2289952GL031411997/98141propproppropProposition 1997/98:141PropositionPropositionFinansdepartementet14101998-03-05 00:00:002025-12-19 14:03:301998-01-01 00:00:00Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverigedigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03141/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03141https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03141
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:141</h1>
<h2>Utländska försäkringsgivare med verksamhet i<br>Sverige</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03141/prop_199798__141-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:141</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 mars 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>ErikÅsbrink</p>
<p>(F inansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om utländska försäkringsgivare med<br>verksamhet i Sverige. Lagen innehåller regler för alla utländska försäk-<br>ringsgivare som yrkesmässigt erbjuder försäkringstjänster här i landet<br>och skall ersätta nu gällande lagar på området, dvs. lagen (1950:272) om<br>rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige<br>och lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Den nya lagen skall enligt förslaget tillämpas på utländska försäk-<br>ringsgivares direktförsäkringsverksamhet i Sverige. Återförsäkringsrö-<br>relse och viss koassuransverksamhet (samförsäkring) undantas från la-<br>gens tillämpningsområde.</p>
<p>Försäkringsgivare från länder utanför EES-området skall enligt försla-<br>get kunna etablera sig här i landet inte bara genom generalagent utan<br>även genom filial. I propositionen klargörs att det inte bör finnas några<br>hinder för utländska försäkringsgivare att driva verksamhet som inte krä-<br>ver tillstånd enligt denna lag i ett representationskontor i Sverige. Några<br>uttryckliga regler för upprättande av sådana kontor föreslås inte.</p>
<p>För EES-försäkringsgivare föreslås ändrade regler om gränsöverskri-<br>dande verksamhet. Till skillnad mot tidigare skall även s.k. passivt till-<br>handahållande av tjänster omfattas av lagstiftningen. Motsvarande regler<br>införs inte för övriga utländska försäkringsgivare. Enligt förslaget måste<br>en försäkringsgivare från ett land utanför EES-området även i fortsätt-<br>ningen utverka regeringens koncession för att fa driva försäkringsverk-<br>samhet i Sverige. Det nuvarande depositionssystemet för dessa försäk-<br>ringsgivare bibehålls i stort sett oförändrat.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>Propositionen innehåller även vissa redaktionella ändringar i forsäk- Prop. 1997/98:141<br>ringsrörelselagen (1982:713), lagen (1992:160) om utländska filialer<br>m.m., trafikskadelagen (1975:1410), lagen (1976:357) om motortävlings-<br>försäkring, förmånsrättslagen (1970:979), lagen (1947:576) om statlig<br>inkomstskatt, mervärdeskattelagen (1994:200), lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter och lagen (1971:309) om behörig-<br>het for allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.</p>
<p>Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om utländska försäkringsgivares</p>
<p>verksamhet i Sverige...........................................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713).........................................................................33</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om</p>
<p>utländska filialer m.m.......................................................36</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen</p>
<p>(1975:1410).......................................................................37</p>
<p>2.5 Lag om ändring i lagen (1976:357) om</p>
<p>motortävlingsförsäkring....................................................39</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen</p>
<p>(1970:979).........................................................................40</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om</p>
<p>statlig inkomstskatt...........................................................41</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen</p>
<p>(1994:200).........................................................................43</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om</p>
<p>självdeklaration och kontrolluppgifter..............................44</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om</p>
<p>behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva<br>vissa mål..........................................................................45</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................48</p>
<p>4 Bakgrund.........................................................................................50</p>
<p>4.1 Nuvarande ordning...........................................................50</p>
<p>4.2 EG:s försäkringsdirektiv - tredjelandsregler....................52</p>
<p>4.2.1 Allmänt om EG:s försäkringsdirektiv............52</p>
<p>4.2.2 Tredjelandsregler............................................53</p>
<p>4.3 OECD:s liberaliseringsstadgor, GATS.............................54</p>
<p>4.3.1 OECD:s liberaliseringsstadgor.......................54</p>
<p>4.3.2 GATS..............................................................56</p>
<p>5 Allmänna utgångspunkter...............................................................58</p>
<p>6 Överväganden och förslag...............................................................59</p>
<p>6.1 Den lagtekniska lösningen................................................59</p>
<p>6.2 Lagens tillämpningsområde..............................................61</p>
<p>6.3 Försäkringsgivare från tredje land....................................63</p>
<p>6.4 Sekundäretableringar och representationskontor..............65</p>
<p>6.5 Gränsöverskridande verksamhet.......................................68</p>
<p>6.6 Inledande av verksamheten m.m......................................77</p>
<p>6.7 Solvenskrav och bedrivande av verksamheten.................80</p>
<p>6.8 Frågor om tillsyn...............................................................82</p>
<p>6.9 Vites- och överklaganderegler..........................................83</p>
<p>7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................85</p>
<p>8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................86</p>
<p>9 Författningskommentar...................................................................87</p>
<p>9.1 Förslaget till lag om utländska försäkringsgivares</p>
<p>verksamhet i Sverige.........................................................87</p>
<p>9.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713).......................................................................143</p>
<p>9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om</p>
<p>utländska filialer m.m.....................................................144</p>
<p>9.4 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen</p>
<p>(1975:1410).....................................................................144</p>
<p>9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om</p>
<p>motortävlingsförsäkring..................................................144</p>
<p>9.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen</p>
<p>(1970:979).......................................................................145</p>
<p>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om</p>
<p>statlig inkomstskatt.........................................................145</p>
<p>9.8 Förslaget till lag om ändring i mervärdeskattelagen</p>
<p>(1994:200).......................................................................145</p>
<p>9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om</p>
<p>självdeklaration och kontrolluppgifter............................145</p>
<p>9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om<br>behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva</p>
<p>vissa mål.........................................................................146</p>
<p>Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser........................................147</p>
<p>Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag...............................................148</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådets yttrande...............................................................192</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.........203</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................204</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige,</p>
<p>2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,</p>
<p>4. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring,</p>
<p>6. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,</p>
<p>8. lag om ändring i mervärdeskattelagen (1994:200),</p>
<p>9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol-<br>luppgifter,</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän för-<br>valtningsdomstol att pröva vissa mål.</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>ALLMÄNNA BESTÄMMELSER</p>
<h4>1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser</h4>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva verksamhet i Sverige</p>
<p>1 enlighet med denna lag.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska<br>gemenskaperna (EG) och Schweiz.</p>
<p>2 § Denna lag gäller inte återförsäkringsrörelse. Lagen gäller inte heller<br>för en EES-försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet<br>(samförsäkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande<br>försäkringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges<br>i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av tra-<br>fikskadelagen (1975:1410).</p>
<p>3 § Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för<br>5 kap. 14 §, får tillämpas för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses<br>i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 försäkringsrörelselagen (1982:713)<br>samt för avgångsbidragsförsäkringar.</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för 5 kap.<br>5 § femte stycket och 14 §, behöver inte tillämpas för sådana livförsäk-<br>ringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörel-<br>selagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.</p>
<p>4 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige följa<br>svensk lag och svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt svara<br>inför svensk domstol.</p>
<p>Definitioner m.m.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>5 § I denna lag avses med</p>
<p>1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör<br>till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksam-<br>het inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myn-<br>digheten i hemlandet,</p>
<p>2. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare<br>än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk per-<br>son,</p>
<p>3. hemland: det land där försäkringsgivaren har sitt säte och, när det<br>gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där<br>sammanslutningens ledning finns,</p>
<p>4. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt<br>lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-<br>försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES-<br>försäkringsgivare och bestämmelserna i 4-7 kap. på försäkringsgivare<br>från tredje land. Bestämmelserna i 8-10 kap. gäller både EES-<br>försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.</p>
<p>Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livför-<br>säkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäk-<br>ring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta<br>har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra<br>till livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de<br>särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5, 11 och 20 §§<br>samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses</p>
<p>1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäk-<br>ringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till<br>den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,</p>
<p>2. risk som är hänförlig till ett fordon som har registrerats i Sverige,</p>
<p>3. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts<br>för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.</p>
<p>När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första styck-<br>et eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkrings-<br>risken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person<br>som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en ju-<br>ridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sveri-<br>ge-</p>
<p>När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet<br>skall fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person,<br></p>
<p>denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk Prop. 1997/98:141<br>person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.</p>
<p>8 § Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgi-<br>vares etablering i Sverige genom</p>
<p>1. generalagent,</p>
<p>2. filial, eller</p>
<p>3. generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssamman-<br>slutning.</p>
<p>Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör<br>för en filial samt ombud för generalagent eller för försäkringsgivare i en<br>försäkringssammanslutning.</p>
<p>9 § Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person<br>som har till uppgift att leda och sköta en utländsk försäkringsgivares för-<br>säkringsrörelse i Sverige. En utländsk försäkringsgivare far i Sverige inte<br>representeras av mer än en generalagent.</p>
<p>Generalagenten skall vara bosatt eller ha sitt säte i Sverige. Den som är<br>underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har för-<br>valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.</p>
<p>Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för general-<br>agenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med<br>tredje man samt att ta emot stämning för den utländska försäkringsgiva-<br>ren och själv eller genom annan tala och svara för denna.</p>
<p>Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person som<br>generalagent skall den juridiska personen utse en fysisk person som om-<br>bud. Denne skall uppfylla de krav som ställs i andra stycket. I ett sådant<br>fall skall den fullmakt som avses i tredje stycket ställas till ombudet.</p>
<p>10 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig<br>förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige.</p>
<p>För verksamhet som drivs genom filial gäller, förutom bestämmelserna</p>
<p>i denna lag, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Den verkstäl-<br>lande direktören för en filial skall dock vara bosatt i Sverige.</p>
<p>11 § Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslut-<br>ning av fysiska eller juridiska personer som utan solidariskt ansvar med-<br>delar försäkring. Vid tillämpning av denna lag skall samtliga medlemmar<br>i sammanslutningen som grupp anses som försäkringsgivare.</p>
<p>12 § Med generalrepresentation avses en utländsk försäkringssamman-<br>slutnings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås<br>av ett ombud som ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivaren i<br>sammanslutningen driver enligt denna lag.</p>
<p>Ett ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning skall vara bosatt</p>
<p>i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsför-<br>bud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte<br>vara ombud.</p>
<p>De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda<br>fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal<br>ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att för deras<br>räkning ta emot stämning samt själv eller genom annan tala och svara för<br>dem.</p>
<p>13 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-<br>försäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar försäkring, utan<br>förmedling av en sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet,<br>avseende en risk som är belägen i Sverige eller ett åtagande som skall<br>fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.</p>
<p>Separationsprincipen</p>
<p>14 § En EES-försäkringsgivare far i Sverige förena direkt livförsäkrings-<br>rörelse endast med sådan direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i<br>2 kap. 3a§ första stycket 1 och 2 försäkringsrörelselagen (1982:713)<br>samt med rörelse för återförsäkring av sådana skadeförsäkringar och av<br>livförsäkring. EES-försäkringsgivare, som på basis av den koncession<br>som försäkringsgivaren har fått i sitt hemland bedriver både liv- och ska-<br>deförsäkringsrörelse, får dock bedriva sådan verksamhet även här i lan-<br>det. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäkringsrörelse åt-<br>skild från livförsäkringsrörelsen.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land far i Sverige inte förena direkt liv-<br>försäkringsrörelse med annan försäkringsrörelse än rörelse för återför-<br>säkring av livförsäkring.</p>
<p>Bemyndiganden och undantag</p>
<p>15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen får medge undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag om<br>livförsäkring</p>
<p>1. när det gäller alla utländska försäkringsgivare: livförsäkring som<br>gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller<br>mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och</p>
<p>2. när det gäller försäkringsgivare från tredje land: livförsäkring som<br>avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna<br>om beräkning av premiereserv enligt 5 kap. 3 § femte stycket.</p>
<p>Undantag enligt första stycket 2 får, såvitt gäller andra bestämmelser<br>än 5 kap. 8 §, medges endast om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska<br>gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.</p>
<p>I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får det före-<br>skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring<br>skall tillämpas i stället.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>BESTÄMMELSER OM EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige</h4>
<p>1 § En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva<br>försäkringsrörelse får bedriva verksamhet i Sverige</p>
<p>1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter<br>det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkrings-<br>givarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som<br>anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen medger att verk-<br>samheten far påbörjas,</p>
<p>2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen<br>från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot<br>en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.</p>
<p>2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering skall innehålla</p>
<p>1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som skall<br>vara dess företrädare,</p>
<p>2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etable-<br>ringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som skall drivas<br>där, och</p>
<p>3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-fÖrsäkrings-<br>givarens kapitalbas.</p>
<p>För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första<br>stycket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och<br>som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar skall under-<br>rättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-<br>forsäkringsgivaren är medlem i TrafikfÖrsäkringsfÖreningen.</p>
<p>Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om för-<br>hållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast<br>en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen<br>om ändringen.</p>
<p>3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet skall<br>innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäk-<br>ringarna skall täcka, och</p>
<p>2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om</p>
<p>a) försäkringsgivarens kapitalbas, och</p>
<p>b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.</p>
<p>För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första<br>stycket 10 i försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar)<br>och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar skall<br>underrättelsen dessutom innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 §<br>trafikskadelagen (1975:1410), och</p>
<p>2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i TrafikfÖrsäkringsfÖ-<br>reningen.</p>
<p>1(</p>
<p>Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om för- Prop. 1997/98:141<br>hållanden som anges i första och andra styckena, far ändringen göras<br>tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om änd-<br>ringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>4 § När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall före-<br>trädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.</p>
<h4>3 kap. Tillsyn över EES-försäkringsgivare</h4>
<p>1 § Den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har ansva-<br>ret för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av försäkrings-<br>givarens solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning.</p>
<p>Finansinspektionen skall ansvara för tillsynen i övrigt över EES-för-<br>säkringsgivarens verksamhet i Sverige.</p>
<p>2 § I fråga om verksamhet som drivs av EES-försäkringsgivare enligt<br>denna lag skall Finansinspektionen, i samarbete med den behöriga myn-<br>digheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av<br>verksamheten.</p>
<p>Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndighe-<br>terna i EES-försäkringsgivares hemländer, om dessa myndigheter behö-<br>ver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares verksamheter, samt<br>i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.</p>
<p>3 § En EES-försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet skall<br>lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för<br>tillsynen.</p>
<p>Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-<br>försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkringsgivaren skall<br>även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för<br>granskning.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren<br>skall lämna till inspektionen enligt första stycket.</p>
<p>4 § Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och<br>handlingar tillgängliga för granskning gäller även för</p>
<p>1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i<br>företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda EES-<br>försäkringsgivare eller som en sådan försäkringsgivare har ett bestäm-<br>mande inflytande i,</p>
