<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2293334</hangar_id>
 <dok_id>GL03142</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>142</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:142</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Jordbruksdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>142</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-09 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:30</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03142/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03142</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03142</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:142&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 9 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annika Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jordbruksdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens syfte är att lägga fast riktlinjer för Sveriges agerande för&lt;br&gt;att förändra jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Propositionen&lt;br&gt;behandlar mål och medel på lång sikt. Den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken måste förändras. Förändringsbehov finns även inom EG:s livs-&lt;br&gt;medelslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen konstateras att det även i framtiden behövs en gemen-&lt;br&gt;sam politik på jordbruks- och livsmedelsområdet inom EU. Det&lt;br&gt;motiveras av framför allt tre skäl. En gemensam politik med likartade&lt;br&gt;konkurrensvillkor är en förutsättning för den inre marknaden för jord-&lt;br&gt;bruksprodukter inom EU. Det är EG-kommissionens uppgift att bevaka&lt;br&gt;att nationellt utformade åtgärder inte snedvrider konkurrensen på denna&lt;br&gt;marknad. En gemensam jordbruks- och livsmedelspolitik motiveras&lt;br&gt;också av effektivitetsskäl. Gemensamma regler underlättar kontrollen av&lt;br&gt;hur väl medlemsländerna följer principerna för en fri och gemensam&lt;br&gt;marknad, vilket således minskar administrationen och kostnaderna.&lt;br&gt;Slutligen ger en gemensam politik Sverige större möjligheter att driva&lt;br&gt;höga gemensamma krav på främst miljö-, djurskydds- och livsmedels-&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kort redovisning lämnas också av regeringens bedömning av de&lt;br&gt;förslag till reform av jordbrukspolitiken som EG-kommissionen redo-&lt;br&gt;visar i Agenda 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre övergripande mål föreslås för jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;br&gt;inom EU. Målen förutsätter att jordbruks- och livsmedelsföretagens&lt;br&gt;produktion skall styras av konsumenternas efterfrågan. Vidare skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktionen vara långsiktigt hållbar från både ekologiska och ekono- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;miska utgångspunkter. EU skall också medverka till global livsmedels-&lt;br&gt;säkerhet, bl.a. genom att hävda frihandelns principer även på livsmedels-&lt;br&gt;området. För att nå dessa tre övergripande mål krävs åtgärder som&lt;br&gt;främjar bl.a. miljöanpassade brukningsmetoder, djurhänsyn, landsbygds-&lt;br&gt;utveckling och regional utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att marknadsordningama i den gemensamma jord-&lt;br&gt;brukspolitiken avvecklas. I framtiden bör politiken bygga på riktade&lt;br&gt;insatser för att säkerställa miljövärden, landsbygdens utveckling och&lt;br&gt;vissa regionala mål. En ny jordbruks- och livsmedelspolitik bör medföra&lt;br&gt;lägre samhällsekonomiska kostnader och på sikt lägre budgetkostnader.&lt;br&gt;En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken bör underlätta för de&lt;br&gt;central- och östeuropeiska länderna att bli medlemmar i EU.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning...........................  5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Jordbruks- och livsmedelspolitikens utveckling i Sverige och inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen i övrigt..............................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Utvecklingen i Sverige................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Jordbruks- och livsmedelspolitiken i Sverige............7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 Utvecklingen av jordbruks- och livsmedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sektorn i Sverige...............................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Utvecklingen&amp;nbsp;inom EU i övrigt.................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU.........12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Utvecklingen av jordbruks- och livsmedelssektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EU..........................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till ny jordbruks- och livsmedelspolitik i EU..........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 En gemensam politik på jordbruks- och livsmedelsområdet.... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 En ny jordbruks- och livsmedelspolitik....................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Övergripande mål for jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EU............................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Inriktning av den framtida jordbruks- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedelspolitiken.........................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;priser.................................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Den gemensamma jordbrukspolitikens kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för foretag, konsumenter och skattebetalare...27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Konkurrenskraftiga företag......................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Konsumenthänsyn inom jordbruks- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedelspolitiken.........................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Djurhänsyn inom livsmedels- och jordbruks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiken ..........................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion...........................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 En reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EU..........................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Konkurrenskraftiga företag......................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Djurhänsyn inom jordbruks- och livsmedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiken..........................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 Miljöhänsyn inom jordbruks- och livsmedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiken..........................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 Landsbygds- och strukturåtgärder samt regionala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder inom jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitiken.........................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Den globala livsmedelssäkerheten............................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 Inledning..................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 En hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion.....44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.3 Ökad frihandel och en reform av EG:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbrukspolitik..............................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 EU:s utvidgning.........................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga Förteckning över remissinstanserna............................................51 &amp;nbsp;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 9 mars 1998.......................................................................................52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om&lt;br&gt;inriktningen av Sveriges ställningstagande till jordbruks- och livs-&lt;br&gt;medelspolitiken inom EU (avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1990 fattade riksdagen beslut om en ny jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Be-&lt;br&gt;slutet innebar att jordbrukets produktion i allt väsentligt skulle styras av&lt;br&gt;konsumenternas efterfrågan. Miljöfrågor fick också ett ökat utrymme i&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelspolitiken jämfört med tidigare. Produktions-&lt;br&gt;målet avskaffades i princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 ansökte Sverige om medlemskap i EU. Avtalet om Sveriges&lt;br&gt;anslutning till EU godkändes av riksdagen år 1994 (prop. 1994/95:19,&lt;br&gt;bet. 1994/95:KU17, rskr. 1994/95:64). EU-medlemskapet, och i vissa&lt;br&gt;avseenden redan EES-avtalet, innebar att EG:s regler på jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelsområdet infördes i Sverige. Beslutet innebar också att riks-&lt;br&gt;dagen delade regeringens bedömning att Sverige skall arbeta för att den&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitiken förenklas och avregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att reformera EG:s politik inom&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelsområdet. Mot bakgrund av denna strävan att re-&lt;br&gt;formera den gemensamma jordbrukspolitiken tillsattes den 27 juli 1995&lt;br&gt;en parlamentarisk kommitté med uppgift att utarbeta ett samlat förslag&lt;br&gt;till reformer. Kommittén antog namnet KomiCAP. Huvudbetänkandet&lt;br&gt;(SOU 1997:102) samt fem underlagsrapporter (SOU 1996:136, SOU&lt;br&gt;1996:171, SOU 1997:26, SOU 1997:50 och SOU 1997:74) har över-&lt;br&gt;lämnats till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i KomiCAP:s betänkande har remissbehandlats. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (Jo97/2095).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i regeringens arbete med föreliggande proposition genom-&lt;br&gt;fördes under hösten 1997 två seminarier. Vid dessa seminarier disku-&lt;br&gt;terade forskare och företrädare för olika intresseorganisationer såväl det&lt;br&gt;europeiska som det svenska jordbrukets långsiktiga utveckling. En&lt;br&gt;offentlig diskussion arrangerades i januari 1998 med anledning av en&lt;br&gt;rapport från Statens naturvårdsverk om en vision för det framtida jord-&lt;br&gt;bruket (rapport 1997:55). Syftet med rapporten var att visa hur en rad&lt;br&gt;olika miljö- och uthållighetsmål kan nås till år 2021.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den gemensamma politiken på jordbruks- och livsmedelsområdet&lt;br&gt;avses regleringar som omfattar jordbruks- och livsmedelssektorn. De&lt;br&gt;flesta produktområdena innefattas i den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;br&gt;Därutöver påverkas jordbruks- och livsmedelsproduktionen av livs-&lt;br&gt;medelslagstiftningen, struktur- och regionalpolitiken samt vissa miljö-&lt;br&gt;regler och veterinära regler som inte ingår i den gemensamma jord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brukspolitiken. Utöver detta påverkas jordbruks- och livsmedelspro-&lt;br&gt;duktionen av regler om hälsoskydd och smittskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelspolitik, konkurrensregler m.m. påverkar också jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelsproduktionen, men behandlas endast översiktligt i propo-&lt;br&gt;sitionen. Fisk och fiskprodukter är en del av livsmedelsproduktionen,&lt;br&gt;men behandlas inte i denna proposition. De regleras inom ramen för EG:s&lt;br&gt;gemensamma fiskeripolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mer omfattande reform av EG:s jordbrukspolitik beslutades år&lt;br&gt;1992. Hösten 1995 presenterade kommissionen en strategirapport om&lt;br&gt;olika utvecklingscenarier för den gemensamma jordbrukspolitiken med&lt;br&gt;hänsyn till den förestående östutvidgningen. I juni 1997 publicerades&lt;br&gt;EG-kommissionens förslag Agenda 2000 om hur det fortsatta reform-&lt;br&gt;arbetet skall bedrivas. Förslagen kommer att konkretiseras under våren&lt;br&gt;1998. Regeringen redovisade för riksdagen i en faktapromemoria (UD nr&lt;br&gt;5/97) kommissionens förslag i Agenda 2000. Under år 1997 presenterade&lt;br&gt;kommissionen också en grönbok om allmänna principer för livsmedels-&lt;br&gt;lagstiftningen i EU. I ett yttrande till kommissionen har regeringen redo-&lt;br&gt;visat synpunkter på grönboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förestående utvidgningen av EU är en av anledningarna till att&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU måste förändras. En östut-&lt;br&gt;vidgning utan föregående reform skulle, utan särskilda övergångslös-&lt;br&gt;ningar, leda till att EG:s hela regelverk och den administration som följer&lt;br&gt;därav måste införas i Central- och Östeuropa. Detta skulle medföra en&lt;br&gt;rad nackdelar för jordbrukssektorn och konsumenterna i de central- och&lt;br&gt;östeuropeiska länderna, vilket bl.a. konstateras i ett betänkande av Kom-&lt;br&gt;mittén om EU:s utvidgning (SOU 1997:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med regeringens förslag i det följande är att lägga fast de&lt;br&gt;långsiktiga riktlinjerna för Sveriges agerande för att förändra jordbruks-&lt;br&gt;och livsmedelspolitiken inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen anger således riktlinjer för Sveriges agerande för att för-&lt;br&gt;ändra jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU, men behandlar inte&lt;br&gt;de överväganden som löpande kan behöva göras. Frågor av den karak-&lt;br&gt;tären måste behandlas i särskild ordning. I det arbetet är ett nära sam-&lt;br&gt;arbete mellan regeringen och riksdagen viktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Jordbruks- och livsmedelspolitikens&lt;br&gt;utveckling i Sverige och inom Europeiska&lt;br&gt;unionen i övrigt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Utvecklingen i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Jordbruks- och livsmedelspolitiken i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svensk jordbruks- och livsmedelspolitik före år 1990&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den jordbrukspolitik som tillämpades i Sverige från 1930-talet fram till&lt;br&gt;slutet av 1980-talet hade sitt ursprung i den världsekonomiska kris som&lt;br&gt;började i slutet av 1920-talet. Sverige, liksom flera länder i Europa, var&lt;br&gt;vid den tiden starkt beroende av att kunna importera livsmedel. För att&lt;br&gt;säkerställa befolkningens försörjning med livsmedel bedömdes det nöd-&lt;br&gt;vändigt att stödja det egna landets jordbruk och att skydda det mot inter-&lt;br&gt;nationell konkurrens. Detta var ett av de viktigaste skälen till att de flesta&lt;br&gt;industriländer under 1930-talet beslöt att reglera priserna på jordbruks-&lt;br&gt;varor i syfte att stimulera den inhemska produktionen. Den svenska reg-&lt;br&gt;leringen, som var tänkt att vara tillfällig, blev bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1947 formulerades de tre huvudmålen som bildade stommen i den&lt;br&gt;svenska jordbrukspolitiken; inkomstmålet, produktionsmålet och effek-&lt;br&gt;tivitetsmålet. Inkomstmålet innebar att jordbrukarna skulle tillförsäkras&lt;br&gt;en viss inkomstnivå. Produktionsmålet, som handlade om att ha en hög&lt;br&gt;självförsörjningsgrad inom landet, motiverades i första hand av bered-&lt;br&gt;skapsskäl. Effektivitetsmålet syftade till att stimulera en rationalisering&lt;br&gt;av jordbruket, både för att sänka livsmedelspriserna och för att höja jord-&lt;br&gt;brukarnas inkomster. Den inbördes rangordningen mellan de tre målen&lt;br&gt;har växlat under åren. De främsta medlen var gränsskydd och en intern&lt;br&gt;marknadsreglering som syftade till att upprätthålla priserna på jordbruks-&lt;br&gt;varor samt olika åtgärder för jordbrukets rationalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 fastställde riksdagen för första gången riktlinjer för en samlad&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelspolitik (prop. 1984/85:166, bet.&lt;br&gt;1984/85:JoU33, rskr. 1984/85:393). Därmed lyftes också ett konsument-&lt;br&gt;mål in i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Huvudmålet var dock fort-&lt;br&gt;farande att trygga landets livsmedelsförsörjning. Även inkomstmålet&lt;br&gt;behölls. Beslutet innehöll också ett mål om regional balans samt ett&lt;br&gt;miljömål enligt vilket jordbruks- och livsmedelsproduktionen skulle ta&lt;br&gt;hänsyn till kravet på en god miljö och behovet av en långsiktig hus-&lt;br&gt;hållning med våra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1990 års livsmedelspolitiska reform&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ar 1990 beslutade riksdagen om en genomgripande förändring av jord-&lt;br&gt;bruks- och livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:327) som i allt väsentligt innebar en avveckling av den dit-&lt;br&gt;tills förda jordbruks- och livsmedelspolitiken. Jordbrukets produktion&lt;br&gt;skulle, i likhet med näringslivets produktion i övrigt, främst styras av&lt;br&gt;konsumenternas efterfrågan. Beslutet innebar att en 60-årig reglerings-&lt;br&gt;politik skulle avvecklas och att marknadsprisstödens roll tonades ner&lt;br&gt;kraftigt. Miljöfrågor fick ökad betydelse. Produktionsmålet togs genom&lt;br&gt;detta beslut i princip bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den interna marknadsregleringen skulle avskaffas. Gränsskyddet som&lt;br&gt;bestod av rörliga införselavgifter skulle behållas i avvaktan på resultatet&lt;br&gt;av pågående GATT-fÖrhandlingar. När det gällde målen om en god miljö&lt;br&gt;och ett varierat odlingslandskap, en regional fördelning av produktionen&lt;br&gt;samt en tryggad försörjning av livsmedel skulle dessa i huvudsak uppnås&lt;br&gt;med riktade åtgärder. Anpassningen till ett mer marknadsinriktat system&lt;br&gt;skulle ske under socialt acceptabla former och samhället skulle därför ta&lt;br&gt;ett betydande ansvar för övergången.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenskt EU-medlemskap år 1995&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den av riksdagen beslutade reformen av jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politiken trädde i kraft år 1991, samtidigt som Sverige ansökte om med-&lt;br&gt;lemskap i EU, vilket medförde ändrade förutsättningar för jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitiken. Med anledning av Sveriges ansökan påbörjades&lt;br&gt;vissa omställningsåtgärder inom jordbrukssektorn före medlemskapet,&lt;br&gt;som innebar förändringar av 1990 års beslut. Syftet var att bl.a. anpassa&lt;br&gt;pris-, stöd- och kostnadsnivåer till de som gällde inom unionen. Detta&lt;br&gt;innebar bl.a. att gränsskyddet för vissa fodervaror avvecklades, att areal-&lt;br&gt;bidrag och inlösenpris för spannmål bibehölls samt att bidragen för&lt;br&gt;mjölkkor avvecklades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1994 beslutade riksdagen att godkänna avtalet med EU om Sveriges&lt;br&gt;anslutning (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:KU17, rskr. 1994/95:64). Det&lt;br&gt;innebar bl.a. att Sverige från den första medlemskapsdagen - den 1 janu-&lt;br&gt;ari 1995 - skulle delta i beslutsprocessen och tillämpa den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken. Sedan dess omfattas Sverige av EU:s stöd och regler&lt;br&gt;på j ordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stort värde för sektorns långsiktiga utveckling var att Sverige ge-&lt;br&gt;nom medlemskapet blev en del av den inre marknaden. Vissa regler, bl.a.