en omfattande sprid-&lt;br&gt;ning av organismer utanför deras naturliga utbredningsområden. I andra&lt;br&gt;fall kan nya arter spridas genom fisket, t.ex. genom fiskagn och genom&lt;br&gt;att främmande arter rymmer från odlingar. Odlad fisk kan dessutom ut-&lt;br&gt;göra ett hot mot den naturligt lekande fisken. Den naturliga, genetiska&lt;br&gt;variationen riskerar att gå förlorad, vilket bl.a. kan medföra att ett fiskbe-&lt;br&gt;stånds samlade förmåga att klara av sjukdomar och miljöförändringar&lt;br&gt;minskar. Även utplantering av växter kan ha negativa effekter. Införsel&lt;br&gt;av nya arter och utsättning av genetiskt modifierade organismer i landet&lt;br&gt;regleras av EG-direktiv samt av Fiskeriverkets och Jordbruksverkets fö-&lt;br&gt;reskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att regeringens förslag till miljökvalitetsmål omfattar intro-&lt;br&gt;duktion av främmande arter och gener samt biologisk mångfald tillgodo-&lt;br&gt;ses önskemål från flera av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indikatorer på minskad belastning av näringsämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.2.6, Ingen övergödning, redovisar regeringen ett delmål med&lt;br&gt;innebörden att de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig&lt;br&gt;verksamhet till havet söder om Ålands hav skall minska med 40 % jäm-&lt;br&gt;fört med 1995 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet för kust och hav beskriver förhållanden som indi-&lt;br&gt;kerar att näringsämnessituationen åter kommit i balans. Miljökvalitets-&lt;br&gt;målets innebörd vad gäller tångbältets djuputbredning, syrebrist på bott-&lt;br&gt;nar, utbredning och artantal av växter och djur samt massförekomst av&lt;br&gt;växtplankton motsvarar den långsiktiga effekten som en 40 %-ig reduce-&lt;br&gt;ring av kvävebelastningen på havet beräknas ge upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska utsläpp står bara för en begränsad del av den totala närings-&lt;br&gt;ämnesbelastningen på våra omgivande havsområden. Därför är interna-&lt;br&gt;tionell samverkan, t.ex. mellan Östersjöländerna och i Nordsjön, viktig&lt;br&gt;för att uppnå målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i sin Aktionsplan för biologisk mångfald (rapport&lt;br&gt;4463) angivit att kraftiga förskjutningar i artsammansättningen hos frile-&lt;br&gt;vande växter med massförekomst (växtplankton) inte bör förekomma i&lt;br&gt;ökat omfång och frekvens. Detta är även en innebörd av regeringens för-&lt;br&gt;slag till miljökvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tångbältet utgör en av de artrikaste och mest produktiva miljöerna i&lt;br&gt;både Östersjön och Västerhavet och är därför av stor vikt för den biolo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;giska mångfalden. Förändringarna i tångbältets utbredning kan ses som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;summan av olika miljöförändringar i havet. Grumlingen av vattnet tros&lt;br&gt;dock vara huvudorsaken och denna är i sin tur kopplad till ökad belast-&lt;br&gt;ning av närsalter. Uppfyllelsen av den aspekt på miljökvalitetsmålet som&lt;br&gt;anger att tångbältets djuputbredning har återhämtats, är därför beroende&lt;br&gt;av åtgärder inom flera områden. Uppföljningen av denna målaspekt kan&lt;br&gt;vara förenat med vissa svårigheter samtidigt som den tar upp en central&lt;br&gt;förutsättning för den biologiska mångfalden i havet Formuleringen är&lt;br&gt;hämtad från Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald, lik-&lt;br&gt;som den innebörd av miljökvalitetsmålet som avser utbredning och ar-&lt;br&gt;tantal av växter och djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växande vattenområden med syrebrist är en indikation på obalans i&lt;br&gt;havet. För att uppnå förbättringar krävs att belastningen av närsalter&lt;br&gt;minskar. Det tar relativt lång tid innan effekten av insatser kan avläsas&lt;br&gt;som förbättrade syreförhållanden i hav och på bottnar varför det är vik-&lt;br&gt;tigt med snabba åtgärder. Regeringen anser att syrebrist som orsakas av&lt;br&gt;övergödning från mänsklig verksamhet skall vara mycket sällsynt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden i det av regeringen föreslagna målet tillgodoser också för-&lt;br&gt;slag från flera av remissinstanserna till miljökvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller samt lokalisering av vindkraftverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att frihet från buller är av särskilt stor be-&lt;br&gt;tydelse för naturupplevelsen och rekreationsvärdet i områden med orörd&lt;br&gt;natur. Till de områden där bullerfrihet bedöms som särskilt värdefull hör&lt;br&gt;skärgårdarna. Viktigt är därför att båttrafiken miljöanpassas och att mil-&lt;br&gt;jökrav införs för båtmotorer till fritidsbåtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utbyggnad av vindkraftverk uppstår i många fall konflikter med&lt;br&gt;motstående intressen, bl.a. vid värnandet av kustlandskapens innehåll vad&lt;br&gt;gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden, samt natur- och kulturvär-&lt;br&gt;den. Lokaliseringen av vindkraftverk skall därför ske på ett sätt som inte&lt;br&gt;leder till stora intrång i värdefulla natur- och kulturmiljöer och som är&lt;br&gt;förenligt med bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i&lt;br&gt;naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare antagit vissa riktlinjer för det fortsatta miljö-&lt;br&gt;arbetet i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90,&lt;br&gt;bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Flera här angivna delmål utgör&lt;br&gt;preciseringar för respektive ekosystem av sådana riktlinjer och mål. De&lt;br&gt;av riksdagen tidigare antagna generella riktlinjerna och målen bör därför&lt;br&gt;kvarstå oförändrade. I propositionen angav regeringen att mark- och vat-&lt;br&gt;tenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt särskilt&lt;br&gt;känsliga områden så långt möjligt skall undantas från exploatering, att&lt;br&gt;riktlinjen för det fortsatta miljöarbetet skall vara att naturligt förekom-&lt;br&gt;mande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga&lt;br&gt;populationer samt att den biologiska mångfalden och den genetiska vari-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortle-&lt;br&gt;va under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Dessa mål pre-&lt;br&gt;ciseras och kompletteras i flera nya miljökvalitetsmål, nämligen i Levan-&lt;br&gt;de skogar, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag, Hav i&lt;br&gt;balans samt levande kust och skärgård samt Myllrande våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat att avsätta vissa skärgårdsområden som natio-&lt;br&gt;nalparker. Riksdagen har också beslutat att vissa kustområden och skär-&lt;br&gt;gårdar utgör riksintressen enligt naturresurslagen med hänsyn till områ-&lt;br&gt;denas natur- och kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordsjökonferensen träffade år 1987 en överenskommelse som bl.a.&lt;br&gt;innebar att utsläppen av vissa giftiga och svåmedbrytbara ämnen skulle&lt;br&gt;minskas med 50 % mellan åren 1985 och 1995. Motsvarande beslut har&lt;br&gt;även tagits för Östersjön inom Helsingforskommissionen (HELCOM)&lt;br&gt;och för Nordostatlanten inom Oslo-och Pariskommissionen (OSPAR).&lt;br&gt;Utsläppen av närsalter skulle minskas i samma omfattning i områden där&lt;br&gt;näringsämnena har orsakat eller kan orsaka miljöproblem (prop.&lt;br&gt;1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). Dessa mål ersätts&lt;br&gt;av nya delmål under avsnitten Giftfri miljö och Ingen övergödning som&lt;br&gt;lyder: ”Föroreningen av Östersjön och dess tillrinningsområde och Nord-&lt;br&gt;sjön skall förhindras genom att utsläpp och läckage till miljön av farliga&lt;br&gt;ämnen reduceras i en stegvis process med målet att dessa utsläpp och&lt;br&gt;läckage skall ha upphört inom 25 år (2020).” Respektive ”De svenska&lt;br&gt;vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven sö-&lt;br&gt;der om Ålands hav skall minska med 40 % jämfört 1995 års nivå”. I av-&lt;br&gt;snittet 4.2.7 Bara naturlig försurning föreslår regeringen delmålet att ut-&lt;br&gt;släpp av kväveoxider från transportsektorn bör ha minskat med minst&lt;br&gt;40 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga sek-&lt;br&gt;torer behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen ned till så-&lt;br&gt;dana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgår-&lt;br&gt;dar m.m. (skr. 1993/94:175) redovisades olika bullerbegränsande åtgär-&lt;br&gt;der bl.a. vad gäller motorbåtstrafik. Riksdagen anförde inga erinringar&lt;br&gt;mot skrivelsen (bet. 1993/94:JoU21, rskr. 1993/94:362).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1992 är det, enligt bekämpningsmedelsförordningen&lt;br&gt;(1985:836), inte tillåtet att använda båtbottenfärger med giftverkan, s.k.&lt;br&gt;antifoulingfarger, på fritidsbåtar med förtöjningsplats i sötvatten eller i&lt;br&gt;Bottniska viken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet i huvudsak kan uppnås inom en generation. Denna in-&lt;br&gt;riktning skall vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt ut-&lt;br&gt;gångspunkt för det arbete som den parlamentariska beredning som be-&lt;br&gt;skrivs i avsnitt 4.1 skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet Hav i balans&lt;br&gt;samt levande kust och skärgård behöver kompletteras med delmål avse-&lt;br&gt;ende påverkan på grunda havsområden, utbredning av hotade arter,&lt;br&gt;bifangster av småvalar, olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten,&lt;br&gt;samt sjötrafikens miljöpåverkan. I enlighet med vad som tidigare angivits&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör dessutom flera av delmålen under miljökvalitetsmålen Ingen över- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;gödning, Giftfri miljö samt Bara naturlig försurning en förutsättning för&lt;br&gt;att detta miljökvalitetsmål skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fysisk påverkan på grunda havsområden som är viktiga for repro-&lt;br&gt;duktion och yngeltillväxt hos fisk och ryggradslösa djur samt påverkan&lt;br&gt;från övergödning och miljögifter bör så långt möjligt upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare behandlats av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut och i behandling av propositionen Miljöpolitiken&lt;br&gt;inför 1990-talet (prop. 1987/88:85). Den parlamentariska beredningen&lt;br&gt;bör överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällseko-&lt;br&gt;nomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom si-&lt;br&gt;na naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga popula-&lt;br&gt;tioner säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är en precisering av delar av riktlinjen om bevarande av na-&lt;br&gt;turligt förekommande arter, som antagits av riksdagen i samband med&lt;br&gt;1991 års miljöpolitiska beslut. Skillnaderna i formulering av delmålet&lt;br&gt;jämfört med riksdagsbeslutet är ingen ändring i sak utan endast en preci-&lt;br&gt;sering med avseende på de arter som är upptagna på Artdatabankens li-&lt;br&gt;stor över hotade arter. Den parlamentariska beredningen bör överväga i&lt;br&gt;vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska konse-&lt;br&gt;kvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Bifångster av småvalar bör reduceras i enlighet med riktlinjer an-&lt;br&gt;tagna inom avtalet till skydd för småvalar i Östersjön och Nordsjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet utgör en precisering av riktlinjer i Bonnkonventionen. Den&lt;br&gt;parlamentariska beredningen, bör överväga i vilken takt som, med hän-&lt;br&gt;syn tagen till bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten bör upphöra sna-&lt;br&gt;rast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten är for-&lt;br&gt;mulerat i enlighet med åtaganden i flera tidigare Nordsjödeklarationer,&lt;br&gt;Bonnavtalet, Marpolkonventionens intentioner samt i enlighet med pågå-&lt;br&gt;ende svenskt agerande inom Helsingforskommissionen och EU i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Sjötrafiken bör bedrivas så att buller, luft- och vattenföroreningar&lt;br&gt;samt andra störningar minimeras. Miljökrav på motorer för fritidsbåtar&lt;br&gt;skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är tidigare behandlat bl.a. i regeringsskrivelsen Åtgärder mot&lt;br&gt;buller i fjällområden och skärgårdar m.m. (skr. 1993/94:175). Förslag till&lt;br&gt;EG-direktiv för buller- och avgaskrav på motorer för fritidsbåtar är under&lt;br&gt;utarbetande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utveckla nya delmål. Några exempel på utgångspunkter för arbetet ges Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmål kan behövas som behandlar sambandet mellan övergödning,&lt;br&gt;biologisk mångfald och andra biologiska effekter för att ytterligare för-&lt;br&gt;bättra situationen i havs-, kust- och skärgårdsområden. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla ytterligare delmål&lt;br&gt;som behövs på detta område. En förutsättning för att utveckla sådana&lt;br&gt;delmål är att det biologiska underlaget kompletteras. Ökade kunskaper är&lt;br&gt;vidare nödvändigt för att precisera delmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser även att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla&lt;br&gt;indikatorer. Utvalda arters utbredning och tillväxt bör utgöra indikatorer&lt;br&gt;på tillståndet i havets ekosystem. Artdiversiteten på mjuka bottnar bör&lt;br&gt;visa att biotopen inte är negativt påverkad av näringsämnesbelastning&lt;br&gt;eller syrebrist på grund av mänsklig påverkan. Miljökvalitetsmålets inne-&lt;br&gt;börd vad gäller tångbältets djuputbredning, syrebrist på bottnar, utbred-&lt;br&gt;ning och artantal av växter och djur samt massförekomst av växtplankton&lt;br&gt;utgörs av sådana effekter som en reducering av näringsämnesbelastning-&lt;br&gt;en på havet med 50 % kommer att fa enligt gällande beräkningar (se av-&lt;br&gt;snitt 4.2.6 Ingen övergödning). Delmål som kvantifierar de eftersträvade&lt;br&gt;miljöeffekterna kan behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förbättrad havsmiljö och en återhämtning av ekosystemen bör vara&lt;br&gt;mätbar före år 2010. Exempel på förändringar som indikerar förbättrad&lt;br&gt;vattenkvalitet och minskade utsläpp är t.ex. ökande djuputbredning av&lt;br&gt;blåstång. Indikatorer för miljökvalitet i djupt vatten, kustnära vatten och&lt;br&gt;skärgård bör vara olika och utgöras av ett spektrum av arter, från&lt;br&gt;blåstång till tumlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla&lt;br&gt;delmål som behövs för skydd av marina biotoper samt att ge Riksantik-&lt;br&gt;varieämbetet i uppdrag att utveckla delmål avseende kulturmiljö värden.&lt;br&gt;Regeringen avser också att uppdra åt Sjöfartsverket och Kustbevakning-&lt;br&gt;en att i samverkan utveckla motsvarande delmål vad gäller oljeutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall även se över behov av ytterligare nya delmål.&lt;br&gt;Myndigheternas förslag kommer sedan att utvärderas av den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmål om skydd av viktiga biotoper samt växt- och djurarter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skydda de grunda havsområdena från både fysisk exploatering och&lt;br&gt;förändringar orsakade av försämrad vattenkvalitet utgör en mycket viktig&lt;br&gt;förutsättning för att på sikt kunna bevara både biologisk mångfald och&lt;br&gt;den marina miljöns naturresurser. I dagsläget är dessa biotoper hotade&lt;br&gt;både av fysisk exploatering i form av byggande av marinor, vägar,&lt;br&gt;muddringar etc., samtidigt som områdena ofta är påverkade av övergöd-&lt;br&gt;ning med igenväxning som följd och/eller av olika miljögifter. Åtgärder&lt;br&gt;behövs både vad gäller minskningar av föroreningspåverkan och inom&lt;br&gt;fysisk planering. Fysisk påverkan på grunda havsområden som är viktiga&lt;br&gt;för reproduktion och yngeltillväxt hos fisk och ryggradslösa djur samt&lt;br&gt;påverkan från övergödning och miljögifter bör därför upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om att hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;lokaler inom sitt naturliga utbredningsområde, är en precisering av delar&lt;br&gt;av den av riksdagen tidigare antagna riktlinjen om bevarande av naturligt&lt;br&gt;förekommande arter (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). Huvuddelen av de hotade arterna kan skyddas genom EG:s&lt;br&gt;naturvårdsdirektiv. Det är dock viktigt att även de hotade arter som inte&lt;br&gt;omfattas av direktivet skyddas och bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om hållbart fiske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Fiskeriverkets Aktionsplan för biologisk mångfald från 1995 och senare&lt;br&gt;i regeringens proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk anges att&lt;br&gt;det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt och att utveckling av&lt;br&gt;nya redskap och fiskemetoder behövs för att bl.a. minska sådana&lt;br&gt;bifångster som påverkar den biologiska mångfalden. Fiskeriverkets Ak-&lt;br&gt;tionsplan för biologisk mångfald som också behandlar bifångstfrågor bör,&lt;br&gt;enligt regeringen, i allt väsentligt genomföras. I detta arbete bör frågor&lt;br&gt;rörande selektiva fångstmetoder prioriteras då rörliga respektive fasta&lt;br&gt;redskap är förknippade med olika problem beträffande bifangster. Under&lt;br&gt;Bonnkonventionens avtal till skydd för småvalar i Östersjön och Nord-&lt;br&gt;sjön (ASCOBANS) finns antagna riktlinjer om att minska bifangstema&lt;br&gt;av småvalar. Regeringen har föreslagit delmålet i enlighet med det inter-&lt;br&gt;nationella åtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmål om minimerad påverkan från sjöfarten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att olje- och kemikalieutsläpp från fartyg bör upp-&lt;br&gt;höra snarast möjligt. Med utsläpp avses främst sådana som åstadkommits&lt;br&gt;med avsikt eller av oaktsamhet. I Sverige är förorening från fartyg för-&lt;br&gt;bjudet, enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot föroreningar från fartyg.&lt;br&gt;För att effektivisera det rättsliga beivrandet av sådana utsläpp tillsatte&lt;br&gt;regeringen i oktober 1996 en utredning om ingripande mot oljeutsläpp till&lt;br&gt;sjöss (K 1996:05). Utredningen skall redovisas hösten 1998. Utsläppen&lt;br&gt;utgör ett allvarligt hot mot flera marina organismer, både direkt genom&lt;br&gt;skador på sjöfågel och indirekt genom en ökad förekomst av petroleum-&lt;br&gt;kolväten i marina organismer. Både sjötransporter i allmänhet och trans-&lt;br&gt;porter av olja till havs kan befaras öka den närmaste tiden. Ytterligare&lt;br&gt;åtgärder, framför allt internationellt, behöver vidtas för att nå delmålet.&lt;br&gt;Att minska oljeutsläpp till vatten är en profilfråga för Sverige i interna-&lt;br&gt;tionellt marint samarbete. Sverige har också genomfört investeringar in-&lt;br&gt;om ramen för bilateralt bistånd i vissa Östersjöländer för att nå resultat.&lt;br&gt;Delmålet om oljeutsläpp till vatten är formulerat i enlighet med åtagan-&lt;br&gt;den i flera tidigare Nordsjödeklarationer, Bonnavtalet, Marpolkonventio-&lt;br&gt;nens intentioner, beslut i Helsingforskommissionen (HELCOM) samt i&lt;br&gt;enlighet med pågående svenskt agerande i EU i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjötrafiken, bl.a. farjetrafiken och fritidstrafiken med motorbåtar, är i&lt;br&gt;vissa skärgårdsområden omfattande och medför olika former av stör-&lt;br&gt;ningar. Regeringen anser att störningar, i form av bl.a. luftföroreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och buller från sjötrafiken bör minimeras i känsliga skärgårdsområden&lt;br&gt;som från natur- och rekreationssynpunkt är särskilt värdefulla. I Miljö-&lt;br&gt;vårdsberedningens betänkande Hållbar utveckling i Sveriges skärgårds-&lt;br&gt;områden (SOU 1996:153) lämnas förslag till åtgärder för såväl yrkessjö-&lt;br&gt;trafik som fritidsbåtstrafik. Enligt propositionen Transportpolitik för en&lt;br&gt;hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) skall transportsystemets utform-&lt;br&gt;ning och funktion anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för&lt;br&gt;alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-10.png" style="width:296pt;height:276pt;"/&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Insatser bör vidtas såväl nationellt som regionalt och lokalt för att miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålet för hav, kust och skärgård skall kunna uppfyllas. Närings-&lt;br&gt;ämnesbelastningen, dvs. utsläpp av kväve och fosfor till havsområdena,&lt;br&gt;måste minska liksom utsläppen av metaller och organiska miljögifter.&lt;br&gt;Detta kräver bl.a. insatser inom jordbruket, avloppssektom och i form av&lt;br&gt;åtgärder mot minskad deposition. (Beträffande metaller och kemikalier&lt;br&gt;se kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet av värdefulla marina miljöer bör ses över. Det gäller särskilt&lt;br&gt;de områden som Sverige anmält till Helsingforskommissionen&lt;br&gt;(HELCOM) som Baltic Sea Protected Areas. Även för andra områden,&lt;br&gt;såsom de mest värdefulla grundområdena med tillrinnande bäckar, åar&lt;br&gt;och strandnära glosjöar, bör skyddet stärkas. Sådana områden utgör&lt;br&gt;mycket viktiga biotoper för växt- och djurlivet i skärgårdarna men är&lt;br&gt;samtidigt ofta påverkade genom olika ingrepp. Skydd och bevarande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa områden bör beaktas i samband med byggande och annan exploate- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ring i kust- och skärgårdsområden. För vissa hotade växt- och djurarter i&lt;br&gt;havs- och skärgårdsmiljön krävs särskilda åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet av värdefulla skärgårdsområden och marina områden skulle&lt;br&gt;ytterligare stärkas genom att bl.a. fler nationalparker och naturreservat&lt;br&gt;avsätts. Nationalparker avsätts efter beslut av riksdagen och naturreservat&lt;br&gt;inrättas av länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket presenterade år 1989 en nationalparksplan i vilken&lt;br&gt;bl.a. redovisas principer for urvalet av områden lämpliga som national-&lt;br&gt;parker. I planen lämnas förslag till såväl nya som förändringar av befint-&lt;br&gt;liga nationalparker. Skärgårdsmiljöer, som omfattar såväl havskust som&lt;br&gt;insjömiljöer utgör en förhållandevis stor andel av de nya parkerna. Detta&lt;br&gt;skall ses mot bakgrund av att antalet nationalparker beträffande skärgår-&lt;br&gt;dar är förhållandevis litet. Av föreslagna skärgårdsområden har redan två&lt;br&gt;avsatts och ett tredje, nämligen Fämebofjärden i Nedre Dalälven nyligen&lt;br&gt;beslutats av riksdagen. Naturvårdsverket har aviserat att nationalparks-&lt;br&gt;planen bör revideras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1997/98:2 om hållbart fiske och jordbruk an-&lt;br&gt;ges att uttaget av fisk i åtskilliga fall behöver begränsas ytterligare ge-&lt;br&gt;nom internationella överenskommelser. Mer selektiva fiskemetoder bör&lt;br&gt;införas för att bl.a. minska bifangster. Insatser bör genomföras inom ra-&lt;br&gt;men för fiskerinäringens miljöanpassning med utveckling av nya redskap&lt;br&gt;och fiskemetoder. Arbetet med skydd av överexploaterade arter bör öka,&lt;br&gt;bl.a. genom fortsatt avlysning av fiskeaktiviteter i vissa områden. Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning i ovan nämnda proposition finns behov av kraft-&lt;br&gt;fulla åtgärder på fiskevårdens område bl.a. för att bevara hotade arter och&lt;br&gt;stammar. I regeringens skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet anges&lt;br&gt;att den internationella aktionsplanen för Östersj ölaxen bör genomföras&lt;br&gt;som en prioriterad insats. Inom HELCOM togs nyligen beslut om att&lt;br&gt;begränsa laxfisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder utöver det arbete som redan pågår bör vidtas för att komma&lt;br&gt;tillrätta med utsläpp av olja till sjöss och regler bör tas fram för omhän-&lt;br&gt;dertagande av oljerester, avfall och avloppsvatten från fartyg. Utredning-&lt;br&gt;en om ingripande mot oljeutsläpp till sjöss (K 1996:05) skall bl.a. föreslå&lt;br&gt;åtgärder för att effektivisera det rättsliga beivrandet av utsläpp av olja till&lt;br&gt;sjöss. Arbetet skall redovisas hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt HELCOM:s rekommendationer om Östersjöstrategin skall bin-&lt;br&gt;dande regler utarbetas och tillämpas beträffande omhändertagande av&lt;br&gt;avfall och avloppsvatten från fartyg. Inom HELCOM har beslut fattats&lt;br&gt;om mottagningsanordningar i hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiken med fritidsbåtar bör miljöanpassas. I fråga om miljökrav för&lt;br&gt;fritidsbåtar utarbetar EG-kommissionen på svenskt initiativ för närvaran-&lt;br&gt;de ett förslag till buller- och avgaskrav för båtmotorer avsedda för fri-&lt;br&gt;tidsbåtar med en skrovlängd om högst 24 meter. Kommissionen avser att&lt;br&gt;integrera förslaget i direktiv 94/25 EEG, det s.k. fritidsbåtsdirektivet.&lt;br&gt;Förslaget beräknas kunna presenteras för Europaparlamentet och rådet&lt;br&gt;sommaren 1998. Förslaget utformas utifrån det i mars 1996 till EG-&lt;br&gt;kommissionen anmälda svenska förslaget till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekologiskt hållbar utveckling i skärgårdarna är möjlig först om pro-&lt;br&gt;blemen med bristande vattenkvalitet, knapp tillgång på vatten samt av-&lt;br&gt;loppshantering åtgärdas. Vatten- och avloppshanteringen i kust- och&lt;br&gt;skärgårdsområden bör därför i ökad utsträckning vara vägledande för&lt;br&gt;lokalisering av byggnader och anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika typer av planeringsinsatser kommer att ha stor betydelse för att&lt;br&gt;nå miljökvalitetsmålet. Regionala och lokala åtgärder för att uppfylla&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen bör utformas mot bakgrund av en helhetsbild av&lt;br&gt;miljö- och resurshushållningsproblemen i regionen och den i kommuner-&lt;br&gt;nas planering avsedda mark- och vattenanvändningen. Tydligare ut-&lt;br&gt;gångspunkter för miljöhänsyn, kretsloppsanpassning och hushållning&lt;br&gt;med mark och vatten behöver tas fram. Detta gäller bl.a. landets kust-&lt;br&gt;och skärgårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i december 1997 gett berörda länsstyrelser i landets&lt;br&gt;större skärgårdsområden i uppdrag att, bl.a. i samarbete med berörda&lt;br&gt;kommuner, upprätta regionala miljö- och hushållningsprogram. Pro-&lt;br&gt;grammen bör enligt uppdraget omfatta konkreta steg för att komma till&lt;br&gt;rätta med miljö- och hushållningsproblem på ett sätt som är tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande från miljösynpunkt samtidigt som det går att förena med behovet&lt;br&gt;av sysselsättning och tillväxt. Programmen skall innefatta bl.a. förslag till&lt;br&gt;lokalt anpassade föreskrifter för områden med låga fartgränser eller för-&lt;br&gt;bud för motorbåtstrafik. De skall vidare omfatta en analys av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tillämpning av gällande lagstiftning om användning av&lt;br&gt;mark- och vattenresurser, miljöskydd och skydd av natur- och kultur-&lt;br&gt;landskapets värden. Vidare skall de omfatta en analys av ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar och villkor för utvecklingsstöd, bl.a. EU-stöd till ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbara lösningar samt ett samlat program för behandling av områ-&lt;br&gt;denas miljö- och hushållningsfrågor i regional och lokal planering med&lt;br&gt;sikte på ekologiskt hållbar utveckling. Programmen skall redovisas före&lt;br&gt;utgången av år 1999. Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har genom&lt;br&gt;tilläggsdirektiv (dir. 1997:153) fatt i uppdrag att följa och stödja arbetet&lt;br&gt;med regionala miljö- och hushållningsprogram samt utvärdera och redo-&lt;br&gt;visa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast i augusti 2000. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket genomför samtidigt ett skärgårdsprojekt som syftar till en&lt;br&gt;samlad övergripande plan med åtgärdsprogram för bevarande av de vär-&lt;br&gt;defullaste terrestra och marina miljöerna i kust- och skärgårdsområden&lt;br&gt;samt en strategi för deras hållbara nyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) har stor betydelse i arbetet med en hållbar utveckling. En ut-&lt;br&gt;vecklad kommunal översiktsplanering ger med stöd av naturresurslagens&lt;br&gt;hushållningsbestämmelser verkningsfulla medel för kommunerna att be-&lt;br&gt;handla bl.a. frågor om en hållbar utveckling i skärgårdarna. De regionala&lt;br&gt;miljö- och hushållningsprogrammen som tas fram av berörda länsstyrel-&lt;br&gt;ser för de större skärgårdsområdena bör också kunna bidra med ytterliga-&lt;br&gt;re underlag för skärgårdskommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 23 april 1998 tillsatt en utredare som skall ställa&lt;br&gt;samman uppgifter när det gäller konflikter med andra mark- och vatten-&lt;br&gt;användningsintressen vid utbyggnad av vindkraft. Utredningen skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analysera förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;föreslå kriterier för lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av turismen skall ske på ett sätt som främjar en hållbar&lt;br&gt;utveckling för natur- och kulturmiljön. Turismen skall bedrivas så att&lt;br&gt;störningar på djur- och fågelliv inte uppkommer och att slitage på mark&lt;br&gt;och klippor inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas förslag på viktiga insatser tillgodoses till största&lt;br&gt;delen av regeringens bedömningar bl.a. vad avser skydd av värdefulla&lt;br&gt;biotoper, lägre bullernivåer, hållbart fiske samt oljeutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet om ett Hav i balans samt levande kust och skärgård&lt;br&gt;skall Sverige aktivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för Nordsjökonferensen delta i uppföljningen av tidigare&lt;br&gt;beslut och åtaganden, bl.a. vad gäller näringsämnen, vissa metaller och&lt;br&gt;organiska miljögifter samt i framtagande av nya mål och strategier inför&lt;br&gt;nästa Nordsjökonferens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för bl.a. OSPAR, IMO och EU verka för ett konkret ge-&lt;br&gt;nomförande av Nordsjökonferensemas åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom EU fortsätta delta vid utarbetande av ett ramdirektiv för vatten&lt;br&gt;där den övergripande målsättningen är &amp;quot;god vattenkvalitet&amp;quot; till år 2010 i&lt;br&gt;sjöar, vattendrag, grundvatten, flodmynningar samt kustvatten. Kommis-&lt;br&gt;sionens förslag till direktiv innebär att en ekologiskt hållbar vattenkon-&lt;br&gt;sumtion både med avseende på kvalitet och kvantitet skall främjas. För&lt;br&gt;en prioriterad lista av farliga ämnen skall gemensamma miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer utarbetas. Förslaget till ramdirektiv för vatten innebär dels att&lt;br&gt;vissa gemensamma miljökvalitetsnormer kommer att gälla för Sverige,&lt;br&gt;dels också att Sverige far en skyldighet att själv fastställa miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer för de kemiska ämnen och biologiska samt fysikaliska kvali-&lt;br&gt;teter där gemensamma normer inte finns. Normerna skall enligt förslaget&lt;br&gt;redovisas till EG-kommissionen första gången under år 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i arbete, inom ramen för HELCOM, enligt överenskommelser&lt;br&gt;och rekommendationer som bl.a. rör skydd av marina områden, säljakt,&lt;br&gt;lax, strandskydd, sjöfart, havsövervakning och samarbete vid olje- och&lt;br&gt;kemikalieolyckor. Insatser pågår också för att driva på åtgärder för att&lt;br&gt;minska påverkan på Östersjön och av stor betydelse är den pågående&lt;br&gt;processen för östutvidgningen av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i kulturmiljösamarbete inom ramen för Östersjösamarbetet av&lt;br&gt;betydelse för bevarandet av bl.a. det gemensamma marina kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i fortsatt arbete med att ta fram ett regionalt miljöprogram för&lt;br&gt;Öresundsregionen inom ramen för den svensk-danska regionala samar-&lt;br&gt;betsorganisationen Öresundskommittén som ett projekt inom EU:s IN-&lt;br&gt;TERREG-program för Öresundsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i Baltic 21, ett samarbetsprojekt mellan elva länder för att ta&lt;br&gt;fram en Agenda 21 för Östersjöregionen, där bl.a. fiske, jordbruk och&lt;br&gt;transporter tillhör de sju prioriterade områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Driva frågor om åtgärder mot introduktion av främmande arter och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;marint avfall i anslutning till fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.6 Ingen övergödning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten&lt;br&gt;skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättning-&lt;br&gt;arna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning&lt;br&gt;av mark och vatten (miljökvalitetsmål 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på&lt;br&gt;människors hälsa eller minska förutsättningar för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Grundvatten bidrar inte till ökad övergödning av ytvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap har ett naturligt nä-&lt;br&gt;ringstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sjöar och vattendrag i odlingslandskap har ett naturligt tillstånd, vil-&lt;br&gt;ket högst kan vara näringsrikt eller måttligt näringsrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Näringsförhållandena i kust och hav motsvarar i stort det tillstånd&lt;br&gt;som rådde under 1940-talet och tillförsel av näringsämnen till havet or-&lt;br&gt;sakar inte någon övergödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den na-&lt;br&gt;turliga artsammansättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den&lt;br&gt;naturliga artsammansättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning bör&lt;br&gt;kompletteras med delmål avseende bl.a. tillförsel av näringsämnen samt&lt;br&gt;skydd av vattentäkter. Därutöver kan ytterligare delmål behöva utveck-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Regeringen tar även upp frågan om skyddsområden för&lt;br&gt;dricksvattentäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att kraven på grund-&lt;br&gt;vatten bör vara högre än på vattendrag och att det är olämpligt att låta&lt;br&gt;förhållanden under 1940-talet vara referenstillstånd för kust och hav ef-&lt;br&gt;tersom detta tillstånd är svårt att fastställa. Sveriges Lantbruks-universitet&lt;br&gt;m.fl. remissinstanser anser att ett mål för fosforutsläpp bör kvantifieras&lt;br&gt;och tidssättas. Centrum för biologisk mångfald framhåller att målet för&lt;br&gt;kväveutsläpp till hav innebär en försvagning jämfört med tidigare icke&lt;br&gt;uppnådda mål. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) betecknar tidsgränsen&lt;br&gt;för kväveutsläppsmålet som orealistisk. Några instanser anser att en regi-&lt;br&gt;onalisering respektive nedbrytning på aktörer/sektorer krävs. Jordbrukets&lt;br&gt;roll framhålls och några förslag till åtgärdsmål för jordbruket ges. Såväl&lt;br&gt;LRF som Statens jordbruksverk menar dock att jordbruket bör bära en&lt;br&gt;mindre del av bördan eftersom man i relation till andra aktörer redan&lt;br&gt;gjort förhållandevis mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet. För att uppnå de två målen Skyddet&lt;br&gt;av miljön och Hållbar försörjning föreslår regeringen ett miljökvalitets-&lt;br&gt;mål för övergödning som omfattar såväl grundvatten, sjöar och vatten-&lt;br&gt;drag, kust och hav samt skogs- och jordbruksmark. Miljökvalitetsmålet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte skall ha någon Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk&lt;br&gt;mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålet varierar lokalt och&lt;br&gt;regionalt och kräver fortsatt minskade utsläpp av näringsämnen. För&lt;br&gt;kustvatten, sjöar och grundvatten kan målet i huvudsak vara uppnått in-&lt;br&gt;om en generation. För t.ex. Östersjön i sin helhet kan målet troligen upp-&lt;br&gt;nås först mot slutet av nästa sekel. Vad gäller påverkan på marin miljö&lt;br&gt;och från luftföroreningar är vi dock beroende av internationella åtgärder&lt;br&gt;för måluppfyllelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergödning orsakas av kväve- och fosforföreningar, dvs. näringsäm-&lt;br&gt;nen som tillförs mark och vatten direkt eller indirekt genom läckage eller&lt;br&gt;luftnedfall. Tillförseln av näringsämnen är både en förutsättning för den&lt;br&gt;biologiska produktionen och ett hot mot miljön, beroende på storleken av&lt;br&gt;tillförseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige står för ca 6 % av den totala vattenburna belastningen av kvä-&lt;br&gt;ve på Östersjöns öppna hav söder om Åland. Effekterna av de inhemska&lt;br&gt;utsläppen av kväve och fosfor dominerar emellertid längs svenska kuster.&lt;br&gt;Dessa utsläpp orsakar främst övergödningsproblem i kustvatten med låg&lt;br&gt;vattenomsättning, t.ex. skärgårdsområden. Luftburet kväve betyder också&lt;br&gt;mycket för den totala belastningen på havet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsämnen som orsakar övergödning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergödning medför i dag negativa effekter på både biologisk mångfald&lt;br&gt;och naturresurser som t.ex. fisk och skaldjur. Syrehalterna i många havs-&lt;br&gt;och kustområdens djupområden är för låga, vilket innebär att en naturlig&lt;br&gt;biologisk produktion saknas i betydande delar av den marina miljön.&lt;br&gt;Även i sötvatten återfinns miljöer där övergödning lokalt skapar negativa&lt;br&gt;effekter, framför allt vad gäller biologisk mångfald. Lokalt förekommer&lt;br&gt;också grundvatten med för höga nitrathalter, vilket innebär att vattnet ej&lt;br&gt;är tjänligt för konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste orsaken till övergödning är kväve som tillförs miljön&lt;br&gt;genom gödsling och luftnedfall. När det gäller inlandsvatten spelar dock&lt;br&gt;tillförsel av fosfor från punktkällor och läckage störst roll. Däremot har&lt;br&gt;både kväve- och fosfortillförsel stor betydelse för kustområdenas över-&lt;br&gt;gödning medan kvävet spelar störst roll för de öppna havsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda ekosystem och biologisk mångfald är den kritiska be-&lt;br&gt;lastningsgränsen för näringsämnen oftast lägre eller i vissa fall på samma&lt;br&gt;nivå som den gräns som skyddar människors hälsa. Mot bakgrund av&lt;br&gt;ovanstående redovisning bedömer regeringen det nödvändigt att belast-&lt;br&gt;ningen av näringsämnen inte far ha någon negativ inverkan på männi-&lt;br&gt;skors hälsa eller minska förutsättningarna för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsförhållanden i grundvatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvatten blir med tiden ytvatten. Regeringens bedömning är att&lt;br&gt;grundvatten inte skall bidra till ökad övergödning av ytvatten. Långsik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tigt bör därför, med hänsyn till ekosystemen, totalhalter av kväve och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;fosfor i grundvatten uppfylla målen för ytvatten. I vissa odlingsområden&lt;br&gt;är ett första steg att klara kraven för dricksvatten inom en generation (se&lt;br&gt;även avsnitt 4.2.2 Grundvatten av god kvalitet). Dricksvattenkvali-&lt;br&gt;tetsnormer för nitrat överskrids i dag i mindre än 5 % av de grävda brun-&lt;br&gt;narna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsförhållanden i sjöar och vattendrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjöar och vattendrag bör utgångspunkten vara att halterna av närings-&lt;br&gt;ämnen skall ligga kring naturliga nivåer. För de kraftigt förorenade mil-&lt;br&gt;jöerna i städerna bör naturliga halter vara ett långsiktigt mål. I områden&lt;br&gt;med intensivt jordbruk är däremot dessa krav svåra att nå med dagens&lt;br&gt;brukningsmetoder. I sådana områden är ett i huvudsak måttligt närings-&lt;br&gt;rikt till i vissa fall näringsrikt tillstånd ofta mer realistiskt. Enligt Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets riksinventering av sjöar år 1995 var ca 10 % av sjöarna nä-&lt;br&gt;ringsrika. Huruvida detta beror på naturliga orsaker eller på mänsklig&lt;br&gt;påverkan är inte klarlagt. Det första steget bör vara att klara kraven för&lt;br&gt;dricksvatten i jordbruksområden. Regeringens bedömning är samman-&lt;br&gt;fattningsvis att sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap skall i hu-&lt;br&gt;vudsak ha ett naturligt näringstillstånd samt att sjöar och vattendrag i&lt;br&gt;odlingslandskap skall ha ett naturligt tillstånd som högst kan vara nä-&lt;br&gt;ringsrikt eller måttligt näringsrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsförhållandena i kust och hav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet avseende övergödning av kust och hav bör sättas&lt;br&gt;med utgångspunkt från dagens kunskap om den historiska belastningen&lt;br&gt;på havet och med hänsyn till hur övergödningen av haven och kusterna&lt;br&gt;har utvecklats. Övergödningseffektema av den ökade belastningen av&lt;br&gt;näringsämnen efter andra världskriget visade sig med full kraft först med&lt;br&gt;något decenniums eller några decenniers fördröjning. Vi vet i dag att de&lt;br&gt;övergödningseffekter som blev synliga i början av 1950-talet i Östersjön&lt;br&gt;och under 1960-talet i Västerhavet till stor del berodde på belastningen&lt;br&gt;under tidigare decennier. Som indirekt mått på ett relativt opåverkat till-&lt;br&gt;stånd i havet används därför den belastning som motsvarar förhållandena&lt;br&gt;före andra världskriget. Näringsförhållandena i kust och hav bör därför,&lt;br&gt;enligt regeringen, i stort sett motsvara det tillstånd som rådde under&lt;br&gt;1940-talet där tillförsel av näringsämnen inte orsakar någon övergödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om de ekologiska effekterna av olika halter av näringsäm-&lt;br&gt;nen i respektive kustavsnitt och havsbassänger bör utvärderas och på sikt&lt;br&gt;vara utgångspunkt för att sätta lokala och regionala mål som bygger på&lt;br&gt;kritisk belastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsförhållanden i skogs- och jordbruksmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillförsel till liksom läckage från skogsmark av näringsämnen, vilket&lt;br&gt;bl.a. påverkas av skogsbruksmetoderna och tillförsel av försurande äm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen, bör vara sådan att skogens mångfald och skogsproduktionen bevaras&lt;br&gt;samtidigt som påverkan på den biologiska mångfalden i miljöer som kan&lt;br&gt;drabbas av läckaget begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läckaget av näringsämnen från jordbruksmark, vilket är beroende av&lt;br&gt;tillförsel och jordbruksmetoderna, bör begränsas så att den biologiska&lt;br&gt;mångfalden bevaras i såväl odlingslandskapet som i andra omgivande&lt;br&gt;miljöer som kan påverkas av läckaget. Skogs- och jordbruksmarken bör&lt;br&gt;således ha ett tillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsamman-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid flera tillfallen tidigare uttalat att den biologiska mång-&lt;br&gt;falden skall säkerställas. Riksdagen har bl.a. tagit ställning till att natur-&lt;br&gt;ligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i&lt;br&gt;livskraftiga, balanserade populationer. Härvid nämns även skogen speci-&lt;br&gt;fikt. Vidare har riksdagen beslutat att föroreningar inte skall begränsa&lt;br&gt;användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten som&lt;br&gt;vattentäkt (prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). Dessa tidigare antagna mål täcks in och ersätts delvis av&lt;br&gt;de nu föreslagna miljökvalitetsmålen. Den miljökvalitet gällande nä-&lt;br&gt;ringstillståndet i mark och vatten som fastslås under Ingen övergödning&lt;br&gt;är en viktig förutsättning for att uppnå målen om bevarande av biologisk&lt;br&gt;mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare tagit ställning till att de vattenburna utsläppen&lt;br&gt;av kväve till havet från mänsklig verksamhet skall halveras mellan år&lt;br&gt;1985 och år 1995 (prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/9l:JoU:30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). Sverige har också gjort sådana åtaganden vid olika Nord-&lt;br&gt;sjökonferenser vid flera tillfallen, senast år 1995, inom Helsingforskon-&lt;br&gt;ventionen (HELCOM) för skydd av Östersjön år 1988 samt inom Oslo-&lt;br&gt;och Pariskonventionen (OSPAR) for skydd av Nordostatlanten år 1992.&lt;br&gt;Naturvårdsverket redovisade i juni 1997 en utvärdering av halverings-&lt;br&gt;målet i rapporten Kväve från land till hav (rapport 4735). Redovisningen&lt;br&gt;visar att vi inte nådde det målet. I stället for en halvering blev reduktio-&lt;br&gt;nen ca 20 % mellan åren 1985 och 1995. En fullständig redovisning av&lt;br&gt;tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet Ingen övergöd-&lt;br&gt;ning behöver kompletteras med delmål avseende tillförsel av näringsäm-&lt;br&gt;nen samt skydd av vattentäkter. För att minska övergödningen måste ut-&lt;br&gt;släppen av kväveoxider till luft samt utsläppen av ammoniak minska. (Se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att följande delmål därutöver bör gälla för&lt;br&gt;det fortsatta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Tillförsel av näringsämnen till kustvatten, sjöar och vattendrag samt Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;grundvatten bör långsiktigt i huvudsak underskrida nivåer där de har en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;negativ effekt på människors hälsa, biologisk mångfald eller möjlig-&lt;br&gt;heterna till allsidig användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare lagts fast av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Den parlamentariska beredningen bör överväga i&lt;br&gt;vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska konsek-&lt;br&gt;venser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksam-&lt;br&gt;het till haven söder om Ålands hav skall minska med 40 % jämfört med&lt;br&gt;1995 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare lagts fast av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Målet har inte uppnåtts till den av riksdagen angiv-&lt;br&gt;na tidpunkten (1995). Den parlamentariska beredningen bör överväga i&lt;br&gt;vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhälls-ekonomiska kon-&lt;br&gt;sekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Skyddsområden för vattentäkter och deras väsentliga influens-&lt;br&gt;områden bör fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet kommer från 1991 års miljöpolitiska beslut. Den parlamentaris-&lt;br&gt;ka beredningen skall överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till&lt;br&gt;bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser inom en rad olika områ-&lt;br&gt;den. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag att&lt;br&gt;utveckla nya delmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att uppdra åt Naturvårdsverket att utveckla&lt;br&gt;kvantitativa och tidsangivna delmål avseende bl.a. biologiska och fysika-&lt;br&gt;lisk kemiska variabler för både mark och vatten. Myndigheternas förslag&lt;br&gt;kommer sedan att utvärderas av den parlamentariska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sektorsmål för bl.a. jord- och skogsbruk samt för avloppssektom&lt;br&gt;bör utvecklas, som anger hur respektive sektor bidrar till att uppfylla bå-&lt;br&gt;de det övergripande miljökvalitetsmålet och delmålet om en minskning&lt;br&gt;av kväveutsläppen till haven söder om Ålands hav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om tillförsel av näringsämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens redovisade delmål avseende tillförseln av näringsämnen till&lt;br&gt;kustvatten, sjöar och vattendrag samt grundvatten förväntas inte kunna&lt;br&gt;uppnås förrän om en generation på grund av ekosystemens inneboende&lt;br&gt;tröghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är ett förtydligande av Sveriges åtaganden i internationella&lt;br&gt;sammanhang, däribland inom Nordsjödeklarationema, Oslo- och Paris-&lt;br&gt;kommissionen (OSPAR), Helsingforskommissionen (HELCOM) samt i&lt;br&gt;samband med vissa EG-direktiv (se nedan under Internationellt arbete).&lt;br&gt;Delmålet överensstämmer med Sveriges och flera andra länders stånd-&lt;br&gt;punkter i förhandlingarna om EG:s ramdirektiv för vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende utsläpp av kväve till havet söder om Ålands hav baseras Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;delmålet på ett av riksdagen tidigare antaget mål där årtalet för målupp-&lt;br&gt;fyllelse flyttas fram på grund av att målet att minska utsläppen med 40 %&lt;br&gt;visat sig svårare att nå än tidigare beräknat. Även detta delmål utgörs av&lt;br&gt;ett förtydligande av Sveriges åtaganden i internationella sammanhang,&lt;br&gt;däribland inom Nordsjödeklarationema, OSPAR samt inom HELCOM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deposition sjö +&lt;br&gt;tätort 18 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industri 4 %&lt;br&gt;skogsbruk i %&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-11.png" style="width:67pt;height:42pt;"/&gt;
&lt;p&gt;KVÄVE TILL VATTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avloppsrenings-&lt;br&gt;verk 26 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda&lt;br&gt;avlopp 2 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbruk 49 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;—.............................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* 5 &amp;quot;r, t&amp;gt;'&lt;sub&gt;y&lt;/sub&gt;,s/zw&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Summa 87 000 ton kvävt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KVÄVEOXIDER TILL LUFT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industriella&lt;br&gt;processer 7 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energi-&lt;br&gt;produktion 11 %&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-12.png" style="width:70pt;height:67pt;"/&gt;
&lt;p&gt;arbets-&lt;br&gt;maskiner 23 %&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-13.png" style="width:46pt;height:29pt;"/&gt;
&lt;p&gt;sjöfan 19 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flygtrafik 1 %&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-14.png" style="width:59pt;height:19pt;"/&gt;
&lt;p&gt;inkl kvävt frän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.........&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-15.png" style="width:90pt;height:86pt;"/&gt;
&lt;p&gt;figurS. Utsläpp av kväve till vatten orsakade av mänsklig&lt;br&gt;verksamhet, utan avdrag för retention, söder om Norrtälje-&lt;br&gt;viken. Kvävedioxid till luft 1995 fördelat på olika källor.&lt;br&gt;Källa: Naturvårdsverket, äefi'atto;^9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av vattentäkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjning med vatten av god kvalitet är av avgörande betydelse för&lt;br&gt;människors liv och välbefinnande. I 19 kap. vattenlagen finns regler om&lt;br&gt;skydd för yt- och grundvattentillgångar, bl.a. en möjlighet att besluta om&lt;br&gt;vattenskyddsområden. Regeringen gör bedömningen att skydds-&lt;br&gt;instrumenten för vattentäkter hittills utnyttjats i alltför begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning. Det är med hänsyn till de vitala samhällsintressen som står på spel&lt;br&gt;angeläget att skyddsområden utses före år 2005. Fastställande av skydds-&lt;br&gt;områden är även av stor vikt för att uppnå tidigare fastställda mål om att&lt;br&gt;föroreningar inte skall begränsa användningen av vatten från sjöar och&lt;br&gt;vattendrag som dricksvattentäkt (prop. 1990/91:90).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att minska läckaget av kväve och fosfor från jord-&lt;br&gt;bruksmark är att förändringar sker av jordbrukets drift t.ex. vad gäller&lt;br&gt;balanserad gödsling samt att jordbrukslandskapet förändras till att inne-&lt;br&gt;hålla landskapselement som t.ex. dammar, kantzoner och liknande. För-&lt;br&gt;slag till långsiktiga åtgärder har av Naturvårdsverket utvecklats i fram-&lt;br&gt;tidsstudien Sverige år 2021 (rapport 4747).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i rapporterna Kväve från land till hav (rapport&lt;br&gt;4735) och Kampen mot alger och miljögifter (rapport 4561) med under-&lt;br&gt;rapporter analyserat omfattningen av och källorna till kväveläckage till&lt;br&gt;havet. I rapporterna ges förslag till strategier och åtgärder för att minska&lt;br&gt;läckaget. Utifrån kunskap om belastningen och områdenas varierande&lt;br&gt;känslighet måste det fortsatta arbetet i större utsträckning än tidigare an-&lt;br&gt;passas till regionala förutsättningar och behov, och olika kustområden&lt;br&gt;bör behandlas efter sina olika förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avser regeringen att inom kort uppdra åt Statens&lt;br&gt;jordbruksverk att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram för jordbrukets&lt;br&gt;växtnäringsläckage med utgångspunkten att minska den vattenburna&lt;br&gt;mänskliga kvävebelastningen från jordbruket till havet. Inom ramen för&lt;br&gt;verkets förslag till åtgärdsprogram bör ett system för gårdsvis ökad kvä-&lt;br&gt;veeffektivitet samt möjliga styrmedel för detta redovisas. Programmets&lt;br&gt;miljömässiga och ekonomiska konsekvenser skall beskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gödsling av skogsmark bör inte ske så att bidrag till övergödning av&lt;br&gt;vatten sker. För att minska belastningen av kväve till havet är det viktigt&lt;br&gt;att komplettera åtgärder för att minska utsläppen med åtgärder i anslut-&lt;br&gt;ning till vattendragen. Att återskapa våtmarker och att värna om befintli-&lt;br&gt;ga våtmarker bidrar både till att öka den biologiska mångfalden och att&lt;br&gt;förbättra naturliga kvävefallor. Vid bedömningen av våtmarks-&lt;br&gt;restaureringar måste dock hänsyn även tas till förekomsten av kväve-&lt;br&gt;känsliga arter i den naturliga våtmarksmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har identifierat kuststräckan från norska gränsen t.o.m. Norr-&lt;br&gt;tälje kommun som känslig för övergödning med avseende på kväve i en-&lt;br&gt;lighet med kraven i EG:s avloppsvattendirektiv. Ett genomförande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder enligt detta direktiv beräknas minska kvävebelastningen med&lt;br&gt;6 800 ton jämfört med år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minskning av kväve- och fosforbelastningen kommer inte att ge&lt;br&gt;omedelbara effekter i miljön. Det krävs ofta en lång återhämtnings-&lt;br&gt;process i mark, vatten och sediment innan halterna av näringsämnen når&lt;br&gt;långsiktigt önskvärda nivåer i ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet om Ingen övergödning skall Sverige agera aktivt in-&lt;br&gt;ternationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i EU:s pågående utarbetande av ett ramdirektiv för vatten, där&lt;br&gt;den övergripande målsättningen är god vattenkvalitet till år 2010 i sjöar,&lt;br&gt;vattendrag, flodmynningar, grundvatten samt kustvatten. Enligt förslaget&lt;br&gt;kommer EG:s ramdirektiv för vatten att innebära dels att vissa gemen-&lt;br&gt;samma miljökvalitetsnormer kommer att gälla för Sverige, dels att Sveri-&lt;br&gt;ge far en skyldighet att självt fastställa miljökvalitetsnormer för de ke-&lt;br&gt;miska ämnen och biologiska samt fysikaliska kvaliteter där gemensamma&lt;br&gt;normer inte finns. Normerna skall enligt förslaget redovisas till EG-&lt;br&gt;kommissionen för första gången under år 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbeta inom ramen för HELCOM där det finns överenskommelser&lt;br&gt;och rekommendationer som bl.a. rör skydd av marina områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom HELCOM delta i pågående arbete med syfte att driva på åtgär-&lt;br&gt;der för att minska påverkan på Östersjön. Av stor betydelse är den pågå-&lt;br&gt;ende processen för Östersjöutvidgning av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i Östersjösamarbetet Baltic 21, som är ett samarbetsprojekt&lt;br&gt;mellan 11 länder för att ta fram en Agenda 21 för Östersjöregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i samarbetet mellan Sverige och Danmark, ett regionalt miljö-&lt;br&gt;program för Öresundsregionen &amp;quot;Hållbar stads- och regionutveckling&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för Nordsjökonferensen delta i framtagande av mål och&lt;br&gt;strategier beträffande övergödande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbeta i enlighet med Nordsjökonferensens åtaganden vad gäller&lt;br&gt;övergödande ämnen och som bearbetas inom ramen för OSPAR. Beslut&lt;br&gt;förväntas vid ministermötet i juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i EU:s och den regionala luftkonventionens (UN/ECE&lt;br&gt;CLRTAP) arbete med minskningar av utsläpp av kväve till luft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.7&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bara naturlig försurning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De försurande effekterna av nedfall och mar-&lt;br&gt;kanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.&lt;br&gt;Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastig-&lt;br&gt;heten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader&lt;br&gt;(miljökvalitetsmål 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna&lt;br&gt;produktionsförmågan och den biologiska mångfalden bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige verkar för att depositionen av försurande ämnen på lång&lt;br&gt;sikt inte överskrider den kritiska belastningen för mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och 20 mg kvä-&lt;br&gt;vedioxid/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; (årsmedelvärden) för att skydda tekniska material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Bara naturlig för-&lt;br&gt;surning bör kompletteras med delmål avseende bl.a. utsläpp av försu-&lt;br&gt;rande ämnen. Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturskyddsföreningen ifrågasätter det faktaun-&lt;br&gt;derlag som förslaget baseras på, som säger att 10 % av sjöarna och 5 %&lt;br&gt;av skogsmarken är naturligt sur. Koppling till kritiska belastningar och&lt;br&gt;belastade områden i målformuleringen efterlyses av Göteborgs kommun.&lt;br&gt;Som modell framhålls EU:s försumingsstrategi. Jordbruksverket betonar&lt;br&gt;behovet av regionalisering av målet. Enligt Statens institut för kommuni-&lt;br&gt;kationsanalys (SIKA) kan transportsektorn sannolikt nå sina mål för&lt;br&gt;minskade utsläpp av försurande ämnen utan större svårigheter, även då&lt;br&gt;hänsyn tas till sociala och ekonomiska aspekter. Skogsbruket bör enligt&lt;br&gt;flera remissinstanser framhållas som en viktig aktör i försumingssam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljökvalitetsmålet Bara naturlig&lt;br&gt;försurning bidrar till att uppnå två av regeringens mål för ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling, nämligen Skyddet av miljön och En hållbar försörj-&lt;br&gt;ning. Miljökvalitetsmålet är att de försurande effekterna av nedfall och&lt;br&gt;markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.&lt;br&gt;Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosions-&lt;br&gt;hastigheten i tekniska material. Detta miljökvalitetsmål överensstämmer&lt;br&gt;med vad som slagits fast i EU:s femte åtgärdsprogram för miljön. Inrikt-&lt;br&gt;ningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet i Sverige krävs omfattande åtgärder för att begrän-&lt;br&gt;sa utsläppen av svaveldioxid, kväveoxid och ammoniak både nationellt&lt;br&gt;och i andra europeiska länder norr om Alperna. EG-kommissionen har på&lt;br&gt;svenskt initiativ utarbetat en försumingsstrategi med förslag på kostnad-&lt;br&gt;seffektiva åtgärder. De exakta krav på utsläppsminskningar av svaveldi-&lt;br&gt;oxid, kväveoxider och ammoniak som följer av denna strategi och som&lt;br&gt;kommer att gälla för Sveriges del beräknas fastställas i början av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försurande utsläpp ger i dag omfattande negativa effekter på mark,&lt;br&gt;sjöar och vattendrag samt grundvatten. Förutom effekter på skogs-&lt;br&gt;markens och sjöarnas biologi skadar dessa utsläpp bl.a. tekniska material,&lt;br&gt;kulturhistoriskt värdefulla byggnader samt kulturföremål (se avsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd miljö). Allt detta medför också stora samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sura nedfallet ackumuleras i naturen och ger upphov till problem&lt;br&gt;som det tar mycket lång tid att reparera. Även om det sura nedfallet&lt;br&gt;skulle upphöra i dag, kommer det att ta minst 50-100 år innan marken&lt;br&gt;har återhämtat sig helt. Känsligheten hos sjöar och ekosystem varierar&lt;br&gt;mellan olika regioner i Sverige och är t.ex. extra stor i västra Götaland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är barrskogsmarken, sjöar och vattendrag värst påverkade av&lt;br&gt;försurningen. Stora delar av skogsmarken i sydvästra Sverige har försu-&lt;br&gt;rats till flera meters djup. Cirka 20 % av sjöarna är så försurade att 10-&lt;br&gt;20 % av antalet arter har försvunnit. Försurande ämnen i kombination&lt;br&gt;med andra luftföroreningar har även medfört stora skador på kultur-&lt;br&gt;föremål och byggnader samt inverkar negativt på människors hälsa. Sär-&lt;br&gt;skilt uppmärksammat när det gäller kulturföremål är problemen med ac-&lt;br&gt;celererad nedbrytning av hällristningar. Hällristningarna hör till vårt&lt;br&gt;lands märkligaste fomlämningar, tillkomna för mer än 2 500 år sedan,&lt;br&gt;och representerar unika forsknings- och upplevelsevärden. Enligt bl.a.&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetets bedömningar kommer ett stort antal hällrist-&lt;br&gt;ningar att vara helt utplånade inom en tjugoårsperiod om nedbrytningen&lt;br&gt;far fortgå i nuvarande takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritiska belastningar och luftutsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär att depositionen av försurande ämnen inte överskrider kri-&lt;br&gt;tiska belastningar för mark och vatten. Begreppet kritisk belastning an-&lt;br&gt;vänds för att ange hur känslig en viss miljö är för nedfall av försurande&lt;br&gt;ämnen med avseende på biologisk mångfald och ekosystem. Kritiska&lt;br&gt;belastningar definierar alltså vad naturen tål utan att långsiktiga eller and-&lt;br&gt;ra betydande skador uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den norm för försurning av sjöar och vattendrag som de nordiska län-&lt;br&gt;derna kommit överens om innebär att ca 90 % av sjöarna och de större&lt;br&gt;och medelstora vattendragen omkring år 2050 skall ha en alkalinitet&lt;br&gt;(förmåga att motstå försurning) högre än 0,05 mekv/liter&lt;br&gt;(milliekvivalenter per liter) under stabil period, dvs. under sommar eller&lt;br&gt;vinter. Kortvariga perioder med högt vattenflöde av surt vatten, s.k. sur-&lt;br&gt;stötar, skall praktiskt taget inte förekomma. Vissa sjöar och vattendrag är&lt;br&gt;naturligt surare, dvs. har en lägre alkalinitet än 0,05 mekv/liter och bör av&lt;br&gt;den anledningen inte kalkas till högre värden än det ursprungliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kritiska belastningar skall underskridas måste utsläppen av för-&lt;br&gt;surande ämnen till luft minska. För att undvika ökad korrosion av teknis-&lt;br&gt;ka material måste halterna i luft underskrida 5 mg svaveldioxid/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och&lt;br&gt;20 mg kvävedioxid/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; räknat som årsmedelvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare beslutat att nedfallet av svavel- och kväveföro-&lt;br&gt;reningar skall begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller männi-&lt;br&gt;skors hälsa (prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). Det nya målet är en precisering av detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare mål för utsläpp av svaveldioxid innebar en minskning av sva-&lt;br&gt;veldioxidutsläpp med minst 65 % mellan år 1980 och år 1995 (prop.&lt;br&gt;1984/85:127, sid. 6, bet.l984/85:JoU28, rskr. 1984/85: 275). Dessutom&lt;br&gt;har tidigare uttalats att svavelnedfallet behöver minska med 75 % i syd-&lt;br&gt;västra Sverige och med 50 % i Svealand räknat från 1989 års nivå och att&lt;br&gt;kvävenedfallet behöver minska med 50 % i södra och västra Götaland&lt;br&gt;(prop. 1990/91:90 s. 28). Beslut har också fattats om att de svenska sva-&lt;br&gt;velutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000 (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, s. 25). I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut antogs&lt;br&gt;utsläppsmålet att kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till år 1995&lt;br&gt;räknat från 1980 års nivå. När det gäller ammoniakutsläppen har riksda-&lt;br&gt;gen antagit ett mål avseende minskning med 25 % till år 1995 (prop.&lt;br&gt;1990/91:90 s. 25). En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bila-&lt;br&gt;ga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I enlighet med EU:s försumingsstrategi skall Sverige verka för att&lt;br&gt;EU-länderna gemensamt uppnår målet att arealen av ekosystem där kri-&lt;br&gt;tiska belastningar överskrids minskar med minst 50 % i Europa till år&lt;br&gt;2010 jämfört med 1990 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet är en precisering i tiden av det tidigare målet att nedfallet av för-&lt;br&gt;surande ämnen skall begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller&lt;br&gt;människors hälsa (prop. 1990/91:90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige skall vara berett att inom ramen för EU.s försurningsstrate-&lt;br&gt;gi acceptera att minska de svenska utsläppen av svaveldioxid till luft i&lt;br&gt;Sverige med i storleksordningen 25 % till år 2010 från 1995 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet bygger på ytterligare utsläppsminskningar som måste göras&lt;br&gt;för att uppnå målet i EU:s försumingsstrategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläpp av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat&lt;br&gt;med minst 40 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom&lt;br&gt;övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen&lt;br&gt;till sådana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet bygger bl.a. på målet i den transportpolitiska propositionen&lt;br&gt;(prop. 1997/98:56). För utsläpp inom övriga sektorer bör den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen överväga nytt delmål för utsläpp av kväveoxider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser inom en rad andra områ-&lt;br&gt;den. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag att&lt;br&gt;utveckla nya delmål. Ett exempel på en utgångspunkt för arbetet är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläppen av ammoniak i Sverige bör fortsatt minska från 1995 års&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut sattes målet att ammoni-&lt;br&gt;akutsläppen skulle minska med 25 % mellan åren 1990 och 1995. Målet&lt;br&gt;har inte uppnåtts. Regeringen avser att uppdra åt Statens Jordbruksverk&lt;br&gt;att utarbeta ett nytt mål för ammoniakutsläppen från jordbruket som bätt-&lt;br&gt;re återspeglar de regionala skillnaderna i ammoniakavgången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall även se över behovet av ytterligare nya delmål.&lt;br&gt;Myndigheternas förslag utarbetas i nära samverkan med den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen som därefter utvärderar förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om kritisk belastning för försurning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med EU:s försumingsstrategi skall Sverige verka för att EU-&lt;br&gt;ländema gemensamt uppnår målet att ekosystem där kritiska belastningar&lt;br&gt;överskrids minskar med minst 50 % i Europa till år 2010 jämfört med&lt;br&gt;1990 års nivå. Målet är en precisering av det tidigare målet att nedfallet&lt;br&gt;av försurande ämnen skall begränsas till nivåer som inte skadar naturen&lt;br&gt;eller människors hälsa (prop. 1990/91:90). Målet bygger på EU:s försur-&lt;br&gt;ningsstrategi, där effekterna av de föreslagna utsläppsminskningama ta-&lt;br&gt;gits fram för de enskilda medlemsstaterna. Enligt svenska beräkningar&lt;br&gt;överskred det sura nedfallet år 1990 den kritiska belastningen för ca 50 %&lt;br&gt;av Sveriges skogsmark och sjöar. I EU:s försumingsstrategi uppskattas&lt;br&gt;motsvarande siffra till ca 25 %. Skillnaden beror på förenklingar i den&lt;br&gt;internationella depositionsberäk-ningsmodell som tillämpas i försur-&lt;br&gt;ningsstrategin samt på regionala skillnader. Modellen medför att de&lt;br&gt;svenska värdena underskattas när det gäller skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 2010 kommer mindre än 5 % av Sveriges yta att drabbas av försu-&lt;br&gt;rande nedfall som överskrider kritiska belastningar, förutsatt att de åtgär-&lt;br&gt;der som föreslås i EU:s försumingstrategi genomförs och att strategins&lt;br&gt;utsläppsmål uppfylls (se avsnitt 7.2 Försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att miljökvalitetsmålet Bara naturlig för-&lt;br&gt;surning i huvudsak kan uppnås inom en generation vad gäller kritisk be-&lt;br&gt;lastning. Återhämtningsprocessen i mark och vatten kräver dock ofta en&lt;br&gt;längre tidsrymd. Genom uppfyllelse av ovan angivna delmål samt genom&lt;br&gt;redan planerade eller beslutade åtgärder, främst inom transportsektorn&lt;br&gt;och enligt EU:s regelverk, bedömer regeringen det som möjligt att sur-&lt;br&gt;hetsgraden i skogsmark kan vara återställd till naturlig nivå inom fyra&lt;br&gt;generationer eller till år 2100 och att surhetsgraden i sjöar och vattendrag&lt;br&gt;kan vara återställd till naturlig nivå till år 2050.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer vidare att 70 % av sjöarna och de större och me-&lt;br&gt;delstora vattendragen inom en generation kan ha en alkalinitet högre än&lt;br&gt;0,05 mekv/liter under stabil period. Bedömningen bygger på den mil-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jökvalitet for försurning av sjöar som man kommit överens om i de nor- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;diska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om minskade utsläpp av svaveldioxid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall vara berett att inom ramen för EU:s försumingsstrategi ac-&lt;br&gt;ceptera att minska de svenska utsläppen av svaveldioxid till luft i Sverige&lt;br&gt;med i storleksordningen 25 % till år 2010 från 1995 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta mål är en skärpning jämfört med det tidigare och redan uppnådda&lt;br&gt;målet om att utsläppen av svaveldioxid bör minska med minst 65 %&lt;br&gt;mellan år 1980 och år 1995 (prop. 1984/85:127 s. 6) och målet att de&lt;br&gt;svenska svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och&lt;br&gt;2000 (prop. 1990/91:90 s. 25). Det nya målet motsvarar 86 % minskning&lt;br&gt;räknat från år 1980. Delmålet bygger på ytterligare utsläppsminskningar&lt;br&gt;som måste göras för att uppnå målet i EU:s försumingsstrategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå detta mål krävs åtgärder framför allt inom industri- och&lt;br&gt;transportsektorn. I MaTs-samarbetet (miljöanpassat transportsystem) har&lt;br&gt;transportsektorn satt som mål att reducera utsläppen av svaveldioxid från&lt;br&gt;transporter med 45 % till år 2005 och med 90 % till år 2020 jämfört med&lt;br&gt;1980 års nivå. Kommunikationskommittén har i betänkandet Ny kurs i&lt;br&gt;trafikpolitiken (SOU 1997:35) ställt sig bakom detta mål. I den trans-&lt;br&gt;portpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56) gör regeringen bedöm-&lt;br&gt;ningen att utsläppen av svaveldioxid från transporter i Sverige bör ha&lt;br&gt;minskat med minst 15 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För ut-&lt;br&gt;släpp inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder bl.a. i enlighet&lt;br&gt;med det uppdrag som Naturvårdsverket gavs i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut, att upprätta och genomföra ett tioårigt program för&lt;br&gt;översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att till år 2000 minska ut-&lt;br&gt;släppen till sådana nivåer att miljön inte tar skada.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-16.png" style="width:295pt;height:225pt;"/&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om minskade utsläpp av kväveoxider &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anger i den transportpolitiska propositionen att utsläpp av&lt;br&gt;kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 %&lt;br&gt;till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga sektorer&lt;br&gt;behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen till sådana nivåer&lt;br&gt;att miljön inte tar skada. Målet avseende transportsektorn har redan före-&lt;br&gt;slagits av regeringen i den transportpolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:56). För utsläpp inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder&lt;br&gt;bl.a. i enlighet med Naturvårdsverkets uppdrag om industrins utsläpp-&lt;br&gt;svillkor från 1991 års miljöpolitiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största källan till kväveoxidutsläpp är, enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning, trafiken. De mest kostnadseffektiva åtgärderna for att minska ut-&lt;br&gt;släppen finns inom transportsektorn (se avsnitt 7.1 Vissa åtgärder på&lt;br&gt;transportområdet). MaTs-samarbetets mål for kväveoxidutsläpp från&lt;br&gt;transporter innebär en minskning med 50 % till år 2005 och 80 % till år&lt;br&gt;2020 jämfört med 1980. Även Kommunikationskommittén har ställt sig&lt;br&gt;bakom detta mål.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-17.png" style="width:295pt;height:281pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om minskade utsläpp av ammoniak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med 1991 års miljöpolitiska beslut antogs målet om att am-&lt;br&gt;moniakutsläppen skall minska med 25 % mellan år 1990 och år 1995&lt;br&gt;(prop. 1990/91:90 s. 25). Målet har inte uppnåtts. Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Jordbruksverket har utrett möjligheterna att minska ammoniakutsläppen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från jordbruket. Slutsatsen är att såväl utsläppen som möjligheten till Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;reduktion varierar mellan olika delar av landet. Naturvårdsverket gör&lt;br&gt;bedömningen (rapport 4765, Ren luft och gröna skogar) att utsläppen&lt;br&gt;bör minska med 10-60 % i Götaland. Jordbruksverket gör uppskattningen&lt;br&gt;(rapport 1997:16) att föreslagna åtgärder avseende utfodring och gödsel-&lt;br&gt;hantering förväntas leda till en reduktion på 28 % mellan åren 1995 och&lt;br&gt;2005 om dessa genomförs i hela landet. Regeringen avser att ge Jord-&lt;br&gt;bruksverket i uppdrag att utarbeta ett mål för ammoniakutsläpp som bätt-&lt;br&gt;re återspeglar de regionala skillnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundprincipen bör vara att nedfallet och halterna inte skall överskrida&lt;br&gt;den kritiska belastningen för de känsligaste skyddsobjekten. Från regio-&lt;br&gt;nal försumingssynpunkt är dessa skyddsobjekt mark, ytvatten och tek-&lt;br&gt;niska material (dvs. kablar, ledningar och andra stålkonstruktioner) samt&lt;br&gt;kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå miljökvalitetsmålet måste det sura nedfallet i Sverige av&lt;br&gt;svavel och kväve minska med upp till 70 % från dagens situation. Ned-&lt;br&gt;fallet måste minska mest i södra Sverige och mindre i norr. En uppskatt-&lt;br&gt;ning är att svavelutsläppen i Sverige måste minska med ca 25 % och&lt;br&gt;kväveoxidutsläppen med 40-70 % jämfört med dagens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Sverige importerar ca 70-80 % av de försurande utsläppen&lt;br&gt;från andra länder förutsätter en minskad försurning i Sverige att våra&lt;br&gt;grannländer i Europa, dvs. länderna norr om Alperna, minskar sina totala&lt;br&gt;utsläpp av försurande ämnen med 40-60 % till år 2010 jämfört med år&lt;br&gt;1995 och att svaveldioxidutsläppen från internationell sjöfart i Nordsjön&lt;br&gt;och Östersjön minskas med ca 75 % under samma period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskningar av svavelutsläppen ställer framför allt krav på sjöfarten&lt;br&gt;som svarar för ca 20 % av de svenska utsläppen. Ett system med miljö-&lt;br&gt;differentierade farledsavgifter infördes den 1 januari 1998 och innebär att&lt;br&gt;åtgärder som vidtas för att minska fartygsutsläpp av svavel och kväve-&lt;br&gt;oxider premieras genom minskade avgifter (se avsnitt 7.1 Vissa åtgärder&lt;br&gt;på transportområdet). För att begränsa utsläppen från fasta anläggningar&lt;br&gt;används dels en svavelskatt som motsvarar 30 kr per kg svavelinnehåll i&lt;br&gt;bränslet, dels regler som begränsar den maximala svavelhalten i olja.&lt;br&gt;Riktlinjer för tillämpning av den löpande ompröv-ningen av industrins&lt;br&gt;utsläppsvilkor enligt miljöskyddslagstiftningen kommer också att bidra&lt;br&gt;till minskade svavelutsläpp. Genom nu planerade eller beslutade åtgärder&lt;br&gt;bedömer regeringen att åtgärder inom industrin samt sjöfarten kommer&lt;br&gt;att leda till ca 15 % minskning av svavel-utsläppen jämfört med dagens&lt;br&gt;situation. För att nå reduceringen på 25 % svaveldioxid krävs dock ytter-&lt;br&gt;ligare åtgärder. En fortsatt minskning av utsläppen kan åstadkommas&lt;br&gt;genom sänkt svavelhalt i eldningsoljor och genom ekonomiska styrme-&lt;br&gt;del. Vidare åtgärdsförslag bör dock invänta de krav som kommer att&lt;br&gt;ställas på Sverige i samband med kommissionens försumingsstrategi (se&lt;br&gt;avsnitt 7.2 Försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå de kväveoxidreduktioner som behövs är minskade utsläpp Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;från trafiken av avgörande betydelse. Genom bilavgaslagstiftningen an-&lt;br&gt;ges högsta tillåtna kväveoxidutsläpp från olika fordon. Miljöklassning av&lt;br&gt;fordon och lokala miljözoner är viktiga styrmedel för vägtrafiken. Efter-&lt;br&gt;som det finns tydliga samband mellan bebyggelsestruktur och transport-&lt;br&gt;behov är också samhällsplaneringen ett verksamt styrmedel för att mins-&lt;br&gt;ka bilberoendet och därmed minska och förebygga utsläpp från vägtrafi-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en rapport om vägtrafikens kväveoxidemissioner från hösten&lt;br&gt;1997, har utsläppen från vägtrafiken minskat med ca 30 % mellan åren&lt;br&gt;1980 och 1995. Osäkerheten är dock förhållandevis stor och i rapporten&lt;br&gt;anges osäkerhetsintervall på minst +/- 10 %. När de beslut som har fattats&lt;br&gt;eller planeras inom EU omsätts i praktiken kommer avgasutsläppen från&lt;br&gt;vägtrafiken att minska så mycket att källor som tidigare varit av begrän-&lt;br&gt;sad betydelse blir intressanta att åtgärda. Det är därför viktigt att bredda&lt;br&gt;arbetet med utsläppskrav till att på sikt omfatta även källor som t.ex.&lt;br&gt;båtmotorer. I höst återkommer regeringen med förslag om hur EU:s av-&lt;br&gt;gaskrav för vissa större dieseldrivna arbetsmaskiner skall införas i svensk&lt;br&gt;lagstiftning. Även dessa maskiner är en betydande utsläppskälla för kvä-&lt;br&gt;veoxider. Från energianläggningar tas en avgift ut för utsläpp av kväve-&lt;br&gt;oxider som också är ett viktigt styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om att minska ammoniakavgången med 25 % till år 1995 har&lt;br&gt;inte nåtts. Ammoniakavgången från jordbruket, som är den dominerande&lt;br&gt;källan, har istället ökat något. Viktiga insatser för att minska ammonia-&lt;br&gt;kavgången från jordbruket är bl.a. krav på hantering av flytgödsel och&lt;br&gt;urin m.m. (prop. 1994/95:119, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423).&lt;br&gt;Jordbruksverket har på uppdrag av regeringen (rapport 1997:16) redovi-&lt;br&gt;sat möjligheterna att minska ammoniakavgången från jordbruket med&lt;br&gt;50 % mellan år 1990 och år 2000. De föreslagna åtgärderna baserade på&lt;br&gt;dagens teknik, förväntas leda till en reduktion på 28 % mellan år 1995&lt;br&gt;och år 2005 om de genomförs i hela landet. Naturvårdsverket har, utifrån&lt;br&gt;nuvarande kunskapsnivå, skattat behovet av att reducera ammoniakbe-&lt;br&gt;lastningen i Götaland med 10-60%. Slutsatsen är att behovet varierar&lt;br&gt;mellan olika regioner. Regeringen avser att uppdra åt Statens jordbruks-&lt;br&gt;verk att utarbeta ett nytt mål för ammoniakavgång från jordbruket som&lt;br&gt;bättre återspeglar de regionala skillnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå målen måste också jord- och skogsbruket bedrivas på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att en återhämtning av mark och vatten vid minskande nedfall&lt;br&gt;blir möjlig, se avsnitten 4.2.8 Levande skogar och 4.2.9 Ett rikt odlings-&lt;br&gt;landskap. Kalkning av sjöar och vattendrag måste också fortsätta under&lt;br&gt;många år (se avsnitt 7.2 Försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-18.png" style="width:294pt;height:286pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom försurningen i Sverige i hög grad beror på utsläpp från andra&lt;br&gt;länder i Europa bedriver Sverige ett aktivt internationellt arbete för att fa&lt;br&gt;till stånd minskningar av andra länders försurande utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet om naturlig försurning skall Sverige&lt;br&gt;aktivt agera internationellt. Följande åtgärder är aktuella:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i pågående arbete inom EU med en försumingsstrategi (se ka-&lt;br&gt;pitel 7.2 Försurning). Bland annat, skall revidering göras av direktiven&lt;br&gt;om svavelhalten i vissa flytande bränslen (93/12/EEG) samt stora för-&lt;br&gt;bränningsanläggningar (88/609/EEG). Ett direktiv med utsläppstak för&lt;br&gt;svavel, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen (VOC)&lt;br&gt;skall också utformas. Utöver detta skall Sverige fortsätta att aktivt arbeta&lt;br&gt;med det s.k. Auto/Oil-programmet för att begränsa utsläppen från vägtra-&lt;br&gt;fiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Driva frågan om minskad svavelhalt i fartygsbränsle inom EU, bl.a.&lt;br&gt;genom att verka för att svavelhalten regleras i EU-direktiv och att diffe-&lt;br&gt;rentierade sjöfartsavgifter införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom International Maritime Organization (IMO) driva frågan om att&lt;br&gt;fa Nordsjön förklarad som ett kontrollområde för svavel med en högsta&lt;br&gt;tillåten svavelhalt i fartygsbränsle på 1,5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i samarbete mellan Europa och Nordamerika genom FN-&lt;br&gt;konventionen om begränsning av gränsöverskridande luftföroreningar&lt;br&gt;(CLRTAP) i Europa och Nordamerika för att nå en överenskommelse om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett nytt kväveprotokoll, ett multieffekt/multiföroreningsprotokoll, som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;skall ta hänsyn till försurning, övergödning och oxidantbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.8&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Levande skogar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skogens och skogsmarkens värde för biologisk&lt;br&gt;produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden be-&lt;br&gt;varas samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas&lt;br&gt;(miljökvalitetsmål 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skogsekosystemets naturliga funktioner och processer upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inhemska växt- och djurarter fortlever under naturliga betingelser&lt;br&gt;och i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter och naturtyper skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota&lt;br&gt;den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kulturminnen och kulturmiljöer värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skogens betydelse för naturupplevelser samt friluftsliv tas till vara.&lt;br&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Levande skogar bör&lt;br&gt;kompletteras med delmål avseende hotade arter och skydd av skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;förslag. I Naturvårdsverkets förslag till formulering ingår inte skydd och&lt;br&gt;bevarande av kulturmiljövärden och sociala värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland andra Sveriges lantbruksuniversitet (SLU,&lt;br&gt;och Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är tveksamma till att målet&lt;br&gt;inbegriper produktionsaspekter. SLU, Centrum för biologisk mångfald,&lt;br&gt;Karlstads kommun, m.fl. anser att många viktiga förslag till förändringar&lt;br&gt;skulle kunna kvantifieras, tidssättas och utgöra åtgärdsmål. Olika instan-&lt;br&gt;ser har dock olika uppfattningar om huruvida detta är en uppgift för Na-&lt;br&gt;turvårdsverket eller sektorn liksom om det är meningsfullt med nationella&lt;br&gt;mål för dessa förändringar. En rad förslag till preciseringar ges. Förslaget&lt;br&gt;att undanta 700 000 ha produktiv skog bedöms som kostsamt av bl.a.&lt;br&gt;SLU och Länsstyrelsen i Kronoberg. Ökade statliga bidrag måste utgå för&lt;br&gt;att möjliggöra detta. Flera av skogsnäringens representanter ifrågasätter&lt;br&gt;nationella mål för detta även om förslaget är genomförbart med dagens&lt;br&gt;lagstiftning och styrmedel. Samtidigt betonar många instanser det ange-&lt;br&gt;lägna i att sätta upp mål för såväl skydd av skogsmark som av biologisk&lt;br&gt;mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (Miljövårdsberedningen, Skydd av skogsmark,&lt;br&gt;SOU 1997:97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna : Flertalet remissinstanser konstaterar att analysen&lt;br&gt;är den bästa som gjorts av skyddsbehov för skogsmark, men framhåller&lt;br&gt;samtidigt osäkerheterna i underlaget och att det föreslagna skyddsbe-&lt;br&gt;hovet därför måste ses som ett riktvärde. Skogsstyrelsen, Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket, Skogsindustrierna, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Lantbruks-&lt;br&gt;universitet, Lunds Universitet, Svenska Naturskyddsföreningen, Världs-&lt;br&gt;naturfonden (WWF) m.fl. instämmer i beredningens förslag om ett preci-&lt;br&gt;serat skyddsbehov på kort till medellång sikt. Skogsägarnas Riksförbund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser emellertid att det saknas saklig grund för utredningens förslag att Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;näringen skall avsätta 600 000 ha och ställer sig inte bakom denna del av&lt;br&gt;förslaget. Samtliga myndigheter och flertalet övriga remissinstanser före-&lt;br&gt;språkar ett genomförande till år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår ett övergripande&lt;br&gt;miljökvalitetsmål för skogslandskapet. Målet är att skogens och skogs-&lt;br&gt;markens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den&lt;br&gt;biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala vär-&lt;br&gt;den värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna miljökvalitetsmålet Levande skogar relaterar till rege-&lt;br&gt;ringens tre övergripande mål för ekologiskt hållbar utveckling, Skyddet&lt;br&gt;av miljön, En hållbar försörjning och Effektiv användning. Målet omfat-&lt;br&gt;tar både bevarande av den biologiska mångfalden och värdefulla kultur-&lt;br&gt;miljöer samt säkerställande av skogsmarkens naturgivna produktions-&lt;br&gt;förmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet för skogen är formulerat så att det omfattar viktiga&lt;br&gt;kriterier för ett önskat miljötillstånd för skogen som ekosystem. Målet&lt;br&gt;innefattar inte bara den påverkan som skogsnäringens utnyttjande av&lt;br&gt;skogen medför, utan också påverkan från t.ex. luftföroreningar och för-&lt;br&gt;surning av skogsmark som härrör från andra verksamheter i samhället.&lt;br&gt;Förutsättningarna att nå miljökvalitetsmålet är beroende av lokala och&lt;br&gt;regionala skillnader i skogslandskapet liksom skillnader i ägandestruktur&lt;br&gt;för skogsmarken. Målet bör dock kunna vara uppnått i sin helhet inom en&lt;br&gt;generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljökvalitetsmål för skogslandskapet utgår&lt;br&gt;från Naturvårdsverkets förslag till målformulering men med ett tillägg&lt;br&gt;om skogens kulturella och sociala funktioner. Skälet till detta är skogens&lt;br&gt;innehåll av kulturvärden och betydelse för människors närmiljö och fri-&lt;br&gt;luftsliv. Målet skall vidare harmonisera med skogspolitikens miljömål i&lt;br&gt;relevanta delar. Det bör även återspegla den hushållningsprincip för&lt;br&gt;skogsmark som kommer till uttryck i naturresurslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av det svenska skogslandskapet är en del av det omfattan-&lt;br&gt;de bälte av barrskogar som sträcker sig runt norra halvklotet. En mindre&lt;br&gt;del utgörs av lövskogar som liknar dem i sydligare delar av Europa. Trots&lt;br&gt;barrskogsbältets stora utbredning omfattar det ett litet antal länder. An-&lt;br&gt;delen kvarvarande naturskogar i t.ex. Ryssland och Kanada är större än i&lt;br&gt;Sverige. Samtidigt sker avverkningar i dessa länder i långt snabbare takt&lt;br&gt;och skogsvårdsåtgärder vidtas i liten omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barrskogarna och deras växt- och djurarter är en lika omistlig del av&lt;br&gt;världens naturarv som regnskogarna i tropiska områden. Den svenska&lt;br&gt;skogen är i allmänhet artfattigare än t.ex. den tropiska skogen, men be-&lt;br&gt;träffande främst lavar och mossor är artrikedomen väl så stor. Sverige&lt;br&gt;har därför ett särskilt internationellt ansvar inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogslandskapet påverkas av såväl skogsbruk och annat nyttjande av&lt;br&gt;skogen som av luftföroreningar av skilda slag från Sverige och andra&lt;br&gt;länder. I dag utnyttjas ca 95 % av den produktiva skogsmarken för&lt;br&gt;skogsbruk. Många värdefulla naturskogar och andra skyddsvärda bioto-&lt;br&gt;per hotas av avverkning. Naturskogar har ersatts av högproducerande&lt;br&gt;skogar och skogsbilvägar har brutit den orörda landskapsbilden. Sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigt har mängden död ved och arealen gammal skog minskat. Antal Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;rödlistade (hotade eller hänsynskrävande) arter i skogslandskapet är ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 800. Av dessa är drygt 30 % beroende av död ved eller gamla träd (se&lt;br&gt;fig- 12).&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-19.png" style="width:295pt;height:267pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Skogen är en viktig källa till fömybara råvaror och kommer därigenom&lt;br&gt;att få en allt större betydelse i ett ekologiskt hållbart samhälle. En ökad&lt;br&gt;användning av biobränslen framställda av skogsråvara är exempelvis en&lt;br&gt;viktig åtgärd för att minska nettoutsläppen av koldioxid och därmed upp-&lt;br&gt;nå målsättningarna på klimatområdet. Utrymmet för uttag av råvara ur&lt;br&gt;skogen är samtidigt begränsat om produktionen skall vara långsiktigt&lt;br&gt;hållbar och den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Detta ökar&lt;br&gt;kraven på hushållning och effektiv användning av resursen, t.ex. genom&lt;br&gt;ökad återanvändning och återvinning av fiberråvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utvärdera 1993 års&lt;br&gt;skogspolitiska beslut. Utvärderingen av skogsbrukets effekter på den&lt;br&gt;biologiska mångfalden har gjorts i samarbete med Naturvårdsverket.&lt;br&gt;Myndigheterna redovisade resultatet till regeringen i januari 1998. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att redovisa resultatet av utvärderingen och sina ställnings-&lt;br&gt;taganden till myndigheternas förslag för riksdagen i en särskild proposi-&lt;br&gt;tion senare i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av produktionsförmåga samt naturliga funktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär i denna del att skogsmarkens struktur, biologiska funk-&lt;br&gt;tioner och näringstillstånd ger förutsättningar för en hållbar produktion&lt;br&gt;av fömybara råvaror. Skogen skall behålla sin vitalitet. Skogsbruksåtgär-&lt;br&gt;der som t.ex. markberedning, plantering, gallring och avverkning samt&lt;br&gt;uttag av träddelar måste ske på ett sådant sätt att marktillståndet inte på-&lt;br&gt;verkas negativt. Flera remissinstanser ställer sig tveksamma till att målet&lt;br&gt;inbegriper även produktionsaspekter. Sättet att producera betyder dock&lt;br&gt;mycket för markens struktur, näringstillstånd och för möjligheten att&lt;br&gt;uppnå en ekologiskt hållbar utveckling med bevarande av biologisk&lt;br&gt;mångfald samt en miljö utan gifter och förhöjda halter av närsalter m.m.&lt;br&gt;Marktillståndet påverkas även av externa miljöfaktorer som t.ex. luft-&lt;br&gt;föroreningar. Regeringen anser att dessa produktionsaspekter som direkt&lt;br&gt;kan relateras till en miljöpåverkan av skogsekosystemet skall omfattas av&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig innebörd av regeringens förslag till miljökvalitetsmål är att&lt;br&gt;de naturliga funktionerna och processerna i skogsekosystemet upprätt-&lt;br&gt;hålls för att därigenom skapa förutsättningar för både en uthållig produk-&lt;br&gt;tion och en bevarad biologisk mångfald. Detta stämmer överens med de&lt;br&gt;senaste årens utveckling inom skogsbruket som strävar mot att ståndort-&lt;br&gt;sanpassa brukandet. Exempel på viktiga funktioner hos ekosystemet är&lt;br&gt;skogens vattenhållande förmåga samt dess betydelse för balansen av nä-&lt;br&gt;ringsämnen i mark och vatten. Skogen fungerar också som klimatreglera-&lt;br&gt;re, både lokalt och på ett globalt plan genom förmågan att absorbera och&lt;br&gt;binda koldioxid. Bland de viktigaste naturliga processerna som styr de&lt;br&gt;boreala skogsekosystemen är skogsbranden. Den är en del av skogens&lt;br&gt;naturliga förnyelse och formar skogslandskapets struktur, vilket har stor&lt;br&gt;betydelse bl.a. för den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av biologisk mångfald, värdefulla naturtyper och kulturmiljöer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att inhemska växt- och djurarter kan fortleva&lt;br&gt;under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. För att skapa förut-&lt;br&gt;sättningar för detta behövs en kombination av mer naturvårds- och kul-&lt;br&gt;turmiljöanpassat brukande samt en ökad areal skyddad skogsmark. Den&lt;br&gt;biologiska mångfalden påverkas negativt genom kemisk påverkan från&lt;br&gt;utsläpp av försurande ämnen och deposition av kväve som bidrar till&lt;br&gt;övergödning. Härtill kommer negativ påverkan från tungmetaller och&lt;br&gt;marknära ozon. Även klimatförändringar hotar skogens biologiska mång-&lt;br&gt;fald. I Sverige är de Ijällnära skogarna mest känsliga för förändringar i&lt;br&gt;klimatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arter som av olika anledningar är akut hotade kan kräva särskilda in-&lt;br&gt;satser för att kunna fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga&lt;br&gt;bestånd samt för att kunna öka i antal och sprida sig till nya lokaler inom&lt;br&gt;sina naturliga utbredningsområden. Det är därför angeläget att så långt&lt;br&gt;möjligt skydda eller återskapa biotoper som dessa arter är beroende av&lt;br&gt;för sin överlevnad och i vissa fall även vidta särskilda återuppfödningsin-&lt;br&gt;satser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika skador på den biologiska mångfalden och ekosystemen&lt;br&gt;skall främmande arter och genetiskt modifierade organismer inte introdu-&lt;br&gt;ceras utan att en noggrann prövning av eventuella miljöeffekter gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogen är även en viktig del av vårt kulturarv och värdefulla kultur-&lt;br&gt;miljöer behöver därför så långt möjligt vårdas och bevaras. Det gäller&lt;br&gt;t.ex. äldre boplatser och byggnader samt spår av odling och annan verk-&lt;br&gt;samhet. I vissa situationer måste dock avvägningar göras mot andra sam-&lt;br&gt;hällsviktiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett europeiskt perspektiv ger det svenska skogslandskapet möjligheter&lt;br&gt;for medborgare i tättbefolkade länder att uppleva ostördhet och ett rikt&lt;br&gt;växt- och djurliv. Rätten att fritt ströva i den svenska naturen är för fler-&lt;br&gt;talet medborgare starkt förknippad med skogen, med dess möjligheter till&lt;br&gt;bl.a. bär- och svampplockning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tidigare beslut har riksdagen lagt fast dels ett produktionsmål och&lt;br&gt;dels ett miljökvalitetsmål för skogspolitiken. Dessa båda mål skall väga&lt;br&gt;lika tungt. Riksdagen har begärt att det skogspolitiska beslutet skall ut-&lt;br&gt;värderas och redovisning av detta kommer att ske under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av de miljörelaterade mål som tidigare antagits av riksdagen&lt;br&gt;och som berör skogssektorn ingår i och täcks av förslaget till nytt natio-&lt;br&gt;nellt miljökvalitetsmål. Det gäller för följande mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- säkerställandet av den biologiska mångfalden (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-prioritering av representativa våtmarker (prop. 1987/88:85, bet.&lt;br&gt;1987/88:JoU 23, rskr. 1987/88:373).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att varje land skall utveckla nationella strategier inom ramen för&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfald (prop. 1992/93:227, bet&lt;br&gt;1993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27) är för Sveriges del i huvudsak uppfyllt&lt;br&gt;genom Naturvårdsverkets och sektorsmyndighetemas aktionsplaner för&lt;br&gt;biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen bedömer att miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla för det fort-&lt;br&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom si-&lt;br&gt;na naturliga utbredningsområden så att livskraftiga populationer säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut och preciseras nu. Den parlamentariska beredningen&lt;br&gt;bör överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällseko-&lt;br&gt;nomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ytterligare ca 250 000 ha skogsmark bör skyddas som naturreservat&lt;br&gt;och ca 25 000 ha som biotopskyddsobjekt eller genom naturvårdsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är i överensstämmelse med Miljövårdsberedningens förslag i&lt;br&gt;rapporten Skydd av skogsmark (SOU 1997:97). Den parlamentariska&lt;br&gt;beredningen bör överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a.&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser inom en rad områden.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att det är särskilt angeläget att vidareutveckla mät-&lt;br&gt;bara mål och parametrar för bevarandet av skogens biologiska mångfald.&lt;br&gt;Den närmare preciseringen av sådana delmål ankommer på de sektors-&lt;br&gt;ansvariga myndigheterna. Ett omfattande arbete inom detta område redo-&lt;br&gt;visas bl.a. i Skogsstyrelsens Aktionsplan för biologisk mångfald och ut-&lt;br&gt;hålligt skogsbruk och i Naturvårdsverkets Aktionsplan för biologisk&lt;br&gt;mångfald (rapport 4463). Skogsstyrelsen har i uppdrag att i bred samver-&lt;br&gt;kan med andra intressenter utveckla regionala strategier och mål för bio-&lt;br&gt;logisk mångfald och uthålligt skogsbruk. Resultatet ska rapporteras i&lt;br&gt;mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om hotade arter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör hotade arter i skogslandskapet ges&lt;br&gt;möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbrednings-&lt;br&gt;områden så att långsiktigt livskraftiga populationer kan säkras till inom&lt;br&gt;en generation. Ungefar 1 800 arter är upptagna på Artdatabankens röd-&lt;br&gt;listor över djur och växter knutna till skogsmiljöer som är hotade eller&lt;br&gt;hänsynskrävande. För att kunna säkra att dessa arter uppnår långsiktigt&lt;br&gt;livskraftiga populationer gör regeringen bedömningen att den föränd-&lt;br&gt;ringen av skogsbrukets brukningsmetoder som nu är under utveckling&lt;br&gt;bör fullföljas och i vissa avseenden förbättras. Särskilda informations-&lt;br&gt;och utbildningssatsningar genomförs för att främja arbetet med föränd-&lt;br&gt;ring av brukningsmetoderna. För ett fatal arter krävs särskilda åt-&lt;br&gt;gärdsprogram, vilka finansieras inom Naturvårdsverkets ramanslag.&lt;br&gt;Detta, tillsammans med förstärkta insatser för skydd av särskilt värde-&lt;br&gt;fulla områden, innebär att delmålet bör kunna uppnås. Den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen bör närmare analysera till vilken tidpunkt delmålet bör&lt;br&gt;vara uppnått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är en precisering av den riktlinje för bevarande av naturligt&lt;br&gt;förekommande arter (prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338) som riksdagen antagit. Målet bygger också på Naturvårds-&lt;br&gt;verkets och Skogsstyrelsens aktionsplaner för biologisk mångfald&lt;br&gt;(Naturvårdsverkets rapport 4463, Skogsstyrelsen 1995-09-14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är i överensstämmelse med Miljövårdsberedningens förslag i&lt;br&gt;rapporten Skydd av skogsmark (SOU 1997:97). Beredningen har haft&lt;br&gt;regeringens uppdrag att redovisa en samlad bedömning av omfattningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skyddsbehovet i skogsmark for att kurtna uppnå målet om en bevarad Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;biologisk mångfald. Beredningens bedömning är att behovet på kort till&lt;br&gt;medellång sikt kan tillgodoses genom att ytterligare ca 250 000 ha av-&lt;br&gt;sätts som naturreservat och ca 25 000 ha avsätts som biotopskyddsobjekt&lt;br&gt;eller skyddas genom naturvårdsavtal. Resterande del av skyddsbehovet,&lt;br&gt;ca 600 000 ha, bedöms kunna bevaras inom ramen för de frivilliga åta-&lt;br&gt;ganden som näringen beräknas göra framgent. Beredningen ger två för-&lt;br&gt;slag till genomförande, ett där åtgärderna genomförs till år 2010 och ett&lt;br&gt;där de skall vara genomförda till år 2020. Beredningen förordar alterna-&lt;br&gt;tivet 2010. Kostnaderna för att genomföra det förordade alternativet be-&lt;br&gt;räknas till ca 390 miljoner kronor per år för reservatsskyddet samt ca 80&lt;br&gt;miljoner kronor per år för biotopskydd och naturvårdsavtal. I alternativet&lt;br&gt;för år 2020 är den årliga kostnaden ungefar hälften jämfört med det för-&lt;br&gt;ordade alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att beredningens bedömningar bör kunna vara ut-&lt;br&gt;gångspunkten för ett delmål för den ungefärliga omfattningen av de yt-&lt;br&gt;terligare arealer skogsmark som behöver skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att det är angeläget att lägga fast en klar&lt;br&gt;ambition för genomförande av skogsmarksskydd som innebär att ytterli-&lt;br&gt;gare ca 250 000 ha skogsmark skyddas genom naturreservat samt ytterli-&lt;br&gt;gare ca 25 000 ha genom biotopskydd eller genom naturvårdsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Miljövårdsberedningens förslag om när skyddet bör vara&lt;br&gt;genomfört gör regeringen den bedömningen att den parlamentariska be-&lt;br&gt;redningen närmare bör analysera till vilken tidpunkt delmålet bör vara&lt;br&gt;uppnått. Regeringen har dock, för att förstärka möjligheterna att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden i skogen i årets vårproposition föreslagit riks-&lt;br&gt;dagen att medelstilldelningen för intrångsersättning vid bildande av na-&lt;br&gt;turreservat och biotopskydd samt för naturvårdsavtal förstärks med&lt;br&gt;sammanlagt 185 miljoner kronor för budgetåren 1999-2001. När det&lt;br&gt;gäller frågor om näringens frivilliga åtaganden kommer regeringen att&lt;br&gt;behandla dessa i den skogspolitiska propositionen senare i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också tillkallat en förhandlingsman med uppgift att fö-&lt;br&gt;ra diskussioner med företrädare för skogsnäringen i frågan om ett för-&lt;br&gt;stärkt skydd av skogsmark som är värdefull för bevarandet av den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden. Uppdraget innebär i första hand att söka uppnå en&lt;br&gt;överenskommelse om att avstå från att avverka inom särskilt värdefulla&lt;br&gt;skogsområden under den tid det tar för staten att finansiera intrångser-&lt;br&gt;sättningen. Genom en sådan överenskommelse kan ytterligare rådrum&lt;br&gt;skapas för att värdefulla områden inte skall gå förlorade fram till den&lt;br&gt;tidpunkt då delmålet skall vara uppnått.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå milj (»kvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste insatserna för att uppnå miljökvalitetsmålet utgörs dels av&lt;br&gt;den ökade ambitionsnivån när det gäller att skydda särskilt värdefulla&lt;br&gt;skogsområden, dels av ett fortsatt arbete med att förbättra naturvårdshän-&lt;br&gt;synen i skogsbruket samt av en ekologisk planering i ett landskapspers-&lt;br&gt;pektiv på de marker där ägarstrukturen tillåter detta. Vidare behöver in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satser för att utbilda och informera om skogens natur- och kulturmiljö- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;värden fortsätta. De tidigare genomförda utbildningskampanjema fort-&lt;br&gt;sätter nu i kampanjen Grönare Skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydande insatser behöver också göras för att minska de negativa ef-&lt;br&gt;fekterna av luftföroreningar av olika slag (se avsnitt 4.2.1 Frisk luft och&lt;br&gt;4.2.7 Bara naturlig försurning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogens ekologiska funktioner, biologiska mångfald och kulturmiljö-&lt;br&gt;värden hotas också av den fragmentering av landskapet som följer av&lt;br&gt;storskaliga infrastrukturprojekt såsom vägar och järnvägar. Vägverket&lt;br&gt;och Banverket har ett särskilt ansvar att ta natur- och kulturmiljövårds-&lt;br&gt;hänsyn vid planeringen av nya väg- och järnvägssträckor. Miljömål bör&lt;br&gt;utvecklas på regional nivå för att minimera infrastrukturens negativa in-&lt;br&gt;verkan på landskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central uppgift i framtiden är att främja och effektivisera använd-&lt;br&gt;ningen av skogsråvara mot bakgrund av dess centrala betydelse som&lt;br&gt;energi- och industriråvara i ett ekologiskt hållbart samhälle. Råvaran för-&lt;br&gt;utses bli en knappare resurs till följd av ökad efterfrågan (se Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport 1998:20 Biomassa-en nyckelresurs). Vik-&lt;br&gt;tiga medel här är ökad återanvändning och återvinning av fiberråvara&lt;br&gt;samt effektivare energianvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att öka andelen lövskog på åkermark i slättbygd görs inom&lt;br&gt;ramen för det särskilda skogsplanteringsprogram som EU medfinansie-&lt;br&gt;rar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar skall Sverige aktivt&lt;br&gt;agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i Baltic 21-samarbetet mellan elva länder om en Agenda 21 för&lt;br&gt;Östersjöregionen, där skogsbruk är ett av de sju prioriterade områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Inom EU samarbeta med andra europeiska länder jämte EG-&lt;br&gt;kommissionen inom ramen för den Alleuropeiska skogsministerkonfe-&lt;br&gt;rensen för skydd av Europas skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom FN delta i uppföljningen av Skogsprincipema som är den första&lt;br&gt;globala överenskommelsen om skog och som antogs vid FN:s konferens&lt;br&gt;om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom konventionen om biologisk mångfald delta i arbetet med beva-&lt;br&gt;rande och uthålligt nyttjande av skogens biologiska mångfald samt verka&lt;br&gt;för ett samlat arbetsprogram för skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande internationella överenskommelser stödjer arbetet för att upp-&lt;br&gt;nå miljökvalitetsmålet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konventionen om biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Agenda 21, kapitlen om biologisk mångfald samt åtgärder mot av-&lt;br&gt;skogning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skogsprincipema antagna vid FN:s konferens om miljö och utveck-&lt;br&gt;ling år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bemkonventionen om skydd av Europas vilda djur och växter samt&lt;br&gt;deras naturliga livsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-EU:s projekt Natura 2000 som syftar till att bidra till bevarandet av Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;biologisk mångfald samt skydda och bevara arter och naturtyper som tas&lt;br&gt;upp i EG:s naturvårdsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EU:s aktionsplan för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-EU:s LIFE Naturafond för att genomföra en rad projekt på natur-&lt;br&gt;vår dsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.9&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ett rikt odlingslandskap&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde&lt;br&gt;for biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas sam-&lt;br&gt;tidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras&lt;br&gt;och stärks (miljökvalitetsmål 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Åkermarken har ett välbalanserat näringstillstånd, bra markstruktur&lt;br&gt;och mullhalt samt så låg föroreningshalt att ekosystemens funktioner och&lt;br&gt;människors hälsa inte hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Odlingslandskapet brukas på sådant sätt att negativa miljöeffekter&lt;br&gt;minimeras och den biologiska mångfalden gynnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter be-&lt;br&gt;varas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota&lt;br&gt;den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som upp-&lt;br&gt;kommit genom lång, traditionsenlig skötsel bevaras eller förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter och naturtyper samt kulturmiljöer skyddas och bevaras.&lt;br&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;br&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingsland-&lt;br&gt;skap bör kompletteras med delmål avseende skötsel av ängs- och hag-&lt;br&gt;marker, bevarande och återskapande av våtmarker, bevarande av kultur-&lt;br&gt;miljövärden och hotade arter samt stärkande av jordbrukets positiva och&lt;br&gt;minimering av dess negativa miljöeffekter. Därutöver kan ytterligare&lt;br&gt;delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet och flera andra re-&lt;br&gt;missinstanser är tveksamma till att produktionsaspekter skall omfattas av&lt;br&gt;målformuleringarna medan andra anser att det är en viktig aspekt. Några&lt;br&gt;instanser vill trycka betydligt mer på ekologisk odling medan andra anser&lt;br&gt;att det viktiga är ett hållbart konventionellt jordbruk. Jordbruksmark är&lt;br&gt;en livsnödvändig naturresurs som bör brukas så att ett långsiktigt nytt-&lt;br&gt;jande möjliggörs. Jordbruket skapar också grundförutsättningar för den&lt;br&gt;biologiska mångfald som gynnas av ett öppet och varierat landskap.&lt;br&gt;Många remissinstanser uttalar sig positivt om ambitionsnivån när det&lt;br&gt;gäller skydd av värdefulla betesmarker. Centrum för biologisk mångfald&lt;br&gt;lämnar en rad förslag på preciseringar avseende bevarande av den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden som även flera av instanserna ansluter sig till. Flera&lt;br&gt;instanser framhåller att mål för växtnäringsreduktion, markkvalitet samt&lt;br&gt;för domesticerad biologisk mångfald saknas i Naturvårdsverkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår som miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål att odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk&lt;br&gt;produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den&lt;br&gt;biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap bidrar till att uppnå regeringens&lt;br&gt;tre mål för ekologiskt hållbar utveckling: Skyddet av miljön, En hållbar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försörjning samt En effektiv användning. Målet innefattar effektiv och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;hållbar livsmedelsproduktion som ger råvaror av hög kvalitet. Det anger&lt;br&gt;också att naturfrämmande och farliga substanser inte skall fa skada män-&lt;br&gt;niskors hälsa eller miljön samt på sikt inte alls förekomma i naturen.&lt;br&gt;Målet omfattar också bevarandet av biologisk mångfald och det öppna&lt;br&gt;odlingslandskapet samt värnandet om värdefulla kulturmiljöer. Målet kan&lt;br&gt;i huvudsak vara uppnått inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odlingslandskapet är resultatet av människans brukande och omfor-&lt;br&gt;mande av naturen ofta sedan lång tid tillbaka. Modem jordbruksteknik&lt;br&gt;och djurhållning har på relativt sett kort tid förändrat jordbrukslandskapet&lt;br&gt;på ett drastiskt sätt. Landskapet påverkas också genom nedläggning av&lt;br&gt;jordbruk samt igenväxning och skogsplantering av jordbruksmark.&lt;br&gt;Åkermarken har minskat med en fjärdedel, slåtterängar har praktiskt ta-&lt;br&gt;get försvunnit och betesmarker har minskat till mindre än hälften av are-&lt;br&gt;alen på 50-talet. Detta har medfört att många arters livsmiljöer har min-&lt;br&gt;skat eller försvunnit. Antalet rödlistade (hotade eller hänsynskrävande)&lt;br&gt;arter i odlingslandskapet uppgår till nästan 2000. Förändringarna har&lt;br&gt;också medfört förluster av viktiga kulturmiljövärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya miljökvalitetsmålet för odlingslandskapet anger en önskvärd&lt;br&gt;miljökvalitet för hela odlingslandskapet. Målet omfattar därför inte bara&lt;br&gt;påverkan från jordbruket utan också från andra verksamheter i samhället.&lt;br&gt;Det av riksdagen fastlagda livsmedelspolitiska målet (prop. 1989/90:146,&lt;br&gt;bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327), som inkluderar ett miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål för jordbruksnäringen, kvarstår oförändrat. Den fortlöpande ut-&lt;br&gt;värderingen av livsmedelspolitiken som Jordbruksverket, Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet och Naturvårdsverket samordnat svarar för, ger kunskaper som&lt;br&gt;ligger till grund för eventuella framtida revideringar av målet. Den pågå-&lt;br&gt;ende diskussionen om en fortsatt reformering av EU:s gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitik (CAP) är också en process som kan leda till förändringar&lt;br&gt;av målet. Regeringen har i Riktlinjer för Sveriges arbete med EU:s poli-&lt;br&gt;tik på jordbruks- och livsmedelsområdet (prop. 1997/98:142) redovisat&lt;br&gt;sin syn på reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevara jordbruksmarkens kvalitet och ekosystemens funktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig aspekt av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap är att&lt;br&gt;upprätthålla ett välbalanserat näringstillstånd, bra markstruktur och god&lt;br&gt;halt organisk substans i jordbruksmarken samt så låg föroreningshalt att&lt;br&gt;ekosystemens funktion och människors hälsa inte hotas. Genom att dessa&lt;br&gt;frågor ingår i målformuleringen betonas vikten av att en långsiktigt håll-&lt;br&gt;bar produktion av såväl livsmedel som andra biologiska råvaror säkras.&lt;br&gt;De biologiska råvarorna bedöms bli allt viktigare i framtiden, bl.a. som&lt;br&gt;ersättning för mer miljöskadliga råvaror av fossilt ursprung (se kapitel 5&lt;br&gt;Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle). Sättet att producera bety-&lt;br&gt;der mycket för markens struktur och näringstillstånd samt påverkar den&lt;br&gt;biologiska mångfalden liksom halten av gifter och närsalter etc. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att produktionsaspekter som direkt kan relateras till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en miljöpåverkan på odlingslandskapets ekosystem skall omfattas av&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksmarkens produktionsförmåga hotas bl.a. av tunga maskiner&lt;br&gt;som packar marken och av markens minskade mullhalt. Jordens långsik-&lt;br&gt;tiga produktionsförmåga är i hög grad ett resultat av jordbrukarens åtgär-&lt;br&gt;der för att bevara och förbättra bördigheten. En bra markstruktur och en&lt;br&gt;god mullhalt är tillsammans med ett välbalanserat näringstillstånd en&lt;br&gt;förutsättning för bördighet och en rik förekomst av viktiga jordlevande&lt;br&gt;organismer. Genom att bryta trenden av sjunkande mullhalt i jordbruks-&lt;br&gt;marken, motverkar man dessutom ökningen av koldioxidhalten i atmos-&lt;br&gt;fären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksmarken kan förorenas genom nedfall från luften eller genom&lt;br&gt;förorening i handelsgödsel eller förorenat avloppsslam. Vissa marker har&lt;br&gt;dessutom naturligt högre halter tungmetaller. Tillståndet hos jordbruks-&lt;br&gt;marken påverkar också den omgivande miljön. Genom ett välbalanserat&lt;br&gt;näringsinnehåll och låg halt av föroreningar i jordbruksj orden kan om-&lt;br&gt;givande land och vattenmiljöer skyddas mot övergödning och tillförsel&lt;br&gt;av giftiga substanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöanpassat brukande och gynnande av biologisk mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att odlingslandskapet brukas på sådant sätt&lt;br&gt;att negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska mångfalden&lt;br&gt;gynnas. För att uppnå detta måste viktiga funktioner hos jordbruksland-&lt;br&gt;skapets ekosystem upprätthållas. Dessa funktioner bidrar till vattenom-&lt;br&gt;sättningen, naturens förmåga att rena luft och vatten från föroreningar,&lt;br&gt;mullhalt samt förmågan att ta upp och binda näringsämnen m.m. Före-&lt;br&gt;komsten av våtmarker, vegetation i kanten av åkrar och kring diken samt&lt;br&gt;ett varierat inslag av åker och betesmark är viktiga faktorer för att upp-&lt;br&gt;rätthålla dessa funktioner. Ett variationsrikt odlingslandskap där en&lt;br&gt;mångfald djur och växtarter kan fortleva, minskar sannolikt också risken&lt;br&gt;för skadeangrepp på grödor genom en större förekomst av naturliga ska-&lt;br&gt;debekämpare. Behovet av kemiska bekämpningsmedel kan därmed&lt;br&gt;minskas. Ett varierat och öppet odlingslandskap är också betydelsefullt&lt;br&gt;och tilltalande för rekreation och friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att den genetiska variationen hos dome-&lt;br&gt;sticerade djur och växter, s.k. lantraser och lantsorter, bevaras. Dessa&lt;br&gt;oftast lågproducerande och långsamt växande raser och sorter hotar idag&lt;br&gt;att försvinna. Ofta har de under lång tid anpassats till livet i en viss miljö&lt;br&gt;och t.ex. utvecklat härdighet mot olika miljöfaktorer. De bär därför på&lt;br&gt;egenskaper och arvsanlag som är betydelsefulla för förädlingsarbete och&lt;br&gt;jordbruk och bör därför bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet anger också att främmande arter och genetiskt mo-&lt;br&gt;difierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden inte skall&lt;br&gt;introduceras. För att undvika skador på den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;ekosystemen skall främmande arter och genetiskt modifierade orga-&lt;br&gt;nismer inte introduceras utan att en noggrann prövning av eventuella&lt;br&gt;miljöeffekter gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevara biologiska och kulturhistoriska värden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig innebörd hos miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap är att&lt;br&gt;biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som upp-&lt;br&gt;kommit genom lång, traditionsenlig skötsel bevaras eller förbättras. Med&lt;br&gt;biologiska värden avses dels den mångfald av vilda organismer som lever&lt;br&gt;i det odlade landskapet, dels de djur och växter som utgör grunden för&lt;br&gt;livsmedelsproduktion (dvs. de arter, raser och sorter som hållits som&lt;br&gt;husdjur eller odlats). Många av de vilda organismerna är direkt beroende&lt;br&gt;av bevarade kulturmiljöer och människans brukande för att fortleva.&lt;br&gt;Jordbrukslandskapets biologiska mångfald är därför också förknippat&lt;br&gt;med vårt kulturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med odlingslandskapets kulturmiljövärden avses de historiska spår&lt;br&gt;som finns i olika markslag, landskapselement och bebyggelse. De utgör&lt;br&gt;en förutsättning för ett varierat landskap med en kulturell mångfald och&lt;br&gt;särprägel samt utgör viktiga forskningskällor för kunskap om äldre tiders&lt;br&gt;markanvändning och bebyggelse. Vidare är landskapselementen och&lt;br&gt;markslagen ofta viktiga livsmiljöer för djur och växter som ofta är bero-&lt;br&gt;ende av fortsatt hävd. Det gäller t.ex. traditionellt skötta slåtterängar,&lt;br&gt;småskaliga flikiga åkrar, naturbetesmarker, stenmurar, åkerholmar, bruk-&lt;br&gt;ningsvägar, öppna diken, odlingsrösen, ängslador samt by- och&lt;br&gt;gårdsmiljöer med äldre produktionsbyggnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att på landskapsnivå bevara den biologiska mångfalden i odlings-&lt;br&gt;landskapet räcker det inte att välskötta markslag och landskapselement&lt;br&gt;förekommer som spridda öar. De måste ingå som integrerade delar i ak-&lt;br&gt;tivt jordbruk tillsammans med djurhållning och åkerbruk. Vid val av&lt;br&gt;markanvändning och brukningsmetoder måste så långt möjligt hänsyn tas&lt;br&gt;till kraven på en god miljö och långsiktig hushållning med naturresurser-&lt;br&gt;na samt kulturmiljövärdena. I många områden krävs åtgärder som bryter&lt;br&gt;upp det storskaliga jordbrukets enheter och berikar kulturmiljöer. Det kan&lt;br&gt;t.ex. innebära att plantera träd, skapa bredare åkerrenar och att återskapa&lt;br&gt;eller anlägga våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att hotade arter och naturtyper i odlings-&lt;br&gt;landskapet så långt möjligt skyddas och bevaras. Särskilda insatser krävs&lt;br&gt;för att en rad rödlistade arter i jordbrukslandskapet skall kunna fortleva&lt;br&gt;under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd (se fig. 13). De&lt;br&gt;måste också fa möjlighet att öka i antal och att sprida sig till nya lokaler&lt;br&gt;inom sina naturliga utbredningsområden. Dessa arter är ofta beroende av&lt;br&gt;att speciella biotoper i jordbrukslandskapet skyddas och bevaras samt av&lt;br&gt;åtgärder som hävd och slåtter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-20.png" style="width:381pt;height:271pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare ställt sig bakom ett miljömål för livsmedelspoliti-&lt;br&gt;ken vilket är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att&lt;br&gt;minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage&lt;br&gt;och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandska-&lt;br&gt;pets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlings-&lt;br&gt;landskap är av central betydelse för flora, fauna och genetisk mångfald.&lt;br&gt;Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och en långsiktig&lt;br&gt;hushållning med naturresurserna (prop. 1989/90:146, bet,1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:237, prop. 1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338 och prop. 1993/94:111 bet. 19993/94 :JoU 19, rskr.&lt;br&gt;1993/94:256). Regeringen anser att en ekologiskt hållbar jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelsproduktion skall främjas genom att bevara och främja den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden, bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer och ett&lt;br&gt;varierat odlingslandskap, minimera miljöbelastningen samt beakta be-&lt;br&gt;hovet av en långsiktig hushållning med naturresurser (prop.&lt;br&gt;1997/98:142). Denna utgångspunkt bör även ligga till grund för ageran-&lt;br&gt;det inom den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken. Målet&lt;br&gt;bör även fortsättningsvis ses som ett mål för jordbrukssektorn. Samtidigt&lt;br&gt;omfattas målet i huvudsak av det nya miljökvalitetsmålet Ett rikt od-&lt;br&gt;lingslandskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som behandlar bevarande av biologisk mångfald och värdefulla&lt;br&gt;biotoper i odlingslandskapet och som tidigare behandlats av riksdagen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bevarandet av naturtyper så att de långsiktigt kan bibehållas i ekolo- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;gisk stabilitet och med bevarande av artinnehåll (prop. 1989/90:146,&lt;br&gt;bet,1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- säkerställandet av den biologiska mångfalden (prop. 1990/91:90, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:338),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fortsatt arbete inom fauna- och floravård genom rimliga krav på hän-&lt;br&gt;syn och resursinsatser samt målen att ”Representativa områden av alla&lt;br&gt;förekommande naturtyper skall säkerställas” och ”Skyddet av urskogar,&lt;br&gt;våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet bör prioriteras” (prop.&lt;br&gt;1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). Dessa mål täcks av&lt;br&gt;det föreliggande förslaget till miljökvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att varje land skall utveckla nationella strategier inom ramen for&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfald (prop. 1992/93:227, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27) är för Sveriges del i huvudsak uppnått&lt;br&gt;genom Naturvårdsverkets och sektorsmyndighetemas aktionsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 preciserade riksdagen inte&lt;br&gt;miljömålet for odlingslandskapet närmare. Efter riksdagsbeslutet har&lt;br&gt;dock förslag till miljömål för odlingslandskapet utvecklats av Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Jordbruksverket i aktionsprogrammet Ett miljöanpassat&lt;br&gt;samhälle (Naturvårdsverkets rapport nr 4234). Mål för miljöåtgärder in-&lt;br&gt;om jordbruket har även formulerats inom miljöersättningsprogrammet.&lt;br&gt;Dessa arbeten behöver kompletteras med mål för odlingslandskapets&lt;br&gt;kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2,&lt;br&gt;bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:48) anges att jordbruket måste vara&lt;br&gt;såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbart. Kriterierna for ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart jordbruk bör vara att det är resursbevarande, miljöanpassat och&lt;br&gt;etiskt godtagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande for myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla for det fort-&lt;br&gt;satta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Den ekologiskt odlade arealen bör uppgå till 10% av den totala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åkerarealen i Sverige till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet är antaget av riksdagen vid behandlingen av regeringens propo-&lt;br&gt;sition Livsmedelspolitiken år 1994. Målet skall ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Odlingslandskapets bevarandevärden tryggas och stärks genom att&lt;br&gt;jordbruket successivt miljöanpassas. Detta innefattar bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att jordbruksmarkens funktion som naturresurs för att&lt;br&gt;tillhandahålla livsmedel och biologiska råvaror samt skapa&lt;br&gt;förutsättningar för bevarande av natur- och kulturmiljövärden&lt;br&gt;knutna till det öppna odlingslandskapet tillvaratas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att de för natur- och kulturmiljövården värdefulla ängs- och&lt;br&gt;hagmarkerna sköts på ett ändamålsenligt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att odlingslandskap som torrlagts till följd av omfattande&lt;br&gt;strukturrationalisering återfår ekologiska och hydrologiska&lt;br&gt;funktioner genom att våtmarker och småvatten successivt&lt;br&gt;anläggs samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att lämpliga förutsättningar skapas för att uppnå livskraftiga&lt;br&gt;populationer av odlingslandskapets hotade arter, lantraser och&lt;br&gt;lantsorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om jordbruksmarkens funktion i första strecksatsen föreslås&lt;br&gt;även i regeringens proposition Riktlinjer för Sveriges arbete med EU:s&lt;br&gt;politik på jordbruks- och livsmedelsområdet (prop. 1997/98:142). Övriga&lt;br&gt;strecksatser har antagits genom riksdagens beslut om den övergripande&lt;br&gt;inriktningen på Sveriges miljöersättningsprogram för jordbruket samt&lt;br&gt;genom regeringens beslut om det detaljerade programmet, vilket god-&lt;br&gt;känts av EG-kommissionen. Vissa formuleringsändringar har gjorts i&lt;br&gt;delmålen. Den parlamentariska beredningen bör överväga i vilken takt&lt;br&gt;som, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, må-&lt;br&gt;let kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap sammanfaller i huvud-&lt;br&gt;sak delmål med sektorsmål. För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs in-&lt;br&gt;satser och preciseringar av arbetet inom en rad andra områden. Regering-&lt;br&gt;en gör bedömningen att miljökvalitetsmålet bör kompletteras med delmål&lt;br&gt;avseende djurgrupper eller djurarter i odlingslandskapet som påtagligt&lt;br&gt;minskat under de senaste 10-20 åren, bevarande av kulturvärden i od-&lt;br&gt;lingslandskapet och för bevarande och nyttjande av jordbruksgenetiska&lt;br&gt;resurser. Regeringen avser därför att ge Jordbruksverket i uppdrag att i&lt;br&gt;samverkan med Naturvårdsverket föreslå delmål för dessa djurgrupper&lt;br&gt;eller djurarter med inriktning mot att populationema skall bevaras eller&lt;br&gt;stärkas jämfört med dagens situation. Regeringen avser vidare att ge&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet i uppdrag att i samråd med Jordbruksverket före-&lt;br&gt;slå delmål för bevarande av kulturvärden i odlingslandskapet. En utred-&lt;br&gt;ning om ett nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001—&lt;br&gt;2005 (dir. 1998:11) kommer att presenteras i juli 1999. Utredningen&lt;br&gt;kommer att ge underlag för vidareutveckling av delmål inom området Ett&lt;br&gt;rikt odlingslandskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har givit Jordbruksverket i uppdrag att utveckla ett nytt&lt;br&gt;delmål för ekologisk odling som sträcker sig bortom år 2000. Myndig-&lt;br&gt;heterna skall även se över behovet av ytterligare delmål. Myndigheternas&lt;br&gt;förslag kommer sedan att utvärderas av den parlamentariska bered-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om ekologisk odling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekologiska produktionen bör ses som en del i en strategisk satsning&lt;br&gt;för ett hållbart svenskt jordbruk. Den ekologiska produktionen är en&lt;br&gt;spjutspets i arbetet med att miljöanpassa jordbruket. Regeringens mål-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättning är att 10 % av landets åkerareal bör odlas ekologiskt år 2000. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Målet har antagits av riksdagen vid behandlingen av propositionen om&lt;br&gt;Livsmedelspolitiken (prop. 1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:272) och bör gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt miljömål bör formuleras för tiden efter år 2000. Detta bör i&lt;br&gt;större utsträckning spegla den ekologiska produktionens kvalitativa om-&lt;br&gt;fattning. Som tidigare påpekats har regeringen givit Jordbruksverket i&lt;br&gt;uppdrag att föreslå ett nytt delmål för ekologisk odling som sträcker sig&lt;br&gt;bortom år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmål om bevarande av natur- och kulturvärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har ställt sig bakom en höjd ambitionsnivå avseende ett utökat&lt;br&gt;miljöprogram i propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.&lt;br&gt;1997/98:2, bet. 1997/98JoU9, rskr. 1997/98:116). Angivna målsättningar&lt;br&gt;inom ramen för miljöersättningsprogrammet för jordbruket gäller bl.a.&lt;br&gt;hävd av ängsmarker samt att kvarvarande nyttjade betesmarker skall&lt;br&gt;skötas på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden och kulturmiljö-&lt;br&gt;värdena bevaras och förstärks. De gäller också anläggning av våtmarker&lt;br&gt;och småvatten i Götaland och Svealand samt bevarande av hotade lantra-&lt;br&gt;ser och lantsorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen formulerar utifrån dessa målsättningar ett delmål för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet med miljöanpassning av jordbruket under Ett rikt od-&lt;br&gt;lingslandskap. Skälen för detta överensstämmer i huvudsak med vad re-&lt;br&gt;geringen anfört i propositionen Hållbart fiske och jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksmark är en livsnödvändig naturresurs som bör brukas så att&lt;br&gt;ett långsiktigt nyttjande möjliggörs. Jordbruket skapar också grundförut-&lt;br&gt;sättningar för den biologiska mångfalden som gynnas av ett öppet och&lt;br&gt;varierat landskap. Tillbakagången av ängsmarker har varit mycket kraftig&lt;br&gt;under senare delen av 1800-talet och under hela 1900-talet. I dag återstår&lt;br&gt;endast några promille av de arealer som har funnits. Dessa marker är av&lt;br&gt;stor vikt för natur- och kulturmiljövården. Ambitionen enligt miljöersätt-&lt;br&gt;ningsprogrammet bör vara att arealen slåtteräng som hävdas med tradi-&lt;br&gt;tionella, naturvårdsanpassade metoder omfattar 5 000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betesmarker och framför allt naturbetesmarkema har stort värde för&lt;br&gt;natur- och kulturmiljövården. För att förhindra fortsatt utarmning av den&lt;br&gt;biologiska mångfalden bör enligt miljöersättningsprogrammet kvarva-&lt;br&gt;rande nyttjade betesmarker, ca 440 000 ha, skötas så att biologisk mång-&lt;br&gt;fald och kulturmiljövärden bevaras och förstärks. Det är speciellt viktigt&lt;br&gt;att åtgärder inriktas mot de värdefullaste naturbetesmarkema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa delar av landet, främst i södra Sveriges slättbygder, har våt-&lt;br&gt;markernas utbredning kraftigt minskat, i en del områden med upp till&lt;br&gt;90 %, under de två senaste århundradena. Våtmarkerna är betydelsefulla&lt;br&gt;för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. De har också en kvä-&lt;br&gt;vereducerande funktion. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram är&lt;br&gt;ambitionen att totalt 13 000 ha våtmarker och småvatten skall anläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odlingslandskapet bör brukas så att de växt- och djurarter som har an-&lt;br&gt;passat sig till miljön ges förutsättningar att fortleva i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I odlingslandskapet finns för närvarande ett stort antal arter som är upp- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tagna på Artdatabankens rödlistor. Regeringen anger därför som delmål&lt;br&gt;att lämpliga förutsättningar skapas för hotade arter i jordbrukslandskapet&lt;br&gt;så att långsiktigt livskraftiga populationer kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är delvis en precisering avseende jordbrukslandskapet av den&lt;br&gt;riktlinje om bevarande av naturligt förekommande arter (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, sid. 35, bet. 1990/91:338) som riksdagen antagit. Målet byg-&lt;br&gt;ger också på Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets aktionsplaner för&lt;br&gt;biologisk mångfald (Naturvårdsverkets rapport 4463 och Jordbruksverket&lt;br&gt;1995-10-24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå delmålet krävs en anpassning av brukningsmetoderna in-&lt;br&gt;om jordbruket samt reducering av luft och vattenföroreningar. För ett&lt;br&gt;fatal arter krävs speciella åtgärdsprogram som finansieras genom Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets ramanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det moderna och högproduktiva jordbruket har som en bieffekt fört&lt;br&gt;med sig att de gamla lantsortema av växter och husdjursraser i stor ut-&lt;br&gt;sträckning försvunnit, då de inte längre ansetts lönsamma att odla eller&lt;br&gt;föda upp. Det finns ett antal lokala husdjursraser vars långsiktiga över-&lt;br&gt;levnad inte är säkrad. Jordbruksverket bedriver inom ramen för genomfö-&lt;br&gt;randet av aktionsplanen för biologisk mångfald arbete för att förstärka&lt;br&gt;lantrasemas bevarandestatus. Regeringens bedömning är vidare att beva-&lt;br&gt;randestatusen bör stärkas för Sveriges lantraser och lantsorter. Regering-&lt;br&gt;en har gett Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till nationellt&lt;br&gt;program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska resur-&lt;br&gt;ser för livsmedel och jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksproduktionen är av stor betydelse för att bevara biologisk&lt;br&gt;mångfald och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Många djur och&lt;br&gt;växter är direkt beroende av kontinuerlig hävd av jordbruks- och betes-&lt;br&gt;mark för sin överlevnad. På motsvarande sätt är kulturvärden och kul-&lt;br&gt;turmiljöer beroende av skötsel och hävd för att på sikt kunna bestå. Rik-&lt;br&gt;tade åtgärder inom jordbrukspolitiken som t.ex. köp av miljötjänster är&lt;br&gt;därför viktigt för att kunna tillgodose jordbrukets miljömål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och Jordbruksverket har i sina respektive aktionspla-&lt;br&gt;ner för biologisk mångfald utvecklat behovet av att bevara olika typer av&lt;br&gt;miljöer. I Naturvårdsverkets rapport ingår en nationell bevarandeplan,&lt;br&gt;som tar upp 509 geografiska områden med särskilt värdefulla odlings-&lt;br&gt;landskap. Arealmässigt berör åtgärderna som föreslås främst ängsmark&lt;br&gt;och naturbetesmarker samt olika landskapselement som exempelvis väg-&lt;br&gt;renar, åkerholmar, alléer, stenmurar och småvatten. Dessa har betydelse&lt;br&gt;både som skyddsvärda biotoper och genom sitt kulturhistoriska värde.&lt;br&gt;Även vissa särpräglade jordbruksmiljöer såsom skärgårdsjordbruk,&lt;br&gt;fjällägenheter, fabodar och finnboställen brukas i så liten utsträckning att&lt;br&gt;de betraktas som särskilt värdefulla. Även dessa miljöer måste skötas&lt;br&gt;genom t.ex. slåtter och bete utöver underhåll av byggnader och anlägg-&lt;br&gt;ningar. Via det svenska miljöersättningsprogrammet för jordbruket kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lantbrukare få ersättning för hävd av ängs- och hagmarker liksom även Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla odlingsspår i mar-&lt;br&gt;kerna s.k. landskapselement. Regionala särdrag som bidrar till den kul-&lt;br&gt;turella identiteten är ofta starkt knutna till odlingslandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt bekämpningsmedelsprogram för perioden 1997-2001 har be-&lt;br&gt;handlats av riksdagen (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr.&lt;br&gt;1997/98:116). Enligt programmet skall hälso- och miljöriskerna vid an-&lt;br&gt;vändning av bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen&lt;br&gt;fortsätta att minska. Detta skall uppnås genom ett brett spektrum av åt-&lt;br&gt;gärder samt genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs&lt;br&gt;och kvantifieras. Både ökad ekologisk odling och åtgärder inom det kon-&lt;br&gt;ventionella jordbruket kommer att behövas för att minska bekämpnings-&lt;br&gt;medelsanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga framtidsfrågor för ett hållbart jordbruk är att sluta kretsloppen&lt;br&gt;för näringsämnen och organiskt material liksom att effektivisera materi-&lt;br&gt;al- och energianvändning. Frågor kring balans av näringsämnen tas upp&lt;br&gt;även under målet Ingen övergödning (avsnitt 4.2.6) medan kretslopp och&lt;br&gt;resurseffektivitet behandlas i kapitel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet om Ett rikt odlingslandskap skall Sverige agera&lt;br&gt;kraftfullt internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i reformering av EU:s jordbrukspolitik (CAP) bl.a. i syfte att&lt;br&gt;stärka miljöanpassningen av jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i Baltic 21, ett samarbete mellan elva länder om en Agenda 21&lt;br&gt;för Östersjöregionen, där jordbruk är ett av de sju prioriterade områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i EU:s arbete med Natura 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i det omfattande arbete som pågår inom ramen för konventio-&lt;br&gt;nen om biologisk mångfald med att bl.a. ta fram strategier och påföljande&lt;br&gt;aktionsplaner för jordbruket och andra näringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i det arbete som sker inom FAO, framför allt avseende växtge-&lt;br&gt;netiska frågor och livsmedelssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.10 Storslagen fjällmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet&lt;br&gt;vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kul-&lt;br&gt;turvärden. Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa&lt;br&gt;värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla&lt;br&gt;områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar&lt;br&gt;(miljökvalitetsmål 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Fjällens karaktär av betespräglat storslaget landskap med vid-&lt;br&gt;sträckta sammanhängande områden bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fjällens biologiska mångfald bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan&lt;br&gt;hota den biologiska mångfalden introduceras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kulturmiljövärden, särskilt det samiska kulturarvet, bevaras och&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Rennäring, turism, jakt, fiske och annat nyttjande av fjällen lik-&lt;br&gt;som bebyggelse och annan exploatering bedrivs med hänsyn till natu-&lt;br&gt;rens långsiktiga produktionsförmåga, biologisk mångfald, natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövärden samt värden för friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Låg bullernivå eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Storslagen fällmiljö&lt;br&gt;bör kompletteras med delmål avseende hotade arter i fjällmiljön samt&lt;br&gt;trafik med motordrivna fordon i terräng och flyg. Därutöver kan yt-&lt;br&gt;terligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Naturvårdsverkets förslag omfattar inte i samma ut-&lt;br&gt;sträckning frågor om hållbart nyttjande av fjällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Jordbruksverket och&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen, påpekar att fjällen också bör betraktas som kul-&lt;br&gt;turbygd och att rennäringens betydelse för denna inte far underskattas.&lt;br&gt;Flera förslag till omformuleringar av målet lämnas. Några remissinstan-&lt;br&gt;ser vill ha ett gemensamt mål för fjäll- och skärgårdsmiljöerna som båda&lt;br&gt;är föremål för särskilt skydd enligt lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Regeringen har uttalat bl.a. två över-&lt;br&gt;gripande mål för ekologiskt hållbar utveckling, nämligen Skyddet av&lt;br&gt;miljön och En hållbar försörjning. För att dessa mål skall uppnås i fjäll-&lt;br&gt;världen föreslår regeringen miljökvalitetsmålet Storslagen fäll miljö en-&lt;br&gt;ligt följande: Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller&lt;br&gt;biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.&lt;br&gt;Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så&lt;br&gt;att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyd-&lt;br&gt;das mot ingrepp och andra störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällen tillhör Sveriges och Europas mest opåverkade miljöer och har&lt;br&gt;mycket höga natur- och upplevelsevärden, även sett i ett internationellt&lt;br&gt;perspektiv. Människor har levt i fjällmiljön under flera tusen år och fjäl-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;len har därför betydande kulturmiljövärden. Ekosystemen innehåller re- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;lativt få arter och klimatet karaktäriseras av kalla vintrar och korta som-&lt;br&gt;rar. Produktionsförmågan är i allmänhet låg i både mark- och vatteneko-&lt;br&gt;systemen och känsligheten för yttre störningar är ofta stor. I princip bru-&lt;br&gt;kas hela ijällområdet av rennäringen. Fjällområdet är samtidigt attraktivt&lt;br&gt;för rekreation och friluftsliv i olika former. Under senare år har påverkan&lt;br&gt;från bl.a. rennäringen och terrängkömingen ökat i omfattning. Miljökva-&lt;br&gt;liteten har successivt försämrats sett över en längre period och vissa om-&lt;br&gt;råden i ijällen uppvisar långt gångna skador. Buller från trafik med ter-&lt;br&gt;rängskotrar och flyg har också ökat markant och områden med en låg&lt;br&gt;bullernivå har därför blivit en allt mer knapp naturresurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevara fjällen som betespräglat storslaget landskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att fjällens karaktär av betespräglat storslaget&lt;br&gt;landskap med vidsträckta sammanhängande områden skall bibehållas.&lt;br&gt;Denna karaktär är till stor del ett resultat av den renskötsel som sedan&lt;br&gt;lång tid har bedrivits i fjällvärlden. En viktig förutsättning för att land-&lt;br&gt;skapet skall kunna bevaras är en livskraftig rennäring som bedrivs på ett&lt;br&gt;långsiktigt hållbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällområdets största värde för friluftslivet är att det ger förutsättningar&lt;br&gt;för upplevelser som är mer eller mindre beroende av orörd natur, stillhet,&lt;br&gt;tystnad och avskildhet. Sådana upplevelser kan påverkas negativt av&lt;br&gt;buller, slitage, ökat betestryck och olika slag av exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark och vegetation i ijällen är särskilt känsliga för slitage. Mark- och&lt;br&gt;vegetationsskador av terrängköming finns i hela fjällområdet. Påtagliga&lt;br&gt;effekter uppstår när motorcykel används i samband med renskötsel. Ef-&lt;br&gt;fekterna på marken från renarnas bete och tramp ger i allmänhet inte&lt;br&gt;upphov till markskador. Stora minskningar av lavtäcket har dock obser-&lt;br&gt;verats lokalt på grund av intensivt bedriven renskötsel. Fjällmiljön är&lt;br&gt;också känslig för störningar i form av luftföroreningar. Nedfallet av för-&lt;br&gt;surande ämnen är ett hot mot vegetationen i fjällen. Dålig buffringsför-&lt;br&gt;måga i marken, hårt klimat och låg biologisk produktion bidrar till att&lt;br&gt;fjällandskapet är extra känsligt för försurning. Det främsta hotet mot&lt;br&gt;kulturlämningar är markslitage och bristande underhåll av byggnader och&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att fjällens biologiska mångfald skall beva-&lt;br&gt;ras. Ett avgränsat område i ijällen kan vara relativt artfattigt. Stora nivå-&lt;br&gt;skillnader, varierande geologi och betydande skillnader i klimatet mellan&lt;br&gt;närliggande områden skapar dock förutsättningar för en stor variation av&lt;br&gt;miljöer som sammantaget ger fjällvärlden en stor biologisk mångfald. I&lt;br&gt;fjällvärlden finns många växter och djur som är anpassade till dessa mil-&lt;br&gt;jöer och som inte finns i andra delar av landet. Andra arter förekommer&lt;br&gt;endast i fjällmiljön på grund av att de har trängts undan från andra områ-&lt;br&gt;den. Många av dessa arter är inte bara sällsynta i Sverige utan även i and-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ra länder och har därför ett stort bevarandevärde även i ett europeiskt&lt;br&gt;perspektiv. De i fjällvärlden naturligt förekommande arterna skall därför&lt;br&gt;bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär vidare att främmande arter och genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer som kan hota den biologiska mångfalden inte skall introduce-&lt;br&gt;ras. För att undvika skador på den biologiska mångfalden och ekosyste-&lt;br&gt;men i fjällvärlden skall främmande arter och genetiskt modifierade orga-&lt;br&gt;nismer inte introduceras utan att en noggrann prövning av eventuella&lt;br&gt;miljöeffekter har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär också att kulturmiljövärden, särskilt det samiska kultur-&lt;br&gt;arvet, skall bevaras och utvecklas. Fjällen rymmer kulturlämningar från&lt;br&gt;stenålder till modem tid, t.ex. stenåldersboplatser, samiska kulturläm-&lt;br&gt;ningar, fabodar och fjällägenheter. För närvarande pågår fornminnesin-&lt;br&gt;venteringar i fjällen i syfte att förbättra kunskapsunderlaget. Fornminnen&lt;br&gt;och andra kulturlämningar är liksom mark och vegetation känsliga för&lt;br&gt;slitage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynsfullt nyttjande och frihet från buller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen är av väsentlig betydelse för fjällandskapet som kulturbygd.&lt;br&gt;Regeringen har i målformuleringen uttryckt detta som att verksamheter i&lt;br&gt;fjällen skall bedrivas med hänsyn till vissa värden och så att en hållbar&lt;br&gt;utveckling främjas. Rennäring, turism, jakt, fiske och annat nyttjande av&lt;br&gt;fjällen skall bedrivas med hänsyn till naturens långsiktiga produktions-&lt;br&gt;förmåga, biologisk mångfald, natur- och kulturmiljö värden samt värden&lt;br&gt;för friluftsliv. Detsamma gäller även för olika typer av åtgärder, t.ex.&lt;br&gt;bebyggelse, mineralprospektering och lokalisering av vindkraftverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt och fiske måste bedrivas på ett sätt som är anpassat till fjällens&lt;br&gt;klimat samt ekologiska förhållanden för att bidra till bevarande och ut-&lt;br&gt;hålligt nyttjande av den biologiska mångfalden. Nyttjandet måste också&lt;br&gt;beakta de varierande förhållandena i fjällvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen betonar att låg bullernivå skall eftersträvas i fjällen. Fjäl-&lt;br&gt;lens orörda natur och stora värden för naturupplevelser och rekreation&lt;br&gt;gör detta särskilt angeläget. I syfte att garantera stora samman-hängande&lt;br&gt;fjällområden med låg bullernivå har regeringen med stöd av terrängkör-&lt;br&gt;ningslagen (1975:1313) inrättat flera regleringsområden med skärpta&lt;br&gt;restriktioner mot trafik med motordrivna fordon. Det är också viktigt att&lt;br&gt;trafiken i övrigt med terrängmotorfordon och luftfartyg miljöanpassas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat att avsätta vissa områden i fjällen som national-&lt;br&gt;parker. Riksdagen har också beslutat att fjällvärlden utgör område av&lt;br&gt;riksintresse enligt naturresurslagen med hänsyn till områdets natur- och&lt;br&gt;kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Hållbar utveckling i landets fjällområden (prop.&lt;br&gt;1995/96:226) redovisade regeringen ett samlat förslag till åtgärder i syfte&lt;br&gt;att främja en hållbar utveckling i fjällen. Riksdagen beslutade år 1996 om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett antal åtgärder i anledning av propositionen (bet. 1996/97:JoU5, rskr. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;1996/97:63).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna syftar till att stärka skyddet av fjällen, särskilt inom de s.k.&lt;br&gt;obrutna fjällområdena, genom åtgärder som planering, miljöanpassning&lt;br&gt;av terrängköming, rennäring, flyg, mineralutvinning och turism. I rennä-&lt;br&gt;ringslagen (1971:437) infördes miljömål som innebär att rennäringen&lt;br&gt;skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkemas långsiktiga pro-&lt;br&gt;duktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt&lt;br&gt;som den biologiska mångfalden behålls och i terrängkömingslagen inför-&lt;br&gt;des skärpta regler för terrängköming. I körkortslagen (1977:477) infördes&lt;br&gt;behörighetskrav för rätt att framföra terrängskoter. Regeringen har också&lt;br&gt;infört bestämmelser om anmälningsplikt enligt 20 § naturvårdslagen&lt;br&gt;(1964:822) för mineralprospektering i de s.k. obrutna fjällområdena, för&lt;br&gt;allmän skoterled eller annan anläggning för skotertrafik samt för anord-&lt;br&gt;nande av renstängsel eller annan fast anläggning för rennäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner&lt;br&gt;inrättat ytterligare regleringsområden med skärpta restriktioner för trafik&lt;br&gt;med motordrivna fordon i terrängen. Vidare har en klassificering gjorts&lt;br&gt;av dessa regleringsområden med hänsyn till deras kvaliteter. Även kom-&lt;br&gt;munerna har getts möjlighet att inrätta regleringsområden. Statsbidrag&lt;br&gt;har införts för anläggande av skoterleder m.m. i syfte att minska stör-&lt;br&gt;ningarna från terrängtrafiken. En generell hastighetsgräns om 70 km/tim&lt;br&gt;har införts för terrängskotrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja en hållbar utveckling i fjällen har en särskild fjällde-&lt;br&gt;legation inrättats för regionalt samarbete mellan berörda län. Vid Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Norrbottens län finns dessutom ett s.k. fjällråd som arbetar&lt;br&gt;med motsvarande frågor inom länet. Vidare har Turist-delegationen getts&lt;br&gt;ett tydligt sektorsansvar för miljön så att turismen utvecklas på ett håll-&lt;br&gt;bart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullständig redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen bedömer att miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra. Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla&lt;br&gt;för det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hotade arter skall ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler i sina&lt;br&gt;naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populatio-&lt;br&gt;ner säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits av riksdagen i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut. Skillnaderna i formulering innebär ingen ändring i&lt;br&gt;sak av riksdagsbeslutet utan är endast en precisering med avseende på de&lt;br&gt;arter som är upptagna på Artdatabankens rödlistor. Den parlamentariska&lt;br&gt;beredningen bör överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a.&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Trafiken med motordrivna fordon och flyg i fjällen bör bedrivas så&lt;br&gt;att buller, luftföroreningar och andra störningar minimeras. Barmarks-&lt;br&gt;körningens skador på marken bör vara försumbara och miljökrav för&lt;br&gt;terrängskotrar bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet bygger på bedömningar och förslag till åtgärder som uttalats Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;i propositionen Hållbar utveckling i landets fjällområden (prop.&lt;br&gt;1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla nya delmål. Exempel på utgångspunkter är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fisket i sjöar och vattendrag i fjällområdet bör bedrivas på sådant&lt;br&gt;sätt att lokala bestånd av fisk kan svara för reproduktion och återväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer från propositionen Hållbart fiske och jordbruk&lt;br&gt;(prop. 1997/98:2) samt från Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk&lt;br&gt;mångfald (rapport 950908).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Naturvårdsverket, Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet och Jordbruksverket att i samverkan formulera ytterli-&lt;br&gt;gare delmål för skydd av natur- och kulturmiljövärden. En viktig ut-&lt;br&gt;gångspunkt för detta arbete bör bli det program för bevarande av samiska&lt;br&gt;natur- och kulturmiljövärden som inom ramen för miljö-&lt;br&gt;ersättningsprogrammet skall upprättas till år 1999. Ett viktigt underlag&lt;br&gt;utgör också den pågående utvärdering av möjligheterna att inkludera ren-&lt;br&gt;näringens markanvändning och miljöpåverkan i miljöprogrammet för&lt;br&gt;jordbruket vilken skall vara klar senast den 30 juni 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare avser regeringen att uppdra åt berörda länsstyrelser att inom&lt;br&gt;ramen för arbetet med bl.a. renbetesinventeringen utveckla regionala mål&lt;br&gt;för lavtäckets täckningsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall även se över behovet av ytterligare nya delmål.&lt;br&gt;Myndigheternas förslag kommer sedan att utvärderas av den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om skydd av hotade arter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338) slogs fast att den biologiska mångfalden och den ge-&lt;br&gt;netiska variationen skall säkerställas. Fjällen bör nyttjas så att de natur-&lt;br&gt;ligt förekommande växt- och djurarterna kan fortleva under naturliga&lt;br&gt;betingelser och i livskraftiga bestånd. I fjällmiljön finns flera hotade arter&lt;br&gt;som tidigare funnits även i andra områden i större eller mindre omfatt-&lt;br&gt;ning (jfr fig. 14). Regeringen anger ett delmål som innebär att dessa arter&lt;br&gt;bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler i sina naturliga utbred-&lt;br&gt;ningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är en precisering av det ovan nämnda riksdagsbehandlade&lt;br&gt;målet. Det bygger också på förslag i Naturvårdsverkets och Jordbruks-&lt;br&gt;verkets aktionsplaner för biologisk mångfald (Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;4463 och Jordbruksverkets rapport 1995-10-24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-21.png" style="width:294pt;height:209pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om trafik med motordrivna fordon i terräng samt flyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiken med terrängmotorfordon, som i vissa fjällområden är omfattan-&lt;br&gt;de, medför störningar i form av buller, luftföroreningar samt skador på&lt;br&gt;mark och vegetation. Även flygtrafiken medför bullerstörningar i fjällen.&lt;br&gt;Regeringens bedömning är därför att störningarna från terrängmotor-&lt;br&gt;fordon och flyg bör begränsas i syfte att upprätthålla ostördhet i värde-&lt;br&gt;fulla fjällområden samt att begränsa effekterna av luftföroreningar och&lt;br&gt;mekanisk påverkan i den känsliga miljön. Barmarkskömingens skador på&lt;br&gt;marken bör vara försumbara och miljökrav på terrängskotrar bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet bygger på bedömningar och förslag till åtgärder som uttalats&lt;br&gt;i proposition 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets gällområden. Ve-&lt;br&gt;getationsskador tas upp i Naturvårdsverkets rapport Barmarksköming på&lt;br&gt;kalfjäll (rapport 4845). Förslag till avgaskrav för terrängskotrar har&lt;br&gt;överlämnats till EG-kommissionen år 1996 och regler om sådana krav&lt;br&gt;kommer att införas år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå milj »kvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En hållbar utveckling i gällen bör ses i ett ekologiskt, socialt och ekono-&lt;br&gt;miskt perspektiv. De som bor i gällregionen måste ges möjligheter till&lt;br&gt;arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen&lt;br&gt;tål. Utvecklingen i gällområdet måste ske i samklang med den samiska&lt;br&gt;befolkningens kultur samt rennäringens behov att utvecklas i ett modernt&lt;br&gt;samhälle. Rennäringen måste samtidigt bedrivas i sådana former att natu-&lt;br&gt;ren och kulturmiljön inte tar skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många områden i gällen är skyddade enligt naturvårdslagen som na-&lt;br&gt;tionalparker eller naturreservat. Vidare är ett vidsträckt område i Norr-&lt;br&gt;botten — Lapplands världsarvsområde - skyddat med stöd av Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtaganden enligt UNESCO:s konvention om skydd för världens kultur- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;och naturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har till EG-kommissionen anmält områden som bör ingå i&lt;br&gt;Natura 2000, det sammanhängande europeiska ekologiska nät som skall&lt;br&gt;skapas enligt EG:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG). I Natura 2000&lt;br&gt;ingår även de områden som anmälts till kommissionen enligt fågeldirek-&lt;br&gt;tivet (79/409/EEG). Flera av dessa objekt är nationalparker och naturre-&lt;br&gt;servat i gällområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet av värdefulla områden i fjällen skulle ytterligare stärkas ge-&lt;br&gt;nom att bl.a. fler nationalparker och naturreservat avsätts. National-&lt;br&gt;parker avsätts efter beslut av riksdagen och naturreservat inrättas av läns-&lt;br&gt;styrelserna. Naturvårdsverket presenterade år 1989 en nationalparks-plan&lt;br&gt;i vilken bl.a. redovisas principer för urvalet av områden lämpliga som&lt;br&gt;nationalparker. I planen lämnas förslag till såväl nya nationalparker som&lt;br&gt;förändringar av befintliga nationalparker. I planen redovisas förslag till&lt;br&gt;sju nya nationalparker i gällen. Naturvårdsverket har aviserat att natio-&lt;br&gt;nalparksplanen bör revideras och att reservatsbildningen i samband där-&lt;br&gt;med ses över. Det är också angeläget att exploateringsåtgärder i gällen,&lt;br&gt;t.ex. vägbyggen, vindkraftprojekt och skidsportanläggningar, inte be-&lt;br&gt;gränsar möjligheten att behålla stora sammanhängande orörda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika typer av planeringsinsatser kommer att ha stor betydelse för att&lt;br&gt;angivna miljökvalitetsmål för gällen skall kunna nås. Den kommunala&lt;br&gt;översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen (1987:10) har stor bety-&lt;br&gt;delse i arbetet med att nå en hållbar utveckling i gällen. En utvecklad&lt;br&gt;kommunal översiktsplanering ger med stöd av naturresurslagens hushåll-&lt;br&gt;ningsbestämmelser verkningsfulla medel för kommunerna att behandla&lt;br&gt;bl.a. frågor om en hållbar utveckling i gällen. Regionala och lokala åt-&lt;br&gt;gärder för att uppfylla miljökvalitetsmålet bör utformas mot bakgrund av&lt;br&gt;en helhetsbild av miljö- och hushållningsproblemen i regionen och den i&lt;br&gt;kommunernas planering avsedda mark- och vattenanvändningen. De be-&lt;br&gt;rörda länsstyrelserna har, bl.a. genom sina uppdrag om hållbar utveckling&lt;br&gt;i landets gällområden, en viktig roll i arbetet med att skapa en sådan hel-&lt;br&gt;hetsbild vilken lämpligen bör utvecklas i samarbete mellan länsstyrelser&lt;br&gt;och kommuner. Fjälldelegationens arbete bör också kunna bidra med ett&lt;br&gt;värdefullt underlag för utveckling av regionala miljö- och hushållnings-&lt;br&gt;program i de berörda länen och för kommunernas översiktsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda länsstyrelser skall vidare, i samråd med berörda samebyar,&lt;br&gt;upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i gällen. Åtgärdspro-&lt;br&gt;grammen skall redovisas till Jordbruksverket senast i december 1999.&lt;br&gt;Jordbruksverket arbetar samtidigt med att utveckla en ny metod för ren-&lt;br&gt;betesinventeringar. En sådan metod bedöms föreligga hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i fråga om terrängköming gett berörda länsstyrelser i&lt;br&gt;uppdrag att årligen följa upp regleringen av terrängköming i gällen. Re-&lt;br&gt;geringen avser att uppdra åt Naturvårdsverket att göra en samlad utvärde-&lt;br&gt;ring av arbetet med regleringen av fårdseln med fordon i terrängen. Vida-&lt;br&gt;re pågår ett arbete med att komplettera gällande behörighetskrav för föra-&lt;br&gt;re av terrängskoter med en särskild förarlicens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att begränsa skadorna av barmarksköming på den känsliga mar-&lt;br&gt;ken i gällområdet har Naturvårdsverket utrett frågor om högsta mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryck m.m. för sådana terrängfordon (Naturvårdsverkets rapport 4845). Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Efter remissbehandling avser regeringen ta ställning till åtgärder med&lt;br&gt;anledning av verkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser som nämnts att under år 1999 införa regler om av-&lt;br&gt;gaskrav för terrängskotrar. Arbete pågår för närvarande med att koordi-&lt;br&gt;nera de aktuella gränsvärdena genom lämplig testmetod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flygtrafiken utgör en av bullerkällorna i fjällen. Vad gäller flygets in-&lt;br&gt;verkan avser regeringen att ge Luftfartsverket i uppdrag att tillsammans&lt;br&gt;med berörda myndigheter göra en översyn av restriktioner beträffande&lt;br&gt;överflygning av känsliga fjällområden liksom landning med luftfartyg i&lt;br&gt;dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällen karaktäriseras av sin ostördhet och sina mycket höga upplevel-&lt;br&gt;sevärden och stora natur- och kulturmiljövärden. Samtidigt som dessa&lt;br&gt;värden utgör viktiga förutsättningar för turismen kan de påverkas nega-&lt;br&gt;tivt av en alltför hög belastning. Turismens utveckling i fjällen måste&lt;br&gt;därför vara anpassad till vad olika områden tål, och en avvägning bör&lt;br&gt;göras mellan olika aktiviteter, bl.a. så att markslitage eller störningar på&lt;br&gt;växter och djurliv undviks. Utvecklingen av en ekologiskt hållbar turism&lt;br&gt;bör främjas, bl.a. genom åtgärder för kanalisering och styrning av turis-&lt;br&gt;men så att belastningen på fjällmiljön inte ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rovdjurens antal och utbredning har under åren genomgått stora och&lt;br&gt;snabba förändringar. Samtliga stora rovdjursarter ökar numera i landet.&lt;br&gt;Med växande rovdjursstammar följer ökade skador på tamdjur. Mot bak-&lt;br&gt;grund av bl.a. de senaste årens utveckling av rovdjursstammama har re-&lt;br&gt;geringen i överensstämmelse med riksdagens begäran tillsatt en utred-&lt;br&gt;ning (dir. 1998:6) med uppgift att utarbeta ett förslag till en sammanhål-&lt;br&gt;len rov djurspolitik som gör det möjligt att anlägga en helhetssyn på bio-&lt;br&gt;logiska, jaktliga och näringsmässiga frågor. Utredaren skall redovisa&lt;br&gt;uppdraget till regeringen senast år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet Storslagen fjäll miljö skall Sverige ak-&lt;br&gt;tivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbeta inom ramen för Konventionen mellan Sverige och Norge om&lt;br&gt;renbetning från år 1972. Konventionen gäller t.o.m. den 30 april 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Arbeta inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald, om&lt;br&gt;hotade djur och växter i Europa samt om skydd av flyttande vilda djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i arbete inom FAO om hållbar utveckling i bergsområden&lt;br&gt;(Sustainability in Mountain Areas).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.11 God bebyggd miljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall&lt;br&gt;utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regi-&lt;br&gt;onal och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas tillvara och&lt;br&gt;utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas&lt;br&gt;på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;mark, vatten och andra resurser främjas (miljökvalitetsmål 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den bebyggda miljön ger skönhetsupplevelser och trevnad samt&lt;br&gt;har ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur så&lt;br&gt;att alla människor ges möjlighet till ett rikt och utvecklande liv och så&lt;br&gt;att omfattningen av människors dagliga transporter kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av bygg-&lt;br&gt;nader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap med särskilda&lt;br&gt;värden värnas och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Natur- och grönområden med närhet till bebyggelsen och med&lt;br&gt;god tillgänglighet värnas så att behovet av lek, rekreation, lokal odling&lt;br&gt;samt ett hälsosamt lokalklimat kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Transporter och transportanläggningar lokaliseras och utformas så&lt;br&gt;att skadliga intrång i stads- eller naturmiljön begränsas och så att de&lt;br&gt;inte utgör hälso- eller säkerhetsrisker eller i övrigt är störande för&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljöanpassade kollektivtrafiksystem av god kvalitet finns till-&lt;br&gt;gängliga och förutsättningarna för säker gång- och cykeltrafik är go-&lt;br&gt;da.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Människor utsätts inte för skadliga luftföroreningar, buller-&lt;br&gt;störningar, skadliga radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller&lt;br&gt;säkerhetsrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mark- och vattenområden är fria från gifter, skadliga ämnen och&lt;br&gt;andra föroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av energi, vatten och andra naturresurser sker på&lt;br&gt;ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt och främst för-&lt;br&gt;nybara energikällor används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i&lt;br&gt;fråga med hänsyn till användningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörj-&lt;br&gt;ningen och för natur- och kulturlandskapet bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avfall och restprodukter sorteras så att de kan behandlas efter si-&lt;br&gt;na egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel&lt;br&gt;mellan staden och dess omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö&lt;br&gt;bör kompletteras med delmål avseende trafikbuller, grönområden,&lt;br&gt;kulturhistoriska värden, avfall och naturgrus. Därutöver kan ytter-&lt;br&gt;ligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;forslag. I regeringens förslag läggs dock större vikt vid en positiv&lt;br&gt;livsmiljö, kretslopp och effektivt resursutnyttjande, miljöanpassade&lt;br&gt;transportsystem samt bevarande av biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser, exempelvis Örebro kom-&lt;br&gt;mun, vill bredda miljökvalitetsmålet, medan andra, däribland. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Stockholms län, förespråkar en uppstramning som bl.a. innebär att&lt;br&gt;kulturmiljön inte behandlas i detta sammanhang. Boverket föreslår att&lt;br&gt;målet delas upp i två delar, god livsmiljö i staden och på landet, respekti-&lt;br&gt;ve miljöanpassade städer och bebyggelse. En del remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Göteborgs kommun, vill se en tydligare koppling till skyddet av männi-&lt;br&gt;skors hälsa. Stockholms läns landsting och Kalmar kommun, med flera&lt;br&gt;remissinstanser efterlyser även kvantifierade mål för reducering av bul-&lt;br&gt;ler. Några instanser framhåller samtidigt att det är svårt och kostsamt att&lt;br&gt;minska bullerstörningarna nämnvärt och att detta kräver utveckling av ny&lt;br&gt;teknik. Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och&lt;br&gt;Boverket, saknar mål angående olycksrisker, markföroreningar och män-&lt;br&gt;niskors engagemang i utformningen av tätorterna. Många förslag fram-&lt;br&gt;förs till preciseringar och kompletteringar av de målaspekter som rör&lt;br&gt;grönområden och biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har uttalat tre övergri-&lt;br&gt;pande mål för ekologisk hållbarhet, Skyddet av miljön, Hållbar försörj-&lt;br&gt;ning och Effektiv användning. För att dessa mål skall uppnås föreslår&lt;br&gt;regeringen miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Målet är att städer,&lt;br&gt;tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam&lt;br&gt;livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och&lt;br&gt;kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar&lt;br&gt;skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en lång-&lt;br&gt;siktigt god hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser&lt;br&gt;främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet är av central betydelse för samhällsplaneringen&lt;br&gt;och förutsätter samordning mellan olika samhällssektorer och samverkan&lt;br&gt;mellan berörda aktörer. Vissa delar av målet är beroende av nationella&lt;br&gt;beslut och program som t.ex. åtgärder mot luftföroreningar. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att målet i huvudsak kan uppnås inom en generation. Detta gäl-&lt;br&gt;ler för luftföroreningar och andra hot mot människans hälsa. De delar av&lt;br&gt;målet som avser utbudet av bostäder, arbetsplatser, service och rekrea-&lt;br&gt;tionsmöjligheter i den bebyggda miljön liksom en minskad omfattning av&lt;br&gt;människors dagliga transporter kan ta längre tid att förverkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livskvalitet samt kulturella och estetiska värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att den bebyggda miljön ger skönhets-&lt;br&gt;upplevelser och trevnad samt har ett varierat och för alla tillgängligt ut-&lt;br&gt;bud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur så att alla människor&lt;br&gt;ges möjlighet till ett rikt och utvecklande liv. Vårt sätt att bygga hus, vä-&lt;br&gt;gar och andra anläggningar och vårt sätt att organisera mark-&lt;br&gt;användningen bör påverka människors livsmiljö och hälsa samt natur-&lt;br&gt;och kulturmiljön positivt och leda till att den bebyggda miljön kan tillgo-&lt;br&gt;dose människors olika behov. Såväl lokaliseringen och utformningen&lt;br&gt;som användningen av bebyggelse och infrastruktur skall medverka till att&lt;br&gt;bebyggelsen blir sammanhållen och att olika funktioner blandas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En innebörd av det föreslagna miljökvalitetsmålet är att det kulturella,&lt;br&gt;historiska och arkitektoniska arvet i form av byggnader, anläggningar&lt;br&gt;och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap med särskilda värden&lt;br&gt;skall bevaras och utvecklas. Detta kulturarv berikar livsmiljön, ger kun-&lt;br&gt;skaper om vår kulturs utveckling och stärker ortens och dess invånares&lt;br&gt;identitet. Det är därför viktigt att detta arv bevaras och att bebyggelse-&lt;br&gt;miljöns kontinuitet inte bryts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av natur- och grönområden samt biologisk mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ingår att natur- och grön-&lt;br&gt;områden med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas&lt;br&gt;så att behovet av lek och rekreation, lokal odling och ett hälsosamt lokal-&lt;br&gt;klimat kan tillgodoses. Närheten till parker och naturområden är av stor&lt;br&gt;betydelse för livskvaliteten i städer och tätorter. Parker och naturområden&lt;br&gt;bidrar till förbättring av luftkvalitet och lokalklimat och de har även be-&lt;br&gt;tydelse för reningen av förorenat ytvatten. De bör därför skyddas och&lt;br&gt;vårdas samtidigt som möjligheten att skapa nya attraktiva områden bör&lt;br&gt;tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär också att den biologiska mångfalden och det kulturhisto-&lt;br&gt;riska arvet som är knutet till parker och naturområden bevaras och ut-&lt;br&gt;vecklas. Den biologiska mångfalden av såväl växter som djur i tätortsom-&lt;br&gt;råden är ofta förvånansvärt rik. Art- och individrikedom påverkas dock i&lt;br&gt;hög grad om grönområdena minskar i yta och om de ekologiska samban-&lt;br&gt;den mellan dessa områden bryts. Det är därför angeläget att grönområden&lt;br&gt;värnas i sin helhet samt att sammanhängande natur- och grönområden&lt;br&gt;liksom spridningskorridorer mellan områdena skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskat transportbehov och miljöanpassade resor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transporter är av grundläggande betydelse för samhällets funktion och&lt;br&gt;utveckling. Trafiken är samtidigt en av de främsta orsakerna till många&lt;br&gt;av dagens miljöproblem i den bebyggda miljön. Miljökvalitetsmålet God&lt;br&gt;bebyggd miljö innebär att transporter och transportanläggningar lokalise-&lt;br&gt;ras och utformas så att de inte utgör hälso- och säkerhetsrisker eller i öv-&lt;br&gt;rigt är störande för miljön och så att skadliga intrång i stads- eller natur-&lt;br&gt;miljön begränsas. Transporterna dominerar i dag våra städer och tätorter.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikens miljöproblem som luftföroreningar, buller, intrång, hindrande Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;barriärer och otrivsel är därför angelägna att komma till rätta med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större transportanläggningar kan i många fall fungera som barriärer&lt;br&gt;som hindrar människors förflyttning till fots och med cykel i den be-&lt;br&gt;byggda miljön samt försämrar spridningsmöjlighetema för växter och&lt;br&gt;djur. Denna barriäreffekt varierar bl.a. med trafikflödets omfattning och&lt;br&gt;hastighet. Ny- och ombyggnad av trafikanläggningar kan innebära in-&lt;br&gt;trång i bebyggelsemiljöer genom att byggnader rivs, människor tvingas&lt;br&gt;flytta och kulturmiljöer försvinner. Intrång i naturmiljön i tätorternas&lt;br&gt;närhet kan få till följd att naturvärden och ekologiskt viktiga miljöer för-&lt;br&gt;störs, att värdefull jordbruksmark och skogsmark tas i anspråk samt att&lt;br&gt;natur- och rekreationsområden utsätts för buller. Det är därför önskvärt&lt;br&gt;att behovet av transporter i städer och tätorter minimeras samt att den&lt;br&gt;faktiska hastigheten begränsas till 30 km/tim bl.a. på platser där biltrafik&lt;br&gt;blandas med gång- och cykeltrafik. Därigenom kan behovet av ytterligare&lt;br&gt;transportanläggningar begränsas, intrång i värdefull stadsmiljö undvikas&lt;br&gt;samt gåendes och cyklisters krav på tillgänglighet och säkerhet tillgodo-&lt;br&gt;ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målformuleringen anger att miljöanpassade kollektivtrafiksystem med&lt;br&gt;god kvalitet skall finnas tillgängliga och förutsättningarna för gång- och&lt;br&gt;cykeltrafik skall vara goda. Det är i tätorterna och deras närområden som&lt;br&gt;det finns störst möjlighet att komma till rätta med trafikens samlade mil-&lt;br&gt;jöproblem. Med ordentliga satsningar på miljöanpassade transport-&lt;br&gt;system för kollektivtrafik med god tillgänglighet minskar behovet av&lt;br&gt;bilresande och därmed de miljöproblem som är förknippade med bilis-&lt;br&gt;men. Bekväma och säkra gång- och cykelförbindelser är också betydelse-&lt;br&gt;fulla för att persontransporterna i tätorterna skall vara långsiktigt hållba-&lt;br&gt;ra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd mot hälsorisker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig innebörd av miljökvalitetsmålet är att människor inte skall ut-&lt;br&gt;sättas för skadliga luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga radonhalter&lt;br&gt;eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker. Detta överensstäm-&lt;br&gt;mer med synpunkter från flera remissinstanser som efterfrågar en kopp-&lt;br&gt;ling till skyddet av människors hälsa. Vägtrafiken är den största källan&lt;br&gt;till luftföroreningar i tätorter. Andra källor är uppvärmning och olika&lt;br&gt;tillverkningsprocesser. Luftföroreningarna från vägtrafiken innehåller&lt;br&gt;många ämnen som skadar människors hälsa och välbefinnande, bebyg-&lt;br&gt;gelse och kulturhistoriska minnesmärken samt den regionala och globala&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvävedioxid är ett av de allvarligaste hoten mot vår hälsa i trafikbe-&lt;br&gt;lastade miljöer. Astmatiker och barn är särskilt känsliga och kan påver-&lt;br&gt;kas akut vid halter på 200-500 mg kvävedioxid per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. Gränsvärdet är&lt;br&gt;100 mg per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och uppskattningsvis en miljon människor i Sverige ut-&lt;br&gt;sätts för koncentrationer av kvävedioxid som överstiger gränsvärdet.&lt;br&gt;Partiklar från vägtrafikens utsläpp i stadsluften kan orsaka akuta luft-&lt;br&gt;vägsproblem hos personer med astma. Trafiken samt lokal förbränning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av fasta bränslen är dominerande källor till luftutsläpp av cancerfram-&lt;br&gt;kallande ämnen (se vidare avsnitt 4.2.1 Frisk luft).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tätorternas luftföroreningar har dock minskat vad gäller svaveldioxid&lt;br&gt;och sot. Även halterna av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen har&lt;br&gt;minskat, dock inte i tillräcklig grad. Problemen kvarstår beträffande&lt;br&gt;marknära ozon, vissa kolväten och partiklar. Beslutade åtgärder angående&lt;br&gt;utsläpp från fordon och miljöklassning av bränslen kommer på sikt att&lt;br&gt;minska de lokala hälsoproblem som orsakas av luftutsläpp från vägtrafi-&lt;br&gt;ken. Utsläppen från småskalig vedeldning kan innebära problem med sot&lt;br&gt;och kolväten. Vedeldningens miljöproblem kan dock minskas kraftigt&lt;br&gt;genom användning av miljöanpassade pannor i kombination med acku-&lt;br&gt;mulatortankar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Buller kan ge hörselskador men även annan hälsopåverkan som sömn-&lt;br&gt;störningar, huvudvärk, yrsel och ökad produktion av stress-hormoner.&lt;br&gt;Buller kan också göra det svårt att uppfatta samtal och medföra obehag&lt;br&gt;och vantrivsel. Boende vid hårt trafikerade gator och trafikleder är sär-&lt;br&gt;skilt utsatta för bullerstörningar. Trafiken ger också bullerstörningar i&lt;br&gt;natur- och rekreationsområden, inte minst i närheten av större städer där&lt;br&gt;behovet av tysta områden är särskilt stort. Med åtgärder för trafikminsk-&lt;br&gt;ningar i svårt bullerstörda områden samt med bullerskydd och förbättrad&lt;br&gt;ljudisolering finns goda förutsättningar att minska bullerstörningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandevis många bostäder i Sverige har höga radonhalter på&lt;br&gt;grund av att radongas från mark eller vatten tränger in i bostäderna. Vissa&lt;br&gt;äldre bostäder är även byggda med olämpliga byggnadsmaterial som kan&lt;br&gt;medföra höga radonhalter. Långvarig exponering för höga radonhalter i&lt;br&gt;dessa sammanhang leder till ökad risk för lungcancer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förorenade mark- och vattenområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet fastslår att mark- och vattenområden skall vara fria&lt;br&gt;från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Förorenade markom-&lt;br&gt;råden kan utgöra en hälsorisk t.ex. genom att barn far i sig gifter om de&lt;br&gt;stoppar jord och grus i munnen, genom att människor äter växter från&lt;br&gt;förorenade områden eller genom läckage till dricksvatten. Förorenad&lt;br&gt;mark kan också vara svår att utnyttja för byggande om den inte saneras&lt;br&gt;och efterbehandlas. Människor skall kunna använda växter och animalie-&lt;br&gt;produkter som föda samt kunna nyttja grundvattnet utan risk för hälsan.&lt;br&gt;Direktkontakt med jord, damm eller gaser far inte innebära risk för för-&lt;br&gt;giftning och inte heller ge besvär såsom kortvariga hudutslag. Med åt-&lt;br&gt;gärder som sanering och efterbehandling av förorenade områden kan så-&lt;br&gt;dana risker undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med energi, naturgrus och andra resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljökvalitetsmål syftar till att användningen av&lt;br&gt;energi, vatten och andra naturresurser skall ske på ett effektivt, resursbe-&lt;br&gt;sparande och miljöanpassat sätt och att främst fömybara energikällor&lt;br&gt;skall användas. Städer har särskilda förutsättningar för resurshushållning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och långsiktiga investeringar i effektiva system för hantering av energi, Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vatten, avlopp och avfall. En stor del av städernas energianvändning gäl-&lt;br&gt;ler transporter, industriproduktion samt uppvärm-ning av hushåll och&lt;br&gt;kontor. Mellan åren 1970 och 1990 har energi-användningen inom trans-&lt;br&gt;portområdet ökat med ca 50 %. Genom ökad energihushållning och an-&lt;br&gt;vändning av fömybara energikällor kan riskerna för klimatförändringar,&lt;br&gt;luftföroreningar och andra hot mot miljö och människors hälsa minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljökvalitetsmålet anges att naturgrus skall nyttjas endast när ersätt-&lt;br&gt;ningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till användningsområ-&lt;br&gt;det. Eftersom tillgången är begränsad är det angeläget att naturgrus en-&lt;br&gt;dast används för de ändamål som det oundgängligen behövs för. Ett&lt;br&gt;överuttag av naturgrus leder till en framtida bristsituation och svårigheter&lt;br&gt;för kommande generationer att tillgodose sina behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär även att naturgrusavlagringar med stort värde för&lt;br&gt;dricksvattenförsörjningen och för natur- och kulturlandskapet skall beva-&lt;br&gt;ras. Inom vissa områden i landet är försörjningen med dricksvatten näs-&lt;br&gt;tan uteslutande beroende av naturgrusförekomstema vilket innebär att&lt;br&gt;utvinningen av naturgrus måste upphöra helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att naturgrusuttaget begränsas har också stor betydelse för bevarandet&lt;br&gt;av de rullstensåsar från vilka naturgrus till största del tas ut. Rullstenså-&lt;br&gt;sama har en viktig funktion som ytvattenrenare och är även genom sina&lt;br&gt;natur- och kulturvärden värdefulla inslag i landskapet.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-22.png" style="width:294pt;height:244pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsanpassad avfallshantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö innefattar även frågor om avfall&lt;br&gt;och kretslopp. Den totala mängden avfall liksom avfallets farlighet skall&lt;br&gt;minska. Avfall och restprodukter skall sorteras så att de kan behandlas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mellan staden och dess omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora mängden avfall i städer och tätorter är i sig ett stort problem.&lt;br&gt;Samtidigt finns här goda möjligheter att utveckla effektiva system för&lt;br&gt;återvinning och avfallshantering. En stad är beroende av sitt omland för&lt;br&gt;sin försörjning av vatten m.m. och för avsättning av restprodukter. Av-&lt;br&gt;fallsprodukter måste i högre grad kunna återföras och återvinnas i slutna&lt;br&gt;kretslopp. Detta kräver bättre sortering, rening från miljögifter samt&lt;br&gt;uppmärksamhet på hygieniska aspekter (se vidare kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett kretsloppssamhälle).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har med anledning av propositionen Infrastrukturinriktning&lt;br&gt;för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.&lt;br&gt;1996/97:174) tagit ställning till enhetliga riktvärden för trafikbuller och&lt;br&gt;till genomförandet av åtgärdsprogram för att minska bullerstörningarna.&lt;br&gt;Regeringen anser att de beslutade riktvärdena bör ses som långsiktiga&lt;br&gt;mål. I en första etapp bör åtgärdsprogrammen omfatta minst de fastighe-&lt;br&gt;ter som exponeras för buller motsvarande vissa i propositionen angivna&lt;br&gt;nivåer och däröver. Den första etappen av åt gärdsprogrammet är under&lt;br&gt;genomförande. Arbetet skall därefter fortsätta med en andra etapp. För-&lt;br&gt;svarsmakten, Banverket, Vägverket, Luftfartsverket och länsstyrel-sema&lt;br&gt;har regeringens uppdrag att analysera och senast den 1 september 1998&lt;br&gt;redovisa ytterligare åtgärder mot buller som kan genomföras under peri-&lt;br&gt;oden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllandet av riktvärdena. Bo-&lt;br&gt;verket har nyligen fått i uppdrag att utarbeta underlag för tillämpning av&lt;br&gt;riktvärden för bl.a. trafikbuller vid planläggning och byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i december 1994 om ändring i lagen (1987:12)&lt;br&gt;om hushållning med naturresurser m.m. genom att införa ett särskilt&lt;br&gt;skydd för nationalstadsparker i en ny 7 § i lagens tredje kapitel&lt;br&gt;(prop.1994/95:3, bet. 1994/95:BoU6, rskr. 1994/95:52). Genom lagänd-&lt;br&gt;ringen inrättades området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som&lt;br&gt;landets första nationalstadspark. I propositionen gjordes den bedömning-&lt;br&gt;en att ytterligare något eller några områden i landets tätortsregioner kan&lt;br&gt;behöva motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I maj 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare (dir. 1995:82)&lt;br&gt;med uppdrag att utreda behovet av att inrätta ytterligare national-&lt;br&gt;stadsparker och att lämna förslag till områden som kan vara aktuella för&lt;br&gt;ett sådant skydd. Utredaren lämnade år 1996 betänkandet National-&lt;br&gt;stadsparker (SOU 1996:38). Utredaren visade att det i många av våra&lt;br&gt;svenska städer finns centrala park-, natur- och rekreationsområden beva-&lt;br&gt;rade som inte bara har stora natur- och kulturvärden utan som också ger&lt;br&gt;möjlighet att bibehålla det nära samspelet mellan stadsbebyggelsen och&lt;br&gt;landskapet utanför staden. Utredaren föreslog att områdena Uppsalaåsen-&lt;br&gt;Fyrisån i Uppsala och Älvrummet i Trollhättan skall skyddas som natio-&lt;br&gt;nalstadsparker. Ett fördjupat underlag för bedömning av förslagen har på&lt;br&gt;regeringens uppdrag tagits fram av Uppsala och Trollhättans kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlaget redovisades till regeringen av länsstyrelserna i Uppsala och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Älvsborgs län hösten 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare tagit ställning för att behovet av grönområden&lt;br&gt;skall tillgodoses i den kommunala planeringen (prop. 1990/91:90, s. 31,&lt;br&gt;bet. 1990/91 :JoU 30, rskr. 1990/91:338). Grönområden nära bostaden är&lt;br&gt;en viktig komponent i människors välbefinnande och särskilt viktig för&lt;br&gt;barns utveckling. Naturvårdsverket har i utvärderingen av kommunernas&lt;br&gt;miljöarbete (Hur har det gått, MIL 97, Rapport 4698) bedömt att kom-&lt;br&gt;munerna har kommit långt mot målet men att en del återstår att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdag och regering har tidigare tagit ställning för att den värdefulla&lt;br&gt;kulturmiljön i städerna skall bevaras (prop. 1990/91:90). Detta mål inne-&lt;br&gt;fattas i det nya miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-23.png" style="width:294pt;height:294pt;"/&gt;