<p>2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande be-<br>fattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat<br>liknande organ, som här i landet biträder en EES-försäkringsgivare i<br>dennes rörelse.</p>
<p>11</p>
<p>5 § Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga myndigheten i Prop. 1997/98:141<br>en EES-forsäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekun-<br>däretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i under-<br>sökningen.</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<p>6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift<br>som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig<br>olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga för-<br>säkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer före-<br>läggandet skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i för-<br>säkringsgivarens hemland.</p>
<p>Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäk-<br>ringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäk-<br>ringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller liv-<br>försäkring, om forsäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet.<br>Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myn-<br>digheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att<br>hindra ytterligare överträdelser.</p>
<p>Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska<br>behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på för-<br>säkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne<br>när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen skall genast<br>införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en<br>sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgi-<br>varen inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkring-<br>spremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till<br>försäkringsgivaren.</p>
<p>7 § Om den behöriga myndigheten i en EES-fÖrsäkringsgivares hemland<br>inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall<br>Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta motsvarande åtgär-<br>der i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.</p>
<p>Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-<br>forsäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur verk-<br>samheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat</p>
<p>1. att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå<br>nya försäkringsavtal, eller</p>
<p>2. att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar.</p>
<p>8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt upp-<br>drag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning<br>inte kan utöva sitt uppdrag, skall de åtgärder som anges i 6 § första-<br>tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringsta-<br>garnas intressen är nödvändigt, far Finansinspektionen, for tiden till dess<br></p>
<p>1:</p>
<p>att hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna Prop. 1997/98:141<br>ett ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.</p>
<p>9 § Om en EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av den behöriga<br>myndigheten i hemlandet inte längre får driva verksamhet här i landet,<br>skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att<br>försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet.<br>Inspektionen skall, på begäran av och i samarbete med den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland,</p>
<p>1. förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige</p>
<p>eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller</p>
<p>2. förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att<br>ingå nya försäkringsavtal.</p>
<p>Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till<br>skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda<br>hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avveckling av försäk-<br>ringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid vidta så-<br>dana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäk-<br>ringsbolag.</p>
<p>BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE FRÅN</p>
<p>TREDJE LAND</p>
<h4>4 kap. Inledande av verksamheten m.m.</h4>
<p>Rätt att driva verksamhet i Sverige</p>
<p>1 § En försäkringsgivare från tredje land får efter koncession av rege-<br>ringen bedriva försäkringsrörelse i Sverige från en generalagentur eller<br>en filial här i landet.</p>
<p>Utöver vad som följer av första stycket får en försäkringsgivare från<br>tredje land, efter tillstånd av Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra<br>försäkringar som gäller risker som är belägna här, om det sker genom<br>förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de<br>båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal<br>med varandra.</p>
<p>2 § En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet enligt<br>denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrö-<br>relse här i landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl<br>för det.</p>
<p>Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som lämnat<br>medgivandet, om det finns skäl för det.</p>
<p>Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Fi-<br>nansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som in-<br>spektionen bestämmer.</p>
<p>13</p>
<p>Koncession</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>3 § Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om<br>huruvida koncession enligt 1 § första stycket krävs för en planerad verk-<br>samhet.</p>
<p>Ett förhandsbesked är bindande för den myndighet som har lämnat be-<br>skedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även<br>Finansinspektionen bunden av detta beslut.</p>
<p>4 § Ansökan om koncession enligt 1 § första stycket görs hos regeringen.<br>Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den<br>till regeringen tillsammans med ett eget yttrande.</p>
<p>Till ansökningen skall fogas</p>
<p>1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och</p>
<p>2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat värdehandlingar<br>enligt 5 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne-<br>hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.</p>
<p>5 § Regeringen skall bevilja en försäkringsgivare från tredje land konces-<br>sion och godkänna dess företrädare, om ansökan uppfyller de krav som<br>ställs i 4 § och</p>
<p>1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven<br>på en sund försäkringsverksamhet,</p>
<p>2. det kan antas att den som kommer att ha ett sådant kvalificerat inne-<br>hav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap. 9 a § första stycket försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) inte motverkar en sund utveckling av verk-<br>samheten hos försäkringsgivaren och denne även i övrigt är lämplig att<br>utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare och</p>
<p>3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall<br>där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga<br>insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare<br>och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Koncession far inte<br>beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt<br>sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha<br>ett kvalificerat innehav i en försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession far inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-<br>terligare försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-<br>digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-<br>kenskapsårets slut.</p>
<p>Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i<br>2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen.</p>
<p>6 § Vid ändring av en beviljad koncession gäller bestämmelserna i 4 och<br>5 §§ i tillämpliga delar. Regeringen kan bestämma att Finansinspektionen<br></p>
<p>får besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell Prop. 1997/98:141<br>betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.</p>
<p>7 § Vid förlängning av en koncession, som har beviljats för bestämd tid,<br>gäller 4 och 5 §§ i tillämpliga delar. Ansökningen, som skall prövas av<br>den myndighet som beviljat koncessionen, skall lämnas in till Finansin-<br>spektionen senast sex månader före utgången av den löpande koncessio-<br>nen.</p>
<p>8 § Utses en ny företrädare för en försäkringsgivare från tredje land skall<br>denne efter ansökan av försäkringsgivaren godkännas av Finansinspek-<br>tionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrä-<br>dare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den<br>utredning som skall fogas till ansökningen.</p>
<p>9 § När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt<br>5 § har börjat sin verksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrä-<br>dare genast underrätta Finansinspektionen om detta.</p>
<p>Marknadsföring av försäkringar</p>
<p>10 § Finansinspektionen skall efter ansökan av en försäkringsgivare från<br>tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § andra stycket, om<br>den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en<br>sund försäkringsverksamhet. Inspektionen far meddela närmare före-<br>skrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillstånd.</p>
<p>Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt första<br>stycket får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.</p>
<h4>5 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten</h4>
<p>Deposition</p>
<p>1 § En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt<br>försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en svensk bank<br>på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. De-<br>positionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen<br>har godtagit som säkerhet.</p>
<p>Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera<br>värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp<br>enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen<br>om koncession lämnades in till Finansinspektionen.</p>
<p>2 § Medan verksamheten pågår skall depositionen</p>
<p>1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje rä-<br>kenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten<br>under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gång-</p>
<p>15</p>
<p>er det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räken-<br>skapsårets utgång,</p>
<p>2. for livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som mot-<br>svarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som<br>gällde vid räkenskapsårets utgång.</p>
<p>3 § Finansinspektionen får bestämma att depositionen far efter vad som<br>är skäligt med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet göras<br>med ett lägre belopp än det som anges i 1 § andra stycket och 2 §. Sådant<br>beslut far inspektionen återkalla om det finns skäl till det.</p>
<p>Överskrider det sammanlagda belopp som en försäkringsgivare depo-<br>nerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som anges i 2 §<br>1, får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren att få ut det över-<br>skjutande beloppet, om detta inte hänför sig till en deposition enligt 1 §<br>andra stycket.</p>
<p>Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undan-<br>tag från skyldigheten att deponera finns i 16 och 18 §§.</p>
<p>4 § Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat<br>enligt 1-3 §§ får användas endast för betalning av sådana på försäkrings-<br>avtal grundade skulder som hänför sig till försäkringsgivarens direkta<br>försäkringsrörelse i Sverige.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar och grunder för<br>försäkringsverksamheten</p>
<p>5 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkrings-<br>rörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäk-<br>ringsgivares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de belopp<br>som behövs for att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av<br>ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall<br>motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (premiereserv),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas upp-<br>komma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till<br>betalning men inte betalats ut (avsättning for oreglerade skador),</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har<br>förfallit till betalning,</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livför-<br>säkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och</p>
<p>5. förlustutjämning for kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § for-<br>säkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det be-<br>lopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen<br>nämnda paragraf.</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall en-<br>dast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>16</p>
<p>belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den<br>försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse far statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska<br>avsättningar.</p>
<p>Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse gäller 7 kap.<br>2 § försäkringsrörelselagen.</p>
<p>6 § För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringarnas<br>särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upprättas<br>för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,</p>
<p>2. försäkringstagares rätt till återköp och ffibrev,</p>
<p>3. belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren,</p>
<p>4. verkan av underlåten premiebetalning,</p>
<p>5. försäkringstagarens rätt när försäkringen av annan anledning än som<br>avses i 2 eller 4 upphör i förtid eller när försäkringsgivaren i övrigt inte<br>har ansvar för försäkringsfallet och</p>
<p>6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.</p>
<p>För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tredje stycket<br>tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas för be-<br>räkning av premiereserv och rätt till återköp.</p>
<p>7 § För de grunder för beräkning av försäkringspremier och premiereserv<br>som anges i 6 § första stycket 1 samt för de grunder för beräkning av<br>premiereserv som anges i 6 § andra stycket gäller 7 kap. 5 och 6 §§ för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713) i tillämpliga delar.</p>
<p>Grunderna för försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev skall an-<br>ge villkoren för att erhålla denna rätt. De skall även innehålla regler för<br>beräkning av återköps- och fribrevsvärden.</p>
<p>Grunderna för belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren<br>skall ange villkoren för belåningen. De skall även innehålla bestämmel-<br>ser om lånevärde, räntesats och verkan av underlåtenhet att betala ränta.</p>
<p>Grunderna för verkan av underlåtenhet att betala premiema skall ange i<br>vilken ordning försäkringsgivarens ansvarighet kan komma att upphöra<br>eller i övrigt förändras. Vidare skall grunderna ange villkoren för att för-<br>säkringen åter skall träda i kraft (återupplivning).</p>
<p>8 § De försäkringstekniska avsättningarna skall täckas med tillgångar på<br>det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och<br>fjärde styckena, 9 a-10 c §§, 10 e samt 10 f §§ försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av<br>dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckning endast omfatta direkt för-<br>säkringsrörelse.</p>
<p>När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får depositio-<br>nen enligt 1—3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels be-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>17</p>
<p>står av värdehandlingar som far användas för skuldtäckning med tillämp- Prop. 1997/98:141<br>ning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 §<br>första stycket fjärde meningen.</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.</p>
<p>9 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall se till att<br>sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare<br>fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att försäkringstagarna och den som avser att<br>teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras om det huvud-<br>sakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens<br>särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information. Regering-<br>en eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall med-<br>dela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten.</p>
<p>10 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett<br>register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för<br>skuldtäckning och tillgångarnas värde.</p>
<p>Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt<br>att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta an-<br>tecknas i registret.</p>
<p>11 § Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a§ förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med en fordran som grundas på avtal om</p>
<p>1. livförsäkring, eller</p>
<p>2. återförsäkring avseende livförsäkring.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje land försätts i kon-<br>kurs eller när utmätning äger rum eller särskild administration träder in.</p>
<p>Fordran enligt första stycket 1 har företräde framför fordran enligt<br>första stycket 2.</p>
<p>Solvenskrav</p>
<p>12 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som<br>motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 §, vid varje tid-<br>punkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas<br>på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren<br>bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst<br>uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art<br>och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen far dock inte understiga<br>ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare<br>deponerat i bank enligt 1-3 §§ skall beaktas vid bedömning av om kravet<br>på garantibelopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar<br>hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.</p>
<p>18</p>
<p>De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som minst mot-<br>svarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett be-<br>lopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i<br>Sverige.</p>
<p>Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall far medge un-<br>dantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och<br>lokalisering av tillgångar finns i 16-18 §§.</p>
<p>13 § Kapitalbasen för skadeförsäkring far omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 24 § försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § i den lagen. För skadeförsäk-<br>ring beräknas garantibeloppet till hälften av det belopp som krävs enligt<br>7 kap. 27 § första och andra styckena samma lag.</p>
<p>14 § Kapitalbasen för livförsäkring far omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).<br>För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäk-<br>ringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall motsvara 400<br>000 ECU. En tredjedel av solvensmarginalen eller av garantibeloppet,<br>om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första<br>stycket 1-3 försäkringsrörelselagen.</p>
<p>15 § För sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713) gäller de särskilda bestämmelserna om<br>kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen (1989:1079) om<br>livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.</p>
<p>Verksamhet i flera EES-länder</p>
<p>16 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd att<br>driva verksamhet genom agentur eller filial i ett eller flera länder som hör<br>till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får Finansinspektionen<br>efter ansökan medge försäkringsgivaren följande undantag, som endast<br>kan medges samtidigt:</p>
<p>1. Den del av depositionen enligt 1 § som skall beaktas enligt 12 §<br>första stycket femte meningen behöver försäkringsgivaren inte deponera i<br>mer än ett av dessa EES-länder.</p>
<p>2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäk-<br>ringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra EES-<br>ländema.</p>
<p>3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av<br>dessa EES-länder.</p>
<p>17 § I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myn-<br>dighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturema<br>eller filialerna och varför denna myndighet valts. Depositionen skall gö-<br>ras i det landet.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>19</p>
<p>18 § Ett medgivande far lämnas endast om samtliga behöriga myndighe- Prop. 1997/98:141<br>ter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om undantag tillstyrker ansökan.<br>Om försäkringsgivaren har angett någon annan myndighet än Finansin-<br>spektionen, gäller medgivandet från det att den utländska myndigheten<br>har underrättat Finansinspektionen om att myndigheten kommer att kon-<br>trollera försäkringsgivarens soliditet även beträffande försäkringsgiva-<br>rens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till myndigheten<br>lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.</p>
<p>Om en behörig myndighet i något av de länder som avses i 16 § första<br>stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.</p>
<p>Aktuarie</p>
<p>19 § En försäkringsgivare från tredje land som meddelar livförsäkringar i<br>Sverige skall utföra försäkringstekniska beräkningar och utredningar un-<br>der ledning av en aktuarie. I fråga om aktuarien gäller 8 kap. 18 § andra<br>stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<h4>6 kap. Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land</h4>
<p>1 § Finansinspektionen skall ha tillsyn över den verksamhet som försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall verka<br>för en sund utveckling av verksamheten och ha ett nära samarbete med<br>andra länders behöriga myndigheter.</p>
<p>2 § Regeringen skall, efter anmälan av Finansinspektionen, förklara kon-<br>cession som beviljats för en försäkringsgivare från tredje land förverkad<br>om</p>
<p>1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det<br>koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från<br>koncessionen eller</p>
<p>2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verk-<br>samhet.</p>
<p>3 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall utan an-<br>maning lämna Finansinspektionen</p>
<p>1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för<br>varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,</p>
<p>2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi-<br>tion motsvarar kraven i 5 kap. 1-3 §§,</p>
<p>3. en utredning för varje räkenskapsår om de försäkringstekniska av-<br>sättningarnas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven<br>återförsäkring,</p>
<p>4. en kopia av grunder eller ändrade grunder,</p>