&lt;br&gt;på livsmedelsområdet och det veterinära området hade redan införts till&lt;br&gt;stor del genom EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.2 Utvecklingen av jordbruks- och livsmedelssektorn i&lt;br&gt;Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenskt jordbruk genomgår en fortgående strukturomvandling. Genom&lt;br&gt;en rad faktorer som t.ex. förändrade brukningsmetoder, högre meka-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;niseringsgrad och mer högavkastande djur- och växtmaterial har Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;produktiviteten inom jordbruket ökat kontinuerligt. Jordbruksföretagens&lt;br&gt;genomsnittliga storlek har också ökat, både i fråga om areal och besätt-&lt;br&gt;ningsstorlek. Samtidigt har antalet sysselsatta inom sektorn minskat. Nå-&lt;br&gt;gra drag i jordbrukets strukturomvandling under perioden 1975-1995&lt;br&gt;redovisas i tabell 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1: Indikatorer på strukturomvandlingen i det svenska jordbruket under&lt;br&gt;perioden 1975-1995&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1975&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsatta inom jordbruk (% av samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förvärvsarbetande)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Total åkerareal (1 000 ha)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 920&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 770&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksföretag &amp;gt;2 ha (st)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;109 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åkerareal per gård (ha)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normskörd, kom (kg/ha) *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 520&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 050&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Besättningsstorlek, mjölkkor (st)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mjölkavkastning (kg/ko)**&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 550&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 730&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;* normskörd förväntad skörd vid normala väderförhållanden&lt;br&gt;♦* beräknad ur total invägning och antal mjölkkor&lt;br&gt;Källa: SCB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag beräknas knappt 30 000 personer vara jordbrukare på heltid i&lt;br&gt;Sverige. Heltidsföretag, definierade som företag med ett arbetsbehov av&lt;br&gt;mer än 1 600 s.k. standardtimmar, svarade år 1995 för 83 % av jord-&lt;br&gt;brukets intäkter och utgjorde 29 % av företagen. Företag med ett arbets-&lt;br&gt;behov av mindre än 800 standardtimmar svarade för 7 % av jordbrukets&lt;br&gt;intäkter och utgjorde 57 % av företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som antalet jordbruksföretag blir färre och mer produktiva&lt;br&gt;minskar den del av jordbrukarnas taxerade inkomster som kommer från&lt;br&gt;jordbruket. Tjänsteintäkternas andel av den taxerade inkomsten har ge-&lt;br&gt;nomgående ökat över tiden. Av jordbrukarens taxerade inkomst år 1988&lt;br&gt;kom i genomsnitt knappt 40 % från lantbruket. Är 1992 var motsvarande&lt;br&gt;andel 30 %. Denna tendens förändras inte om hänsyn tas till gårdarnas&lt;br&gt;storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen inkomst av tjänst av den taxerade inkomsten har under perio-&lt;br&gt;den 1988-1992 varit störst för jordbrukare med mindre gårdar. För går-&lt;br&gt;dar upp till 30 ha utgjorde andelen år 1992 drygt 80 % av den taxerade&lt;br&gt;inkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en rapport från Jordbruksverket härrörde i genomsnitt ca 50 %&lt;br&gt;av jordbrukarnas inkomster år 1995 från olika stödformer (rapport&lt;br&gt;1997:3). Stödens andel av de totala intäkterna är störst i norra Sverige&lt;br&gt;och lägst i slättbygderna. I södra och mellersta Sveriges slättbygder&lt;br&gt;svarar olika stödformer för 44 % av jordbrukarnas inkomster. I norra&lt;br&gt;Sverige är motsvarande andel 71 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I norra delen av Sverige minskade antalet företag något snabbare&lt;br&gt;under perioden 1990-1995 än i övriga landet. Antalet företag med mer än&lt;br&gt;30 ha har dock fortsatt att öka i hela landet. Fördelningen mellan olika&lt;br&gt;storleksgrupper år 1996 framgår av tabell 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2: Andel företag (%) redovisade efter region respektive gårdsstorlek år&lt;br&gt;1996&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt; 10 ha&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10-30 ha&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;30 ha&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Per region&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Södra och mellersta Sveriges&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slättbygder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Södra och mellersta Sveriges&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skogs- och dalbygder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Norra Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hela landet *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;* Totala antalet företag var år 1996 ca 90 500 (inklusive företag mindre än 2 ha)&lt;br&gt;Källa: SCB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan mitten av 1970-talet har de största gårdarnas andel av det totala&lt;br&gt;antalet jordbruksföretag ökat. År 1975 var andelen jordbruksföretag med&lt;br&gt;en areal överstigande 30 ha 21 %. År 1996 var andelen 32 %. Denna&lt;br&gt;ökning har varit kraftigast i södra och mellersta Sveriges slättbygder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I norra Sverige är det främst andelen små jordbruksföretag som min-&lt;br&gt;skat under perioden 1975-1995. Andelen stora jordbruksföretag har&lt;br&gt;under motsvarande period ökat något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsindustrin är Sveriges näst största industrigren mätt i pro-&lt;br&gt;duktionsvärde. Ser man till antalet sysselsatta är livsmedelsindustrin den&lt;br&gt;tredje största industrigrenen. På samma sätt som inom jordbrukssektorn&lt;br&gt;har en storleksrationalisering ägt rum inom livsmedelsindustrin. Totalt&lt;br&gt;har antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin minskat liksom antalet&lt;br&gt;sysselsatta. Utvecklingen skiljer sig dock något åt mellan de olika del-&lt;br&gt;branscherna, vilket framgår av tabell 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3: Antal arbetsställen och antal sysselsatta inom livsmedelsindustrin år&lt;br&gt;1980 respektive år 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal arbetsställen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Antal sysselsatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1995&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1980&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1995&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slakteri- och charkuteriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 594&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mejeriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10019&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;674&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frukt- och grönsakskonservindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 406&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;760&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olje- och fettindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 834&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Foderindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 668&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;751&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvamindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;855&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;045&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bageriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 223&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;087&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Maltdrycksindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 180&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;821&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrig livsmedelsindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 189&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hela livsmedelsindustrin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;954&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;850&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 968&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;087&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB Industristatistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har skett en ökad regional koncentration av livsmedelsindustrin. I allt&lt;br&gt;högre grad är den nu belägen i befolkningstäta regioner. Vissa del-&lt;br&gt;branscher, som t.ex. sockerindustrin och olje- och fettindustrin, har&lt;br&gt;genomgått en mycket påtaglig koncentration till enstaka anläggningar.&lt;br&gt;Däremot är koncentrationstendenserna inte lika påtagliga inom t.ex. char-&lt;br&gt;kuteri- och slakteriindustrin samt inom mejeribranschen. Huvuddelen av&lt;br&gt;företagen och de sysselsatta inom sektorn återfinns dock i södra och mel-&lt;br&gt;lersta Sverige, främst i storstadsregionerna. Skåne samt Stockholms- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgsregionerna svarar i dag för drygt hälften av de sysselsatta Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;inom livsmedelsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna for export av livsmedel förändrades i början av&lt;br&gt;1990-talet. Under senhösten 1992 försvagades den svenska kronan kraf-&lt;br&gt;tigt. För att stärka exportmöjlighetema för svenska livsmedelsföretag an-&lt;br&gt;slog regeringen 60 miljoner kronor under perioden 1992-1996 för&lt;br&gt;exportfrämjande åtgärder. Sammantaget gav detta svenska företag ökade&lt;br&gt;möjligheter till att exportera livsmedel. Under perioden 1992-1994 öka-&lt;br&gt;de den totala livsmedelsexporten från ca 7 miljarder kronor till ca 10,5&lt;br&gt;miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter Sveriges EU-inträde förbättrades förutsättningarna för export&lt;br&gt;ytterligare. Tillgången till den gemensamma marknaden med 350 miljo-&lt;br&gt;ner konsumenter gav svenska företag möjlighet att sälja på EU-mark-&lt;br&gt;naden på samma villkor som övriga företag i EU. Den totala exporten&lt;br&gt;ökade under perioden 1994-1996 med knappt 40 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 har andelen förädlade livsmedel, som andel av den to-&lt;br&gt;tala exporten av livsmedel, ökat något från ca 55 % för att nå en topp år&lt;br&gt;1994 med drygt 72 %. År 1996 var andelen förädlade livsmedel 62 % av&lt;br&gt;den totala exporten. Minskningen under åren 1995 och 1996 förklaras&lt;br&gt;delvis av goda spannmålsskördar som medförde en ökad spannmåls-&lt;br&gt;export år 1995 med 13 % och år 1996 med 51 %. En betydande andel av&lt;br&gt;exporten till länder utanför EU utgörs av spannmål som avsätts på världs-&lt;br&gt;marknaden med exportsubventioner. Under perioden 1990-1996 ökade&lt;br&gt;exporten av jordbruksvaror och livsmedel som andel av Sveriges totala&lt;br&gt;export från 2,2 % till 2,6 %. I figur 1 visas den totala livsmedelsexporten&lt;br&gt;och exporten av förädlade livsmedel under åren 1990-1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 1: Total livsmedelsexport och export av förädlade livsmedel åren 1990-&lt;br&gt;1996. Exportvärde i miljoner kronor (löpande priser)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03142/prop_199798__142-1.png" style="width:203pt;height:116pt;"/&gt;
&lt;p&gt;1=1 Total livsrredelsexport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FäräSade livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Statens jordbruksverk&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Utvecklingen inom EU i övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma jordbrukspolitiken (Common Agricultural Policy) har&lt;br&gt;länge utgjort en av grundpelarna i EU-samarbetet. I Romfördragets arti-&lt;br&gt;kel 39 anges den gemensamma jordbrukspolitikens mål. De mål som&lt;br&gt;eftersträvas är ökad produktivitet, skälig levnadsstandard för produ-&lt;br&gt;centerna, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga&lt;br&gt;livsmedelspriser för konsumenterna. De jordbrukspolitiska medlen in-&lt;br&gt;delas i en pris- och marknadsreglerande del och en struktur- och regio-&lt;br&gt;nalpolitisk del. Miljöåtgärder, bestämmelser på det veterinära området,&lt;br&gt;bl.a. om djurhälsa, djurskydd, avel och foder samt bestämmelser om&lt;br&gt;växtskydd och växtodling har också sin juridiska grund i Romfördragets&lt;br&gt;jordbruksavdelning och utgör en del av den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fördragsbundna målen för EG:s jordbrukspolitik har varit oför-&lt;br&gt;ändrade sedan de formulerades år 1957. Medlen har däremot utvecklats&lt;br&gt;under åren. De olika regleringarna har ändrats successivt och nya regler&lt;br&gt;har tillkommit. Sällan har dock några medel försvunnit. Medlemslän-&lt;br&gt;dernas olika intressen har lett till kompromisser och paketlösningar. Med&lt;br&gt;åren har jordbrukspolitiken därför blivit alltmer komplex och svår att&lt;br&gt;överblicka. Det faktum att EU har utvidgats flera gånger har också&lt;br&gt;bidragit till denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukspolitiken var från början helt inriktad på att trygga livs- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;medelsförsörjningen inom den dåvarande gemenskapen. Genom olika&lt;br&gt;s.k. marknadsprisstöd, främst ett gränsskydd, upprätthölls en högre pris-&lt;br&gt;nivå på jordbruksvaror inom gemenskapen än på världsmarknaden, vilket&lt;br&gt;stimulerade produktionen. Produktionen inom EU gavs också en pre-&lt;br&gt;ferens framfor importerade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsprisstöden utvecklades till att omfatta allt fler produkter och&lt;br&gt;ofta skapades mer eller mindre speciella lösningar for varje område.&lt;br&gt;Höga marknadsprisstöd tillsammans med teknisk och ekonomisk ut-&lt;br&gt;veckling ledde till att jordbruksproduktionen ökade. Under 1970-talet&lt;br&gt;övergick EG från att ha varit nettoimportör till att bli nettoexportör av&lt;br&gt;flera j ordbruksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kontinuerligt stigande livsmedelsproduktion, utan motsvarande ök-&lt;br&gt;ning av den inhemska konsumtionen, ledde till att det inom EG under&lt;br&gt;1970-talet uppstod allt större överskott. Ökade överskott och svårig-&lt;br&gt;heterna med att hantera dessa har varit drivande i varje reform som ge-&lt;br&gt;nomförts av den gemensamma jordbrukspolitiken sedan dess. Till en&lt;br&gt;början kunde överskotten avsättas på världsmarknaden genom att sub-&lt;br&gt;ventioner gavs till jordbruket för att kompensera for de lägre världs-&lt;br&gt;marknadspriserna. EG:s ökade export av subventionerade jordbruksvaror&lt;br&gt;skapade emellertid irritation hos gemenskapens handelspartner. Under&lt;br&gt;1980-talet infördes olika åtgärder för att begränsa produktionen, bl.a.&lt;br&gt;genom att kvotera den tillåtna produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Struktur- och miljöåtgärder har sedan de tillkom under 1960- och&lt;br&gt;1970-talen successivt ökat i omfattning och betydelse. Strukturåtgärderna&lt;br&gt;finansieras av strukturfonderna och ligger bara delvis inom jordbruks-&lt;br&gt;politiken. Det var först år 1989 som anslagen till dessa fonder ökade på-&lt;br&gt;tagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Struktur- och regionalpolitikens innehåll har förändrats varje gång som&lt;br&gt;nya medlemsländer har tillkommit i EU. Senast år 1995 tillkom ett nytt&lt;br&gt;stöd for regioner med låg befolkningstäthet (mål 6) som var särskilt an-&lt;br&gt;passat for Sveriges och Finlands behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 beslutades den hittills mest omfattande förändringen av&lt;br&gt;jordbrukspolitiken. Bakgrunden till beslutet var främst tilltagande&lt;br&gt;överskott och därav följande budgetkostnader. De produktions-&lt;br&gt;begränsande åtgärder som vidtagits under 1980-talet hade visat sig vara&lt;br&gt;otillräckliga. Även politikens oförmåga att klara inkomstfördelnings-&lt;br&gt;målet och effekterna på miljön angavs som motiv. Vid tidpunkten for&lt;br&gt;reformen fanns, i de pågående handelsförhandlingarna i GATT:s&lt;br&gt;Uruguayrunda, krav från EG:s handelspartners att ändra den gemen-&lt;br&gt;samma j ordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet år 1992 innebar en sänkning av de administrativa priserna i&lt;br&gt;kombination med åtgärder for att begränsa produktionen. Det innebar att&lt;br&gt;exportbidrag och interventionspriser sänktes for spannmål, oljeväxter,&lt;br&gt;proteingrödor och nötkött. För att kompensera för prissänkningarna in-&lt;br&gt;fördes direktstöd som betalades per djur och hektar, dvs. djurbidrag och&lt;br&gt;arealbidrag. I samband med reformen infördes också s.k. kompletterande&lt;br&gt;åtgärder, vilka omfattade miljöersättningar, stöd vid förtidspensionering&lt;br&gt;samt stöd till beskogning av åkermark. Det var först i samband med 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;års reform som miljöåtgärder fick en större omfattning i den gemen-&lt;br&gt;sammajordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken har re-&lt;br&gt;former genomförts på flera varuområden, såsom ris samt frukt och grön-&lt;br&gt;saker. Diskussioner pågår om förändringar av regleringarna för vin, to-&lt;br&gt;bak och olivolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1997 presenterade EG-kommissionen sin strategi för utvidgningen&lt;br&gt;av unionen och utvecklingen av dess politik - Agenda 2000. I centrum&lt;br&gt;står återigen nödvändigheten att begränsa överskottsproduktionen. EG-&lt;br&gt;kommissionen föreslår en fortsatt reform av den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken genom ytterligare prissänkningar på spannmål och nötkött samt&lt;br&gt;även på mjölk, vilka skall kompenseras med direktstöd. Ökade satsningar&lt;br&gt;på struktur-, landsbygds- och miljöåtgärder föreslås också. Under våren&lt;br&gt;1998 kommer EG-kommissionen att presentera detaljerade reformförslag&lt;br&gt;på respektive område.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den gemensamma jordbrukspolitikens utformning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma jordbrukspolitiken består i dag av en rad olika&lt;br&gt;åtgärder såsom interna marknadsprisstöd, direktstöd, gränsskydd,&lt;br&gt;miljöstöd och miljöbestämmelser, regional- och strukturstöd, be-&lt;br&gt;stämmelser om djurhållning och bestämmelser om växtskydd och växt-&lt;br&gt;odling. I och med 1992 års reform har en process inletts som lägger&lt;br&gt;mindre vikt vid marknadsprisstöd och större vikt vid direktstöd, miljö-&lt;br&gt;ersättningar samt regional- och strukturstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken utgör ungefar hälf-&lt;br&gt;ten av EG:s budget. Utöver detta betalar respektive medlemsland en del&lt;br&gt;av miljöstöden samt regional- och strukturstöden direkt från den natio-&lt;br&gt;nella budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur EG:s jordbruksbudget fördelades på olika åtgärder år 1996 redo-&lt;br&gt;visas i figur 2. EG:s jordbruksbudget omfattar dock inte kostnader som&lt;br&gt;har samband med den nuvarande livsmedelslagstiftningen och inte heller&lt;br&gt;huvuddelen av kostnaderna för de regionalpolitiska satsningar som sker&lt;br&gt;inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 2: EG:s jordbruksbudget år 1996fördelad på olika åtgärder. Budgeten&lt;br&gt;uppgick år 1996 till ca 43 miljarder ecu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktstöd (areal-&lt;br&gt;och djurbidrag)&lt;br&gt;45%&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03142/prop_199798__142-2.png" style="width:141pt;height:118pt;"/&gt;