&lt;p&gt;De befintliga miljömålen angående exploatering av mark och vatten&lt;br&gt;för bebyggelse, anläggningar och infrastruktur innefattas i miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålet God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare, bl.a. i proposition 1990/91:90 s. 38 i fråga om&lt;br&gt;täktverksamhet framhållit att ändliga naturresurser skall nyttjas så för-&lt;br&gt;siktigt att även framtida generationer far tillgång till råvaror. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket gjorde i aktionsprogrammet Ett miljöanpassat samhälle/&lt;br&gt;Miljö -93 (rapport 4234) bedömningen att 70-80 % av dagens naturgrus-&lt;br&gt;produktion är möjlig att på sikt ersätta med andra material. Denna be-&lt;br&gt;dömning ligger till grund för Naturvårdsverkets förslag till miljömål an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gående naturgrusanvändning. För att tillgången på och behovet av natur-&lt;br&gt;grus i samhället skall kunna bedömas, har riksdagen med anledning av&lt;br&gt;proposition 1990/91:90 beslutat att grushushållningsplaner skall upprät-&lt;br&gt;tas för områden där materialförsörjningen är problematisk eller konflikter&lt;br&gt;om markanvändningen föreligger. För att åstadkomma en bättre hushåll-&lt;br&gt;ning med naturgrus har riksdagen med anledning av propositionen om&lt;br&gt;lag om skatt på naturgrus (prop. 1995/96:87, bet. 1995/96:SkU18, rskr.&lt;br&gt;1995/96:122) även beslutat införa en skatt på naturgrus från den 1 juli&lt;br&gt;1996. Skatten tas ut med fem kronor per ton naturgrus. Skattskyldig är&lt;br&gt;den som antingen exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 18 § na-&lt;br&gt;turvårdslagen (1964:822) eller för annat ändamål än markinnehavarens&lt;br&gt;husbehov exploaterar en täkt med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;eller enligt 38 § väglagen (1971:948) har fatt rätt till täkt på annans mark.&lt;br&gt;Av regeringens proposition Miljöbalk (prop. 1997/98:45) följer vidare att&lt;br&gt;hushållning med bl.a. råvaror är en grundläggande förutsättning för&lt;br&gt;främjandet av en hållbar utveckling. En fullständig redovisning av tidiga-&lt;br&gt;re mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet kan uppnås inom en generation. Denna inriktning skall&lt;br&gt;vara styrande för myndigheternas fortsatta arbete samt utgångspunkt för&lt;br&gt;det arbete som den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1&lt;br&gt;skall utföra. Regeringen gör bedömningen att följande delmål bör gälla&lt;br&gt;för det fortsatta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Trafikbullret i tätorter bör minska så att det underskrider gällande&lt;br&gt;riktvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits i samband med 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;beslut och då avsett Naturvårdsverkets riktlinjer. Riktvärden som ersätter&lt;br&gt;dessa riktlinjer har antagits i samband med beslut angående proposition&lt;br&gt;1996/97:53 vilket nu uttrycks i delmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden skall&lt;br&gt;tillgodoses i den kommunala planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits i samband med 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;beslut och utvecklats i regeringens proposition Kommunal översikts-&lt;br&gt;planering enligt plan- och bygglagen m.m. (prop. 1994/95:230) samt&lt;br&gt;även i regeringens proposition Framtidsformer - handlingsprogram för&lt;br&gt;arkitektur, formgivning och design (prop. 1997/98:117).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas&lt;br&gt;tillvara och förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits i samband med 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;beslut och utvecklats i regeringens proposition Framtidsformer -&lt;br&gt;handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (prop.&lt;br&gt;1997/98:117).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den totala mängden deponerat avfall (exklusive gruvavfall) bör ha&lt;br&gt;minskat med 50-70 % till år 2005 räknat från 1994 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har behandlats av riksdagen i samband med 1996 års propo-&lt;br&gt;sition om hanteringen av uttjänta varor. Delmålet har inte förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av naturgrus bör minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet har tidigare antagits i samband med 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;beslut och utvecklats i regeringens proposition om lag om skatt på natur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grus (prop. 1995/96:87). Den parlamentariska beredningen bör överväga&lt;br&gt;i vilken takt som, med hänsyn tagen till bl.a. samhälls-ekonomiska kon-&lt;br&gt;sekvenser, målet kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla nya delmål. Några exempel på utgångspunkter är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För förverkligandet av ett långsiktigt hållbart transportsystem är det&lt;br&gt;betydelsefullt att det i landets större städer under de närmaste åren utar-&lt;br&gt;betas program och planer för trafiksystemet som anger hur kollektivtra-&lt;br&gt;fiken kan stärkas och biltrafiken kan begränsas till år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har utvecklats med utgångspunkt i 1998 års transport-&lt;br&gt;politiska proposition och Habitat-agendan som antogs vid FN:s konfe-&lt;br&gt;rens om boende, bebyggelse och stadsutveckling år 1996 i Istanbul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— I arbetet för en giftfri miljö är det betydelsefullt att det under de&lt;br&gt;närmaste åren tas fram regionala och lokala program för hur efterbe-&lt;br&gt;handling av mark- och vattenområden där gifter och andra föroreningar&lt;br&gt;har lagrats kan vara utförd till år 2020.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer till viss del från Naturvårdsverkets förslag i rappor-&lt;br&gt;ten Ren luft och gröna skogar (rapport 4765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om minskat trafikbuller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anger som delmål att trafikbullret bör minskas så att det un-&lt;br&gt;derskrider gällande riktvärden. Detta mål föreslogs ursprungligen i pro-&lt;br&gt;positionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90) med formuleringen att&lt;br&gt;trafikbullret bör minska så att det underskrider Naturvårdsverkets rikt-&lt;br&gt;linjer. I samband med propositionen Infrastrukturinriktning för framtida&lt;br&gt;transporter (prop. 1996/97:53) har riksdagen behandlat förslag till rikt-&lt;br&gt;värden för trafikbuller som ersätter tidigare riktlinjer samt åtgärdspro-&lt;br&gt;gram för att uppnå riktvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om behovet av grönområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De parker och naturområden som finns i och i anslutning till landets stör-&lt;br&gt;re städer är en mycket värdefull resurs för rekreation, natur- och kultur-&lt;br&gt;upplevelser, lokalklimat m.m. Regeringen bedömer därför att ett delmål&lt;br&gt;för bevarande av sådana områden samt deras natur- och kulturvärden är&lt;br&gt;angeläget i samband med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Ett&lt;br&gt;viktigt led i denna strävan kan utgöras av att program och planer tas fram&lt;br&gt;för bevarande av parker och naturområden i landets större städer och tät-&lt;br&gt;orter. Målet överensstämmer med regeringens förslag i proposition.&lt;br&gt;1990/91:90 att behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områ-&lt;br&gt;den skall tillgodoses i den kommunala planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om kulturhistoriska och estetiska värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet överensstämmer med regeringens förslag i prop. 1990/91:90 att&lt;br&gt;den värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras. I propositionen&lt;br&gt;Framtidsformer - handlingsprogram för arkitektur, formgivning och de-&lt;br&gt;sign (prop. 1997/98:117) har regeringen föreslagit ändringar av plan- och&lt;br&gt;bygglagen så att planläggning också skall främja en estetiskt tilltalande&lt;br&gt;utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikations-leder och&lt;br&gt;andra anläggningar. Kommunerna har en nyckelroll när det gäller att ver-&lt;br&gt;ka för bevarande av kulturarv och miljövärden samt främjande av en god&lt;br&gt;byggnadskultur och en god bebyggelsemiljö. I propositionen bedömer&lt;br&gt;regeringen att landets kommuner bör uppmuntras att anta strategier eller&lt;br&gt;lokala handlingsprogram för att stärka kvalitets-aspekter och miljökvali-&lt;br&gt;teter i den bebyggda miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om deponering av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att minska mängderna avfall till deponering är av avgörande betydelse&lt;br&gt;från såväl resurs- som miljösynpunkt. Stora delar av hushållsavfallet, det&lt;br&gt;icke branschspecifika avfallet samt byggavfall och rivningsmaterial ut-&lt;br&gt;görs av material som bör kunna utnyttjas på olika sätt i stället för att de-&lt;br&gt;poneras. Mycket av det avfall som i dag deponeras ger upphov till mil-&lt;br&gt;jöproblem och en minskad deponering leder därför till minskad miljöbe-&lt;br&gt;lastning. Naturvårdsverket ger i rapporten Aktionsplan Avfall (rapport&lt;br&gt;4601) förslag på mål för avfallsområdet som ligger till grund för rege-&lt;br&gt;ringens bedömning. Regeringen anser att den totala mängden deponerat&lt;br&gt;avfall exklusive gruvavfall bör ha minskat med 50-70 % till år 2005 räk-&lt;br&gt;nat från 1994 års nivå. Dessa delmål överensstämmer med mål som har&lt;br&gt;behandlats av riksdagen i samband med regeringens proposition om&lt;br&gt;hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar&lt;br&gt;för alla (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). För-&lt;br&gt;slag till åtgärder för att nå målen har i det sammanhanget antagits av&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet om minskad användning av naturgrus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anger som delmål att användningen av naturgrus bör mini-&lt;br&gt;meras. I proposition 1990/91:90 föreslog regeringen att använd-ningen&lt;br&gt;av icke fömybara naturresurser i hög grad skall präglas av en ansvarsfull&lt;br&gt;hushållning. I propositionen angav regeringen att ändliga naturresurser&lt;br&gt;skall utnyttjas försiktigt så att även framtida generationer far tillgång till&lt;br&gt;råvaror. Regeringen angav även att grushus-hållningsplaner upprättas för&lt;br&gt;områden med materialförsörjningsproblem eller markanvändningskon-&lt;br&gt;flikter och att försörjningen i sådana områden i första hand inriktas mot&lt;br&gt;bergtäkter och andra alternativ till naturgrus. Naturvårdsverket har i sin&lt;br&gt;rapport Ren luft och gröna skogar (rapport 4765) föreslagit att naturgru-&lt;br&gt;set skall utgöra högst 20 % av den totala grusanvändningen år 2020. Ut-&lt;br&gt;tag av naturgrus behandlas vidare i avsnitt 4.2.2. Grundvatten av god&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En rad viktiga insatser behöver göras av landets kommuner och av de&lt;br&gt;myndigheter som har ansvar för att detta miljökvalitetsmål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bullerstörningarna i tätorter bör begränsas kraftigt såväl vad gäller&lt;br&gt;bullernivåerna som antalet människor som utsätts för buller. En minsk-&lt;br&gt;ning av trafikbullret är särskilt viktig eftersom detta buller svarar för&lt;br&gt;minst 90 % av det totala hälsoskadliga bullret. Bullerexponeringen bör på&lt;br&gt;sikt minska så att den ligger under de av riksdagen beslutade riktvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna bör samråda med kommunerna om behovet av åtgär-&lt;br&gt;der för att miljökvalitetsmålet skall kunna uppnås. De bör även samråda&lt;br&gt;om förutsättningarna för att främja målet genom utveckling av den kom-&lt;br&gt;munala planeringen, genom stärkt mellankommunalt samarbete samt&lt;br&gt;genom samverkan om regionala miljö- och hushållningsprogram. Det&lt;br&gt;ankommer på berörda myndigheter, bl.a. Boverket, Naturvårds-verket,&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet, Vägverket och Statens institut för kommunika-&lt;br&gt;tionsanalys (SIKA) att verka för att miljökvalitetsmålet uppmärksammas&lt;br&gt;i kommunala och regionala planer och program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser mot luftföroreningar och insatser i förorenade områden be-&lt;br&gt;handlas i avsnitten 4.2.1 Frisk luft och 4.2.12 Giftfri miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö skall Sverige aktivt&lt;br&gt;agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i uppföljningen av åtaganden i den s.k. Habitatagendan, det&lt;br&gt;handlingsprogram för en hållbar utveckling av städer och bebyggelse-&lt;br&gt;miljöer, som antogs vid FN-konferensen Habitat II år 1996 i Istanbul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i Baltic 21, ett samarbetsprojekt mellan elva länder för att ta&lt;br&gt;fram en Agenda 21 för Östersjöregionen, där bl.a. kommunikationer och&lt;br&gt;energi är några av sju prioriterade frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i planeringsarbetet Vision and Strategies Around the Baltic&lt;br&gt;Sea, VASAB 2010, särskilt vad gäller samverkan mellan städer och håll-&lt;br&gt;bar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i arbetet med regional utvecklingsplanering för ett långsiktigt&lt;br&gt;hållbart samhälle inom ramen för ESDP (European Spatial Development&lt;br&gt;Perspective) och EU:s INTERREG-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom ramen för Östersjösamarbetet delta i kulturmiljösammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i arbetet med frågor om stadsmiljö och stadsutveckling inom&lt;br&gt;EU och OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.12&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Giftfri miljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller&lt;br&gt;som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota männi-&lt;br&gt;skors hälsa eller den biologiska mångfalden (miljökvalitetsmål 12).&lt;br&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära&lt;br&gt;bakgrundsnivåerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö bör&lt;br&gt;kompletteras med ett delmål avseende utsläpp och läckage till miljön,&lt;br&gt;som enligt Esbjergdeklarationen och Helsingforskommissionen&lt;br&gt;(HELCOM) skall vara uppnått till år 2020. Därutöver behöver de&lt;br&gt;riktlinjer för kemikaliepolitiken som redovisas i avsnitt 6.2 tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Kemikontoret och In-&lt;br&gt;dustriförbundet, anser att förslaget innebär en omtolkning av Esbjerg-&lt;br&gt;deklarationen, vilket de liksom andra företrädare för näringslivet är kri-&lt;br&gt;tiska till. Remissinstanserna är inte överens om huruvida målen skall&lt;br&gt;sikta på att begränsa riskerna med användning, eller användningen i sig.&lt;br&gt;Många anser att målet måste konkretiseras genom att begränsningsmål&lt;br&gt;för enskilda ämnen formuleras och etappmål ställs upp. Bättre underlag&lt;br&gt;krävs för detta. Åtgärdsmål för efterbehandling av förorenad mark re-&lt;br&gt;spektive användning av bekämpningsmedel efterfrågas också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljökvalitetsmålet är att miljön skall&lt;br&gt;vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av sam-&lt;br&gt;hället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfal-&lt;br&gt;den. Det skall bidra till att uppnå två av regeringens övergripande mål för&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling - Skyddet av miljön och Hållbar försörj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet utgår från Esbjergdeklarationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet utgår från den s.k. Esbjergdeklarationen som Sverige och Nordsjö-&lt;br&gt;konferensens övriga deltagarländer undertecknade i Esbjerg år 1995. I&lt;br&gt;deklarationen formuleras målet att utsläppen av farliga ämnen till Nord-&lt;br&gt;sjön skall ha upphört år 2020. Det slutliga målet är att halterna av natur-&lt;br&gt;främmande ämnen i miljön skall vara nära nollnivån och av naturligt fö-&lt;br&gt;rekommande ämnen nära bakgrundsnivåerna. I deklarationen definieras&lt;br&gt;farliga ämnen såsom ämnen eller ämnesgrupper som är toxiska, långliva-&lt;br&gt;de och bioackumulerbara. Miljökvalitetsmålet innebär att Esbjergdekla-&lt;br&gt;rationens mål kommer att gälla för miljön i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HELCOM har vid ministermötet i Visby 1996 antagit ett mål för Ös-&lt;br&gt;tersjön som motsvarar Esbjergdeklarationens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet är en tillämpning av försiktighetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det modema samhället är i hög grad beroende av en mängd kemikalier. I&lt;br&gt;dag används globalt över 30 000 olika kemiska ämnen. Farliga kemiska&lt;br&gt;ämnen kan komma ut i miljön genom utsläpp från tillverkningsindustrin.&lt;br&gt;Vanligare är dock att kemiska ämnen ingår i varor som sprids via handel&lt;br&gt;över hela världen. Ämnena kan då läcka ut i miljön vid användningen av&lt;br&gt;varorna eller då dessa slutligen blir avfall. I miljön sker en ytterligare&lt;br&gt;spridning genom vindar, vattenströmmar och andra naturliga processer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många ämnen är långlivade och en del kan därtill ansamlas och spridas&lt;br&gt;i miljön på ett sätt som inte kan förutses. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;några av de mest ökända miljögiftema i dag förekommer i höga koncent-&lt;br&gt;rationer hos däggdjur som lever i polartrakterna, långt från de miljöer där&lt;br&gt;ämnena produceras och används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vetenskapliga underlaget gällande många hälso- och miljöfarliga&lt;br&gt;ämnen är i dag alltför bristfälligt för att kvantitativa miljökvalitetsmål&lt;br&gt;skall kunna formuleras. Därtill kommer okända samverkanseffekter av&lt;br&gt;olika ämnen. Osäkerheten är särskilt stor beträffande upplagringen av&lt;br&gt;stabila ämnen i teknosfären och oavsiktlig bildning av miljögifter i pro-&lt;br&gt;cesser, som nedbrytningsprodukter i miljön eller i organismer&lt;br&gt;(metaboliter). I dag uppmärksammas också tidigare okända effekter som&lt;br&gt;t.ex. hormonell påverkan. I miljön finns sannolikt också ett stort antal&lt;br&gt;potentiellt farliga ämnen som alstras genom mänsklig verksamhet och&lt;br&gt;som ännu inte är identifierade. Det förekommer biologiska effekter i&lt;br&gt;miljön och på människor som vi i dag inte kan förklara men där en av&lt;br&gt;orsakerna kan vara spridningen av kemikalier. Exempel på sådana effek-&lt;br&gt;ter är älgsjukan, laxyngeldöden i Östersjön och ökningen av allergier hos&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av detta är att skadliga ämnen som framställts i samhället&lt;br&gt;inte bör tillåtas att lagras upp i miljön. Detta är det enda säkra sättet att&lt;br&gt;undvika negativa hälso- och miljöeffekter och är därför en tillämpning av&lt;br&gt;försiktighetsprincipen, som innebär att om risk för allvarlig skada före-&lt;br&gt;ligger får avsaknaden av full vetenskaplig bevisning inte användas som&lt;br&gt;ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare tagit ställning för att användningen av ett antal&lt;br&gt;olika kemiska ämnen skall minska eller upphöra (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:338 och prop. 1993/94:163, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273, prop. 1996/97:172, bet.&lt;br&gt;1996/97:JoU7, rskr. 1997/98:55). De uppföljningar som Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen och Naturvårdsverket har gjort av målen om minskad an-&lt;br&gt;vändning av de utpekade miljö- och hälsofarliga ämnena visar att målen i&lt;br&gt;stor utsträckning har nåtts eller kommer att nås. Riktlinjer för fortsatt&lt;br&gt;arbete inom kemikalieområdet, internationella insatser och viktiga aktö-&lt;br&gt;rer redovisas i kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet. En fullständig&lt;br&gt;redovisning av tidigare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;följande delmål bör gälla for det fortsatta arbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Föroreningen av Östersjön och dess tillrinningsområde samt Nord-&lt;br&gt;sjön skall förhindras genom att utsläpp och läckage av farliga ämnen&lt;br&gt;reduceras i en stegvis process med målet att dessa utsläpp och läckage&lt;br&gt;skall ha upphört inom 25 år (2020).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med farliga ämnen avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ämnen eller ämnesgrupper som är toxiska, persistenta och bioacku-&lt;br&gt;mulerbara. Inom Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) diskuteras för&lt;br&gt;närvarande att till farliga ämnen också hänföra andra ämnen eller ämnes-&lt;br&gt;grupper som visserligen inte möter samtliga ovanstående kriterier men&lt;br&gt;som ger lika stor anledning till oro. Beslut om detta väntas under somma-&lt;br&gt;ren år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet kommer från Esbjergdeklarationen som Sverige ställt sig&lt;br&gt;bakom och har dessutom antagits av HELCOM vid statsministrarnas&lt;br&gt;möte i Visby 1996. Det understöds även av slutsatserna i Kemi-&lt;br&gt;kommitténs betänkande En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör vidare bedömningen att miljökvalitetsmålet Giftfri&lt;br&gt;miljö därutöver bör kompletteras med ett antal delmål som presenteras&lt;br&gt;under andra målavsnitt. Dessa delmål avser den ekologiskt odlade area-&lt;br&gt;len (avsnitt 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap), oljeutsläpp till vatten (avsnitt&lt;br&gt;4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård), dricks-vattentäkter&lt;br&gt;(avsnitt 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag), en enhetlig standard för&lt;br&gt;deponier (avsnitt 4.2.2 Grundvatten av god kvalitet), svaveldioxid&lt;br&gt;(avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning), utsläppen av cancerframkallande&lt;br&gt;ämnen till luft (avsnitt 4.2.1 Frisk luft) och utsläpp av flyktiga organiska&lt;br&gt;ämnen från transporter (avsnitt 4.2.1 Frisk luft). Regeringen avser dess-&lt;br&gt;utom att ge berörda myndigheter i uppdrag att utveckla delmål i fråga om&lt;br&gt;planer och program för efterbehandling av mark- och vattenområden&lt;br&gt;(avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom dessa delmål anger regeringen, i avsnitt 6.2 Ytterligare rikt-&lt;br&gt;linjer för kemikaliepolitiken, riktlinjer för varor med organiska ämnen&lt;br&gt;som har vissa angivna egenskaper och effekter samt varor med kvicksil-&lt;br&gt;ver, kadmium och bly.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att en giftfri miljö skall kunna åstadkommas måste utsläpp, läckage&lt;br&gt;och diffus spridning av farliga ämnen upphöra. Detta förutsätter åtgärder&lt;br&gt;vid all form av hantering med sådana ämnen. Ansvaret för att kemiska&lt;br&gt;produkter hanteras på ett sätt som inte innebär risker för hälsa och miljö&lt;br&gt;ligger enligt dagens lagstiftning otvetydigt på den som tillverkar, försäl-&lt;br&gt;jer eller på annat sätt hanterar produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den åtgärd som på lång sikt har störst betydelse är att produkter som&lt;br&gt;inte innehåller farliga ämnen utvecklas. Särskilt viktigt är att se till att&lt;br&gt;produkterna inte innehåller långlivade ämnen som kan ackumuleras i&lt;br&gt;levande organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som köper varor, särskilt de som handlar yrkesmässigt och i stor Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mängd, har möjlighet att påverka produktutvecklingen genom att kon-&lt;br&gt;sekvent tillämpa produktvalsprincipen. Detta innebär att de vid sina in-&lt;br&gt;köp undviker sådana varor som innehåller farliga ämnen och som kan&lt;br&gt;ersättas med mindre farliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse är vidare att utsläppen av farliga ämnen från tillverk-&lt;br&gt;ningsindustrin minskar. Ämnen som är långlivade och bio-&lt;br&gt;ackumulerande bör hanteras i slutna processer. Att så sker är ett ansvar&lt;br&gt;for tillverkarna. Det ankommer emellertid också på tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;och tillståndsprövande myndigheter att verka för en sådan utveckling.&lt;br&gt;Överhuvudtaget är det nödvändigt med ett väl fungerande samarbete&lt;br&gt;mellan myndigheter, näringsliv och konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fortsatt lagstiftningsarbete kommer också att behövas och bör be-&lt;br&gt;drivas såväl nationellt som på gemenskapsnivå. Globala överens-kommel-&lt;br&gt;ser mellan stater kommer att bli allt viktigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare redogörelse for Sveriges internationella ageranden och ställ-&lt;br&gt;ningstaganden i kemikaliefrågor ges i kapitel 6 Kemikaliepolitik för&lt;br&gt;2000-talet. Sammanfattningsvis bör Sverige för att uppnå miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålet Giftfri miljö aktivt agera internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Verka för en gemensam kemikaliepolitik i EU och för att de ämnen&lt;br&gt;som omfattas av riktlinjerna försvinner från varor inom hela EU-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fortsätta att aktivt delta i arbetet med att utarbeta en global konven-&lt;br&gt;tion om begränsad användning och utsläpp av långlivade organiska äm-&lt;br&gt;nen (POPs) samt verka för att en global konvention om gränsöverskri-&lt;br&gt;dande handel med farliga ämnen (Prior Informed Consent).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stödja och driva på utvecklingen mot en sammanhållen kemikalie-&lt;br&gt;kontroll globalt bl.a. genom arbetet i det internationella forumet för ke-&lt;br&gt;mikaliesäkerhet (IFCS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Verka för en ökad samordning mellan olika internationella organisa-&lt;br&gt;tioner som arbetar med kemikaliesäkerhet. Sverige bör stödja samarbete&lt;br&gt;mellan regeringar, industri, forskning och ideella organisa-tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.13&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Säker strålmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Människors hälsa och den biologiska mångfal-&lt;br&gt;den skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön&lt;br&gt;(miljökvalitetsmål 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stråldoser begränsas så långt det är rimligt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den högsta sammanlagda årliga effektiva stråldosen som allmän-&lt;br&gt;heten far utsättas för från verksamheter med strålning skall inte över-&lt;br&gt;stiga i genomsnitt en millisievert per person under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Allvarliga tillbud och haverier i kärntekniska anläggningar före-&lt;br&gt;byggs. Spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen förhindras&lt;br&gt;eller begränsas om ett haveri skulle inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö be-&lt;br&gt;höver utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Förslaget har utarbetats i samarbete med&lt;br&gt;Statens Strålskyddsinstitut (SSI) och överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Jordbruksverket anser att typen av strålning som&lt;br&gt;avses bör framgå redan i miljökvalitetsmålet. Försvarets forskningsan-&lt;br&gt;stalt (FOA) framhåller att substitutionsprincipen bör tillämpas även på&lt;br&gt;arbetsmetoder som använder radioaktiva material. FOA framhåller även&lt;br&gt;att verksamheter som t.ex. forskning och sjukvård där radioaktiva ämnen&lt;br&gt;hanteras måste förhindra spridning till omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö&lt;br&gt;bidrar till att uppnå det övergripande målet Skyddet av miljön bland rege-&lt;br&gt;ringens övergripande mål för ekologiskt hållbar utveckling. Miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålet är att människors hälsa och den biologiska mångfalden skall&lt;br&gt;skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön. Det före-&lt;br&gt;slagna målet omfattar bl.a. strålningen i den yttre miljön som härrör från&lt;br&gt;verksamheter inom industrin och driften av kärnkraftverk. Strålningen&lt;br&gt;från sådana verksamheter, inklusive nedfall till följd av Tjemobylolyck-&lt;br&gt;an, ger i dag betydligt mindre än 0,1 millisievert årlig effektiv dos. Det&lt;br&gt;motsvarar endast ett par procent av den genomsnittliga stråldos som&lt;br&gt;svenskar totalt utsätts för. Miljökvalitetsmålet nås därför med god margi-&lt;br&gt;nal redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cancer och skador på arvsanlagen är de allvarligaste hoten mot männi-&lt;br&gt;skors hälsa på grund av strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt strålskyddslagen (1988:220) skall människor, djur och miljö&lt;br&gt;skyddas mot skadlig verkan av strålning. Statens strålskyddsinstituts&lt;br&gt;(SSI) föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med strålning anger de&lt;br&gt;högsta doser som allmänheten far utsättas för. Separata begränsningsmål&lt;br&gt;kan anges för särskilda verksamheter. Ett exempel är utsläpp från kärn-&lt;br&gt;kraftverk som skall begränsas så att den årliga effektiva dosen understi-&lt;br&gt;ger 0,1 millisievert. Föreskrifter finns också för utförsel och deponering&lt;br&gt;av material från kärntekniska anläggningar samt för radioaktivt avfall&lt;br&gt;från andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet föreskriver att säkerheten Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vid kärntekniska anläggningar skall upprätthållas genom att åtgärder&lt;br&gt;vidtas för att förebygga händelser som kan leda till en olycka med radio-&lt;br&gt;aktiva utsläpp. Statens kämkraftinspektion (SKI) har ett särskilt ansvar&lt;br&gt;för att tillse att sådana åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet har länge tillämpats inom SSI:s verksamhet och är en&lt;br&gt;utveckling av strålskyddslagens bestämmelser. I regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:84 En uthållig energiförsörjning framförs att SKI och SSI far en&lt;br&gt;ökad arbetsbelastning tillföljd av avställningen av de två reaktorerna i&lt;br&gt;Barsebäck. Denna avställning innebär att kontrollarbetet på svenska re-&lt;br&gt;aktorer och planeringen för slutförvaret av det utbrända kärnbränslet&lt;br&gt;ställer stora krav på myndigheterna. Som ett led i denna planering är det&lt;br&gt;väsentligt att myndigheterna ger vägledning om vilken skydds- och sä-&lt;br&gt;kerhetsambition som krävs för ett slutförvar av utbränt kärnbränsle m.m.&lt;br&gt;En fullständig redovisning av tidigare beslut och mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom kämkraftsindustrin pågår ett arbete med att utforma ett system för&lt;br&gt;slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle och långlivat, högaktivt&lt;br&gt;avfall (se även kapitel 13 Godkännande av konvention om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av ra-&lt;br&gt;dioaktivt avfall). Miljö- och hälsoskyddsmålen för ett sådant slutförva-&lt;br&gt;ringssystem måste kunna uppfyllas även i en avlägsen framtid. SSI har&lt;br&gt;tagit fram förslag till skyddskriterier för det slutliga omhändertagandet av&lt;br&gt;avfallet. Förslaget har varit föremål för omfattande nationell och interna-&lt;br&gt;tionell remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-24.png" style="width:297pt;height:322pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö skall Sverige agera&lt;br&gt;internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i Baltic 21, ett samarbete mellan elva länder om att ta fram en&lt;br&gt;Agenda 21 för Östersjöregionen, där energi är ett av de sju prioriterade&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i arbetet inom ramen för det internationella atomenergiorganet&lt;br&gt;(IAEA) och OECD:s kämenergibyrå (NEA) främst genom att bidra med&lt;br&gt;expertkompetens inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Medverka i Internationella strålskyddskommissionens (ICRP) och&lt;br&gt;FN:s vetenskapliga strålningskommittés arbete i syfte att bidra med&lt;br&gt;svensk strålskyddskompetens och tillägna sig nya rön inom strålskyddet&lt;br&gt;såsom risker vid olika verksamheter med strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i övrigt arbete inom EU, framför allt under EURATOM-&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i Östeuropasamarbetet med att öka säkerheten vid käm-&lt;br&gt;reaktorer samt förbättra strålskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i utveckling av strategier för miljöskydd, bl.a. inom konventio-&lt;br&gt;nen för skydd av den marina miljön i Nordatlanten (OSPAR).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.14 Skyddande ozonskikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ozonskiktet skall utvecklas så att det lång-&lt;br&gt;siktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning (miljökvalitetsmål 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige verkar för att halterna av klor, brom och andra ozonned-&lt;br&gt;brytande ämnen i stratosfären inte överstiger naturliga nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt&lt;br&gt;bör kompletteras med delmål avseende bl.a. avveckling av ozonned-&lt;br&gt;brytande ämnen. Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. I regeringens förslag formuleras även delmål för av-&lt;br&gt;veckling av ozonnedbrytande ämnen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Centrum för biologisk mångfald och Kalmar&lt;br&gt;kommun saknar nationella mål för att eliminera utsläppen av ozonned-&lt;br&gt;brytande ämnen. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen bör tillämpas och utsläppen sänkas generellt eftersom osä-&lt;br&gt;kerhet råder om vilken påverkan flyget har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att uppnå ett av regeringens tre&lt;br&gt;övergripande mål för ekologiskt hållbar utveckling, Skyddet av miljön,&lt;br&gt;föreslår regeringen som miljökvalitetsmål att ozonskiktet skall utvecklas&lt;br&gt;så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. För att uppnå&lt;br&gt;målet krävs både nationella och internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålet är att länder som är&lt;br&gt;parter i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet kan&lt;br&gt;leva upp till åtagandena i detta, bl.a. genom ett effektivt institutionsför-&lt;br&gt;stärkande bistånd inom ramen för den Multilaterala fonden, och att så&lt;br&gt;många nya länder som möjligt ansluter sig till protokollet och dess till-&lt;br&gt;lägg. I detta sammanhang är det också angeläget att Sverige och andra&lt;br&gt;industriländer agerar ansvarsfullt och går längre i sina ansträngningar att&lt;br&gt;avveckla användningen av ozonnedbrytande ämnen än vad som krävs av&lt;br&gt;Montrealprotokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär att Sverige verkar för att halterna av klor,&lt;br&gt;brom och andra ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte överstiger&lt;br&gt;naturliga nivåer. Hotet mot människors hälsa och övrigt biologiskt liv&lt;br&gt;genom uttunning av ozonskiktet motiverar ett miljökvalitetsmål som in-&lt;br&gt;nebär att de globala utsläppen av ozonnedbrytande ämnen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av utsläppen av ozonnedbrytande ämnen har den globala&lt;br&gt;ozonmängden i stratosfären minskat med 5 % de senaste 13 åren och med&lt;br&gt;ca 10 % de senaste 25 åren. Ozonuttunningen är olika kraftig på olika&lt;br&gt;breddgrader. Den är minst kring ekvatorn och störst kring polerna. I stora&lt;br&gt;delar av Antarktis saknas mer än 70 % av det normala ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella avtal inom ramen för Wienkonventionen och Montreal-&lt;br&gt;protokollet begränsar i dag användningen av ozonnedbrytande ämnen. De&lt;br&gt;totala halterna av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären ökar nu lång-&lt;br&gt;sammare än tidigare. Halterna bedöms nå en topp strax efter sekelskiftet&lt;br&gt;och sedan avta långsamt. Den globala användningen av HCFC&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(väteklorfluorkarboner) och andra ersättningskemikalier för CFC Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;(klorfluorkarboner) ökar emellertid snabbt. Halterna av HCFC i atmosfä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren bedöms därför fortsätta att öka.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-25.png" style="width:295pt;height:250pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare beslutat att uttunning av ozonskiktet skall hejdas&lt;br&gt;så att människors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas (prop.&lt;br&gt;1990/91:90 s. 18, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Ingen precise-&lt;br&gt;ring har gjorts av vad detta innebär i fråga om halter av ozonnedbrytande&lt;br&gt;ämnen i atmosfären. Sverige har dock beslutat om avveckling av alla&lt;br&gt;ozonnedbrytande ämnen (se även prop. 1992/93:179, bet.&lt;br&gt;1992/93 :JoU 19, rskr. 1992/93:361 och prop. 1994/95:119, bet.&lt;br&gt;1994/95 :JoU422, rskr. 1994/95:423). En fullständig redovisning av tidi-&lt;br&gt;gare mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen gör bedömningen att&lt;br&gt;miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt behöver kompletteras med del-&lt;br&gt;mål avseende den fortsatta svenska avvecklingen av ozonnedbrytande&lt;br&gt;ämnen. Följande delmål bör enligt regeringens bedömning gälla för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användning av ozonnedbrytande ämnen i Sverige bör till största de-&lt;br&gt;len vara avvecklad inom loppet av en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet är en utveckling av tidigare mål med konkretiseringen att av-&lt;br&gt;vecklingen bör åstadkommas inom loppet av en generation, vilket över-&lt;br&gt;ensstämmer med Montrealprotokollets avvecklingsplan. Tidigare mål har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antagits av riksdagen i samband med 1988 och 1991 års miljöpolitiska Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;beslut att avveckla användningen av ozonnedbrytande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av nya delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser även inom en rad andra&lt;br&gt;områden. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla nya delmål. Några exempel på utgångspunkter för arbetet är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av HCFC i ett längre tidsperspektiv upphör helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer från regeringens proposition Åtgärder mot klimat-&lt;br&gt;påverkan m.m. (prop. 1992/93:179).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Luftfartens inverkan på ozonskiktet bör utredas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer från Naturvårdsverkets förslag i rapporten Ren luft&lt;br&gt;och gröna skogar (4765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall även se över behov av ytterligare delmål. Myn-&lt;br&gt;digheternas förslag kommer sedan att utvärderas av den parlamentariska&lt;br&gt;beredningen som beskrivs i avsnitt 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delmålet för avveckling av ozonnedbrytande ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår som delmål att användningen av ozonnedbrytande&lt;br&gt;ämnen till största delen bör vara avvecklad inom loppet av en generation,&lt;br&gt;räknat från år 1998. Nödvändigheten av att ozonnedbrytande ämnen av-&lt;br&gt;vecklas avspeglas i det stora antalet länder som ratificerat Montrealpro-&lt;br&gt;tokollet och dess tillägg. Den svenska avvecklingsplanen regleras i allt&lt;br&gt;väsentligt av förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozon-&lt;br&gt;skiktet. Förordningen reglerar däremot inte den slutliga avvecklingen av&lt;br&gt;HCFC och ger vissa undantag för halon. Enligt regeringens proposition&lt;br&gt;Åtgärder mot klimatpåverkan m.m. (prop. 1992/93:179 s. 50) skall an-&lt;br&gt;vändning av HCFC i ett längre tidsperspektiv upphöra helt. Den slutliga&lt;br&gt;avvecklingen av HCFC och andra ozonnedbrytande ämnen måste ske&lt;br&gt;med hänsyn till industrin och andra användare. I detta sammanhang skall&lt;br&gt;möjligheten att övergå till miljövänliga alternativ också beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en av de mest långtgående avvecklingsplanema i världen och&lt;br&gt;den svenska avvecklingen är till stor del genomförd. Under knappt tio år&lt;br&gt;har Sverige lyckats avveckla CFC i aerosoler, sterilisering, förpackning-&lt;br&gt;ar, flexibla och styva skumplaster, kemtvättar m.m. Även användningen&lt;br&gt;av andra ozonnedbrytande ämnen, t.ex. haloner, koltetraklorid, och me-&lt;br&gt;tylbromid har helt eller till största delen avvecklats. Avvecklingen fortgår&lt;br&gt;planenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår arbetet med att fa bort CFC som kylmedium.&lt;br&gt;Som ett steg i detta arbete är det från och med årsskiftet 1997/98 inte&lt;br&gt;längre tillåtet att fylla på CFC i kylanläggningar. Från och med den 1&lt;br&gt;januari år 2000 förbjuds CFC som köldmedium i befintliga anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintliga kyl- och frysskåp i enskilda hushåll far dock användas efter år Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av s.k. mjuka freoner, HCFC, är också starkt begränsad&lt;br&gt;i Sverige. HCFC får från årsskiftet 1997/98 inte längre användas som&lt;br&gt;arbetsmedium vid nyproduktion och nyinstallation av kyl-, värme- och&lt;br&gt;klimatanläggningar. Ett påfyllnadsförbud träder i kraft årsskiftet&lt;br&gt;2001/2002. Något slutligt användningsförbud för HCFC finns däremot&lt;br&gt;inte. Regeringen avser därför att uppdra åt Naturvårdsverket att komma&lt;br&gt;med förslag till hur användningen av HCFC i Sverige kan upphöra helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som det nya miljökvalitetsmålet nu är formulerat innebär det framför&lt;br&gt;allt att Sverige fortsatt agerar internationellt för att få till stånd en global&lt;br&gt;minskning av ozonnedbrytande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor utmaning internationellt sett är sannolikt utfasningen av ozon-&lt;br&gt;nedbrytande ämnen i utvecklingsländerna. För att klara utfasningen i des-&lt;br&gt;sa länder är det av största vikt att Montrealprotokollets s.k. Multilaterala&lt;br&gt;fond används till projekt som leder till att dessa länder ej bygger fast sig i&lt;br&gt;ett HCFC-beroende. För att u-ländema skall kunna ta ansvar för sin egen&lt;br&gt;avveckling krävs det att andelen bistånd till att förstärka institutioner&lt;br&gt;ökas väsentligt inom ramen för Montrealprotokollets multilaterala fond.&lt;br&gt;Sverige kan bidra till detta genom att aktivt delta i Montrealprotokollets&lt;br&gt;exekutivkommitté och därigenom bidra med erfarenheter från den svens-&lt;br&gt;ka avvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan stor utmaning är att stävja den ökade smugglingen av fram-&lt;br&gt;för allt CFC men även andra ozonnedbrytande ämnen. De förslag till&lt;br&gt;ändringar i Montrealprotokollet om licensieringssystem för export och&lt;br&gt;import av ozonnedbrytande ämnen är ett medel i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ryska Federationen finns en stor produktionskapacitet för CFC.&lt;br&gt;Världsbanken har lagt fram ett förslag om utfasning av produktions- och&lt;br&gt;konsumtionssektom av ozonnedbrytande ämnen i Ryska Federationen.&lt;br&gt;Den svenska regeringen har förklarat sig beredd att på frivillig basis bi-&lt;br&gt;dra med en miljon dollar till programmet. Projektet bedöms också ha en&lt;br&gt;positiv effekt när det gäller att stävja smuggling av ozonnedbrytande äm-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en viktig insats är att så snabbt som möjligt få till stånd ett&lt;br&gt;ikraftträdande av 1997 års ändringar av Montrealprotokollet om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozonskiktet. Regeringen föreslår därför att riksdagen&lt;br&gt;skall godkänna ändringarna (se kapitel 12 Godkännande av 1997 års änd-&lt;br&gt;ringar av Montrealprotokollet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet Skyddande ozonskikt skall Sverige aktivt agera inter-&lt;br&gt;nationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i EU:s pågående arbete i den s.k. ozon management committee,&lt;br&gt;där bl.a. olika kvoter för användning av ozonnedbrytande ämnen i ge-&lt;br&gt;menskapen beslutas. Kommissionen förväntas inom kort presentera sitt&lt;br&gt;förslag till en reviderad förordning om ämnen som bryter ned ozonskik-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delta i arbetet som pågår inom ramen för Wienkonventionen och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Montrealprotokollet för skydd av ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Få till stånd ett ikraftträdande av de ändringar till Montrealprotokol-&lt;br&gt;let som beslutades vid parternas nionde möte i Montreal 1997.1 Montre-&lt;br&gt;alprotokollet ingår bl.a. att medverka till begränsning och utfasning av&lt;br&gt;ozonnedbrytande ämnen i u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Så långt som möjligt sprida erfarenheterna och kunskaperna från det&lt;br&gt;svenska avvecklingsprogrammet då dessa kan vara av stor strategisk be-&lt;br&gt;tydelse i det internationella arbetet. Målgruppen är här framför allt u-&lt;br&gt;länder, men även länder med s.k. övergångsekonomier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.15 Begränsad klimatpåverkan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Halten av växthusgaser i atmosfären skall i en-&lt;br&gt;lighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på&lt;br&gt;en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte&lt;br&gt;blir farlig. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att&lt;br&gt;den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säker-&lt;br&gt;ställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har&lt;br&gt;tillsammans med andra länder ett ansvar för att detta globala mål kan&lt;br&gt;uppnås (miljökvalitetsmål 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsmålet innebär:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Åtgärdsarbetet inriktas på att halten av koldioxid i atmosfären&lt;br&gt;stabiliseras på en halt lägre än 550 ppm samt att halterna av övriga&lt;br&gt;växthusgaser i atmosfären inte ökar. Målets uppfyllande är till avgö-&lt;br&gt;rande del beroende av insatser i alla länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljökvalitetsmålet Begränsad klimat-&lt;br&gt;påverkan behöver kompletteras med delmål avseende bl.a. utsläpp av&lt;br&gt;koldioxid och andra växthusgaser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Miljökvalitetsmålet överensstämmer del-&lt;br&gt;vis med regeringens förslag. Regeringen föreslår utöver Naturvårdsver-&lt;br&gt;kets förslag att biologisk mångfald, säker livsmedels-produktion och and-&lt;br&gt;ra mål för hållbar utveckling skall beaktas i arbetet med att uppnå mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet. Nya delmål preciseras inte nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Omdömena från remissinstanserna varierar från&lt;br&gt;att ambitionsnivån i förslaget till miljökvalitetsmål är &amp;quot;alltför lågt satta&amp;quot;&lt;br&gt;till &amp;quot;orimligt höga&amp;quot;. Flera instanser vänder sig mot miljökvalitetsmål med&lt;br&gt;ett globalt perspektiv och menar att nationella miljökvalitetsmål skall ta&lt;br&gt;sikte på Sveriges bidrag. Många efterlyser delmål och mål för andra&lt;br&gt;växthusgaser än koldioxid samt att sådana mål skall kvantifieras och&lt;br&gt;tidssättas. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) påpekar att&lt;br&gt;utsläppen i dag utvecklas åt motsatt håll. Svenska gruvföreningen liksom&lt;br&gt;NUTEK framhåller att en ökad återvinning inte behöver betyda minskade&lt;br&gt;koldioxidutsläpp. NUTEK anser också att målen för trafikens klimat-&lt;br&gt;påverkan från det s.k. MaTs-arbetet (miljöanpassat transportsystem) inte&lt;br&gt;är kostnadseffektiva. Statens institut för kommunikationsanlays (SIKA)&lt;br&gt;och Försvarets forskningsanstalt (FOA) tillhör däremot dem som ser en&lt;br&gt;minskning av koldioxidutsläppen från transporter som rimlig och möjlig.&lt;br&gt;Remissinstanserna har olika uppfattningar om vilken betydelse åtgärder i&lt;br&gt;andra länder, s.k. joint-implementation, bör ges. Några instanser påpekar&lt;br&gt;att klimatmålet kan komma i konflikt med andra miljökvalitetsmål. Högt&lt;br&gt;biobränsleuttag kan t.ex. motverka ett hållbart skogsbruk samt försämra&lt;br&gt;luftkvaliteten. Omfattande utbyggnad av vindkraft motverkar målet om&lt;br&gt;oexploaterade fjällområden och utbyggd vattenkraft står i konflikt med&lt;br&gt;miljökvalitetsmålet för sjöar och vattendrag. I samband med klimatmålet&lt;br&gt;blir skillnader i uppfattning om fördelning av ansvaret för måluppfyllelse&lt;br&gt;mellan olika sektorer och aktörer särskilt tydliga. Kostnadseffektivitet&lt;br&gt;och redan uppnådda minskningar bör enligt flera instanser tas i beaktande&lt;br&gt;när fördelning av utsläppsminskningar mellan olika sektorer görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljökvalitetsmålet Begränsad kli- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;matpåverkan bidrar till att uppnå målet Skyddet av miljön som är ett av&lt;br&gt;regeringens övergripande mål för ekologiskt hållbar utveckling. Mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålet omfattar både skyddet av människor och miljö från ef-&lt;br&gt;fekterna av klimatförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljökvalitetsmål är att halten av växthusgaser&lt;br&gt;i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatföränd-&lt;br&gt;ringar, stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på&lt;br&gt;klimatsystemet inte blir farlig. Målet bygger på det globala mål som har&lt;br&gt;fastställts av FN:s ramkonvention för klimatförändringar (SÖ 1993:13). I&lt;br&gt;konventionen understryks klimatfrågans allvarliga karaktär och oron över&lt;br&gt;att mänskliga verksamheter förstärker den naturliga växthuseffekten, vil-&lt;br&gt;ket befaras leda till skadlig inverkan på människan och ekosystemen. För&lt;br&gt;att uppfylla miljökvalitetsmålet fordras internationellt samarbete. Av-&lt;br&gt;görande är således insatser i alla länder. De svenska insatserna består&lt;br&gt;bl.a. i att påverka andra länder och Sverige kan därför endast bidra till&lt;br&gt;målets uppfyllelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt klimatkonventionen från år 1992 skall halten av växthusgaser&lt;br&gt;stabiliseras på en nivå som minskar risken för att farliga störningar upp-&lt;br&gt;kommer i klimatsystemet. I konventionen anges att nivån bör vara nådd&lt;br&gt;inom en tidsram som möjliggör att ekosystemen kan anpassa sig natur-&lt;br&gt;ligt, att livsmedelsproduktionen och den biologiska mångfalden inte ho-&lt;br&gt;tas samt att en fortsatt ekonomisk utveckling är möjlig. Konventionen&lt;br&gt;innebär inte några kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden för enskilda&lt;br&gt;länder. Industriländerna har åtagit sig att upprätta nationella strategier&lt;br&gt;och vidta åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Många&lt;br&gt;länder har liksom Sverige uttalat nationella mål för utsläppsminskningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste växthusgaserna är koldioxid, metan, dikväveoxid, stabila&lt;br&gt;fluorkarboner och svavelhexafluorid. Den relativa växthuseffekten av&lt;br&gt;utsläpp kan uttryckas som GWP (Global Warming Potential) för en viss&lt;br&gt;tidsperiod, vanligen 20, 100 eller 500 år. Växthusgaserna kan på detta&lt;br&gt;sätt uttryckas som koldioxidekvivalenter och adderas för att få ett mått på&lt;br&gt;den sammantagna växthuseffekten. I ett 100-års perspektiv svarar koldi-&lt;br&gt;oxid för ca 80 % av de sammanlagda utsläppen i Sverige. Detta är något&lt;br&gt;högre än genomsnittet i OECD. I många utvecklingsländer svarar koldi-&lt;br&gt;oxidutsläppen för mindre än 50 % av de totala utsläppen. Det som fram-&lt;br&gt;för allt avgör andelen är hur stora metanutsläppen är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av koldioxid globalt kommer framför allt från förbränningen&lt;br&gt;av fossila bränslen inom transportsektorn, energisektorn och tillverk-&lt;br&gt;ningsindustrin. Utsläppen i Sverige har minskat med nära hälften sedan&lt;br&gt;år 1970. De flesta andra länder har haft en motsatt utveckling och de glo-&lt;br&gt;bala utsläppen har ökat kontinuerligt om än i en lägre takt under 1990-&lt;br&gt;talet. De svenska utsläppen av koldioxid per capita eller i relation till&lt;br&gt;BNP tillhör numera de lägsta bland OECD-ländema. Däremot är energi-&lt;br&gt;förbrukningen per capita bland de högsta, något som får tillskrivas vår&lt;br&gt;energiintensiva basindustri och vårt kalla klimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av metan härstammar från deponering av organiskt avfall och&lt;br&gt;från djurskötseln (idisslare och gödselhantering), från kolgruvor och&lt;br&gt;läckage från naturgasledningar samt från risfält. Även utvinningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olja och naturgas bidrar till utsläppen. I Sverige är de dominerande käl-&lt;br&gt;lorna kommunala avfallsdeponier och jordbruket. Utsläpp av dikväve-&lt;br&gt;oxid (lustgas) är dåligt känd. Utsläpp från lagring och användning av&lt;br&gt;gödsel, från förbränning av bränslen och från tillverkning av handelsgöd-&lt;br&gt;selmedel är de viktigaste källorna globalt. I Sverige dominerar utsläppen&lt;br&gt;från förbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fluorkarboner har ett flertal användningsområden exempelvis som&lt;br&gt;köldmedium, som biåsmedel för tillverkning av vissa plastprodukter och&lt;br&gt;i viss utsträckning för brandsläckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av svavelhexafluorid (SF&lt;sub&gt;6&lt;/sub&gt;) är hittills framför allt be-&lt;br&gt;gränsad till elsektorn där den bl.a. används som isolergas i ställverk och&lt;br&gt;isoler- och kylmedium i transformatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgående är statistiken för utsläpp av andra växthusgaser än kol-&lt;br&gt;dioxid mer osäker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av växthusgaser balanseras delvis av vårt upptag av koldi-&lt;br&gt;oxid i skogsekosystemen, s.k. sänkor. Under 1990-talet har tillväxten i de&lt;br&gt;svenska skogarna varit avsevärt större än avverkningen. En betydande&lt;br&gt;virkesreserv i form av bunden koldioxid håller därför på att byggas upp.&lt;br&gt;En betydande mängd kol finns också bunden i mark och sediment. Stor-&lt;br&gt;leken och förändringen av dessa kolförråd är dock osäker och förtjänar&lt;br&gt;en fortsatt uppmärksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Globalt är situationen annorlunda, då avskogningen i tropikerna är en&lt;br&gt;källa till ackumulation av koldioxid i atmosfären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stabilisering av atmosfärens koldioxidhalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s miljöministrar uttalade år 1996 att den globala temperaturen inte&lt;br&gt;bör överskrida den förindustriella nivån med mer än 2°C och att koldi-&lt;br&gt;oxidhalten i atmosfären därför bör vara lägre än 550 ppm. Miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålet innebär att de globala utsläppen tillåts öka något under de&lt;br&gt;kommande decennierna. Långsiktigt måste dock de globala utsläppen&lt;br&gt;minska kraftigt för att inte värdet 550 ppm skall överskridas. EU:s mål&lt;br&gt;överensstämmer med innebörden av regeringens förslag till miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell diskussion pågår om vad som är en rimlig tolkning av&lt;br&gt;klimatkonventionens allmänt hållna mål. Kunskapen om vid vilka nivåer&lt;br&gt;en farlig påverkan på klimatet från mänsklig verksamhet sker utvecklas&lt;br&gt;successivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Jordens klimat förändras (SOU 1995:96) drar Klimatde-&lt;br&gt;legationen slutsatsen att det med hänsyn till det globala socioekonomiska&lt;br&gt;systemets tröghet inte finns möjligheter att stabilisera växthusgaserna på&lt;br&gt;en nivå som motsvarar en koldioxidkoncentration som är lägre än 450&lt;br&gt;ppm och knappast heller på denna nivå. Delegationen framhåller också&lt;br&gt;att en stabilisering av växthusgaserna på en nivå motsvarande en för-&lt;br&gt;dubbling av koldioxidhalten i luften kräver att koldioxid stabiliseras på&lt;br&gt;cirka 480 ppm eller till och med lägre om halterna av metan och dikvä-&lt;br&gt;veoxid ökar även efter år 2050. Dessutom dras slutsatsen att en stabilise-&lt;br&gt;ring vid så höga koldioxidkoncentrationer som 650 eller 750 ppm mar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kant ökar risken för allvarliga störningar av klimatsystemet. Regeringen Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;har därför föreslagit att åtgärderna inriktas mot att halten av koldioxid i&lt;br&gt;atmosfären kan stabiliseras under 550 ppm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna miljökvalitetsmålet för klimatpåverkan och utsläppen&lt;br&gt;av växthusgaser bygger enligt Klimatdelegationen på en bedömning och&lt;br&gt;värdering av dagens kunskaper där risken för allvarliga störningar i det&lt;br&gt;globala klimatsystemet vägts mot vilka förändringar som skulle kunna&lt;br&gt;vara tekniskt, ekonomiskt och socialt möjliga att åstadkomma. Den mel-&lt;br&gt;lanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC har påbörjat arbetet med&lt;br&gt;en tredje utvärderingsrapport för klimatområdet, som ska omfatta ny&lt;br&gt;kunskap inom flera vetenskapliga discipliner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och ozon är tillsam-&lt;br&gt;mans med vattenånga viktiga för jordens temperaturreglering och klimat.&lt;br&gt;Under de senaste 150-200 åren har människan enligt IPCC:s andra ut-&lt;br&gt;värderingsrapport genom utsläpp och förändrad användning av mark ökat&lt;br&gt;atmosfärens halt av koldioxid med 30 %, metan med 145 % och dikvä-&lt;br&gt;veoxid med 15 %. Det finns en betydande tröghet i när effekten av ökade&lt;br&gt;utsläpp visar sig. Merparten av den koldioxid som släpps ut i atmosfären&lt;br&gt;i år kommer fortfarande att finnas kvar om 50 år och en betydande del&lt;br&gt;bedöms vara kvar ända in på 2100-talet. Detta innebär att vi ännu inte&lt;br&gt;fullt ut kan se vilka effekter dagens utsläpp har på klimatsystemet. Enligt&lt;br&gt;IPCC kommer koldioxidhalten i atmosfären att ha fördubblats i slutet av&lt;br&gt;nästa århundrade, räknat från koncentrationen före industrialismens bör-&lt;br&gt;jan, om de globala utsläppen av koldioxid förblir de samma som idag.&lt;br&gt;Den framtida utvecklingen inom transport- och energisektorn samt inom&lt;br&gt;industrin kommer att vara avgörande för att nå det uppsatta miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålet. Omställningen av i-ländemas energi- och transportsystem&lt;br&gt;kommer också att vara avgörande för vilken teknik som kommer till an-&lt;br&gt;vändning när u-ländema industrialiseras allt mer och därmed storleken av&lt;br&gt;utsläppsökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare beslut och mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att riksdagen har, i enlighet med klimatkonventio-&lt;br&gt;nen, beslutat att koldioxidutsläppen från fossila bränslen skall stabiliseras&lt;br&gt;till 1990 års nivå år 2000 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoUl 9, rskr.&lt;br&gt;1991/92:361). Riksdagen beslutade vid samma tillfälle att utsläppen av&lt;br&gt;koldioxid efter år 2000 skall minska. I samband med att detta mål be-&lt;br&gt;handlades i riksdagen uttalade Jordbruksutskottet att det är av vikt att&lt;br&gt;snarast fastställa mål för klimatarbetet efter år 2000 och att utarbeta för-&lt;br&gt;slag för att nå dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Klimatkonventionen finns även uttalat om målet att atmosfärens kon-&lt;br&gt;centration av växthusgaser stabiliseras på en nivå som skulle förhindra&lt;br&gt;farliga antropogena störningar i klimatsystemet och att en sådan nivå bör&lt;br&gt;vara uppnådd inom en tidsram som är tillräcklig för att tillåta ekosystem&lt;br&gt;att anpassa sig naturligt till klimatförändringar, att säkerställa att livsme-&lt;br&gt;delsproduktion inte hotas och att möjliggöra för ekonomisk utveckling att&lt;br&gt;fortgå på ett hållbart sätt. Detta mål samt målet om att utsläppen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga klimatpåverkande gaser skall begränsas (prop. 1992/93:179, bet. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;1992/93:JoU 19, rskr. 1991/92:361) täcks in i det föreslagna miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett befintligt mål lyder: ”Utsläppen av HFC och FC-&lt;br&gt;föreningar liksom övriga närbesläktade gaser bör till år 2000 begränsas&lt;br&gt;till att motsvara högst 2 % av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat&lt;br&gt;som koldioxidekvivalenter” (prop. 1994/95, bet. 1994/95:JoU22, rskr.&lt;br&gt;1994/95:423). Utsläppen regleras delvis i förordning (1995:555) om&lt;br&gt;HFC, varför målet ej behöver vara kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det befintliga målet om åtgärdsprogram för att minska utsläpp av&lt;br&gt;växthusgaser (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoU 19, rskr.&lt;br&gt;1991/92:361) utgör en strategi och finns därför inte med i det nya försla-&lt;br&gt;get (se dock avsnitt 7.3 Klimat).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare tagit ställning för att metanutsläppen från av-&lt;br&gt;fallsupplag bör minska med 30% till år 2000 (prop. 1992/93:179, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoUl9, rskr. 1991/92:361). Detta mål är enligt Naturvårdsverkets&lt;br&gt;utvärdering Sverige mot minskad klimatpåverkan (rapport 4786) på god&lt;br&gt;väg att nås åtminstone vad gäller kommunala deponier men finns fort-&lt;br&gt;sättningsvis med som delmål för att nå miljökvalitetsmålet. Utsläppen&lt;br&gt;har minskat med 28 % sedan år 1990. Målen kvarstår. En fullständig re-&lt;br&gt;dovisning av tidigare beslut och mål finns i bilaga 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har uppdragit åt rege-&lt;br&gt;ringen att snarast fastlägga mål för klimatarbetet efter år 2000 och utar-&lt;br&gt;beta förslag för att nå dessa mål. En tidig omställning kan på sikt också&lt;br&gt;innebära ekonomiska fördelar för de länder som tidigt börjat ställa om&lt;br&gt;sina energi- och transportsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sina svar på Naturvårdsverkets förslag till nationella miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål efterlyser remissinstanserna precisering av de svenska bi-&lt;br&gt;dragen för att uppnå miljökvalitetsmålet samt ytterligare delmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att Sverige bör minska utsläppen av&lt;br&gt;koldioxid med 20 % till år 2020 från 1995 års nivå, vilket motsvarar en&lt;br&gt;minskning med 15 % till år 2020 från 1990 års nivå. Regeringen bedö-&lt;br&gt;mer att en noggrann studie behöver göras för att fastställa delmål för ut-&lt;br&gt;släpp av växthusgaser. Delmålet bör också relateras till Kyoto-&lt;br&gt;protokollets tidsramar som är åren 2008-2012. En parlamentariskt sam-&lt;br&gt;mansatt kommitté skall tillsättas som, med utgångspunkt i riksdagens&lt;br&gt;beslut om klimat- och energipolitiken samt Sveriges ansvar för EU:s ge-&lt;br&gt;mensamma åtagande, skall ha till uppgift att på basis av resultaten vid&lt;br&gt;klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto presentera förslag till del-&lt;br&gt;mål och en strategi med åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid kost-&lt;br&gt;nadseffektivitet. Som stöd iö kommitténs arbete skall en särskild utredare&lt;br&gt;granska hur de s.k. flexibla mekanismerna i Kyoto-protokollet för balan-&lt;br&gt;sering av utsläpp mellan protokollets parter kan introduceras i Sverige.&lt;br&gt;Regeringens bedömning om etappmål avseende utsläppen av koldioxid&lt;br&gt;från transporter har behandlats i den transportpolitiska propositionen&lt;br&gt;(prop. 1997/98:56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att arbetet med att uppfylla det globala miljömålet skall kunna gå&lt;br&gt;vidare är det angeläget att de utestående frågorna i Kyoto-protokollet kan&lt;br&gt;lösas i syfte att möjliggöra ett snabbt ikraftträdande av protokollet. Sve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige bör därför aktivt verka för att utveckla EU:s positioner i de fortsatta&lt;br&gt;förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att begränsa och reducera utsläppen av växthusgaser är en&lt;br&gt;långsiktig process. Kyoto-protokollets åtagande gäller för industri-&lt;br&gt;länderna under år 2008-2012. Sverige bör också verka för en utveckling&lt;br&gt;av åtaganden så att de omfattar så många länder som möjligt. Miljökva-&lt;br&gt;litetsmålet bör vara vägledande för tidtabeller och åtaganden. De fortsatta&lt;br&gt;kunskaperna om effekterna och andra vetenskapliga aspekter inom kli-&lt;br&gt;matområdet är av avgörande betydelse för att behandla detta mil-&lt;br&gt;jöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga insatser för att uppnå miljökvalitetsmålet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Forskarna kan i dag bara ge en grov bild av vad som karaktäriserar fram-&lt;br&gt;tida klimatförändringar. För att nå miljökvalitetsmålet bedöms de globala&lt;br&gt;utsläppen av växthusgaser behöva minska med ca hälften till år 2100&lt;br&gt;jämfört med år 1995. Om u-ländema tillåts öka utsläppen måste i-&lt;br&gt;ländema minska utsläppen med 80-90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna miljökvalitetsmålet att stabilisera utsläppen av koldi-&lt;br&gt;oxid på en nivå som är lägre än 550 ppm, innebär en reduktion från da-&lt;br&gt;gens globala genomsnittliga utsläpp av koldioxid på 1,1 ton C per capi-&lt;br&gt;ta/år, till 1,0 ton per capita år 2050 och ca 0,6 ton per capita år 2100. En&lt;br&gt;förutsättning är då att de samlade utsläppen av övriga växthusgaser för-&lt;br&gt;blir oförändrade. Industriländernas utsläpp av koldioxid per capita är i&lt;br&gt;dag i genomsnitt ca 2,8 ton C med en variation mellan 1,1-5,5 ton C per&lt;br&gt;capita. Motsvarande värde för u-ländema är i genomsnitt 0,5 ton C per&lt;br&gt;capita. Det är inte möjligt att stabilisera koldioxidhalten i atmosfären&lt;br&gt;enbart genom åtgärder i industriländerna. En strategi som förts fram av&lt;br&gt;klimatdelegationen är att i- och u-ländema på sikt konvergerar mot en&lt;br&gt;gemensam per capita-nivå. Under antagandet att det skulle kunna ske en&lt;br&gt;konvergens av utsläppen till år 2050 skulle i-ländema behöva minska&lt;br&gt;utsläppen av koldioxid med i genomsnitt 60-70 %, medan u-ländema&lt;br&gt;skulle kunna fördubbla utsläppen under samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är utsläppen ca 1,8 ton C per capita, vilket är avsevärt lägre&lt;br&gt;än genomsnittet för i-ländema, men ca tre gånger högre än i u-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därigenom skulle u-ländema fa ett visst utrymme att under en över-&lt;br&gt;gångsperiod öka utsläppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av växthusgaser är en global fråga och Sverige kan därför&lt;br&gt;bara bidra till att miljökvalitetsmålet uppfylls. Förutom de åtgärder som&lt;br&gt;genomförs nationellt är Sverige aktivt i internationella fora för att utsläp-&lt;br&gt;pen skall kunna minska. Sedan år 1995 har förhandlingar pågått inom&lt;br&gt;ramen för FN:s ramkonvention för klimatförändringar. Det tredje parts-&lt;br&gt;mötet ägde mm i Kyoto i december 1997. Under mötet lyckades länderna&lt;br&gt;anta ett protokoll som innebär bindande reduktioner av växthusgaserna,&lt;br&gt;koldioxid, metan, dikväveoxid, HFC, FC, och SF&lt;sub&gt;6&lt;/sub&gt;. Sammanlagt innebär&lt;br&gt;reduktionerna en minskning av dessa gaser med 5,2 % från industrilän-&lt;br&gt;derna från 1990 års nivå. Reduktionerna skall uppnås under perioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2008-2012. EU har åtagit sig att gemensamt minska utsläppen med 8 %&lt;br&gt;och avser att uppfylla sina åtaganden gentemot protokollet gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU har tidigare antagit en indikativ bördefördelning baserad på EU:s&lt;br&gt;föreslagna minskning på 15 % för de tre gaserna koldioxid, metan och&lt;br&gt;dikväveoxid sammanvägt. Den indikativa bördefördelningen fördelar 10&lt;br&gt;av dessa 15 %. EU:s nuvarande åtaganden om en minskning på 8 % gäl-&lt;br&gt;ler dock alla sex gaserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har påbörjat en detaljerad granskning av Kyoto-&lt;br&gt;protokollet, och deltar aktivt inom EU för att utarbeta gemensamma EU-&lt;br&gt;positioner i de utestående frågorna som skall behandlas vid Klimat-&lt;br&gt;konventionens fjärde partsmöte i november 1998. Eftersom många frågor&lt;br&gt;som rör genomförandet av protokollet skall avgöras vid det fjärde parts-&lt;br&gt;mötet kommer ratifikationsprocessen troligen att vara utdragen. EU:s&lt;br&gt;ministerråd har tidigare beslutat att den slutliga bördefördelningen skall&lt;br&gt;fastställas efter det tredje partsmötet i Kyoto. Under våren 1998 fortsätter&lt;br&gt;därför förhandlingarna inom EU i syfte att fastställa en slutlig bördeför-&lt;br&gt;delning av EU:s åtaganden. I denna bördefördelning kommer det att slås&lt;br&gt;fast hur stor del av EU:s gemensamma minskning som skall bäras av&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet Begränsad klimatpåverkan skall Sverige aktivt agera&lt;br&gt;internationellt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom EU delta i arbetet att utveckla en klimatstrategi för EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Inom EU:s olika arbetsgrupper driva på för införande av minimi-&lt;br&gt;skattenivåer på energiprodukter, för reduktion av koldioxidutsläpp från&lt;br&gt;transporter och för reduktion av koldioxidutsläpp från energisektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Granska Kyoto-protokollet samt delta aktivt inom EU för att utarbeta&lt;br&gt;gemensamma EU-positioner i de utestående frågorna som skall behand-&lt;br&gt;las vid Klimatkonventionens möte i november 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Inom FN aktivt delta i arbetet inom ramkonvention om klimat-&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Verka för att utestående frågor i Kyoto-protokollet kan lösas i syfte&lt;br&gt;att möjliggöra ett snabbt ikraftträdande av protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bidra till insatser för energieffektivisering och övergång till fömy-&lt;br&gt;bara energikällor i Baltikum och Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delta i Baltic 21, ett samarbete med elva andra länder om en Agenda&lt;br&gt;21 för Östersjöregionen, där bl.a. energi, transporter och jordbruk tillhör&lt;br&gt;de sju prioriterade områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Myndigheternas arbete med miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 Ansvarsfördelning i miljömålsarbetet och uppföljning av&lt;br&gt;målen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör ha ett generellt an-&lt;br&gt;svar för att fortlöpande utveckla miljömålen, följa upp måluppfyllel-&lt;br&gt;sen och tillsammans med övriga miljömyndigheter fungera som sam-&lt;br&gt;ordnare av det övergripande miljömålsarbetet. Verket bör i samband&lt;br&gt;med detta också göra sammanvägda bedömningar tillsammans med&lt;br&gt;berörda myndigheter vad gäller kostnadseffektivitet och andra förut-&lt;br&gt;sättningar för att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om flera miljökvalitetsmål delas Naturvårdsverkets samord-&lt;br&gt;ningsansvar med andra myndigheter med särskilt ansvar för miljö-&lt;br&gt;och hushållningsfrågor. Kemikalieinspektionen och Strålskyddsinsti-&lt;br&gt;tutet är direkt berörda av vissa av målen. När det gäller kulturmiljö-&lt;br&gt;aspekter har Riksantikvarieämbetet ett sektorsövergripande ansvar. I&lt;br&gt;frågor om fysisk planering och hushållningen med mark, vatten och&lt;br&gt;fysisk miljö i övrigt och dessa verksamheters koppling till miljömålen&lt;br&gt;har Boverket det sektorsövergripande ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter med sektorsansvar bör tillsammans med Naturvårds-&lt;br&gt;verket och övriga miljömyndigheter med utgångspunkt i de nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen föreslå utveckling och precisering av dessa mål&lt;br&gt;inom respektive sektor. Regeringen avser att klargöra innebörden i&lt;br&gt;detta ansvar i uppdrag till myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket, övriga myndigheter och länsstyrelserna bör be-&lt;br&gt;driva ett fortlöpande arbete som utgår från de vid varje tidpunkt av&lt;br&gt;riksdag och regering antagna miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att tillsätta en parlamentarisk beredning som får i&lt;br&gt;uppdrag att på förslag från olika myndigheter bl.a. föreslå delmål och&lt;br&gt;åtgärder för att kunna uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen på&lt;br&gt;avsett sätt. Arbetet bör ske i nära samverkan mellan berörda myndig-&lt;br&gt;heter och beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens och regeringens roller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mål- och resultatsystem som regeringen avser skall gälla innebär att&lt;br&gt;riksdagen godkänner de nationella miljökvalitetsmålen och att regeringen&lt;br&gt;ansvarar för delmål och att åtgärder vidtas i syfte att uppnå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att lämna en årlig redovisning till riksdagen om hur&lt;br&gt;miljöarbetet fortskrider. En fördjupad redovisning lämnas en gång under&lt;br&gt;varje mandatperiod med början under andra hälften av nästa mandat-&lt;br&gt;period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets och övriga miljömyndigheters roller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har rollen som samordnare av det övergripande miljö-&lt;br&gt;målsarbetet. I fråga om flera av miljömålen delas verkets samordnings-&lt;br&gt;ansvar med andra myndigheter med särskilt ansvar för miljö- och hus-&lt;br&gt;hål lningsfrågor. Inom vissa områden delas samordningsansvaret med&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen respektive Strålskyddsinstitutet. Samråd skall ske&lt;br&gt;med berörd sektorsmyndighet. Riksantikvarieämbetet och Boverket har&lt;br&gt;sektorsövergripande miljöansvar när det gäller kulturmiljön respektive&lt;br&gt;fysisk planering och hushållning med mark och vatten. Inom dessa om-&lt;br&gt;råden har de en motsvarande roll när det gäller uppföljningen. För mål&lt;br&gt;med sådan inriktning ställs därför krav på samarbete mellan Naturvårds-&lt;br&gt;verket och dessa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfyllande av målen kräver medverkan från alla sektorer i samhället.&lt;br&gt;Regeringen avser att uppdra åt berörda myndigheter att precisera målen&lt;br&gt;inom respektive sektorsområde. För att göra en uppföljning möjlig och&lt;br&gt;för att sätta in verkningsfulla och kostnadseffektiva åtgärder behöver&lt;br&gt;målen i vissa fall preciseras för att kunna tillämpas i en särskild sektor&lt;br&gt;eller för ett avgränsat geografiskt område. Naturvårdsverket bör i samar-&lt;br&gt;bete med berörda myndigheter lämna förslag på hur ansvaret att nå målen&lt;br&gt;bör fördelas mellan olika sektorer och regioner utifrån bl.a. kostnads-&lt;br&gt;effektivitet. En avvägning bör även göras huruvida det är lämpligt att&lt;br&gt;precisera olika delmål på sektorsnivå eller geografisk nivå. Regeringen&lt;br&gt;har för avsikt att uppdra åt Naturvårdsverket att i en första redovisning&lt;br&gt;till regeringen föreslå delmål och åtgärder som kan utgöra underlag för&lt;br&gt;den parlamentariska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1 Miljökvalitets-&lt;br&gt;målens roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling som far i uppgift&lt;br&gt;att mot bakgrund av förslag från myndigheterna göra en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning av delmål och åtgärder som behövs för att av riksdagen antagna&lt;br&gt;miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en generation. Naturvårdsverket&lt;br&gt;bör i övrigt fortlöpande rapportera sitt arbete till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bör stimulera arbetet inom olika sektorer och till-&lt;br&gt;sammans med sektorsmyndighetema och sektorernas aktörer utveckla&lt;br&gt;formerna för detta. Erfarenheterna från projektet Miljöanpassat Trans-&lt;br&gt;portsystem (MaTs) kan ligga till grund för hur sektorsarbetet kan genom-&lt;br&gt;föras. Regeringen har också för avsikt att ge Miljövårdsberedningen i&lt;br&gt;uppdrag att stimulera näringslivets deltagande i detta arbete. Målarbetet&lt;br&gt;måste ske på ett sådant sätt att åtgärder inom olika sektorer samverkar så&lt;br&gt;att en optimal effekt vad gäller kvalitet och kostnader uppnås. Myndig-&lt;br&gt;heterna måste därför arbeta i nära samverkan med alla berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sektorsansvariga myndigheterna bör i samverkan med Naturvårds-&lt;br&gt;verket och Statistiska centralbyrån utveckla bl.a. mått och indikatorer för&lt;br&gt;målen på sektorsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att i sam-&lt;br&gt;verkan med berörda myndigheter utveckla en strategi för att göra miljö-&lt;br&gt;målsarbetet känt på olika nivåer i samhället. Ett led i detta är att produ-&lt;br&gt;cera och sprida informationsmaterial till stöd för sektorernas arbete samt&lt;br&gt;att samla sektorsmyndighetema till strategiskt utvecklingsarbete. Infor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mation bör också utformas för målgrupper som t.ex. allmänheten och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket, och i förekommande fall Kemikalieinspektionen och&lt;br&gt;Strålskyddsinstitutet, skall årligen redovisa arbetet med miljömålen till&lt;br&gt;regeringen. Dessa redovisningar skall tjäna som underlag för regeringens&lt;br&gt;årliga rapporter till riksdagen. Samrådet med övriga myndigheter skall&lt;br&gt;därvid redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetema skall inom ramen för sitt sektorsansvar tillsam-&lt;br&gt;mans med berörda verksamhetsutövare inom respektive sektor driva&lt;br&gt;miljömålsarbetet. Det innebär bl.a. att ta fram underlag i form av tänk-&lt;br&gt;bara sektorsmål och åtgärder samt att beskriva dessa åtgärders samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser, inklusive sektorskostnad, och verka för att&lt;br&gt;beslutade åtgärder genomförs. Arbetet skall utföras i nära samverkan&lt;br&gt;med andra berörda myndigheter. Arbetet skall utgöra en grund för hur&lt;br&gt;sektorsmålen skall kvantifieras, i de fall det är lämpligt att ha sektorsmål.&lt;br&gt;Förslaget till sektorsmål skall utformas efter samråd med Naturvårds-&lt;br&gt;verket så att sektorsmålen kvantifieras från ett samhällsekonomiskt hel-&lt;br&gt;hetsperspektiv och åtgärder utförs där de är mest kostnadseffektiva. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket skall därvid på lämpligt sätt samråda med andra berörda&lt;br&gt;sektorsövergripande myndigheter inom miljömålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sektorsmyndighet har ett uppföljningsansvar för sektorsmålen.&lt;br&gt;Resultatet skall redovisas till regeringen. Sektorsmyndighetema skall&lt;br&gt;också informera i respektive sektor om resultatet och utvärdera arbetet i&lt;br&gt;dialog med sektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i särskilda uppdrag till sektorsmyndighetema pre-&lt;br&gt;cisera innebörden i sektorsmyndighetemas ansvar för miljömålsupp-&lt;br&gt;draget och hur detta arbete skall rapporteras. Regeringen avser också att&lt;br&gt;uppdra åt sektorsmyndighetema att till regeringen redovisa ett första för-&lt;br&gt;slag till delmål och åtgärder som kan utgöra underlag för den parlamenta-&lt;br&gt;riska beredning som beskrivs i avsnitt 4.1 Miljökvalitetsmålens roll i ar-&lt;br&gt;betet för en ekologiskt hållbar utveckling och som får i uppgift att mot&lt;br&gt;bakgrund av bl.a. sektorsmyndighetemas redovisningar göra en samlad&lt;br&gt;bedömning av vilka delmål och åtgärder som behövs för att av riksdagen&lt;br&gt;antagna miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parlamentarisk beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den parlamentariska beredningen får i uppgift att mot bakgrund av bl.a.&lt;br&gt;vad berörda myndigheter föreslår och i samverkan med dessa göra en&lt;br&gt;samlad översyn av vilka delmål, strategier och åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att miljökvalitetsmålen skall nås på avsett sätt. En viktig uppgift blir att&lt;br&gt;redovisa kostnader samt samhällsekonomiska och statsfinansiella kon-&lt;br&gt;sekvenser av olika delmål och åtgärder. Myndigheterna skall utöver att ta&lt;br&gt;fram underlag till beredningen bedriva ett fortlöpande miljömålsarbete&lt;br&gt;enligt vad som beskrivits. Myndigheternas fortlöpande arbete med mil-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jömålen bör ske anpassat till beredningens uppdrag. Myndigheterna bör&lt;br&gt;lämna lämna den information till beredningen om sitt arbete som bered-&lt;br&gt;ningen kan behöva. Regeringen kommer i sina direktiv till beredningen&lt;br&gt;att närmare beskriva hur samverkan med myndigheterna skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på länsstyrelserna att inom ramen för sitt övergripande&lt;br&gt;ansvar för miljöarbetet i länet precisera de nationella målen inom sina&lt;br&gt;respektive regioner. Länsstyrelsernas samordningsansvar för det övergri-&lt;br&gt;pande regionala mål- och uppföljningsarbetet är en väsentlig del i arbetet&lt;br&gt;med regionala miljöstrategier (STRAM). Ett brett deltagande från kom-&lt;br&gt;muner, näringsliv, organisationer och andra aktörer i regionen skall efter-&lt;br&gt;strävas. Medverkan från skogsvårdsstyrelsema, vägverkets regionkontor&lt;br&gt;och andra regionala statliga organ, som har ett sektorsansvar inom sina&lt;br&gt;respektive områden, är angelägen. De olika sektorsmyndighetema på&lt;br&gt;regional nivå har ansvar för målens genomslag inom respektive ansvars-&lt;br&gt;område. Länsstyrelserna har ett ansvar för att i samverkan med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och övriga berörda centrala myndigheter samordna arbetet&lt;br&gt;med anpassning av målen till respektive regioner. På motsvarande sätt&lt;br&gt;ankommer det på Naturvårdsverket m.fl. att stödja länsstyrelser och&lt;br&gt;kommuner så att en samordnad avrapportering kan ske. I detta ingår&lt;br&gt;bland annat samordnade tidpunkter för avrapportering samt gemen-&lt;br&gt;samma IT-lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har inom sina kompetensområden ansvar för att i samver-&lt;br&gt;kan med länsstyrelsen anpassa och precisera miljömålen till lokala för-&lt;br&gt;hållanden. De nationella målen och deras regionala anpassningar blir&lt;br&gt;viktiga utgångspunkter för att formulera lokala målsättningar och åt-&lt;br&gt;gärdsprogram. Detta bör ske i dialog där kommunerna, lokalt näringsliv&lt;br&gt;och lokala organisationer samt invånare i olika kommundelar kan delta.&lt;br&gt;Många kommuner har påbörjat arbetet med lokala mål och handlingspro-&lt;br&gt;gram inom ramen för lokalt Agenda 21-arbete. De nationella miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen bör ses som ett stöd för att fortsätta och utveckla detta arbete.&lt;br&gt;Som stöd för en miljöanpassad samhällsplanering bör de anpassade mil-&lt;br&gt;jömålen åskådliggöras i kommunernas översiktsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har också ansvar för att följa upp målen samt att utvär-&lt;br&gt;dera uppföljningsresultaten och relatera dem till lokala insatser. Utveck-&lt;br&gt;lingen av lokala miljöräkenskaper och indikatorer som påbörjats i många&lt;br&gt;kommuner kan vara en bra grund för detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det regionala och lokala arbetet skall hänsyn tas till vari-&lt;br&gt;ationer i miljöbelastning och andra förutsättningar mellan regionerna&lt;br&gt;respektive kommunerna samt kostnadseffektivitet och avvägningar om i&lt;br&gt;vilka fall det är lämpligt att precisera målen på regional respektive lokal&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dialog om näringslivets miljöarbete m.m. som nu pågår mellan nä-&lt;br&gt;ringsliv och samhällsorgan bör utvecklas till att söka former och stra-&lt;br&gt;tegier för ett hållbart näringsliv. I en sådan process bör ingå en analys av&lt;br&gt;hur långt det går att sträcka sig med dagens förutsättningar när det gäller&lt;br&gt;resurseffektivisering, kretsloppsanpassning etc. och vilka innovativa lös-&lt;br&gt;ningar och vilken ny kunskap som kan behövas för att komma vidare.&lt;br&gt;Likaså bör bedömas hur långt det är möjligt att komma i dessa avseenden&lt;br&gt;genom att enskilda företag på eget initiativ driver på utvecklingen samt&lt;br&gt;om olika styrmedel behöver skärpas eller nya införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 Sektorsmyndigheter och hållbar utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Från och med den 1 januari 1998 skall che-&lt;br&gt;ferna i alla de myndigheter som omfattas av 7 § i verksförordningen&lt;br&gt;(1995:1322) beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller&lt;br&gt;en ekologiskt hållbar utveckling. Det innebär att miljöhänsyn och re-&lt;br&gt;surshushållning skall integreras i statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De myndigheter som föreslås ha ett särskilt sektorsansvar för eko-&lt;br&gt;logisk hållbarhet är Sida, Försvarsmakten, Riksförsäkringsverket, So-&lt;br&gt;cialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket,&lt;br&gt;Skolverket, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen, Arbetsmarknadsverket, Riksantikvarieämbetet, Statens rädd-&lt;br&gt;ningsverk, Kommerskollegium, Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Skogsvårdsorganisationen, Sveriges geologiska undersökning, Statens&lt;br&gt;energimyndighet, Boverket, Konsumentverket, Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen och Statens naturvårdsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Några myndigheter som föreslagits av beredningen&lt;br&gt;har dock utgått i regeringens förslag. (Miljövårdsberedningens betän-&lt;br&gt;kande Förvalta med miljöansvar, SOU 1997:145).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Miljöhänsyn och resurshushåll-&lt;br&gt;ning skall integreras i all statlig verksamhet. Cheferna för alla statliga&lt;br&gt;myndigheter som omfattas av 7 § i verksförordningen (1995:1322) har&lt;br&gt;från och med den 1 januari 1998 fatt ett generellt ansvar för att beakta de&lt;br&gt;krav som ställs på verksamheten när det gäller en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. Detta ansvar var tidigare begränsat till miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndigheter med särskilt ansvar för ekologisk hållbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom det generella ansvaret för ekologisk hållbarhet bör myndigheter&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer ha en särskild roll. Detta innebär att fler&lt;br&gt;myndigheter än i dag far ett särskilt sektorsansvar inom sina respektive&lt;br&gt;område. Sektorsmyndighetema har ett ansvar för att driva arbetet för en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekologiskt hållbar utveckling framåt i sin sektor. Detta ansvar delas i&lt;br&gt;många fall med foretag och andra myndigheter m.fl. inom respektive&lt;br&gt;sektor. De sektorsansvariga myndigheterna har därför ett ansvar för sam-&lt;br&gt;rådet inom sektorn i dessa frågor. Denna verksamhet bör integreras i den&lt;br&gt;ordinarie verksamheten hos myndigheten så långt det är möjligt med&lt;br&gt;hänsyn till myndighetens huvuduppgifter. Regeringen avser att uppdra åt&lt;br&gt;Naturvårdsverket att, i samverkan med berörda sektorsmyndigheter, dels&lt;br&gt;närmare analysera ansvaret vid myndighetsutövning med hänsyn till&lt;br&gt;myndighetens huvuduppgifter, dels utarbeta förslag på hur ansvaret vid&lt;br&gt;myndighetsutövning skall fördelas för de tvärsektoriella frågorna i de fall&lt;br&gt;detta behöver preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande myndigheter kommer i fortsättningen att ha ett särskilt sek-&lt;br&gt;torsansvar för ekologisk hållbarhet: Sida, Försvarsmakten, Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket, Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luft-&lt;br&gt;fartsverket, Skolverket, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk, Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket, Riksantikvarieämbetet, Statens&lt;br&gt;räddningsverk, Kommerskollegium, Närings- och teknikutvecklings-&lt;br&gt;verket, Skogsvårdsorganisationen, Sveriges geologiska undersökning,&lt;br&gt;Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket, Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen och Statens naturvårdsverk. För några myndigheter pågår&lt;br&gt;översyn av sektorsansvaret. Regeringen kommer bl.a. av denna anledning&lt;br&gt;att se över denna förteckning efter hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetemas arbete med ekologiskt hållbar utveckling skall&lt;br&gt;ske på motsvarande sätt som för miljömålen och innefatta att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- identifiera sektorsmyndighetens roll och hur sektoms åtgärder påver-&lt;br&gt;kar utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. I möjligaste mån skall befint-&lt;br&gt;ligt material användas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- från de nationella miljökvalitetsmålen och delmålen samt målen för&lt;br&gt;hållbar utveckling, ta fram underlag i form av tänkbara sektorsmål och&lt;br&gt;åtgärder samt beskriva dessa åtgärders samhällsekonomiska konsekven-&lt;br&gt;ser vad avser dels nytta, dels kostnad i relation till åtgärdens och de tänk-&lt;br&gt;bara målens omfattning eller effekt, t.ex. åtgärdskostnad per enhet redu-&lt;br&gt;cerat utsläpp. Arbetet skall utgöra en grund för hur sektorsmålen skall&lt;br&gt;kvantifieras, i de fall det är lämpligt att ha sektorsmål. Förslaget till sek-&lt;br&gt;torsmål skall övervägas tillsammans med Naturvårdsverket så att sek-&lt;br&gt;torsmålen kvantifieras utifrån ett samhällsekonomiskt helhetsperspektiv&lt;br&gt;och åtgärder utförs där de är som mest kostnadseffektiva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verka för att åtgärder genomförs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fortlöpande följa utvecklingen inom ansvarsområdet samt&lt;br&gt;-samarbeta med och informera om arbetet till andra som är verk-&lt;br&gt;samma inom sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetema skall i lägesredovisning till regeringen bl.a. be-&lt;br&gt;lysa arbetets omfattning, hur det integrerats med ordinarie verksamhet&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna med sektorsansvar för ekologisk hållbarhet bör i sam-&lt;br&gt;band med eller i anslutning till årsredovisningen redovisa insatser i sitt&lt;br&gt;arbete för ekologisk hållbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.3&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Miljöledningssystem i statlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Staten bör vara ett föredöme på miljöområdet&lt;br&gt;och medverka till en ekologiskt hållbar utveckling. Miljöledningssystem&lt;br&gt;har därför börjat inforas hos mer än 60 statliga myndigheter och bör in-&lt;br&gt;om de närmaste åren successivt införas även hos övriga relevanta myn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Staten bör vara ett föredöme ge-&lt;br&gt;nom miljöanpassning av all sin verksamhet. Det åligger cheferna för de&lt;br&gt;flesta myndigheter under regeringen enligt verksförordningen att beakta&lt;br&gt;krav som ställs på verksamheten när det gäller en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. Beslut och åtgärder i statsförvaltningen, som kan påverka miljö&lt;br&gt;och resurshushållning skall utformas så att de medverkar till en ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar samhällsutveckling. Detta innebär t.ex. att vid arbete med&lt;br&gt;lagstiftning, direktiv m.m. beskriva och bedöma effekterna på miljö och&lt;br&gt;resurshushållning samt belysa hur förslagen bidrar till en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling. I beslut av policykaraktär bör ges stabila förutsättningar för en håll-&lt;br&gt;bar utveckling. Statliga myndigheter och bolag skall vid upphandling så&lt;br&gt;långt det är möjligt inom de ramar lagstiftningen ställer aktivt fråga efter&lt;br&gt;produkter, system och tjänster med långtgående miljöanpassning och&lt;br&gt;resurshushållning. Vidare skall berörd statlig företrädare uppmuntra&lt;br&gt;miljöforskning och utveckling av miljöteknik. Statens roll som ägare be-&lt;br&gt;skrivs i avsnitt 8.3 Staten som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som verktyg för att integrera hänsyn till ekologiskt hållbar utveckling i&lt;br&gt;den statliga förvaltningens arbete används miljöledningssystem. Dessa&lt;br&gt;innebär systematiserat miljöarbete, tydliga riktlinjer och mål i bl.a. cen-&lt;br&gt;trala styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden och rutiner för upp-&lt;br&gt;följning och redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöledningssystem innefattar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-mål för verksamheten som inbegriper miljö och resurshushållning&lt;br&gt;och kontinuerlig förbättring av miljöarbetet och resurshushållningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad kunskap om verksamhetens påverkan på miljön och resurshus-&lt;br&gt;hållning och om hur verksamheten kan bidra till en hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rutiner som säkerställer att miljöhänsyn och resurshushållning inte-&lt;br&gt;greras i verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tydlig fördelning av ansvar och befogenheter för miljöarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-uppföljning och utvärdering av miljöarbetet samt information om&lt;br&gt;miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöledningssystem är ett hjälpmedel i arbetet med att miljöanpassa&lt;br&gt;såväl den interna verksamheten som den externa påverkan, som respek-&lt;br&gt;tive myndighet har inom sitt verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1996 beslutade regeringen att starta ett pilotprojekt med 25 myn-&lt;br&gt;digheter som fick i uppdrag att införa miljöledningssystem. Det har inne-&lt;br&gt;burit att myndigheterna dels har gjort en miljöutredning, dels att flertalet&lt;br&gt;har tagit fram en miljöpolicy samt handlingsplan för sitt fortsatta arbete&lt;br&gt;med att integrera miljöhänsyn. Pilotprojektet redovisades i samband med&lt;br&gt;årsredovisningen för 1997. Riksrevisionsverket har utvärderat pilotmyn-&lt;br&gt;digheternas arbete och bl.a. pekat på att en anpassning måste ske till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas olika förutsättningar. Processen med att implementera&lt;br&gt;miljöledningssystemet fortsätter nu hos pilotmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen framhöll i skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr.&lt;br&gt;1997/98:13, bet. 1997/98:JoUl 1, rskr. 1997/98:140) att det är viktigt att&lt;br&gt;utvecklingen av miljöledningssystem fortsätter. Regeringen har därför&lt;br&gt;givit ytterligare ett 40-tal myndigheter i uppdrag att införa miljölednings-&lt;br&gt;system och arbetet med miljöledning i Regeringskansliet har inletts. Någ-&lt;br&gt;ra myndigheter har också på eget initiativ inlett sådant arbete. Erfa-&lt;br&gt;renheter och kunskap från pilotprojektet skall i största möjliga utsträck-&lt;br&gt;ning utnyttjas. Det är regeringens avsikt att fortsätta arbetet så att miljö-&lt;br&gt;ledning inom de närmaste åren successivt kommer att införas hos de re-&lt;br&gt;levanta myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Underlag och metoder för uppföljning och utvärde-&lt;br&gt;ring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att kunna följa upp de nationella miljö-&lt;br&gt;målen krävs ett fullgott informationsunderlag. Underlag för uppföljning,&lt;br&gt;analys och utvärdering av miljömålen bör därför prioriteras tillsammans&lt;br&gt;med internationell rapportering. Ett sådant underlag bör bestå av tillför-&lt;br&gt;litliga och relevanta data i konsistenta tidsserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Införandet av nationella mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål medför att rapportering, uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;samhällsaktörernas miljöpåverkan far allt större betydelse. Den ökade&lt;br&gt;integreringen av miljöfrågor med övriga politikområden ställer också&lt;br&gt;ökade krav på samordning och integrering av insamling och strukturering&lt;br&gt;av information. Regeringen har i skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr.&lt;br&gt;1997/98:13) uttalat att frågor om ekologisk hållbarhet i analys och rap-&lt;br&gt;portering skall uppmärksammas. Detta bör ske dels genom prioritering&lt;br&gt;av rapportering som syftar till uppföljning av miljömålen, dels genom ett&lt;br&gt;ökat ansvar för aktörer i alla samhällssektorer att tillgodose informa-&lt;br&gt;tionsbehov med anledning av detta. Detta bör göras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;integrering av miljöfrågor i olika samhällsvetenskapliga analyser under-&lt;br&gt;lättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoder för uppföljning och utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya kunskaper, ändrade värderingar och utvecklingen i omvärlden kom-&lt;br&gt;mer att leda till att målen fortlöpande behöver omprövas. I ett mål- och&lt;br&gt;resultatstymingssystem är uppföljning och utvärdering av avgörande be-&lt;br&gt;tydelse för att bedöma hur miljöutvecklingen och miljöarbetet fortskri-&lt;br&gt;der. Det är därför viktigt att finna effektiva metoder för uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har under hand presenterat en modell för uppföljning&lt;br&gt;av miljömålen. Denna modell innehåller förslag på indikatorer och rap-&lt;br&gt;porteringsvägar. Ett ansvar läggs på de olika myndigheter som har ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att ge Naturvårds-&lt;br&gt;verket i uppdrag att presentera ett fullständigt rapporteringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar verkets bedömning att uppföljning och utvärdering&lt;br&gt;av arbetet i riktning mot de sektorsvisa miljömålen bör genomföras av&lt;br&gt;respektive sektorsmyndighet som ett led i sektorsansvaret för miljön.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har rollen att följa upp och utvärdera de nationella&lt;br&gt;miljömålen för att ge en bild av det samlade miljöarbetet i landet. Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets uppföljningar och utvärderingar bör i första hand inriktas&lt;br&gt;mot arbetet att nå de nationella miljökvalitetsmålen och att uppfylla&lt;br&gt;svenska åtaganden enligt de internationella överenskommelserna. Regio-&lt;br&gt;nalt har länsstyrelserna ansvaret för kontinuerliga uppföljningar av såväl&lt;br&gt;de nationella miljömålens genomslag i regionen som uppföljningen av de&lt;br&gt;regionala preciseringar som utvecklats inom ramen för arbetet med regio-&lt;br&gt;nala miljöstrategier (STRAM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering ger möjlighet att bedöma hur miljöut-&lt;br&gt;vecklingen och miljöarbetet fortskrider, om vi närmar oss miljömålet&lt;br&gt;eller om det krävs ytterligare insatser. Såväl tillståndet i miljön som ef-&lt;br&gt;fekten av olika åtgärder och insatser behöver regelbundet följas upp och&lt;br&gt;utvärderas. Den information som erhålls genom miljöövervakning, sta-&lt;br&gt;tistik, utredningar, forskning m.m. utgör basen i sådana uppföljningar&lt;br&gt;och utvärderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att vart och ett av de nationella miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;bör följas upp genom ett begränsat antal relevanta mått. Urvalet av mått&lt;br&gt;bör ge förståelse för och överblick över vilka huvudkomponenter som&lt;br&gt;bidrar till måluppfyllelse. I uppföljningen av målen bör förändringar i&lt;br&gt;miljökvaliteten och i de faktorer som påverkar miljön kunna utläsas. Åt-&lt;br&gt;gärder och åtaganden för att uppnå målen bör också behandlas. Uppfölj-&lt;br&gt;ningen och utvärderingen bör alltså omfatta faktorer som belyser såväl&lt;br&gt;miljöpåverkan som miljötillståndet och åtgärder. Miljöövervakningen&lt;br&gt;utgör en viktig del i ett system för uppföljning av miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas i dag enhetliga program för att producera statistik för ut-&lt;br&gt;släpp och miljöbelastning eller annan påverkan på miljön. Detsamma&lt;br&gt;gäller för varu- och materialflöden samt för avfall, dvs. resurseffektivise-&lt;br&gt;rings- och kretsloppsfrågor. I dag samlas sådana uppgifter in och ställs&lt;br&gt;samman av en rad olika intressenter vilket gör att materialet inte alltid är&lt;br&gt;jämförbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska miljönätet på Internet har nyligen startats. Där finns svensk&lt;br&gt;miljöinformation samlad. Det är viktigt att de nya miljömålen, olika upp-&lt;br&gt;följningar och statistik finns tillgängliga för myndigheter, företag och&lt;br&gt;enskilda. Svenska miljönätet bör kunna utnyttjas för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrevet för år 1998 gett uppdrag till Social-&lt;br&gt;styrelsen att i samband med nästa folkhälsorapport särskilt redovisa det&lt;br&gt;nationella läget vad gäller miljörelaterad ohälsa. Socialstyrelsen har där-&lt;br&gt;för påbörjat arbetet med en nationell miljöhälsorapport. Denna rapport&lt;br&gt;kan ses som en fortsättning och utveckling av Miljöhälsoutredningens&lt;br&gt;betänkande (1996:124) och kommer att vara ett värdefullt informations-&lt;br&gt;underlag i uppföljningen av de hälsorelaterade nationella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 Miljöstatistik och indikatorer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör följa och bidra till utvecklingen&lt;br&gt;av EU:s arbete med miljöräkenskaper och indikatorer för hållbar utveck-&lt;br&gt;ling. En vidare översyn av samhällets informationsförsörjning inom mil-&lt;br&gt;jöområdet bör genomföras av SCB och Naturvårdsverket i samråd med&lt;br&gt;Statistikutredningen. Regeringen avser att ge ett sådant uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett system för regelbunden upp-&lt;br&gt;följning av miljökvalitetsmålen skall kunna visa om vi är på väg att nå&lt;br&gt;målen och hur fort detta i så fall går.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom miljökvalitetsmålen kommer att vara utformade i termer av&lt;br&gt;miljötillstånd och förtydligade med krav på förändringar samt åtgärder,&lt;br&gt;bör det i uppföljningar av målen kunna utläsas förändringar i såväl mil-&lt;br&gt;jökvaliteten som i de faktorer som påverkar dessa. Detta ställer särskilda&lt;br&gt;krav på utformningen av miljöstatistiken och tillgången på data.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöstatistiken bör tillgodose behovet av data för uppföljning av de&lt;br&gt;nationella miljökvalitetsmålen och internationell rapportering. Statistiken&lt;br&gt;skall också spegla sådana skeenden i samhället som är av betydelse för&lt;br&gt;att nå miljömålen såsom användning av energi, material, kemikalier, av-&lt;br&gt;fallsproduktion, återvinning och människors konsumtionsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna bör således omfatta både miljötillstånd, miljöpåverkan och&lt;br&gt;åtgärder. Detta ställer krav på ny statistik, bl.a. om materialflöden, åter-&lt;br&gt;vinning, naturresurser och biologisk mångfald. Utveckling av material-&lt;br&gt;flödesstatistik behandlas i avsnitt 4.4.7 Materialflödesstatistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan miljöfrågorna och andra politikområden (ekonomi,&lt;br&gt;arbetsmarknad, konsumtion, kommunikation etc.) måste också kunna&lt;br&gt;belysas, vilket innebär att miljöstatistiken delvis måste bygga på annan&lt;br&gt;statistik. Detta ställer krav på att miljöstatistiken i högre grad beskriver&lt;br&gt;och kan kopplas till skeenden i samhället som i senare steg påverkar&lt;br&gt;miljön. System behövs således för koppling mellan miljöstatistik och&lt;br&gt;andra statistikgrenar. Exempel på detta är arbetet med miljöräkenskaper&lt;br&gt;och indikatorer för uthållig utveckling. Internationellt har tempot i ut-&lt;br&gt;vecklingen av miljöräkenskaper ökat under senare år. FN:s handbok om&lt;br&gt;miljöräkenskaper är under omarbetning. EU arbetar med ett omfattande&lt;br&gt;program för miljöräkenskaper och gröna indikatorer och planerar att ge&lt;br&gt;ut en egen handbok. I Sverige bedrivs arbetet med att utveckla miljö-&lt;br&gt;räkenskaper av Konjunkturinstitutet (Kl), Statistiska centralbyrån (SCB)&lt;br&gt;och Naturvårdsverket. Dessa myndigheter har i SCB:s rapportserie pre-&lt;br&gt;senterat de hittills uppnådda resultaten av arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad internationella organisationer arbetar också med uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering av miljöpåverkan, miljöutveckling och miljöarbete. De&lt;br&gt;behöver en omfattande rapportering av miljödata och miljöstatistik bl.a.&lt;br&gt;från Sverige för att kunna ge en god bild av miljösituationen och som&lt;br&gt;grund för bedömning av åtgärder, internationella avtal m.m. Behovet av&lt;br&gt;information om miljöfrågor har också ökat hos myndigheter, forskare,&lt;br&gt;journalister och allmänheten. Det har framställts önskemål om ytterligare&lt;br&gt;regionalisering av den officiella statistiken för att kunna göra regionala&lt;br&gt;jämförelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Data- och informationsförsörjningen på miljöområdet sker främst inom&lt;br&gt;ramen för Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete med miljööver-&lt;br&gt;vakning liksom Naturvårdsverkets, SCB:s och andra statistikansvariga&lt;br&gt;myndigheters arbete med den officiella statistiken. Det förändrade ansva-&lt;br&gt;ret for miljöstatistik enligt förordning for miljöstatistik innebär bl.a. krav&lt;br&gt;på att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens&lt;br&gt;art. Miljöövervakningen är en viktig källa för data om tillståndet i vår&lt;br&gt;miljö och dess förändringar. Något motsvarande, enhetligt system for&lt;br&gt;statistiken om utsläpp eller annan påverkan på miljön finns inte. Sådana&lt;br&gt;uppgifter samlas in och ställs samman på olika sätt av olika intressenter.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att det samlade uppföljnings- och utvärderingspro-&lt;br&gt;grammet utformas så att man också beaktar underlag om utsläpp och an-&lt;br&gt;nan påverkan på ett sådant sätt att den samlade informationen gör det&lt;br&gt;möjligt att följa upp miljöförändringama mot de nationella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det dataunderlag som används för uppföljning av de nationella miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmålen skall så långt möjligt vara detsamma som utnyttjas for den&lt;br&gt;internationella rapporteringen. Det innebär att tidpunkter for uppföljning&lt;br&gt;och periodisering av uppdateringar av dataunderlaget måste harmonise-&lt;br&gt;ras. Detta innebär även att de krav på utformning som ställs i den inter-&lt;br&gt;nationella rapporteringen skall återspeglas i den svenska officiella statis-&lt;br&gt;tiken. För att underlätta den övergripande uppföljningen av de nationella&lt;br&gt;miljömålen behövs en samverkan mellan statistikansvariga myndigheter&lt;br&gt;och sektorsorgan. De bör därför bidra med relevanta delar av sin statistik&lt;br&gt;till Naturvårdsverkets arbete med måluppföljning, produktion av miljö-&lt;br&gt;statistik och internationell rapportering. Det är av vikt att ta hänsyn till&lt;br&gt;alla uppgiftslämnares situation och avväga den mot statistikbehovet i&lt;br&gt;anslutning till den utvärdering av statistikreformen som skall genomföras&lt;br&gt;under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har givit Miljövårdsberedningen i uppdrag att ta fram för-&lt;br&gt;slag till indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling. Beredningen har&lt;br&gt;haft i uppdrag att ta fram ett fatal indikatorer som på ett enkelt och in-&lt;br&gt;formativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.&lt;br&gt;Miljövårdsberedningen lämnade i januari 1998 sitt delbetänkande Gröna&lt;br&gt;nyckeltal (SOU 1998:15), med förslag till indikatorer for ett ekologiskt&lt;br&gt;hållbart samhälle. Betänkandet remissbehandlas for närvarande för att&lt;br&gt;tjäna som underlag for regeringens ställningstagande till uppföljningen&lt;br&gt;beträffande hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen lämnade förslag till ett tjugotal indikatorer utifrån de tre&lt;br&gt;delmålen for ett ekologiskt hållbart samhälle, skydd av miljö, effektiv&lt;br&gt;användning av jordens resurser och hållbar försörjning. Indikatorerna&lt;br&gt;representerar faktorer som beredningen har identifierat som strategiska&lt;br&gt;for utvecklingen. I några fall behövs det dock fortsatt utvecklingsarbete&lt;br&gt;för att finna den lämpligaste indikatorn. Miljövårdsberedningen fortsätter&lt;br&gt;detta arbete under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indikatorerna skall användas som information till både beslutsfattare&lt;br&gt;och allmänhet. De skall i första hand visa centrala beslutsfattare hur ut-&lt;br&gt;vecklingen mot ekologisk hållbarhet går. Indikatorerna skall ge en första&lt;br&gt;signal om när det finns anledning att överväga åtgärder for att styra ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vecklingen i önskvärd riktning. Härutöver har beredningen föreslagit ett Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;antal indikatorer som enskilda individer lätt kan ta till sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete med att utveckla ett mer omfattande system av indikatorer for&lt;br&gt;uppföljning och internationell rapportering pågår också inom SCB och&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Till och med år. 1996 har SCB producerat en samman-&lt;br&gt;ställning för miljöområdet, Naturmiljön i siffror, som innehåller uppgif-&lt;br&gt;ter om både miljötillstånd, påverkan och åtgärder. En utveckling av den-&lt;br&gt;na bör utformas i samband med översynen av informationsförsörjningen&lt;br&gt;inom miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera utredningar på miljöområdet har tagit upp vikten av informa-&lt;br&gt;tionsteknik (IT) och en effektiv försörjning med geografiska data. Miljö-&lt;br&gt;vårdsberedningen framhåller i betänkandet IT i miljöarbetet (SOU&lt;br&gt;1996:92) att tillgång till geografiska data är en viktig förutsättning för&lt;br&gt;bearbetning av miljödata. Miljöinformationsutredningen konstaterar i sitt&lt;br&gt;betänkande Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4) att genom analy-&lt;br&gt;ser i geografiska informationssystem kan man bilda sig en uppfattning&lt;br&gt;om vilka belastningsnivåer som gäller for en viss yta och skaffa sig un-&lt;br&gt;derlag for beslut om lokalisering av verksamheter. Utredningen om av-&lt;br&gt;rinningsområden har i sitt slutbetänkande Miljösamverkan i vattenvården&lt;br&gt;(SOU 1997:155) uppmärksammat betydelsen av geografiska infor-&lt;br&gt;mationssystem for att studera avrinningsområden. Regeringen har i skri-&lt;br&gt;velsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13) angett att en infrastruktur&lt;br&gt;för samhällets informationsförsöijning med geografiska data är en till-&lt;br&gt;gång for ett ekologiskt hållbart Sverige. Regeringen har i den ekono-&lt;br&gt;miska vårpropositionen (prop. 1997/98:150 utg. omr. 18) avsatt särskilda&lt;br&gt;medel for att stimulera en ökad användning av geografiska informations-&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 Kulturmiljöstatistik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Riksantikvarieämbetet bör fa i uppdrag att&lt;br&gt;utreda och lämna förslag på hur kulturmiljöstatistiken bör utformas&lt;br&gt;for att utgöra ett gott underlag för uppföljning av de nya miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Uppföljningen och utvärde-&lt;br&gt;ringen av miljökvalitetsmålen ställer nya krav på den befintliga kultur-&lt;br&gt;miljöstatistiken. Regeringen har erfarit att Riksantikvarieämbetet har på-&lt;br&gt;börjat ett arbete med att utveckla en kulturmiljöstatistik som med hjälp&lt;br&gt;av kulturvärdesindikatorer kan följa tillståndet i miljön på ett övergri-&lt;br&gt;pande sätt. Detta arbete bör knyta an till de här framlagda miljömålen. En&lt;br&gt;sådan statistik bör vidare som ett led i en kulturmiljöövervakning kunna&lt;br&gt;ligga till grund for att bekräfta redan inträffade eller pågående föränd-&lt;br&gt;ringar som rör kulturvärden i miljön och ge signaler om begynnande för-&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.3 Miljöövervakningsutredningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöövervakningen bör inriktas mot uppfölj-&lt;br&gt;ning av de nationella miljökvalitetsmålen och omfatta en samlad infor-&lt;br&gt;mation om miljötillståndet samt effekter av sådana skeenden i samhället&lt;br&gt;som är av betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling. Naturvårds-&lt;br&gt;verket har fått i uppdrag att utforma ett nytt program för miljöövervak-&lt;br&gt;ningen som anpassas till denna inriktning och till kommande lagstiftning&lt;br&gt;om miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sektorsansvariga myndigheterna för näringar som orsakar diffusa&lt;br&gt;föroreningsutsläpp, bl.a. transporter, energi, sjöfart, jordbruk, skogsbruk&lt;br&gt;och fiske behöver underlag för uppföljning av sina sektorsmål. Beträf-&lt;br&gt;fande den information som myndigheterna tar fram som en del av sin&lt;br&gt;ordinarie verksamhet, bör de bidra med relevanta delar av dessa uppgifter&lt;br&gt;till Naturvårdsverkets samlade uppföljning och utvärdering av de natio-&lt;br&gt;nella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen av den biologiska mångfalden bör förstärkas och den&lt;br&gt;hälsorelaterade miljöövervakningen bör ses över. Alla åtaganden om&lt;br&gt;miljörapportering mot bl.a. internationella organ bör ske efter samråd&lt;br&gt;med Naturvårdsverket och Miljöövervakningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bör utveckla sitt samarbete med utförare och forskare&lt;br&gt;inom miljöövervakningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvud-&lt;br&gt;sak med regeringens bedömning, utom i fråga om försäljning av infor-&lt;br&gt;mation som ger bidrag till basverksamheten samt beträffande behovet av&lt;br&gt;ytterligare underlag för uppföljning av sektorsmål från olika näringar&lt;br&gt;som svarar för diffusa föroreningsutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Genomgående delas utredningens uppfattning att&lt;br&gt;miljöövervakningen är en långsiktig verksamhet och att det är viktigt att&lt;br&gt;de finansiella förutsättningarna läggs fast. Då miljöövervakningen är så&lt;br&gt;beroende av bl.a. pågående arbete med nya miljömål, miljöbalkens regler&lt;br&gt;om miljökvalitetsnormer och utredningen av avrinningsområden, påpe-&lt;br&gt;kas att miljöövervakningsutredningens förslag är svåra att bedöma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder delade meningar om förslaget om att avgränsa miljöövervak-&lt;br&gt;ningen tydligare mot forskningen. En eventuell avgränsning far inte bli&lt;br&gt;för stel eftersom den då leder till minskade möjligheter att utveckla en&lt;br&gt;metodik och fa en bättre förståelse för människans påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att stryka målet om analys av olika utsläppskällors miljö-&lt;br&gt;påverkan stöds oftast inte. Remissinstanserna har diskuterat förslaget dels&lt;br&gt;från finansieringssynpunkt, dels från svårigheten att bestämma vad den&lt;br&gt;statligt finansierade miljöövervakningen skall omfatta i fråga om över-&lt;br&gt;vakning av diffusa föroreningar. Genomgående är alla remissinstanser&lt;br&gt;ense med utredningen om att principen att förorenaren skall betala skall&lt;br&gt;tillämpas. Remissinstanserna stödjer därför förslaget vad avser jord-&lt;br&gt;bruksnäringens finansieringsansvar liksom vad utredningen anger om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra näringars finansieringsansvar for bl.a. transporter, energi, skogs-&lt;br&gt;bruk, fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om att utveckla möjligheterna till en ny regional&lt;br&gt;organisation med ökat ansvar stöds i allmänhet inte. Länsstyrelserna an-&lt;br&gt;ser att vattenanknutna frågor inte får ses isolerat utan måste beaktas i en&lt;br&gt;helhetssyn i deras s.k. STRAM-arbete. Avrinningsområdesvis övervak-&lt;br&gt;ning passar inte alla programområden och det kommer oberoende av ad-&lt;br&gt;ministrativa gränser alltid att finnas ytterligare samordningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om intressentfinansiering är enligt flera remissinstanser&lt;br&gt;oklart definierat. Staten bör ta på sig ett finansiellt ansvar för den miljö-&lt;br&gt;övervakning som inte kan finansieras av förorenama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgående anses förslagen till effektivisering endast kunna ge&lt;br&gt;marginella besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Miljöövervakningen skall ge un-&lt;br&gt;derlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella&lt;br&gt;miljöpåverkan. I övrigt gäller för den statligt finansierade miljöövervak-&lt;br&gt;ningen följande övergripande syften som även angivits i proposition&lt;br&gt;1990/91:90 En god livsmiljö:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vara möjligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beskriva tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bedöma hotbilder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna underlag för åtgärder och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följa upp beslutade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning vad gäller inriktning mot&lt;br&gt;nya kvalitetsmål, åtaganden mot internationella organ, att kvalitetskraven&lt;br&gt;måste uttryckas tydligt, att biologisk mångfald måste prioriteras, att ett&lt;br&gt;nytt miljöövervakningsprogram bör utformas och att den hälsorelaterade&lt;br&gt;miljöövervakningen bör ses över. Naturvårdsverket bör fortlöpande&lt;br&gt;överväga vilka effektiviseringar som kan genomföras i miljöövervak-&lt;br&gt;ningen och uppmärksamma vad utredningen angivit om verkets ekonomi&lt;br&gt;och organisation. Naturvårdsverket bör utveckla sitt samarbete med utfö-&lt;br&gt;rare och forskare inom miljöövervakningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statligt organiserade och finansierade miljöövervakningen bör,&lt;br&gt;som anges i utredningen svara för en samlad bild av miljötillståndet så att&lt;br&gt;det går att skilja effekterna av mänskliga aktiviteter från de naturliga va-&lt;br&gt;riationerna. Som påpekas av flera remissinstanser fordras för ett effektivt&lt;br&gt;miljöarbete, utöver mätning och analyser av miljötillståndet, även under-&lt;br&gt;lag om andra skeenden i samhället, såsom användning av energi, mate-&lt;br&gt;rial, avfallsproduktion, återvinning och människors konsumtionsvanor.&lt;br&gt;Nya mål för en ekologiskt hållbar utveckling fordrar att den nya inrikt-&lt;br&gt;ningen i miljöarbetet också styr miljöövervakningen. Den måste i framti-&lt;br&gt;den i ökad omfattning kompletteras med data från de som påverkar mil-&lt;br&gt;jön och kunna peka ut huvudansvarig källa till föroreningar. De sektors-&lt;br&gt;ansvariga myndigheterna för näringar såsom transporter, energi, jord-&lt;br&gt;bruk, sjöfart, skogsbruk och fiske som orsakar diffusa föroreningsutsläpp&lt;br&gt;behöver underlag för uppföljning av sina respektive sektorsmål. Detta&lt;br&gt;bör ses som en del av den ordinarie verksamheten. De bör bidra med re-&lt;br&gt;levanta delar av den information myndigheterna tar fram som en del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ordinarie verksamheten till Naturvårdsverkets samlade uppföljning&lt;br&gt;av de nationella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen bör i fortsättningen syfta till att ge underlag för&lt;br&gt;analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåver-&lt;br&gt;kan. I övrigt bör som tidigare gälla att den skall göra det möjligt att läm-&lt;br&gt;na underlag för åtgärder, bedöma hotbilder och följa upp beslutade åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen omfattar emellertid endast en del av den informa-&lt;br&gt;tion som är nödvändig för uppföljning av de nationella miljömålen. Som&lt;br&gt;nämnts i det föregående avsnittet bör Naturvårdsverket i samarbete med&lt;br&gt;ansvariga sektorsmyndigheter ha rollen som samordnare av miljömålsar-&lt;br&gt;betet och för övergripande uppföljning av de nationella miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att utveckla såväl den nationella som den regionala&lt;br&gt;miljöövervakningen. Regeringen har i vårpropositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:150) föreslagit att miljöövervakningen stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åvilar sektorerna att skaffa sig den kunskap som behövs för att till-&lt;br&gt;godose sektorsansvaret. Regeringen har uppdragit åt berörda sektors-&lt;br&gt;myndigheter (Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Fiskeriverket, Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Luftfartsverket, Vägverket och Sjöfartsverket) att senast i maj&lt;br&gt;1998 redovisa omfattningen och innehållet i den information som i dag&lt;br&gt;tas fram av dem och som kan utnyttjas i den nationella miljöövervak-&lt;br&gt;ningen. Jordbrukets recipientkontroll, liksom andra sektorers motsva-&lt;br&gt;rande insatser, behöver inte nödvändigtvis lyftas ut ur den samlade miljö-&lt;br&gt;övervakning Naturvårdsverket och Miljöövervakningnämnden skall&lt;br&gt;analysera. I vilken utsträckning recipientkontroll skall ingå i den natio-&lt;br&gt;nella miljöövervakningen beror på art och omfattning av denna kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att miljöövervakningen är&lt;br&gt;en långsiktig verksamhet som fordrar att de finansiella förutsättningarna&lt;br&gt;så långt som möjligt läggs fast. Resultaten av nämnda uppdrag kommer&lt;br&gt;att beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som princip för prissättning av informationstjänster gäller att avgif-&lt;br&gt;terna skall beräknas så att kostnaderna för uttagen täcks. Någon informa-&lt;br&gt;tionsförsäljning som ger bidrag till basverksamheten bör inte, såsom ut-&lt;br&gt;redningen föreslår, förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För miljöövervakningens avgränsning mot forskningen bör, såsom ut-&lt;br&gt;redaren påtalat, gälla att den genomförs med utgångspunkt i riksdagens&lt;br&gt;och regeringens mål och kvalitetskrav. Ett nära samarbete mellan miljö-&lt;br&gt;forskning och miljöövervakning ligger i båda verksamheternas intresse&lt;br&gt;och gagnar det samlade svenska miljöarbetet. Vid framtagande av pro-&lt;br&gt;gram för övervakning och upphandlingar av uppdrag enligt programmet&lt;br&gt;bör avgränsning och styrning skötas av Miljöövervakningsnämnden,&lt;br&gt;Naturvårdsverket och länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att miljöövervakningen skall kunna anpassas till de nya förutsätt-&lt;br&gt;ningarna avseende underlag om olika skeenden i samhället, nya mål för&lt;br&gt;miljön, kommande lagstiftning om miljökvalitetsnormer och EG-direktiv&lt;br&gt;om miljökvalitetsnormer behövs ett nytt program för den framtida miljö-&lt;br&gt;övervakningen. Detta har regeringen tidigare gett Naturvårdsverket i&lt;br&gt;uppdrag att utforma. Programmet skall redovisas senast i mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s förslag till modifiering av befintligt förslag till ramdirektiv för&lt;br&gt;vatten innebär krav på upprättande av åtgärdsprogram för avrinningsom-&lt;br&gt;råden för att uppnå de tänkta miljökvalitetsnormema. För närvarande&lt;br&gt;utformas en typ av åtgärdsprogram av länsstyrelserna inom det s.k.&lt;br&gt;STRAM-arbetet. Åtgärdsprogrammet följs upp inom och mellan länen.&lt;br&gt;För att anpassa länens strategiarbeten såväl till åtgärdsprogram för avrin-&lt;br&gt;ningsområden för vatten enligt EU:s förslag som till åtgärdsprogram för&lt;br&gt;andra geografiska avgränsningar, är det viktigt att länsstyrelserna ut-&lt;br&gt;vecklar sitt omfattande samarbete med alla berörda parter och har kom-&lt;br&gt;petens inom alla de områden, bl.a. miljöövervakning, som fordras för&lt;br&gt;arbetet. Regeringen avser att närmare utreda frågan om avrinningsområ-&lt;br&gt;desvis vattenadministration (se avsnitt 4.2.3, Levande sjöar och vatten-&lt;br&gt;drag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.4 Miljöövervakningen av kemikalier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöövervakningen bör förbättras avseende&lt;br&gt;uppföljning av beslutade begränsningar, hur Esbjergdeklarationens mål&lt;br&gt;skall mätas och hur EU:s miljöövervakningsprogram för kemikalier bör&lt;br&gt;utvecklas. Sverige bör driva på OECD:s miljöövervakningsarbete avse-&lt;br&gt;ende kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till finansiering av en breddad miljöövervakning när det&lt;br&gt;gäller kemikalieutsläpp bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning. Kommitténs förslag om att pröva om en breddad&lt;br&gt;miljöövervakning av kemikalier kan bekostas via kemikalieavgifter bör&lt;br&gt;emellertid utredas och prövas senare. (Kemikommittén, En hållbar kemi-&lt;br&gt;kaliepolitik, SOU 1997:84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig om försla-&lt;br&gt;gen till förbättring av miljöövervakningen av kemikalier tar i huvudsak&lt;br&gt;upp frågan om finansiering. Alla stöder i huvudsak utredningens förslag.&lt;br&gt;Några erinringar mot utredningens förslag i övrigt finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kemikommitténs förslag att be-&lt;br&gt;träffande kemikalier pröva om en breddad miljöövervakning helt eller&lt;br&gt;delvis kan bekostas via kemikalieavgifter bör utredas närmare. Även and-&lt;br&gt;ra typer av avgifter bör prövas eftersom kemikalier med oönskade miljö-&lt;br&gt;effekter som motiverar miljöövervakning förekommer i både utsläpp och&lt;br&gt;i många typer av produkter/varor som inte kan nås endast med avgifter på&lt;br&gt;kemikalier. Som mål för den statligt finansierade miljöövervakningen&lt;br&gt;som även omfattar kemikalier gäller vad som angivits under 4.4.3 Mil-&lt;br&gt;j öövervakningsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har gett Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen i&lt;br&gt;uppdrag att i samverkan klarlägga behovet av miljöövervakning inom&lt;br&gt;kemikalieområdet. Naturvårdsverket skall i maj 1998 lämna förslag till&lt;br&gt;hur miljöövervakningen kan användas för att följa upp beslut om be-&lt;br&gt;gränsning och/eller frivilliga åtaganden att minska användningen av ke-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mikalier med oönskade miljö- och/eller hälsoeffekter. Regeringen avser Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;att därefter låta utreda och pröva finansieringsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.5 Kulturmiljöövervakning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Riksantikvarieämbetet bör fa i uppdrag att&lt;br&gt;utreda och lämna förslag på utformningen av en systematisk kultur-&lt;br&gt;milj ööverv åkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För en systematisk uppföljning&lt;br&gt;av de delar av miljökvalitetsmålen som berör kulturvärden bör en ny&lt;br&gt;kulturmiljöövervakning av tillståndet i kulturmiljön utvecklas. En ut-&lt;br&gt;gångspunkt vid utformningen av kulturmiljöövervakningen bör vara&lt;br&gt;samordningen med den befintliga miljöövervakningen. Lämpliga indi-&lt;br&gt;katorer för att följa tillståndet i kulturmiljön behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.6 Miljöövervakning av radioaktiva ämnen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av luftbuma artificiella radioaktiva ämnen övervakas i Sve-&lt;br&gt;rige med två typer av fasta mätstationer i kontinuerlig drift, nämligen&lt;br&gt;gammastationer och lufitfilterstationer. Statens strålskyddsinstituts (SSI)&lt;br&gt;nätverk består av 37 stationer som mäter gammastrålningen på olika plat-&lt;br&gt;ser i landet. Främst registrerar gammastationema strålning från radioak-&lt;br&gt;tiva ämnen som genom nedfall hamnar på marken. Systemet syftar&lt;br&gt;främst till att ge en snabb varning och indikering i händelse av en käm-&lt;br&gt;energiolycka. Försvarets forskningsanstalt har för närvarande åtta luft-&lt;br&gt;filterstationer. Detta mätsystem, som ursprungligen byggdes upp för att&lt;br&gt;övervaka provstoppsavtalet, ger information om vilka radioaktiva ämnen&lt;br&gt;som finns i luften och har en mycket hög känslighet. Systemet gav värde-&lt;br&gt;full information till Sverige i nedrustningsförhandlingama. Eftersom ett&lt;br&gt;provstoppsavtal nu finns, är behovet av övervakning och informationsin-&lt;br&gt;hämtning inte längre lika aktuellt för detta ändamål. Däremot finns det&lt;br&gt;fortfarande ett behov av att fortsatt kontinuerlig övervakning av luftburen&lt;br&gt;aktivitet i händelse av nedfall av radioaktiva ämnen till följd av en käm-&lt;br&gt;energiolycka. På grund av ändrade förhållanden kommer ambitionen och&lt;br&gt;formen för finansiering att ses över för driften av luftfilterstationema. Ett&lt;br&gt;första underlag lämnas av SSI i dess budgetunderlag för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSI gör fortlöpande mätningar av halterna av vissa radioaktiva ämnen i&lt;br&gt;t.ex. mjölk och vattentäkter. De kärntekniska anläggningarna utför miljö-&lt;br&gt;kontroll i anläggningarnas närområden enligt program beslutade av SSI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att mäta och lämna uppgifter till EU-kommissionen om&lt;br&gt;halter av radioaktiva ämnen i miljöprover regleras enligt artiklarna 35&lt;br&gt;och 36 i Euratomfördraget. SSI svarar för att ett kontrollsystem för ra-&lt;br&gt;dioaktivitet i omgivningen vidmakthålls så att skyldigheterna enligt Eu-&lt;br&gt;ratomfördraget kan fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.7&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Materialflödesstatistik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statistik för materialflöden bör utvecklas.&lt;br&gt;Regeringen avser ge uppdrag om detta till Statistiska centralbyrån.&lt;br&gt;Utvecklingen bör ske i saamverkan med Naturvårdsverket och Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen samt andra berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Industrisamhället förutsätter en&lt;br&gt;intensiv omsättning av material och varor. Miljöarbetet fokuserar alltmer&lt;br&gt;på detta och på vad som förbrukas. En minskning av förbrukningen av&lt;br&gt;material och energi med en faktor 4 eller 10, beroende på tidshorisont,&lt;br&gt;och ökad grad av återanvändning och återvinning diskuteras. I framtiden&lt;br&gt;behöver vi kunna följa upp beslut som rör varor och material och följa&lt;br&gt;förbrukningen av olika resurser. I dag finns inte statistik som ger det&lt;br&gt;nödvändiga underlaget för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att följa upp målen inom kemikalieområdet påbörjades för några år&lt;br&gt;sedan uppbyggnaden av en officiell kemikaliestatistik, med Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen som ansvarig myndighet. Regeringen anser att det finns ett&lt;br&gt;motsvarande behov att bygga upp en officiell materialflödesstatistik, för&lt;br&gt;att på sikt kunna följa trender och grad av måluppfyllelse i riktning mot&lt;br&gt;ett kretsloppsanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett informationssystem om samhällets materialflöden kan ge uppgifter&lt;br&gt;om hur hög materialproduktiviteten är. I detta ingår att visa mängden&lt;br&gt;jungfruliga resurser som utnyttjas och hur mycket av detta som återcir-&lt;br&gt;kuleras. Vidare registreras hur mycket material som ackumuleras i sam-&lt;br&gt;hället och hur mycket som släpps ut i naturen. Syftet med denna statistik&lt;br&gt;är att ge en övergripande förståelse av samhällets materialanvändning,&lt;br&gt;med tillhörande direkta och fördröjda utsläpp, avfallsgenerering, återan-&lt;br&gt;vändning, återvinning och ackumulering av ämnen. Utveckling av indi-&lt;br&gt;katorer för detta område kan ge bra och lättillgänglig information om&lt;br&gt;samhällets materialomsättning och effektiviteten i resursanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialflödesstatistiken ger också underlag för att undersöka effekter&lt;br&gt;av att byta till mer miljöanpassade material. Genom likheten med natio-&lt;br&gt;nalräkenskaperna kan också analyser göras av hur ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den kan påverka materialhanteringen och tvärtom. Detta bör samordnas&lt;br&gt;med det arbete som utförs inom ramen för regeringsuppdraget om miljö-&lt;br&gt;räkenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De materialflöden som behöver följas är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-miljö- och hälsofarliga ämnen (toxiska kemikalier, vissa metaller)&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stora, ekonomiskt betydelsefulla materialflöden, t.ex. järn och stål,&lt;br&gt;massa och papper, grus, cement, livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De miljö- och hälsofarliga ämnena följs för närvarande inte på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att de kan kopplas till de ekonomiska aktörerna i samhället. En&lt;br&gt;övergripande statistik över denna typ av ämnen och var de används i&lt;br&gt;samhället är ett viktigt verktyg för att minska användningen av ämnen&lt;br&gt;som skadar miljön och vår hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att följa de stora materialflödena är i ett svenskt perspektiv&lt;br&gt;framför allt dess koppling till material utnyttjande, energiförbrukning och&lt;br&gt;avfall. De stora materialflödena har en stark koppling till energibehovet.&lt;br&gt;Genom denna koppling kan nya möjligheter till energieffektivisering och&lt;br&gt;utsläppsreducering studeras. En holländsk studie har visat att en reduce-&lt;br&gt;ring av koldioxid för Västeuropa blir väsentligt billigare i det fall både&lt;br&gt;energi- och materialsystemen inkluderas i analysen, eftersom de dyraste&lt;br&gt;metoderna att minska energianvändningen då kan undvikas. En del av&lt;br&gt;reduceringen åstadkoms istället genom byten till lättare material, byte av&lt;br&gt;processer för att framställa material samt minskad råvaruutvinning. Även&lt;br&gt;förändrad hantering av avfallet ger en väsentlig koldioxidreducering.&lt;br&gt;Materialanvändningen ger således en bild av vad behovet av energi be-&lt;br&gt;står av och därmed andra aspekter på möjligheterna till energi- och resur-&lt;br&gt;seffektivisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reducering av deponerade avfallsmängder är ett annat av de mål rege-&lt;br&gt;ringen har satt upp. Regeringen har redovisat sin syn på denna fråga i&lt;br&gt;proposition 1996/97:172 Elantering av uttjänta varor i ett ekologiskt håll-&lt;br&gt;bart samhälle - ett ansvar för alla. En effektivare resursanvändning inne-&lt;br&gt;fattar förutom en strävan efter att minska mängden använt material för att&lt;br&gt;producera en viss vara eller tjänst, en ökad återanvändning och återvin-&lt;br&gt;ning av material. Detta är angeläget eftersom råvaruutvinning i många&lt;br&gt;fall är mycket energikrävande och ger upphov till stora mängder avfall i&lt;br&gt;sig. För att kunna följa upp detta krävs statistik över materialflöden och&lt;br&gt;de avfallsmängder de ger upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För materialområdet generellt saknas en statistikansvarig myndighet.&lt;br&gt;Mycket av den grundinformation som behövs finns emellertid hos SCB.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har i sin redovisning till regeringen om materialflöden i&lt;br&gt;samhället (rapport 4504, 1996) föreslagit att materialflödesstatistik bör&lt;br&gt;utvecklas, och att ansvaret för detta bör ligga hos SCB. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att ge SCB i uppdrag att i samverkan med Naturvårdsverket ut-&lt;br&gt;veckla sådan statistik. Intressenter förutom Naturvårdsverket är bl.a.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, ÖCB, Räddningsverket, NUTEK, EEA&lt;br&gt;(European Environmental Agency, EU:s miljöbyrå) samt EU:s statistik-&lt;br&gt;byrå, Eurostat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår ett EU-samarbete inom materialflödesområdet,&lt;br&gt;med syfte att sprida information om de studier som hittills gjorts. SCB&lt;br&gt;deltar i projektets styrgrupp. Härigenom finns goda möjligheter till insyn&lt;br&gt;i hur systemet kan byggas upp för att fa en jämförbarhet med andra län-&lt;br&gt;ders materialflödesanalyser. Intresset för materialflödesstudier är stort&lt;br&gt;också i de andra nordiska länderna. SCB samarbetar med andra statis-&lt;br&gt;tiska centralbyråer, och det finns möjligheter att dra lärdom och utbyta&lt;br&gt;erfarenheter om hur statistiken kan göras mer detaljerad för att ge säkrare&lt;br&gt;uppgifter om materialinnehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Riktlinjer för en effektiv och långsiktigt hållbar&lt;br&gt;material- och energianvändning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Följande riktlinjer skall gälla för arbetet med att&lt;br&gt;uppnå en effektiv och långsiktigt hållbar resursanvändning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Material och energi skall användas så effektivt som möjligt med&lt;br&gt;hänsyn taget till alla resurstillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det&lt;br&gt;samlade biomasseuttaget far inte utarma den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Flertalet varor skall vara materialsnåla och energieffektiva, upp-&lt;br&gt;graderingsbara samt kunna återanvändas eller återvinnas med avseen-&lt;br&gt;de på material eller energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Befolkningstillväxten och krav på höjd&lt;br&gt;levnadsstandard i många länder leder till större anspråk på resursför-&lt;br&gt;brukning och därmed också en ökad belastning på miljön. För att nå&lt;br&gt;en hållbar utveckling globalt krävs att resursförbrukningen effektivi-&lt;br&gt;seras avsevärt. Ett begrepp som nämns i den internationella debatten&lt;br&gt;är faktor 10, som innebär att resursanvändningen behöver bli i genom-&lt;br&gt;snitt 10 gånger effektivare under en till två generationer. Begreppet&lt;br&gt;kan fungera som kompass och stimulera till nödvändigt nytänkande.&lt;br&gt;Faktorn 10 ger en signal om vilken storlek på effektivisering som&lt;br&gt;krävs, snarare än att uttrycka ett exakt mål. Det kommer att behövas&lt;br&gt;ytterligare arbete, såväl nationellt som internationellt, för att analyse-&lt;br&gt;ra, konkretisera och utveckla begreppet Faktor 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse 1997/98:13 om ekologisk hållbarhet har re-&lt;br&gt;geringen anmält att den kommer att ta initiativ till en öppen dialog&lt;br&gt;med näringsliv och forskare om förutsättningar för effektivare re-&lt;br&gt;sursanvändning. Som underlag för denna dialog behövs bl.a. en utred-&lt;br&gt;ning och en analys av hur det fortsatta arbetet med material- och ener-&lt;br&gt;gieffektivisering skulle kunna bedrivas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens. Kretsloppsdelegationen har dessutom föreslagit mål på me-&lt;br&gt;dellång och kort sikt samt mål för att avgifta kretsloppet.&lt;br&gt;(Kretsloppsdelegationen, Strategi för kretsloppsanpassade material och&lt;br&gt;varor, rapport 1997:14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är positiva till Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport och delar dess värderingar och allmänna&lt;br&gt;grundsyn. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, KF, ICA, Luleå tek-&lt;br&gt;niska högskola och Malmö kommun ansluter sig i huvudsak till Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationens förslag till mål. Några remissinstanser anser att målen&lt;br&gt;är otydliga och svepande och andra att målen många gånger är långtgå-&lt;br&gt;ende och mer av karaktären visioner. Konkurrensverket anser att målen&lt;br&gt;inte förefaller bygga på en ordentlig analys och Industriförbundet är&lt;br&gt;framför allt negativ till Kretsloppsdelegationens mål om faktor 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med resurser minskar belastningen på miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av jordens resurser har pågått under lång tid utan att natu-&lt;br&gt;rens egna kretslopp störts, annat än lokalt eller marginellt. Under de se-&lt;br&gt;naste århundradena har befolkningstillväxten och den ökade material-&lt;br&gt;och energiförbrukningen per person nått sådana dimensioner att viktiga&lt;br&gt;ekosystem hotas och att de naturliga kretsloppen för svavel, kväve och&lt;br&gt;kol har rubbats. Den redan rika världen har ett särskilt ansvar. Knappt en&lt;br&gt;femtedel av jordens befolkning står för den övervägande delen av för-&lt;br&gt;brukningen av jordens naturresurser och därmed av belastningen på mil-&lt;br&gt;jön. För en globalt hållbar utveckling måste resurserna användas effek-&lt;br&gt;tivt. Omställningen till ekologisk hållbarhet under en till två generationer&lt;br&gt;kan inte skapas genom ett enda långsiktigt handlingsprogram, men&lt;br&gt;färdriktningen kan läggas fast och omfattningen bedömas. Med färdrikt-&lt;br&gt;ningen given, och med ambitionen att göra Sverige till ett föregångsland,&lt;br&gt;kan de första stegen ta form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomin blir alltmer global. Råvaror och produkter säljs alltmer på&lt;br&gt;en global marknad. Den svenska ekonomin är sammanflätad med eko-&lt;br&gt;nomin i de övriga EU-ländema, som i sin tur blir alltmer sammanflätad&lt;br&gt;med andra världsdelars ekonomier. Föroreningarna känner inte heller&lt;br&gt;några nationsgränser. En omställning på bred front kan bidra till att skapa&lt;br&gt;tillväxt och sysselsättning, och därmed bidra till att förutsättningarna för&lt;br&gt;tillväxt ökar även i utsatta regioner. I arbetet för en hållbar samhällsut-&lt;br&gt;veckling är det också väsentligt att hänsyn tas till kulturvärden. Rege-&lt;br&gt;ringen har tidigare presenterat en skrivelse med målet att föra Sverige&lt;br&gt;mot en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1997/98:13). För att uppnå&lt;br&gt;detta formulerades tre delmål: Skyddet av miljön, Hållbar försörjning och&lt;br&gt;Effektiv användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de miljökvalitetsmål som presenteras i kapitel 4 Nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar utveckling skall kunna nås krävs&lt;br&gt;att material- och energianvändningen effektiviseras. Uttag och använd-&lt;br&gt;ning av naturens resurser kan innebära stora ingrepp i miljön, en hög&lt;br&gt;energiförbrukning och utsläpp av farliga ämnen. Detta gäller såväl vid&lt;br&gt;utvinning, transport och förädling som i avfallsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett begrepp som nämns i den internationella debatten är Faktor 10,&lt;br&gt;vilket innebär att resursanvändningen, inte bara av fossila bränslen utan&lt;br&gt;av alla resurser, behöver bli i genomsnitt 10 gånger effektivare under en&lt;br&gt;till två generationer (skr. 1997/98:13). Många forskare, företagsledare&lt;br&gt;och politiker anser att en sådan utveckling är nödvändig för att vi skall&lt;br&gt;kunna möta den ökande befolkningstillväxten och minska miljöförstö-&lt;br&gt;ringen utan att försämra välfärden. Faktorn 10 - eller 4 om tidshorisonten&lt;br&gt;är kortare - ger en signal om vilken storlek på effektivisering som krävs,&lt;br&gt;snarare än att den uttrycker exakta mål. Faktor 1 O-begreppet kan därvid&lt;br&gt;fungera som en kompass och stimulera till nödvändigt nytänkande. Inter-&lt;br&gt;nationellt pågår arbete inom OECD, Nordiska Rådet och FN:s Kommis-&lt;br&gt;sion för hållbar utveckling. Sverige bör aktivt delta i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med FN:s extra möte med generalförsamlingen år 1997&lt;br&gt;(UNGASS) drev EU på svenskt initiativ frågan att uppmärksamma faktor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4- och faktor 1 O-konceptet. I slutsatserna från mötet (Program för det&lt;br&gt;fortsatta genomförandet av Agenda 21) framhålls att de studier bör upp-&lt;br&gt;märksammas som föreslår en ökad effektivitet i resursanvändningen,&lt;br&gt;inklusive övervägandet av en tiofaldig förbättring av resursproduktivite-&lt;br&gt;ten i de industrialiserade länderna på lång sikt och under nästkommande&lt;br&gt;två eller tre decennierna en eventuell ökning med en faktor 4 i de indust-&lt;br&gt;riella länderna. Slutligen framhölls att fortsatt forskning krävs för att stu-&lt;br&gt;dera genomförbarheten av dessa mål och de praktiska åtgärder som be-&lt;br&gt;hövs för deras genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD har i sin rapport Eco-Efficiency: decoupling economic growth&lt;br&gt;from environmental damage? (ENV/EPOC/PPC(97)8) redovisat hur ef-&lt;br&gt;fektiviteten ökat i material- och resursanvändningen. Oljepriserna har i&lt;br&gt;hög grad påverkat industrins oljeanvändning i OECD-ländema. Under&lt;br&gt;perioden 1974-1986 var oljepriserna höga och oljeintensiteten inom in-&lt;br&gt;dustrin i OECD sjönk med 8 % per år. Inom luftfarten i världen ökade&lt;br&gt;energieffektiviteten med 3,8 % per år under perioden 1974-1988 och med&lt;br&gt;0,3 % per år under perioden 1988-1995. Bränsle utgör ca. 10-15 % av&lt;br&gt;kostnaderna inom flyget. I USA minskades materialanvändningen i rela-&lt;br&gt;tion till BNP med 2,5 % per år under perioden 1975-1994. Bakom den&lt;br&gt;generella minskningen av materialanvändningen finns en mer komplex&lt;br&gt;bild - viss materialanvändning har ökat (t.ex. aluminium, plast och göd-&lt;br&gt;selmedel) och annan har minskat (t.ex. koppar, stål, timmer och bly).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att faktor 1 O-begreppet far ses som ett&lt;br&gt;grovt mått för att ange dimensionen på de förändringar som behövs. Be-&lt;br&gt;hovet av effektivisering varierar för olika naturresurser beroende på des-&lt;br&gt;sas miljöpåverkan och vilka tekniska möjligheter som finns samt åtgär-&lt;br&gt;dernas kostnader. Det kommer att behövas ytterligare arbete, såväl natio-&lt;br&gt;nellt som internationellt, för att analysera, konkretisera och utveckla be-&lt;br&gt;greppet Faktor 10. I regeringens skrivelse (skr. 1997/98:13) om ekolo-&lt;br&gt;gisk hållbarhet har regeringen anmält att den kommer att ta initiativ till&lt;br&gt;en öppen dialog med näringsliv och forskare om förutsättningar för&lt;br&gt;effektivare resursanvändning. Som underlag för denna dialog avser rege-&lt;br&gt;ringen att låta utreda och analysera hur det fortsatta arbetet med material-&lt;br&gt;och energieffektivisering skulle kunna bedrivas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna skall skapa drivkraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut år 1993 om riktlinjer för en kretslopp-&lt;br&gt;sanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet. 1993/94:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:344) formulerades kretsloppsprincipen på följande sätt:&lt;br&gt;&amp;quot;Vad som utvinns ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna användas,&lt;br&gt;återanvändas, återvinnas eller slutligt omhändertas med minsta möjliga&lt;br&gt;resursförbrukning och utan att naturen skadas&amp;quot;. Denna princip utgör allt-&lt;br&gt;jämt utgångspunkten för allt kretsloppsarbete. Även om kretsloppen sluts&lt;br&gt;kan alltför stora materialflöden fortfarande skapa miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett effektivt utnyttjande av material såväl som av alla andra resurser är&lt;br&gt;en förutsättning för en framgångsrik industriell produktion. På sikt bör&lt;br&gt;produktionen av varor även inriktas mot att ämnen som kan ge upphov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till negativa effekter på hälsa och miljö vid produktion, användning eller Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;avfallshantering undviks så långt som möjligt. Dagens miljöproblem och&lt;br&gt;resursslöseri beror till stor del på svårigheter att åstadkomma en prissätt-&lt;br&gt;ning, som avspeglar de kostnader som varans miljöbelastning ger upphov&lt;br&gt;till under hela dess livscykel (icke-intemaliserade miljökostnader). Dessa&lt;br&gt;kostnader kan intemaliseras exempelvis med hjälp av olika styrmedel.&lt;br&gt;Skatter och avgifter kan fungera effektivt under förutsättning att de till-&lt;br&gt;lämpas i anslutning till miljöproblemet. I vissa fall är andra styrmedel&lt;br&gt;bättre. Vissa miljöproblem uppstår ofta lång tid efter det att den miljöpå-&lt;br&gt;verkande aktiviteten påbörjats. Detta medför att ett förebyggande arbete i&lt;br&gt;enlighet med försiktighetsprincipen måste ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en förändring skall ske måste alla i samhället medverka. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför tre riktlinjer för kretsloppsarbetet. Riktlinjerna&lt;br&gt;skall särskilt avse en effektivisering av material- och energianvändningen&lt;br&gt;och vara inspirerande för arbetet och en vägvisare när målen för verk-&lt;br&gt;samheterna formuleras. Den tekniska utvecklingen i samhället har gått&lt;br&gt;mycket fort, särskilt de senaste 50 åren. Under de senaste fem åren har&lt;br&gt;industrin aktivt deltagit för att kretsloppsanpassa sina verksamheter. Re-&lt;br&gt;geringen gör den bedömningen att arbetet i många fall har varit fram-&lt;br&gt;gångsrikt. Företagen har visat att förändringar är möjliga. En förutsätt-&lt;br&gt;ning för detta förändringsarbete är att det finns en god kunskap om miljö-&lt;br&gt;frågor i stort. Regeringen bedömer det därför som särskilt viktigt att en&lt;br&gt;diskussion mellan näringsliv, myndigheter och forskare utvecklas och att&lt;br&gt;resultatet sprids till berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska miljöarbetet måste utformas i samverkan med bland annat&lt;br&gt;näringslivet samt med hänsyn till utvecklingen av miljöinsatserna inter-&lt;br&gt;nationellt. Mot bakgrund bl.a. av den långa omställningstiden och försla-&lt;br&gt;gens karaktär av riktlinjer kommer förslagen, enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning, inte att medföra ekonomiska konsekvenser som avviker väsentligt&lt;br&gt;från en naturlig, långsiktig utveckling av samhället. Detta gäller både&lt;br&gt;med avseende på statsfinanserna och på samhället i övrigt. Rimliga och&lt;br&gt;mätbara miljökrav har ofta lett till innovativa lösningar som förutom&lt;br&gt;miljövinster också givit lägre kostnader och förbättrad konkurrenskraft&lt;br&gt;för företagen. Med hänsyn till att regeringens förslag givits formen av&lt;br&gt;allmänna riktlinjer utan att ange tidsram, är det svårt att göra några mer&lt;br&gt;ingående konsekvensbedömningar av förslagen. Den analys av effekterna&lt;br&gt;på de svenska företagens internationella konkurrenskraft, nyetablering,&lt;br&gt;tillväxt i små företag, regional balans, statsfinanserna m.m. som måste&lt;br&gt;genomföras, kan ske först i anslutning till konkretiseringen av miljöar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Material och energi skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn&lt;br&gt;taget till alla resurstillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att både fokusera på materialflödena och utsläppen kan mil-&lt;br&gt;jöproblemen åtgärdas redan vid källan. Materialströmmama ger mil-&lt;br&gt;jöproblem i alla led - i utvinningen, vid förädling och produktion, under&lt;br&gt;och efter användningen och vid transporter i alla dessa led. I de flesta fall&lt;br&gt;går också energi åt för bearbetning och hantering i alla led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas elektriska och elektroniska produkter, som&lt;br&gt;kräver ett förhållandevis stort råvaruutnyttjande för att utvinna tillräckli-&lt;br&gt;ga mängder av de ämnen som ingår i produkterna. Produktion, använd-&lt;br&gt;ning och slutligt omhändertagande av dessa produkter bör ske så att till-&lt;br&gt;gången på knappa resurser - exempelvis sällsynta metaller- i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning bibehålls för kommande generationer. Ett exempel&lt;br&gt;på en sällsynt metall är tantal, som bl.a. används i kondensatorer i dato-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare exempel kan nämnas den fosfat som bryts och till&lt;br&gt;övervägande del används som växtnäringsämne i jordbruket. Bedöm-&lt;br&gt;ningen är att med nuvarande uttagstakt kommer världens nu kända fosfat-&lt;br&gt;resurser att vara tömda om några hundra år. Om detta näringstillskott&lt;br&gt;avtar i framtiden, kommer avkastningen från åkrarna att minska. An-&lt;br&gt;vändningen av fosfor är ett resursproblem lika väl som ett miljöproblem,&lt;br&gt;eftersom förluster genom växtnäringsläckage ger miljöpåverkan som&lt;br&gt;övergödning av sjöar och vissa havsområden. Regeringen gör därför den&lt;br&gt;bedömningen att fosforn måste återföras till jordbruket i ett kretslopp&lt;br&gt;mellan stad och land (se vidare avsnitt 5.5 Kretslopp av växtnäring mel-&lt;br&gt;lan stad och land).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statistik från NUTEK (Det svenska energiläget, 1997) står de tre&lt;br&gt;sektorerna bostäder och service, industri samt inrikes transporter för hu-&lt;br&gt;vuddelen av all energianvändning (ca 83 %). Under de senaste 25 åren&lt;br&gt;har energianvändningen inom inrikes transporter ökat, medan energian-&lt;br&gt;vändningen i de andra sektorerna minskat något. Sektorn bostäder och&lt;br&gt;service står för 42 % av denna energianvändning, medan industrisektorn&lt;br&gt;står för 37 % och transportsektorn för 21 % (procentsatserna gäller för år&lt;br&gt;1996). Regeringen gör den bedömningen att energieffektivisering skall&lt;br&gt;genomföras där det finns största möjliga potential för effektivisering till&lt;br&gt;lägsta kostnad. Teknik, forskning och utveckling är viktiga instrument.&lt;br&gt;Helt nya lösningar kan behövas. Riksdagen godkände under 1997 nya&lt;br&gt;riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.&lt;br&gt;1996/97:212). Enligt detta beslut är den svenska energipolitikens mål på&lt;br&gt;kort och lång sikt att trygga tillgången på el på omvärldens konkurrens-&lt;br&gt;kraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkor för en effektiv ener-&lt;br&gt;gianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg&lt;br&gt;negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställning-&lt;br&gt;en till ett ekologiskt hållbart samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att resursanvändningen skall kunna vara effektiv&lt;br&gt;och skonsam och resursförbrukningen minskas radikalt är att det skapas&lt;br&gt;ett effektivt kretslopp av material och näringsämnen i samhället samt att&lt;br&gt;energianvändningen successivt effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det samlade&lt;br&gt;biomasseuttaget får inte utarma den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råvaror kan delas upp i fömybara och icke fömybara. De icke fömybara&lt;br&gt;råvarorna kan inte återställas i naturens kretslopp inom en överblickbar&lt;br&gt;tid. De fossila materialen kol, olja och naturgas är exempel på icke för-&lt;br&gt;nybara material. Den utvunna mängden fossila material har ökat drastiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under de senaste århundradena och i accelererande omfattning under&lt;br&gt;1900-talet. Bränsle är i dag det i särklass största användningsområdet for&lt;br&gt;fossila material (ca 90 %). De används även för att framställa t.ex. plaster&lt;br&gt;och kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kretsloppsdelegationen finns det anledning att göra skillnad&lt;br&gt;mellan material som förbrukas vid användning, till exempel fossilt mate-&lt;br&gt;rial som bränsle, och material som kan återanvändas och återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbränning av fossila bränslen är den dominerande orsaken till sprid-&lt;br&gt;ning av ämnen som ger upphov till växthuseffekt, försurning och&lt;br&gt;marknära ozon. Kretsloppsdelegationen drar slutsatsen att användningen&lt;br&gt;av icke fömybara material behöver begränsas främst på grund av miljö-&lt;br&gt;risker men i vissa fall också av knapphetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av jordens energianvändning baseras 80 % på fossila bränslen. Den&lt;br&gt;omfattande förbränningen leder till betydande negativa miljöeffekter.&lt;br&gt;Fossila bränslen är förhållandevis billiga, vilket innebär att alternativa&lt;br&gt;energikällor har svårt att konkurrera. En väg att minska miljöpåverkan&lt;br&gt;från bränsleanvändningen är att dels effektivisera energianvändningen,&lt;br&gt;dels styra över bränsleanvändningen till mer miljöanpassade bränslen.&lt;br&gt;Exempel på styrmedel som används i Sverige är energiskatt, koldioxids-&lt;br&gt;katt och svavelskatt på bränslen samt kväveoxidavgift. Regeringen gör&lt;br&gt;den bedömningen att användningen av fossila bränslen, i första hand kol&lt;br&gt;och olja, bör hållas på en låg nivå. Alternativa energikällor är exempelvis&lt;br&gt;sol, biomassa, vind och vatten. Den potentiella energimängden från dessa&lt;br&gt;är många gånger större än dagens användning, dock kan inte hela poten-&lt;br&gt;tialen utnyttjas av bl.a. ekonomiska skäl och av miljöhänsyn. Det är där-&lt;br&gt;för viktigt att användningen av fömybara energikällor ökar och blir&lt;br&gt;nyckelresurser i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen antog under våren 1997 regeringens förslag om en uthållig&lt;br&gt;energiförsörjning (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.&lt;br&gt;1996/97:272). Beslutet innehåller bl.a. stöd till investering i vindkraft och&lt;br&gt;biobränslebaserad kraftvärme, konvertering från elvärme till ljärrvärme&lt;br&gt;samt långsiktiga insatser för utveckling och demonstration av elproduk-&lt;br&gt;tion baserad på fömybara energikällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av fömybara energislag bör öka i såväl el- som vär-&lt;br&gt;meproduktionen. På sikt är det angeläget i samband med utvecklingen av&lt;br&gt;alternativa drivmedel på Europanivå med ett internationellt samarbete,&lt;br&gt;eftersom fordon används för transporter över nationsgränser. När an-&lt;br&gt;vändningen av biomassa, vatten och solenergi ökar är det viktigt att noga&lt;br&gt;kontrollera att detta inte leder till utarmning eller förgiftning av jordar&lt;br&gt;eller förgiftning eller dränering av vatten ur mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogen, havet och jordbruksmarken är källor till fömybara råvaror.&lt;br&gt;Sedan länge bidrar skogen med råvara till pappersmassa och sågtimmer.&lt;br&gt;Användningen av skogsbränsle för energiändamål ökar varje år. Rege-&lt;br&gt;ringen gör bedömningen att en bredare användning av skogsråvaror som&lt;br&gt;ersättning för olja, kol och andra icke fömybara resurser bör eftersträvas.&lt;br&gt;Jordbruksmarken skall inte endast nyttjas för framställning av livsmedel,&lt;br&gt;utan också producera bioråvaror som successivt kan ersätta fossila råva-&lt;br&gt;ror i form av bl.a. bränsle. Tillgången på vatten, näringsämnen och mark,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liksom klimatförhållanden sätter dock gränser för produktionen av bio-&lt;br&gt;massa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har tagit initiativ till en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;för att belysa miljökonsekvenserna av ett ökat uttag av avverkningsrester&lt;br&gt;respektive återföring av näring. I denna nämns att det finns kun-&lt;br&gt;skapsluckor avseende bl.a. effekter på organismer och biologiska proces-&lt;br&gt;ser i marken vilket försvårar bedömningen. Skogsstyrelsen kommer nu&lt;br&gt;att med hjälp av miljökonsekvensbeskrivningen utarbeta rekommenda-&lt;br&gt;tioner och vid behov föreslå ändringar i befintliga regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Miljövårdsberedningen har i rapporten Skydd av skogsmark be-&lt;br&gt;handlat effekterna på den biologiska mångfalden av uttag av avverk-&lt;br&gt;ningsrester. Slutsatsen var att ett eventuellt ökat uttag av avverknings-&lt;br&gt;rester från barrträd sannolikt inte kommer att ha mer än marginella ef-&lt;br&gt;fekter på skogens artmångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har Kretsloppsdelegationen redovisat en rapport till rege-&lt;br&gt;ringen, Biomassa- en nyckelresurs (1998:20), där delegationen bl.a.&lt;br&gt;konstaterar att det är möjligt att öka användningen av biomassa utan att&lt;br&gt;riskera den biologiska mångfalden eller en ekologiskt hållbar och lång-&lt;br&gt;siktig produktion. Delegationens rapport behandlas för närvarande inom&lt;br&gt;Regeringskansliet. Bioråvaruutredningen har i betänkandet Växande rå-&lt;br&gt;varor (SOU 1994:113) bl.a. redovisat förutsättningar för ökad industriell&lt;br&gt;användning av bioråvaror för tekniska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biobränslekommissionen har i betänkandet Biobränsle för framtiden&lt;br&gt;(SOU 1992:90) behandlat frågor om resursbas och uttag av biobränslen.&lt;br&gt;Även Energikommissionen behandlade frågan utförligt i betänkandet&lt;br&gt;Omställning av energisystemet (SOU 1995:139). Utredningen visade att&lt;br&gt;bestämmande för användningen av biobränslen är ekonomiska faktorer&lt;br&gt;som bränslepriser, skatter och produktionskostnader. Biobränslekommis-&lt;br&gt;sionen gjorde samma bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att det samlade biomasseuttaget aldrig får&lt;br&gt;leda till att den biologiska mångfalden eller ekosystemens funktioner i&lt;br&gt;naturen utarmas eller hotas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet varor skall vara materialsnåla och energieffektiva, uppgrade-&lt;br&gt;ringsbara samt kunna återanvändas eller återvinnas med avseende på mate-&lt;br&gt;rial eller energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att kretsloppsanpassningen av varusektom i&lt;br&gt;många fall har varit framgångsrik. Det lagstadgade producentansvaret har&lt;br&gt;varit en pådrivande faktor. Det har också skett en snabb utveckling inom&lt;br&gt;bl.a. IT- och pappersindustrin. Det fortsatta arbetet bör inriktas mot att&lt;br&gt;ämnen som kan ge upphov till negativa effekter på hälsa och miljö vid&lt;br&gt;produktion, användning eller avfallshantering bör undvikas så långt som&lt;br&gt;möjligt (se avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken). Va-&lt;br&gt;rorna bör också utformas så att minsta möjliga mängd energi och materi-&lt;br&gt;al åtgår vid produktion och användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt sätt att minska inflödet av nytt material är att återanvända&lt;br&gt;och återvinna uttjänta varor och materialen i dessa. Vi skall sträva mot att&lt;br&gt;en stor del av det vi i dag kallar avfall blir resurser. Regeringen gör be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömningen att varorna skall vara återanvändbara eller återvinningsbara, Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;uppgraderingsbara (möjliga att förnya till bättre eller mer användbar&lt;br&gt;prestanda), långlivade och möjliga att reparera. Befintliga varor bör han-&lt;br&gt;teras så att energiåtgång och utsläpp minimeras och god återanvändning&lt;br&gt;eller återvinning med avseende på material eller energi görs möjlig. And-&lt;br&gt;rahandsmarknader för begagnade varor, delkomponenter och sekundära&lt;br&gt;råvaror är en förutsättning för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens förslag om miljöbalk (prop. 1997/98:45) föreslås en be-&lt;br&gt;stämmelse i 1 kap. 1 § om att miljöbalken skall tillämpas så att återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råva-&lt;br&gt;ror och energi främjas så att kretslopp uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Miljövarupolicy inom EU&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En miljövarupolicy bör arbetas fram inom&lt;br&gt;EU för att bl.a. klargöra vilka miljökrav som skall gälla för produkter&lt;br&gt;som släpps ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning. ( Kretsloppsdelegationen, Strategi för kretslopp-&lt;br&gt;sanpassade material och varor, rapport 1997:14 )&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt kommenterat&lt;br&gt;detta förslag är i huvudsak positiva. Riksrevisionsverket och Statskonto-&lt;br&gt;ret är dock tveksamma till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det behövs en ökad fokusering&lt;br&gt;på produkternas miljöpåverkan samt på behovet av ett effektivt resursut-&lt;br&gt;nyttjande. Därför bör enligt regeringens bedömning arbetet inledas med&lt;br&gt;att ta fram en samlad miljövarupolicy, som anger samhällets krav på de&lt;br&gt;varor som produceras och som beskriver producenternas ansvar för de&lt;br&gt;varor som släpps ut på marknaden under en varas hela livscykel. Handeln&lt;br&gt;med varor över nationsgränserna innebär att en miljövarupolicy för ett&lt;br&gt;miljöanpassat varuflöde bör utformas inom EU för att fa en god genom-&lt;br&gt;slagskraft. Sverige tog redan under 1996 initiativ till en miljövarupolicy&lt;br&gt;inom EU. Detta har bidragit till att EG-kommissionen nu har inlett arbe-&lt;br&gt;tet med en sådan policy. Enligt kommissionen är några av de viktigaste&lt;br&gt;verktygen i arbetet med miljövarupolicyn (Integrated Product Policy)&lt;br&gt;miljömärkning, avfallshantering, grön offentlig upphandling, utvidgat&lt;br&gt;producentansvar, produktstandarder och miljöledningssystem. I miljöva-&lt;br&gt;rupolicyn bör ingå en genomgång av dels riktlinjer för hur miljöanpassa-&lt;br&gt;de varor skall utformas, dels hur gamla produktdirektiv och standarder&lt;br&gt;ser ut, dels hur nya sådana skall kunna anpassas till en hållbar utveckling.&lt;br&gt;Kommissionen avser att utarbeta en s.k. vitbok i ämnet. Sverige kommer&lt;br&gt;att delta aktivt i detta arbete (se kapitel 10 Riktlinjer för det svenska&lt;br&gt;miljöarbetet i EU). En naturlig fortsättning blir sedan att driva frågan i&lt;br&gt;globala sammanhang (se avsnitt 11.5 Handel och miljö). Kommissionen&lt;br&gt;arbetar dessutom med långsiktiga avtal inom energieffektiviseringsområ-&lt;br&gt;det som avser varors energiförbrukning under användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Producentansvar och kretsloppsanpassning av varor Prop. 1997/98:145&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Producenterna har ett stort ansvar i arbetet&lt;br&gt;med att skapa energi- och materialsnåla varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Producenten av en vara är den&lt;br&gt;som har bäst kunskap om och störst möjlighet att påverka varans utform-&lt;br&gt;ning. Det är också producenten som har kunskap om ingående material&lt;br&gt;och komponenter och om hur dessa kan återvinnas eller återanvändas i&lt;br&gt;nya varor. Producenterna bör därför enligt regeringens bedömning ta ett&lt;br&gt;ökat ansvar för att minska miljöbelastningen av varorna under varornas&lt;br&gt;hela livscykel - från utvinningen av naturresurser till hanteringen i av-&lt;br&gt;fallsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin har under flera år bedrivit ett arbete för att kretsloppsanpassa&lt;br&gt;sina verksamheter. Arbetet har i många fall varit framgångsrikt. Företa-&lt;br&gt;gen har visat att förändringar är möjliga. Bidragande orsaker har varit det&lt;br&gt;lagstadgade producentansvaret för förpackningar, returpapper och däck&lt;br&gt;samt det pådrivande arbete som bedrivits av flera myndigheter, däribland&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen och Naturvårdsverket. Kretsloppsdelegationen&lt;br&gt;har givits i uppdrag (Dir. 1996:87) att i juni 1998 redovisa en kartlägg-&lt;br&gt;ning av i vilken omfattning näringslivet har utvecklat en mer kretslopp-&lt;br&gt;sanpassad hantering av varor, avfall och råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även konsumenternas engagemang har haft betydelse för utveckling-&lt;br&gt;en. Regeringen har i februari 1998 för riksdagen redovisat en skrivelse,&lt;br&gt;Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling (skr.&lt;br&gt;1997/98:67), som beskriver hur arbetet mot miljömålet i konsumentpoli-&lt;br&gt;tiken skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det även i framtiden kommer att&lt;br&gt;behövas regler för att driva utvecklingen och att ange ramarna för produ-&lt;br&gt;centernas arbete och ansvar. I enlighet med vad som angavs i propositio-&lt;br&gt;nen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.&lt;br&gt;1992/93:180) bör dock frivilliga lösningar eftersträvas om de miljöpoli-&lt;br&gt;tiska målen kan nås på denna väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns situationer där det krävs lagstiftning för att åstadkomma öns-&lt;br&gt;kat resultat. Lagstiftning kan behövas för att t.ex. uppnå konkurrensneut-&lt;br&gt;ralitet. Regeringen bedömer att det författningsreglerade producentansva-&lt;br&gt;ret är ett effektivt styrmedel och gör därför bedömningen att detta in-&lt;br&gt;strument även i framtiden bör kunna användas inom ytterligare produk-&lt;br&gt;tområden. Samtidigt kan konstateras att ett författningsreglerat produ-&lt;br&gt;centansvar kan ha icke önskade näringspolitiska konsekvenser. Vid ut-&lt;br&gt;formningen av producentansvarssystem är det därför viktigt att även så-&lt;br&gt;dana aspekter beaktas. Reglerna för producentansvaret måste formuleras&lt;br&gt;så att möjligheter till sund konkurrens erbjuds. Systemen måste, för att&lt;br&gt;inte stå i strid med reglerna i konkurrenslagen (1993:20), utformas så att&lt;br&gt;de inte försvårar alternativa lösningar för hantering av uttjänta produkter&lt;br&gt;(inlåsningseffekter). Vidare måste systemen vara så öppna att de inte&lt;br&gt;försvårar för nya eller mindre aktörer att etablera sig och verka på mark-&lt;br&gt;naden (utelåsningseffekter). Regeringen kommer att följa de näringspoli-&lt;br&gt;tiska effekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar är ett styrmedel som fått erkännande bl.a. inom EU. I Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;EU:s avfallspolitiska resolution slås producentansvaret som princip fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inslagna vägen stämmer också väl överens med principen om att&lt;br&gt;förorenaren betalar, vilken är internationellt accepterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom producentansvaret finns det flera andra styrmedel för att ställa&lt;br&gt;om till en ekologiskt hållbar utveckling. Några andra styrmedel och in-&lt;br&gt;strument som används i miljöpolitiken behandlas i kapitel 8 Näringslivets&lt;br&gt;och konsumenternas roll i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.1 Producentansvaret för förpackningar, returpapper och&lt;br&gt;däck som bidrag till omställningen av miljöarbetet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Producentansvaret för förpackningar, däck&lt;br&gt;och returpapper bidrar till en ökad återvinning av dessa produkter. In-&lt;br&gt;formationen till hushållen bör förbättras markant för att producentansva-&lt;br&gt;ret skall fungera tillfredsställande. Även renhållningen vid insamlings-&lt;br&gt;stationerna bör förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning. Naturvårdsverket föreslår dessutom en ny bestäm-&lt;br&gt;melse i renhållningslagen (1979:596) om att ändra materialbolagens juri-&lt;br&gt;diska ställning samt en ändring i förordningen (1994:1236) om produ-&lt;br&gt;centansvar för däck för att förtydliga syftet med förordningen.&lt;br&gt;(Naturvårdsverket, Har producenterna nått målen?, rapport 4748).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i Naturvårdsver-&lt;br&gt;kets konstaterande att det finns brister kring insamlingen och hanteringen&lt;br&gt;av uttjänta förpackningar. Remissinstanserna kritiserar framför allt ren-&lt;br&gt;hållningen vid insamlingsstationerna och nämner att ansvarsfördelningen&lt;br&gt;är oklar. Exempelvis framför Konsumentverket, Statskontoret, LO, ICA&lt;br&gt;Handlarna, Renhållningsverksföreningen, Umeå Universitet, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Kommunförbunden i Stockholms, Örebro, Jämtlands,&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Marks kommun, Nybro kommun och Göte-&lt;br&gt;borgs kommun att nedskräpningen kring insamlingsstationerna för för-&lt;br&gt;packningar måste minska. Remissinstanserna anser att informationen till&lt;br&gt;hushållen måste förbättras och efterfrågar en samlad information om all&lt;br&gt;avfallshantering, dvs. både det som kommunerna och det som producen-&lt;br&gt;terna ansvarar för. Många remissinstanser anser att en undersökning bör&lt;br&gt;göras om hur transporterna har förändrats till följd av källsorteringen och&lt;br&gt;producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hantering av uttjänta förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar om att producenterna, enligt förordningen (1997:185)&lt;br&gt;om producentansvar för förpackningar, har det samlade ansvaret för för-&lt;br&gt;packningar av de flesta materialslag som förekommer på marknaden.&lt;br&gt;Med producent avses den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan för-&lt;br&gt;packning. Producentansvaret innebär att producenterna får ett odelat fy-&lt;br&gt;siskt och ekonomiskt ansvar för de förpackningar som de tillhandahåller.&lt;br&gt;Producenternas ansvar omfattar insamling och omhändertagande av för-&lt;br&gt;packningarna. Syftet är att producenterna skall få ett motiv att skapa&lt;br&gt;miljöanpassade förpackningar eller minska förpackningsanvändningen.&lt;br&gt;Utöver detta har producenterna en skyldighet att tillhandahålla lämpliga&lt;br&gt;insamlingssystem och informera hushållen och andra om sortering, in-&lt;br&gt;samling och bortforsling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen, som ersätter en tidigare förordning från år 1994 och&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 juni 1997, bygger på EG:s direktiv (94/62/EG)&lt;br&gt;om förpackningar och förpackningsavfall. Förordningen kommer från&lt;br&gt;den 30 juni år 2001 att omfatta förpackningar av alla förpackningsmate-&lt;br&gt;rial, samtidigt som högre krav ställs på återvinningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av insamling och insamlingsstationer skiljer sig åt mel-&lt;br&gt;lan landets kommuner. Regeringen gör den bedömningen att detta är&lt;br&gt;rimligt mot bakgrund av de olika förutsättningar som finns i olika delar&lt;br&gt;av landet. Naturvårdsverket och merparten av remissinstanserna anser att&lt;br&gt;det finns ett behov av ytterligare samordning mellan materialbolagen.&lt;br&gt;Det är t.ex. viktigt att insamlingsplatsema utformas på ett enhetligt sätt&lt;br&gt;och så att de inte är störande eller skräpiga. Regeringen delar denna be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, i likhet med flera remissinstanser, instämmer inte i Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets förslag att materialbolagen skall få ett eget ansvar för att&lt;br&gt;kraven i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar&lt;br&gt;uppfylls. Naturvårdsverket för fram att tillsynen kan effektiviseras om&lt;br&gt;materialbolagen ges en rättslig ställning. Regeringen gör bedömningen&lt;br&gt;att förordningens syfte - att ge producenterna ett intresse att minska för-&lt;br&gt;packningsvolymen och påverka valet av förpackningsmaterial - talar mot&lt;br&gt;att förordningen om producentansvar för förpackningar ändras enligt för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket konstaterar att merparten av målen enligt förordning-&lt;br&gt;en om producentansvar för förpackningar har uppnåtts. De områden som&lt;br&gt;inte uppfyller målen är förpackningar av aluminium och det retursystem&lt;br&gt;för vin och spritflaskor som tillämpas av Vin &amp;amp; Sprit AB. Inte heller&lt;br&gt;målet om materialutnyttjande av PET-flaskor uppnås. Naturvårdsverket&lt;br&gt;har i uppdrag att årligen återkommande göra en liknande uppföljning av&lt;br&gt;hur producentansvarets mål uppnås. Nästa redovisning till regeringen&lt;br&gt;skall ske senast i juni 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets uppföljning innehåller inte någon utvärdering av&lt;br&gt;syftet med förordningen om producentansvar. Regeringen gör bedöm-&lt;br&gt;ningen att alla effekter av införandet av producentansvar för förpack-&lt;br&gt;ningar inte varit möjliga att klarlägga tidigare. Regeringen har därför i&lt;br&gt;Naturvårdsverkets regleringsbrev för år 1998 givit verket i uppdrag att&lt;br&gt;redovisa vilka förändringar som skett avseende utformningen av för-&lt;br&gt;packningar, resursutnyttjande, transporter och utsläpp till följd av produ-&lt;br&gt;centansvarets införande. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast&lt;br&gt;den 30 november 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har dessutom, som en följd av regeringens förslag Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;om miljöbalk, fatt i uppdrag att ta fram beräkningsunderlag for avgifter&lt;br&gt;enligt 27 kap. 7 § miljöbalken samt att lämna förslag till förordning om&lt;br&gt;producentavgift. Uppdraget skall redovisas senast den 30 november&lt;br&gt;1998. I samband med att regeringen tar ställning till om en pro-&lt;br&gt;ducentavgift skall inforas, kan regeringen på nytt behöva överväga om&lt;br&gt;materialbolagen skall fa ett eget ansvar för producentansvarets fullgöran-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering av uttjänt returpapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 oktober 1994. Enligt förordningen skall producenterna se till&lt;br&gt;att 75 viktprocent av de tidningar som konsumeras i Sverige senast år&lt;br&gt;2000 samlas in för att materialåtervinnas eller tas om hand på annat mil-&lt;br&gt;jömässigt riktigt sätt. Enligt Naturvårdsverket var insamlingsgraden år&lt;br&gt;1996 72,5 viktprocent. Förordningens mål om insamling och omhänder-&lt;br&gt;tagande är således nästan uppnått redan i dag. Regeringen gör därför den&lt;br&gt;bedömningen att det för närvarande inte behövs några ytterligare åtgärder&lt;br&gt;för hanteringen av uttjänt returpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering av uttjänta däck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck, som trädde i&lt;br&gt;kraft i oktober 1994, stadgas att den som i Sverige yrkesmässigt tillver-&lt;br&gt;kar, importerar eller säljer däck har en skyldighet att se till att uttjänta&lt;br&gt;däck tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt. Även den som säl-&lt;br&gt;jer regummerade däck eller för ut däck på marknaden via däckförsedda&lt;br&gt;fordon har omfattats av denna skyldighet. Skyldigheten omfattar också&lt;br&gt;att underlätta återlämnandet av uttjänta däck samt att till Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket rapportera resultatet av insamling m.m. Enligt förordningen skall an-&lt;br&gt;delen årligen återlämnade däck som inte går till deponering vara minst&lt;br&gt;följande: 60 % efter den 31 december 1996 och 80 % efter den 31 de-&lt;br&gt;cember 1998. Enligt Naturvårdsverket uppgick andelen skrotdäck som&lt;br&gt;inte deponerades under 1996 till drygt 85 %. Detta innebär att målet i&lt;br&gt;förordningen klart har uppnåtts. Inom EU pågår arbete med ett depone-&lt;br&gt;ringsdirektiv, som bl.a. skall innehålla regler om att begränsa deponering&lt;br&gt;av däck. För att undvika dubbelt ansvar exkluderades bilproducentema&lt;br&gt;från däckförordningens tillämpningsområde vid införandet av förord-&lt;br&gt;ningen (1997:788) om producentansvar för bilar. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;målet i förordningen om producentansvar för däck har uppnåtts, ser rege-&lt;br&gt;ringen inte något behov av det förtydligande i förordningen som Natur-&lt;br&gt;vårdsverket föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen och renhållningen måste förbättras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att för att ett nytt system som producentansvars-&lt;br&gt;systemet skall fungera krävs att information om systemet sprids till be-&lt;br&gt;199&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörda. Övergången från bostadsnära lämning av hushållsavfall till utsor- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tering och lämning av bl.a. förpackningar och returpapper vid de insam-&lt;br&gt;lingsstationer som producenterna tillhandahåller har inneburit stora för-&lt;br&gt;ändringar för hushållen. Informationen i samband med denna övergång&lt;br&gt;har i många fall varit bristfällig och skett innan systemet har varit på&lt;br&gt;plats. Enligt remissinstanserna har ansvarsfördelningen mellan kommu-&lt;br&gt;ner och producenter varit oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för informationen om hantering av uttjänta förpackningar och&lt;br&gt;returpapper samt övrigt avfall ligger i dag dels på producenterna, dels på&lt;br&gt;kommunerna. Naturvårdsverket och remissinstanserna efterfrågar en&lt;br&gt;samlad information om den lokala avfallshanteringen, oavsett vem det är&lt;br&gt;som ansvarar för densamma. Informationen bör vara lokalt anpassad och&lt;br&gt;bör innehålla sådan information om sortering, insamling och bortforsling&lt;br&gt;som producenterna har en skyldighet att informera om enligt förordning-&lt;br&gt;en (1997:185) om producentansvar för förpackningar, men även infor-&lt;br&gt;mation om resultatet av återanvändningen och återvinningen, vad som&lt;br&gt;händer med det insamlade materialet och vem som är ansvarig för hante-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i remissinstansernas och Naturvårdsverkets be-&lt;br&gt;dömning att det är viktigt att informationen kring producentansvaret och&lt;br&gt;hur detta bedrivs far en ökad lokal anpassning och att den samordnas&lt;br&gt;med kommunens information om avfallshanteringen i övrigt. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att frågan om information till hushållen är av yttersta vikt och&lt;br&gt;har därför inlett diskussioner med berörda parter om hur informationen&lt;br&gt;kan förbättras. Kommunförbundet har tagit på sig ansvaret att, tillsam-&lt;br&gt;mans med bland annat Förpackningsinsamlingen och Renhållningsverks-&lt;br&gt;föreningen, utarbeta en lokalt anpassad informationsstrategi till hushål-&lt;br&gt;len. Regeringen gör bedömningen att denna bör färdigställas snarast, för&lt;br&gt;att underlätta för konsumenterna att delta i det system som producen-&lt;br&gt;tansvaret syftar till. Vikten av information till konsumenterna har även&lt;br&gt;behandlats i regeringens skrivelse Konsumenterna och miljön - en hand-&lt;br&gt;lingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att producentansvaret för förpackningar infördes, flyt-&lt;br&gt;tades renhållningsansvaret för uttjänta förpackningar och returpapper&lt;br&gt;från kommunerna till producenterna. Regeringen är medveten om att om-&lt;br&gt;ställningen från ett kommunalt ansvar för renhållningen till en uppdel-&lt;br&gt;ning av ansvaret mellan kommuner och producenter har inneburit pro-&lt;br&gt;blem under en övergångsperiod. Det är dock viktigt att renhållningen vid&lt;br&gt;insamlingsstationerna inte åsidosätts. Tömningen av behållarna vid in-&lt;br&gt;samlingsstationerna måste ske utifrån det behov som uppstår. Regeringen&lt;br&gt;gör bedömningen att det är viktigt att kommuner och producenter samar-&lt;br&gt;betar i frågorna om renhållningen kring insamlingsstationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Producentansvar för bilar samt elektriska och elektronis- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ka produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En minskad miljöbelastning från bilar samt&lt;br&gt;från elektriska och elektroniska produkter bör kunna åstadkommas ge-&lt;br&gt;nom införandet av producentansvar för dessa produktgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utveckling av nya material och&lt;br&gt;komponenter i de varor som förekommer i samhället går snabbt. Vissa&lt;br&gt;produktområden, t.ex. elektriska och elektroniska produkter, känneteck-&lt;br&gt;nas av en snabb teknisk produktutveckling där de miljömässiga aspekter-&lt;br&gt;na har haft låg prioritet jämfört med de tekniska aspekterna. Många av&lt;br&gt;dessa produkter kan skapa miljöproblem i avfallsledet. Regeringen har&lt;br&gt;mot denna bakgrund beslutat om förordningen (1997:788) om producen-&lt;br&gt;tansvar för bilar som trädde i kraft den 1 januari 1998. Regeringen in-&lt;br&gt;formerade även riksdagen under 1997 om riktlinjer för ett producen-&lt;br&gt;tansvar för elektriska och elektroniska produkter (prop. 1996/97:172, bet.&lt;br&gt;1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). Kretsloppsdelegationen har i rapporten&lt;br&gt;Strategi för kretsloppsanpassade material och varor (Rapport 1997:14)&lt;br&gt;presenterat mål som bör gälla på kort och medellång sikt för bilar samt&lt;br&gt;för elektriska och elektroniska produkter. Remissinstanserna har till stor&lt;br&gt;del ställt sig positiva till de uppställda målen. Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;de presenterade målen till en del uppfylls då vi har fungerande produ-&lt;br&gt;centansvar för dessa varugrupper och att de övriga målen kan utgöra en&lt;br&gt;god bas för det fortsatta arbetet med att kretsloppsanpassa dessa va-&lt;br&gt;rugrupper nationellt och på EU-nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för bilar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen om producentansvar för bilar trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998. Förordningen innebär att producenterna från och med den 1 januari&lt;br&gt;1998 är skyldiga att för skrotning ta emot uttjänta bilar som producenter-&lt;br&gt;na tillverkat eller fört in i Sverige. Producenterna skall utan ersättning ta&lt;br&gt;emot en uttjänt bil som för första gången registrerats enligt bilregister-&lt;br&gt;kungörelsen (1972:599) efter den 31 december 1997. För att underlätta&lt;br&gt;återanvändning och återvinning skall producenterna redovisa vilka mate-&lt;br&gt;rial, komponenter samt kemiska ämnen som finns i bilama. Producenter-&lt;br&gt;na skall också se till att bilskrotare på skäliga villkor far tillgång till an-&lt;br&gt;visningar om demontering och dränering. När bilar skrotas skall den pro-&lt;br&gt;ducent som har tillverkat bilama eller fört in dem i Sverige se till att ma-&lt;br&gt;terial och komponenter från bilama återanvänds, återvinns eller tas om&lt;br&gt;hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. Minst 85 % av bilen skall&lt;br&gt;återanvändas och återvinnas senast från och med år 2002 och minst 95 %&lt;br&gt;senast från och med år 2015. Utvecklingen vad gäller producenternas&lt;br&gt;ansvar bör följas upp med regelbundet återkommande kontroller och&lt;br&gt;analyser. Detta bör ske i samverkan mellan berörda myndigheter och&lt;br&gt;branschorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med producentansvarets införande gjordes även vissa änd-&lt;br&gt;ringar i bilskrotningsförordningen (1975:348) i fråga om bl.a. demonte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring och hantering av skrotbilar samt bilskrotares rapporteringsskyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppdragit åt Konsumentverket och Vägverket att till-&lt;br&gt;sammans med Naturvårdsverket från och med år 1997 årligen ge ut en&lt;br&gt;samlad, lättillgänglig konsumentinformation om bilar som skall omfatta&lt;br&gt;ett system för märkning av bilar. Systemet skall bedöma bilarna utifrån&lt;br&gt;trafiksäkerhet, utsläpp av miljöskadliga ämnen och bränsleförbrukning,&lt;br&gt;samt övrig information av intresse för konsumenterna. En lägesrapport&lt;br&gt;angående en utvecklad konsumentinformation om bilar presenterades i&lt;br&gt;november 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttjänta fordon tillhör en av de avfallsströmmar som prioriterats i EU-&lt;br&gt;kommissionens arbete med avfallsfrågor. Under 1997 presenterade&lt;br&gt;kommissionen ett förslag till direktiv om skrotbilar. Förslaget syftar till&lt;br&gt;att säkerställa en hög miljöskyddsnivå inom EU som helhet och till att&lt;br&gt;bevara den inre marknadens funktion vad gäller uttjänta fordon. Det syf-&lt;br&gt;tar också till att förhindra uppkomsten av avfall från fordon och till att&lt;br&gt;främja återanvändning, materialåtervinning och återvinning av fordon&lt;br&gt;och deras komponenter. Regeringen ser positivt på förslaget som har sto-&lt;br&gt;ra likheter med de svenska reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen Hantering av uttjänta varor i ett ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbart samhälle- ett ansvar för alla (prop. 1996/97:172, bet.&lt;br&gt;1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) redovisat riktlinjer för ett producent-&lt;br&gt;ansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Ett bemyndi-&lt;br&gt;gande för regeringen att meddela förbud mot deponering, fragmentering&lt;br&gt;eller förbränning av dessa produkter om de inte dessförinnan hanterats av&lt;br&gt;certifierad förbehandlare har införts i renhållningslagen (1979:596). En-&lt;br&gt;ligt de presenterade riktlinjerna skall förordningen om producentansvar&lt;br&gt;för uttjänta elektriska och elektroniska produkter bl.a. reglera producen-&lt;br&gt;ternas skyldighet att kostnadsfritt för siste ägaren ta emot uttjänta elek-&lt;br&gt;triska och elektroniska produkter. De närmare detaljerna avseende pro-&lt;br&gt;ducentansvarets utformning läggs fast i den kommande förordningen.&lt;br&gt;Regeringen avser att under 1998 anmäla förslaget till förordning till EG-&lt;br&gt;kommissionen. Utvecklingen av producenternas ansvar enligt den kom-&lt;br&gt;mande förordningen kommer att följas upp och utvärderas, vilket bör ske&lt;br&gt;i samverkan mellan berörda myndigheter och branschorganisationer.&lt;br&gt;Med beaktande av resultatet av utvärderingen kan regeringen komma att&lt;br&gt;utveckla producentansvaret ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uttjänta elektriska och elektroniska produkter tillhör en av de av-&lt;br&gt;fallsströmmar som prioriterats i kommissionens arbete med avfallsfrågor.&lt;br&gt;Kommissionen har nu påbörjat arbetet med att utforma en reglering för&lt;br&gt;omhändertagandet av elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagande av batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen arbetar för närvarande med en ändring av direktiv&lt;br&gt;91/157/EEG om batterier och ackumulatorer (som ändrats genom direk-&lt;br&gt;tiv 93/86/EEG). Den nu planerade ändringen väntas innehålla regler om&lt;br&gt;avveckling av kvicksilver och kadmium. Syftet är att uppnå en hög åter-&lt;br&gt;vinningsgrad och ett miljöriktigt omhändertagande av skadliga batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1998 gäller i Sverige en ny förordning&lt;br&gt;(1997:645) om batterier. Förordningen omfattar omhändertagandet av&lt;br&gt;samtliga batterier, bl.a. för att underlätta för konsumenterna och för att&lt;br&gt;öka mängden återlämnade miljöskadliga batterier. Det är kommunerna&lt;br&gt;som ansvarar för insamlingen och omhändertagandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.3 Kretsloppsanpassning av möbler, byggnader och kon-&lt;br&gt;torspapper m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå ett samhälle där riktlinjerna för resurseffektivitet är upp-&lt;br&gt;fyllda är det viktigt att samtliga varusektorer omfattas av en effektiv ma-&lt;br&gt;terial- och energianvändning. Kretsloppsdelegationen har i rapporten&lt;br&gt;Producentansvar för varor (Rapport 1997:19) presenterat idéer om ett&lt;br&gt;generellt producentansvar för varor. Rapporten är för närvarande ute på&lt;br&gt;remiss hos berörda instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten Strategi för kretsloppsanpassade material och varor&lt;br&gt;(Rapport 1997:14) anger Kretsloppsdelegationen mål på kort och medel-&lt;br&gt;lång sikt för byggnader samt textilier och skor. De remissinstanser som&lt;br&gt;kommenterat rapporten instämmer till stor del i dessa mål. Regeringen&lt;br&gt;gör bedömningen att målen till viss del redan uppnås med de åtgärder&lt;br&gt;som har vidtagits av näringslivet men att de även kan utgöra en grund för&lt;br&gt;det fortsatta arbetet att kretsloppsanpassa dessa varugrupper. Följande&lt;br&gt;innehåller en presentation av kretsloppsanpassningen av varugrupperna&lt;br&gt;möbler och kontorspapper samt av byggnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag deponeras eller förbränns en stor del av de uttjänta möblerna i stäl-&lt;br&gt;let för att återanvändas eller materialutnyttjas. Det är viktigt att även&lt;br&gt;möbler kretsloppsanpassas. Kretsloppsdelegationen föreslår, i rapporten&lt;br&gt;Producentansvar för möbler (Rapport 1997:15), ett lagstadgat krav på&lt;br&gt;kunskap och information om innehåll, återvinningsegenskaper och till-&lt;br&gt;verkare för alla nya möbler från år 2002. Delegationen förordar dock att&lt;br&gt;regeringen bör ta ställning till ett författningsreglerat producentansvar för&lt;br&gt;uttjänta möbler i samband med att förslaget om ett generellt producen-&lt;br&gt;tansvar behandlas av regeringen. Några av remissinstanserna anser att&lt;br&gt;förslaget om ett generellt producentansvar bör avvaktas, medan andra&lt;br&gt;anser att producentansvaret för möbler bör införas direkt. Merparten av&lt;br&gt;remissinstanserna instämmer i att krav på kunskap om innehåll, återvin-&lt;br&gt;ningsegenskaper och tillverkare bör införas för nya möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;1997/98:55) om bemyndigande for regeringen att infora forbud mot de-&lt;br&gt;ponering av organiskt avfall och ett eventuellt införande av en avfalls-&lt;br&gt;skatt, tillsammans med den redan i dag fungerande andrahandsmarkna-&lt;br&gt;den för möbler gör att regeringen bedömer att återanvändning och åter-&lt;br&gt;vinning av uttjänta möbler kommer att öka. Regeringen har därför för&lt;br&gt;närvarande inte för avsikt att införa ett författningsreglerat producen-&lt;br&gt;tansvar för möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har byggbranschen, på eget initiativ och till följd av&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationens arbete, påbörjat ett arbete med att lösa bran-&lt;br&gt;schens miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck för detta är det särskilda&lt;br&gt;kretsloppsråd som bildats med uppgift att samordna byggsektorns aktörer&lt;br&gt;och fungera som kontaktorgan gentemot myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Byggsektorns Kretsloppsråd har sektorn gjort ett ensidigt åta-&lt;br&gt;gande för sina företag och organisationer. Åtagandet finns formulerat i&lt;br&gt;rapporten Miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande - ett&lt;br&gt;utvidgat producentansvar som bl.a. finns som bilaga till Kretsloppsdele-&lt;br&gt;gationens rapport Producentansvar i byggsektorn (rapport 1996:11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt håll-&lt;br&gt;bart samhälle (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55)&lt;br&gt;kommer att fa konsekvenser för byggsektorn. Detta gäller särskilt be-&lt;br&gt;myndigandet för regeringen att införa förbud mot att deponera brännbart&lt;br&gt;avfall från år 2002 och organiskt avfall från år 2005 (se avsnitt 5.4). Bo-&lt;br&gt;verket har av regeringen fatt i uppdrag att senast i oktober 1998 redovisa&lt;br&gt;hur byggsektorn hanterar farliga material i dag och utifrån detta föreslå&lt;br&gt;de ytterligare regleringar som kan behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen gjorde regeringen bedömningen att de redovisade åt-&lt;br&gt;gärderna tillsammans med byggsektorns arbete kommer att leda till en&lt;br&gt;väsentligt ökad återanvändning och återvinning av bygg- och rivningsav-&lt;br&gt;fallet. Regeringen har för avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att&lt;br&gt;under år 2000 redovisa hur byggföretagen hanterar byggavfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontorspapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1996/97:172 om hantering av uttjänta varor i ett ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbart samhälle redovisade regeringen Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;Kontorspapper - Materialflöden i samhället (Rapport 4678). Regeringen&lt;br&gt;fann att resultatet från det frivilliga åtagande som returpappersbranschen&lt;br&gt;presenterat, dvs. att samla in och materialåtervinna minst 50 viktprocent&lt;br&gt;av kontorspappersavfallet senast år 2000, skulle avvaktas innan regering-&lt;br&gt;en tog ställning till om producentansvar skall införas för kontorspapper.