<p>5. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i för-<br>säkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt</p>
<p>6. meddelande om ändring av försäkringsgivarens firma.</p>
<p>20</p>
<p>Till grunderna eller de ändrade grunderna enligt första stycket 4 skall<br>det fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna far för försäk-<br>ringstagarna och försäkringsgivaren.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första<br>och andra styckena.</p>
<p>4 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall lämna<br>Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes<br>verksamhet här i landet som inspektionen begär.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare från<br>tredje land skall lämna till inspektionen enligt första stycket.</p>
<p>5 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgi-<br>vare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 3<br>och 4 §§.</p>
<p>6 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en för-<br>säkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren skall<br>hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för<br>granskning.</p>
<p>Finansinspektionen kan förordna en särskild sakkunnig för gransk-<br>ningen. Dennes arvode fastställs av inspektionen. Arvodet skall betalas<br>av försäkringsgivaren på det sätt som inspektionen bestämmer.</p>
<p>7 § Skyldighet enligt 4 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla till-<br>gångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för</p>
<p>1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i<br>företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att biträda<br>försäkringsgivare från tredje land eller som en sådan försäkringsgivare<br>har ett bestämmande inflytande i, samt</p>
<p>2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande be-<br>fattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat lik-<br>nande organ, som här i landet biträder en försäkringsgivare från tredje<br>land i dennes rörelse.</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<p>8 § Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som en försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar<br>som inspektionen anser är nödvändiga.</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse<br>om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelser skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410), lagen<br>(1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har med-<br>delats med stöd av någon av dessa lagar eller från grunderna, om sådana<br>finns,</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>21</p>
<p>2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfatt-<br>ningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats ge-<br>nom att värdehandlingarna sjunkit avsevärt i värde eller av annan anled-<br>ning,</p>
<p>4. försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som an-<br>vänds för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till inne-<br>hållet i 5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713),</p>
<p>5. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller<br>inte är placerade enligt 5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e §<br>försäkringsrörelselagen,</p>
<p>6. försäkringsgivarens företrädare eller, om företrädaren är en juridisk<br>person, försäkringsgivarens ombud inte uppfyller de krav som anges i</p>
<p>4 kap. 5 § första stycket 3, eller</p>
<p>7. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens<br>verksamhet.</p>
<p>9 § Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje<br>land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att</p>
<p>1. återställa en sund finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapi-<br>talbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) (saneringsplan),</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om den understiger de nivåer som<br>anges i 5 kap. 12-15 §§, eller om garantibeloppet för en livförsäkringsrö-<br>relse inte har sådan sammansättning som anges i 5 kap. 12 § andra styck-<br>et (finansieringsplan).</p>
<p>Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt<br>första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt</p>
<p>5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn<br>över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäk-<br>ringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis<br>förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansin-<br>spektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens till-<br>gångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall<br>drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.</p>
<p>10 § Om ett föreläggande enligt 8 eller 9 § inte har följts inom den be-<br>stämda tiden och det förhållande som orsakat anmärkningen inte heller<br>på något annat sätt har rättats till, skall Finansinspektionen anmäla detta<br>till regeringen.</p>
<p>11 § Finansinspektionen får förbjuda en försäkringsgivare från tredje<br>land att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa dennes för-<br>foganderätt över tillgångarna, om</p>
<p>1. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuldtäck-<br>ning,</p>
<p>2. försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvens-<br>marginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>22</p>
<p>3. försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och<br>det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställ-<br>ning ytterligare kommer att försämras, eller</p>
<p>4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen<br>vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.</p>
<p>Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas efter<br>ett sådant beslut som avses i första stycket.</p>
<p>Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och nå-<br>gon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten,<br>skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar<br>försäkringsgivarens soliditet innan inspektionen vidtar åtgärder.</p>
<p>Om försäkringsgivaren driver verksamhet i ett annat land som tillhör<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller har tillgångar placerade<br>där, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det<br>landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det<br>behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektio-<br>nen vidtar motsvarande åtgärder.</p>
<p>12 § Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land avsäger<br>sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan<br>anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna<br>ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en<br>ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie fö-<br>reträdaren åter kan utöva sitt uppdrag. Intill dess att förordnandet har<br>kungjorts far försäkringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos<br>Finansinspektionen med samma verkan som om de blivit inbetalda till<br>försäkringsgivaren.</p>
<p>13 § En koncession för en försäkringsgivare från tredje land kan förkla-<br>ras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven för koncession,</p>
<p>2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har godkänts enligt</p>
<p>9 § första stycket eller</p>
<p>3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-<br>samheten.</p>
<p>Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och för-<br>säkringsgivarens auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myn-<br>dighet som kontrollerar dennes soliditet, skall Finansinspektionen vidta<br>de åtgärder som behövs. Om skälet till att auktorisationen förklarats för-<br>verkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, skall regeringen<br>genast förklara försäkringsgivarens koncession i Sverige förverkad.</p>
<p>14 § Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av konces-<br>sion för en försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndighe-<br>terna i de länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäk-<br>ringsgivaren bedriver verksamhet. Inspektionen får i samband med detta<br>begära att en sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de<br>åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>23</p>
<h4>7 kap. Avslutande av verksamheten</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>1 § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin<br>försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om återkal-<br>lelse av koncessionen. Sådan ansökan prövas av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.</p>
<p>2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäk-<br>ringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett<br>ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda<br>försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.</p>
<p>Försäkringsgivaren skall anmäla ett ombud som avses i första stycket<br>till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas full-<br>makt för ombudet. Inspektionen får förordna ett tillfälligt ombud för ti-<br>den innan försäkringsgivaren lämnar in en sådan anmälan. Inspektionen<br>skall genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 8 om godkännandet eller<br>förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäk-<br>ringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med<br>samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.</p>
<p>3 § När en försäkringsgivare från tredje land visar att de skulder som<br>avses i 5 kap. 4 § har betalats eller försäkringsgivaren på annat sätt lagli-<br>gen befriats från betalningsskyldigheten har försäkringsgivaren rätt att<br>med Finansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som enligt<br>5 kap. 1-3 §§ har ställts som säkerhet.</p>
<p>Särskild administration</p>
<p>4 § Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att med-<br>dela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild admi-<br>nistration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansin-<br>spektionen skall förvalta administrationsboet.</p>
<p>Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagamas räkning ta<br>hand om samtliga tillgångar i vilka de har förmånsrätt enligt 4 a § för-<br>månsrättslagen (1970:979). Härmed övergår alla försäkringsgivarens<br>rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen på admi-<br>nistrationsboet. Har livförsäkringarna återförsäkrats, gäller samma sak<br>försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäk-<br>ringama.</p>
<p>Så snart administrationen har inträtt skall Finansinspektionen låta vär-<br>dera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta be-<br>räkna det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna för livför-<br>säkring uppgår till. Administrationsboet har fordringsrätt hos försäk-<br>ringsgivaren för det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger<br>de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkring, ökade med en<br>tjugondei.</p>
<p>24</p>
<p>5 § De försäkringar som enligt 4 § tagits över av administrationsboet<br>skall om möjligt överlåtas till en eller flera försäkringsgivare med kon-<br>cession för livförsäkring som är</p>
<p>1. ett svenskt försäkringsbolag, eller</p>
<p>2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller är<br>auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>6 § Om Finansinspektionen anser att ett anbud om att ta över försäk-<br>ringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll en-<br>ligt 10 kap. 1 § 9 och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen<br>skall innehålla föreläggande för försäkringstagarna att inom en bestämd<br>tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen an-<br>mäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är<br>försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring<br>skall fa möjlighet att framföra invändningar.</p>
<p>Om det i ett bestånd som skall överlåtas ingår åtaganden som skall<br>fullgöras utomlands, skall Finansinspektionen innan anbudet antas ge de<br>behöriga myndigheterna i det land där åtagandena skall fullgöras möjlig-<br>het att yttra sig. Finansinspektionen far pröva anbudet när de behöriga<br>myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det<br>att myndigheten mottog meddelandet.</p>
<p>7 § Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäk-<br>ringsbestånd om</p>
<p>1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådant undantag som<br>kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verk-<br>samhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med<br>behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt<br>10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det<br>överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren.<br>Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare<br>och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas<br>om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför.</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finansinspektionen<br>offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmel-<br>serna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det<br>berörda landet, far inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.</p>
<p>8 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 §<br>inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas<br>och medlen fördelas mellan försäkringstagarna.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>25</p>
<p>9 § Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 § eller annars har Prop. 1997/98:141<br>uppstått ett överskott, skall detta i första hand användas till att betala</p>
<p>kostnaden för administrationen samt till sådana avgifter som avses i</p>
<p>10 kap. 9 § och som inte betalats. Återstoden skall överlämnas till den<br>försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.</p>
<p>10 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betal-<br>ning innan koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land har<br>förklarats förverkad, skall så mycket betalas ut som skulle ha betalats om<br>koncessionen inte förklarats förverkad.</p>
<p>Av de livförsäkrings- eller återbäringsbelopp som förfaller till betal-<br>ning under administrationstiden far innan administrationen avslutats en-<br>dast så mycket betalas ut som Finansinspektionen anser att det är möjligt<br>att betala ut utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Detta<br>skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av<br>försäkringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett<br>för stort belopp har betalats ut, skall återbetalning inte ske.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>11 § Om en försäkringsgivare från tredje land i annat fall än enligt 4 §<br>första stycket upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäk-<br>ringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 5 kap. 8-10 §§ redo-<br>visa tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna för<br>redan meddelade livförsäkringar. Ett ombud som har utsetts av försäk-<br>ringsgivaren enligt 2 § är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 5 kap.</p>
<p>10 § och 6 kap. 3—4 och 6 §§, som förut har varit företrädarens skyldig-<br>het. Om inte tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättning-<br>arna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning att anta att liv-<br>försäkringstagamas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, skall<br>Finansinspektionen besluta om administration enligt 4 §. Om de tillgång-<br>ar som avsatts till redovisning anses otillräckliga får dock beslut om ad-<br>ministration inte meddelas, förrän Finansinspektionen har förelagt för-<br>säkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor<br>efter ett sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administration inträder,<br>skall bestämmelserna i 4 § första stycket om upphörandet av försäkrings-<br>givarens rätt att driva livförsäkringsrörelse här i landet i stället avse med-<br>delandet av beslut om administration.</p>
<p>12 § En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkallats<br>eller förverkats får inte meddela nya försäkringar här i landet. Under ad-<br>ministrationstiden får dock sådana nya livförsäkringar meddelas som har<br>samband med tidigare ingångna försäkringsavtal.</p>
<p>26</p>
<p>GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR UTLÄNDSKA<br>FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>8 kap. Marknadsföring m.m.</h4>
<p>1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att för-<br>säkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god affärssed. I fråga<br>om en försäkringssammanslutning skall försäkringsgivaren övervaka att<br>verksamhet för att anskaffa försäkringar bedrivs i enlighet med god sed.</p>
<p>2 § En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till allmänhe-<br>ten nämna sin organisationsform och sitt hemland.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela närmare föreskrifter om den information som en försäk-<br>ringsgivare skall lämna till försäkringstagarna och till den som avser att<br>teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.</p>
<p>3 § Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna<br>försäkringsvillkoren och om de särskilda villkor som gäller för den för-<br>säkring som avses i brevet.</p>
<p>4 § En utländsk försäkringsgivare eller dennes företrädare far inte till<br>fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare,<br>på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning<br>av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade<br>grunder bestämt för sin rörelse här i landet.</p>
<p>5 § På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att mark-<br>nadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda ett intyg<br>över verksamhetens omfattning och innehåll, om intyget behövs för att<br>den som biträtt försäkringsgivaren skall fa driva liknande verksamhet i<br>ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna<br>inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kun-<br>na fullgöra denna skyldighet.</p>
<h4>9 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd</h4>
<p>1 § En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som<br>driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överlåta ett be-<br>stånd av försäkringar som hör till verksamheten till en svensk eller ut-<br>ländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förut-<br>sättningar som anges i detta kapitel.</p>
<p>27</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>2 § När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat EES-<br>land ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd till en överlåtel-<br>se av ett bestånd av försäkringar, som meddelats i en verksamhet som<br>drivits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt samtycke om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och</p>
<p>2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats.</p>
<p>Yttrandet enligt första stycket skall lämnas inom tre månader.</p>
<p>3 § Finansinspektionen skall innan den yttrar sig ge de berörda försäk-<br>ringstagarna och livräntetagama möjlighet att anmäla om de har något att<br>invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs om offentlig-<br>görande i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)<br>gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offentliggjorts på motsva-<br>rande sätt i Sverige av en behörig myndighet i den överlåtande försäk-<br>ringsgivarens hemland, far inspektionen underlåta att offentliggöra ansö-<br>kan.</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje<br>land</p>
<p>4 § En försäkringsgivare från tredje land far med Finansinspektionens<br>tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 §<br>till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse far ske till</p>
<p>1. ett svenskt försäkringsbolag, eller</p>
<p>2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller<br>som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbets-<br>området.</p>
<p>5 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 4 §<br>skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den överta-<br>gande försäkringsgivaren. Det avtal som träffats om överlåtelsen skall<br>fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap. 3 § fjärde stycket<br>och 4 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>6 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 4 § ge den be-<br>höriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden<br>skall fullgöras möjlighet att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansö-<br>kan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet sedan myndigheten yttrat<br>sig eller, om den inte yttrat sig, tre månader efter det att den utländska<br>myndigheten mottog meddelandet.</p>
<p>7 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 4 § skall ges om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,</p>
<p>28</p>
<p>2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs Prop. 1997/98:141<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till undantag som kan</p>
<p>ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>3. behörig myndighet i det land, där risker är belägna eller där åtagan-<br>den skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige, skall kapitalbasen intygas av en behörig myn-<br>dighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndig-<br>heten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>8 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse<br>av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungö-<br>ra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret<br>för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgi-<br>varen. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen<br>skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår risker<br>som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land,<br>skall Finansinspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det<br>landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på<br>motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att of-<br>fentliggöra beslutet där.</p>
<h4>10 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>Kungörelse</p>
<p>1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra</p>
<p>1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller</p>
<p>6 kap. 12 §,</p>
<p>2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares<br>rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första<br>stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,</p>
<p>3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt</p>
<p>4 kap. 5 § första stycket,</p>
<p>4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från</p>
<p>tredje land enligt 4 kap. 7 §,</p>
<p>5. godkännande av en företrädare for en försäkringsgivare från tredje</p>
<p>land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,</p>