&lt;p&gt;* Dessa åtgärder medfinansieras dessutom av respektive medlemsland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande åtgärder: miljöstöd, stöd till förtidspensionering samt stöd vid beskogning av&lt;br&gt;åkermark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: EG-kommissionen, 1997&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;EG:s marknadsordningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Marknadsordningarna utgör en central del av den gemensamma jord-&lt;br&gt;brukspolitiken. Tre grundläggande principer för regleringarna etablerades&lt;br&gt;redan under 1960-talet och gäller fortfarande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gemensam marknad med fri rörlighet for jordbruksprodukter med ge-&lt;br&gt;mensamma administrativa priser. Det innebär att gränskontroller eller&lt;br&gt;konkurrenssnedvridande subventioner har tagits bort mellan medlems-&lt;br&gt;länderna. Priserna inom unionen styrs dock inte av utbud och efterfrågan,&lt;br&gt;utan av olika administrativt fastställda priser, gränsskydd emot tredje&lt;br&gt;land och stöd inom marknadsordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gemenskapspreferens. Det betyder att varor producerade inom unionen&lt;br&gt;skall ha företräde framfor importerade varor. Import av jordbruksvaror&lt;br&gt;beläggs därför med ett närmast prohibitivt gränsskydd, numera främst&lt;br&gt;tullar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gemensam och solidarisk finansiering. Marknadsordningarna finan-&lt;br&gt;sieras ur EG:s budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom marknadsordningarna finns både åtgärder som stimulerar pro-&lt;br&gt;duktionen inom EU - exportbidrag, gränsskydd, interventionsåtgärder&lt;br&gt;och direktstöd - och åtgärder som begränsar produktionen - kvoter och&lt;br&gt;andra produktionsbegränsningar. Sammantaget verkar dessa instrument&lt;br&gt;mot en generellt högre prisnivå inom EU jämfört med världsmarknaden,&lt;br&gt;vilket illustreras i figur 3. Medlen beskrivs kortfattat nedan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Importvaror från tredje land beläggs med ett gränsskydd, vanligtvis&lt;br&gt;en tull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom gemenskapen tillämpas en rad interventionsåtgärder. När Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;priset riskerar att sjunka under en viss nivå kan under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar genomföras interventionsköp (inlösen), konsumtions-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stimulerande åtgärder och åtgärder för att stödja avsättningen och&lt;br&gt;produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Exportbidrag skall kompensera för skillnaden mellan EU-pris och&lt;br&gt;världsmarknadspris och utbetalas vid export från EU till tredje land. Ex-&lt;br&gt;portbidragen, som ges för de flesta jordbruksvaror som produceras inom&lt;br&gt;EU. Även exportavgifter kan komma i fråga om världsmarknadspriserna&lt;br&gt;överstiger priserna inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Produktionsbegränsningar som mjölkkvoter, sockerkvoter, m.m.&lt;br&gt;syftar till att begränsa produktionen till på förhand fastställda nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Till direktstöd räknas främst areal- och djurbidrag. Dessa stöd in-&lt;br&gt;fördes för att kompensera för sänkta marknadsprisstöd och därmed sänk-&lt;br&gt;ta priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 3: Principiell beskrivning av hur EG:s marknadsordningar påverkar&lt;br&gt;priserna på jordbruksvaror&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tredje land&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;EU-&lt;br&gt;marknaden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tredje land&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;— EU-pris - -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;’T&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tull&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Exportbidrag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- - -VM-pris* - - -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;..1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvoter&lt;br&gt;Intervention&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—L.....VM-pris* - - -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Export från EU&lt;br&gt;EU-pris -&lt;br&gt;exportbidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Import till EU&lt;br&gt;VM-pris +&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03142/prop_199798__142-3.png" style="width:51pt;height:17pt;"/&gt;
&lt;p&gt;*VM-pris = världsmarknadspris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SOU 1997:102&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöpolitiken inom jordbrukssektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågor har fatt en allt större betydelse inom EU, såväl på ett över-&lt;br&gt;gripande plan som specifikt på jordbruksområdet. I Romfördraget finns&lt;br&gt;det generella miljömål som gäller alla politikområden. EU skall bidra till&lt;br&gt;att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, att&lt;br&gt;naturresurserna utnyttjas varsamt och rationellt samt att främja åtgärder&lt;br&gt;på internationell nivå för att lösa regionala och globala miljöproblem. I&lt;br&gt;utformningen och genomförandet av gemenskapens politik skall hänsyn&lt;br&gt;tas till miljön. Unionen skall främja en tillväxt som tar hänsyn till miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöregler, som inte rör handel med varor, är i stor utsträckning en&lt;br&gt;nationell angelägenhet. Det innebär att medlemsländerna får ha mer, men&lt;br&gt;inte mindre strikta krav än de harmoniserade reglerna, om det inte står i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strid med någon annan bestämmelse i fördraget. Jordbruket omfattas av&lt;br&gt;miljöregler som ligger både inom och utanför den gemensamma jord-&lt;br&gt;brukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa stöd till miljöåtgärder, bl.a. stöd för miljökänsliga områden,&lt;br&gt;naturresurser och bevarande av landskapet, infördes år 1987 inom ramen&lt;br&gt;för strukturfonderna. Det var dock först i samband med reformen år 1992&lt;br&gt;och genom införandet av särskilda miljöersättningsprogram som miljö-&lt;br&gt;åtgärder fick någon större betydelse inom jordbrukssektorn. Syftet var att&lt;br&gt;dessa miljöåtgärder skulle komplettera marknadsordningarna och miljö-&lt;br&gt;anpassa jordbrukspolitiken. En gemensam förordning avser de huvud-&lt;br&gt;sakliga riktlinjerna för miljöersättningarna, medan detaljerna för miljö-&lt;br&gt;ersättningarna utformas på nationell nivå. De nationella reglerna måste&lt;br&gt;dock godkännas av kommissionen. Miljöersättningarna betalas i de flesta&lt;br&gt;fall till hälften av den gemensamma budgeten och till hälften av respek-&lt;br&gt;tive medlemsland. Det svenska miljöersättningsprogrammet är i för-&lt;br&gt;hållande till antalet jordbruksföretag ett av de mest omfattande inom EU&lt;br&gt;och är ett viktigt styrmedel för att uppnå de svenska miljömålen för jord-&lt;br&gt;bruket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regional- och strukturpolitiken inom jordbrukssektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1964 delades EG:s jordbruksfond Feoga (Europeiska utvecklings- och&lt;br&gt;garantifonden för jordbruket) i två delar - en garantisektion och en ut-&lt;br&gt;vecklingssektion. Syftet var att med medel från utvecklingssektionen&lt;br&gt;finansiera gemensamma åtaganden för att uppnå målen med jordbruks-&lt;br&gt;politiken, särskilt anpassa och förbättra dels jordbruksföretagens pro-&lt;br&gt;duktionsstruktur, dels strukturen och villkoren för förädling och salu-&lt;br&gt;föring av jordbruksprodukter. Strukturåtgärderna började att ta form i&lt;br&gt;början av 1970-talet, bl.a. infördes stöd för mindre gynnade områden. I&lt;br&gt;början av 1980-talet infördes de första åtgärderna för social och eko-&lt;br&gt;nomisk integrering av landsbygdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional- och strukturpolitiken finansieras dels direkt via nationella&lt;br&gt;budgetar, dels av EG:s budget genom fyra olika strukturfonder. Jord-&lt;br&gt;bruksfondens utvecklingssektion är en av dessa. Sex mål finns inom&lt;br&gt;struktur- och regionalpolitiken varav främst mål 1, 5a, 5b och 6 berör&lt;br&gt;jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mål 1 avser att främja utvecklingen och strukturanpassningen av&lt;br&gt;regioner som utvecklas långsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mål 5a avser stöd till omstrukturering av jord- och skogsbruket.&lt;br&gt;Stöden samfinansieras av EG:s jordbruksfond och av medlemslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mål 5b avser att öka mångfalden och livskraften på landsbygden.&lt;br&gt;Stöden finansieras dels av EU genom jordbruksfonden, regionalfonden&lt;br&gt;och socialfonden, dels med nationella medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mål 6 avser extremt glesbefolkade regioner med högst 8 invånare per&lt;br&gt;kvadratkilometer. Detta mål tillkom när Sverige och Finland blev med-&lt;br&gt;lemmar i EU. Strukturfonderna kan finansiera projekt som bidrar till&lt;br&gt;regionernas utveckling, däribland även åtgärder inom mål 5a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Veterinära bestämmelser - djurskydd, djurhälsa, foder m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon heltäckande gemensam EG-lagstiftning om djur-&lt;br&gt;skydd. Gemensamma direktiv på djurskyddsområdet finns emellertid för&lt;br&gt;transport av levande djur och skydd av djur vid slakt och avlivning samt&lt;br&gt;för uppfödning av kalvar, svin och värphöns. Med undantag för de ge-&lt;br&gt;mensamma reglerna om transport av levande djur är djurskyddsdirek-&lt;br&gt;tiven minimidirektiv, dvs. medlemsländerna får ha strängare krav än vad&lt;br&gt;som krävs i direktiven. Sverige har där så är tillåtet ofta strängare be-&lt;br&gt;stämmelser på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-lagstiftningen om skydd mot djursjukdomar är däremot hel-&lt;br&gt;täckande. Lagstiftningen tillåter i vissa fall att ett land far undantag bero-&lt;br&gt;ende på smittoläget. Sverige fick i samband med EU-medlemskapet vissa&lt;br&gt;undantag bl.a. med avseende på salmonella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på foderområdet är lagstiftningen harmoniserad. Enligt an-&lt;br&gt;slutningsakten fick Sverige vissa tidsbegränsade undantag från EG:s&lt;br&gt;lagstiftning, t.ex. i fråga om förbud mot användning av antibiotika i till-&lt;br&gt;växtbefrämjande syfte och av kadavermjöl i foder. Sverige arbetar för en&lt;br&gt;anpassning av EU:s regler i enlighet med svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Livsmedelslagstiftningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är harmoniserade.&lt;br&gt;Det innebär att det inte är tillåtet för ett medlemsland att ha avvikande&lt;br&gt;bestämmelser utom i vissa undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet bygger, i likhet med tidigare&lt;br&gt;gällande svenska bestämmelser, i stor utsträckning på rekommendationer&lt;br&gt;som utarbetats inom den internationella organisationen Codex Ali-&lt;br&gt;mentarius. EG:s bestämmelser avser bl.a. märkning och hantering av&lt;br&gt;livsmedel, livsmedelsstandarder, livsmedelstillsatser och livsmedels-&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av den nuvarande livsmedelspolitiken har initierats av&lt;br&gt;kommissionen som år 1997 presenterade en grönbok om förändringar av&lt;br&gt;gemenskapens livsmedelslagstiftning. Av Sveriges yttrande över grön-&lt;br&gt;boken framgår det att Sverige bl.a. ser positivt på att åtgärder vidtas som&lt;br&gt;syftar till att förenkla lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s märkningsbestämmelser regleras dels i ett ramdirektiv om&lt;br&gt;fardigförpackade varor för försäljning, dels i andra direktiv och för-&lt;br&gt;ordningar avseende t.ex. djupfrysta livsmedel, ägg och nya livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en strävan att gå över från vertikala bestämmelser, dvs. regler&lt;br&gt;för enskilda varugrupper, till mer övergripande, horisontella, regler. Den&lt;br&gt;nyligen införda förordningen om nya livsmedel - novel foods - är ett&lt;br&gt;exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen om nya livsmedel, som trädde i kraft år 1997, ålägger&lt;br&gt;producenterna att göra en riskbedömning av hela produkten. Med nya&lt;br&gt;livsmedel avses ”livsmedel och livsmedelsingredienser, vilka hittills inte&lt;br&gt;i någon större utsträckning har använts för konsumtion inom gemen-&lt;br&gt;skapen” och som tillhör en viss kategori. Till nya livsmedel räknas&lt;br&gt;livsmedel som innehåller eller består av genmodifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(GMO) och livsmedel som är producerade med nya produktionsmetoder&lt;br&gt;eller av nya råvaror eller innehåller nya ämnen. Producenterna skall an-&lt;br&gt;svara för att nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser är säkra innan&lt;br&gt;de släpps ut på EU-marknaden och för att livsmedlen blir märkta om pro-&lt;br&gt;duktionsmetoder eller innehåll är nya.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.2 Utvecklingen av jordbruks- och livsmedelssektorn inom&lt;br&gt;EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukssektorn i övriga EU-länder har till viss del genomgått en mot-&lt;br&gt;svarande strukturrationalisering som den som skett i Sverige. Andelen&lt;br&gt;sysselsatta inom jordbruk, jakt, fiske och skogsbruk har för EU-12 min-&lt;br&gt;skat från 9,3 % år 1983 till 5,5 % tio år senare. Totalt arbetade drygt 7&lt;br&gt;miljoner personer inom dessa sektorer år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både genomsnittsarealen och besättningsstorleken har ökat över tiden.&lt;br&gt;Genomsnittlig gårdsareal var 16 ha år 1993 (EU-12) att jämföra med 12&lt;br&gt;ha år 1980. Utvecklingen sker i varierande takt i olika regioner. Jord-&lt;br&gt;bruksföretagen i t.ex. Storbritannien, Frankrike och Danmark känne-&lt;br&gt;tecknas av förhållandevis stora gårdar med genomsnittsarealer över 35&lt;br&gt;ha. Jordbruksföretag i bl.a. Grekland och Portugal har däremot betydligt&lt;br&gt;lägre medelarealer, 4 respektive 6 ha. Den genomsnittliga mjölkko-&lt;br&gt;besättningen för EU-12 uppgick till 24 mjölkkor år 1995. Inom EU lik-&lt;br&gt;som i Sverige svarar de större jordbruksföretagen för huvuddelen av&lt;br&gt;produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är livsmedelsindustrin (inklusive tobaksindustrin) den&lt;br&gt;största industrigrenen mätt i produktionsvärde och den näst största i&lt;br&gt;termer av antalet sysselsatta. Utvecklingen går mot större och kon-&lt;br&gt;kurrenskraftigare företag. Under år 1995 rapporterades inom EU-15 totalt&lt;br&gt;211 sammanslagningar eller övertagande av livsmedelsindustrier, av&lt;br&gt;vilka sex i Sverige. Räknat i förhållande till antal arbetsställen indikerar&lt;br&gt;det en något lägre andel i Sverige än i övriga EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Variationen i företagsstorlek är stor inom EU. Drygt 90 % av före-&lt;br&gt;tagen har färre än 100 anställda. De större företagen svarar däremot för&lt;br&gt;ca 70 % av livsmedelsindustrins omsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slakteri- och charkindustrin samt mejeriindustrin är de största del-&lt;br&gt;branscherna både vad gäller produktionens värde och antalet sysselsatta&lt;br&gt;(se tabell 4). Sysselsättningen inom livsmedelsindustrierna har minskat&lt;br&gt;under perioden 1985-1995 med ca 4 %. Undantag är bageriindustrin&lt;br&gt;samt slakteri- och charkindustrin som i stället visat på en ökad syssel-&lt;br&gt;sättning. Produktionsvärdet har stigit inom hela sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4: Produktion (miljarder ecu) och sysselsättning (tusental) inom olika&lt;br&gt;delbranscher inom EU-12 år 1985 respektive år 1995&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Produktion (mecu)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Antalet sysselsatta&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slakteri- och charkuteriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mejeriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;79 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frukt- och grönsakskonservindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olje- och fettindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Foderindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvamindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bageriindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;456&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Maltdrycksindustri *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrig livsmedelsindustri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;189 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;869&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;780&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hela livsmedelsindustrin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;337500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;484 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 418&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 331&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;* Inkluderar inte mälterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Panorama of EU industry, 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt har exporten av bearbetade och förädlade jordbruksvaror till tredje&lt;br&gt;land ökat med ca 50 % under åren 1985-1995 och uppgick år 1995 till ca&lt;br&gt;37 000 mecu för EU-12. Den största varugruppen är kött och charkvaror&lt;br&gt;(14 %), följt av mejeriprodukter (12 %). EU är efter USA världens&lt;br&gt;största livsmedelsexportör.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förslag till ny jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitik i EU&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 En gemensam politik på jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns även i fortsättningen behov av en&lt;br&gt;gemensam politik på jordbruks- och livsmedelsområdet. Det över-&lt;br&gt;gripande ansvaret för politiken måste ligga på gemenskapsnivå. Den&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitiken bör i enlighet med subsidiaritets-&lt;br&gt;principen kunna kompletteras med åtgärder på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanser har inte framfört några av-&lt;br&gt;vikande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förutsättningarna för en gemen-&lt;br&gt;sam jordbruks- och livsmedelspolitik har radikalt förändrats. För att en&lt;br&gt;gemensam jordbruks- och livsmedelspolitik skall vara ändamålsenlig&lt;br&gt;med hänsyn till förändrade förutsättningar och en förändrad omvärld&lt;br&gt;måste den förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i det följande de långsiktiga mål som bör gälla på&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelsområdet i EU. Enligt regeringen medför de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna målen att den gemensamma jordbruks- och livsmedelspoli- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;tiken måste reformeras. Regeringen redovisar vilka medel som skall&lt;br&gt;användas inom den framtida gemensamma jordbrukspolitiken för att&lt;br&gt;målen skall nås samt anger översiktligt sin syn på det kortsiktiga reform-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs även i framtiden en gemensam politik på jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelsområdet inom EU. En gemensam politik med likartade kon-&lt;br&gt;kurrensvillkor är en förutsättning för att den inre marknaden också skall&lt;br&gt;fungera när det gäller jordbruksproduktion. Det är EG-kommissionens&lt;br&gt;uppgift att bevaka att nationellt utformade åtgärder inte snedvrider kon-&lt;br&gt;kurrensen på denna marknad. En gemensam jordbruks- och livs-&lt;br&gt;medelspolitik motiveras också av effektivitetsskäl. Det finns flera&lt;br&gt;exempel på problem och förutsättningar för sektorn som är länder-&lt;br&gt;övergripande. Gemensamma regler minskar behovet av kontroll mellan&lt;br&gt;länderna och bör således minska administrationen och kostnaderna. En&lt;br&gt;gemensam politik ger vidare Sverige större möjligheter att driva höga&lt;br&gt;gemensamma krav på främst miljö-, djurskydds- och livsmedels-&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det övergripande ansvaret för politiken måste ligga på&lt;br&gt;gemenskapsnivå kan olika riktade åtgärder komma i fråga på nationell&lt;br&gt;nivå. Sådana åtgärder kan avse insatser för att förbättra eller bevara&lt;br&gt;miljön och en god djurhållning i enlighet med den s.k. subsidiaritets-&lt;br&gt;principen. Den innebär att besluten skall fattas på den mest lämpade&lt;br&gt;nivån.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 En ny jordbruks- och livsmedelspolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den gemensamma jordbrukspolitiken måste&lt;br&gt;på lång sikt i grunden förändras. Begränsningar av produktionen och sub-&lt;br&gt;ventioner inom ramen för marknadsordningarna bör avvecklas. Däri-&lt;br&gt;genom blir det möjligt att med riktade åtgärder tillgodose det ökade&lt;br&gt;behovet av regional näringslivsutveckling, strukturinsatser, landsbygds-&lt;br&gt;utveckling och miljötjänster. Reformförslagen i jordbruksavsnittet i&lt;br&gt;Agenda 2000 är ett led i en sådan utveckling. En ny jordbruks- och livs-&lt;br&gt;medelspolitik bör medföra lägre samhällsekonomiska kostnader och på&lt;br&gt;sikt lägre budgetkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några av-&lt;br&gt;vikande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under hösten 1997 presenterade&lt;br&gt;EG-kommissionen sin strategi för EU:s utvidgning, förslag till reformer&lt;br&gt;på centrala politikområden och de finansiella perspektiven - Agenda&lt;br&gt;2000. En viktig del rör EU:s gemensamma jordbrukspolitik och änd-&lt;br&gt;ringar i denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i Agenda 2000 syftar till att öka jordbrukets konkurrenskraft&lt;br&gt;genom en ökad marknadsorientering med sänkta administrativa priser.