&lt;br&gt;Regeringen gör den bedömningen att så stor andel som möjligt av kon-&lt;br&gt;torspappersavfallet bör materialåtervinnas. Naturvårdsverket avser att&lt;br&gt;under 1998 redovisa en uppföljning av hur arbetet att samla in och åter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinna kontorspapperet fortskrider. Regeringen avvaktar Naturvårdsver- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;kets uppföljning innan beslut fattas om eventuella ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Mindre mängd avfall för bortskaffande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En övergripande riktlinje för avfallshante-&lt;br&gt;ringen bör vara att minska mängden avfall för slutlig behandling, att&lt;br&gt;minska avfallets farlighet samt att behandla avfallet utgående ifrån&lt;br&gt;dess inneboende egenskaper. Detta förutsätter med dagens teknik att&lt;br&gt;avfallet sorteras vid källan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med EU:s avfallspolitik bör avfall i första hand förebyg-&lt;br&gt;gas, i andra hand återanvändas eller återvinnas och i sista hand bort-&lt;br&gt;skaffas på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör prioriteras framför&lt;br&gt;energiutvinning när detta är miljömässigt motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I propositionen Elantering av ut-&lt;br&gt;tjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla (prop.&lt;br&gt;1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7 rskr. 1997/98:55) framhåller regeringen&lt;br&gt;att det är nödvändigt att avfallshanteringen förbättras ytterligare. Riksda-&lt;br&gt;gens beslut om hanteringen av uttjänta varor (rskr. 1997/98:55) innebär&lt;br&gt;att regeringen har blivit bemyndigad att föreskriva om att utsortering av&lt;br&gt;brännbart avfall skall ske senast år 2002, att utsorterat brännbart avfall&lt;br&gt;inte skall fa deponeras från samma år samt att deponering av organiskt&lt;br&gt;avfall skall förbjudas från år 2005. För att säkerställa att deponier är&lt;br&gt;miljömässigt säkra skall Naturvårdsverket fa meddela föreskrifter for&lt;br&gt;deponier. När det gäller förbränning av avfall arbetar Naturvårdsverket&lt;br&gt;for närvarande med riktlinjer för vilka avfallsslag som bör ledas till vil-&lt;br&gt;ken typ av anläggning. Riksdagens beslut innebär vidare att regeringen&lt;br&gt;bemyndigades föreskriva att tillstånd skall krävas för transporter, inte&lt;br&gt;enbart av farligt avfall, utan även for transporter av icke-farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att en övergripande riktlinje for den&lt;br&gt;fortsatta avfallshanteringen bör vara att mängden avfall och avfallets far-&lt;br&gt;lighet minskas samt att det behandlas utifrån dess inneboende egenska-&lt;br&gt;per. Detta förutsätter med dagens teknik att avfallet sorteras vid källan.&lt;br&gt;Regeringen har under våren 1998 anmält ett förslag till Kommissionen&lt;br&gt;om att införa en avfallsskatt på 250 kronor per ton avfall som deponeras.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen senare i frågan. Avsikten&lt;br&gt;är att avfallsskatten skall öka det ekonomiska incitamentet att behandla&lt;br&gt;avfall på ett från miljö- och naturresurssynpunkt bättre sätt. Regeringen&lt;br&gt;har tidigare i prop. 1996/97:172 gjort den bedömningen att bl.a. förbudet&lt;br&gt;mot deponering av organiskt avfall från år 2005, tillsammans med en&lt;br&gt;eventuell avfallsskatt och den nu övergripande inriktningen på avfalls-&lt;br&gt;hanteringen kan komma att leda till att stora delar av det avfall som i dag&lt;br&gt;deponeras kommer att nyttiggöras genom att material återvinns och an-&lt;br&gt;vänds på nytt och genom att energiinnehållet tillvaratas. Avfallshante-&lt;br&gt;ringen behandlas även under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har, för att inte belasta kommunerna med onödiga kostna-&lt;br&gt;der, ändrat i förordningen (1996:971) om farligt avfall så att kommuner&lt;br&gt;inte längre behöver ställa en ekonomisk säkerhet för att fa tillstånd till att&lt;br&gt;mellanlagra farligt avfall. Kommunala bolag skall dock även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis ställa ekonomisk säkerhet för att fa sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har varit drivande inom EU:s arbete med att revidera gemenska-&lt;br&gt;pens avfallspolitik. I denna uttrycks den s k. hierarkin för hantering av&lt;br&gt;avfall, som innebär att uppkomsten av avfall i första hand bör förebyg-&lt;br&gt;gas, därefter bör avfallet återanvändas och återvinnas för att som sista&lt;br&gt;alternativ bortskaffas på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör priorite-&lt;br&gt;ras framför energiutvinning när detta är miljömässigt motiverat. Rege-&lt;br&gt;ringen gör bedömningen att avfallshierarkin är en hörnsten i avfallspoli-&lt;br&gt;tiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har i mars 1998 antagit en gemensam ståndpunkt om ett direktiv&lt;br&gt;för deponering av avfall. Efter yttrande från Europeiska Parlamentet be-&lt;br&gt;räknas direktivet kunna antas slutligt under 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska kommissionen arbetar också med att ta fram förslag till nya&lt;br&gt;direktiv inom avfallsområdet samt att revidera redan existerande direktiv,&lt;br&gt;exempelvis pågår en revidering av gällande direktiv för förbränning av&lt;br&gt;icke-farligt avfall. Sverige deltar aktivt i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det accelererande arbetet med en kretsloppsanpassning innebär nya&lt;br&gt;förutsättningar för avfallshanteringen. Regeringen gör mot denna bak-&lt;br&gt;grund bedömningen att konsekvenserna av EU:s avfallsdefinition för den&lt;br&gt;fortsatta kretsloppsanpassningen av samhället behöver analyseras. Rege-&lt;br&gt;ringen har därför i regleringsbrevet för år 1998 uppdragit åt Naturvårds-&lt;br&gt;verket att utvärdera detta samt att lämna förslag till eventuella åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Kretslopp av växtnäring mellan stad och land&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett framtida hållbart och kretsloppsanpas-&lt;br&gt;sat VA-system bör vara utformat så att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- slutna kretslopp mellan samhälle och jordbruk skapas för närings-&lt;br&gt;och humusämnen, i första hand för fosfor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- risk för smittspridning till människor och djur minimeras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- slamanvändningen inte leder till negativa hälso- och miljöeffek-&lt;br&gt;ter, varken på kort eller lång sikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anläggning, drift och underhåll av VA-system och anslutna verk-&lt;br&gt;samheter inte ger utsläpp till luft, mark och vatten av miljö- och häl-&lt;br&gt;soskadliga ämnen som påverkar miljömålen för dessa medier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användning av icke fömybara råvaror och energi för drift av VA-&lt;br&gt;system minimeras och energin i avloppsvatten och/eller slam tillvara-&lt;br&gt;tas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användare, konsumenter och jordbrukare har förtroende för VA-&lt;br&gt;systemen med avseende på funktion och uppfyllelse av de angivna&lt;br&gt;kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har vårt&lt;br&gt;produktions- och konsumtionssamhälle och de tekniska system som bär&lt;br&gt;upp detta allt oftare ifrågasatts utifrån målen för en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Inom det lokala Agenda 21-arbetet har också ett bredare en-&lt;br&gt;gagemang för miljö och livskvalitet vuxit fram. Den debatten omfattar&lt;br&gt;även de system vi i dag har för vattenförsörjning och avloppsvattenbe-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under flera år har det lokala engagemanget i dessa frågor vuxit sig&lt;br&gt;starkt, både inom ideella sammanslutningar, t.ex. ekobyar, och inom oli-&lt;br&gt;ka kommuners tekniska förvaltningar och miljöavdelningar. På många&lt;br&gt;platser pågår redan i dag en omfattande försöksverksamhet. De två hu-&lt;br&gt;vudsakliga problemområden som hanteras är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att erhålla ett avsloppsslam som är så rent och hygieniskt att det utan&lt;br&gt;risker kan användas som jordförbättringsmedel och gödsel inom jordbru-&lt;br&gt;ket, och därmed sluta kretsloppet av näringsämnena, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att hitta energi- och resurssnåla lösningar på avloppshanteringen,&lt;br&gt;som samtidigt är anpassade till lokala förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan år 1990 satte riksdagen upp målet att slam fortlöpande skall&lt;br&gt;kunna utnyttjas inom bl.a. jordbruket utan risker för miljö och hälsa samt&lt;br&gt;att deponering av slam bör upphöra på sikt (prop. 1989/90:100, bet.&lt;br&gt;1990/91:JoU16, rskr. 1990/91:241).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har verkat för att detta mål skall uppfyllas på ett flertal oli-&lt;br&gt;ka sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Naturvårdsverket har utarbetat gränsvärden för halter av olika ämnen&lt;br&gt;i avloppsslam, vilket parterna kunnat enas om i den s.k. slam-&lt;br&gt;överenskommelsen. Som en jämförelse ligger de svenska gränsvärdena&lt;br&gt;10-100 gånger lägre än motsvarande inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Frågan om utveckling av alternativ VA-teknik drivs vidare, så att de&lt;br&gt;uppfyller kraven på småskalighet samt energi- och resurssnålhet och god&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slamkvalitet. Detta sker bl. a. inom ramen för de 5,4 miljarder kronor&lt;br&gt;som avsattes för lokala investeringsprogram i initiativet Ett Ekologiskt&lt;br&gt;Hållbart Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kommunala initiativ i syfte att minimera tillförseln av skadliga äm-&lt;br&gt;nen till slammet uppmuntras. Detta gäller både industrianslutningar, dag-&lt;br&gt;vatten och konsumentprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag klarar den absolut övervägande delen av avloppsslammet&lt;br&gt;de stränga svenska gränsvärdena. Från år 2000 har Naturvårdsverket be-&lt;br&gt;stämt att dessa gränsvärden skall skärpas ytterligare (Naturvårdsverkets&lt;br&gt;kungörelse (SNFS 1994:2) med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt&lt;br&gt;marken, när avloppsslam används i jordbruket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bemyndigande att föreskriva om förbud av deponering av&lt;br&gt;organiskt avfall från år 2005 omfattar även avloppsslam (prop.&lt;br&gt;1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). Detta kommer att&lt;br&gt;leda till att kommunerna genomför ytterligare åtgärder för att åstadkom-&lt;br&gt;ma en kretsloppslösning av slamfrågan. Slutligen bör dock betonas att&lt;br&gt;trots att en stor del av avloppsslammet redan i dag klarar gränsvärdena,&lt;br&gt;så återförs för närvarande endast 36 % till jordbruket. Att få en acceptans&lt;br&gt;hos jordbrukarna för avloppsslammet som en resurs är därför av grund-&lt;br&gt;läggande betydelse. En viktig faktor är också att konsumenterna accepte-&lt;br&gt;rar livsmedel där man i produktionen använt slam som gödningsmedel.&lt;br&gt;Livsmedelsindustrin spelar i det sammanhanget en betydelsefull roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för projektet Systemanalys-VA har Naturvårdsverket till-&lt;br&gt;sammans med de berörda parterna inom området studerat och utvärderat&lt;br&gt;ett antal pilotfall där olika tekniker i större eller mindre skala använts.&lt;br&gt;Slutsatserna från detta arbete kan sammanfattas i de krav på det framtida&lt;br&gt;VA-systemet som återfinns under Regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att nå fram till ett VA-system som svarar mot dessa upp-&lt;br&gt;ställda krav är det viktigt att all den erfarenhet från pilotprojekt som er-&lt;br&gt;hålls på olika håll i landet sammanställs, utvärderas och sprids, så att&lt;br&gt;dessa erfarenheter kan utgöra grunden för nya satsningar. De olika berör-&lt;br&gt;da parterna inom området har ett stort ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Ett säkert och utvecklande arbetsliv är en viktig fak-&lt;br&gt;tor i kretsloppsanpassningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetstagarnas delaktighet, skademinime-&lt;br&gt;ring och kompetensutveckling är viktiga faktorer i kretsloppsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En helhetssyn på samhällsut-&lt;br&gt;vecklingen måste prägla kretsloppsarbetet. Ett säkert och utvecklande&lt;br&gt;arbetsliv, som kännetecknas av arbetstagarnas delaktighet, liten risk för&lt;br&gt;skador samt kompetensutveckling, är en viktig förutsättning för denna&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsarbetet påverkar ofta arbetsmiljön, t.ex. vid återvinning av&lt;br&gt;uttjänta varor. När åtgärder vidtas inom ramen för kretsloppsarbetet&lt;br&gt;måste arbetsmiljön beaktas. Hantering och återvinning av avfall kan, om&lt;br&gt;det inte sker på ett riktigt sätt, ge upphov till ett flertal hälsoproblem,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. allergier och bullerskador. I andra fall kan utvecklingen av produk- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ter, system och teknik för en förbättrad yttre miljö direkt bidra till en för-&lt;br&gt;bättrad arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsarbetet förutsätter samverkan mellan olika politikområden&lt;br&gt;och ett gott samarbete mellan myndigheter inom olika förvaltningsområ-&lt;br&gt;den liksom med olika bransch-, arbetsgivar- och arbetstagarorganisatio-&lt;br&gt;ner. Genom att kretsloppsarbetet och arbetsmiljön beaktas samtidigt och&lt;br&gt;på ett tidigt stadium, kan värdefulla synergieffekter uppnås och konflikter&lt;br&gt;undvikas i utvecklingsarbetet. Internationella jämförelser visar att Sveri-&lt;br&gt;ge har varit framgångsrikt och visat upp goda lösningar när det gäller att&lt;br&gt;förebygga risker i olika avseenden på arbetslivsområdet. Sverige skall&lt;br&gt;även i fortsättningen behålla en ledande position i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikaliepolitik för 2000-talet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya arbetssätt behövs i kemikaliepolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Allt kemikaliesäkerhetsarbete bör utgå från&lt;br&gt;riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör kompletteras med ett mer&lt;br&gt;generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen med dokumen-&lt;br&gt;terat hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av människan fram-&lt;br&gt;ställda ämnen som är bioackumulerande och långlivade. Det nuvaran-&lt;br&gt;de sättet att arbeta, som baseras på utvärderingar av ett kemiskt ämne i&lt;br&gt;taget, är otillräckligt och alltför långsamt. Vissa ämnen är dessutom&lt;br&gt;mycket svåra att riskbedöma. Detta gäller särskilt organiska, av män-&lt;br&gt;niskan framställda ämnen som är bioackumulerbara och långlivade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens bedömning. (Kemikommittén, En hållbar kemikaliepolitik, SOU&lt;br&gt;1997:84)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett drygt decennium har gått se-&lt;br&gt;dan lagen (1985:426) om kemiska produkter trädde i kraft och Kemikali-&lt;br&gt;einspektionen inrättades. Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet&lt;br&gt;med att minska riskerna vid användningen av kemikalier. Framgångarna&lt;br&gt;har bl.a. åstadkommits med bättre produktinformation om risker och&lt;br&gt;skyddsåtgärder, utfasning av särskilt farliga kemikalier samt till-&lt;br&gt;ståndsprövning för användning av bekämpningsmedel. Bättre kunskap har&lt;br&gt;utvecklats om kemikaliers egenskaper, inte minst från miljösynpunkt.&lt;br&gt;Framgångarna har kunnat uppnås genom en kombination av myndighet-&lt;br&gt;sarbete och industrins egna insatser. Industrin har nått betydande resultat,&lt;br&gt;bl.a. inom ramen för ”Ansvar &amp;amp; Omsorg”, som är den kemiska industrins&lt;br&gt;gemensamma handlingsprogram i hälso-, säkerhets- och miljöfrågor.&lt;br&gt;Svenska företag har i mycket stor utsträckning anslutit sig till detta inter-&lt;br&gt;nationellt förankrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots dessa framsteg skadas människor fortfarande på arbetsplatserna&lt;br&gt;och i hemmen till följd av en ovarsam hantering av farliga kemikalier.&lt;br&gt;Fortfarande kan en felaktig hantering av kemiska produkter utlösa miljö-&lt;br&gt;katastrofer. Detta illustrerades nyligen av händelserna vid tunnelbygget i&lt;br&gt;Hallandsås. Ändå är det inte risken för stora olyckor som dominerar det&lt;br&gt;riskscenario som framtidens kemikaliepolitik kommer att möta. Snarare&lt;br&gt;är det den mindre gripbara och diffusa spridningen till miljön av ett&lt;br&gt;mycket stort antal kemiska ämnen, vilkas hälso- och miljöeffekter ofta är&lt;br&gt;lite kända, som måste hanteras. Kemikommittén konstaterar i sitt betän-&lt;br&gt;kande att det är svårt att bedöma om riskerna i dag är större eller mindre&lt;br&gt;än för 10-15 år sedan. Vissa risker har minskat. Andra har tillkommit.&lt;br&gt;Det är däremot, enligt kommitténs bedömning, uppenbart att riskerna i&lt;br&gt;dag är mer komplexa och svårbedömda än tidigare. Kommittén anser&lt;br&gt;också att kemikalieproblemen i ökad utsträckning är gränsöverskridande&lt;br&gt;och att varornas betydelse för spridning av kemikalier ökar i takt med att&lt;br&gt;världshandeln expanderar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhåller kommittén att en ekologiskt hållbar utveckling hotas&lt;br&gt;av vissa organiska, långlivade och bioackumulerbara ämnen. Sådana äm-&lt;br&gt;nen tenderar att spridas över hela världen på ett sätt som är svårt att för-&lt;br&gt;utse och omöjligt att förebygga. Detta gäller t.ex. PCB och DDT. I fram-&lt;br&gt;tiden kan ämnen som i dag används allmänt, t.ex. flera bromerade flam-&lt;br&gt;skyddsmedel, komma att orsaka stora problem. Nya rön om hormonstö-&lt;br&gt;rande effekter av vissa kemikalier vid mycket låga doser och påverkan på&lt;br&gt;inlärning, beteende, m.m. visar dessutom att nya obehagliga överrask-&lt;br&gt;ningar inte kan uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör, i likhet med Kemikommittén, bedömningen att det&lt;br&gt;pågående arbetet med att minska riskerna för miljö och hälsa från kemi-&lt;br&gt;kalier bör påskyndas. Genom Sveriges medlemskap i EU blev vi del i ett&lt;br&gt;system som ställer stora krav på prövning av nya ämnen. De befintliga&lt;br&gt;ämnena, i såväl gamla som nya applikationer, utgör dock fortfarande ett&lt;br&gt;svårlösligt problem. Ett annat grundläggande problem är att produktut-&lt;br&gt;vecklingen går snabbare än den takt i vilken riskbedömningar av ämnen i&lt;br&gt;de nya produkterna görs. Att utvärdera ett ämne i taget kräver stora re-&lt;br&gt;surser. Utvärderingarna fångar inte heller upp kombinationseffekter av&lt;br&gt;flera ämnen samtidigt. Det kan vidare vara svårt att finna orsakssamband&lt;br&gt;mellan enskilda ämnen och skador som visar sig först efter lång tid eller i&lt;br&gt;kombination med annan samtidig exponering. Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;det under överskådlig tid kommer att saknas resurser att närmare studera&lt;br&gt;varje enskilt ämne och bilda sig en uppfattning om behovet av åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar dessutom att genomförandet av bl.a. Esbjerg-&lt;br&gt;deklarationen (se avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö) innebär att kraven på kemi-&lt;br&gt;kaliepolitiken ökar. Deklarationen innehåller bl.a. det övergripande målet&lt;br&gt;att utsläppen av farliga ämnen till Nordsjön skall ha upphört år 2020. Det&lt;br&gt;slutliga målet är enligt deklarationen att halterna i miljön av farliga äm-&lt;br&gt;nen skall vara nära nollnivån och av naturliga ämnen nära de naturligt&lt;br&gt;förekommande halterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna påskynda arbetet och möta de nya krav som följer av&lt;br&gt;Esbjergdeklarationens mål behövs nya angreppssätt i kemikaliearbetet.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning är det nödvändigt att hitta ett arbetssätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är riktat generellt mot de farligaste ämnena och som inte hämmas av Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;att kunskapsläget på kemikalieområdet är otillräckligt. Arbetet kan be-&lt;br&gt;drivas snabbare och mer kraftfullt om, som Kemikommittén föreslår,&lt;br&gt;ämnen identifieras som normalt inte bör förekomma i varor och proces-&lt;br&gt;ser, bl.a. på grundval av ämnenas inneboende egenskaper. Ett sådant ar-&lt;br&gt;bete bör riktas mot organiska, av människan framställda ämnen som är&lt;br&gt;bioackumulerande och långlivade, mot kadmium, bly och kvicksilver&lt;br&gt;samt mot dokumenterat farliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt måste arbetet med de ”gamla” frågorna utvecklas. De många&lt;br&gt;gånger framgångsrika insatser som lagts ner på att minska riskerna från&lt;br&gt;kemikalier under de senaste decennierna, i förening med ökade kunska-&lt;br&gt;per, bildar en plattform att utgå från. Därutöver har anslutningen till EU&lt;br&gt;skapat delvis nya förutsättningar, även om arbetet med att minska risker-&lt;br&gt;na från kemikalier alltid har varit starkt inriktat mot internationellt sam-&lt;br&gt;arbete. Nya förutsättningar skapas också med de kvalitets- och miljöled-&lt;br&gt;ningssystem (EMAS, ISO 9000 och ISO 14000) som är under införande i&lt;br&gt;företag världen över, inte minst i Sverige. Mot denna bakgrund är det&lt;br&gt;viktigt att även de hittills använda styrmedlen utvecklas och skärps (se&lt;br&gt;kapitel 8 Näringslivets och konsumenternas roll i miljöarbetet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Ytterligare riktlinjer for kemikaliepolitiken.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Som ett led i strävandena att nå delmålet&lt;br&gt;om att utsläpp och läckage av farliga ämnen till Östersjön och dess&lt;br&gt;tillrinningsområde samt Nordsjön skall ha upphört år 2020 (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.12 Giftfri miljö), bör följande riktlinjer gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i huvud-&lt;br&gt;sak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-fria från organiska, av människan framställda, ämnen som är&lt;br&gt;långlivade och bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov till&lt;br&gt;dessa ämnen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fria från av människan framställda ämnen som är cancerframkal-&lt;br&gt;lande, arvsmassepåverkande och hormonstörande - inklusive fort-&lt;br&gt;plantningsstörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i huvud-&lt;br&gt;sak fria från kvicksilver, kadmium, bly och deras föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Metaller användes i sådana tillämpningar att metallerna inte&lt;br&gt;kommer ut i miljön i en omfattning som medför att miljö och männi-&lt;br&gt;skors hälsa kan komma till skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Organiska, av människan framställda, ämnen som är långlivade&lt;br&gt;och bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser endast om&lt;br&gt;företaget kan visa att hälsa eller miljö inte kommer till skada. Till-&lt;br&gt;stånd och villkor enligt miljöbalken är utformade så att denna riktlinje&lt;br&gt;kan säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna bör vara vägledande for företagens produktutveckling&lt;br&gt;och tjäna som mål for deras kemikaliestrategier. Redan i dag görs sto-&lt;br&gt;ra ansträngningar for att ta bort skadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att låta utreda dels hur de egenskaper och effekter&lt;br&gt;som riktlinjerna utgår från bör definieras, dels analysera om det be-&lt;br&gt;hövs ytterligare styrmedel såsom t.ex. tillståndsprövning och förbud&lt;br&gt;for att åstadkomma en skärpt kontroll av de ämnen som omfattas av&lt;br&gt;riktlinjerna, och i sådant fall lämna förslag till hur dessa skulle kunna&lt;br&gt;utformas utifrån EU:s regelverk. Förslag bör även lämnas om takten&lt;br&gt;på genomförandet. De samhällsekonomiska konsekvenserna av för-&lt;br&gt;slagen bör analyseras och utgöra ett viktigt underlag for beslut om&lt;br&gt;vilka åtgärder som bör vidtas och när de bör genomföras. Industrins&lt;br&gt;erfarenheter bör tas till vara och resultaten av dess kemikaliesäkerhet-&lt;br&gt;sarbete beaktas. Förslagen kommer därför att utarbetas i en nära och&lt;br&gt;omfattande dialog med näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser verka for att dessa riktlinjer skall vara genomför-&lt;br&gt;da redan inom 10-15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att år 2003 genomföra en översyn av de kemikali-&lt;br&gt;epolitiska målen och styrmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen avser regeringen att tillsammans med andra länder inom&lt;br&gt;EU driva frågan om mål for kemikaliepolitiken enligt dessa riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer till stor del med regering-&lt;br&gt;ens förslag. En viktig skillnad är att regeringen inte föreslår exakta årtal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for när riktlinjerna skall ha uppfyllts. Regeringen avser däremot att verka Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;för att riktlinjerna skall vara genomförda inom 10-15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är positiva till Kemi-&lt;br&gt;kommitténs förslag. Det finns överhuvudtaget en bred uppslutning bak-&lt;br&gt;om synsättet att egenskaperna &amp;quot;långlivad&amp;quot; och &amp;quot;bioackumulerbar&amp;quot; är vik-&lt;br&gt;tiga egenskaper som bör fungera som en kraftfull varningssignal. Även&lt;br&gt;hos flera av de instanser som framför kritik på vissa punkter finns en po-&lt;br&gt;sitiv grundhållning. Den oftast förekommande invändningen mot försla-&lt;br&gt;get är att även risken för att skada verkligen kan uppstå måste beaktas för&lt;br&gt;ämnen som omfattas av riktlinjerna. Denna synpunkt framförs av instan-&lt;br&gt;ser som representerar såväl näringslivet som myndigheter, högskolor och&lt;br&gt;forskningsinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anser att kommitténs förslag inte beaktar kemi-&lt;br&gt;kaliers kända effekter, hantering, spridning eller använda volymer. Gra-&lt;br&gt;den av riskminskning kan därigenom, enligt inspektionen, inte beskrivas,&lt;br&gt;liksom inte heller kostnadseffektiviteten i de åtgärder som vidtagits. In-&lt;br&gt;spektionen refererar i sitt remissvar till sin rapport ”Uppdrag miljömål”,&lt;br&gt;som utarbetats på regeringens uppdrag. I rapporten har inspektionen fö-&lt;br&gt;reslagit mål för den egna verksamheten, mål som också formuleras för&lt;br&gt;varor på tio och femton års sikt. Enligt ett av inspektionens mål skall va-&lt;br&gt;ror som överlåts i stora volymer inom femton år inte längre innehålla&lt;br&gt;ämnen med allvarliga bioackumulerbara och långlivade egenskaper och&lt;br&gt;med toxiska effekter. Varor som innehåller sådana ämnen överlåts inte&lt;br&gt;fritt. Den som vill marknadsföra sådana varor skall, enligt inspektionen,&lt;br&gt;kunna visa att den avsedda användningen, samt återvinning och avfalls-&lt;br&gt;hantering, kan ske på ett från hälso- och miljösynpunkt tillfredsställande&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska gruvföreningen anser att de absoluta målen för metallhante-&lt;br&gt;ring varken är rimliga eller motiverade. På grund av sina egenskaper an-&lt;br&gt;vänds metaller i många sammanhang där god slitstyrka och beständighet&lt;br&gt;eftersträvas. Kemikontoret anser att ämnen som berörs av de kriterier&lt;br&gt;som kommer att föreslås måste genomgå en riskbedömning som tar hän-&lt;br&gt;syn till dos och exponering innan de eventuellt utpekas som&lt;br&gt;&amp;quot;stoppämnen&amp;quot;. Stockholms Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet&lt;br&gt;anser att det är en sedan länge vedertagen princip att ingen bedömning av&lt;br&gt;verklig eller potentiell risk för ett kemiskt ämne kan genomföras utan en&lt;br&gt;uppskattning av exponeringens omfattning (dosens storlek). Institutet för&lt;br&gt;Miljömedicin hävdar dock att även om risken måste beaktas i det specifi-&lt;br&gt;ka fallet är långlivade och bioackumulerbara ämnen som grupp sådana&lt;br&gt;som kan komma att visa sig medföra hälsorisker på sikt, varför institutet&lt;br&gt;instämmer i att sådana ämnen generellt bör undvikas i varor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna är en vägledning till var och en som hanterar kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kemikaliepolitiken skall inriktas mot det nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, som innebär att ämnen och metaller som&lt;br&gt;skapats i eller utvunnits av samhället inte får hota människors hälsa eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den biologiska mångfalden (se avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö). Som delmål Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;gäller att utsläpp och läckage av farliga ämnen till Östersjöns tillrin-&lt;br&gt;ningsområde och Nordsjön skall ha upphört år 2020. För att detta mål&lt;br&gt;skall kunna uppnås föreslår regeringen riktlinjer som innebär att ämnen&lt;br&gt;med vissa angivna egenskaper och effekter samt vissa metaller inte bör&lt;br&gt;förekomma i varor och processer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna syftar i första hand till att vara en vägledning för det ar-&lt;br&gt;bete som utförs av företagen och bör tjäna som utgångspunkt och mål för&lt;br&gt;de strategier dessa upprättar. Företagen bör inrikta sitt utvecklingsarbete&lt;br&gt;mot att avveckla användningen av de ämnen som kan komma att omfat-&lt;br&gt;tas av riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom blir riktlinjerna ett stöd för myndigheternas arbete och för&lt;br&gt;tillämpningen av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna är steg på vägen för att bl.a. nå en del av de mål som ställts&lt;br&gt;upp i Esbjergdeklarationen och inom Helcom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Esbjergdeklarationen beskrivs i avsnitt 4.2.12, som behandlar miljökva-&lt;br&gt;litetsmålet Giftfri miljö. Deklarationen innebär bl.a. att tillförseln till&lt;br&gt;Nordsjön av farliga ämnen måste upphöra före år 2020. Detta gäller oav-&lt;br&gt;sett om ämnena sprids till miljön som ett resultat av nuvarande eller tidi-&lt;br&gt;gare användning eller om de når vår miljö på grund av långväga sprid-&lt;br&gt;ning från andra delar av världen. Med farliga ämnen avses i Esbjergdek-&lt;br&gt;larationen ämnen som är långlivade, bioackumulerbara och giftiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjörådet har vid ministermötet i Kalmar år 1996 antagit ett mål&lt;br&gt;för Östersjöns och dess tillrinningsområde som motsvarar Esbjergdekla-&lt;br&gt;rationens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Esbjergdeklarationens mål skall kunna nås måste, enligt regering-&lt;br&gt;ens bedömning, nya varor som introduceras på marknaden i god tid före&lt;br&gt;år 2020 vara fria från ämnen som är eller skulle kunna utgöra ett hot mot&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön. Förslaget till riktlinjer gäller just utsläp-&lt;br&gt;pande på marknaden av nya varor. Riktlinjerna är därför enligt regering-&lt;br&gt;ens bedömning ett nödvändigt steg på vägen för att nå det mål som fast-&lt;br&gt;ställts i Esbjergdeklarationen och som uttrycks i nämnda miljökvalitets-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Esbjergdeklarationen definieras farliga ämnen som ämnen som är&lt;br&gt;bioackumulerbara (upplagras i levande organismer), långlivade och tox-&lt;br&gt;iska. Regeringen bedömer, i likhet med Kemikommittén, att organiska&lt;br&gt;ämnen som är långlivade och bioackumulerande generellt sett måste be-&lt;br&gt;traktas som potentiellt farliga om de kommer ut i miljön (se nedan under&lt;br&gt;rubriken ”Organiska, långlivade och bioackumulerande ämnen”). Bland&lt;br&gt;annat är det ofta svårt att bedöma deras giftighet gentemot den mångfald&lt;br&gt;av organismer som de kan komma i kontakt med i naturen. Detta innebär&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning att om utsläppen av farliga ämnen i&lt;br&gt;Esbjergdeklarationens bemärkelse skall ha upphört år 2020 måste ämnen&lt;br&gt;som är långlivade och bioackumulerande ha upphört att finnas i varor i&lt;br&gt;god tid dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjen att varor inte skall innehålla sådana ämnen svarar dessutom&lt;br&gt;mot det slutliga mål som uttrycks i Esbjergdeklarationen. Målet innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att halterna av naturfrämmande ämnen skall vara nära nollnivån och av&lt;br&gt;naturligt förekommande ämnen nära bakgrundsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organiska, långlivade och bioackumulerande ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för de av regeringen föreslagna riktlinjerna är bl.a. att&lt;br&gt;organiska, av människan framställda ämnen, som är långlivade och bio-&lt;br&gt;ackumulerande alltid utgör en potentiell risk för människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. Det är inte möjligt att på vetenskapens nuvarande kunskapsnivå&lt;br&gt;slå fast att utsläpp till miljön av ett sådant ämne inte medför någon risk&lt;br&gt;för hälsa och miljö. Mångfalden i fråga om arter, miljöer, klimat etc. är&lt;br&gt;alltför stor. Långlivade ämnen kan dessutom spridas långväga med vin-&lt;br&gt;dar och strömmar eller genom handel med varor. Därigenom riskerar de&lt;br&gt;att på ett oförutsett sätt hamna i känsliga miljöer där deras skadliga ef-&lt;br&gt;fekter blir särskilt stora. Detta gäller t.ex. vissa klororganiska gifter, som&lt;br&gt;uppenbarligen ansamlas i arktiska områden och som där förekommer i&lt;br&gt;höga halter i havslevande däggdjur. Risken med långlivade ämnen som&lt;br&gt;kan ansamlas i organismer kvarstår lång tid efter det att användningen&lt;br&gt;upphört. Några av de mest ökända miljögiftema, t.ex. DDT och PCB,&lt;br&gt;tillhör denna grupp av ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är således att en rimlig tillämpning av försik-&lt;br&gt;tighetsprincipen medför att, av människan framställda, ämnen som är&lt;br&gt;långlivade och bioackumulerande inte bör finnas i miljön. Detta innebär&lt;br&gt;att de som regel inte bör förekomma i varor som förs ut på marknaden.&lt;br&gt;De bör endast fa förekomma i väl kontrollerade processer om företaget&lt;br&gt;kan visa att människors hälsa och miljön inte riskerar att komma till ska-&lt;br&gt;da.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cancerframkallande, arvsmassepåverkande, hormonstörande inklusive fort-&lt;br&gt;plantningsstörande ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning av ämnen som är framställda av människan och som har&lt;br&gt;allvarliga eller kroniska effekter bör upphöra. Med sådana ämnen avses&lt;br&gt;cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller hormonstörande&lt;br&gt;(inklusive fortplantningsstörande) ämnen. Dessa effekter är var för sig så&lt;br&gt;allvarliga att ämnen med någon av effekterna inte skall få orsaka ofrivil-&lt;br&gt;lig exponering. Ett av skälen är att även en enstaka exponering vid låg&lt;br&gt;dos kan orsaka skada. Ett annat är att det inte går att förutsäga hur stor&lt;br&gt;dos individen eller miljön exponeras för sammanlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kemikommitténs uppfattning att de nämnda egen-&lt;br&gt;skaperna är så allvarliga att, av människan framställda, ämnen med nå-&lt;br&gt;gon av dessa egenskaper inte bör förekomma i varor och produktionspro-&lt;br&gt;cesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver och bly&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallerna kvicksilver och bly är båda mycket giftiga och dessutom bio-&lt;br&gt;ackumulerande. Kvicksilver och bly beskrivs i särskilda avsnitt i detta&lt;br&gt;kapitel (6.4.4 Kvicksilver och 6.4.3 Bly).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kadmium kan ge skador på njurar och skelett. Denna metall finns bl.a.&lt;br&gt;naturligt i fosfatgödsel och sprids t.ex. med luftföroreningar. Det leder&lt;br&gt;till att djur och människor exponeras för kadmium via kosten. Nuvarande&lt;br&gt;intag ligger nära den nivå man vet kan ge skador på människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige regleras användningen av kadmium i förordningen&lt;br&gt;(1985:839) om kadmium. Bland annat får inte ämnen som innehåller&lt;br&gt;kadmium eller kadmiumföreningar användas för ytbehandling eller som&lt;br&gt;stabilisator eller färgämne. Enligt lagen (1984:405) om skatt på gödsel-&lt;br&gt;medel skall en miljöskatt betalas för gödselmedel. Gödselmedel som in-&lt;br&gt;nehåller högre halt kadmium än 100 g per ton fosfor far inte saluföras&lt;br&gt;eller överlåtas. Enligt lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel skall en&lt;br&gt;miljöskatt betalas för gödselmedel med kadmiumhalt mellan 5 och 100 g&lt;br&gt;per ton fosfor. I den handelsgödsel som används i Sverige är halten av&lt;br&gt;kadmium relativt låg, vilket beror på att industrin till följd av skatten&lt;br&gt;väljer råvaror från fyndigheter med låg kadmiumhalt. Kadmium ingår&lt;br&gt;bland de ämnen som omfattas av tillfälliga svenska särbestämmelser i&lt;br&gt;EU. En närmare beskrivning av detta ges i avsnitt 6.4.13 Ämnen med&lt;br&gt;tillfälliga svenska särbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna innebär att kadmium inte bör förekomma i varor. För att&lt;br&gt;detta skall kunna uppnås i fråga om handelsgödsel krävs dock att proces-&lt;br&gt;ser för att rena fosfat från kadmium utvecklas och tas i bruk. Sverige kan&lt;br&gt;inte åstadkomma detta på egen hand. Ett utvecklingsarbete pågår, delvis&lt;br&gt;finansierat med EU-medel, som visar att det går att rena fosfatet till en&lt;br&gt;rimlig kostnad. Reningsanläggningar i kommersiell drift är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att riktlinjen i fråga om kadmium skall vara möjlig att nå för&lt;br&gt;handelsgödsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga metaller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metaller har haft en avgörande betydelse för människans utveckling. Till&lt;br&gt;exempel kunde plogar tillverkas tack vare metall och i den industriella&lt;br&gt;revolutionen har metaller haft en av huvudrollerna. Massproduktion av&lt;br&gt;varor och andra förnödenheter har kunnat åstadkommas med maskiner&lt;br&gt;och instrument av metall. Metaller är också en av hörnstenarna i vårt IT-&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människans utnyttjande av jordens metallresurser har dock lett till att&lt;br&gt;stora metallmängder omfördelas i miljön på kort tid. Metaller som tidiga-&lt;br&gt;re varit bundna till berggrunden, lagras i samhället som beståndsdelar i&lt;br&gt;varor, anläggningar och infrastruktur. Detta har lett till förhöjda metall-&lt;br&gt;halter både lokalt, regionalt och globalt. För den levande organismen kan&lt;br&gt;effekterna av en haltökning leda till skadliga effekter. Metaller sprids&lt;br&gt;främst vid gruvbrytning och när varor produceras, används och blir till&lt;br&gt;avfall. Samhället tillförs på detta sätt stora mängder potentiellt skadliga&lt;br&gt;metaller såsom t.ex. krom, koppar, zink, nickel och bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock framhållas att utvinning och användning av metaller inte&lt;br&gt;nödvändigtvis behöver leda till oacceptabla utsläpp. Sverige har i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strikta krav för hela kedjan av metallhantering dvs. brytning, metallut- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vinning, avfallshantering, återvinning och deponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källorna for spridning av metall till miljön kan grovt delas upp i&lt;br&gt;punktkällor och diffusa källor. Punktkällor är ofta förknippade med olika&lt;br&gt;industriella verksamheter där metallen framställs eller hanteras. Diffus&lt;br&gt;spridning av metall kan komma från användningen genom slitage eller&lt;br&gt;korrosion. Allmänt gäller att punktutsläpp är enklare att isolera och åt-&lt;br&gt;gärda än de diffusa utsläppen. Särskilda riskområden för den diffusa&lt;br&gt;spridningen är storstadsregionerna, eftersom varorna i stor utsträckning&lt;br&gt;används där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruv- och metallnäringama har gjort kraftfulla insatser for att miljöan-&lt;br&gt;passa verksamheten. Drastiska minskningar i utsläppsnivåer har nåtts&lt;br&gt;från 1970-talet och framåt. Marknadens krav, ekonomiska drivkrafter, en&lt;br&gt;ökad miljömedvetenhet och strikta miljöregler har gjort att industrin i&lt;br&gt;många fall har låga utsläppsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att de riktlinjer regeringen föreslår skall leda till ett foränd-&lt;br&gt;ringsarbete. Varje foretag måste, i varje enskilt fall ställa sig frågan om&lt;br&gt;metallen hanteras enligt intentionerna i riktlinjerna. I detta övervägande&lt;br&gt;måste också det som är känt om metallens effekter vägas in. Järn och&lt;br&gt;aluminium är exempel på metaller som forskarna har förhållandevis goda&lt;br&gt;kunskaper om och som är mycket vanliga i naturen och i jordskorpan.&lt;br&gt;Företagens insatser behöver därför inte primärt rikta sig mot dessa me-&lt;br&gt;taller, förutom att metallerna bör återvinnas i så slutna kretslopp som&lt;br&gt;möjligt eftersom nyframställningen är energikrävande och förorenande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör metallerna i högre grad än tidigare återanvändas och åter-&lt;br&gt;vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De egenskaper och effekter som riktlinjerna avser måste definieras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De egenskaper och effekter som enligt riktlinjerna kännetecknar ämnen&lt;br&gt;som skall fasas ut är inte definierade. För att riktlinjerna skall kunna till-&lt;br&gt;lämpas fullt ut krävs att sådana definitioner utarbetas. En fråga som&lt;br&gt;måste lösas är t.ex. hur långlivat och bioackumulerande ett ämne skall&lt;br&gt;vara for att det skall omfattas av kravet på utfasning enligt de angivna&lt;br&gt;riktlinjerna. Ffur lång tid skall det ta för ämnet att brytas ner i naturen? På&lt;br&gt;samma sätt måste begreppen cancerframkallande, arvsmassepåverkande&lt;br&gt;och hormonstörande, i de föreslagna riktlinjerna definieras. Dessa defi-&lt;br&gt;nitioner är avgörande for hur många ämnen som berörs och därmed for&lt;br&gt;vilka konsekvenser de föreslagna riktlinjerna medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya system för kontroll, inklusive tillståndsprövning och förbud kan komma&lt;br&gt;att behövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kommer det inte att vara möjligt att helt fasa ut användningen&lt;br&gt;av de ämnen som riktlinjerna omfattar. För några viktiga användnings-&lt;br&gt;områden kan t.ex. sådana ämnen vara svåra att ersätta med andra mindre&lt;br&gt;farliga ämnen eller metoder. Detta kan särskilt komma att gälla varor&lt;br&gt;som importeras i betydande omfattning där importörerna i praktiken har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liten, om ens någon, möjlighet att påverka tillverkarnas utformning av Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;varorna. I dessa fall är det av största betydelse att användningen av de&lt;br&gt;aktuella ämnena sker under former som är acceptabla från risksynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets regler och redskap måste därför vara så utformade att de&lt;br&gt;ämnen som omfattas av de föreslagna riktlinjerna om ca 10-15 år kan&lt;br&gt;användas på sådant sätt att miljön eller människors hälsa inte äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens lagstiftning ger betydande möjligheter för myndigheter att age-&lt;br&gt;ra. Tillsynsmyndigheter kan t.ex. förbjuda användning av en kemisk pro-&lt;br&gt;dukt som medför oacceptabla risker. Vidare kan prövning av miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet enligt dagens lagstiftning eller miljöbalken innebära in-&lt;br&gt;skränkningar eller andra regleringar av användningen av vissa kemikali-&lt;br&gt;er. Dessa möjligheter måste utnyttjas för att påskynda avvecklingen av de&lt;br&gt;ämnen som omfattas av riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den användning av ämnen som omfattas av riktlinjerna som inte går&lt;br&gt;att undvika, bör därför enligt regeringens bedömning vara föremål för en&lt;br&gt;särskild kontroll från samhällets sida. Detta innebär att även skärpt lag-&lt;br&gt;stiftning kan visa sig behövas framgent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som särskilt bör övervägas är om dessa ämnen, eller vissa&lt;br&gt;grupper av ämnena, bör bli föremål för tillståndsprövning innan de släpps&lt;br&gt;ut på marknaden. Systemet för prövning av bekämpningsmedel skulle&lt;br&gt;kunna vara en förebild. Konkret skulle detta kunna innebära att ett ämne&lt;br&gt;som omfattas av tillståndsprövningen bara får marknadsföras om mark-&lt;br&gt;nadsföraren kan visa att användningen inte innebär risk för att människor&lt;br&gt;eller miljön skadas. Vid denna prövning måste försiktighetsprincipen&lt;br&gt;vara vägledande. För mycket långlivade, organiska ämnen som dessutom&lt;br&gt;är bioackumulerande skulle detta kunna innebära att användning bara kan&lt;br&gt;accepteras om ämnena inte riskerar att komma ut i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör ett system för skärpt kontroll av de&lt;br&gt;aktuella ämnena i första hand utformas på EU-nivå. Om så inte sker bör&lt;br&gt;dock nationella åtgärder övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag finns möjlighet för regeringen att införa tillståndsprövning&lt;br&gt;om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt enligt 11 § lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner och styrmedel måste utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att låta utreda dels vilka definitioner som bör tillämpas&lt;br&gt;för de ämnen som de föreslagna riktlinjerna omfattar, dels analysera om&lt;br&gt;det behövs, och i så fall lämna förslag till ytterligare styrmedel för att&lt;br&gt;åstadkomma en skärpt kontroll av ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionerna måste vara vetenskapligt förankrade och bygga på en&lt;br&gt;samsyn mellan myndigheter, näringsliv och forskarsamhälle. Arbetet&lt;br&gt;med att utveckla internationellt vedertagna definitioner bör beaktas. Ett&lt;br&gt;arbete pågår inom ramen för Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) i&lt;br&gt;syfte att utveckla kriterier för ämnen som omfattas av Esbjergdeklaratio-&lt;br&gt;nens mål. Sverige tar genom Kemikalieinspektionen och Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket aktiv del i detta arbete. Regeringen anser vidare att en viktig utgångs-&lt;br&gt;punkt är de internationellt vedertagna definitioner och kriterier som finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upptagna i Kemikalieinspektionens författningssamling om klassificering&lt;br&gt;och märkning av kemiska produkter (KIFS 1996:5). Vid utarbetandet av&lt;br&gt;definitioner skall utgångspunkten vara de risker som är knutna till de&lt;br&gt;aktuella egenskaperna och effekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar hormonpåverkande ämnen saknas i dag både testmetodik&lt;br&gt;och bedömningskriterier. Regeringen bedömer att nya ämnen inom EU&lt;br&gt;skall vara undersökta med avseende på hormonstörande egenskaper. Re-&lt;br&gt;geringens uppfattning är att Sverige aktivt bör verka för att sådana krite-&lt;br&gt;rier utvecklas inom EU och i det internationella kemikaliesamarbetet.&lt;br&gt;Dessutom anser regeringen att Sverige aktivt skall delta i och stödja det&lt;br&gt;pågående utvecklingsarbetet med testmetoder som pågår inom OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall en analys genomföras av hur befintliga styrmedel, såsom&lt;br&gt;tillsyn, tillståndsprövning enligt miljöbalken och information, på bästa&lt;br&gt;sätt kan användas för att åstadkomma en skärpt kontroll av de ämnen&lt;br&gt;som omfattas av riktlinjerna och ge förslag till vilka ytterligare redskap&lt;br&gt;som kan behövas. Bland annat skall redovisas om det finns behov av ett&lt;br&gt;system för tillstånd att marknadsföra kemiska produkter som innehåller&lt;br&gt;dessa ämnen och i så fall hur systemet kan utformas. Antalet organiska&lt;br&gt;ämnen som berörs kan vara mycket stort. Därför skall en bedömning gö-&lt;br&gt;ras av om det finns behov av prioriteringar. EU-aspektema skall tillmätas&lt;br&gt;stor betydelse. Därutöver skall de samhällsekonomiska konsekvenserna&lt;br&gt;av förslagen analyseras. När uppdraget rapporterats avser regeringen att&lt;br&gt;återkomma till riksdagen med en redovisning av de närmare förutsätt-&lt;br&gt;ningar som bör gälla för ämnen som omfattas av riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen arbetar för att minska negativ miljöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets kemikaliekontroll och regelsystem har visserligen en viktig&lt;br&gt;roll, men det huvudsakliga ansvaret för att riktlinjerna skall uppfyllas&lt;br&gt;ligger dock hos de som tillverkar, köper in respektive konsumerar varor&lt;br&gt;som innehåller kemikalier. Ett särskilt ansvar i alla dessa funktioner in-&lt;br&gt;nehar den kemibaserade industrin. Denna svarade 1996 för närmare 27 %&lt;br&gt;av den svenska tillverkningsindustrins förädlingsvärde. Totalt sysselsatte&lt;br&gt;denna industri omkring 130 000 personer detta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag arbetar en stor del av den kemiska industrin efter ett gemensamt&lt;br&gt;handlingsprogram som kallas ”Ansvar &amp;amp; Omsorg” i frågor som rör häl-&lt;br&gt;so-, säkerhets- och miljöfrågor i vid bemärkelse. Detta handlingsprogram&lt;br&gt;är internationellt och finns i alla västeuropeiska länder samt i USA, Aust-&lt;br&gt;ralien och Nya Zeeland. Idén är att enskilda företag åtar sig att arbeta för&lt;br&gt;en fortlöpande förbättring vad avser kemikalieproduktionens och kemi-&lt;br&gt;kalieanvändningens inverkan på hälsa, säkerhet och miljö. I handlings-&lt;br&gt;programmet ingår bl.a. att företaget skall ha en policy för dessa frågor&lt;br&gt;och analysera nya produkter och processer med avseende på hälsa, sä-&lt;br&gt;kerhet och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta arbetet med utfasning av ämnen som omfattas av riktlinjerna Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Regeringen avser verka för att riktlinjerna skall var genomförda inom&lt;br&gt;10-15 år. Ä ena sidan måste en omställningsperiod av detta slag vara så&lt;br&gt;tilltagen att den räcker för ett utvecklings- och omställningsarbete inom&lt;br&gt;företagen. Mot bakgrund av det arbete som redan i dag pågår inom ke-&lt;br&gt;miindustrin och de produktutvecklingstider som är normala för denna&lt;br&gt;industri, bedömer regeringen att de angivna tidsperioderna normalt sett är&lt;br&gt;tillräckliga för detta. Å andra sidan far omställningsperioden inte vara&lt;br&gt;längre än att den kommer att skapa den drivkraft som behövs i ett frivil-&lt;br&gt;ligt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det vid lämpliga tillfällen görs utvärderingar av hur&lt;br&gt;riktlinjerna efterlevs och av hur effektiva styrmedlen på kemikalieområ-&lt;br&gt;det är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att år 2003 genomföra en översyn och utvärdering av&lt;br&gt;de kemikaliepolitiska målen och styrmedlen. Översynen skall inte bara&lt;br&gt;gälla hur riktlinjerna efterlevs utan också innefatta en analys av konsek-&lt;br&gt;venser för miljö samt ekonomi och samhällsutveckling. Aspekter av det&lt;br&gt;senare slaget som bör studeras är t.ex. sysselsättning, hinder för nyföre-&lt;br&gt;tagande, konkurrenskraft och regional balans. Om det vid tidpunkten för&lt;br&gt;översynen framgår att utvecklingen inte går i riktning mot ett uppfyllande&lt;br&gt;av riktlinjerna, eller om arbetet har medfört oönskade konsekvenser, kan&lt;br&gt;det bli aktuellt att vidta ytterligare åtgärder. Regeringen kommer i ett&lt;br&gt;sådant läge att överväga att införa förbud eller tillståndsplikt för ämnen&lt;br&gt;som enligt de föreslagna riktlinjerna skall avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna skall i första hand beaktas inom ramen för företagens&lt;br&gt;normala produktutveckling. De sträcker sig över en lång tid för att ge&lt;br&gt;utrymme för denna produktutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att förslaget inte kommer att innebära några ut-&lt;br&gt;giftsökningar för staten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Arbetet med att minska riskerna vid hantering av&lt;br&gt;kemikalier kan utvecklas&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.3.1 Utgångspunkter för det framtida arbetet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det pågående arbetet med att begränsa eller avveckla vissa särskilt farli-&lt;br&gt;ga kemikalier måste fortgå. Det behövs även fortsättningsvis stora insat-&lt;br&gt;ser för att öka kunskaperna om kemiska ämnens hälso- och miljöfarliga&lt;br&gt;egenskaper samt om deras förekomst och användning. En skärpt kontroll,&lt;br&gt;kommer att riktas mot de ämnen som omfattas av riktlinjerna. Miljöbal-&lt;br&gt;ken kommer att ge nya möjligheter att reglera användningen av kemika-&lt;br&gt;lier i samband med tillståndsbeslut avseende miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är motiverat skall hanteringen av ämnen förbjudas eller be-&lt;br&gt;gränsas. Sverige kommer i sådana fall att främst utnyttja de möjligheter&lt;br&gt;EU-medlemskapet ger att genom förbud eller begränsningar på EU-nivå&lt;br&gt;fa ett brett genomslag för åtgärderna. Detta bör dock inte hindra Sverige&lt;br&gt;från att vidta nationella åtgärder när det finns starka bl.a. vetenskapligt&lt;br&gt;underbyggda skäl för detta. Internationellt kommer Sverige att verka för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att användning och utsläpp av farliga kemikalier avvecklas eller begrän- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;sas genom bindande konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att kemiska produkter hanteras på ett sätt som inte innebär&lt;br&gt;risker för hälsa och miljö ligger enligt dagens lagstiftning otvetydigt på&lt;br&gt;den som tillverkar, försäljer eller på annat sätt hanterar produkterna.&lt;br&gt;Detta bör betonas ännu starkare i den framtida kemikaliepolitiken. Före-&lt;br&gt;tagen bör utveckla effektiva miljöledningssystem ( t.ex. EMAS och&lt;br&gt;ISO 14000) men också samverka med myndigheter och andra aktörer.&lt;br&gt;Dessutom kan en ökad information till allmänheten om företagens kemi-&lt;br&gt;kalieanvändning spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i kemikaliearbetet är klassificering och märkning av&lt;br&gt;kemiska produkter med avseende på risker. Klassificeringen, som avgör&lt;br&gt;hur en produkt märks, utgår från produktens egenskaper och sker på ba-&lt;br&gt;sis av internationellt utarbetade kriterier. Märkningen ger information till&lt;br&gt;användaren om de risker som användning av en produkt kan medföra och&lt;br&gt;om vilka skyddsåtgärder som bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om en varas innehåll av farliga ämnen, utformad på ett sätt&lt;br&gt;som är lätt att tillgodogöra sig, är emellertid också en förutsättning för att&lt;br&gt;inköpare och enskilda konsumenter skall kunna tillämpa produktvals-&lt;br&gt;principen. Därför bör information om ingående farliga kemikalier och&lt;br&gt;deras egenskaper också ges för andra varugrupper än de som i lagens&lt;br&gt;mening betraktas som kemiska produkter. De som yrkesmässigt inhand-&lt;br&gt;lar stora kvantiteter är en särskilt viktig målgrupp, som kan ställa krav&lt;br&gt;gentemot producenter och leverantörer och som dessutom kan förväntas&lt;br&gt;ha en större förmåga att tillgodogöra sig kvalificerad information. Miljö-&lt;br&gt;farlighetsmärkning och i vissa fall även miljövarudeklarationer kan där-&lt;br&gt;för spela en viktig roll för att driva på utvecklingen mot varor som inne-&lt;br&gt;håller mindre farliga ämnen. Insatserna bör generellt i ökad utsträckning&lt;br&gt;inriktas mot varor och mot företagens val av produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av grundläggande betydelse för arbetet med att minska riskerna för&lt;br&gt;hälsa och miljö är att kunskaperna ökar om de risker användningen av&lt;br&gt;kemikalier kan medföra. En viktig del av kunskapsuppbyggandet är test-&lt;br&gt;ning, utvärdering och bedömning. Detta är uppgifter som i första hand&lt;br&gt;åligger tillverkare och importörer att utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen är i dag en väsentlig beståndsdel i kemikaliepo-&lt;br&gt;litiken. Denna grundläggande princip måste i framtiden fa en ännu vikti-&lt;br&gt;gare roll. Kemikaliepolitiken måste bygga på att myndigheter och företag&lt;br&gt;i allt högre grad agerar redan vid grundad misstanke om att en skada kan&lt;br&gt;inträffa. Detta innebär bl.a. att arbetet i ökad utsträckning bör inriktas&lt;br&gt;mot ämnen som har sådana inneboende egenskaper att de kan innebära&lt;br&gt;risker för hälsa och miljö. De föreslagna riktlinjerna är bl.a. ett uttryck&lt;br&gt;för detta synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samverkan, myndighetsorganisation och tillsynsarbetets Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;uppläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Samverkan mellan myndigheter och in-&lt;br&gt;dustrin bör öka. Myndigheterna bör sträva efter arbetsformer som in-&lt;br&gt;volverar dem som är viktiga att nå i kemikaliearbetet. Denna samver-&lt;br&gt;kan bör ske på alla nivåer, såväl inom landet som i fråga om Sveriges&lt;br&gt;agerande inom EU och i andra internationella sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga avseenden&lt;br&gt;med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till en ökad sam-&lt;br&gt;verkan mellan myndigheter och industri. En majoritet av remissinstan-&lt;br&gt;serna är också positivt inställda till ett nätverksskapande arbete på regio-&lt;br&gt;nal nivå. Ett stort antal instanser varnar dock for att detta innebär en risk&lt;br&gt;för att den centrala myndighetens resurser och kompetens tunnas ut.&lt;br&gt;Flertalet av de instanser som har haft synpunkter på den av kommittén&lt;br&gt;beskrivna modellen med bl.a. regionala kontor, har av denna orsak varit&lt;br&gt;negativt inställda till modellen. Detta gäller centrala myndigheter som&lt;br&gt;t.ex. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket men också vissa nä-&lt;br&gt;ringslivsorganisationer. Plast- och kemibrancherna tror t.ex. att myndig-&lt;br&gt;heternas roll som kunskapssamlare och spjutspetsorganisationer kan&lt;br&gt;komma att försvagas med den skisserade modellen. Även flera högskolor&lt;br&gt;och forskningsinstitutioner är kritiska till modellen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mycket kan vinnas genom samverkan mellan myndigheter och företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan industrin och myndigheter kommer att få en ökad be-&lt;br&gt;tydelse i den framtida kemikaliepolitiken. Utgångspunkten är att kemi-&lt;br&gt;kaliepolitikens mål framförallt skall uppnås genom insatser från de som&lt;br&gt;producerar, importerar och använder kemikalier. I denna samverkan har&lt;br&gt;industrins branschorganisationer en viktig roll. Regeringen delar Kemi-&lt;br&gt;kommitténs synpunkt att dessa organisationer bör stödja rådgivning och&lt;br&gt;utbildning gentemot företagen, främst de små. Det kan förväntas ett stort&lt;br&gt;utvecklingsbehov för denna slags rådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare, i likhet med Kemikommittén, att myndigheter&lt;br&gt;och industrin bör öka sitt samarbete i EU-arbetet. Det är också viktigt att&lt;br&gt;miljöorganisationer, konsumentorganisationer och fackliga organisatio-&lt;br&gt;ner deltar i EU-arbetet. Dessa organisationer har stora möjligheter att&lt;br&gt;framföra synpunkter som ligger i linje med svenska intressen eftersom&lt;br&gt;samsynen ofta är stor i frågor som är väsentliga för Sverige. Med ökad&lt;br&gt;samverkan kan den svenska slagkraften öka påtagligt. Detta gäller inte&lt;br&gt;bara inom EU utan överhuvudtaget i det internationella kemikaliearbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga åtaganden kan komplettera andra åtgärder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i samverkan mellan myndigheter och industrin kan i&lt;br&gt;framtiden vara frivilliga åtaganden av olika slag. Sådana åtaganden finns&lt;br&gt;i flera länder, t.ex. Nederländerna och USA. Det som i första hand är&lt;br&gt;aktuellt torde vara åtaganden från industrins sida på EU-nivå eller, om&lt;br&gt;detta är mer lämpligt, gentemot svenska staten. Det är dock möjligt med&lt;br&gt;åtaganden också på lokal eller regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya förutsättningar skapas med kvalitets- och miljöledningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av största betydelse för företagens framtida kemikaliearbete är utveck-&lt;br&gt;lingen av olika kvalitets- och miljöledningssystem såsom EMAS,&lt;br&gt;ISO 9000 och ISO 14000. Dessa beskrivs närmare under avsnitt 8.1&lt;br&gt;Hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Den kemiska industrins&lt;br&gt;handlingsprogram Ansvar &amp;amp; Omsorg (se avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer&lt;br&gt;för kemikaliepolitiken), är ett annat exempel på system för att förbättra&lt;br&gt;både kunskaperna och rutinerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att de frivilliga miljö-&lt;br&gt;ledningssystemen utnyttjas för att höja nivån på kemikaliesäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen tillhandahåller verktyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kemikommitténs uppfattning att Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nen bör utveckla verktyg som underlättar för företagen att välja mindre&lt;br&gt;skadliga kemikalier. I själva verket har inspektionen sedan länge tillhan-&lt;br&gt;dahållit verktyg som haft stor betydelse i detta arbete, t.ex. observations-&lt;br&gt;listan (200 ämnen som kräver särskild uppmärksamhet) och begräns-&lt;br&gt;ningslistan (ett 70-tal ämnen eller ämnesgrupper vars användning är in-&lt;br&gt;skränkt eller förbjuden). Bestämmelser om märkning och annan produk-&lt;br&gt;tinformation är andra exempel. Enligt regeringens uppfattning är framta-&lt;br&gt;gande av sådana listor och andra verktyg som underlättar företagens ar-&lt;br&gt;bete, en självklar del i myndighetens verksamhet. Det är därför inte nöd-&lt;br&gt;vändigt att ge inspektionen ett uppdrag av det slag kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt och regionalt arbete är viktigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regionala och lokala arbetet för att minska riskerna från kemikalier är&lt;br&gt;mycket viktigt. De branschgrupper Kemikommittén föreslår kan t.ex. i&lt;br&gt;många fall ingå som en del i lokala och regionala nätverk. Regeringen&lt;br&gt;anser dock, till skillnad från kommittén, att det nätverksskapande arbetet&lt;br&gt;på lokal och regional nivå i första hand och i mån av resurser och behov&lt;br&gt;bör utföras av kommuner och länsstyrelser. Däremot bör den centrala&lt;br&gt;myndigheten, då dess kompetens behövs, delta i och, då det är påkallat,&lt;br&gt;initiera ett sådant arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det utomordentligt viktigt att den centrala myndighetens&lt;br&gt;kompetens kan behållas. Sverige är ett land med begränsade resurser för&lt;br&gt;kemikaliearbetet. Det bör därför finnas rationaliseringsvinster och kvali-&lt;br&gt;tetsfördelar med ett centralt arbete. Dessutom krävs en central myndighet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tillräckliga resurser och spetskompetens för att Sverige skall kunna Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;driva kemikaliefrågoma på ett effektivt och framgångsrikt sätt i EU och&lt;br&gt;internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer vidare att det med stor sannolikhet skulle vara&lt;br&gt;svårt att skapa och bibehålla en tillräcklig kompetens i de regionala kon-&lt;br&gt;tor som skulle bildas på flera håll i landet, enligt den organisationsmodell&lt;br&gt;kommittén framhåller. Enligt regeringens uppfattning bör den centrala&lt;br&gt;myndigheten finna former att delta i det regionala och lokala arbetet som&lt;br&gt;inte äventyrar kompetensen eller innebär att begränsade resurser tunnas&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemtillsynen och egenkontrollen bör öka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det viktigt med ett ökat inslag av sys-&lt;br&gt;temtillsyn (tillsyn av företagens egenkontroll). Många kommuner och&lt;br&gt;länsstyrelser bedriver en omfattande sådan tillsyn och det finns tecken på&lt;br&gt;att denna typ av tillsyn alltmer vinner insteg i myndigheternas verksam-&lt;br&gt;het. Det är angeläget att denna utveckling fortsätter. En arbetsgrupp inom&lt;br&gt;Miljödepartementet har i en rapport om tillsyn enligt miljöbalken före-&lt;br&gt;slagit att en förordning med generella minimikrav på egenkontrollen (Ds&lt;br&gt;1998:22) införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kemikommitténs uppfattning att det vore värdefullt&lt;br&gt;om tillsynsmyndigheterna i ökad utsträckning kontrollerar att det i före-&lt;br&gt;tagen finns tillräcklig dokumentation om kemikaliers skadliga egenska-&lt;br&gt;per. Regeringen anser dock att det i dag i stor utsträckning saknas till-&lt;br&gt;räckliga resurser hos tillsynsmyndigheterna att utöva sådan tillsyn. Det&lt;br&gt;bör emellertid framhållas att möjligheten för miljödomstolama att enligt&lt;br&gt;miljöbalken fastställa villkor för kemikalieanvändningen, bör leda till en&lt;br&gt;ökad kontroll av att de kemikalier som förekommer i en verksamhet är&lt;br&gt;tillräckligt utredda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.3 Ökad information till allmänheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Informationen om företagens användning&lt;br&gt;av farliga kemiska ämnen bör bli mer lättillgänglig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland de instanser som yttrat sig ifråga om för-&lt;br&gt;slagen att företagen regelbundet redovisa hur de arbetar för att nå miljö-&lt;br&gt;målen, är flertalet myndigheter positiva och en majoritet av företagsorga-&lt;br&gt;nisationerna negativa. Kemikontoret har en positiv grundinställning men&lt;br&gt;befarar att konkurrensen kan snedvridas om redovisningskravet blir allt-&lt;br&gt;för omfattande. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser att utsläppen&lt;br&gt;i dag rapporteras i erforderlig utsträckning, i varje fall från industrin och&lt;br&gt;när det gäller användningen sker redan en noggrann årlig rapportering&lt;br&gt;från tillverkare och handelsföretag för kemikalier. Naturvårdsverket på-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pekar att det såsom statistikansvarigt för utsläppsfrågor arbetar med des-&lt;br&gt;sa frågor och att verket inom det närmaste året avser att ta fram ett för-&lt;br&gt;slag till kemikalieutsläppsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har en positiv grundinställning till förslaget&lt;br&gt;om att företagen senast år 2002 skall innehållsdeklarera sina varor med&lt;br&gt;avseende på kemikalieinnehåll. Många instanser påpekar att ett system&lt;br&gt;för innehållsdeklarationer måste utformas i internationell samverkan.&lt;br&gt;Dessutom ställer sig många instanser tveksamma till om vanliga konsu-&lt;br&gt;menter kommer att kunna tolka och förstå deklarationerna. Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen anser att det är viktigt att i det svenska frivilliga arbetet prio-&lt;br&gt;ritera från risksynpunkt viktiga varugrupper. Några instanser anser att&lt;br&gt;förslaget är orealistiskt, särskilt avseende årtalet 2002.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Årlig rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det är viktigt med en årlig rapportering från fö-&lt;br&gt;retagens sida av deras användning av särskilt farliga kemikalier. Ett in-&lt;br&gt;strument för detta finns redan i de föreskrivna årliga miljörapportema&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen. Ca 7 000 miljörapporter skickas årligen in till&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna. Enligt Naturvårdsverkets kungörelse med före-&lt;br&gt;skrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter&lt;br&gt;(SNFS 1993:1) och allmänna råd om miljörapport för tillståndspliktiga&lt;br&gt;verksamheter enligt miljöskyddslagen (Allmänna råd 1994:1) skall an-&lt;br&gt;vändning av råvaror och kemiska produkter redovisas. Dessutom vill&lt;br&gt;regeringen erinra om den nyligen beslutade förändringen i årsredovis-&lt;br&gt;ningslagen 1995:1554 som innebär att företag som bedriver tillstånds-&lt;br&gt;pliktig eller anmälningspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen måste&lt;br&gt;lämna uppgifter om verksamhetens påverkan på den yttre miljön i sin&lt;br&gt;förvaltningsberättelse. Förändringen träder i kraft i januari 1999. Slutli-&lt;br&gt;gen bör Kemikalieinspektionens produktregister nämnas. Detta innehål-&lt;br&gt;ler information om tillverkning och import av kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen från företagen om användningen av kemikalier kan dock&lt;br&gt;öka ytterligare och anpassas till allmänhetens behov. Detta gäller särskilt&lt;br&gt;användningen av sådana ämnen som kommer att omfattas av riktlinjerna.&lt;br&gt;Regeringen bedömer således att allmänheten måste betraktas som en sär-&lt;br&gt;skild målgrupp för viss information. Denna information måste vara be-&lt;br&gt;gränsad, lättillgänglig och lättförståelig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kemikommitténs uppfattning att det amerikanska ut-&lt;br&gt;släppsregistret, Toxics Release Inventory, är en intressant förebild. Stu-&lt;br&gt;dier har visat att de drygt 21 000 större kemikalieanvändare som berörs&lt;br&gt;av Toxic Release Inventory minskade utsläppen av de aktuella kemikali-&lt;br&gt;erna med 44 % mellan åren 1988 och 1994. Offentligheten kring utsläp-&lt;br&gt;pen och den ökade kunskapen hos företagen om den egna verksamheten&lt;br&gt;torde starkt ha bidragit till detta. Det utsläppsregister som Naturvårds-&lt;br&gt;verket för närvarande upprättar är, enligt vad regeringen erfarit, inspirerat&lt;br&gt;av det amerikanska systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur in-&lt;br&gt;formation om användning och utsläpp av farliga kemikalier på bästa sätt&lt;br&gt;kan göras tillgänglig för allmänheten. I uppdraget bör ingå att ge förslag&lt;br&gt;till sådana ändringar i lagar och förordningar som eventuellt erfordras för&lt;br&gt;att kravet på informationsspridning skall kunna genomföras. I olika&lt;br&gt;sammanhang - bl.a. i Småföretagsdelegationens rapport Bättre och enk-&lt;br&gt;lare regler (SOU 1997:186) - har pekats på vikten av att begränsa företa-&lt;br&gt;gens och särskilt de små företagens uppgiftslämnarbörda. Vid utarbetan-&lt;br&gt;de av förslagen till förbättrad information är det därför viktigt att även&lt;br&gt;denna aspekt beaktas av verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utgår från att företagen redan i dag har sammanställda data&lt;br&gt;över användning av de aktuella ämnena. Detta är en förutsättning för att&lt;br&gt;kunna upprätta miljörapporter och i övrigt möta samhällets krav inom&lt;br&gt;såväl tillståndsprocessen som tillsynsarbetet. Det ingår också som en&lt;br&gt;naturlig del i frivilliga miljöledningssystem som t.ex. EMAS och ISO&lt;br&gt;14000. Dessa system tillhandahåller dessutom standarder för bl.a. miljö-&lt;br&gt;revision, miljömärkning och miljövarudeklarationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsdeklarationer för varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det behövs väl utformad information om varors&lt;br&gt;innehåll av farliga kemikalier, bl.a. för att underlätta för inköpare och&lt;br&gt;även för konsumenter att tillämpa produktvalsprincipen. En särskilt vik-&lt;br&gt;tig målgrupp är yrkesmässiga inköpare, som kan ställa krav gentemot&lt;br&gt;producenter och leverantörer och som har möjlighet att tillgodogöra sig&lt;br&gt;kvalificerad information. Det skulle därför vara värdefullt om företagen&lt;br&gt;frivilligt börjar förse varorna med information om innehållet av farliga&lt;br&gt;kemikalier. Informationen måste utformas så att den är lätt att tillgodogö-&lt;br&gt;ra sig. Bland annat bör den vara selektiv och ta upp det som är viktigast&lt;br&gt;från miljö- och hälsosynpunkt. Det är särskilt angeläget med information&lt;br&gt;om eventuell förekomst av ämnen som enligt de föreslagna riktlinjerna&lt;br&gt;skall avvecklas. Informationen måste också anpassas till varan. Slutligen&lt;br&gt;kan det vara nödvändigt att, som Kemikalieinspektionen framhåller, prio-&lt;br&gt;ritera från risksynpunkt viktiga varugrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om information om innehåll av farliga kemikalier ingår delvis i&lt;br&gt;det utvecklingsarbete som pågår såväl i Sverige som i andra länder i syfte&lt;br&gt;att ta fram miljövarudeklarationer. Kretsloppsdelegationen har i rappor-&lt;br&gt;ten Producentansvar för varor (1997:19) föreslagit att informationsplikt&lt;br&gt;skall införas för avvecklingsämnena. Rapporten remissbehandlas för när-&lt;br&gt;varande. Sverige avser att driva denna fråga inom EU och i olika inter-&lt;br&gt;nationella organ, t.ex. OSPAR. Möjligheten att införa systemet på natio-&lt;br&gt;nell nivå skall dock också övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har gett Konsumentverket i uppdrag att göra en kvalitativ&lt;br&gt;studie av konsumenters möjligheter att tillgodogöra sig kvantifierad&lt;br&gt;miljöinformation om produkter. Uppdraget skall redovisas till regeringen&lt;br&gt;senast i juni 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kemiska produkter som är klassificerade som farliga ställs krav på&lt;br&gt;att varuinformationsblad skall lämnas vid yrkesmässig användning. På&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varuinformationsbladet finns uppgifter såväl om ingående ämnen som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;om dessas effekter på hälsa och miljö. Om det forslag till nytt direktiv&lt;br&gt;om farliga kemiska beredningar som nu diskuteras inom EU antas kom-&lt;br&gt;mer antalet kemiska produkter för vilka varuinformationsblad skall bifo-&lt;br&gt;gas att utökas kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.4 Klassificering och märkning av kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetet med en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse om harmonisering av klassificering och märkning av kemiska pro-&lt;br&gt;dukter bör prioriteras. OECD:s kemikaliearbete bör inriktas mot utveck-&lt;br&gt;ling av metoder för testning och bedömning av kemikalier inklusive har-&lt;br&gt;moniserade kriterier för klassificering och märkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är generellt positiva till sam-&lt;br&gt;arbete på internationell nivå, och pekar på att samma krav måste ställas&lt;br&gt;på företag i alla länder för att inte konkurrensen ska snedvridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Klassificering och märkning av&lt;br&gt;kemiska produkter utifrån deras egenskaper är ett viktigt medel för att&lt;br&gt;minska riskerna för hälsa och miljö. I dag sker klassificering och märk-&lt;br&gt;ning av kemiska produkter i stort sett uteslutande på basis av internatio-&lt;br&gt;nellt utarbetade kriterier. Ett viktigt fortlöpande och krävande arbete med&lt;br&gt;klassificering av kemiska ämnen görs inom EU:s kommittéer och arbets-&lt;br&gt;grupper till vilka alla medlemsstater bidrar med underlag. En kemisk&lt;br&gt;produkts klassificering avgör hur den ska märkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och Österrike fick i sina respektive anslutningsfördrag under&lt;br&gt;en fyraårsperiod undantag från vissa av kraven i de EG-direktiv som be-&lt;br&gt;handlar klassificering och märkning. Undantagen för Sveriges del gäller&lt;br&gt;dels klassificeringen av ett antal särskilt uppräknade ämnen, dels vissa&lt;br&gt;kriterier för klassificeringen. Sverige har i dag krav på att mindre farliga&lt;br&gt;ämnen och beredningar, s.k. måttligt hälsoskadliga produkter, måste var-&lt;br&gt;ningsmärkas vilket inte krävs inom EU. Under fyraårsperioden skall EU&lt;br&gt;se över såväl klassificeringen för de uppräknade ämnena som kriterierna.&lt;br&gt;Ett positivt resultat av denna översyn är att vissa petroleumbaserade pro-&lt;br&gt;dukter, som tillhör den svenska kategorin måttligt hälsoskadliga, i sam-&lt;br&gt;band med genomgången av de svenska övergångsämnena nu ska klassifi-&lt;br&gt;ceras i en högre farlighetsklass i hela EU. Detta är särskilt betydelsefullt&lt;br&gt;eftersom denna kategori kemiska produkter svarar för den största andelen&lt;br&gt;av förgiftningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 har uppställts som mål att det ska finnas ett globalt har-&lt;br&gt;moniserat system för klassificering och märkning av kemikalier år 2000.&lt;br&gt;Arbete pågår inom OECD med att ta fram harmoniserade kriterier för&lt;br&gt;klassificering av olika effektområden som t.ex. akut giftighet samt aller-&lt;br&gt;giframkallande och cancerframkallande egenskaper. En av grundprinci-&lt;br&gt;perna för arbetet är att harmonisering skall ske på högsta skyddsnivå. På&lt;br&gt;några punkter finns ännu olika uppfattningar om hur kriterierna ska se ut,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex, för akut giftighet. Sverige far i detta arbete stöd av bl.a. USA och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Nya Zeeland som i likhet med Sverige har sådana märkningskrav för&lt;br&gt;mindre farliga produkter som inte finns inom EU i dag. Det är viktigt att&lt;br&gt;driva på arbetet inom OECD och FN-systemet så att dessa krav tillgodo-&lt;br&gt;ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av det kunskapsuppbyggande arbetet har varit inriktat på att&lt;br&gt;åstadkomma en arbetsfördelning mellan länderna så att inte varje enskilt&lt;br&gt;land belastas med hela bördan att ta fram den kunskap som behövs för att&lt;br&gt;bedöma alla relevanta kemikalier. Detta bidrar till minskat dubbelarbete.&lt;br&gt;OECD har i en rapport (Savings to Govemments and Industry Resulting&lt;br&gt;from the OECD Environmental Health and Safety Programme, OECD&lt;br&gt;Environmental Health and Safety Division, Paris juli 1997) visat att det&lt;br&gt;gemensamma arbete som bedrivs på kemikalieområdet årligen sparar&lt;br&gt;stora summor pengar för såväl industrin som för de nationella myndig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer liksom Kemikommittén att Sverige inom&lt;br&gt;OECD:s kemikaliearbete bör prioritera undersöknings- och bedöm-&lt;br&gt;ningsmetoder för kemikalier, inklusive arbetet med harmoniserade krite-&lt;br&gt;rier för klassificering och märkning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.5 Kunskapen om kemikaliers användning är otillräcklig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kunskaperna bör öka om förekomst, upp-&lt;br&gt;lagring och flöden av farliga ämnen i samhället och om hur människa&lt;br&gt;och miljö exponeras för dessa. Regeringen har för avsikt att ge Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen och Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en&lt;br&gt;översiktlig studie av denna inlagring och redovisa hur den kan kart-&lt;br&gt;läggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckt en uppfattning i&lt;br&gt;denna fråga har i stort sett varit positiva. Enda undantaget är Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen som anser att uppdraget är alltför omfattande och i stället&lt;br&gt;föreslår en mer översiktlig studie av kemikalieflödet via varor. Statistiska&lt;br&gt;Centralbyrån, som i och för sig är positiv till förslaget, framhåller att en&lt;br&gt;kartläggning av detta slag är en stor uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Riktlinjerna som föreslås i av-&lt;br&gt;snitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken avser enbart nya va-&lt;br&gt;ror. Det övergripande utsläppsmålet enligt Esbjergdeklarationen och det&lt;br&gt;mål som uttrycktes för HELCOM i Visby 1996 (att utsläpp av farliga&lt;br&gt;ämnen skall ha upphört år 2020) kan emellertid endast nås om åtgärder&lt;br&gt;samtidigt vidtas för att minska läckaget av farliga ämnen från samhället i&lt;br&gt;stort samt från deponier och förorenade områden. Detta läckage är totalt&lt;br&gt;sett mycket omfattande och kommer att fortgå under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas PCB som bl.a. förekommer i fogmassor,&lt;br&gt;lysrörsarmaturer och vissa typer av golv. Nyligen genomförda undersök-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar har visat att detta PCB avges till omgivningen. I hus och anlägg-&lt;br&gt;ningar finns också stora mängder av andra farliga ämnen som t.ex. kvick-&lt;br&gt;silver, kadmium och klorparaffiner. Det är således nödvändigt att öka&lt;br&gt;kunskaperna om kemiska substanser som är inlagrade i samhället och om&lt;br&gt;risken för exponering av dessa ämnen. Därigenom kan en större säkerhet&lt;br&gt;vinnas vid beslut om åtgärder inom kemikaliepolitiken liksom vid beslut&lt;br&gt;om inriktningen av miljöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Kemikalieinspektionen och SCB framhåller är det av Kemikom-&lt;br&gt;mittén föreslagna kartläggningsarbetet en omfattande uppgift. En del&lt;br&gt;sammanställningar finns visserligen redan. Bland annat beskriver Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationen i sin rapport Strategi för kretsloppsanpassade material&lt;br&gt;och varor (1997:14) hur flödet av vissa material i samhället ser ut. Inte&lt;br&gt;desto mindre behövs en mer djupgående och heltäckande redovisning av&lt;br&gt;farliga ämnens förekomst i samhället och hur vi exponeras för dessa. Det&lt;br&gt;är i dag inte möjligt att bedöma hur omfattande denna arbetsuppgift är.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning bör dock arbetet, i enlighet med Kemika-&lt;br&gt;lieinspektionens förslag, kunna inledas med en översiktlig studie, som&lt;br&gt;bl.a. syftar till att ge underlag för bedömningar om vilka ytterligare, för-&lt;br&gt;djupade utredningar som behövs och som är möjliga att genomföra. Re-&lt;br&gt;geringen avser att ge Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i upp-&lt;br&gt;drag att genomföra denna översiktliga studie.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.6 Försiktighetsprincipen och Produktvalsprincipen&lt;br&gt;(substitutionsprincipen) måste accepteras globalt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att i det internationella såväl som det nationella&lt;br&gt;svenska kemikaliekontrollarbetet är tillämpningen av försiktighetsprinci-&lt;br&gt;pen ett fundament för arbetet med att minska riskerna vid hantering av&lt;br&gt;kemiska produkter. Som tidigare framhållits är de föreslagna riktlinjerna&lt;br&gt;ett uttryck för bl.a. denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen enligt Riodeklarationen innebär ”att om det fö-&lt;br&gt;religger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada - far avsaknaden av full&lt;br&gt;vetenskaplig bevisning inte användas som ursäkt för att skjuta upp kost-&lt;br&gt;nadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring”. Försiktighets-&lt;br&gt;principen skall vidare ” i syfte att skydda miljön tillämpas så långt möj-&lt;br&gt;ligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill”. Principen&lt;br&gt;finns även uttryckt i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av försiktighetsprincipen har Sverige i olika internationella&lt;br&gt;sammanhang hävdat att sådana kemiska produkter bör undvikas som kan&lt;br&gt;ersättas med mindre farliga produkter. Enligt regeringens uppfattning är&lt;br&gt;detta en förutsättning för att Esbjergdeklarationens mål skall nås. I det&lt;br&gt;förslag till biociddirektiv som nyligen antagits av EU har principen för&lt;br&gt;första gången lagts fast i en internationell lagstiftning, ett exempel som&lt;br&gt;bör följas av flera. Den finns också nämnd i Agenda 21 under avsnittet&lt;br&gt;om riskbegränsning, mer som ett exempel på en metod än som en prin-&lt;br&gt;cip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett utslag av denna princip ingår i regeringens förslag till miljö-&lt;br&gt;balk (prop. 1997/98:45) en allmän hänsynsregel i 2 kap. 6 §. Regeln in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nebär att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller&lt;br&gt;vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska pro-&lt;br&gt;dukter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter&lt;br&gt;eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Av 2 kap. 3 § fram-&lt;br&gt;går att det också kan komma ifråga att ersätta användningen av en ke-&lt;br&gt;misk produkt eller bioteknisk organism med en annan metod, som inne-&lt;br&gt;bär att denna användning överhuvud taget inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.7 Det behövs en gemensam kemikaliepolicy på EU-nivån&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör verka för en gemensam kemikali-&lt;br&gt;epolicy i EU och för att användningen i varor av de ämnen som omfattas&lt;br&gt;av riktlinjerna avvecklas inom hela EU-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: För att riktlinjerna skall nås&lt;br&gt;krävs bl.a. en samsyn på EU-nivå . Sverige skall därför arbeta för att EU&lt;br&gt;tar fram en policy för sitt kemikaliearbete och en plan för Esbjergdekla-&lt;br&gt;rationens genomförande. En redovisning av behovet av och ett förslag till&lt;br&gt;disposition för en sådan policy överlämnades av Miljödepartementet till&lt;br&gt;EU-kommissionen under år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall Sverige arbeta för att användningen i varor av de äm-&lt;br&gt;nen som omfattas av riktlinjerna avvecklas inom hela EU. Det kan möta&lt;br&gt;problem att införa nationella särregler på detta område. Dessutom får&lt;br&gt;riktlinjerna full effekt först om de tillämpas i ett större internationellt&lt;br&gt;sammanhang. Utvecklingen skulle främjas av en lagstiftning på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå som innehåller en avvecklingsplan för användningen av de&lt;br&gt;ämnen som omfattas av riktlinjerna. Det är angeläget att möjligheten&lt;br&gt;prövas att införa ett system för tillståndsprövning för ämnena på EU-&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.8 Global samverkan för att uppnå de nationella miljökvali-&lt;br&gt;tetsmålen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör aktivt delta i arbetet med att utarbeta en global konven-&lt;br&gt;tion om begränsad användning och utsläpp av långlivade organiska äm-&lt;br&gt;nen (POPs) liksom aktivt verka för att en global konvention om gräns-&lt;br&gt;överskridande handel med farliga ämnen (Prior Informed Consent), sna-&lt;br&gt;rast träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör stödja och driva på utvecklingen mot en sammanhållen&lt;br&gt;kemikaliekontroll globalt bl.a. genom arbetet i det Internationella foru-&lt;br&gt;met för kemikaliesäkerhet (IFCS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för en ökad samordning mellan olika internatio-&lt;br&gt;nella och regionala organisationer som arbetar med kemikaliesäkerhet.&lt;br&gt;Sverige bör stödja samarbete mellan regeringar, industri, forskning och&lt;br&gt;ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens bedömning. Kommittén föreslår därutöver att Sverige bör verka för&lt;br&gt;att en global ramkonvention om kemikalier, bl.a. innehållande försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen och substitutionsprincipen, bör utvecklas på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i Kemikommitténs&lt;br&gt;förslag och poängterar vikten av att prioritera det internationella kemika-&lt;br&gt;liearbetet för att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Global samverkan är nödvändig på kemikalieområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning och avveckling av vissa farliga ämnen måste ske genom&lt;br&gt;internationellt samarbete. Det är därför angeläget att globala överens-&lt;br&gt;kommelser kan nås. Sverige bör vara pådrivande i det internationella ar-&lt;br&gt;betet för att öka kemikaliesäkerheten, särskilt på de områden som om-&lt;br&gt;fattas av de nya riktlinjerna i avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemika-&lt;br&gt;liepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Globala och regionala konventioner för säker kemikaliehantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s miljöprograms styrelse beslutade år 1997 att inleda internationella&lt;br&gt;förhandlingar om en global konvention för begränsning av användning&lt;br&gt;och utsläpp av ett antal långlivade, organiska ämnen och ämnesgrupper.&lt;br&gt;Inledningsvis kommer konventionen att gälla tolv ämnen eller ämnes-&lt;br&gt;grupper, vilka samtliga är förbjudna eller strängt reglerade i Sverige.&lt;br&gt;Konventionen kan bidra till att minska nedfallet, bl.a. över Sverige, av&lt;br&gt;långlivade organiska ämnen som i dag huvudsakligen används i andra&lt;br&gt;delar av världen. Regeringen anser att kriterier för att identifiera ytterli-&lt;br&gt;gare ämnen som kräver internationell riskbegränsning bör utformas. Vid&lt;br&gt;FN:s miljöprograms styrelsemöte beslutades också att inom ramen för de&lt;br&gt;internationella förhandlingarna inrätta en expertgrupp för att utveckla&lt;br&gt;kriterier för ämnen utöver de tolv som nu är aktuella. Sverige avser att&lt;br&gt;medverka aktivt i expertgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår förhandlingar om en konvention angående ex-&lt;br&gt;portanmälan för farliga ämnen (Prior Informed Consent). Avsikten är att&lt;br&gt;denna skall ersätta det nuvarande frivilliga systemet inom FN:s miljöpro-&lt;br&gt;gram och FN:s livsmedelsorgan. Detta arbete beräknas vara avslutat un-&lt;br&gt;der hösten 1998. Konventionen kommer att ha betydelse för en förbättrad&lt;br&gt;informationsöverföring mellan i-länder och u-länder när det gäller farlig-&lt;br&gt;heten hos kemikalier. Sverige bör verka för att konvenionen snarast trä-&lt;br&gt;der i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergripande ram för arbetet med kemikalier kan förstärka det interna-&lt;br&gt;tionella begränsningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de två konventionerna kan fler globala överenskommelser för ett&lt;br&gt;begränsat antal kemikalier i internationell handel successivt bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har därför väckts om behovet av en övergripande ramkonvention Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;för kemikalier för att ytterligare förstärka det internationella begräns-&lt;br&gt;ningsarbetet. FN:s miljöprograms styrelse beslöt mot denna bakgrund att&lt;br&gt;låta en arbetsgrupp inom miljöprogrammet utreda frågan närmare och&lt;br&gt;lägga fram ett förslag, sannolikt under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala överenskommelser kan föregå globala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom FN:s ekonomiska kommission för Europa med den regio-&lt;br&gt;nala konventionen om skydd mot långväga gränsöverskridande transport&lt;br&gt;av luftföroreningar (LRTAP) har varit vägledande för det globalt inrikta-&lt;br&gt;de arbetet inom FN:s miljöprogram för en global konvention om långli-&lt;br&gt;vade organiska ämnen. Ett protokoll om begränsning, avveckling och&lt;br&gt;destruering av vissa långlivade organiska ämnen är föremål för förhand-&lt;br&gt;lingar inom LRTAP. Protokollet beräknas vara slutförhandlat under&lt;br&gt;första halvåret 1998. Inom LRTAP pågår också förhandlingar om att&lt;br&gt;reglera utsläpp av vissa tungmetaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör det regionala arbetet vara vägledande&lt;br&gt;för utvecklingen av kriterier för att identifiera nya ämnen som bör regle-&lt;br&gt;ras på global nivå. Även i framtiden är det sannolikt att arbetet inom&lt;br&gt;FN:s ekonomiska kommission för Europa tidsmässigt kommer att ligga&lt;br&gt;före det globala förhandlingsarbetet. Erfarenheterna från kommissionens&lt;br&gt;arbete kan därmed användas i det globala arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har flera regionala konventioner och andra mellanstatliga orga-&lt;br&gt;nisationer som arbetar med frågor om skydd för Atlanten eller Östersjön&lt;br&gt;på senare år utvecklat begränsnings- och avvecklingsprogram som inne-&lt;br&gt;håller åtgärder mot marknadsföring av kemikalier. Både Helsingfors&lt;br&gt;kommissionen (HELCOM), som verkar under konventionen till skydd av&lt;br&gt;Östersjön från föroreningar, och Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR)&lt;br&gt;har arbetsgrupper för diffusa landbaserade källor, dvs. kemikalieanvänd-&lt;br&gt;ning. OSPAR har åtagit sig att utveckla kriterierna för giftighet, nedbryt-&lt;br&gt;barhet och förmåga att ansamlas i organismer enligt Esbjergdeklaratio-&lt;br&gt;nen. Det regionala arbetet i världen är överhuvudtaget en viktig förutsätt-&lt;br&gt;ning för ett effektivt internationellt kemikaliearbete. Det regionala kemi-&lt;br&gt;kaliearbetet har utvecklats snabbt inom Det internationella forumet för&lt;br&gt;kemikaliesäkerhet (IFCS) och blivit en viktig förutsättning för att för-&lt;br&gt;verkliga målen i Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanhållen kemikaliekontroll - en bärande princip i det internationella&lt;br&gt;arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med flertalet andra länder har Sverige en väl utbyggd kemikalie-&lt;br&gt;kontroll med en övergripande lagstiftning om marknadsföring av kemis-&lt;br&gt;ka produkter. Den sammanhållna kemikaliekontrollen är en viktig förkla-&lt;br&gt;ring till framgångarna för svensk kemikaliepolitik sedan mitten av 1980-&lt;br&gt;talet. Hälso- och miljöfrågor har kunnat hanteras integrerat, liksom t.ex.&lt;br&gt;bedömningar av bekämpningsmedel och allmänkemikalier. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning bör en sammanhållen kemikaliekontroll vara en bä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande princip i det internationella arbetet, liksom i arbetet i länder som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ännu inte utvecklat sin kemikaliekontroll. Det är regeringens uppfattning&lt;br&gt;att Sverige bör verka för att denna princip far genomslag internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella forumet för kemikaliesäkerhet (IFCS) inrättades&lt;br&gt;1994. Det ledde också till att de internationella organisationerna WHO,&lt;br&gt;UNEP, FAO, UNIDO, ILO, och OECD samt senare UNITAR bildade en&lt;br&gt;egen samarbetsorganisation för en säker kemikaliehantering (IOMC).&lt;br&gt;Både IFCS och IOMC har snabbt kommit att fa en central funktion för&lt;br&gt;samordning och integrering av det internationella kemikaliearbetet. Sve-&lt;br&gt;rige har haft en ledande roll i denna utveckling. Det svenska ordförande-&lt;br&gt;skapet i IFCS 1994-1996 har givit unika möjligheter att påverka utveck-&lt;br&gt;lingen. Det är regeringens mening att Sverige bör verka för en internatio-&lt;br&gt;nellt sammanhållen kemikaliekontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av det internationella kemikaliearbetet bör utvecklas vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den mångfacetterade internationella verksamheten är&lt;br&gt;det angeläget med en hög grad av samordning av arbetet i olika organ.&lt;br&gt;Det mellanstatliga forumet för kemikaliesäkerhet (IFCS) har påbörjat en&lt;br&gt;process för att integrera det internationella kemikaliearbetet. En motsva-&lt;br&gt;rande process kommer förhoppningsvis att äga rum inom de internatio-&lt;br&gt;nella organisationernas samarbetsorgan. Sveriges skall vara pådrivande i&lt;br&gt;detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom Västeuropa kan mycket göras för att åstadkomma en bättre&lt;br&gt;samordning. EU är världens största biståndsgivare. Inom kommissionen&lt;br&gt;finns flera program för stöd till bl.a. Östeuropa. Flera av de enskilda&lt;br&gt;medlemsländerna har omfattande bilaterala program. Det finns risk för&lt;br&gt;dubbelarbete vid bristande koordinering. Enligt uppgift har det hänt att&lt;br&gt;vissa aktiviteter finansieras flera gånger. Regeringen gör den bedöm-&lt;br&gt;ningen att Sverige bör fortsätta att verka för ökad koordinering för att&lt;br&gt;bl.a. minska denna risk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga äm-&lt;br&gt;nen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken&lt;br&gt;redovisat förslag till riktlinjer för det framtida arbetet med att minska&lt;br&gt;riskerna från kemikalier. Riktlinjerna innebär att särskilt farliga ämnen&lt;br&gt;som uppfyller vissa generella kriterier inte skall förekomma i varor och&lt;br&gt;processer. Arbetet för att uppnå detta kommer att ske inom ramen för&lt;br&gt;våra internationella åtaganden och ansvaret åvilar i första hand de som&lt;br&gt;producerar, importerar eller på annat sätt hanterar varorna. Riktlinjerna&lt;br&gt;kommer dock också vara styrande för myndigheternas arbete och för ut-&lt;br&gt;formningen av den framtida kemikalielagstiffningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan länge pågår vidare ett arbete med att fasa ut eller reglera särskilt&lt;br&gt;farliga ämnen eller grupper av ämnen, t.ex. kvicksilver, bly, PCB och&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Detta arbete kommer att fortsätta. Visserligen är det&lt;br&gt;troligt att många av de ämnen eller grupper av ämnen som berörs av sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda avvecklings- eller begränsningsåtgärder kommer att återfinnas&lt;br&gt;bland de ämnen som enligt riktlinjerna i huvudsak inte längre skall finnas&lt;br&gt;i varor efter 10-15 år. Det finns dock en rad skäl till att ändå fortsätta&lt;br&gt;bedriva ämnes- eller ämnesgruppsvisa åtgärder. Ämnena kan t.ex. ingå i&lt;br&gt;ett pågående program som bör fortsätta. Det kan också vara fråga om en&lt;br&gt;grupp av ämnen som erbjuder speciella problem på grund av att de an-&lt;br&gt;vänds på ett särskilt sätt. Dessa ämnesgrupper har sällan de egenskaper&lt;br&gt;som pekas ut i riktlinjerna men kräver ändå särskilda åtgärder just på&lt;br&gt;grund av deras användningsområde. Exempel på det är kemikalier i tex-&lt;br&gt;tilier samt i kosmetiska och hygieniska produkter. Ett annat exempel är&lt;br&gt;bekämpningsmedel, som tack vare ett förprövningssystem som verkat&lt;br&gt;under lång tid inte längre innefattar särskilt många ämnen som omfattas&lt;br&gt;av riktlinjerna, men som ändå alltid utgör en potentiell risk eftersom de&lt;br&gt;skall spridas i miljön, på grödor etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar nu sina bedömningar av hur arbetet bör bedrivas&lt;br&gt;i framtiden for ett antal ämnen eller ämnesgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.1 Kemikalier i textilier&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen avser att förbjuda användning av azofargämnen i textilier&lt;br&gt;som kan ge upphov till cancerframkallande arylaminer, liksom import av&lt;br&gt;produkter innehållande sådana ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halten fri formaldehyd i textilier bör begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Pentaklorfenol (PCP) i importerade textilier bör förbjudas. Regering-&lt;br&gt;en har gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att föreslå hur ett sådant&lt;br&gt;förbud kan utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillverkare och importörer av textilier bör säkerställa att ämnen som&lt;br&gt;kan förorsaka negativa effekter på människors hälsa eller i miljön inte&lt;br&gt;förekommer i textilier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning. Kemikalieinspektionen anser att en märkning av&lt;br&gt;textilier som innehåller fri formaldehyd bör övervägas. Inspektionen fö-&lt;br&gt;reslår att undersökning av och information om de kemikalier som an-&lt;br&gt;vänds i olika led i textiltillverkningen måste förbättras och att branschen&lt;br&gt;bör utveckla tillförlitliga analysmetoder. (Kemikalieinspektionen 1997,&lt;br&gt;Kemikalier i textilier, rapport 2/97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i förslagen om för-&lt;br&gt;bud för vissa azofargämnen och att vissa ämnesgrupper bör undvikas i&lt;br&gt;textilier. Sveriges Konsumentråd, Tekoindustrierna och Naturskyddsfö-&lt;br&gt;reningen vill ha förbud för flertalet av de utpekade ämne-&lt;br&gt;na/ämnesgruppema. Flertalet remissinstanser instämmer i förslaget om&lt;br&gt;gränsvärden för halten fri formaldehyd. Många remissinstanser är dock&lt;br&gt;tveksamma till en märkning av de textilier som har behandlats med for-&lt;br&gt;maldehyd. Textilimportörerna anser att det är viktigt att reglerna utfor-&lt;br&gt;mas på som lägst EU-nivå. I övrigt bör branschens egna åtgärder bedri-&lt;br&gt;vas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förbrukas årligen cirka 250 000 ton textilier. I dag domineras&lt;br&gt;den svenska textilmarknaden av importerade varor. Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nen har uppskattat att år 1995 var 90 % av de kläder som såldes på den&lt;br&gt;svenska marknaden importerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieanvändningen i samband med produktion och hantering av&lt;br&gt;textilier är omfattande. Kemikalier används i hela kedjan, från odling och&lt;br&gt;tillverkning till användning. I samband med bomullsodling används stora&lt;br&gt;mängder bekämpningsmedel. Även vid ullproduktion används kemikalier&lt;br&gt;i viss utsträckning. Vid tillverkningen av textilierna används kemikalier&lt;br&gt;som t.ex. blekmedel, ytaktiva medel, färgämnen, optiska vitmedel och&lt;br&gt;färghjälpmedel. Kemikalier används dessutom för att ge textilierna olika&lt;br&gt;egenskaper t.ex. motverka skrynklor, ge färg, flamskydda och impregne-&lt;br&gt;ra. Kemikalier används även för att skydda textilierna inför längre trans-&lt;br&gt;porter och vid klädvård i form av kemtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på hälsa och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalier från tillverkningen kan finnas kvar i textilierna även efter det&lt;br&gt;att de säljs och då vi använder dem. Halterna sjunker successivt, men kan&lt;br&gt;ändå utgöra ett hälsoproblem vid direktkontakt med huden. Riskerna med&lt;br&gt;färgämnen och andra ämnen som tillsatts för att ge textilierna olika egen-&lt;br&gt;skaper kvarstår dock eftersom ämnena är avsedda att vara kvar i textilen.&lt;br&gt;Mest exponerade för kemikalier i textilier är de som arbetar inom kon-&lt;br&gt;fektionsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalier i textilier är framför allt förknippade med hälsorisker. Det&lt;br&gt;finns risk att kemikalierna kan leda till irritation och uppkomst av över-&lt;br&gt;känslighet direkt på huden eller i andningsvägarna. Detta gäller främst&lt;br&gt;formaldehydavgivande hartser och en del bärare och färger. Det kan&lt;br&gt;dessutom finnas risk för att vissa ämnen kan orsaka cancer och repro-&lt;br&gt;duktionsstörningar. Andra ämnen med allvarliga giftiga effekter är bioci-&lt;br&gt;der som används mot mögel och skadeinsekter vid transport och som kan&lt;br&gt;finnas kvar i textilierna när de når handeln och konsumenterna. Utöver de&lt;br&gt;hälsorisker som kan uppstå till följd av textiliernas kemikalieinnehåll kan&lt;br&gt;även den yttre miljön drabbas. Detta sker främst under odlings- och till-&lt;br&gt;verkningsprocesserna då stora utsläpp äger rum. Den yttre miljön kan&lt;br&gt;även komma att påverkas negativt då ämnen urlakas vid tvätt eller om&lt;br&gt;textilavfall läggs på deponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige och internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom merparten av de textilier som finns i Sverige importeras, är det&lt;br&gt;internationella regelverket av stor betydelse. Kemikalieinspektionen har&lt;br&gt;en viktig roll i arbetet att driva frågor om kemikaliers användningsområ-&lt;br&gt;den generellt inom bl.a. EU och OECD. Det framtida kemikaliearbetet&lt;br&gt;bör enligt regeringens uppfattning inriktas mot en samlad, internationell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling av de kemikalier i textilier som kan orsaka skada på männi-&lt;br&gt;skor eller i miljön. Följande kemikalier som förekommer i textilier och&lt;br&gt;som kan ge upphov till skadliga effekter på hälsa och miljö bör särskilt&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Azofargämnen används för att farga textilierna. Vissa azofargämnen&lt;br&gt;kan ge upphov till cancerframkallande arylaminer. I Tyskland och Ned-&lt;br&gt;erländerna finns ett förbud mot användning och förekomst av azofarg-&lt;br&gt;ämnen i textila produkter. Därutöver har Frankrike och Österrike anmält&lt;br&gt;till EU-kommissionen att de har för avsikt att förbjuda azofargämnen.&lt;br&gt;Kommissionen har påbörjat ett arbete för att begränsa användningen av&lt;br&gt;sådana azofargämnen som kan ge upphov till cancerframkallande aryla-&lt;br&gt;miner i textilier och liknande produkter. Regeringen bedömer att det ar-&lt;br&gt;bete som pågår inom EU är viktigt för att uppnå en gemensam lagstift-&lt;br&gt;ning mot användning och förekomst av vissa azofärgämnen. Regeringen&lt;br&gt;avser att under hösten 1998 till EU anmäla ett förslag om förbud mot&lt;br&gt;användning av sådana azofärgämnen som kan ge upphov till cancerfram-&lt;br&gt;kallande arylaminer, liksom import av produkter innehållande sådana&lt;br&gt;ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pentaklorfenol (PCP) är ett bekämpningsmedel som även används bl.a.&lt;br&gt;vid fargning och fiberförstärkning i samband med textiltillverkning. PCP&lt;br&gt;kan föranleda irritation för hud och ögon, ge problem vid andning och&lt;br&gt;orsaka skador på levern. Användning av PCP är sedan år 1976 förbjudet i&lt;br&gt;Sverige och medlet används således inte i den svenska textiltillverkning-&lt;br&gt;en. Kemikalieinspektionen har dock uppmärksammat att det förekommer&lt;br&gt;PCP i en del importerade textilier. Regeringen instämmer i Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionens slutsats att även importerade textilier som har behandlats&lt;br&gt;med PCP bör omfattas av ett förbud. Mot bakgrund av detta har rege-&lt;br&gt;ringen gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att föreslå hur ett sådant&lt;br&gt;förbud kan utformas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast i&lt;br&gt;maj 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formaldehyd används för att göra textilen vattenavvisande, skrynkel-&lt;br&gt;och krympfri. Detta ämne kan medföra kontaktallergi och ge upphov till&lt;br&gt;överkänslighet. Viss risk för cancer kan inte uteslutas. I Finland och Ja-&lt;br&gt;pan har gränsvärden för halten fri formaldehyd införts för att undvika&lt;br&gt;skador på människor och miljö. Enligt regeringen bör halten av formal-&lt;br&gt;dehyd i textilier begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har utöver pentaklorfenol, formaldehyd och&lt;br&gt;azofargämnen särskilt utpekat några ämnen/ämnesgrupper, vilka inte bör&lt;br&gt;ingå i textilier. Regeringen gör bedömningen att detta framförallt bör&lt;br&gt;gälla för vissa flamskyddsmedel som PBDE (polybromerade bifenylet-&lt;br&gt;rar) och klorparaffiner samt för mjukgörare som DEHP (di(2-&lt;br&gt;etylhexyljftalat), PCB (polyklorerade bifenyler) och för tungmetaller som&lt;br&gt;kadmium, sexvärdigt krom och kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare och importörer av textilier har en viktig roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det i första hand ankommer på till-&lt;br&gt;verkare, importörer och försäljare av textilier att säkerställa att ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan innebära en risk för hälsan eller i miljön inte förekommer i tex-&lt;br&gt;tilier. Detta kan åstadkommas genom att tillverkare och importörer för-&lt;br&gt;mår sina leverantörer att upphöra med användningen av sådana kemikali-&lt;br&gt;er. Sveriges Tekoindustrier har sedan flera år bedrivit ett arbete som lett&lt;br&gt;till avveckling av flera av de ämnen eller ämnesgrupper som kan innebä-&lt;br&gt;ra hälso- eller miljörisker. Under 1996 gav Tekoindustrierna ut en Tex-&lt;br&gt;tilmiljöhandbok som vägledning för branschen. Denna har uppdaterats&lt;br&gt;och getts ut i en ny version under december 1997, då Tekoindustrierna&lt;br&gt;dessutom presenterade en miljövarudeklaration för textilier för att stödja&lt;br&gt;inköpare och kunder i deras miljöarbete. Textilimportörema presenterade&lt;br&gt;under 1996 en handledning med inköpsvillkor för kemikaliehalter i texti-&lt;br&gt;lier för att underlätta för producenter och berörda köpmän att uppfylla de&lt;br&gt;krav som finns om kemikalier i textilier. Regeringen ser positivt på dessa&lt;br&gt;initiativ och gör bedömningen att det är viktigt att de utvecklas och följs&lt;br&gt;upp. Regeringen avser att noga följa utvecklingen inom textilbranschen&lt;br&gt;när det gäller användningen av kemikalier och återkommer vid behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot sådana azofärgämnen som kan bilda cancerframkallande&lt;br&gt;arylaminer innebär att de hälsorisker som dessa ämnen medför försvin-&lt;br&gt;ner. Svenska textiltillverkare använder inte azofärgämnen vid färgning av&lt;br&gt;textilier, men det kan vara så att behandlade textilier används inom t.ex.&lt;br&gt;konfektionsindustrin. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits eller är&lt;br&gt;på väg inom bl.a. EU, har textilindustrin redan påbörjat ett arbete med&lt;br&gt;azofargämnen. De svenska Textilimportörema har i sin handledning med&lt;br&gt;inköpsvillkor avseende kemikaliehalter i textilier angett att de azofarg-&lt;br&gt;ämnen som kan bilda cancerframkallande arylaminer är förbjudna. Det&lt;br&gt;finns flera alternativ till azofargämnen som redan används på marknaden.&lt;br&gt;Detta innebär att konsekvenserna av ett förbud mot azofärgämnen inte&lt;br&gt;blir så omfattande för textilindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot användning av pentaklorfenol (PCP) finns i Sverige se-&lt;br&gt;dan 1976. Det pågår ett internationellt arbete mot att förbjuda använd-&lt;br&gt;ningen av PCP och några länder inom EU har redan infört förbud. En&lt;br&gt;vidgning av förbudet till att även omfatta sådana importerade produkter&lt;br&gt;som har behandlats med PCP innebär att även utländska textiltillverkare&lt;br&gt;berörs. Detta gör att de svenska företagen kan konkurrera på samma vill-&lt;br&gt;kor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.2 Läkemedels samt kosmetiska och hygieniska produkters&lt;br&gt;miljöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Behov av åtgärder för att säkerställa att läkemedel samt hygieniska&lt;br&gt;och kosmetiska produkter inte medför negativ miljöpåverkan bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kommuner och länsstyrelser bör bli ansvariga för tillsynen av kos-&lt;br&gt;metiska och hygieniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör driva frågan om miljöriskvärdering av kosmetiska pro-&lt;br&gt;dukter inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal instanser har yttrat sig i denna&lt;br&gt;fråga. De flesta stöder förslaget om utredning. Läkemedelsverket anser att&lt;br&gt;uppdragen bör begränsas till en kartläggning av det befintliga läkeme-&lt;br&gt;delssortimentets spridning till miljön och eventuella miljökonsekvenser&lt;br&gt;av detta. Kommunförbundet avstyrker förslaget om ändrad tillsyn och&lt;br&gt;hänvisar till importörernas och tillverkarnas ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel och medicinska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel och medicinska produkter är väl kontrollerade till sina effek-&lt;br&gt;ter på människor och djur vid avsedda doser. Kasserade läkemedel skall&lt;br&gt;lämnas tillbaka till apoteken och destrueras under kontrollerade former.&lt;br&gt;En stor mängd skiftande produkter hamnar dock efter användning i mil-&lt;br&gt;jön via avloppsnät och deponier. Exempel på utsläpp som kan ge pro-&lt;br&gt;blem hos vattenlevande eller dynglevande organismer är läkemedelsres-&lt;br&gt;ter i avloppsvattnet från hushållen eller i gödsel från djurstallar. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har 1996 i sin rapport nr 4460 Läkemedel och miljön identi-&lt;br&gt;fierat potentiella problem i samband med användning av bl.a. antibiotika&lt;br&gt;och kemiska ämnen med hormonliknande verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket är den myndighet som ansvarar för godkännande&lt;br&gt;och kontroll av läkemedels kvalitet, effekt och säkerhet inom ramen för&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningen. Läkemedelsverket kan anmoda sökanden att&lt;br&gt;införa hanteringsrutiner för att minimera risker av olika slag. Sedan år&lt;br&gt;1995 är arbetet med miljöeffekter av läkemedel och dessas nedbrytnings-&lt;br&gt;produkter reglerat i Läkemedelslagen (1992:859). Läkemedelsverket har&lt;br&gt;en central roll när det gäller att föreslå lämpliga åtgärder för att minska&lt;br&gt;läkemedlens påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För nya läkemedelsprodukter har sedan den 1 maj 1995 krav på miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning införts inom EU vid ansökningar om godkännan-&lt;br&gt;de. En sådan beskrivning skall redovisas vid registreringsansökan av så-&lt;br&gt;väl human- som djurläkemedel (direktiv 65/65/EEG, ändrat genom di-&lt;br&gt;rektiv, 93/39/EEG, och direktiv 81/851/EEG, ändrat genom direktiv,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93/40/EEG). Riktlinjer för dessa miljökonsekvensbeskrivningar är under Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;utarbetande för humanläkemedel. Från och med 1998 startar Läkeme-&lt;br&gt;delsverket ett program för att en miljöriskvärdering i relation till nytta&lt;br&gt;även skall omfatta redan godkända produkter. Dessutom har krav på&lt;br&gt;miljöeffektundersökning av redan godkända produkter börjat gälla. Inom&lt;br&gt;en femårsperiod kommer företag att anmodas lämna in viss dokumenta-&lt;br&gt;tion som gör det möjligt för Läkemedelsverket att avgöra vilka läkemedel&lt;br&gt;som behöver ytterligare dokumentation för att en korrekt risk/nytta-&lt;br&gt;bedömning skall kunna göras. Läkemedel som bedöms kunna ackumule-&lt;br&gt;ras i miljön kan bli föremål för särskilda inskränkningar i användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att minimera läkemedlens miljöpåverkan efter användning&lt;br&gt;måste dock bedömas i relation till de enskilda medlens nytta från hälso-&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analys av miljöeffekten av enskilda läkemedel görs således redan,&lt;br&gt;medan det saknas en värdering av vilken risk för skador på från den to-&lt;br&gt;tala användningen av läkemedel kan medföra. Regeringen avser därför&lt;br&gt;att särskilt utreda den miljöpåverkan som användningen av läkemedel&lt;br&gt;(såväl human- som veterinärmedicinska) medför och behovet av åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kosmetika och hygieniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kosmetikakontrollen har för dagligen använda kroppsvårdsprodukter&lt;br&gt;koncentrerats på hälsoaspekter. Regeringen anser dock att även miljöas-&lt;br&gt;pekterna på denna stora och varierande produktgrupp är väsentliga. Lik-&lt;br&gt;som för läkemedel avser regeringen att låta utreda risken för skador på&lt;br&gt;miljön av den totala användningen av kosmetiska och hygieniska pro-&lt;br&gt;dukter och behovet av åtgärder för att minimera miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska reglerna för kosmetiska och hygieniska produkter finns i&lt;br&gt;förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.&lt;br&gt;Reglerna i lagen (1985:426) om kemiska produkter om utredning och&lt;br&gt;bedömning av hälso- eller miljörisken är tillämpliga på dessa produkter.&lt;br&gt;Tillverkare och importörers skyldighet att skaffa kunskap om sina pro-&lt;br&gt;dukters miljöegenskaper vid användning och efter kassering är central i&lt;br&gt;hela den svenska kemikalielagstiftningen. Detta är sedan länge fastlagt i&lt;br&gt;svensk lag. Läkemedelsverket far enligt förordningen meddela de ytterli-&lt;br&gt;gare föreskrifter som behövs i fråga om utredningar av hälso- och miljö-&lt;br&gt;farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen om kosmetiska och hygieniska produkter är Lä-&lt;br&gt;kemedelsverket tillsynsmyndighet även på regional och lokal nivå. Ke-&lt;br&gt;mikommittén har pekat på svårigheter för en central tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;utöva tillsyn i försäljningsledet och föreslagit att tillsynen på lokal och&lt;br&gt;regional nivå överförs till länsstyrelser och kommuner genom en ändring&lt;br&gt;i förordningen. Regeringen delar uppfattningen att även denna produkt-&lt;br&gt;grupp bör omfattas av en väl fungerande tillsyn och avser att ändra för-&lt;br&gt;ordningen i detta avseende. Tillsynen över kosmetika och hygieniska&lt;br&gt;produkter bör utformas i enlighet med övrig tillsyn av kemiska konsu-&lt;br&gt;mentprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ändring ligger också i linje med vad som föreslås i Miljö-&lt;br&gt;balksutredningens slutbetänkande En hållbar kemikaliepolitik (SOU&lt;br&gt;1998:35). Regeringen har i förslaget om miljöbalk (prop. 1997/98:45)&lt;br&gt;uttalat att utgångspunkten skall vara att full kostnadstäckning skall upp-&lt;br&gt;nås för kommuners och myndigheters verksamhet enligt miljöbalken.&lt;br&gt;Detta skall så långt som möjligt ske genom avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s direktiv om kosmetiska produkter (76/768/EEG) innehåller regler&lt;br&gt;på gemenskapsnivå för kontroll, sammansättning och märkning av kos-&lt;br&gt;metiska produkter. Huvudsyftet med direktivet är skyddet av folkhälsan.&lt;br&gt;Krav på miljöeffektutredning finns för närvarande inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kemikommitténs uppfattning att den stora mängden&lt;br&gt;kosmetiska och hygieniska produkter som förs ut med avloppsvattnet&lt;br&gt;motiverar att krav på miljöriskvärderingar införs i direktivet. Det bör&lt;br&gt;ankomma på Läkemedelsverket att som ansvarig myndighet ta fram un-&lt;br&gt;derlag och att driva detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.3 Bly&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- All användning av bly bör på sikt avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Regeringen avser att förbjuda användningen av blyhagel för all&lt;br&gt;jakt och i stort sett allt skytte från den 1 januari 2000 samt inom vissa&lt;br&gt;sportskyttegrenar från den 1 januari 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Användningen av bly i PVC-produkter bör på frivillig väg ha&lt;br&gt;upphört senast till år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning. Avseende blyhagel föreslår inspektionen i första&lt;br&gt;hand frivilliga åtaganden. Förbud mot användning av blyhagel på skjut-&lt;br&gt;banor och för jakt bör dock övervägas om avvecklingsmålen inte nås&lt;br&gt;denna väg. Kemikalieinspektionen föreslås fa i uppdrag att utreda möj-&lt;br&gt;ligheten att införa miljöavgift för ammunition som innehåller bly.&lt;br&gt;(Kemikalieinspektionen, Avvecklingsproj ektet, rapport 6/97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser noterar att avveckling-&lt;br&gt;en av blyhagel och blyad ammunition verkar gå långsamt och att det här&lt;br&gt;inte räcker enbart med frivilliga åtgärder. Länsstyrelsen i Jämtlands län,&lt;br&gt;Staffanstorps kommun och Sundsvalls kommun anser att en miljöavgift&lt;br&gt;bör läggas på ammunition som innehåller bly. Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;och Konsumentverket anser att det kan vara rimligt att avstå från avveck-&lt;br&gt;ling av användningsområden med hög återvinningsgrad och för säker-&lt;br&gt;hetsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora tillskott av bly till miljön sker i dag via blyhagel och blysänken.&lt;br&gt;Vidare sprids en stor mängd bly via ackumulatorer, vikter och motvikter.&lt;br&gt;Dessutom finns det användningsområden där alternativ i dag saknas helt,&lt;br&gt;t.ex. som strålskydd och i vissa typer av sjökabel. Den upplagrade mäng-&lt;br&gt;den bly i samhället har uppskattats till ca 400 000 ton med en årlig an-&lt;br&gt;vändning på över 40 000 ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 har användningen av bly i Sverige minskat kraftigt inom&lt;br&gt;vissa områden, främst som bensintillsats, i konservburkar, plaster, färger,&lt;br&gt;korrosionsskydd och glas. Inom andra områden har användningen i prin-&lt;br&gt;cip legat kvar på 1990 års nivå eller t.o.m. ökat. Det mål som sattes i&lt;br&gt;samband med 1991 års miljöpolitiska beslut, om att användningen av bly&lt;br&gt;på sikt bör avvecklas genom i huvudsak frivilliga åtgärder, har inte upp-&lt;br&gt;fyllts och arbetet för att uppnå målet har inte i tillräcklig utsträckning&lt;br&gt;påbörjats på alla områden. Åtgärder inom industrin och minskningen av&lt;br&gt;biltrafikens utsläpp beräknas ha medfört att utsläppen av bly till luft och&lt;br&gt;vatten har minskat med ca 85 % under perioden år 1985 till år 1995. Un-&lt;br&gt;dersökningar av blyhalten i mossa har visat att nedfallet av bly över Sve-&lt;br&gt;rige har minskat med 60-80 % sedan 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på hälsa och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att bly är en i samhället mycket spridd och i stor omfattning&lt;br&gt;använd metall gör att riskerna vid hantering och spridning till miljön ofta&lt;br&gt;underskattas. Blyexponering kan ge upphov till en rad negativa hälsoef-&lt;br&gt;fekter bl.a. skador på njurarna, nervsystemet och foster. Exponering för&lt;br&gt;mindre mängder bly kan ge huvudvärk och sömnlöshet. Bly ackumuleras&lt;br&gt;främst i benvävnad där halveringstiden är mycket lång, ca 20 år. Barn är&lt;br&gt;känsligare för bly än vuxna och deras intellektuella utveckling kan på-&lt;br&gt;verkas negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridningen av blyhagel har gett påtagliga problem särskilt i våtmar-&lt;br&gt;ker. För en fågel kan ett uppätet blyhagel räcka som dödlig dos eller ge&lt;br&gt;blyförgiftning med bl.a. förlorad reproduktionsförmåga som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska befolkningens exponering för bly har minskat kraftigt de&lt;br&gt;senaste 20 åren, främst genom införandet av blyfri bensin. Blyhalten i&lt;br&gt;blod har sjunkit kraftigt hos barn i såväl tätbebyggelse som på landsbyg-&lt;br&gt;den. Fritidsfiskare och andra som oskyddat hanterar bly, t.ex. vid egen&lt;br&gt;tillverkning av sänken, kan dock utsätta sig för betydande halter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bly kan spridas via luft och varor är internationell samverkan&lt;br&gt;om åtgärder viktig. EU har förbjudit blysulfat och blykarbonat i fårg&lt;br&gt;(76/769/EEG, ändring 89/677/EEG) samt infört regler om begränsning&lt;br&gt;av bly i kemiska produkter för konsumenter (76/769/EEG, ändring&lt;br&gt;94/60/EEG). Ett protokoll för regional kontroll av utsläppen av bly,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kadmium och kvicksilver har utarbetats inom ramen för konventionen för&lt;br&gt;långväga luftföroreningar (CLRTAP, SÖ 1995:27). Protokollet väntas bli&lt;br&gt;antaget sommaren 1998. I protokollet ingår åtgärder för att minska an-&lt;br&gt;vändningen av bly i bensin och i varor samt åtgärder för att reducera ut-&lt;br&gt;släpp från fasta anläggningar. OECD-ländemas miljöministrar antog år&lt;br&gt;1996 en deklaration om riskbegränsande åtgärder för bly. Parterna i&lt;br&gt;HELCOM har i mars 1998 enats om en lista med ämnen vilka kommer&lt;br&gt;att bli föremål för prövning med sikte på en utfasning till år 2020. Bly&lt;br&gt;finns upptaget på denna lista. Styrelsen inom FN:s miljöprogram (UNEP)&lt;br&gt;har angivit bly som ett av de ämnen där det skulle kunna finnas anled-&lt;br&gt;ning att reglera utsläppen på global nivå genom en bindande konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blyhagel och blyad ammunition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kemikalieinspektionen ger blyad ammunition ett stort tillskott av&lt;br&gt;bly till miljön. Regeringens ställningstagande i samband med 1991 års&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut var att en övergång från blyhagel till hagel som inte&lt;br&gt;är miljöfarliga skall ske genom frivilliga åtgärder. Övergången borde&lt;br&gt;vara genomförd i sin helhet i början av 2000-talet. Försäljningen av bly-&lt;br&gt;hagel till jakt är emellertid i stort sett oförändrad, medan den totala&lt;br&gt;mängden bly i sportskytteammunition nästan halverats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan augusti 1994 gäller enligt kungörelsen med föreskrifter om jakt&lt;br&gt;(SNFS 1994:3, NV:58) att jakt med blyhagel inte är tillåten inom vissa&lt;br&gt;geografiska områden, särskilt våtmarker. Från den 1 juli 1998 gäller även&lt;br&gt;att blyhagel inte far användas vid jakt på änder och gäss. Regeringen be-&lt;br&gt;dömer att det är angeläget att all jakt i samtliga våtmarksområden snarast&lt;br&gt;sker utan blyhagel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser allvarligt på att försäljningen av blyhagel och blyad&lt;br&gt;ammunition inte har minskat i större omfattning. De problem med vapen,&lt;br&gt;tävlingsregler, säkerhetsaspekter avseende rikoschetter m.m. som nämns&lt;br&gt;i rapporten och i remissvar har i stort inte ändrats sedan Begränsnings-&lt;br&gt;uppdraget (10/90) redovisades till regeringen år 1990. Regeringen kon-&lt;br&gt;staterar att tillräckliga åtgärder för att begränsa användningen av blyad&lt;br&gt;ammunition inte vidtagits på frivillig väg. Regeringen avser därför att&lt;br&gt;med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter införa ett förbud&lt;br&gt;mot användning av blyhagel. Vid all jakt bör förbudet gälla från den 1&lt;br&gt;januari 2000. Behovet av att avveckla blyhagel har varit känt sedan länge&lt;br&gt;och alternativ finns utvecklade. Regeringen gör därför den bedömningen&lt;br&gt;att ett förbud kan tillämpas, med endast viss omställningstid. För de&lt;br&gt;sportskyttegrenar som ingår i det olympiska programmet måste tid ges&lt;br&gt;för diskussioner mellan de svenska sportskyttama och den Internationella&lt;br&gt;Skytteunionen (UIT). UIT har i dag regler som inte ger utrymme för an-&lt;br&gt;vändning av blyfri ammunition. Dessa regler tillämpas inom Internatio-&lt;br&gt;nella Olympiska Kommitténs (IOK) aktiviteter. En förändring av det&lt;br&gt;olympiska reglementet kräver en relativt lång omställningstid varför re-&lt;br&gt;geringen gör den bedömningen att förbudet mot blyhagel för användning&lt;br&gt;inom denna del av sportskyttet skall gälla från den 1 januari 2004. Övrig&lt;br&gt;användning av blyhagel vid sportskytte bör kunna upphöra samtidigt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det aviserade forbudet mot användningen av blyhagel vid all jakt. An-&lt;br&gt;vändningsförbuden bör kompletteras med förbud mot försäljning samt&lt;br&gt;regler om innehav för att möjliggöra tillsyn. Det finns ingen reglering&lt;br&gt;inom EU på detta område. Förslaget till svenska bestämmelser kommer&lt;br&gt;före införandet att anmälas till EG-kommissionen enligt gällande regler&lt;br&gt;om informationsförfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens rapport 6/97 visar på att liknande åtgärder för&lt;br&gt;att begränsa blyhagelanvändningen har införts i en rad länder. Danmark&lt;br&gt;har ett förbud mot blyhagel vid såväl jakt som tävlingsskytte. Blyhagel&lt;br&gt;far inte säljas i Danmark sedan den 1 januari 1996. Vid några skjutbanor&lt;br&gt;får blyhagel användas av skyttar som tävlar på internationell nivå. I Nor-&lt;br&gt;ge finns det ett frivilligt avtal med målet att importen av blyhagel år 2000&lt;br&gt;inte överstiger 10 procent av importen år 1988. Vid jakt på änder, gäss&lt;br&gt;och vadare är blyhagel förbjudna. I Finland är jakt på sjöfågel med bly-&lt;br&gt;hagel förbjuden sedan år 1996. Nederländerna har ett förbud mot all jakt&lt;br&gt;med blyhagel sedan februari 1993. Ett förbud mot blyhagel vid lerdu-&lt;br&gt;veskytte beräknas träda i kraft under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att när det gäller övrig blyad ammu-&lt;br&gt;nition går utvecklingen och utprovningen av alternativ alltför långsamt.&lt;br&gt;Regeringen har erfarit att det saknas saklig information om behovet av&lt;br&gt;avveckling av bly samt om alternativen till blyad ammunition. De infor-&lt;br&gt;mationsinsatser Kemikalieinspektionen avser att initiera är därför ange-&lt;br&gt;lägna. Branschen och intresseorganisationerna har en viktig roll med att&lt;br&gt;bidra till det informations material som skall spridas. Berörda förbund&lt;br&gt;och organisationer bör genom egna åtaganden och insatser se till att al-&lt;br&gt;ternativen till all blyad ammunition kan användas i ökad utsträckning.&lt;br&gt;Användningen av all blyad ammunition bör upphöra inom tio år. Rege-&lt;br&gt;ringen har av Försvarsmakten erfarit att utveckling av blyfri ammunition&lt;br&gt;bedrivs aktivt. Om försök under år 1998 faller väl ut kan blyfri ammuni-&lt;br&gt;tion av viss kaliber börja användas vid skjutning i terräng under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att avvakta effekten av ökad information och frivilli-&lt;br&gt;ga åtgärder på detta område. Miljöavgifter eller förbud mot all använd-&lt;br&gt;ning av blyad ammunition kommer dock att noga övervägas, om inte det&lt;br&gt;arbete som bedrivs av berörda användare, vapen- och ammunitionstill-&lt;br&gt;verkare samt intresseorganisationer för att lösa problemen med en över-&lt;br&gt;gång till alternativ ammunition visar sig tillräckligt. Till dess avveckling-&lt;br&gt;en genomförts måste spridningen av blyad ammunition i miljön minime-&lt;br&gt;ras. För samtliga övningsfält och skjutbanor bör åtgärdsplaner med detta&lt;br&gt;syfte tas fram och följas av de som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot blyhagelanvändningen betyder att 700-1000 ton bly i&lt;br&gt;form av hagel inte längre årligen tillförs miljön. Det viktigaste alternati-&lt;br&gt;vet till blyhagel är i dag jämhagel. Hagel av andra material förekommer.&lt;br&gt;Blyfria hagel kan i dag vara dyrare. Priset på jämhagel bör sjunka när&lt;br&gt;produktionen ökar. För sportskyttet, där användningen av hagel är stor,&lt;br&gt;innebär det på kort sikt troligen en kostnadsökning medan den reguljära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakten bör drabbas marginellt. Jämhagel går i regel att använda i nyare Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vapen. För att undvika skador är det viktigt att vapenägare skaffar sig&lt;br&gt;information om säkerhetsutrustning och om hur lämpat det egna vapnet&lt;br&gt;är för hagel utan bly, t.ex. genom tryckprovning. Skytte med jämhagel&lt;br&gt;kan sänka vapnens livslängd något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly i PVC-plast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bly som stabilisator och pigment i PVC-plast minskar.&lt;br&gt;Enligt berörda tillverkare har användningen av bly som stabilisator upp-&lt;br&gt;hört utom i rör och vissa kabelapplikationer. Användningen av bly för&lt;br&gt;detta ändamål i PVC uppgick år 1995 till ca 770 ton. Av Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionens rapport 6/97 framgår att blyanvändningen bedöms ha mins-&lt;br&gt;kat med mer än 90 % till år 2000 jämfört med år 1994 inom de flesta an-&lt;br&gt;vändningsområden där bly används i PVC-plast. Regeringen har också av&lt;br&gt;berörda branscher informerats om att arbete för att fa fram blyfria PVC-&lt;br&gt;rör pågår i ett nordiskt projekt och att andra stabilisatorer än bly finns att&lt;br&gt;tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudsakliga alternativen till blystabilisatorer är baserade på zink&lt;br&gt;och kalcium. Dessutom är organiska stabilisatorer under utveckling. Det&lt;br&gt;är viktigt att avvecklingen av bly inom detta område inte sker genom&lt;br&gt;övergång till tennorganiska föreningar. Användningen av blypigment&lt;br&gt;som färgsättning av plaster, främst i rör, kan enligt branschen ersättas&lt;br&gt;med organiska färger. Det finns nu på marknaden också PVC-fria kablar&lt;br&gt;som därmed också är fria från bly. Vad gäller dessa kablar är material-&lt;br&gt;och tillverkningskostnaderna än så länge, enligt uppgift från branschen&lt;br&gt;högre än för motsvarande PVC-produkter. Merkostnaden för en vanlig&lt;br&gt;elinstallation blir dock endast någon eller några fa procent. Utslagen på&lt;br&gt;omläggningens hela livslängd blir merkostaden i praktiken, enligt bran-&lt;br&gt;chen, försumbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att all användning av bly i PVC-&lt;br&gt;plast bör ha upphört genom tillverkares och importörers egna åtgärder&lt;br&gt;senast till år 2002. Denna övergång till miljömässigt bättre alternativ be-&lt;br&gt;döms inte leda till negativa konsekvenser för företagen. Som central till-&lt;br&gt;synsmyndighet får det anses ankomma på Kemikalieinspektionen att&lt;br&gt;följa avvecklingen inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora mängd bly som hanteras i batterier innebär att effektiva åter-&lt;br&gt;vinningssystem krävs för att bly inte skall spridas i miljön. De svenska&lt;br&gt;batteritillverkama använde 35 800 ton bly år 1996 varav 21 000 ton var&lt;br&gt;återvunnet bly. I syfte att uppnå en hög insamling och återvinning av&lt;br&gt;blybatterier i Sverige tas en avgift ut på alla blybatterier som saluförs&lt;br&gt;eller importeras. Denna avgift regleras i förordningen (1997:645) om&lt;br&gt;batterier. Avgiften skall motsvara kostnaderna för insamling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av batterierna samt informationsinsatser om motiven&lt;br&gt;för insamling. Insamlingen administreras av ett för ändamålet bildat bo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag, Returbatt AB. Insamlingen är enligt Returbatt i dag nära 100 %. Det Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;uppsatta målet att bly på sikt bör avvecklas gäller även bly i batterier. Det&lt;br&gt;finns dock ännu inga kommersiellt tillgängliga alternativ till startbatterier&lt;br&gt;med bly som samtidigt är miljömässigt bättre. Det finns tänkbara alter-&lt;br&gt;nativ, t.ex. nickel/metallhydridbatterier och litiumjonbatterier, vilka&lt;br&gt;samtliga bedöms vara betydligt dyrare än blybatterier. Insatser krävs så-&lt;br&gt;ledes av berörd industri och av myndigheter för att utveckla alternativ&lt;br&gt;eller minska mängden bly per batteri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG-kommissionen pågår ett arbete för att revidera direktiv&lt;br&gt;91/157/EEG om batterier där blybatterier ingår. Sverige deltar i detta&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framtida avveckling av blyackumulatorer innebär att blyanvändningen&lt;br&gt;totalt sett minskar avsevärt och därmed risken för skador på hälsa och&lt;br&gt;miljö. Nya produktionsmetoder och varor innebär alltid kostnader, men&lt;br&gt;utveckling ger ofta vinster i ett längre perspektiv. Nya typer av batterier&lt;br&gt;kan bli lättare och därmed minska energiåtgången. Blybatteriet utnyttjas i&lt;br&gt;truckar även som motvikt vilket är en egenskap som kan behöva ersättas.&lt;br&gt;En översyn och utvärdering av arbetet på detta område samt bedömning&lt;br&gt;av samhällsekonomiska konsekvenser utifrån då tänkbara alternativ bör&lt;br&gt;ingå i den översyn år 2003 som regeringen föreslår i avsnitt 6.2 Ytterliga-&lt;br&gt;re riktlinjer för kemikaliepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fisket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat område med betydande blyanvändning är fisket. Inom fisket&lt;br&gt;används ca 600 ton bly per år till redskap, sänken, drag, etc. varav ca 400&lt;br&gt;ton per år inom yrkes- och husbehovsfisket. Betydande mängder förloras&lt;br&gt;varje år. Bara i Dalälven förloras ca 5 ton blysänken per år. Det finns i&lt;br&gt;dag alternativ till blysänken, bl.a. sänken av stål eller polyeteninplastat&lt;br&gt;stål. Dessa kan användas för alla typer av sportfiske. Det krävs informa-&lt;br&gt;tion till sportfiskarna om miljö- och kanske framför allt hälsoriskerna&lt;br&gt;med blyanvändningen. Att själv tillverka blysänken kan innebära en re-&lt;br&gt;lativt kraftig exponering av bly. Regeringen ser därför positivt på de in-&lt;br&gt;formationsinsatser riktade till yrkes- och fritidsfiskare som Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen avser att initiera enligt sin rapport 6/97. Informationssats-&lt;br&gt;ningen skall genomföras i samarbete med berörda förbund. Alternativ till&lt;br&gt;s.k. sänktelnar av bly finns enligt Kemikalieinspektionens rapport inte på&lt;br&gt;marknaden men det finns alternativ som kan utvecklas enligt. För fisket&lt;br&gt;betyder en övergång till blyfria redskap troligen en initialt ökad kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att Kemikalieinspektionen kommer att verka för&lt;br&gt;att yrkesfiskarna presenterar en plan som syftar till att användningen av&lt;br&gt;bly i fiskeredskap skall ha upphört senast år 2000. Regeringen kommer&lt;br&gt;att följa resultatet av dessa informationsinsatser och den fortsatta frivilli-&lt;br&gt;ga avvecklingen. Med hänsyn till den omfattande diffusa spridningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bly från detta användningsområde kommer regeringen att vid behov, och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;efter samhällsekonomiska analyser, överväga ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrig blyanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly används inom många ytterligare områden t.ex. lödning, båtkölar,&lt;br&gt;hjulbalanseringsvikter, blytak, fönsterinfattningar, helkristallglas,&lt;br&gt;skorstenstätningar och strålskydd. Arbetet med att utveckla alternativ,&lt;br&gt;och att effektivt omhänderta blyet vid skrotning, kassering och restaure-&lt;br&gt;ringsarbeten, bör intensifieras även inom dessa områden. Hänsyn bör tas&lt;br&gt;till vissa krav på traditionella metoder och material inom kulturmiljövår-&lt;br&gt;den. Återvinning och minimering av användningen skall gälla inom alla&lt;br&gt;användningsområden för bly. Återvunnet bly har i dag ett kilopris på ca 5&lt;br&gt;kronor per kilo, vilket gör att det även finns ekonomiska skäl att tillvarata&lt;br&gt;gamla produkter som innehåller bly. På sikt bör användningen av bly&lt;br&gt;inom samtliga områden avvecklas i enlighet med de nya riktlinjerna för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken. Utgångspunkten är att bly endast används så att de&lt;br&gt;diffusa utsläppen till miljön minimeras. En övergång till alternativ bör&lt;br&gt;ske på sikt. Regeringen bedömer att med den utgångspunkten blir kon-&lt;br&gt;sekvenserna av avvecklingen försumbara både avseende hälsopåverkan&lt;br&gt;och för användare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket att&lt;br&gt;som centrala tillsynsmyndigheter inom sina respektive ansvarsområden, i&lt;br&gt;samråd med berörda förbund, vara pådrivande i arbetet med att minska&lt;br&gt;spridningen av bly och att följa och driva avvecklingen nationellt och&lt;br&gt;internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU:s kristalldirektiv 69/493/EEG ställs bl.a. krav på blyinnehåll i den&lt;br&gt;glaskvalitet som marknadsförs som helkristall. Blyoxiden kan ersättas&lt;br&gt;med andra metalloxider. Sverige har för avsikt att verka för att klassifice-&lt;br&gt;ringen av helkristall ändras för att möjliggöra blyfri helkristall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.4 Kvicksilver&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användningen av kvicksilver inom kloralkaliindustrin kan fortgå&lt;br&gt;längst till år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av kvicksilver i övrigt bör avvecklas till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kvicksilverhaltiga analyskemikalier fa användas till dess acceptabla&lt;br&gt;alternativ finns tillgängliga samt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ljuskällor med en begränsad mängd kvicksilver vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets förslag: Överens-&lt;br&gt;stämmer i stort med regeringens bedömning. (Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;Avveckling av kvicksilver i varor och Naturvårdsverket, Avveckling av&lt;br&gt;kvicksilver, Dnr M96/2824/6; Avveckling av amalgam, Dnr&lt;br&gt;M96/2800/6;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: När det gäller kvicksilver och kvicksilver i varor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser Kemikontoret, Akzo Nobel AB och Hydro Plast AB att amalgam-&lt;br&gt;metoden för framställning av klor inte behöver regleras ytterligare. Lä-&lt;br&gt;kemedelsindustriföreningen påpekar att det är viktigt att ett förbud mot&lt;br&gt;kvicksilver och kvicksilverföreningar är internationellt, varför påverkan&lt;br&gt;inom EU och den övriga världen måste ske parallellt. A URA Light AB&lt;br&gt;framhåller att det är viktigt att beakta produktens ekonomiska livslängd i&lt;br&gt;förhållande till dess kvicksilvermängd. Sveriges Provnings- och Forsk-&lt;br&gt;ningsinstitut AB instämmer inte i förslaget att acceptera en fortsatt an-&lt;br&gt;vändning av kvicksilver i lysrör samtidigt som man avser att förbjuda i&lt;br&gt;princip all användning av kvicksilver på laboratorier, inklusive mätin-&lt;br&gt;strument, där goda förutsättningar och möjligheter finns för ett korrekt&lt;br&gt;och ansvarsfullt omhändertagande av rester och avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller amalgam inom tandvården saknar Malmö och Luleå&lt;br&gt;kommuner samt Landstinget i Uppsala en redovisning av det kvicksilver&lt;br&gt;som når reningsverken via vatten från tandläkarmottagningar. Amalga-&lt;br&gt;menheten vid Akademiska sjukhuset påpekar att ett stopp för insättning&lt;br&gt;av amalgam är ett effektivt sätt att minska framtida kvicksilverutsläpp i&lt;br&gt;de kommunala VA-systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver är en metall som förekommer naturligt över hela världen och&lt;br&gt;som har sådana egenskaper att den kan spridas i miljön med vatten och&lt;br&gt;luft över stora avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samhället förekommer kvicksilver i olika slags elektriska kompo-&lt;br&gt;nenter, batterier, belysning, mätinstrument, tandamalgam samt i vissa&lt;br&gt;farmaceutiska och kosmetiska produkter. Dessutom används kvicksilver&lt;br&gt;inom kloralkaliindustrin och som reagens i laboratorier i en icke obetyd-&lt;br&gt;lig omfattning. Kvicksilver som används i själva kloralkaliprocessen för-&lt;br&gt;brukas inte. Utsläppen till luft från de två anläggningar som finns i Sve-&lt;br&gt;rige var 1995 drygt 100 kg. Dessutom finns problem med hanterig av&lt;br&gt;kvicksilverkontaminerat avfall som uppkommer i dessa anläggningar. I&lt;br&gt;vissa länder används också metallen vid guldvaskning. Användningen av&lt;br&gt;kvicksilver har minskat kraftigt under det senaste årtiondet på grund av&lt;br&gt;införda restriktioner. Stora mängder finns dock lagrade i varor och pro-&lt;br&gt;dukter samt i avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på miljö och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilvrets negativa miljöeffekter uppmärksammades först på 1950-&lt;br&gt;talet. Metallen kan förekomma i olika former och beroende på kemisk&lt;br&gt;form varierar också graden av giftighet. Höga halter kvicksilver i marken&lt;br&gt;inverkar negativt på de biologiska processer som bland annat styr ämnes-&lt;br&gt;omsättningen i marken. Då kvicksilver i form av metylkvicksilver anri-&lt;br&gt;kas uppåt i näringskedjan hotas de djur mest som befinner sig högst i&lt;br&gt;denna kedja. På 1960-talet drabbades flera rovfågelarter av en dramatisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedgång i antal individer på grund av den stora mängd kvicksilver de fatt&lt;br&gt;i sig genom att äta småfåglar och mindre djur som i sin tur ätit kvicksil-&lt;br&gt;verbetat utsäde. Förhöjda kvicksilverhalter i miljön drabbar människan&lt;br&gt;främst via intag av metylkvicksilver i fisk. I Sverige finns fortfarande&lt;br&gt;många sjöar där halten i fisk är så hög att det finns risk för skadliga häl-&lt;br&gt;soeffekter hos människor som äter fisk ofta. Metylkvicksilver ger fram-&lt;br&gt;förallt upphov till skador på centrala nervsystemet. Foster är särskilt&lt;br&gt;känsliga eftersom metylkvicksilver kan passera moderkakan och ansam-&lt;br&gt;las i fostrens hjärna. Även relativt låga halter misstänks kunna ge upphov&lt;br&gt;till subtila nervskador hos barn i form av försämrad inlärningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen år 1991 av den miljöpolitiska propositionen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) lade riksda-&lt;br&gt;gen fast bl.a. att utsläppen av kvicksilver skall minska med 70 % mellan&lt;br&gt;åren 1985 och 1995. År 1994 gav riksdagen stöd åt regeringens ställ-&lt;br&gt;ningstagande om åtgärder för att miljöriktigt ta hand om uttjänta varor&lt;br&gt;och produkter som innehåller kvicksilver (prop. 1993/94:110, bet&lt;br&gt;1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210) samt att kvicksilveranvändningen bör&lt;br&gt;avvecklas senast till år 2000 (prop. 1993/94:163, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273). Regeringen konstaterar att dessa beslut bör ligga fast&lt;br&gt;som ett övergripande mål. Som en följd av dessa beslut gav regeringen år&lt;br&gt;1994 Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i uppdrag att följa hur&lt;br&gt;arbetet med att avveckla kvicksilveranvändningen fortgår samt att rap-&lt;br&gt;portera detta till regeringen före den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver och kvicksilver i varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag omfattas kvicksilverhaltiga varor av förordningen (1991:1290) om&lt;br&gt;vissa kvicksilverhaltiga varor. Enligt denna förordning får vissa specifi-&lt;br&gt;cerade varor inte yrkesmässigt tillverkas eller säljas om varan innehåller&lt;br&gt;kvicksilver. Sedan den 1 juli 1997 är det också enligt förordningen för-&lt;br&gt;bjudet att exportera dessa varor, kvicksilver samt kemiska föreningar och&lt;br&gt;beredningar där kvicksilver ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets lägesrapporter&lt;br&gt;(Dnr 96/2824/6) om avvecklingen av kvicksilveranvändningen framgår&lt;br&gt;att avvecklingen har gått bättre inom en del varugrupper än inom andra&lt;br&gt;och att gällande regler inte alltid har följts. Vidare framgår att importen&lt;br&gt;av metalliskt kvicksilver har minskat avsevärt medan den nationella han-&lt;br&gt;deln har ökat i takt med att verksamheter där kvicksilver använts lagts&lt;br&gt;ner och återvunnet kvicksilver sålts vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har trots förbudet förekommit försäljning av kvicksilvertermomet-&lt;br&gt;rar till i första hand laboratorier. Detta har medfört att Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen polisanmält flera större leverantörer av laboratorieutrustning som&lt;br&gt;misstänkts ha sålt sådana termometrar. En tillverkare har dömts till dags-&lt;br&gt;böter för tillverkning och försäljning. Den mängd kvicksilver som salu-&lt;br&gt;fördes under år 1996 i elektriska komponenter och i mätinstrument upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gick till ca 600 kg jämfört med ca 5 ton 1992. Import och försäljning av Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;utrustning som innehåller elektriska komponenter eller mätinstrument&lt;br&gt;såsom termometrar och barometrar är inte förbjuden enligt gällande för-&lt;br&gt;ordning. Genom riktade insatser har en viss avveckling av sådan använd-&lt;br&gt;ning skett där de komponenter som innehåller kvicksilver varit lätta att&lt;br&gt;identifiera. För att påskynda avvecklingen av kvicksilveranvändningen&lt;br&gt;även i sådana varor och för att inte svenska tillverkare skall få fortsatta&lt;br&gt;konkurrensnackdelar bör även användning av utrustning där kvicksilve-&lt;br&gt;rinnehållande komponenter ingår omfattas av bestämmelser om förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens rapport har visat att mängden kvicksilver som&lt;br&gt;tillförs via ljuskällor är relativt oförändrad. Ett betydande utvecklingsar-&lt;br&gt;bete pågår visserligen inom delar av lysrörsindustrin, men minskade&lt;br&gt;halter i enskilda lysrör och lågenergilampor vägs upp av en ökande an-&lt;br&gt;vändning. Många ljuskällor på den svenska marknaden innehåller betyd-&lt;br&gt;ligt högre mängder kvicksilver än vad som behövs. Det finns därför en-&lt;br&gt;ligt regeringens mening anledning att överväga en högsta gräns för halten&lt;br&gt;kvicksilver i de vanligaste lysrören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäljningen i Sverige av kvicksilveroxidbatterier har i det närmaste&lt;br&gt;helt upphört. Tidigare var dock batterier en relativt stor kvicksilverkälla.&lt;br&gt;För att uppnå en effektiv insamling av alla miljöskadliga batterier har&lt;br&gt;regeringen nyligen beslutat om en höjning av avgiften för kvicksil-&lt;br&gt;veroxidbatterier i förordningen (1997:645) om batterier från 23 kr/kg till&lt;br&gt;1500 kr/kg. Sverige föreslog år 1995 till EG-kommissionen en ändring&lt;br&gt;av det s.k. batteridirektivet (91/157/EEG) med bl. a. strängare reglering&lt;br&gt;av kvicksilverhaltiga batterier. Kommissionen väntas under år 1998 läg-&lt;br&gt;ga fram ett förslag till reviderat batteridirektiv. För att säkerställa de&lt;br&gt;svenska och österrikiska undantagen i anslutningsfördraget avseende&lt;br&gt;lägre kvicksilverhalt i vissa batterier (se avsnitt 6.4.4. Kvicksilver) be-&lt;br&gt;reds för närvarande ett förslag till kommissionsdirektiv som efter diskus-&lt;br&gt;sion i verkställighetskommitté kan beslutas under sommaren eller hösten&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns i dag endast två industrier som använder amalgamme-&lt;br&gt;toden (där kvicksilver ingår) för att framställa klor. Några i formell me-&lt;br&gt;ning bindande beslut som anger slutdatum för användning av denna me-&lt;br&gt;tod finns inte. Sverige har emellertid anslutit sig till Nordsjökonferensens&lt;br&gt;och Pariskonventionen (numera Oslo- och Pariskonventionen, OSPAR)&lt;br&gt;beslut om att kloralkalitillverkningen enligt amalgammetoden skall vara&lt;br&gt;avvecklad senast till år 2010. En av dessa industrier använder klor för&lt;br&gt;framställning av PVC och avser att före år 2010 gå över till kvicksilverfri&lt;br&gt;metod för framställning av klor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom i termometrar och andra mätinstrument används kvicksilver&lt;br&gt;på laboratorier i analyskemikalier och reagens. Användningen av kvick-&lt;br&gt;silverhaltiga reagens genererar fortlöpande relativt stora mängder svår-&lt;br&gt;hanterligt farligt avfall. De informationsinsatser som gjorts av Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har inte visat sig vara tillräckligt effektiva för att minska an-&lt;br&gt;vändningen av kvicksilver i de svenska laboratorierna. Ett speciellt pro-&lt;br&gt;blem är att kvicksilver ingår i metoder som är obligatoriska att använda&lt;br&gt;inom olika områden, t.ex. miljökontrollen. Det är därför nödvändigt att&lt;br&gt;viss användning kan undantas från ett förbud till dess att acceptabla al-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;temativ har tagits fram. Det är också viktigt verka internationellt for att Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;användningen av kvicksilverhaltiga analyskemikalier avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att det alltjämt används kvicksilver i många varor&lt;br&gt;och produkter avser regeringen att ändra förordningen om vissa kvicksil-&lt;br&gt;verhaltiga varor så att den också gäller försäljning och användning av&lt;br&gt;metalliskt kvicksilver och dess föreningar. Regeringen avser också att&lt;br&gt;införa förbud mot försäljning och användning av lysrör och lampor som&lt;br&gt;innehåller kvicksilver över föreskriven mängd. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;kommer att bemyndigas att meddela detalj föreskrifter för lampor och&lt;br&gt;lysrör. I förordningen kommer det också att införas förbud mot saluhål-&lt;br&gt;lande och användning av utrustning där det förekommer kvicksilverinne-&lt;br&gt;hållande mätinstrument. Ett sådant beslut måste först anmälas till kom-&lt;br&gt;missionen enligt informationsförfarandet i direktiv 83/189.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan dessa regler införts kommer kvicksilver efter år 2000 endast att&lt;br&gt;förekomma i varor som släpps ut på marknaden i mycket begränsad om-&lt;br&gt;fattning. Det kommer alltjämt att finnas verksamheter som kan behöva&lt;br&gt;dispens. Dessutom kommer det att vara tillåtet att använda kvicksilver i&lt;br&gt;begränsad omfattning i lysrör. All dispensgivning för kvicksilver skall&lt;br&gt;upphöra senast inom en period av 10-15 år. Regeringen anser också att&lt;br&gt;användare, inköpare och tillverkare aktivt måste arbeta för att kvicksilver&lt;br&gt;inte används eller förekommer i importerade produkter efter denna peri-&lt;br&gt;od. Detta kan ske genom att användare aktivt söker alternativ och genom&lt;br&gt;att handeln och inköpare ställer krav på information om innehållet i de&lt;br&gt;varor som säljs. Därutöver måste tillverkare inrikta sin produktutveckling&lt;br&gt;mot alternativ till användning av kvicksilver. Myndigheterna har en vik-&lt;br&gt;tig uppgift att ge information till inköpare och konsumenter så att de kan&lt;br&gt;ställa krav. Ett exempel på detta är Naturvårdsverkets information till&lt;br&gt;allmänheten att den elektroniska leksaken Tamagotchi (elektroniskt säll-&lt;br&gt;skapsdjur) innehåller batterier med viss mängd kvicksilver. Sådan infor-&lt;br&gt;mation är en drivkraft i arbetet med att fullfölja avvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kvicksilver kan spridas långväga via luft och vatten är det&lt;br&gt;inte tillräckligt att vidta nationella åtgärder för att minska miljöproble-&lt;br&gt;men utan samverkan måste ske inom EU och andra internationella orga-&lt;br&gt;nisationer. Användningen av kvicksilverhaltiga varor är i dag inte regle-&lt;br&gt;rad inom EU. EG-kommissionen har dock påbörjat ett arbete med att ta&lt;br&gt;fram underlag för eventuella framtida begränsningar. För att minska de&lt;br&gt;luftbuma långväga transporterna av kvicksilver, liksom av kadmium och&lt;br&gt;bly, är ett tungmetallprotokoll under framtagande inom ramen för FN:s&lt;br&gt;ekonomiska kommission inom Europa (ECE). Inom Helsingforskommis-&lt;br&gt;sionen (HELCOM) diskuteras begränsningar av kvicksilverhalten i lysrör&lt;br&gt;och inom ramen för Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) har beslutats&lt;br&gt;att kvicksilvertermometrar skall avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amalgam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1993/94:163, Riktlinjer för en fortsatt krets-&lt;br&gt;loppsanpassning av samhället, anges bl.a. att användningen av amalgam&lt;br&gt;inom barn- och ungdomstandvården bör avvecklas från och med den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;juli 1995. Vidare anges att användningen av amalgam inom vuxentand- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vården bör upphöra så snart som möjligt dock senast till år 1997. Rege-&lt;br&gt;ringens ställningstaganden delades av riksdagen (bet. 1993/94: JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273). I mars 1995 åtog sig Landstingsförbundet att verka&lt;br&gt;för en avveckling av amalgam inom barn- och ungdomstandvården med&lt;br&gt;vissa undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av amalgam har successivt minskat under 1990-talet&lt;br&gt;men det av riksdagen uppsatta målet har inte kunnat uppnås. Andelen&lt;br&gt;amalgamfyllningar inom barn- och ungdomstandvården hade dock år&lt;br&gt;1995 sjunkit till ca 1,5 %. Inom vuxentandvården hade andelen sjunkit&lt;br&gt;till ca 15 %. Amalgam används fortfarande till fyllningar där alternativ&lt;br&gt;finns. Det finns flera faktorer som kan ha påverkat avvecklingstakten.&lt;br&gt;Nya och befintliga material behöver utvecklas ytterligare och arbetsmil-&lt;br&gt;jön på tandklinikema behöver anpassas till de nya materialen. Kostnaden&lt;br&gt;för amalgamfyllningar är också lägre än för tillgängliga ersättningsmate-&lt;br&gt;rial, vilket kan ha en negativ inverkan. En viss ökning av försäljningen av&lt;br&gt;amalgam har skett under senare tid. Regeringen bedömer det som ange-&lt;br&gt;läget att användningen av amalgam snarast upphör. Regeringen har nyli-&lt;br&gt;gen i proposition 1997/98:112, Reformerat tandvårdsstöd, föreslagit att&lt;br&gt;tandvårdsersättning för amalgamfyllningar slopas. Mot bakgrund av för-&lt;br&gt;slaget om tillägg till EU:s medicintekniska direktiv (93/42/EEG om me-&lt;br&gt;dicintekniska produkter), vilket beskrivs i denna proposition, bedömer&lt;br&gt;också regeringen att det skall vara möjligt att förbjuda amalgam. Under&lt;br&gt;förutsättning att direktivet ändras enligt förslaget avser regeringen att&lt;br&gt;enligt förslagen i proposition 1997/98:112, vidta nödvändiga åtgärder för&lt;br&gt;att kunna införa ett förbud mot användningen av amalgam senast fr.o.m.&lt;br&gt;år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamling och slutförvaring av kvicksilver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska spridningen av kvicksilver till miljön är det också viktigt&lt;br&gt;att samla in det kvicksilver som redan finns i omlopp i vårt samhälle,&lt;br&gt;exempelvis i varor, och på ett säkert ta hand om detta tillsammans med&lt;br&gt;övrigt avfall som innehåller kvicksilver. Naturvårdsverket har därför re-&lt;br&gt;geringens uppdrag att utarbeta ett särskilt åtgärdsprogram för att nå en&lt;br&gt;effektivare och mer heltäckande insamling av uttjänta varor och produk-&lt;br&gt;ter som innehåller kvicksilver. Åtgärdsprogrammet skall även sprida&lt;br&gt;kunskap och information om var och hur kvicksilver förekommer samt&lt;br&gt;leda till en ökad insamling. Naturvårdsverket har i en lägesrapport i de-&lt;br&gt;cember 1996 redovisat dittills utförda aktiviteter och resultat. Under 1995&lt;br&gt;påbörjades i delar av landet flera kampanjer för att samla in kvicksilver. I&lt;br&gt;kampanjerna ingick t.ex. insamling av hushållens febertermometrar,&lt;br&gt;rensningskampanjer i skolor eller laboratorier (bl. a. avloppslås) samt&lt;br&gt;utbyte av utrustning med innehåll av kvicksilver. I lägesrapporten redovi-&lt;br&gt;sades att ca 1 ton kvicksilver samlats in inom ramen för dittills genom-&lt;br&gt;förda bidragskampanjer. Slutrapport för uppdraget skall lämnas till rege-&lt;br&gt;ringen i november 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget ingick att föreslå hur kvicksilver skall slutförvaras på ett Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;säkert sätt. En rapport, Slutförvar av kvicksilver (rapport 4752), har&lt;br&gt;lämnats till regeringen den 1 december 1997. Rapporten har remissbe-&lt;br&gt;handlats. Utgångspunkten är att kvicksilver inte skall återvinnas utan tas&lt;br&gt;bort från kretsloppet. Härigenom kan belastningen på miljön snabbare&lt;br&gt;minskas samt, vilket inte är minst viktigt, även långsiktigt bibehållas på&lt;br&gt;en lägre nivå. Naturvårdsverket har bedömt att en långsiktigt miljösäker&lt;br&gt;slutförvaring av visst kvicksilverhaltigt avfall i Sverige bör ske i djupt&lt;br&gt;liggande bergförvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot användning av kvicksilver bidrar till att minska mängden&lt;br&gt;svårhanterligt farligt kvicksilverhaltigt avfall och diffus spridning av&lt;br&gt;kvicksilver. För vissa, i första hand mindre, laboratorier som framförallt&lt;br&gt;utför analyser av organisk substans i miljökontrollen kan investerings-&lt;br&gt;kostnaderna bli höga i samband med att den s.k. COD-metoden måste&lt;br&gt;bytas ut. Detta uppvägs av att den alternativa metoden är snabbare, enkla-&lt;br&gt;re och mer ekonomisk. Dessutom genereras inte något svårhanterligt far-&lt;br&gt;ligt avfall som är kostsamt att hantera. De begränsningar för kvicksilver-&lt;br&gt;halten i lysrör som övervägs av Kemikalieinspektionen påverkar endast&lt;br&gt;marginellt leverantörer och användare på den svenska marknaden då ca&lt;br&gt;90 % av denna marknad i dag klarar sådana begränsningar. Det i dag&lt;br&gt;gällande förbudet mot yrkesmässig tillverkning eller försäljning av vissa&lt;br&gt;varor som innehåller kvicksilver och mot utrustningar som innehåller&lt;br&gt;sådana varor föreslås utvidgas till att också gälla användningen av sådana&lt;br&gt;varor och utrustningar om de tagits i bruk efter vissa datum som rege-&lt;br&gt;ringen kommer att specificera i en ändring av förordningen (1991:1290)&lt;br&gt;om vissa kvicksilverhaltiga varor. Detta förtydligar intentionerna bakom&lt;br&gt;förbudet och minskar de konkurrensnackdelar som svenska tillverkare får&lt;br&gt;med nuvarande utformning av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av den föreslagna avvecklingen till år 2000 kan i vis-&lt;br&gt;sa fall vara svåra att bedöma i alla delar. Det kan därför finnas undan-&lt;br&gt;tagsfall, vid sidan om kvicksilverhaltiga analyskemikalier och ljuskällor,&lt;br&gt;där de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avveckling till år 2000&lt;br&gt;är orimligt höga i förhållande till den riskminskning som kan nås. I såda-&lt;br&gt;na undantagsfall bör en användning av kvicksilver kunna accepteras&lt;br&gt;övergångsvis även efter detta årtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PCB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;-PCB-haltiga material som finns i samhället, bör kartläggas och så&lt;br&gt;långt möjligt omhändertas for att destrueras på ett från miljösynpunkt&lt;br&gt;acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att före utgången&lt;br&gt;av år 2000 rapportera hur omhändertagandet av PCB samt PCB-haltiga&lt;br&gt;produkter och material fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Regeringen avser att under våren 1999 införa bestämmelser om att&lt;br&gt;vissa typer av lysrörsarmaturer, isolerrutor och borttagna fogmassor skall&lt;br&gt;omhändertas i enlighet med reglerna för PCB-produkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PCB användes i Sverige från 1950-talet fram till år 1978 då tillverkning,&lt;br&gt;bearbetning, saluföring etc. förbjöds enligt förordningen (1985:837) om&lt;br&gt;PCB m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I västvärlden förekommer ämnet i dag företrädesvis i fogmassor, lys-&lt;br&gt;rörsarmaturer och PCB-kontaminerad mark. I öst kan militära installatio-&lt;br&gt;ner vara en viktig PCB-källa. PCB i transformatorer och kraftkondensa-&lt;br&gt;torer, som tidigare var den största depån i teknosfaren, har i allt väsent-&lt;br&gt;ligt omhändertagits i Sverige och i andra nordiska länder. Numera finns&lt;br&gt;den största källan i fogmassor. Dessa kan vid utrivning följa med riv-&lt;br&gt;ningsavfallet och slutligen hamna på deponi eller förbrännas (ofta vid&lt;br&gt;temperaturer som inte förstör PCB). Dessutom sker fortlöpande läckage&lt;br&gt;av PCB från fogmassoma i själva byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på miljö och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PCB är giftigt, persistent och bioackumulerande. Alltför höga halter av&lt;br&gt;ämnet i miljön bidrog i hög grad till den kraftiga populationsnedgången&lt;br&gt;hos flera djurarter, bl.a. sälar, i Östersjön under 1970- och 1980-talen.&lt;br&gt;Även riskerna för människor uppmärksammades, vilket ledde till att&lt;br&gt;Livsmedelsverket gav ut kostråd med innebörden att flickor och kvinnor i&lt;br&gt;barnafödande ålder inte bör äta fet strömming eller sill från Östersjön fler&lt;br&gt;än en gång per månad. Efter förbudet fram till slutet av 1980-talet sjönk&lt;br&gt;halterna av PCB påtagligt i djur som lever i Östersjön, med en klar för-&lt;br&gt;bättring av populationema som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag ligger PCB-haltema i fisk på en nivå motsvarande ca 20-25 % av&lt;br&gt;nivåerna i mitten av 1970-talet. Detta kan jämföras med DDT vars halter&lt;br&gt;har sjunkit till ca 10 % av nivåerna för 20 år sedan. Dagens-halter PCB&lt;br&gt;är alltför höga. I östersjöfisk är halterna lika höga som i fisk från Lake&lt;br&gt;Michigan, där PCB-relaterade skador, bl.a. försämrad inlärning, rapporte-&lt;br&gt;rats hos barn. Vissa aspekter på PCB:s farlighet, t.ex. ämnets hormonpå-&lt;br&gt;verkande effekter, ger också skäl till oro och har uppmärksammats under&lt;br&gt;senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen är i dag otillräcklig för att fastställa varför halterna av PCB&lt;br&gt;i östersjöfisk inte sjunker ytterligare. En trolig förklaring är dock att det&lt;br&gt;fortfarande tillförs betydande mängder PCB till Östersjön. En viktig källa&lt;br&gt;kan vara långväga transporter i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning och bortskaffande av PCB och utrustning som innehåller&lt;br&gt;PCB är reglerad inom EU i direktiven 76/769/EEG och 96/59/EG. Flera&lt;br&gt;EU-länder — däribland Sverige - har därutöver ytterligare bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnet ingår bland de 12 s.k. Persistent Organic Pollutants (POP) som&lt;br&gt;enligt beslut av FN:s miljöprogram (UNEP) bör regleras i en särskild&lt;br&gt;konvention. UNEP:s beslut innebär också att hjälp att identifiera PCB-&lt;br&gt;förekomster skall förmedlas till utvecklingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PCB ingår dessutom bland 15-17 ämnen som omfattas av ett protokoll&lt;br&gt;som nyligen utarbetats under konventionen om långväga gränsöverskri-&lt;br&gt;dande luftföroreningar (LRTAP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen berörs PCB av det aktionsprogram som antogs av öster-&lt;br&gt;sj östaternas utrikesministrar i Kalmar 1996 och som gav Helsing-&lt;br&gt;forskommissionen (HELCOM) i uppdrag att ta fram en plan för hur far-&lt;br&gt;liga ämnen (persistenta, toxiska och bioackumulerbara ämnen) skall fasas&lt;br&gt;ut helt och hållet. Programmet anslöt till Esbjergdeklarationen som an-&lt;br&gt;togs av Nordsjökonferensen 1995 (se avsnitt 6.1 Nya arbetssätt behövs i&lt;br&gt;kemikaliepolitiken). Östersjöstaternas utrikesministrar uppdrog särskilt,&lt;br&gt;vid sitt möte i Riga den 2-3 juli 1997, åt HELCOM att undersöka rele-&lt;br&gt;vanta potentiella utsläppskällor för PCB i Östersjöområdet och att utar-&lt;br&gt;beta ett aktionsprogram som syftar till att eliminiera dessa källor. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att senast vid utgången av&lt;br&gt;år 2000 rapportera hur omhändertagandet av PCB samt PCB-haltiga pro-&lt;br&gt;dukter och material fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att PCB kommer ut i miljön på grund av ett felaktigt omhän-&lt;br&gt;dertagande av PCB-haltigt rivningsmaterial är ett av skälen till att kravet&lt;br&gt;på rivningsplan vid rivning av hel byggnad enligt PBL 9 kap 2 §, från&lt;br&gt;den 1 januari 1998 har utsträckts till att också omfatta rivning av del av&lt;br&gt;byggnad. Dessutom har Byggnadsnämnden genom den nya bestämmel-&lt;br&gt;sen i PBL 9 kap 2 a § möjlighet att begära en rivningsplan vid vissa an-&lt;br&gt;mälningspliktiga byggnadsåtgärder om dessa berör material som kan vara&lt;br&gt;farliga för hälsa och miljö. I rivningsplanen skall byggherren ange hur&lt;br&gt;bl.a. PCB-haltiga material skall omhändertas. Regeringen har dessutom&lt;br&gt;givit Boverket i uppdrag att undersöka hur byggsektorn hanterar farligt&lt;br&gt;avfall och att om så behövs lämna förslag till regeländringar och andra&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att bestämmelser införs om att vissa&lt;br&gt;angivna typer av material som ofta innehåller PCB, alltid skall hanteras&lt;br&gt;som om de gör det, om det inte visas att så inte är fallet. Material som i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första hand kan komma ifråga är lysrörsarmatur eller oljebrännare som Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tagits i drift före år 1974, isolerrutor som är monterade före år 1974 och&lt;br&gt;borttagna fogmassor från byggnader med prefabricerade fasadelement av&lt;br&gt;betong som uppförts eller fasadrenoverats mellan år 1956 och år 1974.&lt;br&gt;regeringen bedömer att sådant material måste hanteras på särskilt sätt och&lt;br&gt;avser att senast under våren 1999 införa regler om detta med stöd av la-&lt;br&gt;gen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aviserade nya PCB-reglema innebär att vissa typer av lysrörsarmatu-&lt;br&gt;rer, isolerrutor och fogmassor skall hanteras som farligt avfall. Konsek-&lt;br&gt;venserna av detta torde bli begränsade eftersom det redan i dag ankom-&lt;br&gt;mer på fastighetsägare och andra berörda att hantera material som inne-&lt;br&gt;håller PCB såsom farligt avfall. Eftersom det farliga avfallet måste gå till&lt;br&gt;SAKAB uppstår en merkostnad för den del av avfallet som inte innehål-&lt;br&gt;ler PCB. Hur stor denna kostnad blir beror på hur stor andel av de aktu-&lt;br&gt;ella materialslagen som innehåller PCB, något som i dagsläget inte är&lt;br&gt;känt. Materialslagen är dock utvalda på den grunden att det är känt att en&lt;br&gt;stor andel av dem innehåller PCB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.6 Bromerade flamskyddsmedel&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av bromerade flamskyddsmedel bör begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-De bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE kommer att av-&lt;br&gt;vecklas. Kemikalieinspektionen bör redovisa en tidsplan för avveckling&lt;br&gt;senast i mars 1999. Ytterligare åtgärder krävs för att uppnå en kraftig&lt;br&gt;begränsning av spridningen av övriga medel inom ämnesgruppen. Därut-&lt;br&gt;över omfattas bromerade flamskyddsmedel av riktlinjerna om utfasning i&lt;br&gt;avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken om de innehar&lt;br&gt;sådana egenskaper eller ger upphov till sådana effekter som riktlinjerna&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning. (Kemikalieinspektionen, Avvecklingsprojektet,&lt;br&gt;rapport 6/97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Naturskyddsföreningen, Socialstyrelsen, Sunds-&lt;br&gt;valls och Örnsköldsviks kommuner m.fl. konstaterar att årtal för avveck-&lt;br&gt;ling saknas och anser att förbud bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bromerade flamskyddsmedel är en stor grupp ämnen som tillsätts mate-&lt;br&gt;rial för att förändra deras brandegenskaper. Kemikalieinspektionen har&lt;br&gt;identifierat nära 250 bromerade föreningar som används som flam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsmedel. Valet av medel beror på vilket material som skall skyddas. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Inga medel tillverkas enligt Kemikalieinspektionens produktregister i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige. Däremot importeras fyra ämnen i ren form eller som tillsats i&lt;br&gt;plast eller gummiråvara. Sveriges totala import var ca 400 ton år 1995&lt;br&gt;mot ca 650 ton år 1990. Tetrabrombisfenol A, (TBBP A) är det medel&lt;br&gt;som används mest i Sverige och även globalt. Är 1995 användes ca 240&lt;br&gt;ton av detta medel i Sverige. Bromerade flamskyddsmedel kommer i sto-&lt;br&gt;ra mängder in till Sverige med importerade varor. En uppskattning är att&lt;br&gt;ca 400 ton polybromerade difenyletrar (PBDE) och ca 10 ton polybrome-&lt;br&gt;rade bifenyler, (PBB) kommer in i landet via varor. Det finns stora bris-&lt;br&gt;ter i kunskaperna om vilka varor som innehåller bromerade flamskydds-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Osäkerheten om mängderna flamskyddsmedel som finns i samhället är&lt;br&gt;enligt Kemikalieinspektionens rapport fortfarande mycket stor. Import-&lt;br&gt;siffror visar dock på viss nedgång i den inhemska användningen. Avse-&lt;br&gt;ende TBBP A bör den elektriska och elektroniska industrin verka för att&lt;br&gt;öka den i dag bristfälliga kunskapen om innehåll i varor och risker vid&lt;br&gt;användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på miljö och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bromerade flamskyddsmedel är dokumenterat bioackumulerande.&lt;br&gt;PBDE och PBB visar stora likheter med polyklorerade bifenyler (PCB)&lt;br&gt;när det gäller kemisk struktur och förekomst i naturen. De är spridda och&lt;br&gt;halterna i miljön ökar, vilket indikerar att tillförseln är större än nedbryt-&lt;br&gt;ningen. Det finns därför en risk for skadliga effekter i ekosystemet samt&lt;br&gt;for bildning av dioxiner vid bl.a. sopförbränning. En oavsiktlig och diffus&lt;br&gt;vindburen transport kan sannolikt ske när flamskyddsmedlen är bundna&lt;br&gt;till partiklar. Allmänhetens exponering for bromerade flamskyddsmedel&lt;br&gt;är störst via födan, främst från animaliska livsmedel. Hudkontakt med&lt;br&gt;flamskyddade textilier bör undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i EU och internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är vissa bromerade flamskyddsmedel reglerade i begränsnings-&lt;br&gt;direktivet (76/769/EEG). Användning av PBB och tris (2,3)-&lt;br&gt;dibrompropylfosfat i textiler med hudkontakt har förbjudits. Fem brome-&lt;br&gt;rade ämnen ingår i en pågående riskbedömning inom EU:s program for&lt;br&gt;existerande ämnen. Dessa är deka-, okta-, och pentabromdifenyletrar&lt;br&gt;(dekaBDE, oktaBDE, pentaBDE), hexabromcyklododekan (HBCD) samt&lt;br&gt;tris(2-kloretyl)fosfat (TCEP). Bromerade flamskyddsmedel har sedan år&lt;br&gt;1988 ingått i OECD:s riskbegränsningsprogram, International Program&lt;br&gt;on Chemical Safety (IPCS), som har gett ut ett antal rekommendationer. I&lt;br&gt;Esbjergdeklarationen år 1995 enades miljöministrarna om att bromerade&lt;br&gt;flamskyddsmedel skall ersättas med mindre farliga ämnen där det finns&lt;br&gt;alternativ. Sverige driver även frågan om bromerade flamskyddsmedel&lt;br&gt;inom Oslo- och Pariskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) sattes målet upp om en begränsning&lt;br&gt;av användningen av bromerade flamskyddsmedel och om en snabb av-&lt;br&gt;veckling av de ämnen inom ämnesgruppen som är mest skadliga för&lt;br&gt;miljön. Inom vissa sektorer ställs särskilda krav på brandskydd, vilket&lt;br&gt;kan innebära att flamskyddsmedel används. Enligt Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nens rapport finns det områden där användningen av flamskyddsmedel är&lt;br&gt;till liten eller ingen nytta från brandskyddssynpunkt. Behovet av flam-&lt;br&gt;skydd, och då särskilt behovet av bromerade flamskyddsmedel, bör ses&lt;br&gt;över av tillverkare, importörer och användare i syfte att begränsa an-&lt;br&gt;vändningen. En beskrivning av de ämnen som kan utgöra alternativ till&lt;br&gt;PBDE har gjorts av Kemikalieinspektionen (PM 3/94). Regeringen be-&lt;br&gt;dömer att det är fortsatt angeläget att myndigheterna informerar importö-&lt;br&gt;rer och berörda branscher om de risker för miljö och hälsa som använd-&lt;br&gt;ningen av bromerade flamskyddsmedel medför samt om behovet av att&lt;br&gt;kraftigt begränsa denna användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flamskyddsmedlen har en stor användning i elektrisk och elektronisk&lt;br&gt;utrustning. Byggnadsmaterial kan flamskyddas liksom möbler och texti-&lt;br&gt;lier. På samtliga dessa områden diskuteras hur de kasserade produkterna&lt;br&gt;skall hanteras. Med återvunna delar som används till varor som inte be-&lt;br&gt;höver flamskydd kan bromerade flamskyddsmedel spridas i samhället på&lt;br&gt;ett okontrollerat sätt. Detta är enligt regeringens bedömning en utveck-&lt;br&gt;ling som måste förhindras. Regeringen delar Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;uppfattning att avvecklingen av polybromerade difenyletrar (PBDE) och&lt;br&gt;polybromerade bifenyler, (PBB) skall prioriteras. Det finns stora likheter&lt;br&gt;mellan dessa två bromerade flamskyddsmedel och PCB varför det finns&lt;br&gt;en stor risk för likartad skadeverkan hos människor och i miljön om inte&lt;br&gt;spridningen av PBB och PBDE upphör. Regeringen bedömer i likhet med&lt;br&gt;flera remissinstanser att en tidsplan måste upprättas för avvecklingen av&lt;br&gt;PBB och PBDE. Regeringen har därför gett Kemikalieinspektionen som&lt;br&gt;ansvarig myndighet i uppdrag att senast till den 15 mars 1999 lämna för-&lt;br&gt;slag till en snar avveckling av PBB och PBDE inklusive eventuella för-&lt;br&gt;bud. Uppdraget skall omfatta en konsekvensutredning med en samhälls-&lt;br&gt;ekonomisk analys, tidsplan för avveckling samt förslag till åtgärder i det&lt;br&gt;internationella arbetet. Konsekvensutredningen skall särskilt beakta ris-&lt;br&gt;kerna med att återvinna elektriska och elektroniska produkter sami texti-&lt;br&gt;lier vilka kan innehålla bromerade flamskyddsmedel. Vidare skall förslag&lt;br&gt;lämnas till hur återvinningen bör ske för att minimera riskerna för okont-&lt;br&gt;rollerad spridning av farliga bromerade ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här föreslagna avvecklingen av PBB och PBDE innebär en fort-&lt;br&gt;sättning av det arbete som har påbörjats av den svenska industrin i syfte&lt;br&gt;att minska risken för dessa ämnens skadliga effekter i miljön. Behovet av&lt;br&gt;ökade kunskaper ligger i linje med den utredningsskyldighet som vilar på&lt;br&gt;tillverkare och importörer av kemiska produkter i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver ovan beskrivna åtgärder omfattas bromerade flamskyddsmedel&lt;br&gt;av de riktlinjer om utfasning som beskrivs i avsnitt 6.2 Ytterligare rikt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 145&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;linjer för kemikaliepolitiken, om de innehar sådana egenskaper eller ger Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;upphov till sådana effekter som riktlinjerna avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.7 Klorparaffiner&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;-Resterande användning av kortkedjiga högklorerade paraffiner bör&lt;br&gt;avvecklas senast till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- All användning av klorparaffiner som mjukgörare eller flamskydds-&lt;br&gt;medel i PVC-produkter bör ha upphört senast till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag i Kemikalieinspektionens rapport:&lt;br&gt;Överensstämmer med regeringens bedömning. (Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;Avvecklingsproj ektet, rapport 6/97)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till en avveckling&lt;br&gt;och rapportens förslag avseende klorparaffiner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala svenska användningen av klorparaffiner som råvara och i ke-&lt;br&gt;miska produkter har enligt Kemikalieinspektionens rapport Avvecklings-&lt;br&gt;projektet 6/97 minskat med ca 70 % mellan åren 1990 och 1995. Huvud-&lt;br&gt;delen av de mest skadliga kortkedjiga (upp till 13 kolatomer) högklorera-&lt;br&gt;de paraffinema användes tidigare vid metallbearbetning där utsläppen var&lt;br&gt;betydande. Inom detta område har användningen minskat med 90 % un-&lt;br&gt;der samma period. I Sverige tillverkas inga klorparaffiner. År 1995 im-&lt;br&gt;porterades ca 1000 ton som råvara och ca 130 ton som komponent i ke-&lt;br&gt;miska produkter. Inflödet via importerade varor är okänt. Användningen&lt;br&gt;av kortkedjiga klorparaffiner utgjorde år 1995 ca 15 % av den totala an-&lt;br&gt;vändningen av klorparaffiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klorparaffiner används i dag huvudsakligen som mjukgörare och flam-&lt;br&gt;skyddsmedel i fogmassor, lim, färg och verkstadsoljor. De används även&lt;br&gt;som mjukgörare och flamskyddsmedel i vissa PVC-produkter. I Sverige&lt;br&gt;är elektriska kablar och plastgolv de PVC-produkter som främst varit&lt;br&gt;aktuella att mjukgöra och flamskydda med klorparaffiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klorparaffiner är stabila och svåmedbrytbara. Det har konstaterats att de&lt;br&gt;kortkedjiga med hög kloreringsgrad kan bioackumuleras i såväl fisk som&lt;br&gt;musslor. De har också visats att de är påtagligt giftiga för kräftdjur.&lt;br&gt;Klorparaffiner har hittats i bl.a. säl och älg. Vid förbränning kan hälso-&lt;br&gt;och miljöfarliga omvandlingsprodukter som PCB och dioxiner bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad internationella avvecklingsaktiviteter avseende klorparaffiner på-&lt;br&gt;går inom EU, Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) och Helsing-&lt;br&gt;forskommissionen (HELCOM). OSPAR antog på svenskt initiativ i juni&lt;br&gt;1995 ett beslut om utfasning av klorerade paraffiner i vissa tillämpningar.&lt;br&gt;Parterna i HELCOM enades i mars 1998 om att pröva bl.a. kortkedjiga&lt;br&gt;klorparaffiner med sikte på en utfasning till år 2020. Inom ramen för&lt;br&gt;EU:s program för existerande ämnen (93/793/EEG) har en utvärdering av&lt;br&gt;de högklorerade och kortkedjiga paraffinema skett och bindande åtgärder&lt;br&gt;baserade på beslutet inom OSPAR diskuteras. Inom konventionen om&lt;br&gt;långväga transporter av luftföroreningar (CLRTAP) förhandlas om ett&lt;br&gt;protokoll för långlivade organiska ämnen. Sverige har föreslagit att kort-&lt;br&gt;kedjiga och högklorerade paraffiner skall hanteras inom detta protokoll.&lt;br&gt;Såväl nationellt som internationellt har arbetet inriktats mot den använd-&lt;br&gt;ning som leder till direkta utsläpp av de mest skadliga kortkedjiga och&lt;br&gt;högklorerade paraffinema. Regeringen delar Naturvårdsverkets bedöm-&lt;br&gt;ning att ett internationellt åtgärdsprogram för mellan- och långkedjiga&lt;br&gt;klorerade paraffiner bör tas fram. Kemikalieinspektionen driver det in-&lt;br&gt;ternationella arbetet med klorparaffiner från svensk sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut redovisades mål avseende&lt;br&gt;användningen av klorparaffiner. Målet är en snabb avveckling av de äm-&lt;br&gt;nen inom ämnesgruppen som är mest skadliga samt en begränsning av&lt;br&gt;den totala användningen av klorerade paraffiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det avvecklingsarbete som pågår gör att en i&lt;br&gt;stort sett heltäckande avveckling av de mest skadliga kortkedjiga högklo-&lt;br&gt;rerade paraffinema bör kunna uppnås till år 2000. Den totala använd-&lt;br&gt;ningen av ämnesgruppen klorparaffiner har minskat betydligt och det&lt;br&gt;pågår en avveckling av klorparaffiner i PVC-produkter. Regeringen gör&lt;br&gt;den bedömningen att all användning av klorparaffiner i PVC-produkter&lt;br&gt;skall ha upphört senast till år 2000 och att det i dagsläget inte finns behov&lt;br&gt;av bindande regler på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket&lt;br&gt;som centrala tillsynsmyndigheter att följa avvecklingen samt att rapporte-&lt;br&gt;ra till regeringen. Information till samtliga användare om behovet av av-&lt;br&gt;veckling samt om möjliga alternativ till användning av klorparaffiner bör&lt;br&gt;prioriteras. Särskilt stöd bör ges till den fortsatta omställningen vid mind-&lt;br&gt;re verksamheter. Myndigheter och branschorganisationer bör arbeta ak-&lt;br&gt;tivt för att tillsammans med leverantörerna ta fram denna information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är från marknadsynpunkt värdefullt för industrin att ha miljöanpas-&lt;br&gt;sade produkter utan klorparaffiner. Medvetenheten om klorparaffinemas&lt;br&gt;miljöfarlighet har lett till att de större användarna redan har avvecklat&lt;br&gt;eller planerar avveckla sin förbrukning inom de närmaste åren. Använd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av klorparaffiner vid tillverkning av golvmattor av PVC har i Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;princip redan upphört. Ett visst utvecklingsarbete kvarstår för att helt&lt;br&gt;ersätta klorparaffiner i de fa golvmatteapplikationer som återstår. I kabel&lt;br&gt;används inte klorparaffiner längre. Mindre företag kan behöva mer in-&lt;br&gt;formation om behovet av att gå över till alternativ. Naturvårdsverket har&lt;br&gt;påtalat att det kan ske en viss övergång i användning av kortkedjiga till&lt;br&gt;att använda långkedjiga klorparaffiner, vilket inte är önskvärt. De alter-&lt;br&gt;nativa flamskyddsmedlen kan innebära större arbetsmiljöproblem som&lt;br&gt;måste hanteras. Regeringen gör den bedömningen, efter de överläggning-&lt;br&gt;ar som förevarit med, bl.a. PVC-branchen, bl.a. att den fortsatta substitu-&lt;br&gt;eringen av klorparaffiner har begränsade konsekvenser för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationell och internationell avveckling av klorparaffiner kan på sikt&lt;br&gt;ge förenklade och mindre kostnadskrävande rutiner vid omhändertagande&lt;br&gt;av kasserade produkter. De produkter som innehåller klorparaffiner har i&lt;br&gt;allmänhet en lång livslängd varför riskerna med klorparaffiner vid för-&lt;br&gt;bränning av avfall samt på deponier kommer att kvarstå en lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av den föreslagna avvecklingen till år 2000 kan i vis-&lt;br&gt;sa fall vara svåra att bedöma i alla delar. Det kan finnas undantagsfall där&lt;br&gt;de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avveckling till år 2000 är&lt;br&gt;orimligt höga i förhållande till den riskminskning som kan nås. I sådana&lt;br&gt;undantagsfall bör en användning av klorparaffiner kunna accepteras&lt;br&gt;övergångsvis även efter detta år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.8 Nonylfenoletoxilater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den resterande användningen av nonylfeno-&lt;br&gt;letoxilater (NFE), som leder till direkta utsläpp bör avvecklas senast till&lt;br&gt;år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Naturvårdsverkets förslag i Kemikalieinspektionens rapport:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.&lt;br&gt;(Kemikalieinspektionen, Avvecklingsprojektet, rapport 6/97)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna ser positivt på rapportens för-&lt;br&gt;slag om fortsatt avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nonylfenoletoxilater (NFE) är ytaktiva ämnen som används som tensider&lt;br&gt;i industriella tvätt- och rengöringsmedel och som emulgeringsmedel vid&lt;br&gt;tillverkning av vissa plaster och pappersmassa. NFE kan också finnas i&lt;br&gt;lacker, färger, limer, textilier, kyl- och smörjmedel, bekämpningsmedel&lt;br&gt;samt i hygienprodukter och kosmetika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av NFE beräknas i Kemikalieinspektionens rapport ha&lt;br&gt;minskat med 70-80 % från 1990 års nivå. Ca 850 ton används årligen i&lt;br&gt;Sverige. Sverige har egen produktion av nonylfenoler (NF) och NFE som&lt;br&gt;år 1995 uppgick till ca 8 300 ton respektive 8 000 ton. Cirka 30 ton NF&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 500 ton NFE importerades. Nonylfenoler används huvudsakligen för Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;produktion av NFE. Enligt rapporten innehöll samma år ca 800 produkter&lt;br&gt;NFE varav en del var tillgängliga för konsumenter t.ex. lacker, färger och&lt;br&gt;bilrengöringsmedel. Den största förbrukningen sker i dag vid färg- och&lt;br&gt;polymertillverkning. Denna användning innebär en lägre risk för miljön&lt;br&gt;än den tidigare stora användningen av NFE vid industriell rengöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av NFE vid tillverkning av PVC-plast har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridningen av NFE till miljön sker såväl genom punktutsläpp, t.ex.&lt;br&gt;vid rengöring, som genom diffusa utsläpp vid användning av produkter.&lt;br&gt;Utsläpp av avloppsvatten utgör den viktigaste spridningsvägen. Nonylfe-&lt;br&gt;nol motstår åtminstone delvis nedbrytning i kommunala reningsverk.&lt;br&gt;Utsläppen från reningsverken har under den senaste femårsperioden&lt;br&gt;minskat till en tiondel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på miljö och hälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både NFE och dess nedbrytningsprodukter har dokumenterat negativa&lt;br&gt;egenskaper för miljön. Nonylfenoler och nonylfenoletoxilater har även&lt;br&gt;visats ha en hormonliknande effekt. Ämnena har hittats i bl.a. renings-&lt;br&gt;verksslam, grödor och musslor. Den biologiska avloppsreningen i av-&lt;br&gt;loppsreningsverken kan störas av NFE. En nedbrytningsprodukt av NFE&lt;br&gt;är nonylfenol vilken bioackumuleras i vissa organismer. Förbränning av&lt;br&gt;NFE-haltiga produkter innebär inga direkta miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har också arbetat för en internationell avveckling av&lt;br&gt;NF och NFE. Arbetet har inriktats mot sådan användning som ger direkta&lt;br&gt;utsläpp i miljön. Inom ramen för EU:s program för existerande ämnen&lt;br&gt;(Direktiv 93/793/EEG) pågår en riskutvärdering av bl.a. nonylfenoler.&lt;br&gt;Inom Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) har Sverige tagit fram en&lt;br&gt;rekommendation som medfört en kraftig minskning av användningen&lt;br&gt;inom OSPAR:s medlemländer. Sverige har vidare år 1996 lagt fram ett&lt;br&gt;förslag till utfasning av all användning av NF/NFE som kan leda till ut-&lt;br&gt;släpp i miljön. Detta förslag är bordlagt i avvaktan på EU:s riskvärdering&lt;br&gt;och pågående undersökningar inom OECD. Parterna i HELCOM har i&lt;br&gt;mars 1998 enats om en lista med ämnen vilka kommer att bli föremål för&lt;br&gt;prövning med sikte på en utfasning till år 2020. NFE finns upptagen på&lt;br&gt;denna lista. Från svensk sida är det Kemikalieinspektionen som följer&lt;br&gt;och driver det internationella arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att minst 90 % av&lt;br&gt;användningen av (NFE) bör ha upphört till år 2000 genom frivilliga åt-&lt;br&gt;gärder inom berörda branscher. Efter denna tidpunkt bör NFE endast&lt;br&gt;användas om risken för spridning till miljön är mycket liten. Spridningen&lt;br&gt;av NFE sker såväl genom punktutsläpp t.ex. vid rengöring som genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diffusa utsläpp genom användning av produkter. Användningen av NFE Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vid tillverkning av PVC-plast har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta mål har i stort uppnåtts. Det är regeringens bedömning att mot&lt;br&gt;bakgrund av det positiva resultatet från avvecklingsarbetet hittills, kan&lt;br&gt;även den fortsatta avvecklingen ske på frivillig väg. Regeringen delar&lt;br&gt;Naturvårdsverkets bedömning att resterande användning av NFE som&lt;br&gt;leder till direkta utsläpp skall fasas ut snarast eller senast år 2000. På sikt&lt;br&gt;bör all användning av NFE ersättas med mindre miljöskadliga alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket som&lt;br&gt;centrala tillsynsmyndigheter att följa avvecklingen av NFE och dess ned-&lt;br&gt;brytningsprodukter. Ytterligare åtgärder bör kunna föreslås utifrån re-&lt;br&gt;sultatet av EU:s riskutvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergång till alternativa metoder eller produkter ger bättre biologisk&lt;br&gt;avloppsrening och mindre risk för spridning av nonylfenoler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här redovisade förslaget att fasa ut NFE innebär i huvudsak en&lt;br&gt;fortsättning av ett arbete med att undvika användandet av biologiskt&lt;br&gt;svåmedbrytbara tensider som har pågått inom industrin och bedrivits av&lt;br&gt;myndigheter, nationellt och internationellt, sedan 1980-talet. Den infor-&lt;br&gt;mation som på olika sätt spridits om miljöegenskaper hos NFE har lett&lt;br&gt;till att NFE-ffia produkter efterfrågats av användarna. Sådan användning&lt;br&gt;som leder till direkta utsläpp (t.ex. tvättmedel) har minskat väsentligt.