<p>6. ändring av firma for en försäkringsgivare från tredje land enligt</p>
<p>6 kap. 4 § första stycket 6,</p>
<p>7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller återkallan-<br>de av koncession enligt 7 kap. 1 § for en försäkringsgivare från tredje<br>land,</p>
<p>8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra</p>
<p>stycket,</p>
<p>29</p>
<p>9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra- Prop. 1997/98:141<br>tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,</p>
<p>10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,</p>
<p>11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt</p>
<p>9 kap. 5 §, och</p>
<p>12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm-<br>melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-<br>länder.</p>
<p>2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar<br>skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omstän-<br>digheterna framgår att denne varken kände till eller borde ha känt till det<br>som kungjorts. Innan sådant kungörande skett kan ett förhållande som<br>enligt lagen skall kungöras inte lagligen åberopas mot annan än den som<br>visas ha känt till det.</p>
<p>Otillåten försäkringsverksamhet</p>
<p>3 § Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av<br>denna lag, far Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplys-<br>ningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall<br>kunna bedöma om lagen är tillämplig.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att någon bedriver verksamhet enligt<br>denna lag utan att förutsättningarna enligt 2 kap. 1 § eller 4 kap. 1 § är<br>uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra<br>sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verk-<br>samheten.</p>
<p>Ett föreläggande enligt denna paragraf far riktas såväl mot den utländ-<br>ska försäkringsgivaren som mot den som här i landet, i syfte att förmå<br>någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för för-<br>säkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta den behö-<br>riga myndigheten i försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.</p>
<p>Överklagande av beslut</p>
<p>4 § Följande beslut av Finansinspektionen far överklagas hos kammar-</p>
<p>rätten, nämligen beslut</p>
<p>1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin mark-<br>nadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,</p>
<p>2. att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina<br>tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, eller</p>
<p>3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbe-<br>stånd enligt 9 kap. 2 §.</p>
<p>Finansinspektionens beslut om att förelägga eller döma ut vite enligt</p>
<p>5 § andra stycket får överklagas hos länsrätten. Detsamma gäller inspek-<br>tionens beslut i övrigt om att förena ett föreläggande eller förbud med<br></p>
<p>vite. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av läns- Prop. 1997/98:141<br>rättens avgörande.</p>
<p>Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos<br>regeringen.</p>
<p>Finansinspektionen far bestämma att beslut enligt första stycket, beslut<br>om föreläggande eller beslut om verksamhetens drivande enligt 6 kap.<br>11 § andra stycket skall gälla omedelbart.</p>
<p>Vite och straff</p>
<p>5 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt<br>denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska<br>försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas om detta.</p>
<p>Finansinspektionen kan vid vite förelägga företrädaren för en försäk-<br>ringsgivare från tredje land att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag<br>eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och<br>revisionsberättelser. Följs inte ett sådant vitesföreläggande kan inspek-<br>tionen döma ut vitet.</p>
<p>6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledan-<br>de uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna<br>uppgift om enligt denna lag.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>7 § Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall lämnas till<br>Finansinspektionen, är avfattad på ett främmande språk, skall på begäran<br>en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.</p>
<p>8 § Ett ombud, som enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket eller 8 §, 6 kap. 12 §<br>eller 7 kap. 2 § andra stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt<br>att få ersättning av den utländska försäkringsgivaren med det belopp som<br>bestäms av inspektionen.</p>
<p>9 § Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som en-<br>ligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i lan-<br>det skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i<br>så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Genom den nya lagen upphävs lagen (1950:272) om rätt för utländ-<br>ska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen<br>(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>31</p>
<p>3. En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna Prop. 1997/98:141<br>lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt</p>
<p>den koncession som beviljats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller<br>enligt den rätt som erhållits med stöd av lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>4. De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen (1950:272)<br>om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i<br>Sverige eller enligt lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige skall efter ikraftträdandet av den nya lagen avse mot-<br>svarande bestämmelser i den lagen.</p>
<p>5. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall överklagas<br>enligt de bestämmelserna.</p>
<p>6. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tillhör annan<br>försäkring än livförsäkring och som har meddelats före ikraftträdandet av<br>5 kap. 6 § andra stycket, gäller i tillämpliga delar 11 § lagen (1950:272)<br>om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i<br>Sverige i dess lydelse enligt SFS 1982:1083.</p>
<p>3:</p>
<p>2.2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Prop. 1997/98:141<br>(1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 a kap. 4 §, 14 kap. 26 b § och<br>15 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:713)<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra för-<br>fattningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om ut- Särskilda bestämmelser om ut-</p>
<p>ländska försäkringsgivare finns i<br>lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige<br>och i lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i</p>
<p>ländska försäkringsgivare finns i<br>lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>Sverige.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska<br>gemenskaperna (EG) och Schweiz.</p>
<p>Lydelse enligt proposition</p>
<p>1997/98:54</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2</p>
<p>Om ett försäkringsbolag avser att<br>från Sverige eller från en sekun-<br>däretablering i ett annat land in-<br>om EES meddela försäkringar för<br>risker belägna i eller för åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat<br>EES-land, och detta skall ske på<br>annat sätt än genom en sekun-<br>däretablering i det landet (gräns-<br>överskridande verksamhet), skall<br>bolaget underrätta Finansinspek-<br>tionen om det. I underrättelsen<br>skall det anges vilket eller vilka<br>slag av risker eller åtaganden för-<br>säkringarna skall omfatta.</p>
<p>a kap.</p>
<p>4§</p>
<p>Om ett försäkringsbolag avser att<br>från Sverige eller från en sekun-<br>däretablering i ett annat land inom<br>EES meddela försäkringar för ris-<br>ker belägna i eller för åtaganden<br>som skall fullgöras i ett tredje<br>EES-land, och detta skall ske utan<br>förmedling av en sekundäretable-<br>ring i det landet (gränsöverskrid-<br>ande verksamhet), skall bolaget<br>underrätta Finansinspektionen om<br>det. I underrättelsen skall det an-<br>ges vilket eller vilka slag av risker<br>eller åtaganden försäkringarna<br>skall omfatta.</p>
<p>' Lagen omtryckt 1995:1567</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>33</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap Prop. 1997/98:141<br>än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring)<br>avseende stora risker.</p>
<p>Med stora risker avses</p>
<p>1. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4-7 och</p>
<p>11-12,</p>
<p>2. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14-15, om<br>försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade risken avser nä-<br>ringsverksamheten, och</p>
<p>3. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8-10, 13<br>och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande<br>förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balans-<br>räkning:</p>
<p>a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett<br>belopp motsvarande 6 200 000 ecu,</p>
<p>b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett<br>belopp motsvarande 12 800 000 ecu,</p>
<p>c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställ-</p>
<p>da.</p>
<p>Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovis-<br>ning skall förutsättningarna i tredje stycket 3 gälla koncernen.</p>
<p>14 kap.</p>
<p>26 b §</p>
<p>Finansinspektionen skall godkänna ett avtal om överlåtelse om</p>
<p>1. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats,<br>varvid hänsyn tagits till sådan<br>förmån som kan ha medgivits i<br>enlighet med 23 a § första stycket<br>lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sveri-</p>
<p>1. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats,<br>varvid hänsyn tagits till sådant<br>undantag som kan ha medgivits i<br>enlighet med 5 kap. 16 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige,<br>och<br></p>
<p>ge, och</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig<br>myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare,<br>den behöriga myndigheten i dess hemland, och för försäkringsgivare<br>hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast re-<br>gistrera. När registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäk-<br>ringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Är den övertagan-<br>de försäkringsgivaren ett försäkringsbolag eller en annan försäkringsgi-<br>vare med koncession i Sverige, skall den övertagande försäkringsgivaren<br>underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en</p>
<p>34</p>
<p>försäkring om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som<br>överlåtelsen medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt under-<br>rättelsen skall lämnas.</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finansinspektionen<br>offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmel-<br>serna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det<br>berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>15 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Ansökan om tillstånd till överlåtelsen skall göras av såväl det överlåtande<br>bolaget som den övertagande försäkringsgivaren senast fyra månader<br>efter det att bolagsstämmobeslutet i det överlåtande bolaget om godkän-<br>nande av överlåtelseavtalet registrerats. Om ansökan inte har gjorts inom<br>föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspektionen<br>förklara att frågan om överlåtelse har fallit.</p>
<p>Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,</p>
<p>2. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats</p>
<p>2. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats,</p>
<p>varvid hänsyn tagits till sådan<br>förmån som kan ha medgivits i<br>enlighet med 23 a § första stycket<br>lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sveri-</p>
<p>varvid hänsyn tagits till sådant<br>undantag som kan ha medgivits i<br>enlighet med 5 kap. 16 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige,<br>och</p>
<p>ge, och</p>
<p>3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtagan-<br>den skall fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig<br>myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare,<br>den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare<br>hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in<br>med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall<br>kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>35</p>
<p>2.3</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer<br>m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3§<sup>2</sup></p>
<p>Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns<br>särskilda bestämmelser, nämligen</p>
<p>1. för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),</p>
<p>2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p>3. för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8-10 §§ lagen<br>(1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>4. för utländska försäkringsgiva-</p>
<p>re lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige<br>och lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i</p>
<p>4. för utländska försäkringsgi-<br>vare lagen (1998:000) om utländ-<br>ska försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige,</p>
<p>Sverige,</p>
<p>5. för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingsorganisatio-<br>ner 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs-<br>och clearingverksamhet,</p>
<p>6. för utländska fondföretag 7 a-c §§ lagen (1990:1114) om värdepap-<br>persfonder.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>2</sup> Senast lydelse 1997:461</p>
<p>36</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen<br>(1975:1410)</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § trafikskadelagen (1975:1410)<sup>3</sup> skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5§<sup>4</sup></p>
<p>Trafikförsäkring får meddelas av</p>
<p>1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det av regeringen,<br>samt</p>
<p>2. en försäkringsgivare som är<br>verksam här i landet enligt lagen<br>(1993:1302) om EES-försäkrings-<br>givares verksamhet i Sverige.</p>
<p>En försäkringsgivare som avser<br>att meddela trafikförsäkring ge-<br>nom gränsöverskridande verksam-<br>het med stöd av 2 kap. 1 § lagen<br>om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige men som inte<br>har fast driftställe i Sverige skall<br>ha en representant här i landet.<br>Representanten skall vara bosatt i<br>Sverige eller vara en svensk juri-<br>disk person. Försäkringsgivaren<br>skall utfärda en fullmakt för repre-<br>sentanten att gentemot skadelidan-<br>de företräda försäkringsgivaren<br>och att själv eller genom annan<br>tala och svara för denne angående<br>försäkringsfall. Representanten<br>skall även ha behörighet att före-<br>träda försäkringsgivaren vid kon-<br>troll av om det finns giltig trafik-<br>försäkring. Försäkringsgivaren</p>
<p>2. en EES-försäkringsgivare<br>som är verksam här i landet enligt<br>lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är skyldig att på<br>begäran meddela trafikförsäkring. I ett tillstånd enligt första stycket 1 kan<br>dock skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer som till-<br>hör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett<br>visst område. Finansinspektionen kan efter ansökan medge motsvarande<br>begränsning för försäkringsgivare som driver verksamhet här som avses i<br>första stycket 2.</p>
<p>En försäkringsgivare som avser<br>att meddela trafikförsäkring ge-<br>nom gränsöverskridande verk-<br>samhet med stöd av 2 kap. 1 §<br>lagen om EES-försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige men som<br>inte har fast driftställe i Sverige<br>skall ha en representant här i lan-<br>det. Representanten skall vara<br>bosatt i Sverige eller vara en<br>svensk juridisk person. Försäk-<br>ringsgivaren skall utfärda en full-<br>makt för representanten att gen-<br>temot skadelidande företräda för-<br>säkringsgivaren och att själv eller<br>genom annan tala och svara för<br>denne angående försäkringsfall.<br>Representanten skall även ha be-<br>hörighet att företräda försäk-<br>ringsgivaren vid kontroll av om<br>det finns giltig trafikförsäkring.</p>
<p>’ Lagen omtryckt 1994:43</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1995:785</p>
<p>37</p>
<p>Försäkringsgivaren skall informe-<br>ra försäkringstagarna om vem<br>som är försäkringsgivarens repre-<br>sentant och om dennes adress.<br>Ytterligare föreskrifter om villkor<br>beträffande representanter får<br>meddelas av regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>F inansinspektionen.</p>
<p>skall informera försäkringstagarna<br>om vem som är försäkringsgiva-<br>rens representant och om dennes<br>adress. Ytterligare föreskrifter om<br>villkor beträffande representanter<br>far meddelas av regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>F inansinspektionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>3:</p>
<p>2.5</p>
<h3>Lag om ändring i lagen (1976:357) om<br>motortävlingsförsäkring</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:357) om motortävlingsför-<br>säkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Motortävlingsförsäkring far bara<br>meddelas av en försäkringsgivare<br>som har fått tillstånd till det av<br></p>
<p>regeringen samt av en försäk-<br>ringsgivare som är verksam här i<br>landet enligt lagen (1993:1302)<br>om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige.</p>
<p>En försäkringsgivare som far</p>
<p>skyldig att på begäran meddela motortävlingsförsäkring och att utfärda<br>bevis därom enligt formulär som Finansinspektionen fastställer.</p>
<p>2§<sup>5</sup></p>
<p>Motortävlingsförsäkring får bara<br>meddelas av en försäkringsgivare<br>som har fatt tillstånd till det av</p>
<p>regeringen samt av en EES-för-<br>säkringsgivare som är verksam här<br>i landet enligt lagen (1998:000)<br>om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige.</p>
<p>meddela motortävlingsförsäkring är</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1995:786</p>
<p>39</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen<br>(1970:979)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsföretag i den egendom och i<br>den omfattning som anges i<br>7 kap. 11 a § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) och 75 f tredje-<br>femte styckena lagen (1950:272)<br>om rätt för utländska försäk-<br>ringsföretag att driva försäk-<br>ringsrörelse i Sverige.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4a§<sup>6</sup></p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsgivare i den egendom och i<br>den omfattning som anges i 7 kap.<br>11 a § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och 5 kap. 11 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1995:783</p>
<p>40</p>
<p>2.7</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om<br>statlig inkomstskatt</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig in-<br>komstskatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 § 6 mom<sup>7</sup></p>
<p>Med livförsäkringsföretag avses</p>
<p>1. livförsäkringsbolag enligt<br>(1982:713), samt</p>
<p>2. utländska försäkringsföretag<br>som driver livförsäkringsrörelse<br>här i landet med stöd av lagen<br>(1950:272) om rätt för utländska<br>försäkringsföretag att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige eller<br>lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än liv-<br>försäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäkrings-<br>rörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företa-<br>get drivit här från fast driftställe.</p>
<p>Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för<br>dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder<br>som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Un-<br>dantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten<br>eller premiema som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshän-<br>seende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsför-<br>säkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första<br>stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kost-<br>nader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta<br>moment.</p>
<p>1 kap.</p>
<p>4 § försäkringsrörelselagen</p>
<p>utländska försäkringsföretag<br>driver livförsäkringsrörelse</p>
<p>2.</p>
<p>som</p>
<p>här i landet med stöd av lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsfö-<br>retag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.</p>
<p>Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt ska-<br>deförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsam-<br>ma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig<br>till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivför-<br>säkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a §<br>första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrö-<br>relselagen.</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1996:1241</p>
<p>Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770</p>
<p>41</p>
<p>Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i före-<br>gående stycke, far från bruttointäkten avdrag göras förutom for drifts-<br>kostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bi-<br>drag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som<br>avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka<br>faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av<br>försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker-<br>hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal-<br>ning.</p>
<p>Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning forstås sådana<br>avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (premiereserv, avsättning för oreglerade skador, tilldelad<br>återbäring och utjämningsavsättning för kreditförsäkring) minskade med<br>värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.</p>
<p>Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får re-<br>dovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av<br>Finansinspektionen fastställd normalplan.</p>
<p>Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av<br>säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av<br>utjämningsfond skall anses som intäkt.</p>
<p>Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedel-<br>bar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.</p>
<p>Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har<br>motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-<br>ringsföretag drivit här i riket.</p>
<p>Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-<br>säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp<br>motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven<br>försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets<br>försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.</p>