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommissionens förslag skall kompensation lämnas till jordbruk- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;arna för att dessa priser sänks. Ett inslag i Agenda 2000 är att det i sam-&lt;br&gt;band med en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken infors åt-&lt;br&gt;gärder för att underlätta jordbrukets anpassning till strukturförändringar&lt;br&gt;och ökade insatser för målinriktade miljöförbättrande åtgärder. Regional-&lt;br&gt;och strukturåtgärderna inom jordbrukssektorn och de s.k. kompletterande&lt;br&gt;åtgärderna föreslås kopplas samman till en integrerad landsbygdspolitik&lt;br&gt;som komplement till den gemensamma jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vid flera tillfällen redogjort för sin syn på förslagen i&lt;br&gt;Agenda 2000, bl.a. vid ministerrådsmöten, i EU-nämnden och i jord-&lt;br&gt;bruksutskottet. Enligt regeringens uppfattning är en genomgripande&lt;br&gt;reform av den gemensamma jordbrukspolitiken nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förslag innebär ett steg i rätt riktning. Det är dock inte&lt;br&gt;tillräckligt långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens reformförslag utgör en helhet som innebär dels riktade åt-&lt;br&gt;gärder till förmån för miljön, landsbygden och vissa regioner, dels en av-&lt;br&gt;veckling av rådande marknadsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet jordbruksföretag och sysselsättningen inom jordbrukssektorn&lt;br&gt;har minskat i både Sverige och EU under lång tid trots ambitionen att ge-&lt;br&gt;nom höga stödnivåer och andra politiska åtgärder motverka en sådan ut-&lt;br&gt;veckling. Utvecklingen kommer att fortsätta vare sig den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken förändras eller inte. Det är varken möjligt eller önsk-&lt;br&gt;värt att genom politiska åtgärder få denna process att upphöra. Takten i&lt;br&gt;denna utveckling kan emellertid påverkas och åtgärder för lands-&lt;br&gt;bygdsutveckling, insatser i vissa regioner och ersättning för miljötjänster&lt;br&gt;kan bidra till att jordbruket även i framtiden ger viktiga bidrag till syssel-&lt;br&gt;sättningen i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del i regeringens förslag till ny jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politik är att marknadsordningarna successivt tas bort samt att gräns-&lt;br&gt;skyddet avvecklas i takt med internationella handelsavtal. En sådan&lt;br&gt;successiv avveckling av marknadsordningarna skapar också utrymme för&lt;br&gt;insatser för att underlätta omställningen så att reformen kan genomföras&lt;br&gt;under socialt acceptabla former. En reform av jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politiken bör inriktas på att inom den gemensamma marknaden skapa&lt;br&gt;förutsättningar för näringen att agera på liknande villkor som råder inom&lt;br&gt;andra - avreglerade - branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av marknadsordningarna frigör på sikt resurser. Däri-&lt;br&gt;genom blir det möjligt att med hjälp av riktade åtgärder uppnå miljömål,&lt;br&gt;mål för landsbygdsutveckling och mål för regional näringslivsutveckling.&lt;br&gt;Detta är ett centralt inslag i regeringens förslag till ny jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitik. Samtidigt kommer en ny jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politik att medföra lägre totala samhällsekonomiska kostnader och på sikt&lt;br&gt;även lägre budgetkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens och KomiCAP:s analyser visar att en avveckling av mark-&lt;br&gt;nadsordningama utan att det samtidigt vidtas riktade åtgärder för miljön,&lt;br&gt;landsbygden och särskilt utsatta regioner på kort sikt kan medföra en o-&lt;br&gt;acceptabel minskning av sysselsättningen i framför allt norra Sverige och&lt;br&gt;i skogsbygderna. Det skulle kunna medföra att omkring en tredjedel av&lt;br&gt;såväl brukad åkermark som betesmark tas ur produktion och att nötkötts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktionen minskar kraftigt. Det kan påverka möjligheterna att upp-&lt;br&gt;rätthålla det öppna odlingslandskapet och den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot den bakgrunden att samhället har möjlighet att&lt;br&gt;vidta de åtgärder som regeringen i det följande föreslår för att värna om&lt;br&gt;miljön, landsbygden och vissa utsatta regioner. Därutöver är det enligt&lt;br&gt;regeringens mening angeläget att vidta särskilda åtgärder för att beakta&lt;br&gt;konsekvenser för norra Sverige och skogsbygderna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Övergripande mål för jordbruks-och&lt;br&gt;livsmedelspolitiken inom EU&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall verka för en jordbruks- och livs-&lt;br&gt;medelspolitik inom EU vars övergripande mål är att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga&lt;br&gt;priser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bidra till global livsmedelssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår att EG:s gemensamma jordbrukspolitik&lt;br&gt;skall syfta till att möjliggöra ett brett och varierat utbud av säkra livs-&lt;br&gt;medel till skäliga priser samt ett långsiktigt hållbart jordbruk. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår även att jordbrukspolitiken skall syfta till att uppnå flera&lt;br&gt;delmål. Utredningen föreslår däremot inte något mål som syftar till att&lt;br&gt;medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har&lt;br&gt;inte några invändningar mot utredningens förslag. Uppsala universitet&lt;br&gt;kritiserar emellertid betänkandet för frånvaro av helhetssyn, för att mål-&lt;br&gt;konflikten mellan marknadsorientering och miljöanpassning å ena sidan&lt;br&gt;och avreglering å den andra är bristfälligt belyst samt att innebörden av&lt;br&gt;de sociala och regionala konsekvenserna av en avreglering inte har be-&lt;br&gt;lysts. SACO-förbundet Agrifack konstaterar att utredningen inte har&lt;br&gt;lyckats presentera en fullödig och trovärdig konsekvensanalys av en re-&lt;br&gt;formerad jordbrukspolitik inom EU. Lantbrukarnas riksförbund (LRF)&lt;br&gt;anser att förslagen från KomiCAP är helt orealistiska som grund för en&lt;br&gt;svensk position rörande EG:s framtida jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bildandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapen år 1957 hade sin grund i att Europa önskade försäkra sig om en&lt;br&gt;varaktig fred. Den gemensamma jordbrukspolitiken var central för den&lt;br&gt;nya gemenskapen. De dåvarande sex medlemsländerna, liksom de flesta&lt;br&gt;andra europeiska länderna, var vid den tiden stora nettoimportörer av&lt;br&gt;livsmedel. Den gemensamma jordbrukspolitiken syftade till att trygga&lt;br&gt;livsmedelsförsörjningen genom att stimulera produktionen. Inkomstmålet&lt;br&gt;fick en framträdande roll. Att målen till stor del var inriktade på att sti-&lt;br&gt;mulera produktionen kan förutom försörjningssyften även förklaras av att&lt;br&gt;jordbruket fortfarande hade en stor betydelse för ekonomin eftersom&lt;br&gt;nästan en fjärdedel av de sysselsatta var verksamma inom jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är situationen en helt annan. Omfattande jordbruksstöd i kombi- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;nation med en ekonomisk och teknisk utveckling har lett till att EU:s&lt;br&gt;jordbruksproduktion har ökat kraftigt. EU är numera exportör av många&lt;br&gt;jordbruksvaror. Samtidigt har jordbrukets betydelse för ekonomin och&lt;br&gt;sysselsättningen minskat avsevärt. Konsument-, miljö- och hälsofrågor&lt;br&gt;har däremot blivit allt viktigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s marknadsordningar har lett till problem med växande överskott.&lt;br&gt;De begränsade möjligheterna att avyttra överskotten har skapat spän-&lt;br&gt;ningar mellan jordbruksföretag med olika storlek och inriktning inom ett&lt;br&gt;land. Denna spänning uppstår också mellan medlemsländerna. I princip&lt;br&gt;är det i många fall inte möjligt för ett medlemslands jordbruk att öka pro-&lt;br&gt;duktionen inom en sektor om inte produktionen i ett eller flera andra&lt;br&gt;medlemsländer samtidigt minskar inom samma sektor. Den gemen-&lt;br&gt;samma jordbrukspolitiken som tidigare betraktades som en samman-&lt;br&gt;hållande faktor i det europeiska samarbetet har i ökad omfattning kommit&lt;br&gt;att bli ett hinder för en utveckling och fördjupning av samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa problem kan i princip lösas på två olika sätt. Den ena möjlig-&lt;br&gt;heten är att genom produktionsbegränsande åtgärder minska produk-&lt;br&gt;tionen utan att sänka de institutionella priserna. Därigenom kan prisnivån&lt;br&gt;bibehållas inom EU på en stabil och hög nivå. Däremot skulle samtidigt&lt;br&gt;gemenskapens jordbruk förhindras att ta del av en växande världs-&lt;br&gt;marknad. På lång sikt skulle det innebära att jordbruksproduktionen i&lt;br&gt;ökad omfattning skulle påverkas av politiska beslut och att marknadens&lt;br&gt;signaler skulle minska i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra möjligheten att avveckla överskotten är att i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning marknadsanpassa produktionen, dvs. att på sikt avveckla marknads-&lt;br&gt;ordningama inom den gemensamma jordbrukspolitiken. På lång sikt&lt;br&gt;betyder det en anpassning till den prisnivå som gäller på världs-&lt;br&gt;marknaden. För jordbruks- och livsmedelsföretagen innebär detta en&lt;br&gt;anpassningsprocess som för vissa företag och i vissa områden kan bli&lt;br&gt;besvärlig. På sikt ger det emellertid jordbrukaren större möjlighet att&lt;br&gt;agera som företagare på marknadens villkor liksom att beroendet av&lt;br&gt;politiska beslut inte blir större än vad som gäller för företag i andra&lt;br&gt;näringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det europeiska jordbruket har utvecklats mot allt större och effektivare&lt;br&gt;enheter som svarar för huvuddelen av produktionen. Det finns dock fort-&lt;br&gt;farande många små jordbruk som ofta bedrivs på deltid eller som ett&lt;br&gt;fritidsintresse. De senare jordbruken ligger främst i områden med mindre&lt;br&gt;goda förutsättningar för jordbruksproduktion, men som har stora miljö-&lt;br&gt;värden och därmed också spelar en viktig roll för landsbygden och den&lt;br&gt;regionala utvecklingen. Det har emellertid blivit alltmer uppenbart att en&lt;br&gt;generell jordbrukspolitik av det slag som nu tillämpas inte kan fungera&lt;br&gt;effektivt under dessa omständigheter. Den generella politiken tvingas å&lt;br&gt;ena sidan att ha sådana inslag som bromsar de framgångsrika företagens&lt;br&gt;utveckling samtidigt som den å andra sidan är otillräcklig för att säkra de&lt;br&gt;miljö- och landsbygdsvärden som de små jordbruksföretagen bidrar till i&lt;br&gt;vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken formule-&lt;br&gt;rades för 40 år sedan i Romfördraget. De är både oklara och i vissa delar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motstridiga. Kommissionens rapport Agenda 2000 som presenterades Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;sommaren 1997 är, vilket framgår av tidigare avsnitt, ett steg i rätt rikt-&lt;br&gt;ning mot att ge den gemensamma jordbrukspolitiken en annan inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Inriktning av den framtida jordbruks- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsmedelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida politiken måste utgå från konsumenternas efterfrågan och&lt;br&gt;ge dem bättre möjligheter att påverka inriktningen och storleken på pro-&lt;br&gt;duktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror. Samtidigt är det ange-&lt;br&gt;läget att förutsättningar skapas for jordbruksföretag att agera på en kon-&lt;br&gt;kurrensutsatt marknad. Därmed övergår jordbrukspolitiken från att i&lt;br&gt;huvudsak ha varit producentstyrd till att främst styras av konsumenternas&lt;br&gt;efterfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det bör vara ett övergripande mål att de livsmedel&lt;br&gt;som erbjuds konsumenterna skall vara säkra från hälsosynpunkt. Det är&lt;br&gt;företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan skada&lt;br&gt;människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället måste dock genom&lt;br&gt;lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet.&lt;br&gt;Konsumenterna måste kunna lita på att den mat de äter kan konsumeras&lt;br&gt;utan risk, dvs. att livsmedlen är säkra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med KomiCAP anser regeringen att marknadsmässiga och från&lt;br&gt;konsumentsynpunkt skäliga priser skall ingå som ett mål för jordbruks-&lt;br&gt;politiken. Priserna på jordbruksprodukter och livsmedel skall i första&lt;br&gt;hand bestämmas av utbud och efterfrågan på marknaden. För vissa&lt;br&gt;jordbruksprodukter, t.ex. tobak och alkoholhaltiga drycker, tar mark-&lt;br&gt;naden inte hänsyn till de särskilda samhällsekonomiska kostnader som&lt;br&gt;den konsumtionen ger upphov till. Samhället bedriver i detta fall en poli-&lt;br&gt;tik som påverkar priset. Samhället bör av folkhälsoskäl ha till uppgift att&lt;br&gt;genom informations- och utbildningsinsatser förbättra konsumenternas&lt;br&gt;kunskaper om livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka livsmedel som efterfrågas av konsumenterna beror bl.a. på varor-&lt;br&gt;nas pris, men också på deras tillgänglighet. För att konsumenterna skall&lt;br&gt;kunna välja de livsmedel som de önskar med hänsyn till bl.a. pris och&lt;br&gt;kvalitet är det viktigt att information finns tillgänglig om t.ex. pris-&lt;br&gt;skillnader och livsmedlens olika kvalitetsegenskaper. En välinformerad&lt;br&gt;konsument är en förutsättning för att skapa möjligheter för konsument-&lt;br&gt;erna att få tillgång till ett brett och varierat utbud av livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att Sverige, i linje med överenskommelsen vid&lt;br&gt;FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992, inom EU skall&lt;br&gt;verka för att uppnå en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion. Vid&lt;br&gt;konferensen enades länderna om åtaganden för att nå en uthållig ut-&lt;br&gt;veckling. Konferensen betonade i det sammanhanget vikten av ett håll-&lt;br&gt;bart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling, bl.a. ur ett&lt;br&gt;ekonomiskt och ekologiskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruks- och livsmedelssektorn är viktig i omställningen till ett&lt;br&gt;ekologiskt hållbart samhälle, eftersom all jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;produktion förutsätter ett brukande av naturresurserna. En ekologiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion är en produktion som är&lt;br&gt;resursbevarande, miljöanpassad och etiskt godtagbar. I en ekonomiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling används samhällets resurser på ett effektivt sätt. Däri-&lt;br&gt;genom skapas förutsättningar för ekonomisk tillväxt, vilket är grund-&lt;br&gt;läggande för en långsiktig ökning av sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En långsiktig politik skapar förutsättningar för konkurrenskraftiga och&lt;br&gt;livskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag att agera på marknads-&lt;br&gt;mässiga villkor och därmed en utveckling inom sektorn som är samhälls-&lt;br&gt;ekonomiskt hållbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser slutligen att EU skall medverka till att förbättra den&lt;br&gt;globala livsmedelssäkerheten i enlighet med deklarationen från kon-&lt;br&gt;ferensen om livsmedelssäkerhet i Rom. En reform av den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken är en förutsättning för att kunna bidra till detta mål.&lt;br&gt;Därigenom ökar möjligheterna för en ekonomisk utveckling och minskad&lt;br&gt;fattigdom i u-ländema, vilket är en viktig del av arbetet med att förbättra&lt;br&gt;livsmedelssäkerheten. För att målet skall uppnås bör EU inom jordbruks-&lt;br&gt;och livsmedelssektorn verka för bl.a. en ökad liberalisering av handeln på&lt;br&gt;j ordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Brett och varierat utbud av säkra livsmedel till&lt;br&gt;skäliga priser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett brett och varierat utbud av säkra livs-&lt;br&gt;medel till skäliga priser skall främjas genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU med sär-&lt;br&gt;skilt avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar&lt;br&gt;och en avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella&lt;br&gt;åtaganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konkurrenskraftiga företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad konsumenthänsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- högt ställda krav för djurhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;bedömning. Utredningen föreslår att den biologiska mångfalden skall be-&lt;br&gt;varas och främjas, kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap&lt;br&gt;främjas, miljöbelastningen minimeras, animalieproduktionen ske med&lt;br&gt;högt ställda djurskyddskrav, en regional balans och en levande landsbygd&lt;br&gt;främjas samt ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU&lt;br&gt;främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det är viktigt att samhället lagstiftar om åtgärder&lt;br&gt;samt betalar för de tjänster som leder till att de föreslagna målen uppnås.&lt;br&gt;För att uppnå ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel måste sam-&lt;br&gt;hället se till att konkurrensen fungerar i samtliga led och att producenten&lt;br&gt;ansvarar för att livsmedlen är säkra samt informerar om livsmedlens&lt;br&gt;produktionsmetoder och innehåll. Utbildning och information är andra&lt;br&gt;exempel på åtgärder. EG:s marknadsordningar motverkar generellt en&lt;br&gt;utveckling där konsumenterna styr utbudet av livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en bättre djurhållning inom hela EU behövs enligt ut- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;redningen en skärpt lagstiftning. Lagstiftningen skall så långt som möj-&lt;br&gt;ligt vara gemensam, men enskilda länder måste ha möjlighet till&lt;br&gt;strängare regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har&lt;br&gt;inte några invändningar mot utredningens förslag. De främsta invänd-&lt;br&gt;ningarna mot forslaget är följande: Lantbrukarnas riksförbund (LRF)&lt;br&gt;konstaterar att hårda krav for att erhålla säkra livsmedel inte kan ställas&lt;br&gt;samtidigt som andra kostnadspåverkande faktorer som skatter och av-&lt;br&gt;gifter på viktiga insatsvaror i jordbruket ligger högre än i omvärlden.&lt;br&gt;LRF anser vidare att det faktum att jordbrukspolitiken endast förbrukar&lt;br&gt;0,6 % av medlemsländernas totala BNP innebär att budgetutgiftema på&lt;br&gt;jordbruksområdet i ett helhetsperspektiv kan anses vara begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser, bl.a. LRF och Ekologiska Lantbrukare, anser&lt;br&gt;att det behövs ett mål om rimliga inkomster för jordbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium anser att nationella särlösningar inte är förenliga&lt;br&gt;med den inre marknadens syfte. Denna uppfattning delas av Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Kronobergs län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet anser att frågan är hur EU skall kunna liberalisera&lt;br&gt;importen samtidigt som man skärper kraven på de egna jordbruks-&lt;br&gt;producenterna. Att överlämna åt konsumenterna att sortera bort kvalita-&lt;br&gt;tivt sämre produkter från marknaden till förmån för miljöanpassad dyrare&lt;br&gt;EU-producerad mat kan vara otillräckligt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län&lt;br&gt;ifrågasätter om det med hänsyn till olika ekonomiska och produktions-&lt;br&gt;tekniska förutsättningar är önskvärt eller möjligt for Europas lantbrukare&lt;br&gt;att konkurrera på liknande villkor som producenter i u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 Den gemensamma jordbrukspolitikens kostnader för&lt;br&gt;företag, konsumenter och skattebetalare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;OECD beräknar årligen PSE-tal (Producer Subsidy Equivalent), som ut-&lt;br&gt;trycker hur stor andel av producenternas intäkter som utgörs av stöd. I&lt;br&gt;PSE-beräkningama ingår 12 av de viktigaste jordbruksvarorna. I figur 4&lt;br&gt;redovisas PSE-tal för olika OECD-länder under åren 1986-1988, 1993—&lt;br&gt;1995 och 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4: Andel jordbruksstöd av producenternas intäkter i olika OECD-länder&lt;br&gt;under åren 1986-1988, 1993-1995 och 1996 (PSE i %)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03142/prop_199798__142-4.png" style="width:219pt;height:111pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: OECD, 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt OECD:s beräkningar motsvarade jordbruksstöden inom EU ca&lt;br&gt;43 % av producenternas intäkter år 1996. Jämfört med andra större livs-&lt;br&gt;medelsproducenter inom OECD så som Australien, USA och Kanada är&lt;br&gt;stödnivåema inom EU högre. Däremot är stödnivån i EU lägre än i&lt;br&gt;Japan, Norge och Schweiz. År 1996 sjönk stödnivån inom EU, vilket&lt;br&gt;beror på de höga världsmarknadspriserna på spannmål under säsongen&lt;br&gt;1995/96. Reformerna under senare år har inte förändrat den totala stöd-&lt;br&gt;nivån. Däremot har reformerna förändrat fördelningen av finansieringen&lt;br&gt;mellan konsumenter och skattebetalare. 