&lt;br&gt;Flera aktiviteter pågår inom industrin och från importörer för att fasa ut&lt;br&gt;resterande användning som leder till direkta utsläpp. Regeringen gör där-&lt;br&gt;för den bedömningen att en avveckling av den NFE-användning som&lt;br&gt;leder till direkta utsläpp kan genomföras till år 2000 utan negativa sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av den här föreslagna avvecklingen till år 2000 kan&lt;br&gt;vara svåra att bedöma i alla delar. Det kan därför finnas undantagsfall där&lt;br&gt;de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avveckling till år 2000 är&lt;br&gt;orimligt höga i förhållande till den riskminskning som kan nås. I sådana&lt;br&gt;undantagsfall bör en användning av nonylfenoletoxylater kunna accepte-&lt;br&gt;ras övergångsvis även efter detta årtal trots att de leder till direkta ut-&lt;br&gt;släpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ftalater och andra mjukgörare i PVC m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- All användning av ftalater och andra mjukgörare med skadliga eller&lt;br&gt;misstänkt skadliga hälso- eller miljöeffekter bör avvecklas på frivillig&lt;br&gt;väg. En del av dessa ämnen kan komma att omfattas av riktlinjerna i ka-&lt;br&gt;pitel 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Användningen av dietylhexylftalat (DEHP) och andra mjukgörare&lt;br&gt;med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller miljöeffekter i PVC för&lt;br&gt;utomhusbruk till belagd väv, belagd plåt och korrosionsskydd av bilar&lt;br&gt;bör avvecklas på frivillig väg senast till år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Övrig användning av DEHP som mjukgörare i PVC m.m., med un-&lt;br&gt;dantag för medicintekniska produkter och läkemedel, bör avvecklas på&lt;br&gt;frivillig väg senast till år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mjukgörare i leksaker avsedda för barn upp till tre års ålder förbjuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen avser att ge Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Ke-&lt;br&gt;mikalieinspektionen i uppdrag att senast till år 2001 utreda förutsättning-&lt;br&gt;arna för att avveckla eller begränsa användningen av ftalater och andra&lt;br&gt;mjukgörare med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller miljöef-&lt;br&gt;fekter i medicintekniska produkter och läkemedel där PVC används samt&lt;br&gt;föreslå vilka åtgärder som måste vidtas för att åstadkomma detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att följa&lt;br&gt;avvecklingen av användningen av skadliga och misstänkt skadliga mjuk-&lt;br&gt;görare samt återkomma till regeringen med förslag till åtgärder, som kan&lt;br&gt;innehålla förbud, om avveckling inte kommit till stånd på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (Kemikalieinspektionen, Additiv i PVC - Märk-&lt;br&gt;ning av PVC, rapport 4/97)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker förslag till be-&lt;br&gt;gränsningsåtgärder. Industriförbundet och Plast- och Kemibranscherna&lt;br&gt;anser att rapporten väl belyser hälso- och miljöeffekter om PVC-additiv&lt;br&gt;men betonar vikten av att åtgärder vidtas i internationellt samförstånd.&lt;br&gt;Plast- och Kemibranscherna och Nesté Chemicals framhåller att miljö-&lt;br&gt;konsekvenserna av alternativa material och dess tillsatser inte belysts på&lt;br&gt;ett tillfredsställande sätt, vilket främst beror på brist på kunskap om al-&lt;br&gt;ternativa material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (Kretsloppsdelegationen, PVC - en plan för att&lt;br&gt;undvika miljöpåverkan, SOU 1994:104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många instanser ansluter sig till delegationens&lt;br&gt;förslag vad gäller avveckling av mjukgörare i PVC, bl.a. Konsumentver-&lt;br&gt;ket, NUTEK och Karolinska Institutet. Läkemedelsverket ansluter sig&lt;br&gt;också till förslaget men vill att vissa medicintekniska produkter ges läng-&lt;br&gt;re övergångstider. Boverket pekar på att det är viktigt att avveckling av&lt;br&gt;kända eller skäligen misstänkta skadliga ämnen inte byts ut mot nya äm-&lt;br&gt;nen vars effekter på hälsa och miljö är okända eller otillräckligt kartlag-&lt;br&gt;da. Industriförbundet anser att det inte finns anledning att särreglera ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktområde i Sverige innan de ifrågasatta kemiska ämnena riskvärde- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;rats i EU.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ftalater används huvudsakligen som mjukgörare i plaster, fogmassor,&lt;br&gt;limer, färger, verkstadsoljor samt i viss mån även i textilier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största användningen av ftalater i Sverige sker i PVC-plast inom&lt;br&gt;produktområdena mattor tapeter och kabel. Utomhusanvändningen av&lt;br&gt;belagd väv, belagd plåt och korrosionsskydd för bilar representerar bara&lt;br&gt;en mindre del av användningen av PVC och ftalater på den svenska&lt;br&gt;marknaden, men står uppskattningsvis för 90 % av ftalatemissionen till&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala användningen i Sverige av ftalater som mjukgörare i PVC&lt;br&gt;var år 1989 ca 24 000 ton. Användningen har därefter ökat och uppgick&lt;br&gt;år 1994 till ca 27 000 ton. Användningen i PVC utgör ca 95 % av den&lt;br&gt;totala användningen av ftalater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en svensk tillverkare av den vanligast använda ftalaten&lt;br&gt;DEHP. Merparten av denna produktion exporteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på hälsa och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mjukgörama är inte helt bundna i PVC-polymeren och läcker därför ut i&lt;br&gt;miljön under användning av varan. Det årliga utläckaget av ftalater från&lt;br&gt;PVC-produkter uppskattas till ca 150 ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den yttre miljön sprids ftalater till mark, sediment och partiklar i vat-&lt;br&gt;ten. De är svåmedbrytbara i syrefattiga miljöer med låga temperaturer.&lt;br&gt;Därför kan de lagras upp i sediment. Utförda sedimentstudier har visat att&lt;br&gt;DEHP-haltema i sediment i Sverige nära de undersökta punktkällorna&lt;br&gt;ligger så högt att de utgör en miljörisk. Detsamma gäller stadsnära områ-&lt;br&gt;den med stor diffus spridning av DEHP. Mätningar som regelbundet sker&lt;br&gt;i svenska avloppsreningsverk med avseende på vissa ämnen, bl.a. DEHP,&lt;br&gt;visar att det mesta av inkommande DEHP anrikas i avloppsslammet och&lt;br&gt;riskerar att tillsammans med slammet komma ut i miljön, t.ex. till åker-&lt;br&gt;marken om slammet används till jordbuksändamål. Undersökningar i&lt;br&gt;Göteborg har visat att en stor del av denna DEHP kan komma från hus-&lt;br&gt;hållens spillvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEHP har också påvisats i Antarktis. Detta tyder på att DEHP också&lt;br&gt;sprids långväga via luften. DEHP kan bioackumuleras och har påvisats i&lt;br&gt;olika slags livsmedel, t.ex. fisk, skaldjur, ägg och ost.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller hälsoeffekter anses DEHP främst vara reproduktionsstöran-&lt;br&gt;de. Det finns också studier som visar på att DEHP i höga doser kan vara&lt;br&gt;cancerframkallande hos gnagare. Dessutom finns misstankar om att fta-&lt;br&gt;later är hormonpåverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för EU:s program för existerande ämnen utreds för närva-&lt;br&gt;rande fyra ftalater, nämligen DEHP, DIDP, DINP och DBP, varav Sveri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge genom Kemikalieinspektionen utreder DEHP. Arbetet med DEHP Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;avses vara avslutat under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i EU och internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU har Direktoratet för konsumentfrågor begärt råd från EU:s ve-&lt;br&gt;tenskapliga kommitté för toxikologi, ekotoxikologi och miljö (SCTEE)&lt;br&gt;med anledning av att vissa medlemsländer begärt klarläggande om hälso-&lt;br&gt;och migreringsaspekter för mjukgörare i PVC. Den vetenskapliga kom-&lt;br&gt;mittén redovisade den 8 februari 1998 sitt preliminära ställningstagande.&lt;br&gt;Bland annat anser kommittén att den uppskattade säkerhetsmarginalen är&lt;br&gt;låg för småbarn som exponeras för PVC-leksaker innehållande DINP,&lt;br&gt;DNOP och DEHP och att det ger anledning till oro. Kommittén rekom-&lt;br&gt;menderar också att riktvärden tas fram avsende tillräcklig säkerhetsgrad&lt;br&gt;för användningen av ftalater i leksaker. Kommittén har fortsatt sitt arbete&lt;br&gt;och gjorde den 24 april 1998 ett andra ställningstagande. Varvid enligt&lt;br&gt;uppgift från Kommisionen fokus läggs på tre av de tidigare angivna fta-&lt;br&gt;latema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark pågår arbete med en handlingsplan för att minska använd-&lt;br&gt;ningen av ftalater i mjuk plast. Danmarks regering har den 11 februari&lt;br&gt;1998 förslagit kommissionen (DGIII) att en gemensam säkerhetsnivå för&lt;br&gt;kemiska ämnen i leksaker skall diskuteras. Syftet skall vara att höja&lt;br&gt;skyddsnivån för barns hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nederländerna har regeringen lagt fast mål och åtgärder för använd-&lt;br&gt;ning av PVC-material. Det innebär bl.a. att återanvändning och återvin-&lt;br&gt;ning skall uppmuntras. Vidare skall användningen av PVC i kortlivade&lt;br&gt;produkter minskas med undantag för områden där det inte finns alternativ&lt;br&gt;som är mindre förorenande. Industrin förväntas presentera en aktionsplan&lt;br&gt;för återvinning av PVC senast till sommaren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av PVC i leksaker för spädbarn har kommit att ifråga-&lt;br&gt;sättas i flera länder under senare tid, bl.a. Danmark, Nederländerna och&lt;br&gt;Österrike, eftersom leksaker som är avsedda att stoppas i munnen som&lt;br&gt;regel innehåller kemikalier för att göra leksaken mjuk. Vanligen används&lt;br&gt;ftalater. I några länder, bl.a. Danmark och Nederländerna, har de som&lt;br&gt;marknadsför leksaksprodukter uppmanats av myndigheterna att dra in&lt;br&gt;mjukgjorda PVC-produkter med hänsyn till de risker som förknippas&lt;br&gt;med mjukgörare, främst ftalater, i PVC-plast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska kommissionens vetenskapliga livsmedelsutskott granskade&lt;br&gt;år 1996 existerande TDI-värden (gränser för dagligt tolerabelt intag) för&lt;br&gt;ftalater utan att göra ändringar. Undersökningar som gjorts i bl.a. Dan-&lt;br&gt;mark och Österrike har visat att ftalater kan lösas ut av saliv i sådana&lt;br&gt;mängder att gränsen för dagligt tolerabelt intag av ftalater kan överskri-&lt;br&gt;das.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Österrike har nyligen som ett led i landets förebyggande hälsoskydds-&lt;br&gt;arbete anmält ett förslag om förbud mot försäljning av leksaker av mjuk-&lt;br&gt;gjord PVC riktade till barn under 36 månaders ålder. Skälet till att Öster-&lt;br&gt;rike ämnar förbjuda mjukgörare generellt är att eventuella ersättningsäm-&lt;br&gt;nen till ftalater inte är väl undersökta med avseende på toxikologiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egenskaper samt att det heller inte kan uteslutas att de är hälsofarliga. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Österrike framhåller att det finns mindre riskabla alternativ med likvärdi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ga produktegenskaper att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spanien har nyligen begärt att EU-kommissionen med hänvisning till&lt;br&gt;produktsäkerhetsdirektivet 92/59/EEC omedelbart stoppar försäljningen&lt;br&gt;av vissa leksaker av mjukgjord PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att flera länder uppmärksammat problem med&lt;br&gt;användning av PVC och i likhet med Sverige avser vidta åtgärder rörande&lt;br&gt;PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska begränsningsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:901, bet. 1990/91&lt;br&gt;JoU30, rskr 1990/91:338) lade riksdagen fast avvecklingsplaner och mål&lt;br&gt;för de mest skadliga av de ämnen som används som plasttillsatser, bl.a.&lt;br&gt;ftalater. Målet är att tillförseln av ftalater till miljön skall minska samt att&lt;br&gt;de ämnen inom ämnesgruppen som är skadligast avvecklas snabbt. Rege-&lt;br&gt;ringen kan konstatera att industrin, trots detta av riksdagen antagna mål,&lt;br&gt;ännu inte minskat användningen av ftalater som mjukgörare i PVC.&lt;br&gt;Emellertid har regeringen informerats om att ett utvecklingsarbete pågår&lt;br&gt;inom industrin i syfte att ta fram PVC som bl.a. har mindre behov av&lt;br&gt;mjukgörartillsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det är angeläget att snabbt minska emissioner-&lt;br&gt;na av ftalater från PVC-plast. Det gäller främst DEHP eftersom detta&lt;br&gt;ämne är det vanligast använda och mest spridda i miljön av de använda&lt;br&gt;mjukgörama. DEHP är det ämne som studerats mest ingående. Begräns-&lt;br&gt;ningsarbetet måste emellertid också inbegripa andra mjukgörare. Riskbe-&lt;br&gt;gränsningsarbetet bör helst genomföras på internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att användningen av ftalater och andra&lt;br&gt;mjukgörare med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller miljöef-&lt;br&gt;fekter i PVC m.fl. användningsområden bör avvecklas. Avvecklingen bör&lt;br&gt;ske på frivillig väg. En del av dessa ämnen kan komma att omfattas av&lt;br&gt;riktlinjerna i avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken. Det&lt;br&gt;är viktigt att tillverkare och importörer också riktar uppmärksamheten&lt;br&gt;mot andra användningsområden för ftalater. Dessa användningsområden&lt;br&gt;utgör visserligen en liten del av den totala användningen men kan ändå&lt;br&gt;ge upphov till betydande utsläpp av ftalater till miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av DEHP och andra mjukgörare med skadliga eller&lt;br&gt;misstänkt skadliga hälso- eller miljöeffekter i PVC för utomhusbruk till&lt;br&gt;belagd väv, belagd plåt och korrosionsskydd av bilar bör enligt regering-&lt;br&gt;ens bedömning avvecklas på frivillig väg till år 2001. Sådan användning&lt;br&gt;utomhus svarar för en förhållandevis stor del av den totala emissionen av&lt;br&gt;ftalater till miljön. Det är därför angeläget med en snabb avvecklingav&lt;br&gt;denna användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av DEHP som mjukgörare i övrig PVC m.m., med un-&lt;br&gt;dantag för medicintekniska produkter och läkemedel, bör avvecklas på&lt;br&gt;frivillig väg senast till år 2005. Eftersom all användning av DEHP förr&lt;br&gt;eller senare bidrar till den diffusa spridningen av detta ämne till miljön är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det angeläget att avvecklingen med en relativt snabb avveckling Eftersom Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;all användning av DEHP förr eller senare bidrar till den diffusa sprid-&lt;br&gt;ningen av detta ämne till miljön är det angeläget att avvecklingen genom-&lt;br&gt;förs relativt snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen far emellertid inte innebära att DEHP ersätts med andra&lt;br&gt;kemiska ämnen om vilka det inte finns tillräcklig kunskap vad gäller ef-&lt;br&gt;fekter på miljö och hälsa. Det gäller framför allt vid ett utbyte av DEHP&lt;br&gt;till andra ftalater. I tillverkares och importörers ansvar och skyldigheter&lt;br&gt;ingår att visa att alternativen är acceptabla från hälso- och miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att följa ut-&lt;br&gt;vecklingen samt att redovisa en lägesrapport om det hittillsvarande av-&lt;br&gt;vecklingsarbetet senast år 2000. I uppdraget kommer också att ingå att&lt;br&gt;återkomma till regeringen med förslag till åtgärder helst på gemenskap-&lt;br&gt;snivå, om avveckling inte kommer till stånd på frivillig väg. Regeringen&lt;br&gt;är beredd att vidta ytterligare åtgärder som kan innefatta förbud, om till-&lt;br&gt;verkare och importörer inte på frivillig väg skulle nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att användningen av ftalater, främst DEHP,&lt;br&gt;som mjukgörare i bitringar och liknande leksaker av PVC som småbarn&lt;br&gt;stoppar i munnen är olämplig. Denna användning innebär att barnen ex-&lt;br&gt;poneras för ftalater direkt via saliven, något som är mycket olämpligt&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av att småbarn i hög grad, t.ex. via modersmjölk, ex-&lt;br&gt;poneras för ftalater som redan finns ute i miljön. I den mån riskbegräns-&lt;br&gt;ningsarbetet innefattar regleringar bör dessa helst genomföras på inter-&lt;br&gt;nationell nivå. Användningen av andra liknande mjukgörare, t.ex. adipa-&lt;br&gt;ter, måste också ifrågasättas eftersom dessa mjukgörare inte heller är helt&lt;br&gt;bundna till PVC-plasten och därför i likhet med ftalatema frigörs från&lt;br&gt;plastmaterialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leksakstillverkare och importörer har förklarat att de för närvarande&lt;br&gt;inte har för avsikt att dra tillbaka försäljningen av sådana produkter. Det&lt;br&gt;finns dock företag som bl.a. saluför småbamsleksaker på den svenska&lt;br&gt;marknaden och som redan har beslutat att inte sälja småbamsleksaker av&lt;br&gt;mjukgjord PVC-plast. Regeringen avser att med stöd av bemyndigande i&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter meddela förbud mot mjukgörare i leksaker&lt;br&gt;för barn från tre års ålder och yngre. Det finns alternativa material att&lt;br&gt;tillgå utan mjukgöramas misstänkt hälso- eller miljöskadliga egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PVC förekommer i ett stort antal medicintekniska produkter, t.ex.&lt;br&gt;handskar och slangar, samt läkemedelsförpackningar, t.ex. blisterför-&lt;br&gt;packningar och blodpåsar. Merparten av dessa produkter innehåller&lt;br&gt;mjukgörare. Regeringen bedömer att det med hänsyn till de speciella sä-&lt;br&gt;kerhets- och hygienkrav som föreligger inom dessa användningsområden&lt;br&gt;behövs en särskild utredning avseende användningen av ftalater och and-&lt;br&gt;ra mjukgörare med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller miljöef-&lt;br&gt;fekter i PVC inom det medicintekniska området och läkemedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen i uppdrag att efter samråd med bl.a. sjukvårdens hu-&lt;br&gt;vudmän utreda de närmare förutsättningarna för i första hand en avveck-&lt;br&gt;ling och i andra hand en begränsning av användningen av ftalater och&lt;br&gt;andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller mil-&lt;br&gt;jöeffekter i medicintekniska produkter och andra produkter av PVC inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvården, utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;som är nödvändiga för att åstadkomma en avveckling alternativt en be-&lt;br&gt;gränsning. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast till år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin arbetar nu med att inom flera produktområden bl.a. minska&lt;br&gt;emissionerna från ftalatema, främst DEHP. Den arbetar parallellt med att&lt;br&gt;utveckla produkter i halogenfria, dvs PVC-fria och därmed ftalatfria,&lt;br&gt;material, se avsnitt 6.4.11 Åtgärder för att minska miljöbelastningen från&lt;br&gt;PVC - en sammanfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser av avveckling alternativt begränsning av användningen&lt;br&gt;av mjukgörare för medicinteknisk PVC-användning m.m. kommer att&lt;br&gt;belysas i den särskilda utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att en avveckling av användningen av da-&lt;br&gt;gens mjukgörare och en övergång till hälso- och miljömässigt acceptabla&lt;br&gt;mjukgörare kan ske utan stora kostnadsökningar för industrin och för&lt;br&gt;användarna. Produkterna för utomhusbruk, som skall avvecklas till år&lt;br&gt;2001 utgör en liten del av den totala användningen av PVC och ftalater i&lt;br&gt;Sverige. Den enda svenska tillverkaren av DEHP exporterar merparten&lt;br&gt;av sin produktion. Bra alternativ finns för flertalet användningsområden&lt;br&gt;Det finns t.ex. halogenfria golv, kabel och vissa andra elektriska kompo-&lt;br&gt;nenter ute på marknaden. En övergång till sådana produkter, samt deras&lt;br&gt;kostnader, styrs i hög grad av efterfrågan på dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.10 Organiska tennföreningar som tillsats i PVC&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;-Användningen av tennstabilisatorer i PVC bör begränsas på frivillig&lt;br&gt;väg av tillverkare och importörer av plastprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av de mest miljöskadliga tennstabilisatorema bör av-&lt;br&gt;vecklas snabbt. Regeringen avser att uppdra åt Kemikalieinspektionen att&lt;br&gt;senast till år 2000 föreslå avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga&lt;br&gt;tennstabilisatorema i PVC. Regeringen kommer därefter att ta ställning&lt;br&gt;till behov av ytterligare åtgärder, som kan innefatta förbud, om en av-&lt;br&gt;veckling på frivillig väg inte kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (Kemikalieinspektionen, Additiv i PVC - Märk-&lt;br&gt;ning av PVC, rapport 4/97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;begränsning av användningen av tennstabilisatorer i PVC-plast. Kungliga&lt;br&gt;Tekniska Högskolan och Kungliga Ingenjör svetenskapsakademien (IVA)&lt;br&gt;tillstyrker också förslaget men anser att en relevant risk/faroanalys måste&lt;br&gt;föregå ett beslut om vilka tennstabilisatorer som måste fasas ut p.g.a.&lt;br&gt;miljöfarlighet. Kommunförbundet pekar bl.a. på att organiska tennföre-&lt;br&gt;ningar kan spåras i slam från avloppsverken. Målet är att slammet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha en sådan kvalitet att det kan accepteras som jordförbättringsmedel.&lt;br&gt;Förbundet tillstyrker bl.a. därför förslaget om begränsningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (Kretsloppsdelegationen, PVC - en plan för att&lt;br&gt;undvika miljöpåverkan, SOU 1994:104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker delegationens&lt;br&gt;förslag till avveckling av de mest miljöskadliga organiska tennstabilisa-&lt;br&gt;torema. Industriförbundet anser att riskvärdering och reglering av kemis-&lt;br&gt;ka ämnen som ingår i PVC bör genomföras i internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största användningsområdet för vissa organiska tennföreningar är&lt;br&gt;som ljus- eller värmestabilisatorer i PVC-plast. Plasten används i mjuka&lt;br&gt;och styva folier för bl.a. förpackningsändamål, bl.a. i genomskinliga me-&lt;br&gt;dicinförpackningar av PVC, s.k. blisterförpackningar, men också i stora&lt;br&gt;kvantiteter till belagd plåt och belagd väv. Det finns alternativ till tenn-&lt;br&gt;stabilisatorer, t.ex. kalcium-zink i vissa användningsområden. För styv&lt;br&gt;genomskinlig PVC-folie finns än så länge inget alternativ till tennföre-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera tennorganiska föreningar är godkända som tillsats i livsmedels-&lt;br&gt;och läkemedelsförpackningar i USA, Tyskland och Japan. Andra typer&lt;br&gt;används som bekämpningsmedel, bl.a. i skeppsbottenfarger. Den svenska&lt;br&gt;användningen av sådana bekämpningsmedel i den marina miljön har nu&lt;br&gt;starkt begränsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1987 användes ca 150 ton organiska tennföreningar som stabilisator&lt;br&gt;i PVC. Användningen har ökat och beräknas nu uppgå till 285 ton&lt;br&gt;(Kemikalieinspektionens rapport 6/96).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organiska tennföreningar förekommer i miljön, vilket kan bero på&lt;br&gt;läckage från plast där de används som stabilisatorer. En betydande andel&lt;br&gt;av de emissioner som sker från plastprodukter återfinns i slam från av-&lt;br&gt;loppsreningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den akuta giftigheten varierar för de organiska tennföreningarna. Det&lt;br&gt;finns få data om miljö- och hälsorisker av tennorganiska föreningar av&lt;br&gt;den typ som används som stabilisator i PVC-plast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin bedriver på internationell nivå ett arbete med att ta fram upp-&lt;br&gt;gifter om exponeringen i miljön av organiska tennföreningar i PVC-plast.&lt;br&gt;Den svenska PVC-branschen beräknar att resultatet av detta arbete före-&lt;br&gt;ligger till sommaren 1998, varpå en rapport kan lämnas till Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1991 års miljöpolitiska beslut lade riksdagen fast målet om en&lt;br&gt;snabb avveckling av de skadligaste ämnena inom gruppen tennorganiska&lt;br&gt;föreningar. Dessutom har riksdagen givit regeringen till känna att av-&lt;br&gt;vecklingen av tennstabilisatorer i PVC bör fullföljas snarast (bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:J0U8, rskr. 1995/96:40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att användningen av organiska tenn-&lt;br&gt;föreningar som stabilisatorer i PVC-plast i första hand skall begränsas&lt;br&gt;genom frivilliga åtgärder av tillverkare och importörer. De mest mil-&lt;br&gt;jöskadliga tennstabilisatorema måste avvecklas snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare och importörer bör snarast börja ersätta tennstabiliserade&lt;br&gt;PVC-förpackningar med andra material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att, efter&lt;br&gt;samråd med andra berörda myndigheter och med tillverkare och importö-&lt;br&gt;rer, föreslå avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga tennstabilisato-&lt;br&gt;rema i PVC. Sådana avvecklingsplaner bör föreligga senast år 2000. I&lt;br&gt;rapporten skall de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avveckling&lt;br&gt;belysas. I uppdraget kommer också att ingå att redovisa hur tillverkares&lt;br&gt;och importörers avvecklingsarbete fortskrider. Regeringen kommer där-&lt;br&gt;efter, om en avveckling inte kommer till stånd på frivillig väg, att över-&lt;br&gt;väga om det finns behov av ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att användningen av organiska tennföreningar som&lt;br&gt;tillsats i PVC kan begränsas utan nämnvärda negativa konsekvenser för&lt;br&gt;samhällsekonomin. Det finns såväl alternativa stabilisatorer som alterna-&lt;br&gt;tiva material att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.11 Åtgärder för att minska miljöbelastningen från PVC - en&lt;br&gt;sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användningen av PVC har varit föremål för omfattande miljöutredningar&lt;br&gt;under de senaste åren. PVC är den typ av plast, vars miljöbelastning är&lt;br&gt;mest undersökt och utredd. Riksdagen har i den miljöpolitiska proposi-&lt;br&gt;tionen år 1991 behandlat flera frågor som berör PVC, bl.a. avveckling av&lt;br&gt;användning av plastadditiv samt avveckling av kvicksilveranvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har anslutit sig till Oslo- och Pariskonventionen, (OSPAR),&lt;br&gt;beslut att kloralkalitillverkningen enligt amalgammetoden skall vara av-&lt;br&gt;vecklad till år 2010 (se avsnitt 6.4.4 Kvicksilver). Av detta följer att&lt;br&gt;kvicksilveranvändningen vid framställning av klor för bl.a. produktion av&lt;br&gt;PVC-råvara skall vara avvecklad vid denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har haft överläggningar med olika branschorganisationer&lt;br&gt;på PVC-området. Den svenske tillverkaren av PVC-polymer har infor-&lt;br&gt;merat regeringen om att företaget avser att före år 2010 gå över till en&lt;br&gt;kvicksilverfri process för framställning av klor. Vidare har regeringen&lt;br&gt;erfarit att den svenska PVC-industrin avser att till år 2005 förbättra pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cessen vid tillverkning av PVC-råvara i avsikt att eliminera utsläpp av&lt;br&gt;svåmedbrytbara klororganiska ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bly som stabilisator och fargpigment är under av-&lt;br&gt;veckling på frivillig väg. Det samma gäller användningen av klorparaffi-&lt;br&gt;ner i vissa PVC-produkter. Regeringen har informerats om att industrin&lt;br&gt;arbetar med att utveckla en ny typ av stabilisator utan tungmetaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av ftalater i PVC är omfattande. Regeringen har av&lt;br&gt;PVC-industrin informerats om att den bl.a. övergår till att använda mjuk-&lt;br&gt;görare som av industrin bedöms ha mindre benägenhet än DEHP att&lt;br&gt;läcka från PVC-materialet. Industrin arbetar också med att utveckla&lt;br&gt;PVC-material som har mindre behov av mjukgörartillsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare och importörer av elektriska material som strömbrytare, el-&lt;br&gt;kablar och elledningar arbetar for att utveckla material som inte innehål-&lt;br&gt;ler farliga tillsatser till PVC eller som består av halogenfria, dvs. PVC-&lt;br&gt;fria, material. Sådana material finns nu på marknaden. De halogenfria&lt;br&gt;materialen innehåller som regel inte mjukgörare. De är relativt nyut-&lt;br&gt;vecklade men tar allt större marknadsandelar trots att produkterna kan&lt;br&gt;vara dyrare än motsvarande produkter av PVC. Utvecklingen av PVC-&lt;br&gt;fria material styrs av marknadens efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialaltemativen är enligt industrin funktions- och hållbarhetsmäs-&lt;br&gt;sigt likvärdiga och kan dessutom i vissa applikationer vara att föredra&lt;br&gt;från brandsynpunkt. PVC-material är i sig inte brandbenägna, men PVC&lt;br&gt;kan vid brand utveckla aggresiva och skadliga saltsyragaser. Detta gör att&lt;br&gt;PVC-fria material alltmer efterfrågas, t.ex. vid elinstallationer i industri-&lt;br&gt;lokaler med känslig elekronisk och annan utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller PVC-artiklar för småbarn (se avsnitt 6.4.9 Ftalater och&lt;br&gt;andra mjukgörare i PVC m. m.), som t.ex. leksaker, är situationen an-&lt;br&gt;norlunda. De europeiska leksakstillverkama avser inte att för närvarande&lt;br&gt;ta initiativ till att dra in vissa mjukgjorda PVC-produkter från marknaden&lt;br&gt;i avvaktan på EU:s och myndigheternas vidare undersökningar och åt-&lt;br&gt;gärder beträffande mjukgörare. Branschen är emellertid inställd på att&lt;br&gt;prioritera ett standardiseringsarbete med avseende på mjukgörare i små-&lt;br&gt;bamsartiklar av PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom hälso- och sjukvården är PVC-användningen en liten del i den&lt;br&gt;stora omsättningen av varor. Det finns ett särskilt EU-direktiv på det me-&lt;br&gt;dicintekniska området (93/385/EEG) som innebär att produkter som är&lt;br&gt;CE-märkta skall kunna cirkulera fritt inom EES-området. En CE-&lt;br&gt;märkning förutsätter att kraven i direktiven är uppfyllda. Om kraven i&lt;br&gt;relevanta standarder är uppfyllda antas att kraven i direktivet är uppfyll-&lt;br&gt;da. Arbete pågår med att byta ut vissa apparathöljen av PVC i sjukvårds-&lt;br&gt;utrustning till andra material. På kabelsidan är det emellertid svårt att&lt;br&gt;ersätta PVC p.g.a. brandskyddskrav. Det finns alternativa material till&lt;br&gt;blodpåsar av mjukgjord PVC, men med vissa tekniska brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utvecklingsarbete pågår för att bl.a. minska utsläpp av mjukgörare&lt;br&gt;från PVC-material inom byggsektorn, främst de två stora produktområ-&lt;br&gt;dena golv- och väggmaterial samt belagd plåt. På marknaden finns nu&lt;br&gt;också en ny slags golvmatta av plast som är PVC-fri. Materialet utgörs&lt;br&gt;av polyolefinplast. För belagd plåt har branschen t.ex. som mål att där så&lt;br&gt;är möjligt använda mjukgörare av icke ftalattyp, t.ex. polymera mjukgö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rare. För väggmattor har DEHP i viss utsträckning ersatts med andra Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mjukgörare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom bilindustrin pågår ett arbete med att identifiera riskämnen och, i&lt;br&gt;den mån riskerna motiverar det, gradvis avveckla användningen av PVC.&lt;br&gt;Amerikansk bilindustri genomfor för närvarande en detaljerad studie av&lt;br&gt;användningen av PVC i bilar. Studien fokuseras på användning och slut-&lt;br&gt;ligt omhändertagande av PVC-innehållande material och på effekterna&lt;br&gt;för hälsa och miljö. Industrin arbetar också med att identifiera möjliga&lt;br&gt;alternativ till PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av organiska tennföreningar som stabilisatorer i PVC&lt;br&gt;(avsnitt 6.4.10 Organiska tennföreningar som tillsatts i PVC) har ökat&lt;br&gt;sedan år 1987. På internationell nivå pågår ett arbete med att ta fram&lt;br&gt;miljödata avseende exponeringen i miljön av organiska tennföreningar i&lt;br&gt;PVC-plast. Avsikten är att det skall finnas ett resultat från detta arbete år&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tagit ställning för ett förbud mot deponering av orga-&lt;br&gt;niskt avfall fr.o.m år 2005. Detta inbegriper PVC och andra plaster (prop.&lt;br&gt;1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). Avsikten är att styra&lt;br&gt;mot bl.a. ett större materialutnyttjande. Vissa, framför allt äldre, PVC-&lt;br&gt;material som t.ex. innehåller kadmium, bör tas ur kretsloppet och tas om&lt;br&gt;hand på ett annat miljösäkert sätt, t.ex. i en specialdeponi för miljöfarligt&lt;br&gt;avfall. Det kan därför behövas undantag från deponiförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har informerats om att industrin, såväl nationellt som in-&lt;br&gt;ternationellt, aktivt verkar för att alla plaster ska märkas. Märkning av&lt;br&gt;plaster är viktig för att en återanvändning och återvinning skall vara&lt;br&gt;möjlig. Som exempel kan nämnas att ett kabeltillverkande företag i Sve-&lt;br&gt;rige nu präglar in uppgifter om ingående material i kabeln. Detta kommer&lt;br&gt;att underlätta identifieringen av uttjänt material vid återvinningen, t.ex.&lt;br&gt;när det gäller markförlagd kabel men också i övriga sammanhang. In-&lt;br&gt;dustrin arbetar också med fortsatt uppbyggnad av materialåtervinning av&lt;br&gt;PVC. Detta innefattar ökad användning av återvunnet PVC-material i&lt;br&gt;nyproduktion eller återvinning av saltsyra och monomer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är en liten marknad internationellt sett. Det kan därför vara&lt;br&gt;svårt att införa svenska särkrav riktade mot produkter som i dag tillver-&lt;br&gt;kas av PVC. Samtidigt kan det konstateras att svensk industri visat att det&lt;br&gt;på frivillig väg är möjligt att, utan några nämnvärda kostnadsfördyringar,&lt;br&gt;i vissa produktgrupper ersätta farliga tillsatser i PVC och i andra pro-&lt;br&gt;duktgrupper byta ut PVC mot andra material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att tillverkare och importörer fortsätter att verka för att&lt;br&gt;minska miljöbelastningen från PVC, utveckla bättre PVC och ersätta&lt;br&gt;PVC med andra material där användningen av PVC-material misstänks&lt;br&gt;skada miljön och människors hälsa. Regeringen avser att noga följa detta&lt;br&gt;arbete och är beredd att vidta erforderliga ytterligare åtgärder, t.ex. för-&lt;br&gt;bud, om en minskad miljöbelastning från PVC inte kommer till stånd på&lt;br&gt;frivillig väg i enlighet med angivna mål och aviserade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.12 Bekämpningsmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetet med att minska riskerna för miljö&lt;br&gt;och hälsa vid användning av bekämpningsmedel bör fortsätta. Sverige&lt;br&gt;bör ge arbetet med att pröva och godkänna bekämpningsmedel på EU-&lt;br&gt;nivå hög prioritet och hävda den höga skyddsnivå som växtskyddsdi-&lt;br&gt;rektivet och biociddirektivet ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Sverige har under drygt tio år&lt;br&gt;bedrivit ett framgångsrikt arbete med att minska riskerna för miljö och&lt;br&gt;hälsa vid användning av bekämpningsmedel. Arbetet har i huvudsak följt&lt;br&gt;två linjer. Dels har de farligaste ämnena dragits bort från marknaden ge-&lt;br&gt;nom det godkännandesystem som Kemikalieinspektionen tillämpat enligt&lt;br&gt;förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel. Dels har den totala an-&lt;br&gt;vändningen av bekämpningsmedel minskat. Inom jordbruket har för-&lt;br&gt;brukningen av bekämpningsmedel minskat med ca två tredjedelar. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att detta arbete bör fortsätta. Bland annat har regeringen, i&lt;br&gt;propositionen 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk, föreslagit åtgärder&lt;br&gt;för att åstadkomma en fortsatt minskning av riskerna vid användning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Riksdagen&lt;br&gt;har godkänt förslaget (1997/98:JoU9, rskr. 116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Sveriges inträde i EU har arbetet med att pröva och godkän-&lt;br&gt;na bekämpningsmedel länkats samman med de godkännandesystem som&lt;br&gt;har införts eller är på väg att införas inom EU. Inom ramen för det existe-&lt;br&gt;rande direktivet om växtskyddsmedel (91/414 EEG), som avser bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen, finns ett program för&lt;br&gt;utvärdering av alla verksamma ämnen som i dag används i medlen. Sve-&lt;br&gt;rige svarar för utvärderingen av fyra verksamma ämnen i en första om-&lt;br&gt;gång. Avsikten är att de ämnen som motsvarar kraven skall föras upp på&lt;br&gt;en lista över tillåtna ämnen som får ingå i växtskyddsmedel. Därefter&lt;br&gt;skall en prövning ske på nationell nivå av de enskilda produkterna. God-&lt;br&gt;kända växtskyddsmedel skall i princip kunna marknadsföras inom hela&lt;br&gt;unionen, men direktivet innehåller även en möjlighet att beakta specifika&lt;br&gt;nationella miljö- och naturförhållanden vid den nationella produktprov-&lt;br&gt;ningen. Beslut för de första verksamma ämnena har tagits under hösten&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att minska riskerna vid användning av bekämpningsmedel&lt;br&gt;får dock inte begränsas till prövningssystemet. Åtgärder måste t.ex. ock-&lt;br&gt;så vidtas för att minska den totala användningen, utveckla andra metoder&lt;br&gt;och öka kunskapsnivån hos användarna. Det är angeläget att EU utveck-&lt;br&gt;lar ett samlat program för att minska riskerna vid användningen av be-&lt;br&gt;kämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen,.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har EU nyligen beslutat om ett direktiv om utsläppande av bio-&lt;br&gt;cidprodukter på marknaden (98/8/EG). Biocider är bekämpningsmedel&lt;br&gt;som används till annat än växtskydd, t.ex. råttgifter och träskyddsmedel.&lt;br&gt;Direktivet ger på motsvarande sätt som växtskyddsdirektivet gemen-&lt;br&gt;samma regler för prövning och tillstånd för att introducera biocider på&lt;br&gt;marknaden. I direktivet ingår bl.a. att substitutionsprincipen skall tilläm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas vid prövningen av verksamma ämnen som ingår i biocider, så att&lt;br&gt;mindre farliga alternativ skall användas när sådana finns tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De system för tillståndsprövning som nu tar form och börjar tillämpas&lt;br&gt;gör det möjligt att etablera en hög skyddsnivå inom hela EU-området.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att Sverige ger godkännandearbetet på EU-nivå&lt;br&gt;hög prioritet och med kraft hävdar de krav på skydd för hälsa och miljö&lt;br&gt;som växtskydds- och biociddirektiven ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På svenskt initiativ bildades för några år sedan ett särskilt forum inom&lt;br&gt;OECD för bekämpningsmedel, formellt underställt kemikaliegruppen.&lt;br&gt;Inom OECD:s bekämpningsmedelsforum har Sverige drivit riskbegräns-&lt;br&gt;ningsfrågoma. Delar av ett arbetsprogram för riskbegränsning av be-&lt;br&gt;kämpningsmedel har antagits av OECD:s kemikaliegrupp. Det finns ett&lt;br&gt;stort intresse från flera länder, bl.a. Danmark, Nederländerna och USA&lt;br&gt;att tillsammans med Sverige utveckla programmet ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.13 Ämnen med tillfälliga svenska särbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den svenska skyddsnivån för kadmium, arse-&lt;br&gt;nik, tennorganiska båtbottenfarger samt PCP bör behållas, liksom de&lt;br&gt;svenska reglerna för kvicksilverinnehåll i batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige fick, i likhet med Fin-&lt;br&gt;land och Österrike, i samband med inträdet i EU rätten att till utgången&lt;br&gt;av år 1998 tillämpa sina strängare regler på vissa delar av kemikalieom-&lt;br&gt;rådet. En del av de svenska undantagen rör det s.k begränsningsdirektivet&lt;br&gt;(76/769/EEG) om saluförande och användning av farliga ämnen och pre-&lt;br&gt;parat. Sverige har i dag strängare regler än direktivet för användning av&lt;br&gt;trävaror som är tryckimpregnerade med arsenikinnehållande träskydds-&lt;br&gt;medel. Vidare går förbudet mot användning av båtbottenfarger som inne-&lt;br&gt;håller tennorganiska föreningar längre i Sverige än i EU. Det är sedan&lt;br&gt;1978 inte tillåtet att använda pentaklorfenol, (PCP) i Sverige. Enligt EU-&lt;br&gt;lagstiftningen är sådan användning tillåten i vissa fall. Sverige har också i&lt;br&gt;det närmaste totalförbud mot användning av kadmium som tillsats i plast&lt;br&gt;och för ytbehandling. EG-lagstiftningen är inte lika långtgående ifråga&lt;br&gt;om användningen av kadmium i plast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Sverige gränsvärde för kadmium i handelsgödsel vilket helt&lt;br&gt;saknas inom EU (direktiv 76/116/EEG). Sverige och Österrike fick dess-&lt;br&gt;utom rätt att under övergångsperioden behålla sitt lägre gränsvärde för&lt;br&gt;kvicksilverhalten i vissa alkaliska batterier (direktiv 91/157/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt anslutningsfördraget förband sig EU att under övergångstiden&lt;br&gt;gå igenom och revidera de med undantagen sammanhörande rättsakterna.&lt;br&gt;Detta arbete pågår för närvarande intensivt och Sverige arbetar för att&lt;br&gt;EU:s regler ska anpassas till den svenska säkerhetsnivån. Översynen är&lt;br&gt;ännu inte slutförd och beslut kan inte väntas förrän vid slutet av år 1998.&lt;br&gt;De ändringar i det begränsningsdirektivet som behöver revideras med&lt;br&gt;hänsyn till de strängare svenska reglerna för (PCP) pentaklorfenol, arse-&lt;br&gt;nik, kadmium och tennorganiska föreningar beslutas av kommissionen&lt;br&gt;efter hörande av medlemsländerna i en s.k. verkställighetskommitté.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma förfarande tillämpas för den skärpning i fråga om kvicksilver- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;halten i batterier i batteridirektivet som kommissionen bereder under vå-&lt;br&gt;ren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen har den 12 februari 1998 till rådet och EU-&lt;br&gt;parlamentet överlämnat ett direktivförslag (KOM (98) 44 slutlig) som&lt;br&gt;innebär att Sverige, liksom Finland och Österrike, under ytterligare tre år&lt;br&gt;till och med utgången av år 2001, far rätt att behålla gällande gränsvärden&lt;br&gt;för kadmium i handelsgödsel. Bakgrunden till detta förslag är att det än-&lt;br&gt;nu inte finns tillräckligt underlag för att bedöma behovet av ett gränsvär-&lt;br&gt;de för hela EU. Däremot bedöms de tre nya medlemsländerna ha behov&lt;br&gt;av fortsatt begränsa förekomsten av kadmium i handelsgödsel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klimatpåverkande ämnen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av ämnen till luften kan förändra atmosfärens sammansättning&lt;br&gt;och därmed dess fysikaliska egenskaper. Särskilt uppmärksammade i dag&lt;br&gt;är ämnen som kan påverka klimatet eller bryta ner ozonskiktet. Bland de&lt;br&gt;klimatpåverkande gaserna kan nämnas koldioxid, metan och dikväveox-&lt;br&gt;id. Amnen som uppmärksammats för att de skadar ozonskiktet är främst&lt;br&gt;fluorkarboner som t.ex CFC- och HCFC-föreningar. Gemensamt för&lt;br&gt;fluorkarbonema är att de är antropogena och karakteriseras som mycket&lt;br&gt;stabila och långlivade. Gaser som bryter ner ozonskiktet är ofta också&lt;br&gt;växthusgaser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i oktober 1996 till regeringen givit förslag om&lt;br&gt;reglering av HFC, FC och SF&lt;sub&gt;6&lt;/sub&gt;. Miljödepartementet har under våren 1997&lt;br&gt;inhämtat synpunkter från ett trettiotal remissinstanser. Miljödepartemen-&lt;br&gt;tet har i sammanhanget valt att också invänta utgången av klimatför-&lt;br&gt;handlingama i Kyoto i december 1997 innan ett slutligt ställningstagande&lt;br&gt;till reglering av dessa ämnen görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid klimatkonventionens tredje partsmöte i december 1997 i Kyoto&lt;br&gt;enades parterna om att protokollets reduktioner inledningsvis skall om-&lt;br&gt;fatta koldioxid, dikväveoxid, metan och halogenerade fluorkarboner som&lt;br&gt;HFC- och FC-föreningar samt svavelhexafluorid. Uppgörelsen innebär&lt;br&gt;att EU skall minska sina sammanvägda utsläpp med 8 %. EU hade förut i&lt;br&gt;förhandlingsprocessen föreslagit en minskning med 15 % för koldioxid,&lt;br&gt;metan och dikväveoxid till år 2010. EU:s reduktionsåtagande enligt pro-&lt;br&gt;tokollet på 8 % för de ingående gaserna motsvarar ungefar en reduktion&lt;br&gt;på 11 % för de tre gaser som ingick i EU:s utgångsbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU har tidigare deklarerat sin avsikt att uppfylla åtaganden gentemot&lt;br&gt;det kommande protokollet gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla. I för-&lt;br&gt;handlingarna fick EU gehör för denna möjlighet, i protokollet finns en&lt;br&gt;artikel som reglerar sådana samarbetsformer. Hur arbetet med att fördela&lt;br&gt;åtagandena inom EU kommer att fortsätta behandlas vidare i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.15 Begränsad klimatpåverkan och avsnitt 7.3 Klimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Åtgärdsstrategier på vissa områden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;7.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Vissa åtgärder på transportområdet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Sektorsmål för transporter och behov av åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör ankomma på transportsektorn att&lt;br&gt;utveckla ett långsiktigt hållbart transportsystem. Ansvariga trafikverk&lt;br&gt;bör ges i uppdrag att i samverkan med Naturvårdsverket utveckla&lt;br&gt;sektorsmål för transporterna och samordna arbetet med att ta fram en&lt;br&gt;strategi med förslag till åtgärder så att sektorsmålen kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens system med miljörelaterade avgifter för luftfarten bör ut-&lt;br&gt;vecklas vidare av Luftfartsverket, bl.a. beträffande buller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Transporter är av grundläggande&lt;br&gt;betydelse för det modema samhällets funktion och utveckling. Trafiken&lt;br&gt;är samtidigt en av de främsta orsakerna till många av dagens mil-&lt;br&gt;jöproblem. Regeringen har nyligen i propositionen Transportpolitik för&lt;br&gt;en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) redovisat sin samlade syn på&lt;br&gt;den framtida transportpolitiken. I de följande avsnitten behandlar rege-&lt;br&gt;ringen några övergripande frågor om kompletterande åtgärder på trans-&lt;br&gt;portområdet samt redovisar sin syn på utvecklingen när det gäller krav på&lt;br&gt;fordonsbränslen och utsläppskrav för fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella miljökvalitetsmålen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transporter orsakar betydande och olikartade miljöeffekter. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att minska dessa effekter påverkar i hög grad möjligheterna&lt;br&gt;att uppnå så gott som samtliga nationella miljökvalitetsmål som föreslås i&lt;br&gt;kapitel 4. De luftföroreningar som uppstår genom förbränning av driv-&lt;br&gt;medel vid transporter påverkar på lokal nivå människans hälsa. Regionalt&lt;br&gt;bidrar utsläppen till övergödning och försurning och globalt påverkas&lt;br&gt;klimatet och ozonskiktet. Utsläppen hotar skogens produktionsförmåga&lt;br&gt;och känslig ijällmiljö liksom djur och växter i hav, sjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikanläggningar tar stora markarealer i anspråk, skapar barriärer&lt;br&gt;och minskar natur- och kulturlandskapens värden. I tätorterna påverkas&lt;br&gt;livsmiljön avsevärt av biltrafiken och de miljöproblem den för med sig.&lt;br&gt;Biltrafiken är i tätorterna den största källan till luftföroreningar och bul-&lt;br&gt;lerstörningar. Transportsektorns resursanvändning för infrastruktur, for-&lt;br&gt;don och bränslen är betydande. Gifter kan skada miljön vid hantering av&lt;br&gt;drivmedel och andra ämnen som behövs för användningen av fordonen&lt;br&gt;och vid transporter av farligt gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uttalar i den transportpolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:56) att ett av målen för trafikpolitiken är god miljö. Detta sek-&lt;br&gt;torsmål formuleras på följande sätt: ”Transportsystemets utformning och&lt;br&gt;funktion skall anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för&lt;br&gt;alla, där natur- och kulturmiljön skyddas från skador. En god hushållning&lt;br&gt;med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas”. Detta&lt;br&gt;krav på god hushållning innefattar en effektivare användning av och en&lt;br&gt;hållbar försörjning med energi och andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den transportpolitiska propositionen anges ett antal etappmål för&lt;br&gt;transportsektorn, vilka avser buller samt utsläpp av koldioxid, kväveoxi-&lt;br&gt;der, svavel och flyktiga organiska ämnen (VOC). I kapitel 4 redovisar&lt;br&gt;regeringen dessa etappmål under respektive miljökvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i det fortsatta arbetet utvecklas sektorsmål som avser trans-&lt;br&gt;porternas påverkan på bebyggelsemiljön, natur- och kulturlandskapen,&lt;br&gt;den biologiska mångfalden samt hushållningen med mark, vatten och&lt;br&gt;andra resurser. Regeringen anser att bl.a. följande principer bör vara&lt;br&gt;vägledande för detta arbete:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Viktiga ekologiska samband i grönområden bör inte brytas och den&lt;br&gt;biologiska mångfalden inte minska vid byggande av trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Natur- och kulturlandskapets värden bör inte skadas allvarligt av nya&lt;br&gt;trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utsläpp av förorenande ämnen till yt- och grundvattnet från trans-&lt;br&gt;porter bör minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att miljöhänsyn integreras på ett kostnadseffektivt sätt i&lt;br&gt;all verksamhet inom varje trafikslag. Trafikverken har enligt sina in-&lt;br&gt;struktioner ett särskilt miljöansvar. Regeringen avser att uppdra åt trafik-&lt;br&gt;verken att vidareutveckla sektorsmålen för transporterna i samverkan&lt;br&gt;med Naturvårdsverket och sektorns övriga berörda, särskilt kommuner&lt;br&gt;och länsstyrelser. De skall också samordna arbetet med att ta fram en&lt;br&gt;strategi för åtgärder för att uppnå sektorsmålen. Naturvårdsverket har till&lt;br&gt;uppgift att vara pådrivande när det gäller miljöanpassning av transport-&lt;br&gt;systemet. Boverket och Riksantikvarieämbetet skall i enlighet med vad&lt;br&gt;som anges i deras regleringsbrev medverka i arbetet för ett långsiktigt&lt;br&gt;hållbart transportsystem. För Boverket avser denna medverkan särskilt&lt;br&gt;samordningen mellan fysisk planering och den långsiktiga investerings-&lt;br&gt;planeringen för transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den transportpolitiska propositionen aviserat att en&lt;br&gt;särskild godstransportdelegation skall tillsättas. Delegationen skall följa&lt;br&gt;utvecklingen på godstransportområdet inom samtliga transportslag och&lt;br&gt;lämna förslag till regeringen. Behovet att skapa ett säkert och ekologiskt&lt;br&gt;hållbart transportsystem är en viktig utgångspunkt för delegationens ar-&lt;br&gt;bete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder beträffande sjöfart och luftfart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfarten står för en betydande del av transportsektorns utsläpp av svavel&lt;br&gt;och kväveoxider. Dessa utsläpp måste minska om såväl de nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen som transportsektorns delmål skall kunna uppfyllas&lt;br&gt;och ett långsiktigt hållbart transportsystem förverkligas. Regeringen an-&lt;br&gt;ser att det är viktigt att Sverige såväl nationellt som internationellt driver&lt;br&gt;dessa frågor med hög prioritet. Den miljödifferentiering av sjöfartsav-&lt;br&gt;giftema som införts från den 1 januari 1998, är ett steg i rätt riktning.&lt;br&gt;Systemet med miljöstyrande avgifter kan dock behöva vidareutvecklas&lt;br&gt;för att sjöfarten skall kunna inta den betydelsefulla roll som den har möj-&lt;br&gt;lighet att fylla i ett långsiktigt hållbart transportsystem. Regeringen har&lt;br&gt;därför i den transportpolitiska propositionen aviserat ett uppdrag till Sjö-&lt;br&gt;fartsverket att utvärdera det nu införda systemet. Om så bedöms lämpligt&lt;br&gt;bör Sjöfartsverket även lämna förslag till hur det nuvarande systemet kan&lt;br&gt;vidareutvecklas. Även inom EU har visats intresse för milj odifferentiera-&lt;br&gt;de sjöfartsavgifter som ett medel att på ett konkurrensneutralt sätt minska&lt;br&gt;sjöfartens miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag transporteras stora mängder gods genom känsliga havs-, kust-&lt;br&gt;och skärgårdsområden med stora natur-, kultur- och rekreationsvärden.&lt;br&gt;Transporterna sker ofta med stora fartyg vilka kan ge upphov till kraftig&lt;br&gt;vågbildning och bottenströmning, fenomen som påverkar bottnar och&lt;br&gt;strandzoner vid farlederna negativt. En större olycka i något av dessa&lt;br&gt;områden skulle kunna medföra att stora värden förstörs för lång tid. Re-&lt;br&gt;geringen har i den transportpolitiska propositionen aviserat en godstrans-&lt;br&gt;portdelegation. Det är enligt regeringens mening angeläget att i högre&lt;br&gt;grad än hittills ta ett samlat grepp på utvecklingen av dels infrastrukturen,&lt;br&gt;dels de nationella och internationella spelreglerna. Eftersom godsflödena&lt;br&gt;i stor utsträckning ingår som länkar i produktionskedjor ställs högre krav&lt;br&gt;på överblick och sammanhang för godstransportsystemet. Staten har hit-&lt;br&gt;tills inte haft den överblicken och regeringen föreslår därför att förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en sådan skapas genom inrättandet av en godstransportdelega-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godstransportdelegationen avses formellt få status som kommitté inom&lt;br&gt;Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Delegationens hu-&lt;br&gt;vudsakliga uppgifter kommer att vara att följa utvecklingen på gods-&lt;br&gt;transportområdet inom samtliga transportslag och lämna förslag till rege-&lt;br&gt;ringen. Regeringen vill i detta sammanhang peka på att godstransporter-&lt;br&gt;nas roll i arbetet med att åstadkomma ett säkert och ekologiskt hållbart&lt;br&gt;transportsystem särskilt bör beaktas vid utformningen av strategin och av&lt;br&gt;det statliga ansvaret för godstrafikutvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftfarten ger genom utsläpp till luft och genom buller upphov till&lt;br&gt;oönskade miljöeffekter. Det är viktigt att dessa effekter så långt möjligt&lt;br&gt;reduceras. Sverige skall nationellt och internationellt driva dessa frågor&lt;br&gt;med hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system för milj odifferentierade luftfartsavgifter som infördes av&lt;br&gt;Luftfartsverket den 1 januari 1998 bör utvecklas vidare inom verkets&lt;br&gt;projekt med buller- och avgasrelaterade luftfartsavgifter (BARLA). Pro-&lt;br&gt;jektet, som bedrivs på uppdrag av regeringen, bör bl.a. ta fram ytterligare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlag beträffande flygplanens bulleregenskaper för att ge underlag för Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;en komplettering av landningsavgiften. Intäkterna från landningsavgiften&lt;br&gt;utgör bl.a. en viktig finansieringskälla för de angelägna bullerisolerings-&lt;br&gt;program som skall genomföras under infrastrukturplanperioden 1998—&lt;br&gt;2007. De ekonomiska styrmedlen för luftfarten bör även utvecklas vidare&lt;br&gt;beträffande koldioxid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.2 Konventionella fordonsbränslen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kvaliteten på de konventionella fordons-&lt;br&gt;bränslena måste förbättras. Därmed kan utsläppen minska och ut-&lt;br&gt;vecklad fordonsteknik införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sikt bör användningen av fossila bränslen minska och använd-&lt;br&gt;ningen av fömybara bränslen öka. Sverige bör verka för att bränsleef-&lt;br&gt;fektivare fordon införs i EU.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av bättre bränslen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avgasutsläppen från vägtrafiken skall kunna minskas är det av&lt;br&gt;avgörande betydelse att kvalitetskraven på bensin och dieselolja skärps.&lt;br&gt;Med bättre bränslekvalitet skapas möjligheter att utnyttja renare och&lt;br&gt;energieffektivare motorteknik. Sverige har genom tillämpningen av mil-&lt;br&gt;jöklassystem för bränslen kommit längre än flertalet övriga länder på&lt;br&gt;detta område. Senast har svensk oljeindustri åtagit sig att till år 2000 in-&lt;br&gt;troducera en bensinkvalitet som bl.a. har en betydligt lägre svavelhalt än&lt;br&gt;den som nu saluförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ny fordonsteknik skall kunna införas som både medger minska-&lt;br&gt;de avgasutsläpp och lägre bränsleförbrukning krävs tillräcklig tillgång på&lt;br&gt;lågsvavligt bränsle i hela EU. Sverige bör därför inom ramen för EU-&lt;br&gt;arbetet verka för att kvalitetskraven på bränslen skärps och att en bräns-&lt;br&gt;leeffektivare fordonsteknik införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU pågår arbetet med ett nytt direktiv om bränslekvalitet som ta-&lt;br&gt;gits fram inom ramen för det s.k. Auto/Oil-programmet. Förslaget&lt;br&gt;(KOM(96)248 slutlig) innehåller gränsvärden för bl.a. svavel i bensin&lt;br&gt;och diesel som skall gälla från år 2000 och förbud mot användning av&lt;br&gt;blyad bensin. Vidare innehåller förslaget riktlinjer för arbetet med kom-&lt;br&gt;mande kravspecifikationer för år 2005, både för konventionella och al-&lt;br&gt;ternativa bränslen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i förhandlingarna om direktivet aktivt verkat för att&lt;br&gt;strängare gränsvärden uppnås för år 2000, särskilt för svavel, och för att&lt;br&gt;gränsvärden för år 2005 skall anges i direktivet. Rådet beslutade i sin&lt;br&gt;gemensamma ståndpunkt att avvika från kommissionens förslag genom&lt;br&gt;att sänka gränsvärdet för svavel i bensin och införa indikativa gränsvär-&lt;br&gt;den för svavel om 50 ppm i både bensin och dieselolja för år 2005. För-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingarna är ännu inte avslutade och en förestående förlikning mellan&lt;br&gt;rådet och parlamentet kommer att avgöra direktivets slutliga innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens arbete med ett andra steg i Auto/Oil-programmet be-&lt;br&gt;räknas vara avslutat i juni 1999, då nya förslag till krav för år 2005 skall&lt;br&gt;lämnas till rådet och parlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fortsätta arbeta aktivt inom EU för att striktare&lt;br&gt;gränsvärden för både bensin och diesel uppnås till år 2005, så att ny for-&lt;br&gt;donsteknik kan införas. Regeringen kommer också att verka för en lång-&lt;br&gt;siktig strategi för införande av alternativa bränslen och för att specifika-&lt;br&gt;tioner för sådana bränslen utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s krav för konventionella fordonsbränslen som avses gälla från den&lt;br&gt;1 januari år 2000 kommer att integreras i det svenska miljöklassystemet.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat resultatet av för-&lt;br&gt;handlingar med oljeindustrin om en allmän introduktion i Sverige av en&lt;br&gt;bättre bensinkvalitet (dnr M96/4097/7 och M98/56/7). Under perioden&lt;br&gt;1998-2000 införs en bensin som innehåller en lägre bensenhalt än nuva-&lt;br&gt;rande miljöklass 2 bensin och ett reglerat värde för olefmer. Från år 2000&lt;br&gt;förbättras kvaliteten genom ytterligare sänkningar av olefmhalten samt&lt;br&gt;halvering av svavelhalten till 50 ppm. Auto/Oil-kraven för bensin år&lt;br&gt;2000 införs vidare genom en anpassning av aromathalten och en ytterli-&lt;br&gt;gare sänkning av bensenhalten. I samband med genomförandet i Sverige&lt;br&gt;av EU:s nya bränslekrav bör bl.a. en översyn av alkylatbensinens inpla-&lt;br&gt;cering i miljöklassystemet göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har goda erfarenheter av att successivt införa bättre bränslen&lt;br&gt;genom att tillämpa skattedifferentieringar mellan de olika bränslekvali-&lt;br&gt;tetema. Ett sådant system kräver för närvarande att ett undantag från&lt;br&gt;EU:s punktskatteregler beslutas i varje särskilt fall. Större flexibilitet&lt;br&gt;avseende skattedifferentiering inom EU av fordonsbränslen över gällande&lt;br&gt;miniminivåer kommer att gälla om enighet kan nås om kommissionens&lt;br&gt;förslag till ett nytt direktiv om energibeskattning (KOM(97)30 slutlig).&lt;br&gt;Förslaget behandlas för närvarande i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikens bidrag till luftföroreningarna skall enligt regeringens mening&lt;br&gt;vara försumbar på 25-30 års sikt. För att nå dit krävs ett fortsatt långsik-&lt;br&gt;tigt arbete i EU. Nya förslag till åtgärder måste tas fram för år 2010 och&lt;br&gt;därefter. Sverige skall verka för att detta synsätt tillämpas inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att nedbringa utsläppen av koldioxid från trafiken är en&lt;br&gt;minskning av bränsleförbrukningen genom ökad energieffektivisering&lt;br&gt;den enskilt viktigaste tekniska åtgärden. Även en övergång till bränslen&lt;br&gt;av fömybart ursprung kan bidra till att minska koldioxidutsläppen. Sedan&lt;br&gt;början av 1980-talet har det skett en kontinuerlig utveckling av bilmoto-&lt;br&gt;rernas energieffektivitet samtidigt som ökad motorstyrka och säkerhet&lt;br&gt;delvis har motverkat en minskning av bränsleförbrukningen. Sammanta-&lt;br&gt;get kan dock en viss minskning av bränsleförbrukningen och därmed&lt;br&gt;koldioxidutsläppen per körsträcka noteras. Samtidigt har transportsek-&lt;br&gt;torns användning av fossila bränslen ökat under 1970- och 1980-talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen har bl.a. sin förklaring i det ökade transportarbetet. Det är an-&lt;br&gt;geläget att bränsleförbrukningen minskas både genom ökad bränsleef-&lt;br&gt;fektivitet och andra åtgärder för att effektivisera det samlade trafikarbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtgärder för att genom energieffektivisering minska kol-&lt;br&gt;dioxidutsläppen från nya personbilar, enades EU:s miljöministrar år 1996&lt;br&gt;om ett mål för en minskad bränsleförbrukning i nya bilar om i genom-&lt;br&gt;snitt 0,5 1/mil för bensindrivna bilar och 0,45 1/mil för dieseldrivna bilar.&lt;br&gt;För att detta mål skall kunna uppnås föreslogs flera åtgärder, bl.a. ett åta-&lt;br&gt;gande från bilindustrin, konsumentinformation samt åtgärder på skatte-&lt;br&gt;området. Kommissionen fick bl.a. i uppdrag att förhandla med den euro-&lt;br&gt;peiska bilindustrin om ett åtagande beträffande bränsleffektivare fordon.&lt;br&gt;Dessa förhandlingar pågår för närvarande. Sverige bör verka för att&lt;br&gt;samtliga medlemsländer och hela bilindustrin bidrar till att minska&lt;br&gt;bränsleförbrukningen för nya personbilar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.3 Strategi för alternativa drivmedel i Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En fortsatt introduktion av biobränslen&lt;br&gt;för fordonsdrift är angelägen men bör ske i den takt som det är möjligt&lt;br&gt;och lämpligt. Användning av biogas och etanol, såväl i ren form som&lt;br&gt;för inblandning i bensin eller dieselolja samt rapsmetylester för in-&lt;br&gt;blandning i dieselolja bör härvid stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattenedsättning för pilotprojekt bör fortsättningsvis ges för vissa&lt;br&gt;alternativa drivmedel främst enligt de riktlinjer som angetts i 1998 års&lt;br&gt;budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare har fatt i uppdrag att lämna ett förslag till ett&lt;br&gt;samverkansprojekt som skall bidra till att främja en kostnadseffektiv&lt;br&gt;utveckling av produktion, distribution och användning av biogas för&lt;br&gt;fordonsdrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativbränsleutredningens förslag: Överensstämmer i stort med&lt;br&gt;regeringens bedömning. Regeringen väljer dock att inte ta ställning till&lt;br&gt;förslaget om ett miljöklassningssystem för alternativa drivmedel.&lt;br&gt;(Altemativbränsleutredningen, Betänkandet Bättre klimat, miljö och häl-&lt;br&gt;sa med alternativa drivmedel, SOU 1996:184).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av remissvaren framgår att utredningen betraktas&lt;br&gt;som ett värdefullt underlag och en samlad kunskap om alternativa driv-&lt;br&gt;medel. Några instanser, t.ex. Bilindustriföreningen, anser dock att un-&lt;br&gt;derlaget måste kompletteras innan det kan utgöra grund för en slutlig&lt;br&gt;miljöklassning av alternativa drivmedel. Enligt flertalet remissyttranden&lt;br&gt;är den tills vidare viktigaste åtgärden en från statsmakterna uttalad lång-&lt;br&gt;siktig strategi för alternativa drivmedel. Remissinstanserna stödjer utred-&lt;br&gt;ningens förslag om fortsatt forskning och utveckling samt instämmer i&lt;br&gt;vad utredningen anför om behov av skatteincitament under en över-&lt;br&gt;gångstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Transporterna har en stor andel Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;av utsläppen av främst koldioxid, svavel- och kväveoxid, kolväten samt&lt;br&gt;partiklar men även andra miljö- och hälsopåverkande ämnen. För att&lt;br&gt;uppnå regeringens miljökvalitetsmål krävs att utsläppen minskar påtag-&lt;br&gt;ligt. Ersättning av dieselolja och bensin med biobaserade drivmedel i&lt;br&gt;fordon kan, förutom minskade koldioxidutsläpp, även bidra till minskade&lt;br&gt;utsläpp i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den transportpolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:56) angett att en introduktion av biobaserade drivmedel genom&lt;br&gt;en låginblandning kan vara ett lämpligt sätt att bidra till ett långsiktigt&lt;br&gt;hållbart transportsystem och att regeringen i princip ställer sig positiv till&lt;br&gt;en låginblandning av alkohol och etrar i bensin. Regeringen bedömer&lt;br&gt;dock i propositionen att en alltför snabb introduktion av biodrivmedel&lt;br&gt;medför orimligt stora samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:272) inom ramen för ett flerårigt program för ett ekologiskt&lt;br&gt;och ekonomiskt uthålligt energisystem en förstärkning av anslagen till&lt;br&gt;forskning, teknisk utveckling och demonstration. Detta gjordes bl.a. som&lt;br&gt;ett led i minskningen av trafikens miljöpåverkande utsläpp. Under en&lt;br&gt;sjuårsperiod skall 210 miljoner kronor disponeras för forsknings- och&lt;br&gt;utvecklingsinsatser som bidrag till att sänka produktionskostnaderna för&lt;br&gt;etanol baserad på cellulosahaltiga råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den transportpolitiska propositionen föreslagit att&lt;br&gt;Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) ramanslag fr.o.m. bud-&lt;br&gt;getåret 1999 bör tillföras 20 miljoner kronor för systemdemonstrationer&lt;br&gt;av miljöanpassade transporter samt för forskning rörande förutsättning-&lt;br&gt;arna att ställa om transporter och kommunikationer till en bättre hushåll-&lt;br&gt;ning med energi- och miljöresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens alternativa drivmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Alternativbränsleutredningens betänkande redovisas egenskaper hos&lt;br&gt;samt för- och nackdelar vad avser såväl produktion som använd-&lt;br&gt;ning/förbränning av metanol (fossilbaserad och biobaserad), etanol&lt;br&gt;(fossilbaserad och biobaserad), rapsmetylester (RME), biogas, naturgas&lt;br&gt;och motorgas (gasol).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dimetyleter (DME) redovisas i betänkandet översiktligt. Såväl DME&lt;br&gt;som syntetisk diesel och syntetisk bensin kan utvinnas ur olika typer av&lt;br&gt;biomassa. DME ger med stor sannolikhet mycket låga utsläpp men krä-&lt;br&gt;ver då det är ett gasformigt drivmedel anpassning av fordonen och distri-&lt;br&gt;butionsnätet. Syntetisk bensin och dieselolja kräver ingen anpassning och&lt;br&gt;torde ge låga avgasutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioritering och finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid planeringen av transportsektorns långsiktiga energiförsörjning måste&lt;br&gt;inriktningen vara att skapa ett hållbart transportsystem. Utvecklingen av&lt;br&gt;ett hållbart transportsystem förutsätter att de alternativa drivmedel som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklas har bra egenskaper vad gäller bl.a. försörjningstrygghet, kost- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;nader samt påverkan på klimat, miljö och hälsa. Emissionerna från för-&lt;br&gt;bränningen av drivmedlet skall inte ge större global, regional och lokal&lt;br&gt;påverkan på klimat, miljö och hälsa än vad de bästa kvaliteterna av die-&lt;br&gt;selolja och bensin gör, sett i ett livscykelperspektiv. Helst bör påverkan&lt;br&gt;vara lägre. Drivmedlet bör vidare vara så ofarligt som möjligt att hantera&lt;br&gt;och inte orsaka långvariga miljöskador vid olyckor och spill. Inte heller&lt;br&gt;bör produktionen av råvara för drivmedlet eller drivmedlet i sig ge upp-&lt;br&gt;hov till oacceptabel påverkan på hälsa och miljö, exempelvis övergöd-&lt;br&gt;ning. Enligt regeringens bedömning uppfyller såväl biogas som biobase-&lt;br&gt;rad etanol och även RME de flesta av dessa kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativa drivmedel är i dag dyrare att framställa och att distribuera&lt;br&gt;jämfört med de konventionella drivmedlen. Ofta krävs även en anpass-&lt;br&gt;ning av motorerna till de nya drivmedlen. En introduktion av alternativa&lt;br&gt;drivmedel kräver för närvarande i de flesta fall någon form av ekonomisk&lt;br&gt;styrning som exempelvis nedsättning av drivmedelsskatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Sveriges inträde i EU anpassades den svenska energiskatte-&lt;br&gt;lagstiftningen till gemenskapsrätten. Beskattning av fordonsbränslen&lt;br&gt;regleras av det s.k. mineraloljedirektivet (rådets direktiv 92/81/EEG om&lt;br&gt;harmonisering för strukturerna för punktskatter på mineraloljor). Av&lt;br&gt;detta följer att vissa minimiskattenivåer måste iakttas vad gäller beskatt-&lt;br&gt;ningen av samtliga fordonsbränslen, dvs. såväl fossila som förnyelsebara&lt;br&gt;drivmedel. Dessa minimiskattenivåer anges i rådets direktiv 92/82/EEG&lt;br&gt;om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mineraloljedirektivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att medge&lt;br&gt;skattelättnader för bränslen som används i försöksverksamhet inom ra-&lt;br&gt;men för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer miljöanpassade&lt;br&gt;bränslen. Regeringen har i 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på&lt;br&gt;energi getts en möjlighet att bevilja sådana pilotprojektdispenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrätten ger således inte möjlighet till generell skattened-&lt;br&gt;sättning för biodrivmedel. Med stöd av pilotprojektsregeln har dock rege-&lt;br&gt;ringen hittills både upprätthållit och utvidgat området för skattenedsätt-&lt;br&gt;ning av biodrivmedel, i förhållande till tiden före EU-medlemskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har i mars 1997 presenterat ett förslag till nytt energi-&lt;br&gt;beskattningsdirektiv (KOM(97)30). Förslaget innebär bl.a. en ökad flexi-&lt;br&gt;bilitet för medlemsstaterna i förhållande till det nuvarande mineraloljedi-&lt;br&gt;rektivet (direktiv 92/81/EEG). Sverige stödjer i stort förslaget och verkar&lt;br&gt;för ett snart antagande. Förslagets framtid är dock oviss, eftersom med-&lt;br&gt;lemsstaterna hittills inte har kommit överens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1 volym 1, s. 174) anges&lt;br&gt;att regeringen, i avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande EG-&lt;br&gt;direktiv om energibeskattning, vid prövning av ansökningar om skatte-&lt;br&gt;lättnader för biobränslen kommer att utgå från vissa riktlinjer. Regering-&lt;br&gt;en avser därvid att inom ramen för vad som kan anses vara pilotprojekt&lt;br&gt;fortsätta medge befrielse från koldioxidskatt för alla biobränslen samt&lt;br&gt;även befria bioetanol för ren etanoldrift, bioetanol för inblandning i ben-&lt;br&gt;sin och dieselolja samt bioetanoldelen i etyltertiärbutyleter (ETBE) för&lt;br&gt;inblandning i bensin från energiskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad regeringen uttalat i den transportpolitiska propositionen bör&lt;br&gt;vidare, inom ramen för vad tillämpningen av pilotprojektdispenser med-&lt;br&gt;ger, inblandning av upp till 5 % rapsmetylester och/eller 15 % etanol i&lt;br&gt;dieselolja inte påverka beskattningen av dieseloljan. Detta innebär att&lt;br&gt;dieseloljan i dessa bränsleblandningar skall med stöd av pilotprojektsbe-&lt;br&gt;stämmelsen kunna beskattas enligt miljöklass 1 trots att miljökritierierna&lt;br&gt;härför i energiskattelagen inte är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att se över tillämpningen av pilotprojekt-&lt;br&gt;dispenserna i syfte att renodla just försöksverksamheten och få till stånd&lt;br&gt;en noggrann uppföljning och utvärdering av de olika projekten. Även de&lt;br&gt;svenska pilotprojektens förenlighet med EU:s statsstödsregler kommer&lt;br&gt;att analyseras i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1998 års budgetproposition uttalat att de framtida&lt;br&gt;dispenserna, i den utsträckning de svarar mot tidigare beviljade dispen-&lt;br&gt;ser, inte kräver någon tillkommande finansiering. Däremot torde krävas&lt;br&gt;en finansiering av dels befrielsen från energi- och koldioxidskatt för eta-&lt;br&gt;noldelen i ETBE, dels befrielsen från energiskatt för etanol som används&lt;br&gt;för inblandning i bensin och dieselolja. Enligt den bedömning regeringen&lt;br&gt;gjort blir det tillkommande intäktsbortfallet de närmaste två åren försum-&lt;br&gt;bart. Därefter, när bl.a. en större inhemsk produktion av biogas och eta-&lt;br&gt;nol kan antas ha kommit i gång, kan dock inkomstbortfallet vara mer&lt;br&gt;betydande. Med nuvarande dispenser och hittills icke prövade ansök-&lt;br&gt;ningar kan inkomstbortfallet komma att uppgå till drygt 300 miljoner&lt;br&gt;kronor per år. På längre sikt kan framför allt den skattemässiga behand-&lt;br&gt;lingen av ETBE medföra skattebortfall i storleksordningen 1 miljard kro-&lt;br&gt;nor. Ett sådant skattebortfall bör enligt vad regeringen uttalar i 1998 års&lt;br&gt;budgetproposition lämpligen finansieras genom höjda bränsleskatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom undantag som meddelats med stöd av artikel 8.4 i mineralolje-&lt;br&gt;direktivet finns ytterligare en möjlighet till dispens, oavsett om det rör&lt;br&gt;sig om pilotprojekt eller ej. Här krävs dock ett enhälligt rådsbeslut. Sve-&lt;br&gt;rige har genom ett sådant beslut getts möjlighet att skattebefria biogas. Så&lt;br&gt;sker för närvarande. Rådsbeslutet gäller för Sveriges del t.o.m. den 31&lt;br&gt;december 1999 och förlängs därefter automatiskt under påföljande två-&lt;br&gt;årsperiod om inte rådet före en sådan periods slut fattar ett enhälligt be-&lt;br&gt;slut om att undantaget skall upphöra. Mot bakgrund av att biogasen har&lt;br&gt;mycket goda egenskaper vad gäller klimat- miljö- och hälsoeffekter anser&lt;br&gt;regeringen att det inte finns någon anledning att ompröva sitt ställnings-&lt;br&gt;tagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången på råvaror kommer att vara en av flera avgörande faktorer i&lt;br&gt;besluten om investeringar i produktion av alternativa drivmedel. Den&lt;br&gt;ökade efterfrågan på biobränslen har hittills kunnat tillfredsställas utan&lt;br&gt;att brist har uppstått på marknaden. Det är produktionskostnaderna och&lt;br&gt;priset för biobränslet, jämfört med priset på alternativen inkl, skatter, som&lt;br&gt;bestämmer och kommer att bestämma efterfrågan och utbud i framtiden.&lt;br&gt;Även om det är ekonomiska faktorer som avgör det framtida utbudet och&lt;br&gt;efterfrågan, är det omdiskuterat vilket uttag som med hänsyn till ekolo-&lt;br&gt;giska och tekniska restriktioner är långsiktigt hållbart. Det är bl.a. ekolo-&lt;br&gt;giska restriktioner som begränsar uttaget av avverkningsrester i skogen. De&lt;br&gt;näringsförluster som uppstår vid uttag av skogsbränsle skulle kunna kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penseras med t.ex. återföring av aska från förbränning av trädbränslen. Det Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;framtida biomassauttaget måste vara uthålligt, vilket ökar vikten av att&lt;br&gt;styra råvaran mot de sektorer där störst effekt och kostnadseffektivitet&lt;br&gt;kan uppnås. En kommitté skall tillsättas som, med utgångspunkt i riksda-&lt;br&gt;gens beslut om klimat- och energipolitiken samt Sveriges ansvar för&lt;br&gt;EU:s gemensamma åtagande, skall ha till uppgift att på basis av resulta-&lt;br&gt;ten vid klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto presentera förslag&lt;br&gt;till delmål och en strategi med åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid&lt;br&gt;kostnadseffektivitet (se avsnitt 7.3 Klimat).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organiskt material som t.ex. hushållsavfall, slam och vallväxter kan rö-&lt;br&gt;tas, varvid biogas erhålls. I dagens läge bedöms biogas som fordons-&lt;br&gt;drivmedel ha mycket goda egenskaper vad gäller klimat- , miljö- och&lt;br&gt;hälsoeffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast en mindre del av nuvarande produktion av biogas används för&lt;br&gt;fordonsdrift. För närvarande finns det sju anläggningar byggda för rening&lt;br&gt;av biogas för fordonsdrift. Samtliga dessa anläggningar har fatt investe-&lt;br&gt;ringsstöd. Flera planeras eller är redan under byggnation. För att ytterli-&lt;br&gt;gare stödja och underlätta introduktionen av biogas på fordonsmarknaden&lt;br&gt;har regeringen i proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar&lt;br&gt;utveckling gjort bedömningen att ett projekt bör initieras under våren&lt;br&gt;1998 för att främja en satsning på biogasproduktion, distribution och lo-&lt;br&gt;kala fordonsflottor för biogasdrift. Regeringen har den 29 april 1998 be-&lt;br&gt;slutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att senast den 1 oktober&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998 redovisa en utredning om villkoren för att inleda ett samver-&lt;br&gt;kansprojekt avseende produktion, distribution och användning av biogas&lt;br&gt;för fordonsdrift. Utredaren skall också lägga fram ett förslag till ett så-&lt;br&gt;dant samverkansprojekt mellan berörda intressenter senast den 1 januari&lt;br&gt;1999, i syfte att ett sådant projekt skall kunna påbörjas senast den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999 (dir. 1998:33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1998 års regleringsbrev för Naturvårdsverket gett&lt;br&gt;verket i uppdrag att i samarbete med Kommunikationsforsknings-&lt;br&gt;beredningen (KFB), Närings- och Teknikutvecklingsverket (NUTEK)&lt;br&gt;och Statens Energimyndighet följa utvecklingen och bidra till ökade kun-&lt;br&gt;skaper om alternativa drivmedel och drivmedelsblandningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det, där så ännu inte skett, tas fram kravspecifikatio-&lt;br&gt;ner (svensk standard) för alternativa drivmedel. Svensk standard är i stor&lt;br&gt;utsträckning en förutsättning för att biltillverkarna skall kunna godkänna&lt;br&gt;att alternativa drivmedel används främst i ren form men även i inbland-&lt;br&gt;ning i dieselolja eller bensin i deras fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utvärdera utsläppen från fordon som drivs med alternativa&lt;br&gt;drivmedel och därmed deras miljö- och häl sopåverkan, krävs tillförlitlig&lt;br&gt;och rättvisande teknik för provtagning, analys och utvärdering. Dagens&lt;br&gt;metoder är ofta framtagna för utvärdering av utsläpp och effekter vid&lt;br&gt;användning av bensin och dieselolja. Det är viktigt att arbetet med att ta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fram lämplig analys- och utvärderingsteknik för alternativa drivmedel Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;påskyndas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En introduktion av alternativa drivmedel bör följas av en bred, saklig&lt;br&gt;och nyanserad diskussion kring trafikens påverkan på klimat, miljö och&lt;br&gt;hälsa samt de till introduktionen knutna samhällsekonomiska konsekven-&lt;br&gt;serna. Detta kräver att inte bara experter inom näringslivet och samhället&lt;br&gt;i övrigt är välinformerade och känner till de senaste rönen inom trafi-&lt;br&gt;kområdet samt grunden för regeringens och riksdagens ställningstagande&lt;br&gt;i vissa frågor. Redan i dag har berörda myndigheter inom områdena tra-&lt;br&gt;fik och miljö pågående informationsverksamheter beträffande flera av&lt;br&gt;dessa frågor. Detta gäller såväl fordon som bränslen. Informationsverk-&lt;br&gt;samheten sker ofta i samarbete med Konsumentverket. Regeringen faster&lt;br&gt;stor vikt vid att motsvarande informationsverksamhet byggs upp kring de&lt;br&gt;alternativa drivmedlen beträffande deras potential att bidra till att minska&lt;br&gt;påverkan på klimat, miljö och hälsa samt kostnaden för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens obligatoriska avgaskrav är kopplade till användningen av ett&lt;br&gt;visst referensbränsle, dieselolja eller bensin. Detta hindrar dock inte an-&lt;br&gt;vändningen av andra bränslen i det fall detta rent tekniskt är möjligt. Alla&lt;br&gt;nya fordon med dieselmotor och alla lätta bilar med bensinmotor skall ha&lt;br&gt;ett avgastypgodkännande enligt EU:s direktiv. För övriga alternativ sak-&lt;br&gt;nas i dag bestämmelser om typgodkännande för avgasutsläpp. Inom EU&lt;br&gt;pågår det ett arbete som syftar till att utforma s.k. bränsleneutrala av-&lt;br&gt;gaskrav. Arbetet har startat med gasmotorer till tunga fordon där det&lt;br&gt;finns ett förslag till krav från år 2000. Sverige bör vara pådrivande i detta&lt;br&gt;arbete bl.a. när det gäller att utvidga kraven till att gälla även andra alter-&lt;br&gt;nativa drivmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.4 EU-regler om avgaskrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör i EU:s fortsatta arbete med av-&lt;br&gt;gaskrav verka för att alla bilar omfattas av ett tillverkaransvar för av-&lt;br&gt;gasreningen. Medlemsstaternas möjligheter att gynna ett förtida infö-&lt;br&gt;rande av fordon med renare teknik genom användning av ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel bör inte begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för att EU:s avgaskrav för fordon utvecklas så att&lt;br&gt;miljömålen för bara naturlig försurning, frisk luft och ingen övergöd-&lt;br&gt;ning kan infrias inom en generation. Detta kräver att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-avgaskraven för bilar skärps i tre etapper (åren 2001, 2005 och&lt;br&gt;2010),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- alla fordonskategorier på sikt omfattas av avgaskrav som på ett&lt;br&gt;kostnadseffektivt sätt bidrar till att sänka avgasutsläppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-strategin: Överensstämmer i stort med regeringens förslag&lt;br&gt;(Departementspromemorian Det svenska miljöarbetet i EU - uppföljning&lt;br&gt;av 1995 års strategi, Ds 1997:68).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vägverket med flera remissinstanser instämmer i&lt;br&gt;att det är viktigt att frågan om skärpta avgaskrav drivs inom EU. Gröna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilister anser att det är bra att rådet nu har ställt sig bakom ett system&lt;br&gt;med tillverkaransvar for bilar och anser att Sverige bör vara pådrivande i&lt;br&gt;detta arbete. Bilindustriföreningen anser att fortsatta åtgärder mot trafi-&lt;br&gt;kens utsläpp skall vila helt på harmoniserade grunder och inte som nu då&lt;br&gt;Sverige fortfarande avviker från det totalt harmoniserade regelverket in-&lt;br&gt;om EU. Föreningen anser också att möjligheten att vara framgångsrik i&lt;br&gt;miljöarbetet kräver att man ständigt satsar på forskning av spetskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Sänkta avgasutsläpp från fordon&lt;br&gt;är en nyckelfråga om de nationella miljökvalitetsmålen for försurning,&lt;br&gt;ren luft, övergödning och giftfri miljö skall nås. Därtill har sänkta av-&lt;br&gt;gasutsläpp positiva effekter for ett flertal andra miljökvalitetsmål, t.ex.&lt;br&gt;klimatmålet och de mål som förutsätter att den kemiska påverkan på eko-&lt;br&gt;systemen minimeras. Utvecklingen av avgaskraven kräver en aktiv insats&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgaskrav för bilar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för Auto/Oil-programmet (Auto/Oil I) har ministerrådet un-&lt;br&gt;der år 1997 beslutat om en gemensam ståndpunkt beträffande två direk-&lt;br&gt;tivförslag (KOM(96)248 slutlig och KOM(97)61 slutlig). Förslagen in-&lt;br&gt;nebär att avgaskraven för nya personbilar samt lätta lastbilar och bussar&lt;br&gt;skärps i två steg. Den första skärpningen sker åren 2001-2002. Av-&lt;br&gt;gaskraven för år 2005 är indikativa och skall fastställas efter ytterligare&lt;br&gt;arbete inom Auto/Oil-programmet (Auto/Oil II). Slutligt beslut om dessa&lt;br&gt;två direktiv har ännu inte fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets gemensamma ståndpunkter beträffande personbilar, lätta last-&lt;br&gt;bilar och bussar illustrerar möjligheten att fa genomslag för viktiga na-&lt;br&gt;tionella prioriteringar som har positiv miljöeffekt. Både rådet och parla-&lt;br&gt;mentet har uttalat sig för att införa hållbarhetskrav i kombination med&lt;br&gt;tillverkaransvar samt särskilda kallstartskrav i EG-reglema. Det nya sys-&lt;br&gt;temet med tillverkaransvar är till stora delar baserat på det svenska sys-&lt;br&gt;temet. Genom att systemet nu införs gäller EU:s ambitiösa avgaskrav inte&lt;br&gt;bara för nya bilar utan även under en betydande del av bilamas livslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkaransvaret och kallstartskraven angavs som prioriterade i rege-&lt;br&gt;ringens skrivelse 1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU-Inriktning&lt;br&gt;och genomförande. Däremot återstår att fa en tillfredsställande utform-&lt;br&gt;ning av reglerna om ekonomiska styrmedel. Sverige verkar för att med-&lt;br&gt;lemsländernas möjligheter att gynna ett förtida införande av fordon med&lt;br&gt;renare teknik, än vad som behövs för att uppfylla EU:s baskrav, genom&lt;br&gt;användning av ekonomiska styrmedel, inte skall begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Auto/Oil-programmets fortsättning anser regeringen att&lt;br&gt;Sverige skall verka för att samtliga bilkategorier omfattas av ett tillverka-&lt;br&gt;ransvar. Det bör gälla under en större del av bilens förväntade livslängd.&lt;br&gt;För lätta fordon bör därför den period under vilket ansvaret gäller ut-&lt;br&gt;sträckas till 16 000 mil eller tio år. Ett par tillverkare har visat att det är&lt;br&gt;en ambitiös, men på sikt realistisk, kravnivå genom att standardmodeller&lt;br&gt;av bilar som omfattas av detta hållbarhetskrav säljs i Sverige. För tunga&lt;br&gt;fordon har Naturvårdsverket lagt en viktig teknisk grund för arbetet inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU genom att utveckla en metod för kontroll av hållbarhetskrav (dnr&lt;br&gt;M96/460/7). Sverige bör även verka för att bilar med ny teknik som po-&lt;br&gt;tentiellt har mycket hög reningsgrad på några års sikt kan marknadsföras&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer dock att förslagen från Auto/Oil I och II inte&lt;br&gt;räcker för att infria miljömålen för försurning och hälsoeffekter. Ett ar-&lt;br&gt;bete med ytterligare skärpta avgaskrav inom EU för omkring år 2010 blir&lt;br&gt;därför nödvändigt. Sverige bör verka för att så sker. Ett särskilt problem&lt;br&gt;är att moderna forskningsresultat tyder på att effekterna av utsläpp av&lt;br&gt;kolväten och partiklar inte givet minskar om gränsvärdena skärps. Ef-&lt;br&gt;fekterna antas i stället avgöras av den kemiska sammansättningen och, i&lt;br&gt;partiklarnas fall, även av storleken. En liten mängd små partiklar kan&lt;br&gt;exempelvis vara värre än en större mängd stora partiklar. En central upp-&lt;br&gt;gift för det vidare arbetet inom EU är därför att säkerställa att de framtida&lt;br&gt;kraven utformas så att de även leder till reella minskningar av miljö- och&lt;br&gt;hälsopåverkan. Utsläppskraven bör formuleras så att bränsleeffektiva&lt;br&gt;tekniker, som bidrar till infriandet av klimatgasmålet, kan utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra fordonsgrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s avgaslagstiftning för fordon gäller i dag enbart bilar (personbilar,&lt;br&gt;lastbilar och bussar). Krav har också beslutats för vissa större dieseldriv-&lt;br&gt;na arbetsmaskiner. EU:s ambition är att införa avgaskrav för alla motorer&lt;br&gt;som används på land och för vissa båtmotorer. Det innebär att avgaskrav&lt;br&gt;införs för traktorer, mindre bensin- och dieseldrivna arbetsmaskiner samt&lt;br&gt;stationära motorer. Dessa är sammantagna en betydande källa till avga-&lt;br&gt;ser. För motorcyklar och mopeder införs avgaskrav under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För alla dessa fordons- och motortyper saknas för närvarande mil-&lt;br&gt;jökrav i den svenska lagstiftningen. Naturvårdsverket har dock lämnat&lt;br&gt;förslag i delredovisningen Renare och tystare arbetsmaskiner - hur då?&lt;br&gt;(dnr M96/3352/7). Sverige bör delta aktivt i EU:s arbete med att utveckla&lt;br&gt;avgaskrav för dessa motorer. Det bör ha samma syfte som Auto/Oil-&lt;br&gt;programmet, att identifiera de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att&lt;br&gt;nå miljömålen. Slutmålet bör vara att avgasutsläppen totalt sett sänks till&lt;br&gt;långsiktigt hållbara nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.5 Utvecklingen av det svenska miljöklassystemet för bilar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Med utgångspunkt i EU:s kommande av-&lt;br&gt;gaskrav för personbilar och andra lätta fordon bör nya skärpta kravni-&lt;br&gt;våer kunna föras in i miljöklassystemet för fordon. Nya kravnivåer för&lt;br&gt;miljöklasserna 1 och 2 för personbilar samt lätta lastbilar och bussar&lt;br&gt;bör kunna införas senast den 1 juli 1999. För tunga fordon kan syste-&lt;br&gt;met kompletteras år 1999 eller 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nya EU-baserade krav införs i miljöklass 1 för personbilar samt&lt;br&gt;lätta lastbilar och bussar, bör modeller som redan godkänts enligt äld-&lt;br&gt;re regler få säljas under en övergångstid om cirka ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår att fordon skall&lt;br&gt;kunna kvalificeras för de bättre miljöklasserna genom ett poängsystem&lt;br&gt;och därmed få en lägre fordonsskatt. Regeringens bedömning skiljer sig&lt;br&gt;från Naturvårdsverkets genom att förslaget inte anses tillämpbart och att&lt;br&gt;systemet även fortsättningsvis bör vara förankrat i EU-rätten på EU:s&lt;br&gt;kravnivå (Naturvårdsverket, Miljöklasser för bättre bilar - förslag till ett&lt;br&gt;nytt miljöklassningssystem, rapport 4637).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna avstyrker Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets förslag med motiveringen att det är för komplicerat eller att&lt;br&gt;det strider mot gemenskapsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Naturvårdsverkets förslag inne-&lt;br&gt;bär att bilens miljöegenskaper vägs samman. Det bör därför utgöra ett&lt;br&gt;värdefullt underlag i Konsumentverkets, Vägverkets och Naturvårdsver-&lt;br&gt;kets gemensamma arbete med förbättrad konsumentinformation om bilar&lt;br&gt;samt för Sveriges arbete inom EU. Regeringen bedömer dock, i likhet&lt;br&gt;med flertalet remissinstanser, att det inte är möjligt att genomföra Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets förslag för att utveckla dagens miljöklassystem enligt bilav-&lt;br&gt;gaslagen (1986:1386).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner således att det inte finns skäl att ändra den bedöm-&lt;br&gt;ning som redovisades i propositionen 1995/96:6 Vidareutveckling av&lt;br&gt;systemet med miljöklasser för fordon m.m., nämligen att miljöklassyste-&lt;br&gt;met bör utvecklas inom de ramar som ges av medlemskapet i EU. Därför&lt;br&gt;har regeringen nyligen i propositionen 1997/98:140 Beskattning av el-&lt;br&gt;pannor och vissa andra punktskattefrågor lagt fram förslag som motive-&lt;br&gt;ras av att EU:s avgaskrav för vissa bilar skärps den 1 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När EU antar de nya kravnivåer för personbilar samt lätta lastbilar och&lt;br&gt;bussar som redovisats i föregående avsnitt finns det nya kravnivåer som&lt;br&gt;kan utnyttjas i miljöklassystemet. Med utgångspunkt från förhandlings-&lt;br&gt;läget är det regeringens bedömning att kraven bör kunna utnyttjas i mil-&lt;br&gt;jöklassystemet senast den 1 juli 1999. För personbilar, vissa lätta lastbilar&lt;br&gt;och bussar väntas de nya kraven tillämpas för alla nya bilar från den 1&lt;br&gt;januari 2001. För övriga lätta lastbilar och bussar är motsvarande tid-&lt;br&gt;punkt den 1 januari 2002. Regeringens bedömning är att denna kravnivå i&lt;br&gt;första hand bör utnyttjas i miljöklass 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från år 2002 för personbilar och år 2003 för lätta lastbilar och bussar&lt;br&gt;beräknas avgaskraven skärpas genom att särskilda kallstartskrav gäller&lt;br&gt;vid nya typgodkännanden. För personbilar samt lätta lastbilar och bussar&lt;br&gt;väntas de nya reglerna dessutom innehålla en indikativ kravnivå för år&lt;br&gt;2005. Om EU:s slutliga beslut överensstämmer med rådets gemensamma&lt;br&gt;ståndpunkt beträffande direktiven kommer fordon som uppfyller denna&lt;br&gt;kravnivå att kunna gynnas med ekonomiska styrmedel från den 1 januari&lt;br&gt;år 2000 (personbilar och en kategori lätta lastbilar och bussar) eller från&lt;br&gt;den 1 januari år 2001. Om dessa kravnivåer tas in i miljöklassystemet&lt;br&gt;kan de således i dagsläget inte gynnas med ekonomiska styrmedel. EU:s&lt;br&gt;beslut innebär dock att de kravnivåer i det svenska miljöklassystemet&lt;br&gt;som är baserade på amerikanska förebilder kan ersättas av likvärdiga&lt;br&gt;eller mer långtgående EU-baserade kravnivåer. Regeringen avser därför&lt;br&gt;att ändra reglerna för miljöklassning av nya bilmodeller i miljöklass 1&lt;br&gt;med målsättningen att den nuvarande amerikanska standarden skall er-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättas med EU-krav. Redan godkända modeller bör därefter fä säljas un-&lt;br&gt;der en övergångstid om cirka ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försurning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder mot nedfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att miljökvalitetsmålet för försurning&lt;br&gt;(se avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning) skall uppnås är det nödvän-&lt;br&gt;digt att åtgärder vidtas såväl nationellt som internationellt. Nationellt&lt;br&gt;krävs ytterligare åtgärder inom transport-, industri- och jordbruks-&lt;br&gt;sektorn samt inom el- och värmeproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för försurningens utveckling är dock internationella in-&lt;br&gt;satser, eftersom större delen av det försurande nedfallet i Sverige har&lt;br&gt;sitt ursprung i andra länder. Internationellt bör Sverige vara pådrivan-&lt;br&gt;de i det fortsatta arbetet med att genomföra EU:s försumingsstrategi,&lt;br&gt;liksom i förhandlingarna om ett nytt protokoll för kväveoxider inom&lt;br&gt;ramen för FN-konventionen om långväga gränsöverskridande luftför-&lt;br&gt;oreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 4.2.7 Bara naturlig för-&lt;br&gt;surning redovisar regeringen delmål för begränsning av utsläpp av försu-&lt;br&gt;rande ämnen. Eftersom försurande föroreningar är av gränsöverskridande&lt;br&gt;natur krävs att åtgärder vidtas både nationellt och internationellt för att&lt;br&gt;försurningen skall minska i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i avsnitt 4.2.7 att depositionen av försurande äm-&lt;br&gt;nen på lång sikt inte skall överskrida kritiska belastningar för mark och&lt;br&gt;vatten. Detta mål som i stor utsträckning är beroende av internationella&lt;br&gt;åtgärder har också slagits fast i EU:s femte åtgärdsprogram för miljön&lt;br&gt;samt i den försumingsstrategi som EU-kommissionen tagit fram, se ned-&lt;br&gt;an avsnitt om EU:s försumingsstrategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har granskat arbetet med försumingsproblemet&lt;br&gt;(Riksdagens Revisorer, rapport 1996/97:8). De konstaterar, liksom Na-&lt;br&gt;turvårdsverket gör i sin rapport, att Sverige har bedrivit ett framgångsrikt&lt;br&gt;arbete med att minska utsläppen av svaveldioxid. Däremot har Sverige,&lt;br&gt;liksom många andra länder, haft problem med att minska utsläppen av&lt;br&gt;kväveoxider och ammoniak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer betonar försurningens gränsöverskridande ka-&lt;br&gt;raktär och vikten av internationella insatser. Revisorerna anser vidare att&lt;br&gt;sektorsansvaret successivt bör utvecklas och klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i det följande huvudlinjerna i det svenska arbetet&lt;br&gt;mot försurning, nationellt och internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svaveldioxid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.2.7 föreslår regeringen att Sverige skall vara berett att inom&lt;br&gt;ramen för EU:s försumingsstrategi acceptera att minska de svenska ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;släppen av svaveldioxid till luft i Sverige med i storleksordningen 25 % Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;till år 2010 från 1995 års nivå. Delmålet bygger på ytterligare utsläpp-&lt;br&gt;sminskningar som måste göras för att uppnå målet i EU:s försumings-&lt;br&gt;strategi. Åtgärder utöver de redan nu planerade och beslutade bör avvakta&lt;br&gt;det exakta utsläppskravet som beräknas fastställas i Kommissionens för-&lt;br&gt;slag till direktiv med utsläppstak för utsläpp av svaveldioxid, kväveoxi-&lt;br&gt;der, ammoniak och flyktiga organiska ämnen, i början av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens etappmål för transportsektorn (prop. 1997/98:56) är att&lt;br&gt;utsläppen av svavel från transporter i Sverige bör ha minskat med minst&lt;br&gt;15 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. Detta mål ställer främst krav&lt;br&gt;på sjöfarten, som svarar för drygt 20 % av de svenska utsläppen. Ett sys-&lt;br&gt;tem med miljödifferentierade sjöfartsavgifter infördes den 1 januari 1998&lt;br&gt;och innebär att åtgärder som vidtas för att minska fartygens utsläpp av&lt;br&gt;svavel- och kväveoxider premieras genom minskade avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att begränsa svavelutsläppen från fasta anläggningar används dels&lt;br&gt;en svavelskatt som motsvarar 30 kronor per kg svavelinnehåll i bränslet,&lt;br&gt;dels regler som begränsar den maximala svavelhalten i olja samt i vissa&lt;br&gt;fall också utsläppen av svavel vid förbränning. Enligt en utredning som&lt;br&gt;gjorts av Naturvårdsverket Miljöskatter i Sverige - ekonomiska styrme-&lt;br&gt;del i miljöpolitiken, Naturvårdsverket 1997, har svavelskatten bidragit till&lt;br&gt;ca 30 % av den minskning av svavelutsläppen som skedde mellan åren&lt;br&gt;1989 och 1995, vilket motsvarar ca 19 000 ton svaveldioxid per år. Sva-&lt;br&gt;velskatten har sålunda bidragit till att målet om 80 % reduktion av ut-&lt;br&gt;släppen mellan åren 1980 och 2000 har uppfyllts med bred marginal.&lt;br&gt;Riktlinjerna för den löpande omprövningen av industrins utsläppsvilkor&lt;br&gt;kommer också fortsatt att bidra till minskade svavelutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utsläpp från industri-, el- och värmeproduktion&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall regleras genom prövning av enskilda anlägg-&lt;br&gt;ningar enligt miljöskyddslagen och motsvarande regler i miljöbalken och&lt;br&gt;att svavelskatten också i fortsättningen skall tas ut på svavelinnehållet i&lt;br&gt;bränslen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den minskning som följer av redan beslutade eller planerade&lt;br&gt;åtgärder bedömer regeringen att ytterligare utsläppsreduktioner kan&lt;br&gt;åstadkommas genom sänkt svavelhalt i eldningsolja och genom ekono-&lt;br&gt;miska styrmedel. Vidare förslag till åtgärder bör dock invänta de krav&lt;br&gt;som kommer att ställas på Sverige i samband med försumingsstrategin&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kväveoxider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens delmål (avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning) bör&lt;br&gt;utsläppen av kväveoxider från transporter i Sverige ha minskat med&lt;br&gt;minst 40 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övri-&lt;br&gt;ga sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen till&lt;br&gt;sådana nivåer att miljön inte tar skada. Regeringen konstaterar att den&lt;br&gt;största utsläppskällan av kväveoxider är trafiken och att de mest kostnad-&lt;br&gt;seffektiva åtgärderna för att minska NOx-utsläppen finns inom transport-&lt;br&gt;och fordonssektorema. Bilavgaslagstiftningen, som anger högsta tillåtna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kväveoxidutsläpp från olika fordon, miljöklassningen av fordon och lo-&lt;br&gt;kala miljözoner är viktiga styrmedel för vägtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den transportpolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:56) angett att utsläpp av kväveoxider från transporter i Sverige&lt;br&gt;bör ha minskat med minst 40 % från år 1995 till år 2005. Eftersom regel-&lt;br&gt;systemet inom området är sådant att nationella åtgärder har begränsad&lt;br&gt;effekt vad gäller gränsöverskridande utsläpp lägger regeringen en stor&lt;br&gt;vikt vid arbetet med att skärpa EG-direktiven på transportområdet. Rege-&lt;br&gt;ringen gör bedömningen att EG-direktiven om avgasutsläpp från motor-&lt;br&gt;fordon är av avgörande betydelse för utsläppsminskningar inom trans-&lt;br&gt;portsektorn de kommande åren. När det gäller vägtrafikens kväveutsläpp&lt;br&gt;bör sambanden mellan bebyggelsestruktur och transportberoende mer&lt;br&gt;uppmärksammas (se bl.a. ”RES Regional Samhällsplanering för ett mil-&lt;br&gt;jöanpassat transportsystem, Boverket Rapport 1995:11). Samhällsplane-&lt;br&gt;ring, som bl.a. omfattar bebyggelseutveckling och infrastrukturlokalise-&lt;br&gt;ring, är således ett viktigt instrument för att minska och förebygga biltra-&lt;br&gt;fik och därigenom reducera utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 infördes en avgift på utsläpp av kväveoxider (NOx-avgiften)&lt;br&gt;vid el- och värmeproduktion i fasta förbränningsanläggningar. NOx-&lt;br&gt;avgiften är 40 kronor per kg utsläpp av kväveoxid vid energiomvandling.&lt;br&gt;Den har liksom svavelskatten fungerat på avsett sätt och bidragit till att&lt;br&gt;åstadkomma en snabbare minskning av kväveoxidutsläppen än vad som&lt;br&gt;hade varit möjligt med enbart utsläppsriktlinjer och tillståndsprövningar.&lt;br&gt;När avgiften infördes omfattades pannor och gasturbiner med en tillförd&lt;br&gt;effekt av minst 10 MW och en nyttiggjord energi av minst 50 GWh per&lt;br&gt;år. Den 1 januari 1996 togs effektgränsen bort och gränsen för nyttig-&lt;br&gt;gjord energi sänktes till 40 GWh per år. Den 1 januari 1997 sänktes grän-&lt;br&gt;sen ytterligare till 25 GWh. För att kunna bedöma hur avgiften fungerar&lt;br&gt;för de mindre företag som numera omfattas av NOx-avgiften har Natur-&lt;br&gt;vårdsverket fatt i uppdrag att utvärdera avgiftens effekter efter utvidg-&lt;br&gt;ningen. Verket skall rapportera till regeringen i november 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utsläppen av kväveoxider från industri-, el- och&lt;br&gt;värmeproduktion även fortsättningsvis skall regleras genom prövning av&lt;br&gt;enskilda anläggningar enligt gällande miljölagstiftning och för el- och&lt;br&gt;värmeproduktion genom kväveoxidavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ammoniak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket, har på uppdrag av regeringen, i rapporten Förslag till&lt;br&gt;åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången från jordbruket&lt;br&gt;(rapport 1997:16) redovisat möjligheterna att minska ammoniakavgången&lt;br&gt;från jordbruket med 50 % mellan 1990 och år 2000. De föreslagna åtgär-&lt;br&gt;derna baseras på dagens teknik, och förväntas leda till en reduktion på&lt;br&gt;28 % mellan år 1995 och år 2005 om de genomförs i hela landet. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har också, utifrån nuvarande kunskapsnivå, skattat behovet&lt;br&gt;av att reducera ammoniakbelastningen. Slutsatsen är att behovet varierar&lt;br&gt;mellan 10 % och 60 % i Götaland. Regeringen avser att uppdra åt Jord-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruksverket att utarbeta ett nytt mål för ammoniakavgången från jord- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;bruket som bättre återspeglar de regionala skillnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att minska försurningen i Sverige är att även andra&lt;br&gt;länder i Europa vidtar åtgärder för att minska utsläppen av försurande&lt;br&gt;ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges bidrag till det försurande nedfallet i landet är ca 5-10 % av&lt;br&gt;svavelnedfallet och 15-20 % av kvävenedfallet. Sverige exporterar också&lt;br&gt;betydande mängder kväveoxider till andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för FN-konventionen om långväga gränsöverskridande&lt;br&gt;luftföroreningar (CLRTAP) undertecknades år 1994 ett nytt svavelproto-&lt;br&gt;koll (SÖ 1995:27) av 27 länder, däribland Sverige (prop. 1994/95:119,&lt;br&gt;bet. 1994/95 :JoU22, rskr. 1994/95:423). Svavelprotokollet väntas leda&lt;br&gt;till att svavelutsläppen i Europa kommer att halveras mellan år 1980 och&lt;br&gt;år 2010 om avtalet efterlevs. En sådan minskning betyder att svavelbe-&lt;br&gt;lastningen på Sverige minskar med 70 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera europeiska länder har i ett protokoll inom denna konvention ock-&lt;br&gt;så åtagit sig att inte öka utsläppen av kväveoxider. Sverige, till-&lt;br&gt;sammmans med ett antal andra länder, gjorde en ensidig deklaration att&lt;br&gt;minska utsläppen av kväveoxider med 30 %. De flesta av länderna, bland&lt;br&gt;dem Sverige, har inte nått målet om 30 % reduktion från år 1980 till år&lt;br&gt;1995. Arbetet har dock haft betydelse för att minska kväveoxidutsläppen&lt;br&gt;och prognoser visar att NOx-utsläppen kommer att minska med 30 % i&lt;br&gt;Europa mellan år 1985 och år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för samma konvention pågår vidare förhandlingar om ett&lt;br&gt;nytt kväveprotokoll, som skall behandla flera miljöeffekter (försurning,&lt;br&gt;övergödning och oxidantbildning) beroende på olika föroreningar&lt;br&gt;(kväveoxider, ammoniak och flyktiga kolväten) som bl.a. syftar till att&lt;br&gt;ytterligare begränsa utsläppen av försurande ämnen. Arbetet med proto-&lt;br&gt;kollen inom CLRTAP är, enligt regeringens mening, ett effektivt sätt att&lt;br&gt;fa till stånd utsläppsminskningar, inte minst i Central- och Östeuropa.&lt;br&gt;Sverige kommer därför även fortsättningsvis att vara pådrivande i de in-&lt;br&gt;ternationella förhandlingarna om ett nytt kväveprotokoll inom CLRTAP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Östersjöområdet pågår sedan några år en integration på elmarknads-&lt;br&gt;området. Det nordiska elsamarbetet har fördjupats. Sverige och Norge&lt;br&gt;har sedan den 1 januari 1996 en gemensam elmarknad, dit även Finland&lt;br&gt;snart kan komma att anslutas. Hösten 1996 antog EU:s ministerråd ett&lt;br&gt;direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el&lt;br&gt;(96/92/EU). Direktivet innebär en stegvis öppning av elmarknaden.&lt;br&gt;Mellan Östersjöländerna bedrivs ett ökande samarbete på energi- och&lt;br&gt;miljöområdena, avseende bl.a. förutsättningarna för att gradvis knyta&lt;br&gt;samman elmarknaderna i länderna runt Östersjön. Det finns stora eko-&lt;br&gt;nomiska och miljömässiga fördelar med en sådan integration. Den möj-&lt;br&gt;liggör bl.a. ett jämnare och mer effektivt utnyttjande av de samlade pro-&lt;br&gt;duktionsresurserna. Befintlig vattenkraft kan utnyttjas fullt ut och ersätta&lt;br&gt;fossilbaserad elproduktion. Därmed kan också luftföroreningar och för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;suming reduceras. Den nyligen publicerade utredningen om ”Baltic&lt;br&gt;Ring” (&lt;a href="http://www.balticring.com"&gt;www.balticring.com&lt;/a&gt;), som handlar om ett samarbete mellan el-&lt;br&gt;producerande foretag i Östersjöområdet, visar på betydande fördelar,&lt;br&gt;bl.a. i form av minskade utsläpp av försurande ämnen som ett resultat av&lt;br&gt;minskad användning av svavelhaltiga bränslen. För att fullt ut ta tillvara&lt;br&gt;de fördelar den ökade elhandeln erbjuder krävs en ytterligare samordning&lt;br&gt;av krav på utsläppsrestriktioner när det gäller t.ex. svavel inom Norden&lt;br&gt;och närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s försumingsstrategi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU har under de senaste åren fatt en allt större betydelse för arbetet med&lt;br&gt;luftföroreningar i Sverige. På svenskt initiativ har EG-kommissionen&lt;br&gt;utarbetat en strategi som syftar till att kraftigt begränsa utsläppen av för-&lt;br&gt;surande ämnen. Det långsiktiga miljömålet för försumingsstrategin, ett&lt;br&gt;mål som också slagits fast i EU:s femte miljöhandlingsprogram, är att&lt;br&gt;den kritiska belastningen inte skall överskridas någonstans i unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I försumingsstrategin föreslås ett antal åtgärder. Ett centralt förslag är&lt;br&gt;att nationella tak på utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak&lt;br&gt;skall sättas per land för år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försumingsstrategin innehåller vidare förslag om att revidera direkti-&lt;br&gt;vet om svavelhalten i vissa flytande bränslen (93/12/EEG) samt revide-&lt;br&gt;ring av direktivet om stora förbränningsanläggningar (88/609/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna som föreslås i EU:s försumingsstrategi är omfattande och&lt;br&gt;kostsamma för många medlemsstater. Kommissionen har uppskattat&lt;br&gt;kostnaderna under antagandet att enbart tekniska åtgärder genomförs, till&lt;br&gt;ca 7 miljarder ecu år 2010 för EU totalt. För Sverige uppgår den prelimi-&lt;br&gt;närt beräknade kostnaden till 163 miljoner ecu år 2010. De största kost-&lt;br&gt;naderna bärs av länder som Storbritannien, 2,7 miljarder ecu och Tysk-&lt;br&gt;land, 2,6 miljarder ecu. Det är dock viktigt att notera att kostnaderna san-&lt;br&gt;nolikt är överskattade, vilket beror på att den modell som kommissionen&lt;br&gt;använt för att beräkna kostnader inte kan ta hänsyn till ett antal faktorer&lt;br&gt;såsom åtgärder kopplade till t.ex. byte av bränsle (från kol och olja till&lt;br&gt;naturgas), energieffektivisering och omstrukturering av de energikrävan-&lt;br&gt;de sektorerna, utan bara kan beräkna kostnader på åtgärder av teknisk&lt;br&gt;karaktär. Övergången från kol till gas är mycket omfattande, särskilt in-&lt;br&gt;om den el- och värmeproducerande sektom i Västeuropa, och innebär&lt;br&gt;oftast en kostnadsfri minskning av svavelinnehållet i rökgaserna. Nyttan&lt;br&gt;av att genomföra strategin har av kommissionen uppskattats till 20 mil-&lt;br&gt;jarder ecu år 2010. De dominerande ekonomiska fördelarna i den värde-&lt;br&gt;ringen är förbättring av människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försumingsstrategin kommer att innebära långtgående förbättringar för&lt;br&gt;Sverige utöver de som uppnås om andra svavelprotokollet efterlevs. År&lt;br&gt;1990 utsattes ca 50 % av Sveriges skogar och sjöar för ett surt nedfall&lt;br&gt;som översteg den kritiska belastningen. År 2010 kommer mindre än 5 %&lt;br&gt;av Sveriges yta att utsättas för en belastning av försurande nedfall som&lt;br&gt;överskrider den kritiska belastningen om de utsläppsmål och åtgärder&lt;br&gt;som föreslås i EU:s försumingsstrategi realiseras. Det är enligt regering-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens mening viktigt att Sverige fortsätter att verka aktivt i arbetet med att Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;följa upp och driva igenom förslagen i strategin. Sverige bör också verka&lt;br&gt;för att ytterligare åtgärder vidtas för att nå det slutliga målet om att kri-&lt;br&gt;tiska belastningar skall underskridas i hela Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s försumingsarbete har även betydelse för de länder i Central- och&lt;br&gt;Östeuropa som ansöker om medlemskap i EU. Antagandet och tillämp-&lt;br&gt;ningen av EU:s lagstiftning på området, särskilt gällande utsläpp från&lt;br&gt;stora förbränningsanläggningar och svavelhalt i oljor, kommer att medfö-&lt;br&gt;ra positiva effekter för försurningen i Sverige. Det framgår av betänkan-&lt;br&gt;det Miljön i ett utvidgat EU (SOU 1997:149). Utredningen visar att ut-&lt;br&gt;släppsminskningar i Polen och Tjeckien har störst betydelse för Sverige.&lt;br&gt;Ett medlemskap i EU kan påskynda åtgärder som minskar försurande&lt;br&gt;utsläpp i dessa länder. De sydöstra delarna av Sverige skulle särskilt&lt;br&gt;gynnas av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s försumingsstrategi har remissbehandlats. Samtliga remissinstan-&lt;br&gt;ser instämmer i stort med kommissionens meddelande&lt;br&gt;(Försumingsstrategin KOM (97)88 En strategi för att motverka försur-&lt;br&gt;ning) och anser att problemet med försurning måste lösas genom inter-&lt;br&gt;nationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.2 Kalkningsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket och länsstyrelsen skall ta&lt;br&gt;fram en detaljerad nationell plan av hur kalkningsverksamheten skall&lt;br&gt;läggas upp och dimensioneras den kommande tioårsperioden. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten skall vara att säkerställa den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;nyttjandet av sjöar och vattendrag. Reglerna om statsbidrag till kalk-&lt;br&gt;ning har ändrats för att ge Naturvårdsverket ett mer uttalat ansvar för&lt;br&gt;styrning av länsstyrelsernas arbete med planering, uppläggning och&lt;br&gt;genomförande av kalkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande bidragssystemet med statsbidrag bör bibehållas, lik-&lt;br&gt;som nuvarande redovisningssystem och utbetalningsrutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning (Naturvårdsverket, Nationell plan för kalkningsverk-&lt;br&gt;samheten, dnr M96/4110/5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna anser att Na-&lt;br&gt;turvårdsverkets rapport utgör en bra grund för vidare arbete med den&lt;br&gt;slutliga nationella planen. Flera instanser påpekar att mycket arbete kvar-&lt;br&gt;står innan en konkret plan finns. En majoritet av remissinstanserna anser&lt;br&gt;att en ökad samordning inom avrinningsområdena är bra. Flertalet re-&lt;br&gt;missinstanser delar Naturvårdsverkets bedömning att det nuvarande bi-&lt;br&gt;dragssystemet bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den minskade svavelbelastning-&lt;br&gt;en är sannolikt förklaringen till att försurningsläget i svenska sjöar har&lt;br&gt;förbättrats något under 1990-talet. Fortfarande är dock ca 12 000 sjöar&lt;br&gt;försurade och behovet av kalkning kommer att finnas kvar under många&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år. Enligt regeringens uppfattning bör Naturvårdsverket fortsätta arbetet Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tillsammans med länsstyrelserna att, bl.a. utifrån den bedömningsmall&lt;br&gt;som finns, ta fram en detaljerad nationell plan över hur verksamheten&lt;br&gt;skall läggas upp och dimensioneras över den kommande tioårsperioden&lt;br&gt;för att bevara den biologiska mångfalden och bibehålla möjligheterna till&lt;br&gt;nyttjande av sjöar och vattendrag. I sydvästra Sverige är mark och vatten&lt;br&gt;kraftigt försurad. Regeringen gör den bedömningen att det här behövs ett&lt;br&gt;samlat grepp om problemet med försurningen. I den nationella planen&lt;br&gt;bör det därför ingå att Naturvårdsverket och länsstyrelserna tillsammans&lt;br&gt;med Skogsstyrelsen beskriver hur ett kalknings- och vitaliseringsprogram&lt;br&gt;för mark och vatten i sydvästra Sverige bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med den nationella planen beräknas pågå under år 1998 och&lt;br&gt;fram till halvårsskiftet år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen beslutat om ändring i förordningen (1982:840)&lt;br&gt;om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag varigenom Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har getts ökade möjligheter att styra verksamheten för hur&lt;br&gt;kalkningsverksamheten skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Naturvårdsverket att länsstyrelserna tills&lt;br&gt;vidare skall ha ansvar för verksamheten, att deras arbete med kalknings-&lt;br&gt;planer bör samordnas regionalt och att det nuvarande systemet för stats-&lt;br&gt;bidrag, med nivåerna 85, 95 och 100 % bidrag, bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör också det nuvarande redovisnings-&lt;br&gt;systemet och utbetalningsrutinema bibehållas i enlighet med Naturvårds-&lt;br&gt;verkets utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klimat&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder inom klimatområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Insatser mot globala klimatförändringar är&lt;br&gt;fortsatt viktiga för att uppnå de mål som har fastställts i FN:s ramkon-&lt;br&gt;vention om klimatförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parlamentariskt sammansatt kommitté skall tillsättas som, med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i riksdagens beslut om klimat- och energipolitiken samt Sve-&lt;br&gt;riges ansvar för EU:s gemensamma åtagande, skall ha till uppgift att på&lt;br&gt;basis av resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto pre-&lt;br&gt;sentera förslag till delmål och en strategi med åtgärdsprogram som lägger&lt;br&gt;stor vikt vid kostnadseffektivitet. Som stöd tillä kommittén skall en sär-&lt;br&gt;skild utredare granska hur de s.k. flexibla mekanismerna i Kyotoproto-&lt;br&gt;kollet för balansering av utsläpp mellan protokollets parter kan introdu-&lt;br&gt;ceras i Sverige. Frågan om etappmål avseende utsläppen av koldioxid&lt;br&gt;från transporter har behandlats i den transportpolitiska propositionen&lt;br&gt;(prop. 1997/98:56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den svenska politiken i klimat-&lt;br&gt;frågor grundar sig på riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993 (prop.&lt;br&gt;1992/93:179, bil. 1, s. 33, bet. 1992/93 JoU19, rskr. 1992/93:361). Som&lt;br&gt;mål angavs att utsläppen av koldioxid från fossila källor skall stabiliseras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på 1990 års nivå, senast år 2000. Riksdagen beslutade vid detta tillfälle Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;att utsläppen av koldioxid från fossila källor efter år 2000 skulle minska.&lt;br&gt;I samband med beslutet uttalade Jordbruksutskottet att det är av vikt att&lt;br&gt;snarast fastställa mål for klimatarbetet efter år 2000 och att utarbeta för-&lt;br&gt;slag for att nå dessa mål. Riksdagen anslöt sig också till regeringens be-&lt;br&gt;dömning att vid den närmare utformningen av en svensk klimatstrategi&lt;br&gt;måste jämförelser göras med faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för&lt;br&gt;att undvika att Sverige påtar sig en väsentligt större ekonomisk börda än&lt;br&gt;våra konkurrentländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga riktlinjer för det svenska internationella agerandet har också&lt;br&gt;redovisats i regeringens skrivelse till riksdagen hösten 1996 om Sveriges&lt;br&gt;internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2), rege-&lt;br&gt;ringens skrivelse om ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13) samt de rikt-&lt;br&gt;linjer för energipolitiken och den strategi för minskad klimatpåverkan&lt;br&gt;från energisektorn som riksdagen beslutat om den 10 juni 1997 (prop.&lt;br&gt;1996/97:84 avsnitt 11, bet. 1996/97 NU12, rskr. 1996/97:212).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter riksdagens beslut 1993 om klimatpolitiken har nya frågor aktua-&lt;br&gt;liserats och andra omständigheter tillkommit som då inte behandlades.&lt;br&gt;Sverige är sedan 1995 medlem av den Europeiska unionen vilket ställer&lt;br&gt;förändrade villkor men också öppnar nya möjligheter för såväl vårt na-&lt;br&gt;tionella som internationella deltagande i klimatarbetet. En ny överens-&lt;br&gt;kommelse om industriländernas utsläpp av växthusgaser för tidsperioden&lt;br&gt;2010 har nyligen träffats i Kyoto vid klimatkonventionens tredje parts-&lt;br&gt;möte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa förhållanden skall regeringen tillkalla en par-&lt;br&gt;lamentariskt sammansatt kommitté som far till uppgift att på basis av&lt;br&gt;resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto och mot&lt;br&gt;bakgrund av EU:s gemensamma åtagande, presentera delmål och en&lt;br&gt;strategi med åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid kostnadseffektivi-&lt;br&gt;tet. Utgångspunkten för programmet är riksdagens beslut om klimat- och&lt;br&gt;energipolitiken samt Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande.&lt;br&gt;Som stöd tillä kommittén skall en särskild utredare granska hur de s.k.&lt;br&gt;flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet för balansering av utsläpp&lt;br&gt;mellan protokollets parter kan introduceras i Sverige. Regeringens be-&lt;br&gt;dömning om etappmål avseende utsläppen av koldioxid från transporter&lt;br&gt;har behandlats i den transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klimatpåverkande utsläpp - sårbarheten i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att insatser mot globala klimatförändringar fortsatt&lt;br&gt;är viktiga för att uppnå de mål som har fastställts i FN:s ramkonvention&lt;br&gt;om klimatförändringar. Hotet om en klimatförändring har vuxit fram som&lt;br&gt;ett globalt miljöproblem av stor politisk betydelse under det senaste årti-&lt;br&gt;ondet även om forskarna i dag bara kan ge en grov bild av vad som kan&lt;br&gt;karaktärisera framtida klimatförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en betydande tröghet när effekten av dagens utsläpp av växt-&lt;br&gt;husgaser visar sig. Merparten av den koldioxid vi släpper ut i atmosfären&lt;br&gt;i dag kommer fortfarande att finnas kvar om 50 år och en betydande del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stannar kvar ända fram på 2100-talet. Detta innebär att vi ännu inte kan Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;överblicka effekterna på klimatsystemet av dagens utsläpp. Enligt den&lt;br&gt;mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) kommer koldioxid-&lt;br&gt;halten i atmosfären att ha fördubblats i slutet av nästa århundrade, jäm-&lt;br&gt;fört med koncentration före industrialismens början, om de globala ut-&lt;br&gt;släppen av koldioxid förblir desamma som i dag. Därför är det enligt re-&lt;br&gt;geringens bedömning angeläget att tidiga åtgärder för att reducera ut-&lt;br&gt;släppen vidtas med tanke på klimatsystemets tröghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att kunskapen har ökat väsentligt de senaste åren, är det mycket&lt;br&gt;svårt att förutsäga effekterna på ett visst ekosystem eller inom en region.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har i rapporten Effekter av ett förändrat klimat,&lt;br&gt;(rapport nr 4458), sammanfattat vad som kan sägas beträffande påverkan&lt;br&gt;på Sverige. Våra subarktiska ekosystem är känsliga eftersom det tar lång&lt;br&gt;tid för dem att bildas, tillväxten är långsam och reproduktionen oregel-&lt;br&gt;bunden. Klimatförändringar kan t.ex. påverka fjälltrakternas biologiska&lt;br&gt;mångfald. Anpassningsförmågan hos dessa ekosystem är begränsad. Ös-&lt;br&gt;tersjön är ett annat sårbart område, vars unika brackvattensystem kan&lt;br&gt;komma att försvagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Känslighetsanalysen avseende tekniska system pekar på att korrosio-&lt;br&gt;nen av metallkonstruktioner och i byggnader skulle kunna öka i såväl&lt;br&gt;mildare och fuktigare klimat, som i ett mildare klimat med bibehållen&lt;br&gt;nederbörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sammantagna resultatet av känslighetsanalysen för tekniska system&lt;br&gt;och den eventuella inverkan ett mildare klimat skulle medföra, visar att i&lt;br&gt;ett kortare perspektiv bedöms inga större förändringar ske som skulle&lt;br&gt;innebära ökad risk för människan. För ett längre perspektiv är det dock&lt;br&gt;viktigt att redan i dag skaffa ökad kunskap och handlingsberedskap för&lt;br&gt;de tänkbara effekter som kan uppstå vid ett ändrat klimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av växthusgaser i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste växthusgaserna är koldioxid, metan, dikväveoxid, samt&lt;br&gt;stabila fluorkarboner och svavelhexafluorid. Den relativa växthuseffek-&lt;br&gt;ten av utsläpp kan uttryckas som GWP (Global Warming Potential) för&lt;br&gt;en viss tidsperiod, vanligen 20, 100 eller 500 år. Växthusgaserna kan på&lt;br&gt;detta sätt uttryckas som koldioxidekvivalenter och adderas för att få ett&lt;br&gt;mått på den sammantagna växthuseffekten. I 100 års perspektivet svarar&lt;br&gt;koldioxid för ca 80 % av de sammanlagda utsläppen i Sverige. Övriga&lt;br&gt;växthusgaser som ingår i Kyotoprotokollet är metan, dikväveoxid, fluor-&lt;br&gt;karboner (HFC- och FC-föreningar) och svavelhexafluorid. Utsläppen av&lt;br&gt;koldioxid från fossila källor kommer från transportsektorn, energisektorn&lt;br&gt;och tillverkningsindustrin i ungefär lika stora andelar. Utsläppen har&lt;br&gt;minskat med nära hälften sedan år 1970. De flesta andra länder har haft&lt;br&gt;en motsatt utveckling. De svenska utsläppen av koldioxid per capita eller&lt;br&gt;per BNP är numera bland de lägsta inom OECD-ländema. Däremot är&lt;br&gt;energiförbrukningen per capita bland de högsta i Europa, något som far&lt;br&gt;tillskrivas vår energiintensiva basindustri och vårt kalla klimat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är de dominerande källorna för metan kommunala avfallsde- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ponier och djurskötseln (idisslare och gödselhantering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metodik för att beräkna utsläpp av dikväveoxid (lustgas) är bristfällig.&lt;br&gt;Förbränning av bränslen och emission från transportsektorn är de vikti-&lt;br&gt;gaste källorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanligast förekommande HFC-föreningen är HFC-134a med det&lt;br&gt;kemiska namnet tetrafluoretan. För närvarande svarar HFC-134a för mer&lt;br&gt;än 90 % av användningen av HFC-föreningama i Sverige. Användningen&lt;br&gt;av HFC-föreningar kommer att öka inom hela kylsektom framöver.&lt;br&gt;HFC-föreningar används också som biåsmedel i vissa plastprodukter och&lt;br&gt;i viss utsträckning som brandskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningsområden för FC-föreningar är i högspänningsbrytare,&lt;br&gt;livsmedelsmaskiner, laboratorieutrustningar m.m. En växande marknad&lt;br&gt;är användningen inom textilområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av svavelhexafluorid (SF&lt;sub&gt;6&lt;/sub&gt;) är hittills framför allt be-&lt;br&gt;gränsad till elsektorn där den bl.a. används som isolergas i ställverk, iso-&lt;br&gt;ler- och kylmedia i transformatorer samt isoler- och brytmedium i ström-&lt;br&gt;brytare för både hög- och mellanspänning. Svavelhexafluorid används&lt;br&gt;även i metallurgisk industri som skyddsgas vid gjutning av magnesium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgående är statistiken för utsläpp av andra växthusgaser än kol-&lt;br&gt;dioxid mer osäker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av gaser balanseras delvis av vårt upptag av koldioxid i&lt;br&gt;skogsekosystemen, s.k. sänkor. Under 1990-talet har tillväxten i de&lt;br&gt;svenska skogarna varit avsevärt större än avverkningen. En betydande&lt;br&gt;virkesreserv i form av bundet koldioxid håller därför på att byggas upp.&lt;br&gt;En betydande mängd kol finns också bundet i mark och sediment. Kun-&lt;br&gt;skapen om storleken och förändringen av dessa kolförråd är dock osäker&lt;br&gt;och ytterligare forskning behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot klimatpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens nuvarande huvudsakliga strategi för att nå koldioxidmålet är&lt;br&gt;att begränsa användningen av fossila bränslen och ersätta dem med för-&lt;br&gt;nybara energikällor samt en bättre hantering och ett effektivare utnytt-&lt;br&gt;jande av energin. För att främja och stimulera introduktionen av fömyba-&lt;br&gt;ra energikällor och ökad effektivitet i energianvändningen, har riksdagen&lt;br&gt;vid flera tillfallen beslutat om program för energihushållning och främ-&lt;br&gt;jande av biobränslen, vindkraft och solenergi. Senast i riksdagens energi-&lt;br&gt;politiska beslut angavs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt&lt;br&gt;uthålligt energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97 NU12, rskr.&lt;br&gt;1996/97:212). I energiomställningsprogrammet ingår bl.a. en satsning på&lt;br&gt;anslutning av elvärmda byggnader till fjärrvärmenäten och konvertering&lt;br&gt;från elvärme till uppvärmning med bränsle. Bidrag till installation av&lt;br&gt;utrustning som medför en minskning av eleffektuttaget lämnas till ägare&lt;br&gt;av småhus med elvärme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare ges stöd till investeringar i vindkraftverk, småskaliga vatten-&lt;br&gt;kraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investeringsstöden kompletteras med stöd till upphandling av ny elpro-&lt;br&gt;duktionsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningen med energi stimuleras genom information, utbildning,&lt;br&gt;teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och cer-&lt;br&gt;tifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energi-&lt;br&gt;system förstärks och koncentreras. Energiforskningen ges ökade resurser&lt;br&gt;och far en delvis ny inriktning där forskning om energisystemet och det&lt;br&gt;internationella samarbetet med särskilt länderna i Östersjöregionen beto-&lt;br&gt;nas. Stödet till branschgemensam forskning och utvecklingen av ny ener-&lt;br&gt;giteknik i företag och branscher förstärks genom att Energiteknikfonden&lt;br&gt;tillförs ytterligare medel. Ett energiteknikbidrag införs för att stödja&lt;br&gt;energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i föll skala och&lt;br&gt;demonstreras med reducerad risk för företagen. Det energipolitiska be-&lt;br&gt;slutet innefattade också en strategi för minskad klimatpåverkan från&lt;br&gt;energisektorn. Ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete kring Ös-&lt;br&gt;tersjön utvecklas och omfattar energieffektivisering och övergång till&lt;br&gt;fömybara energikällor i Baltikum och Östeuropa. Sådana energipolitiskt&lt;br&gt;motiverade internationella insatser är en viktig del i strategin för en&lt;br&gt;minskad klimatpåverkan från energisektorn och för den svenska klimat-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom energi- och transportområdena har viktiga styrmedel varit skatter&lt;br&gt;och bidrag. Sedan oljekriserna i början på 1970-talet har energibeskatt-&lt;br&gt;ningen använts för att minska fossilbränsleanvändningen och därmed&lt;br&gt;förknippade utsläpp. Från och med januari 1991 halverades energiskatten&lt;br&gt;samtidigt som en koldioxidskatt infördes. Skatten infördes samtidigt&lt;br&gt;med en omfattande större skattereform som syftade till att minska skat-&lt;br&gt;terna på inkomster och kapital och öka dem på miljön. Mervärdeskatt tas&lt;br&gt;sedan dess ut på all användning av energi. För närvarande pågår inom&lt;br&gt;regeringskansliet en översyn av energibeskattningen. Översynen beräk-&lt;br&gt;nas vara slutförd kring årsskiftet 1998/99, med sikte på en proposition&lt;br&gt;våren 1999. Ambitionen är att skapa ett enklare och mer överskådligt&lt;br&gt;system med en klarare uppdelning mellan skatternas fiskala och miljösty-&lt;br&gt;rande roller. En utgångspunkt för översynen är bl.a. att biobränslen gyn-&lt;br&gt;nas framför fossila bränslen samtidigt som industrins konkurrenskraft&lt;br&gt;inte skall äventyras och att skattesystemet skall styra mot de mål som&lt;br&gt;uttalats i den energipolitiska propositionen. En ökad miljörelatering av&lt;br&gt;skattesystemet skall eftersträvas och i översynen ingår även att behandla&lt;br&gt;frågan om hur naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall&lt;br&gt;beaktas i energibeskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom transportsektorn har skatten på bensin höjts och forsknings- och&lt;br&gt;utvecklingsarbetet har intensifierats. Under 1990-talet har två breda pro-&lt;br&gt;gram i Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) regi, som gäller&lt;br&gt;användningen av alternativa bränslen, startats. Det ena programmet har&lt;br&gt;koncentrerats på användningen på biobaserade drivmedel, det andra på&lt;br&gt;användningen av el- och hybridfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ännu inte vidtagits några åtgärder inom jordbruket vars uttala-&lt;br&gt;de syfte är att minska produktionen av växthusgaser. Vissa av de åtgärder&lt;br&gt;som har vidtagits av andra skäl har dock även effekt på växthusgaserna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på sådana är åtgärder mot kväveläckage. Med dagens kunskap&lt;br&gt;är det dock osäkert att ange i kvantitativa termer hur åtgärderna påverkar&lt;br&gt;avgången av metan respektive dikväveoxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många åtgärder som sedan 1990 satts in inom skogsnäringen påverkar&lt;br&gt;kolbalansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klimatkonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s ramkonvention (SÖ 1993:13) om klimatförändringar underteckna-&lt;br&gt;des av 156 länder i anslutning till den s.k. Riokonferensen år 1992. I&lt;br&gt;början av år 1998 hade 174 länder ratificerat, godkänt eller anslutit sig&lt;br&gt;till konventionen. Efter godkännande av riksdagen i samband med 1993&lt;br&gt;års klimatpolitiska beslut, ratificerade Sverige konventionen i juni 1993.&lt;br&gt;Konventionen trädde i kraft år 1994. Konventionen innebär inte några&lt;br&gt;kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden för enskilda länder. Sverige har&lt;br&gt;dock i likhet med andra länder uttalat ett nationellt mål för utsläppsbe-&lt;br&gt;gränsningar av koldioxid och andra växthusgaser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har förhandlingar pågått inom konventionen i&lt;br&gt;syfte att fastställa ett protokoll vid det tredje partsmötet för konventio-&lt;br&gt;nen. Förhandlingarna har ägt rum inom Berlinmandatets ad hoc-grupp&lt;br&gt;(AGBM), en förhandlingsgrupp som tillsattes av det första partsmötet i&lt;br&gt;Berlin 1995. Vid mötena i AGBM har ett avtal förberetts om bindande&lt;br&gt;utsläppsreduktioner för alla industriländer samt gemensamma åtgärder&lt;br&gt;för att bekämpa klimatförändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU har under det globala förhandlingsarbetet varit drivande i arbetet. I&lt;br&gt;en särskild arbetsgrupp under EU:s ministerråd har gemenskapens stånd-&lt;br&gt;punkter i de fortsatta förhandlingarna förberetts. Det tredje partsmötet&lt;br&gt;ägde rum i Kyoto i slutet av år 1997. Kyotoprotokollet är ett betydelse-&lt;br&gt;fullt första steg för att uppnå de mål som har fastställts i FN:s ramkon-&lt;br&gt;vention om klimatförändringar. Protokollet omfattar växthusgaserna kol-&lt;br&gt;dioxid, metan, dikväveoxid (lustgas), fluorkarboner (HFC- och FC-&lt;br&gt;föreningar) samt svavelhexafluorid (SF&lt;sub&gt;6&lt;/sub&gt;). Gaserna skall vägas samman&lt;br&gt;med hänsyn till deras påverkan på växthuseffekten. Enligt protokollet&lt;br&gt;skall de faktorer användas som den mellanstatliga panelen för klimatför-&lt;br&gt;ändringar (IPCC) har utarbetat för tidsperioden 100 år. Sammanlagt in-&lt;br&gt;nebär protokollets åtaganden en minskning av utsläppen av dessa gaser&lt;br&gt;med 5,2 % från 1990 års nivå för industriländerna. Parternas åtaganden&lt;br&gt;skall uppnås under perioden 2008-2012. EU har åtagit sig att gemen-&lt;br&gt;samt minska utsläppen för gaserna med 8 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyotoprotokollet innehåller flera olika mekanismer som innebär att&lt;br&gt;länder kan göra investeringar utomlands och under vissa omständigheter&lt;br&gt;få räkna sig utsläppsreduktionema till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyotoprotokollet innebär också en skyldighet för länderna att ta hän-&lt;br&gt;syn till upptaget av koldioxid i s.k. sänkor, dvs främst en varaktig ökning&lt;br&gt;av koldioxidupptaget till följd av växternas fotosyntes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har påbörjat en detaljerad granskning av Kyotoprotokollet,&lt;br&gt;och deltar också aktivt inom EU för att utarbeta gemensamma EU-&lt;br&gt;positioner i de utestående frågorna som skall behandlas vid Klimatkon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventionens fjärde partsmöte i november 1998. Eftersom många frågor Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;som rör implementeringen av protokollet skall avgöras först då, kommer&lt;br&gt;troligen ratifikationsprocessen att vara utdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU har tidigare deklarerat sin avsikt att uppfylla åtaganden gentemot&lt;br&gt;det kommande protokollet gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla. I för-&lt;br&gt;handlingarna fick EU gehör för denna möjlighet, i protokollet finns en&lt;br&gt;artikel som reglerar sådana samarbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet i EU har tidigare beslutat att den slutliga bördefördel-&lt;br&gt;ningen av EU:s gemensamma åtagande skall fastställas efter Kyoto. Un-&lt;br&gt;der våren kommer således nya förhandlingar att äga rum inom EU i syfte&lt;br&gt;att fastställa en slutlig bördefördelning. I denna bördefördelning kommer&lt;br&gt;det att slås fast hur stor del av EU:s gemensamma åtagande som skall&lt;br&gt;bäras av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bioenergifrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen utgör merparten av&lt;br&gt;Sveriges bidrag till den befarade globala klimatförändringen. Omställ-&lt;br&gt;ningen av energisystemet till en ekonomiskt och ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling far därför stor betydelse för Sveriges insatser mot klimatföränd-&lt;br&gt;ringar. Att främja ett effektivt energiutnyttjande och stimulera en fortsatt&lt;br&gt;övergång till fömybara energislag är viktiga inslag i omställningen från&lt;br&gt;klimatpolitisk utgångspunkt. Av fossila bränslen ger naturgasen de lägsta&lt;br&gt;specifika utsläppen av koldioxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av biobränslen är alltså viktig för att minska utsläppen&lt;br&gt;av växthusgaser i framtiden. Det finns dock fortfarande en rad frågor om&lt;br&gt;tillgången i framtiden. Det är bl.a. inte helt klart hur mycket bioenergi&lt;br&gt;som kan tas ut ur skogen utan att markens långsiktiga produktionsförmå-&lt;br&gt;ga hämmas. Vidare måste det övervägas hur stora arealer som kan bli&lt;br&gt;aktuella för odling av energigrödor. I bägge fallen måste biobränslena&lt;br&gt;produceras utan att den biologiska mångfalden skadas. Betydelsen av&lt;br&gt;Kyotoprotokollets bestämmelser kring upptag av koldioxid i s.k. sänkor&lt;br&gt;behöver också analyseras ytterligare. När det gäller alternativa drivmedel&lt;br&gt;hänvisas till avsnitt 7.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och NUTEK har i sin rapport Effekter av ökad&lt;br&gt;biobränsleanvändning (1996) dragit slutsatsen att de ekologiska restrik-&lt;br&gt;tionerna inte behöver bli bindande för biobränsleuttaget. I stället är det&lt;br&gt;utbud och efterfrågan som styr hur stor användningen blir. Samma slut-&lt;br&gt;sats har tidigare dragits av Biobränslekommissionen (NI991:11) i betän-&lt;br&gt;kandet Biobränslen för framtiden (SOU 1992:90) och Energikommissio-&lt;br&gt;nen (NI994:04) i betänkandet Omställning av energisystemet (SOU&lt;br&gt;1995:139).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biobränsleanvändningen påverkas i hög grad av produktionskostnader,&lt;br&gt;priser och skatter. Det finns därför anledning att göra en analys av den&lt;br&gt;priskonkurrens som finns mellan olika bränslen respektive med importe-&lt;br&gt;rad biomassa och all annan form av icke skattepliktiga bränslen som av-&lt;br&gt;fall, returflis, bildäck m.m. Denna fråga utreds inom ramen för översynen&lt;br&gt;av energiskattesystemet. Skogsindustrins utveckling samt mål och medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom det jordbrukspolitiska området påverkar också prisbilden. Använd-&lt;br&gt;ningen av biobränslena i olika sektorer beror i dag i hög grad av relativ-&lt;br&gt;priserna, som i sin tur påverkas av de olika styrmedlen på energipoliti-&lt;br&gt;kens område. Detta studeras i den nyss nämnda översynen av energis-&lt;br&gt;kattesystemet och har också belysts av Kretsloppsdelegationen som i sitt&lt;br&gt;tilläggsdirektiv (dir. 1996:87) har fatt i uppgift att inventera framlagda&lt;br&gt;förslag till utnyttjande av biomassa. Resultaten har nyligen lagts fram i&lt;br&gt;en rapport till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett storskaligt utnyttjande av biobränslen för att reducera koldioxidut-&lt;br&gt;släppen kommer att påverka jord- och skogsbruket. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att en sådan bränsleproduktion kan ske på ett miljömässigt bra sätt. Ett&lt;br&gt;ökat uttag av skogsbränslen från skogen måste ske under beaktande av&lt;br&gt;skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga och så att den biologiska&lt;br&gt;mångfalden bevaras. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har&lt;br&gt;finansierat ett program för att belysa effekterna av askåterföring och en&lt;br&gt;ökad användning av biobränslen. Skogsstyrelsen kommer på basis av de&lt;br&gt;nya forskningsresultaten efter samråd med övriga myndigheter att revide-&lt;br&gt;ra sina riktlinjer för uttag av skogsbränslen och lämna förslag till riktlin-&lt;br&gt;jer för askåterföring. Riktlinjerna väntas vara klara under 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på de behov som finns för att utnyttja olika former av bioe-&lt;br&gt;nergi för att kunna uppnå klimat- och energipolitiska mål finns det an-&lt;br&gt;ledning att i ovan nämnda utredning som syftar till att ta fram ett åt-&lt;br&gt;gärdsprogram mot klimatförändringar även klarlägga inom vilka använd-&lt;br&gt;ningsområden fömybara energikällor bör utnyttjas för att ge störst nytta i&lt;br&gt;förhållande till kostnaderna. Kommittén skall också analysera förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för en ökad användning av bioenergi. Förslag om styrmedel&lt;br&gt;skall vara förenliga med miljö-, transport-, energi-, skogs-, och närings-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.2 Energiskog&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De medel som under utgiftsområde 23, anslag B12&lt;br&gt;Kompletterande åtgärder inom jordbruket är avsatta för anläggningsstöd&lt;br&gt;för energiskog skall även kunna utnyttjas för andra åtgärder i syfte att&lt;br&gt;stimulera energiskogsodling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens förslag: Odling av energiskog bidrar positivt&lt;br&gt;till att minska växthusgaser, både genom att öka tillgången på fömybar&lt;br&gt;energi och genom att under växtperioden binda koldioxid. År 1997 intro-&lt;br&gt;ducerades ett nationellt finansierat anläggningsstöd inom ramen för rå-&lt;br&gt;dets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av&lt;br&gt;ett stödsystem till producenter av vissa jordbruksgrödor. För stödet har&lt;br&gt;beräknats 10 miljoner kronor per år under åren 1997 t.o.m. 2000. Detta&lt;br&gt;stöd har hittills endast utnyttjats marginellt, eftersom nyplanteringen av&lt;br&gt;energiskog minskat kraftigt de senaste åren. För att stimulera lantbrukar-&lt;br&gt;nas intresse för energiskogsodling är det nödvändigt att dessa medel får&lt;br&gt;disponeras även för andra åtgärder i syfte att uppmuntra till en fortsatt&lt;br&gt;energiskogsplantering. Det bör ankomma på regeringen att, efter hörande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller beslut av EG-kommissionen, besluta om den närmare utformningen Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Näringslivets och konsumenternas roll i&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;miljöarbetet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hållbara produktions- och konsumtionsmönster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Staten bör skapa tydliga och samhällseko-&lt;br&gt;nomiskt effektiva spelregler för näringsliv och konsumenter. Därige-&lt;br&gt;nom kan bl.a. kunder, leverantörer och finansiärer lättare medverka i&lt;br&gt;omställningen till ett hållbart samhälle utifrån bl.a. ekologisk synvin-&lt;br&gt;kel. Staten bör underlätta spridning av miljöinformation i den mån&lt;br&gt;detta inte sker på marknaden. Staten bör vidare följa informationens&lt;br&gt;kvalitet samt stimulera utveckling och marknadsintroduktion av mil-&lt;br&gt;jöanpassade tekniker och produkter. Som underlag för regeringens&lt;br&gt;ställningstaganden bör en kontinuerlig dialog föras med parterna på de&lt;br&gt;olika marknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK bör ges i uppdrag att lämna förslag till utformning och fi-&lt;br&gt;nansiering av det fortsatta arbetet med stöd till små och medelstora fö-&lt;br&gt;retag med miljörelaterad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Både konsumtion och produk-&lt;br&gt;tion ger upphov till betydande miljöeffekter. Effekterna är både direkta, i&lt;br&gt;form av t.ex. utsläpp och avfall från enskilda verksamheter och konsu-&lt;br&gt;menter, och indirekta genom att konsumenter och producenter inbördes&lt;br&gt;påverkar varandras beteende inom marknadens ramar. Regeringen anser&lt;br&gt;att arbetet med att uppnå de miljömål som beskrivs i kapitel 4 måste in-&lt;br&gt;nefatta en strävan att minska den direkta miljöpåverkan från konsumtion&lt;br&gt;och produktion och att påverka marknadens sätt att fungera i riktning mot&lt;br&gt;ökad ekologisk hållbarhet. Marknadens funktionssätt kan bl.a. påverkas&lt;br&gt;av marknadsinriktade styrmedel, som t.ex. ekonomiska styrmedel, of-&lt;br&gt;fentlig upphandling, teknikupphandling, miljömärkning och miljöcertifi-&lt;br&gt;ering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler av tillståndskaraktär och ekonomiska styrmedel har länge ut-&lt;br&gt;gjort ramen för marknadsaktörernas agerande genom att styra vad som är&lt;br&gt;tillåtet respektive lönsamt för företag att göra. Det senaste decenniet har&lt;br&gt;emellertid samspelet mellan marknadens parter gjort att många företag&lt;br&gt;går längre än vad som krävs enligt gällande regler i arbetet med att mi-&lt;br&gt;nimera miljöpåverkan av företagens produktion och produkter. Detta&lt;br&gt;skapar delvis nya förutsättningar för miljöpolitiken. Företagens och de&lt;br&gt;enskilda konsumenternas roller och ansvar har bl.a. analyserats i Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport Strategi för kretsloppsanpassade material och&lt;br&gt;varor (rapport 1997:14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens roll i förhållande till marknaden är i första hand att skapa tydli- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ga spelregler. Regeringens nyligen framlagda förslag till miljöbalk är en&lt;br&gt;bas i detta arbete. Vidare bör användning av marknadsbaserade styrmedel&lt;br&gt;av olika slag ökas i den mån dessa kan bidra till att miljömålen nås på ett&lt;br&gt;effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag, enskilda konsumenter och myndigheter har olika roller och&lt;br&gt;utifrån dessa olika möjligheter att påverka utvecklingen. Konsumenterna&lt;br&gt;och hushållen kan påverka produktionen genom att efterfråga miljöan-&lt;br&gt;passade produkter och tjänster. Vid sidan av intresset för enskilda pro-&lt;br&gt;dukters miljöegenskaper växer även konsumenternas intresse för företa-&lt;br&gt;gens miljöanseende i stort, vilket bidrar till att driva på företagens miljö-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inköp som görs av professionella upphandlare inom privata företag och&lt;br&gt;offentliga organisationer är av betydelse för utvecklingen av miljöanpas-&lt;br&gt;sade varor och tjänster. De yrkesmässiga upphandlama har större möjlig-&lt;br&gt;heter till direkt påverkan genom att de köper större volymer och kan&lt;br&gt;ställa direkta krav på utformning av produkter. De har också mer tid och&lt;br&gt;resurser till att utvärdera olika alternativ. En krävande inköpare kan&lt;br&gt;många gånger vara en viktig drivkraft för den tekniska utvecklingen.&lt;br&gt;Hittills har konsumentkraven haft störst påverkan på producenter av kon-&lt;br&gt;sumentnära produkter och starkt profilerade varumärken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenterna har störst möjlighet att direkt påverka produkternas ut-&lt;br&gt;formning och miljöbelastning. Genom val av material, kemikalier, till-&lt;br&gt;verkningsprocesser, transporter, energianvändning etc. påverkas miljön&lt;br&gt;inte bara i råvaru- och tillverkningsledet, utan också under användnings-&lt;br&gt;fasen och i avfallsledet. En helhetssyn på miljöarbetet kräver att arbetet&lt;br&gt;inriktas på förebyggande åtgärder och på utvecklingen av ny teknik och&lt;br&gt;nya produktionsprocesser. I proposition 1996/97:167 Miljöredovisning&lt;br&gt;och miljöinformation i näringslivet redovisas regeringens syn på hur ett&lt;br&gt;miljöanpassat näringsliv kan bedrivas. Det blir vanligare att företag stäl-&lt;br&gt;ler miljökrav på leverantörer, något som också ingår i olika miljöled-&lt;br&gt;ningssystem som EU-systemet EMAS och den internationella standarden&lt;br&gt;ISO 14001. Miljövarudeklarationer underlättar också för företagen att&lt;br&gt;ställa krav på produkter. Dessa system måste vara kvalitetssäkrade inte&lt;br&gt;minst eftersom de far effekter i många led. Handeln och importörerna har&lt;br&gt;stora möjligheter att driva på utvecklingen dels genom att erbjuda miljö-&lt;br&gt;anpassade varor, dels förmedla krav från enskilda konsumenter till till-&lt;br&gt;verkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Små och medelstora företag har ibland sämre förutsättningar än stora&lt;br&gt;företag att bedriva ett långsiktigt miljöarbete. Den främsta anledningen är&lt;br&gt;bristande resurser och kompetens. Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK) driver sedan år 1995 projektet Miljöstyrning i småföretag, som&lt;br&gt;syftar till att informera och vägleda företag som vill EMAS-registrera&lt;br&gt;sig. Genom att bygga upp nätverk mellan olika företag och lokala ut-&lt;br&gt;vecklingscentra kan bättre förutsättningar skapas för ett kunskapsutbyte&lt;br&gt;mellan företag. Goda erfarenheter från arbete med lokala utvecklings-&lt;br&gt;centra finns på flera håll i landet, bl.a. i flera kommuner och på länsnivå.&lt;br&gt;Regeringen avser att ge NUTEK i uppdrag att utreda behovet av regio-&lt;br&gt;nala insatser för stöd till små och medelstora företag med miljörelaterad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet och lämna forslag till hur sådant arbete bör organiseras. Frå- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;gor som bör utredas är exempelvis möjligheter att stärka de mindre före-&lt;br&gt;tagens internationella konkurrenskraft, behov av kompetenshöjning för&lt;br&gt;produktutveckling på bl.a. miljöområdet, kontaktytor mellan högsko-&lt;br&gt;la/universitet/branschinstitut och de medverkande företagen samt möjlig-&lt;br&gt;heter att registrera sig enligt EMAS eller ISO 14001. I första hand bör&lt;br&gt;man undersöka möjligheterna att utnyttja befintliga organ som ALMI och&lt;br&gt;Exportrådet. Eventuella nya organ bör samverka med ALMI och/eller&lt;br&gt;Exportrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att förmedla kapital till producenter har kreditgivare och kapi-&lt;br&gt;talplacerare stora möjligheter att påverka företagens miljöarbete. I takt&lt;br&gt;med att miljöfrågorna blir en affarsstrategisk fråga växer de ekonomiska&lt;br&gt;motiven att väga in miljöaspekter vid kreditvärdering och investeringar.&lt;br&gt;Vid sidan av de stora institutionella ägarna har enskilda personer börjat&lt;br&gt;placera sina besparingar i fonder med inriktning på miljöanpassade före-&lt;br&gt;tag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna och miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna kan bidra till en bättre miljö genom att vid inköp av va-&lt;br&gt;ror och tjänster ställa krav och välja alternativ som är bättre från mil-&lt;br&gt;jösynpunkt än andra i övrigt likvärdiga produkter, men också genom att&lt;br&gt;avstå från viss typ av konsumtion. Hushållen kan även ta hänsyn till&lt;br&gt;miljön vid användningen av varor, hanteringen av avfall samt vid den&lt;br&gt;egna produktionen av vissa förnödenheter som utgör ett alternativ till köp&lt;br&gt;av en viss vara eller tjänst. En effekt av konsumenternas efterfrågan på&lt;br&gt;miljöanpassade alternativ är att producenterna påverkas att tillverka mil-&lt;br&gt;jöanpassade varor och tjänster i större utsträckning. Att enskilda konsu-&lt;br&gt;menter stimuleras till mer miljöanpassade konsumtionsmönster i sin var-&lt;br&gt;dag kan dessutom fa som positiv följdeffekt att konsumenterna agerar på&lt;br&gt;ett ekologiskt hållbart sätt när de uppträder i andra roller i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser av stor betydelse för hushållens möjligheter att agera miljö-&lt;br&gt;medvetet är bl.a. varuprovning, ändamålsenlig miljöinformation avseen-&lt;br&gt;de varor och tjänster, prisundersökningar, en bra fungerande kollektivtra-&lt;br&gt;fik samt ett för hushållen lättillgängligt system för avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen överlämnat skrivelsen Konsumenterna och&lt;br&gt;miljön-en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67) till&lt;br&gt;riksdagen. Ett viktigt skäl till detta är att överslagsberäkningar från bl.a.&lt;br&gt;Naturvårdsverket pekar på att hushållen ger upphov till närmare hälften&lt;br&gt;av de svenska miljöskadliga utsläppen. I skrivelsen presenterar regering-&lt;br&gt;en sin syn på centrala frågor som rör miljömålet i konsumentpolitiken,&lt;br&gt;dvs. att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som&lt;br&gt;minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Handlingsplanen är inledningen till en process vars syfte är&lt;br&gt;att uppmuntra och underlätta för hushållen att ta ett ökat ansvar för mil-&lt;br&gt;jön och resurshushållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.2.1&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;Näringslivet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Den finansiella sektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljörelaterad information om enskilda före-&lt;br&gt;tags verksamhet och produkter bör göras tillgänglig. Naturvårdsverket&lt;br&gt;skall föreslå hur miljöinformation från miljömyndigheter och andra&lt;br&gt;myndigheter med relevant miljöinformation kan ställas till finansmark-&lt;br&gt;nadens förfogande samt hur informationsöverföringen skall finansieras.&lt;br&gt;Organisationsnummer bör införas som obligatorisk uppgift i företagens&lt;br&gt;rapportering till tillsynsmyndigheterna enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I betänkandet Förbättrad miljöin-&lt;br&gt;formation (SOU 1997:4) föreslog miljöinformationsutredningen att de&lt;br&gt;redan existerande kreditupplysningsföretagen skulle utvidga sin verk-&lt;br&gt;samhet till att omfatta även miljöinformation, för att ge den finansiella&lt;br&gt;sektorn förbättrad information som underlag för bedömning av miljöre-&lt;br&gt;laterade risker och möjligheter. Utredningen pekade särskilt på de obli-&lt;br&gt;gatoriska miljörapportema som en viktig informationskälla. Utredningen&lt;br&gt;framhöll också problemet med att miljörapporter och andra register är&lt;br&gt;knutna till verksamheter, medan de finansiella aktörerna är intresserade&lt;br&gt;av information som är knuten till företag och därmed är kopplad till or-&lt;br&gt;ganisationsnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1996/97:167 Miljöredovisning och miljöinformation i nä-&lt;br&gt;ringslivet har regeringen redovisat utredningens huvudsakliga förslag och&lt;br&gt;därvid bedömt att förslagen i stora delar kan genomföras på frivillig väg.&lt;br&gt;Vissa frågor kräver emellertid statliga åtgärder. Riksdagen har nyligen i&lt;br&gt;anledning av propositionen (bet. 1997/98:JoU8, rskr. 1997/98:56) beslu-&lt;br&gt;tat att genom ett tillägg till årsredovisningslagen (1995:1554) införa ett&lt;br&gt;krav på företag att i sin förvaltningsberättelse lämna upplysningar om&lt;br&gt;verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Detta krav gäller, fr.o.m.&lt;br&gt;räkenskapsåret 1999, alla företag som bedriver anmälnings- eller till-&lt;br&gt;ståndspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Bokföringsnämnden&lt;br&gt;och Redovisningsrådet överväger för närvarande närmare riktlinjer för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket förbereder en omfattande förändring av systemet&lt;br&gt;med miljörapporter och av de länsstyrelsevisa registren (EMIR) i sam-&lt;br&gt;band med införandet av miljöbalken. Frågan om att införa organisations-&lt;br&gt;nummer som obligatorisk uppgift i företagens rapportering har även be-&lt;br&gt;handlats av en arbetsgrupp för tillsynsfrågor inom Miljödepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att det skulle vara en fördel om organi-&lt;br&gt;sationsnummer ingick som obligatorisk uppgift i företagens rapportering&lt;br&gt;till tillsynsmyndigheterna enligt miljöbalken. Detta bör, sammantaget&lt;br&gt;med förändringar av miljörapportema och länsstyrelsernas register, kun-&lt;br&gt;na leda till att ett praktiskt samarbete mellan miljömyndigheterna och&lt;br&gt;kreditupplysningsföretagen blir möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regleringsbrevet för 1998 har dessutom uppdragits åt Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket att i oktober 1998 redovisa ett förslag till hur miljöinformation från&lt;br&gt;myndigheter kan ställas till finansmarknadens förfogande. Möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att öka tillgängligheten till länsstyrelsernas miljödatabaser skall undersö-&lt;br&gt;kas. Uppdraget innebär att Naturvårdsverket initialt far ett huvudansvar&lt;br&gt;för att utveckla en modell för informationsöverföring, vilket inkluderar&lt;br&gt;information från flera olika myndigheter. Initiala och löpande kostnader&lt;br&gt;för överföring av miljöinformation skall uppskattas och verket skall ock-&lt;br&gt;så ge förslag till avgiftssättning. Regeringen avser att ge Miljövårdsbe-&lt;br&gt;redningen i uppdrag att utreda hur information om hur framgångsrika&lt;br&gt;företagen är i sitt miljöarbete och i att uppfylla olika miljökrav kan an-&lt;br&gt;vändas i arbetet med en hållbar näringslivsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att användarna, dvs. de finansiella aktörerna, i hu-&lt;br&gt;vudsak bör finansiera förmedlingen av miljöinformation. Frågan om&lt;br&gt;storleken på den del av kostnaderna som är förknippade med att förmedla&lt;br&gt;information till den finansiella sektorn, och huruvida det är motiverat för&lt;br&gt;staten att finansiera eventuella fasta kostnader för ett sådant system bör&lt;br&gt;behandlas efter det att Naturvårdsverket tagit fram förslag till finansie-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.2 Industrin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Industriproduktionen bör kretsloppsanpas-&lt;br&gt;sas i syfte att uppnå en långsiktigt hållbar resursanvändning. Indust-&lt;br&gt;rins ansvar för att uppnå miljökvalitetsmålen bör preciseras med ut-&lt;br&gt;gångspunkt från en kostnadseffektiv fördelning av åtgärder mellan&lt;br&gt;olika sektorer. Regeringen bör utforma en strategi för detta, ett arbete&lt;br&gt;som skall föregås av en dialog med näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Åtskilliga av de av regeringen&lt;br&gt;föreslagna miljökvalitetsmålen berör industrin. Industrin bidrar till den&lt;br&gt;svenska välfärden genom exportinkomster, sysselsättning och skattein-&lt;br&gt;betalning till den svenska staten. På flera håll bedrivs ett ambitiöst arbete&lt;br&gt;för att komma tillrätta med miljöproblem som uppstår bl.a. genom ut-&lt;br&gt;släpp som leder till försurning, klimatförändringar och hälsoeffekter. I&lt;br&gt;det följande behandlas vissa av industrins miljöeffekter. Verksamheten&lt;br&gt;inom industrin innebär också förbrukning av ändliga resurser som natur-&lt;br&gt;grus och metaller. I detta avsnitt berörs endast miljöeffekter som härrör&lt;br&gt;från industriprocesser. Frågor som rör energiförbrukning och transporter&lt;br&gt;behandlas inte här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK har huvudansvaret för industrirelaterade frågor. Det är en na-&lt;br&gt;turlig uppgift för NUTEK att definiera sitt sektorsansvar samt avgräns-&lt;br&gt;ningar gentemot andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpåverkande utsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin bidrar till försurning genom utsläpp av kväveoxider (NO&lt;sub&gt;X&lt;/sub&gt;) och&lt;br&gt;svavel. NO&lt;sub&gt;x&lt;/sub&gt;-utsläppen begränsas bl.a. av NO&lt;sub&gt;x&lt;/sub&gt;-avgiften, av EG-direktiv&lt;br&gt;och villkor enligt miljöskyddslagen som reglerar utsläppen av kväveoxi-&lt;br&gt;der från olika typer av källor. Förbränning direkt knuten till industriella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processer, t.ex. skogsindustrins sodapannor och lutpannor, är undantagen&lt;br&gt;från NO&lt;sub&gt;x&lt;/sub&gt;-avgiften. Dessa industriprocesser beräknas ha stått för ca 7 %&lt;br&gt;av NO&lt;sub&gt;x&lt;/sub&gt;-utsläppen år 1994. Utsläppen från industriprocesser där NO&lt;sub&gt;X&lt;/sub&gt;-&lt;br&gt;avgift inte erläggs har mellan åren 1990 och 1995 ökat med ca 17 %, men&lt;br&gt;nya utsläppsvillkor väntas mot slutet av 1990-talet medföra sänkta ut-&lt;br&gt;släpp också från dessa processer. Naturvårdsverket har i rapporter om&lt;br&gt;möjligheter och kostnader för att reducera kväveoxidutsläppen (rapport&lt;br&gt;4530 och 4532) bedömt att de mest kostnadseffektiva åtgärderna finns på&lt;br&gt;andra områden än industriprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även svavelutsläppen bidrar till försurningen. Bränslen som används i&lt;br&gt;industriprocesser är undantagna från svavelskatt. Industrins processut-&lt;br&gt;släpp av svavel har minskat kraftigt genom tillståndsprövning enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin bidrar till klimatpåverkan, bl.a. genom utsläpp av koldioxid.&lt;br&gt;Utsläppen härrör delvis från industriprocesserna, men huvuddelen upp-&lt;br&gt;står vid transporter och förbränning (se vidare kap. 7). Industrin har en&lt;br&gt;viktig uppgift i att bidra till minskad klimatpåverkan genom att utveckla&lt;br&gt;energisnål teknik. Som ett led i det nya programmet för omställningen av&lt;br&gt;energisystemet har staten anvisat medel för forskning, utveckling, de-&lt;br&gt;monstration och introduktion av energieffektivare teknik bl.a. genom&lt;br&gt;teknikupphandling. Stödet administreras av Statens energimyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtgärder för att minska påverkan på ozonskiktet spelar&lt;br&gt;tillverkningsindustrins verksamhet en betydande roll. Sedan år 1995 är&lt;br&gt;det förbjudet att använda ozonförstörande ämnen vid framställning av&lt;br&gt;kyl- och frysskåp. Förslag till miljökvalitetsmål för minskning av mäng-&lt;br&gt;den ozonförstörande ämnen har redovisats i avsnitt 4.2.14 Skyddande&lt;br&gt;ozonskikt. I praktiken skall användningen av ozonnedbrytande ämnen&lt;br&gt;helt upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen till luft från industri- och energianläggningar i form av can-&lt;br&gt;cerframkallande ämnen och flyktiga organiska ämnen påverkar halterna&lt;br&gt;av luftföroreningar. Aluminiumsmältverken svarar för 1 % av utsläppen&lt;br&gt;av polycykliska aromatiska ämnen (PAH). Tillverknings-industrin svarar&lt;br&gt;enligt Naturvårdsverket för ca 90 ton av totalt ca 450 ton flyktiga orga-&lt;br&gt;niska kolväten som släpptes ut till luft under år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturgrus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändliga resurser såsom naturgrus ingår i industriproduktionen. Riktlin-&lt;br&gt;jerna om att värdefullt naturgrus skall sparas (se avsnitt 5.1 Riktlinjer för&lt;br&gt;en effektivare och långsiktigt hållbar material- och energianvändning)&lt;br&gt;berör främst anläggnings- och byggnadsbranschen. Användning av na-&lt;br&gt;turgrus kan minskas genom att ersättas med bergkross eller återvunnet&lt;br&gt;material. Båda åtgärderna bedöms av Naturvårdsverket vara kostnadsef-&lt;br&gt;fektiva för att nå målet om minskad användning av naturgrus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1996 är förbrukning av naturgrus belagd med&lt;br&gt;skatt. Skatten uppgår till 5 kronor per ton naturgrus. Intresset för berg-&lt;br&gt;täkter, som det avspeglas i länsstyrelsernas tillståndsansökningar, har&lt;br&gt;ökat betydligt sedan diskussionen om skatt på naturgrus påbörjades. Till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna ökning har också Vägverkets höjda kvalitetskrav på material till Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vägbyggnad bidragit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metaller och giftiga ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för resurseffektivitet i avsnitt 5.1 Riktlinjer för en effektivare&lt;br&gt;och långsiktigt hållbar material- och energianvändning innebär att an-&lt;br&gt;vändningen av metall så långt detta är möjligt skall ske i kretslopp. Där-&lt;br&gt;med berörs industrin av riktlinjerna, liksom av miljökvalitetsmålet Giftfri&lt;br&gt;miljö (i avsnitt 4.2.12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör industrin sätta mål för minskade av-&lt;br&gt;fallsmängder och minskad deponering av avfall. Arbetet bör utgå från&lt;br&gt;Naturvårdsverkets Aktionsplan avfall (rapport nr 4601 och 4602). Produ-&lt;br&gt;centerna har ett tydligt ansvar enligt ett antal förordningar till renhåll-&lt;br&gt;ningslagen, där mål satts upp för återanvändning och återvinning av olika&lt;br&gt;produktgrupper. Organiska ämnen och metallföreningar som används&lt;br&gt;inom industrin eller i de varor som tillverkas och säljs skall inte hota&lt;br&gt;människors hälsa eller den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl marknadskrafterna som styrmedlen i lagstiftningen påverkar in-&lt;br&gt;dustrin i riktning mot minskade utsläpp och ökad kretsloppsanpassning.&lt;br&gt;Intresset för miljöfrågorna har stärkts bl.a. genom miljöledningssystem&lt;br&gt;och krav på miljöredovisning i företagens årsberättelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom miljölagstiftningen och kretsloppsarbetet påverkar regeringen&lt;br&gt;industrins verksamhet i riktning mot långsiktig hållbarhet. De stora för-&lt;br&gt;bättringarna kan i dag uppnås genom att sluta kretsloppen inne i fabri-&lt;br&gt;kerna och att återanvända spillmaterial och vatten i processerna så långt&lt;br&gt;detta är ekonomiskt rimligt. Regeringen anser att denna typ av arbete bör&lt;br&gt;prioriteras inom industrins miljöarbete. Kretsloppsarbetet är närmare&lt;br&gt;beskrivet i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen från industriprocesser i Sverige har minskat kraftigt genom&lt;br&gt;en konsekvent tillämpning av miljöskyddslagen. Enligt förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk kan prövningen av verksamheter i ökad utsträckning ske uti-&lt;br&gt;från en samlad bedömning av hur verksamheten påverkar förutsättning-&lt;br&gt;arna för en hållbar utveckling. Vid denna bedömning tas hänsyn inte bara&lt;br&gt;till utsläpp utan även till hushållning med naturresurser och energi, ke-&lt;br&gt;mikaliehantering, avfall och transporter. En tydligare koppling till mil-&lt;br&gt;jökvaliteten i naturen skapas genom miljökvalitetsnormer enligt miljö-&lt;br&gt;balken. Många likartade små utsläpp kan hanteras enklare med generella&lt;br&gt;föreskrifter för verksamheter som inte är tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav år 1991 Naturvårdsverket i uppdrag att upprätta ett tio-&lt;br&gt;årigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor med stöd av mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen, omprövningsprogrammet. Målet för programmet är att&lt;br&gt;det för varje miljöstörande anläggning skall finnas moderna och ända-&lt;br&gt;målsenliga villkor. Enligt uppdraget skall utsläppen till början av 2000-&lt;br&gt;talet ha begränsats till sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte påverkas av de aktuella utsläppen. Även länsstyrelserna har tagit Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;fram program för omprövning av villkor för de anläggningar där länssty-&lt;br&gt;relserna är tillståndsmyndighet enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets senaste lägesrapport beträffande omprövnings-&lt;br&gt;programmet redovisades år 1996. I rapporten konstateras att utsläppen&lt;br&gt;från de aktuella anläggningarna har minskat jämfört med år 1990. Speci-&lt;br&gt;ellt framträdande är detta för utsläppen av klorerade organiska ämnen&lt;br&gt;från skogsindustrin. Vidare har utsläppen av metaller, svavel- och kväve-&lt;br&gt;oxider samt lösningsmedel reducerats betydligt. Bidragen från större&lt;br&gt;svenska anläggningar till olika miljöhot såsom försurning, eutrofiering,&lt;br&gt;oxidantbildning och påverkan från persistenta organiska ämnen har däri-&lt;br&gt;genom minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka betydelsen av att arbetet med omprövning&lt;br&gt;drivs vidare. Villkoren för tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall också&lt;br&gt;vara så tydliga att de i praktiken kan användas i tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;arbete, exempelvis genom att där det är lämpligt formulera villkoren på&lt;br&gt;ett sådant sätt att överträdelser lätt kan konstateras. För det fortsatta ar-&lt;br&gt;betet med omprövning av industriella verksamheter är det givetvis av&lt;br&gt;största vikt att omprövningarna inriktas mot sådan verksamhet som har&lt;br&gt;störst betydelse för att nå de nya miljömålen. De industriella verksamhe-&lt;br&gt;terna måste successivt anpassa sin verksamhet till en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Omprövningarna måste i ökad utsträckning inrikta sig mot&lt;br&gt;prövning av verksamheter som inte redan i dag har sådan inriktning.&lt;br&gt;Omprövningen kan ske genom att industrin själv begär att detta görs,&lt;br&gt;eller genom att Naturvårdsverket eller länsstyrelserna begär detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fortsätta dialogen med näringslivet med inriktning&lt;br&gt;på att stimulera processer som leder till resurseffektivisering och krets-&lt;br&gt;loppsanpassning. Miljövårdsberedningen bör ges i uppdrag att förbereda&lt;br&gt;denna dialog och lämna förslag på hur det fortsatta arbetet skulle kunna&lt;br&gt;bedrivas i Sverige. För detta ändamål krävs att beredningen breddar sin&lt;br&gt;kompetens på områdena industri, näringsliv och ekonomi så att dessa&lt;br&gt;aspekter far erforderlig belysning. Dialogen skall föras bl.a kring proces-&lt;br&gt;ser och metoder för att driva på utvecklingen mot ett hållbart näringsliv&lt;br&gt;samt kring indikatorer för att mäta och bedöma ett företags miljöarbete.&lt;br&gt;Utgångspunkt för arbetet är de nationella miljömålen och vad som pre-&lt;br&gt;senteras om näringsliv och ekologisk hållbarhet i regeringens skrivelse&lt;br&gt;1997/98:13 Ekologisk hållbarhet. Även riktlinjerna för resurseffektivise-&lt;br&gt;ring i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle samt för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken i kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet skall tas&lt;br&gt;upp till diskussion. Dialogen bör utformas på ett sätt så att både varu-&lt;br&gt;och tjänsteföretag är representerade. Processen skall inriktas såväl på&lt;br&gt;insatser från staten som på frivilliga åtaganden från industrin. Regeringen&lt;br&gt;avser att utifrån denna dialog utveckla befintliga och, i den mån det är&lt;br&gt;motiverat, nya styrmedel för näringslivet som bidrar till en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling och till att miljömålen uppnås. Det är här viktigt att det svenska&lt;br&gt;näringslivets internationella beroende beaktas. Aktuella styrmedel kan&lt;br&gt;exempelvis vara upphandling av miljöanpassad teknik, offentlig upp-&lt;br&gt;handling, EMAS-registrering eller certifiering mot ISO 14001, miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;märkning, miljövarudeklarationer, långsiktiga överenskommelser och Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;informationsöverföring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.3 Tjänstesektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En stor del av Sveriges produktion består av tjänster såsom handel, sjuk-&lt;br&gt;vård, hotell, restaurang, avfallshantering, frisörer, målarfirmor och bil-&lt;br&gt;verkstäder m.fl. Bank- och försäkringsväsendet, som också ingår i tjäns-&lt;br&gt;tesektorn, behandlas i avsnitt 8.2.1 Den finansiella sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den miljöpåverkan som produktionen av tjänster ger upphov till uppstår i&lt;br&gt;många fall i ett tidigare led, under produktionen av de varor som används&lt;br&gt;i samband med tjänsterna. En minskad miljöpåverkan åstadkoms genom&lt;br&gt;att använda varor som producerats på ett miljöanpassat sätt. I många fall&lt;br&gt;används kemikalier med negativ påverkan på mark och vatten, t.ex. ren-&lt;br&gt;göringsmedel som används av städbolag, på hotell, i industrilokaler och&lt;br&gt;på vårdinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsofarliga kemiska produkter används även av fotolabo-&lt;br&gt;ratorier och tvätterier. Sjukvården, tandvården och laboratorier ger upp-&lt;br&gt;hov till en stor mängd miljöfarligt avfall. I regeringens skrivelse&lt;br&gt;1997/98:13 Ekologisk hållbarhet framhölls att de miljö- och hälsofarliga&lt;br&gt;utsläppen från hälso- och sjukvården, inkl, tandvården, borde minska.&lt;br&gt;Speciellt bör insatser göras för att minska avfallets mängd och farlighet.&lt;br&gt;Användningen av amalgam inom tandvården bör också avvecklas. Lä-&lt;br&gt;kemedels samt kosmetiska och hygieniska produkters miljöpåverkan be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 6.4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilserviceföretag, som bilverkstäder, bensinstationer, billackerings-&lt;br&gt;firmor och biltvättar, använder stora mängder miljö- och hälsofarliga&lt;br&gt;ämnen, såsom bensin, oljor, lösningsmedel och farg. Många åtgärder har&lt;br&gt;vidtagits på detta område, t.ex. muffar på bensinpumpar, oljeavskiljning&lt;br&gt;och oljeåtertagning. Slutna system för tvättvatten etc. har också tagits&lt;br&gt;fram inom projekt som fatt bidrag ur anslaget till investeringar för ekolo-&lt;br&gt;gisk omställning under åren 1995-1996. Mycket återstår emellertid att&lt;br&gt;göra för att minska miljöfarliga utsläpp och avfall från detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de flesta tjänsteföretag används datorer och annan elektronik.&lt;br&gt;Dessa innehåller många i dag kända miljö- och hälsofarliga ämnen och&lt;br&gt;många tidigare oanvända ämnen med okända effekter på hälsa och miljö.&lt;br&gt;Eftersom dessa ämnen är spridda i apparaterna är de svåra att omhänderta&lt;br&gt;eller återvinna (se avsnitt 5.3.2 Producentansvar för bilar, elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom tjänstesektorn finns vidare bilbaserade verksamheter som bud-&lt;br&gt;bilsfirmor, leasingföretag och taxi. Inom dessa verksamheter, där företa-&lt;br&gt;gen ofta förnyar sin bilpark, finns en potential för att stimulera utveck-&lt;br&gt;ling av miljöanpassad teknologi, användning av biobränslen och bräns-&lt;br&gt;lesnålare bilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minskad miljöpåverkan i tjänstesektorn kan vara svår att åstadkomma&lt;br&gt;eftersom foretagen ofta är små och har begränsade resurser att investera i&lt;br&gt;miljöanpassad utrustning. Miljöanpassad teknologi är ofta dyr att investe-&lt;br&gt;ra i. Ett sätt att avhjälpa detta kan vara att anordna gemensamma lokaler&lt;br&gt;for hanteringen av farliga kemiska produkter med ny miljöanpassad tek-&lt;br&gt;nik, där den kan användas av många och därför bli en lönsam investering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsarbetet for kemikalier har i många fall varit framgångs-&lt;br&gt;rikt när det gällt att med hjälp av substitutionsprincipen styra mot mins-&lt;br&gt;kad användning av miljö- och hälsofarliga kemikalier i mindre verksam-&lt;br&gt;heter, som t.ex. i tjänstesektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommande miljöbalken innehåller hänsynsregler som även om-&lt;br&gt;fattar tjänstesektorn. Reglerna innebär att den som utövar verksamhet har&lt;br&gt;skyldighet att skaffa sig nödvändig kunskap om verksamhetens miljöpå-&lt;br&gt;verkan, och vidta de försiktighetsmått som behövs då det finns risk att&lt;br&gt;människors hälsa eller miljö påverkas negativt. Verksamhetsutövaren&lt;br&gt;skall också tillämpa bästa möjliga teknik samt hushålla med råvaror och&lt;br&gt;energi.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Staten som ägare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett aktivt miljöarbete är en förutsättning&lt;br&gt;för ett välskött företag. Staten bör därför särskilt uppmärksamma&lt;br&gt;miljöfrågor av skilda slag i sin roll som ägare av fastigheter och statli-&lt;br&gt;ga bolag och i den statliga fondförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vid sidan om rollen att skapa&lt;br&gt;och upprätthålla regler och svara för uppbörd av skatter har staten i&lt;br&gt;många sammanhang också en roll som ägare bl.a. genom att äga och för-&lt;br&gt;valta fastigheter och genom att helt eller delvis äga bolag, såsom Posten,&lt;br&gt;Telia, SJ, Vasakronan m.fl. Staten förvaltar också stora mängder kapital,&lt;br&gt;främst pensionsmedel i form av AP-fonder och premiereserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett resultat av att miljöfrågorna mer och mer uppfattas som af-&lt;br&gt;färsmässiga och strategiska, uppmärksammas allt oftare ägarnas möjlig-&lt;br&gt;heter att påverka företagens miljöarbete. Välskötta företag behöver ha ett&lt;br&gt;seriöst miljöarbete och god miljökompetens för att undvika miljörelate-&lt;br&gt;rade risker och kostnader. Kostnaderna kan bestå dels i höga åtgärds-&lt;br&gt;eller saneringskostnader, dels i kostnader på grund av försämrat anseende&lt;br&gt;hos leverantörer, kunder och allmänhet. Miljöanpassning är i många fall&lt;br&gt;en förutsättning för lönsamhet. Detta är ännu ett skäl för att staten som&lt;br&gt;ägare skall vidareutveckla sitt arbete med dessa frågor. Staten bör även&lt;br&gt;uppmärksamma miljöfrågorna i sin roll som fondförvaltare. Det finns i&lt;br&gt;dag exempel på stora svenska institutionella ägare och investmentbolag&lt;br&gt;som har fört in miljöavsnitt i sin ägarpolicy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl för staten att på liknande sätt som inom näringslivet&lt;br&gt;uppmärksamma miljöfrågorna för sina företag och i sitt ägande. Särskilt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för de företag som har en monopolliknande ställning och som är relativt&lt;br&gt;okänsliga för signaler från marknaden är det angeläget att staten som&lt;br&gt;ägare ger miljöfrågorna särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Optimalt styrmedelsval&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör i samverkan med berör-&lt;br&gt;da sektorsmyndigheter utreda huruvida de befintliga styrmedlen inom ett&lt;br&gt;par strategiska miljöpolitiska områden leder till att miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Även styrmedlens effektivitet med&lt;br&gt;avseende på måluppfyllelse, incitament för teknisk utveckling, fördel-&lt;br&gt;ningsfrågor och näringslivets konkurrenskraft bör beaktas. Uppdraget bör&lt;br&gt;även innefatta att överväga och lämna förslag till förbättringar av styr-&lt;br&gt;medelssammansättningen för att uppnå bättre kostnadseffektivitet och&lt;br&gt;måluppfyllelse och mindre oönskade effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Det är angeläget att de miljöpo-&lt;br&gt;litiska styrmedlen är effektiva och har så lite negativa bieffekter som&lt;br&gt;möjligt. Kunskapen om detta och om hur olika styrmedel samverkar be-&lt;br&gt;höver förbättras. Som ett led i arbetet med att utveckla styrmedlen avser&lt;br&gt;regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vissa strategiska&lt;br&gt;miljöpolitiska områden. Syftet är att analysera huruvida befintliga styr-&lt;br&gt;medel inom respektive område leder till att miljömålen uppnås på ett&lt;br&gt;kostnadseffektivt sätt samt att överväga och lämna förslag till föränd-&lt;br&gt;ringar i styrmedelssammansättningen som kan leda till ökad kostnadsef-&lt;br&gt;fektivitet eller förbättringar med avseende på måluppfyllelse, incitament&lt;br&gt;för teknisk utveckling, fördelningsfrågor och näringslivets konkurrens-&lt;br&gt;kraft. Det kan bli aktuellt att analysera sådant som utvecklingen av pro-&lt;br&gt;ducentansvaret, övergödningen av sjöar, hav och vattendrag, hushållens&lt;br&gt;kemikalieanvändning samt lokala luftföroreningar. Vid val av områden&lt;br&gt;skall samråd ske med den parlamentariska beredning som aviseras i kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Miljökvalitetsmålens roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling. Uppdraget skall redovisas efter samråd med Riksrevisionsverket&lt;br&gt;och berörda sektorsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av styrmedel för att uppnå uppställda miljökvalitetsmål bör ske&lt;br&gt;med hänsyn till bl.a. måluppfyllelse, kostnadseffektivitet, incitament för&lt;br&gt;teknisk utveckling, genomförandeaspekter, fördelningseffekter och ef-&lt;br&gt;fekter på den svenska industrins konkurrenskraft. Även samband mellan&lt;br&gt;olika styrmedel skall beaktas. Utredningen skall också beakta de begrän-&lt;br&gt;sade möjligheterna att differentiera ekonomiska styrmedel mellan olika&lt;br&gt;sektorer och mellan olika användare. Överväganden och förslag skall&lt;br&gt;även ta hänsyn till de krav som ställs i samband med EU:s inre marknad&lt;br&gt;och till handelsaspekter. Utredningen skall således lämna förslag på vilka&lt;br&gt;styrmedel som bör användas för de olika problemområdena och, om&lt;br&gt;möjligt, också lämna förslag till utformning. Det senare gäller dock inte i&lt;br&gt;de fall utredningen finner att en skatt utgör det bästa styrmedlet, utan den&lt;br&gt;skall då i stället utredas i sedvanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grund för verkets uppdrag bör vara den miljöbalk som regeringen Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;föreslagit. Den är basen för regeringens och myndigheternas arbete att&lt;br&gt;med stöd av de bemyndiganden som ges i balken utfärda de förordningar&lt;br&gt;och föreskrifter som behövs för att förverkliga de miljöpolitiska målen.&lt;br&gt;För tillämpningen av miljöbalken har såväl balkens övergripande mål&lt;br&gt;och allmänna hänsynsregler som de nationella miljökvalitetsmålen stor&lt;br&gt;betydelse. Förordningar och föreskrifter som utfärdas med stöd av balken&lt;br&gt;är således också ett verksamt instrument för en ekologisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig utgångspunkt för detta uppdrag skall vara att använd-&lt;br&gt;ningen av ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå miljökvalitetsmålen&lt;br&gt;bör öka i den mån detta är ett effektivt sätt att nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Miljöanpassade stöd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statliga stödformer av olika slag bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till möjligheterna att åstadkomma en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. Detta gäller stöd inom bl.a. arbetsmarknadspolitik, regionalpo-&lt;br&gt;litik, jordbrukspolitik, trafikpolitik och bostadspolitik. En första-&lt;br&gt;handsuppgift är att förhindra att stöden motverkar en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Där det är möjligt bör uppgiften vara att stöden skall bidra till&lt;br&gt;arbetet med att åstadkomma en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör i EU verka för att EU:s stödformer utformas så att de inte&lt;br&gt;motverkar en hållbar utveckling i Europa. Där det är möjligt bör stöden&lt;br&gt;utformas så att de även medverkar till en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att låta göra en systematisk genomgång av statliga&lt;br&gt;subventioner, med avseende på hur de påverkar möjligheterna att nå en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling och hur en förändring i den riktningen på-&lt;br&gt;verkar uppfyllandet av andra samhällsmål. Ansvaret för detta bör huvud-&lt;br&gt;sakligen ligga hos sektorsmyndighetema. I den mån negativ påverkan&lt;br&gt;kan visas kan subventionerna komma att omprövas. Vid utformningen av&lt;br&gt;nya subventioner bör strävan vara att målen för dem uppnås på ett mil-&lt;br&gt;jömässigt neutralt eller positivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda stödformerna för hållbar utveckling skall utvärderas för&lt;br&gt;att kunna vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett samhällsekonomiskt motiv&lt;br&gt;för att ge subventioner är att stimulera verksamheter som ger positiva&lt;br&gt;effekter för samhället och som inte förväntas komma till stånd i tillräck-&lt;br&gt;lig omfattning utan sådana stöd. Liknande subventioner motiveras ofta av&lt;br&gt;fördelningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska, näringspolitiska eller regi-&lt;br&gt;onalpolitiska mål. Under senare år har även miljöpolitiska motiv till-&lt;br&gt;kommit. Med subventioner menas i detta sammanhang direkta bidrag,&lt;br&gt;prisreglering, räntesubventioner samt skattereduceringar. Subventioner&lt;br&gt;kan emellertid ge upphov till oönskade bieffekter, som exempelvis sned-&lt;br&gt;vridning av konkurrensen eller negativ miljöpåverkan. Subventioner till&lt;br&gt;verksamheter med negativa miljöeffekter kan t.o.m. leda till att de poli-&lt;br&gt;tiska besluten förvärrar misshushållning och miljöförstöring. Som ett&lt;br&gt;viktigt led i arbetet med att utveckla spelregler för en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling bör subventioner med negativa miljöeffekter granskas och i&lt;br&gt;vissa fall omprövas. Detta är en förutsättning för att arbetet med andra&lt;br&gt;ekonomiska styrmedel skall vara framgångsrikt. Subventionerna bör där-&lt;br&gt;för systematiskt gås igenom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i sin promemoria Ett urval av statliga subventio-&lt;br&gt;ner som kan antas motverka en ekologiskt hållbar utveckling kartlagt en&lt;br&gt;rad skattereduktioner. Riksrevisionsverket har i rapporten Subventioners&lt;br&gt;inverkan på en ekologiskt hållbar utveckling (rapport 1998:6) närmare&lt;br&gt;granskat det regionalpolitiska transportbidraget, befrielsen från koldiox-&lt;br&gt;idskatt på torv och bidrag till småskalig vattenkraft. Riksrevisionsverkets&lt;br&gt;rapport är för närvarande föremål för remiss som löper ut den 20 maj&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998. Vid utformningen av nya subventioner bör strävan vara att målen Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;för dem skall uppnås på ett miljömässigt neutralt eller positivt sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nyligen införda investeringsstöden för hållbar utveckling syftar till&lt;br&gt;att minska miljöbelastningen och till att öka effektiviteten i användning-&lt;br&gt;en av energi och andra resurser genom att bl.a. stödja hållbart inriktade&lt;br&gt;investeringar i det fysiska realkapitalet (byggnader, anläggningar och&lt;br&gt;infrastruktur). På så vis kan nya metoder och tekniker fa snabbare ge-&lt;br&gt;nomslag. Investeringsstöden kommer att utvärderas grundligt, med avse-&lt;br&gt;ende på bl.a. måluppfyllelse och påverkan på konkurrensen. Det är&lt;br&gt;emellertid nu för tidigt att dra några slutsatser om deras effektivitet som&lt;br&gt;styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stöd som inrättats för ekologiska investeringar, genom de lokala in-&lt;br&gt;vesteringsprogrammen, i energibeslutet och i den bostadspolitiska propo-&lt;br&gt;sitionen, skall utvärderas för att skapa kriterier och ge underlag för&lt;br&gt;kommande utformning av statliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Marknadsinriktade styrmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den offentliga upphandlingen bör vara en&lt;br&gt;pådrivande kraft i arbetet for ett ekologiskt hållbart samhälle. Sverige&lt;br&gt;skall verka for att EG:s direktiv klargörs eller ändras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår att höga krav på miljöanpassning är möjliga att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen for ekologiskt hållbar upphandling bör vara pådrivande,&lt;br&gt;initierande och sammanhållande i arbetet for ökad miljöanpassning av&lt;br&gt;den offentliga upphandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikupphandling bör fortsatt användas som ett medel att stimulera&lt;br&gt;utveckling, upphandling och introduktion av miljöanpassade produkter&lt;br&gt;samt teknik for att nå en ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkningen är ett av de viktigaste medlen for att förmedla infor-&lt;br&gt;mation till konsumenterna om olika produkters miljöegenskaper. Sverige&lt;br&gt;bör, inom ramen för det nordiska samarbetet, verka för en allsidig utvär-&lt;br&gt;dering av Svanen och för en analys av förutsättningarna för ömsesidigt&lt;br&gt;godkännande av miljömärken på internationell nivå. Regeringen ser po-&lt;br&gt;sitivt på den frivilliga miljöcertifieringen av skogsbruket som skogsföre-&lt;br&gt;tag i Sverige genomför på olika sätt. Statens skogsbruk bör miljöcertifie-&lt;br&gt;ras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen bör stimuleras att ställa miljökrav i samband med affär-&lt;br&gt;stransaktioner. Miljöstymingsrådets verksamhet med miljövarudeklara-&lt;br&gt;tioner bör följas upp. Vid översynen av EU:s förordning om miljöstyr-&lt;br&gt;ning och miljörevision bör Sverige verka för att systemet utvidgas till fler&lt;br&gt;branscher och att det inriktas på ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att de mark-&lt;br&gt;nadsanpassade styrmedel inom miljöpolitiken som vuxit fram på senare&lt;br&gt;år kan användas effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU, reglerar i det när-&lt;br&gt;maste all offentlig upphandling. För upphandling som uppgår till vissa&lt;br&gt;tröskelvärden styrs de svenska reglerna av EG:s direktiv om offentlig&lt;br&gt;upphandling (92/50/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför i enlighet med vad som aviserades i skrivelsen&lt;br&gt;1997/98:13 Ekologisk hållbarhet uppdragit åt Nämnden för offentlig&lt;br&gt;upphandling att efter samråd med Kommerskollegium analysera hur&lt;br&gt;miljökrav och andra krav på ekologisk hållbarhet kan ställas vid offentlig&lt;br&gt;upphandling. Regeringen kommer på basis av bl.a. detta underlag att ut-&lt;br&gt;arbeta en svensk ståndpunkt om hur miljökrav och andra krav på ekolo-&lt;br&gt;gisk hållbarhet bör kunna ställas. Utifrån denna ståndpunkt skall Sverige&lt;br&gt;verka för att EG:s direktiv klargörs eller ändras så att det tydligt framgår&lt;br&gt;att höga krav på miljöanpassning är möjliga att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En större enhetlighet och tydlighet från de offentliga myndigheterna&lt;br&gt;förutsätter mer samordnade insatser och att olika upphandlande enheter&lt;br&gt;utnyttjar varandras erfarenheter och goda exempel. Av denna anledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling (dir. 1998:01) in-&lt;br&gt;rättats. Delegationens uppgift är bl.a. att vara pådrivande för en miljöan-&lt;br&gt;passad offentlig upphandling och att initiera och utveckla konkreta väg-&lt;br&gt;ledningar för hur miljökrav kan ställas vid all offentlig upphandling inom&lt;br&gt;olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikupphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med teknikupphandling avses upphandling som innebär att leverantören&lt;br&gt;måste genomföra ett tekniskt utvecklingsarbete för att tillgodose köpa-&lt;br&gt;rens krav. Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik (SFS&lt;br&gt;1997:40) arbetar med en rad förslag till åtgärder för att stimulera utveck-&lt;br&gt;ling, upphandling och introduktion av miljöanpassade produkter och tek-&lt;br&gt;nik för att nå en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen arbetar inom&lt;br&gt;fyra områden: sanering av mark, byggsektorn, transporter och livsme-&lt;br&gt;delsområdet. Förutom teknikupphandling har projekt påbörjats som skall&lt;br&gt;främja kommersialiseringen av miljöanpassad teknik som t.ex. produkti-&lt;br&gt;désökning samt rundabordssamtal kring och dokumentation av utveck-&lt;br&gt;lingshinder för miljödrivna innovationer. I vårpropositionen&lt;br&gt;(1997/98:150) föreslår regeringen att ytterligare medel avsätts för dele-&lt;br&gt;gationens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen Upphandling för utveckling (SOU 1997/98:88) pekar på&lt;br&gt;att offentlig teknikupphandling främst bör användas för den offentliga&lt;br&gt;sektorns behov och för att tillgodose andra samhällsintressen. Ett exem-&lt;br&gt;pel på sådant samhällsintresse är miljön. Regeringen bedömer att tekni-&lt;br&gt;kupphandling även framgent bör användas som ett instrument i miljöpo-&lt;br&gt;litiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, infördes för nio år sedan&lt;br&gt;och utvecklas löpande. Dess framgång är beroende av att det uppfattas&lt;br&gt;som trovärdigt av såväl konsumenterna, miljörörelsen som producenter-&lt;br&gt;na. Regeringen bedömer nu tidpunkten som lämplig för att på nordisk&lt;br&gt;nivå utföra en ny, mer allsidig utvärdering av systemet. En utvärdering&lt;br&gt;av det nordiska miljömärkningssystemet är vidare av värde i diskussio-&lt;br&gt;nerna om en utveckling av EU:s regler om miljömärkning samt inför dis-&lt;br&gt;kussioner inom WTO (World Trade Organization), där frågan om even-&lt;br&gt;tuella handelshindrande effekter av miljömärkningssystemen aktualise-&lt;br&gt;ras. På nordisk nivå diskuteras för närvarande en sådan utvärdering av&lt;br&gt;Svanen. Inom ramen för det nordiska samarbetet skall Sverige verka för&lt;br&gt;att en analys görs av förutsättningarna för ömsesidigt godkännande av&lt;br&gt;miljömärken på internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsföretag och miljöorganisationerna i Sverige har nyligen träffat en&lt;br&gt;överenskommelse om en miljöstandard för skogsbruk som utgår från den&lt;br&gt;internationella organisationens Forest Stewardship Council (FSC) kon-&lt;br&gt;cept och som ligger till grund för miljöcertifiering enligt skilda system.&lt;br&gt;Regeringen ser positivt på detta initiativ och på de övriga initiativ till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöcertifiering av svenskt skogsbruk som tagits på detta område. De&lt;br&gt;bör kunna bidra till att påskynda förbättringar av naturvårdshänsynen&lt;br&gt;inom skogsbruket. När det gäller statens skogsbruk på mark som förval-&lt;br&gt;tas av Fastighetsverket anser regeringen att det bör miljöcertifieras så&lt;br&gt;snart som möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövarudeklarationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen börjar i ökande grad ställa miljökrav på varandra i affärstrans-&lt;br&gt;aktioner. För att sådana krav skall vara möjliga att ställa krävs bl.a. kun-&lt;br&gt;skap om produkternas miljöeffekter. Efterfrågan på faktabaserad miljö-&lt;br&gt;varuinformation, s.k. miljövarudeklarationer, för olika produkter har på&lt;br&gt;senare tid ökat inom industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AB Svenska Miljöstymingsrådet har initierat ett arbete med ett natio-&lt;br&gt;nellt system för certifierade miljövarudeklarationer. Certifieringen avser&lt;br&gt;livscykelbaserad information grundad på vetenskapliga analyser utifrån&lt;br&gt;ett standardiserat arbetssätt. Systemet skall vara självfinansierande ge-&lt;br&gt;nom avgifter. Regeringen bedömer det som viktigt att systemet kontinu-&lt;br&gt;erligt följs upp och utvärderas så att det kan fungera parallellt med mil-&lt;br&gt;jömärkningen utan att sammanblandning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöledning i företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadens krav på ökad kvalitet i företagens miljöarbete har lett till att&lt;br&gt;behovet av fungerande miljöledningssystem har ökat. Framför allt de&lt;br&gt;större företagen har möjlighet att med hjälp av miljöledningssystem be-&lt;br&gt;driva ett målmedvetet miljöarbete och cfärigenom skapa nya möjligheter&lt;br&gt;för affärsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas svårigheter hos mindre företag att bygga upp kun-&lt;br&gt;skap och hitta resurser för ett sådant miljöarbete. Små och medelstora&lt;br&gt;företag bör därför fa fortsatt stöd för att öka sin kunskap om och skapa&lt;br&gt;förutsättningar för ett aktivt miljöledningsarbete. NUTEK arbetar redan&lt;br&gt;med projektet ”Miljöstyrning i småföretag” och det är viktigt att projektet&lt;br&gt;fortsätter samt följs upp (se avsnitt 8.1 Hållbara produktions- och kon-&lt;br&gt;sumtionsmönster).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår en översyn av EU:s miljölednings- och miljöre-&lt;br&gt;visionsförordning, det s.k. EMAS-systemet (förordning (EEG)l836/93).&lt;br&gt;EG-kommissionen arbetar tillsammans med medlemsländerna med att ta&lt;br&gt;fram underlag för översynen samt för en eventuell revidering av förord-&lt;br&gt;ningen. Översynen skall vara klar sommaren 1998. Hittills har EMAS-&lt;br&gt;systemet varit tillgängligt endast för industrisektorn men önskemålet från&lt;br&gt;flera länder är att utvidga tillämpbarheten av EMAS till flera sektorer. Av&lt;br&gt;denna anledning har ett antal försöksverksamheter i andra sektorer ge-&lt;br&gt;nomförts både i Sverige och i andra länder med mycket gott resultat. I&lt;br&gt;Sverige bedrevs under år 1997 försök inom transportsektorn, bygg- och&lt;br&gt;anläggningssektorn, fastighetsförvaltning, skog, offentlig sektor och&lt;br&gt;tjänstesektorn. Inom finans- och försäkringssektorn har också framförts&lt;br&gt;intresse av att omfattas av systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En revidering av EMAS-förordningen förväntas inte bli klar förrän ti- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;digast år 2000. Regeringen har därför i proposition 1997/98:90 Följdlag-&lt;br&gt;stiftning till miljöbalken m.m. föreslagit en lagändring för att göra det&lt;br&gt;möjligt att nationellt utvidga EMAS till flera sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Samhällsplaneringen och det lokala och&lt;br&gt;regionala miljöarbetet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nationella miljökvalitetsmålen skall, till-&lt;br&gt;sammans med övriga nationella mål, vara vägledande för fysisk pla-&lt;br&gt;nering och samhällsbyggande. Genom samverkan över sektorsgrän-&lt;br&gt;sema i samhällsplaneringen skall statliga och kommunala myndighe-&lt;br&gt;ter främja en ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö för&lt;br&gt;alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommuner och länsstyrelser bör sam-&lt;br&gt;verka i arbetet med att samlat och över sektorsgränsema konkretisera&lt;br&gt;och följa upp de nationella miljökvalitetsmålen i den lokala och regio-&lt;br&gt;nala samhällsplaneringen. De nationella miljökvalitetsmålen bör ar-&lt;br&gt;betas in i länsstyrelsernas strategier för regional miljö (STRAM). För&lt;br&gt;områden med särskilt framträdande miljö- och hushållningsproblem&lt;br&gt;finns behov av att följa upp miljökvalitetsmålen och anpassa den stat-&lt;br&gt;liga sektorsplaneringen till regionala och lokala förutsättningar. Ett&lt;br&gt;arbete med regionala miljö- och hushållningsprogram bör inledas för&lt;br&gt;sådana områden. Arbetet med att utveckla metoder för en samhälls-&lt;br&gt;planering inriktad på hållbar utveckling av våra städer och bebyggel-&lt;br&gt;semiljöer bör intensifieras. Bland annat bör Boverkets arbete med&lt;br&gt;metoder och arbetssätt i den fysiska planeringen medverka till en ökad&lt;br&gt;samordning med insatser för ökad social välfärd samt med det pågå-&lt;br&gt;ende arbetet med lokal Agenda 21. Boverket skall även medverka till&lt;br&gt;att åtagandena i agendan från FN:s konferens Habitat II genomförs i&lt;br&gt;Sverige. Vidare bör en utvecklad samverkan komma till stånd mellan&lt;br&gt;naturvårds- och kulturmiljövårdssektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen har i de-&lt;br&gt;cember 1997 markerat behovet av att berörda statliga myndigheter,&lt;br&gt;främst Boverket, Vägverket, NUTEK, Riksantikvarieämbetet, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och länsstyrelserna, verkar för att det utvecklas ett bättre&lt;br&gt;samspel mellan fysisk planering, arbetet med miljö och hushållningsfrå-&lt;br&gt;gor och arbetet med regional utveckling. De av regeringen föreslagna&lt;br&gt;nationella miljökvalitetsmålen ger förutsättningar för ökad samsyn över&lt;br&gt;sektorsgränsema när det gäller målen för och inriktningen av samhälls-&lt;br&gt;planeringen. Målet om en god bebyggd miljö liksom de övriga mål som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1997/98.1 saml. Nr 145&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har direkt anknytning till mark- och vattenområdens miljökvaliteter har Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;särskild betydelse i detta sammanhang. Lagreglerade måluttalanden av&lt;br&gt;central betydelse för fysisk planering och samhällsbyggande finns dels i&lt;br&gt;plan- och bygglagens (1987:10) bestämmelser om allmänna intressen&lt;br&gt;som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse&lt;br&gt;samt om krav på byggnader m.m., dels i de övergripande bestämmelserna&lt;br&gt;i förslaget till miljöbalk. De av regeringen föreslagna nationella mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmålen skall vägleda myndigheternas arbete med fysisk plane-&lt;br&gt;ring och samhällsbyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala och lokala åtgärder för att uppfylla miljökvalitetsmålen bör&lt;br&gt;utformas mot bakgrund av en helhetsbild av miljö- och hushållnings-&lt;br&gt;problemen i den berörda delen av landet och medverka till en långsiktigt&lt;br&gt;hållbar regional utveckling. Kommuner och länsstyrelser bör samverka i&lt;br&gt;arbetet med att samlat och över sektorsgränsema konkretisera och följa&lt;br&gt;upp de nationella miljökvalitetsmålen i den lokala och regionala sam-&lt;br&gt;hällsplaneringen. De centrala myndigheternas medverkan utgår från de-&lt;br&gt;ras uppsiktsansvar inom olika samhällsområden. Utgångspunkten för&lt;br&gt;samverkan mellan olika myndigheter i samhällsplaneringen bör vara att&lt;br&gt;ekonomisk utveckling, social utveckling och skydd av miljön utgör sins-&lt;br&gt;emellan beroende och ömsesidigt förstärkande delar av en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling i vid mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja ett sektorsövergripande samarbete, som innefattar myn-&lt;br&gt;digheter på central, regional och lokal nivå, är ett gemensamt miljömål&lt;br&gt;för samhällsplaneringen av stort värde. Utgångspunkten bör vara att&lt;br&gt;människors hälsa och livsmiljö skall stå i centrum för arbetet för ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling. Som gemensamt miljömål för samhällsplane-&lt;br&gt;ringen bör därför gälla att statliga och kommunala myndigheter genom&lt;br&gt;samverkan över sektorsgränsema skall främja en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling med en god livsmiljö för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller genomförandet av de nationella miljökvalitetsmålen be-&lt;br&gt;höver vissa geografiska områden uppmärksammas särskilt. Det gäller&lt;br&gt;dels områden-i huvudsak utanför tätorterna - där det finns behov av&lt;br&gt;sektorsövergripande bedömningar av regional eller nationell räckvidd,&lt;br&gt;dels områden i och i anslutning till våra städer och bebyggelsemiljöer där&lt;br&gt;miljökvalitetsmålet om en god bebyggd miljö står i centrum för intresset.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.1 Regionala miljö- och hushållningsprogram&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I varje del av landet finns områden där ett förverkligande av de nationella&lt;br&gt;miljömålen ställer särskilda krav på sektorsövergripande bedömningar,&lt;br&gt;som i vissa fall kan ha regional eller nationell räckvidd. Exempel är bl.a.&lt;br&gt;våra centrala skärgårdsområden, för vilka regeringen i december 1997&lt;br&gt;uppdragit åt berörda länsstyrelser att utarbeta regionala miljö- och hus-&lt;br&gt;hållningsprogram (se avsnitt 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och&lt;br&gt;skärgård), samt andra områden i landet, för vilka det finns särskilda reg-&lt;br&gt;ler om hänsyn till riksintressen när det gäller hushållningen med mark-&lt;br&gt;och vattenresurserna. Områden med särskilt framträdande miljö- och&lt;br&gt;hushållningsproblem behöver uppmärksammas i ett riksperspektiv i ar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Det kan t.ex. gälla områden där&lt;br&gt;miljösituationen är sådan att bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i&lt;br&gt;den föreslagna miljöbalken bör aktualiseras. Miljö- och hushållningsfrå-&lt;br&gt;goma, i områden av de slag som berörts, bör ges ökad tyngd såväl i den&lt;br&gt;kommunala fysiska planeringen som i den regionala utvecklingsplane-&lt;br&gt;ringen. För områden med särskilt framträdande miljö- och hushållnings-&lt;br&gt;problem finns ett behov av att följa upp miljökvalitetsmålen och anpassa&lt;br&gt;den statliga sektorsplaneringen till regionala och lokala förutsättningar.&lt;br&gt;Ett arbete med regionala miljö- och hushållningsprogram bör inledas i&lt;br&gt;sådana områden. Sådana program bör omfatta åtgärder för att komma till&lt;br&gt;rätta med miljö- och hushållningsproblemen, analyser av möjligheterna&lt;br&gt;att använda gällande miljölagstiftning och av ekonomiska förutsättningar&lt;br&gt;och villkor för utvecklingsstöd till hållbara lösningar samt ett samlat pro-&lt;br&gt;gram för behandlingen av miljö- och hushållningsfrågor i den regionala&lt;br&gt;och lokala planeringen. Tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn,&lt;br&gt;kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten behöver tas&lt;br&gt;fram. Med utgångspunkt i de regionala miljöstrategierna, de nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen och riksintressen, kan de utvecklingsmöjligheter och&lt;br&gt;den potential för sysselsättning och tillväxt som ligger i resurshushåll-&lt;br&gt;ning och miljöanpassning tas till vara. I den regionalpolitiska propositio-&lt;br&gt;nen Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62), framhål-&lt;br&gt;ler regeringen att regionala miljö- och hushållningsprogram bör utgöra&lt;br&gt;underlag i den regionala utvecklingsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas arbete med regionala miljöstrategier och med under-&lt;br&gt;lag för hushållningen med mark- och vattenresurserna ger utgångspunk-&lt;br&gt;ter för arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram. Inriktning-&lt;br&gt;en på sikt bör vara att i samverkan med kommuner, statliga myndigheter&lt;br&gt;och andra intressenter utveckla strategier för hänsynstagande till miljö-&lt;br&gt;och hushållningsintressen för de områden i länet som har särskild bety-&lt;br&gt;delse ur miljö- och hushållningssynpunkt. Länsstyrelsernas arbete med&lt;br&gt;samhällsplanering för ekologiskt hållbar utveckling berör främst sakom-&lt;br&gt;rådena för naturvård och miljöskydd, planväsende, hushållning med na-&lt;br&gt;turresurser samt kulturmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförs i regeringens skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet&lt;br&gt;bör Boverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket i samverkan&lt;br&gt;med länsstyrelserna, NUTEK och berörda sektorsmyndigheter utarbeta&lt;br&gt;en översikt över områden där behovet av regionala miljö- och hushåll-&lt;br&gt;ningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.2 Hållbar utveckling av städer och bebyggelsemiljöer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Habitatkonferensens riktlinjer för hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Förenta Nationernas världskonferens i Istanbul år 1996 om boende,&lt;br&gt;bebyggelse och stadsutveckling (Habitat II) antogs den s.k. Habitatagen-&lt;br&gt;dan. Agendan innefattar ett omfattande handlingsprogram för hållbar&lt;br&gt;utveckling av städer och bebyggelsemiljöer och innehåller bl.a. mål och&lt;br&gt;principer för hållbar markanvändning, miljömässigt hälsosamma och&lt;br&gt;ändamålsenliga städer och boplatser, hållbar energianvändning, hållbara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transport- och kommunikationssystem, vård och upprustning av det fy- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;siska kulturarvet samt katastrofberedskap och återuppbyggnad. För att&lt;br&gt;värna den globala miljön och förbättra människors livssituation i städer,&lt;br&gt;samhällen och byar åtog sig de deltagande länderna att verka för hållbara&lt;br&gt;mönster för produktion, konsumtion, transporter och bebyggelseutveck-&lt;br&gt;ling. Deltagarländerna åtog sig också att motverka föroreningar och att&lt;br&gt;respektera ekosystemens tålighet mot påverkan samt att bevara hand-&lt;br&gt;lingsutrymmet för kommande generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har anslutit sig till de mål, principer och rekommendationer&lt;br&gt;som ryms i Habitatagendan. Istanbulkonferensens resultat skall därför&lt;br&gt;följas upp både i Sverige och i det internationella utvecklingssamarbetet.&lt;br&gt;Det handlingsprogram och de prioriteringar som finns i Sveriges natio-&lt;br&gt;nalrapport till Habitat II skall fullföljas. Det gäller bl.a. anpassning av&lt;br&gt;byggnader och bebyggda miljöer till kretsloppssamhällets krav samt till&lt;br&gt;kraven på sund inomhusmiljö och god tillgänglighet för alla, bättre livs-&lt;br&gt;villkor i utsatta bostadsområden, förstärkning av tätorternas attraktions-&lt;br&gt;kraft för människor och företag i balanserat samspel mellan tätorter och&lt;br&gt;landsbygd, samt utveckling av markanvändningsmönster som främjar&lt;br&gt;städernas kretsloppsanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habitat II ger ökad tyngd åt den lokala samhällsplaneringen. Kommu-&lt;br&gt;nerna har en nyckelroll i genomförandet av Habitatagendans strategi om&lt;br&gt;hjälp till självhjälp och förverkligandet av principerna om breda part-&lt;br&gt;nerskap, delaktighet och stärkt demokrati i arbetet för hållbar utveckling.&lt;br&gt;Uppföljningen av Habitatagendan på lokal nivå bör anknytas till arbetet&lt;br&gt;med lokal Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar uppföljningen av åtagandena enligt Habitat II&lt;br&gt;främst i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom EU och OECD för hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens EU-strategi (se kap. 10 Riktlinjer för det svenska&lt;br&gt;miljöarbetet i EU) bör Sverige aktivt stödja och delta i arbetet inom EU&lt;br&gt;med att utveckla en övergripande strategi för användning av mark och&lt;br&gt;vatten som syftar till en hållbar utveckling i enlighet med Agenda 21.&lt;br&gt;Sverige bör även fortsättningsvis aktivt delta i EU:s arbete med ett euro-&lt;br&gt;peiskt utvecklingsperspektiv, det s.k. European Spatial Development Per-&lt;br&gt;spective (ESDP). Inom EU har frågan om en hållbar stadsutveckling ock-&lt;br&gt;så uppmärksammats genom kampanjen European Sustainable Cities som&lt;br&gt;har vuxit till en omfattande europeisk aktivitet. Sverige bör delta i det&lt;br&gt;fortsatta EU-arbetet på detta område, bl.a. vid EU:s Urban Forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling av städer, regioner och bebyggelsemiljöer har också&lt;br&gt;uppmärksammats i OECD:s arbete med stadsutveckling. Särskilda pro-&lt;br&gt;jekt har bedrivits om social och ekologisk hållbarhet. Bland svenska bi-&lt;br&gt;drag till arbetet kan nämnas rapporten Urban Policies for an Ecologically&lt;br&gt;Sustainable World, från det av Sverige och OECD arrangerade seminari-&lt;br&gt;et 1994, och den svenska nationalrapporten The Ecological City&lt;br&gt;(Boverket 1994). För närvarande pågår projekt om bl.a. administrativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledning av stadsregioner och efterbehandling av mark- och vattenområ- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;den i städer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har en rad olika initiativ tagits för att utveckla samhälls-&lt;br&gt;planeringen i riktning mot målet om en ekologiskt hållbar utveckling.&lt;br&gt;Flera utredningar har givit ett bättre underlag och nya kunskaper inom&lt;br&gt;området. Några utredningar som berör frågor om hållbara samhälls-&lt;br&gt;strukturer är Boverkets rapporter Sverige 2009-förslag till vision&lt;br&gt;(1994:14, dnr M94/3084/7 resp. M94/3589/7) och Järnvägar genom och i&lt;br&gt;anslutning till tätorter (1997:2, dnr M97/3071/7). Boverket har tillsam-&lt;br&gt;mans med länsstyrelserna utrett hur regional samhällsplanering kan bidra&lt;br&gt;till ett miljöanpassat transportsystem. När det gäller frågan om hur den&lt;br&gt;planerade markanvändningen i storstadsregionerna medverkar till att nå&lt;br&gt;vissa miljömål har de tre storstadslänen redovisat ett särskilt uppdrag i&lt;br&gt;rapporterna Storstadsuppdrag om markanvändning och miljömål-&lt;br&gt;Göteborgsregionen (dnr M95/1986/7), Storstadsuppdraget Malmöhus&lt;br&gt;län del I &amp;amp; II (dnr M95/1695/7 resp. M95/4809/7) samt beträffande&lt;br&gt;Stockholmsregionen i Miljö på väg (Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;1995:07). Erfarenheter från de redovisade uppdragen och utredningarna&lt;br&gt;har legat till grund bl.a. för den transportpolitiska propositionen Trans-&lt;br&gt;portpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har tillsammans med Naturvårdsverket redovisat projektet&lt;br&gt;För en bärkraftig samhällsutveckling - Miljömål och indikatorer i fysisk&lt;br&gt;planering (dnr M96/2752/7 resp. M97/10/7) som visar på behovet av att&lt;br&gt;utveckla metoder för att tillämpa nationella miljömål i den fysiska plane-&lt;br&gt;ringen. Verken fortsätter arbetet inom ramen för ett metodutvecklings-&lt;br&gt;projekt med bidrag från EU:s miljöfond LIFE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av gröna ytor för rekreation och bevarande av den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden, i och i anslutning till den bebyggda miljön, har belysts&lt;br&gt;bl.a. i Aktionsplan för biologisk mångfald vid byggd miljö (Boverket&lt;br&gt;1995). I betänkandet Nationalstadsparker (SOU 1996:38) visades att det i&lt;br&gt;många av våra svenska städer finns centrala park-, natur- och rekrea-&lt;br&gt;tionsområden som inte bara har stora natur- och kulturvärden utan som&lt;br&gt;också ger möjlighet att bibehålla det nära samspelet mellan stadsbebyg-&lt;br&gt;gelsen och landskapet utanför staden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev i december 1997 uppdragit åt Bygg-&lt;br&gt;forskningsrådet (BFR) att verka för ett ökat europeiskt samarbete inom&lt;br&gt;byggforskningen och till initiering av svenska forskningsprojekt med&lt;br&gt;stöd av medel från Europeiska gemenskapen. BFR skall vidare utveckla&lt;br&gt;och samordna det svenska arbetet med EU:s femte forskningsprogram i&lt;br&gt;frågor som rör stadsutveckling och den byggda miljön bl.a. i delpro-&lt;br&gt;grammet City of Tomorrow.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i december 1997 uppdragit åt Vägverket och Boverket&lt;br&gt;att se över de råd och riktlinjer som finns till stöd för den kommunala&lt;br&gt;trafik- och bebyggelseplaneringen. Förslag skall också lämnas om hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risken för, och konsekvenserna av trafikolyckor kan integreras i miljö- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den byggda miljöns kvaliteter samt insatser för att förbättra omsorgen&lt;br&gt;om miljön i det offentliga rummet, behandlas också i regeringens propo-&lt;br&gt;sition Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning &amp;amp;&lt;br&gt;design (prop. 1997/98:117). I propositionen föreslås mål för statens ar-&lt;br&gt;bete med arkitektur, formgivning och design. För att driva arbetet med&lt;br&gt;lokala handlingsprogram för god arkitektur framåt kommer Regerings-&lt;br&gt;kansliets arbetsgrupp för arkitektur och formgivning att lämna förslag till&lt;br&gt;stödjande insatser rörande t.ex. information och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metodutveckling och kunskapsförsörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I städer och bebyggelsemiljöer finns särskilda förutsättningar för gemen-&lt;br&gt;samma lösningar av verksamheter av olika slag och för miljöanpassad&lt;br&gt;utveckling av tekniska försörjningssystem, t.ex. vad avser trafik, energi-&lt;br&gt;försörjning, vatten och avlopp. Möjligheterna att uppfylla de nationella&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen beror i hög grad på hur dessa förutsättningar tas till&lt;br&gt;vara. De föreslagna nationella miljökvalitetsmålen, inte minst det om en&lt;br&gt;god bebyggd miljö, ger delvis nya förutsättningar för kommunernas&lt;br&gt;översiktliga planering. En viktig uppgift för denna planering är att främja&lt;br&gt;samverkan över sektorsgränsema i förverkligandet av en hållbar stads-&lt;br&gt;och bebyggelseutveckling. Arbetet med att utveckla metoder för en sam-&lt;br&gt;hällsplanering inriktad på hållbar utveckling av våra städer och bebyg-&lt;br&gt;gelsemiljöer bör intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och Boverket arbetar sedan någon tid med att ta fram&lt;br&gt;metoder och arbetssätt för att öka integreringen av miljöfrågor i den fy-&lt;br&gt;siska planeringen, inte minst i den kommunala översiktliga planeringen&lt;br&gt;samt i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. Arbetet med att ut-&lt;br&gt;veckla kriterier och indikatorer till användbara instrument i detta sam-&lt;br&gt;manhang fortsätter. Forskningen om ekologiskt byggande och planering&lt;br&gt;har fatt ökad betydelse. Det är naturligt att dessa arbeten nu knyts an till&lt;br&gt;de av regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisation och utformning av kommunikationer, grönområden och&lt;br&gt;bostadsområden, liksom utformning och gestaltning av den byggda mil-&lt;br&gt;jön med byggnader och anläggningar, påverkar levnadsförhållanden och&lt;br&gt;livsmiljö och förutsättningarna för människor och företag att välja miljö-&lt;br&gt;anpassade livsstilar och verksamhetsformer. Åtgärder som främjar en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö för alla bör ges ökad&lt;br&gt;uppmärksamhet i planeringsarbetet för städer och bebyggelsemiljöer. Ett&lt;br&gt;mer systematiskt arbete för att sprida erfarenheter samt för att samman-&lt;br&gt;ställa och följa upp resultatet behöver komma till stånd. Värdefulla kun-&lt;br&gt;skaper bör kunna vinnas genom att ta till vara erfarenheter från regering-&lt;br&gt;ens satsning på investeringar för omställning mot ett ekologiskt hållbart&lt;br&gt;samhälle. Regeringen har i regleringsbrev i december 1997 markerat be-&lt;br&gt;hovet av att berörda statliga myndigheter, främst Boverket och länssty-&lt;br&gt;relserna, fortlöpande kartlägger och följer hur kommunernas arbete med&lt;br&gt;boende, bebyggelse och markanvändning kan bidra till en hållbar ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling av städer och bebyggelsemiljöer. Boverket skall enligt regle-&lt;br&gt;ringsbrevet även medverka till att åtagandena i Habitat II genomfors i&lt;br&gt;Sverige. Kommunerna skall stödjas i sin strävan att integrera arbetet med&lt;br&gt;boende, bebyggelse och markanvändning med andra insatser som syftar&lt;br&gt;till en ekologiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt hållbar utveckling av&lt;br&gt;städer och bebyggelsemiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.3 Naturvård och kulturmiljövård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvården och kulturmiljövården har viktiga gemensamma intressen i&lt;br&gt;det samlade arbetet for resurshushållning och hållbar utveckling. Dessa&lt;br&gt;gemensamma intressen är i sig starka skäl for en utvecklad samverkan&lt;br&gt;mellan sektorerna. För att så effektivt som möjligt kunna hävda sina&lt;br&gt;långsiktiga intressen i samhällsplaneringen är det angeläget att naturvår-&lt;br&gt;den och kulturmiljövården eftersträvar en samlad miljösyn. Förhållandet&lt;br&gt;mellan de två sektorerna bör präglas av samarbete i syfte att möta de ak-&lt;br&gt;tuella hoten mot miljön. Arbetet bör bedrivas parallellt och kunskaper&lt;br&gt;och mål från den ena sektorn bör kunna tillgodogöras i den andra. Viktigt&lt;br&gt;for ett framgångsrikt samarbete är den grundläggande utgångspunkten att&lt;br&gt;vad naturen ger och människor åstadkommit är en resurs som människan&lt;br&gt;för sin egen överlevnads och välmågas skull måste hushålla med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport från Kulturdepartementet, En samordnad kultur- och mil-&lt;br&gt;jöpolitik (dnr M98/1593/4), konstateras att den befintliga organisations-&lt;br&gt;strukturen och ansvarsfördelningen i stort bör behållas och vidareut-&lt;br&gt;vecklas. Remissinstanserna understödjer rapportens slutsatser. Regering-&lt;br&gt;en finner att en utvecklad samverkan mellan naturvårds- och kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdssektom bör komma till stånd. Riksantikvarieämbetet och Natur-&lt;br&gt;vårdsverket i samverkan med Boverket och länsstyrelserna har i uppgift&lt;br&gt;att fortlöpande redovisa forslag till hur ett utvecklat samarbete mellan&lt;br&gt;naturvården och kulturmiljövården skall främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrev i december 1997 tydligare samordnat&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets verksamhetsmål i syfte att&lt;br&gt;verka for ett ökat samarbete mellan natur- och kulturmiljövården. I regle-&lt;br&gt;ringsbrev i december 1998 har därutöver inforts ett gemensamt återrap-&lt;br&gt;porteringskrav angående resultat av samverkan mellan sektorerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Lokalt investeringsstöd för ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statligt stöd till kommuner och andra in-&lt;br&gt;vesterare möjliggör en ökad takt i omställningen av samhället i ekolo-&lt;br&gt;gisk riktning. Det är avgörande att erfarenheter och kunskaper från det&lt;br&gt;lokala arbetet tas tillvara och sprids. En god uppföljning och utvärde-&lt;br&gt;ring av stöden är därför viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösheten är ett av dagens största samhällsproblem. Många går öp-&lt;br&gt;pet arbetslösa, bl.a. inom bygg- och anläggningssektorn. Regeringens&lt;br&gt;mål är att den öppna arbetslösheten skall halveras till år 2000 och däref-&lt;br&gt;ter minskas ytterligare. Samtidigt som arbetslösheten är hög finns det&lt;br&gt;stora behov av insatser inom många samhällsområden. Regeringen har&lt;br&gt;bl.a. höga ambitioner när det gäller Sveriges utveckling mot ekologisk&lt;br&gt;hållbarhet. Det finns därför goda skäl att kombinera kampen mot arbets-&lt;br&gt;lösheten med stöd till investeringar som främjar ekologisk hållbarhet.&lt;br&gt;Regering och riksdag har beslutat om två typer av investeringsstöd, den&lt;br&gt;s.k. kretsloppsmiljarden samt stödet till lokala investeringsprogram, med&lt;br&gt;det gemensamma syftet att skapa sysselsättning med hjälp av investe-&lt;br&gt;ringar som främjar ekologisk hållbarhet. Stöden har också till syfte att&lt;br&gt;driva på utvecklingen av ny miljöteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsmiljarden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av det fysiska realkapitalet i form av byggnader, anlägg-&lt;br&gt;ningar och annan infrastruktur har stor påverkan på miljön. Detta realka-&lt;br&gt;pital har lång livslängd, vilket gör att det tar lång tid för nya tekniker och&lt;br&gt;metoder att få genomslag via förnyelse i form av nybyggnation. Det finns&lt;br&gt;därför behov av att investera i befintliga byggnader, anläggningar och&lt;br&gt;annan infrastruktur för att minska miljöbelastningen och öka effektivite-&lt;br&gt;ten i användningen av energi och andra resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har-på förslag från regeringen i propositionen Vissa åt-&lt;br&gt;gärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:222, bet.&lt;br&gt;1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) - beslutat att avsätta en miljard kro-&lt;br&gt;nor för ett femårigt program (1997-2001) för stöd till kretsloppsanpass-&lt;br&gt;ning av befintlig bebyggelse och annan infrastruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd kan ges till investeringar som rör avfall, va-system eller ombygg-&lt;br&gt;nad, t.ex. åtgärder som minskar, återvinner eller separerar avfall, minskar&lt;br&gt;utsläpp av fosfor och kväve, separerar avloppsvatten eller innebär krets-&lt;br&gt;loppsanpassad ombyggnad. Investeringar i de så kallade miljonpro-&lt;br&gt;gramsområdena har utpekats som särskilt intressanta eftersom sådana&lt;br&gt;insatser också kan ge positiva sociala effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för bidraget är att investeringen bidrar till bättre miljö, ger sys-&lt;br&gt;selsättning och utnyttjar ny teknik eller nya arbetsmetoder. Ett viktigt&lt;br&gt;syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner, företag och organisa-&lt;br&gt;tioner möjlighet att pröva ny teknik och därigenom driva på utvecklingen&lt;br&gt;mot ekologiskt hållbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om bidrag fattas av länsstyrelsen i det län där investeringen&lt;br&gt;skall ske när kostnaderna för den bidragsberättigade investeringen inte&lt;br&gt;överstiger 8 miljoner kronor. Bidrag till större investeringar beslutas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1997 har bidrag om totalt 114 miljoner kronor beviljats till&lt;br&gt;sammanlagt 140 investeringsprojekt. Drygt hälften av de beviljade bi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dragsmedlen gäller investeringar inom avfallsområdet. Cirka en tiondel Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;gäller ombyggnadsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till lokala investeringsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i budgetbeslutet för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 18,&lt;br&gt;bet. 1997/98:BoUl, rskr. 1997/98:81) beslutat om ett stöd till lokala in-&lt;br&gt;vesteringsprogram för ekologisk hållbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till lokala investeringsprogram har två syften; dels att bidra till&lt;br&gt;en ökad sysselsättning, dels att påtagligt öka takten i omställningen av&lt;br&gt;Sverige till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Enligt beslutet har 5,4 mil-&lt;br&gt;jarder kronor avsatts för perioden 1998-2000. Regeringen föreslår i 1998&lt;br&gt;års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) att stödet utökas med&lt;br&gt;2 miljarder kronor och förlängs till år 2001. Beslut om stöd fattas av re-&lt;br&gt;geringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet innebär att kommunerna ges möjlighet att i samverkan med lo-&lt;br&gt;kala företag och organisationer söka stöd till investeringar som ökar den&lt;br&gt;ekologiska hållbarheten. Kommunerna har en roll som samordnare och&lt;br&gt;motor i utvecklingen. Utgångspunkten är att kommunen bäst känner till&lt;br&gt;vilka åtgärder för ekologisk hållbarhet som är mest angelägna i den egna&lt;br&gt;kommunen. Det är kommunens ansvar att informera berörda inom kom-&lt;br&gt;munen, att bedöma deras förslag till åtgärder, att prioritera och att ställa&lt;br&gt;samman ett investeringsprogram som kommunen står bakom. Det är ock-&lt;br&gt;så ett ansvar för de kommuner som far bidrag att fördela dessa vidare till&lt;br&gt;investerarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till lokala investeringsprogram, liksom i viss mån även krets-&lt;br&gt;loppsmiljarden, avviker på flera sätt från traditionella statsbidragssystem.&lt;br&gt;Det finns ingen teknikstyming dvs. regeringen har inte pekat ut vilka&lt;br&gt;tekniska lösningar som kan ges bidrag. Det är i stället resultaten i form&lt;br&gt;av miljö- och sysselsättningseffekter som är i fokus. När det gäller stödet&lt;br&gt;till lokala investeringsprogram är också den roll och det ansvar som åvi-&lt;br&gt;lar kommunen unika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommuner vars investeringsprogram bedöms ge de bästa resultaten&lt;br&gt;far statligt stöd till sina investeringar. Avsikten är att koncentrera insat-&lt;br&gt;serna så att de ger påtagliga effekter i de kommuner som far del av stats-&lt;br&gt;bidragen. De effekter som avses är - förutom ökad sysselsättning -&lt;br&gt;minskad belastning på miljön, effektivare användning av energi och and-&lt;br&gt;ra naturresurser, ökad användning av fömybara råvaror, ökat återbruk&lt;br&gt;och återvinning, stärkt biologisk mångfald och bättre fungerande krets-&lt;br&gt;lopp av växtnäringsämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset hos kommunerna har visat sig vara stort för att engagera sig i&lt;br&gt;lokala investeringsprogram för ökad ekologisk hållbarhet. Av Sveriges&lt;br&gt;288 kommuner har 286 anmält intresse för att ansöka om stöd till sina&lt;br&gt;lokala investeringsprogram. Av dessa skickade 115 kommuner in ansö-&lt;br&gt;kan om statsbidrag för investeringsprogram med början år 1998. De pro-&lt;br&gt;jekt som kommunerna för fram i sina program spänner över ett brett&lt;br&gt;spektrum av åtgärder, från naturvård och marksaneringsprojekt till åtgär-&lt;br&gt;der i bebyggelsen och andra infrastrukturinvesteringar. Cirka fyrtio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner beviljas under våren 1998 bidrag till sina lokala investerings- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;program. Det finns skäl att anta att flertalet av de återstående kommuner-&lt;br&gt;na kommer att ansöka om statsbidrag i någon av de två återstående etap-&lt;br&gt;perna. Regeringen har därför i 1998 års vårproposition (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:150) föreslagit att statsbidraget byggs ut med ytterligare ett år&lt;br&gt;och 2 miljarder kronor. Förslaget innebär således att det, utöver de 5,4&lt;br&gt;miljarder kronor som satsas åren 1998-2000, anslås 2 miljarder kronor&lt;br&gt;för år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift att&lt;br&gt;samordna det lokala Agenda 21-arbetet. En av kommitténs uppgifter är&lt;br&gt;att stödja informationsspridning och kunskapsutbyte, bl.a. med anknyt-&lt;br&gt;ning till de lokala investeringsprogrammen för ekologisk omställning och&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att erfarenheterna från de båda stödformerna tas tillvara.&lt;br&gt;Det gäller såväl erfarenheterna av stödens konstruktion som erfarenheter&lt;br&gt;och kunskaper från de investeringar som genomförs. Det sistnämnda&lt;br&gt;gäller inte minst investeringar med stöd ur kretsloppsmiljarden, eftersom&lt;br&gt;det här finns ett krav på ny teknik eller nya arbetsmetoder. Ett villkor för&lt;br&gt;stöd är därför att det sker en utvärdering av projekten. De lokala investe-&lt;br&gt;ringsprogrammen skall också följas upp och utvärderas. Här gäller det&lt;br&gt;framför allt att föra ut information till andra kommuner men det kan ock-&lt;br&gt;så gälla vetenskaplig utvärdering av nya tekniska lösningar. Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket har i uppgift att utvärdera de båda investeringssystemens&lt;br&gt;konstruktion och funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen har fått i uppdrag att utreda och lämna förslag&lt;br&gt;på hur inrättandet av ett fristående kunskapscentrum för ekologisk håll-&lt;br&gt;barhet skall genomföras. Enligt budgetbeslutet för år 1998 skall detta&lt;br&gt;finansieras ur anslaget för lokala investeringsprogram. Kunskapscentret&lt;br&gt;kommer att fa en viktig funktion när det gäller att samordna, hålla sam-&lt;br&gt;man och sprida kunskap och erfarenheter kring ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. Det skall också bistå med stöd till utveckling, uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av investeringsprogrammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Fortsatt arbete med Agenda 21&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att Agenda 21-arbetet&lt;br&gt;fortsätter på alla nivåer i samhället. Arbetet i kommunerna med att in-&lt;br&gt;om ramen för detta arbete utveckla lokal demokrati, dialog, engage-&lt;br&gt;mang och politisk förankring är viktigt. Lokala samordningsfunktio-&lt;br&gt;ner i Agenda 21-arbetet bör stödjas och tvärsektoriellt arbete stimule-&lt;br&gt;ras. Länsstyrelserna bör aktivt följa arbetet inom ramen för sitt regio-&lt;br&gt;nala samordningsansvar och ansvar för STRAM-arbetet. Regeringen&lt;br&gt;avser att uppdra åt Naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till strategi&lt;br&gt;för informations- och kunskapsförmedling kring lokal Agenda 21 och&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. (Nationalkommittén för Agenda 21, Fem år efter Rio,&lt;br&gt;SOU 1997:105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De kommuner som svarat på remissen stödjer i&lt;br&gt;princip kommitténs slutsatser och förslag om behovet av fortsatt Agenda&lt;br&gt;21-arbete. En konsekvent och brett förankrad nationell politik för hållbar&lt;br&gt;utveckling är ett viktigt stöd för det lokala arbetet. Det finns behov av en&lt;br&gt;nationell samordningsfunktion som arbetar för att stimulera och vidare-&lt;br&gt;utveckla Agenda 21-arbetet i hela samhället bl.a. för att underlätta dialo-&lt;br&gt;gen mellan olika nivåer och aktörer i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En hållbar utveckling kräver&lt;br&gt;lösningar som förenar ekonomiska, ekologiska, kulturella och sociala&lt;br&gt;aspekter på hållbar utveckling. En viktig uppgift för det lokala Agenda&lt;br&gt;21-arbetet är därför att stimulera många att delta i arbetet med att ut-&lt;br&gt;veckla lokala lösningar och att uppnå enighet kring dem i en demokratisk&lt;br&gt;process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt på lokal nivå finns stora möjligheter att förena åtgärder för&lt;br&gt;bättre miljö- och resurshushållning med att skapa förbättrade förutsätt-&lt;br&gt;ningar för sysselsättning och näringslivsutveckling samt bättre livsmiljö-&lt;br&gt;er och folkhälsa. Här finns också goda förutsättningar för att utveckla&lt;br&gt;formerna för dialog, samråd och brett engagemang i arbetet för en hållbar&lt;br&gt;utveckling. På lokal nivå är det vidare möjligt att formulera mål för håll-&lt;br&gt;bar utveckling som har bred förankring hos allmänhet och lokala aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid FN:s uppföljning av Riokonferensen i New York 1997 betonades&lt;br&gt;bl.a. betydelsen av det lokala Agenda 21-arbetet och deltagandet från&lt;br&gt;både ideella organisationer och lokalt näringsliv. Det lokala arbetet har&lt;br&gt;fatt en god start i Sverige. Nu är det viktigt att bygga vidare på den grund&lt;br&gt;som lagts under de första fem årens arbete samt att börja förverkliga de&lt;br&gt;mål och handlingsprogram som utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen tillkallat en särskild samordnare med uppgift&lt;br&gt;att utveckla arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling. Samordnaren&lt;br&gt;skall enligt sina direktiv (dir. 1998:25) föra en aktiv dialog om Agenda&lt;br&gt;21-arbetet med lokala Agenda 21-kommittéer, kommuner, företag och&lt;br&gt;andra lokala aktörer, sprida erfarenheter och information, bl.a. genom ett&lt;br&gt;forum för ekologisk omställning samt förmedla förslag på förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till de myndigheter som ansvarar för den nationella samordningen av&lt;br&gt;Agenda 21. Samordnaren skall också hålla kontakten med internationella&lt;br&gt;organ samt följa den fortsatta internationella Agenda 21-processen, så att&lt;br&gt;erfarenheter kan föras både i internationella fora och till nationella och&lt;br&gt;lokala aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller myndigheternas arbete är det angeläget att finna former&lt;br&gt;för att underlätta tvärsektoriell verksamhet. I dag är det många gånger&lt;br&gt;svårt att finna finansiering för tvärsektoriella projekt, eftersom de ofta&lt;br&gt;faller mellan olika myndigheters ansvarsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna har en viktig uppgift inom ramen för sitt regionala&lt;br&gt;samordningsansvar och för STRAM-systemet att följa och stödja det lo-&lt;br&gt;kala Agenda 21-arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomtänkt strategi på nationell nivå för information för hållbar ut-&lt;br&gt;veckling bör utvecklas för att stödja och komplettera de stora informa-&lt;br&gt;tions- och folkbildningsinsatser som sker på lokal nivå. Ökad kunskap&lt;br&gt;och bättre tillgång till information är viktiga förutsättningar för breddat&lt;br&gt;engagemang och ökat intresse för miljöanpassade konsumtionsvanor.&lt;br&gt;Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta underlag&lt;br&gt;till en informations- och kunskapsstrategi för det lokala Agenda 21-&lt;br&gt;arbetet. Detta bör göras tillsammans med Skolverket och i samarbete&lt;br&gt;med övriga berörda myndigheter. Arbetet bör ske i samarbete med lämp-&lt;br&gt;lig expertis inom pedagogik, folkbildning och beteendevetenskap samt på&lt;br&gt;mediaområdet. Denna strategi bör ta upp möjliga nationella insatser för&lt;br&gt;att sprida information via etermedia, tryckta och elektroniska medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i EU&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Bakgrund och övergripande målsättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EU-arbetet bör inriktas på att dels skärpa&lt;br&gt;EU:s regler där det behövs med nationella och europeiska miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål som utgångspunkt och dels verka för att en strategi för ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling på EU:s alla politikområden och vid använd-&lt;br&gt;ningen av EU:s olika stödprogram och fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör delta aktivt i utformningen och uppföljningen av den&lt;br&gt;strategi för hållbar utveckling som på svenskt initiativ beslutats av Eu-&lt;br&gt;ropeiska rådet. En effektivare energi- och resursanvändning bör in-&lt;br&gt;kluderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom EU är av avgörande betydelse för att nå många av de&lt;br&gt;miljökvalitetsmål regeringen föreslår. Viktiga svenska prioriteringar&lt;br&gt;är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kampen mot försurning och klimatförändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbetet för kretsloppsanpassning och resurseffektivisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bevarande av biologisk mångfald och översyn av regler om gene-&lt;br&gt;tiskt modifierade organismer samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en höjd ambitionsnivå i EU när det gäller bekämpningsmedel och&lt;br&gt;kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den högsta tillämpade ambitionsnivån i någon av medlemsstaterna&lt;br&gt;bör fortsatt vara utgångspunkt för det svenska arbetet i EU. Någon&lt;br&gt;sänkning av miljökraven bör inte accepteras. Sverige och de andra nya&lt;br&gt;medlemsstaterna har drivit på miljöpolitiken inom EU. Medlemskapet&lt;br&gt;har hittills inte inneburit någon sänkning av svenska miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;bedömning (Miljödepartementet, Det svenska miljöarbetet i EU-&lt;br&gt;uppföljning av 1995 års strategi, Ds 1997:68).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrar sig i frågan in-&lt;br&gt;stämmer i att Sverige bör verka för att ekologiskt hållbar utveckling får&lt;br&gt;ett genomslag inom EU. Bland annat Naturvårdsverket och Lunds uni-&lt;br&gt;versitet understryker vikten av att driva arbetet vidare på viktiga politi-&lt;br&gt;kområden, främst när det gäller jordbruk och transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de sakområden som bör prioriteras instämmer remissin-&lt;br&gt;stanserna med promemorians förslag. Naturvårdsverket påpekar att även&lt;br&gt;vattenfrågor kommer att stå högt på den internationella dagordningen&lt;br&gt;under år 1998, både i EU och i andra sammanhang. Verket tar också upp&lt;br&gt;allmänna frågor som utvidgning, sektorsintegrering, miljöforskning och&lt;br&gt;miljöaspekter på EU:s fonder. EU:s fonder nämns också av Stockholms&lt;br&gt;kommun och Skogsstyrelsen. Miljöaspekter på EU:s upphandlingsregler&lt;br&gt;nämns som viktiga av Malmö kommun och av Landsorganisationen. Bo-&lt;br&gt;verket tar upp betydelsen av EU:s planeringssamarbete i ett arbete för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbar utveckling. Miljöfor bundet Jordens Vänner nämner strålningsre- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;laterade frågor som ett viktigt område och anser allmänt att ambitionsni-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vån för miljöarbetet bör vara högre än som uttrycks i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Målen för EU-arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med inträdet i EU lämnades en skrivelse till riksdagen med en&lt;br&gt;strategi för det svenska miljöarbetet i EU (skr. 1994/95:167). Som förut-&lt;br&gt;sågs i skrivelsen har medlemskapet inneburit nya möjligheter för den&lt;br&gt;svenska miljöpolitiken och stora förändringar i det praktiska arbetet med&lt;br&gt;att genomföra politiken. De gångna åren har visat på flera framgångar när&lt;br&gt;det gäller att få genomslag för svenska förslag. Samtidigt har medlem-&lt;br&gt;skapet inneburit en omfattande omställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1995 har miljöpolitiken i EU fortsatt att utvecklas. En positiv&lt;br&gt;utveckling kan ses på många av de sakområden som prioriterades i den&lt;br&gt;svenska strategin. Under de närmaste åren kommer EU att ställas inför&lt;br&gt;stora utmaningar som i hög grad påverkar miljöområdet. En kommande&lt;br&gt;utvidgning av EU och övriga frågor som behandlas i kommissionens&lt;br&gt;strategiförslag Agenda 2000 hör till dessa, liksom uppgiften att ge ett&lt;br&gt;konkret innehåll åt de utvecklade regler om miljö och hållbar utveckling&lt;br&gt;som finns i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 4 Nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling understryks EU-arbetets betydelse för att nå de nationella miljökva-&lt;br&gt;litetsmål som regeringen föreslår i denna proposition. Många av målen&lt;br&gt;kan inte nås utan internationellt samarbete. EU kan här spela en roll både&lt;br&gt;genom att utveckla det regelsystem som behövs för att lösa de regionala&lt;br&gt;miljöproblemen och genom att vara pådrivande i det globala miljösamar-&lt;br&gt;betet, t.ex. i klimatfrågan. Både i de regionala och globala sammanhang-&lt;br&gt;en blir EU:s roll allt mer betydelsefull. I ett regionalt perspektiv ger den&lt;br&gt;planerade utvidgningen EU en unik möjlighet att bidra till lösningen av&lt;br&gt;miljöproblemen i Europa. Samtidigt har EU under senare år spelat en&lt;br&gt;viktigare roll än tidigare i internationella förhandlingar, bl.a. inom ramen&lt;br&gt;för klimatkonventionen, Baselkonventionen om avfallstransporter och&lt;br&gt;uppföljningen av Riokonferensen. Det är viktigt att denna utveckling&lt;br&gt;fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Globala frågor ligger formellt sett endast delvis inom EU:s kompeten-&lt;br&gt;sområde. Trots det har EU i samband med Riokonferensen och dess upp-&lt;br&gt;följning tagit på sig en allt viktigare roll i det globala samarbetet för håll-&lt;br&gt;bar utveckling. EU var t.ex. en av de mest aktiva parterna vid det extra&lt;br&gt;mötet med FN:s generalförsamling år 1997 för uppföljning av Riokonfe-&lt;br&gt;rensen. Sverige har genomgående fått stort genomslag för svenska profil-&lt;br&gt;frågor inom EU-samarbetet efter Rio. Medlemskapet ger Sverige helt nya&lt;br&gt;möjligheter att delta i utformningen av positionerna hos en av de största&lt;br&gt;och viktigaste parterna inom det globala samarbetet för hållbar utveck-&lt;br&gt;ling. Regeringen anser att det är positivt att EU har intagit denna ledande&lt;br&gt;roll och avser att fortsätta agera för ett aktivt EU-deltagande i uppfölj-&lt;br&gt;ningen av Riokonferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det räcker dock inte med att EU är framgångsrik i sin miljöpolitik i Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;traditionell mening. EU måste utveckla en strategi för ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling inom alla sina politikområden. För att miljöproblemen skall&lt;br&gt;kunna lösas är sektorernas medverkan lika nödvändig i ett EU-perspektiv&lt;br&gt;som i ett nationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör således den bedömningen att EU-arbetet bör följa två&lt;br&gt;huvudlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbete inom olika sakområden för att skärpa EU:s regler när så be-&lt;br&gt;hövs med de nationella miljökvalitetsmålen som utgångspunkt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utveckling av en strategi för ekologiskt hållbar utveckling inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i detta kapitel sin bedömning när det gäller över-&lt;br&gt;gripande frågor om de svenska prioriteringarna i EU-arbetet. Det finns&lt;br&gt;skäl att inledningsvis behandla tre frågeställningar: ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling som en övergripande målsättning, de sakområden som bör&lt;br&gt;prioriteras mot bakgrund av de miljökvalitetsmål regeringen föreslår och&lt;br&gt;ambitionsnivån för EU-arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens målsättning är att Sverige skall vara en pådrivande interna-&lt;br&gt;tionell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt håll-&lt;br&gt;bar utveckling. De tre övergripande målen för ekologisk hållbarhet-&lt;br&gt;skyddet av miljön, effektiv användning av energi och andra naturresurser&lt;br&gt;samt hållbar försörjning - innebär bl.a. att resursanvändningen kommer&lt;br&gt;mer i fokus än tidigare, då åtgärderna framför allt har syftat till att mins-&lt;br&gt;ka skadliga utsläpp. Detta måste återspeglas i vår politik i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska EU-strategin från år 1995 understryks att miljöförore-&lt;br&gt;ningama inte känner nationella gränser och att internationellt samarbete&lt;br&gt;därför är nödvändigt för att lösa miljöproblemen. Den långsiktiga för-&lt;br&gt;sörjningen med naturresurser är i stor utsträckning också en internationell&lt;br&gt;fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global marknad och den&lt;br&gt;svenska ekonomin är nära sammanflätad med ekonomin i de övriga län-&lt;br&gt;derna. Omställningen av Sverige till ekologisk hållbarhet kan därför inte&lt;br&gt;uppnås isolerat i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att ett viktigt motiv till de svenska an-&lt;br&gt;strängningarna för att på allvar låta kraven på hållbarhet fa genomslag i&lt;br&gt;alla delar av samhället, är att detta ökar våra förutsättningar att påverka&lt;br&gt;internationellt. Genom att gå före nationellt far vi större trovärdighet och&lt;br&gt;vi kan pröva och visa på nya tekniska, ekonomiska, politiska och organi-&lt;br&gt;satoriska lösningar. Givetvis måste ett beslut om att gå före nationellt&lt;br&gt;föregås av en analys av bl.a. ekonomiska konsekvenser och näringspoli-&lt;br&gt;tiska effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna är också i hög grad aktuella inom EU. Hållbar utveckling har&lt;br&gt;med Amsterdamfördraget tillförts de övergripande målen för EU och&lt;br&gt;sektorsintegrering anges i fördraget som ett medel för att nå detta mål.&lt;br&gt;Fördragsändringarna redovisas närmare i avsnitt 10.2. Utmaningarna för&lt;br&gt;EU. Hållbar utveckling är också temat för det femte miljöhandlingspro-&lt;br&gt;grammet från år 1992. Det har ändå framförts kritik mot att hållbar ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling inom EU i stor utsträckning ses som en miljöfråga, som ännu&lt;br&gt;inte i praktiken blivit ett övergripande mål för och fullt ut integrerats i&lt;br&gt;alla sektorer. Inte heller har effektivare användning och hållbart nyttjande&lt;br&gt;av naturresurser slagits fast som övergripande mål inom EU, även om&lt;br&gt;många insatser görs i enskilda sakfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har dock nu tagit fart även inom EU. Kommissionens&lt;br&gt;miljödirektorat har under sommaren 1997, som en uppföljning av Ams-&lt;br&gt;terdamfördraget, publicerat en handlingsplan för de närmaste åren.&lt;br&gt;Handlingsplanen omfattar många av de frågor som, i denna proposition,&lt;br&gt;redovisas som svenska prioriteringar. Vid FN:s specialsession om miljö&lt;br&gt;och utveckling år 1997 kunde EU enas om en gemensam plattform för ett&lt;br&gt;fortsatt arbete för en hållbar utveckling, som bl.a. på svenskt initiativ lade&lt;br&gt;tyngdpunkt på frågan om effektivare energi- och resursanvändning. Vi-&lt;br&gt;dare har EU:s stats- och regeringschefer, inom ramen för Europeiska rå-&lt;br&gt;det i december 1997 på svenskt initiativ, tagit upp frågan och uppmanat&lt;br&gt;kommissionen att ta fram en strategi för hållbar utveckling som skall&lt;br&gt;redovisas för Europeiska rådet i juni 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vidgade perspektivet på hållbar utveckling som redovisats kan ses&lt;br&gt;som en naturlig utveckling av det övergripande målet för den svenska&lt;br&gt;politiken som lades fast i EU-strategin från år 1995. Sverige bör med&lt;br&gt;stöd av sina nationella erfarenheter verka för att detta synsätt omsätts i&lt;br&gt;praktiken på EU:s alla politikområden och vid användningen av EU:s&lt;br&gt;olika fonder. Integreringen av målet om hållbar utveckling bör t.ex. ingå&lt;br&gt;som ett led i en större reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;br&gt;Det initiativ som nu tagits av stats- och regeringscheferna i Europeiska&lt;br&gt;rådet kommer att behöva följas upp. Sverige bör även i fortsättningen&lt;br&gt;vara pådrivande i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med en sådan strategi bör ingå att övergripande söka analyse-&lt;br&gt;ra Unionens regelverk i syfte att identifiera åtgärder som krävs för att&lt;br&gt;uppnå ekologiskt hållbar utveckling inom Unionen och vilka hinder att&lt;br&gt;nå dithän, institutionella och i regelverket, som nu föreligger. Sysselsätt-&lt;br&gt;ningseffekterna av en förändrad inriktning bör särskilt beaktas. För att i&lt;br&gt;analysen kunna utvärdera Unionens nuvarande politik inom alla sektorer&lt;br&gt;kommer kriterier för hållbar utveckling att behöva utvecklas, liksom sär-&lt;br&gt;skilda instrument för att främja hållbar utveckling. En rad ämnen behöver&lt;br&gt;tas upp, t.ex. miljömål inom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)&lt;br&gt;och strukturfonderna, miljöstrategier för varor och kemikalier, använd-&lt;br&gt;ningen av upphandlingsregler samt ekonomiska styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig aspekt på integrering är att kommissionen uppfyller sitt löfte&lt;br&gt;att genomföra analyser av miljökonsekvenserna av nya kommissionsför-&lt;br&gt;slag som presenteras. En sådan utfästelse gjorde kommissionen redan i&lt;br&gt;samband med Unionsfördraget och den upprepades i en förklaring till&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, men utfästelsen har knappast genomförts i prakti-&lt;br&gt;ken. Det bör vara en uppgift för Sverige att stödja detta arbete och beva-&lt;br&gt;ka att kommissionen uppfyller sitt löfte. Det kan också finnas skäl att&lt;br&gt;arbeta inom EU för att minimikrav tas fram för vad en sådan analys av&lt;br&gt;miljökonsekvenser skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioriterade sakområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU-strategin från år 1995 identifierades fyra sakområden som särskilt&lt;br&gt;borde prioriteras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försuming/klimatfbrändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kretsloppsanpassning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- biologisk mångfald samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bekämpningsmedel/kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa prioriteringar omfattar områden där internationellt samarbete in-&lt;br&gt;om EU är särskilt viktigt för att nå de miljökvalitetsmål som regeringen&lt;br&gt;redovisar i kapitel 4 Nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Det är också viktiga för att nå en god miljö i hela Europa. För&lt;br&gt;att motverka de gränsöverskridande luftföroreningarna som leder till&lt;br&gt;klimatförändringar och försurning är EU-arbetet av avgörande betydelse.&lt;br&gt;En giftfri miljö kräver åtgärder som rör EU:s inre marknad och den ge-&lt;br&gt;mensamma avfallspolitiken. Att bevara den biologiska mångfalden ingår&lt;br&gt;i flera av de miljökvalitetsmål som regeringen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera fall har framsteg nåtts i EU inom de prioriterade områdena, men&lt;br&gt;processerna är långt ifrån avslutade. För samtliga områden kommer de&lt;br&gt;närmaste åren att innebära fortsatt arbete och viktiga beslut. Som exem-&lt;br&gt;pel på viktiga frågor kan nämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppföljningen av EU:s klimatpolitik efter förhandlingarna i Kyoto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genomförandet av EU:s försumingsstrategi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Auto/Oil-programmet om vägtrafikens miljöpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utvecklingen av en politik för kemikalier och varors miljöpåverkan&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EU-strategin för biologisk mångfald och genomförandet av nätverket&lt;br&gt;Natura 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fyra första av dessa frågor behandlas i särskilda avsnitt i denna&lt;br&gt;proposition. Beträffande den sista frågan kan särskilt nämnas det arbete&lt;br&gt;som pågår med att säkerställa skydd för arter och naturtyper som omfat-&lt;br&gt;tas av EG:s naturvårdsdirektiv. Enligt direktiven skall ett nätverk av&lt;br&gt;skyddade områden bildas (Natura 2000), som skall bidra till bevarandet&lt;br&gt;av den biologiska mångfalden i ett europeiskt perspektiv. Under år 1997&lt;br&gt;har beslut fattats om att komplettera det s.k. art- och habitatdirektivet&lt;br&gt;(92/43/EEG) med nya arter och naturtyper med anledning av Sveriges,&lt;br&gt;Finlands och Österrikes inträde i EU. Under år 1998 kommer det svenska&lt;br&gt;Natura 2000-arbetet att inriktas på att ta fram förslag till områden för&lt;br&gt;dessa nordiska arter och naturtyper. Hittills har Sverige anmält 1 595&lt;br&gt;områden till Natura 2000 med en sammanlagd yta av mer än 4 miljoner&lt;br&gt;hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte skäl att ändra inriktning när det gäller de prioriterade sa-&lt;br&gt;kområdena i 1995 års strategi. Regeringen anser dock att kompletteringar&lt;br&gt;behövs i två avseenden. Mot bakgrund av de bedömningar som redovisas&lt;br&gt;av regeringen i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle&lt;br&gt;bör för det första resurseffektivisering betonas när det gäller EU-arbetet&lt;br&gt;med kretsloppsanpassning. För det andra bör hänsyn tas till den översyn&lt;br&gt;som nyligen har påbörjats av reglerna om genetiskt modifierade orga-&lt;br&gt;nismer (GMO) i direktivet 90/220/EEG. Det rör sig om frågor av stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänt intresse, där EU:s nuvarande lagstiftning inte har visat sig till-&lt;br&gt;räcklig for att fa till stånd en effektiv bedömning. Regeringen anser att&lt;br&gt;det måste vara en särskilt prioriterad fråga för Sverige att verka för håll-&lt;br&gt;bara lösningar på detta område. En viktig fråga är att utveckla gemen-&lt;br&gt;samma riktlinjer för vissa gentekniktillämpningar, som t.ex. jordbruks-&lt;br&gt;grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel. Sverige har redan tagit&lt;br&gt;initiativ till och fatt gehör för att ett sådant arbete nu skall inledas inom&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en förberedelse på nationell nivå för detta arbete har regeringen i&lt;br&gt;oktober 1997 beslutat att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kom-&lt;br&gt;mitté med uppgift att analysera den moderna bioteknikens möjligheter&lt;br&gt;och risker (dir. 1997:120). Utredningen skall bl.a. bedöma de långsiktiga&lt;br&gt;effekterna av den moderna biotekniken samt lämna förslag till en över-&lt;br&gt;gripande politik för området i ett internationellt perspektiv. Utredningen&lt;br&gt;skall genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja debatt och diskus-&lt;br&gt;sion om frågor som rör den moderna biotekniken. Uppdraget skall redo-&lt;br&gt;visas till regeringen i juni år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga sakfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att Sverige fortsätter att prioritera fyra sakområden, komp-&lt;br&gt;letterat med GMO-frågor och med tonvikt på resurseffektivisering, inne-&lt;br&gt;bär givetvis inte att vi bör vara passiva i andra frågor. EU väntas de när-&lt;br&gt;maste åren arbeta med ett antal viktiga sakfrågor som inte hör till de prio-&lt;br&gt;riterade områdena. Många av dessa nämns under redovisningen av mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål i kapitel 4 Nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling. Arbetet pågår med ett nytt ramdirektiv för vatten som&lt;br&gt;kan fa stora konsekvenser för det svenska vattenarbetet. Utöver vatten-&lt;br&gt;frågorna har flera remissinstanser som kommenterat promemorian om en&lt;br&gt;uppföljning av 1995 års svenska EU-strategi tagit upp övergripande frå-&lt;br&gt;geställningar som utvidgningen, miljöaspekter på EU:s fonder, miljö-&lt;br&gt;forskning och genomförandet av EG-reglema. Av dessa frågor behandlas&lt;br&gt;utvidgningen i detta kapitel. Beträffande EU:s olika stödprogram vill&lt;br&gt;regeringen understryka att frågan om hur dessa kan användas för att&lt;br&gt;stödja arbetet med ekologisk hållbarhet givetvis är av mycket stor bety-&lt;br&gt;delse, såväl i ett svenskt perspektiv som i ett framtida utvidgat EU. Detta&lt;br&gt;gäller program med ren miljöinriktning (LIFE), fonder som nu används&lt;br&gt;för stöd till kandidatländerna (PHARE) samt struktur- och sammanhåll-&lt;br&gt;ningsfondema. Beträffande de senare har kommissionen i meddelandet&lt;br&gt;Agenda 2000 aviserat att förslag om den framtida inriktningen kommer&lt;br&gt;att läggas fram under år 1998. Det är viktigt att EU:s regional- och&lt;br&gt;strukturpolitik medverkar till en långsiktigt hållbar utveckling och denna&lt;br&gt;princip bör prägla alla faser av politikens genomförande. EU:s struktur-&lt;br&gt;fonder bör i nästa programperiod år 2000-2007 bli ett betydelsefullt in-&lt;br&gt;strument för detta. Det innebär bl.a. att krav ställs på miljökonsekvens-&lt;br&gt;bedömningar av program och projekt, så att de aktivt bidrar till en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Regeringen har behandlat denna fråga i proposition&lt;br&gt;1997/98:62 Regional tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 2000 tar också upp den mycket viktiga frågan om en reforme- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ring av den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionsnivån för EU:s miljöarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU-strategin från år 1995 sägs att den högsta tillämpade ambitionsni-&lt;br&gt;vån i någon av medlemsstaterna skall vara utgångspunkt för det svenska&lt;br&gt;arbetet i EU och att någon sänkning av miljökraven ej bör ske. Regering-&lt;br&gt;en anser inte att det finns skäl att ändra denna målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya medlemsstaterna Sverige, Finland och Österrike har på flera&lt;br&gt;områden åstadkommit en utveckling i riktning mot en mer ambitiös mil-&lt;br&gt;jöpolitik inom EU. Särskilt kan kommissionens förslag till försumings-&lt;br&gt;strategi, förbudet mot export av farligt avfall inom ramen för Baselkon-&lt;br&gt;ventionen och Amsterdamfördraget nämnas som exempel på detta. De&lt;br&gt;övergångsregler de nya länderna fick vid inträdet i EU har på kemikalie-&lt;br&gt;området lett till att EU inlett en översyn av de gemensamma reglerna.&lt;br&gt;Miljöpolitiken bör kunna fortsätta att utvecklas under de närmaste åren.&lt;br&gt;En utmaning inför framtiden blir att utveckla miljöpolitiken även inom&lt;br&gt;ett utvidgat EU med nya medlemsstater som har stora miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många sätt att påverka utvecklingen inom EU. Som ytterliga-&lt;br&gt;re ett framgångsrikt exempel kan nämnas att Sverige efter att ha anmält&lt;br&gt;nationella regler om miljökrav för båtmotorer har åstadkommit att kom-&lt;br&gt;missionen planerar att lägga fram förslag till gemensamma sådana krav&lt;br&gt;för hela EU. Det svenska initiativet kan således väntas leda till att inter-&lt;br&gt;nationella miljönormer tas fram för en utsläppskälla som tidigare varit&lt;br&gt;helt oreglerad. EU har också med sin ekonomiska styrka bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar att få genomslag för internationella miljökrav på viktiga handel-&lt;br&gt;svaror än ett litet land som Sverige, förutsatt givetvis att gemenskapen&lt;br&gt;kan förmås att driva frågorna. De nya miljökraven på avgasutsläpp från&lt;br&gt;arbetsmaskiner, motorcyklar och andra speciella användningsområden&lt;br&gt;för förbränningsmotorer, som redovisas i avsnitt 7.1.4. Förhandlingarna&lt;br&gt;inom EU och som saknar motsvarighet i Sverige, är ett exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att medlemskapet inte har inneburit en&lt;br&gt;sänkning av några svenska miljökrav. I några fall har medlemskapet&lt;br&gt;medfört en utveckling av de svenska reglerna. I strategin från år 1995&lt;br&gt;nämns miljökonsekvensbeskrivningar, buller, genteknik och miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer som exempel på områden där de gemensamma reglerna är&lt;br&gt;strängare eller mer omfattande än vad som tidigare har gällt i Sverige.&lt;br&gt;Förutom de nyssnämnda exemplen på avgaskrav för vissa motorer kan&lt;br&gt;även naturvården nämnas som ett sådant område, där det europeiska nät-&lt;br&gt;verket av skyddade områden (Natura 2000) och reglerna om kontroll av&lt;br&gt;handel med utrotningshotade djur och växter (CITES) har haft konsek-&lt;br&gt;venser för utvecklingen av det svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Utmaningarna för EU&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EU:s utvidgning är den kanske största&lt;br&gt;miljöfrågan inom EU de närmaste åren. Sverige bör verka för att mil-&lt;br&gt;jöområdet far en hög prioritet i förhandlingarna om medlemskap och&lt;br&gt;att det förstärkta förmedlemskapsstöd som kommissionen föreslår till&lt;br&gt;ansökarländema far en tydlig miljöinriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget blev en stor framgång för miljön. Sverige&lt;br&gt;måste nu verka för att de allmänt hållna bestämmelserna i fördraget&lt;br&gt;fylls med ett konkret innehåll. Detta gäller särskilt målet om en håll-&lt;br&gt;bar utveckling och integreringen av miljön i andra sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för arbetet med en efterföljare till det femte miljöhand-&lt;br&gt;lingsprogrammet bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågorna in-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med bedömningarna i promemorian. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket pekar på ett antal slutsatser och rekommendationer i betänkandet&lt;br&gt;Miljön i ett utvidgat EU (SOU 1997:149) vilka bör drivas av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De närmaste åren innebär ett&lt;br&gt;antal stora utmaningar för EU, som behandlas i kommissionens medde-&lt;br&gt;lande Agenda 2000. Den allt överskuggande frågan är utvidgningen med&lt;br&gt;ett tiotal nya medlemsstater. Mycket viktiga är också frågorna om ett nytt&lt;br&gt;finansiellt perspektiv efter år 2000 samt utvecklingen av struktur-, regio-&lt;br&gt;nal- och jordbrukspolitiken. Detta är frågor som är av stor betydelse ock-&lt;br&gt;så för miljöarbetet och för arbetet med en hållbar utveckling i Europa.&lt;br&gt;Andra stora frågor som mer direkt berör miljön är tillämpningen av de&lt;br&gt;nya miljöreglema i Amsterdamfördraget och frågan om ett nytt hand-&lt;br&gt;lingsprogram för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s utvidgning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I meddelandet Agenda 2000 med tillhörande länderyttranden (s.k. aviser)&lt;br&gt;rekommenderar kommissionen att förhandlingar om medlemskap inleds&lt;br&gt;med fem av de tio ansökande länderna i Central- och Östeuropa (Estland,&lt;br&gt;Polen, Ungern, Tjeckien och Slovenien). Förhandlingar om medlemskap&lt;br&gt;är också aktuella med Cypern. Rekommendationerna görs mot bakgrund&lt;br&gt;av en genomgång av de ansökande ländernas nuvarande förhållanden&lt;br&gt;liksom den förväntade utvecklingen inom olika samhällsområden. Kom-&lt;br&gt;missionens bedömningar har gjorts utifrån de kriterier som Europeiska&lt;br&gt;rådet lade fast vid sitt möte i Köpenhamn år 1993. Det gäller ländernas&lt;br&gt;utvecklingsnivå vad gäller demokrati och rättssäkerhet, marknadsekono-&lt;br&gt;mi och konkurrensförhållanden samt förmågan att i övrigt uppfylla med-&lt;br&gt;lemskapets förpliktelser (som att effektivt genomföra bl.a. EG-reglema&lt;br&gt;på miljöområdet). Kommissionen anger att medlemskap för de första&lt;br&gt;länderna kan nås på medellång sikt, vilket torde innebära ca fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samtliga länder har miljöområdet pekats ut som särskilt problema- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;tiskt. Samtliga ligger under EU-nivåer vad gäller omfattning och innehåll&lt;br&gt;i lagstiftningen. Vidare är både förvaltningarnas och allmänhetens med-&lt;br&gt;vetande om miljöproblemen lägre än inom EU, liksom investeringsnivåer&lt;br&gt;och dylikt. Kommissionens bedömning är att särskilt stora ansträngning-&lt;br&gt;ar måste göras på miljöområdet, både politiskt och ekonomiskt. Länderna&lt;br&gt;måste avsätta stora summor till investeringar och även EU måste mobili-&lt;br&gt;sera ett större stöd. Privata investeringar liksom stöd genom internatio-&lt;br&gt;nella finansieringsinstitut framhålls. Även om dessa satsningar görs är&lt;br&gt;kommissionens bedömning att inte någon av länderna kan väntas kunna&lt;br&gt;effektivt genomföra EG:s miljöregler på medellång sikt utan endast på&lt;br&gt;lång eller mycket lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om utvidgningens konsekvenser för miljön och för EU:s fram-&lt;br&gt;tida miljöpolitik har på regeringens uppdrag behandlats av en utredning,&lt;br&gt;som redovisat uppdraget i betänkandet Miljön i ett utvidgat EU (SOU&lt;br&gt;1997:149). Utredningens övergripande slutsats är att EU-utvidgningen&lt;br&gt;ger betydande miljövinster i Europa. De största miljövinsterna uppnås i&lt;br&gt;de tio kandidatländerna. Utredningen menar att miljövinsterna uppnås&lt;br&gt;snabbare om kommissionens förslag genomförs att tillföra miljöområdet&lt;br&gt;avsevärda resurser inom ramen för ett nytt kraftigt utvidgat PHARE-&lt;br&gt;program. Vidare uppnås miljövinsterna genom att EU strikt följer upp&lt;br&gt;miljöåtagandena. Andra internationella överenskommelser ger enligt ut-&lt;br&gt;redningen inte samma effekt i detta avseende. EU har det mest heltäck-&lt;br&gt;ande internationella regelverket, vilket för länderna innebär en skyldighet&lt;br&gt;att se över och utveckla hela sin miljöpolitik. Utredningen framhåller att&lt;br&gt;det samtidigt är viktigt att utvidgningsprocessen åtföljs av kompletteran-&lt;br&gt;de åtgärder dels för att stötta kandidatländerna så att dessa så snabbt som&lt;br&gt;möjligt kan uppfylla EU:s miljöregler, dels för att skärpa EU:s nuvarande&lt;br&gt;miljölagstiftning för att på ett kraftfullt sätt motverka eventuella negativa&lt;br&gt;effekter av utvidgningen inom främst transportsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är utvidgningen den kanske största&lt;br&gt;miljöfrågan inom EU de närmaste åren, åtminstone när det gäller åtgär-&lt;br&gt;der för att begränsa de regionala miljöproblemen. EU-medlemskapet in-&lt;br&gt;nebär en historisk möjlighet att förbättra miljölagstiftning och medveten-&lt;br&gt;het i ansökarländema och att därmed förbättra miljön i hela Europa. Ett&lt;br&gt;utvidgat EU bör samtidigt innebära förbättrade möjligheter för EU att&lt;br&gt;vara pådrivande på miljöområdet internationellt. Samtidigt är det uppen-&lt;br&gt;bart att det finns problem med att utvidga EU till att omfatta länder som i&lt;br&gt;vart fall i dag ligger så långt efter på miljöområdet. En utvidgning som&lt;br&gt;innebär att vissa medlemsländer under en följd av år efter det att de blev&lt;br&gt;medlemmar fortfarande inte har hunnit i kapp de övriga på miljöområdet&lt;br&gt;måste naturligtvis påverka utformningen av miljöpolitiken inom hela EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill därför understryka att det är av yttersta vikt att tiden&lt;br&gt;fram till medlemskap används väl. Det främsta ansvaret ligger hos ansö-&lt;br&gt;karländema själva, men EU och dess medlemsländer måste stödja ansö-&lt;br&gt;karländemas ansträngningar genom tekniskt och ekonomiskt stöd. När-&lt;br&gt;mandet till EU är av central betydelse för det svenska miljöstödet till&lt;br&gt;kandidatländerna och de svenska myndigheternas erfarenheter av EU-&lt;br&gt;arbete bör utnyttjas i samarbetet med dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att nu identifiera den EG-lagstiftning på miljöområdet&lt;br&gt;som måste vara genomförd vid ett medlemskap. Sverige bör verka för att&lt;br&gt;miljöområdet far en hög prioritet i förhandlingarna om medlemskap och&lt;br&gt;att det förstärkta förmedlemskapsstöd som kommissionen föreslår till&lt;br&gt;ansökarländema får en tydlig miljöinriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU-strategin från år 1995 konstaterades att miljöfrågorna borde disku-&lt;br&gt;teras vid den kommande regeringskonferensen. En fortsatt förstärkning&lt;br&gt;av principer om hållbar utveckling, integrering av miljöhänsyn i andra&lt;br&gt;sektorer, en hög ambitionsnivå i EU:s miljölagstiftning och möjligheten&lt;br&gt;att gå före nationellt angavs som de viktigaste frågorna. Sverige drev&lt;br&gt;också vid konferensen miljön som en av de mest prioriterade frågorna&lt;br&gt;och lade fram förslag till fördragsändringar på de områden som angavs i&lt;br&gt;strategin och i regeringens skrivelse EU:s regeringskonferens år 1996&lt;br&gt;(skr. 1995/96:30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det arbete som bedrevs av Sverige och någ-&lt;br&gt;ra andra medlemsstater för att förbättra miljöreglema blev framgångsrikt,&lt;br&gt;särskilt med hänsyn till den negativa inställning till att ta upp miljöfrå-&lt;br&gt;gorna som många medlemsstater hade i början av förhandlingarna. Det&lt;br&gt;kan också konstateras att fördragsändringar kom till stånd på de områden&lt;br&gt;som tas upp i 1995 års strategi. Av de särskilda svenska förslag till för-&lt;br&gt;dragsändringar som lades fram var det bara förslaget att ta in substitu-&lt;br&gt;tionsprincipen som mål för gemenskapens miljöpolitik som inte fick&lt;br&gt;framgång. Principen har dock ändå börjat fa ett genomslag i särskilda&lt;br&gt;EG-direktiv på kemikalieområdet (se kapitel 6 Kemikaliepolitik för&lt;br&gt;2000-talet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innehåller ändringar i de grundläggande fördra-&lt;br&gt;gen (Unionsfördraget och EG-fördraget) som direkt berör miljön på tre&lt;br&gt;områden: hållbar utveckling som ett övergripande mål för gemenskapen,&lt;br&gt;integrering av miljön i andra politikområden och förhållandet mellan&lt;br&gt;miljö och inre marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan miljö och inre marknad behandlas i avsnitt 10.3&lt;br&gt;Förhållandet till den inre marknaden. Beträffande de övriga frågorna in-&lt;br&gt;förs nya skrivningar i de inledande artiklarna i fördragen, som behandlar&lt;br&gt;EU:s målsättningar och samordningen mellan olika politikområden. Des-&lt;br&gt;sa skrivningar om hållbar utveckling och sektorsintegrering är allmänt&lt;br&gt;hållna men ändå viktiga eftersom de berör grunderna för EU:s hela verk-&lt;br&gt;samhet. De allmänna skrivningarna behöver dock fyllas med ett innehåll&lt;br&gt;och det måste vara en högt prioriterad fråga för Sverige att under de föl-&lt;br&gt;jande åren verka inom EU för att målen konkretiseras. Som redovisats i&lt;br&gt;avsnitt 10.1 Bakgrund och övergripande målsättningar har detta arbete&lt;br&gt;redan påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling tas genom Amsterdamfördraget in som ett övergri-&lt;br&gt;pande mål i både artikel B i Unionsfördraget och i artikel 2 i EG-&lt;br&gt;fördraget. Vidare kompletteras ingressen till Unionsfördraget med att&lt;br&gt;främjandet av ekonomiska och sociala framsteg och ekonomisk integra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion skall ske med beaktande av principen om hållbar utveckling. I en ny&lt;br&gt;artikel 3c sägs att ”miljöskyddskraven skall integreras i utformningen&lt;br&gt;och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet enligt arti-&lt;br&gt;kel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling”. Denna formulering&lt;br&gt;är hämtad från miljöartiklama i EG-fördraget (artikel 130r.2), men ge-&lt;br&gt;nom att föra fram den till inledningen av fördraget ges miljön en viss&lt;br&gt;särställning jämfört med andra allmänna intressen av horisontell karaktär&lt;br&gt;som skall beaktas vid utformningen av politiken på andra områden. Arti-&lt;br&gt;keln visar också på sambandet mellan miljöpolitiken och målet hållbar&lt;br&gt;utveckling, vilket inte framgår lika tydligt av artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering av miljöaspekter i andra politikområden är en nyckelfråga&lt;br&gt;för att nå hållbar utveckling. Detta understryks inte minst i det femte åt-&lt;br&gt;gärdsprogrammet för miljön. Sverige ville i sina förslag till regerings-&lt;br&gt;konferensen i denna fråga gå ett steg längre och i fördraget införa tydliga&lt;br&gt;miljömål för de viktigaste sektorerna (jordbruk, transporter och trans-&lt;br&gt;portnätverk). Även om detta inte lyckades gör regeringen den bedöm-&lt;br&gt;ningen att de nya skrivningarna innebär ett kraftfullt stöd för ett fortsatt&lt;br&gt;svenskt offensivt arbete på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också den viktiga ändringen att miljö-&lt;br&gt;rättsakter som grundas på artikel 13 Os. 1 i Romfördraget skall beslutas&lt;br&gt;med det s.k. medbeslutandeförfarandet. Detta betyder att parlamentet får&lt;br&gt;ett ökat inflytande med vetorätt. Samtidigt beslutades om vissa förenk-&lt;br&gt;lingar i medbeslutandeförfarandet för att åstadkomma en effektivare be-&lt;br&gt;slutsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt åtgärdsprogram för miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet och Europaparlamentet arbetar för närvarande med en resolution&lt;br&gt;om översynen av EU:s femte åtgärdsprogram för miljön. Översynen har&lt;br&gt;bekräftat betydelsen av programmets övergripande inriktning - hållbar&lt;br&gt;utveckling och sektorsintegrering - men har samtidigt visat på ett otill-&lt;br&gt;räckligt genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett arbete med nästa åtgärdsprogram är således genomförandet av en&lt;br&gt;politik för hållbar utveckling inom alla sektorer av avgörande betydelse.&lt;br&gt;Regeringen gör dock den bedömningen att det inte är säkert att det vikti-&lt;br&gt;gaste i den processen är att rådet och parlamentet slutligen antar en reso-&lt;br&gt;lution om ett nytt program. De förseningar i beslutsprocessen och de&lt;br&gt;spänningar mellan rådet och parlamentet som det genom Unionsfördraget&lt;br&gt;införda medbeslutandeförfarandet för åtgärdsprogram på miljöområdet&lt;br&gt;har lett till, kan leda till slutsatsen att dessa program inte är ett särskilt&lt;br&gt;effektivt sätt att driva fram beslut mot fastlagda mål. Det är också en&lt;br&gt;nackdel att de traditionella programmen bara behandlas av miljöminist-&lt;br&gt;rarna och inte av de andra råd som blir berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det beslut som nu på svenskt initiativ tagits av stats- och rege-&lt;br&gt;ringscheferna i Europeiska rådet om en övergripande strategi för hållbar&lt;br&gt;utveckling har ett viktigt steg tagits för att bredda basen för arbetet till att&lt;br&gt;omfatta alla sektorer. En kommande strategi måste genomföras och följas&lt;br&gt;upp av de olika sektorerna genom åtgärder av berörda generaldirektorat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen och berörda ministerråd. Ett sätt för uppföljning kan vara&lt;br&gt;att utarbeta sektorsvisa åtgärdsprogram, inklusive ett nytt åtgärdsprogram&lt;br&gt;för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Förhållandet till den inre marknaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör arbeta för att de gemensamma&lt;br&gt;regler som beslutas för den inre marknaden ligger på en hög skydds-&lt;br&gt;nivå för miljön. Inte minst är detta viktigt för att den europeiska in-&lt;br&gt;dustrin skall kunna behålla utvecklingsförmåga och konkurrenskraft&lt;br&gt;på världsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget förtydligas och förbättras de grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelserna om förhållandet mellan miljö och inre&lt;br&gt;marknadsregler. En hög skyddsnivå slås fast som utgångspunkt för&lt;br&gt;gemensamma regler. Den s.k. miljögarantin far en bättre utformning&lt;br&gt;och skall kunna tillämpas även på områden där det finns en harmoni-&lt;br&gt;serad gemensam lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommerskollegium understryker att arbetet för en&lt;br&gt;bättre miljölagstiftning i första hand skall bedrivas inom ramen för EU-&lt;br&gt;samarbetet och att särlagstiftning bör undvikas. Liknande synpunkter&lt;br&gt;framförs av Industriförbundet. Grossistförbundet Svensk Handel anför att&lt;br&gt;det i vissa fall eventuellt kan finnas skäl att gå före och visa vägen genom&lt;br&gt;strängare nationell lagstiftning. En förutsättning för ett sådant ställnings-&lt;br&gt;tagande är att metoder, riskanalyser och bedömningar som ligger till&lt;br&gt;grund för ställningstagandet är vetenskapligt grundade och accepterade.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att Sverige&lt;br&gt;bör vara berett på att stifta egna lagar innan EU antar miljöregler som&lt;br&gt;inte innehåller tillräckligt höga ambitioner med hänsyn till svårigheten att&lt;br&gt;tillämpa artikel 100a. Miljöförbundet Jordens Vänner anser att det är&lt;br&gt;missvisande att i sammanhanget tala om en ”miljögaranti”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En av målsättningarna med den&lt;br&gt;inre marknaden är att säkerställa en fri cirkulation för varor. Många av de&lt;br&gt;harmoniserade regler med varukrav som finns på inre marknadsområdet&lt;br&gt;har sin bakgrund i önskemålet att tillämpa enhetliga miljökrav. De vikti-&lt;br&gt;gaste reglerna avser kemikalier och miljökrav på fordon och bränslen.&lt;br&gt;Eftersom detta rör centrala områden för miljöpolitiken har diskussioner-&lt;br&gt;na om EU och miljö ofta kommit att gälla vilken kravnivå som skall till-&lt;br&gt;lämpas och möjligheten för enskilda länder att använda strängare mil-&lt;br&gt;jökrav än de gemensamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balansen mellan miljö och inre marknad behandlas i skrivelsen Sveri-&lt;br&gt;ge och den inre marknaden (skr. 1996/97:83). I skrivelsen framhåller&lt;br&gt;regeringen bl.a. att gemensamma krav för den inre marknaden på en till-&lt;br&gt;räckligt hög skyddsnivå innebär en möjlighet att komma till rätta med&lt;br&gt;bl.a. gränsöverskridande miljöproblem. Samtidigt kan harmoniserade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler på för låg nivå bli ett hinder för den nationella miljöpolitiken. Vi- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;dare konstateras att det är viktigt att det säkerställs att gemensamma reg-&lt;br&gt;ler utformas på en tillräckligt hög skyddsnivå för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhandlingarna om Amsterdamfördraget drev Sverige ståndpunkten&lt;br&gt;att en av de grundläggande bestämmelserna om förhållandet mellan miljö&lt;br&gt;och inre marknadsregler, artikel 100a, borde förtydligas och förbättras.&lt;br&gt;Utfallet blev också i huvudsak i enlighet med det svenska förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nivån för de gemensamma reglerna infördes genom en-&lt;br&gt;hetsakten år 1987 i artikel 100a.3 att kommissionen i sina förslag till ge-&lt;br&gt;mensamma regler på inre marknadsområdet skall utgå från en hög miljö-&lt;br&gt;skyddsnivå. I Amsterdamfördraget har lagts till att rådet och parlamentet&lt;br&gt;skall sträva efter att nå detta mål. Samtidigt sägs att ny utveckling grun-&lt;br&gt;dad på vetenskapliga fakta skall beaktas. Även om den nya lydelsen av&lt;br&gt;artikel 100a.3 inte innebär en absolut förpliktelse för rådet och parla-&lt;br&gt;mentet att bara besluta regler som ligger på en hög skyddsnivå är den&lt;br&gt;enligt regeringens mening en viktig bekräftelse på att samma ambitions-&lt;br&gt;nivå skall gälla för miljöregler på den inre marknaden som för miljöreg-&lt;br&gt;ler som grundas på miljöartiklama 130r-t.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte förnekas att beslut ibland fattas inom EU med miljökrav&lt;br&gt;som från svenska utgångspunkter ligger på en för låg nivå. Ett exempel&lt;br&gt;är rådets nyligen fattade beslut om gemensam ståndpunkt om bränslekrav&lt;br&gt;för fordon efter år 2000 (Auto/Oil). Trots att bl.a. Sverige fick gehör för&lt;br&gt;förbättringar i det ursprungliga förslaget, fick den begränsade kapaciteten&lt;br&gt;hos föråldrade raffinaderier i några länder stor betydelse för den kravnivå&lt;br&gt;man hamnade på. Å andra sidan kan EU ibland driva igenom långtgående&lt;br&gt;krav trots initialt motstånd från många länder och delar av den egna in-&lt;br&gt;dustrin. Den gemensamma ståndpunkten om nya fordonskrav i Auto/Oil-&lt;br&gt;programmet är ett exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att den viktigaste målsättningen skall vara att sä-&lt;br&gt;kerställa att de gemensamma regler som beslutas ligger på en hög&lt;br&gt;skyddsnivå. Reglerna far inte bara anpassas till befintliga tekniska lös-&lt;br&gt;ningar utan måste också när det är nödvändigt av miljöskäl kunna utfor-&lt;br&gt;mas så att de ger incitament till att ta fram ny teknik. Den nya lydelsen av&lt;br&gt;artikel 100a.3 kan åberopas till stöd för detta. Inte minst är detta viktigt&lt;br&gt;för att den europeiska industrin skall kunna behålla utvecklingsförmåga&lt;br&gt;och konkurrenskraft på världsmarknaden. Utsläppskraven för bilar kan&lt;br&gt;åter nämnas som ett exempel. Det faktum att de europeiska kraven under&lt;br&gt;lång tid låg på en lägre nivå än i andra delar av världen, särskilt i USA,&lt;br&gt;ledde till att de europeiska tillverkare som inriktade sig på den europeis-&lt;br&gt;ka marknaden kom efter i utvecklingen av renare fordon och att de fick&lt;br&gt;svårare att konkurrera när kraven skärptes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att använda andra styrmedel i stället för bindande krav är ofta en möj-&lt;br&gt;lighet om de gemensamma reglerna ligger på en för låg nivå. Ett fram-&lt;br&gt;gångsrikt svenskt exempel är skattedifferentieringen för fordonsbränslen,&lt;br&gt;som i praktiken lett till att EU:s kravnivåer saknar betydelse i fråga om&lt;br&gt;dieselbränsle. Nästan allt bränsle som säljs uppfyller kraven för miljök-&lt;br&gt;lasser som är bättre än EU:s krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlighet kan vara att det i framtiden utformas EG-regler på&lt;br&gt;inre marknadsområdet som innehåller regionala differentieringar, t.ex.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att ta hänsyn till skillnader i naturliga miljöförutsättningar i olika de- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;lar av Europa. Detta måste ske inom ramen för de begränsningar som&lt;br&gt;ställs upp av EG:s regelverk. Det är dock inte säkert att regler för varor&lt;br&gt;alltid måste vara harmoniserade. Av särskilt intresse är att kommissio-&lt;br&gt;nens nya förslag om svavelhalten för tunga oljor, som ingår i försur-&lt;br&gt;ningsstrategin, utformats som minimiregler och ger möjlighet för med-&lt;br&gt;lemsstaterna att ställa högre krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har påbörjat ett arbete med ett särskilt meddelande om&lt;br&gt;förhållandet mellan miljön och den inre marknaden. Företrädare för rege-&lt;br&gt;ringen i Sverige har därför i ett brev till de ansvariga kommissionärema&lt;br&gt;gett uttryck för den svenska inställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i de fall EG-reglema innehåller harmoniserade krav ger den s.k.&lt;br&gt;miljögarantin i artikel 100a.4 under vissa förutsättningar en möjlighet att&lt;br&gt;tillämpa strängare nationella bestämmelser. Amsterdamfördraget inne-&lt;br&gt;håller ändringar i denna regel. Viktiga nyheter är att miljögarantin även&lt;br&gt;skall gälla kommissionsbeslut, att det klargörs att den kan tillämpas för&lt;br&gt;nya nationella regler på områden där det redan finns EG-regler och att&lt;br&gt;kommissionen far en tidsgräns för att fatta beslut. Det klargörs också att&lt;br&gt;en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt för att den skall&lt;br&gt;kunna åberopa miljögarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiellt mest intressanta nyheten i miljögarantin är möjlighe-&lt;br&gt;ten att införa nationella strängare krav på områden som redan harmonise-&lt;br&gt;rats genom EG-regler. Det har hävdats att den gällande lydelsen av mil-&lt;br&gt;jögarantin med en långtgående tolkning skulle omfatta även sådana fall,&lt;br&gt;men i praktiken har ingen medlemsstat försökt utnyttja bestämmelsen på&lt;br&gt;det viset. Genom ändringen har slagits fast att nationella strängare regler&lt;br&gt;om miljö och arbetsmiljö i vissa fall kan införas trots att det strider mot&lt;br&gt;harmoniserad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss kritik har framförts mot att den nya lydelsen av artikel 100a.4 inte&lt;br&gt;har fått en helt tillfredsställande utformning. Det är också sant att ett an-&lt;br&gt;tal begränsningar införts för möjligheten att införa nya regler på harmo-&lt;br&gt;niserade områden, bl.a. begränsningen att det måste röra sig om problem&lt;br&gt;som är specifika för medlemsstaten. Sverige bör dock inte tveka att ut-&lt;br&gt;nyttja miljögarantin om det behövs och det bedöms att dessa förutsätt-&lt;br&gt;ningar är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Miljödepartementets verksamhetsområde har miljögarantin åbero-&lt;br&gt;pats av regeringen i ett fall, som gäller användning av kreosot som&lt;br&gt;träskyddsmedel. Anmälan enligt miljögarantin gjordes i november 1995.&lt;br&gt;Kommissionen har ännu efter mer än två år inte fattat beslut i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Internationellt miljösamarbete&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Målet att lösa de stora miljöproblemen i vår del av världen inom en gene-&lt;br&gt;ration innebär en stor utmaning for det svenska internationella miljöar-&lt;br&gt;betet. Många av de stora miljöproblemen känner inga nationella gränser.&lt;br&gt;Dessutom fattas de beslut som styr utvecklingen och omfattningen av&lt;br&gt;många av miljöproblemen i allt högre grad på internationell nivå, främst&lt;br&gt;inom EU men också genom andra internationella överenskommelser på&lt;br&gt;miljö- och handelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i tidigare avsnitt redovisat förslag till nya miljökvali-&lt;br&gt;tetsmål samt viktiga åtgärdsstrategier inom olika samhällssektorer för att&lt;br&gt;uppnå miljömålen. För samtliga föreslagna mål är ett framgångsrikt&lt;br&gt;svenskt internationellt miljöarbete av avgörande betydelse, om än i varie-&lt;br&gt;rande grad. För flera av målen är även det svenska utvecklingssamarbetet&lt;br&gt;av stor vikt. För att klara miljökvalitetsmålen krävs följaktligen både ett&lt;br&gt;framgångsrikt nationellt miljöarbete och ett offensivt svenskt internatio-&lt;br&gt;nellt miljöarbete och utvecklingssamarbete. Dessa aspekter kompletterar&lt;br&gt;varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel görs en genomgång av Sveriges internationella miljöar-&lt;br&gt;bete. Regeringen redovisar sin syn på den fortsatta inriktningen av Sveri-&lt;br&gt;ges agerande och anger riktlinjerna för en samlad strategi med övergri-&lt;br&gt;pande prioriteringar. Det internationella miljöarbete som kan kopplas till&lt;br&gt;ett specifikt miljökvalitetsmål eller till en särskild sakfråga, redovisas&lt;br&gt;mer detaljerat under relevanta kapitel i propositionen. Sveriges samarbete&lt;br&gt;inom EU behandlas i kapitel 10 Riktlinjer för det svenska miljöarbetet&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ett stärkt internationellt miljösamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att förverkliga regeringens mål om att&lt;br&gt;till nästa generation lösa de stora miljöproblemen och för att uppnå de&lt;br&gt;föreslagna nationella miljökvalitetsmålen krävs ett stärkt och intensi-&lt;br&gt;fierat svenskt internationellt miljöarbete. Mot bakgrund av regering-&lt;br&gt;ens förslag till nya miljökvalitetsmål, bör följande övergripande om-&lt;br&gt;råden särskilt prioriteras inom det fortsatta internationella miljöarbe-&lt;br&gt;tet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stärkt konventionsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- resurseffektivisering och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-integrering av miljöaspekter inom säkerhets-, handels- och&lt;br&gt;biståndspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör följande sakområden inom det internationella miljö-&lt;br&gt;samarbetet ges särskild prioritet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- klimatförändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skydd av ozonlagret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- minskad försurning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbättrad Östersjömiljö samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- internationellt kemikaliearbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör en särskild insats göras för att förbättra den svenska in-&lt;br&gt;formationen till utlandet rörande svenska prioriteringar på miljöområ-&lt;br&gt;det, och en strategi för miljösamarbete med Asien skall tas fram. En&lt;br&gt;utredare skall också tillkallas, i syfte att närmare analysera relationen&lt;br&gt;mellan det svenska miljöarbetet på nationell och internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Möjligheten att bedriva en fram-&lt;br&gt;gångsrik miljöpolitik på nationell nivå är i hög grad beroende av ett of-&lt;br&gt;fensivt och framåtsyftande internationellt miljöarbete. Därför måste den&lt;br&gt;nationella miljöpolitiken genomsyras av ett internationellt perspektiv. En&lt;br&gt;fortsatt offensiv nationell miljöpolitik är nödvändig för att Sveriges del-&lt;br&gt;tagande i internationella miljöförhandlingar skall vara trovärdigt. Det&lt;br&gt;internationella arbetet på miljöområdet kan inte heller betraktas som en&lt;br&gt;isolerad verksamhet utan måste integreras och följas upp i allt miljöar-&lt;br&gt;bete på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella miljöarbetet har vuxit kraftigt i omfattning under de&lt;br&gt;senaste decennierna. Det kommer med all sannolikhet att intensifieras&lt;br&gt;ytterligare. Av särskild vikt är det regionala miljösamarbetet, inkl. EU,&lt;br&gt;det globala samarbetet för hållbar utveckling samt förhandlingar inom&lt;br&gt;regionala och globala miljökonventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har varit aktivt i dessa sammanhang. FN:s första globala mil-&lt;br&gt;jökonferens hölls i Stockholm år 1972 och 20 år senare hölls Riokonfe-&lt;br&gt;rensen, bl.a. på svenskt initiativ. Sverige har även en pådrivande roll i&lt;br&gt;flera miljökonventioner, t.ex. på kemikalieområdet, samt i ett antal vikti-&lt;br&gt;ga regionala processer, exempelvis inom Östersjö- och Nordsjösamarbe-&lt;br&gt;tet. Fortsatta svenska insatser i det internationella miljösamarbetet kom-&lt;br&gt;mer att kräva ökad sakkunskap och kompetensutveckling inom Rege-&lt;br&gt;ringskansliet och berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedriva ett framgångsrikt internationellt miljöarbete&lt;br&gt;krävs en konsekvent och genomtänkt strategi. Regeringen har tidigare i&lt;br&gt;skrivelsen 1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för hållbar ut-&lt;br&gt;veckling lämnat en utförlig redogörelse för sin syn på det internationella&lt;br&gt;miljösamarbetet. I det följande redovisas vilka frågor som bör prioriteras&lt;br&gt;under de kommande åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande prioriteringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stärkt konventionsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för tillämpning och effektiv uppföljning av internatio-&lt;br&gt;nella miljökonventioner. Målet bör i första hand vara att flera länder skall&lt;br&gt;bli parter till konventionerna och att parterna skall leva upp till de åta-&lt;br&gt;ganden som har gjorts. Sverige bör även verka för att stärka de existeran-&lt;br&gt;de konventionerna och, där så är lämpligt, få till stånd nya internationella&lt;br&gt;överenskommelser med konkreta och tidsbestämda åtaganden och för-&lt;br&gt;pliktelser (se avsnitt 11.4 Internationella miljökonventioner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurseffektivisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka internationellt för förbättrad ekoeffektivitet och resur-&lt;br&gt;seffektivisering. Viktiga metoder för att uppnå detta är bl.a. införande av&lt;br&gt;ekonomiska styrmedel som gynnar resurssnål och ren produktion, tekni-&lt;br&gt;kutveckling, översyn av statliga subventioner som begränsar möjlighe-&lt;br&gt;terna till resurseffektivisering, sektors- och producentansvar, miljömärk-&lt;br&gt;ning och miljöanpassad offentlig upphandling. Sverige kan genom att&lt;br&gt;vara föregångare påverka utvecklingen internationellt (se kapitel 5 Re-&lt;br&gt;surseffektivisering i ett kretsloppssamhälle).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö och säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för att det internationella samarbetet för miljö och&lt;br&gt;hållbar utveckling ges en säkerhetspolitisk dimension. En politik som&lt;br&gt;syftar till global säkerhet måste, förutom att förebygga konflikter och&lt;br&gt;krig, bidra till att bevara jordens livsuppehållande system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökatastrofer, t.ex. i form av omfattande klimatstömingar, förstö-&lt;br&gt;ring av ozonlagret, skogsbränder, översvämningar och torka, kan få all-&lt;br&gt;varliga säkerhetskonsekvenser för stater och regioner. Stora flykting-&lt;br&gt;strömmar och urlakade jordar kan utgöra hot mot länders ekonomiska,&lt;br&gt;sociala och politiska utveckling och stabilitet. Resursbrist, t.ex. överex-&lt;br&gt;ploatering av fiskbestånd, kan leda till spänningar och konflikter inom&lt;br&gt;och mellan stater. Det internationella arbetet för miljö och hållbar ut-&lt;br&gt;veckling har därför starka samband med nationers säkerhet och är en för-&lt;br&gt;utsättning för en väl fungerande demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige medverkar i ett pilotprojekt inom NATO som syftar till att ut-&lt;br&gt;reda hur miljöförändringar kan leda till hot mot staters säkerhet. Som ett&lt;br&gt;led i förberedelserna inför detta arbete har uppdragits åt Institutet för&lt;br&gt;freds- och konfliktforskning i Uppsala att kartlägga olika säkerhetspoli-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiska begrepp samt olika typer av hot mot stater, inkl, miljöhot, och hur Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;dessa kan bemötas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår även ett viktigt internationellt försvarssamarbete på miljö-&lt;br&gt;området, bl.a. rörande miljöledningssystem inom den militära sektorn. På&lt;br&gt;nordisk nivå har ett gemensamt handlingsprogram antagits för miljö-&lt;br&gt;samarbete på försvarsområdet, innehållande riktlinjer för bl.a. en gemen-&lt;br&gt;sam nordisk försvarsmiljöpolicy, gemensamma miljömål och nordiskt&lt;br&gt;försvarsmiljöbistånd till bl.a. de baltiska länderna. Vidare har Sverige&lt;br&gt;inom ramen för Östersjömiljarden tillsammans med USA inlett två för-&lt;br&gt;svarsmiljöprojekt i Baltikum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare utveckla det internationella försvarsmiljöarbetet i&lt;br&gt;Europa har Sverige inom ramen för det euro-atlantiska partnerskapsrådet&lt;br&gt;(EAPR) tillsammans med USA tagit initiativ till att införa miljöriktlinjer&lt;br&gt;för den militära sektorn baserade på de riktlinjer som tidigare har utar-&lt;br&gt;betats gemensamt av Sverige och USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösamarbetet under Försvarsdepartementet omfattar även arbetet&lt;br&gt;med olje- och kemikaliebekämpning till sjöss samt olycksförebyggande&lt;br&gt;och skadebegränsande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering av miljöaspekter inom handels- och biståndspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för att internationella regelverk på handelsområdet och&lt;br&gt;de globala konventionerna för hållbar utveckling skall vara ömsesidigt&lt;br&gt;stödjande samt för att u-ländemas möjligheter till miljöanpassad produk-&lt;br&gt;tion och export främjas. Svenska företags miljöanpassning av varor och&lt;br&gt;tjänster skall kunna utgöra en konkurrensfördel internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det svenska utvecklingssamarbetet av stor betydelse för Sve-&lt;br&gt;riges internationella miljöarbete. Det pågående arbetet med att integrera&lt;br&gt;miljöaspekter inom allt utvecklingssamarbete bör därför intensifieras och&lt;br&gt;fördjupas. Sida-studien Handel, miljö och utvecklingssamarbete är före-&lt;br&gt;mål för samråd inom Regeringskansliet. Särskilda miljöinsatser, tillämp-&lt;br&gt;ning av miljökonsekvensbedömningar och miljöekonomiska analyser,&lt;br&gt;fortsatt bilateralt projektstöd till Central- och Östeuropa och integrering&lt;br&gt;av miljöaspekter i EU:s utvecklingssamarbete är av särskild vikt. Sverige&lt;br&gt;bör även verka för att förbättra miljöarbetet inom FN:s utvecklingspro-&lt;br&gt;gram och Världsbanksgruppen (se avsnitt 11.6 Internationellt utveck-&lt;br&gt;lingssamarbete).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioriterade sakområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla de föreslagna miljökvalitetsmålen krävs i de flesta fall&lt;br&gt;framgångsrika svenska insatser inom det internationella miljösamarbetet.&lt;br&gt;För flera av målen krävs arbete såväl inom ramen för EU (se kapitlen 4&lt;br&gt;Nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar utveckling och 10&lt;br&gt;Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i EU) som i andra internationella&lt;br&gt;fora. Vad gäller det internationella miljösamarbetet utanför EU anser&lt;br&gt;regeringen att följande sakområden har särskild prioritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- globalt miljösamarbete för att undvika klimatförändringar, främst in-&lt;br&gt;om FN:s ramkonvention om klimatförändringar (se avsnitt 4.2.15 Be-&lt;br&gt;gränsad klimatpåverkan),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- globalt miljösamarbete för skydd av ozonlagret, främst inom Mont-&lt;br&gt;realprotokollet (se avsnitt 4.2.14 Skyddande ozonskikt),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- regionalt miljösamarbete för minskad försurning, bl.a. genom regio-&lt;br&gt;nala miljökonventioner (se avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-regionalt miljösamarbete för förbättrad miljö i Östersjöregionen (se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning och avsnitt 4.2.5 Hav i balans samt&lt;br&gt;levande kust och skärgård) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- globalt och regionalt kemikaliearbete (se avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda informationsinsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att få genomslag av svenska ståndpunkter inom det&lt;br&gt;internationella miljösamarbetet är ökad information om de bakomliggan-&lt;br&gt;de skälen för dessa. De centrala miljömyndigheterna har ett särskilt an-&lt;br&gt;svar att föra ut svensk miljöinformation till omvärlden. Dessa insatser&lt;br&gt;bör intensifieras och förstärkas. Det finns även behov av en ökad sam-&lt;br&gt;ordning mellan regeringen och myndigheterna vad gäller sådan ut-&lt;br&gt;landsinformation. Regeringen avser därför att göra en särskild satsning&lt;br&gt;på detta område under år 1998, med tonvikt på de prioriterade områdena i&lt;br&gt;det internationella miljöarbetet. Ett exempel på denna satsning är ett in-&lt;br&gt;ternationellt nyhetsbrev innehållande information om Sveriges miljöar-&lt;br&gt;bete, som skall ges ut i samverkan mellan Miljödepartementet, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategi för miljösamarbete med Asien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länderna i Asien står inför enorma utmaningar inför det kommande sek-&lt;br&gt;let. Den snabba ekonomiska utvecklingen i Asien har delvis skett till pri-&lt;br&gt;set av en allt svårare miljöförstöring, och Asien är i dag en av världens&lt;br&gt;mest förorenade regioner. Exempelvis utgör miljösituationen i många av&lt;br&gt;Asiens växande miljonstäder ett allt allvarligare problem. Ett annat ex-&lt;br&gt;empel är de omfattande bränder som har drabbat flera länder i regionen.&lt;br&gt;Miljön har försämrats, trots ekonomisk tillväxt, vilket beror på otillräck-&lt;br&gt;lig samhällsunderbyggnad i form av lagstiftning och institutioner m.m.,&lt;br&gt;liksom snabb befolkningsökning och fattigdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Asien kommer i hög grad att påverka och styra utveck-&lt;br&gt;lingen i övriga världen, också på miljöområdet. Omfattningen av mil-&lt;br&gt;jöproblemen är så stor att de redan har globala konsekvenser. Regeringen&lt;br&gt;konstaterar därför att det är av stor vikt för Sverige att utveckla och för-&lt;br&gt;bättra miljösamarbetet med de asiatiska länderna. En särskild strategi&lt;br&gt;skall upprättas för detta ändamål, med syfte att identifiera lämpliga sam-&lt;br&gt;arbetspartners i regionen och peka ut prioriterade samarbetsområden. Ett&lt;br&gt;viktigt underlag för detta arbete är det förslag till Asienstrategi för att&lt;br&gt;intensifiera Sveriges relationer med Asien som skall utarbetas inom Utri-&lt;br&gt;kesdepartementet under hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning om Sveriges framtida internationella miljöarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull aspekt av det svenska miljöarbetet på internationell nivå&lt;br&gt;är den miljöexpertis och de nationella erfarenheter på miljöområdet som&lt;br&gt;Sverige kan bidra med i internationella sammanhang. Det finns i många&lt;br&gt;fall ett stort behov av miljöexpertis och nationella erfarenheter på inter-&lt;br&gt;nationell nivå. Det är därför viktigt att den kompetens och expertis som&lt;br&gt;har byggts upp i Sverige på miljöområdet under de senaste årtiondena&lt;br&gt;inte avvecklas till följd av framgångsrikt nationellt miljöarbete. Exempel&lt;br&gt;på sådana områden kan vara arbetet med att fasa ut ämnen som skadar&lt;br&gt;ozonskiktet samt delar av det svenska kemikaliearbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare i syfte att när-&lt;br&gt;mare analysera relationen mellan det svenska miljöarbetet på nationell&lt;br&gt;och internationell nivå. Utredaren skall identifiera områden där arbetet&lt;br&gt;med att uppnå ett visst nationellt miljömål är särskilt betingat av åtgärder&lt;br&gt;på internationell nivå samt lämna förslag till hur svensk kompetens kan&lt;br&gt;vidmakthållas och förstärkas inom de identifierade områdena. Utredaren&lt;br&gt;skall även undersöka vilket resursbehov som finns inom Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket, Statens energimyndighet och Kemikalieinspektionen för Regerings-&lt;br&gt;kansliets och Sidas framtida behov av expertis och erfarenhet, inom såväl&lt;br&gt;det normativa som det operativa internationella miljösamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Regionalt miljösamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Temat för Nordiska Ministerrådet under Sveriges ordförandeskap&lt;br&gt;år 1998 bör vara ett hållbart Norden. Stöd bör utgå till miljöförbätt-&lt;br&gt;rande åtgärder i Nordens närområde, bl.a. genom fortsättning av det&lt;br&gt;nordiska miljöfinansieringsbolagets (NEFCO) s.k. mjukgöringsfacili-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för en bättre miljö i Västerhavet, framför allt&lt;br&gt;inom ramen för Nordsjökonferensen, Oslo- och Pariskonventionen,&lt;br&gt;EU, FN:s sjöfartsorganisation IMO, Bonnöverenskommelsen samt&lt;br&gt;Londonkonventionen om dumpning till havs. Uppföljning av den s.k.&lt;br&gt;Esbjergdeklarationen är av särskild vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för en ekologiskt hållbar utveckling i Östersjö-&lt;br&gt;regionen. Av särskilt hög prioritet är arbetet inom ramen för Agenda&lt;br&gt;21 för Östersjön, Helsingforskommissionen samt arbetet för Östersjö-&lt;br&gt;regionens gemensamma kulturarv. Investeringsstödet till Helsing-&lt;br&gt;forskommissionens åtgärdsprogram skall fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för att miljöfrågorna prioriteras och integreras i&lt;br&gt;det nyligen bildade Arktiska rådet. Samordningen mellan Arktisarbe-&lt;br&gt;tet, Barentssamarbetet och Baltic 21 bör förbättras. Sverige bör vidare&lt;br&gt;verka för att EU:s medverkan inom Barentssamarbetet stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka pådrivande i förhandlingarna om ett nytt kvä-&lt;br&gt;veprotokoll inom konventionen om långväga gränsöverskridande luft-&lt;br&gt;föroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljösamarbetet inom Europa utom EU bör ges tydligare priorite-&lt;br&gt;ringar och fokuseras på Östeuropa, särskilt Östersjöregionen och Ba-&lt;br&gt;rentsområdet. Projektinriktat miljösamarbete med östeuropeiska län-&lt;br&gt;der och länder kring Östersjön bör utökas på trafikområdet. Samarbe-&lt;br&gt;tet med Ryssland bör ges särskild uppmärksamhet. Inom Världshälso-&lt;br&gt;organisationens (WHO:s) europeiska region bör fortsatt hög prioritet&lt;br&gt;ges åt arbetet med olika miljö- och hälsoprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Det bilaterala miljösamarbetet med Central- och Östeuropa har&lt;br&gt;fortsatt hög prioritet. En övergripande målsättning är att stödja en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling i Östersjöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige stödjer förslaget att utveckla OECD till en ledande orga-&lt;br&gt;nisation inom området hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Norden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1998 är Sverige ordförandeland i Nordiska Ministerrådet. Två&lt;br&gt;breda initiativ skall utgöra övergripande tema för ordförandeskapet. Dels&lt;br&gt;bör de nordiska länderna samverka närmare för ökad sysselsättning, dels&lt;br&gt;skall ett arbete inledas för att göra Norden och dess närområde till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12a Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekologiskt hållbar region. De två profilfrågorna skall vara ömsesidigt&lt;br&gt;förstärkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i detta arbete bör en gemensam nordisk plattform för för-&lt;br&gt;bättrad ekoeffektivitet och resurseffektivisering utarbetas. Vidare bör de&lt;br&gt;nordiska länderna utbyta erfarenheter om arbete med mål och indikatorer&lt;br&gt;för hållbar utveckling med syfte att undersöka förutsättningarna för ge-&lt;br&gt;mensamma miljökvalitetsmål. Det nordiska samarbetet för att integrera&lt;br&gt;miljöhänsyn inom samhällssektorerna bör fortsätta och vidareutvecklas,&lt;br&gt;inkl. bl.a. jordbruks-, skogsbruks-, fiske-, energi- och konsumentsektom.&lt;br&gt;Det är också av stor vikt att fortsätta det nordiska samarbetet för att ut-&lt;br&gt;veckla ekonomiska styrmedel på miljöområdet och för att bevara värde-&lt;br&gt;full kulturmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det nordiska samarbetet på miljöområdet av betydelse för det&lt;br&gt;internationella miljösamarbetet inom främst EU, Östeuropa, Barents-,&lt;br&gt;Östersjö- och Nordsjöområdet, samt när det gäller arbetet med miljökon-&lt;br&gt;ventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samnordisk finansiering av miljöprojekt är också av stor vikt, främst&lt;br&gt;inom ramen för det nordiska miljöfinansieringsbolagets (NEFCO) och&lt;br&gt;Nordiska Investeringsbanken (NIB). Under år 1998 fattar Ministerrådet&lt;br&gt;beslut om eventuell fortsättning av NEFCO:s s.k. mjukgöringsfacilitet,&lt;br&gt;som möjliggör finansiering av miljöförbättrande åtgärder i närområdet på&lt;br&gt;förmånliga villkor. De nordiska miljöministrarna har fattat ett principbe-&lt;br&gt;slut om en fortsättning av fonden. NEFCO och NIB bör i samverkan bi-&lt;br&gt;dra till att stärka miljöinsatserna i Östersjö- och Barentsregionema samt&lt;br&gt;underlätta investeringar från andra finansieringskällor inkl. EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordsjön och Nordostatlanten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1984 inledde länderna kring Nordsjön ett framgångsrikt samarbete för&lt;br&gt;att förbättra Nordsjöns marina miljö. Samarbetet organiseras genom sär-&lt;br&gt;skilda Nordsjökonferenser, där länderna förbinder sig att verka för vissa&lt;br&gt;gemensamma mål både nationellt och internationellt. Sommaren 1995&lt;br&gt;undertecknade Nordsjöländemas miljöministrar den fjärde Nordsjödekla-&lt;br&gt;rationen (Esbjergdeklarationen), i vilken anges gemensamma mål som&lt;br&gt;syftar till att väsentligt förbättra den marina miljön i Nordsjön. Ett sam-&lt;br&gt;arbete för att minska fiskenäringens miljöproblem pågår också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att utarbeta en svensk strategi inför nästa Nordsjö-&lt;br&gt;konferens, innehållande förslag om vilka frågor som bör förankras vid&lt;br&gt;detta möte med syfte att på längre sikt åstadkomma bindande beslut.&lt;br&gt;Fortsatt arbete för att minska utsläpp av näringsämnen och miljögifter&lt;br&gt;samt fiskefrågor skall prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige verkar också för att fartyg skall kunna lämna ifrån sig far-&lt;br&gt;tygsavfall till Nordsjöns hamnar utan att särskild avgift tas ut, med syfte&lt;br&gt;att minska de ekonomiska fördelarna av att dumpa avfallet till havs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett etablerat samarbete bedrivs sedan många år genom den s.k. Bonn&lt;br&gt;överenskommelsen, som syftar till att effektivt kunna samarbeta vid olje-&lt;br&gt;och kemikalieolyckor till sjöss. Samarbetet omfattar även havsövervak-&lt;br&gt;ning med flygplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oslo- och Pariskonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) är en regional konvention inom&lt;br&gt;Europa som syftar till att begränsa avfallsdumpning till havs och minska&lt;br&gt;havsföroreningar från landbaserade källor. De största framgångarna har&lt;br&gt;åstadkommits när det gäller utsläpp från punktkällor. Sverige har levt&lt;br&gt;upp till gjorda åtaganden inom de flesta områden som regleras av kon-&lt;br&gt;ventionen, utom vad gäller minskade kväveutsläpp. Flera länder har dock&lt;br&gt;haft svårt att leva upp till sina åtaganden, främst när det gäller utsläpp av&lt;br&gt;miljögifter och gödande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nästa ministermöte med OSPAR sommaren 1998 avses flera vikti-&lt;br&gt;ga frågor behandlas, bl.a. övergripande mål och strategier for miljögifter,&lt;br&gt;övergödning och radioaktiva ämnen, riktlinjer for dumpning av oljeplatt-&lt;br&gt;formar samt skydd av hotade arter och naturliga livsmiljöer. Sverige skall&lt;br&gt;fortsatt vara pådrivande i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjön är ett av världens mest förorenade innanhav. Under 1990-talet&lt;br&gt;har en rad initiativ tagits for att intensifiera och förbättra miljösamarbetet&lt;br&gt;mellan Östersjöländerna med syfte att åtgärda miljöproblemen i regio-&lt;br&gt;nen. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. En betydelsefull faktor&lt;br&gt;för Östersjöns miljö är de baltiska ländernas anpassning till EU:s miljö-&lt;br&gt;lagstiftning. Ett kulturmiljösamarbete mellan Östersjöländerna har nyli-&lt;br&gt;gen inletts på svenskt initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Baltic 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att ta fram en Agenda 21 for Östersjöområdet - Baltic 21 -&lt;br&gt;är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet&lt;br&gt;mellan Östersjöregionens länder. Verksamheten syftar till att skapa förut-&lt;br&gt;sättningar for hållbar utveckling i Östersjöregionen genom att enas om&lt;br&gt;åtgärder som leder till att den ekonomiska utvecklingen kan kombineras&lt;br&gt;med en ren miljö och god mänsklig hälsa. En viktig utgångspunkt är att&lt;br&gt;eftersträva förbättrad resursproduktivitet och ekoeffektivitet. Arbetet in-&lt;br&gt;riktas på de sju viktigaste ekonomiska sektorerna i regionen; energi,&lt;br&gt;transporter, industri, jordbruk, skogsbruk, fiske och turism. Varje sektor&lt;br&gt;har utvecklat en plan for att uppnå hållbar utveckling i ett trettioårspers-&lt;br&gt;pektiv. Sverige har tagit på sig ett särskilt ansvar for industri- och jord-&lt;br&gt;brukssektorn. En gemensam handlingsplan i form av en regional Agenda&lt;br&gt;21, innehållande konkreta mål for hållbar utveckling i regionen, skall&lt;br&gt;antas på hög politisk nivå under första halvåret 1998. Ett system med&lt;br&gt;indikatorer for hållbar utveckling skall också utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fortsatt aktivt stödja Baltic 21 och dess genomfö-&lt;br&gt;rande. De svenska erfarenheterna vad gäller lokal Agenda 21 är särskilt&lt;br&gt;värdefulla i detta sammanhang, och kan bl.a. bidra till att det lokala&lt;br&gt;Agenda 21-arbetet stärks i de övriga Östersjöländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingforskommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för samarbetet inom Helsingforskommissionen (HELCOM) är att&lt;br&gt;skydda och bevara den ekologiska balansen i Östersjön. Det innebär att&lt;br&gt;alla typer av utsläpp kraftigt måste minska så att Östersjöns känsliga eko-&lt;br&gt;system skall kunna återhämtas. Samarbetet har varit framgångsrikt,&lt;br&gt;mycket tack vare ett stort politiskt engagemang och en gemensam pro-&lt;br&gt;blembild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 identifierades 132 särskilt prioriterade utsläppskällor (”hot&lt;br&gt;spots”) utmed Östersjöns kust. Dessa utsläppskällor åtgärdas enligt ett&lt;br&gt;särskilt investeringsprogram inom ramen for HELCOM, vilket bl.a. skall&lt;br&gt;stimulera effektiva tekniska lösningar samt kunskapsuppbyggnad och&lt;br&gt;kunskapsöverföring. Arbetet skall vara genomfort år 2030. Fram till år&lt;br&gt;1997 har 15 utsläppskällor strukits från listan, varav fem i Sverige. För&lt;br&gt;över hälften av de återstående utsläppskälloma pågår arbete med finansi-&lt;br&gt;ering eller projektering. Sveriges insatser koncentreras till delfinansiering&lt;br&gt;av tex. vattenavloppsreningsprojekt och avfallsprojekt i Baltikum, Polen,&lt;br&gt;Ryssland och Ukraina. I det framtida arbetet skall nya åtgärder i första&lt;br&gt;hand inriktas mot utsläppskällor från industri och jordbruk samt mot&lt;br&gt;kommunala utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid HELCOM:s ministermöte i mars 1998 antogs ett särskilt annex&lt;br&gt;som syftar till att begränsa sjöfartens miljöpåverkan i Östersjön. Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. att fartygsavfall obligatoriskt skall lämnas i hamn då farty-&lt;br&gt;gen lägger till, for att minska risken for oljeutsläpp till havs. Sverige är&lt;br&gt;även pådrivande for att modernisera och bygga upp nödvändig in-&lt;br&gt;frastruktur for bl.a. omhändertagande av oljehaltigt avfall i hamnarna&lt;br&gt;kring Östersjön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ministermötet antogs även ett annex for att minska jordbrukets&lt;br&gt;miljöproblem inom Östersjön. Samarbetet inom HELCOM omfattar ock-&lt;br&gt;så större olje- och kemikalietransporter samt havsövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersj ömilj arden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1996 beslöt riksdagen (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15, rskr.&lt;br&gt;1995/96:307) att anslå en miljard kronor vid sidan av det reguljära bi-&lt;br&gt;ståndet till Östeuropa med syfte att under en femårsperiod stärka samar-&lt;br&gt;bete och utveckling inom Östersjöregionen. Anslaget syftar även till att&lt;br&gt;stimulera tillväxt och sysselsättning i Sverige. Medlen används for att&lt;br&gt;stödja genomförandet av projekt i de baltiska staterna, nordvästra Ryss-&lt;br&gt;land och norra Polen inom områdena energi, miljö, infrastruktur, kun-&lt;br&gt;skapsöverföring samt svensk exportindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring 310 miljoner kronor av Östersjömiljarden beräknas användas&lt;br&gt;till olika typer av miljöåtgärder, varav 60 miljoner kronor går till sats-&lt;br&gt;ningar inom kulturmiljöområdet. Därutöver används ca 250 miljoner&lt;br&gt;kronor till energiprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsöverskridande vattendrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med gränsöverskridande vattendrag med avrinning i Östersjön&lt;br&gt;syftar till att etablera ett effektivt koordinerat miljöarbete i gemensamma&lt;br&gt;vattendrag samt förbättra beredskapen för miljörelaterade olyckor. Det&lt;br&gt;huvudsakliga arbetet går ut på att bygga upp kapaciteten inom existeran-&lt;br&gt;de myndigheter och organisationer för övervakning samt kunskaps- och&lt;br&gt;tekniköverföring. För detta ändamål har Naturvårdsverket nyligen inlett&lt;br&gt;ett långsiktigt samarbete med Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och&lt;br&gt;Vitryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1979 färdigställdes inom FN:s ekonomiska kommission för Europa en&lt;br&gt;konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, bl.a. i&lt;br&gt;syfte att begränsa försurningen. För närvarande är 41 länder samt EU-&lt;br&gt;kommissionen parter till konventionen, inkl, vissa utomeuropeiska länder&lt;br&gt;såsom USA och Kanada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom särskilda konventionsprotokoll har konventionens parter enats&lt;br&gt;om åtaganden för att begränsa utsläppen av svavel, kväve och flyktiga&lt;br&gt;organiska ämnen. Konventionen reglerar även finansieringen av ett sam-&lt;br&gt;arbetsprogram för övervakning och utvärdering av luftföroreningar i Eu-&lt;br&gt;ropa (EMEP). Under våren 1998 slutförhandlades två nya protokoll med&lt;br&gt;syfte att begränsa utsläppen till luft av giftiga tungmetaller och stabila&lt;br&gt;organiska miljögifter. Undertecknandet av dessa sker i samband med den&lt;br&gt;all-europeiska Århuskonferensen i juni 1998. Vidare pågår förhandlingar&lt;br&gt;om ett nytt kväveprotokoll, som syftar till att ytterligare begränsa utsläp-&lt;br&gt;pen av försurande, övergödande och oxidantbildande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att arbetet inom konventionen om långväga&lt;br&gt;gränsöverskridande luftföroreningar är ett effektivt sätt att fa till stånd&lt;br&gt;utsläppsminskningar i främst Central- och Östeuropa. Sverige bör fortsatt&lt;br&gt;vara pådrivande för att ett nytt kväveprotokoll utarbetas inom ramen för&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arktiska rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1991 pågår ett miljösamarbete mellan de åtta länderna inom&lt;br&gt;Arktisområdet (Arctic Environmental Protection Strategy, AEPS). Som&lt;br&gt;ett resultat av samarbetet har ett särskilt övervakningsprogram (Arctic&lt;br&gt;Monitoring and Assessment Programme, AMAP) för det arktiska områ-&lt;br&gt;det utvecklats. Vidare har samarbete bedrivits när det gäller skydd av&lt;br&gt;flora och fauna, förebyggande av och beredskap mot olyckor samt skydd&lt;br&gt;av den arktiska marina miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett ministermöte i Kanada i september 1996 beslöts att bilda ett&lt;br&gt;Arktiskt råd för att underlätta samarbetet om gemensamma arktiska frå-&lt;br&gt;gor, särskilt vad gäller områdena miljö och hållbar utveckling. Ett första&lt;br&gt;ministermöte planeras till hösten 1998. Regeringens uppfattning är att&lt;br&gt;Sverige bör verka för att arbetet inom det Arktiska rådet skall förstärka&lt;br&gt;det arktiska miljösamarbetet samt att miljöaspekter integreras i rådets&lt;br&gt;övriga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljösamarbete inom Barentsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett miljösamarbete pågår också mellan länderna i Barentsregionen inom&lt;br&gt;ramen för det s.k. Barentssamarbetet. Sverige skall vara värd för nästa&lt;br&gt;miljöministermöte våren 1999. Inom ramen för miljösamarbetet har 22&lt;br&gt;prioriterade miljöprojekt för investeringar identifierats, varav flera rör&lt;br&gt;vattenrening och avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regionala Barentssamarbetet sker på länsnivå genom en särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp, som bl.a. har utarbetat en regional handlingsplan på miljö-&lt;br&gt;området och bildat ett regionalt nätverk för informationsutbyte. Ett arbete&lt;br&gt;med att stimulera utvecklingen av lokala Agenda 21-program har också&lt;br&gt;påbörjats. Det finns kopplingar till arbetet inom Baltic 21, som även om-&lt;br&gt;fattar Barentsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att miljösamarbetet inom Barentsregionen&lt;br&gt;har hög prioritet. Exempelvis råder stora problem med radioaktivt avfall i&lt;br&gt;vissa länder i Östersjöregionen och i nordvästra Ryssland, och ett fortsatt&lt;br&gt;stöd för att utveckla strategier för kämavfallshantering är här av stor vikt.&lt;br&gt;Insatser för att förbättra kärnsäkerheten samt för att upprätthålla natio-&lt;br&gt;nella och internationella larm- och beredskapssystem är också betydelse-&lt;br&gt;fulla. Vidare bör EU:s medverkan inom Barentssamarbetet stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europa utom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det all-europeiska miljösamarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 inleddes det s.k. all-europeiska miljösamarbetet, som sker inom&lt;br&gt;ramen för FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa (ECE). Ett&lt;br&gt;miljöhandlingsprogram för Central- och Östeuropa har utarbetats, vilket&lt;br&gt;bl.a. har resulterat i att nationella miljöhandlingsplaner har upprättats i&lt;br&gt;dessa länder. Arbetet har varit särskilt framgångsrikt i de tio ansökarlän-&lt;br&gt;dema till EU. I Centralasien, Kaukasus och Balkanländema har miljö-&lt;br&gt;samarbetet hittills fungerat sämre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt all-europeiskt möte äger rum sommaren 1998 i Århus i Dan-&lt;br&gt;mark. Konferensen skall särskilt uppmärksamma samarbetet med de öst-&lt;br&gt;länder vars miljöarbete ligger efter. En ny konvention om allmänhetens&lt;br&gt;inflytande på miljöområdet skall också antas, vilken kommer att leda till&lt;br&gt;ökad öppenhet och ett förbättrat medborgarinflytande i många länder i&lt;br&gt;Europa. Vidare har ett arbete inletts för att fasa ut blyad bensin i alla Eu-&lt;br&gt;ropas länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det framtida europeiska miljö-&lt;br&gt;samarbetet bör effektiviseras. Kopplingen till det regionala samarbetet i&lt;br&gt;Östersjöregionen och Barentsområdet är här av särskild vikt. Arbetet in-&lt;br&gt;om ECE bör inriktas på att utveckla nya och existerande miljökonventio-&lt;br&gt;ner samt att utarbeta landrapporter på miljöområdet. ECE bör även ha en&lt;br&gt;pådrivande roll i arbetet med att genomföra Agenda 21 i Europa samt&lt;br&gt;utveckla det europeiska miljösamarbetet med Ryssland. Vidare bör År-&lt;br&gt;huskonferensen leda till att arbetet med finansiering av miljöprojekt ge-&lt;br&gt;nom den särskilda projektkommittén (Project Preparation Committee)&lt;br&gt;förstärks samt att projektstyrningen effektiviseras. Av stor betydelse är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också åtgärder för att förbättra situationen i det katastrofdrabbade områ- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;det kring Aralsjön i Uzbekistan och Kazakstan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på ECE:s arbete på miljöområdet är den mellanstat-&lt;br&gt;liga konferens om trafik och miljö som arrangerades i Wien år 1997.&lt;br&gt;Sverige har i det fortsatta arbetet med att genomföra konferensens hand-&lt;br&gt;lingsprogram åtagit sig att samordna vissa miljö- och sjöfartsffågor vad&lt;br&gt;gäller luftföroreningar. Sverige bör även ytterligare förstärka det bilate-&lt;br&gt;rala samarbetet med vissa central- och östeuropeiska länder inom trafik-&lt;br&gt;och miljöområdet, för att på sikt bredda samarbetet till andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiskt samarbete på miljö- och hälsoområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljörelaterade hälsofrågor utgör ett viktigt arbetsområde i WHO:s Eu-&lt;br&gt;roparegion. Vid miljö- och hälsoministramas möte i Helsingfors 1994&lt;br&gt;beslöts bl.a. att medlemsländerna skulle utveckla nationella planer för&lt;br&gt;miljö- och hälsofrågor och att en europeisk kommitté för hälsa och miljö&lt;br&gt;skulle inrättas. I kommittén ingår förutom representanter för WHO:s&lt;br&gt;medlemsländer också representanter för olika internationella organisatio-&lt;br&gt;ner. Samordning av olika insatser inom detta område är av stor betydelse.&lt;br&gt;Utöver den samordning som sker via kommittén har WHO:s Europa-&lt;br&gt;kontor ett avtal om samarbete med EU:s miljöbyrå i Köpenhamn. Nästa&lt;br&gt;ministerkonferens äger rum i London år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) ingår som ett led&lt;br&gt;i de åtaganden som gjordes i Helsingfors. I dag har ca hälften av regio-&lt;br&gt;nens 51 medlemsländer färdigställt eller påbörjat arbetet med nationella&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom WHO:s Europakontors särskilda insatsområde för Central- och&lt;br&gt;Östeuropa ingår miljö och hälsa som ett av sex prioriterade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaterala miljöinsatser i Central- och Östeuropa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöinsatser i Central- och Östeuropa har hög prioritet inom ramen för&lt;br&gt;östbiståndet genom Sida och Naturvårdsverket. Arbetet innebär huvud-&lt;br&gt;sakligen stöd till centrala och regionala miljöförvaltningar, kun-&lt;br&gt;skapsöverföring och institutionsutveckling, utarbetande av nationella&lt;br&gt;miljöstrategier samt investeringsstöd till vatten- och avloppshantering&lt;br&gt;och till energiområdet. Miljöarbetet i Estland, Lettland och Litauen har&lt;br&gt;stärkts inom ett flertal områden och även i Polen har miljöarbetet förbätt-&lt;br&gt;rats under 1990-talet. Stora problem kvarstår i Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingforskommissionens åtgärdsprogram utgör tillsammans med det&lt;br&gt;Agenda 21-dokument för Östersjöregionen som skall utarbetas till som-&lt;br&gt;maren 1998 betydelsefulla instrument för miljöåtgärder i regionen. Andra&lt;br&gt;viktiga ramar för svenskt stöd på miljöområdet är utvidgningen av EU&lt;br&gt;(se kapitel 10 Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i EU), Barents-&lt;br&gt;samarbetet och det all-europeiska miljösamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen understryker att prioriterade områden för det fortsatta ar-&lt;br&gt;betet med miljöinsatser i Central- och Östeuropa är vidareutveckling av&lt;br&gt;miljöstymingssystem för renare produktion samt finansieringsinstrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för investeringar av mindre miljöprojekt. Svenskt stöd bör vidare under-&lt;br&gt;lätta det gränsöverskridande miljösamarbetet öster om Östersjön för att&lt;br&gt;förbättra miljöinsatserna inom respektive avrinningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)&lt;br&gt;pågår sedan länge ett väl utvecklat miljösamarbete, som samordnas ge-&lt;br&gt;nom en särskild miljöpolitisk kommitté. Under år 1997 togs en rapport&lt;br&gt;fram av en rådgivande grupp under OECD:s generalsekreterare innehål-&lt;br&gt;lande förslag till ett utvecklat samarbete på miljöområdet inom OECD.&lt;br&gt;Förslaget innebär i korthet att miljösamarbetet skall breddas genom att&lt;br&gt;OECD utvecklas till en ledande organisation inom området hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. Rapporten behandlades vid OECD:s miljöministermöte i april&lt;br&gt;1998, som hade hållbar utveckling och globalisering som övergripande&lt;br&gt;tema. Rapporten vidarebehandlades därefter vid OECD:s minister-&lt;br&gt;rådsmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att arbetet inom OECD skall syfta till att&lt;br&gt;stödja medlemsländernas strävan mot hållbar utveckling. OECD har sär-&lt;br&gt;skilt goda förutsättningar att bidra med analys av integreringen av de&lt;br&gt;ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar utveckling&lt;br&gt;samt undersöka möjligheterna att ta fram indikatorer på och utvärdera&lt;br&gt;effekterna av konkreta åtgärder av en ekonomisk politik for en hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt samarbete på miljöområdet sker även inom arbetsgruppen&lt;br&gt;for miljö och bistånd under OECD:s biståndskommitté (DAC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förenta Nationerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Den övergripande inriktningen av det reformförslag för FN som&lt;br&gt;har lagts fram av FN:s generalsekreterare, i vilket bl.a. framhålls vik-&lt;br&gt;ten av att miljöfrågorna skall integreras i FN:s ekonomiska och soci-&lt;br&gt;ala verksamhet, bör stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- FN:s miljöprogram (UNEP) bör reformeras för att bättre uppfylla&lt;br&gt;uppgiften som samordnare och kunskapscentrum för globala miljöfrå-&lt;br&gt;gor. Programmets finansiering bör vara förutsebar och bördefördel-&lt;br&gt;ningen rättvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör fortsatt aktivt delta i den internationella uppföljningen&lt;br&gt;av FN:s konferens om miljö och utveckling. Det internationella arbe-&lt;br&gt;tet för att genomföra Agenda 21 är av hög prioritet, liksom samverkan&lt;br&gt;när det gäller det fortsatta lokala Agenda 21-arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för att FN:s s.k. skogsforum skall främja ge-&lt;br&gt;nomförandet av skogsprincipema, vilka bl.a. innebär utveckling av ett&lt;br&gt;hållbart nationellt skogsbruk samt ökad förståelse för skogens olika&lt;br&gt;funktioner och relationer till andra samhällssektorer. En ny global&lt;br&gt;överenskommelse för hållbart skogsbruk bör på sikt komma till stånd.&lt;br&gt;Alla berörda intressenter bör ges möjlighet att delta i forumets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;FN:s miljöarbete och den pågående reformprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s generalsekreterare lade sommaren 1997 fram ett långtgående och&lt;br&gt;övergripande förslag till reform av FN. I förslaget framhålls behovet av&lt;br&gt;en integrerad och systematisk hantering av miljö och hållbar utveckling&lt;br&gt;inom alla FN:s verksamhetsområden. Bland annat skall FN:s miljöpro-&lt;br&gt;gram UNEP och FN:s kommission för boende och bebyggelsefrågor&lt;br&gt;(UNCHS) ses över. Bland reformförslagen återfinns även ett förslag om&lt;br&gt;att ombilda FN:s förvaltarskapsråd till ett organ för världens gemensam-&lt;br&gt;ma resurser såsom t.ex. världshaven, atmosfären och yttre rymden. Rådet&lt;br&gt;föreslås även användas som forum för samverkan mellan FN och den&lt;br&gt;offentliga och privata sektorn samt icke-statliga organisationer. Förslaget&lt;br&gt;kräver omfattande stadgeändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkreta förslag för hur FN skall stärkas på miljöområdet kommer att&lt;br&gt;presenteras av FN:s generalsekreterare inför 1998 års möte med general-&lt;br&gt;församlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen understryker att det är av stor betydelse att FN:s arbete på&lt;br&gt;miljöområdet stärks och utvecklas. Dessutom avser regeringen att ta ak-&lt;br&gt;tiv del i förberedelserna inför de reformbeslut på detta område som skall&lt;br&gt;fattas vid generalförsamlingen under hösten 1998. Regeringen skall vida-&lt;br&gt;re närmare studera de konkreta förslag som generalsekreteraren kommer&lt;br&gt;att lämna i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s miljöprogram &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s miljöprogram UNEP har ett huvudansvar for miljöfrågor inom FN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmets verksamhet är normativ och omfattar ett flertal viktiga&lt;br&gt;miljöfrågor, såsom marin miljö, miljölagstiftning, kemikalier, ekonomis-&lt;br&gt;ka styrmedel, miljöövervakning, handel och miljö samt militärens miljö-&lt;br&gt;ansvar. Programmet skall underlätta och samordna det globala miljö-&lt;br&gt;samarbetet samt ta fram kunskapsunderlag for policybeslut på nationell&lt;br&gt;och internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige medverkade till inrättandet av FN:s miljöprogram år 1972 och&lt;br&gt;har sedan dess verkat för att UNEP på bästa sätt skall kunna uppfylla sitt&lt;br&gt;mandat. Sverige är bl.a. ett av de större givarländema till programmets&lt;br&gt;miljöfond och har spelat en aktiv roll i utformningen av dess verksamhet.&lt;br&gt;Under 1990-talet har miljöprogrammet drabbats av en mängd problem,&lt;br&gt;bl.a. till följd av minskade finansiella resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid miljöprogrammets förra styrelsemöte i januari 1997 fattades en rad&lt;br&gt;viktiga beslut, bl.a. när det gäller det fortsatta internationella samarbetet&lt;br&gt;med farliga kemikalier. Vidare antogs den s.k. Nairobideklarationen, som&lt;br&gt;anger riktlinjerna för ett stärkt miljöprogram inför det fortsatta reformar-&lt;br&gt;betet inom FN. I maj 1998 skall ett extra möte med miljöprogrammets&lt;br&gt;styrelse hållas, bl.a. med syfte att behandla frågan om hur programmet&lt;br&gt;kan reformeras, inför beslut vid generalförsamlingens 53 :e möte hösten&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att UNEP:s ställning inom FN-systemet&lt;br&gt;bör stärkas. Särskild vikt bör läggas vid programmets uppgifter att över-&lt;br&gt;vaka och utvärdera miljötillståndet globalt och regionalt samt att slå larm&lt;br&gt;och mobilisera åtgärder vid allvarliga miljöhot. Ett annat prioriterat om-&lt;br&gt;råde är den internationella miljörätten, där programmets funktion i rela-&lt;br&gt;tion till de internationella miljökonventionerna bör ses över. Vidare bör&lt;br&gt;programmet, under ledning av främst FN:s utvecklingsprogram (UNDP),&lt;br&gt;medverka till att (för)stärka u-ländemas kapacitet att utarbeta nationell&lt;br&gt;miljölagstiftning och underlätta genomförandet av internationella miljö-&lt;br&gt;avtal på nationell nivå. Även frågan om handel och miljö bör prioriteras&lt;br&gt;inom ramen för programmets verksamhet. Vidare bör miljöprogrammets&lt;br&gt;arbete som verkställande organ i den globala miljöfonden GEF stärkas.&lt;br&gt;Samarbetet mellan UNEP och FN:s organisation för utbildning, veten-&lt;br&gt;skap och kultur (UNESCO) bör förbättras, med avseende på sambanden&lt;br&gt;mellan natur- och kulturmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen understryker också vad gäller finansieringen av FN:s mil-&lt;br&gt;jöprogram bör bördefördelningen mellan givarna vara rättvis och fast-&lt;br&gt;ställas i en öppen process som tar hänsyn till respektive givares betal-&lt;br&gt;ningsförmåga. Bidragen till programmets särskilda miljöfond, som i dag&lt;br&gt;är frivilliga, bör därför fördelas jämnare mellan länderna, t.ex. enligt&lt;br&gt;FN:s bidragsskala. En annan möjlighet är att storleken på bidragen för-&lt;br&gt;handlas mellan länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljningen av Riokonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljningen av Riokonferensen är en av de viktigaste internationella&lt;br&gt;processerna för hållbar utveckling. FN:s kommission för hållbar utveck-&lt;br&gt;ling (CSD) möts årligen för att driva på och underlätta genomförandet av&lt;br&gt;rekommendationerna i handlingsprogrammet Agenda 21. Fram till år&lt;br&gt;2002, då en ny övergripande utvärdering för perioden 1997-2002 skall&lt;br&gt;genomföras, skall frågorna om sötvatten, industri, oceaner, turism, land-&lt;br&gt;resurser, jordbruk, energi och transporter prioriteras i kommissionens&lt;br&gt;fortsatta arbete. Övergripande frågor som skall behandlas varje år är fat-&lt;br&gt;tigdomsbekämpning och hållbara konsumtions- och produktionsmönster.&lt;br&gt;Under år 1998 deltar Sverige i kommissionens ledning som en av tre vice&lt;br&gt;ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De globala FN-konferenser och toppmöten som har hållits efter Rio-&lt;br&gt;konferensen (befolkning, sociala frågor, jämställdhet, bostads- och bygg-&lt;br&gt;nadsfrågor samt livsmedelssäkerhet) har alla beaktat och utvecklat det&lt;br&gt;övergripande målet om hållbar utveckling. Konferenserna har resulterat i&lt;br&gt;betydelsefulla ställningstaganden för vilka åtgärder som krävs internatio-&lt;br&gt;nellt, nationellt och lokalt. Konferenserna har också bidragit till att en&lt;br&gt;stor mängd initiativ för hållbar utveckling har kommit till stånd. Den sto-&lt;br&gt;ra utmaningen är att omsätta intentioner och rekommendationer till prak-&lt;br&gt;tisk handling och konkreta åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1997, fem år efter Riokonferensen, hölls ett extra möte med&lt;br&gt;FN:s generalförsamling i avsikt att följa upp besluten från Rio. Ett pro-&lt;br&gt;gram antogs för det fortsatta genomförandet av Agenda 21. Mötet lyck-&lt;br&gt;ades dock inte uppnå enighet kring en sammanfattande politisk deklara-&lt;br&gt;tion. Ett drygt femtiotal stats- och regeringschefer deltog vid mötet. För&lt;br&gt;första gången i FN:s historia tilläts även representanter från enskilda or-&lt;br&gt;ganisationer och viktiga samhällsgrupper delta sida vid sida med FN-&lt;br&gt;delegatema i generalförsamlingens möteslokal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det extra mötet konstaterades att världens miljötillstånd totalt sett&lt;br&gt;har försämrats sedan Riokonferensen, trots att många framsteg har gjorts.&lt;br&gt;Särskilt allvarligt är ökade utsläpp av giftiga och försurande ämnen samt&lt;br&gt;av växthusgaser, ökande avfallsvolymer och minskad biologisk mång-&lt;br&gt;fald. Fortfarande överutnyttjas också många fömybara resurser, särskilt&lt;br&gt;sötvatten, skogar, matjord och fiskeresurser. I många delar av världen&lt;br&gt;leder en ökande fattigdom till svåra miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska prioriteringar inför mötet var bl.a. frågorna om färskvatten,&lt;br&gt;kemikalier och skogsbruk. Sverige verkade även för att arbetet för håll-&lt;br&gt;bar utveckling i första hand skall inriktas på fattigdomsbekämpning och&lt;br&gt;förändrade konsumtions- och produktionsmönster. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;agerade Sverige bl.a. för ett förnyat åtagande om att i-ländema så snart&lt;br&gt;som möjligt skall uppnå målet att avsätta minst 0,7 % av bruttonational-&lt;br&gt;inkomsten till bistånd samt för att förankra faktor 10 som en långsiktig&lt;br&gt;målsättning för förändrade konsumtions- och produktionsmönster. Sveri-&lt;br&gt;ge lade även stor vikt vid jämställdhetsfrågan samt vid miljö och handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det extra mötet visade att den s.k. Rio-processen fortgår med oför-&lt;br&gt;minskad styrka. Agenda 21 och Riodeklarationen utgör fortsatt kraftfulla&lt;br&gt;verktyg för att uppnå hållbar utveckling. De tre juridiskt bindande doku-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menten från Rio - konventionerna om klimatförändringar, biologisk Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mångfald och mot ökenspridning - far allt större tyngd. Det lokala Agen-&lt;br&gt;da 21-arbetet gavs ett starkt erkännande och ett kraftfullt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mötets slutdokument Program för det fortsatta genomförandet av&lt;br&gt;Agenda 21 lämnas bl.a. en mängd rekommendationer för fortsatta åtgär-&lt;br&gt;der för både övergripande frågor och för särskilda sakfrågor. Särskilt&lt;br&gt;betonas fortsatta åtgärder när det gäller sötvatten, energi, skog, kemikali-&lt;br&gt;er och skydd av havsresurser. För första gången i FN-sammanhang be-&lt;br&gt;handlas begreppen faktor 4 och faktor 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världshälsoorganisationens (WHO:s) globala program inom området&lt;br&gt;miljö och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och&lt;br&gt;stöds av Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar&lt;br&gt;både hälsomålen i Agenda 21 och frågor som berör miljömedicin, kemi-&lt;br&gt;kaliesäkerhet, hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och&lt;br&gt;sanitet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att Sverige skall ha en fortsatt hög ambi-&lt;br&gt;tionsnivå både när det gäller lokalt, nationellt och internationellt Agenda&lt;br&gt;21-arbete. Regeringen har tillkallat en särskild samordnare (dir. 1998:25)&lt;br&gt;med uppgift att bl.a. följa det fortsatta lokala Agenda 21-arbetet samt det&lt;br&gt;fortsatta internationella arbetet med Agenda 21 (se avsnitt 9.3 Fortsatt&lt;br&gt;arbete med Agenda 21). Av hög prioritet för den internationella uppfölj-&lt;br&gt;ningen av Agenda 21 är det fortsatta arbetet inom CSD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsprincipema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De s.k. skogsprincipema, som antogs vid Riokonferensen år 1992, inne-&lt;br&gt;håller globala riktlinjer för ett hållbart skogsbruk. År 1995 tillsattes en&lt;br&gt;mellanstatlig panel för skogsfrågor inom FN med syfte att utveckla för-&lt;br&gt;slag till ytterligare åtgärder för ett hållbart skogsbruk. Panelen gjorde en&lt;br&gt;bred genomgång av de globala skogsproblemen och diskuterade förslag&lt;br&gt;till lösningar. Vid generalförsamlingens extra möte år 1997 beslöts att&lt;br&gt;upprätta ett mellanstatligt skogsforum under FN för att följa upp pane-&lt;br&gt;lens arbete. Forumet skall verka för genomförande av skogspanelens re-&lt;br&gt;kommendationer samt diskutera frågor rörande miljö och handel med&lt;br&gt;skogsprodukter, teknologi och finansieringsfrågor. Vidare skall forumet&lt;br&gt;identifiera eventuellt behov och utformning av ett juridiskt bindande in-&lt;br&gt;ternationellt avtal för hållbart skogsbruk. Arbetet skall avslutas år 2000&lt;br&gt;och avrapporteras till FN:s kommission för hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör inom ramen för FN:s skogsforum fortsatt verka för att ge-&lt;br&gt;nomföra och fördjupa skogsprincipema. En ny global överenskommelse&lt;br&gt;för hållbart skogsbruk bör komma till stånd, med syfte att skogsbruk i&lt;br&gt;alla delar av världen skall bedrivas uthålligt, att minskningen av världens&lt;br&gt;skogsresurser hejdas och att skogsekosystemens biologiska mångfald&lt;br&gt;bevaras. Kriterier för ett sådant skogsbruk måste vara regionalt och na-&lt;br&gt;tionellt anpassade, med hänsyn till de naturgivna regionala förutsättning-&lt;br&gt;arna och till olika sociala och kulturella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Internationella miljökonventioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Internationella konventioner på miljöom-&lt;br&gt;rådet utgör i många fall verkningsfulla medel för att förbättra miljö-&lt;br&gt;tillståndet globalt och regionalt. Det är av stor betydelse att Sverige&lt;br&gt;fortsatt deltar aktivt för att medverka till att konventionerna tillämpas&lt;br&gt;och genomförs och att de förhandlingsprocesser för nya miljökonven-&lt;br&gt;tioner som pågår avslutas så snart som möjligt. Av stor vikt är också&lt;br&gt;kapacitets- och institutionsutveckling i u-länder inom ramen för det&lt;br&gt;svenska utvecklingssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste decennierna&lt;br&gt;har en stor mängd miljökonventioner, dvs. juridiskt bindande internatio-&lt;br&gt;nella avtal på miljöområdet, kommit till stånd. I många fall är konventio-&lt;br&gt;nerna ändamålsenliga medel för att förbättra miljötillståndet på regional&lt;br&gt;och global nivå. Den stora mångfalden av olika internationella miljöavtal&lt;br&gt;leder dock i vissa fall till ökad risk för överlappning och bristande effek-&lt;br&gt;tivitet i avtalens genomförande och uppföljning på nationell nivå. Flera&lt;br&gt;av de globala konventionerna är allmänt hållna. Det är angeläget att par-&lt;br&gt;temas åtaganden i dessa konventioner konkretiseras och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att den internationella rättsordningen på&lt;br&gt;miljöområdet så långt möjligt bör stärkas. Sverige bör verka för att kon-&lt;br&gt;ventionernas åtaganden och förpliktelser konkretiseras och stärks, främst&lt;br&gt;inom konventionernas uppföljningsprocesser samt genom kapacitets- och&lt;br&gt;institutionsutveckling. Där så är lämpligt, efter prövning i det enskilda&lt;br&gt;fallet, bör nya internationella avtal med konkreta åtaganden och förplik-&lt;br&gt;telser på miljöområdet komma till stånd. Exempel på områden där detta&lt;br&gt;kan vara aktuellt är nya åtaganden under Klimatkonventionen, bindande&lt;br&gt;internationella avtal för minskade utsläpp av kväve, metaller och vissa&lt;br&gt;stabila organiska miljögifter under klimatkonventionen samt ett protokoll&lt;br&gt;om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald. Pågående&lt;br&gt;konventionsförhandlingar bör slutföras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med regeringens skrivelse 1996/97:2 har regeringen för av-&lt;br&gt;sikt att genomföra en studie om bl.a. finansiering av juridiskt bindande&lt;br&gt;internationella avtal för hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika konventionerna redovisas under andra kapitel och avsnitt i&lt;br&gt;propositionen, i anslutning till respektive sakområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Handel och miljö&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Handels- och miljöpolitik bör vara ömsesidigt stödjande. Risken&lt;br&gt;för konflikt mellan internationella miljökonventioner och Världshan-&lt;br&gt;delsorganisationens (WTO:s) regelverk bör förebyggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det är angeläget att Exportkreditnämnden (EKN) fortsatt tar hän-&lt;br&gt;syn till miljöfaktorers påverkan på kreditrisken i ett projekt. Sverige&lt;br&gt;deltar aktivt på internationell nivå i diskussioner om bl.a. ett gemen-&lt;br&gt;samt förhållningssätt vad gäller miljöhänsyn vid statsstödd exportfi-&lt;br&gt;nansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Handels- och biståndspolitiska medel bör användas till att främja&lt;br&gt;u-ländemas produktion och export av miljöanpassade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens be-&lt;br&gt;dömning (Nationalkommittén för Agenda 21, Fem år efter Rio - resultat&lt;br&gt;och framtid, SOU 1997:105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Handel och miljö är en av rege-&lt;br&gt;ringen fortsatt prioriterad fråga. Sverige deltar i de internationella diskus-&lt;br&gt;sionerna om handel och miljö främst genom EU och Världshandelsorga-&lt;br&gt;nisationen, WTO. Sverige verkar för att handels- och miljöpolitiken skall&lt;br&gt;vara ömsesidigt stödjande, i syfte att uppnå en hållbar utveckling. Mål-&lt;br&gt;sättningen i detta arbete är att Sveriges, i en internationell jämförelse&lt;br&gt;progressiva miljöpolitik, skall stödjas och få internationell spridning&lt;br&gt;samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara intakta eller förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EU är Sverige aktivt och drivande i WTO:s kommitté för han-&lt;br&gt;del och miljö (CTE) som är huvudforumet för behandlingen av samban-&lt;br&gt;det mellan handel och miljö. Kommitténs mandat är bl.a. att identifiera&lt;br&gt;förhållandet mellan handels- och miljöåtgärder. Vidare skall CTE ge&lt;br&gt;lämpliga rekommendationer om huruvida ändringar i det multilaterala&lt;br&gt;handelsregelverket är nödvändiga, speciellt med avseende på behovet att&lt;br&gt;förbättra det positiva samspelet mellan handels- och miljöåtgärder för att&lt;br&gt;stödja en hållbar utveckling. Några förslag till sådana ändringar har ännu&lt;br&gt;inte presenterats, vilket är en av anledningarna till att CTE:s arbete har&lt;br&gt;kritiserats. En högt prioriterad fråga för Sverige och EU i CTE är att ver-&lt;br&gt;ka för att det skall vara möjligt att undanröja risker för konflikter mellan&lt;br&gt;multilaterala miljökonventioner och WTO:s regelverk genom att det skall&lt;br&gt;göras tydligt att handelsåtgärder som vidtas inom ramen för sådana mil-&lt;br&gt;jökonventioner omfattas av den allmänna undantagsparagrafen (artikel&lt;br&gt;20) i GATT. Det har dock visat sig mycket svårt att hitta en lösning på&lt;br&gt;denna fråga. Bland annat beror detta på att u-ländema uttryckt oro för att&lt;br&gt;förtydliganden avseende undantagsmöjligheten enligt GATT:s artikel 20&lt;br&gt;skulle kunna öppna för åtgärder med annan bakgrund än omsorg om&lt;br&gt;miljön. Frågan om kopplingen mellan miljö och ökat marknadstillträde är&lt;br&gt;en annan viktig fråga på CTE:s dagordning. Denna fråga drivs i WTO&lt;br&gt;främst av u-ländema samt jordbruksexporterande länder utanför EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt svenskt synsätt ligger handelsliberaliseringar i alla länders in-&lt;br&gt;tresse. Sverige verkar därför i EU för att miljöeffekter av handelsliberali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;seringar skall studeras, och att resultat och erfarenheter från dessa studier&lt;br&gt;tas till vara i fortsatta förhandlingar om liberaliseringar. Vidare är ett&lt;br&gt;långsiktigt handels- och miljömål att verka främst för att de befintliga&lt;br&gt;handelshindren som har negativa miljöeffekter avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige verkar vidare för att EU tydligare skall precisera vad som kan&lt;br&gt;göras för att gå u-ländema till mötes dels generellt, dels i form av kon-&lt;br&gt;kreta exempel på hur man inom ramen för gjorda åtaganden inom främst&lt;br&gt;WTO kan åstadkomma ökat marknadstillträde för miljövänliga produk-&lt;br&gt;ter. Åtgärderna är angelägna eftersom de bidrar till att främja u-ländemas&lt;br&gt;miljöanpassning och ekonomiska utveckling. Dessutom bidrar förslagen&lt;br&gt;till en bättre integration av handels- och biståndspolitik. Det svenska bi-&lt;br&gt;ståndet kan ges en ny roll genom att också skapa nya möjligheter att&lt;br&gt;främja u-ländemas produktion och export av miljöanpassade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom CTE är fortsatt viktigt för att kunna påverka och genom-&lt;br&gt;driva eventuella förändringar i handelsregelverket som verkar för en&lt;br&gt;hållbar utveckling. För att nå resultat bör arbetet i CTE inte ses isolerat,&lt;br&gt;utan det är av vikt att frågorna integreras i de större förhandlingar om&lt;br&gt;handelsliberaliseringar som förutses från sekelskiftet, då förhandlingar på&lt;br&gt;tjänste- respektive jordbruksområdet redan är beslutade. En av Sveriges&lt;br&gt;viktigaste uppgifter blir då att söka bidra till att miljöfrågorna integreras i&lt;br&gt;det eller de förhandlingspaket som kommer att utformas. Sverige med-&lt;br&gt;verkar också på olika sätt i en öppen dialog med miljöorganisationer&lt;br&gt;m.fl. i frågor som rör miljö och handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av många skäl väsentligt att sprida kunskap om den svenska&lt;br&gt;miljökompetensen inom teknik- och tjänsteområdet, dels med hänsyn till&lt;br&gt;ökade exportmöjligheter för Sverige, dels med hänsyn till överföring av&lt;br&gt;miljöanpassad teknologi till bl.a. u-ländema och Östeuropa. Referens-&lt;br&gt;gruppen för presentation av svenskt miljövårdskunnande beskriver och&lt;br&gt;förtecknar svensk kompetens inom en rad områden som vatten och vat-&lt;br&gt;tenrening, energi och miljö, transporter och miljö samt avveckling av&lt;br&gt;ozonfarliga ämnen. Regeringen har även tillsatt en utredning (dir. 1998:3)&lt;br&gt;med uppgift att kartlägga möjligheter och hinder för ökad export av&lt;br&gt;tjänster och produkter inom miljösektom, samt att föreslå en samlad&lt;br&gt;strategi och handlingsplan för främjande av sådan export.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Exportkreditnämnden (EKN) fortsatt tar hänsyn till&lt;br&gt;miljöfaktorers påverkan på kreditrisken i ett projekt. Sverige deltar aktivt&lt;br&gt;på internationell nivå i diskussioner om ett gemensamt förhållningssätt&lt;br&gt;bl.a. vad gäller miljöhänsyn så att företagen i olika länder far liknande&lt;br&gt;konkurrensförhållanden. Inom OECD diskuteras hur miljöaspekter skulle&lt;br&gt;kunna beaktas i de statsstödda exportfinansieringssystemen. I april 1998&lt;br&gt;gjordes en avsiktsförklaring inom detta område och vidare enades man&lt;br&gt;om att på frivillig basis utbyta information om miljöaspekter i vissa pro-&lt;br&gt;jekt. Det är i dag inte möjligt att säga vad diskussionerna inom OECD&lt;br&gt;kommer att leda till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EKN gör för närvarande bedömningar av hur miljöaspekter påverkar&lt;br&gt;ett projekts återbetalningsförmåga. Det kan i sammanhanget nämnas att&lt;br&gt;en EKN-garanti bara är giltig om lagstiftningen i importlandet, t.ex. på&lt;br&gt;miljöområdet, följs. Ett land - USA - tillämpar sedan ett par år ett sys-&lt;br&gt;tem där vissa större projekt granskas från miljösynpunkt vid garantigiv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Det är önskvärt att man i Sverige och internationellt tar hänsyn till Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;de erfarenheter som kan komma fram av det amerikanska systemet, och&lt;br&gt;att fortsatta överväganden görs i denna fråga. I betänkandet Staten och&lt;br&gt;exportfinansieringen (SOU 1998:23) föreslås att EKN skaffar sig egen&lt;br&gt;kompetens att bedöma miljökonsekvenser. Detta och andra förslag i ut-&lt;br&gt;redningen är för närvarande föremål för remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om handeln har de internationella investeringarnas betydelse&lt;br&gt;för den ekonomiska och miljömässiga utvecklingen, bl.a. i u-ländema,&lt;br&gt;uppmärksammats alltmer under senare år. Handel och investeringar är&lt;br&gt;intimt sammankopplade. För att internationella investeringar skall bidra&lt;br&gt;till en hållbar utveckling är det viktigt att de omgärdas av lämpliga regel-&lt;br&gt;verk, bl.a. på miljöområdet samt nationell och internationell nivå. För&lt;br&gt;närvarande förhandlas inom OECD ett multilateralt avtal om investering-&lt;br&gt;ar (MAI), bl.a. med syfte att principen om att inte diskriminera utländska&lt;br&gt;investeringar skall gälla på liknande sätt som den nu gäller för handel&lt;br&gt;med varor. OECD:s ministerråd har inför de fortsatta förhandlingarna om&lt;br&gt;MAI bekräftat att avtalet måste vara förenligt med staternas rätt att föra&lt;br&gt;en nationell politik. Det finns också en växande samsyn i förhandlingarna&lt;br&gt;för att ta in ett åtagande i avtalet om att staterna inte skall sänka sina&lt;br&gt;standarder på bl.a. miljöområdet för att locka till sig investeringar. Sveri-&lt;br&gt;ge anser att det bör säkerställas att konflikter mellan MAI och internatio-&lt;br&gt;nella miljöavtal inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.6&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Internationellt utvecklingssamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Det pågående arbetet för att integrera miljöaspekter inom allt ut-&lt;br&gt;vecklingssamarbete bör intensifieras och fördjupas. Prioriterade om-&lt;br&gt;råden är färskvattenhantering, jord- och skogsbruk, marin och urban&lt;br&gt;miljö, energi och transporter samt kemikalier liksom kapacitets- och&lt;br&gt;institutionell utveckling på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Arbetet med miljökonsekvensbedömningar för projekt inom ut-&lt;br&gt;vecklingssamarbetet bör utvecklas, och i ökad utsträckning komplette-&lt;br&gt;ras med miljöekonomiska analyser samt miljöanalyser på strategisk&lt;br&gt;nivå, bl.a. inom ramen för landstrategiarbetet. Särskilda miljöinsatser&lt;br&gt;är av fortsatt stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör påskynda och förbättra integreringen av miljöaspekter&lt;br&gt;inom EU:s utvecklingssamarbete samt verka för att EU:s stöd till&lt;br&gt;miljöarbetet i Östeuropa förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör verka för att miljöarbetet inom det multilaterala ut-&lt;br&gt;vecklingssamarbetet, inkl. FN:s fonder och program, Världsbanken&lt;br&gt;och de regionala utvecklingsbankerna, får ett större genomslag på&lt;br&gt;operativ nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör fortsatt ge ett starkt stöd till den globala miljöfonden&lt;br&gt;(GEF).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilateralt utvecklingssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambanden mellan fattigdom och miljöförstöring är komplexa. Fattiga&lt;br&gt;människor kan vara både offer för och orsak till miljöförstöring. Mil-&lt;br&gt;jöproblem relaterade till fattigdom är ofta kopplade till andra faktorer,&lt;br&gt;som hög befolkningstillväxt, urbanisering, bristande äganderätter till na-&lt;br&gt;turresurser, otillräcklig lagstiftning, kortsiktig ekonomisk politik eller&lt;br&gt;odemokratiskt samhällsskick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete är att be-&lt;br&gt;kämpa fattigdom. Riksdagen (UU 1978/79:1, prop. 1988/89:100, UU&lt;br&gt;1988/89:19, rskr. 1988/89:163, prop. 1995/96:153, UU 1994/95:15 och&lt;br&gt;prop. 1995/96:153) har därutöver antagit sex mål för det svenska utveck-&lt;br&gt;lingssamarbetet, varav samtliga biståndsmål är relevanta från miljösyn-&lt;br&gt;punkt. Målet om ekonomisk tillväxt bidrar till att skapa möjligheter för&lt;br&gt;länder att åtgärda miljöproblem, under förutsättning att den ekonomiska&lt;br&gt;tillväxten inte leder till negativ miljöpåverkan. Därför krävs bl.a. stärkt&lt;br&gt;miljölagstiftning och institutionell utveckling på miljöområdet i många u-&lt;br&gt;länder. Målet om ekonomisk och politisk självständighet syftar till att&lt;br&gt;minska risken för konflikter mellan länder och människor på flykt, vilket&lt;br&gt;bl.a. kan leda till allvarliga miljöproblem och brist på naturresurser. Må-&lt;br&gt;let om ekonomisk och social utjämning syftar till att åstadkomma en rätt-&lt;br&gt;visare fördelning av resurser såväl inom som mellan länder, och bidrar&lt;br&gt;därigenom till ett minskat tryck på miljö och resurser. Demokratimålet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innebär stöd till utvecklingen av folkvalda församlingar, fri press Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;och politiska partier, samt oberoende miljörörelser, fackföreningar och en&lt;br&gt;allmänbildad och informerad opinion, är också av avgörande betydelse&lt;br&gt;för att förbättra förutsättningarna för en god miljö. Jämställdhetsmålet,&lt;br&gt;som bl.a. innebär att fler kvinnor skall ges möjlighet att delta i besluts-&lt;br&gt;fattande och utformning av politik och utbildning, är också av betydelse&lt;br&gt;för en förbättrad miljö, särskilt mot bakgrund av att kvinnor i u-länder&lt;br&gt;ofta ansvarar för jordbruk och hushållets försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla biståndsmålet om framsynt hushållning med naturre-&lt;br&gt;surser och omsorg om miljön krävs att miljöaspekter integreras inom allt&lt;br&gt;utvecklingssamarbete. En annan viktig åtgärd är särskilda miljöinsatser,&lt;br&gt;såsom stöd till länders uppbyggnad av kapacitet och institutioner på mil-&lt;br&gt;jöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sidas arbete med miljö och hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling anges följande områden&lt;br&gt;som särskilt prioriterade: farskvattenhantering, jord- och skogs-&lt;br&gt;bruk/markvård, marin och urban miljö samt energiförsörjning. Två över-&lt;br&gt;gripande områden lyfts också fram; kapacitetsutveckling, utbildning och&lt;br&gt;undervisning samt stöd till enskilda organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsprogrammet betonas även vikten av att utföra miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar inom utvecklingssamarbetet, innebärande att mil-&lt;br&gt;jöeffekter av biståndsprogram och projekt skall utredas innan en insats&lt;br&gt;beslutas. Som ett komplement till miljökonsekvensbeskrivningar bör&lt;br&gt;miljöekonomiska analyser användas i ökad omfattning. Detta är ett av de&lt;br&gt;viktigaste instrumenten för att förtydliga de ekonomiska effekterna av&lt;br&gt;såväl miljöförstöring som hänsynstagande till miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommittén föreslår i betänkandet En hållbar kemikaliepolitik&lt;br&gt;(SOU 1997:84) att Sida skall ges i uppdrag att i samverkan med Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen se över möjligheten att förbättra Sidas kapacitet att&lt;br&gt;hantera frågor som rör kemikaliesäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapacitetsutveckling på miljöområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra fattiga länders miljöarbete på nationell nivå krävs stöd&lt;br&gt;till ländernas kapacitet att hantera miljöfrågor, främst genom institution-&lt;br&gt;suppbyggnad samt stöd till miljöutbildning och grundforskning på miljö-&lt;br&gt;området. Regeringens viktigaste styrinstrument för att stärka miljöas-&lt;br&gt;pekterna i det bilaterala utvecklingssamarbetet är landstrategiema. I des-&lt;br&gt;sa kan en miljöanalys genomföras på strategisk nivå avseende hela det&lt;br&gt;svenska utvecklingssamarbetet med ett samarbetsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de största u-ländema återfinns över hälften av världens befolkning.&lt;br&gt;Dessa länder står därmed för en snabbt ökande andel av den globala&lt;br&gt;miljöpåverkan, även om utsläppen per person fortfarande är mycket&lt;br&gt;mindre än i i-ländema. I dessa stora länder är biståndets kvantitativa be-&lt;br&gt;tydelse marginellt. Däremot finns det för flera av länderna ett starkt be-&lt;br&gt;hov och intresse av samarbete och utbyte inom miljöområdet. Biståndet&lt;br&gt;kan här bl.a. förmedla kunskaper och erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver integration av miljöaspekter i allt bistånd, kräver miljöfrågorna Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;också särskilda, direkta insatser. Anslaget för särskilda miljöinsatser,&lt;br&gt;som endast är en mindre del av de totala miljöinsatserna, skall användas&lt;br&gt;för kapacitetsutveckling, metod- och policyutveckling, pilotinsatser, and-&lt;br&gt;ra strategiskt viktiga insatser och särskilda projekt för integrering av&lt;br&gt;miljöaspekter i utvecklingssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete med och stöd till enskilda organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda organisationer har en betydelsefull roll inom biståndet. På&lt;br&gt;grund av småskalighet, underifrånperspektiv och flexibilitet kan de en-&lt;br&gt;skilda organisationerna komplettera biståndet från bilaterala och multi-&lt;br&gt;laterala biståndsgivare. I kontakten mellan Sida och enskilda organisatio-&lt;br&gt;ner uppmärksammas miljöfrågorna och biståndsmålet om framsynt hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser och omsorg om miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingssamarbetet inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s totala biståndsvolym uppgår till ca 35 miljarder kronor per år, vil-&lt;br&gt;ket gör EU-kommissionen till en av de största biståndsorganisationerna i&lt;br&gt;världen. Trots att kommissionen har intensifierat sitt arbete för att integ-&lt;br&gt;rera miljöaspekter i utvecklingssamarbetet under 90-talet, saknas fortfa-&lt;br&gt;rande en övergripande miljöpolicy för EU:s bistånd. Dessutom har ge-&lt;br&gt;nomförandet av antagna riktlinjer på miljöområdet i många fall varit&lt;br&gt;bristfälligt, liksom arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att EU:s utvecklingssamarbete på miljöom-&lt;br&gt;rådet bör förstärkas. Sverige bör verka för att kommissionen utarbetar&lt;br&gt;förslag till policy för hållbar utveckling inom biståndet, t.ex. i form av ett&lt;br&gt;handlingsprogram som kan antas av rådet. Sverige bör även verka för att&lt;br&gt;miljöaspekten far ett tydligare genomslag i kommissionens landstrategi-&lt;br&gt;arbete och för att miljökonsekvensbeskrivningar genomförs för alla bi-&lt;br&gt;ståndsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Multilateralt utvecklingssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s fonder och program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 har miljöfrågorna&lt;br&gt;stärkts inom flertalet av FN:s fonder och program. Regeringen är i hu-&lt;br&gt;vudsak positiv till denna utveckling, men konstaterar att miljöaspekterna&lt;br&gt;tydligare bör integreras i FN:s utvecklingsarbete, i synnerhet på landnivå.&lt;br&gt;Sverige bör särskilt uppmärksamma dessa frågor inom FN-organens oli-&lt;br&gt;ka styrelser. Ett viktigt exempel är att förbättra arbetet med miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågorna inom Världsbanksgruppen och de regionala utvecklings- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;bankerna har under 1990-talet fått en allt starkare ställning. Generellt har&lt;br&gt;bankerna lyckats relativt väl med att integrera nationella miljöhänsyn i&lt;br&gt;sin reguljära långivning och övrig verksamhet, men har haft svårare att&lt;br&gt;integrera globala miljöhänsyn. Världsbankens landstrategier har fått en&lt;br&gt;viktigare roll for all långivning och tekniskt bistånd till mottagarländerna.&lt;br&gt;Genom styrelsebehandling av dessa strategier har medlemsländerna goda&lt;br&gt;möjligheter att påverka bankens arbete på faltet, också på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står emellertid klart att flera av Världsbankens och de regionala&lt;br&gt;utvecklingsbankernas projekt ännu kan medföra allvarliga miljöeffekter,&lt;br&gt;främst när det gäller energiområdet samt infrastruktursatsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att de ansträngningar som har gjorts i&lt;br&gt;Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna för att integrera&lt;br&gt;miljöaspekter i verksamheten är positiva. Det är emellertid av avgörande&lt;br&gt;betydelse att bankernas riktlinjer på miljöområdet får ett större genom-&lt;br&gt;slag på fältnivå. Sverige har en viktig roll att driva på detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den globala miljöfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de merkost-&lt;br&gt;nader (s.k. incremental costs) för utvecklingsprojekt i u-länder, som kan&lt;br&gt;uppkomma för att uppnå globala miljövinster. Fonden verkar inom föl-&lt;br&gt;jande fyra områden: att förhindra globala klimatförändringar, att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden, att skydda internationella vatten och att för-&lt;br&gt;hindra uttunning av ozonskiktet. Inom denna ram kan också särskilda&lt;br&gt;insatser för markförstörelse finansieras. Fondens verkställande organ är&lt;br&gt;Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram och FN:s miljöprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondens verksamhet permanentades år 1994 och verksamheten har se-&lt;br&gt;dan dess utvecklats i positiv riktning. Under våren 1998 slutfördes för-&lt;br&gt;handlingar om påfyllnad av fondens finansiella resurser. Nyligen genom-&lt;br&gt;fördes också en oberoende utvärdering av den globala miljöfonden. Slut-&lt;br&gt;satserna från utvärderingen är att fonden i stort fungerat tillfredsställande&lt;br&gt;efter omstruktureringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att miljöfonden har en nyskapande roll både&lt;br&gt;som miljö- och utvecklingsorganisation och som ett samarbetsorgan&lt;br&gt;mellan FN-systemet och Världsbanken. Fonden är ett ändamålsenligt&lt;br&gt;instrument för det internationella samfundet för finansieringen av åtgär-&lt;br&gt;der med syfte att minska de globala miljöproblemen, samt utgör en po-&lt;br&gt;tential för att finansiera och åtgärda vissa oförutsedda miljöproblem.&lt;br&gt;Sverige bör fortsatt ge ett starkt stöd till den globala miljöfonden, med&lt;br&gt;särskilt beaktande av den nyligen genomförda utvärderingen av fondens&lt;br&gt;verksamhet. Fondens funktion som finansiell mekanism för konventio-&lt;br&gt;nerna om klimatförändringar och biologisk mångfald bör permanentas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Godkännande av 1997 års ändringar av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Montrealprotokollet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall tillträda 1997 års ändringar av&lt;br&gt;Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Parterna till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet har i ett möte som ägde rum i Montreal i september 1997&lt;br&gt;beslutat om justeringar och ändringar i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna som har yttrat sig&lt;br&gt;över ändringarna har något att erinra mot de ändringar i Montrealproto-&lt;br&gt;kollet som antogs i Montreal i september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Montrealprotokollet om ämnen som&lt;br&gt;bryter ned ozonskiktet är ett protokoll under Wienkonventionen för&lt;br&gt;skydd av ozonskiktet. Protokollet kan ses som ett åtgärdsprogram för&lt;br&gt;avveckling av ozonnedbrytande ämnen för de anslutna parterna. Sverige&lt;br&gt;ratificerade Wienkonventionen i november 1986 (prop. 1985/86:158, bet.&lt;br&gt;1985/86JoU22, rskr. 1985/86:250) och Montrealprotokollet i juni 1988&lt;br&gt;(prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). Senare har&lt;br&gt;Sverige ratificerat de ändringar av protokollet som gjordes i London år&lt;br&gt;1990 och i Köpenhamn år 1992 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:343 respektive prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoUl9,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska unionen har, tillsammans med medlemsstaterna, biträtt&lt;br&gt;såväl Wienkonventionen som Montrealprotokollet. Gemenskapens för-&lt;br&gt;pliktelser enligt konventionen och protokollet uppfylls genom rådets för-&lt;br&gt;ordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet. I Sverige kompletteras rådets förordning av den svenska&lt;br&gt;förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mötet i Montreal september 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna till Montrealprotokollet har vid sitt nionde möte som ägde rum i&lt;br&gt;Montreal i september 1997 beslutat om ytterligare justeringar och änd-&lt;br&gt;ringar i protokollet (bilaga 58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att ett licensieringssystem införs för import och&lt;br&gt;export av nyproducerade, använda, återanvända och regenererade kon-&lt;br&gt;trollerade ämnen som återfinns i bilagorna A-C och E till protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tidigare gäller enligt Montrealprotokollet förbud mot import&lt;br&gt;från och export till icke parter till protokollet av CFC, koltetraklorid,&lt;br&gt;1,1,1-trikloretan och HBFC. Genom en ändring vid partsmötet utsträcks&lt;br&gt;import- och exportförbudet till att omfatta även metylbromid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ytterligare en ändring av protokollet införs en kontroll av han-&lt;br&gt;deln mellan parterna. Om en part, under vissa omständigheter, inte kan&lt;br&gt;upphöra med produktionen av ett kontrollerat ämne för inhemskt bruk&lt;br&gt;efter avvecklingstidens utgång, gäller exportförbud av använda, återan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vända och regenererade mängder av ämnet för andra ändamål än förstö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade ändringarna kräver ratificering av parterna. Härut-&lt;br&gt;över beslutades vid partsmötet om vissa justeringar innebärande ytterli-&lt;br&gt;gare skärpningar i awecklingsplanema för ämnen som omfattas av pro-&lt;br&gt;tokollets bestämmelser. Sådana justeringar är direkt bindande för parter-&lt;br&gt;na och kräver ingen ratificering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justeringarna medför att avvecklingstakten för metylbromid skärps.&lt;br&gt;Parterna enades om utfasning till den 1 januari 2005 med stegvisa&lt;br&gt;minskningar med 25 % fr.o.m. den 1 januari 1999, med 50 % fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 2001 och med 70 % fr.o.m. den 1 januari 2003. För parterna&lt;br&gt;som avses i Artikel 5.1 (i princip utvecklingsländerna) finns en tidsfrist&lt;br&gt;på 10 år och en viss uppmjukning av kraven på stegvisa minskningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser för Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Sverige snarast ratificerar ändringarna i Montreal-&lt;br&gt;protokollet som beslutades vid partsmötet i Montreal i september 1997.&lt;br&gt;För att Sverige skall uppfylla kraven i det reviderade protokollet måste&lt;br&gt;Sverige inrätta ett licensieringssystem för import och export enligt ovan&lt;br&gt;(se också kapitel 4.2.14 Skyddande ozonskikt). Ett sådant system skall&lt;br&gt;finnas den 1 januari 2000. Om bestämmelsen om licensieringssystemet&lt;br&gt;inte har trätt i kraft vid denna tidpunkt på grund av att för fa ratifika-&lt;br&gt;tions godtagande- eller godkännandeinstrument har inlämnats skall sys-&lt;br&gt;temet i stället införas tre månader efter det att minst 20 instrument har&lt;br&gt;inlämnats. Vidare måste Sverige införa förbud mot import och export av&lt;br&gt;kontrollerade ämnen enligt ovan till icke parter senast ett år efter det att&lt;br&gt;ändringarna i protokollet trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ingen produktion av kontrollerade ämnen. Exportförbudet&lt;br&gt;för använt ämne saknar därför betydelse för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i Montrealprotokollet föranleder inte några lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärder. I den mån ändringarna inte kommer att regleras genom revide-&lt;br&gt;ring av rådets förordning 3093/94, kan nödvändiga ändringar göras i för-&lt;br&gt;ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande av konventionen om säker-&lt;br&gt;heten vid hantering av använt kärnbränsle&lt;br&gt;och om säkerheten vid hantering av radio-&lt;br&gt;aktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Arbetet med konventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det internationella samarbetet på kämsäkerhetsområdet har allt sedan&lt;br&gt;1960-talet varit omfattande, bl.a. inom ramen för det Internationella&lt;br&gt;atomenergiorganets (IAEA) verksamhet och inom OECD:s kärnenergi-&lt;br&gt;organ, NEA. Säkerhetssamarbetet har i första hand koncentrerats till ut-&lt;br&gt;byte av erfarenheter från kärnteknisk verksamhet och utarbetande av re-&lt;br&gt;kommendationer kring säkerhetsbestämmelser för anläggningar och för&lt;br&gt;transporter av radioaktiva ämnen m. m. Flertalet av de rekommendatio-&lt;br&gt;ner som på detta sätt har utarbetats publiceras genom IAEA som interna-&lt;br&gt;tionellt accepterade säkerhetsprinciper. Rekommendationerna är emel-&lt;br&gt;lertid inte bindande för någon stat utan är främst avsedda som vägledning&lt;br&gt;i säkerhetsarbetet för länder som bedriver eller avser att bedriva kärntek-&lt;br&gt;nisk eller radiologisk verksamhet. De enskilda staternas suveränitet och&lt;br&gt;det nationella ansvaret för kärnsäkerheten har i sammanhanget betonats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olyckan år 1986 i kärnkraftverket Tjemobyl visade dock med påtaglig&lt;br&gt;tydlighet att en reaktorolycka kan fa allvarliga konsekvenser också för&lt;br&gt;människor och miljö på betydande avstånd från reaktorn. Tjemoby-&lt;br&gt;lolyckan ledde till en diskussion om internationellt bindande åtaganden&lt;br&gt;på kämsäkerhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den internationella IAEA-konferensen Kärnkraftens säkerhet:&lt;br&gt;Framtidsstrategier år 1991 togs initiativet till en kämsäkerhetskonven-&lt;br&gt;tion. IAEA-konferensen konstaterade att säkerhetsarbetet skall bedrivas&lt;br&gt;främst på nationell nivå genom samvetsgrann tillämpning av befintliga&lt;br&gt;säkerhetsprinciper, regler och god praxis vid varje anläggning och inom&lt;br&gt;den nationella säkerhetsmyndigheten och genom de nationellt tillämpade&lt;br&gt;arbetsmetoderna inom ramen för den nationella rättsliga strukturen. Kon-&lt;br&gt;ferensen konstaterade emellertid också att det finns behov av en interna-&lt;br&gt;tionell reglering av samtliga aspekter avseende kärnsäkerhet, inkluderan-&lt;br&gt;de säkerhetsmål för hantering av radioaktivt avfall. Konferensen ansåg&lt;br&gt;att denna reglering skulle ske genom en internationell konvention om&lt;br&gt;kärnsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IAEA:s generalkonferens år 1991 gav sitt stöd åt de slutsatser som&lt;br&gt;dragits vid säkerhetskonferensen och gav IAEA:s generaldirektör upp-&lt;br&gt;draget att påbörja arbetet med att utarbeta en text till en kämsäkerhets-&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med ett flertal av de deltagande länderna i den för ända-&lt;br&gt;målet tillsatta expertgruppen drev Sverige länge kravet på att konventio-&lt;br&gt;nen skulle omfatta all kärnteknisk verksamhet, dvs. även inkludera mili-&lt;br&gt;tär verksamhet samt verksamheter vid forskningsreaktorer och avfall-&lt;br&gt;sanläggningar. Den slutligen överenskomna konventionen kom dock en-&lt;br&gt;dast att omfatta landbaserade civila kärnkraftverk. De fördragsslutande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;partema åtog sig dock i kämsäkerhetskonventionen att utarbeta en ny&lt;br&gt;konvention angående säkerheten vid hanteringen av radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige ratificerade konventionen om kärnsäkerhet genom regerings-&lt;br&gt;beslut den 10 augusti 1995, sedan riksdagen underrättats genom rege-&lt;br&gt;ringens skrivelse (skr. 1994/95:116, bet. 1994/95 :NU21, rskr.