<p>Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att<br>dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags<br>verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt<br>sätt.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre bestämmelser skall till-<br>lämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>4;</p>
<p>2.8</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop. 1997/98:141<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>10 §</p>
<p>Från skatteplikt undantas omsättning av försäkringstjänster.</p>
<p>Med försäkringstjänster förstås</p>
<p>1. tjänster vars tillhandahållan-<br>de utgör försäkringsrörelse enligt<br>försäkringsrörelselagen<br>(1982:713), enligt lagen<br>(1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepap-<br>persfonder, enligt lagen<br>(1950:272) om rätt för utländska<br>försäkringsföretag att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige eller<br>enligt lagen (1993:1302) om ut-<br>ländska EES-försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige, och</p>
<p>2. tjänster som tillhandahålls<br>medlare av försäkringar och som a</p>
<p>1. tjänster vars tillhandahållande<br>utgör försäkringsrörelse enligt för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713),<br>enligt lagen (1989:1079) om liv-<br>försäkringar med anknytning till<br>värdepappersfonder eller enligt<br>lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige, och<br></p>
<p>försäkringsmäklare eller andra för-<br>;r försäkringar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre bestämmelser skall till-<br>lämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikrafttträdandet.</p>
<p>43</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 32 b § lagen (1990:325) om självdek-<br>laration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>3 kap.</p>
<p>32 b §<sup>8</sup></p>
<p>Ett utländskt företag som med stöd<br>av 1 kap. 5 § 2 bankrörelselagen<br>(1987:617), 1 kap. 3 c§ 2 lagen<br>(1991:981) om värdepappersrörel-<br>se, 2 kap. 9 § 2 lagen (1992:1610)<br>om finansieringsverksamhet eller<br>2 kap. 1 § 2 lagen (1998:000) om<br>utländska försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige driver bankverk-<br>samhet, värdepappersrörelse, fi-<br>nansieringsverksamhet eller för-<br>säkringsverksamhet i Sverige utan<br>att inrätta filial eller motsvarande<br>etablering här, skall innan verk-<br>samheten inleds till Finansinspek-<br>tionen lämna en skriftlig förbin-<br>delse att årligen senast den 31 ja-<br>nuari taxeringsåret lämna kontroll-<br>uppgift enligt 15, 22, 25 a, 27 eller<br>32 c § till Riksskatteverket.</p>
<p>Ett utländskt företag som med<br>stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelse-<br>lagen (1987:617), 1 kap. 3 c§ 2<br>lagen (1991:981) om värdepap-<br>persrörelse, 2 kap. 9 § 2 lagen<br>(1992:1610) om finansierings-<br>verksamhet eller 2 kap. 1 § 2 la-<br>gen (1993:1302) om EES-försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige<br>driver bankverksamhet, värde-<br>pappersrörelse, finansieringsverk-<br>samhet eller försäkringsverksam-<br>het i Sverige utan att inrätta filial<br>eller motsvarande etablering här,<br>skall innan verksamheten inleds<br>till Finansinspektionen lämna en<br>skriftlig förbindelse att årligen<br>senast den 31 januari taxerings-<br>året lämna kontrolluppgift enligt<br>15, 22, 25 a, 27 eller 32 c § till<br>Riksskatteverket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1997:468</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om Prop. 1997/98:141<br>behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva<br>vissa mål</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för all-<br>män förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §’</p>
<p>Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan för-<br>fattning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt<br>skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskri-<br>ves i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:</p>
<p>1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande</p>
<p>av förslag till befattning eller uppdrag,</p>
<p>4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel,<br>såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid<br>tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol<br>eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kom-<br>munal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt<br>lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdsla-<br>gen (1964:822),</p>
<p>5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av<br>vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsätt-<br>ning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats<br>med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provi-<br>anteringsfrilager,</p>
<p>6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan kommunal<br>förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller an-<br>nan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och med-<br>delats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift<br>eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän<br>domstol,</p>
<p>7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra<br>allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens<br>bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förut-<br>sätter beslut av allmän domstol,</p>
<p>8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,</p>
<p>9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den<br>allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur-<br>eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt<br>fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller<br>godkännande eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggö-<br>rande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1997:290</p>
<p>45</p>
<p>11. mål om föreläggande vid<br>vite, såvida ej fråga är om skyl-<br>dighet, som enligt författning åvi-<br>lar kommun eller annan kommunal<br>förvaltningsenhet, eller om före-<br>läggande enligt lagen (1919:240)<br>om fondkommissionärsrörelse och<br>fondbörsverksamhet, lagen</p>
<p>(1948:433) om försäkringsrörelse,<br>lagen (1950:596) om rätt till fiske,<br>lagen (1955:183) om bankrörelse,<br>lagen (1955:416) om sparbanker,<br>lagen (1956:216) om jordbruk-<br>skasserörelsen, lagen (1959:73)<br>med vissa bestämmelser om in-<br>ländsk försäkringsrörelse vid krig<br>m.m., lagen (1959:118) om krigs-<br>ansvarighet för liv- och invalidi-<br>tetsförsäkring, lagen (1963:76) om<br>kreditaktiebolag, jordförvärvsla-<br>gen (1965:290), förordningen<br>(1968:576) om Konungariket Sve-<br>riges stadshypotekskassa och om<br>stadshypoteksföreningar,<br>skyddslagen (1969:387),</p>
<p>hävdslagen (1969:698), lagen<br>(1970:65) om Sveriges allmänna<br>hypoteksbank och om landshypo-<br>teksföreningar, lagen (1970:596)<br>om förenklad aktiehantering eller<br>lagen (1971:827) om registrering<br>av aktieinnehav,</p>
<p>författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller<br>om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1) eller med stöd därav med-<br>delade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956:617), lagen<br>(1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen<br>(1958:110) eller i ärende som avses i skogsförläggninglagen (1963:246),</p>
<p>11. mål om föreläggande vid</p>
<p>vite, såvida ej fråga är om skyl-<br>dighet, som enligt författning<br>åvilar kommun eller annan kom-<br>munal förvaltningsenhet, eller om<br>föreläggande enligt lagen<br>(1919:240) om fondkommissio-<br>närsrörelse och fondbörsverk-<br>samhet, lagen (1948:433) om för-<br>säkringsrörelse, lagen (1950:272)<br>om rätt för utländsk försäkrings-<br>anstalt att driva försäkringsrörel-<br>se här i riket, lagen (1950:596)<br>om rätt till fiske, lagen<br>(1955:183) om bankrörelse, lagen<br>(1955:416) om sparbanker, lagen<br>(1956:216) om jordbrukskasserö-<br>relsen, lagen (1959:73) med vissa<br>bestämmelser om inländsk för-<br>säkringsrörelse vid krig m.m.,<br>lagen (1959:118) om krigsansva-<br>righet för liv- och invaliditetsför-<br>säkring, lagen (1963:76) om kre-<br>ditaktiebolag, jordförvärvslagen<br>(1965:290), förordningen</p>
<p>(1968:576) om Konungariket<br>Sveriges stadshypotekskassa och<br>om stadshypoteksföreningar,<br>miljöskyddslagen (1969:387),<br>jordhävdslagen (1969:698), lagen<br>(1970:65) om Sveriges allmänna<br>hypoteksbank och om landshy-<br>poteksföreningar, lagen</p>
<p>(1970:596) om förenklad aktie-<br>hantering eller lagen (1971:827)<br>om registrering av aktieinnehav,</p>
<p>12. mål om utdömande av vite,</p>
<p>13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen<br>av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest<br>hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan<br>brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,</p>
<p>14. mål om handräckning.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>miljö-<br>jord-</p>
<p>46</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2.1 mål där beslut fattats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall<br>äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>47</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I november 1994 tillkallades, med stöd av regeringens bemyndigande, en<br>särskild utredare med uppdrag att se över lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och<br>lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Det<br>primära syftet med utredningen var att skapa en modern lagstiftning för<br>alla utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Denna nya<br>lagstiftning skulle beakta Sveriges internationella åtaganden och ha som<br>utgångspunkt att skapa likartade förutsättningar för försäkringsgivare<br>från tredje land som för EES-försäkringsgivare.</p>
<p>Utredningen överlämnade i maj 1996 betänkandet Utländska försäk-<br>ringsgivare med verksamhet i Sverige (SOU 1996:77).</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansde-<br>partementet (dnr Fi96/2835).</p>
<p>Regeringen överlämnade i januari 1998 till riksdagen en proposition<br>om vissa ändringar i lagstiftningen om genomförande av EG:s försäk-<br>ringsdirektiv. I propositionen har regeringen föreslagit vissa justeringar<br>av teknisk karaktär. Dessa förslag har beaktats i den proposition som nu<br>redovisas.</p>
<p>Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett större reformarbete på<br>försäkringsområdet. De näringsrättsliga reglerna för svenska försäk-<br>ringsbolag övervägs med sikte på en proposition i år. Till grund för detta<br>arbete ligger Försäkringsutredningens slutbetänkande Försäkringsrörelse<br>i förändring 3 (SOU 1995:87). Till detta kommer att det inom Regerings-<br>kansliet övervägs att införa ett garantisystem för försäkringsersättningar<br>och ny beredskapslagstiftning. Avsikten är att även dessa arbeten skall<br>redovisas i propositioner i år.</p>
<p>Även de associationsrättsliga särreglerna för försäkringsbolag är före-<br>mål för översyn. En promemoria i ämnet, utarbetad inom Finansdeparte-<br>mentet, har i dagarna remitterats. I promemorian föreslås ändringar som<br>innebär att aktiebolagslagen (1975:1385) genomgående skall tillämpas<br>för bankaktiebolagen och försäkringsbolagen med undantag för fall då<br>associationsrättsliga särregler är nödvändiga för dessa företag.</p>
<p>Inom Finansdepartementet har också utarbetats en promemoria med<br>förslag till ny reglering av myndigheternas beslutskompetens i tillstånds-<br>frågor och andra frågor på bank- och försäkringsområdet. Promemorian<br>har helt nyligen remitterats.</p>
<p>Avsikten är att de associationsrättsliga förändringarna och en nyord-<br>ning för överklaganden och tillstånd skall redovisas i propositioner i år.</p>
<p>Reformarbetet på det näringsrättsliga området är också kopplat till ar-<br>betet med en ny reglering av de avtalsrättsliga försäkringsreglema som<br>bedrivs inom Justitiedepartementet.</p>
<p>De olika delreformerna på försäkringsområdet för med sig ett behov av<br>en senare språklig och redaktionell översyn av den näringsrättsliga regle-<br>ringen. En sådan översyn måste också ta sikte på reglerna för utländska<br>försäkringsgivare. Denna översyn av språk och regelstruktur kan påbör-</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>48</p>
<p>jas först när de nu pågående delreformerna har redovisats och beslutats Prop. 1997/98:141<br>av riksdagen.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 8 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 2.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.</p>
<p>Regeringen har i propositionens lagförslag i huvudsak följt Lagrådets<br>förslag. Även i övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i de remit-<br>terade lagförslagen. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter<br>dels i allmänmotiveringen och dels i författningskommentaren.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande understrukit behovet av en genomgång av<br>viss terminologi och gränsdragningar på området. En sådan fråga gäller<br>den närmare innebörden av termen försäkringsrörelse. Det bör redan här<br>framhållas att denna och vissa angränsande frågor hänger samman med<br>det större reformarbetet på försäkringsområdet. Terminologin påverkar<br>också författningar på andra rättsområden. Dessa frågor kan därför inte få<br>sin lösning i den nu föreliggande propositionen.</p>
<p>49</p>
<p>4 Bakgrund <sup>Pr</sup>°p-1997/98:141</p>
<h3>4.1 Nuvarande ordning</h3>
<p>Sedan år 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet i<br>Sverige av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). I samband med att försäkrings-<br>rörelselagstiftningen år 1993 anpassades till vissa av EG:s försäkringsdi-<br>rektiv (prop. 1992/93:257) begränsades lagens tillämpningsområde av<br>lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utan-<br>för EES. Samtidigt stiftades en ny lag, lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF), som enbart avser utländ-<br>ska försäkringsgivare med säte inom EES. LEF liksom LUF ändrades i<br>väsentliga avseenden den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:184) till följd av en<br>anpassning till EG:s tredje generations försäkringsdirektiv [rådets direk-<br>tiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra<br>författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om<br>ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om<br>annan direkt försäkring än livförsäkring) och rådets direktiv 92/96/EEG<br>av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författning-<br>ar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven<br>79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet)].</p>
<p>Utländska försäkringsföretag som driver rörelse på den svenska mark-<br>naden genom ett här i landet bildat dotterbolag omfattas varken av LUF<br>eller LEF utan av regleringen i försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL).<br>Dessa dotterbolag omfattas således inte av lagstiftningen om utländska<br>försäkringsföretag. För närvarande finns det tre utländska försäkringsfö-<br>retag som bedriver verksamhet här i landet genom svenska dotterbolag.</p>
<p>I dag bedriver 17 utländska försäkringsföretag försäkringsverksamhet i<br>Sverige genom generalagent. Av dessa driver endast ett företag rörelsen<br>med stöd av LUF eller med stöd av föreskrifter meddelade enligt LUF,<br>medan de övriga företagen bedriver verksamheten enligt LEF. Sex ut-<br>ländska försäkringsföretag har filialetableringar i Sverige enligt LEF och<br>238 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet i Sverige enligt<br>LEF har inkommit till Finansinspektionen.</p>
<p>Såväl LUF som LEF syftar till att säkerställa försäkringstagarnas, de<br>försäkrades och ersättningstagamas intressen. För att tillgodose detta<br>syfte vilar utformningen av såväl LUF som LEF på ett antal grundläg-<br>gande principer, som dock inte är desamma i de båda lagarna. Detta<br>sammanhänger med att LUF har utformats mot bakgrund av en i huvud-<br>sak nationell försäkringsmarknad i 1950-talets Sverige, medan LEF har<br>fått sin utformning på grundval av den integrerade västeuropeiska försäk-<br>ringsmarknad som nyligen har etablerats inom EU.</p>
<p>De grundläggande principerna i LUF är principen om svensk konces-<br>sion, säkerhetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen och<br>principen om att ett försäkringsföretag inte utan särskilda skäl får bedriva<br>annan rörelse än försäkringsrörelse. Säkerhetsprincipen syftar till att till-<br>godose försäkringstagarnas intresse av att försäkringsgivaren har förmå-<br>ga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Specia-<br></p>
<p>50</p>
<p>litets- eller separationsprincipen syftar till att trygga livförsäkringsföre- Prop. 1997/98:141<br>tagens soliditet genom att den mer svårbedömda och riskfyllda skadeför-<br>säkringsrörelsen inte far förenas med direkt livförsäkring. Utmärkande<br>för LUF är ett relativt omfattande system av detaljregler. Särskilt utförli-<br>ga är solvensreglema.</p>
<p>I LEF utgör principerna om en enda koncession och om hemlandstill-<br>syn de grundläggande principerna. Detta system har som förutsättning att<br>varje EES-land godtar vissa minimiregler i övriga EES-länders regelsys-<br>tem för försäkringsrörelse, som i sin tur skall stå i samklang med tredje<br>generationens försäkringsdirektiv. Av denna anledning innehåller LEF,<br>till skillnad från LUF, inte några detaljerade rörelse-, solvens- eller till-<br>synsregler utan endast vissa grundläggande regler för verksamheten i<br>Sverige. Regelsystemet i den nationella lagstiftningen i försäkringsgiva-<br>rens hemland gäller i stora delar även för den verksamhet som bedrivs i<br>Sverige.</p>
<p>Som en följd av att LUF och LEF bygger på delvis olika principer är<br>verksamhetsförutsättningama i Sverige inte desamma för alla utländska<br>försäkringsgivare.</p>
<p>En grundförutsättning för att fa verka här i landet enligt LUF är att den<br>utländska försäkringsgivaren beviljas svensk koncession. Motsvarande<br>krav uppställs inte enligt LEF utan den utländska försäkringsgivaren kan<br>utan svensk koncession och efter ett enkelt anmälningsförfarande bedriva<br>verksamhet här i landet på basis av koncessionen i hemlandet.</p>
<p>För att koncession skall kunna beviljas enligt LUF krävs att försäk-<br>ringsgivaren upprättar en generalagentur här i landet. Någon annan eta-<br>bleringsform i Sverige medges inte. Inte heller är det enligt LUF tillåtet<br>att anskaffa försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksam-<br>het.</p>
<p>För utländska försäkringsgivare som omfattas av LEF gäller inte mot-<br>svarande begränsningar av marknadstillträdet. Således medger LEF eta-<br>blering i Sverige genom såväl generalagentur som filial och, såvitt avser<br>försäkringssammanslutningar, genom generalrepresentation. Dessutom<br>medger LEF marknadsföring av försäkringar i Sverige genom gränsöver-<br>skridande verksamhet.</p>
<p>LUF har getts den innebörden att den utländska försäkringsgivaren<br>skall vara en juridisk person. En utländsk försäkringsgivare som är en<br>fysisk person har enligt LUF inte ansetts kunna etablera verksamhet i<br>Sverige. LEF har inte getts motsvarande innebörd. Därför kan bland an-<br>nat medlemmarna i olika försäkringssammanslutningar medges att verka<br>här, även om de är fysiska personer.</p>
<p>En viktig del i LUF - som tillkommit för att säkerställa skyddet för<br>försäkringskundema - är systemet med depositioner. Detta system ger<br>uttryck åt tanken att de svenska försäkringstagarnas intressen kräver att<br>de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvudsakliga förmögen-<br>het på annat håll än här i Sverige, har vissa tillgångar bundna i vårt land<br>till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot försäk-<br>ringskundema här. En förutsättning för inledande av försäkringsverk-<br>samhet enligt LUF här i landet är därför bl.a. att det som säkerhet ställs</p>
<p>51<br></p>
<p>en initial deposition. Kravet på denna begynnelsedeposition saknar mot- Prop. 1997/98:141<br>svårighet i LEF.</p>
<p>Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingelserna för<br>utländska försäkringsgivare finns det även vissa andra olikheter i regle-<br>ringen enligt LUF respektive LEF. Några av dessa skillnader är föranled-<br>da av de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i EU. Andra<br>skillnader i regleringen har motiverats av tillsynsskäl.</p>
<h3>4.2 EG:s försäkringsdirektiv - tredjelandsregler</h3>
<h4>4.2.1 Allmänt om EG:s försäkringsdirektiv</h4>
<p>EU har utvecklat ett omfattande regelverk för försäkringsverksamhet.<br>Det grundläggande syftet med regleringen har varit att genomföra en inre<br>marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak upp-<br>nåtts genom godkännandet och införlivandet av tredje generationens för-<br>säkringsdirektiv i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland.<br>I Sverige fullbordades införlivandet av tredje generationens direktiv ge-<br>nom ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäkringsfö-<br>retag den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:184).</p>
<p>EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på fyra<br>grundläggande principer; principerna om en enda auktorisation, om<br>hemlandstillsyn, om minimiharmonisering och om ett ömsesidigt erkän-<br>nande.</p>
<p>Principen om en enda auktorisation innebär att ett försäkringsföretag<br>som har erhållit auktorisation i ett av EU:s medlemsländer har rätt att<br>med stöd av den bedriva försäkringsverksamhet som överensstämmer<br>med koncessionen i alla de länder som hör till EU, genom att etablera sig<br>där eller genom att tillhandahålla försäkringstjänster från ett annat EU-<br>land än där verksamheten skall bedrivas. Etableringen kan ske genom<br>inrättande av filialer och agenturer.</p>
<p>Principen om hemlandstillsyn hänger samman med principen om en<br>enda auktorisation. Hemlandstillsyn innebär en koncentration av tillsynen<br>till de behöriga myndigheterna i försäkringsgivarens hemland, som har<br>det primära ansvaret för övervakningen av försäkringsgivarens verksam-<br>het var den än bedrivs inom EU. Detta gäller oberoende av om försäk-<br>ringsgivaren bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom eta-<br>blering eller genom att där erbjuda försäkringar från sitt hemland eller<br>från en etablering i ett annat medlemsland.</p>
<p>Principerna om minimiharmonisering och om ett ömsesidigt erkän-<br>nande innebär att en samordning av de nationella reglerna har eftersträ-<br>vats beträffande de bestämmelser som utgör en grundförutsättning för att<br>principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn skall kun-<br>na tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv anger därför vissa mini-<br>minivåer för harmonisering av grundläggande regler för försäkringsverk-<br>samhet. I övrigt har medlemsländerna genom ömsesidigt erkännande<br>godtagit det regelsystem som gäller för bedrivande av försäkringsverk-<br>samhet i respektive hemland. Principerna om minimiharmonisering och</p>