1992 års reform innebar att sänk-&lt;br&gt;ningen av de administrativa priserna på vissa produkter kompenserades&lt;br&gt;genom direktbidrag till jordbrukarna. En del av kostnaderna för jord-&lt;br&gt;brukspolitiken överflyttades därmed från konsumenterna till&lt;br&gt;skattebetalarna. Förslagen i Agenda 2000 går i samma riktning. Det är&lt;br&gt;emellertid nödvändigt att den totala stödnivån sänks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man till stödnivån på olika produkter under perioden 1993-1995 är&lt;br&gt;den högst för foderspannmål, mjölk och nötkött där nivåerna är över&lt;br&gt;60 %. Även för produktion av ris, socker, oljeväxter samt får- och lamm-&lt;br&gt;kött utgör stödet mer än hälften av inkomsten. År 1996 var andelen stöd&lt;br&gt;störst för nötkött, mjölk, oljeväxter, socker samt får- och lammkött.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att produktionen har ökat, har allt fler produktions-&lt;br&gt;begränsningar införts inom EG:s jordbrukspolitik. Detta är ett ännu&lt;br&gt;allvarligare ingrepp i marknaden än de tidigare prisregleringarna. Det&lt;br&gt;motverkar direkt företagens möjlighet att konkurrera och motverkar in-&lt;br&gt;citamenten för företagen att investera i ny, effektivare och mer miljö-&lt;br&gt;vänliga produktionsformer med högre avkastning. Den enskilde före-&lt;br&gt;tagarens möjligheter att utveckla sitt företag och att anpassa sig till&lt;br&gt;konsumenternas efterfrågan har därigenom minskat. Förutom den&lt;br&gt;minskade flexibiliteten för företagen har den administrativa hanteringen&lt;br&gt;av stöden blivit allt mer kostsam och betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omfattande subventionerna av det europeiska jordbruket genom ett&lt;br&gt;generöst stödsystem betalas av konsumenterna genom höga priser och&lt;br&gt;genom skatter. OECD uppskattar att merkostnaden för EU:s genom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snittliga invånare för den gemensamma jordbrukspolitiken år 1996 var ca Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;2 300 kr per år. Av detta belopp betalas ca 1 200 kr genom priserna och&lt;br&gt;resterande del genom skattemedel. Det innebär således en årlig merkost-&lt;br&gt;nad för en familj på fyra personer med ca 10 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att utöver höga offentliga utgifter medför den&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitiken höga livsmedelspriser, vilka är särskilt&lt;br&gt;kännbara för låginkomsttagare och barnfamiljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken&lt;br&gt;ger varje år upphov till relativt stora kostnader for både konsumenter och&lt;br&gt;skattebetalare i EU, men ger också upphov till betydande kostnader för&lt;br&gt;samhällsekonomin. Samhällsekonomiska kostnader uppstår på grund av&lt;br&gt;en snedvriden resursallokering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens nuvarande åtaganden inom Världshandelsorganisatio-&lt;br&gt;nen (WTO) begränsar EU:s möjligheter att ge marknadsprisstöd och&lt;br&gt;direktstöd. Hårda krav på minskat stöd kommer med största sannolikhet&lt;br&gt;att ställas av de andra stora livs-medelsproducerande länderna i nästa&lt;br&gt;förhandlingsrunda. Detta talar också för att reformarbetet måste drivas&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 Konkurrenskraftiga foretag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jordbruks- och livsmedelsföretagen fyller flera viktiga funktioner, både&lt;br&gt;genom att förse konsumenterna med säkra livsmedel och andra&lt;br&gt;jordbruksvaror i den mån de efterfrågas och genom att ge positiva bidrag&lt;br&gt;till vår miljö och landsbygd. Därigenom bidrar företagen till tillväxt och&lt;br&gt;sysselsättning på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå de mål som regeringen föreslår måste jordbruks- och livs-&lt;br&gt;medelsföretagen ges samma förutsättningar som andra näringar att agera&lt;br&gt;på marknadsmässiga villkor. Konkurrensen behöver förbättras i jord-&lt;br&gt;brukssektorns samtliga led så att konsumenterna får tillgång till livs-&lt;br&gt;medel med hög kvalitet till så låga priser som möjligt. För att företagen&lt;br&gt;skall kunna agera på marknadsmässiga villkor krävs att politiken är lång-&lt;br&gt;siktig och ger tydliga och förutsägbara förutsättningar för företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergång till en mer konkurrensutsatt marknad ställer högre krav på&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelsföretagen. Samtidigt ger det nya möjligheter att&lt;br&gt;utveckla företagen. I likhet med andra företagare måste jordbrukare göra&lt;br&gt;bedömningar av marknadsmöjligheter och anpassa produktionen efter&lt;br&gt;marknadens önskemål. En utveckling mot effektivare jordbruksföretag&lt;br&gt;gynnas bäst av ett mindre stödberoende och är på lång sikt den enda&lt;br&gt;möjligheten att behålla och utveckla en livskraftig jordbruks- och livsme-&lt;br&gt;delssektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar att det är mycket svårt att med bestående verkan&lt;br&gt;påverka inkomstnivån inom jordbrukssektorn genom stöd. Det in-&lt;br&gt;komstmål som finns i den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken&lt;br&gt;har generellt sett uppfyllts i begränsad omfattning. Det beror bl.a. på att&lt;br&gt;det finns ett flertal åtgärder som motverkar varandra samt att stöden på&lt;br&gt;sikt leder till högre markpriser i stället för till högre inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen redovisat i det föregående svarar inkomster från&lt;br&gt;jordbruksproduktion endast för en begränsad andel av jordbrukarens&lt;br&gt;taxerade inkomst. Ett generellt inkomstmål med syfte att garantera denna&lt;br&gt;grupp av företagare rimliga inkomster förefaller mot denna bakgrund ha&lt;br&gt;låg grad av måluppfyllelse. Regeringen anser att det är viktigt att gynn-&lt;br&gt;samma villkor skapas för ett svenskt jordbruk. Detta måste dock ske på&lt;br&gt;annat sätt än genom ett inkomstmål riktat till jordbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markpriset ökar av den gemensamma jordbrukspolitiken genom att&lt;br&gt;jordbruksstöden ökar jordbrukarnas intäkter och därmed lönsamheten,&lt;br&gt;förutsatt att förutsättningarna i övrigt är oförändrade. I praktiken innebär&lt;br&gt;det att de jordbrukare som äger marken som brukas när stödet införs är&lt;br&gt;de som kan tillgodogöra sig värdestegringen på marken. För närvarande&lt;br&gt;arrenderas nära hälften av den mark som brukas av landets jordbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kort sikt leder en prisökning, till följd av t.ex. högre stöd, till att er-&lt;br&gt;sättningen för det egna arbetet ökar. På längre sikt kommer dock nya&lt;br&gt;lantbrukare att vara villiga att betala ett högre pris för den begränsade&lt;br&gt;resursen mark. Jordbruksstöden leder således till en förmögenhetsökning&lt;br&gt;för ägaren av åkermark och inte till en inkomstökning för den som brukar&lt;br&gt;marken. Den som inte äger jordbruksmark eller produktionsrättigheter&lt;br&gt;men som vill etablera sig eller expandera produktionen får således inte&lt;br&gt;någon fördel av nuvarande stöd. Detta hindrar expansion, nyföretagande&lt;br&gt;och i synnerhet unga människors möjligheter att starta jordbruksföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en konkurrensutsatt marknad utan generella stöd gynnas i stället de&lt;br&gt;duktigaste företagarna. De kan genom sin konkurrensförmåga uppnå en&lt;br&gt;sådan lönsamhet att jordbruksdriften kan fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket har historiskt visat sig ha goda möjligheter att anpassa&lt;br&gt;produktionsinriktning och sysselsättning till förändringar. I såväl Sverige&lt;br&gt;som i övriga EU-länder kommer numera en betydande del av lantbruks-&lt;br&gt;hushållens inkomster från annan aktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framförs ofta att jordbruksföretagens verksamhet är osäker till&lt;br&gt;följd av jordbrukets väderberoende, hög kapitalintensitet och liten före-&lt;br&gt;tagsstorlek, vilket skulle medföra behov av pris- och inkomst-&lt;br&gt;stabilisering. Inte någon av dessa egenskaper är dock unik för jord-&lt;br&gt;bruket. Flera andra näringar är också beroende av varierande betingelser&lt;br&gt;och får hantera den inkomstinstabilitet detta medför. Jordbruksföretagens&lt;br&gt;beroende av olika faktorer som är svåra att förutse är inte något som är&lt;br&gt;unikt för denna näring, utan liknande problem finns hos andra&lt;br&gt;småföretagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.3 Konsumenthänsyn inom jordbruks- och&lt;br&gt;livsmedelspolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är konsumenterna som genom sina krav på produktionssätt, livs-&lt;br&gt;medelsegenskaper och innehåll skall styra produktionen av livsmedel.&lt;br&gt;Erfarenheterna visar att konsumenterna genom sina val kan påverka ut-&lt;br&gt;budet i en mer miljö- och djurvänlig riktning. Det kan dock vara svårt för&lt;br&gt;en enskild konsument att påverka detta. Det är ett av skälen till att&lt;br&gt;konsumentorganisationer har en viktig roll att spela genom att skapa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;opinion och föra konsumenternas talan. Utbildnings- och informations- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;insatser från samhällets sida om bl.a. livsmedelskvalitet, produktions-&lt;br&gt;metoder och konsumenternas rättigheter kan komplettera det arbete som&lt;br&gt;konsumentorganisationerna utför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa men också definiera grundläggande kvalitet och&lt;br&gt;säkerhet hos livsmedel behövs en livsmedelslagstiftning baserad på&lt;br&gt;vetenskapliga bedömningar. Om det råder osäkerhet i dessa bedöm-&lt;br&gt;ningar är det särskilt nödvändigt att försiktighetsprincipen tillämpas.&lt;br&gt;Huvudprincipen bör vara att livsmedelslagstiftning och regelverk är&lt;br&gt;gemensamma inom den Europeiska unionen. Därigenom garanteras lik-&lt;br&gt;artade villkor och konkurrensneutralitet för produktionen. Det finns dock&lt;br&gt;förhållanden som motiverar att vissa nationella undantag kan förekom-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningens efterlevnad måste kontrolleras. En väl fungerande livs-&lt;br&gt;medelskontroll och tillsyn är därför nödvändig. De krav EU kan ställa på&lt;br&gt;importen från tredje land styrs i hög grad av EU:s åtaganden inom WTO&lt;br&gt;genom SPS- och TBT-avtalen. Internationella åtaganden inom WTO&lt;br&gt;prioriteras högt av Sverige. Sådana åtaganden tillsammans med bl.a.&lt;br&gt;gällande konkurrenslagstiftning måste följas. Inom ramen för dessa&lt;br&gt;åtaganden bör försiktighetsprincipen beaktas. För att garantera konsu-&lt;br&gt;menterna hög kvalitet i olika avseenden utan att diskriminera import från&lt;br&gt;tredje land, är det angeläget att verka för att förbättra de internationella&lt;br&gt;standarder som finns i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konsumenterna skall ha möjlighet att göra väl underbyggda val&lt;br&gt;krävs relevant information om produkterna. Harmoniserade märknings-&lt;br&gt;regler är därför angelägna. Det är särskilt viktigt att konsumenterna får&lt;br&gt;information om egenskaper hos livsmedlen som har betydelse för hälsan,&lt;br&gt;t.ex. ämnen som kan framkalla allergiska reaktioner. Konsumenterna bör&lt;br&gt;även ha en möjlighet att genom märkningens utformning skilja mellan&lt;br&gt;livsmedel som producerats med nya produktionsmetoder och traditionella&lt;br&gt;livsmedel. I dessa fall är det motiverat med obligatorisk märkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på obligatorisk märkning bör kompletteras med utrymme för&lt;br&gt;frivillig märkning som ger företagen möjlighet att snabbt införa olika&lt;br&gt;typer av sådan märkning som efterfrågas av konsumenterna. Exempel på&lt;br&gt;frivillig märkning som införts är KRAV-märket och olika typer av miljö-&lt;br&gt;märkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma politiken på jordbruks- och livsmedelsområdet&lt;br&gt;omfattar även kvalitets- och märkningsbestämmelser för jordbruks-&lt;br&gt;produkter, t.ex. ägg och kött från Ijäderfa. Kommissionen har påbörjat ett&lt;br&gt;arbete med att från regleringar av varustandarder gå över till mer över-&lt;br&gt;gripande regler. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning&lt;br&gt;”Konsumentinformation om dagligvaror” (dir 1997:151) som i ett brett&lt;br&gt;perspektiv skall granska märkningen och annan information på daglig-&lt;br&gt;varuområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s jordbruksministrar beslutade nyligen, efter initiativ från bl.a. den&lt;br&gt;svenska regeringen, att det skall vara möjligt för medlemsländerna att in-&lt;br&gt;föra obligatorisk ursprungsmärkning av nötkött. Det finns dock ytter-&lt;br&gt;ligare förbättringar att göra angående bl.a. märkning av sammansatta&lt;br&gt;ingredienser samt av ingredienser som kan framkalla allergiska reak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner. Dessutom behöver märkningsreglema, som i dag är utspridda i ett&lt;br&gt;flertal rättsakter, göras mer överskådliga och så långt som möjligt samlas&lt;br&gt;i en rättsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näring som agerar på en konkurrensutsatt marknad skapar i sin tur&lt;br&gt;förutsättningar för marknadsmässiga priser. Regeringen anser att en&lt;br&gt;sådan ordning även skapar förutsättningar för att bl.a. tillgodose önske-&lt;br&gt;målet om närproducerade livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.4 Djurhänsyn inom livsmedels- och jordbrukspolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att verka för att djurens situation inom EU förbättras&lt;br&gt;genom en animalieproduktion med högt ställda djurskydds- och djur-&lt;br&gt;hälsokrav. Detta motiveras både av djur-, smittskydds- och hälsoskydds-&lt;br&gt;hänsyn samt konsumenthänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan länge en djurskyddslagstiftning med höga krav. Från&lt;br&gt;svensk synpunkt är det viktigt att lagstiftningen inom hela EU utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den svenska djurskyddslagen skall djuren behandlas väl och&lt;br&gt;skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Lantbrukets djur skall hållas&lt;br&gt;och skötas i en god djurmiljö. Djurskyddslagen reglerar även transporter&lt;br&gt;av djur och avel. Enligt djurskyddslagen skall djur skonas från onödigt&lt;br&gt;lidande i samband med slakt. Den svenska djurskyddslagens och andra&lt;br&gt;tillämpliga lagars målsättningar bör integreras i EU:s lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur djuren sköts och behandlas, fodrets kvalitet och sammansättning,&lt;br&gt;förebyggande och akut djursjukvård är viktigt för de animaliska livs-&lt;br&gt;medlens säkerhet och kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns det sedan år 1986 ett förbud mot användning av&lt;br&gt;kadavermjöl som foderråvara, vilket motiveras med både hälsomässiga&lt;br&gt;och etiska skäl. Av omtanke om folk- och djurhälsan är vidare sedan år&lt;br&gt;1986 tillsatser av antibiotika i foder i tillväxtbefrämjande syfte förbjudet.&lt;br&gt;Det är en svensk ambition att liknande regler skall införas inom&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn både till djurens välbefinnande och kvaliteten på livs-&lt;br&gt;medlen är det angeläget att begränsa spridningen av djursjukdomar. En&lt;br&gt;gemensam hög ambitionsnivå inom detta område bör därför eftersträvas.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst zoonotiska sjukdomar, dvs. sådana sjukdomar som&lt;br&gt;kan överföras från djur till människa. Salmonella och campylobakter är&lt;br&gt;exempel på bakterier som kan överföras från djur till människor och där-&lt;br&gt;vid förorsaka sjukdomar. Sjukdomsläget bland de svenska djuren kan&lt;br&gt;generellt betraktas som tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma politiken måste på detta område förändras.&lt;br&gt;Nationella särlösningar är inte förenliga med den inre marknadens syfte.&lt;br&gt;Så långt som möjligt bör harmoniserade lösningar eftersträvas även på&lt;br&gt;dessa områden. Med hänsyn till konkurrensneutraliteten är det angeläget&lt;br&gt;att beslutade minimiregler gäller inom hela EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att erforderlig kontroll finns för att garantera att&lt;br&gt;reglerna följs. Olika regler inom olika länder inte bara snedvrider kon-&lt;br&gt;kurrensen utan innebär också en risk för att djursjukdomar sprids mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsländerna. Låga krav i vissa länder kan fa allvarliga följder såväl Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;för djurskydds- och djurhälsoläget som för säkerheten på livsmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På djurskyddsområdet, där gemensamma regler till stor del saknas, är&lt;br&gt;det angeläget att en gemensam miniminivå med så höga djurskyddskrav&lt;br&gt;som möjligt slås fast för medlemsländerna. Regeringen anser att sträng-&lt;br&gt;are gemensamma regler bör införas på foder- och smittskyddsområdet.&lt;br&gt;Även kontrollen av salmonella, som i dag inte regleras i det gemen-&lt;br&gt;samma regelverket, bör inordnas i gemenskapslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regeringens ställningstagande är att djurskydds-&lt;br&gt;bestämmelserna generellt måste förbättras på gemenskapsnivå. Därutöver&lt;br&gt;är det enligt regeringen rimligt att de länder som vill ha strängare djur-&lt;br&gt;skyddskrav skall ges en sådan möjlighet. Även inom smittskyddsområdet&lt;br&gt;bör det vara möjligt att ha strängare nationella regler än t.ex. inom&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen. Vid införande av strängare nationella krav&lt;br&gt;måste beaktas både principen om att handeln inte skall hindras av god-&lt;br&gt;tycklig diskriminering och principen om att människors och djurs hälsa&lt;br&gt;och liv inte får äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i många fall vara en konkurrensfördel med produktionsformer&lt;br&gt;som tillfredsställer höga krav på djurhållningen. För att denna fördel&lt;br&gt;skall kunna utnyttjas måste konsumenterna blir medvetna om livsmed-&lt;br&gt;lens kvalitet. Det ankommer i första hand på branschen att informera om&lt;br&gt;de produktionsformer som används.