&lt;br&gt;1994/95:391). Konventionen om kärnsäkerhet trädde i kraft den 24 okto-&lt;br&gt;ber 1996 sedan föreskrivet antal länder ratificerat den. Den första&lt;br&gt;granskningskonferensen under konventionen skall hållas i april 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av överenskommelsen att arbeta vidare med en ny kon-&lt;br&gt;vention om radioaktivt avfall antogs vid IAEA:s generalkonferens år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 en resolution som utgjorde startpunkten för arbetet med en sådan&lt;br&gt;konvention. I mars 1995 beslutade IAEA:s styrelse att arbetet skulle på-&lt;br&gt;börjas och en teknisk-juridisk expertgrupp sammankallades. Från juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995 till mars 1997 höll expertgruppen sju möten, under vilka ett förslag&lt;br&gt;till en konventionstext utarbetades. En konvention om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av ra-&lt;br&gt;dioaktivt avfall öppnades för undertecknande vid IAEA:s generalkonfe-&lt;br&gt;rens i Wien den 29 september 1997. Sverige undertecknade konventionen&lt;br&gt;samma dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 59 till denna proposition återfinns texten till konventionen om&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av radioaktivt avfall, dels i engelsk originalversion, dels i&lt;br&gt;svensk översättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionstexten utgör en väl övervägd kompromiss, förhandlad av&lt;br&gt;expertgruppen och diplomatkonferensen. Konventionstexten inrymmer&lt;br&gt;ett flertal frågor som har givit upphov till ingående överläggningar. Det&lt;br&gt;har främst gällt frågan om konventionen skulle omfatta enbart radioaktivt&lt;br&gt;avfall, i enlighet med det ursprungliga mandatet från IAEA, eller om den&lt;br&gt;även skulle omfatta använt kärnbränsle. Med beaktande av att några län-&lt;br&gt;der betraktar använt kärnbränsle som en tillgång och inte som avfall, ut-&lt;br&gt;formades konventionen slutligen som ett gemensamt dokument som&lt;br&gt;täcker säkerheten i hanteringen av både använt kärnbränsle och radioak-&lt;br&gt;tivt avfall. Vidare diskuterades frågan om själva upparbetningen av an-&lt;br&gt;vänt kärnbränsle skulle omfattas av konventionen eller inte. Även frågan&lt;br&gt;om konventionens tillämpning på militärt använt kärnbränsle och radio-&lt;br&gt;aktivt avfall diskuterades ingående. Slutligen diskuterades gränsöverskri-&lt;br&gt;dande transporter av kärnbränsle och kärnavfall ingående, och då särskilt&lt;br&gt;frågan om möjligheter för transitstater att ingripa mot transporter, i de&lt;br&gt;fall en stat anser att sådana transporter inte sker i överensstämmelse med&lt;br&gt;konventionens säkerhetskrav. Majoriteten i expertgruppen var dock över-&lt;br&gt;ens om att den inte hade mandat att skapa nya regler inom transportom-&lt;br&gt;rådet, utan att sådana frågor borde tas upp i andra sammanhang. Som en&lt;br&gt;kompromiss antogs dock en resolution vid diplomatkonferensen angåen-&lt;br&gt;de gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall och använt kärn-&lt;br&gt;bränsle. Genom resolutionen uppmanas de fördragsslutande parterna att&lt;br&gt;ta IAEA:s rekommendationer avseende bestämmelser för transport av&lt;br&gt;radioaktiva ämnen i beaktande då de utformar och tillämpar sina natio-&lt;br&gt;nella lagar och regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna drivit frågan&lt;br&gt;om att konventionen skulle ges ett så brett innehåll som möjligt och där-&lt;br&gt;vid omfatta både använt kärnbränsle och samtliga typer av radioaktivt&lt;br&gt;avfall, såväl från civil som från militär verksamhet. Den slutliga texten&lt;br&gt;far ses som en framgång för dessa strävanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Konventionens omfattning och innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall omfattar säkerhetsfrågor&lt;br&gt;som avser hanteringen av använt kärnbränsle och av radioaktivt avfall&lt;br&gt;som härrör från civil verksamhet. Konventionen är en s.k. säkerhets-&lt;br&gt;främjande konvention, vars syfte är att de anslutna partema kontinuerligt&lt;br&gt;skall förbättra säkerheten i fråga om hanteringen av använt kärnbränsle&lt;br&gt;och radioaktivt avfall, för att därigenom stärka det nationella säkerhet-&lt;br&gt;sarbetet. Detta innebär att konventionen gör det möjligt för samtliga sta-&lt;br&gt;ter att ansluta sig till konventionen, oavsett hur långt de har nått i sitt in-&lt;br&gt;terna säkerhetsarbete. Vid de återkommande granskningskonferensema&lt;br&gt;skall partema granska och diskutera varandras nationella rapporter med&lt;br&gt;avseende på hur säkerhetsarbetet bedrivits och utvecklats enligt de i kon-&lt;br&gt;ventionen fastlagda principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudsakliga målen är att skydda människor, samhället och miljön,&lt;br&gt;såväl nu som i framtiden, mot skadlig strålning samt, för det fall en&lt;br&gt;olycka skulle inträffa, att lindra skadeverkningarna. En grundtanke är att&lt;br&gt;de problem som berör använt kärnbränsle och radioaktivt avfall skall&lt;br&gt;omhändertas av den generation som har gett upphov till dem och att des-&lt;br&gt;sa problem därmed inte skall lastas över till kommande generationer. För&lt;br&gt;att åstadkomma detta, förpliktar konventionen de fördragsslutande par-&lt;br&gt;terna att uppfylla ett antal gemensamt antagna säkerhets- och strål-&lt;br&gt;skyddsprinciper vilka tidigare har kommit till uttryck, t.ex. i form av in-&lt;br&gt;ternationella standarder eller riktlinjer, bl.a. från IAEA. Vidare syftar&lt;br&gt;konventionen till att främja utvecklandet av regler på nationell nivå avse-&lt;br&gt;ende ledning och övervakning av säkerhetsarbetet, vilka överensstämmer&lt;br&gt;med varandra i de olika konventionsstatema. I inledningen till konven-&lt;br&gt;tionen anges ett antal grundprinciper som skall vara vägledande för de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna. Det anges bl. a. att det slutliga ansvaret för&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall&lt;br&gt;skall åvila staten. Det står parterna fritt att besluta om använt kärnbränsle&lt;br&gt;skall anses utgöra en värdefull tillgång, som kan utnyttjas på nytt, eller&lt;br&gt;om det skall bli föremål för slutförvaring utan vidare bearbetning. Vidare&lt;br&gt;anges att radioaktivt avfall bör, förutsatt att det är förenligt med säkerhe-&lt;br&gt;ten, slutförvaras i den stat i vilken det uppstod. Det skall dock, under vis-&lt;br&gt;sa omständigheter, vara möjligt för parter att komma överens om att an-&lt;br&gt;vända gemensamma anläggningar, förutsatt att detta överensstämmer&lt;br&gt;med konventionens syften. Slutligen skall de fördragsslutande parterna&lt;br&gt;ha rätt att förbjuda import av främmande använt kärnbränsle och radio-&lt;br&gt;aktivt avfall till sitt eget territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillämpningsbestämmelsema anges att konventionen gäller för säker-&lt;br&gt;heten vid hantering av såväl använt kärnbränsle, som härrör från driften&lt;br&gt;av civila kämreaktorer, som radioaktivt avfall från annan civil verksam-&lt;br&gt;het. Konventionen gäller även i fråga om använt kärnbränsle som lagras&lt;br&gt;på en upparbetningsanläggning samt det avfall som uppstår efter avslutad&lt;br&gt;upparbetning. Undantaget från konventionsbestämmelsema är sådant&lt;br&gt;använt kärnbränsle som ingår i en upparbetningsprocess, såvida inte en&lt;br&gt;fördragsslutande part har deklarerat att även denna process skall omfattas&lt;br&gt;av konventionen. Konventionen skall heller inte tillämpas på avfall som&lt;br&gt;innehåller endast naturligt förekommande radioaktiva ämnen, som inte&lt;br&gt;härrör från kärnbränslets kretslopp, såvida det inte är fråga om en kasse-&lt;br&gt;rad sluten strålkälla. Sålunda täcks exempelvis lakrester från uranutvin-&lt;br&gt;ning och hantering av kasserade medicinska strålkällor med radiumpre-&lt;br&gt;parat av konventionen. Fördragsslutande part kan dock deklarera att kon-&lt;br&gt;ventionen skall tillämpas även på andra naturligt radioaktiva ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som kommer&lt;br&gt;från militär eller försvarsinriktad verksamhet, är konventionen inte till-&lt;br&gt;lämplig på sådant material, såvida inte en fördragsslutande part har dek-&lt;br&gt;larerat att även militärt material skall omfattas av konventionen. Kon-&lt;br&gt;ventionen skall dock tillämpas på sådant kärnbränsle och avfall som har&lt;br&gt;överförts permanent från den militära sidan till den civila för att hanteras&lt;br&gt;såsom civilt material. Enligt konventionens inledning skall de fördrags-&lt;br&gt;slutande parterna ha som målsättning att militärt kärnbränsle och avfall,&lt;br&gt;som faller utanför konventionens tillämpningsområde, ändå skall hante-&lt;br&gt;ras enligt de säkerhetsprinciper som gäller för sådant bränsle och avfall&lt;br&gt;för vilka konventionen skall tillämpas. Slutligen skall konventionen till-&lt;br&gt;lämpas på utsläpp av radioaktiva ämnen, såväl kontrollerade som okont-&lt;br&gt;rollerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tekniska säkerhetsbestämmelserna omfattar två kapitel vilka be-&lt;br&gt;handlar använt kärnbränsle respektive radioaktivt avfall. Bestämmelserna&lt;br&gt;är i de två kapitlen likartade med den viktiga skillnaden att det ställs sär-&lt;br&gt;skilda krav på slutförvaringen av avfallet i kapitlet om radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de allmänna bestämmelserna återfinns bestämmelser om bl.a. lag-&lt;br&gt;stiftande, föreskrivande och administrativa åtgärder, vilka de fördrags-&lt;br&gt;slutande parterna skall vidta, samt bestämmelser om regleringen av an-&lt;br&gt;svar och tillsyn. Vidare omfattar konventionen bestämmelser rörande&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter och för kasserade slutna strålkällor för&lt;br&gt;vilka ingen ytterligare användning förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avslutande bestämmelserna reglerar bl.a. gemensamma möten, rap-&lt;br&gt;portering, ikraftträdande och uppsägning av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen kommer att träda i kraft 90 dagar efter det att 25 stater,&lt;br&gt;varav minst 15 stater med minst en kämkraftsreaktor, har tillträtt kon-&lt;br&gt;ventionen. För närvarande bedöms konventionen kunna träda i kraft tidi-&lt;br&gt;gast under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Godkännande av konventionen och lagstiftnings-&lt;br&gt;frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall tillträda konventionen om säker-&lt;br&gt;heten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kärnkraftinspektions förslag: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna instämmer i allt&lt;br&gt;väsentligt i Kämkraftsinspektionens förslag. Ett flertal instanser har pe-&lt;br&gt;kat på att det framgår av lagstiftningen att staten har ett övergripande&lt;br&gt;ansvar på kämavfallsområdet på det sätt som krävs av konventionen även&lt;br&gt;om det direkta ansvaret åvilar den som har tillståndet att bedriva kärntek-&lt;br&gt;nisk verksamhet. Samtidigt anser dessa instanser att detta ansvar kan gö-&lt;br&gt;ras tydligare i lagstiftningen. Detta anses dock inte utgöra något hinder&lt;br&gt;för ett godkännande av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala Universitet, Juridiska fakultetsnämnden, anser att det är nöd-&lt;br&gt;vändigt att ansvaret för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall tydligt&lt;br&gt;regleras i svensk lag och att såväl kämtekniklagen som strålskyddslagen&lt;br&gt;tydligare än vad som nu är fallet återspeglar konventionens krav på mate-&lt;br&gt;riella regler. Fakultetsnämnden anser att det krävs att inte bara kämtek-&lt;br&gt;niklagen och strålskyddslagen utan även naturresurslagen, miljöskydds-&lt;br&gt;lagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen görs kompatibla&lt;br&gt;med konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen anser att de grundläg-&lt;br&gt;gande ansvarsförhållandena mellan staten och kämkraftindustrin när det&lt;br&gt;gäller hantering och slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;kärnavfall bör anges i lagtext och att en deklaration bör göras om att Sve-&lt;br&gt;rige inte skall medverka till användningen av gemensamma slutförvar-&lt;br&gt;sanläggningar. Folkkampanjens lokalorganisation i Oskarshamn tar i ett&lt;br&gt;eget remissyttrande upp samma frågeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sverige har under lång tid varit aktivt&lt;br&gt;i det internationella arbetet med att höja säkerheten inom det kärnteknis-&lt;br&gt;ka området. Ifrågavarande konvention, som nu har öppnats för anslut-&lt;br&gt;ning, utgör ett komplement till konventionen om kärnsäkerhet som trädde&lt;br&gt;i kraft i oktober 1996 och bör ses som ytterligare ett framsteg inom käm-&lt;br&gt;säkerhetsområdet (bilaga 59). De frågor som regleras av konventionen&lt;br&gt;utgör redan en del i det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet,&lt;br&gt;vilket också avspeglas i gällande lagstiftning och regelverk. Det är rege-&lt;br&gt;ringens bedömning att Sverige bör ansluta sig till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den säkerhets- och strålskyddsfilosofi angående använt kärnbränsle&lt;br&gt;och radioaktivt avfall som tillämpas sedan länge i Sverige, överensstäm-&lt;br&gt;mer helt med konventionens krav på prioritet för säkerhets-och strål-&lt;br&gt;skyddsfrågoma och på ansvarsfördelningen mellan anläggningsinneha-&lt;br&gt;vama och tillsynsmyndigheterna. Det säkerhets- och strålskyddsarbete&lt;br&gt;som bedrivs av anläggningsinnehavama och av de berörda myndigheter-&lt;br&gt;na är i överensstämmelse med konventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens krav återspeglas i gällande kärnsäkerhets- och strål-&lt;br&gt;skyddslagstiftning, vilken till viss del bygger på konventioner om inter-&lt;br&gt;nationellt samarbete till vilka Sverige har anslutit sig i andra samman-&lt;br&gt;hang, samt i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser. Den lag-&lt;br&gt;stiftning som återspeglar konventionens krav är i huvudsak följande. La-&lt;br&gt;gen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och förordningen (1984:14) om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet innehåller bestämmelser om att kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodo-&lt;br&gt;ses och de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommel-&lt;br&gt;ser och att säkerheten vid kärnteknisk verksamhet skall upprätthållas ge-&lt;br&gt;nom att åtgärder vidtas för att bl.a. förhindra olyckor (artikel 4 och 5 i&lt;br&gt;konventionen). Vidare finns i nämnda författningar regler om tillstånds-&lt;br&gt;plikt för kärnteknisk verksamhet och regler om att tillståndet kan förenas&lt;br&gt;med sådana villkor som behövs med hänsyn till säkerheten (artikel 7-9 i&lt;br&gt;konventionen) samt regler om tillståndshavarens skyldigheter (artikel 21&lt;br&gt;i konventionen). I naturresurslagen finns bestämmelser om tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning av nya anläggningar för kärnteknisk verksamhet och krav&lt;br&gt;på att en ansökan om tillstånd skall innehålla en miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning som skall möjliggöra en samlad bedömning av en anläggnings&lt;br&gt;inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser (artikel 6&lt;br&gt;i konventionen). Strålskyddslagen (1988:220) och strålskyddsförord-&lt;br&gt;ningen (1988:293) innehåller regler om att den som bedriver verksamhet&lt;br&gt;med strålning skall vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs&lt;br&gt;för att hindra eller motverka skada på människa, djur och miljö, kontrol-&lt;br&gt;lera och upprätthålla strålskyddet där strålning förekommer, väl under-&lt;br&gt;hålla tekniska anordningar samt mät- och strålskyddsutrustning som an-&lt;br&gt;vänds i verksamheten och se till att det radioaktiva avfallet hanteras och,&lt;br&gt;när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssynpunkt tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande sätt (konventionens artikel 11 och 12). Nämnda författningar inne-&lt;br&gt;håller även bestämmelser om tillståndsplikt vid hantering av radioaktivt&lt;br&gt;avfall och villkor som kan förenas med tillståndet, möjlighet att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om krav på miljökonsekvensbeskrivningar i ärenden om till-&lt;br&gt;stånd enligt strålskyddslagen (artikel 15 och 16 i konventionen) samt&lt;br&gt;regler om att det är den som bedriver verksamheten som är ansvarig för&lt;br&gt;säkerheten (artikel 21 i konventionen). Lagen (1992:1537) om finansie-&lt;br&gt;ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. och förordningen&lt;br&gt;(1981:671) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle&lt;br&gt;m.m. innehåller bestämmelser om avgifter för att finansiera dels omhän-&lt;br&gt;dertagande av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från käm-&lt;br&gt;kraftsreaktorer, dels vissa andra kostnader. När det gäller de särskilda&lt;br&gt;tekniska säkerhetskraven som uppställs i konventionen, återfinns sådana&lt;br&gt;krav i de särskilda villkor och föreskrifter som utfärdats i samband med&lt;br&gt;regeringens beviljande av enskilda tillstånd. Statens kämkraftinspektion&lt;br&gt;(SKI) omarbetar för närvarande dessa villkor och föreskrifter till allmänt&lt;br&gt;tillämpliga säkerhetsföreskrifter. SKI har för avsikt att låta dessa träda i&lt;br&gt;kraft år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens strålskyddsinstitut (SSI), som reglerar all verksamhet med&lt;br&gt;strålning, har med stöd av strålskyddsförordningen utfärdat föreskrifter&lt;br&gt;som omfattar sådana frågor som täcks av konventionen. SSI har bl. a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;380&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärdat föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med joniserande Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;strålning m.m., om begränsning av utsläpp av radioaktiva ämnen från&lt;br&gt;kärnkraftverk, om personstrålskydd för verksamhet med joniserande&lt;br&gt;strålning vid kärnteknisk anläggning, om kontroll vid in- och utförsel av&lt;br&gt;radioaktivt avfall, om externa personer i verksamhet med joniserande&lt;br&gt;strålning samt om arkivering vid kärntekniska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen mellan staten och tillståndshavarna till kärn-&lt;br&gt;kraftverken i detta sammanhang är tydligt reglerat i kämtekniklagen. En-&lt;br&gt;ligt nämnda lag är tillståndshavaren ansvarig för att på ett säkert sätt&lt;br&gt;hantera och slutförvara det använda kärnbränsle och kärnavfall som upp-&lt;br&gt;står i samband med verksamheten. Detta ansvar inkluderar också en&lt;br&gt;skyldighet att svara för alla kostnader som avser avfallshanteringen samt&lt;br&gt;för en allsidig forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende denna&lt;br&gt;hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ansvar utövas genom att regeringen prövar ansökan om att fa&lt;br&gt;uppföra de anläggningar som krävs för hanteringen av använt kärn-&lt;br&gt;bränsle och kärnavfall. Regeringen prövar också frågan om att riva&lt;br&gt;kärntekniska anläggningar och att slutligt fa försluta ett slutförvar för&lt;br&gt;använt kärnbränsle och kärnavfall. Villkor för hanteringen och slutförva-&lt;br&gt;ringen av det använda kärnbränslet och kärnavfallet har regeringen dele-&lt;br&gt;gerat till SKI och SSI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen mellan kämkraftföretagen och staten i de här frå-&lt;br&gt;gorna har ägnats stort intresse i riksdagen och varit föremål för omfattan-&lt;br&gt;de överväganden. (Se bland annat proposition 1983/84:60 och näringsut-&lt;br&gt;skottets betänkanden 1988/89:NU31 och 1989/90:NU24.) Diskussioner-&lt;br&gt;na har gett vid handen att den nu gällande principen om ett renodlat pro-&lt;br&gt;ducentansvar, är den mest ändamålsenliga. Denna ansvarsfördelning är&lt;br&gt;också grundläggande för uppbyggnaden av kämtekniklagen. Principen att&lt;br&gt;det är den som genererat avfallet som också skall bära allt ansvar och alla&lt;br&gt;kostnader som är förenade med det är således utomordentligt viktig. Re-&lt;br&gt;aktorinnehavama skall inte ges möjlighet att skjuta i från sig detta ansvar&lt;br&gt;på staten eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger slutligen i sakens natur att staten har det yttersta ansvaret för&lt;br&gt;att verksamheten, som den är reglerad i kämtekniklagen, fungerar även&lt;br&gt;på mycket lång sikt. Det skulle därför inte fylla något egentligt syfte att&lt;br&gt;ytterligare reglera denna fråga i kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 och 4 §§ kämtekniklagen anges att tillståndshavaren är ansvarig för&lt;br&gt;att vidta alla de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten. De&lt;br&gt;materiella reglerna i kämtekniklagstiftningen som reglerar säkerheten&lt;br&gt;återfinns dels i tillsynsmyndigheternas föreskrifter, dels i villkoren för ett&lt;br&gt;enskilt tillstånd enligt lagen. Den tekniska utvecklingen när det gäller&lt;br&gt;kärnsäkerheten går snabbt framåt. Detta kräver att tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;hela tiden följer utvecklingen och ser till att föreskrifterna och villkoren&lt;br&gt;håller jämna steg med denna. Dessutom innebär reglerna i 3 och 4 §§&lt;br&gt;kämtekniklagen tillsammans med reglerna i 5 § atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(1968:45) att tillståndshavaren har strikt ansvar för säkerheten oavsett&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas föreskrifter och villkor. Det skulle således inte&lt;br&gt;gagna kärnsäkerheten att föra in mer detaljerade säkerhetsföreskrifter i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kämtekniklagen på det sätt som juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;universitet föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar inte uppfattningen som framförs av juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsnämnden vid Uppsala universitet att det skulle krävas en förbättrad&lt;br&gt;samordning av svensk miljölagstiftning för att Sverige skulle kunna upp-&lt;br&gt;fylla kraven i konventionen. De kärntekniska anläggningar som blir aktu-&lt;br&gt;ella att uppföra för hanteringen och slutförvaringen av det använda kärn-&lt;br&gt;bränslet och kärnavfallet skall prövas av regeringen enligt 4 kap. naturre-&lt;br&gt;surslagen och 5 § kämtekniklagen. Prövningen enligt de båda lagarna&lt;br&gt;avser skilda frågor. Prövningen enligt 4 kap. naturresurslagen skall vara&lt;br&gt;allsidig och avse övergripande frågor, som anläggningarnas lokalisering,&lt;br&gt;art och omfattning samt frågor om bland annat markanvändning, miljö,&lt;br&gt;energi och transporter. Prövningen enligt kämtekniklagen är inriktad på&lt;br&gt;säkerhetsfrågor varvid en samlad bedömning av den kärntekniska verk-&lt;br&gt;samhetens inverkan på människors hälsa och miljö görs. Handläggningen&lt;br&gt;av ärendena enligt de båda lagarna samordnas inom regeringskansliet.&lt;br&gt;Prövning enligt strålskyddslagen sker i anslutning till prövningen enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen. Verksamheten prövas därefter enligt miljöskyddslagen,&lt;br&gt;vattenlagen samt plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag till miljöbalk, avses en samordnad prövning&lt;br&gt;komma att ske i enlighet med reglerna i miljöbalken. Frågor som rör ut-&lt;br&gt;släpp av radioaktiva ämnen i naturen prövas då enligt miljöbalken. De&lt;br&gt;krav som formuleras i konventionen uppfylls således med bred marginal&lt;br&gt;genom de samlade reglerna i den nuvarande svenska miljölagstiftningen&lt;br&gt;och i den föreslagna miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämtekniklagens regler om förbud mot att i Sverige mellanlagra och&lt;br&gt;slutförvara använt kärnbränsle och kärnavfall som uppstått i en kärntek-&lt;br&gt;nisk anläggning i ett annat land påverkas inte av kraven i konventionen.&lt;br&gt;Detta förbud ligger fast. Det finns däremot ingen anledning för Sverige&lt;br&gt;att motsätta sig att två andra länder kommer överens om att uppföra en&lt;br&gt;gemensam slutförvarsanläggning om det skulle medföra en ökad kärnsä-&lt;br&gt;kerhet och ett förbättrat strålskydd samt bidra till att minimera transpor-&lt;br&gt;terna av radioaktivt material. Detta står enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;inte i motsatsställning till principen att varje land skall ta hela ansvaret&lt;br&gt;för det använda kärnbränsle och kärnavfall som genereras inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden kommer en anslutning till konventionen&lt;br&gt;inte att medföra krav på ytterligare svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett svenskt tillträde till konventionen kommer inte att innebära några&lt;br&gt;ökade kostnader för det svenska kämsäkerhetsarbetet. Tillträdet innebär&lt;br&gt;att Sverige vart tredje år skall ge in en nationell rapport om hur konven-&lt;br&gt;tionens krav efterlevs och vilket säkerhetshöjande arbete som bedrivs.&lt;br&gt;Varje ansluten part avses bekosta färdigställandet av den egna nationella&lt;br&gt;rapporten, liksom översättningen av den till ett av de officiella FN-&lt;br&gt;språken. Detta kommer att medföra begränsade kostnader för såväl till-&lt;br&gt;synsmyndigheterna (SKI och SSI) som anläggningsinnehavama, efter-&lt;br&gt;som dessa förväntas svara för arbetet med rapporterna. Några ytterligare&lt;br&gt;behov av medel över statsbudgeten för detta syfte förutses emellertid&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;382&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IAEA kommer att, inom ramen for sin reguljära budget, stå för mer- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;parten av kostnaderna i samband med de periodiska granskningsmötena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12b Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bilagor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Bilagor till kapitel 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Angående ärendet och dess beredning&lt;br&gt;bilagor 1 - 56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga till kapitel 4.1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tidigare mål och beslut, bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga till kapitel 12&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokolltext, bilaga 58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga till kapitel 13&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventi onstext bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport 4765&lt;br&gt;Ren luft och gröna skogar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ren luft och gröna skogar -18 nya mål för vår miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Naturvårdsverkets förslag, rapport ”Ren luft och gröna skogar”&lt;br&gt;presenteras ”Vision, Miljömål, Strategier, Målstyrning,&lt;br&gt;Kostnadseffektiva åtgärder för att nå målen (metodbeskrivning),&lt;br&gt;Uppföljning av miljömålen, Hur andra länder ”målar” sin miljö samt&lt;br&gt;Kunskapsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visionen är att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. De nya miljö-&lt;br&gt;målen beskriver den kvalitet i miljön som vi önskar nå för att ha en&lt;br&gt;hållbar utveckling och det tillstånd för miljö, hälsa och naturresurser som&lt;br&gt;eftersträvas långsiktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har idag 167 miljömål som Naturvårdsverket delat in efter&lt;br&gt;tretton miljöhot. Naturvårdsverket har haft i uppdrag att systematisera,&lt;br&gt;samordna och uppdatera dessa mål. I Naturvårdsverkets nya förslag är de&lt;br&gt;övergripande målen 18 stycken miljökvalitetsmål och de delas in i en ny&lt;br&gt;tredelad struktur efter; Lagerresurser, Användning av mark och vatten&lt;br&gt;och Föroreningar. Genom att presentera målen i denna tredelade struktur&lt;br&gt;belyses tydligare vilket problem i miljön som målet är kopplat till.&lt;br&gt;Strukturen ger också möjlighet att visa vad som är det begränsande i en&lt;br&gt;aktivitet, det vill säga vad som är det mest akuta problemet inom ett&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålen är så långt som möjligt konkretiserade i kvantitativa&lt;br&gt;termer, de är långsiktiga, mer lättförståeliga, mätbara och&lt;br&gt;uppföljningsbara samt pådrivande. För varje miljömål beskrivs mål för&lt;br&gt;åtgärder (etappmål) och aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets namn på de 18 miljömålen är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gröna skogar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett rikt odlingslandskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- storslagen fjällmiljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hav i balans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- levande sjöar och vattendrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gott grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- myllrande våtmarker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en god bebyggd miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fosfor i kretslopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- värdefullt naturgrus sparas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metaller i kretslopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsad klimatpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyddande ozonskikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bara naturlig försurning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ren luft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ingen övergödning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- giftfri miljö och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- säker strålmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för olika åtgärder (etappmål) är steg på vägen mot att nå miljö- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;målet, de är mer preciserade och kortsiktiga. Etappmålen anger t.ex. hur Bilaga 1&lt;br&gt;stora mängder av olika ämnen som far släppas ut eller pekar ut behov av&lt;br&gt;förändringar eller åtgärder i samhället. Etappmålen är så långt som&lt;br&gt;möjligt tidsbestämda och uppföljningsbara samt sektorsövergripande. De&lt;br&gt;pekar inte direkt ut medel eller åtgärd men anger vilka aktörer som bör&lt;br&gt;handla. Det är viktigt att betona att etappmålen i de flesta fall inte är&lt;br&gt;tillräckliga för att uppnå miljömålen utan etappmålen måste ständigt&lt;br&gt;kompletteras. Etappmålen är oftast inte heller heltäckande för problem-&lt;br&gt;området utan behövs kompletteras av mål fastställda av aktörer inom&lt;br&gt;berörda sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålen tar endast upp önskvärda kvaliteter i miljön. Mål om&lt;br&gt;medel och strategier för att nå dessa kvaliteter har ej angetts men det är&lt;br&gt;viktigt att regeringen eller grupper av aktörer gör detta i olika&lt;br&gt;sammanhang. Exempel på strategier är energibesparing och&lt;br&gt;effektiviseringar, ökad återanvändning och återvinning av produkter och&lt;br&gt;material samt en god samhällsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig nyhet i förslaget är att målen nu ska vara uppföljningsbara.&lt;br&gt;En bra uppföljning visar om samhället är på väg åt rätt håll mot målet&lt;br&gt;och hur fort det går. Ansvaret för uppföljningen av de nationella&lt;br&gt;miljömålen måste delas mellan miljömyndigheterna, och mellan&lt;br&gt;myndigheterna och aktörer inom olika samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets revidering och nya förslag innebär mer konkret att&lt;br&gt;flera mål har tagits bort. Det gäller framför allt mål för områden där&lt;br&gt;tydlig lagstiftning finns, mål som berör endast enstaka aktörer och mål&lt;br&gt;som redan är uppfyllda. Vidare har nya måldatum satts, målen har&lt;br&gt;förenklats och förtydligats samt gjorts mer uppföljningsbara. Förslag på&lt;br&gt;mått för uppföljning har Naturvårdsverket verket redovisat den 16&lt;br&gt;december 1997 (enligt uppdrag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att flera miljömål skärps. T.ex. för att nå&lt;br&gt;målet om begränsad klimatpåverkan, behöver utsläppen av koldioxid i en&lt;br&gt;första etapp minska med 20 % till år 2020. Även mål som ”Bara naturlig&lt;br&gt;försurning” går längre än tidigare beslutade mål. Åtgärdsmålen innebär&lt;br&gt;t.ex. en ytterligare minskning av utsläppen av svaveldioxid med 25 % till&lt;br&gt;år 2010 och en minskning av kväveoxidutsläppen med ytterligare 40 %&lt;br&gt;till år 2005 och med 70 % till år 2020 (räknat från 1995 års nivå).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekologiskt hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpolitikens syfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydda människors hälsa&lt;br&gt;Bevara den biologiska mångfalden&lt;br&gt;Hushålla med naturresurser&lt;br&gt;Skydda natur- och kulturlandskap&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljömålen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagerresurser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användning av mark&lt;br&gt;och vatten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föroreningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fosfor i kretslopp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gröna skogar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Begränsad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Värdefullt naturgrus&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ett rikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;klimatpåverkan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sparas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;odlingslandskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyddande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Metaller i kretslopp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storslagen fjällmiljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ozonskikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hav i balans&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bara naturlig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Levande sjöar och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;försurning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vattendrag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ren luft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gott grundvatten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ingen övergödning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Myllrande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Giftfri miljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;våtmarker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Säker strålmiljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;En god bebyggd&lt;br&gt;miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategierna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energieffektivisering&lt;br&gt;Minskad materialanvändning&lt;br&gt;Kretsloppsanpassning&lt;br&gt;Avfallshantering&lt;br&gt;Kunskap&lt;br&gt;Konsumentpåverkan&lt;br&gt;”Principer”, ex. försiktighetsprincipen&lt;br&gt;Miljöledningssystem&lt;br&gt;Fysisk planering&lt;br&gt;Internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Naturvårdsverkets rapport 4765 Ren luft och gröna&lt;br&gt;skogar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Försvarsmakten, Statens Räddningsverk, Kust-&lt;br&gt;bevakningen, Överstyrelsen for civil beredskap, Fortifikationsverket,&lt;br&gt;Försvarets Materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Folkhälsoinstitutet Banverket, Vägverket, Statens Institut för kommuni-&lt;br&gt;kationsanalys (SIKA), Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)&lt;br&gt;Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Statens fastighetsverk,&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket, Lunds universitet,&lt;br&gt;Stockholms universitet, Institutet för framtidsstudier, Statens jordbruks-&lt;br&gt;verk, Statens Livsmedelsverk, Fiskeriverket, Skogs- och jordbrukets&lt;br&gt;forskningsråd (SJFR), Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),&lt;br&gt;Centrum för biologisk mångfald, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska Riks-&lt;br&gt;muséet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges&lt;br&gt;geologiska undersökning (SGU), Skogsstyrelsen, Styrelsen för&lt;br&gt;ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Glesbygdsverket,&lt;br&gt;Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen Göteborg och Bohuslän, Länsstyrelsen i Gävleborgs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens&lt;br&gt;Strålskyddsinstitut, Avfallsforskningsnämnden, Vetenskapliga rådet för&lt;br&gt;biologisk mångfald, Forskningsrådsnämnden, Institutet för vatten- och&lt;br&gt;luftvårdsforskning (IVL), Stockholm Environment Institute, Nacka&lt;br&gt;kommun, Stockholms kommun, Gislaveds kommun, Kalmar kommun,&lt;br&gt;Göteborg kommun, Marks kommun, Karlstad kommun, Örebro&lt;br&gt;kommun, Falu kommun, Ömsköldsviks kommun, Piteå kommun,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms läns&lt;br&gt;landsting, Bohuslandstinget, Landstinget Västernorrland, Länsmuseet i&lt;br&gt;Kristianstad, Naturskyddsföreningen, Svenska Jägarförbundet,&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,&lt;br&gt;Hushållnings-sällskapens förbund, Svenska vatten- och&lt;br&gt;avloppsverksföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska&lt;br&gt;Fjärrvärmeföreningen, Svenska Petroleuminstitutet, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivarföreningen, Bilindustriföreningen, Bygg-sektoms&lt;br&gt;Kretsloppsråd, Chalmers Tekniska högskola, Fältbiologerna, Föreningen&lt;br&gt;Skogsindusriema, Greenpeace, ICA förbundet, Jemkontoret, Jägarnas&lt;br&gt;riksförbund - landsbygdens jägare, Kemikontoret, Maskin-&lt;br&gt;entreprenörerna, Miljöförbundet, Näringslivets förpackningsråd, Q2000,&lt;br&gt;SIS Miljömärkning, Skogssällskapet, Skogsägarnas Riksförbund, Studie-&lt;br&gt;främjandet, Svenska Gruvföreningen, Svenska Kyrkans&lt;br&gt;Riksorganisation, Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenska&lt;br&gt;Transportarbetar-förbundet, Svenska elleverantörer, Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;livsmedelsindustriförbund, Sågverkens Riksförbund, Villaägarnas Bilaga 2&lt;br&gt;Riksförbund, Världsnaturfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Naturvårdsverket sammanfattning av skriften&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Vem förorenar Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige och andra länder i Europa brottas med många former av allvarli-&lt;br&gt;ga luft- och vattenburna miljöproblem. I denna rapport behandlas växt-&lt;br&gt;huseffekten, ozonuttunning, försurning, tätortsluft &amp;amp; marknära ozon,&lt;br&gt;övergödning, miljögifter (metaller och organiska miljögifter) och strål-&lt;br&gt;ning. En klar bild över belastning orsakad av konsumtion och kvittbliv-&lt;br&gt;ning av varor och material saknas, vilket medför att denna belast-&lt;br&gt;ningskälla inte kunnat rangordnas i förhållande till andra. Av de källor&lt;br&gt;som belysts i denna rapport är industri, transporter och energi de sam-&lt;br&gt;hällssektorer som bidrar mest till problemen. Av stor vikt for vissa av&lt;br&gt;problemen är även jordbruk (övergödning, bekämpningsmedel), avlopp&lt;br&gt;(övergödning, metallbelastning), byggnation (radon) och arbetsmaskiner&lt;br&gt;(marknära ozon).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora problem med övergödning och dålig tätortsluft har funnits i&lt;br&gt;hundratals år i Europa. Andra luft- och vattenburna miljöproblem började&lt;br&gt;nå omfattande proportioner först i slutet av 1800-talet eller under första&lt;br&gt;årtiondena av 1900-talet. Numera är knappast något område av Europa&lt;br&gt;helt förskonat från luft- och vattenburna miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges miljöproblem orsakas i många fall i första hand av egna ut-&lt;br&gt;släpp. Många andra länder påverkar Sveriges miljö på olika sätt i olika&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För strålning, luftkvalitet i tätorter och övergödning av sjöar är den&lt;br&gt;svenska andelen högre än 70 %. I vissa fall är dock det svenska bidraget&lt;br&gt;litet. För klimatförändringar är det svenska bidraget till utsläpp av växt-&lt;br&gt;husgaser i världen cirka 0,2 % och vårt bidrag är också procentuellt sett&lt;br&gt;blygsamt i fråga om utsläpp som orsakar uttunning av ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland påverkar Sverige mycket i fråga om försurning och marknära&lt;br&gt;ozon. Storbritannien är av betydelse i fråga om försurning och marknära&lt;br&gt;ozon, Polen har betydelse till exempel för försurning och metaller, Dan-&lt;br&gt;mark för övergödningen av Kattegatt och Ryssland för växthuseffekten.&lt;br&gt;USA dominerar klart i fråga om växthuseffekten och ozonuttunningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste 10-25 åren har en måttlig till kraftig minskning av&lt;br&gt;utsläpp/läckage skett för de flesta luft- och vattenburna ämnen med ne-&lt;br&gt;gativ effekt på miljön och hälsa i Sverige. Störst och mest långvarig har&lt;br&gt;minskningen varit för utsläpp av metaller och hälsofarliga ämnen i tätor-&lt;br&gt;ter. Stora minskningar kan konstateras för utsläpp av försurande svavel-&lt;br&gt;dioxid och flera organiska miljögifter som PCB och dioxiner. Blygsam&lt;br&gt;har minskningen varit för ämnen som orsakar marknära ozon och för&lt;br&gt;strålning (genomsnittlig individdos) är det tveksamt om någon minskning&lt;br&gt;skett. För de flesta ämnen med negativa miljöeffekter i Sverige bedöms&lt;br&gt;den minskade trenden för utsläpp/läckage hålla i sig under de kommande&lt;br&gt;5-10 åren. För koldioxid är det tveksamt om en minskning kommer att&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots i många fall påtagliga förbättringarna i fråga om utsläpp så tar&lt;br&gt;det i de flesta fall lång tid innan effekterna i miljön är lika påtagliga.&lt;br&gt;Endast i fråga om övergödning av sjöar och organiska miljögifter i rov-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;djur kan stora förbättringar i miljön konstateras i Sverige. Positiva ten-&lt;br&gt;denser finns för försurning i del sjöar och korrosion på olika material.&lt;br&gt;Den förbättrade luftkvaliteten i våra tätorter torde ha medfört påtagligt&lt;br&gt;minskade hälsoproblem. Samtidigt misstänks dock luftföroreningar i&lt;br&gt;tätorter ha del i att mer än dubbelt så många invånare i Sverige har astma&lt;br&gt;eller allergi än för tjugo år sedan. Sett 5-10 år framåt i tiden torde ytterli-&lt;br&gt;gare förbättringar av miljösituationen i Sverige kunna ske också innefat-&lt;br&gt;tande miljöproblem som marknära ozon och metaller. Däremot är det&lt;br&gt;osäker om ozonuttunningen minskat och det samma gäller för strålning.&lt;br&gt;För växthuseffekten kan det dröja hundratals år innan den pågående&lt;br&gt;uppvärmningen hejdats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påverkan på Sverige från andra länder kommer inte bara via gräns-&lt;br&gt;överskridande luft- och vattentransporter. En tredje väg är de varor och&lt;br&gt;produkter vi importerar. Denna spridningsväg är föga undersökt och&lt;br&gt;skadorna på miljö är svårbedömda. Vi har överhuvudtaget mycket dålig&lt;br&gt;kunskap om hur stora miljöproblem som orsakas eller i framtiden kan&lt;br&gt;orsakas av den mängd kemikalier och metaller som finns i varor och&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de miljöfarliga ämnen vi släpper ut i Sverige hamnar till viss&lt;br&gt;del i andra länder eller i internationellt vatten. För flera områden i våra&lt;br&gt;grannländer och för Östersjön är de svenska bidraget av betydelse för&lt;br&gt;miljösituationen. Sverige står för 5-10 % av övergödningen av Östersjön,&lt;br&gt;och upp till 15 % av övergödning i delar av marken i Finland, Danmark&lt;br&gt;och Norge. Försurande svavelutsläpp i Sverige bidrar med högst 5 % av&lt;br&gt;den totala belastningen i södra Finland och södra Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sju internationella fora framstår som extra viktiga för de svenska ar-&lt;br&gt;betet med att åtgärda utsläpp till luft och vatten. Dessa är EU, Luftkon-&lt;br&gt;ventionen (CLRTAP, luftbuma miljöproblem), Klimat-konventionen,&lt;br&gt;Wienkonventionen (ozonskiktet), Helsingfors-kommissionen&lt;br&gt;(FIELCOM, Östersjön), Oslo/Pariskommissionen (OSPAR, Nordostat-&lt;br&gt;lanten) och Nordsjökonferensema. Av dessa har EUs betydelse ökat mest&lt;br&gt;under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets skrift Vem förorenar Sverige?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Försvarsmakten, Statens Räddningsverk, Kustbe-&lt;br&gt;vakningen, Överstyrelsen för civil beredskap, Fortifikationsverket, För-&lt;br&gt;svarets Materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Socialstyrelsen, Folk-&lt;br&gt;hälsoinstitutet, Banverket, Vägverket, Statens Institut för kommunika-&lt;br&gt;tionsanalys (SIKA), Kommunikationsforskningsberedningen (KFB),&lt;br&gt;Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Statens fastighetsverk,&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket, Lunds universitet,&lt;br&gt;Stockholms universitet, Chalmers Tekniska högskola, Institutet för fram-&lt;br&gt;tidsstudier, Statens jordbruksverk, Statens Livsmedelsverk, Fiskeriver-&lt;br&gt;ket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), Sametinget, Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet (SLU), Centrum för biologisk mångfald, Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen (AMS), Arbetarskyddsstyrelsen, Riksantikvarieäm-&lt;br&gt;betet, Naturhistoriska Riksmuséet, Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Skogsstyrelsen,&lt;br&gt;Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Glesbygds-&lt;br&gt;verket, Boverket, Byggforskningsrådet, Lantmäteriverket, Konsument-&lt;br&gt;verket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen Göteborg och Bohuslän, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Västerbottens län, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Ke-&lt;br&gt;mikalieinspektionen, Statens Strålskyddsinstitut, Avfallsforsknings-&lt;br&gt;nämnden, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, Forskningsnämn-&lt;br&gt;den, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Stockholm Envi-&lt;br&gt;ronment Institute, Nacka kommun, Stockholms kommmun, Gislaveds&lt;br&gt;kommun, Kalmar kommun, Göteborg kommun, Marks kommun, Karl-&lt;br&gt;stad kommun, Örebro kommun, Falu kommun, Ömsköldsviks kommun,&lt;br&gt;Piteå kommun , Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Stockholms läns landsting, Bohuslandstinget, Landstinget Västernorr-&lt;br&gt;land, Naturskyddsföreningen, Svenska Jägarförbundet, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Hushållningssäll-&lt;br&gt;skapens förbund, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska&lt;br&gt;Kraftverksföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Petro-&lt;br&gt;leuminstitutet, Tjänstemännens centralorganisation TCO, Sveriges Aka-&lt;br&gt;demikers Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sveri-&lt;br&gt;ge LO, Svenska Arbetsgivarföreningen SAF, Bilindustriföreningen,&lt;br&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd, Fältbiologerna, Föreningen Skogsindusri-&lt;br&gt;ema, Greenpeace, ICA förbundet, Jemkontoret, Jägarnas riksförbund -&lt;br&gt;landsbygdens jägare, Kemikontoret, Maskinentreprenörema, Miljöför-&lt;br&gt;bundet, Näringslivets förpackningsråd, Q2000, SIS Miljömärkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogssällskapet, Skogsägarnas Riksförbund, Studiefrämjandet, Svenska Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Gruvföreningen, Svenska Kyrkans Riksorganisation, Svenska Renhåll- Bilaga 4&lt;br&gt;ningsverksföreningen, Svenska Transportarbetarförbundet, Svenska&lt;br&gt;elleverantörer, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riks-&lt;br&gt;förbund, Sveriges livsmedelsindustriförbund, Sågverkens Riksförbund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villaägarnas Riksförbund, Världsnaturfonden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Grundvattenutredningens delbe-&lt;br&gt;tänkande (SOU 1994:97) Reglering av vattenuttag ur&lt;br&gt;enskilda brunnar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen behandlar i detta delbetänkande frågan om reglering av&lt;br&gt;vattenuttag ur enskilda brunnar i områden med risk för vattenbrist eller&lt;br&gt;saltvatteninträngning. Som bakgrund till utredningens överväganden och&lt;br&gt;förslag redovisas i avsnitt 2 översiktligt vissa uppgifter om grundvattnet i&lt;br&gt;Sverige. Genom att grundvattnet ingår i vattnets kretslopp är det en för-&lt;br&gt;nybar naturresurs i ständig rörelse. Nybildning av grundvatten sker när&lt;br&gt;nederbörden är större än avdunstningen från markytan och växtligheten.&lt;br&gt;En grundvattenförekomsts storlek beror på många olika faktorer. Av&lt;br&gt;avgörande betydelse är områdets areal, nederbörden och de geologiska&lt;br&gt;forhållandena. För Sveriges vattenförsörjning är grundvatten av stor&lt;br&gt;betydelse. Den kommunala vattenförsörjningen sker till ca en fjärdedel&lt;br&gt;med utnyttjande av naturligt grundvatten. Den enskilda vattenförsörj-&lt;br&gt;ningen är helt beroende av grundvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvatten förekommer såväl i jordlager som i berggrund. Grund-&lt;br&gt;vattenforekomstema i jordlager i Sverige är i allmänhet jämförelsevis&lt;br&gt;små. De största vattenvolymerna finns i de sand- och grusavlagringar&lt;br&gt;som bildades under den senaste nedisningen. Jämfört med t.ex. konti-&lt;br&gt;nentala Europa är också grundvattenforekomstema i Sveriges berggrund&lt;br&gt;begränsade. Det mesta grundvattnet i Sveriges berggrund förekommer i&lt;br&gt;sprickor. I vissa yngre sedimentära lager av kalksten och sandsten finns&lt;br&gt;dock förutsättningar för stora grundvattenuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydande del av hushållens vattenbehov tillgodoses genom enskild&lt;br&gt;vattenförsörjning. Ca 1,2 miljoner permanentboende baserar sin vatten-&lt;br&gt;försörjning på vatten från egna brunnar. Om fritidsboende tas med be-&lt;br&gt;räknas drygt 2,5 miljoner människor till större eller mindre del utnyttja&lt;br&gt;vatten från enskilda grundvattentäkter. Antalet brunnar för sådan vatten-&lt;br&gt;försörjning uppskattas till mellan 600 000 och 800 000. Årligen anläggs&lt;br&gt;genom etablerade brunnsborrare mellan 5 000 och 10 000 brunnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många fastighetsägare har problem med sitt brunnsvatten i form av&lt;br&gt;dålig kvalitet eller bristande tillgång. Oftast beror kvalitetsproblemen på&lt;br&gt;att grundvattnet innehåller höga halter av vissa ämnen men det är inte&lt;br&gt;ovanligt att det är brunnens konstruktion, placering eller dåliga underhåll&lt;br&gt;som är orsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanligaste orsaken till att problem med saltvatten uppstår i en&lt;br&gt;brunn bedöms vara brunnens tekniska utformning. Problemet kan också&lt;br&gt;bero på att uttagen av sötvatten är for stora. De största riskerna för denna&lt;br&gt;typ av problem föreligger i områden med tät permanent- och fritidsbe-&lt;br&gt;byggelse längs kusterna, på öar och i låglänta delar nära stora sjöar och&lt;br&gt;vattendrag i Mellansverige. Det är delvis fråga om samma områden där&lt;br&gt;problem med brist på vatten i enskilda brunnar har visat sig. Risken for&lt;br&gt;brist på grundvatten för enskild vattenförsörjning finns lokalt främst&lt;br&gt;längs våra kuster och på skärgårdsöar i allmänhet och därvid särskilt i&lt;br&gt;Upplands, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs, Bo-&lt;br&gt;hus och Blekinge län samt på Gotland och Öland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenbrist i enskilda brunnar anses generellt vara ett mindre problem&lt;br&gt;än att vattnet är av dålig kvalitet. Lokalt kan dock vattenbrist vara en&lt;br&gt;fråga av stor betydelse. Av grundläggande betydelse för att det skall gå&lt;br&gt;att bedöma vilka närmare problem som föreligger och vilka lösningar&lt;br&gt;som är tänkbara vid en förmodad brist på grundvatten eller vid salt-&lt;br&gt;vatteninträngning är att man har kunskap om dels nybildningen av&lt;br&gt;grundvatten inom det aktuella området, dels förutsättningarna för avrin-&lt;br&gt;ning och magasinering av grundvattnet, dels också vattenbehovet inom&lt;br&gt;området. För att dessa frågor skall kunna klarläggas behövs i allmänhet&lt;br&gt;en s.k. hydrogeologisk undersökning. En översikt lämnas i avsnitt 3.2&lt;br&gt;över olika metoder för hydrogeologiska bedömningar. Därefter redovisas&lt;br&gt;i avsnitt 3.3 kortfattat de viktigaste lagarna genom vilka en reglering av&lt;br&gt;uttag ur enskilda brunnar kan ske, nämligen vattenlagen, hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen, plan- och bygglagen samt anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.4 redovisar utredningen sina överväganden och förslag vad&lt;br&gt;gäller reglering av enskilda grundvattenuttag. Utredningens förslag avser&lt;br&gt;sådana områden där inte kommunerna enligt lagen om allmänna vatten-&lt;br&gt;och avloppsanläggningar är skyldiga att sörja för att vattenförsörjningen&lt;br&gt;ordnas i ett större sammanhang. Utredningen framhåller att den grund-&lt;br&gt;läggande utgångspunkten bör vara att där problem som gäller den en-&lt;br&gt;skilda vattenförsörjningen kan sägas vara gemensamma för flera fastig-&lt;br&gt;heter måste berörda fastighetsägare i första hand eftersträva lösningar i&lt;br&gt;frivillig samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning inte kan lö-&lt;br&gt;sas på den enskilda fastigheten eller om en frivillig samverkan mellan&lt;br&gt;berörda fastighetsägare inte kommer till stånd kan en reglering av uttagen&lt;br&gt;bli nödvändig. Med reglering av vattenuttagen från enskilda brunnar&lt;br&gt;inom ett avgränsat bebyggelseområde får då i första hand förstås in-&lt;br&gt;förandet av bestämmelser som begränsar uttagen från de befintliga brun-&lt;br&gt;narna. Genom en begränsning av uttagen förutsätts den gemensamma&lt;br&gt;grundvattenförekomsten belastas mindre och risker för olägenheter i de&lt;br&gt;drabbade brunnarna därmed minska. En förutsättning för att minskade&lt;br&gt;uttag ur några brunnar skall fa denna positiva effekt på möjligheterna till&lt;br&gt;uttag ur andra brunnar är dock att det finns samband mellan uttagen i&lt;br&gt;brunnarna. I många fall är en begränsning av uttagen inte tillräcklig. Det&lt;br&gt;kan då krävas nya brunnar eller andra anläggningar för en gemensam&lt;br&gt;lösning av vattenförsörjningen inom ett område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter för en reglering har varit att problemen med&lt;br&gt;vattenbrist eller saltvatteninträngning är lokalt begränsade. Regler om&lt;br&gt;begränsning av vattenuttagen bör därför inte gälla allmänt i landet utan&lt;br&gt;bör kunna göras tillämpliga inom sådana områden där problemen upp-&lt;br&gt;kommer. En reglering måste kunna omfatta såväl nya som existe-rande&lt;br&gt;uttag. För att det skall vara möjligt att fa överblick och kontroll över&lt;br&gt;uttagen inom ett problemområde behövs någon form av anmälnings- eller&lt;br&gt;tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt en reglering av vattenuttag genom nya be-&lt;br&gt;stämmelser i vattenlagen, anläggningslagen eller plan- och bygglagen.&lt;br&gt;Utredningen har dock funnit att det är lämpligast att införa sådana be-&lt;br&gt;stämmelser i hälsoskyddslagen. Kommunerna föreslås därför fa möjlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het att föreskriva anmälnings- och tillståndsplikt för inrättande och an-&lt;br&gt;vändning av anläggning för grundvattentäkt inom områden där det råder&lt;br&gt;eller befaras uppkomma brist på sött vatten. I tillståndsbeslut skall sedan&lt;br&gt;villkor för användningen av vattentäkt kunna ställas upp. För befintliga&lt;br&gt;anläggningar föreslås dock bara anmälningsplikt. För sådana anlägg-&lt;br&gt;ningar har kommunen sedan möjlighet att gå ut med råd och anvisningar&lt;br&gt;samt, om dessa inte följs, förelägganden om hur vattentäkten får använ-&lt;br&gt;das. Grunden för att hälsoskyddslagstiftningen skall kunna tillämpas är&lt;br&gt;att brist på godtagbart vatten för en bostads grundläggande behov anses&lt;br&gt;vara sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Grundvattenutredningens&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1995:45) Grundvattenskydd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen behandlar i detta slutbetänkande frågor om åtgärder i syfte&lt;br&gt;att bättre skydda våra grundvattenförekomster. Som bakgrund till&lt;br&gt;utredningens överväganden och förslag redovisas i kapitel 2 översiktligt&lt;br&gt;vissa uppgifter om grundvattnet i Sverige och om vilka hot som riktas&lt;br&gt;mot grundvattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 3 redovisar utredningen vissa allmänna utgångspunkter och&lt;br&gt;mål som angivits i miljöpolitiska ställningstaganden under de senaste&lt;br&gt;åren och som kan vara av intresse vid behandlingen av grundvatten-&lt;br&gt;frågor. Vidare tar utredningen upp frågan om vilka allmänna utgångs-&lt;br&gt;punkter som bör ställas upp för ett arbete som syftar till en förbättrad&lt;br&gt;hushållning med grundvatten. Mål för ett arbete med grundvattenfrågor&lt;br&gt;kan, enligt utredningen, syfta till att säkerställa tillgången på grundvatten,&lt;br&gt;ett kvantitetsmål, och till att säkerställa att grundvattnet har viss godtag-&lt;br&gt;bar beskaffenhet, ett kvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de gäller att säkra tillgången på grundvatten anser utredningen att&lt;br&gt;målsättningen bör vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att uttag av grundvatten inte far överstiga nybildningen av&lt;br&gt;grundvatten inom berört område och,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att allmänna försiktighets-, resurshushållnings- och miljöaspekter&lt;br&gt;motiverar en återhållsamhet med vattenförbrukningen också utanför om-&lt;br&gt;råden där bristsituationer föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de gäller grundvattnets kvalitet anser utredningen att målsätt-&lt;br&gt;ningen bör vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att vattnet skall kunna användas som dricksvatten utan särskilda&lt;br&gt;ågärder för att rena vattnet från föroreningsutsläpp eller annan påverkan&lt;br&gt;av människan och,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ett kompletterande allmänt mål i de fall grundvattnet inte har den&lt;br&gt;kvalitet som angivet mål innebär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att grundvattnets kvalitet i varje fall inte bör ytterligare försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anse dessutom att det bör vara ett ytterligare allmänt mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att alla större anläggningsarbeten och liknande som kan tänkas&lt;br&gt;påverka en grundvattenförekomst antingen genom att nybildningen&lt;br&gt;påverkas, genom att vattnets kvalitet försämras eller genom att&lt;br&gt;grundvattnet avleds, skall fa komma till stånd endast om arbetena eller&lt;br&gt;anläggningen inte allvarligt påverkar grundvattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vilka åtgärder som behöver vidtas för en bättre hushåll-&lt;br&gt;ning med grundvatten anser utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att grundvattensituationen behöver ägnas ökad uppmärksamhet vid&lt;br&gt;utarbetandet av åtgärdsstrategier för olika storskaliga miljöproblem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att konsekvenserna för grundvattnet noga måste beaktas vid miljö-&lt;br&gt;skyddsprövningen eller annan tillståndsprövning såväl av stora anlägg-&lt;br&gt;ningar med påverkan över ett större område som när det gäller anlägg-&lt;br&gt;ningar med endast lokal påverkan och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att, för undvikande av problem med vattenbrist, all planering av be-&lt;br&gt;byggelse och andra anläggningar bör ta hänsyn till grundvattenförhållan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena och att det alltid bör utredas hur vattenförsöij ningen för ett nytt be-&lt;br&gt;byggelseområde skall ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkterna för utredningens överväganden och förslag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att en av de viktigaste åtgärderna för en förbättrad hushållning med&lt;br&gt;grundvatten och därmed också ett bättre skydd av grundvattnet är att&lt;br&gt;kunskaperna om grundvattenförhållandena ökas i samhället,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att grundvattenfrågor behöver behandlas på ett mera ingående sätt i&lt;br&gt;översiktsplanerna än vad som hittills i allmänhet skett och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det är viktigt att lagstiftningen är tydlig för att det skall gå att få&lt;br&gt;genomslag för de strävanden att bättre beakta grundvattnet som är&lt;br&gt;utgångspunkten för utredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 4 redovisar utredningen hur den anser att skyddet av våra&lt;br&gt;grundvattenförekomster kan förbättras. Utredningen föreslår att en ny be-&lt;br&gt;stämmelse förs in i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser&lt;br&gt;m.m. (naturresurslagen) som ger ett uttryckligt skydd för värdefulla&lt;br&gt;grundvattenförekomster mot åtgärder som kan påverka grundvattnets&lt;br&gt;kvalitet eller förutsättningar för grundvattenbildning. Förslaget far åter-&lt;br&gt;verkningar i samtliga de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Ut-&lt;br&gt;redningen föreslår att Naturvårdsverket skall vara den myndighet som, i&lt;br&gt;samråd med Sveriges geologiska undersökning, SGU, skall lämna upp-&lt;br&gt;gifter enligt förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m. om vilka områden som innehåller eller&lt;br&gt;kan bilda grundvattenförekomster av riksintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås vissa ändringar i plan- och bygglagen (1987:12) i syfte&lt;br&gt;att öka medvetenheten om betydelsefulla grundvattenförekomster. För-&lt;br&gt;slaget går ut på att områden som innehåller grundvattenförekomster av&lt;br&gt;betydelse ur planeringssynpunkt skall redovisas i översiktsplanen på&lt;br&gt;samma sätt som markområden och ytvattenområden redovisas i dag. Bo-&lt;br&gt;verket föreslås fa i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och SGU&lt;br&gt;ge ut allmänna råd om vilka slag av grundvattenförekomster som lämpli-&lt;br&gt;gen bör redovisas i översiktsplanen och vad en sådan redovisning bör&lt;br&gt;omfatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår dessutom ändringar i 19 kap. vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) för att förtydliga de möjligheter till skydd kapitlet ger mot&lt;br&gt;såväl planerad som befintlig miljöfarlig verksamhet. Sålunda föreslås att&lt;br&gt;det av lagtexten skall framgå att föreskrifter inom ett vattenskyddsom-&lt;br&gt;råde, som inte går utöver vad fastighetsägaren måste tåla enligt aktsam-&lt;br&gt;hetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;annan lag, inte innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;br&gt;Därmed utgår inte ersättning till den som berörs av sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 behandlar utredningen möjligheterna att förbättra hushåll-&lt;br&gt;ningen med grundvatten genom en minskning av hushållens vattenför-&lt;br&gt;brukning. Utredningens bedömningar och förslag när det gäller rekom-&lt;br&gt;mendationer i syfte att minska vattenförbrukningen i hushållen redovisas&lt;br&gt;i avsnitt 5.4. Förslagen innebär att förordningen (1994:1215) om tekniska&lt;br&gt;egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skall ändras så att också enkla&lt;br&gt;fritidshus i områden med brist på grundvatten skall omfattas av kravet på&lt;br&gt;hushållning med vatten. Vidare avses berörda myndigheter få möjlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att meddela tillämpningsföreskrifter eller allmänna råd, avseende hus-&lt;br&gt;hållning med vatten och krav på vattensnål teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 6 behandlar utredningen frågor om dricksvattenkontroll och&lt;br&gt;enskild vattenförsörjning. Utredningen konstaterar att det centrala myn-&lt;br&gt;dighetsansvaret för dricksvattenkontrollen är delat mellan i första hand&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk och Socialstyrelsen och att oklarheter föreligger&lt;br&gt;främst när det gäller det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenfrågor&lt;br&gt;som rör enskilda hushåll. Utredningen föreslår att Livsmedelsverket ges&lt;br&gt;ett tydligare och mera samlat ansvar för dricksvattenkonrollen. Detta&lt;br&gt;föreslås ske genom att Livsmedelsverket, vid sidan om det tillsynsansvar&lt;br&gt;som verket har enligt livsmedelslagen, också far ansvaret för central till-&lt;br&gt;syn enligt hälsoskyddslagen såvitt gäller frågor om vatten till dryck,&lt;br&gt;matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar vidare att bebyggelseplanering och prövning&lt;br&gt;av avloppsanordningar har en betydelsefull roll när det gäller att skapa&lt;br&gt;och bevara förutsättningarna för att vattenförsörjningen inom ett område&lt;br&gt;skall klaras genom enskilda brunnar. Utredningen föreslår att Boverket&lt;br&gt;respektive Naturvårdsverket skall överväga behovet av kompletterande&lt;br&gt;allmänna råd för prövning av bebyggelsefrågor och avloppshantering i&lt;br&gt;syfte att stärka grundvattenskyddet och trygga vattenförsörjningen ge-&lt;br&gt;nom enskilda brunnar inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem med dålig kvalitet på vattnet i enskilda brunnar beror inte&lt;br&gt;sällan på olämplig placering eller felaktigt utförande av brunnarna.&lt;br&gt;Allmänt gäller att fastighetsägare med enskilda brunnar har svårt att fa&lt;br&gt;tillräcklig information och rådgivning om de faktorer som är viktiga när&lt;br&gt;det gäller skötsel av brunnar och utrustning och kontroll av vattnets kva-&lt;br&gt;litet. Utredningen föreslår att berörda myndigheter och andra organ tar&lt;br&gt;initiativ till att ett arbete med åtgärdsprogram för bättre vatten i enskilda&lt;br&gt;brunnar kommer till stånd. Programmet bör innehålla insatser som syftar&lt;br&gt;till att bättre kompetens hos och kontroll av brunnsborrare uppnås och att&lt;br&gt;kontrollen av vattenfilter och annan liknande utrustning förbättras.&lt;br&gt;Vidare behövs ökade insatser för information, rådgivning och utbildning&lt;br&gt;vad gäller frågor om enskild vattenförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 7 redovisar utredningen samlat sina överväganden och förslag&lt;br&gt;dels när det gäller frågor om ansvarsfördelning och samordning mellan&lt;br&gt;berörda centrala myndigheter vid behandlingen av grundvattenfrågor,&lt;br&gt;dels i fråga om behovet av åtgärder inom det aktuella området från olika&lt;br&gt;myndigheters sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Grundvattenutredningens delbetänkande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(SOU 1994:97) Reglering av vattenuttag ur enskilda&lt;br&gt;brunnar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, Vattenöverdomstolen, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre&lt;br&gt;Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Växjö&lt;br&gt;tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Umeå tingsrätt,&lt;br&gt;Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönköping, Överstyrelsen för&lt;br&gt;civil beredskap, Statens räddningsverk, Smittskyddsinstitutet,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Statens geotekniska institut, Sveriges meteorologiska&lt;br&gt;och hydrologiska institut, Riksrevisionsverket, Boverket, Tekniska&lt;br&gt;högskolan i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Statens jordbruksverk,&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet, Statens livsmedelsverk, Skogsstyrelsen,&lt;br&gt;Fiskeriverket, Sveriges geologiska undersökning, Styrelsen för teknisk&lt;br&gt;ackreditering, Kammarkollegiet, Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,&lt;br&gt;Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,&lt;br&gt;Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,&lt;br&gt;Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län, Konsumentverket, Gotlands kommun, Haninge&lt;br&gt;kommun, Jönköpings kommun, Katrineholms kommun, Klippans&lt;br&gt;kommun, Kristianstads kommun, Kungälvs kommun, Laholms kommun,&lt;br&gt;Landskrona kommun, Malungs kommun, Marks kommun, Mjölby&lt;br&gt;kommun, Motala kommun, Mörbylånga kommun, Norrtälje kommun,&lt;br&gt;Orusts kommun, Tanums kommun, Torsby kommun, Tyresö kommun,&lt;br&gt;Umeå kommun, Uppsala kommun, Värmdö kommun, Älmhults&lt;br&gt;kommun, Ömsköldsviks kommun, Österåkers kommun, Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Statens va-nämnd, statens lantmäteriverk,&lt;br&gt;Statens strålskyddsinstitut, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas&lt;br&gt;riksförbund, Byggentreprenörerna, Svenska brunnsborrares&lt;br&gt;branschorganisation Geotec, Svenska vatten- och&lt;br&gt;avloppsverksföreningen, Sveriges Avanti-borrare förening samt&lt;br&gt;Villaägarnas Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Grundvattenutredningens slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1995:45) Grundvattenskydd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, Vattenöverdomstolen, Stockholms tingsrätt, Växjö&lt;br&gt;tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Försvarsmakten,&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Smittskyddsinstitutet, Statens geotekniska institut, Sveriges&lt;br&gt;meteorologiska och hydrologiska institut, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Boverket, Kungl. Tekniska högskolan, Uppsala&lt;br&gt;universitet, Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbruksuniversitet,&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket,&lt;br&gt;Glesbygdsmyndigheten, statens råd för byggnadsforskning, Sveriges&lt;br&gt;geologiska undersökning, Styrelsen för teknisk ackreditering,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,&lt;br&gt;Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,&lt;br&gt;Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,&lt;br&gt;Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och&lt;br&gt;Norrbottens län, Konsumentverket, Gotlands kommun, Haninge&lt;br&gt;kommun, Jönköpings kommun, Katrineholms kommun, Kiruna kommun,&lt;br&gt;Klippans kommun, Kristianstads kommun, Kungälvs kommun, Laholms&lt;br&gt;kommun, Landskrona kommun, Malungs kommun, Marks kommun,&lt;br&gt;Mjölby kommun, Motala kommun, Mörbylånga kommun, Norrtälje&lt;br&gt;kommun, Orusts kommun, Tanums kommun, Torsby kommun, Tyresö&lt;br&gt;kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Värmdö kommun,&lt;br&gt;Älmhults kommun, Ömsköldsviks kommun, Österåkers kommun,&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Statens va-nämnd, Statens lantmäteriverk,&lt;br&gt;Statens strålskyddsinstitut, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas&lt;br&gt;riksförbund, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen,&lt;br&gt;Byggentreprenörerna, Föreningen Vatten, Grus- och&lt;br&gt;Makadamföreningen, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA),&lt;br&gt;Svenska brunnsborrares branschorganisation Geotec, Sveriges Avanti-&lt;br&gt;borrare förening, Villaägarnas Riksförbund, HSB:s riksförbund,&lt;br&gt;Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,&lt;br&gt;Sveriges fastighetsägareförbund samt Riksbyggen..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport 4463 &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:145&lt;br&gt;Aktionsplan för biologisk mångfald vad avser utökat &lt;sup&gt;Bllaga9&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;markawattningsförbud&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår en utvidgning av förbudsområden med stöd av&lt;br&gt;§ 18d naturvårdslagen (1964:822) för: Gävleborgs län utom Ljusdals&lt;br&gt;kommun med undantag för Järvsö församling, Västemorrlands län utom&lt;br&gt;Ånge och Sollefteå kommuner samt Lidens och Holms församlingar i&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, Anundsjö, Bjöma, Sidensjö och Skorpeds&lt;br&gt;församlingar i Ömsköldsviks kommun. I Västerbottens län Bjurholms,&lt;br&gt;Nordmalings, Robertsfors, Umeå och Vännäs kommuner samt Skellefteå&lt;br&gt;kommun med undantag för Kalvträsk och Jöms församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets rapport 4463 Aktionsplan för biologisk&lt;br&gt;mångfald, avseende remiss om förslag till utökat&lt;br&gt;markavvattningsförbud (Dnr M97/471/4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gävle kommun, Hofors kommun, Sandvikens kommun, Ockelbo kom-&lt;br&gt;mun, Söderhamns kommun, Bollnäs kommun, Ovanåkers kommun,&lt;br&gt;Hudiksvalls kommun, Ljusdals kommun, Nordanstigs kommun Sunds-&lt;br&gt;valls kommun, Timrå kommun, Härnösands kommun, Kramfors kom-&lt;br&gt;mun, Ömsköldsviks kommun, Nordmalings kommun, Bjurholms kom-&lt;br&gt;mun Umeå kommun, Vännäs kommun, Robertsfors kommun, Skellefteå&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom erinras om remissinstanser som yttrat sig över förslaget vid&lt;br&gt;remittering av rapporten i sin helhet (Dnr M95/5058/4) Jordbruksverket,&lt;br&gt;Göteborgs universitets Marina Forskningscentrum, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västmanlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Väs-&lt;br&gt;terbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Skogsägarnas riksför-&lt;br&gt;bund, Skogsindustrierna och Lantbrukarnas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Miljövårdsberedningens betän- &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:145&lt;br&gt;kande (SOU 1997:97) Skydd av skogsmark&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Naturvårdsbiologi&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den naturvårdsbiologiska kunskapen är omfattande men bitvis ofullstän-&lt;br&gt;dig. Det är t.ex. svårt att bedöma effekterna i ekosystemen av enskilda&lt;br&gt;artförluster. Givet målet att bevara i Sverige naturligt förekommande&lt;br&gt;arter finns dock tillräcklig kunskap för att ange riktningen för bevarande-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens hotbild mot arter bedöms vida överstiga vad som kan betraktas&lt;br&gt;som naturligt och ännu syns fa tecken på förbättring. Cirka 1 900 är&lt;br&gt;rödlistade i hotkategoriema: försvunnen (87 st), akut hotad (278 st),&lt;br&gt;sårbar (519 st), sällsynt (350 st) och hänsynskrävande (714 st). Orsakerna&lt;br&gt;till att arter är hotade är många, men det beror i allt väsentligt på den&lt;br&gt;landskapsomvandling människan ägnat sig åt under det senaste årtusen-&lt;br&gt;det. Brist på substrat som död ved och grova träd inverkar negativt på&lt;br&gt;många arters möjligheter att överleva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftbuma föroreningar har orsakat förändringar i organismvälden bl.a.&lt;br&gt;genom att kvävegynnade arter kunnat breda ut sig samt att markens pH&lt;br&gt;sänkts på stora arealer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eventuellt ökat uttag av avverkningsrester från barrträd kommer&lt;br&gt;sannolikt inte att ha mer än marginella effekter på skogens artmångfald.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hur mycket skog behöver skydd - bedömningsunderlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det förelåg tveksamhet från forskarna, på grund av vetenskaplig osäker-&lt;br&gt;het, inför att göra en prognos av skyddsbehovet. På uppdrag av bered-&lt;br&gt;ningen har dock en skattning av behovet av att skydda produktiv skogs-&lt;br&gt;mark nedan fjällnära gränsen genomförts. Skyddsbehovet på lång sikt har&lt;br&gt;beräknats genom att anta att 20 procent av den ursprungliga utbredningen&lt;br&gt;av skogsmiljöer som är intressanta ur naturvårdssynpunkt - främst gam-&lt;br&gt;mal och lövrik skog - behövs. På lång sikt (ca 40 år) skulle enligt analy-&lt;br&gt;sen 9-16 procent av skogsmarksarealen, beroende på landsdel behöva&lt;br&gt;skyddas. I detta ingår även restaurering och återskapande av tillbaka-&lt;br&gt;trängda skogsmiljöer. På kortare sikt (10-20 år) skulle befintliga skogs-&lt;br&gt;miljöer med höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden behöva skyd-&lt;br&gt;das. Omfattningen av dessa skattas till ca 900 000 ha eller 4,2 procent av&lt;br&gt;skogsmarksarealen, utöver vad som i dag är skyddat i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på hur arealen skattas och på vilken kostnadsuppgift som&lt;br&gt;används blir värdet av dessa 9-18 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bedömningar och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det långsiktiga behovet av att ägna skogsmark helt eller övervägande åt&lt;br&gt;naturvård är än så länge svårt att kvantifiera, beroende på osäkert under-&lt;br&gt;lag. Beredningen bedömer att det i ett kortsiktigt perspektiv finns behov&lt;br&gt;av att skydda ytterligare skogsmark motsvarande drygt tre procent eller&lt;br&gt;ca 700 000 ha av den produktiva skogsmarksarealen nedanför den fjäll-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära skogen för att inte försitta möjligheterna att långsiktigt bevara den Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;biologiska mångfalden. Därutöver finns ca 200 000 ha där det föreligger Bilaga 11&lt;br&gt;ett behov av att låta naturhänsynen vida överstiga den generella natur-&lt;br&gt;hänsyn som normalt tas vid brukandet. Vi anser att det kortsiktiga beho-&lt;br&gt;vet kan tillgodoses genom att Naturvårdsverket ges möjlighet att som&lt;br&gt;reservat skydda ca 250 000 ha och Skogsstyrelsen ca 25 000 ha som&lt;br&gt;biotopskyddsobjekt. Resterande del av skyddsbehovet (ca 600 000 ha)&lt;br&gt;torde kunna fyllas inom ramen för näringens frivilliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att säkerställa de föreslagna målsättningarna för naturreservat och bi-&lt;br&gt;otopskydd skulle vid en tidshorisont på 20 år motsvara en anslagsnivå för&lt;br&gt;Naturvårdsverkets naturskyddsanslag på ca 195 mkr/år. Att nå denna&lt;br&gt;målsättning på tio år motsvarar en anslagsnivå på ca 390 mkr/år. För&lt;br&gt;Skogsstyrelsens anslag för biotopskydd och naturvårdsavtal blir motsva-&lt;br&gt;rande nivåer ca 40 mkr/år respektive ca 80 mkr/år. Försiktighetsprincipen&lt;br&gt;talar för att säkerställandet sker på ca 10 år snarare än 20 år. Anlagsnivån&lt;br&gt;är starkt beroende av framtida avverkningsbeteende och omfattningen av&lt;br&gt;frivilliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen delar Skogsstyrelsens uppfattning att det är angeläget&lt;br&gt;med en lagändring som innebär att civilrättsliga naturvårdsavtal medföl-&lt;br&gt;jer fastigheten vid ägarskifte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hög ambitionsnivå inom naturvårdsbiologisk forskning liksom&lt;br&gt;fortlöpande inventering, uppföljning och miljöövervakning är nödvändig&lt;br&gt;för att ytterligare klarlägga var och hur naturvårdsinsatsema gör mest&lt;br&gt;nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Miljö- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;vårdsberedningens betänkande (SOU 1997:97) Skydd &lt;sup&gt;Bllaga 12&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;av skogsmark&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jokkmokks kommun och Miljöförbundet Jordens vänner har avstått från&lt;br&gt;att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har inkommit från remissinstanserna Fortifikationsverket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens fastighetsverk, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Lund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Umeå, Statens jordbruksverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet, Riksantikvarieämbetet och statens histo-&lt;br&gt;riska museer, Naturhistoriska riksmuseet, Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Östergötlands län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Dalarnas&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens naturvårdsverk, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Kalmar kommun, Kris-&lt;br&gt;tianstad kommun, Karlstad kommun, Naturskyddsföreningen, Förening-&lt;br&gt;en skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund, Sveriges jordägares&lt;br&gt;riksförbund, Världsnaturfonden (Sverige), Greenpeace, Sveriges Omito-&lt;br&gt;logiska Förening, Sågverkens riksförbund, Egendomsnämndernas samar-&lt;br&gt;betsorganisation, Skogssällskapet, Centrum för Biologisk Mångfald,&lt;br&gt;SkogForsk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av Miljövårdsberedningens del-&lt;br&gt;betänkande (SOU 1997:145) Förvalta med miljö-&lt;br&gt;ansvar - Statsförvaltningens arbete för ekologisk&lt;br&gt;hållbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningens olika roller och uppgifter samt omfattning gör att den&lt;br&gt;är central aktör i utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på hänsyn till en ekologiskt hållbar samhällsutveckling inom&lt;br&gt;statsförvaltningen måste åtföljas av en betydande höjning av ambitions-&lt;br&gt;nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekologisk hållbarhet berör hela samhällsutvecklingen vilket understry-&lt;br&gt;ker betydelsen av samhällssektorernas och deras aktörers gemensamma&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om sektorsansvar bör vara vägledande för myndigheternas&lt;br&gt;arbete för en ekologiskt hållbar utveckling. Det vore dock mer relevant&lt;br&gt;att tala termer om ett samhällsansvar för miljö och ekologisk hållbarhet.&lt;br&gt;Detta skulle stämma bättre överens med det ansvar som alla aktörer i&lt;br&gt;samhället förväntas ta, från den enskilde individen till aktörer eller grup-&lt;br&gt;per av aktörer inom privat och offentlig sektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla myndigheter inom statsförvaltningen skall ges ett generellt ansvar&lt;br&gt;att ta hänsyn till ekologikskt hållbar utveckling inom ramen för sin kärn-&lt;br&gt;verksamhet. Styrformen för detta är verksförordningen där regeringen&lt;br&gt;aviserat en ändring i dess 7 § med innebörden att myndigheterna skall&lt;br&gt;beakta ekologiskt hållbar utveckling. I inledningsskedet är det viktigt&lt;br&gt;med särskilda insatser som t.ex. dialog, informations- och kunskaps-&lt;br&gt;spridning. Miljövårdsberedningen föreslår att regeringen ger miljömyn-&lt;br&gt;digheterna i uppdrag att i samverkan ta fram förslag på en generell in-&lt;br&gt;formations- och utbildningsstrategi inklusive konkreta handledningar och&lt;br&gt;utbildningsmaterial. Det är också viktigt att departementen för en dialog&lt;br&gt;med sina respektive myndigheter i dessa frågor. Miljövårdsberedningen&lt;br&gt;föreslår att en stödfunktion för departementens arbete och dialog med&lt;br&gt;myndigheterna åtminstone i ett initialskede bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom det generella ansvaret anser miljövårdsberedningen att ett&lt;br&gt;antal myndigheter skall ges en särskild roll som ansvarsmyndigheter. Det&lt;br&gt;är sådana myndigheter där en anpassning av kärnverksamheten är särskilt&lt;br&gt;viktig för ekologiskt hållbar utveckling. Detta innebär en vidgning av den&lt;br&gt;krets av myndigheter som idag har tilldelats ett särskilt sektorsansvar för&lt;br&gt;miljön inom resp område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsberedningen föreslår regeringen att ge ett särskilt ansvar till&lt;br&gt;28 centrala myndigheter som verkar inom viktiga områden för en ökad&lt;br&gt;ekologisk hållbarhet. Dessa är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket, Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Svenska Kraft-&lt;br&gt;nätet, Energiverket, Vattenfall, Boverket, NUTEK, Fiskeriverket, Jord-&lt;br&gt;bruksverket, Skogsstyrelsen, Sveriges Geologiska undersökning, Sveri-&lt;br&gt;ges Lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket, Konsumentverket, Livsme-&lt;br&gt;delsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmarknadsverket, Arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinsitutet, Riksförsäkringsverket, Socialsty-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsen, Skolverket, Försvarsmakten, Sida, Kommerskollegium, Finans-&lt;br&gt;inspektionen. Därutöver anser Miljövårdsberedningen att alla länsstyrel-&lt;br&gt;ser skall ges ett särskilt ansvar eftersom de på regional nivå har sitt upp-&lt;br&gt;drag inom de flesta områden. Ansvarsmyndighetema bör avrapportera i&lt;br&gt;den årliga resultatredovisningen. Styrning bör ske dels genom en precise-&lt;br&gt;ring av ansvaret i myndighetsinstruktionen och dels genom reglerings-&lt;br&gt;breven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delbetänkandet har ej varit ute på formell remiss. Betänkandet har&lt;br&gt;dock skickats ut till hundratalet instanser och en hearing har avhållits.&lt;br&gt;Synpunkter från hearingen är ännu ej sammanställda. Ett fatal instanser&lt;br&gt;har också kommit in med skriftliga svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets rapport 4463 Aktionsplan för biologisk&lt;br&gt;mångfald avseende Miljövårdsberedningens delbe-&lt;br&gt;tänkande SOU 1997:145 Förvalta med miljöansvar -&lt;br&gt;Statsförvaltningens arbete för ekologisk hållbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, SIDA, Försvarsmakten, Fortifika-&lt;br&gt;tionsverket, Försvarets Materielverk, Kustbevakningen, Överstyrelsen&lt;br&gt;för civil beredskap, Statens Räddningsverk, Försvarets forskningsanstalt,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Banverket, Vägverket, Statens väg-&lt;br&gt;och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikationsforsknings-&lt;br&gt;beredningen (KFB), Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Statskontoret, Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån (SCB),&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Arbetsgivarverket, Statens&lt;br&gt;skolverk, Högskoleverket, Forskningsrådsnämnden, Stockholms univer-&lt;br&gt;sitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Chalmers Tekniska hög-&lt;br&gt;skola, Institutet för framtidsstudier, Statens jordbruksverk, Statens Livs-&lt;br&gt;medelsverk, Fiskeriverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR),&lt;br&gt;Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen (AMS), Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen,&lt;br&gt;Rådet för arbetslivsforskning, Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska&lt;br&gt;Riksmuséet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges&lt;br&gt;geologiska undersökning (SGU), Skogsstyrelsen, Svenska Kraftnät,&lt;br&gt;Vattenfall, Kommerskollegium, Boverket, Byggforskningsrådet Lant-&lt;br&gt;mäteriverket, Konsumentverket, Ungdomsstyrelsen, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Söder-&lt;br&gt;manlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jön-&lt;br&gt;köpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen Göteborg och&lt;br&gt;Bohuslän Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävle-&lt;br&gt;borgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens&lt;br&gt;Strålskyddsinstitut, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL),&lt;br&gt;Avfallsforskningsnämnden, Byggsektorns Kretsloppsråd, Vetenskapliga&lt;br&gt;rådet för biologisk mångfald, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Sverige Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Lant-&lt;br&gt;brukarnas Riksförbund, Fältbiologerna, Greenpeace, Miljöförbundet,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen, Q2000, SIS Miljömärkning, Skogssällskapet,&lt;br&gt;Skogsägarnas Riksförbund, Studiefrämjandet, Sveriges Fastighetsägare-&lt;br&gt;förbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges livsmedelsindustri-&lt;br&gt;förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Miljöövervakningsutredningens &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;betänkande (SOU 1997:34) Övervakning av miljön &lt;sup&gt;Bllaga 15&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet dras två grundläggande slutsatser som har stor betydelse&lt;br&gt;för de överväganden och förslag som presenterats. Dels, att det är me-&lt;br&gt;ningsfullt att bedriva miljöövervakning på en annan nivå än den som&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslog år 1996 och dels, att det under alla omständig-&lt;br&gt;heter behövs ett nytt program för den framtid miljöövervakningen. Ut-&lt;br&gt;redningen har strävat efter att skapa utrymme för vissa av de nya ange-&lt;br&gt;lägna delar av miljöövervakningen som Naturvårdsverket pekat på..&lt;br&gt;Utredningen konstaterar att det krävs politisk prioritering för att omfatt-&lt;br&gt;ningen skall kunna öka till den volym Naturvårdsverket föreslagit. Efter-&lt;br&gt;som miljöövervakning är en långsiktig verksamhet är det mycket viktigt&lt;br&gt;att de finansiella förutsättningarna så långt som möjligt läggs fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya programmet måste utformas med utgångspunkt i de miljöpoli-&lt;br&gt;tiska målen samt tydligt formulerade kvalitetskrav och principer för&lt;br&gt;prioritering mellan olika delar. Det måste också anpassas till de nya&lt;br&gt;förutsättningarna, dvs de långsiktiga ekonomiska ramarna, riktlinjerna&lt;br&gt;för miljöövervakningen samt till den kommande lagstiftningen om mil-&lt;br&gt;jökvalitetsnormer och EG-direktiv om miljökvalitet. Nedan förtecknas&lt;br&gt;och kommenteras i korthet utredningens olika förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inriktning och omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har granskat följande övergripande mål som anges i mil-&lt;br&gt;jöproposition 1990/91:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen ska gör det möjligt att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beskriva tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bedöma hotbilder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera olika utsläppskällors nationella och internationella påver-&lt;br&gt;kan på miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ämna underlag för åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följa upp beslutade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen bör inriktas mot de nya miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen är inget självändamål, utan ett medel i det samla-&lt;br&gt;de miljöarbetet. Uppgiften är bl.a. att följa upp de mål som statsmakterna&lt;br&gt;har formulerat för utvecklingen i miljön. De skall göras tydligare och&lt;br&gt;enklare att följa upp. Den framtida miljöövervakningen bör därför inrik-&lt;br&gt;tas och utformas på ett sätt som gör att den fungerar som ett sådant in-&lt;br&gt;strument. Det är viktigt att det finns en helhetsbild av miljösituationen i&lt;br&gt;Sverige. Informationen från miljöövervakningen kan ge viktiga bidrag&lt;br&gt;till den bilden men det krävs också andra typer av information. Att samla&lt;br&gt;och sammanställa den information som behövs bör var en central del av&lt;br&gt;Naturvårdsverkets ansvar men inte för miljöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fald och Naturvårdsverket har tagit fram en plan för det framtida arbetet. Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Även den hälsorelaterade miljöövervakningen kan behöva ses över och Bilaga 15&lt;br&gt;utvecklas för att följa upp det handlingsprogram som redovisats i Miljö-&lt;br&gt;hälsoutredningens betänkande, SOU 1996:124.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Strukturen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till en ny regional organisation med ökat ansvar bör ut-&lt;br&gt;vecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har analyserat förutsättningarna för en samordning mellan&lt;br&gt;den regionala och den nationella miljöövervakningen i syfte att effektivi-&lt;br&gt;sera verksamheten. Utgångspunkten har varit att det också i framtiden&lt;br&gt;ska finnas en nationell och regional miljöövervakning som delvis har&lt;br&gt;olika syften. Utredaren bedömer att den nuvarande rollfördelningen ger&lt;br&gt;små ytterligare samordningsvinster. Tre olika modeller har prövats. Dels&lt;br&gt;successiva vardagsrationaliseringar genom att Naturvårdsverket exem-&lt;br&gt;pelvis fortsätter utveckla sin ”Handbok för miljöövervakning”, dels&lt;br&gt;koncentration av miljöövervakningen till Naturvårdsverket och dels&lt;br&gt;genom att ge den regionala organisationen för miljöövervakningen ett&lt;br&gt;större ansvar för att genomföra den nationella övervakningen. En förut-&lt;br&gt;sättning för den senast nämnda modellen är enligt utredningen att det&lt;br&gt;skapas regionala organ för miljöövervakningen som har större resurser än&lt;br&gt;de nuvarande länsstyrelserna. En sådan organisation måste omfatta flera&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det senast nämnda förslaget värt att utveckla. En&lt;br&gt;avgörande fråga är om det i framtiden under alla omständigheter kommer&lt;br&gt;att finnas regionala organ som skulle kunna ta ansvar för den regionala&lt;br&gt;miljöövervakningen. Utredningen tar emellertid inte ställning till idén,&lt;br&gt;bl.a. med anledning av den under utredningstiden pågående utredningen&lt;br&gt;om avrinningsområden (M 1996:03) som har betydelse miljöövervak-&lt;br&gt;ningsorganisationen i sin helhet. Utgångspunkten för det administrativa&lt;br&gt;systemet ska bl.a. vara införandet av miljökvalitetsnormer i den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen och ett ramdirektiv för vatten inom EU (Se närmare härom&lt;br&gt;i kap 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Finansiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delar av miljöövervakningen bör intressent finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har undersökt förutsättningarna för att tillämpa intressant&lt;br&gt;finansiering av miljöövervakningen. I detta sammanhang kan det vara ett&lt;br&gt;uttryck för ett sektorsansvar på myndighetsnivå. Det årliga ekonomiska&lt;br&gt;utrymmet bedöms uppgå till 10 miljoner kronor. Det kan bestå antingen&lt;br&gt;via direkta ekonomiska bidrag eller genom att utföra olika tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens idé är att Naturvårdsverket tecknar avtal med olika myn-&lt;br&gt;digheter/intressenter om att de under en bestämd tid ska bidra till de delar&lt;br&gt;av miljöövervakningen som ger information av det slag som myndighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om att miljöövervakningen ska analysera olika utsläppskällors&lt;br&gt;miljöpåverkan bör strykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens skäl är att målet skiljer sig från de övriga målen på så&lt;br&gt;sätt att det krävs sådan forsknings- och utredningsverksamhet för att&lt;br&gt;uppfylla det som inte har något direkt samband med miljöövervakning-&lt;br&gt;ens övriga uppgifter. Utredningen vill dock betona att uppgiften är viktig&lt;br&gt;i andra delar av de samlade miljöarbetet och att Naturvårdsverket har ett&lt;br&gt;ansvar för att den utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Jordbrukets recipientkontroll” bör inte ingå i miljöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens skäl är att i det miljöövervakningsprogram som finansie-&lt;br&gt;ras med statliga anslag och nu är föremål för denna utredning inte ingår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. k. recipientkontroll. Den skiljer sig i princip inte från den recipientkon-&lt;br&gt;troll som finns för andra verksamheter och bör därför betalas av jord-&lt;br&gt;bruksnäringen såsom andra näringar betalar för sin recipientkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakningen bör avgränsas tydligare mot forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens anser det viktigt att forskningen inte styr utformningen&lt;br&gt;och inriktningen av de olika miljöövervakningsprogrammen. Miljööver-&lt;br&gt;vakningen ska genomföras med utgångspunkt i beställarnas, dvs. riksda-&lt;br&gt;gens och regeringens mål, kvalitetskrav etc. vilka åtminstone delvis&lt;br&gt;skiljer sig från dem som gäller för forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtaganden mot internationella organ måste samordnas bättre med mil-&lt;br&gt;jöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att samråd bör ske med Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Miljöövervakningsnämnden innan några nya åtaganden görs om rappor-&lt;br&gt;tering till internationella organ. När förutsättningar finns så bör den&lt;br&gt;svenska miljöövervakningen anpassas till den som görs i andra länder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. när det gäller metoder och inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetskraven bör uttryckas tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt enligt utredningen att informationen har rätt kvalitet, dvs&lt;br&gt;varken för låg eller för hög. Parterna måste vara överens om att kraven är&lt;br&gt;realistiska i förhållande till de resurser som satsas på miljöövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöövervakning av biologisk mångfald bör prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att den biologiska mångfalden är ett centralt mål för&lt;br&gt;miljöpolitiken och bör prioriteras i det framtida miljöövervakningspro-&lt;br&gt;grammet. Sverige har anslutit sig till konventionen om biologisk mång-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tema har nytta av i sin verksamhet, t.ex. for att kunna ta sitt sektor-&lt;br&gt;sansvar för miljön. Det gäller bl.a. Skogsstyrelsen, Jordbruksverket,&lt;br&gt;fiskeristyrelsen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och de olika trafik-&lt;br&gt;verken. Den verksamhet som det handlar om måste ingå i det program&lt;br&gt;som Naturvårdsverket och Miljöövervakningsnämnden utformar med&lt;br&gt;utgångspunkt i målen for verksamheten. Intressenterna bör få utse repre-&lt;br&gt;sentanter i miljöövervakningsnämnden om de inte redan är representera-&lt;br&gt;de där. Som stöd för myndigheternas beslut anser utredaren det vore&lt;br&gt;värdefullt att precisera ansvaret i instruktioner eller i regleringsbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bör ta ut självkostnader för informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer att intäkter på 1 miljon kronor per år kan skapas&lt;br&gt;på sikt genom att ta ut ersättning för information av bl.a. de som inte&lt;br&gt;själva bidrar till den.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Effektivisering och minskning av kostnaderna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bör så långt som möjlig ta vara på möjligheterna att&lt;br&gt;effektivisera verksamheten och minska kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen uppskattar att de årliga kostnaderna for det nuvarande&lt;br&gt;programmet kan minskas med omkring 5 miljoner kronor genom att&lt;br&gt;minska intervallen mellan återkommande mätningar, ha färre mätstatio-&lt;br&gt;ner och se över de variabler som mäts. Vidare anser utredningen att&lt;br&gt;stödet till uppbyggnaden av Miljödatacentrumet i Kiruna med 3 miljoner&lt;br&gt;kronor per år under 5 år skall åtföljas av motprestationskrav i form av&lt;br&gt;miljöövervakningsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ekonomi och organisation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar bl.a. att det behövs ett forum for utforama inom&lt;br&gt;vilket resultat och metoder inom miljöövervakningsprogrammen kan&lt;br&gt;diskuteras ur ett professionellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Miljö- &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:145&lt;br&gt;övervakningsutredningens betänkande (SOU &lt;sup&gt;Bllaga 16&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;1997:34) Övervakning av miljön&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinsti-&lt;br&gt;tutet, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut,&lt;br&gt;Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydro-&lt;br&gt;logiska institut, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsver-&lt;br&gt;ket, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Gö-&lt;br&gt;teborgs universitet, Umeå universitet, Statens jordbruksverk, Fiskeriver-&lt;br&gt;ket, Sveriges lantbruksuniversitet, Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Sveriges geologiska undersökning, Skogsstyrelsen, Styrelsen för ackre-&lt;br&gt;ditering och teknisk kontroll, samtliga länsstyrelser, Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk, Kemikalieinspektionen, Lantmäteriverket, Institutet för Vatten- och&lt;br&gt;Luftvårdsforskning, Stockholm stad, Miljöförvaltningen, Mönsterås&lt;br&gt;kommun, Miljöförvaltningen, Malmö stad, Miljöförvaltningen, Varbergs&lt;br&gt;kommun, Miljökontoret, Göteborgs kommun, Miljöförvaltningen, Väs-&lt;br&gt;terås kommun, Miljöförvaltningen, Örnsköldsvik kommun, Miljökonto-&lt;br&gt;ret Kiruna kommun, Miljöförvaltningen, Stockholms läns landsting,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Föreningen Skogsindustrierna, Tjänstemännens Centralor-&lt;br&gt;ganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige, Kemikontoret, Standardiseringen i Sverige, Svensk&lt;br&gt;Industriförening, Greenpeace Sverige, Naturskyddsföreningen, Världs-&lt;br&gt;naturfonden, Q2000, Kommunförbundet Stockholm län, Naturhistoriska&lt;br&gt;riksmuseet, Göteborgsregionens Luftvårdsprogram, Umeå kommun,&lt;br&gt;Kungliga vetenskapsakademien, Göta älvs vattenvårdsförbund, Vättem-&lt;br&gt;vårdsförbundet Åtgärdsgrupp Vänern, Skogsägarna, Livsmedelsverket,&lt;br&gt;Gryts skärgårdsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kretsloppsdelegationens rapport &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;1997:14 Strategi för kretsloppsanpassade material och &lt;sup&gt;Bllaga 17&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;varor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ekosystemen kommer att utsättas för stora påfrestningar i framtiden,&lt;br&gt;bland annat på grund av en snabb befolkningsökning på jorden och väx-&lt;br&gt;ande ekonomier i befolkningsrika regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningar visar att omkring en halv miljard människor skulle kunna&lt;br&gt;leva långsiktigt hållbart på dagens genomsnittliga levnadsnivå i industri-&lt;br&gt;länderna, givet dagens teknik. I dag lever drygt en miljard människor&lt;br&gt;med hög materiell levnadsstandard och ytterligare fyra-fem miljarder&lt;br&gt;strävar efter den. Om ytterligare 40-50 år beräknas befolkningen ha&lt;br&gt;fördubblats. För att klara utvecklingen krävs helt nya lösningar för att&lt;br&gt;tillfredsställa våra behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att kretsloppsanpassa varor och material ska fokuseras på&lt;br&gt;att minska miljöpåverkan från materialanvändningen. Miljöbelastning&lt;br&gt;uppstår när råvaror utvinns, när material, komponenter och färdiga pro-&lt;br&gt;dukter framställs, när produkterna används och när de hanteras efter&lt;br&gt;användningen och vid transporter i alla dessa led. Genom att byta från&lt;br&gt;skadliga till mindre skadliga material och genom att återanvända varor&lt;br&gt;och komponenter och återvinna material kan vi minska miljöbelastning-&lt;br&gt;en. Det kommer att krävas effektiviseringar och utsläppsbegränsningar i&lt;br&gt;alla led. Långlivade och uppgraderbara produkter som är material- och&lt;br&gt;energisnåla behöver utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer också att krävas ett helt nytt tänkande med innovativa&lt;br&gt;lösningar och tekniksprång för att klara våra framtida behov av varor. Ut-&lt;br&gt;maningen är att hitta sådana lösningar med i storleksordningen en tiondel&lt;br&gt;av dagens resursåtgång i industriländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsarbetet innebär stora förändringar. Användningen av fossila&lt;br&gt;material behöver minska drastiskt och helst ska dessa inte användas alls&lt;br&gt;som bränslen. Alla metaller bör föras i så slutna kretslopp som möjligt,&lt;br&gt;vilket innebär att nytillförseln av metaller på sikt kan minska betydligt.&lt;br&gt;Användningen av mycket giftiga metaller och långlivade naturfrämman-&lt;br&gt;de kemiska föreningar bör upphöra. Uttagen av naturgrus bör också&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biomassa, mark och vatten måste användas så att den biologiska&lt;br&gt;mångfalden inte utarmas och så att återväxten och vattnets tillgänglighet&lt;br&gt;och kvalitet garanteras. Fosfor och andra näringsämnen måste återföras&lt;br&gt;till jordarna. Solenergi, vatten och biomassa kommer att vara samhällets&lt;br&gt;nyckelresurser i framtiden. Kretsloppsdelegationens vision är att denna&lt;br&gt;omställning kan klaras på en till två generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuområden som ger stor miljöbelastning och som är strategiska bör&lt;br&gt;prioriteras. Hit hör byggnader, livsmedel, transporter och elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter. Delegationen har tidigare lämnat förslag till&lt;br&gt;regeringen om producentansvar för uttjänta bilar och däck, elektronik och&lt;br&gt;för byggsektorn. I denna rapport analyseras hur producentansvaret inom&lt;br&gt;dessa områden bör utvecklas bland annat för att omfatta också miljöbe-&lt;br&gt;lastning under användningen. Delegationen ställer upp mål för produkt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingen på medellång sikt. Bland annat bör nya bilar inte dra mer än Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;0,2 liter drivmedel per mil och kunna köras på biobränsle. Ett annat Bilaga 17&lt;br&gt;exempel är att energianvändningen för uppvärmning i nya hus bör mins-&lt;br&gt;ka med 80 procent jämfört med 1990-talets nya hus. Målen föreslås&lt;br&gt;utgöra utgångspunkt för överläggningar med berörda företag. Överlägg-&lt;br&gt;ningarna ska syfta till att ta fram handlingsplaner för att nå de mål som&lt;br&gt;delegationen satt upp på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringsprocessen kommer att kräva ett brett och målmedvetet ar-&lt;br&gt;bete med många inblandade aktörer och ett stort antal verktyg och styr-&lt;br&gt;medel. Den politiska ledningen i landet och i kommuner och landsting&lt;br&gt;måste ta initiativ till omställningen och ange ramar och riktlinjer. De har&lt;br&gt;också ansvar för många av de infrastruktursystem som måste förändras.&lt;br&gt;Producenterna har ett huvudansvar för att förändra produkterna och&lt;br&gt;materialanvändningen men det är då också viktigt att konsumenterna&lt;br&gt;efterfrågar sådana varor. Myndigheter och forskare behöver mobiliseras&lt;br&gt;för omställningen. Lokala initiativ och Agenda 21-arbetet är en viktig del&lt;br&gt;av processen. Dialog och samarbete är centralt. En internationell utveck-&lt;br&gt;ling i riktning mot hållbar utveckling är nödvändig för att lyckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår att regeringen tar initiativ till att ut-&lt;br&gt;veckla EUs inre marknad till ett medel för att nå hållbar utveckling. Det&lt;br&gt;närmaste steget är en kretsloppsanpassning av varuflödena, vilket bör bli&lt;br&gt;en huvudfråga vid nästa regeringskonferens. En vitbok bör utarbetas.&lt;br&gt;Sverige bör ha en plan för detta arbete framme till år 2001 då Sverige blir&lt;br&gt;ordförandeland i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen överväger vidare ett generellt producentansvar, som in-&lt;br&gt;nebär övergripande krav på att varor ska vara långlivade, uppgraderbara&lt;br&gt;och så långt möjligt kretsloppsanpassade liksom krav på att den som&lt;br&gt;introducerar en produkt på marknaden ska veta vad den innehåller och&lt;br&gt;vilka miljökonsekvenser den kan fa. Regeringen bör fa möjlighet att&lt;br&gt;förordna om miljövarudeklarationer för angelägna produktgrupper. Kon-&lt;br&gt;trollavgifter för den som lämnar felaktiga uppgifter övervägs. En återta-&lt;br&gt;gandeplikt som kan tillämpas generellt övervägs också. Delegationen ska&lt;br&gt;enligt tilläggsdirektiv från regeringen ta fram konkreta lagförslag före&lt;br&gt;1997 års utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra restprodukthanteringen föreslås att näringslivet tar&lt;br&gt;fram en lista på 100-200 med bred funktionalitet, liten miljörisk och bra&lt;br&gt;egenskaper för återvinning. Restprodukter bör hanteras i effektiv konkur-&lt;br&gt;rens. Återanvändning och materialåtervinning bör öka successivt och på&lt;br&gt;sikt i stort sett helt ersätta alternativen deponering och förbränning av&lt;br&gt;blandat avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningar och rundabordssamtal, utbildning och en miljöanpas-&lt;br&gt;sad offentlig upphandling är viktiga instrument för att driva omställning-&lt;br&gt;en. Miljöskatterna på fossila bränslen bör höjas successivt och förslag till&lt;br&gt;råvaruavgifter utvecklas och drivas internationellt. Miljöklassindelning&lt;br&gt;bör utvecklas för ytterligare produktgrupper, t.ex. däck. Skattereglerna&lt;br&gt;bör ses över med avseende på oönskade effekter på ett miljöanpassat&lt;br&gt;beteende. Statliga bidrag och lån bör systematiskt ses över och kopplas&lt;br&gt;till miljövillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att utveckla instrument for uppföljning, t.ex. indi- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;katorer för hållbar utveckling. Myndighetsstrukturen bör ses över och Bilaga 17&lt;br&gt;anpassas till den nya miljöpolitiken med fokus på material och varor.&lt;br&gt;Tillsynen behöver skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås ett femårigt program för att utveckla hållbar teknik.&lt;br&gt;Delegationen stödjer också tankarna på ett investeringsprogram för om-&lt;br&gt;ställning till en ekologiskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Krets- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport 1997:14 Strategi för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 18&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;kretsloppsanpassade material och varor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Post och Telestyrelsen, Vägverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Nämnden&lt;br&gt;för offentlig upphandling, Lunds universitet, Högskolan i Luleå Han-&lt;br&gt;delshögskolan i Stockholm, Chalmers Tekniska Högskola, Jordbruksver-&lt;br&gt;ket, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Arbetslivs-institutet, Arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen (ASS), Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Boverket, Bygg-&lt;br&gt;forskningsrådet, Institutet för Verkstadsteknisk forskning (IVF), Jem-&lt;br&gt;kontoret, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länssty-&lt;br&gt;relsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Västerbottens län, Statens naturvårdsverk (SNV), Konces-&lt;br&gt;sionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen (Kemi), Institutet&lt;br&gt;för vatten och luftvårdsforskning (IVL), Sollentuna kommun, Stock-&lt;br&gt;holms kommun, Olofströms kommun, Helsingborgs kommun, Malmö&lt;br&gt;kommun, Göteborgs kommun, Borås kommun, Luleå kommun, Beije-&lt;br&gt;rinstitutet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet&lt;br&gt;(KF), Svenska Fjärrvärmeföreningen, Föreningen Skogsindustrierna,&lt;br&gt;Svenska Petroleum Institutet, Arkitekt- och Ingenjörsföretagen med&lt;br&gt;Arkitektförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sveri-&lt;br&gt;ge (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Asea Brown Boveri&lt;br&gt;(ABB), Bilindustriföreningen, Boliden Mineral AB, Byggherreförening-&lt;br&gt;en, Byggsektorns kretsloppsråd, Dagab AB, Electrolux, Elektronik För-&lt;br&gt;bundet Svenska, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Föreningen Sve-&lt;br&gt;riges Plastfabrikanter, Företagarnas riksorganisation, Gotthard-Ragnsells&lt;br&gt;Elektronikåtervinning AB, Greenpeace, HSB:s Riksförbund, Hyres-&lt;br&gt;gästernas riksförbund, ICA förbundet, Kemikontoret, Lantbrukarnas riks-&lt;br&gt;förbund (LRF), Miljöförbundet, Miljörådet för elektriska och elektronis-&lt;br&gt;ka produkter (MEEP), Mo och Domsjö AB, MobilteleLeverantörema&lt;br&gt;(MTL), Näringslivets Förpackningsråd (NFR), Perstorp AB, Plast- och&lt;br&gt;Kemibranschema, Ragn-Sells AB, Stena Metall AB, Svensk Industri-&lt;br&gt;förening (Sinf), Svensk Plaståtervinning AB, Svenska Arkitekters Riks-&lt;br&gt;förbund, Svenska Järn och Metallskrothandlareföreningen, Svenska&lt;br&gt;Bioenergiföreningen, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska IT-&lt;br&gt;företagens organisation (SITO), Svenska Renhållningsverks-Föreningen&lt;br&gt;(RVF), Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag&lt;br&gt;(SABO), Sveriges Ekokommuners Förening (SEKOM), Sveriges Fastig-&lt;br&gt;hetsägareförbund, Sveriges Verkstadsindustrier, Umeå Energi AB, Vat-&lt;br&gt;ten och Avloppsverksföreningen (VAV), Villaägarnas riksförbund, WMI&lt;br&gt;Sellbergs AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av rapporten Växande råvaror SOU&lt;br&gt;1994:113&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Drivkrafter bakom utvecklingen av förnyelsebara råvaror&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal faktorer har varit drivande bakom de senaste årens markant&lt;br&gt;ökande intresse i hela västvärlden för användande av förnyelsebara råva-&lt;br&gt;ror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett starkt miljöengagemang i samhället har påskyndat utvecklingen av&lt;br&gt;nya produktionsmetoder, material och produkter i strävan att lösa miljö-&lt;br&gt;och avfallsproblemen. De biologiskt baserade råvarornas fömyelsebarhet&lt;br&gt;och koldioxidneutralitet innebär möjligheter till en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Många produkter baserade på förnyelsebara råvaror är ocskå&lt;br&gt;biologiskt nedbrytbara. Under förutsättning att avfallshanteringen utfor-&lt;br&gt;mas så att denna egenskap tas till vara kan biologiskt nedbrytbara pro-&lt;br&gt;dukter bidra till att minska avfallsberget. Utbyggnaden av kommunala&lt;br&gt;komposteringssystem kan därför komma att bli en viktig drivkraft för&lt;br&gt;industriella FoU-satsningar inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedel produceras i överskott i västvärlden. Förhoppningar finns&lt;br&gt;därför att delar av överskottsarealen skall kunna användas för produktion&lt;br&gt;av förnyelsebara råvaror för tekniska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtagandet av ett europeiskt miljömärkningssystem kan också&lt;br&gt;komma att gynna produkter baserade på förnyelsebara råvaror. Europa-&lt;br&gt;kommissionen har föreslagit att medlemsstaterna skall ansluta sig till ett&lt;br&gt;gemensamt miljömärkningssystem - eco labelling - för bästa miljöval. Ett&lt;br&gt;initialt hinder för produkter från förnyelsebara råvaror kan dock vara att&lt;br&gt;såväl standarder som olika mätmetoder för miljöegenskaper och teknisk&lt;br&gt;prestanda ännu saknas. Existerande standarder för petroleumbaserade&lt;br&gt;alternativ är inte överförbara på de biologiskt baserade produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Produkterna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Produkter baserade på förnyelsebara råvaror kan bara ta stora marknads-&lt;br&gt;andelar om de uppfyller konsumenters och producenters högt ställda krav&lt;br&gt;på funktion och pris. Eftersom råvarorna är naturliga produkter, som&lt;br&gt;stärkelse, växtfibrer och vegetabiliska oljor, innebär det att dessas struk-&lt;br&gt;tur och sammansättning är given. Råvarorna måste därför på olika sätt&lt;br&gt;modifieras för att uppfylla de olika krav som ställs på produktkompo-&lt;br&gt;nenter. Modifieringen kan utföras med hjälp av växtförädling eller med&lt;br&gt;hjälp av biotekniska metoder, men vanligare blir sannolikt genom orga-&lt;br&gt;nisk- eller enzymatisk syntes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om råvaran skall ingå i industriell produktion krävs även ökad kun-&lt;br&gt;skap om processtekniska egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl i Sverige som internationellt pågår forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;verksamhet i direkt syfte att utveckla produkter baserade på förnyelseba-&lt;br&gt;ra råvaror för olika tillämpningar. Vid kommersialisering är de generella&lt;br&gt;problemen dels att produkterna i många fall ännu inte tekniskt kan kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kurrera fullt ut med konventionellt framställda alternativ, dels att de&lt;br&gt;nästan undantagslöst är dyrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Papper och pappersprodukter är för närvarande de överlägset största&lt;br&gt;materialgrupperna som baseras på förnyelsebar råvara. Utredningen har&lt;br&gt;dock koncentrerat sitt arbete till nya produkter baserade på förnyelsebar&lt;br&gt;råvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på nya produktgrupper som kommit ut på marknaden är pro-&lt;br&gt;dukter baserade på vegetabilisk olja, t.ex. smörjmedel, och produkter&lt;br&gt;baserade på stärkelse, t.ex. plastsubstitut. För ett stort antal mineralolje-&lt;br&gt;baserade smörjmedel finns idag tekniskt likvärdiga - och miljömässigt&lt;br&gt;överlägsna - vegatabiliska alternativ. De s.k. stärkelseplastema bestod&lt;br&gt;initialt huvudsakligen av mineraloljebaserade komponenter. Dessa rönte&lt;br&gt;dock en tillbakagång sedan det stod klart att den förmenta biologiska&lt;br&gt;nedbrytbarheten endast bestod i att plasten fragmentiserades. Nya bio-&lt;br&gt;nedbrytbara plaster, som nästan fullständigt består av förnyelsebara&lt;br&gt;råvara, börjar dock nu komma ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningen förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag syftar till att åstadkomma såväl kortsiktiga som&lt;br&gt;långsiktiga resultat. Avgörande för en framgångrik introduktion av för-&lt;br&gt;nyelsebara råvaror och produkter är att en helhetssyn utgör basen för&lt;br&gt;statens agerande inom området. Utredningen föreslår därför ett antal&lt;br&gt;åtgärder vars samlade effekt stimulerar utveckling och kommersialisering&lt;br&gt;av produkter baserade på förnyelsebara råvaror. Dessa åtgärder kan in-&lt;br&gt;delas i fyra huvudgrupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Avgifter på miljömässigt negativa produkter. Denna åtgärd möjliggör&lt;br&gt;en snabbare marknadsintroduktion av alternativa produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Framtagande av miljöstandarder för önskade produkter, samt utveckling&lt;br&gt;av mätmetoder, för att möjliggöra jämförelser mellan produkter baserade&lt;br&gt;på traditionella respektive förnyelsebara råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En tvärvetenskaplig och industrirelaterad forskningssatsning inom&lt;br&gt;området vid svenska universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En statlig satsning på stöd till prototyp- och demonstrationsanläggning-&lt;br&gt;ar, vilket skapar förutsättningar för en kommersialisering av forsknings-&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Petroleumbaserade smörjmedel har dokumenterat negativa miljöeffekter.&lt;br&gt;För flera produktgrupper bland smöijmedeln finns idag tekniskt fullgoda&lt;br&gt;alternativ. Utredningen har diskuteratinförandet av ett producentansvar&lt;br&gt;för mineraloljebaserade smörjmedel men har funnit att detta inte skulle&lt;br&gt;öka intresset för utveckling av vegetabiliskt baserade smörjmedel. Utred-&lt;br&gt;ningen har också övervägt att belägga vissa mineraloljebaserade smörj-&lt;br&gt;medel med förbud men men funnit att ett system med avgift ger motsva-&lt;br&gt;rande effekt men innebär men innebär större flexibilitet för marknadens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktörer. Utredningen föreslår därför att mineraloljebaserade smörjmedel Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;beläggs med en avgift om 5 kronor per liter. I avsikt att stimulera insam- Bilaga 19&lt;br&gt;ling av förorenade smörjmedel föreslår utredningen införandet av en&lt;br&gt;restitution (återbetalning av avgiftsmedel) for dessa. Ett sådant förfaran-&lt;br&gt;de skulle sannolikt öka insamlingsgraden, vilket är angeläget från mil-&lt;br&gt;jösynpunkt, men är förenat med vissa adminsitrastiva problem. Formerna&lt;br&gt;for ett restitutionssystem bör därför närmare utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på standarder for miljöanpassade produkter är ett generellt pro-&lt;br&gt;blem inom området. Till utredningen har famfor allt bristen på standarder&lt;br&gt;för vegetabiliska smörjmedel och hyrauloljor återkommande anförts som&lt;br&gt;ett avgörande hinder for en expansion på marknaden. Avsaknaden av&lt;br&gt;tekniska standarder har bl.a. lett till att maskintillverkare lämnar inga&lt;br&gt;eller korta garantier om maskinerna körs med vegetabiliska alternativ.&lt;br&gt;Utredningen anser att det är avgörande för konkurrensförmågan for pro-&lt;br&gt;dukter baserade på förnyelsebara råvaror att miljömässiga och tekniska&lt;br&gt;standarder utarbetas. Utredningen föreslår därför att delar av de medel&lt;br&gt;som genereras av den ovan föreslgna avgiften på mineraloljebaserade&lt;br&gt;smörjmedel avsätts till miljörelaterad standardisering. Medel bör också&lt;br&gt;avsättas för uppbyggnad av de tekniska resurser som krävs for faststäl-&lt;br&gt;lande av tekniska och miljömässiga prestanda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommersiell utveckling av förnyelsebara råvaror förutsätter en&lt;br&gt;långsiktig och storskalig forskningssatsning över ämnesgränser och&lt;br&gt;mellan industrin och den akademiska världen. Regeringen har i andra&lt;br&gt;sammanhang vidtagit åtgärder för att stimulera till samverkan mellan&lt;br&gt;industrin och den akademiska forskningen. Exempel på fruktbara initiativ&lt;br&gt;är industridoktorander, forskarskolor och teknikbrostiftelsema. Dessa&lt;br&gt;system måste dock utvecklas vidare for att leda till den kontinuerliga och&lt;br&gt;aktiva samverkan som eftersträvas. Utredningen bedömer, liksom t.ex.&lt;br&gt;NUTEK (Närings- och teknikutvecklingsverket), att en slagkraftig forsk-&lt;br&gt;ningssatsning inom området förnyelsebara råvaror förutsätter statliga&lt;br&gt;forskningsanslag om 50 miljoner kronor per år under 10 -15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från utredningens sida finns en klar uppfattning att kapitalförsörjning&lt;br&gt;är en begränsande faktor for kommersialisering av forskningen inom&lt;br&gt;området förnyelsebara råvaror. I bl.a. Tyskland och USA har anslagits&lt;br&gt;betydande statliga medel till stöd for initiala kommersiella satsningar&lt;br&gt;inom området. Delar av det överskott som genereras av den av utred-&lt;br&gt;ningen föreslagna avgiften på mineraloljebaserade smörjmedel bör av-&lt;br&gt;sättas for finansiering av prototyp- och demonstrationsanläggningar för&lt;br&gt;produkter baserade på förnyelsebara råvaror. Utredningen uppskattar&lt;br&gt;behovet av statligt kapitaltillskott till 100 miljoner kronor per år under&lt;br&gt;fem år, och anser att de statliga medlen bör utgöra upp till 40% av finan-&lt;br&gt;sieringen för det enskilda projektet, medan medverkande företag bidrar&lt;br&gt;med resterande kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har beaktat en rad produktgrupper for vilka det idag finns&lt;br&gt;vegtabiliska och miljömässigt bättre alternativ. Detta gäller t.ex. mjuk-&lt;br&gt;ningsmedel i plaster, tryckfarger, färger och lacker, vaskmedel, tvätt- och&lt;br&gt;rengöringsmedel, bilvårdsmedel, isolermaterial, organiska lösningsmedel&lt;br&gt;och plaster. Utredningens bedömning är att det är motiverat att flera av&lt;br&gt;av dessa produktgrupper närmare utreds med avseende på miljömässiga , &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tekniska och ekonomiska möjligheter till, och konsekvenser av, en ökad&lt;br&gt;användning i Sverige. Utredningen föreslår vidare att, vid offentlig upp-&lt;br&gt;handling av tryckeriarbeten, prioriteras ett utnyttjande av vegetabiliska&lt;br&gt;tryckfarger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Biorå- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;varuutredningens betänkande SOU 1994:113 Växan- &lt;sup&gt;Bllaga20&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;de råvaror&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Försvarets materielverk, Statskontoret, Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, Boverket, Kungliga Tekniska Högskolan, Chalmers Teknis-&lt;br&gt;ka Högskola, Jordbruksverket, Statens Maskinprovningar, Livsme-&lt;br&gt;delsverket, Skogsstyrelsen, Skogs- och Jordbrukets Forskningsråd, Sve-&lt;br&gt;riges Lantbruksuniversitet, NUTEK, Konkurrensverket, Skogsindustrins&lt;br&gt;Tekniska Forskningsinstitut, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Avfallsforskningsrådet, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikali-&lt;br&gt;einspektionen, Beij erinstitutet, Svenska Kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Industriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Värmeverksfö-&lt;br&gt;reningen, Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet, Akzo Nobel,&lt;br&gt;Hydro Plast AB, Kemikontoret, Sveriges Stärkelseproducenter, Standar-&lt;br&gt;diseringskommissionen i Sverige, MISTRA, Allmänna Standardise-&lt;br&gt;ringsgruppen, Svenska Bioenergiforeningen, Svenska Lantmännen,&lt;br&gt;Svenska vegetabilolje- och etanolbränsle institutet, Sveriges Färgfabri-&lt;br&gt;kanters Förening, Frö- och oljeväxtodlama, AB Tetra, Branschföreningen&lt;br&gt;för industriell- och institutionell hygien, Swedisol, Partek Insulation AB&lt;br&gt;och Sveriges Gummiindustriförening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport 4748 &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;Har producenterna nått målen? &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 21&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De flesta målen har klarats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenterna har i stort sett klarat de återvinningsmål som har satts upp&lt;br&gt;i förordningen om producentansvar för förpackningar. Uppföljningen&lt;br&gt;visar att materialbolagen administrerar återvinningen av huvuddelen av&lt;br&gt;de förpackningar som sätts på marknaden, undantaget retursystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla mål för förpackningar har uppnåtts förutom målet för återvinning&lt;br&gt;av förpackningar av aluminium och återanvändningen av vin &amp;amp; spritflas-&lt;br&gt;kor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller målet om materialutnyttjande av PET-flaskor uppnås. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket avser att inleda diskussionen med AB Svenska Returpack-&lt;br&gt;PET i syfte att föreslå åtgärder för att öka materialåtervinningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metallkretsen har till Naturvårdsverket kommit in med förslag på åt-&lt;br&gt;gärder för att öka insamlingen av aluminiumförpackningar. Att målet inte&lt;br&gt;har nåtts, anser Metallkretsen är att utbyggnaden av insamlingssystemet&lt;br&gt;försenats och att dessa förpackningar ofta inte sorteras ut eftersom de är&lt;br&gt;små och kladdiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vin &amp;amp; Sprit AB har aviserat att retursystemet för vin och spritflaskor&lt;br&gt;skall upphöra. Målet för år 1997 om återanvändning av sådana flaskor&lt;br&gt;uppnås inte. Vin &amp;amp; Sprit anser att orsaken beror på förändrade konsum-&lt;br&gt;tionsvanor och är en följd av att andelen returflaskor genom ökad import&lt;br&gt;har minskat. Naturvårdsverket kommer att ta kontakter med branschen&lt;br&gt;för att undersöka om det finns möjligheter för systemet att återuppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att insamlingen och omhändertagandet av re-&lt;br&gt;turpapper fungerar bra. Redan år 1996 var insamlingsgraden i närheten&lt;br&gt;av målet som skall uppnås år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att insamlingen och omhändertagandet av ut-&lt;br&gt;tjänta däck hittills har fungerat bra. Resultatet år 1996 visar på att 85 %&lt;br&gt;av däcken inte deponeras. Verket anser att nuvarande förordning bör&lt;br&gt;förtydligas så att en fortsatt hög insamlingsgrad stimuleras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ny lydelse i förordning 1994:1236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § ”1 denna förordning regleras producenters skyldigheter att ta hand om&lt;br&gt;uttjänta däck. Syftet är att de däck som tjänat ut efter den 30 september&lt;br&gt;1994 genom producenters försorg skall omhändertas på ett miljömässigt&lt;br&gt;godtagbart sätt. Vid nedanstående tidpunkter skall följande mängder&lt;br&gt;årligen omhändertas enligt andra stycket”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinningen och återanvändningen har ökat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets undersökning visar att alla utsorterade förpackningar&lt;br&gt;går till återanvändning eller materialåtervinning, med några fa undantag.&lt;br&gt;Från det att förordningarna infördes år 1994 och fram till idag har den&lt;br&gt;årliga materialåtervinningen ökat med 130 000 ton för förpackningar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med 10 000 ton för returpapper. Motsvarande siffra för däck är 10 000&lt;br&gt;ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del som i dag inte återanvänds eller materialåtervinns är en mindre&lt;br&gt;del av de hårda plastförpackningarna, som i stället går till förbränning,&lt;br&gt;samt som också förbränns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag sorteras inte mjukplast i alla kommuner, utan denna fraktion&lt;br&gt;läggs tillsammans med övrigt hushållsavfall. Denna hantering sker efter&lt;br&gt;en överenskommelse mellan Plastkretsen och de kommuner som har&lt;br&gt;tillgång till förbränning. Naturvårdsverket anser att en sådan hantering&lt;br&gt;har varit rimlig i ett uppbyggnadskede, men att det i längden inte kan&lt;br&gt;vara ett acceptabelt sätt att uppfylla kraven enligt förordningen om pro-&lt;br&gt;ducentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenternas insamlingssystem fungerar tillfredställande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att viktiga krav på producenternas insamlingsys-&lt;br&gt;tem är att systemen ger förutsättningar för en miljömässigt riktig hante-&lt;br&gt;ring av avfallet och att systemen är utformade så att sorteringen under-&lt;br&gt;lättas för avfallslämnama. Det är viktigt att återvinningstationema sam-&lt;br&gt;ordnas för alla materialslag så långt det är möjligt, så att hushållen på ett&lt;br&gt;enkelt sätt kan lämna sina sorterade tidningar och förpackningar. En&lt;br&gt;sådan samordning har ännu inte skett i tillräcklig omfattning. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket kommer att följa upp att en sådan samordning verkligen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialbolagen har byggt upp sin insamling från hushållen genom&lt;br&gt;återvinningstationer i motsvarande täthet och servicegrad som glasåter-&lt;br&gt;vinningen tidigare hade byggt upp. Naturvårdsverket anser att den ser-&lt;br&gt;vicegrad som nu byggs upp med ett heltäckande system i alla landets&lt;br&gt;kommuner måste anses som tillfredsställande i detta skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets undersökning visar att servicegraden (behållare per&lt;br&gt;1000 invånare) är högre i glesbygd än i storstadsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Önskemål om högre servicegrad (hämtning närmare bostäder) bör&lt;br&gt;kunna lösas i samråd med de entreprenörer som har materialbolagens&lt;br&gt;uppdrag att sköta insamlingen. Naturvårdsverket anser att det i dagsläget&lt;br&gt;är rimligt att en högre servicegrad bekostas av dem som önskar sådan&lt;br&gt;service. Hushållen kan spara kostnaden för en sådana hämtning genom&lt;br&gt;att själva göra en insats och lämna materialet vid en återvinningstation.&lt;br&gt;En utbyggd hämtning närmare bostäderna måste ske på ett miljömässigt&lt;br&gt;sätt så att inte transporterna ökar eller andra störningar uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med nedskräpning måste upphöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har uppmärksammat problem när det gäller skötsel av&lt;br&gt;återvinningsstationema som har resulterat i ökad nedskräpning. Ned-&lt;br&gt;skräpningen är enligt verket ett symptom på för låga tömningsfrekvenser,&lt;br&gt;bristande samordning av alla materialslag vid återvinningsstationen och&lt;br&gt;bristande information till hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedskräpningen är ett problem som kräver gemensamma ansträng-&lt;br&gt;ningar hos kommuner och producenter för att lösa. Naturvårdsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att ha en fortsatt dialog med materialbolagen for att få en upp-&lt;br&gt;fattning om skötseln av återvinningsstationema förbättras. Det är av&lt;br&gt;yttersta vikt att insamlingsplatsema för materialslagen är välskötta så att&lt;br&gt;inte förtroendet från allmänheten att delta i sorteringsarbetet rubbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheten är viktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att säkerheten vid återvinningstationema är&lt;br&gt;mycket viktig. Verket kommer att följa Haverikommissionens utredning&lt;br&gt;av den tragiska olyckan i Norberg. Verket avvaktar Haverikommissio-&lt;br&gt;nens utredning och föreslår därför i dagsläget inga åtgärder. Naturvårds-&lt;br&gt;verket ser positivt på att branschen tagit initiativ till åtgärder för att öka&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad lokal information behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att det är viktigt att informationen om källsorte-&lt;br&gt;ring får en ökad lokal anpassning och att den samordnas med kommu-&lt;br&gt;nernas information. Kommunerna har en viktig roll i källsorteringen av&lt;br&gt;hushållens övriga avfall och uppfattas fortfarande ofta som ansvariga för&lt;br&gt;all avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessutom viktigt för förtroendet för källsorteringen att allmän-&lt;br&gt;het och verksamheter får återkoppling av de resultat som arbetsinsatserna&lt;br&gt;lett till. Information om återvinningens resultat och vad som händer med&lt;br&gt;det insamlade materialet är ytterst viktig för att motivationen skall bibe-&lt;br&gt;hållas. Naturvårdsverket anser att det är positivt att Förpackningsinsam-&lt;br&gt;lingen har ökad sina insatser på lokalt anpassad information samt ökat&lt;br&gt;informationen till allmänhet och verksamheter om vad som sedan händer&lt;br&gt;med det insamlade materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet med kommunerna allt bättre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsgränserna mellan producenter och kommuner har klarnat. Men&lt;br&gt;det är fortfarande viktigt att göra ännu tydligare vilket ansvar kommu-&lt;br&gt;nerna har som tillsynsmyndigheter och hur samrådet med producenterna&lt;br&gt;skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik har framförts angående de krav som kommuner ställer vid ut-&lt;br&gt;placering av återvinningsstationer. Detta gäller exempelvis att frågan om&lt;br&gt;bygglov hanteras olika i olika kommuner. Naturvårdsverket anser att&lt;br&gt;föreslå ett obligatoriskt bygglov för återvinningsstationer bör införas&lt;br&gt;genom förtydligande i plan- och bygglagen (1987:10) men avvaktar med&lt;br&gt;lagförslag till Haverikommissionens utredningen slutförts. Denna utred-&lt;br&gt;ning utgör ett viktigt underlag till att bedöma om bygglov är en lämplig&lt;br&gt;reglering av säkerhetsfrågor för återvinningsstationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer information om tillsyn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att ökad information behövs till kommunerna om bilaga&lt;br&gt;hur fördelningen mellan centralt och lokalt tillsynsansvar över producent-&lt;br&gt;ansvaret fördelas. Dessutom behövs information om hur den lokal till-&lt;br&gt;synen över de producenter som inte tagit ett producentansvar kan bedri-&lt;br&gt;vas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket avser att i samråd med Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;informera kommunerna om hur tillsyn över producentansvaret kan bedri-&lt;br&gt;vas. En sådan insats kan genomföras under hösten 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser även att materialbolagens verksamhet bör reg-&lt;br&gt;leras i lagstiftningen. I annat fall blir tillsynsverktygen mot producenter-&lt;br&gt;na verkningslösa i de fall de inte uppfyller sitt ansvar, eftersom det inte&lt;br&gt;finns någon part att rikta sig mot. Naturvårdsverket föreslår därför en&lt;br&gt;förändring i dagens lagstiftning angående materialbolagens rättsliga&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ny paragraf i renhållningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 c § Den som helt eller delvis gentemot enskild producent åtar sig att&lt;br&gt;fullgöra producentens ansvar enligt föreskrift som meddelats med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 b § svarar vid sidan av producenten för att ställda krav uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad sortering måste ske genom miljöanpassade transporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket uppmärksammar behovet av ytterligare utredningar när&lt;br&gt;det gäller miljöanpassade transporter av varor och avfall. Här har pro-&lt;br&gt;ducenterna ett ansvar att när de handlar upp tjänster ställa miljökrav på&lt;br&gt;insamlingssättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar som innehåller farligt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar som innehåller eller har innehållit farliga ämnen kan&lt;br&gt;medföra risker i senare led vilket bör särskilt uppmärksammas. Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets kommande föreskrifter om förpackningar omfattar även&lt;br&gt;förpackningar som på grund av sitt innehåll kan innebära risker från&lt;br&gt;miljö- eller hälsoskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets rapport 4748 Har producenterna nått&lt;br&gt;målen?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Läkemedelsverket, Apoteksbolaget AB, Statens haverikommission,&lt;br&gt;Statskontoret, Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket&lt;br&gt;(RRV), Universitetet i Umeå, Chalmers tekniska högskola, Statens jord-&lt;br&gt;bruksverk, Statens livsmedelsverk (SLV), Sveriges lantbruksuniversitet&lt;br&gt;(SLU), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och teknikutvecklings-&lt;br&gt;verket (NUTEK), Konkurrensverket, Styrelsen för ackreditering och&lt;br&gt;teknisk kontroll (SWEDAC), SIS- Standardiseringskommissionen i&lt;br&gt;Sverige, Kommerskollegium, PACKFORSK- Institutet för förpackning&lt;br&gt;och distri-bution, Boverket, Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nen (Kemi), Sollentuna kommun, Växjö kommun, Nybro kommun,&lt;br&gt;Ovanåkers kommun, Arjeplogs kommun, Ingenjörsvetenskapsakademien&lt;br&gt;(IVA), Svenska Kommunförbundet, Stockholm Kommunförbund, Upp-&lt;br&gt;sala Kommunförbund, Södermanland Kommunförbund, Östergötland&lt;br&gt;Kommunförbund, Jönköping Kommunförbund, Kronoberg Kommunför-&lt;br&gt;bund, Kalmar Kommunförbund, Gotland Kommunförbund, Blekinge&lt;br&gt;Kommunförbund, Kristianstad Kommunförbund, Malmöhus Kommun-&lt;br&gt;förbund, Halland Kommunförbund, Göteborgs och Bohus Kommunför-&lt;br&gt;bund, Älvsborg Kommunförbund, Skaraborg Kommunförbund, Värm-&lt;br&gt;land Kommunförbund, Örebro Kommunförbund, Västmanland Kom-&lt;br&gt;munförbund, Kopparberg Kommunförbund, Gävleborg Kommun-&lt;br&gt;förbund, Jämtland Kommunförbund, Västerbotten Kommunförbund,&lt;br&gt;Norrbotten Kommunförbund, Landstingsförbundet, Naturskyddsföre-&lt;br&gt;ningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund,&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet (KF), Lant-brukamas&lt;br&gt;Riksförbund (LRF), Föreningen Skogsindustrierna, Tjänste-männens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Föreningen Metallgrossistema, Före-ningen Sveriges&lt;br&gt;Plastfabrikanter, Förpackningsinsamlingen, Greenpeace, HSB Riksför-&lt;br&gt;bund, Hushållningssällskapens Förbund, Hyresgästernas Riksförbund,&lt;br&gt;ICA Kemikontoret, Konsumentberedningen, Konsumenter i samverkan -&lt;br&gt;UNDERVERKET, Konsument-vägledamas förening, Miljöförbundet,&lt;br&gt;Näringslivets Förpackningsråd, Plastkretsen AB, Pressretur AB RE-&lt;br&gt;FORSK, Ragn-Sellsföretagen AB, Repa-registret, Returpack, AB Svens-&lt;br&gt;ka, Returplast i Sverige AB, Riksbyggen, RWA Returwell AB, SRV&lt;br&gt;återvinning AB, Stiftelsen Håll Sverige Rent Stiftelsen Återvinningen,&lt;br&gt;Svensk Däckåtervinning AB, Svensk EPS-återvinning AB, Svensk Gla-&lt;br&gt;såtervinning AB (SGÅ), Svensk Kartongåtervinning AB, Svenska Bryg-&lt;br&gt;gareföreningen AB, Svenska Metallkretsen AB, Svenska Renhållnings-&lt;br&gt;verksföreningen (RVF), Svenska Återvinningsföreningen, Sveriges All-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;männyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Villaägarnas Riksförbund, Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vin &amp;amp; Sprit AB, WMI Sellbergs AB. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;1997:15 Producentansvar för möbler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för nya möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår ett lagstadgat krav på kunskap och in-&lt;br&gt;formation om innehåll, återvinningsegenskaper och tillverkare för alla&lt;br&gt;nya möbler från år 2002. Informationen ska vara tillgänglig vid inköp-&lt;br&gt;stillfället och när möbeln ska återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser samtidigt att alla möbler ska vara för-&lt;br&gt;sedda med mer utförlig miljöinformation, t.ex. en enklare miljövarudek-&lt;br&gt;laration. Sådan miljöinformation bör i första hand tas fram frivilligt.&lt;br&gt;Delegationen föreslår därför inte nu något lagstadgat krav på sådan in-&lt;br&gt;formation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att möbelbranschen bör leda arbetet med&lt;br&gt;att ta fram mer preciserade krav på vilka uppgifter som ska tas fram och&lt;br&gt;kunna redovisas. En mall för information om innehåll och återvinnings-&lt;br&gt;egenskaper bör tas fram så att den kan användas från halvårsskiftet 1998,&lt;br&gt;dvs. i god tid innan de lagstadgade kraven träder i kraft. Parallellt bör&lt;br&gt;detta arbete vidareutvecklas till en mer komplett mall för miljöinforma-&lt;br&gt;tion som kan börja användas från år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för uttjänta möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möbler liknar, vad gäller miljöriskernas omfattning, många andra varor i&lt;br&gt;samhället som ännu inte aktualiserats för producentansvar. Kretslopps-&lt;br&gt;delegationen överväger i sitt fortsatta arbete med ett generellt producent-&lt;br&gt;ansvar möjligheten att införa ett producentansvar för alla uttjänta varor.&lt;br&gt;Om ett sådant styrmedel visar sig lämpligt är det mycket som talar för att&lt;br&gt;möbler inte behöver särbehandlas. Delegationen redovisar i denna rap-&lt;br&gt;port vilka krav som kan ställas vid ett producentansvar för uttjänta möb-&lt;br&gt;ler, men anser samtidigt att införandet av ett sådant ansvar kan avvakta&lt;br&gt;resultatet av arbetet med ett generellt producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett producentansvar för uttjänta möbler bör formuleras så att det ska-&lt;br&gt;par drivkrafter till mer kretsloppsanpassade nya möbler och att resurser i&lt;br&gt;möbler tas till vara genom att styra mot återanvändning och materialåter-&lt;br&gt;vinning. Följande krav bör ställas vid ett producentansvar för uttjänta&lt;br&gt;möbler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- möjlighet att kostnadsfritt lämna in möbler till producenter och god&lt;br&gt;service i insamlingssystemen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- möbler bör i första hand göras tillgängliga för återanvändning, av de&lt;br&gt;möbler som lämnats till producenterna och inte återanvänds bör minst&lt;br&gt;25 viktprocent materialåtervinnas från år 2005,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inga möbler bör deponeras från år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenter bör anpassa sina system till lokala förhållanden och möj-&lt;br&gt;ligheter tillsammans med kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven bör preciseras och målen successivt skärpas och vidareutveck- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;las. Detta kan exempelvis ske genom att regeringen utser en kommitté Bilaga 23&lt;br&gt;med representanter for möbelbranschen och andra intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna rapport redovisas två alternativa sätt att reglera ett producent-&lt;br&gt;ansvar for uttjänta möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att krav på kunskap och information om&lt;br&gt;innehåll och återvinningsegenskaper bör finnas för alla varor och således&lt;br&gt;även för möbler. Kraven bör gälla lika för importerade och svensktillver-&lt;br&gt;kade möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår ett lagstadgat krav på information om&lt;br&gt;innehåll för alla möbler från år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att kunna förändra möbler så att de&lt;br&gt;blir mer kretsloppsanpassade under hela livscykeln, är att producenten&lt;br&gt;har kunskap om innehåll av material och ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan kunskap om innehållet finns inte underlag för att bedöma kon-&lt;br&gt;sekvenser på hälsa, miljö och hushållning av naturresurser. Kunskap om&lt;br&gt;innehållet underlättar för avgiftning och för producenter att ställa krav på&lt;br&gt;underleverantörer och i den egna tillverkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännedom om innehållet underlättar också materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om återvinningsegenskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår ett lagstadgat krav på information som i&lt;br&gt;första hand syftar till att underlätta materialåtervinning från år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sådan information hör:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om materialen är separerbara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om materialen är märkta enligt någon internationell standard, så att&lt;br&gt;det framgår exempelvis vilken plastsort eller metallegering som ingår i&lt;br&gt;möbeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämplig hantering av ingående material och ämnen, som teknik för de&lt;br&gt;enskilda materialens återvinning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- annan lämplig hantering för de olika delarna och/eller materialen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- eventuell hänvisning till inlämnings- och hanteringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att denna information ska underlätta för en bättre sluthante-&lt;br&gt;ring ger den konsumenten information om hur besvärlig eller hur väl&lt;br&gt;förberedd en möbel är för materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om tillverkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår ett obligatoriskt krav på information om&lt;br&gt;yrkesmässig tillverkare från år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möbler är i dag i allt väsentligt anonyma produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att forse möbler med information om tillverkare skapas möjlig- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;het att välja tillverkare som kretsloppsanpassar sina möbelprodukter. Bilaga 23&lt;br&gt;Därmed skapas också drivkrafter att tillverka mer kretsloppsanpassade&lt;br&gt;möbler. Information om tillverkare skulle också underlätta för möbel-&lt;br&gt;branschen att skapa återkoppling och drivkrafter bakåt i de hanterings-&lt;br&gt;system som byggs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-strategi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs en strategi för hur lagstadgade krav på information om inne-&lt;br&gt;håll, återvinningsegenskaper och uppgifter om tillverkare för möbler&lt;br&gt;skall vinna gehör i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns starka kopplingar mellan Kretsloppsdelegationens förslag för&lt;br&gt;nya möbler och delegationens pågående arbete med att formulera ett&lt;br&gt;generellt producentansvar för nya varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med det generella producentansvaret avser delegationen att ta&lt;br&gt;fram en EU-strategi för producentansvar. Kretsloppsdelegationens för-&lt;br&gt;slag till lagstadgade krav på information om nya möbler bör kunna om-&lt;br&gt;fattas av denna EU-strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenterna leder arbetet med miljöinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Branschen bör själv leda arbetet med att ta fram underlag för precisering&lt;br&gt;av de lagstadgade kraven på kunskap och information om innehåll och&lt;br&gt;återvinningsegenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand bör arbetet syfta till att i samarbete med andra intressenter&lt;br&gt;ta fram en branschgemensam mall för information om innehåll och åter-&lt;br&gt;vinningsegenskaper som kan börja användas från halvårsskiftet 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer omfattande miljöinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår också att branschen tar fram mer utförlig&lt;br&gt;miljöinformation om möbler, t.ex. i form av en mall för en enklare miljö-&lt;br&gt;varudeklaration som kan användas från år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att alla varor ska vara miljödeklarerade&lt;br&gt;så att deras inverkan på hälsan och miljön framgår. Detta gäller även för&lt;br&gt;möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns också ett behov på marknaden av mer omfattande miljö-&lt;br&gt;information utöver information om innehåll och återvinningsbarhet. Det&lt;br&gt;kan gälla uppgifter om utsläpp, energiåtgång, grad av avgiftning, materi-&lt;br&gt;alsnålhet, reparerbarhet och hållbarhet. All denna information är viktig&lt;br&gt;för att bedöma möblers grad av kretsloppsanpassning och driva på en&lt;br&gt;sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kretsloppsdelegationen kommer att arbeta vidare med frågan om vil-&lt;br&gt;ka krav som bör ställas generellt på nya varor och vill därför tills vidare&lt;br&gt;avvakta med ett lagstadgat krav på mer utförlig miljöinformation för&lt;br&gt;möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen har i sin strategirapport föreslagit att krets-&lt;br&gt;loppskunskap bör ingå i undervisningen på alla nivåer. När det gäller&lt;br&gt;möbler kan staten följa upp och vid behov förtydliga detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det är särskilt väsentligt att designers och inredningsarkitekters ut-&lt;br&gt;bildning omfattar kretsloppskunskap, eftersom det vid möblernas form-&lt;br&gt;givning, konstruktion och materialsammansättning bestäms hur krets-&lt;br&gt;loppsanpassade de blir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möbelbranschen bör också själv lyfta fram kretsloppskunskap som&lt;br&gt;en väsentlig del av de krav de ställer på sina formgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för uttjänta möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen konstaterar att möbler inte utgör samma tydliga&lt;br&gt;risk för miljön som de varuområden delegationen tidigare har arbetat&lt;br&gt;med. I det avseendet liknar möbler många andra varor i samhället som&lt;br&gt;ännu inte aktualiserats för producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Delegationen kommer i sitt fortsatta arbete med ett generellt pro-&lt;br&gt;ducentansvar att överväga ett generellt producentansvar för alla uttjänta&lt;br&gt;varor. Om ett sådant styrmedel visar sig lämpligt är det mycket som talar&lt;br&gt;för att möbler inte behöver särbehandlas. Därför kan ett producentansvar&lt;br&gt;för uttjänta möbler avvakta resultatet av delegationens arbete med ett&lt;br&gt;generellt producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Delegation har därför i denna lägesrapport valt att dels redovisa vilka&lt;br&gt;krav och mål som bör gälla vid ett producentansvar för uttjänta möbler,&lt;br&gt;dels presentera två alternativa sätt att reglera ett producentansvar för&lt;br&gt;möbler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Krav vid ett producentansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet är viktigare än kvantitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga krav på producenterna att samla in en viss mängd möbler på en viss&lt;br&gt;tid bör ställas inledningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kretsloppsdelegationen anser att en allt mer kretsloppsanpassad han-&lt;br&gt;tering, valfrihet att lämna möbler även till andra aktörer, god service och&lt;br&gt;fri konkurrens om resurserna i möbler är viktigare än att alla möbler&lt;br&gt;samlas in och hanteras av producenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kvalitet i hanteringen är också viktigare än att storskaliga system för&lt;br&gt;insamling byggs upp på kort tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att följande mål för hanteringen bör gälla&lt;br&gt;vid ett producentansvar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- producenterna ska ge möjlighet för inlämning av uttjänta möbler till&lt;br&gt;ett system som producenterna är ansluta till och som håller en god servi-&lt;br&gt;cenivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-möbler görs tillgängliga for återanvändning innan de materialåter- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;vinnas, eller deponeras. Ett sådant krav bör gälla även för andra aktörer Bilaga 23&lt;br&gt;som samlar in och hanterar möbler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inga möbler deponeras från år 2005,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- minst 25 viktprocent av de möbler som lämnats in till producenterna&lt;br&gt;och som inte återanvänds materialåtervinns från år 2005,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-kretsloppsdelegationen anser att hanteringsmålen bör vara flexibla,&lt;br&gt;utvecklingsbara och driva mot en allt högre grad av återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två sätt att reglera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för den vilja att ta ansvar som finns inom möbelbranschen be-&lt;br&gt;hövs vid ett producentansvar viss reglering for att göra ansvaret obligato-&lt;br&gt;riskt och därmed konkurrensneutralt för de berörda producenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möbelbranschen har också framfört önskemål om ett sådant lagstöd.&lt;br&gt;Det finns olika uppfattningar om hur reglerna bör utformas för att bäst&lt;br&gt;tjäna det avsedda syftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-1 fråga om ansvar för uttjänta möbler redovisas därför två sätt att reg-&lt;br&gt;lera. Det ena sättet ansluter till den modell som använts för de införda&lt;br&gt;förordningarna om producentansvar för förpackningar, returpapper och&lt;br&gt;däck. En sådan reglering förutsätter att producenterna frivilligt tar sitt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det andra sättet är inriktat på att kunna fungera tvingande gentemot&lt;br&gt;de enskilda producenterna samtidigt som den ger producenterna frihet att&lt;br&gt;sinsemellan göra upp om hur ansvaret ska tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De två alternativa förslagen om uttjänta möbler bör sättas i relation&lt;br&gt;till om möbelbranschen utvecklar sitt åtagande i handlingsplanen från&lt;br&gt;maj 1996 och åtar sig att frivilligt - enskilt eller kollektivt - organisera&lt;br&gt;hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Precisering av producenternas ansvar för uttjänta möbler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett producentansvar för uttjänta möbler bör närmare riktlinjer för&lt;br&gt;hantering och redovisning tas fram. Ett mer preciserat och utvecklat mål&lt;br&gt;för materialåtervinning som successivt höjer ambitionen bör också tas&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Dessa preciseringar kan göras av en kommitté tillsatt av regeringen&lt;br&gt;med representanter från möbelbranschen och andra intressenter. Kom-&lt;br&gt;mittén kan utgöra en länk mellan statsmakterna, producenterna och andra&lt;br&gt;intressenter under ett uppbyggnadsskede om några år och ta till vara&lt;br&gt;producenternas vilja att engagera sig i hanteringen av uttjänta möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Krets- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport 1997:15 Producentansvar &lt;sup&gt;Bllaga2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;för möbler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Statskontoret,&lt;br&gt;Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga&lt;br&gt;tekniska högskolan (KTH), Linköpings universitetet, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen (ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkur-&lt;br&gt;rensverket, Kommerskollegium, Boverket, Konsumentverket (KOV),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Statens na-&lt;br&gt;turvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen (Kemi), Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforsk-&lt;br&gt;ning (IVL), Hässleholms kommun, Göteborgs kommun, Tibro kommun,&lt;br&gt;Bodens kommun, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Grossist-&lt;br&gt;förbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Indust-&lt;br&gt;riförbund Föreningen Skogsindustrierna Tjänstemännens centralorgani-&lt;br&gt;sation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Europa Möbler, Greenpeace, HSB Riksförbund, Hyresgästernas&lt;br&gt;Riksförbund, IKEA of Sweden AB, Kemikontoret, Kinnarps AB, Miljö-&lt;br&gt;förbundet Jordens Vänner, MIO Möbler, Möbelbranschrådet, OBS!&lt;br&gt;Interiör, Ragn-Sellsföretagen AB, Riksbyggen, Snickerifabrikantemas&lt;br&gt;Riksförbund (SNIRI), Stiftelsen Håll Sverige Rent, Svenska Renhåll-&lt;br&gt;ningsverks-föreningen (RVF), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag&lt;br&gt;(SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC),&lt;br&gt;Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges&lt;br&gt;Möbelhandlares Centralförbund, Sveriges Möbelindustriförbund, Villa-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund, WMI Sellbergs AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikommitténs betänkande&lt;br&gt;(SOU 1997:84) En hållbar kemikaliepolitik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål för kemikaliepolitiken (kapitel 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommittén formulerar en ny typ av mål jämfört med traditionella&lt;br&gt;miljömål. Målen är inriktade på de ämnen som företag och konsumenter&lt;br&gt;skall styra bort från och byta ut. Målen är avsedda att understödja och&lt;br&gt;driva på arbetet mot en hållbar utveckling. Målen ska utgöra grunden för&lt;br&gt;den politik Sverige ska driva nationellt, inom EU och internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen ska nås genom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-samarbete mellan stat, näringsliv och konsumenter i kombination&lt;br&gt;med ett aktivt myndighetsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbättrad information som ett underlag för det marknadsdrivna mil-&lt;br&gt;jöarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förändrat vägval för industrins planerade utvecklingsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagstiftning på gemenskapsnivå men även nationellt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- globala överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommittén föreslår följande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- år 2002 innehållsdeklarerar företagen sina varor så att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumenterna kan göra medvetna val. Information från&lt;br&gt;myndigheterna gör att fler och fler faktiskt gör dessa val,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- år 2007 tillhandahåller företagen varor fria från innehåll av&lt;br&gt;stoppämnen eller ämnen som ger upphov till stoppämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ämnen framställda av människan som ger allvarliga eller kroniska&lt;br&gt;effekter på hälsa eller miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- år 2012 har företagen utvecklat produktionsprocesserna så att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de är fria från användning av stoppämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utsläppen är fria från ämnen framställda av människan som ger&lt;br&gt;allvarliga eller kroniska effekter på hälsa eller miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- år 2012 använder företagen metaller i sådana tillämpningar där:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metallerna under användning behålls intakta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metallerna efter användning samlas in för återanvändning, åter-&lt;br&gt;vinning eller säker deponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikommitténs bedömning är att den samlade risken från kemikalier&lt;br&gt;idag är mer komplicerad och svårbedömd än tidigare. Hotbilden visar ett&lt;br&gt;brett spektrum av ämnen i låga koncentrationer. Hela befolkningen expo-&lt;br&gt;neras för dessa ämnen och det sker i högre grad genom varor. Varorna&lt;br&gt;innehåller många ämnen i låga halter, bl.a. på grund av att varorna skall&lt;br&gt;uppfylla en mängd funktioner samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Globaliseringen innebär att varorna förflyttar sig snabbt över världen.&lt;br&gt;Detta innebär bl.a. att det är svårare att veta vad varorna innehåller. Ke-&lt;br&gt;mikalier som tillverkas och används i länder utanför OECD granskas inte&lt;br&gt;på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt användning av organiska långlivade, bioackumulerbara ämnen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör ett hot mot en hållbar utveckling &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnen framställda av människan och som upptäcks i vilda djur är en&lt;br&gt;allvarlig varningssignal. Dessa ämnen är ofta organiska, långlivade och&lt;br&gt;bioackumulerbara ämnen. Vi anser att en fortsatt användning av sådana&lt;br&gt;ämnen inte är förenlig med en hållbar utveckling. Esbjergdeklarationen&lt;br&gt;definierar ytterligare ett kriterium dvs. att ämnet dessutom ska vara gif-&lt;br&gt;tigt for att begränsas. Vi anser att egenskapen giftig är viktig för att prio-&lt;br&gt;ritera insatserna men inte nödvändig för att fatta beslut om åtgärder. Vi&lt;br&gt;menar att kravet på känd giftighet ytterst är en fråga om huruvida arbetet&lt;br&gt;ska vara förebyggande, eller om det ska ske ämne för ämne först när&lt;br&gt;skadeverkan är känd. När ett organiskt långlivat och bioackumulerbart&lt;br&gt;ämne visat sig ha skadliga effekter är skadan oftast redan skedd. Det&lt;br&gt;långlivade ämnet finns redan i miljön och kommer att fortsätta orsaka&lt;br&gt;effekter eftersom det svårligen bryts ner och i regel inte går att samla in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöarbetet behöver utvecklas och förstärkas ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliearbetet har tidigare framförallt inriktats på hälsoområdet men&lt;br&gt;inriktas nu mer och mer på att förstärka miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom studier i miljön kan man upptäcka potentiella hälsoeffekter av&lt;br&gt;kemikalier tidigt, innan de medfört skada på människors hälsa. Miljö-&lt;br&gt;arbetet är också viktigt i sig bl.a. för att bevara den biologiska mångfal-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att en inriktning mot att fortsätta förstärka miljöarbetet bör&lt;br&gt;ske parallellt med en motsvarande utveckling på hälsoområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande arbetsätt går för sakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetssättet att utvärdera och reglera ett ämne i taget går för långsamt&lt;br&gt;och kräver mycket resurser. Det fångar inte heller risker med kombina-&lt;br&gt;tionseffekter av flera ämnen samtidigt. Även de långsiktiga effekterna&lt;br&gt;kan vara svåra att mäta med ett ämnesvis arbetssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av Esbjergdeklarationen kräver en ny politik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen i Esbjergdeklarationen ställer krav på omfattande förändringar av&lt;br&gt;kemikalieanvändningen i de länder som undertecknat deklarationen.&lt;br&gt;Länderna måste vidta omfattande åtgärder för att målen ska nås. Bl.a.&lt;br&gt;innebär deklarationens mål ett generellt angreppsätt på icke önskvärda&lt;br&gt;egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det nationella området ska kemikaliepolitiken genomföras bl.a. genom&lt;br&gt;att myndigheterna i ökad grad eftersträvar ett arbetssätt som integrerar&lt;br&gt;kemikaliekontroll, utsläpps- och avfallsfrågor samt förstärker och stödjer&lt;br&gt;det marknadsdrivna miljöarbetet. De styrmedel som ska användas är&lt;br&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktivt och tydligt myndighetsarbete, kunskap och information till aktö- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;rema samt ekonomiska styrmedel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På EU området ska Sverige arbeta for att EUs kemikaliepolitik ut-&lt;br&gt;vecklas. Utgångspunkten för detta arbete ska i första hand vara Esbjerg-&lt;br&gt;deklarationens mål samt på längre sikt Kemikommitténs mål. Våra mål&lt;br&gt;är ett förslag till hur EUs medlemsländer ska uppnå Esbjergdeklaratio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det internationella området ska Sverige i första hand arbeta genom&lt;br&gt;forum för kemikaliesäkerhet. Sverige kan också driva frågor genom att&lt;br&gt;påta sig värdskapet för möten på hög nivå. Sverige skall föra ut Kemi-&lt;br&gt;kommitténs mål internationellt för att fa uppslutning kring dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har enligt direktivet behandlat frågan om PVC och om hor-&lt;br&gt;monstörande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår bl.a. att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användningen av de tillsatser i plastmaterial som är stoppämnen eller&lt;br&gt;ämnen framställda av människan med allvarliga eller kroniska effekter på&lt;br&gt;hälsa eller miljö ska ha avvecklats senast till år 2007,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett plastmaterial ska ersättas med annat material om det innehåller&lt;br&gt;stoppämnen eller ämnen som ger upphov till stoppämnen eller ämnen&lt;br&gt;framställda av människan med allvarliga eller kroniska effekter för hälsa&lt;br&gt;eller miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom drar kommittén följande slutsatser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- PVC-plast hör, mot bakgrund av försiktighetsprincipen och dagens&lt;br&gt;bristande kunskap om dess långsiktiga miljö- och hälsoeffekter, inte&lt;br&gt;hemma i ett kretsloppssamhälle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dagens PVC-plast ska snarast och senast till år 2007 ha ersatts med&lt;br&gt;långsiktigt miljöanpassade material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också presenterat förslag till åtgärder för att minska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risker från hormonstörande ämnen. Bl.a. anser kommittén att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kemikalieinspektionen upprättar en lista över misstänkt hormonstö-&lt;br&gt;rande ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kemikalieinspektionen tar omgående initiativ till arbete med kriterier&lt;br&gt;inom EU och påbörjar arbetet med att ta fram förslag till kriterier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-nya ämnen inom EU ska vara undersökta med avseende på hor-&lt;br&gt;monstörande egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-ämnen som uppfyller kriterierna för att vara hormonstörande av-&lt;br&gt;vecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Kemi-&lt;br&gt;kommitténs betänkande (SOU 1997:84) En hållbar&lt;br&gt;kemikaliepolitik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Försvars-&lt;br&gt;makten, Försvarets materialverk (FMV), Överstyrelsen för civil bered-&lt;br&gt;skap (ÖCB), Kommerskollegium (KK), Socialstyrelsen, Läkemedelsver-&lt;br&gt;ket, Apoteksbolaget, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån (SCB), Riks-&lt;br&gt;revisionsverket (RRV), Nämnden för offentlig upphandling (NOU),&lt;br&gt;Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Institutet för miljömedicin (IMM),&lt;br&gt;Lunds universitet, Umeå universitet, Luleå Tekniska universitet, Statens&lt;br&gt;jordbruksverk (SJV), Statens livsmedelsverk (SLV), Fiskeriverket, Sve-&lt;br&gt;riges Lantbruksuniversitet (SLU), Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen (ASS), Naturhistoriska riksmuseet, Närings- och teknikutveck-&lt;br&gt;lingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, SIS-Miljömärkning, Institutet&lt;br&gt;för verkstadsteknisk forskning (IVF), Jemkontoret, Sveriges Provnings-&lt;br&gt;och Forskningsinstitut (SP), Boverket, Byggforskningsrådet (BFR),&lt;br&gt;Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Konsu-&lt;br&gt;mentverket (KOV), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Statens Naturvårdsverk&lt;br&gt;(SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;(Kemi), Stiftelsen Institutet för vatten och luftvårdsforskning (IVL),&lt;br&gt;Stockholms kommun, Norrköpings kommun, Helsingborgs kommun,&lt;br&gt;Landskronas kommun, Karlstads kommun, Borlänges kommun, Sunds-&lt;br&gt;valls kommun, Kirunas kommun, Stockholms läns landsting, Kungl.&lt;br&gt;Vetenskapsakademin (KVA), Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA),&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsförening-&lt;br&gt;en, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund&lt;br&gt;(SKFB), Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet, Föreningen&lt;br&gt;Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet, Tjänstemännens Cent-&lt;br&gt;ralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Asea Brown Boveri (ABB), Bilindustriföreningen,&lt;br&gt;Byggentreprenörerna, Byggsektorns kretsloppsråd, Golvbranschens&lt;br&gt;Riksorganisation, Greenpeace, Göteborgsregionens Avfalls AB&lt;br&gt;(GRAAB), Handelsanställdas förbund, Hyresgästernas Riksförbund, ICA&lt;br&gt;förbundet, IKEA of Sweden AB, Industrins Byggmaterialgrupp, Indust-&lt;br&gt;rin för växt- och träskyddsmedel (IVT), Kemikontoret, Kemisk-tekniska&lt;br&gt;Leverantörsförbundet (KTF), Konsumentforum, Kretsloppsdelegationen&lt;br&gt;(M1993:A), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Läkemedelsindustriföre-&lt;br&gt;ningen, Miljöfarligt avfall i Sverige AB, Miljöförbundet, Nordiska Pla-&lt;br&gt;strörs gruppen, Näringslivets Förpackningsråd (NFR), Plast- och Kemib-&lt;br&gt;ranschema, Svensk Industriförening (Sinf), Svensk Plaståtervinning AB,&lt;br&gt;Svenska Renhållningsverks Föreningen (RVF),. Svenska Returpack,&lt;br&gt;Svenska Sjukvårdsleverantörsföreningen (S L F), Svenska Tekoindustri-&lt;br&gt;föreningen, Svenskt Natron AB, Sveriges Elektroindustriförening, Sveri-&lt;br&gt;ges Färgfabrikanters Förening (SVEFF), Sveriges Konsumentråd, Sveri-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges Plastfabrikanter, Sveriges Textilhandlareförbund, Sveriges Tvätteri- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;förbund, Technoworld AB, Textilimportörema, Vatten och Avlopp- Bilaga 26&lt;br&gt;sverksföreningen (VAV), Villaägarnas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;2/97 Kemikalier i textilier &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 27&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen fick i januari 1996 i uppdrag av regeringen att&lt;br&gt;föreslå åtgärder för att minska riskerna för miljö och hälsa från kemikali-&lt;br&gt;er som förekommer i textilier. Uppdraget redovisas i denna rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förbrukas årligen ca 250 000 ton textilier. Den svenska textil-&lt;br&gt;industrin har genomgått stora omvälvningar de senaste decennierna och&lt;br&gt;idag domineras den svenska textilmarknaden av importerade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare år har initiativ som tagits av myndigheter och textilbran-&lt;br&gt;schen samt kriterier för positiv miljömärkning inneburit att uppmärk-&lt;br&gt;samhet har riktats mot möjliga problem orsakade av textilkemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Textilier kan innehålla rester av ett stort antal kemikalier från tillverk-&lt;br&gt;ningen. Dessa kemikalier kan ha inneboende hälso- eller miljöfarliga&lt;br&gt;egenskaper. Halterna av dessa ämnen är vanligen låga, men kan i vissa&lt;br&gt;fall ändå utgöra problem för dem som hanterar eller använder textilier.&lt;br&gt;Även den yttre miljön kan eventuellt påverkas negativt av kemikalier i&lt;br&gt;textilier då ämnen urlakas vid tvätt av textilier eller om textilavfall läggs&lt;br&gt;på deponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda dem som hanterar och/eller använder textilier bör till-&lt;br&gt;verkare och importörer se till att ämnen som kan utgöra en risk för män-&lt;br&gt;niskors hälsa inte finns kvar i de färdiga textilierna. Likaså bör ämnen&lt;br&gt;med allvarliga miljöeffekter förhindras att via textilier hamna i den yttre&lt;br&gt;miljön. Detta kan ske genom att tillverkare undviker att använda sådana&lt;br&gt;ämnen vid tillverkningen. Importörer bör på samma sätt förmå sina leve-&lt;br&gt;rantörer i utlandet att upphöra med denna användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag inom uppdraget är i korthet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Undersökning av och information om de kemikalier som används i&lt;br&gt;olika led i textiltillverkningen måste förbättras. Tillförlitliga analysmeto-&lt;br&gt;der bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppmärksamhet bör riktas mot ett antal ämnen/ämnesgrupper som&lt;br&gt;kan innebära potentiella risker för människa och/eller miljö. Generella&lt;br&gt;kriterier anges för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kemikalieinspektionen föreslår ett förbud mot användning av de azo-&lt;br&gt;färgämnen som kan bilda cancerframkallande arylaminer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Vidare avser Kemikalieinspektionen att utreda möjligheterna till ett&lt;br&gt;förbud mot förekomsten av pentaklorfenol i importerade textilier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kemikalieinspektionen anser att halten fri formaldehyd i textilier bör&lt;br&gt;begränsas enligt finska gränsvärden och att en eventuell märkning av&lt;br&gt;plaggen bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetet med förbud bör bedrivas inom EU. I detta arbete är det av&lt;br&gt;stor vikt att utnyttja textilbranschens erfarenhet och kontaktnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anger vidare följande ämnen/ämnesgrupper&lt;br&gt;som bör undvikas i textilier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- alkylfenoletoxylater (AFE),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allergiframkallande dispersionsfarger,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- distearyldimetylammoniumklorid (DSDMAC),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-flamskyddsmedel: polybromerade difenyletrar (PBDE) och klorpa-&lt;br&gt;raffiner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- klororganiska carriers,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- polyklorerade bifenyler (PCB),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tungmetaller: kadmium, krom och kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens rapport 2/97 Kemikalier i&lt;br&gt;textilier&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Försvarets Materielverk, Statens Räddningsverk,&lt;br&gt;Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Statistiska Centralbyrån, Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, Institutet för miljömedicin, Konstfack, Sveriges Lantbruks-&lt;br&gt;universitet, Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Boverket, SIS-Miljömärk-&lt;br&gt;ning, Institutet för Fiber- och Polymerteknologi, Sveriges Provnings- och&lt;br&gt;Forskningsinstitut, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Statens Naturvårdsverk, Koncessions-&lt;br&gt;nämnden för miljöskydd, Statens Strålskyddsinstitut, Stiftelsen för Vat-&lt;br&gt;ten- och Luftvårdsforskning, Stockholms kommun, Ulricehamns kom-&lt;br&gt;mun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet, Svenska Vatten-&lt;br&gt;och Avloppsverksföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation, Sve-&lt;br&gt;riges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, Greenpeace, Handelsanställdas för-&lt;br&gt;bund, HAO Handelsarbetgivama, Hennes &amp;amp; Mauritz AB, Indiska Maga-&lt;br&gt;sinet AB, Industrifacket, Kemikontoret, Kemisk-Tekniska Leverantörs-&lt;br&gt;förbundet, Konsumentforum, Kretsloppsdelegationen, Plast- och Kemi-&lt;br&gt;branschema, Svenska Tekoindustriföreningen, Sveriges Färgfabrikanters&lt;br&gt;Förening, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Plastfabrikanter, Sveriges&lt;br&gt;Textilhandlareförbund, Sveriges Tvätteriförbund, TEKO-industriema,&lt;br&gt;Textilimportörema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;o &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Naturvårdsverkets rapport 6/97 Avvecklingsprojektet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Denna rapport redovisar hur det har gått med avvecklingen av fyra av de&lt;br&gt;ämnen eller ämnesgrupper om behandlades inom ramen för det s.k. Be-&lt;br&gt;gränsningsuppdraget 1990. Dessa ämnen är bly, bromerade flamskydds-&lt;br&gt;medel, klorerade paraffiner och nonylfenoletoxilater. De två sistnämnda&lt;br&gt;ämnesgrupperna ansvarar Naturvårdsverket för, i övrigt Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten ingår bedömning av behov av ytterligare åtgärder och styr-&lt;br&gt;medel för att uppnå de mål som fastställdes av riksdagen 1991 vid anta-&lt;br&gt;gandet av propositionen En god livsmiljö 1990/91:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa mål anges i kursiv stil. Samtliga ämnen eller delar av ämnes-&lt;br&gt;grupper är s.k. stoppämnen enligt kemikommitténs förslag. Ett intensivt&lt;br&gt;arbete pågår inom många områden för att minska användningen av dessa&lt;br&gt;ämnen. I flera fall har stora förändringar skett, men det finns fortfarande&lt;br&gt;områden där användningen är lika stor som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly och blyhagel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande mål slogs fast när propositionen 1990/91:90 antogs: Använd-&lt;br&gt;ningen av bly bör på sikt avvecklas och att den genomförs i huvudsak&lt;br&gt;genom frivilliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rapportens förslag till ytterligare åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sportskytte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Sportskytteförbundet bör fortsätta verka för att de internatio-&lt;br&gt;nella reglerna ändras så att sportskytte blir blyfritt. Förbundet bör redovi-&lt;br&gt;sa utfallet av sina insatser senast år 2002 till Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av blyhagel inom tävlings- och övningsskytte bör ha&lt;br&gt;upphört senast 1 september 2004 i de skyttegrenar som står upptagna på&lt;br&gt;det olympiska programmet och senast den 1 september 2000 i övrigt&lt;br&gt;tävlings- och övningsskytte. Svenska Sportskytteförbundet, Svenska&lt;br&gt;Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund bör redovisa avvecklingen&lt;br&gt;senast år 2000 till Kemikalieinspektionen. Förbud mot användning av&lt;br&gt;blyhagel på skjutbanor bör övervägas om målet att avveckla inte infrias.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av blyhagel vid jakt i våtmark bör ytterligare begränsas.&lt;br&gt;Naturvårdsverket avser att införa sådana begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Villkoren vid jägarexamen bör ses över med inriktning att proven i&lt;br&gt;framtiden kan genomföras med blyfri ammunition. Förslag till ändring av&lt;br&gt;regler är under behandling vid Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Naturvårdsverket bör fa i uppdrag att följa upp de utökade förbuden&lt;br&gt;för användning av blyhagel. Uppdraget bör redovisas under år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Användningen av blyhagel bör ha upphört vid all jakt inom tio år, Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;genom frivilliga åtaganden. Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riks- Bilaga 29&lt;br&gt;förbund bör rapportera avvecklingen till Kemikalieinspektionen år 2000&lt;br&gt;och 2005. Förbud mot användning av blyhagel för jakt bör övervägas om&lt;br&gt;målet att avveckla inte infrias.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrig användning av ammunition med bly&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av övrig ammunition av bly, både civil och militär,&lt;br&gt;bör ha upphört genom frivilliga åtaganden inom tio år. Försvarsmakten&lt;br&gt;och Frivilliga Skytterörelsen bör avrapportera avvecklingen till Kemika-&lt;br&gt;lieinspektionen år 2000 och 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att utreda möjligheten att in-&lt;br&gt;föra miljöavgift på ammunition som innehåller bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Branschen och intresseorganisationerna bör verka internationellt för&lt;br&gt;att ammunition och vapen som saluförs är typgodkända, för att minska&lt;br&gt;olycksrisken. Arbetet bör redovisas till Naturvårdsverket senast år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Åtgärdsplaner för övningsfält och skjutbanor bör tas fram för att mi-&lt;br&gt;nimera spridningen av bly i miljön. Ansvaret för att ta fram dessa planer&lt;br&gt;bör vila på dem som bedriver verksamheten. Planerna bör vara fastställda&lt;br&gt;av lokala tillståndsgivande myndigheter senast år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Information bör spridas om vilken tidplan som gäller för avveckling-&lt;br&gt;en av bly i hagel och ammunition. Informationen bör också sakligt be-&lt;br&gt;skriva alternativen. Material tas fram i samarbete mellan berörda myn-&lt;br&gt;digheter och intressenter. Kemikalieinspektionen initierar arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackumulatorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilindustrin bör tillsammans med batteritillverkama genom internatio-&lt;br&gt;nellt arbete utveckla miljömässigt bättre alternativa startbatteri-&lt;br&gt;er/startsystem. Resultat och plan för avveckling bör redovisas till Natur-&lt;br&gt;vårdsverket senast år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare av varor/produkter/system som innehåller stationära acku-&lt;br&gt;mulatorer bör utreda möjligheterna att använda alternativ, samt att driva&lt;br&gt;på utvecklingen av nya miljömässigt bättre energilagringssystem. En&lt;br&gt;övergång till nickel/kadmiumbatterier är dock inte önskvärd. Uppnådda&lt;br&gt;resultat bör redovisas till Naturvårdsverket senast år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användare och tillverkare av fordon/maskiner/redskap med s.k. trak-&lt;br&gt;tionära batterier bör aktivt driva på utvecklingen av alternativ. Tillverkar-&lt;br&gt;na bör redovisa uppnådda resultat och plan för avveckling senast år 2003&lt;br&gt;till Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att utveckla alternativ har gjorts. Dessa aktiviteter bör fort-&lt;br&gt;sätta och göras i samarbete mellan olika intressenter och med staten som&lt;br&gt;sponsor via Nutek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoder för återvinning av bly bör utvecklas så att en tillräckligt bra&lt;br&gt;kvalitet erhålls så att inget nyproducerat bly krävs för tillverkning av&lt;br&gt;ackumulatorer. Batteritillverkare och återvinner bör redovisa sitt arbete&lt;br&gt;till Naturvårdsverket senast år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesfiskarna bör presentera en avvecklingsplan for användningen av bly&lt;br&gt;i fiskeredskap. Planen bör presenteras för Kemikalieinspektionen under&lt;br&gt;år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma informationsinsatser bör göras för att motivera både yr-&lt;br&gt;kes- och fritidsfiskare att avstå från bly i sina redskap. Insatsen bör göras&lt;br&gt;gemensamt mellan myndigheter, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Fiskares Riksförbund och Sveriges Kust- och Insjöfiska-&lt;br&gt;res Organisation. Kemikalieinspektionen avser att ta initiativ till att såda-&lt;br&gt;na åtgärder kommer tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikter och motvikter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilindustrin bör i samarbete med andra berörda branscher verka inter-&lt;br&gt;nationellt så att miljömässigt bättre alternativ till hjulbalansvikter av bly&lt;br&gt;utvecklas. Resultat och plan för avveckling bör redovisas till Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen under år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare av båtar med köl bör genom internationella insatser verka&lt;br&gt;för att alternativ tas fram. Tillverkarna bör ta fram planer för avveckling&lt;br&gt;av blyanvändningen i samarbete med Båtbranschens Riksförbund. Pla-&lt;br&gt;nerna bör presenteras för Kemikalieinspektionen under år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare av båtar och tillbehör till båtar bör göras medvetna om må-&lt;br&gt;len för avveckling av bland annat bly. Kemikalieinspektionen avser att ta&lt;br&gt;initiativ till att informera i samarbete med Båtbranschens Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly används i många tillämpningar, både som metalliskt bly och som&lt;br&gt;kemiska föreningar, och det finns inte alternativ inom alla områden.&lt;br&gt;Avändningsmönstret har varierat mycket under 1900-talet och stora&lt;br&gt;mängder bly finns upplagrat i samhället. De stora tillskotten av bly till&lt;br&gt;teknosfären är idag blyhagel, ackumulatorer, vikter och motvikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningen av bly till ammunition har minskat med cirka en tredje-&lt;br&gt;del under de senaste fem åren. Mängden bly per hagel är mindre, men&lt;br&gt;antalet blyhagel som sålts har bara minskat med ca 10 % under samma&lt;br&gt;period. Alternativen säljs fortfarande i liten omfattning. Skytte- och&lt;br&gt;jägareförbunden arbetar för att uppnå de målsättningar som de tidigare&lt;br&gt;ställt upp. Internationella tävlingsregler motverkar utfasningen. Villkoren&lt;br&gt;för jägarexamen behöver också ses över. Målet för blyavveckling har&lt;br&gt;varit kända hos organiserade jägare och sportskyttar under lång tid, men&lt;br&gt;för närvarande talar inget för att de uppställda målen nås om inte ytterli-&lt;br&gt;gare insatser görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillskottet av bly till samhället genom ackumulatorer är stort och inga&lt;br&gt;kommersiellt gångbara alternativ tycks finnas. Däremot pågår utveck-&lt;br&gt;lingsarbete för att öka livslängden och minska blyinnehållet i ackumula-&lt;br&gt;torn. Batteritillverkama i Sverige använde 35 800 ton bly 1996. Av detta&lt;br&gt;var 21 000 ton återvunnet och resten nyproducerat bly. Totalt exportera-&lt;br&gt;des ca hälften av det bly som användes i produktionen. Det totala till-&lt;br&gt;skottet av bly från ackumulatorer uppskattas vara 25 000 ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilindustriföreningen uppger att alternativ till hjulbalansvikter av bly&lt;br&gt;har övervägts, men hittills tycks detta ha resulterat i att blyviktema behål-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lits. Däremot pågår en utveckling mot falgar som behöver mindre balan- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;sering, vilket föreningen anser vore den bästa lösningen på sikt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly används också i båtkölar. Kölar av järn är ett alternativ till bly som&lt;br&gt;är väl beprövat, men kräver mera underhåll. Tillverkarna tycks inte vara&lt;br&gt;motiverade att ersätta bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesfisket har minskat och mängden redskap som förloras i vatten har&lt;br&gt;troligen också minskat från de 600 ton som uppskattades användas 1992.&lt;br&gt;Det finns idag acceptabla alternativ för alla typer av blysänken. Målet att&lt;br&gt;på sikt avveckla bly tycks vara måttligt känt bland fiskare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiellt gångbara alternativ finns ännu inte för alla typer av bly-&lt;br&gt;mantlad sjökabel. Ett intensivt arbete pågår dock hos tillverkarna för att&lt;br&gt;finna alternativ. Mindre mängder bly används för reparationer i befintliga&lt;br&gt;nät. De svenska användarna har genom olika beslut i sina organisationer i&lt;br&gt;allmänhet tagit aktiv ställning för utfasning av bly i kablar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyanvändningen av bly till kristallglas sjunker alltjämt och kommer,&lt;br&gt;1997, sannolikt att ligga på ca 40 % av 1988 års användning. Nyproduk-&lt;br&gt;tion av den glaskvalitet som tidigare benämndes halvkristall är blyfri&lt;br&gt;sedan 1992. Alternativa recept för kristall har utvecklats och utprovning&lt;br&gt;sker för närvarande av kvaliteter som delvis kommer att kunna ersätta&lt;br&gt;helkristall. Branschen har som målsättning att avveckla användningen av&lt;br&gt;bly. Den svenska branschen verkar också för att fa gehör internationellt&lt;br&gt;för förändringar av EG-direktivet om kristallglas så att fysikaliska egen-&lt;br&gt;skaper istället för kemisk sammansättning hos glaset skall vara styrande&lt;br&gt;för kvalitetsbenämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast små mängder bly används fortfarande som tillsats i bensin och&lt;br&gt;det är i vissa flygplan, militärfordon samt vid dragracing på dispens.&lt;br&gt;Avändningen av bly till farg, lack och rostskydd visar en stadig minsk-&lt;br&gt;ning. Branschen arbetar vidare med tidigare åtaganden som gjorts i sam-&lt;br&gt;band med redovisningarna 1990 och 1993, och Sveff kommer att redovi-&lt;br&gt;sa avvecklingen senast 1999 till Kemikalieinspektionen, enligt tidigare&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin har lämnat tidplaner för avvecklingen av bly i PVC till Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konservburkar med blylödning förekommer i stort sett inte på den&lt;br&gt;svenska marknaden. De stora grossisterna har ställt krav på sina leveran-&lt;br&gt;törer att konservburkar med blylödning inte far förekomma. Använd-&lt;br&gt;ningen av bly till lödning är relativt oförändrad sedan 1992. Ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete pågår för att hitta alternativ inom elektronikindustrin.&lt;br&gt;Tidigast om ett par år kan man avgöra om idag kända alternativ är kom-&lt;br&gt;mersiellt användbara. Hos de större företag som tillverkar glödlampor&lt;br&gt;och lysrör finns en uttalad målsättning att avveckla bly i både glas och&lt;br&gt;lödning före sekelskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling pågår av plana bildskärmar som alternativ till dagens ka-&lt;br&gt;todstrålerör i TV-apparater och dylikt. Hittills finns inga kommersiellt&lt;br&gt;tillgängliga alternativ för TV-apparater. Blyfria skärmar för PC finns i&lt;br&gt;dag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly används för många ändamål i byggnader bl.a. för skorstenskragar&lt;br&gt;och fogtätningar. I förslag till ändring i Allmän Material- och Arbetsbe-&lt;br&gt;skrivning, AMA, föreslås att bly inte ska få användas för nuvarande&lt;br&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningar utan att andra material ska användas i framtiden. Metalliskt Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;bly används också för strålskydd. För detta ändamål finns idag inga alter- Bilaga 29&lt;br&gt;nativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bromerade flamskyddsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande mål slogs fast när propositionen 1990/91:90 antogs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bland annat bromerade flamskyddsmedel ska be-&lt;br&gt;gränsas. Målet är en snabb avveckling av de ämnen inom gruppen som är&lt;br&gt;mest skadliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagna ytterligare åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens ställningstagande att PBB och PBDE bör av-&lt;br&gt;vecklas står fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska industrin ska fortsätta verka för en substitution av PBDE.&lt;br&gt;Förekomsten bör redovisas senast den 31 december 2002 till Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Importörer av elektriska och elektroniska varor och komponenter bör&lt;br&gt;redovisa förekomsten av PBB till Kemikalieinspektionen senast den&lt;br&gt;31 december 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den elektriska och elektroniska industrin ska verka för att kunskapen&lt;br&gt;ökar om TBBP A och plast med reaktivt bunden TBBP A. Underlag&lt;br&gt;måste tas fram och en riskbedömning göras. Bedömningen bör avrappor-&lt;br&gt;teras till Kemikalieinspektionen senast den 31 december 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flödet av bromerade flamskyddsmedel i det svenska samhället domi-&lt;br&gt;neras sannolikt av bidraget från importerade varor, andra än kemiska pro-&lt;br&gt;dukter. Det är svårt att uppskatta mängden, eftersom ingen information&lt;br&gt;om ingående ämnen finns på produkterna. En uppskattning kan göras&lt;br&gt;från världsproduktionen och kunskaper om användningsområden och det&lt;br&gt;ger vid handen att cirka 10 ton PBB och 400 ton PBDE kommer in i&lt;br&gt;landet via varor. PBB och PBDE är de två flamskyddsmedel som pekats&lt;br&gt;ut för avveckling av Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomst och ökande halter i miljön av tetra-, penta- och hexabrom-&lt;br&gt;difenyleter ger upphov till allvarlig oro. Det finns en risk för att skadliga&lt;br&gt;effekter kan uppträda i ekosystemet om halterna i miljön fortsätter att&lt;br&gt;öka. Möjligheten att okta- och dekabromdifenyleter kan brytas ner till&lt;br&gt;lägre bromerade ämnen i miljön är oroande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBDE med lägre grad av bromering är bioackumulerande och svåmed-&lt;br&gt;brytbara, och halterna av dem ökar i miljön. Det finns stora likheter mel-&lt;br&gt;lan PCB och PBB respektive PBDE när det gäller biologiska effekter,&lt;br&gt;kemisk struktur och förekomst i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som erhållits ur öppna databaser vid utredningen visar att&lt;br&gt;TBBP A har miljöfarliga egenskaper. Bristen på data om exponering och&lt;br&gt;hälsofarliga egenskaper gör att det inte går att göra en fullständig risk-&lt;br&gt;bedömning. De uppgifter som Kemi haft tillgång till vid utredningen&lt;br&gt;visar att HBCD har miljöfarliga egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast fyra bromerade flamskyddsmedel importeras i kemiska produk-&lt;br&gt;ter, enligt Produktregistret, och mängden varierar kraftigt mellan olika år.&lt;br&gt;Användningen av TBBP A är ojämförligt störst med ca 250 ton 1995.&lt;br&gt;14 ton dekaBDE importerades 1995. Ingen registrerad användning av&lt;br&gt;PBB finns i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har tagit ställning för en avveckling av PBB&lt;br&gt;och PBDE. Resultatet från riskvärderingen av PBDE inom EU:s program&lt;br&gt;för existerande ämnen bör dock inväntas innan ytterligare åtgärder före-&lt;br&gt;slås. Även HBCD utreds för närvarande inom samma program. Utvärde-&lt;br&gt;ringen av HBCD beräknas vara klar under 1998. TBBP A är en tänkbar&lt;br&gt;kandidat till utredning i programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfasningen av bromerade flamskyddsmedel, som Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen initierade, har fatt spridning genom andra aktörer i samhället.&lt;br&gt;Importörer av varor och varukomponenter efterfrågar redan idag infor-&lt;br&gt;mation om bl.a. ingående flamskyddsmedel. Producentansvar, miljöled-&lt;br&gt;ningssystem, miljövarudeklarationer, positiv miljömärkning m.m. kan&lt;br&gt;bidra till att minska användningen av bromerade flamskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klorerade paraffiner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande mål slogs fast när propositionen 1990/91:90 antogs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bl.a. klorparaffiner skall begränsas. Målet är en&lt;br&gt;snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skad-&lt;br&gt;liga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ytterligare åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att ersätta den kvarvarande delen av kortkedjiga högklore-&lt;br&gt;rade paraffiner ska fortsätta Utfasningsmålet enligt beslut i OSPAR ska&lt;br&gt;uppnås till år 2000. Detta bör ske genom frivilliga åtgärder inom berörd&lt;br&gt;industri. Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket&lt;br&gt;att, baserat på underlag från industrin, fortlöpande följa och redovisa&lt;br&gt;avvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet ska påskyndas inom OSPAR med att ta fram och utvärdera un-&lt;br&gt;derlag för ett åtgärdsprogram för mellan- och långkedjiga klorerade&lt;br&gt;paraffiner. Sverige har huvudansvaret och det ankommer för närvarande&lt;br&gt;på Naturvårdsverket att driva detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala användningen av klorparaffiner som råvara och i kemiska&lt;br&gt;produkter i Sverige har minskat med ca 70 % mellan 1990 och 1995. Det&lt;br&gt;är svårt att exakt säga hur stor nedgången är för de kortkedjiga högklore-&lt;br&gt;rade paraffinema sedan 1990. Huvuddelen av dessa kortkedjiga högklo-&lt;br&gt;rerade paraffiner användes tidigare i metallbearbetningsvätskor. Använd-&lt;br&gt;ningen inom detta område har minskat med 90 % mellan 1990 och 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen produktion av klorparaffiner äger rum i Sverige. Enligt Produkt-&lt;br&gt;registret importerades 1995 drygt 1 000 ton klorparaffiner som råvara&lt;br&gt;och ca 130 ton som komponent i kemiska produkter. Flödet via andra&lt;br&gt;importerade varor än kemiska produkter är okänt. Sverige exporterar&lt;br&gt;klorerade paraffiner i kemiska produkter, ca 60 ton 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av klorparaffiner har minskat inom landet till stor del&lt;br&gt;beroende på aktiviteter hos tillverkare, importörer och användare. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket och Kemikalieinspektionen har i många fall agerat som sam-&lt;br&gt;arbetspartners och i vissa fall har myndigheterna initierat åtgärder. Ar-&lt;br&gt;betet fortsätter inom industrin och från importörssidan för att ersätta den&lt;br&gt;resterande delen, i första hand då kortkedjiga högklorerade paraffiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nonylfenoletoxilater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande mål slogs fast när propositionen 1990/91:90 antogs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minst 90 % av användningen i Sverige av nonylfenoletoxilater bör ha&lt;br&gt;upphört till år 2000. Detta bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom&lt;br&gt;berörda branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ytterligare åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet ska fortsätta med att fasa ut resterande användning av nonylfe-&lt;br&gt;noletoxilater som leder till direkta utsläpp. Detta bör ske genom frivilliga&lt;br&gt;åtgärder inom berörd industri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet ska påskyndas med att ta fram och utvärdera underlag för att&lt;br&gt;ändra rekommendationen i OSPAR till ett mer omfattande beslut. Paral-&lt;br&gt;lellt med detta ska möjligheterna undersökas att samordna arbetet inom&lt;br&gt;OSPAR med motsvarande arbete inom OECD och EU. Sverige har hu-&lt;br&gt;vudansvaret och det ankommer för närvarande på Naturvårdsverket att&lt;br&gt;driva detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet från riskvärderingen av nonylfenoletoxilater inom EU:s pro-&lt;br&gt;gram för existerande ämnen bör inväntas innan ytterligare åtgärder före-&lt;br&gt;slås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av nonylfenoletoxilater dels som råvara, dels som kom-&lt;br&gt;ponent i kemiska produkter i Sverige, har minskat med 70 till 8 000 %&lt;br&gt;sedan 1990. År 1995 uppgick den svenska produktionen till ca 8 000 ton&lt;br&gt;och importen till ca 500 ton. Samtidigt exporterades ca 8 000 ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningsmönstret i Sverige har förändrats sedan 1990. Tidigare&lt;br&gt;användes de största volymerna för industriell rengöring, men där har&lt;br&gt;användningen minskat kraftigt och numera sker den största förbrukning-&lt;br&gt;en, 80 till 90 %, vid polymer- och färgtillverkning. Användningen av&lt;br&gt;nonylfenoletoxilater i polymer- och färgtillverkning innebär en mindre&lt;br&gt;risk för miljön än när de används för industriell rengöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen från reningsverken av nonylfenoletoxilater har under den&lt;br&gt;senaste femårsperioden minskat till en tiondel. Stockholm Vatten har&lt;br&gt;minskat utsläppen från ca 1 000 till mindre än 100 mg per kg torrsub-&lt;br&gt;stans per år mellan 1990 och 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen har minskat inom landet till stor del beroende på akti-&lt;br&gt;viteter hos tillverkare, importörer och användare. Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen har i många fall agerat som samarbetspartners&lt;br&gt;och i vissa fall har myndigheterna initierat åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 30&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;rapport 6/97 Avvecklingsprojektet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Överstyrelsen för civil&lt;br&gt;beredskap (ÖCB), Statens räddningsverk (SRV), Kommerskollegium&lt;br&gt;(KK), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statskontoret, Statistiska cent-&lt;br&gt;ralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Institutet för tillämpad&lt;br&gt;miljöforskning, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Institutet för miljö-&lt;br&gt;medicin (IMM), Umeå universitet, Statens jordbruksverk (SJV), Statens&lt;br&gt;livsmedelsverk (SLV), Fiskeriverket, Sveriges Lantbruksuniversitet&lt;br&gt;(SLU), Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Riksantikva-&lt;br&gt;rieämbetet (RAÄ), Naturhistoriska riksmuseet, Närings- och teknik-&lt;br&gt;utvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Standardiseringen i&lt;br&gt;Sverige (SIS), Bo-verket, Konsumentverket (KOV),Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Statens naturvårdsverk&lt;br&gt;(SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Stiftelsen Institutet för&lt;br&gt;Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL), Älvkarleby kommun, Ronneby&lt;br&gt;kommun, Simrishamn kommun, Staffanstorp kommun, Örebro kommun,&lt;br&gt;Sundsvalls Kommun, Ömsköldsviks kommun, Kungl. Vetenskapsakade-&lt;br&gt;mien (KVA), Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Föreningens Skogsindustrierna, Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorga-&lt;br&gt;nisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Bil-&lt;br&gt;industriföreningen, Byggentreprenörerna Byggsektorns kretsloppsråd,&lt;br&gt;Frivilliga Skytterörelsen, Glasforskningsinstitutet, Greenpeace, Indust-&lt;br&gt;rins Byggmaterialgrupp, Jägarnas Riksförbund, Kemikontoret, Kemisk-&lt;br&gt;Tekniska Leverantörsförbundet (KTF), Konsumenter i Samverkan, Lant-&lt;br&gt;brukarnas Riksförbund (LRF), Miljöfarligt avfall i Sverige AB, Miljöför-&lt;br&gt;bundet, Plast- och Kemibranschema, Returbatt AB, Svensk Plaståtervin-&lt;br&gt;ning AB, Svenska Glasbruksföreningen, Svenska IT-företagens Organi-&lt;br&gt;sation (SITO), Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Svenska&lt;br&gt;Sportskytteförbundet, Sveriges Elektronikindustriförening, Sveriges&lt;br&gt;Fiskares Riksförbund, Sveriges Färgfabrikanters Förening (SVEFF),&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd, Sveriges Kust- och Insjöfiskares Organisation,&lt;br&gt;Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sveriges Tvätteriförbund,&lt;br&gt;Sveriges Verkstadsindustrier, Teko-industriema, Vatten- och Avlopps-&lt;br&gt;verksföreningen (VAV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport&lt;br&gt;(dnr M96/2824/6) Avveckling av kvicksilver i varor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen redovisar hur avvecklingen av användningen av&lt;br&gt;kvicksilver i varor - förutom batterier fortgår. Förekomsten av kvicksil-&lt;br&gt;ver i elektriska komponenter och mätinstrument, i belysning, papper,&lt;br&gt;samt färger, lacker, limmer och fogmassor har utretts. De två först nämn-&lt;br&gt;da grupperna varor omfattas av förbudet i förordningen (1991:1290) om&lt;br&gt;vissa kvicksilverhaltiga varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen har även sökt kartlägga den nationella handeln med&lt;br&gt;kvicksilver från nedlagda verksamheter inom process- och tillverk-&lt;br&gt;ningsindustri samt vid laboratorier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektriska komponenter och mätinstrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet beräknas användningen i Sverige av elektriska kompo-&lt;br&gt;nenter och mätinstrument som innehåller kvicksilver i det närmaste ha&lt;br&gt;fasats ut. Tillförseln har nu minskat från ca 7,5 ton årligen till drygt&lt;br&gt;0,5 ton. Beräkningarna omfattar inte redan monterade komponenter och&lt;br&gt;mätinstrument i importerad utrustning. Identifiering av sådan utrustning&lt;br&gt;och frivillig substitution hos utländska tillverkare har lyckats i ett fatal&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den dispenshantering Kemikalieinspektionen har i anslutning till&lt;br&gt;gällande förbud framgår att det ibland kan vara förenat med stora teknis-&lt;br&gt;ka svårigheter att ersätta kvicksilverkomponenter. Många gånger är det&lt;br&gt;därför rimligt att medge tidsbegränsade undantag för utvecklingsinsatser.&lt;br&gt;Några mättekniska svårigheter att ersätta kvicksilvertermometrar finns&lt;br&gt;knappast. Det kan dock vara förenat med kostnader, däribland för om-&lt;br&gt;byggnad av apparatur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belysning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kartläggning av marknaden för lampor som innehåller kvicksilver&lt;br&gt;visar att mängden kvicksilver per lampa ofta är betydligt högre än vad&lt;br&gt;man är medveten om. De marknadsledande producenterna har tillgång till&lt;br&gt;produktionsteknik som gör det möjligt att mera exakt dosera - och samti-&lt;br&gt;digt radikalt minska - mängden kvicksilver per lampa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Papper och kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver har enbart identifierats i fotopapper och ljuskänsligt kopie-&lt;br&gt;ringspapper. Den senare användningen är på väg att fasas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de kemiska produkterna färger, lacker, limmer och fogmassor har&lt;br&gt;funktionstillsats av kvicksilver kunnat konstateras i endast ett fall. Det är&lt;br&gt;dock inte ovanligt att kvicksilver finns som förorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationell handel och användning av metalliskt kvicksilver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att amalgammetoden i kloralkaliindustrin och andra verksam-&lt;br&gt;heter med kvicksilver lagts ner, har den inhemska handeln med kvicksil-&lt;br&gt;ver ökat. Det har inte varit möjligt att fa en klar bild av omfattningen. Av&lt;br&gt;den information som samlats in framgår att över 130 ton har bytt ägare&lt;br&gt;inom Sverige mellan åren 1984 och 1995. Det är stora mängder i förhål-&lt;br&gt;lande till de importerade. De senare ligger som grund för beräkningar av&lt;br&gt;användningen av metalliskt kvicksilver i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud som träffar försäljning och användning av kvicksilver och&lt;br&gt;dess föreningar skulle ge en samlad överblick över hur mycket och hur&lt;br&gt;kvicksilver används inom landet. Ett förbud skulle även underlätta av-&lt;br&gt;vecklingen av användningen av analyskemikalier vid laboratorier, liksom&lt;br&gt;av amalgammetoden inom kloralkaliindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överväga att utnyttja möjligheten att föreskriva förbud mot utrustning&lt;br&gt;som innehåller elektriska komponenter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- införa regler om att varor som säljs på dispens skall märkas så att det&lt;br&gt;framgår att de innehåller kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen föreslår regeringen att ändra förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om kvicksilver i vissa varor så att den även gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försäljning och användning av metalliskt kvicksilver och dess före-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lysrör och andra lampor. Kemikalieinspektionen bör bemyndigas att&lt;br&gt;meddela tillämpningsföreskrifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-varor som kan importeras och säljas utan kvicksilver, men kräver&lt;br&gt;kvicksilver för att kunna användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen föreslår vidare regeringen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- besluta att förbudet mot användning i 1 b § förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor även skall gälla utrustning&lt;br&gt;som innehåller mätinstrument med kvicksilver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge läkemedelsverket i uppdrag att se över användningen av kvicksil-&lt;br&gt;ver i farmaceutiska och veterinärmedicinska preparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;(dnr M96/2824/6) Avveckling av kvicksilver&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket redovisar hur avvecklingen av kvicksilveranvändning-&lt;br&gt;en fortgår vad gäller användning i batterier, klor-alkaliindustrin och&lt;br&gt;laboratorier. Vidare lämnas en kortfattad redogörelse för det pågående&lt;br&gt;arbetet med insamling och omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mängden batterikvicksilver har för år 1995 sjunkit till ca 1400 kg varav&lt;br&gt;1300 kg från kvicksilveroxidbatterier. Europeisk batteri industri kommer&lt;br&gt;inom två år inte längre att leverera kvicksilveroxidbatterier. Naturvårds-&lt;br&gt;verket anser det viktigt att snarast kraftigt höja batteriavgiften för kvick-&lt;br&gt;silveroxidbatterier samt att inom EU fortsätta att aktivt verka för att fasa&lt;br&gt;ut batterier som innehåller kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klor-alkaliindustri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom klor-alkaliindustrin tillverkas klor och natriumhydroxid. Mängden&lt;br&gt;kvicksilver i metallisk form som är i bruk inom klor-alkaliindustrin är&lt;br&gt;avsevärd, ca 330 ton. Sverige har vid Nordsjökonferensen 1990 samt i&lt;br&gt;Oslo-Pariskommissionen åtagit sig att senast år 2010 avveckla all klor-&lt;br&gt;alkalitillverkning enligt amalgammetoden. Några formella, bindande&lt;br&gt;beslut som ger ett slutdatum för amalgammetoden finns ej för de två&lt;br&gt;anläggningar i landet som fortfarande använder den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har hos Koncessionsnämnden för miljöskydd hem-&lt;br&gt;ställt om omprövning av ett av företagen och därvid begärt att företaget&lt;br&gt;utreder kostnader och konsekvenser för en avveckling av amalgammeto-&lt;br&gt;den till år 2010, år 2005 respektive år 2000. Kemikalieinspektionen före-&lt;br&gt;slår i sin redovisning av kvicksilveravvecklingen att förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor utvidgas att omfatta även&lt;br&gt;metalliskt kvicksilver och dess föreningar. En sådan utvidgning av för-&lt;br&gt;ordningen skulle ge en alternativ möjlighet att reglera avveckling av&lt;br&gt;amal gammetoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laboratorier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver förekommer på laboratorierna i termometrar, mätinstru-&lt;br&gt;ment/apparatur samt i analyskemikalier/reagens. Kvicksilver i termomet-&lt;br&gt;rar och apparatur föreligger vanligen som metall, och frigörs och blir en&lt;br&gt;miljörisk först när apparatur går sönder eller skrotas. Eftersom försälj-&lt;br&gt;ningen av kvicksilvertermometrar och instrument som innehåller kvick-&lt;br&gt;silver är förbjuden sedan år 1993 kommer användningen att upphöra i&lt;br&gt;takt med utrustningen tages ur bruk. Användningen av kvicksilverhaltiga&lt;br&gt;reagens genererar fortlöpande relativt stora mängder av ett oftast svår-&lt;br&gt;hanterligt miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket ser därför användningen&lt;br&gt;av kvicksilverhaltigt reagens som det större och svårare problemet. Den&lt;br&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;största enskilda användningen av analyskemikalier innehållande kvicksil-&lt;br&gt;ver står dock miljökontrollen for, genom COD-analysen (kemisk syreför-&lt;br&gt;brukning). Den årliga användningen av rent kvicksilver uppskattas till&lt;br&gt;100-250 kg. Det finns idag möjlighet att övergå från COD till andra&lt;br&gt;metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår dels ett förbud med vissa undantag mot all&lt;br&gt;användning av kvicksilverhaltiga analys- och reagenskemikalier i labora-&lt;br&gt;torier, dels att Sverige internationellt verkar för ett motsvarande förbud,&lt;br&gt;dvs i första hand inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilverhaltigt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har uppskattat att det finns ca 100 ton kvicksilver i&lt;br&gt;varor och produkter som fortfarande används ute i samhället. Verket har&lt;br&gt;regeringens uppdrag, dels att fa tillstånd en effektiv insamling av uttjänta&lt;br&gt;sådana varor och produkter och dels att utarbeta förslag till slutförvar av&lt;br&gt;kvicksilverhaltiga avfall. En preliminär förstudie om slutförvaret har&lt;br&gt;utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport&lt;br&gt;(dnr M96/2824/6) Avveckling av amalgam inom&lt;br&gt;tandvården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har fatt i uppdrag att i samråd med Socialstyrel-&lt;br&gt;sen redovisa en utvärdering av hur avvecklingen av amalgamanvänd-&lt;br&gt;ningen fortgår. I propositionen 93/94:163 sattes mål för avvecklingen av&lt;br&gt;kvicksilver. Målsättningen för amalgam är att användningen inom bam-&lt;br&gt;och ungdomstandvården avvecklas fr.o.m. 1 juli 1995. Inom vuxentand-&lt;br&gt;vården ska användningen upphöra så snart som möjligt, dock senast till&lt;br&gt;år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirka 960 kg kvicksilver, för användning i amalgam, tillfördes den&lt;br&gt;svenska marknaden 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen fyllning av amalgam inom barn- och ungdomstandvården har&lt;br&gt;sjunkit från cirka 30 procent till cirka 1,5 procent mellan 1991 och 1995.&lt;br&gt;Uppgiften baseras på begränsad statistik. Inom vuxentandvården har&lt;br&gt;andelen sjunkit från 31,8 till 14,6 procent, drygt en halvering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amalgam används fortfarande till fyllningar där andra alternativ finns.&lt;br&gt;Påfallande ofta används amalgam i mindre lagningar av bamtänder.&lt;br&gt;40 procent av amalgamfyllningama på barn användes i lagningar av en&lt;br&gt;tandyta och lika ofta i lagningar av två tandytor. I motsvarande situation&lt;br&gt;på vuxna använder tandläkarna oftast andra material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att avgöra hur framgångsrikt arbetet varit att avveckla&lt;br&gt;amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Statistiken är inte så de-&lt;br&gt;taljerad att den visar hur mycket som användes före 1 juli 1995. Förut-&lt;br&gt;sättningar finns för en i det närmaste total utfasning. Vissa landsting&lt;br&gt;använder inte amalgam på barn och ungdom längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet att avveckla amalgam för vuxna kommer sannolikt inte att nås.&lt;br&gt;Användningen är fortfarande alltför stor. Förutsättningar finns att minska&lt;br&gt;användningen. Flera faktorer spelar in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Dentalt amalgam kommer att finnas på den svenska marknaden även&lt;br&gt;i fortsättningen, eftersom de uppfyller kraven i lagen om medicintekniska&lt;br&gt;produkter. Några produkter har redan CE-märkning och det innebär att&lt;br&gt;de är tillåtna i hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-1 takt med att patienterna ska betala allt större andel av tandvårds-&lt;br&gt;kostnaden så kommer privatekonomin alltmer styra deras val av material.&lt;br&gt;Amalgam är den billigaste lagningen. Tandvårdskostnaden för lagningar&lt;br&gt;med alternativa material är 2-6 gånger större än för amalgam. Förslag&lt;br&gt;finns att ytterligare reducera tandvårdsförsäkringens bidrag till patientens&lt;br&gt;tandvårdskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns flera typer av alternativ till amalgam, men det behövs en&lt;br&gt;utveckling av både befintliga och nya material. Vissa material är inte&lt;br&gt;tillräckligt hållfasta, andra krymper när det härdats i tanden. Applice-&lt;br&gt;ringsmetodema behöver utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Arbetsmiljön på tandklinikema måste anpassas till hanteringen av&lt;br&gt;nya material. En del nya material medför nya hälsorisker för personalen,&lt;br&gt;bl.a. ökar allergierna. Det behövs bättre skyddsutrustning och informa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion om riskerna. Medvetenheten om hur materialen påverkar miljön Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;måste öka. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tandvårdspersonalen måste fa bättre fortbildning om nya material,&lt;br&gt;risker och hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En total avveckling av amalgam inom tandvården till 1997 synes inte&lt;br&gt;möjlig, men användningen kan reduceras ytterligare. Avvecklingen av&lt;br&gt;amalgam måste följas upp. Det bör lämpligen göras av Socialstyrelsen.&lt;br&gt;Branschen bör ta fram relevant statistik. Utbildning och information&lt;br&gt;måste förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsverket har flera aktiviteter inom området, bl.a. tillsyn,&lt;br&gt;utökade föreskrifter och kontakter med industrin. Det arbetet bör fortsät-&lt;br&gt;ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionens rapporter (dnr M96/2824/6)&lt;br&gt;Avveckling av kvicksilver i varor och Avveckling av&lt;br&gt;amalgam inom tandvården samt Naturvårdsverkets&lt;br&gt;rapport Avveckling av kvicksilver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Försvarets Materielverk (FMV), Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket (RFV), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket (LV), Apoteksbolaget&lt;br&gt;AB, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga Tekniska Hög-&lt;br&gt;skolan (KTH), Karolinska Institutet (Kl) - Odontologiska fakulteten,&lt;br&gt;Uppsala universitet - Metallbiologiskt centrum, Lunds universitet -&lt;br&gt;Odontologiska fakulteten, Göteborgs universitet - Odontologiska fakul-&lt;br&gt;teten, Umeå universitet - Odontologiska fakulteten, Statens livsme-&lt;br&gt;delsverk (SLV), Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS),&lt;br&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket,&lt;br&gt;Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS-&lt;br&gt;Standardiseringen i Sverige, Jemkontoret, Sveriges Provnings- och&lt;br&gt;Forskningsinstitut (SP), Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen i Öster-&lt;br&gt;götlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Väster-&lt;br&gt;norrlands län, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Stiftelsen Institutet&lt;br&gt;för vatten och luftvårdsforskning (IVL), Stockholms kommun, Malmö&lt;br&gt;kommun, Luleå kommun, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Göte-&lt;br&gt;borgs och Bohus län, Landstinget i Norrbottens län, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges In-&lt;br&gt;dustriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sveri-&lt;br&gt;ge (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Akademiska sjukhuset&lt;br&gt;- Amalgamenheten, Akzo Nobel, Boliden Mineral AB, EKA Chemicals&lt;br&gt;AB, Elektronikföreningen, Föreningen Svensk Dentalhandel, Greenpea-&lt;br&gt;ce, Hydro Plast AB, Kemikontoret, Lampleverantöremas förening,&lt;br&gt;Livsmedelsindustrierna (LI), Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Miljö-&lt;br&gt;och hälsotjänstemannaförbundet (MHTF), Miljöförbundet, Praktiker-&lt;br&gt;tjänst AB, Ragn-Sellsföretagen AB, Renhållningsverksföreningen (RVF),&lt;br&gt;Sjukvårdsleverantörernas förening (SLF), Stena Metall Återvinning AB,&lt;br&gt;Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB), Svenska Petroleum Institutet,&lt;br&gt;Svenska Leverantörsföreningen för instrumentering, Svenska Tandskö-&lt;br&gt;terske Förbundet, Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten&lt;br&gt;(SEMKO), Sveriges Elektroindustriförening, Sveriges Tandläkarförbund,&lt;br&gt;Sveriges Tandhygienistförening, Tandvårdsskadeförbundet, Vatten- och&lt;br&gt;Avloppsverksföreningen (VAV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;Sammanfattning av Kretsloppsdelegationens rapport Bilaga 35&lt;br&gt;(SOU 1994:104) PVC- en plan för att undvika mil-&lt;br&gt;jöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid (PVC) och andra&lt;br&gt;klorerade plaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav genom beslut den 27 maj 1993 Kretsloppsdelegationen&lt;br&gt;i uppdrag att utarbeta en plan för att undvika miljöpåverkan från PVC&lt;br&gt;och andra klorerade plaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens utredning och förslag omfattar den använd-&lt;br&gt;ning av PVC-råvara och PVC-produkter som sker i Sverige, vilken inklu-&lt;br&gt;derar importerad PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mjukgjord PVC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen utgår från och delar i grunden tidigare riksdags-&lt;br&gt;beslut att användningen av ftalater och klorparaffiner bör minska respek-&lt;br&gt;tive avvecklas. Mot bakgrund av utförda riskbedömningar avseende&lt;br&gt;effekter på hälsa och miljö anser Kretsloppsdelegationen att använd-&lt;br&gt;ningen av de ftalater som i dag nyttjas för att mjukgöra PVC skall av-&lt;br&gt;vecklas. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock&lt;br&gt;på att en övergång från DEHP till något av de andra mjukningsmedlen&lt;br&gt;som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydel-&lt;br&gt;se om någon alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att användningen av dagens mjukgjorda&lt;br&gt;PVC skall avvecklas. Det är särskilt angeläget att snarast avveckla da-&lt;br&gt;gens mjukgjorda PVC inom produktområden med stor användning av&lt;br&gt;mjukgörare eller med stora emissioner. För produktområden där PVC&lt;br&gt;relativt enkelt kan bytas ut till alternativ med bättre hälso- eller miljöe-&lt;br&gt;genskaper med bibehållna funktioner och utan större kostnader skall&lt;br&gt;utbyte också inledas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen bedömer att den av riksdagen beslutade inrikt-&lt;br&gt;ningen att avveckla kortlivade PVC-produkter genom substitution kan&lt;br&gt;och bör fullföljas snarast. För att totalt sett minska användningen av&lt;br&gt;dagens mjukgjorda PVC och dess miljöpåverkan skall således avveckling&lt;br&gt;genomföras snarast för mjukgjorda kortlivade PVC-produkter, PVC-&lt;br&gt;bestruken väv, PVC-belagd plåt samt PVC-golv. Även för övriga mjuk-&lt;br&gt;gjorda PVC-produkter bör avvecklingen påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stabilisatorer i PVC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All PVC innehåller stabilisatorer. Kretsloppsdelegationen konstaterar att&lt;br&gt;blyanvändningen enligt tidigare riksdagsbeslut bör avvecklas och att de&lt;br&gt;mest miljöskadliga organiska tennföreningarna bör avvecklas så snabbt&lt;br&gt;som möjligt. Kretsloppsdelegationen anser att avvecklingen av de utpe-&lt;br&gt;kade stabilisatorerna skall fullföljas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvittblivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora mängder PVC finns i dag ackumulerade i samhället i produkter&lt;br&gt;eller på deponi och stora mängder tillförs årligen. Dagens PVC-produkter&lt;br&gt;innehåller stora mängder tillsatser som kan ge skador i miljön. En viktig&lt;br&gt;fråga för att undvika miljöpåverkan av PVC är därför hur den PVC som&lt;br&gt;redan finns ackumulerad i samhället skall behandlas. Kretsloppsdelega-&lt;br&gt;tionen anser att konventionell deponering är en olämplig kvittblivnings-&lt;br&gt;metod för det äldre PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponen-&lt;br&gt;ter. Delegationen bedömer vidare att konventionell deponering är tvek-&lt;br&gt;sam också för uttjänta nyare PVC-produkter med skadliga komponenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår att Naturvårdsverket skall ges i upp-&lt;br&gt;drag att följa arbetet. Kretsloppsdelegationen anser att allt PVC-avfall&lt;br&gt;som innehåller miljöskadliga komponenter skall omhändertas på ett&lt;br&gt;miljömässigt godtagbart sätt. Kretsloppsdelegationen föreslår att Natur-&lt;br&gt;vårdsverket får i uppdrag att utreda vilken slutbehandling som är den&lt;br&gt;mest lämpliga från miljösynpunkt och att föreslå lämpliga åtgärder så att&lt;br&gt;negativ miljöpåverkan från PVC-produkter i avfallsledet undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialåtervinning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen anser att materialåtervinning av PVC med da-&lt;br&gt;gens teknik inte kan rekommenderas. Det är enligt Delegationens upp-&lt;br&gt;fattning därför inte lämpligt att överhuvud taget initiera materialåtervin-&lt;br&gt;ning av PVC-produkter i någon större skala innan det är utrett vilken&lt;br&gt;eventuell miljöpåverkan som kan uppstå vid materialåtervinning av PVC.&lt;br&gt;Det ankommer på den som påbörjar materialåtervinning att visa att åter-&lt;br&gt;vinning inte ger oacceptabla miljöeffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen avser att föreslå producentansvar för bland annat&lt;br&gt;varugrupperna bilar, elektriska och elektroniska produkter samt byggva-&lt;br&gt;ror. Merparten av den PVC som används i dag kommer därmed att berö-&lt;br&gt;ras av producentansvar för skilda varugrupper. Kretsloppsdelegationen&lt;br&gt;anser att producentansvaret normalt skall utformas varugruppsvis och att&lt;br&gt;det därför inte är lämpligt att införa producentansvar för materialslaget&lt;br&gt;PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår att alla produkter av PVC och andra&lt;br&gt;klorerade plaster märks för att underlätta sortering vid återvinning av&lt;br&gt;andra termoplaster och i avfallshanteringen. Kretsloppsdelegationen före-&lt;br&gt;slår att kemikalieinspektionen ges i uppdrag att följa arbetet med märk-&lt;br&gt;ning som i första hand skall ske på frivillig väg och om detta inte sker&lt;br&gt;överväga tvingande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen har bedömt miljöpåverkan av PVC i alla led från&lt;br&gt;klortillverkning till avfall. Kretsloppsdelegationen föreslår att dagens&lt;br&gt;mjukgjorda PVC och styv PVC med miljöskadliga additiv avvecklas&lt;br&gt;snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa produktområden har ett utbyte av PVC redan skett eller på-&lt;br&gt;går. Kretsloppsdelegationen har erfarit att det inom många produktom-&lt;br&gt;råden finns alternativa material som redan nu kan ersätta PVC eller kan&lt;br&gt;utgöra alternativ efter viss omställningstid. För vissa produkter finns&lt;br&gt;dock i dag svårigheter att byta ut PVC, vilket kan bero på hindrande&lt;br&gt;internationella standarder, dagens maskinutrustning eller krav på vissa&lt;br&gt;specifika materialegenskaper. Kretsloppsdelegationen bedömer att många&lt;br&gt;tekniska problem kan lösas och att PVC kan bytas ut inom flertalet an-&lt;br&gt;vändningsområden om tid för omställningen ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens utredningar visar att merkostnaderna för be-&lt;br&gt;rörda näringsgrenar blir betydligt lägre om tillräcklig tid ges för om-&lt;br&gt;ställning och materialutveckling. Kretsloppsdelegationen har bl.a. av&lt;br&gt;dessa skäl valt en successiv avveckling som dock bör påbörjas omedel-&lt;br&gt;bart och genomföras skyndsamt för de särskilt utpekade produktområde-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Krets-&lt;br&gt;loppsdelegationens rapport (SOU 1994:104) PVC—&lt;br&gt;en plan för att undvika miljöpåverkan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande: Kommerskollegium,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteksbolaget, Statskontoret, Sta-&lt;br&gt;tistiska Centralbyrån, Riksrevisionsverket, Boverket, Kungliga Tekniska&lt;br&gt;Högskolan, Institutet for Miljömedicin, Lunds universitet, Fiskeriverket,&lt;br&gt;Lantbruksuniversitetet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikut-&lt;br&gt;vecklingsverket, Konkurrensverket, Byggforskningsrådet, Styrelsen för&lt;br&gt;Teknisk Ackreditering, Jemkontoret, Konsumentverket, Länsstyrelsen&lt;br&gt;Blekinge, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen Da-&lt;br&gt;larna, Naturvårdsverket, Avfallsforskningsrådet, Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Landskrona kommun, Göteborgs&lt;br&gt;kommun, Sundsvalls kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;Köpmannaförbundet, Industriförbundet, Tjänstemännens Centralorgani-&lt;br&gt;sation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Svenskt Natron AB, Bilindustriföreningen, Föreningen Sveriges Plast-&lt;br&gt;fabrikanter, Golvbranschens Riksorganisation, Föreningen Greenpeace-&lt;br&gt;Sverige, Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, Industrins byggmaterial-&lt;br&gt;grupp, Läkemedelsindustrins Branschorganisationer, Miljöförbundet,&lt;br&gt;Nordiska Plaströrsgruppen, Plast- och Kemikalieleverantörers Förening,&lt;br&gt;Svensk Industriförening, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, Svens-&lt;br&gt;ka Sjukvårdsleverantörsföreningen, Sveriges Elektroindustriförening,&lt;br&gt;Sveriges Färgfabrikanters Förening, Sveriges Plastförbund, Sydvästra&lt;br&gt;Skånes avfallsaktiebolag, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (LO),&lt;br&gt;Svenska Industri tjänstemannaförbundet (TCO), Sveriges Civil-&lt;br&gt;ingenjörsförbund (SACO), Bertil Wämberg, Svenskt Stål AB, Plåtslage-&lt;br&gt;riernas Riksförbund, Överstyrelsen för civil beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra sig:&lt;br&gt;Högskolan i Luleå, Standardiseringskommissionen i Sverige, Stiftelsen&lt;br&gt;Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Kooperativa Förbundet,&lt;br&gt;Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet, AB Svens-&lt;br&gt;ka Returpack, Byggentreprenörerna, Kemikontoret, Näringslivets För-&lt;br&gt;packningsråd, Plaståtervinningsgruppen, Svensk Plaståtervinning AB,&lt;br&gt;Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Umeå Energi AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;rapport 4/96 Additiv i PVC - Märkning av PVC&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen (Kemi) fick den 8 juni 1995 i uppdrag av rege-&lt;br&gt;ringen att föreslå åtgärder för att minimera hälso- och miljörisker från&lt;br&gt;additiv i PVC. I uppdraget ingår också att ta fram förslag till riktlinjer för&lt;br&gt;märkning av PVC-plaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PVC och PVC-additiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För framställning av PVC-produkter används tillsatskemikalier, additiv.&lt;br&gt;Dessa kan varieras beroende på de krav som ställs vid produktion och på&lt;br&gt;den färdiga produkten. Till all PVC sätts stabilisatorer för att förbättra&lt;br&gt;tåligheten vid bearbetning samt livslängden. En PVC-produkt kan mjuk-&lt;br&gt;göras genom tillsats av mjukningsmedel, t.ex. ftalater. Pigment, som i&lt;br&gt;vissa fall innehåller bly, tillsätts för att ge produkten en bestämd farg.&lt;br&gt;Till detta kommer ett antal andra additiv som är av mindre betydelse från&lt;br&gt;hälso- och miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal olika stabilisatorer förekommer på marknaden, varav de vikti-&lt;br&gt;gaste baseras på bly, tenn eller kalcium och zink respektive barium och&lt;br&gt;zink. Kemi har undersökt hur mycket tillsatser som används i svensk&lt;br&gt;produktion av PVC-varor. Användningen av bly är drygt 700 ton. De&lt;br&gt;tennbaserade stabilisatorerna utgörs av mono- och diorganiska tennföre-&lt;br&gt;ningar, av vilka knappt 300 ton används årligen. Sammanlagt ca 700 ton&lt;br&gt;stabilisatorer med kalcium och zink eller barium och zink används årli-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland mjukningsmedlen dominerar estrar av ftalsyra. I svensk PVC-&lt;br&gt;tillverkning används årligen ca 25 000 ton ftalater, varav den största&lt;br&gt;andelen utgörs av dietylhexylftalat, DEHP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av blypigment i svensk PVC-tillverkning är ca 20 ton,&lt;br&gt;räknat som rent bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flöde av PVC och PVC-additiv i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhemsk produktion, import, export och flödet till den svenska markna-&lt;br&gt;den har uppskattats för tio produktgrupper: golv- och väggmattor, kabel,&lt;br&gt;rör, profiler, belagd plåt/farg, folie, belagd väv, underredsmassa, medi-&lt;br&gt;cinska produkter och livsmedelsförpackningar. Den största användningen&lt;br&gt;av PVC, mer än 90 %, sker inom grupperna golv- och väggmattor&lt;br&gt;(ca 30 000 ton), kabel (ca 15 000 ton), rör (ca 30 000 ton), profiler&lt;br&gt;(ca 10 000 ton) och folie (ca 12 000 ton).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blystabilisatorer används främst för rör (ca 250 ton bly) och kabel&lt;br&gt;(ca 400 ton bly). Tennstabilisatorer används företrädesvis inom grupper-&lt;br&gt;na golv- och väggmattor, profiler, belagd plåt/färg samt folie. De största&lt;br&gt;mängderna ftalater (mer än 1 000 ton per grupp) förekommer i golv- och&lt;br&gt;väggmattor, kabel, belagd plåt/farg och folie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Importen och exporten av produkter inom de undersökta grupperna är i&lt;br&gt;vissa fall betydande. Additivinnehållet i importerade varor kan skilja sig&lt;br&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från svenskproducerade varor, vilket försvårar bedömningen av hur Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;mycket som tillfors den svenska marknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emissioner av additiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emissioner av additiv kan ske i samband med tillverkning och använd-&lt;br&gt;ning av produkter, samt efter det att produkten tjänat ut, dvs i form av&lt;br&gt;emissioner från deponier, förbränningsanläggningar, samt från PVC-&lt;br&gt;produkter som lämnats kvar i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgången av bly från PVC är troligen mycket begränsad. Emissioner&lt;br&gt;sker huvudsakligen efter det att plasten brutits ned. Emissioner av tenn-&lt;br&gt;organiska stabilisatorer kan påvisas genom mätningar i t.ex. slam från&lt;br&gt;reningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mjukningsmedlen har större benägenhet att avgå från plasten. Upp-&lt;br&gt;skattningar har visat att ca 200 ton ftalater sprids till miljön under till-&lt;br&gt;verkning och användning av PVC-produkter, samt från uttjänta produk-&lt;br&gt;ter. Den största spridningen av ftalater torde ske från utomhusanvändning&lt;br&gt;av belagd väv och belagd plåt, samt från underredsmassa. Dessa produk-&lt;br&gt;ter står uppskattningsvis för 90 % av ftalatemissionema, men represente-&lt;br&gt;rar bara en mindre del av flödet av PVC och ftalater på den svenska&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och miljörisker av användning av additiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halterna av bly i mark och sediment är förhöjda. Mycket bly har genom&lt;br&gt;åren använts i olika produkter och mycket finns kvar i batterier, kablar,&lt;br&gt;rör m.m. Endast en mindre del av blyanvändningen i samhället är kopp-&lt;br&gt;lad till PVC, och risken är liten för hälso- och miljöskador med använd-&lt;br&gt;ning av blystabilisatorer i PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningar baserade på tidigare data tyder på att dioktyltennförening-&lt;br&gt;ar kan utgöra en möjlig miljörisk lokalt i vattenmiljön. Osäkerheterna är&lt;br&gt;dock mycket stora. Senare data tyder på att halterna i miljön skulle kunna&lt;br&gt;vara lägre än vad som tidigare beräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemis tidigare bedömning var att DEHP utgör en miljörisk lokalt in-&lt;br&gt;om vissa stads- och industrinära områden, t.ex. i sediment. Denna upp-&lt;br&gt;fattning kvarstår, men även i detta fall är informationen begränsad. Risk-&lt;br&gt;värdering utförs nu av tre ftalater inom EU:s program för existerande&lt;br&gt;ämnen. Sverige utreder DEHP och Frankrike två andra ftalatmjukgörare.&lt;br&gt;Utvärderingarna bör kunna vara klara under 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exponering för ftalater förekommer i samband med medicinsk behand-&lt;br&gt;ling, t.ex. vid dialys och blodtransfusioner. Läkemedelsverket och Social-&lt;br&gt;styrelsen har tillsyn över medicinska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkning av PVC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkning av PVC-produkter medger ett aktivt produktval och är också&lt;br&gt;av betydelse för styrning av avfallsströmmama. En mycket stor andel av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PVC-produktema märks redan i dag, men systemen varierar och täck- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;ningen är inte komplett. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemis förslag inom uppdraget är i korthet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Användningen av blystabilisatorer i svensk tillverkning av PVC-pro-&lt;br&gt;dukter av ny ej återvunnen plastråvara bör minska. Ambitionen bör vara&lt;br&gt;en minskning med 90 % till år 2005 jämfört med förbrukningen 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Användningen av blypigment i PVC bör avvecklas till&lt;br&gt;31 december 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Industrin bör redovisa åtgärdsplaner beträffande avveckling av bly i&lt;br&gt;PVC till senast 30 juni 1998. Där ska bl.a. ingå redovisning av substitu-&lt;br&gt;tionsarbetet. Åtgärderna begränsar inte återvinning av blystabiliserad&lt;br&gt;PVC. Användning av blystabilisatorer i kortlivade produkter ska helt&lt;br&gt;undvikas. Blystabilisatorer bör inte ersättas med organiska tennförening-&lt;br&gt;ar. Minskningen av blytillsatser genomförs utan tvingande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Industrin bör närmare utreda exponering för och miljöeffekter av or-&lt;br&gt;ganiska tennföreningar som stabilisatorer i PVC. Detta gäller i synnerhet&lt;br&gt;oktyltennforeningar men också andra tennstabilisatorer. Utredningsmate-&lt;br&gt;rial bör ha kommit Kemi tillhanda senast den 30 juni 1998. Möjligheten&lt;br&gt;till substitution bör beaktas. Användningen av tennstabilisatorer i svensk&lt;br&gt;PVC-tillverkning bör inte öka jämfört med år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Halterna av DEHP i miljön bör minska. Åtgärder bör vidtas i inter-&lt;br&gt;nationellt samförstånd, och kan beröra gruppen ftalatmjukningsmedel&lt;br&gt;som helhet. Preciserade åtgärdsförslag tas fram av Kemi efter det att tre&lt;br&gt;ftalater utretts inom EU:s program for existerande ämnen. Detta bör&lt;br&gt;kunna ske under 1998. Sverige utreder DEHP och Frankrike DIDP och&lt;br&gt;DINP. Möjligheten till substitution bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gällande avvecklingsplaner for klorparaffiner bör ligga fast. Det in-&lt;br&gt;nebär bl.a. avveckling av långkedjiga klorparaffiner till år 2000. Av-&lt;br&gt;vecklingen följs av Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Märkning av PVC-produkter bör genomföras och harmoniseras en-&lt;br&gt;ligt ISO- eller DIN-standarder. Tillräcklig information bör ingå i märk-&lt;br&gt;ningen av mellanprodukter för att slutprodukterna ska kunna märkas.&lt;br&gt;Slutprodukten bör vara märkt så att det går att göra ett aktivt produktval&lt;br&gt;och styra omhändertagandet efter det att produkten tjänat ut. Industrin&lt;br&gt;bör kunna påbörja arbetet redan innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens rapport 4/96 Additiv i PVC -&lt;br&gt;Märkning av PVC&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Läkemedelsverket, Apoteksbolaget, Statskontoret, Statistiska&lt;br&gt;Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga Tekniska&lt;br&gt;Högskolan (KTH), Högskolan i Luleå, Chalmers Tekniska Högskola,&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk (SLV), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings-&lt;br&gt;och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Boverket,&lt;br&gt;Byggforskningsrådet (BFR), Styrelsen för teknisk ackreditering, SIS-&lt;br&gt;Standardiseringen i Sverige, Institutet för fiber- och polymerteknologi&lt;br&gt;(IFP), Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus&lt;br&gt;län, Statens naturvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;Stiftelsen Institutet för vatten och luftvårdsforskning (ILV), Stenungsund&lt;br&gt;kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet&lt;br&gt;(KF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademi-&lt;br&gt;kers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Byggsektorns kretsloppsråd,&lt;br&gt;Ciba Geigy AB, Föreningen för Sveriges Plastfabrikanter, Golvbran-&lt;br&gt;schens Riksorganisation (GBR), Greenpeace, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Hydro Plast AB, ICA, Industrins Byggmaterialgrupp, Läkeme-&lt;br&gt;delsindustrins Branschorganisation, Miljöförbundet, Neste Oxo AB,&lt;br&gt;Nordiska Plaströrgruppen (NPG), Plast- och kemibranschema, Svenska&lt;br&gt;Renhållningsverks-Föreningen (RVF), Sveriges Färgfabrikanters Före-&lt;br&gt;ning (SVEFF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Alternativbränsleutredningens &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;br&gt;betänkande (SOU 1996:184) Bättre klimat, miljö och &lt;sup&gt;8&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;hälsa med alternativa drivmedel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sitt betänkande, Bättre klimat, miljö och hälsa med&lt;br&gt;alternativa drivmedel (SOU 1996:184), föreslagit att samtliga alternativa&lt;br&gt;drivmedel skall delas in i ett eget miljöklassningssystem där de biobase-&lt;br&gt;rade drivmedlen samt naturgas (CNG) och gasol (LPG) klassas som från&lt;br&gt;miljö- och hälsosynpunkt bättre än dagens bästa klasser av bensin och&lt;br&gt;dieselolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad bränslelag avseende miljöklassning av såväl dagens kon-&lt;br&gt;ventionella drivmedel som de alternativa drivmedlen bör enligt utred-&lt;br&gt;ningen införas. På sikt, när det finns mera kunskap om alternativen, bör&lt;br&gt;en för alla drivmedel gemensam miljöklassning utarbetas vilken åter-&lt;br&gt;speglar drivmedlens samlade påverkan på klimat, hälsa och miljö. Här&lt;br&gt;avses utsläpp och därmed påverkan i livscykelperspektiv. Vid den sam-&lt;br&gt;lade bedömningen bör även sådana frågor som arbetsmiljö och risker vid&lt;br&gt;spill samt olyckor (ekotoxicitet) vägas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar på vikten av ökade kunskaper om alternativen. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas utarbetandet av specifikationskrav och vidareut-&lt;br&gt;veckling av metoder för värdering av utsläppen både för rena alternativa&lt;br&gt;drivmedel och drivmedelsblandningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att de biobaserade alternativa drivmedlen befrias från&lt;br&gt;koldioxidskatt samt att samtliga alternativa drivmedel inledningsvis&lt;br&gt;medges en reducering av energiskatten. Detta för att kompensera mer-&lt;br&gt;kostnaden för produktion och distribution i jämförelse med de konven-&lt;br&gt;tionella drivmedlen. Utredningen pekar här på den dispensmöjlighet som&lt;br&gt;regeringen har i 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, den&lt;br&gt;s.k. pilotprojektsbestämmelsen. På längre sikt menar utredningen att det&lt;br&gt;finns förutsättningar för att kostnader för alternativa drivmedel kan bli&lt;br&gt;jämförbara med de för fossila drivmedel. I samband med att en för alla&lt;br&gt;drivmedel gemensam miljöklassning införs anser utredningen att be-&lt;br&gt;skattningen av varje drivmedel, såväl fossila som biobaserade, så långt&lt;br&gt;möjligt bör återspegla samhällets kostnader för de samlade hälso- och&lt;br&gt;miljöeffekter som orsakats av användningen av drivmedlet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också en tillämpning av pilotprojektsdispenser på&lt;br&gt;så sätt att inblandning av alternativa drivmedel i dieselolja (upp till 5 %&lt;br&gt;RME alt. 15 % etanol i diesel) inte påverkar beskattningen av den diesel-&lt;br&gt;olja i vilken alternativen inblandas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås att bilavgaslagen utvidgas till en motoravgaslag med&lt;br&gt;emissionskrav för alla slags motorer av betydelse. Emissionskraven för&lt;br&gt;motorer angivna i denna nya motoravgaslag bör kopplas till drift med ett&lt;br&gt;eller flera bestämda drivmedel, fossila och/eller alternativa (biobaserade).&lt;br&gt;Dagens system med certifiering av motorfordon bör i detta syfte vidare-&lt;br&gt;utvecklas på så sätt att certifieringsdrivmedel tas fram även för aktuella&lt;br&gt;alternativa drivmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Alternativbränsleutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1996:184) Bättre klimat, miljö och hälsa med alter-&lt;br&gt;nativa drivmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Kommunika-&lt;br&gt;tionsforskningsberedningen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kon-&lt;br&gt;sumentverket, Statens naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen,&lt;br&gt;Gröna Bilister, Motormännens Riksförbund, Åkeriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport 4637&lt;br&gt;Miljöklasser för bättre bilar - förslag till nytt miljö-&lt;br&gt;klassningssystem&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har arbetat tillsammans med företrädare för Vägverket&lt;br&gt;och Konsumentverket med förslagen. Bilindustriföreningen har varit med&lt;br&gt;i arbetet genom en referensgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ett nytt miljöklassystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har två separata delar: ett nytt miljöklassystem och ett system&lt;br&gt;med skattestyrmedel för att stimulera efterfrågan och användningen av&lt;br&gt;miljöklassade bilar. Miljöklassystemet innehåller bl.a. klassning av kol-&lt;br&gt;dioxidutsläppen. Detta beskrivs dessutom separat, med differentierad&lt;br&gt;fordonsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassningssystemet förändras med förslaget i grunden jämfört&lt;br&gt;med nuvarande system. Hänsyn tas till fler miljöparametrar och dessa&lt;br&gt;integreras i ett system. Grunden är så långt det går befintliga EU-regler.&lt;br&gt;Bilarnas miljöprestanda ges poäng. Totala poängsumman betecknar alltså&lt;br&gt;bilens miljöprestanda. Miljöpoängen bildar sedan grund för indelning i&lt;br&gt;tre miljöklasser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stimulera miljöklassningen bör en differentiering av&lt;br&gt;bilskatterna införas, med skattesatser som speglar merkostnaden för den&lt;br&gt;miljövänligare bilen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen är avsedda att läggas fram i EU-samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassystemet bör utvecklas och användningen breddas för största&lt;br&gt;möjliga positiva effekt på miljön. Ett system med denna inriktning bör&lt;br&gt;därför föreslås av Sverige i EU-arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgång av miljömässigt intressanta parametrar visar på en rad&lt;br&gt;avseenden där en miljöklassning skulle bredda användningen av bättre&lt;br&gt;teknik. Miljöklassningen behövs för att de bättre alternativen överhuvud-&lt;br&gt;taget skall komma fram och marknadsföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom bilar omfattas av regelverk med harmoniserade typgodkän-&lt;br&gt;nanden är det nödvändigt att driva på utvecklingen av de EU-gemen-&lt;br&gt;samma reglerna för att bredda användningen av miljöklassningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny miljöklassning: poängsystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya miljöklassystemet breddar basen genom fler miljöparametrar.&lt;br&gt;Exemplet för personbilar i figur 1 anger sättet att väga samman de olika&lt;br&gt;parametrarna för en viss bilmodell. Varje box som anger en egenskap har&lt;br&gt;en poäng. Vissa svåruppnåeliga krav eller miljömässigt prioriterade&lt;br&gt;egenskaper ger högre poäng. Totala poängsumman är ett mått på&lt;br&gt;miljöprestanda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2" rowspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Krav-&lt;br&gt;nivå&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="5" rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Avgaser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;
&lt;p&gt;CO2&lt;br&gt;Vo-&lt;br&gt;lym-&lt;br&gt;in-&lt;br&gt;dex&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Oregi&lt;br&gt;ut-&lt;br&gt;släpp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Bul-&lt;br&gt;ler,&lt;br&gt;förbi-&lt;br&gt;fart&lt;br&gt;dB(A)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Mo-&lt;br&gt;tor-&lt;br&gt;vär-&lt;br&gt;mare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;—1---&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Poäng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bensin&amp;amp;övr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Diesel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Avgas-&lt;br&gt;rening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NO.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NO,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska&lt;br&gt;fr. 97-01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+HC:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,08&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frivillig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;grund-&lt;br&gt;krav&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Miljö-&lt;br&gt;klass-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PM/b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,035&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OBD&lt;br&gt;PM/b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kall 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hälsal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Evap II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OBDII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reak&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hållb.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hälsall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,00&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,00&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kall II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassningen kan göras helt flexibelt mellan de olika parametrarna,&lt;br&gt;förutsatt att grundkraven klaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lätta bilar miljöklassas avgasutsläppen och buller, baserat på&lt;br&gt;obligatoriska resp, föreslagna EU-krav. Viktiga avgaskomponenter&lt;br&gt;omfattas. Vissa mindre viktiga föroreningar finns inte med; ytterligare&lt;br&gt;lägre koloxid bedöms inte lika intressant som t.ex. kväveoxider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilmodeller som visas ha lägre utsläpp far extrapoäng. För det&lt;br&gt;nordiska klimatet är det extra motiverat med goda emissionsegenskaper&lt;br&gt;vid kall temperatur. Samma gäller högre hållbarhet och därmed lägre&lt;br&gt;utsläpp under hela den relativt långa livslängden hos de svenska bilarna.&lt;br&gt;Likaså premieras användning av utvecklad felsökningsfunktion hos&lt;br&gt;omborddatom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koldioxidutsläppen vägs in via hänsyn till bilens nytta/kapacitet:&lt;br&gt;bilens CO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;-utsläpp/volymindexförhållande är avgörande för&lt;br&gt;miljöklassningen. Genom volymindex stäms CO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; av mot&lt;br&gt;trafiksäkerheten. Bilar med låga utsläpp av reaktiva eller speciellt&lt;br&gt;hälsofarliga föroreningar miljöklassas, liksom de som utrustats med&lt;br&gt;motorvärmare och de som följs av en deklaration om återvinning vid&lt;br&gt;skrotning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tunga bilar miljöklassas med avseende på avgaser, kväveoxider och&lt;br&gt;partiklar, och speciellt goda stadskömingsegenskaper. Koldioxidutsläp-&lt;br&gt;pen betonas genom klassning av bilar som har en deklaration av bränsle-&lt;br&gt;förbrukning och koldioxidutsläppen. Bilar med lågbullrande däck far&lt;br&gt;miljöklasspoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöinformation och miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassystemet med en rad parametrar ger ett otal möjliga&lt;br&gt;kombinationer för miljöklassning. Detta ger grunden för en bred&lt;br&gt;miljöprofilering. Bilens miljöpoäng blir en viktig del av bilens prestanda&lt;br&gt;och i marknadsföringen. Genom frivillig miljöklassning kan bilköparen&lt;br&gt;fa en redovisning av den aktuella bilens miljöprestanda genom poängen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och jämföra. Höga poäng betyder milj ovänligare bil. Miljöpoängen kan&lt;br&gt;föras ut med hjälp av ett utvidgat konsument- och&lt;br&gt;miljöinformationssystem och kan kombineras med system för uppgifter&lt;br&gt;om andra aspekter på bilarna, som trafiksäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande system med tre miljöklasser kan enkelt kombineras med&lt;br&gt;poängsystemet. Poängsumman kan överföras till minimikravet för&lt;br&gt;miljöklassen. MK3 är enbart obligatoriska krav. MK2 och MK1 har vissa&lt;br&gt;minimikrav för avgaser som grundvillkor, se figur 2. I kapitel 1 finns&lt;br&gt;motsvarande för tunga bilar och lätta lastbilar.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Krav-&lt;br&gt;nivå&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="5"&gt;
&lt;p&gt;A vgaser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;CO2&lt;br&gt;Vo-&lt;br&gt;lym&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-in-&lt;br&gt;dex&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Oregl&lt;br&gt;ut-&lt;br&gt;släpp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Bul-&lt;br&gt;ler,&lt;br&gt;förbi&lt;br&gt;-fart&lt;br&gt;dB(A&lt;br&gt;)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Mo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tor-&lt;br&gt;vär-&lt;br&gt;mar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Åter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Po-äng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Min.&lt;br&gt;sum-&lt;br&gt;ma&lt;br&gt;po-äng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Miljö-&lt;br&gt;klass&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bensin&amp;amp;övr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Diesel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;A vgas&lt;br&gt;-rening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NO,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NO.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska&lt;br&gt;fr. 97-01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+HC:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,08&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga qjgj*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="8"&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PM/b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;0,25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;0.035&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ORD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PM/h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kall 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Häl&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Evap II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OBDII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reak&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="4"&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hållb.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Häll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,00&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,00&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kall II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1O&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="11"&gt;
&lt;p&gt;Denna de! av figuren är hämtad från figur 1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Stimulansstyrmedel och finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Differentierad fordonsskatt bedöms vara det effektivaste av tillgängliga&lt;br&gt;styrmedel. För att rabatten skall uppfattas som meningsfull bör den ha en&lt;br&gt;viss storlek. Skillnaden mellan olika klasser bör dessutom upplevas som&lt;br&gt;reell. Därför vore försäljningsskatten effektivare. Stimulansen till miljö-&lt;br&gt;klassning görs lämpligen genom reduktion av fordonsskatten för bilar&lt;br&gt;som uppfyller strängare krav. Storleken på differentieringen bör&lt;br&gt;motsvara den ökade kostnaden för bättre teknik. Av dessa skäl stannar&lt;br&gt;förslaget vid tre skattenivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattedifferensen kan tekniskt åstadkommas på olika sätt. Vårt förslag&lt;br&gt;är utformat som ett räkneexempel. I likhet dagens MK1 för personbilar,&lt;br&gt;införs befrielse för skatten ett antal år. Summa subvention motsvarar&lt;br&gt;ungefarliga merkostnaden att möta kraven, tabell 1. Skattereduktionen&lt;br&gt;kan exempelvis finansieras med en höjd fordonsskatt för fordon som är&lt;br&gt;äldre än 10 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrmedel för miljöklassning. Differentieradfordonsskatt, år efter nyregistrering&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bil&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MK1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bensindrift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oförändrad&lt;br&gt;fordonskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0 kr de två&lt;br&gt;första åren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0 kr de fem&lt;br&gt;första åren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dieseldrift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oförändrad&lt;br&gt;fordonskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0 kr det första&lt;br&gt;året&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0 kr de två&lt;br&gt;första åren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Klassning för enbart koldioxidutsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassning av enbart koldioxidutsläppen kan göras enligt koldioxid-&lt;br&gt;klassningen i miljöklassningssystem. För personbilar är det enligt figur 3.&lt;br&gt;Detta skall stimuleras med ett komplement till koldioxidskatten i form av&lt;br&gt;differentierad fordonsskatt.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-26.png" style="width:291pt;height:137pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Miljöklassernas benämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totala miljöpoängen anger bilens miljöklass. Väljer man att knyta poäng-&lt;br&gt;systemet till det befintliga systemet med tre miljöklasser, kan förvirring&lt;br&gt;uppstå. Den bästa miljöklassen bör fortsatt kallas MK1, som är inarbetat.&lt;br&gt;Beteckningarna MK1, MK2 och MK3 har använts sedan systemet inför-&lt;br&gt;des. De nya klasserna kommer dock att ha radikalt annorlunda innehåll.&lt;br&gt;Behovet att skilja dessa tydligt åt är därför stort. Det kan göras på olika&lt;br&gt;sätt. Förslaget är att de nya klasserna får en tilläggsbeteckning som t.ex.&lt;br&gt;kan vara införandeåret. Nya klasser från 1997 skulle alltså heta: MK1 97,&lt;br&gt;MK2 97 och MK3 97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets rapport 4637 Miljöklasser för bättre bi-&lt;br&gt;lar - förslag till nytt miljöklassningssystem&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Vägverket, Statens Väg- och transportforsknings-&lt;br&gt;institut, Kommunikationsforskningsberedningen, AB Svensk Bilprov-&lt;br&gt;ning, Statskontoret, Riksskatteverket Närings- och Teknikutvecklings-&lt;br&gt;verket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Stiftelsen Institutet for&lt;br&gt;vatten- och luftvårdsforskning, Stockholms stad, Malmö kommun, Göte-&lt;br&gt;borgs kommun, Svenska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen,&lt;br&gt;Svenska Petroleum Institutet Bilindustriföreningen/AB Svensk Bilstatis-&lt;br&gt;tik, Före-ningen Gröna Bilister, Kretsloppsdelegationen, Motorbran-&lt;br&gt;schens Riks-förbund, Motormännens Riksförbund, SAAB Automobile&lt;br&gt;AB, AB Scania, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Lokal-&lt;br&gt;trafikföreningen, Svenska Äkeriförbundet, Trafikbeskattningsutredning-&lt;br&gt;en, AB Volvo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av EU:s försumingsstrategi&lt;br&gt;(dnr EUM 97/1362/M5) Meddelande till rådet och&lt;br&gt;parlamentet om en gemensam strategi för att motver-&lt;br&gt;ka försurning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens meddelande innehåller ett antal förslag på åtgärder som&lt;br&gt;skall vidtas för att uppnå delmålet. Ett centralt förslag är att utarbeta ett&lt;br&gt;direktiv som anger nationella tak för utsläpp av försurande ämnen&lt;br&gt;(svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak). Andra förslag är ratificering&lt;br&gt;av 1994 års svavelprotokoll, direktiv för att begränsa svavelhalten i tung&lt;br&gt;eldningsolja, revidering av direktivet om utsläppsbegränsningar från&lt;br&gt;stora förbränningsanläggningar, förslag på åtgärder som medlemsländer-&lt;br&gt;na kan vidta mot utsläpp från sjöfarten inom ramen för IMO, där Öster-&lt;br&gt;sjön och hela/eller delar av Nordsjön föreslås bli områden där lägre sva-&lt;br&gt;velhalter i marin bunkerolja skall gälla, prioritering av försurning inom&lt;br&gt;miljöområdet i EU:s östutvidgning, samt användning av ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel. Kommissionens meddelande innebär långtgående åtgärder&lt;br&gt;och kommer att innebära en betydlig förbättring för svensk del. Enligt&lt;br&gt;förslaget kommer 1,6 % av Sveriges yta att vara över den kritiska belast-&lt;br&gt;ningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende EU:s&lt;br&gt;försumingsstrategi (dnr EUM 97/1362/M5)&lt;br&gt;Meddelande till rådet och parlamentet om en&lt;br&gt;gemensam strategi för att motverka försurning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Vägverket, Statens Väg- och transportforsknings-&lt;br&gt;institut (VTI), Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket,&lt;br&gt;Luftfartsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Institutet för miljö-&lt;br&gt;medicin, Lunds Universitet, Göteborgs Universitet,&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK), Boverket, Jemkontoret, Länsstyrelsen i Skåne län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Institutet för vatten- och&lt;br&gt;luftvårdsforskning (IVL), Stockholm Environment Institute, Stockholms&lt;br&gt;kommun, Göteborgs kommun, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beij erinstitutet, Svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Bilindustriföreningen, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Elverksföreningen, Svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärrvärmeföreningen, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska&lt;br&gt;Redarföreningen, Kemikontoret, Miljöförbundet Jordens vänner, Preem&lt;br&gt;Petroleum AB, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Shell AB,&lt;br&gt;Svenska Statoil AB, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Energiföreningars Riksorganisation, Swedish Heating Boilers&lt;br&gt;Association, Statens naturvårdsverk, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),&lt;br&gt;Internationella försumingssekretariatet, Länsstyrelsen i Älvsborgs län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Hallands län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;(dnr M96/4110/5) Nationell plan för kalkningsverk-&lt;br&gt;samheten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets rapport Nationell plan för kalkning av sjöar och&lt;br&gt;vattendrag innehåller kriterierna för en bedömningsmall som skall kunna&lt;br&gt;ligga till grund för objektsprioriteringar på nationell nivå. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten är att bevara den biologiska mångfalden och bibehålla möjligheterna&lt;br&gt;till nyttjande av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket föreslår att läns-&lt;br&gt;styrelserna skall utforma regionsvisa planeringsunderlag för kalkning av&lt;br&gt;sjöar och vattendrag. Underlaget skall utformas enligt direktiv från&lt;br&gt;Naturvårdsverket och skall innehålla en beskrivning av respektive&lt;br&gt;regions försumingssituation och hoten mot biologisk mångfald samt&lt;br&gt;förslag till åtgärdsplan. Bedömningsmall en skall vara ett underlag vid&lt;br&gt;utarbetandet av de regionala underlagen och skall, efter ytterligare&lt;br&gt;bearbetning av remissinstansernas synpunkter, kompletteras med bl.a. ett&lt;br&gt;bättre verktyg för bedömning av försurning resp, naturlig surhet. Den&lt;br&gt;slutliga nationella planen skall sammanställas av Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delrapport 2 Kalkning av sjöar och vattendrag - kalkningsverksamhetens&lt;br&gt;organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att, i avvaktan på eventuella framtida organisa-&lt;br&gt;tionsförändringar utifrån Miljöbalken och EU:s vattendirektiv, länsstyrel-&lt;br&gt;serna även i fortsättningen bör ansvara för verksamheten och att de&lt;br&gt;samordnas i regioner. Vidare förslår Naturvårdsverket att det nuvarande&lt;br&gt;systemet för statsbidrag, 85, 95 och 100%, bibehålls samt att&lt;br&gt;Naturvårdsverket skall ha möjlighet att utfärda direktiv/föreskrifter för&lt;br&gt;hur kalkningsverksamheten skall bedrivas. För att Naturvårdsverket skall&lt;br&gt;kunna utfärda föreskrifter krävs det en ändring i Förordningen&lt;br&gt;(1990:1510) med länsstyrelseinstruktioner och Förordningen (1982:840)&lt;br&gt;om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket&lt;br&gt;föreslår också samarbete med Skogsstyrelsen när det gäller markkalkning&lt;br&gt;och metoder för optimering av effekterna på mark och i vatten. När det&lt;br&gt;gäller redovisningssystemet, som Naturvårdsverket enligt uppdraget har&lt;br&gt;utvärderat, föreslås det att det nuvarande redovisningssystemet och&lt;br&gt;utbetalningsrutinema bibehålls. Man föreslår också att Naturvårdsverket&lt;br&gt;bör beviljas anslagskredit på anslaget A3 eller möjlighet att inteckna del&lt;br&gt;av nästkommande budgetårs anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;Naturvårdsverkets rapport (dnr M96/4110/5)&lt;br&gt;Nationell plan för kalkningsverksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Umeå&lt;br&gt;universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Statens Jordbruksverk,&lt;br&gt;Fiskeriverket, Sametinget, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU),&lt;br&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Skogsstyrelsen,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska&lt;br&gt;turistföreningen, Bullarens intresseförening, Institutet för tillämpad&lt;br&gt;miljöforskning vid Stockholms universitet, Göteborgsregionens&lt;br&gt;Kommunalförbund, Sportfiskarna, Sveriges Fiskevattenägare förbund,&lt;br&gt;Göteborgs Fritidsförvaltning, Svenska Kalkföreningen, Sveriges Fiskares&lt;br&gt;Riksförbund, Falkenbergs kommun, Hylte kommun, Varbergs kommun,&lt;br&gt;Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Kungsbackaåns&lt;br&gt;Vattenvårdsförbund, Lygnems Vattenvårdsförbund, Nissans&lt;br&gt;Vattenvårdsförbund, Ätrans Vattenvårdsförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Boverkets rapport 1994:14&lt;br&gt;Sverige 2009 - förslag till vision&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande målet för visionen är en god ekonomisk utveckling&lt;br&gt;med bibehållen välfärd samt en långsiktigt hållbar och stabil miljösitua-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande problematiska förändringarna är en globaliserad&lt;br&gt;ekonomi med ökad konkurrens mellan länder och regioner och&lt;br&gt;globaliserade miljöhot på grund av den rika världens livsstil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för visionen är det glesa bebyggelsemönstret i Sverige&lt;br&gt;och de långa avstånden till marknaderna, förändrade omvärldskontakter&lt;br&gt;och risk för snabb strukturomvandling. Målet är ett småskaligt natumära&lt;br&gt;boende med liv/arbete i regional skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visionen -problembilder och lösningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets visionsrapport innehåller sex problembilder med förslag till&lt;br&gt;framtida lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orter i samverkan: Genom att landets universitets- och högskoleorter&lt;br&gt;kopplas ihop med moderna snabbtåg fås ett nätverk av orter med sam-&lt;br&gt;verkande bostads- och arbetsmarknader och därmed en uthållig&lt;br&gt;bebyggelsestruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uthållig tätortsutveckling: De rumsliga, arkitektoniska och sociala&lt;br&gt;värdena i stadsmiljön ska bibehållas och utvecklas. De mindre orterna&lt;br&gt;behöver länka sig till varandra och till större orter, de större orterna bör&lt;br&gt;bevara sin resurshushållande struktur och i storstäderna bör stadsbyggan-&lt;br&gt;det baseras på utbyggnad av de kollektiva transporterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspel mellan stad och land: Städernas omgivningar bör användas&lt;br&gt;för mat-, varu- och energiproduktion och för biologisk nedbrytning av&lt;br&gt;restprodukter. För att fungera som rekreationsområden bör de förvaltas&lt;br&gt;så att den biologiska mångfalden och natur- och kulturvärden gynnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De areella näringarna: Insatserna till de areella näringarna bör inriktas&lt;br&gt;på att främja sådan produktion som efterfrågas och som underbygger&lt;br&gt;miljösträvanden, biologisk mångfald, kretsloppssamhället samt natur-&lt;br&gt;och kulturmiljövård och friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden: Den biologiska mångfalden ska upprätt-&lt;br&gt;hållas genom att områden med rika eller långvarigt kontinuerliga&lt;br&gt;biotoper identifieras och skyddas samt genom att mångfalden återskapas&lt;br&gt;där den förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regionaliserad nationell politik: För utvecklingen av landsbygden&lt;br&gt;och landets fem storlandskap behövs både en regionaliserad nationell&lt;br&gt;politik där generella styrmedel far regional anpassning och en regional&lt;br&gt;planering som tar tillvara olika utvecklingspotentialer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategi för förverkligande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den strategi för en utveckling i visionens riktning som anges innehåller&lt;br&gt;förändrade planeringsformer där fysisk planering blir ett&lt;br&gt;resurshushållande instrument och där planeringsuppgiftema identifieras i&lt;br&gt;en organiserad dialog mellan central, regional och kommunal nivå.&lt;br&gt;Planeringstraditionen från den fysiska riksplaneringen bör således&lt;br&gt;vidareutvecklas och naturresurslagens arealorientering brytas för större&lt;br&gt;hänsyn till de många smärre förändringarnas inverkan på kulturmiljön,&lt;br&gt;den biologiska mångfalden och människomas vardagsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs nya samverkansmönster för att vid lokalisering av&lt;br&gt;bebyggelse och kommunikationer de lokala arbetsmarknaderna ska&lt;br&gt;utvidgas till nätverk av attraktiva orter. Stat, länsstyrelser, landsting och&lt;br&gt;kommuner behöver utveckla ett samspel där fasta överenskommelser&lt;br&gt;sluts kring partemas åtaganden. Sådana plankontrakt bör vara&lt;br&gt;slutprodukten av en offentlig fysisk planeringsprocess.&lt;br&gt;Samverkansformer behöver utvecklas där den kommunala planeringen&lt;br&gt;kopplas till de statliga aktörer som förfogar över stödsystemen. En&lt;br&gt;regional utvecklingsstrategi kan behandla hur medel kan säkerställa&lt;br&gt;natur- och kulturvärden och en kommunal översiktsplanering kan utgöra&lt;br&gt;plattformen för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsprogram för fortsatt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett handlingsprogram för det fortsatta arbetet innehåller ett fortsatt bred-&lt;br&gt;dat och fördjupat samråd som för många av frågorna kan ske inom ett&lt;br&gt;större antal geografiska samverkansarenor. Processen att utforma en&lt;br&gt;nationell vision kan ta två till tre år och resultatet kan bli ett av riksdagen&lt;br&gt;behandlat dokument som utgör nationella mål och principer för&lt;br&gt;infrastruktur och bebyggelsemönster samt hushållning med mark- och&lt;br&gt;vattenområden i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:145&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Boverkets rapport 1994:14 Sverige 2009 - förslag till &lt;sup&gt;Bllaga 48&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;vision&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Samtliga kommuner, samtliga kommunförbund, Kommunförbundet,&lt;br&gt;samtliga länsstyrelser, samtliga länstrafikbolag, samtliga landsting,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Banverket, Luftfartsverket, Vägverket, Sjöfartsver-&lt;br&gt;ket, Telestyrelsen, Fortifikationsverket, Centralnämnden för fastighets-&lt;br&gt;data, Statistiska centralbyrån, Sveriges geologiska undersökning, Över-&lt;br&gt;styrelsen för civil beredskap, Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut, Närings- och teknikutvecklingsverket, Räddningsverket, Riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetet, Fiskeriverket, Socialstyrelsen, Skogsstyrelsen, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, Lantmäteriverket, Jordbruksverket, Glesbygdsmyndigheten,&lt;br&gt;Statens järnvägar, TELIA, GöteborgsRegionen, Mellanskånes kommu-&lt;br&gt;nalförbund, Nordvästra Skånes kommunalförbund, Sydvästra Skånes&lt;br&gt;kommunalförbund, Sydöstra Skånes samarbetskommitté, SydSam, Mä-&lt;br&gt;lardalsrådet, Nordplan, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Chal-&lt;br&gt;mers tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan, Stockholms uni-&lt;br&gt;versitet, Lunds universitet, Uppsala universitet, Högskolan i Luleå, Hög-&lt;br&gt;skolan i Karl Movium, Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, Kung-&lt;br&gt;liga vetenskapsakademien, Kungliga skogs- och lantbruksakademien,&lt;br&gt;Institutet för framtidsstudier, Föreningen för framtidsstudier, Föreningen&lt;br&gt;för kommunal statistik, Föreningen för samhällsplanering, Stadsarkitekt-&lt;br&gt;föreningen, Trafiktekniska föreningen, Svenska vägföreningen, Rail&lt;br&gt;Forum Sweden, Föreningen framtida järnvägstrafik, Jämvägsfrämjandet,&lt;br&gt;Svenska lokaltrafikföreningen, Kommunikationsforskningsberedningen,&lt;br&gt;Expertgruppen för forskning om regional utveckling, Naturskyddsföre-&lt;br&gt;ningen, Fältbiologerna, Världsnaturfonden, Greenpeace, Skogsägarnas&lt;br&gt;riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska turistföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av rapporten (M98/1593/4) En&lt;br&gt;samordnad kultur- och naturmiljöpolitik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 19 september 1996 åt Bengt O.H. Johansson att&lt;br&gt;belysa erfarenheter av hittillsvarande samverkan mellan natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövård, de betydelsefulla fördelar som kan uppnås med ett&lt;br&gt;sådant samarbete samt vilka förändringar inom förvaltning, arbetssätt&lt;br&gt;m.m. som kan leda till ett utökat samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt O.H. Johansson har redovisat uppdraget i rapporten En samord-&lt;br&gt;nad kultur- och naturmiljöpolitik. I rapporten föreslås bl.a. olika åtgärder&lt;br&gt;för att främja en utökad samverkan på central nivå samt utbildningsinsat-&lt;br&gt;ser inom området. Vidare lämnas särskilda förslag på samverkan kring&lt;br&gt;tematiska områden såsom kustlandskapet, skogs-landskapet, fjällandska-&lt;br&gt;pet, stadsmiljön samt miljökonsekvensbeskrivningar, riksintresseområ-&lt;br&gt;den, skötsel av naturreservat m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende&lt;br&gt;rapporten (M98/1593/4) En samordnad kultur- och&lt;br&gt;naturmiljöpolitik.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Yttrande över rapporten har avgivits av Boverket, Statens naturvårdsverk&lt;br&gt;och Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1997:68) Det svenska miljöarbetet i EU&lt;br&gt;- Uppföljning av 1995 års strategi&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian görs en uppföljning och utvärdering av den strategi för&lt;br&gt;miljöarbetet i EU som utarbetades år 1995 i samband med det svenska&lt;br&gt;medlemskapet och som redovisades i en skrivelse till riksdagen.&lt;br&gt;Utvecklingen inom EU på miljöområdet gås igenom med tonvikt på de&lt;br&gt;prioriterade sakområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian dras slutsatsen att Sverige fortsatt bör verka för att&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling genomförs i praktiken på EU:s alla politik-&lt;br&gt;områden. Sverige bör arbeta för ett övergripande initiativ inom EU i&lt;br&gt;denna fråga. De stora utmaningarna under den närmaste femårsperioden&lt;br&gt;blir EU:s utvidgning, den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget och efterföljaren till det femte&lt;br&gt;miljöhandlingsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare bör gälla att den högsta tillämpade ambitionsnivån i&lt;br&gt;medlemsstaterna skall vara utgångspunkt för det svenska arbetet i EU&lt;br&gt;och att någon sänkning av miljökraven ej bör ske. De nya&lt;br&gt;medlemsstaterna har drivit på utvecklingen av miljöpolitiken inom EU.&lt;br&gt;Medlemskapet har hittills inte inneburit någon sänkning av svenska&lt;br&gt;miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De prioriterade sakområdena i 1995 års strategi bör kompletteras med&lt;br&gt;hänsyn till den förestående översynen av reglerna om genteknik. De&lt;br&gt;svenska prioriteringarna bör således omfatta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kampen mot försurning och klimatförändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbetet för kretsloppsanpassning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-bevarande av biologisk mångfald och översynen av regler om&lt;br&gt;genetiskt modifierade mikroorganismer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en höjd ambitionsnivå i EU när det gäller bekämpningsmedel och&lt;br&gt;kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende depar-&lt;br&gt;tementspromemorian (Ds 1997:68) Det svenska mil-&lt;br&gt;jöarbetet i EU - Uppföljning av 1995 års strategi&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser, Stiftelsen svenska institutet, Kommerskollegium, Sta-&lt;br&gt;tens räddningsverk, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transport-&lt;br&gt;forskningsinstitut, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Riksre-&lt;br&gt;visionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Universitetet i Stockholm,&lt;br&gt;Universitetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Statens jordbruksverk,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Statens livsmedelsverk, Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen, Fiskeriverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens pris-&lt;br&gt;och konkurrensverk, Konkurrensverket, Ingenjörsvetenskapsakademien,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Västemorr-&lt;br&gt;lands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket, Lantmäte-&lt;br&gt;riverket, Statens strålskyddsinstitut, Statens kämkraftinspektion, Institu-&lt;br&gt;tet för vatten- och luftvårdsforskning, Stockholms kommun, Norrköpings&lt;br&gt;kommun, Helsingborgs kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun,&lt;br&gt;Ömsköldsviks kommun, Umeå kommun, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Stockholm Environment Institute (SEI), Grossist-&lt;br&gt;forbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Föreningen&lt;br&gt;skogsindustrierna, Kemikontoret, Jemkontoret, Kooperativa förbundet,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;EMISTRA, Beijerinstitutet, Naturskyddsföreningen, Jordens Vän-&lt;br&gt;ner/Miljöforbundet, WWF Världsnaturfonden, Det Naturliga Steget,&lt;br&gt;Q2000, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Greenpeace,&lt;br&gt;Gröna Bilister, Bilindustriforeningen, Sveriges Kristna Råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Agenda 21 kommitténs&lt;br&gt;betänkande (SOU 1997:105) Fem år efter Rio -&lt;br&gt;resultat och framtid&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsprogrammet Agenda 21 omfattar 40 kapitel och spänner över&lt;br&gt;alla samhällssektorer. Antagandet av detta handlingsprogram vid&lt;br&gt;UNCED betydde inledningen på en intensiv verksamhet internationellt,&lt;br&gt;nationellt och lokalt. I Sverige har strävan från första början, bl.a. genom&lt;br&gt;en bred remiss av resultaten från UNCED och en serie konferenser med&lt;br&gt;företrädare för landets kommuner m. fl., varit att förankra Agenda-arbetet&lt;br&gt;lokalt. Verksamheten kan därför beskrivas som en konsekvent&lt;br&gt;tillämpning av ett s.k. underifrånperspektiv, vilket är en av de ambitioner&lt;br&gt;som ingår i Agendabeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till det Agenda-dokument som antogs vid UNCED&lt;br&gt;omfattar den svenska nationalrapporten och de strategier och förslag som&lt;br&gt;kommittén lägger fram i detta betänkande omkring hälften av de kapitel&lt;br&gt;som där behandlades. Det innebär inte att andra kapitel är mindre viktiga,&lt;br&gt;utan är ett uttryck för att kommittén bedömt att de frågeställningar och&lt;br&gt;samhällsområden som här berörs kan anses ha störst relevans för det&lt;br&gt;svenska arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling. Tyngdpunkten i&lt;br&gt;kommitténs framställning ligger på frågeställningar och ämnesområden&lt;br&gt;som har starka samband med miljöpåverkan och användningen av&lt;br&gt;naturresurser. Olika ekonomiska och sociala aspekter har därvid främst&lt;br&gt;behandlats i ett miljö- och naturresursperspektiv. Kommittén vill dock i&lt;br&gt;detta sammanhang framhålla vikten av att Agenda-arbetet i enlighet med&lt;br&gt;Riokonferensens intentioner kan breddas i det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 pekar ut tre samverkande dimensioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 är Riokonferensens handlingsprogram inför 2000-talet.&lt;br&gt;Dokumentet pekar ut åtgärder inom ett brett spektrum av&lt;br&gt;samhällsområden, som syftar mot hållbar utveckling. Agenda 21 tar upp&lt;br&gt;tre dimensioner av samhällsutveckling som måste samverka för att&lt;br&gt;utvecklingen ska vara hållbar: den sociala dimensionen, den ekonomiska&lt;br&gt;dimensionen samt miljö- och naturresursdimensionen eller den&lt;br&gt;ekologiska dimensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att dessa tre dimensioner betonas olika mycket vid&lt;br&gt;olika tidpunkter och i olika delar av världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de faktorer Agenda 21 framhåller som viktiga förutsättningar för&lt;br&gt;en hållbar utveckling är demokrati samt brett engagemang och&lt;br&gt;deltagande i demokratiska beslutsprocesser. För att stimulera både&lt;br&gt;enskilda individers, gruppers och organisationers delaktighet måste&lt;br&gt;arbetsformerna kontinuerligt utvecklas. En viktig förutsättning är också&lt;br&gt;fri tillgång till information från myndigheter om t.ex. produkters och&lt;br&gt;åtgärders inverkan på miljö och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre dimensioner av hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionerna i&lt;br&gt;begreppet hållbar utveckling är i ett längre perspektiv en&lt;br&gt;förutsättning för varandra. Idealt prioriteras åtgärder som&lt;br&gt;gynnar flera av aspekterna och ger dubbla vinster.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03145/prop_199798__145-27.png" style="width:94pt;height:83pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser - vägar vidare mot hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir allt tydligare att vi måste söka efter integrerade lösningar på&lt;br&gt;miljöproblem och andra samhällsproblem. Samhällets resurser räcker&lt;br&gt;inte till för att lösa dem var för sig. Rätt utformade kan åtgärder och&lt;br&gt;investeringar som gynnar miljön också bidra till t.ex.&lt;br&gt;samhällsekonomiska vinster, förbättrad folkhälsa, utveckling av&lt;br&gt;näringslivet och fler arbetstillfällen samt vitalisering av demokratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vi inte lyckas lösa problem kring t.ex. samhällsekonomi och&lt;br&gt;arbetslöshet kommer omvänt både de ekonomiska och politiska&lt;br&gt;förutsättningarna för insatser som gynnar miljön att försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en långsiktigt hållbar utveckling, där balans råder mellan&lt;br&gt;ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter, krävs bland annat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-ökad internationell samsyn och samarbete. EU och FN är viktiga&lt;br&gt;forum för detta arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-förändringar i skattesystemet som gynnar effektivare råvaru- och&lt;br&gt;energianvändning, användning av miljöanpassad teknik samt minskad&lt;br&gt;arbetslöshet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avveckling av subventioner och avgifter som medverkar till&lt;br&gt;resursslöseri och miljöförstöring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en utvecklad målstyrning med klar ansvarsfördelning och&lt;br&gt;uppföljningsbara mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åskådliga och praktiskt användbara kriterier för att prioritera mellan&lt;br&gt;olika miljöproblem samt sätta in resurserna där de gör mest nytta. Dessa&lt;br&gt;kriterier bör så långt som möjligt bygga på vetenskaplig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en ökad forskning kring miljö och hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillämpning av gröna räkenskaper och indikatorer för hållbar&lt;br&gt;utveckling både på nationell och lokal nivå. Dessa är viktiga verktyg för&lt;br&gt;att bättre väga in miljöaspekter i samhällsekonomisk redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vidareutveckling av det arbetssätt som förstärkts genom Agenda 21-&lt;br&gt;arbetet, med tvärsektoriellt samarbete, dialog och gemensamt ansvars-&lt;br&gt;tagande från olika aktörer. Nya former för deltagande och samråd&lt;br&gt;behöver därför utvecklas, både på lokal och nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en nationell samordning för att vidareutveckla arbetet med Agenda&lt;br&gt;21 och hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalkommittén lägger ett hundratal förslag till åtgärder. Förslagen&lt;br&gt;riktar sig till instanser och aktörer som enligt kommitténs mening har&lt;br&gt;ansvar för att vidta åtgärder och att engagera sig i arbetet. Dessa&lt;br&gt;strategier och förslag kan sägas utgöra ett avstamp för det fortsatta&lt;br&gt;arbetet med Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen spänner över ett brett spektrum av aktiviteter och&lt;br&gt;samhällssektorer. Därför kan de av naturliga skäl inte vara heltäckande&lt;br&gt;eller gå in på detaljer i genomförandet. Syftet är dels att lyfta fram nya&lt;br&gt;idéer, dels att betona vikten av vissa sedan tidigare kända förslag. Denna&lt;br&gt;förslagskatalog ska förhoppningsvis komplettera andra angränsande&lt;br&gt;utredningar och förslag samt utgöra en grund för fortsatt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen är uppställda i tabellform, där det konkreta förslaget&lt;br&gt;formuleras i vänsterspalten. Tänkbara aktörer som på olika sätt kan&lt;br&gt;omsätta förslagen i praktiken anges i högerspalten. Nedan presenteras&lt;br&gt;några exempel på kommitténs förslag. För mer information hänvisas till&lt;br&gt;SOU 1997:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att integrera hållbarhetsperspektivet i allt bistånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till långsiktigt hållbara&lt;br&gt;projekt bör prioriteras konsekvent&lt;br&gt;i svenskt bistånd, medan stöd till&lt;br&gt;icke hållbara projekt bör&lt;br&gt;avvecklas. Exempelvis bör stöd till&lt;br&gt;utveckling av fömybara&lt;br&gt;energikällor &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energieffektivisering fortsätta,&lt;br&gt;enligt den inriktning som anges i&lt;br&gt;Sidas energipolicy. Stödet till&lt;br&gt;utveckling &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fossilbränsleanvändning bör&lt;br&gt;avvecklas och försiktighet bör&lt;br&gt;iakttas med stöd till&lt;br&gt;vattenkraftanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen och Sida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändring av EU:s handelsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vitbok för hållbar utveckling&lt;br&gt;bör utarbetas av EU-&lt;br&gt;kommissionen. Den bör ta upp&lt;br&gt;hur förenliga dagens direktiv är&lt;br&gt;med ekologiskt hållbar utveckling&lt;br&gt;samt vilka förändringar som krävs&lt;br&gt;i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör ta fram en plan&lt;br&gt;för arbetet med en sådan vitbok&lt;br&gt;till år 2001, då Sverige är&lt;br&gt;ordförandeland &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens&lt;br&gt;”Strategi &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kretsloppsanpassade varor”,&lt;br&gt;Rapport 1997:14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gynna energiejfektivisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att ålägga statliga&lt;br&gt;myndigheter att köpa miljömärkt el&lt;br&gt;bör undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av, pilotprojektet&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentlig&lt;br&gt;utreda&lt;br&gt;statliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skulle kunna ingå i, eller bli&lt;br&gt;en förlängning&lt;br&gt;Nämnden&lt;br&gt;upphandling&lt;br&gt;möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter att göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla foretag, myndigheter och&lt;br&gt;organisationer har möjlighet att&lt;br&gt;själva bli pionjärer inom detta med&lt;br&gt;miljöledning i statliga&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De diffusa utsläppen största orsak till övergödningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt att den över-&lt;br&gt;gripande fysiska planeringen för&lt;br&gt;Östersjöregionen genomsyras av&lt;br&gt;ett tydligt Agenda 21-perspektiv.&lt;br&gt;Östersjövisionen VASAB 2010&lt;br&gt;bör utvecklas så att perspektivet&lt;br&gt;miljö och hållbar utveckling ges en&lt;br&gt;mer framträdande plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HELCOM, Östersj östaternas råd,&lt;br&gt;Östersj ögruppen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och kunskapsförmedling&lt;br&gt;Nationella samordnade insatser&lt;br&gt;behövs för att nå ut till&lt;br&gt;allmänheten och olika aktörer med&lt;br&gt;grund-läggande information kring&lt;br&gt;hållbar utveckling och Agenda 21.&lt;br&gt;Därför bör en nationell&lt;br&gt;informations-strategi övervägas,&lt;br&gt;där t.ex. användning av olika typer&lt;br&gt;av in-formation via etermedia,&lt;br&gt;tryckt informationsmaterial samt&lt;br&gt;information via internet ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör ta initiativ till en&lt;br&gt;sådan informationsstrategi och den&lt;br&gt;bör utformas i samråd med&lt;br&gt;centrala, regionala och lokala&lt;br&gt;aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig upphandling och miljöhänsyn inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-kommissionen bör göra&lt;br&gt;förtydliganden av vilka miljökrav&lt;br&gt;som kan ställas vid offentlig&lt;br&gt;upphandling. Förhållandena mellan&lt;br&gt;artiklarna 2, &amp;nbsp;&amp;nbsp;3 och 13 Or i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphandlingsdirektiven bör särskilt&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör aktivt söka stöd&lt;br&gt;hos andra EU-länder för att skapa&lt;br&gt;ett större tryck bakom kraven som&lt;br&gt;riktas mot EU-kommissionen på&lt;br&gt;en effektivare och mer&lt;br&gt;miljöanpassad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;offentlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsväsendet måste på ett&lt;br&gt;bättre sätt än hittills tydliggöra för&lt;br&gt;eleverna hur samhällets&lt;br&gt;organisation samt vår livsstil kan&lt;br&gt;anpassas för att skapa en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Kunskapsmål bör&lt;br&gt;fokuseras på en ökad förståelse för&lt;br&gt;sambanden mellan vår livsstil och&lt;br&gt;miljö- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingsproblematiken. Nation-&lt;br&gt;ella kunskapsmål för en hållbar&lt;br&gt;utveckling bör formuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket bör i samarbete med&lt;br&gt;pedagogiska institutioner och&lt;br&gt;miljöorganisationer ta fram&lt;br&gt;förslag till nationella kunskapsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende Agenda &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:145&lt;br&gt;21 kommitténs betänkande SOU 1997:105 Fem år &lt;sup&gt;Bllaga54&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;efter Rio - resultat och framtid&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, Statens invandrarverk, Försvarsmakten, Fortifika-&lt;br&gt;tionsverket, Försvarets Materielverk, Statens Räddningsverk, Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Folkhälsoinstitutet, Landstinget i Stockholms län, Landstinget i&lt;br&gt;Uppsala län, Landstinget i Södermanlands län, Landstinget i Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län, Landstinget i Malmöhus län, Landstinget i Värmlands&lt;br&gt;län, Landstinget Västernorrland, Statens Järnvägar (SJ), Banverket, Väg-&lt;br&gt;verket, Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), Sjöfartsverket,&lt;br&gt;Luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut&lt;br&gt;(SMHI), Statskontoret, Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån&lt;br&gt;(SCB), Riksrevisionsverket, Nämnden för offentlig upphandling (NOU),&lt;br&gt;Statens skolverk, Högskoleverket, Forskningsrådsnämnden, Stockholms&lt;br&gt;universitet, Kungliga Tekniska Högskolan, Uppsala universitet, Lunds&lt;br&gt;universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Mälardalens hög-&lt;br&gt;skola, Högskolan i Kalmar, Mitthögskolan, Statens jordbruksverk, Sta-&lt;br&gt;tens livsmedelsverk, Fiskeriverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd&lt;br&gt;(SJFR), Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsstyrelsen (AMS), Arbetslivsinstitutet, Riksantikvarieämbetet, Natur-&lt;br&gt;historiska riksmuseet och statens historiska museer, Närings- och tekni-&lt;br&gt;kutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges geologiska undersökning (SGU),&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Kommerskollegium, Lantmäteriverket,&lt;br&gt;Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Ös-&lt;br&gt;tergötlands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,&lt;br&gt;Länsmuseet Kristianstad, Sveriges Hembygdsförbund, Svenska Turistfö-&lt;br&gt;reningen, Sveriges Riksidrottsförbund, Naturvårdsverket, Koncessions-&lt;br&gt;nämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens Strålskyddsin-&lt;br&gt;stitut, Bergs kommun, Borlänge kommun, Dorotea kommun, Eksjö&lt;br&gt;kommun, Falkenbergs kommun, Falu kommun, Göteborgs kommun,&lt;br&gt;Helsingborgs kommun, Hjo kommun, Hässleholms kommun, Karlstads&lt;br&gt;kommun, Landskrona kommun, Lessebo kommun, Lilla Edets kommun,&lt;br&gt;Linköpings kommun, Luleå kommun, Lunds kommun, Malmö Stad,&lt;br&gt;Malå kommun, Marks kommun, Munkedals kommun, Nacka kommun,&lt;br&gt;Norrköpings kommun, Norrtälje kommun, Oxelösunds kommun, Piteå&lt;br&gt;kommun, Skövde kommun, Sollentuna kommun, Sorsele kommun,&lt;br&gt;Stockholm Stad, Sundsvalls kommun, Tidaholm kommun, Torsås kom-&lt;br&gt;mun, Tranås kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Vännäs kom-&lt;br&gt;mun, Västerås kommun, Växjö kommun, Ystads kommun, Ånge kom-&lt;br&gt;mun, Övertomeå kommun, Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), Kung-&lt;br&gt;liga Vetenskaps-akademin (KVA), Svenska Kommunförbundet, Kom-&lt;br&gt;munförbundet i Stockholms län, Kommunförbundet i Uppsala län,&lt;br&gt;Kommunförbundet i Göteborgs och Bohus län, Kommunförbundet i&lt;br&gt;Kronobergs län, Kommunförbundet i Västemorrlands län, Kommunför-&lt;br&gt;bundet i Norrbottens län, Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Lärarför- Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;bundet, Lärarnas Riksförbund, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Bilaga 54&lt;br&gt;vatten- och avlopps-verksföreningen, Svenska Kraftverksföreningen,&lt;br&gt;Föreningen Skogsindustrierna, Skogsägarnas Riksförbund, Institutet för&lt;br&gt;framtidsstudier, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Centerkvinnoma, Folkpartiets&lt;br&gt;kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokraters Kvinnoförbund, Svenska&lt;br&gt;Kvinnors Vänsterförbund, Kristdemokraternas Kvinnoförbund, Miljö-&lt;br&gt;partiet de Gröna Kvinnoutskottet, Moderata Ungdomsförbundet, Cen-&lt;br&gt;terns ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund,&lt;br&gt;Ung Vänster, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Miljöpartiet Grön&lt;br&gt;Ungdom, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostads-&lt;br&gt;företag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Det Naturliga Steget,&lt;br&gt;Fältbiologerna, Greenpeace, Miljöförbundet Jordens Vänner, Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, Q2000, Världsnaturfonden, Arbetarnas Bildningsför-&lt;br&gt;bund, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxensko-&lt;br&gt;lan, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, ICA förbundet, Kooperativa&lt;br&gt;förbundet, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Riksförbundet&lt;br&gt;Hem och Skola, Röda Korset, Svenska FN-förbundet, Svenska Freds-&lt;br&gt;och skiljedomsföreningen, Svenska Kyrkan, Sveriges kristna råd, Svens-&lt;br&gt;ka Scoutförbundet, Svenska Åkeri förbundet, Sveriges Fiskares Riksför-&lt;br&gt;bund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende ändring&lt;br&gt;i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Svenska naturskyddsföreningen, Industri-&lt;br&gt;förbundet, Kemikontoret, Sveriges verkstadsindustrier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna avseende förslag&lt;br&gt;om Sveriges ratifikation av konvention om säkerheten&lt;br&gt;vid hantering av använt kärnbränsle och om&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem, Statens räddningsverk, Statskontoret, Riksrevisionsver-&lt;br&gt;ket, Uppsala universitet, juridiska fakulteten, Lunds universitet, juridiska&lt;br&gt;fakulteten, Vattenfall AB, Vattenfall AB, Ringhals, Statens strålskydds-&lt;br&gt;institut, Statens kämkraftinspektion, Lokala säkerhetsnämnden vid Bar-&lt;br&gt;sebäcks kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Forsmarks kärn-&lt;br&gt;kraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk,&lt;br&gt;Lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Lokala säkerhets-&lt;br&gt;nämnden vid Studsvik AB:s kärntekniska anläggningar, Statens råd for&lt;br&gt;kämavfallsfrågor (KASAM), Svenska Kommunförbundet, Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Organisationskommittén för&lt;br&gt;en ny energimyndighet, c/o NUTEK, Nationelle samordnaren för kämav-&lt;br&gt;fallsfrågor, Olof Söderberg, ABB Atom AB, AB SVAFO, Barsebäck&lt;br&gt;Kraft AB, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen, Forsmarks Kraft-&lt;br&gt;grupp AB, Greenpeace, OKG Aktiebolag, Studsvik AB, Svensk Käm-&lt;br&gt;bränslehantering AB, Sydkraft AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Tidigare mål och beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell över hur tidigare mål och beslut förhåller sig till förslaget till nya&lt;br&gt;nationella miljökvalitetsmål. De mål och beslut som återges i&lt;br&gt;vänsterspalten är hämtade från naturvårdsverkets lista i Ren luft och&lt;br&gt;gröna skogar (Naturvårdsverkets rapport 4765).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klimatpåverkande gaser&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Atmosfärens koncentration av växthusgaser&lt;br&gt;stabiliseras på en nivå som skulle förhindra&lt;br&gt;farlig antropogen störning i klimatsystemet. En&lt;br&gt;sådan nivå bör vara uppnådd inom en tidsram&lt;br&gt;som är tillräcklig för att tillåta ekosystem att&lt;br&gt;anpassa sig naturligt till klimatförändring, att&lt;br&gt;säkerställa att livsmedelsproduktion inte hotas&lt;br&gt;och att möjliggöra för ekonomisk utveckling&lt;br&gt;att fortgå på ett hållbart sätt.&lt;br&gt;(Klimatkonventionen, prop. 1992/93:179 bil.&lt;br&gt;1.3 s. 92, bet. 1992/93:JoU19, rskr.&lt;br&gt;1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Kompletteras av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.15 Begränsad kli-&lt;br&gt;matpåverkan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser&lt;br&gt;skall begränsas. Sverige bör genomföra kost-&lt;br&gt;nadseffektiva insatser såväl nationellt som in-&lt;br&gt;ternationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 33, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.15 Begränsad kli-&lt;br&gt;matpåverkan. En kom-&lt;br&gt;mitté kommer att till-&lt;br&gt;sättas för att behandla&lt;br&gt;strategier för att uppnå&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;En nationell strategi bör vara att koldioxidut-&lt;br&gt;släppen från fossila bränslen stabiliseras i&lt;br&gt;enlighet med klimatkonventionen till 1990 års&lt;br&gt;nivå år 2000 för att därefter minska (tillägg av&lt;br&gt;jordbruksutskottet, bet. 1992/93.JoU19 s. 21,&lt;br&gt;och riksdagen i samband med riksdagsbe-&lt;br&gt;handlingen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 33, bet. 1992/93:JoUl9,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter att gälla&lt;br&gt;och bereds i den kom-&lt;br&gt;mitté som kommer att&lt;br&gt;tillsättas. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.15 Begränsad&lt;br&gt;klimatpåverkan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Metanutsläppen från avfallsupplag bör minska&lt;br&gt;med 30 % till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 36, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.15 Begränsad kli-&lt;br&gt;matpåverkan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall verka för att de totala&lt;br&gt;koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte&lt;br&gt;överstiger nuvarande nivå (1990) för att&lt;br&gt;därefter minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 18, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.15 Begränsad kli-&lt;br&gt;matpåverkan. Uppdate-&lt;br&gt;ras eventuellt i samband&lt;br&gt;med fördelningen av&lt;br&gt;åtaganden i Kyotoproto-&lt;br&gt;kollet mellan EU:s&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogram för att minska utsläppen av&lt;br&gt;växthusgaser skall utgöra en integrerad del av&lt;br&gt;det framtida samhällsbyggandet och i arbetet&lt;br&gt;med att miljöanpassa olika samhällsaktiviteter.&lt;br&gt;Klimataspektema bör beaktas ingående inför&lt;br&gt;energi- och transportsystemens framtida ut-&lt;br&gt;byggnad, bostädernas och arbetsplatsernas lo-&lt;br&gt;kalisering och utformning och bli en drivkraft&lt;br&gt;för den tekniska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 37, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;En strategi behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 7.3 Klimat.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av HFC- och FC-föreningar liksom&lt;br&gt;övriga närbesläktade gaser bör till år 2000 be-&lt;br&gt;gränsas till att motsvara högst 2 % av Sveriges&lt;br&gt;koldioxidutsläpp år 1990, räknat som kol-&lt;br&gt;dioxidekvivalenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:119 s. 29, bet. 1994/95:JoU22,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Delvis reglerat i förord-&lt;br&gt;ning (1995:555) om&lt;br&gt;HFC.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uttunning av ozonskiktet&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att män-&lt;br&gt;niskors hälsa och de ekologiska systemen inte&lt;br&gt;skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 18, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:90:JoU30, rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljökva-&lt;br&gt;litetsmål. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.14 Skyd-&lt;br&gt;dande ozonskikt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbrukning och produktion av CFC skall ha&lt;br&gt;minskat med 75 % till år 1994 (jämfört med&lt;br&gt;1986) och helt ha upphört senast den 1 januari&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i EG:s förordning&lt;br&gt;(EG) nr. 3093/94 om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet och i för-&lt;br&gt;ordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingsbeslutet för haloner innebär att&lt;br&gt;förbrukning och produktion skall ha upphört&lt;br&gt;helt den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:JoUl 9, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i EG:s förordning&lt;br&gt;(EG) nr. 3093/94 om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet och i för-&lt;br&gt;ordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbrukning och produktion av koltetraklorid&lt;br&gt;skall år 1995 vara nere i 15 % av 1989 års nivå&lt;br&gt;och en total avveckling skall vara genomförd&lt;br&gt;till den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:JoUl 9, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i EG:s förordning&lt;br&gt;(EG) nr. 3093/94 om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet och i för-&lt;br&gt;ordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Från den 1 januari 1996 far inte HCFC använ-&lt;br&gt;das där miljövänligare alternativ finns och an-&lt;br&gt;vändningen begränsas till de områden där&lt;br&gt;HCFC ersätter de kontrollerade ämnena CFC,&lt;br&gt;halon, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan och&lt;br&gt;HBFC. HCFC förbrukningen från och med år&lt;br&gt;1996 får uppgå till högst den kalkylerade nivån&lt;br&gt;för år 1989 (vilken beräknas som summan av&lt;br&gt;3,1 % av den ODP viktade CFC förbrukningen&lt;br&gt;och hela den ODP viktade HCFC förbruk-&lt;br&gt;ningen detta år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till år 2004 skall förbrukningen ha reducerats&lt;br&gt;med 35% och till 2010 med 65 %, för att år&lt;br&gt;2015 vara nere i 10 % av 1989 års kalkylerade&lt;br&gt;förbrukning. År 2020 skall endast 0,5 % av&lt;br&gt;tidigare förbrukning tilllåtas. All förbrukning&lt;br&gt;skall ha upphört till år 2030.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU&lt;br&gt;19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reglerat i EG:s förord-&lt;br&gt;ning (EG) nr. 3093/94&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet och i&lt;br&gt;förordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;All förbrukning och produktion av HBFC skall&lt;br&gt;ha upphört senast till år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU&lt;br&gt;19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i EG:s förordning&lt;br&gt;(EG) nr. 3093/94 om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet och i för-&lt;br&gt;ordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet..&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Till år 1995 skall förbrukning och produktion&lt;br&gt;av metylbromid högst motsvara 1991 års nivå.&lt;br&gt;(Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU&lt;br&gt;19, rskr. 1992/93:361)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i EG:s forordning&lt;br&gt;(EG) nr. 3093/94 om&lt;br&gt;ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet och i for-&lt;br&gt;ordningen (1995:636)&lt;br&gt;om ämnen som bryter&lt;br&gt;ner ozonskiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den svenska användningen av CFC skall i&lt;br&gt;huvudsak vara helt avvecklad till utgången av&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 173, 188, bet.&lt;br&gt;1987/88:JoU 23, rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CFC-användningen inom kyl-, värme- och kli-&lt;br&gt;matanläggningar kan och bör ha minskat med&lt;br&gt;minst 25 % till c:a 900 ton vid årsskiftet&lt;br&gt;1990/91 och med ytterligare minst 25 % till c:a&lt;br&gt;600 ton vid årsskiftet 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 194, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC i förpackningsmaterial&lt;br&gt;kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet&lt;br&gt;1989/90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 191, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;forordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;CFC&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkstadsindustrin kan och bör ha upphört&lt;br&gt;senast vid årsskiftet 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 191, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC i kemtvättar kan och&lt;br&gt;bör ha minskats med 30 %, till c:a 210 ton per&lt;br&gt;år, vid årsskiftet 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88;85s. 192, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC for framställning av&lt;br&gt;mjuk skumplast kan och bör ha upphört senast&lt;br&gt;vid årsskiftet 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 192, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC i produkter av hård&lt;br&gt;skumplast, framställda av extruderad polysty-&lt;br&gt;ren, kan och bör ha upphört senast vid årsskif-&lt;br&gt;tet 1990/91.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 193, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC i produkter av hård&lt;br&gt;skumplast, framställda av polyuretan, helt kan&lt;br&gt;och bör ha upphört senast vid årsskiftet&lt;br&gt;1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 193, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;forordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av koltetraklorid skall minska&lt;br&gt;med 50 % till den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 275, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:90:JoU30, rskr. 1990/91:90:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av CFC som arbetsmedium i&lt;br&gt;nya installationer av kyl-, värme- och klimat-&lt;br&gt;anläggningar kan och bör ha upphört senast vid&lt;br&gt;årsskiftet 1994/95 (skall ha upphört senast den&lt;br&gt;31 dec. 1994, enligt RB 93/94).Efter denna&lt;br&gt;tidpunkt bör det endast återstå en mycket be-&lt;br&gt;gränsad och successivt minskande användning&lt;br&gt;av CFC vid service och reparation av befintliga&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 194, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;All användning av CFC i kemtvättar kan och&lt;br&gt;bör ha upphört senast vid årsskiftet 1994/95.&lt;br&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 192, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av halon som brandsläck-&lt;br&gt;ningsmaterial i befintliga anläggningar skall ha&lt;br&gt;upphört senast den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 270, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr.. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Påfyllning av befintliga kyl-, värme- och kli-&lt;br&gt;matanläggningar med CFC bör förbjudas från&lt;br&gt;den 1 januari 1998 och sådana anläggningar&lt;br&gt;bör upphöra att användas yrkesmässigt från&lt;br&gt;den 1 januari år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1990/91:JoU22,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reglerat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Installation av nya kyl-, värme- och klimatan-&lt;br&gt;läggningar med HCFC bör upphöra senast den&lt;br&gt;1 januari 1998 och påfyllning av HFCF i be-&lt;br&gt;fintliga anläggningar bör upphöra senast den 1&lt;br&gt;januari år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reglerat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Efter utgången av år 1995 bör endast en&lt;br&gt;mindre användning av metylbromid vara&lt;br&gt;tillåten. Senast vid utgången av år 1997 bör&lt;br&gt;användningen av metylbromid ha upphört helt.&lt;br&gt;(Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot saluhållande och överlåtelse av&lt;br&gt;HBFC och koltetraklorid bör gälla från den 1&lt;br&gt;januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall ombesörja att CFC-inne-&lt;br&gt;hållet i kasserade kyl- och frysskåp omhänder-&lt;br&gt;tas på ett milj oriktigt sätt senast från den 1&lt;br&gt;januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 268, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;rat i förordningen&lt;br&gt;(1995:635) om ämnen&lt;br&gt;som bryter ned ozon-&lt;br&gt;skiktet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försurning av vatten och mark&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nedfallet av svavel- och kväveoxider&lt;br&gt;begränsas till nivåer som inte skadar naturen&lt;br&gt;eller människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål, som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara&lt;br&gt;naturlig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svavelnedfallet behöver minska med 75 % i&lt;br&gt;sydvästra Sverige och med 50 % i Svealand&lt;br&gt;räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet be-&lt;br&gt;höver minska med 50 % i södra och västra&lt;br&gt;Götaland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 28, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;delmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.7 Bara naturlig&lt;br&gt;försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De svenska svavelutsläppen skall minska med&lt;br&gt;80 % mellan åren 1980 och 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet har uppnåtts.&lt;br&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara&lt;br&gt;naturlig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 %&lt;br&gt;till år 1995 räknat från 1980 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara&lt;br&gt;naturlig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ammoniakutsläppen bör minska med 25 % till&lt;br&gt;år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i&lt;br&gt;södra och västra Götaland till sekelskiftet un-&lt;br&gt;dersöks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet ej uppnått. Den&lt;br&gt;parlamentariska bered-&lt;br&gt;ningen kommer att ut-&lt;br&gt;värdera förslag till del-&lt;br&gt;mål. Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.7 Bara naturlig&lt;br&gt;försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Minskning av svaveldioxidutsläppen med&lt;br&gt;minst 65 % mellan år 1980 och år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1984/85:127 s. 6, bet. 1984/85:JoU28,&lt;br&gt;rskr. 1984/85:275)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara&lt;br&gt;naturlig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ammoniakavgången från jordbruket skall&lt;br&gt;minska med 25 % till år 1995 i södra och&lt;br&gt;västra Götaland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 421, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;parlamentariska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredningen kommer att&lt;br&gt;utvärdera förslag till&lt;br&gt;delmål. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara natur-&lt;br&gt;lig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Området där åtgärder skall vidtas för att&lt;br&gt;minska ammoniakavgången bör utökas till att&lt;br&gt;omfatta hela Götaland samt Svealands&lt;br&gt;slättbygder för att ytterligare reduktion av&lt;br&gt;ammoniakavgången skall kunna uppnås. Detta&lt;br&gt;skulle innebära en ambitionshöjning jämfört&lt;br&gt;med dagens målområde som omfattar endast&lt;br&gt;södra och västra Götaland (se nedan). Krav bör&lt;br&gt;införas på täckning av flytgödsel- och&lt;br&gt;urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid&lt;br&gt;behållarens botten i hela Götaland och&lt;br&gt;Svealands slättbygder. Krav på snabb&lt;br&gt;nedmyllning av gödseln och krav på speciell&lt;br&gt;spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de&lt;br&gt;sydligaste länen för att åstadkomma en 25-&lt;br&gt;procentig minskning av ammoniakavgången i&lt;br&gt;dessa län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:119 sid. 22, bet.&lt;br&gt;1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Den parlamentariska be-&lt;br&gt;redningen kommer att&lt;br&gt;utvärdera förslag till&lt;br&gt;delmål. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.7 Bara natur-&lt;br&gt;lig försurning.. Före-&lt;br&gt;skrifter om täckning av&lt;br&gt;gödsel- och urinbehål-&lt;br&gt;lare (f.o.m. 1/7 1997)&lt;br&gt;samt om spridningen av&lt;br&gt;gödsel (f.o.m. 1/1 1996)&lt;br&gt;har utfärdats av Jord-&lt;br&gt;bruksverket i enlighet&lt;br&gt;med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:426) om skötsel&lt;br&gt;av jordbruksmark.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fotokemiska oxidanter/marknära ozon&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nedfallet av flyktiga organiska ämnen begrän-&lt;br&gt;sas till nivåer som inte skadar naturen eller&lt;br&gt;människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/9: 338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Kompletteras med nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål för transport-&lt;br&gt;sektorn som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.1 Frisk luft.&lt;br&gt;Den parlamentariska be-&lt;br&gt;redningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överväger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål för övriga sekto-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör&lt;br&gt;minska med 50 % till år 2000 räknat från 1988&lt;br&gt;års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU 30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Kompletteras med nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål för transport-&lt;br&gt;sektorn som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.1 Frisk luft.&lt;br&gt;Den parlamentariska be-&lt;br&gt;redningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överväger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål för övriga sekto-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tätorternas luftföroreningar och buller&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att&lt;br&gt;luftkvaliteten förbättras så att de återstående&lt;br&gt;riskerna för människors hälsa till följd av ut-&lt;br&gt;släpp av luftföroreningar från trafik, industri&lt;br&gt;och energianläggningar undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;miljökvalitetsmål som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.2.1&lt;br&gt;Frisk luft.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De som vistas i lokaler eller områden särskilt&lt;br&gt;avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter&lt;br&gt;skall inte behöva riskera att utsättas för&lt;br&gt;skadliga ljudnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Täcks delvis av nya&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård,&lt;br&gt;4.2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Storslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällmiljö och 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bullerstörningarna i samhället skall begränsas&lt;br&gt;kraftigt såväl avseende ljudnivåernas höjd som&lt;br&gt;avseende antalet människor som utsätts för&lt;br&gt;buller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras med del-&lt;br&gt;mål avseende trafik-&lt;br&gt;buller i tätorter som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Enligt nya allmänna råd om ljudnivå i ny-&lt;br&gt;byggda bostäder på grund av vägtrafik bör&lt;br&gt;dygns medelnivå inte överstiga 30 dBA.&lt;br&gt;System för att ljudklassa bostäder vid ny- och&lt;br&gt;ombyggnad bör införas på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål avseende tätorter&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.11. God&lt;br&gt;bebyggd miljö. Målet&lt;br&gt;fortsätter i övriga delar&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Buller i tätorter bör minska så att det kommer&lt;br&gt;att ligga under naturvårdsverkets riktlinjer.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den del av målet som&lt;br&gt;avser trafikbuller kom-&lt;br&gt;pletteras med delmål&lt;br&gt;som behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trafikbullret bör minskas kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål avseende buller i&lt;br&gt;tätorter. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av&lt;br&gt;vägtrafikleder bör åtgärder vidtas för att&lt;br&gt;begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus&lt;br&gt;så att den inte överskrider 55 dBA vid fasad&lt;br&gt;eller, om sådana åtgärder inte är rimliga, så att&lt;br&gt;inomhusnivåema inte överstiger 30 dBA.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ersätts av riktvärden&lt;br&gt;som antagits i samband&lt;br&gt;med prop. 1996/97:53,&lt;br&gt;bet. 1996/97:TU7, rskr.&lt;br&gt;1996/97: 174. Behand-&lt;br&gt;las som delmål gällande&lt;br&gt;tätorter i avsnitt 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväve-&lt;br&gt;dioxid, svaveldioxid, sot och partiklar under-&lt;br&gt;skrida de riktvärden som utarbetats av Natur-&lt;br&gt;vårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Kompletteras med del-&lt;br&gt;mål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.1 Frisk luft.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör&lt;br&gt;minskas med 90 % i tätorterna för att de lång-&lt;br&gt;siktiga hälsoeffekterna skall vara på en&lt;br&gt;acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera&lt;br&gt;utsläppen till år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Halveringsmålet kvar-&lt;br&gt;står och behandlas som&lt;br&gt;delmål i avsnitt 4.2.1&lt;br&gt;Frisk luft. Målet fort-&lt;br&gt;sätter i övriga delar att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljöstörningar av externt industribuller bör&lt;br&gt;minskas genom åtgärder i industrin och genom&lt;br&gt;utveckling av Naturvårdsverkets råd och rikt-&lt;br&gt;linjer. Samhällsplaneringen utformas med hän-&lt;br&gt;syn till bullerstörningar bl.a. genom buller-&lt;br&gt;skyddszoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljöstörningar (buller) från byggarbetsplatser&lt;br&gt;bör minskas i första hand genom tystare maski-&lt;br&gt;ner och metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att minska bullerexponeringen i&lt;br&gt;arbetslivet bör fortsätta med utgångspunkt från&lt;br&gt;vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till&lt;br&gt;den tekniska utvecklingen och möjligheterna&lt;br&gt;att begränsa exponeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frågan om godtagbara bullernivåer för kon-&lt;br&gt;sumenterna bör i första hand lösas inom det&lt;br&gt;europeiska standardiseringsarbetet. Konsu-&lt;br&gt;mentvaror far inte utformas så att de alstrar&lt;br&gt;hörselskadligt buller. Detta är speciellt viktigt&lt;br&gt;vad gäller leksaker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 1, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten bör fortsätta att genomföra sin&lt;br&gt;miljöpolicy bl.a. avseende insatser för att&lt;br&gt;minska flygbuller och skottbuller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att buller i befintliga bostads-&lt;br&gt;miljöer överstigande 65 dBA vid fasader utom-&lt;br&gt;hus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål&lt;br&gt;för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:215 s. 9, JoU 13, rskr. 402)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras med del-&lt;br&gt;mål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enl.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:53 som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transportsektorn skall bidra till en 30-&lt;br&gt;procentig minskning av de totala utsläppen av&lt;br&gt;kväveoxider från år 1980 till år 1995. För&lt;br&gt;övriga luftföroreningar som kolväten och&lt;br&gt;kolmonoxid blir reduktionen 50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:50 s. 49, bet. 1987/88. TU13,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:159)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras med nytt&lt;br&gt;mål för utsläpp av kvä-&lt;br&gt;veoxider från transport-&lt;br&gt;sektorn som behandlas i&lt;br&gt;Transportpolitik för en&lt;br&gt;hållbar utveckling (prop.&lt;br&gt;1997/98:56). Ett delmål&lt;br&gt;som bygger på detta&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.2.7&lt;br&gt;Bara naturlig försurning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bulleravgivningen från motorbåtar bör mins-&lt;br&gt;kas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1993/94:175 s. 17, bet. 1993/94:JoU 21,&lt;br&gt;rskr. 362)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övergödning av vatten och mark&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturligt förekommande arter i havs- och vat-&lt;br&gt;tenområden skall kunna bevaras i livskraftiga,&lt;br&gt;balanserade populationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks i huvudsak av nya&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 Myllrande våtmar-&lt;br&gt;ker och 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De vattenburna utsläppen av kväve från&lt;br&gt;mänskliga verksamheter skall halveras mellan&lt;br&gt;1985 och 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målets tidsgräns passe-&lt;br&gt;rad. Ersätt delvis av&lt;br&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.6 Ingen över-&lt;br&gt;gödning. Den parla-&lt;br&gt;mentariska beredningen&lt;br&gt;överväger i vilken takt&lt;br&gt;målen kan uppnås. Det&lt;br&gt;tidigare målet om en&lt;br&gt;halvering av kväveur-&lt;br&gt;lakningen från jordbru-&lt;br&gt;ket fram till sekelskiftet&lt;br&gt;(prop. 1987/88:128 s 11,&lt;br&gt;bet 1987/88 :JoU24, rskr&lt;br&gt;1987/88:134) kvarstår.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;En 50 % kvävereduktion bör inforas före år&lt;br&gt;1992 vid reningsverk vid särskilt påverkade&lt;br&gt;kustområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 143 och 161, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373, &amp;quot;särskilt&lt;br&gt;påverkade kustområden&amp;quot; = se sid. 143-144 i&lt;br&gt;prop. 1987/88:85)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Ersätts&lt;br&gt;med &amp;nbsp;&amp;nbsp;delmål&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas i avsnitt 4.2.6&lt;br&gt;Ingen övergödning. Den&lt;br&gt;parlamentariska bered-&lt;br&gt;ningen överväger i vil-&lt;br&gt;ken takt målen kan upp-&lt;br&gt;nås.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ambitionsnivån bör vara 50 % kvävereduktion&lt;br&gt;för övriga kustavsnitt (fortsättning av målet&lt;br&gt;ovan) från gränsen mot Norge upp t.o.m.&lt;br&gt;Stockholms skärgård före år 1995, vilka är&lt;br&gt;dimensionerade för att hantera avloppsvatten&lt;br&gt;från mer än 10 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 223, bet. 1990/91 :JoU3,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338 samtprop. 1987/88:85 s.&lt;br&gt;161, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Ersätts&lt;br&gt;med &amp;nbsp;&amp;nbsp;delmål&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas i avsnitt 4.2.6&lt;br&gt;Ingen övergödning. Den&lt;br&gt;parlamentariska bered-&lt;br&gt;ningen överväger i vil-&lt;br&gt;ken takt målen kan upp-&lt;br&gt;nås.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Genom Nordsjökonferensen 1987 har det träf-&lt;br&gt;fats en överenskommelse som bl.a. innebär att&lt;br&gt;utsläppen av vissa giftiga och svåmedbrytbara&lt;br&gt;ämnen skall begränsas med 50 % mellan år&lt;br&gt;1985 och 1995. Utsläppen av närsalter skall&lt;br&gt;minskas i samma omfattning i områden där&lt;br&gt;närsalterna har orsakat eller kan orsaka miljö-&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 146, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målets tidsgräns passe-&lt;br&gt;rad. Ersätts med delmål&lt;br&gt;som behandlas i avsnit-&lt;br&gt;ten 4.2.6 Ingen övergöd-&lt;br&gt;ning. och 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö. Den parlament-&lt;br&gt;ariska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväger i vilken takt&lt;br&gt;målen kan uppnås.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Av hänsyn till miljön bör användningen av&lt;br&gt;handelsgödselkväve minska ytterligare. Målet&lt;br&gt;bör vara en minskning av kväveförbrukningen&lt;br&gt;med 20 % till sekelskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:128 s. 28, bet. 1987/88:JoU24,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:374)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosforutsläppen via avloppsvatten från mjölk-&lt;br&gt;rum bör minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:128 s. 34, bet. 1987/88:JoU24,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:374)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Påverkan genom metaller&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly&lt;br&gt;skall minskas med 70 % mellan åren 1985 och&lt;br&gt;1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller hal-&lt;br&gt;veras under samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Täcks&lt;br&gt;av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;miljökvalitetsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt delmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö och nya&lt;br&gt;riktlinjer i avsnitten 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken samt&lt;br&gt;6.4 Begränsningar och&lt;br&gt;avvecklingar av vissa&lt;br&gt;skadliga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen av bly och organiska tenn-före-&lt;br&gt;ningar som används som stabilisatorer i PVC&lt;br&gt;bör fullföljas snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Motioner 1995/96:JoU8 s. 1, rskr.&lt;br&gt;1995/96:40)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt delmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö och nya&lt;br&gt;riktlinjer i avsnitten 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken och&lt;br&gt;6.4 Begränsningar och&lt;br&gt;avveckling av vissa&lt;br&gt;skadliga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Effektivare insamling av uttjänta varor och&lt;br&gt;produkter innehållande kvicksilver bör komma&lt;br&gt;till stånd genom ett särskilt åtgärdsprogram.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:110 s. 14, bet. 1993/94:JoU16,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:210)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är till stor del&lt;br&gt;uppnått men fortsätter&lt;br&gt;att gälla. Åtgärdspro-&lt;br&gt;gram behandlas i avsnitt&lt;br&gt;6.4.4 Kvicksilver. In-&lt;br&gt;samlingen av produkter&lt;br&gt;som innehåller kvicksil-&lt;br&gt;ver regleras i förord-&lt;br&gt;ningarna (1991:1290)&lt;br&gt;om vissa kvicksilver-&lt;br&gt;haltiga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;varor&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1989:974) om miljö-&lt;br&gt;farliga batterier.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillförseln av tungmetaller till mark och vatten&lt;br&gt;far inte överstiga den naturliga halten i miljön&lt;br&gt;med mer än vissa procenttal. Dessa procenttal&lt;br&gt;kan variera för olika metaller och för olika&lt;br&gt;geografiska områden beroende på miljöns&lt;br&gt;känslighet. För tillförseln till hav ligger, enligt&lt;br&gt;Naturvårdsverket, den förhöjning som normalt&lt;br&gt;kan tillåtas i intervallet 50-200 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 244, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och nya riktlinjer i&lt;br&gt;avsnitt 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken samt 6.4 Be-&lt;br&gt;gränsningar och avveck-&lt;br&gt;ling av vissa skadliga&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av kvicksilver bör på sikt av-&lt;br&gt;vecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 sid. 245, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;som behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö och&lt;br&gt;nya riktlinjer samt stra-&lt;br&gt;tegi som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken och 6.4.4&lt;br&gt;Kvicksilver.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Diffus spridning av kvicksilver hör inte hemma&lt;br&gt;i ett kretsloppssamhälle. Användningen av&lt;br&gt;amalgam inom tandvården bör avvecklas senast&lt;br&gt;till år 1997. Övrig kvicksilveranvändning bör&lt;br&gt;avvecklas till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 49, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter att gälla.&lt;br&gt;Täcks delvis av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och nya riktlinjer&lt;br&gt;samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;strategi&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas i avsnitten 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken och&lt;br&gt;6.4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;amalgam har nyligen&lt;br&gt;behandlats i prop.&lt;br&gt;1997/98:112 Reformerat&lt;br&gt;tandvårdsstöd.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilveroxidbatterier avvecklas så snart som&lt;br&gt;möjligt och senast till år 2000 i första hand ge-&lt;br&gt;nom information och överenskommelser med&lt;br&gt;branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 245, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö och&lt;br&gt;6.4.4 Kvicksilver.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bly bör på sikt avvecklas.&lt;br&gt;Avvecklingen sker i huvudsak genom frivilliga&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 sid. 249, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;som behandlas i 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö och nya&lt;br&gt;riktlinjer samt strategier&lt;br&gt;som behandlas i avsnit-&lt;br&gt;ten 6.2 Ytterligare rikt-&lt;br&gt;linjer för kemikaliepo-&lt;br&gt;litiken och 6.4.3 Bly.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av kadmium måste minskas&lt;br&gt;kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 252, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;och nya riktlinjer som&lt;br&gt;behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö och&lt;br&gt;6.2 Ytterligare riktlinjer&lt;br&gt;för kemikaliepolitiken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av arsenik- och kromföreningar&lt;br&gt;i träskyddsmedel måste minskas kraftigt.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 255, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt delmål, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer och strategier&lt;br&gt;som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;behandlas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken och 6.4.12&lt;br&gt;Bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arsenik och krom har Sverige&lt;br&gt;genom Nordsjökonferensen år 1990 träffat&lt;br&gt;överenskommelse om en minskning av utsläp-&lt;br&gt;pen till Nordsjön av arsenik och krom med&lt;br&gt;minst 50 % under perioden &amp;nbsp;&amp;nbsp;1985-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995.Utsläppen till luft skall enligt samma&lt;br&gt;överenskommelse halveras till år 1995 eller&lt;br&gt;senast år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 256, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För att begränsa skadorna på Sveriges miljö av&lt;br&gt;kvicksilver bör inte bara vidtas åtgärder inter-&lt;br&gt;nationellt och nationellt som minskar ny-&lt;br&gt;användning. Också kvicksilver som finns ut-&lt;br&gt;spritt i samhället i varor och produkter bör&lt;br&gt;samlas in effektivt och tas om hand säkert.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:110 s. 12, bet. 1993/94:JoUl6,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:210)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks delvis av nytt&lt;br&gt;miljökvaiitetsmål samt&lt;br&gt;delmål, nya riktlinjer&lt;br&gt;och strategier som&lt;br&gt;behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö, 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken och&lt;br&gt;6.4.4 Kvicksilver.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall bör&lt;br&gt;behandlas på ett sätt som gör det möjligt att&lt;br&gt;forvara kvicksilver i lämplig form och långtids-&lt;br&gt;säkert. Kvicksilver bör inte återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:110 s. 17, bet. 1993/94:JoU16,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:210)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Täcks delvis av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål, nya riktlinjer&lt;br&gt;och strategier som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö, 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer for&lt;br&gt;kemikaliepolitiken och&lt;br&gt;6.4.4 Kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Påverkan av organiska miljögifter&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1) Utsläppen av stabila organiska ämnen skall&lt;br&gt;begränsas, så att de till sekelskiftet nått en&lt;br&gt;sådan nivå att miljön inte tar skada. 2) Åtgärder&lt;br&gt;för att minska utsläppen av klorerade organiska&lt;br&gt;ämnen från skogsindustrin prioriteras. 3)&lt;br&gt;Stabila organiska och miljöskadliga ämnen&lt;br&gt;skall på sikt inte fa förekomma i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 41,bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1) Täcks av nytt mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål samt del-&lt;br&gt;mål och av nya riktlinjer&lt;br&gt;och strategier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Målet har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Täcks av nytt mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål. Behand-&lt;br&gt;las i avsnitt 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö och kapitel&lt;br&gt;6 Kemikaliepolitik för&lt;br&gt;2000-talet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är att eliminera hälso- och miljöriskerna&lt;br&gt;vid användningen av kemiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel. Ett armat mål inom ramen för arbetet att&lt;br&gt;minska användningen av bekämpningsmedel&lt;br&gt;inom jordbruket är att användningen av ke-&lt;br&gt;miska bekämpningsmedel ytterligare skall hal-&lt;br&gt;veras till strax efter mitten av nittiotalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:146 s. 113, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;delmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halveringsmålet är i&lt;br&gt;huvudsak &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uppnått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlas i avsnitten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.12 Giftfri miljö och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bekämpnings-&lt;br&gt;medel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlats i Hållbart&lt;br&gt;fiske och jordbruk,&lt;br&gt;(prop. 1997/98:2, bet.&lt;br&gt;1997/98:JoU9, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rskr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:116).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Flödena och användningen av hälso- och miljö-&lt;br&gt;farliga kemikalier bör minska. De flöden som&lt;br&gt;ändock innehåller skadliga kemikalier bör i&lt;br&gt;möjligaste mån slutas. Användningen av de&lt;br&gt;mest skadliga ämnena bör avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 46, bet. 1992/93:JoU 14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål samt del-&lt;br&gt;mål, nya riktlinjer och&lt;br&gt;strategier. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö, 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling av vissa&lt;br&gt;skadliga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den negativa miljöpåverkan från klortillverk-&lt;br&gt;ning för PVC-tillverkning bör minska.&lt;br&gt;(Motioner 1995/96:JoU8 s. 1, rskr.&lt;br&gt;1995/96:40)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;delmål,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer och strategier.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö, 6.2&lt;br&gt;Ytterligare riktlinjer för&lt;br&gt;kemikaliepolitiken 6.4&lt;br&gt;Begränsningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling av vissa&lt;br&gt;skadliga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen från industrins processer skall&lt;br&gt;minska till sådana nivåer att miljön ej tar skada&lt;br&gt;och att hälsan inte påverkas. En sådan miljö bör&lt;br&gt;vara möjlig att uppnå till sekelskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 212, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål och nya riktlinjer&lt;br&gt;som behandlas i avsnit-&lt;br&gt;ten 4.2.12 Giftfri miljö&lt;br&gt;och 6.2 Ytterligare rikt-&lt;br&gt;linjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PVC-plast avvecklas som förpackningsmate-&lt;br&gt;rial. Den svenska förpackningsbranschen har&lt;br&gt;efter överläggningar frivilligt åtagit sig att ta&lt;br&gt;fram alternativa material och ersätta PVC-&lt;br&gt;plaster i förpackningar senast till utgången av&lt;br&gt;juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:100 bil 16,s 60, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989/90: JoUl 6,rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av organiskt bundet klor bör från&lt;br&gt;sulfatfabriker minskas till 1,5 kg per ton klor-&lt;br&gt;blekt massa. Åtgärderna bör ha påbörjats vid&lt;br&gt;samtliga massafabriker före utgången av år&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 143, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av klorerade lösningsmedel&lt;br&gt;skall avvecklas. Som ett första steg förbjuds&lt;br&gt;försäljning av konsumentprodukter som inne-&lt;br&gt;håller hälso- och miljöskadliga klorerade&lt;br&gt;lösningsmedel från den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Användningen av dessa lösningsmedel skall&lt;br&gt;med något undantag upphöra helt till 1995.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 97, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt delmål och nya&lt;br&gt;riktlinjer som behandlas&lt;br&gt;i avsnitten 4.2.1. Frisk&lt;br&gt;luft, 4.2.12 Giftfri miljö&lt;br&gt;och 6.2 Ytterligare rikt-&lt;br&gt;linjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleras delvis i förord-&lt;br&gt;ning (1991:1289) om&lt;br&gt;vissa klorerad lösnings-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen&lt;br&gt;bör förbjudas i konsumentprodukter från den 1&lt;br&gt;januari 1993. Användningen av metylenklorid&lt;br&gt;och trikloretylen bör avvecklas helt till utgång-&lt;br&gt;en av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 258, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är i huvudsak&lt;br&gt;uppnått. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.1 Frisk&lt;br&gt;luft, 4.2.12 Giftfri miljö&lt;br&gt;och 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken. Reglerat i för-&lt;br&gt;ordning (1991:1289) om&lt;br&gt;vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;klorerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösningsmedel.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Minst 90 % av användningen i Sverige av&lt;br&gt;nonylfenoletoxylater bör ha upphört till år&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 263, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer. Behandlas&lt;br&gt;i avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken och 6.4.8&lt;br&gt;Nonylfenoletoxilater.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bekämpningsmedel har hal-&lt;br&gt;verats under den senaste femårsperioden (fram&lt;br&gt;till 1990) och skall ytterligare halveras till&lt;br&gt;strax efter mitten av 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 75, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;och nytt delmål. Be-&lt;br&gt;handlas i avsnitten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.12 Giftfri miljö och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bekämpnings-&lt;br&gt;medel. prop. 1997/98:2&lt;br&gt;Har även behandlats i&lt;br&gt;Hållbart fiske och jord-&lt;br&gt;bruk, (prop. 1997/98:2,&lt;br&gt;bet. 1997/98:JoU9, rskr&lt;br&gt;1997/98:116).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Klorblekmedel i konsumentprodukter för&lt;br&gt;maskindisk bör avvecklas till år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 46, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen av organiska tennföreningar,&lt;br&gt;ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klor-&lt;br&gt;paraffiner skall begränsas. Målet är en snabb&lt;br&gt;avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna&lt;br&gt;som är mest skadliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 260, bet. 1990/91:Jo U30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nytt miljökvalitetsmål&lt;br&gt;samt delmål, riktlinjer&lt;br&gt;och nya strategier. Be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö, 6.2 Ytterli-&lt;br&gt;gare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;riktlinjer&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemikaliepolitiken, 6.4&lt;br&gt;Begränsningar och av-&lt;br&gt;veckling av vissa skad-&lt;br&gt;liga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att målsättningen bör vara att&lt;br&gt;användningen av klorparaffiner skall ha upp-&lt;br&gt;hört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade&lt;br&gt;klorparaffinema bör vara avvecklade till senast&lt;br&gt;år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 261, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer och strate-&lt;br&gt;gier. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behandlas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö, 6.2 Ytterligare&lt;br&gt;riktlinjer för kemikalie-&lt;br&gt;politiken och 6.4.7&lt;br&gt;Klorparaffiner.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det ankommer på tillver-&lt;br&gt;kare och importörer av disk-, tvätt- och ren-&lt;br&gt;göringsmedel att vidta åtgärder för en över-&lt;br&gt;gång till användning av tensider som enligt&lt;br&gt;OECD:s &amp;quot;guidelines for testing of Chemicals&amp;quot;&lt;br&gt;klassificeras som lättnedbrytbara. En övergång&lt;br&gt;bör senast till år 1999 uppgå till 85% lättned-&lt;br&gt;brytbara räknat från 1994 års användning. Till-&lt;br&gt;verkare och importörer bör dessutom senast till&lt;br&gt;år 1996 ha upphört med att använda den&lt;br&gt;katjonaktiva tensiden DSDMAC i textilskölj-&lt;br&gt;medel i enlighet med Pariskommissionens re-&lt;br&gt;kommendation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 47, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Beträffande maskindisk- och maskintvätt-&lt;br&gt;produkter för yrkesbruk bör en avveckling med&lt;br&gt;90 % av 1994 års användning av&lt;br&gt;klorblekmedel ha uppnåtts senast till år 1996.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 48, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Introduktion och spridning av främmande organismer&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Införande av främmande arter eller genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer skall ske med stor&lt;br&gt;restriktivitet och under betryggande kontroll så&lt;br&gt;att förutsättningarna för den inhemska floran&lt;br&gt;och faunan inte äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitten 4.2.3&lt;br&gt;Levande sjöar och&lt;br&gt;vattendrag, 4.2.4 Myll-&lt;br&gt;rande våtmarker, 4.2.5&lt;br&gt;Hav i balans samt levan-&lt;br&gt;de kust och skärgård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.8 Levande skogar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.9 Ett rikt odlings-&lt;br&gt;landskap samt 4.2.10&lt;br&gt;Storslagen fjällmiljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nyttjandet av mark och vatten som produktions- och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;försörjningsresurs&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga&lt;br&gt;skall bevaras. En biologisk mångfald och gene-&lt;br&gt;tisk variation i skogen skall säkras. Skogen&lt;br&gt;skall brukas så att växt- och djurarter som&lt;br&gt;naturligt hör hemma i skogen ges förutsätt-&lt;br&gt;ningar att fortleva under naturliga betingelser&lt;br&gt;och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och&lt;br&gt;naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljö-&lt;br&gt;värden samt dess estetiska och sociala värden&lt;br&gt;skall värnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:226 s. 27, bet. 1992/93: JoUl 5,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:352)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.6 Ingen över-&lt;br&gt;gödning och 4.2.8&lt;br&gt;Levande skogar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effek-&lt;br&gt;tivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god&lt;br&gt;avkastning. Skogsproduktionens inriktning&lt;br&gt;skall ge handlingsfrihet i fråga om använd-&lt;br&gt;ningen av vad skogen producerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:226 s. 32, bet. 1992/93:JoU15,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:352)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.8&lt;br&gt;Levande skogar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föroreningar skall inte begränsa användningen&lt;br&gt;av vatten från sjöar och vattendrag samt grund-&lt;br&gt;vatten som vattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4.2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvatten av god&lt;br&gt;kvalitet och 4.2.3&lt;br&gt;Levande sjöar och&lt;br&gt;vattendrag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och resursmålet innebär att jordbruket&lt;br&gt;måste ta hänsyn till kravet på god miljö och&lt;br&gt;behovet av en långsiktig och planerad hushåll-&lt;br&gt;ning med våra naturresurser. Jordbrukets nega-&lt;br&gt;tiva miljöeffekter till följd av närsaltutlakning&lt;br&gt;och användning av kemiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel måste minimeras och produktionsförmå-&lt;br&gt;gan hos marken bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:146 s. 32, bet. 1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:237)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.9 Ett rikt odlings-&lt;br&gt;landskap, 4.2.6 Ingen&lt;br&gt;övergödning och 4.2.12&lt;br&gt;Giftfri miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturresurserna skall nyttjas på ett långsiktigt&lt;br&gt;hållbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 37, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet regleras i lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushåll-&lt;br&gt;ning med naturresurser.&lt;br&gt;Behandlas i flera av&lt;br&gt;miljökvalitetsmålen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 4.2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljömålet inom jordbrukspolitiken är att slå&lt;br&gt;vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap&lt;br&gt;och dess kulturvärden, bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfalden och minimera jordbrukets miljö-&lt;br&gt;belastning på grund av växtnäringsläckage och&lt;br&gt;användning av bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:111 s. 44, bet. 1993/94:JoU19,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:256)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter att gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 4.2.6&lt;br&gt;Ingen övergödning och&lt;br&gt;4.2.9 Ett rikt odlings-&lt;br&gt;landskap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljömålet i den nya livsmedelspolitiken är att&lt;br&gt;slå vakt om ett rikt och varierat odlingsland-&lt;br&gt;skap och att minimera jordbrukets miljöbelast-&lt;br&gt;ning på grund av växtnäringsläckage och&lt;br&gt;användning av bekämpningsmedel. Det är&lt;br&gt;viktigt att odlingslandskapets natur- och&lt;br&gt;kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat&lt;br&gt;odlingslandskap är av central betydelse för&lt;br&gt;flora, fauna och för att stärka den genetiska&lt;br&gt;mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:146 s. 102, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlas i avsnitt 4.2.9&lt;br&gt;Ett rikt odlingslandskap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid val av markanvändning och bruknings-&lt;br&gt;metoder i jordbruket måste hänsyn tas till kra-&lt;br&gt;ven på en god miljö och långsiktig hushållning&lt;br&gt;med naturresurserna. Målet skall vara att slå&lt;br&gt;vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap&lt;br&gt;och att minimera jordbrukets miljöbelastning.&lt;br&gt;(Prop. 1989/90:146 s. 49, bet. 1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:327)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål. Behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.9 Ett rikt&lt;br&gt;odlingslandskap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fömybara resurser skall utnyttjas inom ramen&lt;br&gt;för ekosystemets produktionsförmåga. An-&lt;br&gt;vändningen av icke fömybara naturresurser&lt;br&gt;skall i ännu högre grad präglas av en ansvars-&lt;br&gt;full hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Täcks delvis av nya&lt;br&gt;miljökvalitetsmål som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.2&lt;br&gt;samt riktlinjer i kap. 5&lt;br&gt;Resurseffektivitet i ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör utarbeta ett program med mål-&lt;br&gt;sättningen att den ekologiskt odlade arealen i&lt;br&gt;Sverige skall uppgå till 10% av åkerarealen år&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Motion p.g.a. prop. 1993/94:157, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU22 s. 1, rskr. 1993/94:272)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas som delmål i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.9 Ett rikt&lt;br&gt;odlingslandskap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Exploatering av mark och vatten för bebyggelse,&lt;br&gt;anläggningar och infrastruktur&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;På 1990-talet skall den fysiska planeringens&lt;br&gt;huvuduppgifter vara att säkerställa en långsik-&lt;br&gt;tig god hushållning med mark- och vatten-&lt;br&gt;resurser, främja en långsiktig förnuftig&lt;br&gt;lokalisering av bebyggelse, anläggningar och&lt;br&gt;infrastruktur samt utveckla en rik och levande&lt;br&gt;stadsmiljö samt ta hänsyn till naturens krets-&lt;br&gt;lopp i samhällsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop 1991/92:100, bil 15 s. 10, bet.&lt;br&gt;1991/92:JoU13, rskr. 1991/92:213)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö och 9.1 Samhälls-&lt;br&gt;planering för en ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden med särskilt höga&lt;br&gt;naturvärden liksom ekologiskt särskilt känsliga&lt;br&gt;områden skall så långt som möjligt undantas&lt;br&gt;från exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 39, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet regleras i lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushåll-&lt;br&gt;ning med naturresurser.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.3 Levande sjöar och&lt;br&gt;vattendrag, 4.2.4 Myll-&lt;br&gt;rande våtmarker, 4.2.5&lt;br&gt;Hav i balans samt levan-&lt;br&gt;de kust och skärgård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.8 Levande skogar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.9 Ett rikt odlings-&lt;br&gt;landskap, 4.2.10 Stor-&lt;br&gt;slagen fjällmiljö och&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tätorterna bör i framtiden planeras allt tydli-&lt;br&gt;gare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god&lt;br&gt;planering kan bl.a. behovet av transporter&lt;br&gt;minska. Industrier som kan påverka&lt;br&gt;människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga&lt;br&gt;skyddsavstånd erhålls till områden där&lt;br&gt;människor bor och vistas. Områden for&lt;br&gt;friluftsliv och rekreation bör avsättas i&lt;br&gt;tillräcklig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 33, bet. 1990/9l:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.11&lt;br&gt;En god bebyggd miljö.&lt;br&gt;Behandlas även i avsnitt&lt;br&gt;9.1 Samhällsplanering&lt;br&gt;för en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den värdefulla kulturmiljön i städerna skall&lt;br&gt;bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet regleras i lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushåll-&lt;br&gt;ning med naturresurser.&lt;br&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål som be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 4.2.11&lt;br&gt;En god bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i&lt;br&gt;områden som i den kommunala planeringen&lt;br&gt;angetts vara av riksintresse för naturvården,&lt;br&gt;kulturmiljövården och friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 38, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet regleras i lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushåll-&lt;br&gt;ning med naturresurser.&lt;br&gt;Behandlas delvis i av-&lt;br&gt;snitt 4.2.4 Myllrande&lt;br&gt;våtmarker.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grushushållningsplaner upprättas för områden&lt;br&gt;med materialförsörjningsproblem eller mark-&lt;br&gt;användningskonflikter. I sådana områden in-&lt;br&gt;riktas materialförsörjningen i första hand mot&lt;br&gt;bergtäkter och andra alternativa material till&lt;br&gt;naturgrus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 38, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas delvis i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.11 God be-&lt;br&gt;byggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Behovet av grönområden i tätorter och tätorts-&lt;br&gt;nära områden skall tillgodoses i den kommu-&lt;br&gt;nala planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.11 En god&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har formulerat kvalitetsmål&lt;br&gt;för sjöar och vattendrag (Sötvatten ’90). För att&lt;br&gt;kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvali-&lt;br&gt;tet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en&lt;br&gt;del i länsstyrelsernas beslutsunderlag.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 45, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitten&lt;br&gt;4.2.3. Levande sjöar och&lt;br&gt;vattendrag, 4.2.6 Ingen&lt;br&gt;övergödning 4.2.7 Bara&lt;br&gt;naturlig försurning och&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som övergripande mål för samhällsbyggandet&lt;br&gt;inför 2000-talet bör gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Att främja en långsiktigt bärkraftig bebyg-&lt;br&gt;gelsestruktur. Denna bebyggelsestruktur bör&lt;br&gt;förnyas och kompletteras så att en hushållning&lt;br&gt;med mark- och vattenområden, kulturmiljöns&lt;br&gt;värden, en ekonomisk utveckling och en god&lt;br&gt;livsmiljö främjas. Stor vikt bör därvid läggas&lt;br&gt;vid att hitta en balans mellan den byggda&lt;br&gt;miljön och omgivande landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Att skapa en rik och levande livsmiljö. Be-&lt;br&gt;byggelsemiljön måste utvecklas med stor hän-&lt;br&gt;syn till dess värden och kvaliteter, så att både&lt;br&gt;särart och mångfald främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att utbyggnaden och förnyelsen av den tek-&lt;br&gt;niska infrastrukturen - för kommunikationer,&lt;br&gt;vatten, avlopp, etc. - måste ske med hänsyn&lt;br&gt;både till önskemålen om att skapa en samhälls-&lt;br&gt;ekonomisk effektiv struktur och att minimera&lt;br&gt;och förebygga miljökonsekvenserna av in-&lt;br&gt;greppen. På grund av miljöproblemen i städer&lt;br&gt;och tätorter bör nya tekniska lösningar som&lt;br&gt;bygger på kretsloppstänkande främjas. Särskild&lt;br&gt;tyngdpunkt bör läggas vid möjligheterna att&lt;br&gt;utnyttja naturområden och omgivande odlings-&lt;br&gt;landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1994/95:120 s. 18-19, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:JoUl 6, rskr. 1994/95:306)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Täcks delvis av nytt&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.11 En god&lt;br&gt;bebyggd miljö. Be-&lt;br&gt;handlas även i avsnitt&lt;br&gt;9.1 Samhällsplanering&lt;br&gt;för en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Anspråk mot särskilt värdefulla områden (vissa&lt;br&gt;odlingslandskap och skyddsvärda områden)&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet för det fortsatta arbetet med att bevara&lt;br&gt;naturtyper anges vara att säkerställa alla före-&lt;br&gt;kommande naturtyper, såväl naturliga som&lt;br&gt;kulturpräglade, i en sådan utsträckning och på&lt;br&gt;ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i&lt;br&gt;ekologisk stabilitet och med bevarat artinne-&lt;br&gt;håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:146 s. 32, bet. 1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:237)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;som behandlas i av-&lt;br&gt;snitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 Myllrande våt-&lt;br&gt;marker, 4.2.5 Hav i ba-&lt;br&gt;lans samt levande kust&lt;br&gt;och skärgård, 4.2.8 Le-&lt;br&gt;vande skogar, 4.2.9 Ett&lt;br&gt;rikt odlingslandskap,&lt;br&gt;4.2.10 Storslagen fjäll-&lt;br&gt;miljö och 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet för det fortsatta arbetet inom fauna- och&lt;br&gt;floravården anges vara att bibehålla en rik och&lt;br&gt;varierad fauna och flora, att inom ramen för&lt;br&gt;rimliga krav på hänsyn och resursinsatser&lt;br&gt;bevara de naturligt förekommande växt- och&lt;br&gt;djurarterna i livskraftiga och reproducerande&lt;br&gt;populationer i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:146 sid. 32, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;som behandlas i av-&lt;br&gt;snitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 Myllrande våt-&lt;br&gt;marker, 4.2.5 Hav i ba-&lt;br&gt;lans samt levande kust&lt;br&gt;och skärgård, 4.2.8 Le-&lt;br&gt;vande skogar, 4.2.9 Ett&lt;br&gt;rikt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;odlingslandskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.10 Storslagen fjäll-&lt;br&gt;miljö och 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden och den genetiska&lt;br&gt;variationen skall säkerställas. Växt- och&lt;br&gt;djursamhällen bevaras så att i landet naturligt&lt;br&gt;förekommande växt- och djurarter ges förut-&lt;br&gt;sättningar att fortleva under naturliga betingel-&lt;br&gt;ser och i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljökva-&lt;br&gt;litetsmål samt delmål&lt;br&gt;som behandlas i av-&lt;br&gt;snitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 Myllrande våt-&lt;br&gt;marker, 4.2.5 Hav i ba-&lt;br&gt;lans samt levande kust&lt;br&gt;och skärgård, 4.2.8 Le-&lt;br&gt;vande skogar, 4.2.9 Ett&lt;br&gt;rikt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;odlingslandskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.10 Storslagen fjäll-&lt;br&gt;miljö och 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målen för konventionen är att bevara den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden, att hållbart nyttja dess&lt;br&gt;beståndsdelar och att rättvist fördela de vinster&lt;br&gt;som uppstår vid nyttjandet av genetiska&lt;br&gt;resurser. Varje part (land) skall utveckla&lt;br&gt;nationella strategier, planer eller program för&lt;br&gt;bevarande av biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:227 s. 4-5, bet. 1992/93:JoU4,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:27)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet uppnått i de delar&lt;br&gt;som avser utveckling av&lt;br&gt;strategier o.dyl. Målet&lt;br&gt;fortsätter gälla i övriga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter&lt;br&gt;som tillhör landets viltbestånd och att främja&lt;br&gt;en med hänsyn till allmänna och enskilda&lt;br&gt;intressen lämplig utveckling av viltstammarna.&lt;br&gt;(Prop. 1986/87:58 s. 22, bet. 1986/87:JoU15,&lt;br&gt;rskr. 1986/87:190)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdslagen skall på ett bättre sätt än hit-&lt;br&gt;tills vara en garanti för att skogsbruket i de&lt;br&gt;fjällnära skogarna bedrivs med mycket stor&lt;br&gt;återhållsamhet. Skogsbruket där skall inte&lt;br&gt;bedrivas i vidare omfattning än vad som är för-&lt;br&gt;enligt med intressen som är viktiga för natur-&lt;br&gt;vården, kulturmiljövården och rennäringen.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:3 s. 3, bet. 1990/91 :JoU13,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:70)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas delvis i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.8 Levande&lt;br&gt;skogar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;En svensk strategi med grundläggande prin-&lt;br&gt;ciper för bevarande och hållbart utnyttjande av&lt;br&gt;biologisk mångfald antas. Dessa grund-&lt;br&gt;läggande principer är att miljömålen skall ges&lt;br&gt;samma vikt och betydelse som skilda eko-&lt;br&gt;nomiska överväganden i syfte att bygga&lt;br&gt;mänsklig verksamhet på ekologisk grund.&lt;br&gt;Vidare skall en helhetssyn tillämpas vad gäller&lt;br&gt;åtgärder för att upprätthålla ekologiska proces-&lt;br&gt;ser och säkra arters långsiktiga överlevnad.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:30 s. 16 och 18, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är delvis uppnått&lt;br&gt;genom att en strategi är&lt;br&gt;antagen. I övriga delar&lt;br&gt;fortsätter målet att gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Under de närmaste åren bör det läggas en ökad&lt;br&gt;vikt vid att främja en miljöanpassning av verk-&lt;br&gt;samheten inom olika samhällssektorer. Att&lt;br&gt;inrätta skyddade områden är viktigt även i fort-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:30 s. 21, bet. 1993/94:JoU9,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:87)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Täcks till de delar som&lt;br&gt;gäller skyddade områ-&lt;br&gt;den av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myllrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;våtmarker, 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård, 4.2.8&lt;br&gt;Levande skogar, 4.2.9&lt;br&gt;Ett rikt odlingslandskap,&lt;br&gt;4.2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Storslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällmiljö och 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Representativa områden av alla förekommande&lt;br&gt;naturtyper skall säkerställas. Skyddet av ursko-&lt;br&gt;gar, våtmarker och vissa naturtyper i odlings-&lt;br&gt;landskapet bör prioriteras. Mångfalden i flora&lt;br&gt;och fauna bör bibehållas. Mark bör säkerställas&lt;br&gt;och göras bättre tillgänglig för rekreation och&lt;br&gt;friluftsliv särskilt runt våra tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1987/88:85 s. 45, bet. 1987/88:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:373)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myllrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;våtmarker, 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård, 4.2.8&lt;br&gt;Levande skogar, 4.2.9&lt;br&gt;Ett rikt odlingslandskap,&lt;br&gt;4.2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Storslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällmiljö och 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden, artrikedomen och&lt;br&gt;den genetiska variationen är en förutsättning&lt;br&gt;för varaktigt liv. Aktionsplaner som syftar till&lt;br&gt;en mer naturvårdsanpassad verksamhet utarbe-&lt;br&gt;tas nu inom bl.a. skogsbruket, jordbruket,&lt;br&gt;fisket och rennäringen. Allemansrätten och&lt;br&gt;strandskyddet är viktiga förutsättningar för&lt;br&gt;friluftslivet. Landets fjällområden bör värnas&lt;br&gt;mot alltför hårt nyttjande och slitage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1994/95:120, bet. 1994/95:JoU 16, rskr.&lt;br&gt;1994/95:306)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.3 Levande&lt;br&gt;sjöar och vattendrag,&lt;br&gt;4.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myllrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;våtmarker, 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård, 4.2.8&lt;br&gt;Levande skogar, 4.2.9&lt;br&gt;Ett rikt odlingslandskap,&lt;br&gt;4.2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Storslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällmiljö och 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bulleravgivningen från snöskotrar och andra&lt;br&gt;terrängskotrar bör minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1993/94:175 s. 10, bet. 1993/94:JoU21,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:362)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet har därefter be-&lt;br&gt;handlats i propositionen&lt;br&gt;Hållbar utveckling i lan-&lt;br&gt;dets fjällområden (prop.&lt;br&gt;1995/96:226, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97: JoU5, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:63).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletteras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.10 Storslagen&lt;br&gt;fjällmiljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bullret bör minska i värdefulla natur- och re-&lt;br&gt;kreationsområden. Det bör ske dels genom&lt;br&gt;bullerdämpande åtgärder via källorna, dels&lt;br&gt;genom att begränsa eller förbjuda motordrivna&lt;br&gt;fritidsaktiviteter i områden med större krav på&lt;br&gt;frihet från buller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1993/94:175 s. 5, bet. 1993/94:JoU21,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:362)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Har delvis behandlats i&lt;br&gt;propositionen Hållbar&lt;br&gt;utveckling i landets&lt;br&gt;fjällområden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:226, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:JoU5, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:63). Täcks del-&lt;br&gt;vis av nya miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delmål som behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.5 Hav i&lt;br&gt;balans samt levande&lt;br&gt;kust och skärgård samt&lt;br&gt;4.2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Storslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjällmiljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Brutna kretslopp, avfall och miljöfarliga restprodukter&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Energipolitiken ska utgå ifrån vad natur och&lt;br&gt;miljö kan bära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1990/91:88 s. 6, bet. 1990/91 :NU40,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:373, 374)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Riksdagen behandlade&lt;br&gt;1997 ett nytt energipoli-&lt;br&gt;tiskt beslut där det även&lt;br&gt;anges att energipolitiska&lt;br&gt;riktlinjer från 1991 års&lt;br&gt;uppgörelse ligger fast&lt;br&gt;(prop. 1996/97:89, bet&lt;br&gt;1996/97:NU12, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rskr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:212). Behand-&lt;br&gt;las i denna proposition i&lt;br&gt;kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljöpolitiken skall underlätta industrins&lt;br&gt;anpassning till kretsloppssamhället, bl a genom&lt;br&gt;att skapa goda förutsättningar för användning&lt;br&gt;av fömybara resurser, energisnåla processer,&lt;br&gt;återanvändning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 18, bet. 1992/93:JoUl4,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer. Behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.11 God be-&lt;br&gt;byggd miljö och i&lt;br&gt;kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att&lt;br&gt;alla beslut skall vara inriktade mot att&lt;br&gt;effektivisera resurshushållningen och främja&lt;br&gt;kretsloppssamhället. (Vad som utvinns ur&lt;br&gt;naturen skall på ett uthålligt sätt kunna&lt;br&gt;användas, återanvändas, återvinnas eller&lt;br&gt;slutligt omhändertas med minsta möjliga&lt;br&gt;resursförbrukning och utan att naturen skadas.)&lt;br&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 14, bet. 1992/93:JoU&lt;br&gt;14, rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer. Behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.11 God be-&lt;br&gt;byggd miljö och i&lt;br&gt;kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinje för en kretsloppsanpassad ut-&lt;br&gt;veckling skall gälla att stimulera till en miljö-&lt;br&gt;anpassad produktutveckling genom att miljö-&lt;br&gt;krav i ökad utsträckning ställs vid offentlig&lt;br&gt;upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 sid. 41, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i kap. 10&lt;br&gt;Styrmedel och andra in-&lt;br&gt;strument i miljöpoli-&lt;br&gt;tiken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen&lt;br&gt;inom ramen för en kretsloppsanpassad sam-&lt;br&gt;hällsutveckling skall gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att flödena och användningen av hälso- och&lt;br&gt;miljöskadliga kemikalier bör minska. De&lt;br&gt;flöden som ändock innehåller skadliga&lt;br&gt;kemikalier i möjligaste mån slutas.&lt;br&gt;Systematisk riskhantering av kemikalier&lt;br&gt;behöver utvecklas ytterligare. Användningen&lt;br&gt;av de mest skadliga ämnena bör avvecklas.&lt;br&gt;Planer för riskbegränsning bör tas fram för ett&lt;br&gt;antal ämnen inom en femårsperiod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att substitutionsprincipen bör hävdas interna-&lt;br&gt;tionellt och tillämpningen i Sverige utvecklas,&lt;br&gt;att arbetet med att öka kunskaperna om och&lt;br&gt;begränsa riskerna med hälso- och&lt;br&gt;miljöskadliga kemikalier bör intensifieras.&lt;br&gt;Detta arbete bör i princip bekostas och&lt;br&gt;bedrivas av industrin enligt principen om att&lt;br&gt;förorenaren skall betala,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör&lt;br&gt;genomföras i internationellt samarbete och&lt;br&gt;Sverige bör där vara aktivt pådrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 46, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål samt del-&lt;br&gt;mål, nya riktlinjer och&lt;br&gt;strategier. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och kapitel 6&lt;br&gt;Kemikaliepolitik &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000-talet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling skall följande riktlinjer&lt;br&gt;gälla för all plasthantering:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För plaster bör bättre hushållning ske med&lt;br&gt;sådant plastmaterial som framställs ur ändliga&lt;br&gt;naturresurser genom ökad återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt miljöbelastade plastmaterial bör&lt;br&gt;undvikas helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av alternativa plastmaterial, som&lt;br&gt;kan tillverkas av fömybara råvaror, bör&lt;br&gt;stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 100, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fortsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla. Behandlas i kapi-&lt;br&gt;tel 5 Resurseffektivi-&lt;br&gt;sering i ett kretslopps-&lt;br&gt;samhälle&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i trans-&lt;br&gt;portsektorn, inom energiförsörjningen och i&lt;br&gt;industrin skall inriktas mot ett resurssnålt&lt;br&gt;kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 20, bet. 1992/93:JoUl4,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer. Behandlas&lt;br&gt;målavsnitt 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö och i ka-&lt;br&gt;pitel 5 Resurseffektivi-&lt;br&gt;sering i ett kretslopps-&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för beslut avseende samhälls-&lt;br&gt;planeringen skall gälla att de skall vara inrik-&lt;br&gt;tade mot att effektivisera och främja krets-&lt;br&gt;loppssamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 31, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjema/målet fort-&lt;br&gt;sätter gälla. Behandlas i&lt;br&gt;målavsnitt 4.2.11 God&lt;br&gt;bebyggd miljö.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kommunerna spelar en avgörande&lt;br&gt;roll i arbetet för att ställa om till ett kretslopps-&lt;br&gt;anpassat samhälle bör kretsloppsprincipen fa&lt;br&gt;stort genomslag i kommunernas arbete för att&lt;br&gt;omsätta och konkretisera Riokonferensens&lt;br&gt;handlingsprogram Agenda 21 i lokala program&lt;br&gt;för en hållbar utveckling. Centrala miljö-&lt;br&gt;myndigheter och länsstyrelser bör stödja&lt;br&gt;kommunernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 32, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 11.3&lt;br&gt;Fortsatt arbete med&lt;br&gt;Agenda 21.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling skall gälla att ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel i ökad omfattning skall utvecklas&lt;br&gt;och användas inom miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 36, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fortsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla. Behandlas i kap.&lt;br&gt;10 Styrmedel och andra&lt;br&gt;instrument i miljöpoli-&lt;br&gt;tiken samt delvis i kapi-&lt;br&gt;tel 5 Resurseffektivise-&lt;br&gt;ring i ett kretslopps-&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad sam-&lt;br&gt;hällsutveckling skall gälla att arbetet med nya&lt;br&gt;standarder skall bedrivas med inriktningen att&lt;br&gt;standarderna skall vara analyserade med avse-&lt;br&gt;ende på sina miljökonsekvenser. Miljö- och&lt;br&gt;hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete&lt;br&gt;med kvalitetssäkring och standarder för detta.&lt;br&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 42, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna fortsätter&lt;br&gt;gälla. Behandlas i kap.&lt;br&gt;10 Styrmedel och andra&lt;br&gt;instrument i miljöpoli-&lt;br&gt;tiken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för en kretsloppsanpassad sam-&lt;br&gt;hällsutveckling bör som riktlinje gälla att&lt;br&gt;nuvarande bilskrotningssystem skall utformas&lt;br&gt;till ett återvinningssystem där tillverkare och&lt;br&gt;importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar&lt;br&gt;att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna mate-&lt;br&gt;rial från dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 106, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regleras i förordningen&lt;br&gt;(1997:788) producent-&lt;br&gt;ansvar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlades i prop.&lt;br&gt;1995/96:174. Behandlas&lt;br&gt;i denna proposition i&lt;br&gt;kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitikens mål ska bl.a. vara att&lt;br&gt;konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas,&lt;br&gt;och att sådana konsumtions- och produk-&lt;br&gt;tionsmönster utvecklas som minskar påfrest-&lt;br&gt;ningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1994/95:140 s. 21, bet. 1994/95:LU32,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:438)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 8.2&lt;br&gt;om konsumenterna och&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avfallet utgör en allt större belastning på&lt;br&gt;miljön. Många problem skapas redan när en&lt;br&gt;vara tillverkas. Producenten ansvarar för det&lt;br&gt;avfall som uppstår till följd av verksamheten,&lt;br&gt;vilket inkluderar ett kostnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:100, bil 16 s. 28, bet.&lt;br&gt;1989/90: JoUl 6, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer Behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och kapitel 5&lt;br&gt;Resurseffektivisering i&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De stora volymerna avfall utgör problem för&lt;br&gt;miljön och resurshushållningen. Återanvänd-&lt;br&gt;ning och återvinning av material måste öka.&lt;br&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 28, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;nya riktlinjer. Behandlas&lt;br&gt;i avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö, 4.2.8 Levande&lt;br&gt;skogar och 4.2.15&lt;br&gt;Begränsad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;klimatpå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För det avfall som slutligen behöver tas om&lt;br&gt;hand måste teknik och system för miljöriktig&lt;br&gt;hantering och slutbehandling utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 28, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i målavsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö och i kapitel 5&lt;br&gt;Resurseffektivisering i&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Producentens ansvar måste utkrävas tydligare&lt;br&gt;än hittills. Varorna måste vara rena från början.&lt;br&gt;Den som ger upphov till avfall skall stå för&lt;br&gt;kostnaderna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samband&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 43, bet.&lt;br&gt;1989/90: JoUl 6, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;ras i förordningarna om&lt;br&gt;producentansvar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1205) returpap-&lt;br&gt;per, (1994:1236) bildäck&lt;br&gt;(1997:185) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förpack-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar och (1997:788)&lt;br&gt;bilar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlas i kapitel 5&lt;br&gt;Resurseffektivisering i&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återtagningsmålet för dryckesförpackningar&lt;br&gt;skall vara minst 90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 58, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989/90:JoUl6, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regleras i förordningen&lt;br&gt;(1997:185) om produ-&lt;br&gt;centansvar för förpack-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Källsortering av avfall bör utvecklas så att allt&lt;br&gt;avfall som lämnas till slutbehandling fr o m år&lt;br&gt;1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämp-&lt;br&gt;lig hantering och så att förbränning och depo-&lt;br&gt;nering av osorterat avfall i allt väsentligt skall&lt;br&gt;ha upphört vid utgången av år 1993.&lt;br&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. lös. 54, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla&lt;br&gt;och kompletteras med&lt;br&gt;föreslagna åtgärder en-&lt;br&gt;ligt prop. 1996/97:172.&lt;br&gt;Behandlas i målavsnitt&lt;br&gt;4.2.11 God bebyggd&lt;br&gt;miljö och i kapitel 5&lt;br&gt;Resurseffektivisering i&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ett program läggs fast för att senast till år 1995&lt;br&gt;fa bort de farligaste ämnena i slammet från de&lt;br&gt;kommunala reningsverken. Målet är att slam&lt;br&gt;fortlöpande skall kunna utnyttjas inom bl.a.&lt;br&gt;jordbruket utan risker för miljö och hälsa.&lt;br&gt;Deponering av slam bör upphöra på sikt.&lt;br&gt;(Prop. 1989/90:100, bil. lös. 73, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoUlö, rskr. 1989/90:241)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Kompletteras med nya&lt;br&gt;miljökvalitetsmål samt&lt;br&gt;delmål i avsnitt 4.2.11&lt;br&gt;God bebyggd miljö och&lt;br&gt;4.2.12 Giftfri miljö. Be-&lt;br&gt;handlas delvis i avsnitt&lt;br&gt;5.5 Kretslopp av växt-&lt;br&gt;näring mellan stad och&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär&lt;br&gt;att slammet kan nyttjas av jordbruket bör&lt;br&gt;vidtas utifrån lokala planer och lokala&lt;br&gt;förutsättningar samt samordnas med de&lt;br&gt;handlingsprogram för en hållbar utveckling&lt;br&gt;som arbetas fram i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:103 s. Ö2, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad sam-&lt;br&gt;hällsutveckling skall gälla att nya produkt-&lt;br&gt;grupper och varuområden successivt anges för&lt;br&gt;producentansvar. Inom flera områden pågår&lt;br&gt;redan arbete i denna riktning, t.ex. när det&lt;br&gt;gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som&lt;br&gt;bör bli aktuella inom kort är plaster,&lt;br&gt;byggnadsmaterial, elektroniska och elektriska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 98, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Delvis uppnått genom&lt;br&gt;att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastslagits &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:174 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:172. Regleras i&lt;br&gt;Renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:597) och i förord-&lt;br&gt;ningar om producent-&lt;br&gt;ansvar för (1994:1205)&lt;br&gt;returpapper,&lt;br&gt;(1994:1236) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bildäck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1997:185) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förpack-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar och (1997:788)&lt;br&gt;bilar. Behandlas i&lt;br&gt;kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Insamlingsmålet för försålda lösa och fast&lt;br&gt;monterade NiCd-batterier skall vara 90 %.&lt;br&gt;(Prop. 1990/91:90 s. 254, bet. 1990/91:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ett miljöanpassat näringsliv är en förutsättning&lt;br&gt;för en hållbar utveckling och kan stärka kon-&lt;br&gt;kurrenskraften. Producenterna bör ta ett ökat&lt;br&gt;miljöansvar för varor och produkter under hela&lt;br&gt;dess livscykel. Kretsloppsarbetet drivs vidare&lt;br&gt;med kraft. Spridning av skadliga ämnen som&lt;br&gt;medför risk för miljö och hälsa bör begränsas&lt;br&gt;så långt som möjligt. Mängden avfall bör&lt;br&gt;minska avsevärt jämfört med dagens situation.&lt;br&gt;(Skr. 1994/95:120, bet. 1994/95:JoU16, rskr.&lt;br&gt;1994/95:306)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna fortsätter&lt;br&gt;gälla. Delvis uppnådda&lt;br&gt;genom att producent-&lt;br&gt;ansvar fastslagits i prop.&lt;br&gt;1995/96:174 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:172. Behandlas&lt;br&gt;i kapitel 5 Resurseffek-&lt;br&gt;tivisering i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande villkor som tillämpas för de före-&lt;br&gt;tag som far hanteringstillstånd för PET-flaskor&lt;br&gt;för återfyllnad skall gälla för företag som&lt;br&gt;väljer att ingå i ett system med retur-PET som&lt;br&gt;återvinns. För sådant hanteringstillstånd skall&lt;br&gt;således gälla att minst 90 % räknat på årsbasis&lt;br&gt;av de försålda engångsflaskoma från den 1&lt;br&gt;januari &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1994&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillbaka&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materialåtervinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 76, bet. 1992/93:JoU 14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;ras i förordningen&lt;br&gt;(1997:185) om produ-&lt;br&gt;centansvar för förpack-&lt;br&gt;ningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 5.3.1&lt;br&gt;Producentansvaret för&lt;br&gt;förpackningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;retur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;papper och däck som&lt;br&gt;bidrag till omställningen&lt;br&gt;av miljöarbetet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Insamlingsmålet för tidnings- och journalpap-&lt;br&gt;per sätts till 75 % till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 79, bet. 1992/93:JoU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;ras i förordningen&lt;br&gt;(1994:1205) om produ-&lt;br&gt;centansvar för returpap-&lt;br&gt;per. Behandlas i avsnitt&lt;br&gt;5.3.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Till år 1996 bör 60 % återtagning av alla årli-&lt;br&gt;gen uppkomna skrotdäck ha nåtts samt att det&lt;br&gt;bör vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 %&lt;br&gt;återtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:180 s. 105, bet. 1992/93JoU&lt;br&gt;14, rskr. 1992/93:344)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är i huvudsak&lt;br&gt;uppnått. Regleras i för-&lt;br&gt;ordning (1994:1236) om&lt;br&gt;producentansvar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;däck. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behandlas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 5.3 Producent-&lt;br&gt;ansvar och kretslopps-&lt;br&gt;anpassning av varor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för förpackningar och krav på&lt;br&gt;återanvändning och materialåtervinning gäller&lt;br&gt;från den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr prop. 1992/93:180 s. 65 och 73, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344 samt SFS&lt;br&gt;1997:185)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått. Regle-&lt;br&gt;ras i förordningen&lt;br&gt;(1997:185) om produ-&lt;br&gt;centansvar för förpack-&lt;br&gt;ningar. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 5.3 Producent-&lt;br&gt;ansvar och kretslopps-&lt;br&gt;anpassning av varor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling. Riskbegräns-&lt;br&gt;ningsarbetet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;substitutionsprincipens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning bör vidareutvecklas. Det inter-&lt;br&gt;nationella arbetet bör intensifieras. Särskild&lt;br&gt;vikt bör läggas på samarbete inom EG/EFTA&lt;br&gt;samt insatser för hjälp till uppbyggnad av&lt;br&gt;kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa.&lt;br&gt;Ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning&lt;br&gt;till kommuner och små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 42, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål samt del-&lt;br&gt;mål, riktlinjer och stra-&lt;br&gt;tegier. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och i kapitel 6&lt;br&gt;Kemikaliepolitik &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000-talet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbete med att finna metoder för urval av&lt;br&gt;ämnen för riskbegränsningsarbete bör&lt;br&gt;intensifieras. Såväl miljö- och hälsoegenskaper&lt;br&gt;som exponering bör vägas in. Internationellt&lt;br&gt;samarbete bör fa ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:163 s. 45, bet. 1993/94:JoU23,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:273)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Täcks av nytt miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål samt del-&lt;br&gt;mål, nya riktlinjer och&lt;br&gt;strategier. Behandlas i&lt;br&gt;avsnitten 4.2.12 Giftfri&lt;br&gt;miljö och 6.2 Ytterli-&lt;br&gt;gare riktlinjer för kemi-&lt;br&gt;kaliepolitiken, och 6.4&lt;br&gt;Begränsningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling av vissa&lt;br&gt;skadliga ämnen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktningen av miljöarbetet gemensamt för flera hot&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mål och beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kommunerna bör följa&lt;br&gt;rekommendationen i Agenda 21 om att alla&lt;br&gt;lokala myndigheter i världen senast år 1996&lt;br&gt;skall utarbeta lokala handlingsprogram för en&lt;br&gt;hållbar utveckling inför nästa århundrade. Ide-&lt;br&gt;ella insatser på miljöområdet bör främjas och&lt;br&gt;stimuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr.&lt;br&gt;1993/94:256)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet uppnått. Behand-&lt;br&gt;las i avsnitt 9.3 Fortsatt&lt;br&gt;arbete med Agenda 21.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla betydelsen av forsk-&lt;br&gt;ningssatsningar om biologisk mångfald,&lt;br&gt;klimatforskning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;forskning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kretsloppssamhälle och ökade insatser för&lt;br&gt;internationalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1992/93:170, avsnitt 14 s. 514, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU18, rskr. 1992/93:398)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fort-&lt;br&gt;sätta. De av riksdagen fastlagda övergripande&lt;br&gt;målen för naturvårdsarbetet bör omsättas i&lt;br&gt;mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas.&lt;br&gt;Målen bör brytas ned i praktiskt genomförbara&lt;br&gt;enheter som kan tillämpas inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer och på regional och lokal&lt;br&gt;nivå. (Länsstyrelsernas utveckling av regionala&lt;br&gt;mål för bevarande av biologisk mångfald bör&lt;br&gt;genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sema.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:30 s. 31, bet. 1993/94:JoU9,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:87)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Nya miljökvalitetsmål&lt;br&gt;och riktlinjer behandlas&lt;br&gt;i kap. 4 Nationella mil-&lt;br&gt;jökvalitetsmål för eko-&lt;br&gt;logiskt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling, kap 5 Resursef-&lt;br&gt;fektivitet i ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle, kap. 6&lt;br&gt;Kemikaliepolitik &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000-talet samt kap. 9&lt;br&gt;Samhällsplanering,&lt;br&gt;lokalt och regionalt&lt;br&gt;miljöarbete.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aktionsplaner eller handlingsprogram för&lt;br&gt;bevarandet av biologisk mångfald bör&lt;br&gt;utarbetas dels av Naturvårdsverket, för&lt;br&gt;uppföljning av miljömål och för en samlad&lt;br&gt;bedömning av insatsbehoven inom hela&lt;br&gt;området, dels av resp, sektorsmyndighet som&lt;br&gt;sektorsvisa konkreta planer eller program.&lt;br&gt;(Prop. 1993/94:30 s. 32, bet. 1993/94:JoU9,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:87)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet är uppnått genom&lt;br&gt;Naturvårdsverkets och&lt;br&gt;sektorsmyndighetemas&lt;br&gt;aktionsplaner.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av konventionen om biologisk&lt;br&gt;mångfald bör ges en tematisk inriktning upp-&lt;br&gt;delad på olika regioner. Uppföljningsdiskus-&lt;br&gt;sionema bör föras i FN:s regionala kommis-&lt;br&gt;sioner och i FAO:s regionala kommissioner för&lt;br&gt;skogsbruk, jordbruk och fiske. Konkret&lt;br&gt;uppföljningsarbete bör även bedrivas inom&lt;br&gt;andra mellanstatliga samarbetsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:30 s. 42, bet. 1993/94:JoU9,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:87)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas delvis i kap.&lt;br&gt;11 Internationellt miljö-&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges aktiva och pådrivande insatser i det&lt;br&gt;globala miljö- och utvecklingssamarbetet skall&lt;br&gt;fortsätta och utvecklas. Det övergripande målet&lt;br&gt;är att åstadkomma en integrering av UNCED-&lt;br&gt;besluten i både det normativa och operativa&lt;br&gt;internationella samarbetet, och där så är lämp-&lt;br&gt;ligt, sträva efter att fa till stånd internationella&lt;br&gt;avtal med konkreta och tidsbestämda&lt;br&gt;åtaganden och förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr.&lt;br&gt;1993/94:256)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i kap. 3&lt;br&gt;Miljöpolitikens inrikt-&lt;br&gt;ning och kap. 11 Inter-&lt;br&gt;nationellt miljösamar-&lt;br&gt;bete.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillväxten måste ske utan ökad forslitning av&lt;br&gt;natur samt miljö och så att resursbasen for&lt;br&gt;framtida generationer inte äventyras. Klara&lt;br&gt;gränser måste finnas för att skydda miljön i vid&lt;br&gt;bemärkelse. Ekonomiska styrmedel bör använ-&lt;br&gt;das i större utsträckning inom miljöpolitiken.&lt;br&gt;(Prop. 1995/96:25 s. 18, bet. 1995/96:FiUl,&lt;br&gt;rskr. 1995/96:134)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 8.7&lt;br&gt;Optimalt styrmedelsval,&lt;br&gt;avsnitt 8.8 Miljöanpas-&lt;br&gt;sade stöd och avsnitt 8.9&lt;br&gt;Marknadsinriktade&lt;br&gt;styrmedel. 8.9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(Ekonomiska styrmedel skall användas för att&lt;br&gt;driva på utvecklingen mot ett bärkraftigt sam-&lt;br&gt;hälle.(Utformningen av skatter och avgifter bör&lt;br&gt;avvägas så att miljökostnader beaktas på&lt;br&gt;samma sätt som andra samhällskostnader.&lt;br&gt;(Prop. 1991/92:150, bil. 1.12 s. 7, bet.&lt;br&gt;1991/92:JoU24, rskr. 1991/92:355)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas delvis i&lt;br&gt;avsnitt 8.7 Optimalt&lt;br&gt;styrmedelsval, avsnitt&lt;br&gt;8.8 Miljöanpassade stöd&lt;br&gt;och avsnitt 8.9 Mark-&lt;br&gt;nadsinriktade styrmedel.&lt;br&gt;8.9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det lokala miljöarbetet utgör grunden för en&lt;br&gt;hållbar utveckling. För Sveriges del är kommu-&lt;br&gt;nernas arbete med lokal Agenda 21 av central&lt;br&gt;betydelse. Kommuninvånare, intresseorganisa-&lt;br&gt;tioner, företag samt övriga lokala aktörer behö-&lt;br&gt;ver engageras i arbetet och bidra med sina kun-&lt;br&gt;skaper. Länsstyrelsernas ansvar att vara på-&lt;br&gt;drivande och samordnande i miljöarbetet behö-&lt;br&gt;ver utvecklas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1994/95:120 s. 15, bet. 1994/95:JoU16,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:306)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i kap. 9&lt;br&gt;Samhällsplanering,&lt;br&gt;lokalt och regionalt&lt;br&gt;miljöarbete.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samhällsplaneringen på alla nivåer bör ut-&lt;br&gt;vecklas mot ett sektorsövergripande och stra-&lt;br&gt;tegiskt synsätt för att främja en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling av hela landet. Miljöproblem bör&lt;br&gt;förebyggas bl a genom arbete med ett&lt;br&gt;miljöanpassat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transportsystem&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordnande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;insatser&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fråga&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markanvändning och byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Skr. 1994/95:120 s. 15, bet. 1994/95:JoU16,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:306)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målet fortsätter gälla.&lt;br&gt;Behandlas i avsnitt 9.1&lt;br&gt;Samhällsplanering för&lt;br&gt;ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bilaga till kap. 12&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1997 års justeringar och ändringar av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annex I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADJUSTMENTS AGREED AT THE&lt;br&gt;NINTH MEETING OF THE PARTIES&lt;br&gt;RELATING TO CONTROLLED&lt;br&gt;SUBSTANCES IN ANNEX A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The ninth meeting of the Parties to the&lt;br&gt;Montreal Protocol on Substances that&lt;br&gt;Deplete the Ozone Layer decides, on the&lt;br&gt;basis of the assessments made pursuant to&lt;br&gt;Article 6 of the Protocol, to adopt&lt;br&gt;adjustments and reductions of production&lt;br&gt;and consumption of the controlled&lt;br&gt;substances in Annex A to the Protocol as&lt;br&gt;follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5, paragraph 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following words shall be added at the&lt;br&gt;end of paragraph 3 (a) of Article 5 of the&lt;br&gt;Protocol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relating to consumption&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following subparagraph shall be added&lt;br&gt;to paragraph 3 of Article 5 of the Protocol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) For controlled substances under Annex&lt;br&gt;A, either the average of its annual&lt;br&gt;calculated level of production for the period&lt;br&gt;1995 to 1997 inclusive or a calculated level&lt;br&gt;of production of 0.3 kilograms per capita,&lt;br&gt;whichever is the lower, as the basis for&lt;br&gt;determining its compliance with the control&lt;br&gt;measures relating to production.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annex II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADJUSTMENTS AGREED AT THE&lt;br&gt;NINTH MEETING OF THE PARTIES&lt;br&gt;RELATING TO CONTROLLED&lt;br&gt;SUBSTANCES IN ANNEX B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The ninth meeting of the Parties to the&lt;br&gt;Montreal Protocol on Substances that&lt;br&gt;Deplete the Ozone Layer decides, on the&lt;br&gt;basis of the assessments made pursuant to&lt;br&gt;Article 6 of the Protocol, to adopt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID&lt;br&gt;NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM&lt;br&gt;KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA&lt;br&gt;A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nionde mötet med parterna i&lt;br&gt;Montrealprotokollet om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av&lt;br&gt;de utvärderingar som har gjorts i enlighet&lt;br&gt;med artikel 6 i protokollet, anta följande&lt;br&gt;justeringar och minskningar av produktion&lt;br&gt;och konsumtion&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; av de kontrollerade ämnen&lt;br&gt;som anges i bilaga A till protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande text skall läggas till i slutet av&lt;br&gt;artikel 5.3 (a) i protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med avseende på konsumtion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande stycke skall läggas till efter artikel&lt;br&gt;5.3 i protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga&lt;br&gt;A, den mängd som är lägst av medeltalet för&lt;br&gt;dess årliga beräknade produktion under&lt;br&gt;perioden 1995 till och med 1997 och en&lt;br&gt;beräknad produktion på 0,3 kg per capita,&lt;br&gt;som grund för att fastställa om&lt;br&gt;kontrollåtgärderna har fullgjorts med&lt;br&gt;avseende på produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID&lt;br&gt;NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM&lt;br&gt;KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA&lt;br&gt;B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nionde mötet med partema i&lt;br&gt;Montrealprotokollet om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av&lt;br&gt;de utvärderingar som har gjorts i enlighet&lt;br&gt;med artikel 6 i protokollet, anta följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tidigare översättningar benämnt förbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;adjustments and reductions of production&lt;br&gt;and consumption of the controlled&lt;br&gt;substances in Annex B to the Protocol as&lt;br&gt;follows:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;justeringar och minskningar av produktion &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och konsumtion&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; av de kontrollerade ämnen Bilaga 58&lt;br&gt;som anges i bilaga B till protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 5, paragraph 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The following words shall be added at the&lt;br&gt;end of paragraph 3 (b) of Article 5 of the&lt;br&gt;Protocol:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande text skall läggas till i slutet av&lt;br&gt;artikel 5.3 (b) i protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;relating to consumption&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med avseende på konsumtion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The following subparagraph shall be added&lt;br&gt;to paragraph 3 of Article 5 of the Protocol:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande stycke skall läggas till efter artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 i protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(d) For controlled substances under Annex&lt;br&gt;B, either the average of its annual&lt;br&gt;calculated level of production for the period&lt;br&gt;1998 to 2000 inclusive or a calculated level&lt;br&gt;of production of 0.2 kilograms per capita,&lt;br&gt;whichever is the lower, as the basis for&lt;br&gt;determining its compliance with the control&lt;br&gt;measures relating to production.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;d) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga&lt;br&gt;B, den mängd som är lägst av medeltalet för&lt;br&gt;dess årliga beräknade produktion under&lt;br&gt;perioden 1998 till och med 2000 och en&lt;br&gt;beräknad produktion på 0,2 kg per capita,&lt;br&gt;som grundför att fastställa om&lt;br&gt;kontrollåtgärderna har fullgjorts med&lt;br&gt;avseende på produktion.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annex III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ADJUSTMENTS AGREED AT THE&lt;br&gt;NINTH MEETING OF THE PARTIES&lt;br&gt;RELATING TO THE CONTROLLED&lt;br&gt;SUBSTANCE IN ANNEX E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID&lt;br&gt;NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM&lt;br&gt;KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA&lt;br&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The ninth meeting of the Parties to the&lt;br&gt;Montreal Protocol on Substances that&lt;br&gt;Deplete the Ozone Layer decides, on the&lt;br&gt;basis of the assessments made pursuant to&lt;br&gt;Article 6 of the Protocol, to adopt&lt;br&gt;adjustments and reductions of production&lt;br&gt;and consumption of the controlled&lt;br&gt;substances in Annex E to the Protocol as&lt;br&gt;follows:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nionde mötet med parterna i&lt;br&gt;Montrealprotokollet om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av&lt;br&gt;de utvärderingar som har gjorts i enlighet&lt;br&gt;med artikel 6 i protokollet, anta följande&lt;br&gt;justeringar och minskningar av produktion&lt;br&gt;och konsumtion&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; av de kontrollerade ämnen&lt;br&gt;som anges i bilaga E till protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;A. Article 2H: Methyl bromide&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;A. Artikel 2H: Metylbromid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Paragraphs 2 to 4 of Article 2H of the&lt;br&gt;Protocol shall be replaced by the following&lt;br&gt;paragraphs:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 2H 2-4 skall ersättas med följande&lt;br&gt;punkter:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Each Party shall ensure that for the&lt;br&gt;twelve-month period commencing on 1&lt;br&gt;January 1999, and in the twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated level of&lt;br&gt;consumption of the controlled substance in&lt;br&gt;Annex E does not exceed, annually, seventy-&lt;br&gt;five per cent of its calculated level of&lt;br&gt;consumption in 1991. Each Party producing&lt;br&gt;the substance shall, for the same periods,&lt;br&gt;ensure that its calculated level of production&lt;br&gt;of the substance does not exceed, annually,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Varje part skall tillse att under den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari 1999 och under&lt;br&gt;tolvmånadersperioden därefter dess&lt;br&gt;beräknade nivå avseende konsumtion av det&lt;br&gt;kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger 75 procent av dess beräknade&lt;br&gt;konsumtionsnivå år 1991. Varje part som&lt;br&gt;producerar ämnet skall under samma period&lt;br&gt;tillse att dess beräknande produktionsnivå&lt;br&gt;avseende ämnet inte överstiger 75 procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;seventy-five per cent of its calculated level of av dess beräknade produktionsnivå år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;production in 1991. However, in order to&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose de grundläggande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;151&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satisfy the basic domestic needs of the&lt;br&gt;Parties operating under paragraph 1 of&lt;br&gt;Article 5, its calculated level of production&lt;br&gt;may exceed that limit by up to ten per cent of&lt;br&gt;its calculated level of production in 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Each Party shall ensure that for the&lt;br&gt;twelve-month period commencing on 1&lt;br&gt;January 2001, and in the twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated level of&lt;br&gt;consumption of the controlled substance in&lt;br&gt;Annex E does not exceed, annually, fifty per&lt;br&gt;cent of its calculated level of consumption in&lt;br&gt;1991. Each Party producing the substance&lt;br&gt;shall, for the same periods, ensure that its&lt;br&gt;calculated level of production of the&lt;br&gt;substance does not exceed, annually, fifty&lt;br&gt;per cent of its calculated level of production&lt;br&gt;in 1991. However, in order to satisfy the&lt;br&gt;basic domestic needs of the Parties&lt;br&gt;operating under paragraph 1 of Article 5, its&lt;br&gt;calculated level of production may exceed&lt;br&gt;that limit by up to ten per cent of its&lt;br&gt;calculated level of production in 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Each Party shall ensure that for the&lt;br&gt;twelve-month period commencing on 1&lt;br&gt;January 2003, and in the twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated level of&lt;br&gt;consumption of the controlled substance in&lt;br&gt;Annex E does not exceed, annually, thirty&lt;br&gt;per cent of its calculated level of&lt;br&gt;consumption in 1991. Each Party producing&lt;br&gt;the substance shall, for the same periods,&lt;br&gt;ensure that its calculated level of production&lt;br&gt;of the substance does not exceed, annually,&lt;br&gt;thirty per cent of its calculated level of&lt;br&gt;production in 1991. However, in order to&lt;br&gt;satisfy the basic domestic needs of the&lt;br&gt;Parties operating under paragraph 1 of&lt;br&gt;Article 5, its calculated level of production&lt;br&gt;may exceed that limit by up to ten per cent of&lt;br&gt;its calculated level of production in 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inhemska behoven hos de parter som avses i&lt;br&gt;artikel 5.1 får dock en parts beräknade&lt;br&gt;produktionsnivå överstiga denna gräns med&lt;br&gt;upp till 10 procent av den beräknade&lt;br&gt;produktionsnivån år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje part skall tillse att under den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari 2001 och under&lt;br&gt;tolvmånadersperioden därefter dess&lt;br&gt;beräknade nivå avseende konsumtion av det&lt;br&gt;kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger 50 procent av dess beräknade&lt;br&gt;konsumtionsnivå år 1991. Varje part som&lt;br&gt;producerar ämnet skall under samma period&lt;br&gt;tillse att dess beräknade produktionsnivå&lt;br&gt;avseende ämnet inte överstiger 50 procent&lt;br&gt;av dess beräknade produktionsnivå år 1991.&lt;br&gt;För att tillgodose det grundläggande&lt;br&gt;inhemska behoven hos de parter som avses i&lt;br&gt;artikel 5.1 får dock en parts beräknade&lt;br&gt;produktionsnivå överstiga denna gräns med&lt;br&gt;upp till 10 procent av den beräknade&lt;br&gt;produktionsnivån år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje part skall tillse att under den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari 2003 och under&lt;br&gt;tolvmånadersperioden därefter dess&lt;br&gt;beräknade nivå avseende konsumtion av det&lt;br&gt;kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger 30 procent av dess beräknade&lt;br&gt;konsumtionsnivå år 1991. Varje part som&lt;br&gt;producerar ämnet skall under samma period&lt;br&gt;tillse att dess beräknade produktionsnivå&lt;br&gt;avseende ämnet inte överstiger 30 procent&lt;br&gt;av dess beräknade produktionsnivå år 1991.&lt;br&gt;För att tillgodose de grundläggande&lt;br&gt;inhemska behoven hos de parter som avses i&lt;br&gt;artikel 5.1 får dock en parts beräknade&lt;br&gt;produktionsnivå överstiga denna gräns med&lt;br&gt;upp till 10 procent av den beräknade&lt;br&gt;produktionsnivån år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Each Party shall ensure that for the&lt;br&gt;twelve-month period commencing on 1&lt;br&gt;January 2005, and in each twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated level of&lt;br&gt;consumption of the controlled substance in&lt;br&gt;Annex E does not exceed zero. Each Party&lt;br&gt;producing the substance shall, for the same&lt;br&gt;periods, ensure that its calculated level of&lt;br&gt;production of the substance does not exceed&lt;br&gt;zero. However, in order to satisfy the basic&lt;br&gt;domestic needs of the Parties operating&lt;br&gt;under paragraph 1 of Article 5, its&lt;br&gt;calculated level of production may exceed&lt;br&gt;that limit by up to fifteen per cent of its&lt;br&gt;calculated level of production in 1991. This&lt;br&gt;paragraph will apply save to the extent that&lt;br&gt;the Parties decide to permit the level of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Varje part skall tillse att under den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari år 2005 och under varje&lt;br&gt;tolvmånadersperiod därefter dess beräknade&lt;br&gt;nivå avseende konsumtion av det&lt;br&gt;kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger noll. Varje part som producerar&lt;br&gt;ämnet skall under samma period tillse att&lt;br&gt;dess beräknade produktionsnivå avseende&lt;br&gt;ämnet inte överstiger noll. För att tillgodose&lt;br&gt;de grundläggande inhemska behoven hos de&lt;br&gt;parter som avses i artikel 5.1 får dock en&lt;br&gt;parts beräknade produktionsnivå överstiga&lt;br&gt;denna gräns med upp till 15 procent av den&lt;br&gt;beräknade produktionsnivån år 1991.&lt;br&gt;Denna punkt skall tillämpas utom i den&lt;br&gt;utsträckning som parterna beslutar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;production or consumption that is necessary&lt;br&gt;to satisfy uses agreed by them to be critical&lt;br&gt;uses.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillåta den produktions- eller&lt;br&gt;konsumtionsnivå som är nödvändig för att&lt;br&gt;tillgodose de användningsområden som de&lt;br&gt;enats om vara kritiska.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Paragraph 5 of Article 2H of the Protocol&lt;br&gt;shall become paragraph 6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 5 i artikel 2H i protokollet skall bli&lt;br&gt;punkt 6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B. Article 5, paragraph 8 ter (d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B. Artikel 5.8 ter (d)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. The following shall be inserted after&lt;br&gt;paragraph 8 ter (d) (i) of Article 5 of the&lt;br&gt;Protocol:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Följande skall insättas efter protokollets&lt;br&gt;artikel 5.8 ter (d) (i):&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(ii) Each Party operating under paragraph 1&lt;br&gt;of this Article shall ensure that for the&lt;br&gt;twelve-month period commencing on 1&lt;br&gt;January 2005, and in each twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated levels of&lt;br&gt;consumption and production of the&lt;br&gt;controlled substance in Annex E do not&lt;br&gt;exceed, annually, eighty per cent of the&lt;br&gt;average of its annual calculated levels of&lt;br&gt;consumption and production, respectively,&lt;br&gt;for the period of1995 to 1998 inclusive;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ii) Varje part som avses i punkt 1 i denna&lt;br&gt;artikel skall tillse att för den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari 2005 och under varje&lt;br&gt;tolvmånadersperiod därefter dess beräknade&lt;br&gt;nivåer avseende konsumtion och produktion&lt;br&gt;av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger 80 procent av medeltalet av dess&lt;br&gt;beräknade årliga konsumtions- och&lt;br&gt;produktionsnivåer för perioden 1995 till och&lt;br&gt;med 1998;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(iii) Each Party operating under&lt;br&gt;paragraph 1 of this Article shall ensure that&lt;br&gt;for the twelve-month period commencing on&lt;br&gt;1 January 2015 and in each twelve-month&lt;br&gt;period thereafter, its calculated levels of&lt;br&gt;consumption and production of the&lt;br&gt;controlled substance in Annex E do not&lt;br&gt;exceed zero. This paragraph will apply save&lt;br&gt;to the extent that the Parties decide to permit&lt;br&gt;the level of production or consumption that&lt;br&gt;is necessary to satisfy uses agreed by them&lt;br&gt;to be critical uses;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii) Varje part som avses i punkt 1 i denna&lt;br&gt;artikel skall tillse att för den&lt;br&gt;tolvmånadersperiod som börjar den 1&lt;br&gt;januari 2015 och under varje&lt;br&gt;tolvmånadersperiod därefter dess beräknade&lt;br&gt;nivåer avseende konsumtion och produktion&lt;br&gt;av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte&lt;br&gt;överstiger noll. Denna punkt skall tillämpas&lt;br&gt;utom i den utsträckning som parterna&lt;br&gt;beslutar tillåta den produktions- eller&lt;br&gt;konsumtionsnivå som är nödvändig för att&lt;br&gt;tillgodose de användningsområden som de&lt;br&gt;enats om vara kritiska;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Paragraph 8 ter (d) (ii) of Article 5 of the&lt;br&gt;Protocol shall become paragraph 8 ter (d)&lt;br&gt;(iv).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 8 ter (d) (ii) i artikel 5 i protokollet&lt;br&gt;skall bli punkt 8 ter (d) (iv).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annex IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AMENDMENT TO THE MONTREAL&lt;br&gt;PROTOCOL ADOPTED BY THE NINTH&lt;br&gt;MEETING OF THE PARTIES&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ÄNDRING AV MONTREALPROTOLLET&lt;br&gt;ANTAGEN VID PARTERNAS NIONDE&lt;br&gt;MÖTE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ARTICLE 1: AMENDMENT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1: ÄNDRING&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;A. Article 4, paragraph 1 qua.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;A. Artikel 4.1 qua.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The following paragraph shall be inserted&lt;br&gt;after paragraph 1 ter of Article 4 of the&lt;br&gt;Protocol:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande punkt skall införas efter artikel 4.1&lt;br&gt;ter i protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 qua. Within one year of the date of entry&lt;br&gt;into force of this paragraph, each Party&lt;br&gt;shall ban the import of the controlled&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 qua. Inom ett år efter det att denna punkt&lt;br&gt;har trätt i kraft skall varje part förbjuda&lt;br&gt;import av det kontrollerade ämnet i bilaga E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;substance in Annex E from any State not&lt;br&gt;party to this Protocol.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;från stat som inte är part i detta protokoll. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B. Article 4, paragraph 2 qua.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B. Artikel 4.2 qua.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The following paragraph shall be inserted&lt;br&gt;after paragraph 2 ter of Article 4 of the&lt;br&gt;Protocol:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande punkt skall införas efter artikel 4.2&lt;br&gt;ter i protokollet:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 qua. Commencing one year after the date&lt;br&gt;of entry into force of this paragraph, each&lt;br&gt;Party shall ban the export of the controlled&lt;br&gt;substance in Annex E to any State not party&lt;br&gt;to this Protocol.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 qua. Från och med ett år efter det att&lt;br&gt;denna punkt har trätt i kraft skall varje part&lt;br&gt;förbjuda export av det kontrollerade ämnet i&lt;br&gt;bilaga E till stat som inte är part i detta&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C. Article 4, paragraphs 5,6 and 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C. Artikel 4.5, 6 och 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;In paragraphs 5, 6 and 7 of Article 4 of the&lt;br&gt;Protocol, for the words:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 4.5, 6 och 7 i protokollet skall&lt;br&gt;orden:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;and Group II of Annex C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samt under grupp II i bilaga C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;there shall be substituted:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ersättas med följande:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;, Group II of Annex C and Annex E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;, grupp II i bilaga C samt bilaga E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D. Article 4, paragraph 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D. Artikel 4.8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;In paragraph 8 of Article 4 of the Protocol,&lt;br&gt;for the words:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.8 i protokollet skall orden:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 2G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och 2G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;there shall be substituted:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ersättas med följande:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Articles 2G and 2H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2G och 2H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E. Article 4A: Control of trade with Parties&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E. Artikel 4A: Kontroll av handeln med&lt;br&gt;parterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;The following Article shall be added to the&lt;br&gt;Protocol as Article 4A:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Följande artikel skall införas i protokollet&lt;br&gt;som artikel 4A:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Where, after the phase-out date&lt;br&gt;applicable to it for a controlled substance, a&lt;br&gt;Party is unable, despite having taken all&lt;br&gt;practicable steps to comply with its&lt;br&gt;obligation under the Protocol, to cease&lt;br&gt;production of that substance for domestic&lt;br&gt;consumption, other than for uses agreed by&lt;br&gt;the Parties to be essential, it shall ban the&lt;br&gt;export of used, recycled and reclaimed&lt;br&gt;quantities of that substance, other than for&lt;br&gt;the purpose of destruction.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. När en part efter det datum för avveckling&lt;br&gt;som gäller för parten i fråga avseende ett&lt;br&gt;kontrollerat ämne, trots att den har vidtagit&lt;br&gt;alla praktiskt möjliga åtgärder för att&lt;br&gt;uppfylla sitt åtagande enligt detta protokoll,&lt;br&gt;är oförmögen att upphöra med produktionen&lt;br&gt;av ämnet för inhemsk konsumtion för andra&lt;br&gt;användningsområden än de som parterna&lt;br&gt;enats om vara oumbärliga, skall den&lt;br&gt;förbjuda export av använda, återanvända&lt;br&gt;och regenererade mängder av ämnet i fråga&lt;br&gt;för andra ändamål än förstöring.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Paragraph 1 of this Article shall apply&lt;br&gt;without prejudice to the operation of Article&lt;br&gt;11 of the Convention and the non-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 i denna artikel skall tillämpas&lt;br&gt;utan intrång på artikel 11 i konventionen&lt;br&gt;och de rutiner vid bristande uppfyllande av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;compliance procedure developed under&lt;br&gt;Article 8 of the Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtaganden som avses i artikel 8 i&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. Article 4B: Licensing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following Article shall be added to the&lt;br&gt;Protocol as Article 4B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Party shall, by 1 January 2000 or&lt;br&gt;within three months of the date of entry into&lt;br&gt;force of this Article for it, whichever is the&lt;br&gt;later, establish and implement a system for&lt;br&gt;licensing the import and export of new, used,&lt;br&gt;recycled and reclaimed controlled&lt;br&gt;substances in Annexes A, B, C and E.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Notwithstanding paragraph 1 of this&lt;br&gt;Article, any Party operating under&lt;br&gt;paragraph 1 of Article 5 which decides it is&lt;br&gt;not in a position to establish and implement&lt;br&gt;a system for licensing the import and export&lt;br&gt;of controlled substances in Annexes C and&lt;br&gt;E, may delay taking those actions until 1&lt;br&gt;January 2005 and 1 January 2002,&lt;br&gt;respectively.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Each Party shall, within three months of&lt;br&gt;the date of introducing its licensing system,&lt;br&gt;report to the Secretariat on the&lt;br&gt;establishment and operation of that system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The Secretariat shall periodically prepare&lt;br&gt;and circulate to all Parties a list of the&lt;br&gt;Parties that have reported to it on their&lt;br&gt;licensing systems and shall forward this&lt;br&gt;information to the Implementation&lt;br&gt;Committee for consideration and&lt;br&gt;appropriate recommendations to the Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. Artikel 4B: Licensiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande artikel skall införas i protokollet&lt;br&gt;som artikel 4B:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje part skall senast den 1 januari 2000&lt;br&gt;eller inom tre månader från den dag då&lt;br&gt;denna artikel träder i kraft för parten i&lt;br&gt;fråga, beroende på vilkendera av dessa&lt;br&gt;händelser som inträffar senare, inrätta och&lt;br&gt;tillämpa ett licenssystem för import och&lt;br&gt;export av nyproducerade, använda,&lt;br&gt;återanvända och regenererade&lt;br&gt;kontrollerade ämnen enligt bilagorna A, B,&lt;br&gt;C och E.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan hinder av punkt 1 i denna artikel far&lt;br&gt;part som avses i artikel 5.1 som avgör att&lt;br&gt;den inte är i stånd att upprätta och tillämpa&lt;br&gt;ett licenssystem för import och export av de&lt;br&gt;kontrollerade ämnen som upptas i bilagorna&lt;br&gt;C och E uppskjuta vidtagandet av dessa&lt;br&gt;åtgärder till den 1 januari 2005 respektive&lt;br&gt;den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje part skall inom tre månader efter&lt;br&gt;det att den har infört sitt licenssystem&lt;br&gt;rapportera till sekretariatet om hur detta&lt;br&gt;inrättats och fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Sekretariatet skall från tid till annan för&lt;br&gt;alla parter sammanställa en förteckning&lt;br&gt;över de parter som har rapporterat om sina&lt;br&gt;licenssystem och överlämna dessa uppgifter&lt;br&gt;till tillämpningskommittén för behandling&lt;br&gt;och utfärdande av vederbörliga&lt;br&gt;rekommendationer till parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTICLE 2: RELATIONSHIP TO THE&lt;br&gt;1992 AMENDMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No State or regional economic integration&lt;br&gt;organization may deposit an instrument of&lt;br&gt;ratification, acceptance, approval or&lt;br&gt;accession to this Amendment unless it has&lt;br&gt;previously, or simultaneously, deposited&lt;br&gt;such an instrument to the Amendment&lt;br&gt;adopted at the Fourth Meeting of the Parties&lt;br&gt;in Copenhagen, 25 November 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTICLE 3: ENTRY INTO FORCE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Amendment shall enter into force on&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2: FÖRHÅLLANDET TILL&lt;br&gt;1992 ÅRS ÄNDRINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen stat eller organisation för regional&lt;br&gt;ekonomisk integration får deponera ett&lt;br&gt;ratifikations-, godtagande-, godkännande&lt;br&gt;eller anslutningsinstrument avseende dessa&lt;br&gt;ändringar, såvida den inte har deponerat&lt;br&gt;eller samtidigt deponerar ett sådant&lt;br&gt;instrument avseende de ändringar som&lt;br&gt;antogs vid fjärde partskonferensen i&lt;br&gt;Köpenhamn den 25 november 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3: IKRAFTTRÄDANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Dessa ändringar träder i kraft den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 January 1999, provided that at least twenty&lt;br&gt;instruments of ratification, acceptance or&lt;br&gt;approval of the Amendment have been&lt;br&gt;deposited by States or regional economic&lt;br&gt;integration organizations that are Parties to&lt;br&gt;the Montreal Protocol on Substances that&lt;br&gt;Deplete the Ozone Layer. In the event that&lt;br&gt;this condition has not been fulfilled by that&lt;br&gt;date, the Amendment shall enter into force&lt;br&gt;on the ninetieth day following the date on&lt;br&gt;which it has been fulfilled.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. For the purposes of paragraph 1, any such&lt;br&gt;instrument deposited by a regional economic&lt;br&gt;integration organization shall not be counted&lt;br&gt;as additional to those deposited by member&lt;br&gt;States of such organization.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. After the entry into force of this&lt;br&gt;Amendment, as provided under paragraph 1,&lt;br&gt;it shall enter into force for any other Party to&lt;br&gt;the Protocol on the ninetieth day following&lt;br&gt;the date of deposit of its instrument of&lt;br&gt;ratification, acceptance or approval.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;januari 1999 om minst 20 ratifikations-,&lt;br&gt;godtagande- eller godkännandeinstrument&lt;br&gt;avseende ändringarna har deponerats av&lt;br&gt;stater eller organisationer for regional&lt;br&gt;ekonomisk integration som är parter i&lt;br&gt;Monterealprotokollet om ämnen som bryter&lt;br&gt;ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är&lt;br&gt;uppfyllt nämnda dag, träder ändringarna i&lt;br&gt;kraft den nittionde dagen efter den dag då&lt;br&gt;villkoret uppfylldes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall&lt;br&gt;ett instrument som deponerats av en&lt;br&gt;organisation för regional ekonomisk&lt;br&gt;integration inte medräknas utöver de&lt;br&gt;instrument som deponerats av denna&lt;br&gt;organisations medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Sedan detta ändringsdokument har trätt i&lt;br&gt;kraft i enlighet med punkt 1 i denna artikel&lt;br&gt;skall det träda i kraft för varje annan part i&lt;br&gt;protokollet den nittionde dagen efter den dag&lt;br&gt;dess ratifikations-, godtagande- eller&lt;br&gt;godkännandeinstrument deponerades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bilaga till kap. 13&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Godkännande av konvention om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten&lt;br&gt;vid hantering av radioaktivt avfall&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Joint Convention on the Safety of&lt;br&gt;Spent Fuel Management and on the&lt;br&gt;Safety of Radioactive Waste&lt;br&gt;Management&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preamble&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE CONTRACTING PARTIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;Recognizing that the operation of&lt;br&gt;nuclear reactors generates spent fuel&lt;br&gt;and radioactive waste and that other&lt;br&gt;applications of nuclear technologies&lt;br&gt;also generate radioactive waste;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;Recognizing that the same safety&lt;br&gt;objectives apply both to spent fuel&lt;br&gt;and radioactive waste management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) Reaffirming the importance to the&lt;br&gt;intemational community of ensuring&lt;br&gt;that sound practices are planned and&lt;br&gt;implemented for the safety of spent&lt;br&gt;fuel and radioactive waste&lt;br&gt;management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) &amp;nbsp;Recognizing the importance of&lt;br&gt;informing the public on issues&lt;br&gt;regarding the safety of spent fuel and&lt;br&gt;radioactive waste management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;Desiring to promote an effective&lt;br&gt;nuclear safety culture worldwide;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reaffirming that the ultimate&lt;br&gt;responsibility for ensuring the safety&lt;br&gt;of spent fuel and radioactive waste&lt;br&gt;management rests with the State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vii) Recognizing that the definition of a&lt;br&gt;fuel cycle policy rests with the State,&lt;br&gt;some States considering spent fuel as&lt;br&gt;a valuable resource that may be&lt;br&gt;reprocessed, others electing to&lt;br&gt;dispose of it;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(viii) Recognizing that spent fuel and&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konvention om säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle&lt;br&gt;och om säkerheten vid hantering&lt;br&gt;av radioaktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE FÖRDRAGSSLUTANDE&lt;br&gt;PARTERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som inser att driften av kämkrafts-&lt;br&gt;reaktorer genererar använt kärn-&lt;br&gt;bränsle och radioaktivt avfall och att&lt;br&gt;andra tillämpningar av kärnteknik&lt;br&gt;också genererar radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som inser att samma säkerhetsmål&lt;br&gt;gäller för hantering av såväl använt&lt;br&gt;kärnbränsle som radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;som bekräftar vikten för det&lt;br&gt;internationella samfundet av att&lt;br&gt;tillförsäkra att hållbara förfaranden&lt;br&gt;planeras och tillämpas på säker-&lt;br&gt;heten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle och radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;som inser vikten av att informera&lt;br&gt;allmänheten om frågor kring&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle och radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som önskar främja en effektiv&lt;br&gt;kämsäkerhetskultur över hela&lt;br&gt;världen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) som bekräftar att det yttersta ansvaret&lt;br&gt;för att tillförsäkra säkerheten vid&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall åvilar staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) &amp;nbsp;som inser att det åvilar staten att&lt;br&gt;bestämma en handlingslinje för&lt;br&gt;kärnbränslets kretslopp, varvid vissa&lt;br&gt;stater betraktar använt kärnbränsle&lt;br&gt;som en värdefull tillgång som kan&lt;br&gt;komma att upparbetas medan andra&lt;br&gt;stater väljer att slutförvara det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viii) som inser att använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall som är undantagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioactive waste excluded from the&lt;br&gt;present Convention because they are&lt;br&gt;within military or defence&lt;br&gt;programmes should be managed in&lt;br&gt;accordance with the objectives stated&lt;br&gt;in this Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ix) Affirming the importance of&lt;br&gt;intemational co-operation in&lt;br&gt;enhancing the safety of spent fuel and&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;through bilateral and multilateral&lt;br&gt;mechanisms, and through this&lt;br&gt;incentive Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(x) Mindful of the needs of developing&lt;br&gt;countries, and in particular the least&lt;br&gt;developed countries, and of States&lt;br&gt;with economies in transition and of&lt;br&gt;the need to facilitate existing&lt;br&gt;mechanisms to assist in the&lt;br&gt;fulfillment of their rights and&lt;br&gt;obligations set out in this incentive&lt;br&gt;Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xi) &amp;nbsp;Convinced that radioactive waste&lt;br&gt;should, as far as is compatible with&lt;br&gt;the safety of the management of such&lt;br&gt;material, be disposed of in the State&lt;br&gt;in which it was generated, whilst&lt;br&gt;recognizing that, in certain&lt;br&gt;circumstances, safe and efficient&lt;br&gt;management of spent fuel and&lt;br&gt;radioactive waste might be fostered&lt;br&gt;through agreements among&lt;br&gt;Contracting Parties to use facilities in&lt;br&gt;one of them for the benefit of the&lt;br&gt;other Parties, particularly where&lt;br&gt;waste originates from joint projects;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xii) Recognizing that any State has the&lt;br&gt;right to ban import into its territory&lt;br&gt;of foreign spent fuel and radioactive&lt;br&gt;waste;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xiii) Keeping in mind the Convention on&lt;br&gt;Nuclear Safety (1994), the&lt;br&gt;Convention on Early Notification of a&lt;br&gt;Nuclear Accident (1986), the&lt;br&gt;Convention on Assistance in the Case&lt;br&gt;of a Nuclear Accident or&lt;br&gt;Radiological Emergency (1986), the&lt;br&gt;Convention on the Physical&lt;br&gt;Protection of Nuclear Material&lt;br&gt;(1980), the Convention on the&lt;br&gt;Prevention of Marine Pollution by&lt;br&gt;Dumping of Wastes and Other Maner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från denna konvention på grund av&lt;br&gt;att de utgör en del av militära eller&lt;br&gt;försvarsinriktade program, bör&lt;br&gt;hanteras i överensstämmelse med de&lt;br&gt;mål som läggs fast i denna&lt;br&gt;konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ix) &amp;nbsp;&amp;nbsp;som bekräftar betydelsen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete för att öka&lt;br&gt;säkerheten vid &amp;nbsp;hanteringen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;använt kärnbränsle och radioaktivt&lt;br&gt;avfall genom &amp;nbsp;&amp;nbsp;bilaterala och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;multilaterala mekanismer, och&lt;br&gt;genom denna säkerhetsbefrämjande&lt;br&gt;konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;x) &amp;nbsp;som är medvetna om behoven i&lt;br&gt;utvecklingsländerna, och särskilt i&lt;br&gt;de minst utvecklade länderna, och i&lt;br&gt;stater med ekonomier i&lt;br&gt;övergångsfaser samt om behovet av&lt;br&gt;att underlätta befintliga mekanismer&lt;br&gt;för att bistå dem i utövandet av sina&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;fastställda i denna säkerhets-&lt;br&gt;befrämjande konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xi) &amp;nbsp;som är övertygade om att radioaktivt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfall, så långt det är förenligt med&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av sådant&lt;br&gt;material, bör slutförvaras i den stat i&lt;br&gt;vilken det uppstod, och som&lt;br&gt;samtidigt inser att, under vissa&lt;br&gt;omständigheter, säker och effektiv&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall kan främjas genom&lt;br&gt;överenskommelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördragsslutande parter om att&lt;br&gt;använda anläggningar hos en av dem&lt;br&gt;för de andra partemas räkning,&lt;br&gt;särskilt i fråga om avfall som härrör&lt;br&gt;från gemensamma projekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xii) &amp;nbsp;som inser att varje stat har rätt att&lt;br&gt;förbjuda import av utländskt använt&lt;br&gt;kärnbränsle och radioaktivt avfall till&lt;br&gt;sitt territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xiii) som är medvetna om Konventionen&lt;br&gt;om kärnsäkerhet (1994),&lt;br&gt;Konventionen om tidig information&lt;br&gt;vid en kämenergiolycka (1986),&lt;br&gt;Konventionen om bistånd i händelse&lt;br&gt;av en kärnteknisk olycka eller ett&lt;br&gt;nödläge med radioaktiva ämnen&lt;br&gt;(1986), Konventionen om fysiskt&lt;br&gt;skydd av kärnämne (1980),&lt;br&gt;Konventionen om förhindrande av&lt;br&gt;havsföroreningar till följd av&lt;br&gt;dumpning av avfall (1994) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as amended (1994) and other relevant&lt;br&gt;International instruments;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xiv) Keeping in mind the principles&lt;br&gt;contained in the interagency&lt;br&gt;&amp;quot;International Basic Safety Standards&lt;br&gt;for Protection against Ionizing&lt;br&gt;Radiation and for the Safety of&lt;br&gt;Radiation Sources” (1996), in the&lt;br&gt;IAEA Safety Fundamentals entitled&lt;br&gt;&amp;quot;The Principles of Radioactive Waste&lt;br&gt;Management&amp;quot; (1995), and in the&lt;br&gt;existing intemational standards&lt;br&gt;relating to the safety of the transport&lt;br&gt;of radioactive materials;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xv) Recalling Chapter 22 of Agenda 21&lt;br&gt;by the United Nations Conference on&lt;br&gt;Environment and Development in Rio&lt;br&gt;de Janeiro adopted in 1992, which&lt;br&gt;reafftrms the paramount importance&lt;br&gt;of the safe and environmentally&lt;br&gt;sound management of radioactive&lt;br&gt;waste;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(xvi) &amp;nbsp;Recognizing the desirability of&lt;br&gt;strengthening the intemational control&lt;br&gt;system applying specifically to&lt;br&gt;radioactive materials as referred to in&lt;br&gt;Article 1(3) of the Basel Convention&lt;br&gt;on the Control of Transboundary&lt;br&gt;Movements of Hazardous Wastes and&lt;br&gt;Their Disposal (1989);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Have agreed as follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OBJECTIVES, DEFINITIONS AND&lt;br&gt;SCOPE OF APPLICATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Articlel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Objectives&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The objectives of this Convention are:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) to achieve and maintain a high level of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;safety worldwide in spent fuel and&lt;br&gt;radioactive waste management,&lt;br&gt;through the enhancement of national&lt;br&gt;measures and intemational&lt;br&gt;co-operation, including where&lt;br&gt;appropriate, safety-related technical&lt;br&gt;co-operation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) to ensure that during all stages of spent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fuel and radioactive waste&lt;br&gt;management there are effective&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra tillämpliga internationella Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;instmment, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga &lt;sub&gt;59&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xiv) som är medvetna om de principer&lt;br&gt;som finns nedtecknade i&lt;br&gt;“International Basic Safety&lt;br&gt;Standards for Protection against&lt;br&gt;Ionizing Radiation and for the&lt;br&gt;Safety of Radiation Sources” (1996)&lt;br&gt;utgivna i samarbete mellan flera&lt;br&gt;internationella organisationer, i&lt;br&gt;publikationen IAEA Safety&lt;br&gt;Fundamentals med titeln “The&lt;br&gt;Principles of Radioactive Waste&lt;br&gt;Management” (1995), och i de&lt;br&gt;befintliga internationella standarder&lt;br&gt;som relaterar till säkerheten vid&lt;br&gt;transport av radioaktivt material,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xv) som erinrar sig kapitel 22 i Agenda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 från Förenta nationernas&lt;br&gt;konferens om miljö och utveckling i&lt;br&gt;Rio de Janeiro som antogs år 1992,&lt;br&gt;och som bekräftar den&lt;br&gt;utomordentliga betydelsen av en&lt;br&gt;säker och miljömässigt hållbar&lt;br&gt;hantering av radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;xvi) som inser det önskvärda i att stärka&lt;br&gt;det internationella kontrollsystemet&lt;br&gt;som är specifikt tillämpligt på&lt;br&gt;radioaktiva material till vilket&lt;br&gt;hänvisas i Artikel 1(3) i Basel-&lt;br&gt;konventionen om kontroll av&lt;br&gt;gränsöverskridande transporter och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande av farligt&lt;br&gt;avfall (1989),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har kommit överens om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MÄL, DEFINITIONER OCH&lt;br&gt;TILLÄMPNINGSOMRÅDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för denna konvention är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;att uppnå och vidmakthålla en hög&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsnivå avseende hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle och radioaktivt&lt;br&gt;avfall över hela världen genom att&lt;br&gt;förstärka nationella åtgärder och&lt;br&gt;internationellt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samarbete inne-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattande, där så är lämpligt,&lt;br&gt;säkerhetsanknutet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tekniskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;att säkerställa att det, under alla faser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av hantering av använt kärnbränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;defenses against potential hazards so&lt;br&gt;that individuals, society and the&lt;br&gt;environment are protected from&lt;br&gt;harmful effects of ionizing radiation,&lt;br&gt;now and in the future, in such a way&lt;br&gt;that the needs and aspirations of the&lt;br&gt;present generation are met without&lt;br&gt;compromising the ability of future&lt;br&gt;generations to meet their needs and&lt;br&gt;aspirations;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) to prevent accidents with radiological&lt;br&gt;consequences and to mitigate their&lt;br&gt;consequences should they occur&lt;br&gt;during any stage of spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste management.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och radioaktivt avfall, finns Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;effektiva skydd mot möjliga faror så&lt;br&gt;att individer, samhället och miljön&lt;br&gt;skyddas från skadliga verkningar av&lt;br&gt;joniserande strålning, nu och i&lt;br&gt;framtiden, på ett sådant sätt att&lt;br&gt;behoven och strävandena hos dagens&lt;br&gt;generation tillgodoses utan att&lt;br&gt;äventyra möjligheten för kommande&lt;br&gt;generationer att tillgodose sina&lt;br&gt;behov och strävanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) att förhindra olyckor med skadliga&lt;br&gt;strålningsverkningar, och att&lt;br&gt;begränsa deras skadeverkningar, om&lt;br&gt;de ändå skulle inträffa under något&lt;br&gt;skede av hanteringen av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Convention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) ”closure&amp;quot; means the completion of all&lt;br&gt;operations at some time after the&lt;br&gt;emplacement of spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste in a disposal&lt;br&gt;facility. This includes the final&lt;br&gt;engineering or other work required to&lt;br&gt;bring the facility to a condition that&lt;br&gt;will be safe in the long term;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;“decommissioning&amp;quot; means all steps&lt;br&gt;leading to the release of a nuclear&lt;br&gt;facility, other than a disposal facility,&lt;br&gt;from regulatory control. These steps&lt;br&gt;include the processes of&lt;br&gt;decontamination and dismantling;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;&amp;quot;discharges&amp;quot; means planned and&lt;br&gt;controlled releases into the&lt;br&gt;environment, as a legitimate practice,&lt;br&gt;within limits authorized by the&lt;br&gt;regulatory body, of liquid or gaseous&lt;br&gt;radioactive materials that originate&lt;br&gt;from regulated nuclear facilities&lt;br&gt;during normal operation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) &amp;quot;disposal” means the emplacement of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spent fuel or radioactive waste in an&lt;br&gt;appropriate facility without the&lt;br&gt;intention of retrieval;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) &amp;nbsp;&amp;quot;licence” means any authorization,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna konvention avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;“förslutning” slutförandet av all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet vid någon tidpunkt efter&lt;br&gt;deponeringen av använt kärnbränsle&lt;br&gt;eller radioaktivt avfall i en&lt;br&gt;slutförvarsanläggning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innefattar det slutgiltiga tekniska och&lt;br&gt;annat arbete som fordras för att&lt;br&gt;anläggningen skall bli i sådant skick&lt;br&gt;att den kommer att vara säker på&lt;br&gt;lång sikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;“nedläggning” alla åtgärder som&lt;br&gt;medför att en kärnteknisk&lt;br&gt;anläggning, med undantag för en&lt;br&gt;slutförvarsanläggning, befrias från&lt;br&gt;föreskriven kontroll. I dessa åtgärder&lt;br&gt;ingår dekontaminering och rivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;“utsläpp” planerade och kontrollerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsläpp i miljön, utgörande en&lt;br&gt;tillåten åtgärd, inom de gränser som&lt;br&gt;har godkänts av tillsynsorganet, av&lt;br&gt;flytande eller gasformiga radioaktiva&lt;br&gt;ämnen som härrör från kärntekniska&lt;br&gt;anläggningar under normaldrift vilka&lt;br&gt;står under föreskriven tillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;“slutförvaring” deponering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall i&lt;br&gt;en lämplig anläggning utan avsikt att&lt;br&gt;återvinna det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;“tillstånd” alla former av&lt;br&gt;behörighetsförklaring, tillåtelse eller&lt;br&gt;certifiering meddelade av ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;permission or certification granted by&lt;br&gt;a regulatory body to carry out any&lt;br&gt;activity related to management of&lt;br&gt;spent fuel or of radioactive waste;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) &amp;nbsp;&amp;quot;nuclear facility&amp;quot; means a civilian&lt;br&gt;facility and its associated land,&lt;br&gt;buildings and equipment in which&lt;br&gt;radioactive materials are produced,&lt;br&gt;processed, used, handled, stored or&lt;br&gt;disposed of on such a scale that&lt;br&gt;consideration of safety is required;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) &amp;quot;operating lifetime” means the period&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;during which a spent fuel or a&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility is used for its intended&lt;br&gt;purpose. In the case of a disposal&lt;br&gt;facility, the period begins when spent&lt;br&gt;fuel or radioactive waste is first&lt;br&gt;emplaced in the facility and ends&lt;br&gt;upon closure of the facility;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(h) &amp;quot;radioactive waste&amp;quot; means radioactive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;material in gaseous, liquid or solid&lt;br&gt;form for which no further use is&lt;br&gt;foreseen by the Contracting Party or&lt;br&gt;by a natural or legal person whose&lt;br&gt;decision is accepted by the&lt;br&gt;Contracting Party, and which is&lt;br&gt;controlled as radioactive waste by a&lt;br&gt;regulatory body under the legislative&lt;br&gt;and regulatory framework of the&lt;br&gt;Contracting Party;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;quot;radioactive waste management&amp;quot; means&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;all &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;activities,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;including&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;decommissioning activities, that&lt;br&gt;reläte to the handling, pretreatment,&lt;br&gt;treatment, conditioning, storage, or&lt;br&gt;disposal of radioactive waste,&lt;br&gt;excluding off-site transportation. It&lt;br&gt;may also involve discharges;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(j) &amp;quot;radioactive waste management&lt;br&gt;facility&amp;quot; means any facility or&lt;br&gt;installation the primary purpose of&lt;br&gt;which is radioactive waste&lt;br&gt;management, including a nuclear&lt;br&gt;facility in the process of being&lt;br&gt;decommissioned only if it is&lt;br&gt;designated by the Contracting Party&lt;br&gt;as a radioactive waste management&lt;br&gt;facility;&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsorgan för att bedriva någon&lt;br&gt;typ av verksamhet som är knuten till&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;“kärnteknisk anläggning” en civil&lt;br&gt;anläggning och dess tillhörande&lt;br&gt;område, byggnader och utrustning i&lt;br&gt;vilka radioaktiva ämnen framställs,&lt;br&gt;behandlas, används, handhas, lagras&lt;br&gt;eller slutförvaras i sådan omfattning&lt;br&gt;att hänsyn till säkerheten måste tas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) “drifttid” tidsperioden under vilken en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall&lt;br&gt;används för sitt avsedda ändamål.&lt;br&gt;För en slutförvarsanläggning börjar&lt;br&gt;denna period när använt kärnbränsle&lt;br&gt;eller radioaktivt avfall för första&lt;br&gt;gången deponeras i anläggningen,&lt;br&gt;och slutar när anläggningen försluts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) “radioaktivt avfall” radioaktivt material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i gasform, flytande eller fast form&lt;br&gt;för vilket ingen ytterligare&lt;br&gt;användning förutses av den&lt;br&gt;fördragsslutande parten, eller av en&lt;br&gt;fysisk eller juridisk person vars&lt;br&gt;beslut godtas av den fördrags-&lt;br&gt;slutande parten, och som står under&lt;br&gt;tillsyn som radioaktivt avfall av ett&lt;br&gt;tillsynsorgan inom ramen för den&lt;br&gt;fördragsslutande partens gällande&lt;br&gt;lagstiftning och regelverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;“hantering av radioaktivt avfall”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder, innefattande åtgärder för&lt;br&gt;nedläggning som är knutna till&lt;br&gt;handhavande, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förbehandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling, konditionering, lagring&lt;br&gt;eller slutförvaring av radioaktivt&lt;br&gt;avfall, med undantag för transport&lt;br&gt;utanför anläggningens område.&lt;br&gt;Sådana åtgärder kan även innefatta&lt;br&gt;utsläpp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;“anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall” vaije anläggning&lt;br&gt;eller installation vars huvudsakliga&lt;br&gt;syfte är att hantera radioaktivt avfall,&lt;br&gt;innefattande en kärnteknisk&lt;br&gt;anläggning under nedläggning&lt;br&gt;endast om den har betecknats som&lt;br&gt;en anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall av den&lt;br&gt;fördragsslutande parten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) &amp;nbsp;&amp;nbsp;“tillsynsorgan” varje organ som av&lt;br&gt;den fördragsslutande parten tilldelats&lt;br&gt;rättslig befogenhet att utöva tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(k) &amp;quot;regulatory body&amp;quot; means any body or&lt;br&gt;bodies given the legal authority by&lt;br&gt;the Contracting Party to regulate any&lt;br&gt;aspect of the safety of spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;including the granting of licences;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(l) &amp;nbsp;&amp;quot;reprocessing&amp;quot; means a process or&lt;br&gt;operation, the purpose of which is to&lt;br&gt;extract radioactive isotopes from&lt;br&gt;spent fuel for further use;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(m) &amp;nbsp;&amp;quot;sealed source&amp;quot; means radioactive&lt;br&gt;material that is permanently sealed in&lt;br&gt;a capsule or closely bonded and in a&lt;br&gt;solid form, excluding reactor fuel&lt;br&gt;elements;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över varje aspekt som gäller Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall,&lt;br&gt;innefattande att medge tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;“upparbetning” en process eller&lt;br&gt;verksamhet vars syfte är att utvinna&lt;br&gt;radioaktiva isotoper från använt&lt;br&gt;kärnbränsle för vidare användning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) “sluten strålkälla” radioaktivt material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är permanent inneslutet i en&lt;br&gt;behållare eller stabilt bundet och i&lt;br&gt;fast form, med undantag för&lt;br&gt;reaktorbränsleelement,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) “använt kärnbränsle” kärnbränsle som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har bestrålats i och permanent&lt;br&gt;avlägsnats från en reaktorhärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(n) &amp;quot;spent fuel&amp;quot; means nuclear fuel that&lt;br&gt;has been irradiated in and&lt;br&gt;permanently removed from a reactor&lt;br&gt;core;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(o) &amp;quot;spent fuel management&amp;quot; means all&lt;br&gt;activities that reläte to the handling or&lt;br&gt;storage of spent fuel, excluding&lt;br&gt;off-site transportation. It may also&lt;br&gt;involve discharges;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(p) &amp;nbsp;&amp;quot;spent fuel management facility&amp;quot;&lt;br&gt;means any facility or installation the&lt;br&gt;primary purpose of which is spent&lt;br&gt;fuel management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(q) &amp;quot;State of destination” means a State to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;which a transboundary movement is&lt;br&gt;planned or takes place;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(r) &amp;quot;State of origin&amp;quot; means a State from&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;which a transboundary movement is&lt;br&gt;planned to be initiated or is initiated;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(s) &amp;quot;State of transit&amp;quot; means any State,&lt;br&gt;other than a State of origin or a State&lt;br&gt;of destination, through whose&lt;br&gt;territory a transboundary movement&lt;br&gt;is planned or takes place;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(t) &amp;quot;storage&amp;quot; means the holding of spent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fuel or of radioactive waste in a&lt;br&gt;facility that provides for its&lt;br&gt;containment, with the intention of&lt;br&gt;retrieval;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(u) &amp;quot;transboundary movement&amp;quot; means any&lt;br&gt;shipment of spent fuel or of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) “hantering av använt kärnbränsle” alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder som knyts till handhavandet&lt;br&gt;eller lagringen av använt&lt;br&gt;kärnbränsle, med undantag för&lt;br&gt;transporter utanför anläggningens&lt;br&gt;område. Åtgärderna kan även&lt;br&gt;omfatta utsläpp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) &amp;nbsp;“anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle” varje anläggning eller&lt;br&gt;installation vars huvudsakliga syfte&lt;br&gt;är hantering av använt kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) &amp;nbsp;&amp;nbsp;“mottagarstat” en stat till vilken en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsöverskridande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planeras eller äger rum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r) &amp;nbsp;&amp;nbsp;“avsändarstat” en stat från vilken en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsöverskridande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planeras att påbörjas eller som har&lt;br&gt;påbörjats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;“transitstat” varje stat, förutom en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsändarstat eller en mottagarstat,&lt;br&gt;genom vars territorium en&lt;br&gt;gränsöverskridande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planeras eller äger rum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;“lagring” förvarandet av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall i&lt;br&gt;en anläggning som tillgodoser&lt;br&gt;behovet av inneslutning i syfte att&lt;br&gt;kunna återvinna det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;u) &amp;nbsp;“gränsöverskridande transport” varje&lt;br&gt;transport av använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall från en&lt;br&gt;avsändarstat till en mottagarstat.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioactive waste from a State of&lt;br&gt;origin to a State of destination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Scope of Application&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention shall apply to the&lt;br&gt;safety of spent fuel management when the&lt;br&gt;spent fuel results from the operation of&lt;br&gt;civilian nuclear reactors. Spent fuel held at&lt;br&gt;reprocessing facilities as part of a&lt;br&gt;reprocessing activity is not covered in the&lt;br&gt;scope of this Convention unless the&lt;br&gt;Contracting Party declares reprocessing to&lt;br&gt;be part of spent fuel management.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;This Convention shall also apply to the&lt;br&gt;safety of radioactive waste management&lt;br&gt;when the radioactive waste results from&lt;br&gt;civilian applications. However, this&lt;br&gt;Convention shall not apply to waste that&lt;br&gt;contains only naturally occurring&lt;br&gt;radioactive materials and that does not&lt;br&gt;originate from the nuclear fuel cycle,&lt;br&gt;unless it constitutes a disused sealed source&lt;br&gt;or it is declared as radioactive waste for&lt;br&gt;the purposes of this Convention by the&lt;br&gt;Contracting Party.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. This Convention shall not apply to the&lt;br&gt;safety of management of spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste within military or&lt;br&gt;defence programmes, unless declared as&lt;br&gt;spent fuel or radioactive waste for the&lt;br&gt;purposes of this Convention by the&lt;br&gt;Contracting Party. However, this&lt;br&gt;Convention shall apply to the safety of&lt;br&gt;management of spent fuel and radioactive&lt;br&gt;waste from military or defence&lt;br&gt;programmes if and when such materials&lt;br&gt;are transferred permanently to and&lt;br&gt;managed within exclusively civilian&lt;br&gt;programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall tillämpas på&lt;br&gt;säkerheten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle som härrör från driften av&lt;br&gt;civila kämkraftsreaktorer. Använt&lt;br&gt;kärnbränsle som förvaras på&lt;br&gt;upparbetningsanläggningar som ett led i&lt;br&gt;en upparbetningsaktivitet, omfattas inte&lt;br&gt;av konventionen, såvida inte den&lt;br&gt;fördragsslutande parten förklarar att&lt;br&gt;upparbetning utgör en del av hanteringen&lt;br&gt;av använt kärnbränsle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna konvention skall även tillämpas&lt;br&gt;på säkerheten vid hantering av radioaktivt&lt;br&gt;avfall som härrör från civil användning.&lt;br&gt;Emellertid skall denna konvention inte&lt;br&gt;tillämpas på avfall som innehåller endast&lt;br&gt;naturligt före-kommande radioaktiva&lt;br&gt;material och som inte härrör från&lt;br&gt;kärnbränslets kretslopp, såvida det inte är&lt;br&gt;fråga om en kasserad sluten strålkälla&lt;br&gt;eller det har förklarats utgöra radioaktivt&lt;br&gt;avfall i enlighet med syftena i denna&lt;br&gt;konvention av den fördragsslutande&lt;br&gt;parten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Denna konvention skall inte tillämpas&lt;br&gt;på säkerheten vid hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall inom&lt;br&gt;militära eller försvarsinriktade program,&lt;br&gt;såvida det inte har förklarats utgöra&lt;br&gt;använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall&lt;br&gt;i enlighet med syftena med denna&lt;br&gt;konvention av den fördragsslutande&lt;br&gt;parten. Emellertid skall denna konvention&lt;br&gt;tillämpas på säkerheten vid hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall&lt;br&gt;från militära eller försvarsinriktade&lt;br&gt;program, om och när sådana material&lt;br&gt;slutgiltigt har överförts till och hanteras&lt;br&gt;inom uteslutande civila program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Denna konvention skall även tillämpas&lt;br&gt;på utsläpp i enlighet med vad som anges i&lt;br&gt;Artiklarna 4, 7, 11,14,24 och 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. This Convention shall also apply to&lt;br&gt;discharges as provided for in Artides 4, 7,&lt;br&gt;11, 14, 24 and 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄKERHET I FRÅGA OM&lt;br&gt;HANTERING AV ANVÄNT&lt;br&gt;KÄRNBRÄNSLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAFETY OF SPENT FUEL&lt;br&gt;MANAGEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;General Safety Requirements&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that at all&lt;br&gt;stages of spent fuel management,&lt;br&gt;individuals, society and the environment&lt;br&gt;are adequately protected against&lt;br&gt;radiological hazards.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In so doing, each Contracting Party shall&lt;br&gt;take the appropriate steps to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) ensure that criticality and removal of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;residual heat generated during spent&lt;br&gt;fuel management are adequately&lt;br&gt;addressed;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ensure that the generation of&lt;br&gt;radioactive waste associated with&lt;br&gt;spent fuel management is kept to the&lt;br&gt;minimum practicable, consistent with&lt;br&gt;the type of fuel cycle policy adopted;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) take into account interdependencies&lt;br&gt;among the different steps in spent&lt;br&gt;fuel management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) provide for effective protection of&lt;br&gt;individuals, society and the&lt;br&gt;environment, by applying at the&lt;br&gt;national level suitable protective&lt;br&gt;methods as approved by the&lt;br&gt;regulatory body, in the framework of&lt;br&gt;its national legislation which has due&lt;br&gt;regard to intemationally endorsed&lt;br&gt;criteria and standards;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;take into account the biological,&lt;br&gt;Chemical and other hazards that may&lt;br&gt;be associated with spent fuel&lt;br&gt;management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) strive to avoid actions that impose&lt;br&gt;reasonably predictable impacts on&lt;br&gt;future generations greater than those&lt;br&gt;permitted for the current generation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vii) aim to avoid imposing undue burdens&lt;br&gt;on future generations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna säkerhetskrav &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;®&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;individer, samhället och miljön är&lt;br&gt;tillräckligt skyddade mot strålningsfaror i&lt;br&gt;alla skeden av hanteringen av använt&lt;br&gt;kärnbränsle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid skall vaije fördragsslutande part&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidta lämpliga åtgärder för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;säkerställa att frågor rörande kriticitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bortförande av resteffektvärme&lt;br&gt;som uppkommer under hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle blir omhänder-&lt;br&gt;tagna på ett tillfredsställande sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) säkerställa att så litet radioaktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som praktiskt är möjligt uppkommer&lt;br&gt;vid hantering av använt kärnbränsle,&lt;br&gt;i enlighet med den typ av&lt;br&gt;handlingslinje för kärnbränslets&lt;br&gt;kretslopp som antagits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;beakta ömsesidiga beroenden mellan&lt;br&gt;de olika leden i hanteringen av&lt;br&gt;använt kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;sörja för ett effektivt skydd för&lt;br&gt;individer, samhället och för miljön,&lt;br&gt;genom att på nationell nivå vidta&lt;br&gt;lämpliga skyddsåtgärder, vilka har&lt;br&gt;godkänts av tillsynsorganet inom&lt;br&gt;ramen för den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen som beaktar&lt;br&gt;internationellt godtagna kriterier och&lt;br&gt;standarder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;beakta de biologiska, kemiska och&lt;br&gt;övriga faror som kan förknippas&lt;br&gt;med hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) &amp;nbsp;sträva efter att undvika åtgärder som&lt;br&gt;orsakar rimligt förutsägbar påverkan&lt;br&gt;på kommande generationer som är&lt;br&gt;större än den som tillåts för&lt;br&gt;nuvarande generation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) sträva mot att undvika att lägga&lt;br&gt;otillbörliga bördor på kommande&lt;br&gt;generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintliga anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att granska säker-&lt;br&gt;heten vid alla anläggningar för hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Existing Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to review the safety of&lt;br&gt;any spent fuel management facility&lt;br&gt;existing at the time the Convention enters&lt;br&gt;into force for that Contracting Party and to&lt;br&gt;ensure that, if necessary, all reasonably&lt;br&gt;practicable improvements are made to&lt;br&gt;upgrade the safety of such a facility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siting of Proposed Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that procedures&lt;br&gt;are established and implemented for a&lt;br&gt;proposed spent fuel management facility:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;to evaluate all relevant site-related&lt;br&gt;factors likely to affect the safety of&lt;br&gt;such a facility during its operating&lt;br&gt;lifetime;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) to evaluate the likely safety impact of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;such a facility on individuals, society&lt;br&gt;and the environment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) to make information on the safety of&lt;br&gt;such a facility available to members&lt;br&gt;of the public;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) to consult Contracting Parties in the&lt;br&gt;vicinity of such a facility, insofar as&lt;br&gt;they are likely to be affected by that&lt;br&gt;facility, and provide them, upon their&lt;br&gt;request, with general data relating to&lt;br&gt;the facility to enable them to evaluate&lt;br&gt;the likely safety impact of the facility&lt;br&gt;upon their territory.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In so doing, each Contracting Party&lt;br&gt;shall take the appropriate steps to ensure&lt;br&gt;that such facilities shall not have&lt;br&gt;unacceptable effects on other Contracting&lt;br&gt;Parties by being sited in accordance with&lt;br&gt;the general safety requirements of Article&lt;br&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av använt kärnbränsle, befintliga vid tiden Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;for konventionens ikraftträdande&lt;br&gt;avseende denna part, samt för att säker-&lt;br&gt;ställa, om nödvändigt, att alla rimligen&lt;br&gt;genomförbara förbättringar görs för att&lt;br&gt;höja säkerheten i en sådan anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förläggning av föreslagna anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;procedurer upprättas och genomförs för&lt;br&gt;en föreslagen anläggning för hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;för att bedöma alla relevanta faktorer&lt;br&gt;relaterade till anläggningens läge&lt;br&gt;som sannolikt kan påverka&lt;br&gt;säkerheten för en sådan anläggning&lt;br&gt;under dess drifttid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) för att bedöma den sannolika påverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en sådan anläggning på&lt;br&gt;säkerheten för individer, samhället&lt;br&gt;och miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;för att skapa information om&lt;br&gt;säkerheten vid en sådan anläggning&lt;br&gt;som är tillgänglig för allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;för att rådgöra med fördragsslutande&lt;br&gt;parter i grannskapet av en sådan&lt;br&gt;anläggning, i den utsträckning som&lt;br&gt;de kan antas bli påverkade av&lt;br&gt;anläggningen samt, på deras&lt;br&gt;begäran, förse dem med allmän&lt;br&gt;information angående anläggningen&lt;br&gt;så att de kan utvärdera och göra sin&lt;br&gt;egen bedömning av kämanlägg-&lt;br&gt;ningens sannolika påverkan från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt på deras&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Därvid skall varje fördragsslutande&lt;br&gt;part vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att sådana anläggningar inte&lt;br&gt;skall medföra icke godtagbara effekter på&lt;br&gt;andra fördragsslutande parter genom att&lt;br&gt;förläggas i överensstämmelse med de&lt;br&gt;allmänna säkerhetskraven i Artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformning och uppförande av&lt;br&gt;anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Design and Construction of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the design and construction of a spent&lt;br&gt;fuel management facility provide for&lt;br&gt;suitable measures to limit possible&lt;br&gt;radiological impacts on individuals,&lt;br&gt;society and the environment,&lt;br&gt;including those from discharges or&lt;br&gt;uncontrolled releases;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) at the design stage, conceptual plans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and, as necessary, technical&lt;br&gt;provisions for the decommissioning&lt;br&gt;of a spent fuel management facility&lt;br&gt;are taken into account;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) the technologies incorporated in the&lt;br&gt;design and construction of a spent&lt;br&gt;fuel management facility are&lt;br&gt;supported by experience, testing or&lt;br&gt;analysis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assessment of Safety of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;before construction of a spent fuel&lt;br&gt;management facility, a systematic&lt;br&gt;safety assessment and an&lt;br&gt;environmental assessment appropriate&lt;br&gt;to the hazard presented by the facility&lt;br&gt;and covering its operating lifetime&lt;br&gt;shall be carried out;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) before the operation of a spent fuel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;management facility, updated and&lt;br&gt;detailed versions of the safety&lt;br&gt;assessment and of the environmental&lt;br&gt;assessment shall be prepared when&lt;br&gt;deemed necessary to complement the&lt;br&gt;assessments referred to in paragraph&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operation of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the licence to operate a spent fuel&lt;br&gt;management facility is based upon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;utformningen och uppförandet av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle sörjer för att lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att begränsa&lt;br&gt;möjlig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;strålningspåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på individer, samhället och miljön,&lt;br&gt;inbegripet sådan påverkan som&lt;br&gt;härrör från kontrollerade eller&lt;br&gt;okontrollerade utsläpp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;översiktliga planer samt, vid behov,&lt;br&gt;tekniska förberedelser för&lt;br&gt;nedläggning av en anläggning för&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle&lt;br&gt;beaktas i utformningsskedet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;sådan teknologi som innefattas i&lt;br&gt;utformningen och uppförandet av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle är underbyggda av&lt;br&gt;erfarenhet, provning eller analyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av anläggningars säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;innan en anläggning för hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle uppförs, skall det&lt;br&gt;göras en systematisk bedömning av&lt;br&gt;säkerheten och av miljöpåverkan&lt;br&gt;som är anpassad till de risker som&lt;br&gt;anläggningen ger upphov till under&lt;br&gt;dess drifttid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;innan en anläggning för hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle tas i drift, skall&lt;br&gt;uppdaterade och detaljerade&lt;br&gt;versioner av bedömningen av&lt;br&gt;säkerheten och av miljöpåverkan tas&lt;br&gt;fram när så bedöms nödvändigt för&lt;br&gt;att komplettera de bedömningar som&lt;br&gt;refereras till i (i).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drift av anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) tillståndet för att driva en anläggning&lt;br&gt;för hantering av använt kärnbränsle&lt;br&gt;är grundat på lämpliga bedöm-&lt;br&gt;ningar såsom angivits i Artikel 8,&lt;br&gt;och är beroende av att ett program&lt;br&gt;för idrifttagning fullföljs, vilket visar&lt;br&gt;att anläggningen, så som den är&lt;br&gt;uppförd, överensstämmer med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;appropriate assessments as specified&lt;br&gt;in Article 8 and is conditional on the&lt;br&gt;completion of a commissioning&lt;br&gt;programme demonstrating that the&lt;br&gt;facility, as constructed, is consistent&lt;br&gt;with design and safety requirements;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;operational limits and conditions&lt;br&gt;derived from tests, operational&lt;br&gt;experience and the assessments, as&lt;br&gt;specified in Article 8, are defined and&lt;br&gt;revised as necessary;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) operation, maintenance, monitoring,&lt;br&gt;inspection and testing of a spent fuel&lt;br&gt;management facility are conducted in&lt;br&gt;accordance with established&lt;br&gt;procedures;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstruktions-och säkerhetskrav, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bi 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;begränsningar och villkor för drift&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härrörande från provningar,&lt;br&gt;drifterfarenheter och de bedöm-&lt;br&gt;ningar som angivits i Artikel 8,&lt;br&gt;fastställs och ses över om så är&lt;br&gt;nödvändigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;drift, underhåll, övervakning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inspektion och provning av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utförs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överensstämmelse med upprättade&lt;br&gt;procedurer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) ingenjörsmässigt och tekniskt stöd på&lt;br&gt;alla säkerhetsanknutna områden&lt;br&gt;finns tillgängligt under hela&lt;br&gt;drifttiden för en anläggning för&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) engineering and technical support in&lt;br&gt;all safety-related fields are available&lt;br&gt;throughout the operating lifetime of a&lt;br&gt;spent fuel management facility;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) incidents significant to safety are&lt;br&gt;reported in a timely manner by the&lt;br&gt;holder of the licence to the regulatory&lt;br&gt;body;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) programmes to collect and analyse&lt;br&gt;relevant operating experience are&lt;br&gt;established and that the results are&lt;br&gt;acted upon, where appropriate;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vii) decommissioning plans for a spent&lt;br&gt;fuel management facility are&lt;br&gt;prepared and updated, as necessary,&lt;br&gt;using information obtained during the&lt;br&gt;operating lifetime of that facility, and&lt;br&gt;are reviewed by the regulatory body.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disposal of Spent Fuel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If, pursuant to its own legislative and&lt;br&gt;regulatory framework, a Contracting Party&lt;br&gt;has designated spent fuel for disposal, the&lt;br&gt;disposal of such spent fuel shall be in&lt;br&gt;accordance with the obligations of Chapter&lt;br&gt;3 relating to the disposal of radioactive&lt;br&gt;waste.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) händelser som har betydelse för&lt;br&gt;säkerheten rapporteras i tid av&lt;br&gt;tillståndshavaren till tillsynsorganet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) program för att samla in och analysera&lt;br&gt;tillämpliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;drifterfaren-heter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprättas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och att resultaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föranleder åtgärder när så är&lt;br&gt;lämpligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) planer för nedläggning av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle upprättas och&lt;br&gt;uppdateras, när så är nödvändigt,&lt;br&gt;genom att använda information som&lt;br&gt;erhållits under anläggningens&lt;br&gt;drifttid, och att dessa planer&lt;br&gt;granskas av tillsynsorganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutförvaring av använt kärnbränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fördragsslutande part i enlighet&lt;br&gt;med sin lagstiftning och sitt regelverk har&lt;br&gt;bestämt att använt kärnbränsle skall&lt;br&gt;slutförvaras, skall slutförvaringen av&lt;br&gt;sådant använt kärnbränsle ske i&lt;br&gt;överensstämmelse med de åtaganden i&lt;br&gt;Kapitel 3 som avser slutförvaring av&lt;br&gt;radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄKERHET I FRÅGA OM&lt;br&gt;HANTERING AV RADIOAKTIVT&lt;br&gt;AVFALL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAFETY OF RADIOACTIVE WASTE&lt;br&gt;MANAGEMENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna säkerhetskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;General Safety Requirements&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that at all&lt;br&gt;stages of radioactive waste management&lt;br&gt;individuals, society and the environment&lt;br&gt;are adequately protected against&lt;br&gt;radiological and other hazards.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In so doing, each Contracting Party shall&lt;br&gt;take the appropriate steps to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;ensure that criticality and removal of&lt;br&gt;residual heat generated during&lt;br&gt;radioactive waste management are&lt;br&gt;adequately addressed;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;ensure that the generation of&lt;br&gt;radioactive waste is kept to the&lt;br&gt;minimum practicable;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) take into account interdependencies&lt;br&gt;among the different steps in&lt;br&gt;radioactive waste management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) provide for effective protection of&lt;br&gt;individuals, society and the&lt;br&gt;environment, by applying at the&lt;br&gt;national level suitable protective&lt;br&gt;methods as approved by the&lt;br&gt;regulatory body, in the framework of&lt;br&gt;its national legislation which has due&lt;br&gt;regard to intemationally endorsed&lt;br&gt;criteria and standards;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;take into account the biological,&lt;br&gt;Chemical and other hazards that may&lt;br&gt;be associated with radioactive waste&lt;br&gt;management;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) strive to avoid actions that impose&lt;br&gt;reasonably predictable impacts on&lt;br&gt;future generations greater than those&lt;br&gt;permitted for the current generation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder for att säkerställa att&lt;br&gt;individer, samhället och miljön är&lt;br&gt;tillräckligt skyddade mot strålningsfaror&lt;br&gt;och andra faror i alla skeden av&lt;br&gt;hanteringen av radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid, skall varje fördragsslutande part&lt;br&gt;vidta lämpliga åtgärder för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) säkerställa att frågor rörande kriticitet&lt;br&gt;och bortförande av resteffektvärme&lt;br&gt;som uppkommer under hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall blir omhänder-&lt;br&gt;tagna på ett tillfredsställande sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) säkerställa att så litet radioaktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som praktiskt är möjligt&lt;br&gt;uppkommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) beakta ömsesidiga beroenden mellan&lt;br&gt;de olika stegen i hanteringen av&lt;br&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;sörja för ett effektivt skydd för&lt;br&gt;individer, samhället och för miljön,&lt;br&gt;genom att på nationell nivå vidta&lt;br&gt;lämpliga skyddsåtgärder, vilka har&lt;br&gt;godkänts av tillsynsorganet inom&lt;br&gt;ramen för den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen som beaktar&lt;br&gt;internationellt godtagna kriterier och&lt;br&gt;standarder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;beakta de biologiska, kemiska och&lt;br&gt;övriga faror som kan förknippas&lt;br&gt;med hantering av radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) &amp;nbsp;sträva efter att undvika ageranden&lt;br&gt;rimligen kan förutsättas påverka&lt;br&gt;kommande generationer i högre grad&lt;br&gt;än vad som tillåts för nuvarande&lt;br&gt;generation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) sträva mot att undvika att lägga&lt;br&gt;otillbörliga bördor på kommande&lt;br&gt;generationer.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(vii) aim to avoid imposing undue burdens&lt;br&gt;on future generations.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintliga anläggningar och&lt;br&gt;tillämpade förfaranden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tidigare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part&lt;br&gt;vederbörlig ordning vidta&lt;br&gt;åtgärder för att granska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skall i&lt;br&gt;lämpliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Existing Facilities and Past Practices&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall in due course&lt;br&gt;take the appropriate steps to review:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the safety of any radioactive waste&lt;br&gt;management facility existing at the&lt;br&gt;time the Convention enters into force&lt;br&gt;for that Contracting Party and to&lt;br&gt;ensure that, if necessary, all&lt;br&gt;reasonably practicable improvements&lt;br&gt;are made to upgrade the safety of&lt;br&gt;such a facility;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) the results of past practices in order&lt;br&gt;to determine whether any&lt;br&gt;intervention is needed for reasons of&lt;br&gt;radiation protection bearing in mind&lt;br&gt;that the reduction in detriment&lt;br&gt;resulting from the reduction in dose&lt;br&gt;should be sufficient to justify the&lt;br&gt;harm and the costs, including the&lt;br&gt;social costs, of the intervention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siting of Proposed Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that&lt;br&gt;procedures are established and&lt;br&gt;implemented for a proposed&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) to evaluate all relevant site-related&lt;br&gt;factors likely to affect the safety of&lt;br&gt;such a facility during its operating&lt;br&gt;lifetime as well as that of a disposal&lt;br&gt;facility after closure;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) to evaluate the likely safety impact of&lt;br&gt;such a facility on individuals, society&lt;br&gt;and the environment, taking into&lt;br&gt;account possible evolution of the site&lt;br&gt;conditions of disposal facilities after&lt;br&gt;closure;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) to make information on the safety of&lt;br&gt;such a facility available to members&lt;br&gt;of the public;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerheten vid alla anläggningar för gj[&lt;sub&gt;aea&lt;/sub&gt; 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantering av radioaktivt avfall, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befintliga vid tiden för&lt;br&gt;konventionens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avseende den fördragsslutande&lt;br&gt;parten, samt för att säkerställa, om&lt;br&gt;det är nödvändigt, att alla rimligen&lt;br&gt;genomförbara förbättringar görs för&lt;br&gt;att höja säkerheten i en sådan&lt;br&gt;anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;följdverkningarna av tidigare&lt;br&gt;tillämpade förfaranden för att avgöra&lt;br&gt;om något ingripande behövs av&lt;br&gt;strålskyddsskäl, då med beaktande&lt;br&gt;av att den skademinskning som sker&lt;br&gt;till följd av minskningen i dos bör&lt;br&gt;vara tillräcklig för att rättfärdiga den&lt;br&gt;skada och de kostnader, inbegripet&lt;br&gt;samhälleliga kostnader, som följer&lt;br&gt;av ingripandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förläggning av föreslagna anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vatje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att procedurer &amp;nbsp;&amp;nbsp;upprättas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomförs för &amp;nbsp;&amp;nbsp;en föreslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) för att bedöma alla relevanta faktorer&lt;br&gt;relaterade till anläggningens läge&lt;br&gt;som sannolikt kan påverka&lt;br&gt;säkerheten såväl för en sådan&lt;br&gt;anläggning under dess drifttid som&lt;br&gt;för en slutförvarsanläggning efter&lt;br&gt;förslutning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) för att bedöma den sannolika påverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en sådan anläggning på&lt;br&gt;säkerheten för individer, samhället&lt;br&gt;och miljön, med beaktande av&lt;br&gt;tänkbara förändringar av betingel-&lt;br&gt;serna på platsen för förläggningen&lt;br&gt;av slutförvarsanläggningama efter&lt;br&gt;förslutning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;för att skapa information om&lt;br&gt;säkerheten vid en sådan anläggning&lt;br&gt;som är tillgänglig för allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;för att rådgöra med fördragsslutande&lt;br&gt;parter i grannskapet av en sådan&lt;br&gt;anläggning, i den utsträckning som&lt;br&gt;de kan antas bli påverkade av&lt;br&gt;anläggningen samt, på deras&lt;br&gt;begäran, förse dem med allmän&lt;br&gt;information angående anläggningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) to consult Contracting Parties in the&lt;br&gt;vicinity of such a facility, insofar as&lt;br&gt;they are likely to be affected by that&lt;br&gt;facility, and provide them, upon their&lt;br&gt;request, with general data relating to&lt;br&gt;the facility to enable them to evaluate&lt;br&gt;the likely safety impact of the facility&lt;br&gt;upon their territory.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In so doing, each Contracting Party&lt;br&gt;shall take the appropriate steps to ensure&lt;br&gt;that such facilities shall not have&lt;br&gt;unacceptable effects on other Contracting&lt;br&gt;Parties by being sited in accordance with&lt;br&gt;the general safety requirements of Article&lt;br&gt;11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Design and Construction of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the design and construction of a&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility provide for suitable measures&lt;br&gt;to limit possible radiological impacts&lt;br&gt;on individuals, society and the&lt;br&gt;environment, including those from&lt;br&gt;discharges or uncontrolled releases;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) at the design stage, conceptual plans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and, as necessary, technical&lt;br&gt;provisions for the decommissioning&lt;br&gt;of a radioactive waste management&lt;br&gt;facility other than a disposal facility&lt;br&gt;are taken into account;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;at the design stage, technical&lt;br&gt;provisions for the closure of a&lt;br&gt;disposal facility are prepared;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) the technologies incorporated in the&lt;br&gt;design and construction of a&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility are supported by experience,&lt;br&gt;testing or analysis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assessment of Safety of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att de kan utvärdera och göra sin&lt;br&gt;egen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bedömning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kämanläggningens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sannolika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkan från säkerhetssynpunkt på&lt;br&gt;deras territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Därvid skall varje fördragsslutande part&lt;br&gt;vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att sådana anläggningar inte skall medföra&lt;br&gt;oacceptabla effekter för andra&lt;br&gt;fördragsslutande parter genom att&lt;br&gt;förläggas i överensstämmelse med de&lt;br&gt;allmänna säkerhetskraven i Artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformning och uppförande av&lt;br&gt;anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;utformningen och uppförandet av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall sötjer for att&lt;br&gt;lämpliga åtgärder vidtas for att&lt;br&gt;begränsa möjlig strålningspåverkan&lt;br&gt;på individer, samhället och miljön,&lt;br&gt;inbegripet sådan påverkan som&lt;br&gt;härrör från kontrollerade eller&lt;br&gt;okontrollerade utsläpp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;översiktliga planer samt, vid behov,&lt;br&gt;tekniska förberedelser for&lt;br&gt;nedläggning av en anläggning för&lt;br&gt;hantering av radioaktivt avfall, som&lt;br&gt;inte utgör en slutförvarsanläggning,&lt;br&gt;beaktas i utformningsskedet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tekniska förberedelser för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslutningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutförvarsanläggning beaktas i&lt;br&gt;konstruktionsskedet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;sådan teknologi som innefattas vid&lt;br&gt;utformningen och uppförandet av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall är underbyggda av&lt;br&gt;erfarenhet, provning eller analyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av anläggningars säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder for att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) innan en anläggning for hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall uppförs, skall det&lt;br&gt;göras en systematisk bedömning av&lt;br&gt;säkerheten och av miljöpåverkan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;before construction of a radioactive&lt;br&gt;waste management facility, a&lt;br&gt;systematic safety assessment and an&lt;br&gt;environmental assessment appropriate&lt;br&gt;to the hazard presented by the facility&lt;br&gt;and covering its operating lifetime&lt;br&gt;shall be carried out;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) in addition, before construction of a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disposal facility, a systematic safety&lt;br&gt;assessment and an environmental&lt;br&gt;assessment for the period following&lt;br&gt;closure shall be carried out and the&lt;br&gt;results evaluated against the criteria&lt;br&gt;established by the regulatory body;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) before the operation of a radioactive&lt;br&gt;waste management facility, updated&lt;br&gt;and detailed versions of the safety&lt;br&gt;assessment and of the environmental&lt;br&gt;assessment shall be prepared when&lt;br&gt;deemed necessary to complement the&lt;br&gt;assessments referred to in paragraph&lt;br&gt;(i).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operation of Facilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;the licence to operate a radioactive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;waste management facility is based&lt;br&gt;upon appropriate assessments as&lt;br&gt;specified in Article 15 and is&lt;br&gt;conditional on the completion of a&lt;br&gt;commissioning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;programme&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demonstrating that the facility, as&lt;br&gt;constructed, is consistent with design&lt;br&gt;and safety requirements;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;operational limits and conditions,&lt;br&gt;derived from tests, operational&lt;br&gt;experience and the assessments as&lt;br&gt;specified in Article 15 are defined&lt;br&gt;and re vised as necessary;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) operation, maintenance, monitoring,&lt;br&gt;inspection and testing of a radioactive&lt;br&gt;waste management facility are&lt;br&gt;conducted in accordance with&lt;br&gt;established procedures. For a&lt;br&gt;disposal facility the results thus&lt;br&gt;obtained shall be used to verify and&lt;br&gt;to review the validity of assumptions&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är anpassad till de risker som&lt;br&gt;anläggningen ger upphov till under&lt;br&gt;dess drifttid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;innan en slutförvarsanläggning&lt;br&gt;uppförs, skall det göras en&lt;br&gt;systematisk bedömning av&lt;br&gt;säkerheten och av miljöpåverkan för&lt;br&gt;den tidsrymd som följer efter&lt;br&gt;förslutningen, och resultaten skall&lt;br&gt;bedömas i jämförelse med de&lt;br&gt;kriterier som fastställts av&lt;br&gt;tillsynsorganet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;innan en anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall tas i drift, skall när&lt;br&gt;så bedöms nödvändigt uppdaterade&lt;br&gt;och detaljerade versioner av&lt;br&gt;bedömningen av säkerheten och av&lt;br&gt;miljöpåverkan skall tas fram för att&lt;br&gt;komplettera de bedömningar som&lt;br&gt;refereras till i i).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drift av anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillståndet for att driva en anläggning&lt;br&gt;for hantering av radioaktivt avfall är&lt;br&gt;grundat på sådana lämpliga bedöm-&lt;br&gt;ningar som angivits i Artikel 15 och&lt;br&gt;är beroende av att ett program för&lt;br&gt;idrifttagning fullföljs, som visar att&lt;br&gt;anläggningen, så som den är&lt;br&gt;uppförd, överensstämmer med&lt;br&gt;konstruktions- och säkerhetskrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;begränsningar och villkor för drift&lt;br&gt;härrörande från provningar,&lt;br&gt;drifterfarenheter och bedömningar,&lt;br&gt;som angivits i Artikel 15, fastställs&lt;br&gt;och ses över om så är nödvändigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;drift, underhåll, övervakning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inspektion och provning av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall utförs i&lt;br&gt;överensstämmelse med upprättade&lt;br&gt;procedurer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutförvarsanläggning skall de&lt;br&gt;resultat som sålunda erhålls&lt;br&gt;användas för att kontrollera och&lt;br&gt;granska giltigheten av de antaganden&lt;br&gt;som gjorts, samt för att uppdatera&lt;br&gt;bedömningarna som angivits i&lt;br&gt;Artikel 15 för tiden efter förslutning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;ingenjörmässigt och tekniskt stöd på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;made and to update the assessments&lt;br&gt;as specified in Article 15 for the&lt;br&gt;period after closure;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) engineering and technical support in&lt;br&gt;all safety-related fields are available&lt;br&gt;throughout the operating lifetime of a&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) procedures for characterization and&lt;br&gt;segregation of radioactive waste are&lt;br&gt;applied;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) &amp;nbsp;incidents significant to safety are&lt;br&gt;reported in a timely manner by the&lt;br&gt;holder of the licence to the regulatory&lt;br&gt;body;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vii) programmes to collect and analyse&lt;br&gt;relevant operating experience are&lt;br&gt;established and that the results are&lt;br&gt;acted upon, where appropriate;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(viii) decommissioning plans for a&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility other than a disposal facility&lt;br&gt;are prepared and &amp;nbsp;updated, as&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;necessary, using information obtained&lt;br&gt;during the operating lifetime of that&lt;br&gt;facility, and are reviewed by the&lt;br&gt;regulatory body;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ix) plans for the closure of a disposal&lt;br&gt;facility are prepared and updated, as&lt;br&gt;necessary, using information obtained&lt;br&gt;during the operating lifetime of that&lt;br&gt;facility and are reviewed by the&lt;br&gt;regulatory body.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutional Measures after Closure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that after&lt;br&gt;closure of a disposal facility:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) records of the location, design and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inventory of that facility required by&lt;br&gt;the regulatory body are preserved;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) active or passive institutional Controls&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;such as monitoring or access&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla säkerhetsanknutna områden &amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns tillgängligt under hela Bj]&lt;sub&gt;aga&lt;/sub&gt; 59&lt;br&gt;drifttiden for en anläggning för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantering av radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;procedurer för karakterisering och&lt;br&gt;särskiljande av radioaktivt avfall&lt;br&gt;tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) &amp;nbsp;&amp;nbsp;händelser som har betydelse för&lt;br&gt;säkerheten rapporteras i tid av&lt;br&gt;tillståndshavaren till tillsynsorganet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) &amp;nbsp;program för att samla in och&lt;br&gt;analysera tillämpliga drifterfaren-&lt;br&gt;heter upprättas och att resultaten&lt;br&gt;föranleder åtgärder när så är&lt;br&gt;lämpligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viii) &amp;nbsp;planer för nedläggning av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall som inte är en&lt;br&gt;slutförvarsanläggning upprättas och&lt;br&gt;uppdateras, när så är nödvändigt,&lt;br&gt;genom att använda information som&lt;br&gt;erhållits under anläggningens&lt;br&gt;drifttid, och att dessa planer&lt;br&gt;granskas av tillsynsorganet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ix) &amp;nbsp;planer för förslutningen av en&lt;br&gt;slutförvarsanläggning upprättas och&lt;br&gt;uppdateras, när så är nödvändigt,&lt;br&gt;genom att använda information som&lt;br&gt;erhållits under anläggningens&lt;br&gt;drifttid, och att dessa planer&lt;br&gt;granskas av tillsynsorganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrivna åtgärder efter förslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att, efter förslutning&lt;br&gt;av en slutförvarsanläggning, säkerställa&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;handlingar som beskriver&lt;br&gt;anläggningens förläggning, utform-&lt;br&gt;ning och innehåll, som krävs av&lt;br&gt;tillsynsorganet, bevaras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;föreskrivna aktiva eller passiva&lt;br&gt;kontroller, såsom övervakning eller&lt;br&gt;tillträdesbegränsning utförs, om så&lt;br&gt;är nödvändigt, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om, under den tid då aktiv&lt;br&gt;föreskriven kontroll pågår, ett&lt;br&gt;oplanerat utsläpp av radioaktiva&lt;br&gt;ämnen till omgivningen upptäcks,&lt;br&gt;ingripande åtgärder skall vidtas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;restrictions are carried out, if&lt;br&gt;required; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) if, during any period of active&lt;br&gt;institutional control, an unplanned&lt;br&gt;release of radioactive materials into&lt;br&gt;the environment is detected,&lt;br&gt;intervention measures are&lt;br&gt;implemented, if necessary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GENERAL SAFETY PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Implementing Measures&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take, within&lt;br&gt;the framework of its national law, the&lt;br&gt;legislative, regulatory and administrative&lt;br&gt;measures and other steps necessary for&lt;br&gt;implementing its obligations under this&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legislative and Regulatory Framework&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall establish&lt;br&gt;and maintain a legislative and regulatory&lt;br&gt;framework to govern the safety of spent&lt;br&gt;fuel and radioactive waste management.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This legislative and regulatory&lt;br&gt;framework shall provide for:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the establishment of applicable national&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;safety requirements and regulations&lt;br&gt;for radiation safety;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) a system of licensing of spent fuel and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;activities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;a system of prohibition of the&lt;br&gt;operation of a spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste management&lt;br&gt;facility without a licence;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) a system of appropriate institutional&lt;br&gt;control, regulatory inspection and&lt;br&gt;documentation and reporting;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;the enforcement of applicable&lt;br&gt;regulations and of the terms of the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så är nödvändigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA SÄKERHETS-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för genomförandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall inom&lt;br&gt;ramen för sin nationella rätt, vidta de&lt;br&gt;lagstiftande, föreskrivande och&lt;br&gt;förvaltningsmässiga mått och steg och&lt;br&gt;andra lämpliga åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att fullgöra sina åtaganden enligt denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning och annan regelgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje fördragsslutande part skall införa&lt;br&gt;och vidmakthålla en lagstiftning och ett&lt;br&gt;regelverk i övrigt för att styra säkerheten&lt;br&gt;vid hantering av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagstiftningen och regelverket skall&lt;br&gt;sörja för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;upprättande av tillämpliga nationella&lt;br&gt;krav och bestämmelser för säkerhet&lt;br&gt;och strålskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ett system för tillståndsgivning med&lt;br&gt;avseende på verksamhet för&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;ett system för förbud mot drift av en&lt;br&gt;anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall&lt;br&gt;utan tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;ett system för lämplig föreskriven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll, regelmässig inspektion&lt;br&gt;samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dokumentering och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapportering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;framtvingande av uppfyllelsen av&lt;br&gt;tillämpliga bestämmelser och&lt;br&gt;villkoren för tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) &amp;nbsp;en klar ansvarsfördelning mellan de&lt;br&gt;organ som är berörda av de olika&lt;br&gt;leden i hanteringen av använt&lt;br&gt;kärnbränsle och radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;När de fördragsslutande partema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;licences;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) a clear allocation of responsibilities of&lt;br&gt;the bodies involved in the different&lt;br&gt;steps of spent fuel and of radioactive&lt;br&gt;waste management.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. When considering whether to regulate&lt;br&gt;radioactive materials as radioactive waste,&lt;br&gt;Contracting Parties shall take due account&lt;br&gt;of the objectives of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regulatory Body&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall establish&lt;br&gt;or designate a regulatory body entrusted&lt;br&gt;with the implementation of the legislative&lt;br&gt;and regulatory framework referred to in&lt;br&gt;Article 19, and provided with adequate&lt;br&gt;authority, competence and ftnancial and&lt;br&gt;human resources to fulfill its assigned&lt;br&gt;responsibilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Each Contracting Party, in accordance&lt;br&gt;with its legislative and regulatory&lt;br&gt;framework, shall take the appropriate&lt;br&gt;steps to ensure the effective independence&lt;br&gt;of the regulatory functions from other&lt;br&gt;functions where organizations are involved&lt;br&gt;in both spent fuel or radioactive waste&lt;br&gt;management and in their regulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Responsibility of the License Holder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall ensure&lt;br&gt;that prime responsibility for the safety of&lt;br&gt;spent fuel or radioactive waste&lt;br&gt;management rests with the holder of the&lt;br&gt;relevant licence and shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that each such&lt;br&gt;licence holder meets its responsibility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväger om bestämmelser avseende Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;radioaktivt avfall skall tillämpas på gj)&lt;sub&gt;aea&lt;/sub&gt; 59&lt;br&gt;radioaktiva ämnen, skall de ta vederbörlig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;®&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till målen i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsorgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall&lt;br&gt;upprätta eller utse ett tillsynsorgan som&lt;br&gt;anförtros genomförandet av den&lt;br&gt;lagstiftning och det regelverk som avses i&lt;br&gt;Artikel 19 och som tilldelas den&lt;br&gt;befogenhet, den kompetens och de&lt;br&gt;finansiella och mänskliga resurser som&lt;br&gt;behövs for att fullgöra sina tilldelade&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall, i&lt;br&gt;överensstämmelse med sin lagstiftning&lt;br&gt;och sitt regelverk, vidta lämpliga åtgärder&lt;br&gt;för att säkerställa en effektiv oberoende&lt;br&gt;ställning mellan tillsynsfunktionen och&lt;br&gt;andra funktioner for de fall organisationer&lt;br&gt;ägnar sig såväl åt hanteringen av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall som åt&lt;br&gt;tillsynen av denna hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndshavarens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall se&lt;br&gt;till att det primära ansvaret för säkerheten&lt;br&gt;vid hantering av använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall vilar på innehavaren av&lt;br&gt;ifrågavarande tillstånd, och skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att se till att varje&lt;br&gt;sådan tillståndshavare axlar sitt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Om det inte finns någon sådan&lt;br&gt;tillståndshavare eller någon annan&lt;br&gt;ansvarig part, vilar ansvaret på den&lt;br&gt;fördragsslutande parten, vilken har&lt;br&gt;domsrätt över det använda kärnbränslet&lt;br&gt;eller över det radioaktiva avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mänskliga och finansiella resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. If there is no such licence holder or&lt;br&gt;other responsible party, the responsibility&lt;br&gt;rests with the Contracting Party which has&lt;br&gt;jurisdiction over the spent fuel or over the&lt;br&gt;radioactive waste.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att se till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) den kvalificerade personal som behövs&lt;br&gt;finns tillgänglig för säkerhets-&lt;br&gt;anknutna verksamheter under&lt;br&gt;drifttiden för en anläggning för&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Human and Financial Resources&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) qualified staff are available as needed&lt;br&gt;for safety-related activities during the&lt;br&gt;operating lifetime of a spent fuel and&lt;br&gt;a radioactive waste management&lt;br&gt;facility;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;adequate ftnancial resources are&lt;br&gt;available to support the safety of&lt;br&gt;facilities for spent fuel and&lt;br&gt;radioactive waste management during&lt;br&gt;their operating lifetime and for&lt;br&gt;decommissioning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) ftnancial provision is made which will&lt;br&gt;enable the appropriate institutional&lt;br&gt;Controls and monitoring arrangements&lt;br&gt;to be continued for the period&lt;br&gt;deemed necessary following the&lt;br&gt;closure of a disposal facility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Quality Assurance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;necessary steps to ensure that appropriate&lt;br&gt;quality assurance programmes conceming&lt;br&gt;the safety of spent fuel and radioactive&lt;br&gt;waste management are established and&lt;br&gt;implemented.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operational Radiation Protection&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that during the&lt;br&gt;operating lifetime of a spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste management facility:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the radiation exposure of the workers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and the public caused by the facility&lt;br&gt;shall be kept as low as reasonably&lt;br&gt;achievable, economic and social&lt;br&gt;factors being taken into account;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) no individual shall be exposed, in&lt;br&gt;normal situations, to radiation doses&lt;br&gt;which exceed national prescriptions&lt;br&gt;for dose limitation which have due&lt;br&gt;regard to intemationally endorsed&lt;br&gt;standards on radiation protection; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillräckliga finansiella resurser finns&lt;br&gt;tillgängliga för att stödja säkerheten&lt;br&gt;vid anläggningar för hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle och radioaktivt&lt;br&gt;avfall under drifttiden och&lt;br&gt;nedläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;ombesörja finansiella åtgärder vilka&lt;br&gt;kommer att möjliggöra att&lt;br&gt;föreskrivna kontroller och&lt;br&gt;bevakningsåtgärder fortlöper i&lt;br&gt;lämplig omfattning under den&lt;br&gt;tidsrymd som bedöms nödvändig&lt;br&gt;efter förslutning av en&lt;br&gt;slutförvarsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetssäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;lämpliga program för kvalitetssäkring&lt;br&gt;avseende säkerheten vid hantering av&lt;br&gt;använt kärnbränsle och radioaktivt avfall&lt;br&gt;upprättas och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strålskydd under drift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att under drifttiden&lt;br&gt;för en anläggning för hantering av använt&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktivt avfall&lt;br&gt;säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de stråldoser som personal och&lt;br&gt;allmänhet utsätts för och som&lt;br&gt;orsakas av anläggningen begränsas&lt;br&gt;så långt detta rimligen kan göras,&lt;br&gt;med hänsyn tagen till ekonomiska&lt;br&gt;och samhälleliga faktorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ingen individ, under normala&lt;br&gt;förhållanden, skall utsättas för&lt;br&gt;stråldoser som överskrider&lt;br&gt;föreskrivna nationella dosgränser&lt;br&gt;vilka tar vederbörlig hänsyn till&lt;br&gt;internationellt godtagna standarder&lt;br&gt;för strålskydd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;åtgärder vidtas för att förhindra&lt;br&gt;oplanerade och okontrollerade&lt;br&gt;utsläpp av radioaktiva ämnen i&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;utsläpp skall begränsas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) measures are taken to prevent&lt;br&gt;unplanned and uncontrolled releases&lt;br&gt;of radioactive materials into the&lt;br&gt;environment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Each Contracting Party shall take&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that discharges&lt;br&gt;shall be limited:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;to keep exposure to radiation as low&lt;br&gt;as reasonably achievable, economic&lt;br&gt;and social factors being taken into&lt;br&gt;account; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) so that no individual shall be exposed,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in normal situations, to radiation&lt;br&gt;doses &amp;nbsp;&amp;nbsp;which&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;exceed national&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prescriptions for dose limitation&lt;br&gt;which &amp;nbsp;&amp;nbsp;have&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;due regard to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationally endorsed standards on&lt;br&gt;radiation protection.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Each Contracting Party shall take&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that during the&lt;br&gt;operating lifetime of a regulated nuclear&lt;br&gt;facility, in the event that an unplanned or&lt;br&gt;uncontrolled release of radioactive&lt;br&gt;materials into the environment occurs,&lt;br&gt;appropriate corrective measures are&lt;br&gt;implemented to control the release and&lt;br&gt;mitigate its effects.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emergency Preparedness&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall ensure that&lt;br&gt;before and during operation of a spent fuel&lt;br&gt;or radioactive waste management facility&lt;br&gt;there are appropriate on-site and, if&lt;br&gt;necessary, off-site emergency plans. Such&lt;br&gt;emergency plans should be tested at an&lt;br&gt;appropriate frequency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps for the preparation and&lt;br&gt;testing of emergency plans for its territory&lt;br&gt;insofar as it is likely to be affected in the&lt;br&gt;event of a radiological emergency at a&lt;br&gt;spent fuel or radioactive waste&lt;br&gt;management facility in the vicinity of its&lt;br&gt;territory.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för att stråldoser skall begränsas så&lt;br&gt;långt det rimligen är möjligt, med&lt;br&gt;hänsyn tagen till ekonomiska och&lt;br&gt;samhälleliga faktorer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;så att ingen individ, under normala&lt;br&gt;förhållanden, skall utsättas för&lt;br&gt;stråldoser som överskrider&lt;br&gt;föreskrivna nationella dosgränser,&lt;br&gt;vilka tar vederbörlig hänsyn till&lt;br&gt;internationellt godtagna standarder&lt;br&gt;för strålskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att, under drifttiden&lt;br&gt;for en kärnteknisk anläggning som står&lt;br&gt;under föreskriven tillsyn säkerställa att&lt;br&gt;det, för det fall det sker ett oplanerat eller&lt;br&gt;okontrollerat utsläpp av radioaktiva&lt;br&gt;ämnen till omgivningen, vidtas lämpliga&lt;br&gt;avhjälpande åtgärder i syfte att kontrollera&lt;br&gt;utsläppet och att lindra dess följder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksberedskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall&lt;br&gt;säkerställa att det, före och under drift av&lt;br&gt;en anläggning för använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall, finns lämpliga planer&lt;br&gt;för olycksberedskap inom och, om&lt;br&gt;nödvändigt, utanför anläggningsområdet.&lt;br&gt;Sådana planer för olycksberedskap bör&lt;br&gt;prövas med lämpliga tidsmellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att upprätta och&lt;br&gt;pröva planer för olycksberedskap inom&lt;br&gt;sitt territorium i den utsträckning som&lt;br&gt;parten sannolikt kommer att påverkas i&lt;br&gt;händelse av ett nödläge med strålning vid&lt;br&gt;en anläggning för använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall i grannskapet av dess&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fördragsslutande part skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;säkerheten vid nedläggning av en&lt;br&gt;kärnteknisk anläggning. Sådana åtgärder&lt;br&gt;skall säkerställa att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) kvalificerad personal och tillräckliga&lt;br&gt;finansiella resurser finns&lt;br&gt;tillgängliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Decommissioning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Contracting Party shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure the safety of&lt;br&gt;decommissioning of a nuclear facility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Such steps shall ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) qualified staff and adequate ftnancial&lt;br&gt;resources are available;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) bestämmelserna i Artikel 24 avseende Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strålskydd under drift, tillsammans Bilaga 59&lt;br&gt;med såväl kontrollerade som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;e&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;okontrollerade och oplanerade&lt;br&gt;utsläpp tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) bestämmelserna i Artikel 25 avseende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olycksberedskap tillämpas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;handlingar med information som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktig för en nedläggning bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) the provisions of Article 24 with&lt;br&gt;respect to operational radiation&lt;br&gt;protection, discharges and unplanned&lt;br&gt;and uncontrolled releases are applied;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) the provisions of Article 25 with&lt;br&gt;respect to emergency preparedness&lt;br&gt;are applied; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) records of information important to&lt;br&gt;decommissioning are kept.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MISCELLANEOUS PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transboundary Movement&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party involved in&lt;br&gt;transboundary movement shall take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that such&lt;br&gt;movement is undertaken in a manner&lt;br&gt;consistent with the provisions of this&lt;br&gt;Convention and relevant binding&lt;br&gt;intemational instruments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In so doing:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;a Contracting Party which is a State&lt;br&gt;of origin shall take the appropriate&lt;br&gt;steps to ensure that transboundary&lt;br&gt;movement is authorized and takes&lt;br&gt;place only with the prior notification&lt;br&gt;and consent of the State of&lt;br&gt;destination;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;transboundary movement through&lt;br&gt;States of transit shall be subject to&lt;br&gt;those intemational obligations which&lt;br&gt;are relevant to the particular modes&lt;br&gt;of transport utilized;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;a Contracting Party which is a State&lt;br&gt;of destination shall consent to a&lt;br&gt;transboundary movement only if it&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DIVERSE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsöverskridande transport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje fördragsslutande part som är&lt;br&gt;delaktig i en gränsöverskridande transport&lt;br&gt;skall vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att en sådan transport företas&lt;br&gt;på ett sätt som överensstämmer med&lt;br&gt;bestämmelserna i denna konvention och&lt;br&gt;med tillämpliga bindande internationella&lt;br&gt;rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;skall en fördragsslutande part som är&lt;br&gt;en avsändarstat vidta lämpliga&lt;br&gt;åtgärder för att säkerställa att en&lt;br&gt;gränsöverskridande transport är&lt;br&gt;godkänd och äger mm endast om&lt;br&gt;mottagarstaten i förväg underrättats&lt;br&gt;och givit sitt samtycke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;skall en gränsöverskridande transport&lt;br&gt;genom transitstater vara föremål för&lt;br&gt;de internationella skyldigheter som&lt;br&gt;är tillämpliga för de specifika&lt;br&gt;transportformer som används,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;skall en fördragsslutande part som är&lt;br&gt;en mottagarstat godkänna en&lt;br&gt;gränsöverskridande transport endast&lt;br&gt;om den har de administrativa och&lt;br&gt;tekniska förutsättningar, såväl som&lt;br&gt;den tillsynsstruktur, som behövs för&lt;br&gt;att kunna hantera använt kärnbränsle&lt;br&gt;eller radioaktivt avfall på ett sätt&lt;br&gt;som är i överensstämmelse med&lt;br&gt;denna konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;skall en fördragsslutande part som är&lt;br&gt;en avsändarstat godkänna en&lt;br&gt;gränsöverskridande transport endast&lt;br&gt;om den kan förvissa sig om, i&lt;br&gt;enlighet med mottagarstatens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;has the administrative and technical&lt;br&gt;capacity, as well as the regulatory&lt;br&gt;structure, needed to manage the spent&lt;br&gt;fuel or the radioactive waste in a&lt;br&gt;manner consistent with this&lt;br&gt;Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) a Contracting Party which is a State of&lt;br&gt;origin shall authorize a transboundary&lt;br&gt;movement only if it can satisfy itself&lt;br&gt;in accordance with the consent of the&lt;br&gt;State of destination that the&lt;br&gt;requirements of subparagraph (iii)&lt;br&gt;are met prior to transboundary&lt;br&gt;movement;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) a Contracting Party which is a State of&lt;br&gt;origin shall take the appropriate steps&lt;br&gt;to permit re-entry into its territory, if&lt;br&gt;a transboundary movement is not or&lt;br&gt;cannot be completed in conformity&lt;br&gt;with this Article, unless an&lt;br&gt;altemative safe arrangement can be&lt;br&gt;made.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;A Contracting Party shall not licence&lt;br&gt;the shipment of its spent fuel or&lt;br&gt;radioactive waste to a destination south of&lt;br&gt;latitude 60 degrees South for storage or&lt;br&gt;disposal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Nothing in this Convention prejudices&lt;br&gt;or affects:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the exercise, by ships and aircraft of all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States, of maritime, river and air&lt;br&gt;navigation rights and freedoms, as&lt;br&gt;provided for in intemational law;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) rights of a Contracting Party to which&lt;br&gt;radioactive waste is exported for&lt;br&gt;Processing to return, or provide for&lt;br&gt;the return of, the radioactive waste&lt;br&gt;and other products after treatment to&lt;br&gt;the State of origin;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtycke, att kraven i (iii) är&lt;br&gt;uppfyllda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;innan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsöverskridande transporten&lt;br&gt;påbörjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) skall en fördragsslutande part som är&lt;br&gt;en avsändarstat vidta lämpliga&lt;br&gt;åtgärder för att tillåta återinförsel&lt;br&gt;till sitt territorium om en&lt;br&gt;gränsöverskridande transport inte&lt;br&gt;fullföljs, eller inte kan fullföljas, i&lt;br&gt;överensstämmelse med denna&lt;br&gt;Artikel, såvida inte ett alternativt&lt;br&gt;säkert förfarande kan åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;En fördragsslutande part skall inte ge&lt;br&gt;tillstånd till en transport av sitt använda&lt;br&gt;kärnbränsle eller radioaktiva avfall för&lt;br&gt;lagring eller slutförvaring till en&lt;br&gt;destination som ligger söder om latitud 60&lt;br&gt;grader syd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ingenting i denna konvention utesluter&lt;br&gt;eller påverkar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;utövandet, med fartyg och flygplan&lt;br&gt;från alla stater, av rättigheter och&lt;br&gt;friheter till sjö, flod- och luftfart&lt;br&gt;enligt internationell rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;rätten för en fördragsslutande part, till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken radioaktivt avfall exporteras&lt;br&gt;för att bearbetas, att återsända eller&lt;br&gt;att sörja för återsändandet av det&lt;br&gt;radioaktiva avfallet och andra&lt;br&gt;produkter efter behandling till&lt;br&gt;avsändarstaten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;rätten för en fördragsslutande part att&lt;br&gt;exportera sitt använda kärnbränsle&lt;br&gt;för upparbetning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) rätten för en fördragsslutande part, till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken använt kärnbränsle exporteras&lt;br&gt;för att upparbetas, att återsända eller&lt;br&gt;att sörja för åter-sändandet av&lt;br&gt;radioaktivt avfall och andra&lt;br&gt;produkter som härrör från&lt;br&gt;upparbetningsåtgärder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsändarstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) the right of a Contracting Party to&lt;br&gt;export its spent fuel for reprocessing;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) rights of a Contracting Party to which&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spent fuel is exported for&lt;br&gt;reprocessing to return, or provide for&lt;br&gt;the return of, radioactive waste and&lt;br&gt;other products resulting from&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kasserade sluma strålkällor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje fördragsslutande part skall, inom&lt;br&gt;ramen för sin nationella lagstiftning, vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;innehav, omladdning eller slutförvaring&lt;br&gt;av kasserade slutna strålkällor sker på ett&lt;br&gt;säkert sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reprocessing operations to the State&lt;br&gt;of origin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disused Sealed Sources&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall, in the&lt;br&gt;framework of its national law, take the&lt;br&gt;appropriate steps to ensure that the&lt;br&gt;possession, remanufacturing or disposal of&lt;br&gt;disused sealed sources takes place in a safe&lt;br&gt;manner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. A Contracting Party shall allow for&lt;br&gt;reentry into its territory of disused sealed&lt;br&gt;sources if, in the framework of its national&lt;br&gt;law, it has accepted that they be retumed&lt;br&gt;to a manufacturer qualified to receive and&lt;br&gt;possess the disused sealed sources.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEETINGS OF THE CONTRACTING&lt;br&gt;PARTIES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preparatory Meeting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A preparatory meeting of the&lt;br&gt;Contracting Parties shall be held not later&lt;br&gt;than six months after the date of entry into&lt;br&gt;force of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;At this meeting, the Contracting&lt;br&gt;Parties shall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) determine the date for the first review&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meeting as referred to in Article 30.&lt;br&gt;This review meeting shall be held as&lt;br&gt;soon as possible, but not later than&lt;br&gt;thirty months after the date of entry&lt;br&gt;into force of this Convention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) prepare and adopt by consensus Rules&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of Procedure and Financial Rules;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;establish in particular and in&lt;br&gt;accordance with the Rules of&lt;br&gt;Procedure:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) guidelines regarding the form and&lt;br&gt;structure of the national reports to be&lt;br&gt;submitted pursuant to Article 32;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En fördragsslutande part skall tillåta&lt;br&gt;återinförsel till sitt territorium av&lt;br&gt;kasserade slutna strålkällor om parten,&lt;br&gt;inom ramen för sin nationella lagstiftning&lt;br&gt;har godtagit att dessa skall återsändas till&lt;br&gt;en tillverkare som är behörig att mottaga&lt;br&gt;och inneha de kasserade slutna&lt;br&gt;strålkällorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MÖTEN &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;MELLAN&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;DE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedande möte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Ett förberedande möte mellan de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna skall hållas&lt;br&gt;senast sex månader efter den dag då&lt;br&gt;denna konvention träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid detta förberedande möte skall de&lt;br&gt;fördragsslutande partema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bestämma datum för det första&lt;br&gt;granskningsmötet som refereras till i&lt;br&gt;Artikel 30. Detta granskningsmöte&lt;br&gt;skall hållas så snart som möjligt,&lt;br&gt;dock senast trettio månader efter den&lt;br&gt;dag då denna konvention träder i&lt;br&gt;kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utarbeta och enhälligt anta&lt;br&gt;arbetsordning och finansiella&lt;br&gt;bestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;särskilt och i överensstämmelse med&lt;br&gt;arbetsordningen fastställa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;riktlinjer angående utformningen av&lt;br&gt;de nationella rapporter som skall ges&lt;br&gt;in enligt Artikel 32,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;ett damm för ingivande av sådana&lt;br&gt;rapporter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;tillvägagångssättet för granskning av&lt;br&gt;sådana rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Varje stat eller regional organisation&lt;br&gt;av förenande eller annan natur som&lt;br&gt;ratificerar, antar, godkänner, ansluter sig&lt;br&gt;till eller bekräftar denna konvention, och&lt;br&gt;för vilken konventionen ännu inte är i&lt;br&gt;kraft kan närvara vid det förberedande&lt;br&gt;mötet som om den vore en part till denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) a date for the submission of such&lt;br&gt;reports;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the process for reviewing such reports.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Any State or regional organization of&lt;br&gt;an integration or other nature which&lt;br&gt;ratifies, accepts, approves, accedes to or&lt;br&gt;confirms this Convention and for which&lt;br&gt;the Convention is not yet in force, may&lt;br&gt;attend the preparatory meeting as if it&lt;br&gt;were a Party to this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Review Meetings&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Contracting Parties shall hold&lt;br&gt;meetings for the purpose of reviewing the&lt;br&gt;reports submitted pursuant to Article 32.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. At each review meeting the Contracting&lt;br&gt;Parties:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;shall determine the date for the next&lt;br&gt;such meeting, the interval between&lt;br&gt;review meetings not exceeding three&lt;br&gt;years;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;may review the arrangements&lt;br&gt;established pursuant to paragraph 2&lt;br&gt;of Article 29, and adopt revisions by&lt;br&gt;consensus unless otherwise provided&lt;br&gt;for in the Rules of Procedure. They&lt;br&gt;may also amend the Rules of&lt;br&gt;Procedure and Financial Rules by&lt;br&gt;consensus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;At each review meeting each&lt;br&gt;Contracting Party shall have a reasonable&lt;br&gt;opportunity to discuss the reports&lt;br&gt;submitted by other Contracting Parties and&lt;br&gt;to seek clarification of such reports.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extraordinary Meetings&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;An extraordinary meeting of the&lt;br&gt;Contracting Parties shall be held:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) if so agreed by a majority of the&lt;br&gt;Contracting Parties present and&lt;br&gt;voting at a meeting; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsmöten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De fördragsslutande partema skall&lt;br&gt;hålla möten för att granska de rapporter&lt;br&gt;som givits in enligt Artikel 32.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid varje granskningsmöte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;skall de fördragsslutande partema&lt;br&gt;bestämma datum för närmast&lt;br&gt;påföljande möte, dock skall tiden&lt;br&gt;mellan granskningsmötena inte&lt;br&gt;överstiga tre år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;kan de fördragsslutande partema se&lt;br&gt;över de bestämmelser, som&lt;br&gt;upprättats enligt punkt 2 i Artikel&lt;br&gt;29, och anta ändringar genom&lt;br&gt;enhälligt beslut såvida annat inte&lt;br&gt;följer av arbetsordningen. De kan&lt;br&gt;även ändra arbetsordningen och de&lt;br&gt;finansiella bestämmelserna genom&lt;br&gt;enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje fördragsslutande part skall vid&lt;br&gt;varje granskningsmöte ha rimlig&lt;br&gt;möjlighet att diskutera de rapporter som&lt;br&gt;givits in av andra fördragsslutande parter&lt;br&gt;och att begära klargöranden i fråga om&lt;br&gt;sådana rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extra möten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett extra möte med de fördragsslutande&lt;br&gt;partema skall hållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om det överenskoms av en majoritet&lt;br&gt;av de fördragsslutande parter som är&lt;br&gt;närvarande och röstar vid ett möte,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) på en fördragsslutande parts skriftliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäran, vilken inom sex månader&lt;br&gt;från det denna begäran har delgivits&lt;br&gt;de fördragsslutande partema och om&lt;br&gt;vilken det sekretariat, som avses i&lt;br&gt;Artikel 37 mottagit underrättelse att&lt;br&gt;den biträtts av en majoritet av de&lt;br&gt;fördragsslutande partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I överensstämmelse med bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) at the written request of a Contracting&lt;br&gt;Party, within six months of this&lt;br&gt;request having been communicated to&lt;br&gt;the Contracting Parties and&lt;br&gt;notification having been received by&lt;br&gt;the secretariat referred to in Article&lt;br&gt;37 that the request has been&lt;br&gt;supported by a majority of the&lt;br&gt;Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reporting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. In accordance with the provisions of&lt;br&gt;Article 30, each Contracting Party shall&lt;br&gt;submit a national report to each review&lt;br&gt;meeting of Contracting Parties. This&lt;br&gt;report shall address the measures taken to&lt;br&gt;implement each of the obligations of the&lt;br&gt;Convention. For each Contracting Party&lt;br&gt;the report shall also address its:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) spent fuel management policy;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) spent fuel management practices;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) radioactive waste management policy;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;radioactive waste management&lt;br&gt;practices;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) criteria used to define and categorize&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioactive waste.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This report shall also include:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) a list of the spent fuel management&lt;br&gt;facilities subject to this Convention,&lt;br&gt;their location, main purpose and&lt;br&gt;essential features;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) an inventory of spent fuel that is&lt;br&gt;subject to this Convention and that is&lt;br&gt;being held in storage and of that&lt;br&gt;which has been disposed of. This&lt;br&gt;inventory shall contain a description&lt;br&gt;of the material and, if available, give&lt;br&gt;information on its mass and its total&lt;br&gt;activity;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) a list of the radioactive waste&lt;br&gt;management facilities subject to this&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melserna i Artikel 30 skall varje&lt;br&gt;fördragsslutande part ge in en nationell&lt;br&gt;rapport till varje granskningsmöte mellan&lt;br&gt;de fördragsslutande partema. Denna&lt;br&gt;rapport skall behandla de åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits för att fullgöra var och en av&lt;br&gt;åtagandena i konventionen. För varje&lt;br&gt;fördragsslutande part skall rapporten&lt;br&gt;också behandla dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;handlingslinje för hantering av använt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) förfaranden vid hantering av använt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;handlingslinje för hantering av&lt;br&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förfaranden vid hantering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioaktivt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;använda kriterier för att definiera och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typindela radioaktivt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna rapport skall också innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en lista över de anläggningar för&lt;br&gt;hantering av använt kärnbränsle som&lt;br&gt;omfattas av denna konvention,&lt;br&gt;innefattande deras förläggning,&lt;br&gt;huvudsyfte och väsentliga&lt;br&gt;egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;en inventarieförteckning över använt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kärnbränsle som omfattas av denna&lt;br&gt;konvention och som lagras, samt&lt;br&gt;över det använda kärnbränsle som är&lt;br&gt;slutförvarat. Denna förteckning skall&lt;br&gt;innehålla &amp;nbsp;&amp;nbsp;en&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beskrivning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materialet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;och i mån&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgänglighet, ge information om&lt;br&gt;dess massa och dess totala&lt;br&gt;aktivitetsinnehåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en lista över de anläggningar för&lt;br&gt;hantering av radioaktivt avfall som&lt;br&gt;omfattas av denna konvention,&lt;br&gt;innefattande förläggning, huvud-&lt;br&gt;syfte och väsentliga egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en inventarieförteckning över&lt;br&gt;radioaktivt avfall som omfattas av&lt;br&gt;denna konvention, och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;lagras i anläggningar för hantering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioaktivt avfall och anläggningar&lt;br&gt;ingående i kämbränslekretsloppet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;har slutförvarats, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Convention, their location, main&lt;br&gt;purpose and essential features;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) an inventory of radioactive waste that&lt;br&gt;is subject to this Convention that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) is being held in storage at radioactive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;waste management and nuclear fuel&lt;br&gt;cycle facilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) has been disposed of; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) has resulted from past practices.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This inventory shall contain a description&lt;br&gt;of the material and other appropriate&lt;br&gt;information available, such as volume or&lt;br&gt;mass, activity and specific radionuclides;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) a list of nuclear facilities in the process&lt;br&gt;of being decommissioned and the&lt;br&gt;stams of decommissioning activities&lt;br&gt;at those facilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attendance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Contracting Party shall attend&lt;br&gt;meetings of the Contracting Parties and be&lt;br&gt;represented at such meetings by one&lt;br&gt;delegate, and by such altemates, experts&lt;br&gt;and advisers as it deems necessary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Contracting Parties may invite, by&lt;br&gt;consensus, any intergovemmental&lt;br&gt;organization which is competent in respect&lt;br&gt;of matters govemed by this Convention to&lt;br&gt;attend, as an observer, any meeting, or&lt;br&gt;specific sessions thereof. Observers shall&lt;br&gt;be required to accept in writing, and in&lt;br&gt;advance, the provisions of Article 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Summary Reports&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Contracting Parties shall adopt, by&lt;br&gt;consensus, and make available to the&lt;br&gt;public a document addressing issues&lt;br&gt;discussed and conclusions reached during&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) härrör från tidigare tillämpade&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna inventarieförteckning skall&lt;br&gt;innehålla en beskrivning av materialet och&lt;br&gt;annan tilllämplig och tillgänglig&lt;br&gt;information, såsom volym eller massa,&lt;br&gt;aktivitetsinnehåll och specifika&lt;br&gt;radionuklider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) en lista över kärntekniska anläggningar&lt;br&gt;vilka håller på att läggas ned och&lt;br&gt;läget för nedläggningsarbetet vid&lt;br&gt;dessa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvaro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Varje fördragsslutande part skall&lt;br&gt;närvara vid möten mellan de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna och företrädas&lt;br&gt;vid sådana möten av en delegat, och av&lt;br&gt;ersättare, experter och rådgivare i den&lt;br&gt;utsträckning som bedöms nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De fördragsslutande parterna får, om&lt;br&gt;enhällighet föreligger, inbjuda sådan&lt;br&gt;mellanstatlig organisation som har&lt;br&gt;sakkunskap inom sådana ämnesområden&lt;br&gt;som regleras genom denna konvention att&lt;br&gt;som observatör närvara vid ett möte eller&lt;br&gt;under en särskild del av ett möte.&lt;br&gt;Observatörer skall anmodas att skriftligen&lt;br&gt;i förväg förklara sig beredda att följa&lt;br&gt;bestämmelserna i Artikel 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattande rapporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fördragsslutande parterna skall&lt;br&gt;enhälligt anta och göra tillgänglig för&lt;br&gt;allmänheten en skriftlig handling som&lt;br&gt;behandlar ämnen som diskuterats och&lt;br&gt;slutsatser som nåtts under möten mellan&lt;br&gt;de fördragsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Språken vid möten mellan de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna skall vara&lt;br&gt;arabiska, engelska, franska, kinesiska,&lt;br&gt;ryska och spanska, såvida inte annat&lt;br&gt;bestämts i arbetsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rapporter som ges in enligt Artikel&lt;br&gt;32 skall avfattas på den ingivande&lt;br&gt;fördragsslutande partens nationella språk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meetings of the Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Languages&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The languages of meetings of the&lt;br&gt;Contracting Parties shall be Arabic,&lt;br&gt;Chinese, English, French, Russian and&lt;br&gt;Spanish unless otherwise provided in the&lt;br&gt;Rules of Procedure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Reports submitted pursuant to Article&lt;br&gt;32 shall be prepared in the national&lt;br&gt;language of the submitting Contracting&lt;br&gt;Party or in a single designated language to&lt;br&gt;be agreed in the Rules of Procedure.&lt;br&gt;Should the report be submitted in a&lt;br&gt;national language other than the designated&lt;br&gt;language, a translation of the report into&lt;br&gt;the designated language shall be provided&lt;br&gt;by the Contracting Party.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Notwithstanding the provisions of&lt;br&gt;paragraph 2, the secretariat, if&lt;br&gt;compensated, will assume the translation&lt;br&gt;of reports submitted in any other language&lt;br&gt;of the meeting into the designated&lt;br&gt;language.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Confidentiality&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The provisions of this Convention&lt;br&gt;shall not affect the rights and obligations&lt;br&gt;of the Contracting Parties under their laws&lt;br&gt;to protect information from disclosure.&lt;br&gt;For the purposes of this article,&lt;br&gt;”information&amp;quot; includes, inter alia,&lt;br&gt;information relating to national security or&lt;br&gt;to the physical protection of nuclear&lt;br&gt;materials, information protected by&lt;br&gt;intellectual property rights or by industrial&lt;br&gt;or commercial confidentiality, and&lt;br&gt;personal data.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;When, in the context of this&lt;br&gt;Convention, a Contracting Party provides&lt;br&gt;information identified by it as protected as&lt;br&gt;described in paragraph 1, such information&lt;br&gt;shall be used only for the purposes for&lt;br&gt;which it has been provided and its&lt;br&gt;confidentiality shall be respected.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;With respect to information relating to&lt;br&gt;spent fuel or radioactive waste falling&lt;br&gt;within the scope of this Convention by&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller på ett i överensstämmelse med&lt;br&gt;arbetsordningen bestämt språk. Om&lt;br&gt;rapporten ges in på ett annat nationellt&lt;br&gt;språk än det sålunda bestämda språket,&lt;br&gt;skall en översättning av rapporten till det&lt;br&gt;bestämda språket ombesörjas av den&lt;br&gt;fördragsslutande parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Oavsett bestämmelserna i punkt 2 åtar&lt;br&gt;sig sekretariatet, om ersättning därför&lt;br&gt;lämnas, översättning av rapporter som&lt;br&gt;ges in på något annat mötesspråk till det&lt;br&gt;bestämda språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna konventions bestämmelser&lt;br&gt;skall inte påverka de fördragsslutande&lt;br&gt;parternas rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;enligt deras nationella rätt att skydda&lt;br&gt;information från offentliggörande. För&lt;br&gt;denna artikels syfte innefattas i&lt;br&gt;“information” bland annat information&lt;br&gt;som hänför sig till nationell säkerhet eller&lt;br&gt;till fysiskt skydd av kärnämne,&lt;br&gt;information som skyddas genom&lt;br&gt;immaterialrättsliga rättigheter eller genom&lt;br&gt;industriell eller kommersiell sekretess,&lt;br&gt;och personliga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;När en fördragsslutande part, inom&lt;br&gt;ramen för denna konvention, lämnar&lt;br&gt;information som parten anger som&lt;br&gt;skyddad på sätt som beskrivs i punkt 1,&lt;br&gt;skall sådan information användas endast&lt;br&gt;för de ändamål för vilka den har lämnats&lt;br&gt;och sekretessen för den skall iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Med avseende på information som&lt;br&gt;anknyter till använt kärnbränsle eller&lt;br&gt;radioaktivt avfall, som omfattas av denna&lt;br&gt;konvention med stöd av punkt 3 i Artikel&lt;br&gt;3, skall bestämmelserna i denna&lt;br&gt;konvention inte påverka den egna friheten&lt;br&gt;för den berörda fördragsslutande parten&lt;br&gt;att besluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om sådan information är&lt;br&gt;hemligstämplad eller på annat sätt&lt;br&gt;kontrollerad för att hindra spridning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om att lämna information, som&lt;br&gt;refereras till i (i) ovan inom ramen&lt;br&gt;för konventionen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) vilka sekretessvillkor som är knutna&lt;br&gt;till sådan information om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;virtue of paragraph 3 of Article 3, the&lt;br&gt;provisions of this Convention shall not&lt;br&gt;affect the exclusive discretion of the&lt;br&gt;Contracting Party concemed to decide:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) whether such information is classified&lt;br&gt;or otherwise controlled to preclude&lt;br&gt;release;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;whether to provide information&lt;br&gt;referred to in sub-paragraph (i) above&lt;br&gt;in the context of the Convention; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) what conditions of confidentiality are&lt;br&gt;attached to such information if it is&lt;br&gt;provided in the context of this&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnas inom ramen för denna Prop. 1997/98:145&lt;br&gt;konvention. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sub&gt;Bilaga 59&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Sekretess gäller för innehållet i&lt;br&gt;debatterna under granskningen av de&lt;br&gt;fördragsslutande partemas nationella&lt;br&gt;rapporter vid varje granskningsmöte som&lt;br&gt;hålls enligt Artikel 30.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;br&gt;Sekretariat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella Atomenergiorganet&lt;br&gt;(nedan benämnt IAEA) skall&lt;br&gt;tillhandahålla sekretariat för möten&lt;br&gt;mellan de fördragsslutande partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sekretariatet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The content of the debates during the&lt;br&gt;reviewing of the national reports at each&lt;br&gt;review meeting held pursuant to Article 30&lt;br&gt;shall be confidential.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Secretariat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;The Intemational Atomic Energy&lt;br&gt;Agency, (hereinafter referred to as &amp;quot;the&lt;br&gt;Agency&amp;quot;) shall provide the secretariat for&lt;br&gt;the meetings of the Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The secretariat shall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) convene, prepare and service the&lt;br&gt;meetings of the Contracting Parties&lt;br&gt;referred to in Artides 29, 30 and 31;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) transmit to the Contracting Parties&lt;br&gt;information received or prepared in&lt;br&gt;accordance with the provisions of this&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The costs incurred by the Agency in&lt;br&gt;carrying out the functions referred to&lt;br&gt;in sub-paragraphs (i) and (ii) above&lt;br&gt;shall be bome by the Agency as part&lt;br&gt;of its regular budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Contracting Parties may, by&lt;br&gt;consensus, request the Agency to provide&lt;br&gt;other services in support of meetings of&lt;br&gt;the Contracting Parties. The Agency may&lt;br&gt;provide such services if they can be&lt;br&gt;undertaken within its programme and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;sammankalla, förbereda och vara&lt;br&gt;behjälpligt vid de möten mellan de&lt;br&gt;fördragsslutande partema som&lt;br&gt;refereras till i Artiklarna 29, 30 och&lt;br&gt;31,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;tillställa de fördragsslutande partema&lt;br&gt;information som mottagits eller&lt;br&gt;upprättats i enlighet med denna&lt;br&gt;konventions bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som uppstår för IAEA&lt;br&gt;vid utförande av de uppgifter som&lt;br&gt;avses i (i) och (ii) ovan skall belasta&lt;br&gt;IAEA som en del av dess reguljära&lt;br&gt;budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De fördragsslutande partema kan, om&lt;br&gt;enhällighet föreligger, anmoda IAEA att&lt;br&gt;tillhandahålla andra tjänster till stöd för&lt;br&gt;möten mellan de fördragsslutande&lt;br&gt;partema. IAEA kan tillhandahålla sådana&lt;br&gt;tjänster om de kan utföras inom dess&lt;br&gt;program och reguljära budget. Om detta&lt;br&gt;inte skulle vara möjligt, kan IAEA&lt;br&gt;tillhandahålla sådana tjänster, om frivillig&lt;br&gt;finansiering ombesörjs från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 7.&lt;br&gt;SLUTBESTÄMMELSER M.M.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 händelse av tvist mellan två eller flera&lt;br&gt;fördragsslutande parter angående&lt;br&gt;tolkningen eller tillämpningen av denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regular budget. Should this not be&lt;br&gt;possible, the Agency may provide such&lt;br&gt;services if voluntary funding is provided&lt;br&gt;from another source.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CHAPTER 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FINAL CLAUSES AND OTHER&lt;br&gt;PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konvention skall de fördragsslutande&lt;br&gt;partema samråda inom ramen för ett möte&lt;br&gt;mellan de fördragsslutande partema i&lt;br&gt;syfte att bilägga tvisten. I händelse av att&lt;br&gt;samråden visar sig ofruktbara, kan&lt;br&gt;hänvändelse ske till regler om medling,&lt;br&gt;förlikning eller skiljeförfarande i&lt;br&gt;internationell rätt, innefattande gängse&lt;br&gt;regler och förfaranden inom IAEA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resolution of Disagreements&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the event of a disagreement between&lt;br&gt;two or more Contracting Parties&lt;br&gt;conceming the interpretation or application&lt;br&gt;of this Convention, the Contracting Parties&lt;br&gt;shall consult within the framework of a&lt;br&gt;meeting of the Contracting Parties with a&lt;br&gt;view to resolving the disagreement. In the&lt;br&gt;event that the consultations prove&lt;br&gt;unproductive, recourse can be made to the&lt;br&gt;mediation, conciliation and arbitration&lt;br&gt;mechanisms provided for in intemational&lt;br&gt;law, including the rules and practices&lt;br&gt;prevailing within the IAEA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Signature, Ratification, Acceptance,&lt;br&gt;Approval, Accession&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Convention shall be open for&lt;br&gt;signature by all States at the Headquarters&lt;br&gt;of the Agency in Vienna from 29&lt;br&gt;September 1997 until its entry into force.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;This Convention is subject to&lt;br&gt;ratification, acceptance or approval by the&lt;br&gt;signatory States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;After its entry into force, this&lt;br&gt;Convention shall be open for accession by&lt;br&gt;all States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) This Convention shall be open for&lt;br&gt;signature subject to confirmation, or&lt;br&gt;accession by regional organizations&lt;br&gt;of an integration or other nature,&lt;br&gt;provided that any such organization is&lt;br&gt;constituted by sovereign States and&lt;br&gt;has competence in respect of the&lt;br&gt;negotiation, conclusion and&lt;br&gt;application of intemational&lt;br&gt;agreements in matters covered by this&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undertecknande, ratifikation, antagande,&lt;br&gt;godkännande, anslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna konvention skall vara öppen&lt;br&gt;för undertecknande av samtliga stater vid&lt;br&gt;IAEA:s huvudkontor i Wien från den 29&lt;br&gt;september 1997 till dess den träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Denna konvention skall ratificeras,&lt;br&gt;antas eller godkännas av de stater som&lt;br&gt;undertecknat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Efter ikraftträdandet skall denna&lt;br&gt;konvention vara öppen för anslutning av&lt;br&gt;alla stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Denna konvention skall vara öppen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undertecknande, vilket skall&lt;br&gt;bekräftas, eller anslutning av&lt;br&gt;regionala organisationer av&lt;br&gt;förenande eller annan natur under&lt;br&gt;förutsättning att en sådan&lt;br&gt;organisation består av suveräna&lt;br&gt;stater och är behörig att förhandla&lt;br&gt;om samt ingå och tillämpa&lt;br&gt;internationella överenskommelser i&lt;br&gt;frågor som täcks av denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) Sådana organisationer skall i de frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ligger inom deras behörighet på&lt;br&gt;egen hand utöva de rättigheter och&lt;br&gt;fullgöra de skyldigheter som denna&lt;br&gt;konvention förelägger de&lt;br&gt;fördragsslutande staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;När en sådan organisation blir part i&lt;br&gt;denna konvention skall den tillställa&lt;br&gt;den depositarie som avses i Artikel&lt;br&gt;43 en förklaring som anger dess&lt;br&gt;medlemsstater, vilka artiklar i denna&lt;br&gt;konvention som är tillämpliga på&lt;br&gt;den och omfattningen av dess&lt;br&gt;behörighet inom det område som&lt;br&gt;täcks av dessa artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) In matters within their competence,&lt;br&gt;such organizations shall, on their own&lt;br&gt;behalf, exercise the rights and fulfil&lt;br&gt;the responsibilities which this&lt;br&gt;Convention attributes to States&lt;br&gt;Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;When becoming party to this&lt;br&gt;Convention, such an organization&lt;br&gt;shall communicate to the Depositary&lt;br&gt;referred to in Article 43, a&lt;br&gt;declaration indicating which States&lt;br&gt;are members thereof, which Artides&lt;br&gt;of this Convention apply to it, and&lt;br&gt;the extern of its competence in the&lt;br&gt;field covered by those artides.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) Such an organization shall not hold&lt;br&gt;any vote additional to those of its&lt;br&gt;Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Instruments of ratification, acceptance,&lt;br&gt;approval, accession or confirmation shall&lt;br&gt;be deposited with the Depositary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Entry into Force&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;This Convention shall enter into force&lt;br&gt;on the ninetieth day after the date of&lt;br&gt;deposit with the Depositary of the&lt;br&gt;twenty-fifth instrument of ratification,&lt;br&gt;acceptance or approval, including the&lt;br&gt;instruments of fifteen States each having&lt;br&gt;an operational nuclear power plant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. For each State or regional organization&lt;br&gt;of an integration or other nature which&lt;br&gt;ratifies, accepts, approves, accedes to or&lt;br&gt;confirms this Convention after the date of&lt;br&gt;deposit of the last instrument required to&lt;br&gt;satisfy the conditions set forth in&lt;br&gt;paragraph 1, this Convention shall enter&lt;br&gt;into force on the ninetieth day after the&lt;br&gt;date of deposit with the Depositary of the&lt;br&gt;appropriate instrument by such a State or&lt;br&gt;organization.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amendments to the Convention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Any Contracting Party may propose&lt;br&gt;an amendment to this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;En sådan organisation skall inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfoga över någon röst utöver de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;röster som dess &amp;nbsp;medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Ratifikations-, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;antagande-,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkännande-, anslutnings- eller&lt;br&gt;bekräftelseinstrument skall deponeras hos&lt;br&gt;depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna konvention träder i kraft den&lt;br&gt;nittionde dagen efter dagen för&lt;br&gt;deponeringen hos depositarien av det&lt;br&gt;tjugofemte ratifikations-, antagande- eller&lt;br&gt;godkännandeinstrumentet inbegripet&lt;br&gt;instrumentet från femton stater som var&lt;br&gt;och en har en idrifttagen&lt;br&gt;kämkraftsreaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;För varje stat eller regional&lt;br&gt;organisation av förenande eller annan&lt;br&gt;natur som ratificerar, antar, godkänner,&lt;br&gt;ansluter sig till eller bekräftar denna&lt;br&gt;konvention efter dagen för deponeringen&lt;br&gt;av det sista instrument som behövs för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren enligt punkt 1, träder&lt;br&gt;denna konvention i kraft den nittionde&lt;br&gt;dagen efter dagen för deponeringen hos&lt;br&gt;depositarien av vederbörliga instrument&lt;br&gt;från en sådan stat eller organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;En fördragsslutande part kan föreslå&lt;br&gt;en ändring i denna konvention.&lt;br&gt;Föreslagna ändringar skall övervägas vid&lt;br&gt;ett granskningsmöte eller vid ett extra&lt;br&gt;möte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Texten till en föreslagen ändring och&lt;br&gt;skälen för den skall tillställas&lt;br&gt;depositarien, som skall delge de&lt;br&gt;fördragsslutande partema förslaget minst&lt;br&gt;nittio dagar före det möte inför vilket det&lt;br&gt;har givits in för övervägande.&lt;br&gt;Depositarien skall till de fördragsslutande&lt;br&gt;partema överlämna de kommentarer till&lt;br&gt;sådant förslag som han tagit emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De fördragsslutande partema skall,&lt;br&gt;efter att ha övervägt den föreslagna&lt;br&gt;ändringen, avgöra huruvida de enhälligt&lt;br&gt;vill anta den, eller, om enhällighet inte&lt;br&gt;föreligger, de vill hänskjuta den till en&lt;br&gt;diplomatkonferens. Ett beslut att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposed amendments shall be considered&lt;br&gt;at a review meeting or at an extraordinary&lt;br&gt;meeting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;The text of any proposed amendment&lt;br&gt;and the reasons for it shall be provided to&lt;br&gt;the Depositary who shall communicate the&lt;br&gt;proposal to the Contracting Parties at least&lt;br&gt;ninety days before the meeting for which it&lt;br&gt;is submitted for consideration. Any&lt;br&gt;comments received on such a proposal&lt;br&gt;shall be circulated by the Depositary to the&lt;br&gt;Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Contracting Parties shall decide&lt;br&gt;after consideration of the proposed&lt;br&gt;amendment whether to adopt it by&lt;br&gt;consensus, or, in the absence of&lt;br&gt;consensus, to submit it to a Diplomatic&lt;br&gt;Conference. A decision to submit a&lt;br&gt;proposed amendment to a Diplomatic&lt;br&gt;Conference shall require a two-thirds&lt;br&gt;majority vote of the Contracting Parties&lt;br&gt;present and voting at the meeting,&lt;br&gt;provided that at least one half of the&lt;br&gt;Contracting Parties are present at the time&lt;br&gt;of voting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The Diplomatic Conference to consider&lt;br&gt;and adopt amendments to this Convention&lt;br&gt;shall be convened by the Depositary and&lt;br&gt;held no later than one year after the&lt;br&gt;appropriate decision taken in accordance&lt;br&gt;with paragraph 3 of this article. The&lt;br&gt;Diplomatic Conference shall make every&lt;br&gt;effort to ensure amendments are adopted&lt;br&gt;by consensus. Should this not be possible,&lt;br&gt;amendments shall be adopted with a&lt;br&gt;two-thirds majority of all Contracting&lt;br&gt;Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Amendments to this Convention&lt;br&gt;adopted pursuant to paragraphs 3 and 4&lt;br&gt;above shall be subject to ratification,&lt;br&gt;acceptance, approval, or confirmation by&lt;br&gt;the Contracting Parties and shall enter into&lt;br&gt;force for those Contracting Parties which&lt;br&gt;have ratified, accepted, approved or&lt;br&gt;confirmed them on the ninetieth day after&lt;br&gt;the receipt by the Depositary of the&lt;br&gt;relevant instruments of at least two thirds&lt;br&gt;of the Contracting Parties. For a&lt;br&gt;Contracting Party which subsequently&lt;br&gt;ratifies, accepts, approves or confirms the&lt;br&gt;said amendments, the amendments will&lt;br&gt;enter into force on the ninetieth day after&lt;br&gt;that Contracting Party has deposited its&lt;br&gt;relevant instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänskjuta en föreslagen ändring till en&lt;br&gt;diplomatkonferens kräver två tredjedels&lt;br&gt;röstmajoritet av de fördragsslutande&lt;br&gt;parter vilka är närvarande och röstar på&lt;br&gt;mötet under förutsättning att minst hälften&lt;br&gt;av de fördragsslutande partema är&lt;br&gt;närvarande vid tidpunkten för&lt;br&gt;omröstningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Diplomatkonferensen skall för att&lt;br&gt;överväga och anta ändringar i denna&lt;br&gt;konvention sammankallas av depositarien&lt;br&gt;och hållas senast ett år efter vederbörligt&lt;br&gt;beslut fattat i enlighet med punkt 3 i&lt;br&gt;denna artikel. Diplomatkonferensen skall&lt;br&gt;sträva efter att se till att ändringar antas&lt;br&gt;enhälligt. Om detta inte skulle vara&lt;br&gt;möjligt, skall ändringar antas med två&lt;br&gt;tredjedels majoritet av samtliga&lt;br&gt;fördragsslutande parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Ändringar i denna konvention, som&lt;br&gt;antagits enligt punkt 3 och 4 ovan, skall&lt;br&gt;ratificeras, antas, godkännas eller&lt;br&gt;bekräftas av de fördragsslutande partema&lt;br&gt;och träda i kraft för de fördragsslutande&lt;br&gt;parter, som har ratificerat, antagit,&lt;br&gt;godkänt eller bekräftat dem, den nittionde&lt;br&gt;dagen efter depositariens mottagande av&lt;br&gt;vederbörliga instrument från minst två&lt;br&gt;tredjedelar av de fördragsslutande&lt;br&gt;partema. För en fördragsslutande part&lt;br&gt;som därefter ratificerar, antar, godkänner&lt;br&gt;eller bekräftar sagda ändringar, träder&lt;br&gt;ändringarna i kraft den nittionde dagen&lt;br&gt;efter det att den fördragsslutande parten&lt;br&gt;har deponerat vederbörligt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;En fördragsslutande part får säga upp&lt;br&gt;denna konvention genom skriftlig&lt;br&gt;notifikation till depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Uppsägningen träder i kraft ett år efter&lt;br&gt;den dag då depositarien mottog&lt;br&gt;notifikationen eller vid en sådan senare&lt;br&gt;tidpunkt som angivits i notifikationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Depositarie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;IAEA:s generaldirektör skall vara&lt;br&gt;depositarie för denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Depositarien skall underrätta de&lt;br&gt;fördragsslutande partema om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 42&lt;br&gt;Denunciation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Any Contracting Party may denounce&lt;br&gt;this Convention by written notification to&lt;br&gt;the Depositary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Denunciation shall take effect one year&lt;br&gt;following the date of the receipt of the&lt;br&gt;notification by the Depositary, or on such&lt;br&gt;later date as may be specified in the&lt;br&gt;notification.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Depositary&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Director General of the Agency&lt;br&gt;shall be the Depositary of this Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;The Depositary shall inform the&lt;br&gt;Contracting Parties of:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the signature of this Convention and of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the deposit of instruments of&lt;br&gt;ratification, acceptance, approval,&lt;br&gt;accession or confirmation in&lt;br&gt;accordance with Article 39;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) the date on which the Convention&lt;br&gt;enters into force, in accordance with&lt;br&gt;Article 40;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) the notifications of denunciation of the&lt;br&gt;Convention and the date thereof,&lt;br&gt;made in accordance with Article 42;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) the proposed amendments to this&lt;br&gt;Convention submitted by Contracting&lt;br&gt;Parties, the amendments adopted by&lt;br&gt;the relevant Diplomatic Conference&lt;br&gt;or by the meeting of the Contracting&lt;br&gt;Parties, and the date of entry into&lt;br&gt;force of the said amendments, in&lt;br&gt;accordance with Article 41.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;undertecknande av denna konvention&lt;br&gt;och deponering av ratifikations-,&lt;br&gt;antagande-, godkännande, anslut-&lt;br&gt;nings- eller bekräftelseinstrument i&lt;br&gt;enlighet med Artikel 39,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) dagen då konventionen träder i kraft i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med Artikel 40,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;notifikationer om uppsägning av&lt;br&gt;konventionen och dagen för dessa,&lt;br&gt;vilka gjorts i enlighet med Artikel&lt;br&gt;42,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;de föreslagna ändringarna i denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konvention som givits in av de&lt;br&gt;fördragsslutande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;parterna,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;antagits&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vederbörande diplomatkonferens&lt;br&gt;eller av möte &amp;nbsp;&amp;nbsp;mellan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördragsslutande parterna samt&lt;br&gt;dagen för ikraftträdandet av sagda&lt;br&gt;ändringar i enlighet med Artikel 41.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Autentiska texter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Originalet till denna konvention, av&lt;br&gt;vilken de arabiska, engelska, franska,&lt;br&gt;kinesiska, ryska och spanska textema är&lt;br&gt;lika giltiga, skall deponeras hos&lt;br&gt;depositarien, som skall sända bestyrkta&lt;br&gt;kopior därav till de fördragsslutande&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Authentic Texts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The original of this Convention of which&lt;br&gt;the Arabic, Chinese, English, French,&lt;br&gt;Russian and Spanish texts are equally&lt;br&gt;authentic, shall be deposited with the&lt;br&gt;Depositary, who shall send certified copies&lt;br&gt;thereof to the Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljödepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden, Freivalds,&lt;br&gt;Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.&lt;br&gt;Miljöpolitik för ett hållbart Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56337, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till en ny struktur i arbetet med miljömål (avsnitt 4.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till en ny struktur i arbetet med miljömål (avsnitt 4.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till 15 nationella miljökvalitetsmål (avsnitt 4.2.1-4.2.15)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till 15 nationella miljökvalitetsmål (avsnitt 4.2.1-4.2.15)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för resurseffektivitet (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för resurseffektivitet (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt 9.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt 9.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner ändringarna av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (kapitel 12)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner ändringarna av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (kapitel 12)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (kapitel 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (kapitel 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att det under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar uppförda ramanslaget B 12 Kompletterande åtgärderinom jordbruket får, utöver anläggningsstöd för energiskog, även utnyttjas för andra åtgärder i syfte att stimulera energiskogsodling (avsnitt 7.3.2).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att det under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar uppförda ramanslaget B 12 Kompletterande åtgärderinom jordbruket får, utöver anläggningsstöd för energiskog, även utnyttjas för andra åtgärder i syfte att stimulera energiskogsodling (avsnitt 7.3.2).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-05-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-05-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-05-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:48:17</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03145</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:48:17</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo66</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo66</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo67</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo67</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo68</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo68</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo69</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo69</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo70</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo70</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Erik Arthur Egervärn  och Eskil Erlandsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Erik Arthur Egervärn  och Eskil Erlandsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eskil Erlandsson  och Per-Ola Eriksson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo74</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo74</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eskil Erlandsson  och Per-Ola Eriksson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Eriksson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo66</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo66</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Eriksson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo71</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo71</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo75</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo75</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenth Skårvik  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenth Skårvik  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo70</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo70</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo69</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo69</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo68</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo68</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo73</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo73</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Märta Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Märta Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Patrik Norinder  och Inger René  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Patrik Norinder  och Inger René  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Peter Weibull Bernström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo67</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo67</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Peter Weibull Bernström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ronny Korsberg  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo72</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo72</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ronny Korsberg  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sigrid Bolkéus  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:145&lt;br/&gt;
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sigrid Bolkéus  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>