<p>52<br></p>
<p>ömsesidigt erkännande infördes sedan det visat sig att en fullständig<br>harmonisering av lagstiftningen i medlemsländerna var en alltför lång-<br>sam metod för att förverkliga den inre marknaden for försäkringar.</p>
<h4>4.2.2 Tredjelandsregler</h4>
<p>EG:s försäkringsdirektiv innehåller också regler som medlemsländerna<br>skall iaktta i förhållande till tredje land på försäkringsområdet<br>(tredjelandsregler).</p>
<p>Ett tredjelandsföretag har möjlighet att bedriva försäkringsverksamhet<br>i ett EU-land från en etablering i landet. Etableringen kan ske genom<br>dotterbolag, filial eller agentur. Tredjelandsreglema avser emellertid bara<br>försäkringsverksamhet som bedrivs genom filialer eller agenturer och<br>inte sådan verksamhet som bedrivs genom dotterbolagsetableringar och<br>gränsöverskridande verksamhet. Ett bolag med säte inom EU, som är<br>dotterbolag till ett bolag med säte utanför detta område behandlas som ett<br>EU-företag. Detta innebär bl.a. att förutsättningarna för verksamhetstill-<br>stånd och för rörelsens drivande är desamma som för försäkringsgivare<br>med huvudkontor inom EU. Rätten att bedriva gränsöverskridande verk-<br>samhet inom EU enligt principerna om en enda auktorisation och hem-<br>landstillsyn gäller endast försäkringsgivare med säte inom EU.</p>
<p>Medlemskapet i EU innebär en skyldighet för det enskilda medlems-<br>landet att tillämpa tredjelandsreglema. Med hänsyn till att tredjelands-<br>reglema är minimiregler finns det dock möjlighet att införa strängare<br>krav i den inhemska lagstiftningen än vad tredjelandsreglema föreskri-<br>ver. Minimivillkoren ingår huvudsakligen i första generationens försäk-<br>ringsdirektiv.</p>
<p>Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkrings direktiv et [rådets första di-<br>rektiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och and-<br>ra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med<br>annan direkt försäkring än livförsäkring] och artikel 27.1 i första livför-<br>säkringsdirektivet [rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979<br>om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och<br>driva direkt livförsäkringsrörelse] skall ett EU-land kräva auktorisation<br>för försäkringsverksamhet som ett tredjelandsföretag avser att etablera<br>inom landets territorium. Till auktorisationskravet anknyter de nyss<br>nämnda minimireglerna. Enligt villkoren skall följande krav vara upp-<br>fyllda för att auktorisation skall kunna beviljas (artikel 23.2 i första ska-<br>deförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 i första livförsäkringsdirektivet).</p>
<p>Försäkringsföretaget skall ha rätt enligt sitt eget lands lag att bedriva<br>försäkringsverksamhet. Etableringen i medlemslandet måste ske genom<br>agentur eller filial. Vidare skall tredjelandsföretaget förbinda sig att på<br>den plats där agenturen eller filialen upprättas föra till verksamheten hän-<br>förliga räkenskaper samt att där förvara handlingar som hör till verksam-<br>heten. Det krävs också att företaget befullmäktigar ett ombud som skall<br>godkännas av behöriga myndigheter i medlemslandet samt att företaget<br>deponerar medel som säkerhet för verksamheten i landet. Dessutom skall<br>ett tredjelandsföretags agentur eller filial upprätthålla en solvensmarginal<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>53</p>
<p>i form av tillgångar fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för Prop. 1997/98:141<br>immateriella värden. Sol vensmarginalens storlek skall motsvara det<br>största av två framräknade belopp, som båda beror på omfattningen av<br>den av agenturen eller filialen bedrivna verksamheten i landet. Det ena<br>beloppet är relaterat till det senaste årets premievolym och det andra, i<br>regel, till de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. För att säker-<br>ställa att agenturen eller filialen har tillräckliga resurser när verksamhe-<br>ten inleds och att dess tillgångar inte kan komma att underskrida ett visst<br>minimum, ställs krav på en minsta garantifond. En tredjedel av solvens-<br>marginalen skall utgöra garantifonden. Depositionen far räknas in i ga-<br>rantifonden som inte far understiga vissa miniminivåer. För skadeförsäk-<br>ring skall dessa nivåer bestämmas med hänsyn till riskernas storlek i<br>varje försäkringsklass. Slutligen skall som villkor för koncession före-<br>skrivas att tredjelandsföretaget företer en verksamhetsplan i samband<br>med att ansökan om koncession lämnas in.</p>
<p>EU har slutligen möjlighet att träffa överenskommelser med tredjeland<br>om andra regler än dem som försäkringsdirektiven föreskriver. Sådana<br>överenskommelser bygger på likabehandling. Ett exempel på en sådan<br>överenskommelse är ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäk-<br>ringsområdet som innebär att de schweiziska försäkringsföretagen lik-<br>ställs med försäkringsföretagen med säte inom EU när det gäller att<br>etablera skadeförsäkringsverksamhet inom EU.</p>
<h3>4.3 OECD:s liberaliseringsstadgor, GATS</h3>
<p>Förutom de åtaganden som följer av medlemskapet i EU har Sverige<br>även förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer samt enligt<br>det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) till följd av anslutningen till<br>WTO.</p>
<h4>4.3.1 OECD:s liberaliseringsstadgor</h4>
<p>OECD är ett samarbetsorgan för ekonomisk politik i vidsträckt mening,<br>som bl.a. innefattar försäkringstjänster. Av central betydelse på försäk-<br>ringsområdet är OECD:s stadgor om liberalisering av kapitalrörelser<br>(kapitalliberaliseringsstadgari) samt om liberalisering av transaktioner<br>och betalningar rörande tjänster {tjänsteliberaliseringsstadgari). Stad-<br>gorna avser OECD:s medlemsländer. Det finns dock en rekommendation<br>om att stadgornas tillämpningsområde skall utsträckas till att även om-<br>fatta medlemsländerna i internationella valutafonden (IMF).</p>
<p>Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. En-<br>ligt stadgan far en medlemsstat - som inte har någon reservation häremot<br>- inte hindra företag från en annan medlemsstat att etablera sig i landet.<br>Den internationella etableringen sker i allmänhet genom att kapital förs<br>in i etableringslandet, s.k. ingående direktinvesteringar. Med direktin-<br>vestering avses i stadgan investering i syfte att upprätta varaktiga eko-<br>nomiska relationer med ett företag. Tre former för direktinvestering be-<br></p>
<p>54<br></p>
<p>rörs i stadgan, nämligen dels upprättande eller utvidgning av ett helägt<br>dotter- eller filialföretag eller förvärv av hela äganderätten till ett bestå-<br>ende företag, dels deltagande i ett nytt eller bestående foretag, dels lång-<br>tidslån på minst fem år.</p>
<p>Villkoren för etablering far inte vara mer betungande för ett utländskt<br>företag än för ett inhemskt enligt kapitalliberaliseringsstadgan. Vidare<br>följer av stadgan att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett med-<br>lemsland, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet som är tillåten för<br>inhemska företag. Avvikelse härifrån kräver reservation av det enskilda<br>medlemslandet.</p>
<p>Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etable-<br>ring i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan<br>etablerade utländska företag av ett beslut om nationell behandling som<br>OECD:s ministerråd antog år 1976. Enligt detta beslut får ett redan etab-<br>lerat utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska<br>företag.</p>
<p>Liksom kapitalliberaliseringsstadgan har tjänsteliberaliseringsstadgan<br>som målsättning att undanröja hindren för den internationella handeln<br>mellan medlemsländerna. Bland annat föreskriver stadgan frihet för<br>gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Medlemsländerna skall<br>sinsemellan undanröja begränsningar av s.k. osynliga transaktioner på<br>överföringar (osynliga operationer). Med osynliga operationer på försäk-<br>ringsområdet avses huvudsakligen överföringar av premier och ersätt-<br>ningar samt andra försäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett<br>medlemsland och försäkrad i ett annat medlemsland.</p>
<p>Tjänsteliberaliseringsstadgan innehåller vidare bestämmelser om eta-<br>blering och om verksamhet för filialer och agenturer. Varje medlemsland<br>skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra medlemsländer en behand-<br>ling som är likvärdig med behandlingen av inhemska försäkringsgivare.<br>Koncessionsvillkoren skall i princip vara desamma för inhemska försäk-<br>ringsgivare och försäkringsgivare från andra OECD-länder.</p>
<p>En grundläggande bestämmelse i både kapitalliberaliseringsstadgan<br>och tjänsteliberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln. Denna<br>regel innebär att ett medlemsland i OECD inte far göra skillnad mellan<br>andra medlemsländer utan måste behandla alla OECD-länder lika. Ex-<br>empelvis kan liberaliseringsåtgärder på försäkringsområdet i princip inte<br>begränsas till något eller några OECD-länder utan måste utsträckas till att<br>omfatta alla OECD-länder. Undantag från regeln far dock medges i fråga<br>om medlemsländer som tillhör ett särskilt tull- och valutasystem. Detta<br>innebär att de OECD-länder som tillhör EU kan, utöver liberaliserings-<br>förpliktelsema enligt stadgorna, sinsemellan vidta liberaliseringsåtgärder<br>utan att behöva utsträcka dem till övriga OECD-länder.</p>
<p>En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliseringsstadgor<br>är som framgått regeln om nationell behandling. Denna regel innebär att<br>ett OECD- land skall ge företag i andra OECD-länder samma möjligheter<br>att verka som tillkommer andra företag i det egna landet.</p>
<p>Genom anslutningen till OECD:s liberaliseringsstadgor har Sverige på<br>ett för landet internationellt rättsligt förpliktande sätt givit uttryck för sin<br>avsikt att fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser samt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>55</p>
<p>transaktioner och betalningar rörande tjänster (liberaliseringsåtgärder) i Prop. 1997/98:141<br>den utsträckning det är nödvändigt for ett effektivt ekonomiskt samarbete<br>mellan medlemsländerna i OECD. Möjlighet finns att lämna reservatio-<br>ner eller göra tillfälliga undantag, s.k. derogation, beträffande förpliktel-<br>serna enligt stadgorna. Sverige har dock varken lämnat någon reservation<br>eller åberopat någon derogationsbestämmelse som är av intresse vid ut-<br>formningen av en reglering om utländska försäkringsgivares verksamhet<br>i Sverige. Förpliktelserna enligt liberaliseringsstadgoma måste därför<br>beaktas till alla delar vid en översyn av lagstiftningen om utländska för-<br>säkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<h4>4.3.2 GATS</h4>
<p>I likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringsåtaganden<br>enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS). GATS täcker all han-<br>del med tjänster. Huvuddelarna i GATS, som innefattas i avtalet om upp-<br>rättande av WTO, är ett ramavtal, bindningslistor samt bilagor och mi-<br>nisterbeslut.</p>
<p>Ramavtalet innehåller allmänna förpliktelser som gäller alla medlem-<br>mar och all tjänstehandel. En huvudprincip i avtalet är mest gynnad na-<br>tions-principen (MGN-principeri), som innebär att den mest förmånliga<br>behandling av tjänster och tjänsteleverantörer som ett visst land ger till<br>något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder som underteck-<br>nat tjänstehandelsavtalet på samma villkor. Vissa möjligheter till undan-<br>tag från MGN-principen finns. Sådana undantag far dock inte gälla för<br>längre tid än tio år och skall ses över vart femte år.</p>
<p>Även principen om nationell behandling, dvs. principen om att en ut-<br>ländsk tjänst eller tjänsteleverantör inte far ges sämre behandling, varken<br>de facto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller tjänsteleve-<br>rantörer, finns fastlagd i GATS. Även mot denna princip kan reservatio-<br>ner göras.</p>
<p>Regler om ekonomisk integration i GATS tillåter länder att under vissa<br>förutsättningar ingå avtal om längre gående ekonomisk integration. Detta<br>innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivån som bundits multilateralt<br>i tjänstehandelsavtalet, kan ge sina respektive tjänster och tjänsteleve-<br>rantörer en bättre behandling än den man ger andra utländska tjänster och<br>tjänsteleverantörer. Det har dock gjorts gällande att OECD inte är en så-<br>dan ekonomisk region som medger ett OECD-land, som omfattas av<br>GATS, att ge länderna i OECD en bättre behandling än andra länder som<br>undertecknat GATS.</p>
<p>Undantag från de generella avtalsförpliktelsema i ramavtalet far göras<br>på grundval av försiktighetsskäl, dvs. överväganden som grundas på<br>skydds- och sundhetsaspekter.</p>
<p>De nationella bindningslistoma avser åtaganden om marknadstillträde<br>och nationell behandling för enskilda tjänstehandelssektorer. Införandet<br>av en viss tjänstesektor (t.ex. för finansiella tjänster) i ett lands nationella<br>bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande i<br>fråga om dels marknadstillträde och dels nationell behandling för sektorn</p>
<p>56</p>
<p>i fråga. Det är dock tillåtet att inom respektive tjänstesektor bibehålla<br>eventuella restriktioner genom angivande i bindningslistan av regler som<br>begränsar en utländsk tjänsteleverantörs tillträde till en marknad eller<br>som ger utländska tjänsteleverantörer en i något avseende mindre för-<br>månlig behandling än de inhemska tjänsteleverantörema på landets<br>hemmamarknad. Varje land har således haft möjligheter att välja hur<br>långtgående åtaganden man vill göra inom varje sektor och därmed dess<br>liberaliseringsgrad.</p>
<p>Åtaganden i ett lands bindningslista införs efter bilaterala förhandling-<br>ar med andra länder. Bindningslistan gäller dock multilateralt, dvs. lika<br>mot alla avtalsparter enligt MGN-principen. Genom införandet i bind-<br>ningslistan binds åtagandet, dvs. mer restriktiva regler far därefter inte<br>införas. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga<br>tvingas betala kompensation till andra avtalsparter.</p>
<p>Bilagorna och ministerbesluten behandlar speciella förhållanden inom<br>respektive tjänstehandelssektor. Bilagan om finansiella tjänster reglerar<br>rätten till nationell lagstiftning om försiktighetsåtgärder i syfte att skydda<br>integriteten och stabiliteten i ett lands finansiella system.</p>
<p>Sverige har i sin nationella bindningslista tagit in sådana begränsningar<br>avseende marknadstillträde och nationella behandling att någon ändring<br>av LUF inte är påkallad till följd av åtagandena enligt GATS.</p>
<p>Sverige har inte anmält något undantag från MGN-principen. Vid en<br>revidering av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet<br>i Sverige innebär detta att liberaliseringar av den gällande lagstiftningen i<br>princip måste komma alla försäkringsgivare med säte inom ett WTO-<br>land till del. Emellertid finns i enlighet med reglerna om ekonomisk in-<br>tegration i tjänstehandelsavtalet möjlighet att, utöver den nivå som Sveri-<br>ge/EU bundit i avtalet, ge utländska försäkringsgivare från EES en bättre<br>behandling än den man ger andra utländska försäkringsgivare.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>57</p>
<h2>Allmänna utgångspunkter</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Som nämnts ovan har den nuvarande lagstiftningen om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige sitt ursprung nästan 50 år tillbaka i<br>tiden. Lagstiftningen har sedan dess tillkomst ändrats vid ett flertal till-<br>fällen. Den mest genomgripande forändringen skedde år 1993 då regle-<br>ringen av dessa försäkringsgivares verksamhet kom att grundas på två<br>separata lagar, nämligen lagen (1950:272) om rätt for utländska försäk-<br>ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF), som omfattar<br>utländska försäkringsgivare med hemort utanför EES, och lagen<br>(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF),<br>som tar sikte på försäkringsgivare från EES. Genom det stora antalet lag-<br>ändringar i det delvis ålderdomliga regelverket har detta blivit svåröver-<br>skådligt och är i behov av en översyn. Det är därför nu angeläget att ska-<br>pa en modem lagstiftning på området.</p>
<p>Sverige har i alla internationella fora under en lång tid och med kraft<br>förespråkat frihandel och internationellt samarbete; så även på det finan-<br>siella tjänsteområdet. Det är därför naturligt att som utgångspunkt för<br>denna översyn ha principerna om effektivt marknadstillträde och natio-<br>nell likabehandling, dvs. att de utländska försäkringsgivare som vill ver-<br>ka på den svenska marknaden skall fa tillträde till denna och i sin verk-<br>samhet bemötas på samma sätt som de svenska försäkringsgivarna. Detta<br>följer redan i stor utsträckning av Sveriges åtaganden gentemot OECD<br>och enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) inom ramen för<br>världshandelsorganisationen (WTO) (se avsnitt 4.3).</p>
<p>Vid en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige måste emellertid även beaktas att medlemskapet i<br>EU har medfört inskränkningar i vår nationella handlingsfrihet. Översy-<br>nen måste därför ha sin grund i de åtaganden på försäkringsområdet som<br>följer av detta medlemskap (se avsnitt 4.2.2). En förutsättning för varje<br>förändring av försäkringsrörelselagstiftningen måste slutligen vara att<br>grundläggande skyddsintressen - främst konsumentskyddsintresset - och<br>tillsynskrav är tillgodosedda.</p>
<p>58</p>
<h2>Överväganden och förslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>6.1</p>
<h3>Den lagtekniska lösningen</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny lag om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige införs. Lagstiftningens struktur ändras så att en<br>gemensam lag, för alla utländska försäkringsgivare som yrkesmässigt<br>erbjuder försäkringstjänster här i landet, ersätter de gällande lagarna<br>på området. I lagen görs en åtskillnad mellan EES-försäkringsgivare<br>och försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till för-<br>slaget. Riksbanken har ifrågasatt om inte lagstiftningen kan inordnas i<br>försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen har föreslagit att regleringen<br>för schweiziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sve-<br>rige och svenska försäkringsbolags skadeförsäkringsverksamhet i<br>Schweiz inordnas i den nu föreslagna lagen. Sveriges försäkringsförbund<br>är tveksamma till om det är lämpligt att stifta en gemensam lag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare sagts regleras sedan år<br>1950 de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige av LUF. I<br>samband med att försäkringsrörelselagstiftningen år 1993 anpassades till<br>vissa av EG:s försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämpningsområ-<br>de av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsföretag med säte<br>utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag, LEF, som enbart avser ut-<br>ländska försäkringsgivare med säte inom EES.</p>
<p>Som skäl för att införa en ny lag angavs att LUF redan i sin dåvarande<br>utformning var svåröverskådlig. Det föredragande statsrådet menade att<br>alternativet att införa erforderliga nya bestämmelser i den gällande lagen<br>skulle medföra betydande lagtekniska svårigheter och göra lagen ännu<br>svårare att överblicka (se prop. 1992/93:257, Ändrad lagstiftning för för-<br>säkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet, sid. 137).</p>
<p>Enligt regeringens mening är det nu tid att se över lagstiftningen om<br>utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I samband med att<br>hela lagstiftningen omarbetas är det ändamålsenligt att åter samla alla<br>regler rörande utländska försäkringsgivare i en och samma lag. Rege-<br>ringen föreslår därför att en ny lag om utländska försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige införs. Att, som Riksbanken föreslagit, inordna lagstift-<br>ningen om utländska försäkringsgivare i försäkringsrörelselagen, skulle<br>innebära lagtekniska svårigheter och framför allt göra lagstiftningen<br>svårtillgänglig. Skillnaderna i regleringen av inhemska respektive utländ-<br>ska försäkringsgivare är så pass stora att en samordning av reglerna<br>knappast skulle kunna göras på ett enkelt sätt.</p>
<p>Finansinspektionen har föreslagit att regleringen för schweiziska för-<br>säkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige och svenska för-<br>säkringsbolags skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz inordnas i den nu<br>föreslagna lagen.</p>
<p>59</p>
<p>Det avtal som ingåtts mellan EG och Schweiz angående skadeförsäk- Prop. 1997/98:141<br>ring har införlivats i svensk rätt genom 1 kap. 2 § tredje stycket försäk-<br>ringsrörelselagen och 1 § första stycket LUF samt genom förordningen<br>(1996:221) om svenska försäkringsbolags skadeförsäkringsverksamhet i<br>Schweiz och förordningen (1996:222) om schweiziska försäkringsföre-<br>tags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige.</p>
<p>I samband med införlivandet av avtalet uttalade regeringen (se prop.<br>1994/95:184, Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk-<br>ringsdirektiv, sid. 242 f) att införlivandet förutsatte en relativt omfattan-<br>de reglering som i stor utsträckning avvek från de regler som föreslogs i<br>det pågående lagstiftningsärendet. Vidare uttalade regeringen att det var<br>oklart hur länge avtalet skulle komma att bestå i sitt dåvarande skick.<br>Mot den bakgrunden ansåg regeringen att den särreglering som krävdes<br>till följd av avtalet inte borde tas in i lag, utan i förordning eller före-<br>skrifter utfärdade av Finansinspektionen.</p>
<p>Av de aktuella förordningarna är det främst förordningen (1996:222)<br>om schweiziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sveri-<br>ge som kan komma ifråga för ett införlivande i den nu föreslagna lag-<br>stiftningen. Regeringen finner emellertid att de argument som framfördes<br>i prop. 1994/95:184 har bärkraft än i dag och att den gällande ordningen i<br>nu aktuellt avseende därför bör kvarstå oförändrad.</p>
<p>Som en följd av medlemskapet i EU måste Sverige upprätthålla en<br>viss åtskillnad i regleringen av utländska försäkringsgivare genom att<br>olika verksamhetsförutsättningar enligt EG:s försäkringsdirektiv och<br>EES-avtalet gäller för försäkringsgivare med säte inom respektive utan-<br>för EES. De utländska försäkringsgivarna indelas därför i lagförslaget i<br>två grupper. Till den ena gruppen hänförs utländska försäkringsgivare<br>från EES som omfattas av tillämpningsområdet för EG:s försäkringsdi-<br>rektiv om hemlandstillsyn och principen om en koncession (EES-<br>försäkringsgivare) och till den andra gruppen övriga utländska försäk-<br>ringsgivare som inte omfattas av dessa direktiv (försäkringsgivare från<br>tredje land).</p>