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En hållbar jordbruks- och livsmedelsproduk-&lt;br&gt;tion skall främjas genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU med sär-&lt;br&gt;skilt avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar&lt;br&gt;och på en avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella&lt;br&gt;åtaganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konkurrenskraftiga företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- höga etiska krav för djurhållningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att bevara och främja den biologiska mångfalden, bevara värdefulla&lt;br&gt;natur- och kulturmiljöer och ett varierat odlingslandskap, minimera mil-&lt;br&gt;jöbelastningen samt beakta behovet av en långsiktig hushållning med&lt;br&gt;naturresurserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- landsbygdsutveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- regionala åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning. Utredningen föreslår att den biologiska mångfalden skall bevaras&lt;br&gt;och främjas, kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas,&lt;br&gt;miljöbelastningen minimeras, animalieproduktionen ske med höga djur-&lt;br&gt;sky ddskrav, en regional balans och en levande landsbygd främjas samt&lt;br&gt;att ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gemensam lagstiftning som definierar minimikraven för miljöhän- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;syn på produktionen bör finnas i EU. Den gemensamma ambitionsnivån&lt;br&gt;bör vara hög. Därutöver bör nationella miljökrav kunna införas med hän-&lt;br&gt;syn till regionala och nationella behov. Vid sidan av principen att förore-&lt;br&gt;naren betalar skall producenter ersättas för olika miljötjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna för att främja en regional balans och en levande landsbygd&lt;br&gt;bör utformas regionalt i enlighet med en gemensam ramlagstiftning. Vid&lt;br&gt;utformningen av regionala åtgärder förutsätts att konkurrensneutralitet&lt;br&gt;skall gälla. För att nå målen bör åtgärderna utformas så att de stimulerar&lt;br&gt;investeringar i nya brukningsformer och ger jordbruksföretagama möjlig-&lt;br&gt;het till generationsskifte. Medel behövs också för att möjliggöra en regio-&lt;br&gt;nal produktion. Åtgärderna skall underlätta en samordning med såväl&lt;br&gt;miljöåtgärder som åtgärder inom andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har&lt;br&gt;inte några invändningar mot utredningens förslag. Skogs- och jordbru-&lt;br&gt;kets forskningsråd anser att utredningen präglas av en uttalad avregle-&lt;br&gt;ringsambition och att brister i utredningen klart visar på betydelsen av en&lt;br&gt;ökad satsning på forskning inom området. Länsstyrelsen i Örebro län i&lt;br&gt;frågasätter att marknadskrafterna kommer att ha en sådan styrka och in-&lt;br&gt;riktning att målen om miljö, djurskydd och regional utveckling blir upp-&lt;br&gt;fyllda. Länsstyrelsen i Norrbottens län delar inte utredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning om regionalpolitikens betydelse för jordbrukssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.1 En reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion förutsätter att hänsyn tas&lt;br&gt;till såväl vad som är ekologiskt som ekonomiskt hållbart. Regeringen har&lt;br&gt;i tidigare avsnitt redogjort för hur en avveckling av marknadsordningarna&lt;br&gt;i kombination med riktade åtgärder för miljö, landsbygd och särskilt ut-&lt;br&gt;satta regioner skapar förutsättningar för en framtida ekonomiskt hållbar&lt;br&gt;j ordbruksproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det också finns starka miljöskäl till att den ge-&lt;br&gt;mensamma jordbrukspolitiken måste förändras. Marknadsordningarna&lt;br&gt;inom jordbrukspolitiken leder till höga priser, vilket ger incitament till en&lt;br&gt;mer intensiv produktion än vad som hade varit fallet utan stöd. En mer&lt;br&gt;intensiv produktion medför ökade risker för en större miljöbelastning ge-&lt;br&gt;nom ökade insatser av gödselmedel och bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förda jordbrukspolitiken har medfört en ökad miljöbelastning bl.a.&lt;br&gt;genom förluster av växtnäringsämnen till omgivande miljö och avdrift av&lt;br&gt;bekämpningsmedel. En intensiv produktion hotar även artrikedomen i&lt;br&gt;odlingslandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket bidrar också till positiva miljöeffekter såsom upprätthållan-&lt;br&gt;det av den biologiska mångfalden, värdefulla kulturmiljöer och ett öppet&lt;br&gt;odlingslandskap. Många djur och växtarter är direkt beroende av konti-&lt;br&gt;nuerlig hävd av jordbruks- och betesmark för sin överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt medför höga jordbruksstöd att markvärdena ökar, vilket le-&lt;br&gt;der till att markvård lönar sig bättre och att produktionen upprätthålls i&lt;br&gt;större omfattning. Sammantaget innebär dock nuvarande utformning av&lt;br&gt;jordbrukspolitiken att viktiga miljöaspekter missgynnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.2 Konkurrenskraftiga företag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som konkurrenskraftiga foretag är en förutsättning för att&lt;br&gt;uppnå ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel är det också en för-&lt;br&gt;utsättning för att uppnå en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion.&lt;br&gt;Konkurrenskraftiga företag har bättre förutsättningar än andra företag att&lt;br&gt;bära kostnader för att i ökad omfattning anpassa sig till rådande miljö-&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Djurhänsyn inom jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att verka för att djurens situation&lt;br&gt;inom EU förbättras genom en animalieproduktion med höga djurskydds-&lt;br&gt;och djurhälsokrav. Det motiveras av etiska skäl för djurens välbefinnan-&lt;br&gt;de, men också av konsumentskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöhänsyn inom jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljömål inom EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Målet om en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion skall främjas&lt;br&gt;genom ökad miljöhänsyn med avseende på att bevara och främja den bio-&lt;br&gt;logiska mångfalden, värdefulla kulturmiljöer och ett varierat odlingsland-&lt;br&gt;skap samt minimera jordbrukets miljöbelastning. Den gemensamma jord-&lt;br&gt;bruks- och livsmedelspolitiken måste förändras för att skapa förutsätt-&lt;br&gt;ningar att utveckla långsiktigt hållbara produktionssystem. Politiken&lt;br&gt;speglar för närvarande inte det ökade konsument- och samhällsintresset&lt;br&gt;för en miljöanpassad produktion. Politiken har heller inte anpassats till&lt;br&gt;behovet av att bedriva produktionen så att ett långsiktigt nyttjande av&lt;br&gt;naturresurserna möjliggörs. Jordbruks- och livsmedelssektorn måste på&lt;br&gt;ett tydligare sätt än i dag ta ansvar för sektorns miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All jordbruks- och livsmedelsproduktion påverkar miljön eftersom&lt;br&gt;produktionen förutsätter att naturresurserna brukas. Produktionen bidrar&lt;br&gt;därmed till såväl positiva som negativa miljöeffekter. Jordbruksproduk-&lt;br&gt;tionens effekt på miljön beror på både den tekniska och den ekonomiska&lt;br&gt;utvecklingen och på den förda politiken. Politiken har därmed en viktig&lt;br&gt;uppgift för att påverka produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling, dvs. mot ett jordbruk som är miljöanpassat, resursbevarande&lt;br&gt;och som tar etiska hänsyn. Den nuvarande gemensamma politiken är inte&lt;br&gt;utformad för att ta detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen skall samma krav att hushålla med och bevara natur-&lt;br&gt;resurserna ställas på jordbruket som på andra näringar. Det är angeläget&lt;br&gt;att främja jordbruksproduktionens positiva miljöeffekter. Det kan t.ex.&lt;br&gt;avse produktion av miljötjänster som bevarande av den biologiska mång-&lt;br&gt;falden och värdefulla kulturmiljöer. Däremot måste de negativa miljöef-&lt;br&gt;fekter som jordbruksproduktionen medför ses som en restriktion för&lt;br&gt;verksamheten. Det kan t.ex. avse förluster av växtnäringsämnen till om-&lt;br&gt;givande miljö och avdrift av bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Medel för miljöhänsyn inom EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I syfte att uppnå de miljöpolitiska målen för jordbruket och livsmedels-&lt;br&gt;produktionen kan olika styrmedel komma till användning. Lagstiftning,&lt;br&gt;avgifter, skatter samt utbetalning av ersättningar för produktion av kol-&lt;br&gt;lektiva nyttigheter är exempel på medel som kan komma i fråga. I den&lt;br&gt;mån miljöproblemen är gemensamma finns det skäl att samordna an-&lt;br&gt;vändningen av dessa styrmedel inom gemenskapen. Styrmedlen bör ut-&lt;br&gt;formas med hänsyn till regionala skillnader och med avseende på behov&lt;br&gt;och förutsättningar. Vissa miljörelaterade problem är av stor betydelse&lt;br&gt;regionalt medan andra är av gränsöverskridande natur och kräver därmed&lt;br&gt;aktiva åtgärder på gemenskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma miljökraven kan enligt regeringens uppfattning för-&lt;br&gt;stärkas på många områden. Det är därför angeläget att Sverige på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå verkar för att jordbrukets miljöansvar förtydligas. För att mot-&lt;br&gt;verka en ojämlik konkurrenssituation är det angeläget att reglerna så&lt;br&gt;långt som möjligt är gemensamma. Trots stora skillnader i naturliga för-&lt;br&gt;utsättningar och miljöproblem samt nationella preferenser bör ambitions-&lt;br&gt;nivån vara hög. En hög gemensam nivå för miljöhänsyn i EU minskar&lt;br&gt;risken för en konkurrenssnedvridande situation mellan EU-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver gemensamma miljökrav bör nationella möjligheter finnas att&lt;br&gt;vid behov införa strängare regelverk. Därigenom kan skilda nationella&lt;br&gt;och regionala förhållanden beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att förorenaren betalar skall gälla. Det innebär att jord-&lt;br&gt;bruksföretagen får stå för kostnaden för att förebygga eller begränsa pro-&lt;br&gt;duktionens negativa miljöpåverkan. Detta kan ske genom t.ex. avgifter på&lt;br&gt;produktionsmedel med negativa miljöeffekter. Genom avgifter är det&lt;br&gt;möjligt för samhället att skapa incitament för jordbruksföretagen att välja&lt;br&gt;produktionsmetoder som reducerar de negativa miljöeffekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också i detta sammanhang som ett villkor för att erhålla direkt-&lt;br&gt;stöd diskuterats att knyta vissa miljökrav till produktionen. Kommissio-&lt;br&gt;nen har i Agenda 2000 aviserat att ett förslag kommer att presenteras som&lt;br&gt;innebär att medlemsländerna själva får besluta om direktstöden skall&lt;br&gt;kunna villkoras med miljökrav. Regeringen anser dock att riktade miljö-&lt;br&gt;åtgärder som t.ex. användning av miljöprogrammet för jordbruket sam-&lt;br&gt;mantaget ger större möjligheter att nå miljömålen. Det är viktigt att slå&lt;br&gt;vakt om en tydlig koppling mellan använda medel och uppsatta mål. Det&lt;br&gt;bör dock inte uteslutas att en tillämpning av villkorade stöd i vissa fall&lt;br&gt;kan medföra miljövinster, vilket kan föranleda att sådana stöd kan över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägas. Tillämpningen av villkorade stöd får dock inte medföra att en re- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;form av den gemensamma jordbrukspolitiken försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksföretagen kan också ersättas för produktion av efterfrågade&lt;br&gt;kollektiva nyttigheter. Inom jordbruksområdet kan detta t.ex. gälla beva-&lt;br&gt;rande av biologisk mångfald och skötsel av kulturmiljön. Offentliga in-&lt;br&gt;satser i form av köp av miljötjänster kan vara befogade för att garantera&lt;br&gt;att dessa tjänster även fortsättningsvis produceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande utgår miljöersättningar inom ramen för EG:s miljöer-&lt;br&gt;sättningsprogram. Miljöersättningsprogrammet för jordbruket kan i&lt;br&gt;Sverige ses som en ersättning av de tidigare s.k. NOLA- och landskaps-&lt;br&gt;vårdsersättningama som infördes år 1986 och utökades år 1990. Omfatt-&lt;br&gt;ningen av programmet är dock för svensk del betydligt större och den ad-&lt;br&gt;ministrativa utformningen baseras på andra kriterier. Med programmet&lt;br&gt;kan olika typer av miljötjänster köpas av jordbruket. Ersättningen skall&lt;br&gt;täcka inkomstbortfall och kostnader för utförda åtgärder. Efter EU-med-&lt;br&gt;lemskapet har Sverige således valt att kraftigt öka användningen av betal-&lt;br&gt;ning för miljötjänster från jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöersättningsprogrammen regleras på EU-nivå genom en ramlag-&lt;br&gt;stiftning. Det närmare innehållet i miljöersättningsprogrammen utformas&lt;br&gt;nationellt, men kräver godkännande av EG-kommissionen. Finansiering-&lt;br&gt;en delas mellan medlemslandet och EU. Regeringen anser att nuvarande&lt;br&gt;fördelning av ansvar och finansiering mellan medlemsland och EU är&lt;br&gt;acceptabel. Eftersom miljöproblemen, men även behovet av olika miljö-&lt;br&gt;tjänster, till viss del är av lokal eller regional karaktär är det rimligt att åt-&lt;br&gt;gärderna även fortsättningsvis utformas nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att genom ett fortlöpande uppfölj-&lt;br&gt;nings- och utvärderingsarbete göra jämförelser mellan medlemsstaters&lt;br&gt;tillämpning, genomförande och måluppfyllelse av miljöprogrammen.&lt;br&gt;Därigenom ges förutsättningar för att öka åtgärdernas kostnadseffektivi-&lt;br&gt;tet. Sverige bör verka för att ökad öppenhet skall prägla arbetet med att&lt;br&gt;miljöanpassa jordbruks- och livsmedelspolitiken. En större samordning&lt;br&gt;bör om möjligt också ske med regionala åtgärder och åtgärder för lands-&lt;br&gt;bygdsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av samhällets insatser kan även konsumenterna genom sitt&lt;br&gt;val av livsmedel påverka produktionen i en mer miljövänlig riktning. På&lt;br&gt;senare år har intresset för milj ovänligt producerade livsmedel ökat, vilket&lt;br&gt;bör ge förbättrade förutsättningar för att uppnå en ekologiskt hållbar pro-&lt;br&gt;duktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik har framförts mot en minskning av livsmedelsproduktionen i&lt;br&gt;Sverige, eftersom den i ett internationellt perspektiv anses mer milj ovän-&lt;br&gt;lig. Dessa resonemang antyder att en minskad produktion i Sverige skulle&lt;br&gt;kunna leda till att mindre miljövänlig produktion ökar någon annanstans i&lt;br&gt;världen. Regeringen anser dock att det inte är försvarbart att genom höga&lt;br&gt;jordbruksstöd och gränsskyddsnivåer upprätthålla en hög produktion&lt;br&gt;inom EU som missgynnar jordbruksproduktion i omvärlden. För att upp-&lt;br&gt;nå en uthållig produktion i andra delar av världen behövs även riktade åt-&lt;br&gt;gärder i form av t.ex. internationella överenskommelser, kunskapsöverfö-&lt;br&gt;ring och andra typer av utvecklingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl utformningen av EG:s gemensamma jordbruks- och livsmedels-&lt;br&gt;politik som innehållet i de regelverk som syftar till att reglera jordbrukets&lt;br&gt;miljöpåverkan har betydelse for utvecklingen av ett hållbart jordbruk.&lt;br&gt;Förutsättningarna för ett ekologiskt hållbart jordbruk avgörs av den sam-&lt;br&gt;lade effekten av EG:s gemensamma jordbrukspolitik, av regelverk med&lt;br&gt;syfte att begränsa miljöpåverkan och av möjligheter att ersätta jordbruka-&lt;br&gt;re för utförda miljötjänster samt av konsumenternas beteende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöhänsyn i Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De enskilda medlemsländerna har olika naturliga förutsättningar och där-&lt;br&gt;med olika behov av miljöåtgärder, varför det är viktigt att nationella mål&lt;br&gt;och prioriteringar läggs fast. Denna utgångspunkt bör ligga till grund för&lt;br&gt;utformning av åtgärder som syftar till att nå ett ekologiskt hållbart jord-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige innebär miljömålet for jordbruks- och livsmedelsproduk-&lt;br&gt;tionen minimerad miljöbelastning samt att ökad miljöhänsyn skall tas i&lt;br&gt;avsikt att bevara och främja den biologiska mångfalden, värdefulla kul-&lt;br&gt;turmiljöer och ett varierat odlingslandskap. Detta skall ske samtidigt som&lt;br&gt;en långsiktig hushållning med naturresurserna uppnås. Detta överens-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med miljömålen för den svenska livsmedelspolitiken&lt;br&gt;som riksdagen lade fast år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora förändringar har skett i kulturlandskapet i takt med en ökad&lt;br&gt;strukturrationalisering och förändrade brukningsmetoder. Stora värden i&lt;br&gt;form av öppna odlingslandskap, värdefulla kulturmiljöer och biologisk&lt;br&gt;mångfald hotas som en konsekvens av att åker- och naturbetesmark tas ur&lt;br&gt;produktion och att djurhållningen minskar framför allt i skogs- och mel-&lt;br&gt;lanbygder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kväveförluster från jordbruket i form av dels kväveläckage, dels am-&lt;br&gt;moniakförluster från framför allt stallgödselhantering bidrar till övergöd-&lt;br&gt;ningen av vattendrag och hav. Användningen av kemiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel utgör risker för såväl människa som för miljö. En minskad och&lt;br&gt;säkrare hantering av dessa medel är avgörande för en bättre miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En långsiktig hushållning med naturresurserna måste värnas. Odlings-&lt;br&gt;markens långsiktiga produktionsförmåga måste säkerställas och de&lt;br&gt;grundläggande ekologiska processerna i marken vidmakthållas. Krets-&lt;br&gt;loppet av växtnäringsämnen mellan stad och land minskar belastningen&lt;br&gt;på miljön och bidrar samtidigt till en hushållning med den knappa resur-&lt;br&gt;sen fosfor. Kvaliteten på de restprodukter som återförs till åkermarken&lt;br&gt;måste vara sådan att markens produktionsegenskaper långsiktigt bevaras.&lt;br&gt;Det svenska miljöarbetet omfattar bl.a. biologisk mångfald, växtnärings-&lt;br&gt;förluster, bekämpningsmedel och ekologisk produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekologiska produktionen kan i detta sammanhang nämnas som en&lt;br&gt;del i en strategisk satsning för ett hållbart svenskt jordbruk. En fortsatt&lt;br&gt;utveckling av det ekologiska lantbruket är en viktig förutsättning för att&lt;br&gt;nå en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion. En utveckling av den&lt;br&gt;ekologiska produktionen är också en förutsättning för att kunna möta&lt;br&gt;konsumenternas krav på ökad kvalitet i livsmedelsproduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken utan att samti- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;digt särskilda och riktade åtgärder infors kan i Sverige leda till att åker-&lt;br&gt;mark tas ur produktion i oacceptabel utsträckning. Det gäller främst i&lt;br&gt;norra Sverige och i skogsbygderna. Den betesbaserade nötköttsproduk-&lt;br&gt;tionen kan åtminstone på kort sikt i samband med en avreglering komma&lt;br&gt;att minska. Sammantaget leder detta till att miljövärden, t.ex. i form av&lt;br&gt;biologisk mångfald i naturbetesmarker och kulturmiljövärden, i vissa&lt;br&gt;områden riskerar att minska i omfattning. En ökad specialisering av jord-&lt;br&gt;bruksproduktionen i vissa regioner kan leda till förluster av natur- och&lt;br&gt;kulturvärden. För att kunna tillgodose jordbrukets miljömål som t.ex. att&lt;br&gt;bevara biologisk mångfald, värdefulla kulturmiljöer och ett öppet od-&lt;br&gt;lingslandskap kommer enligt regeringen riktade åtgärder som köp av mil-&lt;br&gt;jotjänster att vara ett centralt inslag i en framtida jordbruks- och livsme-&lt;br&gt;delspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den svenska jordbruks- och livsmedelsproduktionen utgör även&lt;br&gt;information och utbildning viktiga åtgärder för att främja ett aktivt miljö-&lt;br&gt;arbete. Erfarenheterna av de svenska insatserna är goda. Ökad kunskap&lt;br&gt;hos den enskilde lantbrukaren skapar såväl motivation och engagemang&lt;br&gt;som möjlighet att åtgärda och förebygga miljöproblem. Försöks- och ut-&lt;br&gt;vecklingsverksamhet samt forskning utgör en viktig grund för att utveck-&lt;br&gt;la effektiva långsiktigt hållbara jordbrukssystem och är en förutsättning&lt;br&gt;för ett effektivt informations- och utbildningsarbete. Enligt regeringen är&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitikens&lt;br&gt;miljöeffekter nödvändiga för att kunna bedöma insatta åtgärders effek-&lt;br&gt;tivitet och framtida behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen lämnat en skrivelse till riksdagen om hur&lt;br&gt;konsumenterna bättre kan uppmuntras att ta ansvar för miljön (rskr.&lt;br&gt;1997/98:67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 Landsbygds- och strukturåtgärder samt regionala&lt;br&gt;åtgärder inom jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Struktur- och landsbygdsåtgärder inom EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landsbygdsutveckling är viktigt för att ge möjligheter till sysselsättning&lt;br&gt;och för att göra landsbygden till ett attraktivt alternativ för människor.&lt;br&gt;Jordbruket är viktigt för landsbygdens utveckling. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning omfattar dock landsbygdsutveckling hela landsbygdens eko-&lt;br&gt;nomi, sysselsättning och miljö och inte enbart de verksamheter och sam-&lt;br&gt;hällsintressen som är direkt kopplade till jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny gemensam jordbruks- och livsmedelspolitik kommer att påverka&lt;br&gt;landsbygdens näringsliv och strukturutveckling genom att förutsättning-&lt;br&gt;arna för att bedriva jordbruks- och livsmedelsproduktion förändras. För&lt;br&gt;att underlätta de strukturförändringar som en reform av jordbrukspoliti-&lt;br&gt;ken kan komma att medföra är åtgärder med syfte att hjälpa jordbruksfö-&lt;br&gt;retagen att utveckla nya konkurrenskraftiga verksamheter eller en förbätt-&lt;br&gt;rad struktur på sina företag viktiga. Sådana åtgärder vidtas redan i dag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom den gemensamma politiken, men deras betydelse kommer sannolikt Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;att öka under reformskedet. Dessa åtgärder har troligen större betydelse i&lt;br&gt;de delar av gemenskapen där jordbrukets betydelse för landsbygdens&lt;br&gt;ekonomi och sysselsättning är större än i Sverige. Åtgärder för lands-&lt;br&gt;bygdsutveckling bör vara ett viktigt komplement till den framtida jord-&lt;br&gt;brukspolitiken. Den förändrade situation som en avreglering innebär far&lt;br&gt;effekter på behovet och valet av åtgärder för att uppnå långsiktiga mål för&lt;br&gt;landsbygdens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksföretagen är viktiga för att stärka landsbygden genom att de&lt;br&gt;bidrar till att skapa attraktiva livs- och arbetsmiljöer för dem som lever&lt;br&gt;och verkar på landsbygden. De kan även bidra till att skapa arbetstillfäll-&lt;br&gt;en utanför jordbruket. Landsbygdsåtgärdema bör därför utformas så att&lt;br&gt;de underlättar jordbrukarnas omställning till nya förhållanden. En viktig&lt;br&gt;utgångspunkt för åtgärder i syfte att utveckla landsbygden, särskilt under&lt;br&gt;en förändringsperiod, är därför att främja konkurrensförmåga, tillväxt&lt;br&gt;och sysselsättning hos företagen på landsbygden. Genom aktiva åtgärder&lt;br&gt;för att underlätta en nödvändig omställning kan tillväxt i andra delar av&lt;br&gt;landsbygdens ekonomi än i jordbruket ge nya arbetstillfällen. Därmed&lt;br&gt;kan också negativa ekonomiska och sociala effekter av en reform mot-&lt;br&gt;verkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utgångspunkten för landsbygdsåtgärder med anknytning till&lt;br&gt;en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken är att åstadkomma ut-&lt;br&gt;veckling på landsbygden i dess helhet och inte bara inom jordbruket mås-&lt;br&gt;te naturligtvis det framtida jordbrukets inriktning och utvecklingsmöjlig-&lt;br&gt;heter i hög grad beaktas. Jordbruk är, och måste förbli, en modem näring&lt;br&gt;inriktad på framtiden som kan möta konkurrensen på den internationella&lt;br&gt;marknaden. Det ligger emellertid också en fara i att för starkt betona&lt;br&gt;jordbrukets möjligheter att ensamt bära upp landsbygden och dess nä-&lt;br&gt;ringsliv. Förutom insatser för ökad konkurrensförmåga inom jordbruket&lt;br&gt;behövs därför också åtgärder som främjar en breddning av jordbruksföre-&lt;br&gt;tagens och andra landsbygdsföretags verksamheter. För att behålla ett&lt;br&gt;lågintensivt jordbruk i mindre gynnade områden och bergsområden kan&lt;br&gt;produktion av kollektiva nyttigheter mot ersättning även medverka till ny&lt;br&gt;eller fortsatt verksamhet i jordbruksföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många medlemsländer har livsmedelssektorn och därtill knuten verk-&lt;br&gt;samhet en dominerande roll för ekonomi och sysselsättning på landsbyg-&lt;br&gt;den. I de medlemsländer som har en tätbefolkad landsbygd eller en livs-&lt;br&gt;medelsektor som utgör en liten del av hela ekonomin är landsbygdens nä-&lt;br&gt;ringsliv mera differentierat. Förhållanden i de extremt glesbefolkade&lt;br&gt;landsbygdsområdena, som bl.a. finns i norra delen av unionen, kräver&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet. Enligt regeringens mening bör detta beaktas då&lt;br&gt;jordbruks- och livsmedelspolitiken reformeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna för att utveckla landsbygden bör inom ramen för ett ge-&lt;br&gt;mensamt regelverk anpassas till nationella och regionala förhållanden.&lt;br&gt;Sverige bör verka för att åtgärderna fortlöpande följs upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Struktur- och landsbygdsåtgärder i Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för anpassning till en reformerad jordbrukspolitik vari-&lt;br&gt;erar starkt mellan olika delar av landet. Behovet av utvecklingsåtgärder&lt;br&gt;inom jordbruket och landsbygden är också annorlunda i Sverige, som har&lt;br&gt;en glest befolkad landsbygd med spridd bosättning, än i många andra&lt;br&gt;medlemsländer med en koncentrerad jordbruksproduktion i tätbefolkade&lt;br&gt;områden. Åtgärder för landsbygden i Sverige måste därför i hög grad&lt;br&gt;bygga på kompletterande verksamhet till jord- och skogsbruket, eftersom&lt;br&gt;en stor andel av företagen på den glesbefolkade landsbygden har verk-&lt;br&gt;samhet inom dessa sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksföretagen har resurser i form av företagskunnande, entrepre-&lt;br&gt;nörskap, mark och byggnader som kan utnyttjas för ekonomisk tillväxt&lt;br&gt;och sysselsättning även i nya branscher vid sidan om själva jordbruks-&lt;br&gt;produktionen. Dessa befintliga resurser kan stärka förutsättningarna för&lt;br&gt;att utveckla nya initiativ som medverkar till en ny varaktig och konkur-&lt;br&gt;renskraftig produktion av varor eller tjänster på landsbygden. Genom att&lt;br&gt;så sker underlättas även bevarandet av värdefulla kulturmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åt gärdsprogram för att utveckla det jordbruksberoende näringslivet på&lt;br&gt;landsbygden kan bl.a. inriktas på att skapa förutsättningar för ett diffe-&lt;br&gt;rentierat näringsliv och att underlätta entreprenörskap i olika former.&lt;br&gt;Jordbruket måste ges möjlighet att anpassas och utvecklas till nya förhål-&lt;br&gt;landen och vara en del av en integrerad utveckling av hela landsbygden.&lt;br&gt;Omfattning och inriktning av åtgärderna bör styras av de skilda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för jordbrukets och landsbygdens utveckling som föreligger i oli-&lt;br&gt;ka delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen betonar vikten av att åtgärder som vidtas gynnar alla for-&lt;br&gt;mer av företagande på landsbygden, men också bidrar till att skapa för-&lt;br&gt;utsättningar för såväl kvinnligt som manligt företagande. Erfarenheter&lt;br&gt;från tidigare åt gärdsprogram i norra Sverige och i samband med den&lt;br&gt;jordbrukspolitiska reformen år 1990 visar att åtgärder riktade till kvinnor&lt;br&gt;på landsbygden kan ge särskilt goda resultat i form av nya arbetstillfäl-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för forskning, utveckling och utbildning, av inte minst företa-&lt;br&gt;gare, är exempel på andra åtgärder som behövs för att underlätta över-&lt;br&gt;gången till en ny jordbrukspolitik. Åtgärder med anknytning till jord-&lt;br&gt;brukspolitiken bör samordnas med flera generella åtgärder inom ramen&lt;br&gt;för den regionala näringspolitiken. Olika lokala och regionala initiativ för&lt;br&gt;landsbygdsutveckling som vuxit fram under senare år bör också kunna&lt;br&gt;förstärkas genom landsbygdsåtgärder inom jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som för närvarande används för att utveckla landsbygden&lt;br&gt;bygger på en kombination av EG-medfinansierat stöd och ett nationellt&lt;br&gt;stöd. Åtgärderna bör även i framtiden i första hand utformas så att de&lt;br&gt;uppfyller gemensamma mål och kan medfinansieras. Därutöver bör det&lt;br&gt;finnas kvar möjligheter att lämna visst nationellt stöd inom de ramar som&lt;br&gt;ges av anslutningsfördraget och av de gemensamma reglerna för stats-&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regional utveckling inom jordbruks- och livsmedelspolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regional utveckling inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för EU:s regional- och strukturpolitik är att ut-&lt;br&gt;jämna skillnader mellan olika regioner. I vissa delar av unionen spelar&lt;br&gt;jordbruket en stor roll i den lokala ekonomin. Detta gäller även produk-&lt;br&gt;tionen av livsmedel, vilket innefattar såväl primärproduktion som för-&lt;br&gt;ädlingsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukets strukturförändring samt livsmedelsindustrins och andra&lt;br&gt;näringars utveckling bör av ekonomiska, miljömässiga och sociala skäl&lt;br&gt;även i fortsättningen stödjas i de ekonomiskt minst utvecklade regioner-&lt;br&gt;na. Därmed kan möjligheter skapas för nya arbetstillfällen, ekonomisk&lt;br&gt;sammanhållning och en långsiktigt hållbar utveckling även i regioner&lt;br&gt;med sämre ekonomiska produktionsförutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna bör anpassas till nationella och regionala förhållanden&lt;br&gt;inom ramen för ett gemensamt regelverk. Samordning bör liksom i dag&lt;br&gt;ske mellan jordbrukspolitiken och struktur- och regionalpolitiken. Sveri-&lt;br&gt;ge bör verka för att åtgärderna utvärderas och övervakas i syfte att mot-&lt;br&gt;verka en snedvridning av konkurrenssituationen. Finansieringen bör i&lt;br&gt;första hand delas mellan gemenskapen och berört medlemsland, men skäl&lt;br&gt;kan även finnas till enbart nationell finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional utveckling i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket i norra Sverige har en särskild regionalpolitisk betydelse ge-&lt;br&gt;nom den mångfald av värden som jordbruksnäringen och dess verksam-&lt;br&gt;heter förknippas med. Jordbruket bidrar, förutom med den grundläggande&lt;br&gt;produktionen av livsmedel, till att upprätthålla sysselsättning, befolkning&lt;br&gt;och samhällstruktur i dessa delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsbygden, och särskilt glesbygden, präglas av småskalighet och&lt;br&gt;diversifiering. Även om jordbrukssektorns ekonomiska och sysselsätt-&lt;br&gt;ningsmässiga betydelse inte är lika stor som tidigare är dess bidrag till&lt;br&gt;vissa regioners ekonomi fortfarande viktiga. Jordbrukssektorn är också&lt;br&gt;av stor betydelse för miljövärden i form av biologisk mångfald, värdeful-&lt;br&gt;la kulturmiljöer och ett öppet och varierat landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet om Sveriges anslutning till EU innebär att Sverige har möjlig-&lt;br&gt;het att lämna producentstöd på nationell nivå. Denna form av långsiktigt&lt;br&gt;stöd är avsett att säkerställa att jordbruksverksamhet kan behållas i sär-&lt;br&gt;skilda regioner i norra Sverige. Stödet får vara knutet till fysiska produk-&lt;br&gt;tionsförhållanden eller historiska produktionsmönster för varje gård, men&lt;br&gt;inte till framtida produktion eller leda till ökad produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som för närvarande används för att uppnå målen för jord-&lt;br&gt;bruket i norra Sverige bygger på en kombination av EG-medfmansierade&lt;br&gt;stöd med syfte att upprätthålla produktionen i mindre gynnade områden&lt;br&gt;samt ett nationellt stöd i enlighet med anslutningsavtalet mellan Sverige&lt;br&gt;och EU. Även i framtiden bör åtgärderna i första hand utformas så att de&lt;br&gt;uppfyller gemensamma mål och kan medfinansieras. Möjligheterna att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därutöver, om så behövs, lämna visst nationellt stöd bör finnas kvar inom Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;de ramar som ges av anslutningsfördraget och av de gemensamma regler-&lt;br&gt;na för statsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i glesbygdsregionerna och särskilt i norra Sverige är av-&lt;br&gt;hängig i vilken mån en ekonomisk, kulturell och social verksamhet kan&lt;br&gt;upprätthållas. En förutsättning är emellertid också att samhällslivet i öv-&lt;br&gt;rigt inte utarmas. Bl.a. bör uppmärksammas att samhällsstrukturen bör&lt;br&gt;vara så utformad att unga kvinnor väljer att stanna kvar eller att bosätta&lt;br&gt;sig på landsbygden. I arbetet med utformningen av åtgärder i struktur-&lt;br&gt;fondsprogram för kommande programperiod är det viktigt att beakta bl.a.&lt;br&gt;möjligheterna till åtgärder för att förbättra strukturen i glesbygdsregio-&lt;br&gt;nerna och att öka möjligheterna till t.ex. kombinationsverksamhet i jord-&lt;br&gt;bruksföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Den globala livsmedelssäkerheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Global livsmedelssäkerhet skall främjas ge-&lt;br&gt;nom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad frihandel och en reform av EG:s jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: I utredningens förslag ingår inte något mål om att&lt;br&gt;medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten. Utredningen&lt;br&gt;påpekar dock att livsmedelsförsörjningen och utvecklingen i u-ländema&lt;br&gt;är angelägna frågor för Sverige och framhåller att utredningens förslag&lt;br&gt;kommer att främja dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: SACO-förbundet Agrifack kritiserar dock utred-&lt;br&gt;ningen för avsaknaden av ett mål om att den gemensamma jordbrukspoli-&lt;br&gt;tiken skall bidra till att förbättra livsmedelssäkerheten i världen. Även&lt;br&gt;Ekologiska Lantbrukare kritiserar utredningen för avsaknaden av ett&lt;br&gt;övergripande mål om stabil och rättvis global livsmedelsförsörjning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att en framtida uthållig global livs-&lt;br&gt;medelsförsörjning kräver att all åkermark bibehålls för livsmedels- eller&lt;br&gt;energiproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid åtskilliga tillfallen under efterkrigstiden har icke bindande internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser gjorts för att förbättra den globala livsmedelssi-&lt;br&gt;tuationen genom att öka livsmedelssäkerheten. Det senaste tillfället var&lt;br&gt;vid Världslivsmedelstoppmötet i Rom år 1996 då världens länder åtog sig&lt;br&gt;att antalet människor som svälter skall minska med hälften fram till år&lt;br&gt;2015. Livsmedelssäkerhet är i detta sammanhang ett sammanfattande be-&lt;br&gt;grepp som inbegriper alla faktorer som är av betydelse för att alla männi-&lt;br&gt;skor skall ha tillgång till näringsriktig mat. Åtgärder inom jordbruksom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet utgör således endast en del av vad som behöver göras för att uppnå Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;livsmedelssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAO-sekretariatet uppskattar att det i dag finns ca 800 miljoner männi-&lt;br&gt;skor i världen som är undernärda. I deklarationen från mötet i Rom slogs&lt;br&gt;fast att det framför allt beror på en ojämn inkomstfördelning i världen&lt;br&gt;och inte i första hand på att livsmedelsproduktionen är för låg. Fattigdom&lt;br&gt;är huvudorsaken till undernäring. Av deklarationen framgår att utbudet&lt;br&gt;av livsmedel i världen har ökat kraftigt, men att hushållens efterfrågan&lt;br&gt;har begränsats av otillräckliga inkomster. Det beror främst på att det i&lt;br&gt;många u-länder saknas en utvecklad ekonomisk och politisk struktur,&lt;br&gt;dvs. fungerande kapital- och kreditmarknader, infrastruktur och utbild-&lt;br&gt;ning, som kan utgöra grunden för en ekonomisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att långsiktigt minska undernäringen krävs i första hand ekono-&lt;br&gt;misk och social utveckling samt ett hållbart och högavkastande jordbruk i&lt;br&gt;världen. Detta förutsätter att landsbygden i u-ländema utvecklas, både&lt;br&gt;när det gäller livsmedelsproduktion och annan produktion. Ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt i jordbruket kan öka sysselsättning och inkomster på landsbygden&lt;br&gt;och därmed medföra en minskad inflyttning från landsbygden till städer-&lt;br&gt;na. Därmed ökar även förutsättningarna för att främja jämlikheten mellan&lt;br&gt;kvinnor och män. Det behövs enligt Rom-deklarationen också en grund-&lt;br&gt;läggande ekonomisk och politisk stabilitet i dessa länder. I deklarationen&lt;br&gt;slås vidare fast att ökad handel är ett viktigt medel för att minska fattig-&lt;br&gt;domen och för att uppnå en effektiv och uthållig livsmedelsproduktion i&lt;br&gt;världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och övriga EU-länder antog deklarationen vid Världslivsme-&lt;br&gt;delstoppmötet i Rom år 1996. Vi har därmed ett ansvar för att medverka&lt;br&gt;till en förbättrad livsmedelssituation i världen. Förutom att bidra till en&lt;br&gt;allmän ekonomisk och social tillväxt, främst genom handel och bistånd,&lt;br&gt;kan en långsiktig produktionsökning främjas i u-länderna genom ett ökat&lt;br&gt;kunskapsutbyte och en ökad frihandel med jordbruksvaror och livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att EU skall medverka till att förbättra den globala&lt;br&gt;livsmedelssäkerheten. För att målet skall uppnås bör Sverige verka för en&lt;br&gt;ökad liberalisering av handeln på jordbruksområdet samt att den gemen-&lt;br&gt;sammajordbrukspolitiken reformeras. Därigenom skapas förutsättningar&lt;br&gt;för en ekonomisk utveckling och för minskad fattigdom i u-ländema, vil-&lt;br&gt;ket är helt avgörande för att förbättra den globala livsmedelssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.2 En hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En av förutsättningarna för att förbättra livsmedelssituationen i världen är&lt;br&gt;att produktionen sker på ett långsiktigt hållbart sätt. Dagens produktion&lt;br&gt;tar i anspråk ändliga resurser, vilket leder till effekter såsom vattenbrist,&lt;br&gt;jorderosion, minskad biologisk mångfald samt andra direkta och indirek-&lt;br&gt;ta effekter som påverkar ekosystemen negativt. Dagens produktion måste&lt;br&gt;således förändras som ett led i strävan mot en förbättrad global livsme-&lt;br&gt;delssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden inom jordbruket är&lt;br&gt;av avgörande betydelse för att uppnå långsiktigt hållbara ekosystem. Det-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta kan exempelvis innebära åtgärder för att stödja ekologisk odling, inte- Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;grerade produktionsmetoder samt integrerade metoder för bevarande och&lt;br&gt;uthållig användning av växtgenetiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.3 Ökad frihandel och en reform av EG:s jordbrukspolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Världshandeln med jordbruksvaror och livsmedel är fortfarande starkt&lt;br&gt;reglerad genom höga handelshinder. Det förekommer även betydande&lt;br&gt;subventioner i de flesta i-ländema och ett litet antal u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WTO bildades år 1995 och ansvarar för tre olika handelsavtal, varav&lt;br&gt;GATT - det allmänna tull- och handelsavtalet - är det avtal som berör&lt;br&gt;varuhandeln. Vid den senaste förhandlingsrundan, kallad Uruguay-&lt;br&gt;rundan, fastslogs åtaganden med betydande konsekvenser för jordbruks-&lt;br&gt;sektorn. De nya åtagandena inom WTO innebar en sänkning av handels-&lt;br&gt;hinder och subventioner samt en betydande systemförändring. System-&lt;br&gt;förändringen genomfördes dels genom inrättandet av ett mer effektivt,&lt;br&gt;bindande, regelverk för tvistlösning vid handelspolitiska tvister, dels&lt;br&gt;genom en övergång till tullar och direkta inkomststöd. De nuvarande&lt;br&gt;åtagandena inom WTO väntas på kort sikt medföra positiva, men be-&lt;br&gt;gränsade konsekvenser för jordbrukspolitiken och handeln i världen. På&lt;br&gt;längre sikt väntas konsekvenserna bli mer omfattande, bl.a. till följd av&lt;br&gt;det nya tvistlösningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom åtagandena i WTO:s jordbruksavtal förband sig WTO:s med-&lt;br&gt;lemsländer att öka marknadstillträdet, bl.a. genom sänkt gränsskydd,&lt;br&gt;minskade exportsubventioner samt minskning av vissa interna stöd. För&lt;br&gt;EU väntas avtalet främst få effekt på exportsidan där exportsubventioner-&lt;br&gt;na är knutna till bestämda varuområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nästa förhandlingsrunda, som skall påbörjas år 1999/2000, kom-&lt;br&gt;mer EU-ländema och andra länder med höga subventioner och tullar på&lt;br&gt;jordbruksområdet med stor sannolikhet att utsättas för påtryckningar från&lt;br&gt;omvärlden om ytterligare sänkningar av tullar och subventioner. I jämfö-&lt;br&gt;relse med Uruguayrundan väntas kraven på liberalisering att väga mycket&lt;br&gt;tyngre eftersom USA, efter förändringen av sin jordbrukspolitik, har stör-&lt;br&gt;re intresse av att driva en frihandelslinje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktörer som kan förväntas få stort inflytande vid kommande WTO-&lt;br&gt;runda är EU, USA och Caims-gruppen som består av länder som bl.a.