<p>Den föreslagna lagen är uppdelad i fyra avdelningar. I första och fjärde<br>avdelningen har sammanförts bestämmelser som i huvudsak är gemen-<br>samma för utländska försäkringsgivare. I den andra avdelningen ingår<br>bestämmelser som endast avser EES-försäkringsgivare, medan bestäm-<br>melserna i tredje avdelningen endast tar sikte på försäkringsgivare från<br>tredje land. Den lagtekniska lösningen syftar till att underlätta för den<br>som har att tillämpa regelsystemet. Regeringen delar inte Sveriges För-<br>säkringsförbunds uppfattning att det hade varit bättre att behålla två skil-<br>da lagar på grund av de skillnader som finns mellan de båda grupperna<br>av försäkringsgivare och de oklarheter som därför kan uppstå i lagstift-<br>ningen. Enligt regeringens mening är inte skillnaderna mellan de olika<br>kategorierna av försäkringsgivare så stora att en uppdelning behöver ske<br>av den anledningen. De oklarheter som kan finnas bör kunna undanröjas i<br>den nu föreslagna lagtekniska lösningen.</p>
<p>60</p>
<h3>6.2</h3>
<h3>Lagens tillämpningsområde</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på utländska försäk-<br>ringsgivares direktförsäkringsverksamhet i Sverige. Den skall inte va-<br>ra tillämplig på återförsäkringsrörelse.</p>
<p>Till skillnad mot tidigare skall viss koassuransverksamhet<br>(samförsäkring) avseende stora risker, som bedrivs av EES-<br>försäkringsgivare, undantas från lagens regler.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har i dessa delar inte bemötts av re-<br>missinstanserna. Finansinspektionen har dock ifrågasatt om man i la-<br>gen, som inte gäller återförsäkring, bör ha en bestämmelse om förmåns-<br>rätt för livåterförsäkring.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen bör gälla utländska försäk-<br>ringsgivares direktförsäkringsverksamhet i Sverige. I likhet med gäl-<br>lande lagstiftning bör lagen inte tillämpas på återförsäkringsrörelse.<br>Detta gäller oberoende av om en utländsk försäkringsgivare driver så-<br>dan rörelse i anslutning till sin direktförsäkringsrörelse i Sverige eller<br>genom ett kontor som enbart grundats här med tanke på återförsäk-<br>ringsverksamhet. Lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkrings-<br>verksamhet som utövas av representanter som vistas här tillfälligt eller<br>är på besök enbart för ingående av avtal. En synnerligen stor del av alla<br>återförsäkringsavtal ingås per korrespondens och telekommunikation.<br>Lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkringsverksamhet som<br>sköts på det sättet.</p>
<p>Huvudmotivet till undantag för återförsäkringsverksamhet är att åter-<br>försäkringstagare, som utgörs av försäkringsbolag, inte är i behov av<br>samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett direktförsäk-<br>ringsförhållande. Dessutom avser den offentliga tillsynen av återförsäk-<br>ringsverksamhet i andra länder, i den mån verksamheten är föremål för<br>tillsyn, i allmänhet endast inhemska återförsäkringsgivare. Inom EU av-<br>reglerades återförsäkringsrörelse genom rådets direktiv 64/225/EEG av<br>den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etablerings-<br>friheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring<br>och retrocession. De därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven<br>gäller därför endast direktförsäkring.</p>
<p>Finansinspektionen har ifrågasatt om man i lagen, som inte gäller<br>återförsäkring, bör ha en bestämmelse om förmånsrätt för livåterförsäk-<br>ring. Denna fråga kan emellertid inte tas upp i det föreliggande lagstift-<br>ningsarbetet men kan komma att beröras i det pågående reformarbetet<br>på försäkringsrörelselagens område.</p>
<p>Förutom återförsäkring finns det andra typer av avtal mellan försäk-<br>ringsgivare som syftar till att fördela ansvar mellan dem. Exempel på<br>sådana avtal är samförsäkring eller koassurans och pooler.</p>
<p>Med koassurans, eller samförsäkring, menas försäkringsverksamhet<br>där flera försäkringsgivare genom ett avtal försäkrar en risk och där var</p>
<p>61</p>
<p>och en av försäkringsgivarna är ansvariga för en viss del av åtagandet.<br>En av försäkringsgivarna är den ledande försäkringsgivaren.</p>
<p>En pool är en sammanslutning som flera försäkringsbolag bildat i<br>syfte att efter överenskomna regler ombesörja samförsäkring åt delta-<br>garna i poolen. Poolöverenskommelsen avser i allmänhet samförsäkring<br>inom mer riskbetonade försäkringsklasser, såsom flygförsäkring. De<br>försäkringsbolag som tillhör en pool fördelar ansvar för försäkrade ris-<br>ker enligt relationstal som de avtalat på förhand. Varje försäkringsbolag<br>ansvarar endast för sin överenskomna andel av risken.</p>
<p>Dessa typer av försäkringsarrangemang anses utgöra direktförsäk-<br>ring, eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt<br>gentemot försäkringskunden. Den föreslagna lagen skall därför tilläm-<br>pas på försäkringsverksamhet av ifrågavarande slag, dock med ett un-<br>dantag. Undantaget gäller EES-försäkringsgivare som från ett utländskt<br>etableringsställe deltar i koassuransverksamhet avseende s.k. stora ris-<br>ker i Sverige i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande<br>försäkringsgivaren, dvs. den försäkringsgivare i ett koassuransavtal som<br>bestämmer försäkringsvillkoren och premiema.</p>
<p>Det föreslagna undantaget har sin grund i koassuransdirektivet<br>[rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av la-<br>gar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom ge-<br>menskapen], som har ändrats genom andra skadeförsäkringsdirektivet<br>[rådets andra direktiv 88/357/EEG om samordning av lagar och andra<br>författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och<br>med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva frihe-<br>ten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG]<br>och rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990 om ändring,<br>särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon, av direktiv<br>73/239/EEG och direktiv 88/537/EEG, vilka avser samordning av lagar<br>och andra författningar angående annan direkt försäkring än livförsäk-<br>ring. I artikel 26.1 i andra skadeförsäkringsdirektivet anges vilka risker<br>inom gemenskapen som far omfattas av koassurans. I artikeln hänvisas<br>till de stora risker som räknas upp i artikel 5 d i första skadeförsäk-<br>ringsdirektivet (senast ändrad genom direktivet 90/618/EEG). Enligt<br>artikel 26.2 i andra skadeförsäkringsdirektivet skall de bestämmelser i<br>direktivet som avser sådana stora risker som anges i artikel 5 d i första<br>direktivet (i dess lydelse enligt artikel 2 i direktiv 90/618/EEG) endast<br>tillämpas på den ledande försäkringsgivaren. Den ledande försäkrings-<br>givaren skall med andra ord behandlas som om han är den försäkrings-<br>givare i koassuransavtalet som täcker hela risken. I överensstämmelse<br>med direktivbestämmelsema bör därför inte regleringen omfatta EES-<br>försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet avseende stora<br>risker utan att vara den ledande försäkringsgivaren. Enligt gällande lag-<br>stiftning finns inte motsvarande undantag.</p>
<p>Begreppet stora risker definieras idag i 4 § LEF. Genom regeringens<br>proposition 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstiftningen om genom-<br>förande av EG:s försäkringsdirektiv avses en motsvarande definition in-<br>föras i försäkringsrörelselagen. Enligt regeringens mening behöver där-<br>för inte någon definition avseende stora risker finnas kvar i lagstiftning-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>6:</p>
<p>en om utländska försäkringsgivare utan en hänvisning kan i stället ske Prop. 1997/98:141<br>till försäkringsrörelselagen.</p>
<h3>6.3 Försäkringsgivare från tredje land</h3>
<p>Regeringens förslag: Möjligheten att bedriva försäkringsrörelse i<br>Sverige skall, såvitt gäller försäkringsgivare från tredje land, även i<br>fortsättningen endast stå öppen for försäkringsgivare som är juridiska<br>personer.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att lagen i princip<br>skall stå öppen for alla typer av utländska associationer, bl.a. försäkrings-<br>sammanslutningar från länder utanför EES.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget i denna<br>del.</p>
<p>Bakgrund till regeringens förslag: Vad som avses med begreppet<br>försäkringsföretag i LUF har varken angetts i lagen eller dess förarbeten.<br>Det har dock ansetts endast omfatta försäkringsgivare som är juridiska<br>personer (se t.ex. prop. 1992/93:257 sid. 133).</p>
<p>I lagstiftningen i andra länder uppställs som regel krav på att försäk-<br>ringsrörelse skall drivas i bolagsform. De vanligaste bolagsformerna<br>utomlands för drivande av försäkringsrörelse är aktiebolagsformen och<br>den ömsesidiga bolagsformen. Det förekommer också att försäkrings-<br>verksamhet bedrivs av sammanslutningar i andelsform och av offent-<br>ligrättsliga anstalter vilkas verksamhet i regel är begränsad till deras<br>hemland.</p>
<p>Utomlands finns emellertid också sammanslutningar organiserade i<br>form av försäkringsbörser. Den äldsta och mest kända är Lloyd's i Lon-<br>don. Det enda andra exemplet på en sådan sammanslutning som i dag<br>bedriver verksamhet är, såvitt känt, the Illinois Insurance Exchange i<br>Chicago. Försäkring meddelas i dessa sammanslutningar av enskilda in-<br>divider sammanslutna i syndikat eller av juridiska personer som utgör<br>syndikat. Ifrågavarande slag av sammanslutningar eller försäkringsbörser<br>kan, med hänsyn till sin uppbyggnad och sina verksamhetsformer, inte få<br>koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. Inte<br>heller har LUF ansetts vara tillämplig på partikulär försäkring, dvs. för-<br>säkring som meddelas av fysiska personer.</p>
<p>LEF uppställer inte motsvarande krav på organisationsform som LUF<br>utan olika typer av associationer med hemort inom EES - såsom exem-<br>pelvis försäkringssammanslutningar - medges att verka här i landet.</p>
<p>Rätten för utländska försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning<br>inom EES att driva försäkringsrörelse i Sverige infördes genom prop.<br>1992/93:257. Frågan gällde där i första hand huruvida försäkringssam-<br>manslutningen Lloyd's i London skulle äga rätt att driva rörelse i Sveri-<br>ge. Sedan det föredragande statsrådet konstaterat att Lloyd's skulle äga<br>rätt att driva rörelse här uppkom frågan om det fanns skäl att särbehandla<br>Lloyd's, eller om lagstiftningen skulle göras generell (se sid. 135). I det<br></p>
<p>63</p>
<p>sammanhanget uttalades att om försäkringsgivare i en sammanslutning i Prop. 1997/98:141<br>ett annat land inom EES hade medgetts auktorisation och uppfyllde de<br>krav som ställdes för koncession här i Sverige, borde möjligheten till<br>etablering och koncession i Sverige stå öppen. Det kunde däremot kon-<br>stateras att det enligt EES-reglema inte finns någon skyldighet att möj-<br>liggöra etablering och koncession för försäkringssammanslutningar<br>hemmahörande i ett land utanför EES. Efter att ha uttalat att frågan torde<br>sakna praktisk betydelse avstod statsrådet från att lägga fram något för-<br>slag i den delen.</p>
<p>Det bör i detta sammanhang betonas att det inte föreligger någon möj-<br>lighet att enligt försäkringsrörelselagen bedriva försäkringsrörelse i Sve-<br>rige i form av en försäkringssammanslutning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: EG:s försäkringsdirektiv har i dag<br>genomförts i den svenska lagstiftningen. Direktivreglema är i nu aktuella<br>avseenden desamma som då prop. 1992/93:257 skrevs. Således finns inte<br>heller idag någon skyldighet enligt de EG-rättsliga reglerna att möjliggö-<br>ra etablering och koncession i Sverige för försäkringssammanslutningar<br>hemmahörande i ett land utanför EES. Det finns emellertid inte heller<br>någon bestämmelse i direktiven som hindrar att en sådan etablering till-<br>låts.</p>
<p>Det grundläggande motivet för detta lagstiftningsarbete är att skapa en<br>lagstiftning som innebär ett effektivt marknadstillträde och nationell li-<br>kabehandling av de utländska försäkringsgivare som vill verka på den<br>svenska marknaden. I lagstiftningsärendet har därför noga övervägts om<br>även försäkringssammanslutningar från länder utanför EES bör fa möj-<br>lighet att driva försäkringsrörelse här i landet. Ett förslag med ett sådant<br>innehåll har också lämnats i lagrådsremissen. Detta förslag har utformats<br>efter mönster av de regler som fram till den 1 juli 1995 gällde enligt LEF.</p>
<p>Lagrådet har emellertid riktat kritik mot förslaget och har ifrågasatt om<br>det är lämpligt eller ens möjligt att tillämpa alla bestämmelser om försäk-<br>ringsgivare från tredje land på ett kollektiv av enskilda fysiska eller juri-<br>diska personer. Lagrådet pekar därvid i första hand på bestämmelserna i<br>5 kap. om försäkringstekniska avsättningar, solvenskrav m.m. Enligt<br>Lagrådet torde dessa bestämmelser förutsätta att försäkringsgivaren är en<br>enda juridisk person. Lagrådet menar att det i vart fall saknas en analys<br>av hur bestämmelserna skall tillämpas på ett kollektiv. Mot bakgrund av<br>att det sannolikt endast finns en försäkringssammanslutning av föreva-<br>rande slag som är hemmahörande i tredje land, nämligen the Illinois In-<br>surance Exchange i Chicago, och att det inte finns något som tyder på att<br>denna sammanslutning skall påbörja verksamhet i Sverige, har Lagrådet<br>förordat att möjligheten att driva försäkringsverksamhet i form av försäk-<br>ringssammanslutning begränsas till försäkringsgivare i EES-land, dvs. i<br>praktiken Lloyd's.</p>
<p>Regeringen delar Lagrådets bedömning att försäkringssammanslut-<br>ningar från juridiska utgångspunkter inte på något enkelt sätt kan inord-<br>nas i det näringsrättsliga systemet här i landet. Detta behöver i sig inte<br>innebära att sammanslutningarna skulle orsaka större problem i den<br>praktiska rättstillämpningen än andra former av sekundäretableringar här<br>för utländska försäkringsgivare, exempelvis filialer. Lagrådets resone-</p>
<p>64</p>
<p>mang i denna del utgör, enligt regeringens mening, således inte skäl för Prop. 1997/98:141<br>att utestänga försäkringssammanslutningar från länder utanför EES.</p>
<p>Intresset från försäkringssammanslutningar från tredje land att driva<br>försäkringsrörelse här i landet måste emellertid betecknas som obetyd-<br>ligt. Det finns också som Lagrådet påpekat ett visst behov av ytterligare<br>analys av frågorna kring sammanslutningarna. Regeringen väljer därför<br>att inte nu lägga fram något förslag i denna del till riksdagen. Om det i<br>framtiden skulle visa sig att det finns ett intresse från utländska försäk-<br>ringssammanslutningar utanför EES att driva verksamhet här i landet far<br>frågan utredas närmare. I sammanhanget bör också beaktas att det i dag<br>inte finns möjlighet för svenska försäkringssammanslutningar att driva<br>rörelse enligt försäkringsrörelselagen.</p>
<h3>6.4 Sekundäretableringar och representationskontor</h3>
<p>Regeringens förslag: Försäkringsgivare från tredje land skall kunna<br>etablera sig här i landet inte bara genom generalagent utan även ge-<br>nom filial.</p>
<p>Regeringens bedömning: Några uttryckliga regler om upprättande<br>av representationskontor bör inte införas i den nya lagen. Däremot bör<br>det inte finnas några hinder mot att driva verksamhet i ett sådant<br>kontor.</p>
<p>Utredningens bedömning och förslag: Utredningen har, till följd av<br>sitt förslag att tillåta försäkringssammanslutningar från tredje land att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige, föreslagit att försäkringsgivare från<br>tredje land skall kunna etablera sig här i landet inte bara genom general-<br>agent och filial utan även genom generalrepresentation. Utredningen har<br>också föreslagit att försäkringsgivare med hemland utanför EES, efter<br>underrättelse till Finansinspektionen, skall ha möjlighet att inrätta repre-<br>sentationskontor i Sverige.</p>
<p>Remissinstanserna: Finansinspektionen har inte haft någon invänd-<br>ning mot att försäkringsgivare från tredje land får ha representations-<br>kontor i Sverige, men har pekat på att det kan uppstå gränsdragnings-<br>problem vad gäller den verksamhet som får drivas här i landet. Sveriges<br>Försäkringsförbund har avstyrkt förslaget om representationskontor,<br>främst på grund av gränsdragningsproblemen.</p>
<p>Bakgrund till regeringens bedömning och förslag: För att ett ut-<br>ländskt försäkringsföretag skall få koncession i Sverige enligt LUF krävs<br>att det här i landet etablerar en generalagentur. Någon annan etablering-<br>form på den svenska marknaden medger inte lagen. En generalagent är<br>en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skade-<br>regleringen på det utländska försäkringsföretagets vägnar i Sverige. For-<br>mellt sett drivs försäkringsrörelsen i Sverige av det utländska försäk-<br>ringsföretaget.</p>
<p>Att LUF inskränker möjligheterna att utnyttja de olika former för dri-<br>vande av försäkringsverksamhet som står till buds genom att endast</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>medge verksamhet genom generalagent har historiska skäl. Tidigare var<br>detta i princip den enda etableringsformen som användes.</p>
<p>För utländska försäkringsgivare som omfattas av LEF gäller inte mot-<br>svarande begränsningar av marknadstillträdet. Således medger LEF eta-<br>blering i Sverige genom såväl generalagentur som filial och, såvitt avser<br>försäkringssammanslutningar, genom generalrepresentation.</p>
<p>I sammanhanget kan nämnas att i EG:s försäkringsdirektiv menas med<br>filial antingen en filial eller en agentur. Dessutom skall ett företags sta-<br>digvarande närvaro i ett land, enligt artikel 3 i andra generationens direk-<br>tiv, betraktas som en filial eller agentur, även om närvaron inte har for-<br>men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av företa-<br>gets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men<br>som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en<br>agentur.</p>
<p>Begreppet sekundäretablering brukar användas som en sammanfattan-<br>de beteckning för filial, generalagentur och. generalrepresentation.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: Som tidigare nämnts<br>är en generalagentur den enda etableringsform som idag tillåts enligt<br>LUF. Denna inskränkning är ett mer långtgående krav än vad EG:s<br>tredjelandsregler föreskriver och strider mot Sveriges åtaganden gent-<br>emot OECD. Det finns således starka skäl för att försäkringsgivare från<br>tredje land skall få möjlighet att etablera sig här i landet inte bara genom<br>generalagent utan även genom filial. En sådan reform bör därför genom-<br>föras nu.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land kommer dock inte få möjlighet att<br>använda den ytterligare etableringsform, dvs. generalrepresentation, som<br>för närvarande står till buds för EES-försäkringsgivare för drivande av<br>försäkringsrörelse i Sverige. Skälet för detta är att försäkringssamman-<br>slutningar från tredje land inte tillåts driva rörelse här i landet (se närma-<br>re avsnitt 6.3).</p>
<p>Enligt utredningen kan utländska försäkringsföretag utan särskilt till-<br>stånd upprätta representationskontor i samtliga länder inom OECD-<br>området under förutsättning att någon kommersiell verksamhet inte be-<br>drivs från kontoret. Av tjänsteliberaliseringsstadgan (annex II till annex<br>A p. 4) framgår att representationskontor skall få inrättas i ett annat<br>medlemsland efter anmälan. I bestämmelsen sägs att ”a representative<br>office shall be permitted to promote business on behalf of its parent en-<br>terprise”.</p>
<p>På bankrörelseområdet infördes regler om representationskontor 1974<br>(se prop. 1973:139). Ursprungligen gällde att tillstånd krävdes för att<br>driva verksamhet genom ett sådant kontor. I dag gäller att ett utländskt<br>bankföretag efter anmälan till Finansinspektionen får driva verksamhet,<br>som huvudsakligen avser representation och förmedling av banktjänster,<br>från ett sådant representationskontor [se 1 kap. 4 § bankrörelselagen<br>(1987:617)]. Anledningen till att representationskontoren på bankrörel-<br>seområdet har kunnat ges ett så pass brett verksamhetsområde torde vara<br>den snäva definitionen av bankrörelsebegreppet (se 1 kap. 2 § första<br>stycket bankrörelselagen).</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>66</p>
<p>I Sverige har utvecklats en restriktiv praxis när det gäller utländska Prop. 1997/98:141<br>försäkringsgivares möjligheter att representeras här i landet, om konces-<br>sion for försäkringsrörelse saknas. Något lagstadgat förbud mot inrättan-<br>de av representationskontor finns emellertid inte i den svenska lagstift-<br>ningen. Det har trots detta ofta gjorts gällande att dagens regler inte<br>rymmer någon möjlighet att inrätta ett sådant kontor.</p>
<p>Den internationella utvecklingen går mot en friare etableringsrätt for<br>försäkringsgivare och detta ligger också i linje med utgångspunkterna för<br>det föreliggande lagstiftningsarbetet. Till bilden hör också att utländska<br>försäkringsgivare från EES inte längre omfattas av förbud mot gräns-<br>överskridande verksamhet. Frågan om en sådan utländsk försäkringsgi-<br>vare kan upprätta representationskontor i Sverige skall bedömas enligt<br>den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Enligt regeringens mening saknas skäl att förbjuda försäkringsgivare<br>från tredje land att öppna representationskontor i Sverige. För en EES-<br>forsäkringsgivare föreligger inte något anmälningskrav innan ett kontor i<br>Sverige öppnas. Den verksamhet som kontoret far bedriva här i landet<br>följer av hemlandets lag. Ett representationskontor från tredje land bör<br>varken fa bedriva koncessionspliktig eller arman tillståndspliktig verk-<br>samhet enligt den nya lagen. Som kommer att framgå nedan inskränks<br>dessutom verksamhetsmöjligheterna ytterligare. Mot denna bakgrund<br>saknas anledning att, såsom föreslagits i lagrådsremissen, uppställa krav<br>på underrättelse till Finansinspektionen innan ett representationskontor<br>från tredje land öppnas.</p>