&lt;br&gt;Australien, Nya Zeeland och Chile. Mycket talar för att rundan kommer&lt;br&gt;att leda till ytterligare sänkningar av gränsskydd och jordbruksstöd. För&lt;br&gt;EU väntas dessa främst beröra areal- och djurbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att vara pådrivande i reformprocessen inför nästa WTO-runda,&lt;br&gt;skulle EU-ländema kunna förändra jordbrukspolitiken i en riktning som&lt;br&gt;ligger i unionens intresse. Därigenom skulle EU sannolikt fa en bättre&lt;br&gt;förhandlingsposition och större möjlighet att driva angelägna frågor om&lt;br&gt;miljö- och konsumenthänsyn inom ramen för WTO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s gemensamma jordbrukspolitik subventionerar produktionen inom&lt;br&gt;unionen, vilket generellt sett påverkar omvärlden genom lägre världs-&lt;br&gt;marknadspriser. Export till EU försvåras genom höga gränsskyddsnivåer.&lt;br&gt;Producenter i u-ländema, där jordbruket ofta inte subventioneras och i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall beskattas, drabbas som grupp hårdast av den gemensamma Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;jordbrukspolitiken genom låga världsmarknadspriser. Låga världsmark-&lt;br&gt;nadspriser är en av flera faktorer som bidrar till att produktionen av jord-&lt;br&gt;bruksvaror är låg i u-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s påverkan på världsmarknaden varierar mellan olika produkter.&lt;br&gt;Jordbrukspolitikens sänkande effekt på världsmarknadspriserna bedöms&lt;br&gt;vara särskilt stor på mejeriområdet, där EU är en stor producent och ex-&lt;br&gt;portör samt som har ett omfattande stödsystem. EG:s regleringar för&lt;br&gt;socker, nötkött och spannmål bedöms också påverka omvärlden i hög&lt;br&gt;grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I u-länder utgör jordbruksbefolkningen ungefär hälften av den fattiga&lt;br&gt;befolkningen. I de fattigaste u-ländema är andelen ännu större. En stor&lt;br&gt;potential för ekonomisk utveckling finns inom jordbrukssektorn i dessa&lt;br&gt;länder. I många av de fattigaste länderna torde en positiv utveckling av&lt;br&gt;jordbruket vara en förutsättning for en positiv utveckling av ekonomin&lt;br&gt;som helhet. EU kan framför allt bidra till att stimulera en sådan utveck-&lt;br&gt;ling genom en ökad frihandel på jordbruksområdet. En reform av den ge-&lt;br&gt;mensamma jordbrukspolitiken är också mot den bakgrunden angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har påpekat att det finns risk for att livsmedels-&lt;br&gt;produktionen i världen inte räcker till att täcka behovet om EG:s jord-&lt;br&gt;brukspolitik reformeras, eftersom en reform kan leda till en minskad pro-&lt;br&gt;duktion inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att döma av prognoser över den framtida livsmedelsproduktionen&lt;br&gt;finns det dock inte något som tyder på att undernäring främst är ett pro-&lt;br&gt;duktionsproblem. Flertalet internationella organisationer, t.ex. FAO, In-&lt;br&gt;ternational Food Policy Research Institute och Världsbanken, pekar på att&lt;br&gt;produktionsresurserna i världen kommer att vara tillräckliga för att kunna&lt;br&gt;tillgodose de framtida behoven hos en ökande befolkning, vilket även&lt;br&gt;gäller vid en övergång till mer hållbara produktionsmetoder. Det främsta&lt;br&gt;problemet är och kommer att vara fordelningen av de livsmedel som pro-&lt;br&gt;duceras. World Watch Institute presenterar däremot en betydligt mer ne-&lt;br&gt;gativ bild av framtiden och spår en framtida obalans mellan livsmedels-&lt;br&gt;tillgång och befolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av att verka for en reform av jordbrukspolitiken och liberali-&lt;br&gt;sering av jordbrukshandeln kan EU, liksom andra i-länder, främst bidra&lt;br&gt;till att underlätta en positiv utveckling i u-ländema genom ökade och ef-&lt;br&gt;fektivare biståndsinsatser. Olika typer av riktade åtgärder såsom bl.a.&lt;br&gt;kunskapsöverföring och forskning är angelägna. Genom att vara pådri-&lt;br&gt;vande i internationella sammanhang, bl.a. genom att verka for internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser främst på miljö- och handelsområdet, kan EU&lt;br&gt;också påverka utvecklingen i u-länderna i en mer positiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 EU:s utvidgning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En utvidgning av EU till att omfatta även tio&lt;br&gt;central- och östeuropeiska länder samt Cypern bör prioriteras i det svens-&lt;br&gt;ka EU-arbetet. En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken bör&lt;br&gt;underlätta för de central- och östeuropeiska länderna att bli medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens förslag. Utredningen anser att utvidgningen är en prioriterad fråga.&lt;br&gt;En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är angelägen eftersom&lt;br&gt;det skulle underlätta en utvidgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanser har inte framfört några avvikan-&lt;br&gt;de synpunkter. En utvidgning av EU till att omfatta även Bulgarien, Est-&lt;br&gt;land, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien&lt;br&gt;och Ungern samt Cypern är en prioriterad svensk fråga. Den förväntas le-&lt;br&gt;da till en rad fördelar för såväl de nuvarande medlemsländerna som kan-&lt;br&gt;didatländerna. Fred och säkerhet i Europa är den främsta förtjänsten som&lt;br&gt;utvidgningen för med sig. Därmed bekräftas att den uppdelning i öst och&lt;br&gt;väst som varit rådande sedan andra världskriget definitivt har brutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Europeiska rådet tog vid sitt mö-&lt;br&gt;te i Luxemburg i december 1997 det historiska beslutet att inleda anslut-&lt;br&gt;ningsprocessen med de 11 kandidatländer som nämns ovan. Denna pro-&lt;br&gt;cess kommer att inledas vid ett möte i London den 30 mars 1998. Under&lt;br&gt;våren kommer dessutom bilaterala regeringskonferenser att hållas med&lt;br&gt;Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungem. Parallellt kom-&lt;br&gt;mer förhandlingsförberedelser också att ske med de övriga 5 kandidat-&lt;br&gt;länderna. För båda grupperna av länder gäller att processen kommer att&lt;br&gt;inledas med en genomgång av unionens regelverk. Med början under se-&lt;br&gt;nare delen av år 1998 kommer EG-kommissionen att genomföra en&lt;br&gt;granskning av de framsteg som gjorts i varje kandidatland. På basis av&lt;br&gt;denna granskning kan rådet besluta om att inleda regeringskonferenser&lt;br&gt;med andra kandidatländer än de som anges ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förhandlingarna kan slutföras med respektive land beror på landets&lt;br&gt;förmåga att uppfylla de kriterier som fastställdes vid Europeiska rådets&lt;br&gt;möte i Köpenhamn år 1993. Dessa kriterier avser den politiska och eko-&lt;br&gt;nomiska situationen i landet samt förmågan att uppfylla de åtaganden&lt;br&gt;som följer av ett medlemskap. Följden av detta är att förhandlingarna kan&lt;br&gt;komma att avslutas vid olika tidpunkter för olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet fattade vid Luxemburgmötet även beslut om en för-&lt;br&gt;stärkt förmedlemskapsstrategi för kandidatländerna i Central- och Öst-&lt;br&gt;europa. Syftet med detta är att underlätta kandidatländernas anpassning&lt;br&gt;till unionens regelverk. Denna strategi innebär bl.a. att alla former av&lt;br&gt;stöd från unionen till dessa länder kommer att samordnas inom ramen för&lt;br&gt;ett partnerskap med vart och ett av kandidatländerna. Förmedlemskaps-&lt;br&gt;strategin kommer från år 2000 även att omfatta visst stöd till jordbruket i&lt;br&gt;kandidatländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutses att ett stort antal frågor kommer att aktualiseras på Prop. 1997/98:142&lt;br&gt;jordbrukets område i samband med de förestående utvidgningsförhand-&lt;br&gt;lingarna. Det avser främst villkoren för kandidatländernas infasning i den&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitiken. Detsamma gäller ett antal frågor röran-&lt;br&gt;de EU:s livsmedelslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En östutvidgning utan en reform av den gemensamma jordbrukspoliti-&lt;br&gt;ken skulle, utan särskilda övergångslösningar, leda till att EG:s hela re-&lt;br&gt;gelverk och den administration som följer därav måste införas i Central-&lt;br&gt;och Östeuropa. Detta skulle leda till höga stödnivåer och höga priser, vil-&lt;br&gt;ket skulle skapa problem för såväl konsumenter som för förädlingsindu-&lt;br&gt;stri i de berörda länderna. Regeringen anser även av dessa skäl att en re-&lt;br&gt;form av den gemensamma jordbrukspolitiken är angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgning med en bibehållen jordbrukspolitik inom EU medför&lt;br&gt;framför allt en rad nackdelar för jordbrukssektorn i de central- och öst-&lt;br&gt;europeiska länderna, vilket bl.a. redovisas i SOU 1997:150 EU:s jord-&lt;br&gt;brukspolitik och östutvidgning, betänkande av kommittén om EU:s ut-&lt;br&gt;vidgning. Strukturutvecklingen inom jordbruket skulle kraftigt begrän-&lt;br&gt;sas, bl.a. av olika kvoter och andra produktionsbegränsningar. Därige-&lt;br&gt;nom skulle jordbrukarna i dessa länder hindras från att utveckla sina fö-&lt;br&gt;retag och utnyttja sina komparativa fördelar i form av bl.a. bördiga mar-&lt;br&gt;ker och låga produktionskostnader. En utvidgning med bibehållen jord-&lt;br&gt;brukspolitik skulle således leda till att utbudet begränsas och att priserna&lt;br&gt;höjs, vilket skulle leda till högre kostnader för resten av samhället. Detta&lt;br&gt;skulle särskilt medföra svåra problem för livsmedelsindustrin. Även kon-&lt;br&gt;sumenterna skulle drabbas eftersom den andel av hushållens inkomster&lt;br&gt;som används för livsmedelskonsumtion i utgångsläget är hög för stora&lt;br&gt;delar av befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett införande av EG:s jordbrukspolitik skulle det också uppstå&lt;br&gt;en obalans till nackdel för övriga sektorer i samhället. Administrationen&lt;br&gt;av politiken är omfattande och komplex, vilket skulle kunna leda till&lt;br&gt;praktiska problem med att uppfylla kraven, t.ex. när det gäller kvalitets-&lt;br&gt;bestämmelser samt sanitära och fytosanitära regler. En effekt av detta&lt;br&gt;skulle kunna bli att gränskontroller måste bibehållas mot övriga unionen&lt;br&gt;en längre tid än vad som annars skulle vara motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån hittillsvarande Agenda 2000-diskussion kan konstateras att&lt;br&gt;övergångsåtgärder i form av handelsbegränsande arrangemang lyfts fram&lt;br&gt;av såväl kommissionen som många medlemsstater som en tänkbar väg att&lt;br&gt;hantera kandidatländernas infasning i den gemensamma jordbrukspoliti-&lt;br&gt;ken. Samtidigt kan noteras att denna metod att lösa, eller åtminstone tids-&lt;br&gt;mässigt hantera, de jordbrukspolitiska problemen innebär att handelspoli-&lt;br&gt;tiska problem skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har för övrigt bäring också på den gränsfria inre marknaden i&lt;br&gt;form av kostnader för tullformaliteter vid gränskontroller även för utri-&lt;br&gt;keshandeln med andra varor än de som direkt omfattas av övergångsar-&lt;br&gt;rangemangen. Dessa handelspolitiska problem torde accentueras om kan-&lt;br&gt;didatländerna blir EU-medlemmar vid olika tidpunkter. Sammantaget&lt;br&gt;väntas nackdelarna för Central- och Östeuropa av en utvidgning med en&lt;br&gt;oförändrad jordbrukspolitik att bli betydande, i synnerhet på längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket i dessa länder har en större betydelse för samhällsekonomin&lt;br&gt;jämfört med förhållandena inom EU, mätt som t.ex. andel av BNP och&lt;br&gt;sysselsättning. Övergången till marknadsekonomi har resulterat i stora&lt;br&gt;produktionsminskningar inom jordbruket. För att jordbrukssektorn skall&lt;br&gt;kunna utvecklas positivt krävs att förutsättningarna för produktion och&lt;br&gt;försäljning förbättras. Privatiseringsprocessen och den ekonomiska ut-&lt;br&gt;vecklingen i stort är av central betydelse för att bidra till en sådan utveck-&lt;br&gt;ling. Bristande tillgång på insatsvaror och krediter, minskad efterfrågan&lt;br&gt;från konsumenter och livsmedelsindustri samt konkurrens på den interna&lt;br&gt;marknaden från bl.a. EU är några av de problem som jordbrukssektorn&lt;br&gt;brottas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock en stor potential inom jordbruket i dessa länder. En re-&lt;br&gt;form av EG:s jordbrukspolitik samt förbättrade handelsvillkor skulle sti-&lt;br&gt;mulera en ökad produktion inom jordbruks- och livsmedelssektorn i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa och därigenom bidra till en förbättrad ekonomisk&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för EU:s del skulle en östutvidgning med oförändrad jordbruks-&lt;br&gt;politik medföra negativa konsekvenser. Budgetkostnadema för den ge-&lt;br&gt;mensamma jordbrukspolitiken väntas öka betydligt, vilket har redovisats&lt;br&gt;i flera utredningar. EG-kommissionen uppskattar i strategidokumentet&lt;br&gt;från år 1995 om EU:s utvidgning att merkostnaderna för marknadspris-&lt;br&gt;stöden av en utvidgning skulle bli ca 9,0 miljarder ecu år 2000 och 12,2&lt;br&gt;miljarder ecu år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens och kandidatländernas åtaganden inom WTO försvårar också&lt;br&gt;en utvidgning med bibehållen jordbrukspolitik. Nuvarande åtaganden om&lt;br&gt;sänkningar av exportbidragen förorsakar redan i dag problem för EU. Av&lt;br&gt;de central- och östeuropeiska länderna har sex länder åtaganden i WTO&lt;br&gt;på mycket låga nivåer. Enligt OECD:s prognoser över framtida produk-&lt;br&gt;tion i Central- och Östeuropa väntas framför allt spannmålsproduktionen&lt;br&gt;att öka, vilket totalt sett bör leda till ett ökat exportbehov och därmed yt-&lt;br&gt;terligare problem för ett utvidgat EU att hålla sig inom de tillåtna WTO-&lt;br&gt;gränsema för exportbidrag. Dessutom väntas krav på ytterligare sänk-&lt;br&gt;ningar av stöd- och exportbidragsnivåer vid nästa WTO-runda, vilket yt-&lt;br&gt;terligare komplicerar en situation med bibehållna stödnivåer för 25 eller&lt;br&gt;26 medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att begränsa EG:s budgetkostnader tillfälligt skulle vara att be-&lt;br&gt;hålla nuvarande jordbrukspolitik för nuvarande medlemsländer och avstå&lt;br&gt;från att införa EG:s jordbruksstöd i Central- och Östeuropa under en&lt;br&gt;övergångsperiod. En sådan lösning strider dock mot EU:s grundprincip&lt;br&gt;om en gemensam inre marknad samt principen om att jordbrukspolitiken&lt;br&gt;skall vara gemensam. Att inte införa nuvarande EG-stöd i Central- och&lt;br&gt;Östeuropa leder till olika stödnivåer och därmed olika konkurrensvillkor,&lt;br&gt;vilket skulle missgynna jordbruks- och livsmedelssektorn i Central- och&lt;br&gt;Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att de central- och östeuropeiska&lt;br&gt;länderna blir fullvärdiga medlemmar så snart som möjligt. Regeringens&lt;br&gt;utgångspunkt är att EU:s grundprinciper om en gemensam inre marknad&lt;br&gt;och en gemensam jordbrukspolitik även skall omfatta de nya medlems-&lt;br&gt;länderna. En östutvidgning försvåras med nuvarande jordbrukspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och understryker behovet av att den gemensamma jordbrukspolitiken re-&lt;br&gt;formeras. För att underlätta en utvidgning, men också för att underlätta&lt;br&gt;de nya medlemsländernas förberedelser och anpassning till ett EU-med-&lt;br&gt;lemskap, är det angeläget att reformerna påbörjas så snart som möjligt.&lt;br&gt;Övergångsåtgärder kan emellertid bli nödvändiga, bl.a. eftersom det&lt;br&gt;finns stora skillnader mellan kandidatländerna och EU. Övergångsåtgär-&lt;br&gt;dema bör dock av bl.a. konkurrensskäl i största möjliga mån begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet SOU 1997:102 om Mat &amp;amp;&lt;br&gt;Miljö - svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden avgivits av SIDA,&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap, Folkhälsoinstitutet, Statskontoret,&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunk-&lt;br&gt;turinstitutet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Statens jordbruks-&lt;br&gt;verk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Skogs-&lt;br&gt;och jordbrukets forskningsråd, Sveriges lantbruksuniversitet, Riksantik-&lt;br&gt;varieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Statens institut för regionalforskning,&lt;br&gt;Kommerskollegium, Konsumentverket, Länsstyrelserna i Stockholms,&lt;br&gt;Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal-&lt;br&gt;mar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvs-&lt;br&gt;borgs Skaraborgs, Värmlands. Örebro, Västmanlands, Dalarnas, Gävle-&lt;br&gt;borgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Svens-&lt;br&gt;ka Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Hushållningssällskapens förbund, SACO/SR, Landsorga-&lt;br&gt;nisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Ekologiska Lant-&lt;br&gt;brukare, Folkrörelserådet, Föreningen Foder och spannmål, Grossistför-&lt;br&gt;bundet Svensk Handel, Institutet för internationell ekonomi, Livsmedels-&lt;br&gt;industrierna, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska livsmedelsarbetare-&lt;br&gt;förbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges jordägareförbund,&lt;br&gt;Sveriges jordbruksarrendatorers förbund, Sveriges konsumentråd,&lt;br&gt;Sveriges livsmedelshandlareförbund samt Världsnaturfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,&lt;br&gt;Sveriges Exportråd, Studieförbundet Näringsliv &amp;amp; Samhälle samt&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Dagligvaruleverantörernas förbund,&lt;br&gt;Familj ej ordbrukamas riksförbund, Industrins Utredningsinstitut, Små-&lt;br&gt;företagarnas riksorganisation, Stiftelsen Lantbruksforskning samt Träd-&lt;br&gt;gårdsnäringens riksförbund har inga synpunkter eller avstår från att avge&lt;br&gt;yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Svenska Olje- och Fettproducenters och Karlshamns Sweden,&lt;br&gt;Miljöförbundet Jordens Vänner samt Nordiska Samfundet mot Plågsam-&lt;br&gt;ma Djurförsök har på eget initiativ inkommit med yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Schori,&lt;br&gt;Andersson, Lindh, von Sydow, Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:142 Riktlinjer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom&lt;br&gt;Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56008, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Sveriges ställningstagande till jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (avsnitt 4.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Sveriges ställningstagande till jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (avsnitt 4.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Jordbruksdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 05:17:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03142</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 05:17:40</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JoU23</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JoU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete  med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Eriksson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Eriksson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete  med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göte Jonsson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göte Jonsson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Brunander  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Brunander  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rigmor Ahlstedt  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rigmor Ahlstedt  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  (FP) och Gudrun Lindvall  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:142&lt;br/&gt;
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken  inom Europeiska unionen</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  (FP) och Gudrun Lindvall  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>