<p>Lagrådet har efterlyst en klar avgränsning av vilken verksamhet som<br>skall få bedrivas av ett representationskontor. Internationellt sett förelig-<br>ger inte någon entydig bild. En naturlig gränsdragning uppkommer dock<br>mot koncessionspliktig verksamhet enligt 4 kap. 1 § första stycket i den<br>nya lagen, det generella förbudet mot gränsöverskridande verksamhet för<br>försäkringsgivare från tredje land och tillståndspliktig verksamhet enligt<br>4 kap. 1 § andra stycket. Det måste till en början vara helt klart att repre -<br>sentationskontoren inte far driva verksamhet som kräver tillstånd i Sveri-<br>ge enligt nyss nämnda bestämmelser. Representationskontoren får inte<br>heller utgöra ett medel för att kringgå förbudet mot gränsöverskridande<br>verksamhet. Ett sådant kontor bör därför aldrig få bedriva verksamhet<br>med direkt syfte att anskaffa försäkringar åt den utländska försäkringsgi-<br>varen. Representationskontoren bör inte heller aktivt få marknadsföra<br>den utländska försäkringsgivarens produkter i Sverige.</p>
<p>Den närmare gränsdragningen for vad representationskontoren får och<br>inte får göra bör slutligen avgöras i den praktiska rättstillämpningen. Re-<br>geringen vill dock peka på möjligheten för ett representationskontor att<br>på plats utföra t.ex. marknadsanalyser och andra marknadssonderingar<br>för att på så sätt undersöka t.ex. möjligheterna att öppna en filial eller<br>generalagentur här i landet. Ett representationskontor torde även kunna<br>utnyttjas for att underlätta kontakter med kunder eller försäkringsmäklare<br>som själva tar kontakt med den utländska försäkringsgivaren.</p>
<p>Vid bedömningen av om gränsen för tillåten verksamhet vid ett repre-<br>sentationskontor har överskridits eller inte bör ledning kunna sökas i den<br>rättspraxis som finns på området (se t.ex. RÅ 1992 ref. 29 samt författ-<br></p>
<p>67</p>
<p>ningskommentaren till 1 kap.l §). Gränsdragningen får vid tillämpningen Prop. 1997/98:141<br>av reglerna avgöras efter en helhetsbedömning i det enskilda fallet.</p>
<h3>6.5 Gränsöverskridande verksamhet</h3>
<p>Regeringens förslag: Försäkringsgivare från tredje land ges inte nå-<br>gon generell möjlighet att bedriva gränsöverskridande verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>För EES-försäkringsgivare infors ändrade regler om gränsöverskri-<br>dande verksamhet. Någon egentliga definition av begreppet ges inte<br>men däremot anges vissa grunddrag avseende sådan verksamhet. Till<br>skillnad mot tidigare skall även s.k. passivt tillhandahållande av för-<br>säkringstjänster omfattas av lagstiftningen.</p>
<p>Någon motsvarande skyldighet för försäkringsgivare från tredje<br>land att anmäla fall av passivt tillhandahållande av tjänster införs inte.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i stora delar med regeringens.<br>Utredningen har dock föreslagit att regeringen skall ges möjlighet att<br>genom bi- och multilaterala avtal tillåta försäkringsgivare från tredje land<br>att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Utredningen har<br>inte velat förändra den praxis som för närvarande råder i Sverige, att pas-<br>sivt tillhandahållande av försäkringstjänster inte är att betrakta som<br>gränsöverskridande verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Såväl Riksbanken som Konkurrensverket har<br>ifrågasatt om inte gränsöverskridande verksamhet från tredje land bör<br>kunna tillåtas i högre utsträckning än den av utredningen föreslagna. Fi-<br>nansinspektionen har menat att regleringen av gränsöverskridande verk-<br>samhet bör omfatta jämväl ett passivt tillhandahållande av tjänster efter-<br>som Sverige annars inte kan leva upp till sina åtaganden mot andra EES-<br>länder. Enligt Sveriges Försäkringsförbund är det nödvändigt att avtal<br>med tredje land, som ger rätt för det landets försäkringsgivare att driva<br>gränsöverskridande verksamhet i Sverige, föregås av kontroll av att reci-<br>procitet föreligger vad beträffar svenska försäkringsgivares tillträde till<br>marknaden i det andra landet. Svenska försäkringsmäklares förening har<br>ifrågasatt hur svenska och utländska mäklares verksamhet skall bedömas<br>i förhållande till förbudet för försäkringsgivare från tredje land att bedri-<br>va gränsöverskridande verksamhet.</p>
<p>Bakgrund till regeringens förslag: Enligt gällande lagstiftning får en<br>EES-försäkringsgivare meddela försäkringar i Sverige från ett fast drift-<br>ställe i ett annat EES-land. En svensk försäkringsgivare får också med-<br>dela försäkringar i ett annat EES-land från Sverige eller från en sekun-<br>däretablering i ett tredje EES-land. Som beteckning på denna typ av<br>verksamhet används i den svenska lagstiftningen begreppet gränsöver-<br>skridande verksamhet.</p>
<p>Begreppet gränsöverskridande verksamhet infördes i den svenska lag-<br>stiftningen genom LEF (prop. 1992/93:257) med anledning av Sveriges<br>ingående av EES-avtalet.</p>
<p>68</p>
<p>Redan år 1990 öppnades emellertid i LUF vissa möjligheter för utländ- Prop. 1997/98:141<br>ska försäkringsföretag att utan etablering här i landet marknadsfora for-<br>säkringar avseende risker i Sverige genom formedling av ett försäkrings-<br>företag som beviljats koncession enligt LUF eller FRL. Även detta anses<br>vara en, om än begränsad, form av gränsöverskridande verksamhet (se<br>t.ex. sistnämnda proposition sid. 123). Möjligheterna att bedriva sådan<br>verksamhet här i landet begränsas till två särskilda fall. Det ena fallet<br>avser ett utländskt försäkringsbolag som är dotterbolag till eller på annat<br>sätt ingår i samma koncern som det i Sverige koncessionerade bolaget.<br>Det andra fallet bygger på att de båda bolagen har ingått ett samar-<br>betsavtal utan att något koncemförhållande föreligger. Finansinspektio-<br>nen skall ge tillstånd till verksamheten. Av betydelse i tillståndsärendet<br>är bl.a. om det föreligger försäkringsmässiga skäl för placering i utlandet<br>och kvaliteten på den tillsyn som det utländska försäkringsföretaget är<br>underkastat i hemlandet. Reglerna gäller fortfarande och återfinns i 1 a §</p>
<p>LUF.</p>
<p>Begreppet gränsöverskridande verksamhet har inte närmare definierats<br>i lagen. Emellertid avses i huvudsak att en utländsk försäkringsgivare,<br>vars hemort är ett land inom EES, från ett utländskt driftställe täcker en<br>skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäk-<br>ringsavtal med en i Sverige varaktigt bosatt fysisk person eller en här i<br>landet verksam juridisk person. Motsvarande gäller om en svensk försäk-<br>ringsgivare täcker försäkringar för risker belägna i ett annat EES-land<br>eller för åtaganden som skall fullgöras i ett sådant land.</p>
<p>Begreppet gränsöverskridande verksamhet ansluter nära till uttrycket<br>friheten att tillhandahålla tjänster som används i EG:s försäkringsdirek-<br>tiv för att beteckna försäkringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att<br>ett fast driftställe har etablerats där. Begreppet fritt tillhandahållande av<br>försäkringstjänster definieras i artikel 12.1 i andra skadeförsäkringsdi-<br>rektivet, som i sin tur hänvisar till artikel 2 d, samt i artikel 10.1 i andra<br>livförsäkringsdirektivet [rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november<br>1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livför-<br>säkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt<br>utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv<br>79/267/EEG], som hänvisar till artikel 2 e i samma direktiv. Artikel 10.1<br>i andra livförsäkringsdirektivet har upphävts genom tredje livförsäk-<br>ringsdirektivet. Övriga bestämmelser kvarstår oförändrade.</p>
<p>Såväl gränsöverskridande verksamhet som fritt tillhandahållande av<br>försäkringstjänster syftar ytterst till ingående av försäkringsavtal på di-<br>rektförsäkringsområdet. Emellertid har de båda begreppen delvis olika<br>innebörd. Gränsöverskridande verksamhet förutsätter att det är fråga om<br>ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Såsom gränsöverskri-<br>dande verksamhet anses inte försäkringar som beviljas utan att försäk-<br>ringsgivaren på något sätt bjudit ut sina tjänster (se prop. 1992/93:257<br>sid. 166). Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster omfattar däremot i<br>princip alla aktiviteter som syftar till ingående av försäkringsavtal oavsett<br>om det är på den försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ<br>som försäkringsavtal ingås.</p>
<p>69</p>
<p>Att man i Sverige valde begreppet gränsöverskridande verksamhet Prop. 1997/98:141<br>framför fritt tillhandahållande av tjänster har historiska skäl. Enligt en<br>sedan lång tid tillbaka utbildad praxis har försäkringssökande i Sverige -<br>fysiska personer, företag och andra juridiska personer - i dag rätt att,<br>med undantag av trafikförsäkring, teckna försäkring också i utländska<br>försäkringsföretag som saknar verksamhetsrättigheter i Sverige. Det för-<br>utsätts dock att det är den potentiella svenske försäkringskunden som<br>själv tar initiativ till kontakt, tecknande av försäkring m.m. i det utländ-<br>ska företaget. Så snart som det utländska företaget på något sätt genom<br>egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkringar för sin räkning<br>är detta att betrakta som ett led i det utländska företagets drivande av för-<br>säkringsrörelse som kräver verksamhetstillstånd här i landet.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva<br>gränsöverskridande verksamhet i Sverige</p>
<p>Det är angeläget att i största möjliga utsträckning låta försäkringsgivare<br>från tredje land få verka i Sverige under samma förutsättningar som för-<br>säkringsgivare från EES-ländema. En av de frågor som bör övervägas är<br>om försäkringsgivare från tredje land skall ges möjlighet att bedriva<br>gränsöverskridande verksamhet i Sverige.</p>
<p>OECD:s tjänsteliberaliseringsstadgas liberaliseringsåtgärder omfattar<br>bl.a. direktförsäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett OECD-<br>land och försäkringstagare i ett annat. Bland annat föreskrivs frihet för<br>gränsöverskridande verksamhet mellan OECD-ländema. Inom OECD<br>har emellertid den uppfattningen kommit till uttryck att det inte förelig-<br>ger någon generell rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom<br>OECD-området när det gäller försäkringsgivare från OECD-länder som<br>inte är anslutna till EU. Däremot bör gränsöverskridande verksamhet<br>medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer mot-<br>svarande krav på sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s för-<br>säkringsdirektiv.</p>
<p>Rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EU grundas på<br>principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn. Rätten gäller<br>endast försäkringsgivare med säte inom EU/EES. Gränsöverskridande<br>verksamhet av försäkringsgivare från länder utanför EES regleras över-<br>huvudtaget inte av EG:s försäkringsdirektiv. Avsaknaden av reglering<br>anses innebära att det enskilda medlemslandet får avgöra om det skall<br>tillåta sådan anskaffningsverksamhet inom sitt territorium eller inte. Nå-<br>got formellt hinder mot att öppna möjlighet för försäkringsgivare från<br>tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige förelig-<br>ger således inte. Däremot kan tredjelandsreglema på försäkringsområdet<br>i vart fall anses tangera EG:s gemensamma handelspolitik. För närvaran-<br>de medger endast Nederländerna marknadsföring över gränsen av försäk-<br>ringsgivare med hemort utanför EES och det endast i mycket begränsad<br>utsträckning. Det är således tveksamt redan av den anledningen om Sve-<br>rige bör driva en egen linje i frågan.</p>
<p>70</p>
<p>Tveksamhet kan även råda om grundläggande skyddsintressen och till- Prop. 1997/98:141<br>synskrav fullt ut kan tillgodoses i en sådan reform. Enligt regeringens<br>mening saknas därför förutsättningar att nu öppna en generell möjlighet<br>för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande<br>verksamhet i Sverige.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att regeringen ges möjlighet att på basis av<br>bi- och multilaterala avtal med främmande länder ge försäkringsgivarna i<br>de länderna möjlighet att bedriva gränsöverskridande verksamhet här.<br>Mot detta forslag reser sig den invändningen att Sverige genom GATS är<br>bunden av principen om mest gynnad nation (MGN-principen). Denna<br>princip innebär att den mest förmånliga behandling av tjänster och<br>tjänsteleverantörer som ett visst land ger till något annat land måste ut-<br>sträckas till att gälla alla länder som undertecknat tjänstehandelsavtalet<br>på samma villkor. Enligt regeringens mening skulle den av utredningen<br>föreslagna ordningen lätt kunna komma i konflikt med denna princip.<br>Regeringen avstår därför från att införa utredningens förslag i denna del.</p>
<p>Däremot är det av vikt att det även i framtiden finns möjlighet för för-<br>säkringsgivare från tredje land att marknadsföra försäkringar i Sverige<br>genom förmedlingsverksamhet av försäkringsgivare som har koncession<br>i Sverige. Denna begränsade form av gränsöverskridande verksamhet<br>skall alltså även i fortsättningen finnas kvar. Tillståndsreglema för sådan<br>marknadsföring bör dock ändras i syfte att klargöra att någon behovs-<br>prövning inte får göras vid tillståndsprövningen.</p>
<p>Passiv gränsöverskridande verksamhet</p>
<p>Som framgått ovan inryms i det svenska begreppet gränsöverskridande<br>verksamhet endast ett aktivt förfarande från försäkringsgivarens sida,<br>t.ex. genom marknadsföring i tidningar eller telefonförsäljning. Situatio-<br>nen när en försäkringsgivare på förfrågan från en utländsk kund meddelar<br>en försäkring, dvs. ett från försäkringsgivarens sida helt passivt tillhan-<br>dahållande, inryms däremot inte i begreppet och omfattas alltså inte av<br>dagens lagstiftning. Som tidigare nämnts skiljer sig begreppet gränsöver-<br>skridande verksamhet från det som används i EG:s försäkringsdirektiv<br>där man talar om fritt tillhandahållande av tjänster. Detta har lett till att<br>den svenska lagstiftningen inte helt överensstämmer med motsvarande<br>bestämmelser i andra EU-länder.</p>
<p>Finansinspektionen har i sitt remissyttrande påpekat att övriga med-<br>lemsländer har anledning att förvänta sig att de från inspektionen skall<br>erhålla en underrättelse om de svenska bolag som skall tillhandahålla<br>tjänster i ett annat land. EG-direktiven föreskriver en sådan underrättelse<br>och att ett solvensintyg skall utfärdas. Åtminstone för de fall där ett<br>svenskt försäkringsbolag skall tillhanda tjänster i ett annat EG-land bör,<br>enligt Finansinspektionens mening, begreppet gränsöverskridande verk-<br>samhet innefatta även ett sådant passivt tillhandahållandet. Vidare menar<br>Finansinspektionen att för nu aktuella fall, där en utländsk försäkringsgi-<br>vare skall verka här i Sverige, skulle den gällande ordningen kunna bibe-<br>hållas eftersom inspektionen ändå kan ta emot de underrättelser som<br></p>
<p>71</p>
<p>kommer från andra länder. Finansinspektionen menar emellertid att det Prop. 1997/98:141<br>inte är en godtagbar lösning att ha olika innebörd i begreppet gränsöver-<br>skridande verksamhet i två lagar beroende på om den gäller för svenska<br>eller utländska försäkringsgivare och föreslår därför att även ett passivt<br>tillhandahållande av tjänster skall anses som gränsöverskridande verk-<br>samhet.</p>
<p>Som tidigare sagts finns det historiska skäl till att man i Sverige har<br>valt begreppet gränsöverskridande verksamhet framför fritt tillhandahål-<br>lande av tjänster. Enligt nuvarande praxis är det som tidigare framgått<br>tillåtet för enskilda i Sverige att själva vända sig till en utländsk försäk-<br>ringsgivare för att ingå avtal om försäkringsskydd.</p>
<p>Problemet är att EG-direktiven inte gör någon åtskillnad mellan aktiv<br>och passiv verksamhet. Artiklarna 14, 16 och 17 i andra skadeförsäk-<br>ringsdirektivet och artiklarna 11, 14 och 17 i andra livförsäkringsdirekti-<br>ven i deras lydelse enligt artiklarna 34-36 i både tredje skadeförsäkrings-<br>direktivet och tredje livförsäkringsdirektivet innehåller bestämmelser om<br>tillhandahållande av försäkringstjänster. Av dessa regler framgår bl.a. att<br>en försäkringsgivare som vill utnyttja rätten att, inom ramen för friheten<br>att tillhandahålla tjänster, driva verksamhet i ett annat medlemsland skall<br>göra en anmälan till hemlandets behöriga myndighet och ange vilket eller<br>vilka slag av risker man kommer att försäkra (tredje skadeförsäkringsdi-<br>rektivet) resp, vilka åtaganden man kommer att göra (tredje livförsäk-<br>ringsdirektivet). Därefter skall hemlandsmyndigheten inom en månad<br>efter anmälan från försäkringsgivaren överlämna ett intyg till värdlands-<br>myndigheten om att försäkringsföretagets kapitalbas inte understiger sol-<br>vensmarginalen, vilka försäkringsklasser försäkringsföretaget har aukto-<br>risation att erbjuda samt vilka risker eller åtaganden som försäkringsgiva-<br>ren avser att försäkra.</p>
<p>Eftersom man i direktiven talar om tillhandahållande av tjänster inne-<br>bär nu angivna regler att all verksamhet som drivs inom ramen för frihe-<br>ten att tillhandahålla tjänster skall anmälas till tillsynsmyndigheten, oav-<br>sett om försäkringskontraktet har kommit till stånd genom försäkringsgi-<br>varens aktiva verksamhet eller inte. Reglerna gör, som Finansinspektio-<br>nen påpekat, att övriga medlemsländer har all anledning att förvänta sig<br>att de från Finansinspektionen skall erhålla en underrättelse om de svens-<br>ka bolag som skall tillhandahålla tjänster i ett annat land.</p>
<p>Enligt regeringens mening föranleder det nu sagda att de svenska reg-<br>lerna bör ändras på så sätt att även passivt tillhandahållande av tjänster<br>omfattas av den svenska regleringen. Eftersom en enhetlig reglering bör<br>gälla för samtliga försäkringsgivare inom EES bör denna ändring omfatta<br>såväl svenska försäkringsbolag som tillhandahåller tjänster inom EES<br>som försäkringsgivare från andra EES-länder som tillhandahåller tjänster<br>i Sverige. Detta gör att ändringar måste införas såväl i den nu aktuella<br>lagen om utländska försäkringsgivare som i försäkringsrörelselagen.</p>
<p>Det kan här påpekas att även om varje tecknat försäkringskontrakt ut-<br>gör tillhandahållande av en försäkringstjänst talar direktivbestämmelser-<br>na om att det är när ett företag önskar driva verksamhet i en eller flera<br>medlemsstater som anmälan skall ske till de behöriga myndigheterna i<br>hemlandet. Detta måste innebära att endast en enstaka meddelad affär</p>
<p>72</p>
<p>inte kan anses utgöra någon verksamhet och därför inte bör kräva någon<br>föregående anmälan till behörig myndighet. Verksamheten måste således<br>vara av en viss omfattning för att man skall kunna tala om anmälnings-<br>pliktig verksamhet.</p>
<p>När det därefter gäller utländska försäkringsgivare från tredje land är<br>frågan mer tveksam. Den praxis som gäller i Sverige i fråga om upp-<br>handling av försäkringar utomlands är i linje med principerna om fri<br>tjänstehandel över gränserna som Sverige ställt sig bakom genom anslut-<br>ningen till EU, OECD och WTO. Det synes därför inte vara förenligt<br>med Sveriges strävanden på det internationella området att inskränka<br>möjligheterna att placera försäkringar utomlands, som försäkringssökan-<br>de i Sverige alltid haft, genom reglering av sådan upphandlingsverksam-<br>het.</p>
<p>Inom EU finns ett mycket väl utvecklat samarbete mellan tillsynsmyn-<br>digheterna i de olika länderna. Detta gör att det anmälningssystem som<br>gäller för försäkringsverksamhet över gränserna kan fungera enkelt och<br>smidigt samtidigt som tillsynen av företagen kan fullgöras på ett till-<br>fredsställande sätt. Något motsvarande samarbete finns inte med andra<br>länder. Enligt regeringens mening skulle en skyldighet för utländska för-<br>säkringsgivare från tredje land att anmäla fall av passivt tillhandahållan-<br>de av tjänster i Sverige vara i princip omöjlig att övervaka samtidigt som<br>de administrativa problemen skulle vara betydande. Regeringen finner<br>det varken önskvärt eller ens praktiskt möjligt att genomföra en reglering<br>av detta slag.</p>
<p>Innebörden av begreppet gränsöverskridande verksamhet ändras nu<br>alltså till att även omfatta ett passivt tillhandahållande av tjänster från<br>försäkringsgivare inom EES. Däremot införs inte någon motsvarande<br>skyldighet för försäkringsgivare från tredje land att anmäla fall av passivt<br>tillhandahållande av tjänster. Detta leder till frågan om termen gränsöver-<br>skridande verksamhet bör ändras. Regeringen finner emellertid att så inte<br>är fallet. Begreppet gränsöverskridande verksamhet är vedertaget i den<br>svenska lagstiftningen och förekommer också inom övriga delar av det<br>finansiella lagstiftningsområdet. De oklarheter som kan uppstå i frågan<br>om tolkningen bör kunna undanröjas genom en mer preciserad lagstift-<br>ning och uttalanden i förarbeten. Det kan även påpekas att begreppet i<br>stor utsträckning bara är praktiskt tillämpligt på försäkringsverksamhet<br>inom EES-området.</p>
<p>Ovanstående resonemang leder även till frågan om vad som gäller i de<br>fall där en försäkringstagare på eget initiativ genom förmedling av en<br>försäkringsmäklare upphandlar försäkringar utomlands. I de fall där avtal<br>träffas med en EES-försäkringsgivare kommer, som en följd av den änd-<br>rade regleringen, affären att omfattas av reglerna om gränsöverskridande<br>verksamhet. Däremot kommer inte försäkringsaffärer som ingås med en<br>försäkringsgivare från tredje land att omfattas av lagregleringen.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h3>73</h3>
<p>Begreppet gränsöverskridande verksamhet</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Gällande lagstiftning innehåller inte någon definition eller närmare preci-<br>sering av begreppet gränsöverskridande verksamhet. Avsaknaden av le-<br>galdefinition och den begränsade vägledning som forarbetena till den<br>gällande lagstiftningen ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen.<br>Detta gäller särskilt frågan om vilka aktiviteter som omfattas av gräns-<br>överskridande verksamhet och därmed det särskilda regelsystem som<br>gäller för sådan verksamhet.</p>
<p>De svårigheter som råder när det gäller att bestämma huruvida en viss<br>verksamhet är att anse som gränsöverskridande är naturligtvis till nackdel<br>för såväl de myndigheter som har att tillämpa regelsystemet på ifrågava-<br>rande område som den enskilde försäkringsgivaren. Den omständigheten<br>att gränsöverskridande verksamhet kräver särskilt tillstånd och att den<br>som bedriver verksamheten utan sådant tillstånd riskerar att bli föremål<br>för sanktioner, talar naturligtvis för att sådan verksamhet skall vara nå-<br>gorlunda entydigt definierad eller att det till ledning för rättstillämpning-<br>en anges vilka kriterier som är utmärkande för gränsöverskridande verk-<br>samhet.</p>
<p>För att gränsöverskridande verksamhet skall föreligga måste åtminsto-<br>ne följande kriterier vara uppfyllda. Verksamheten skall innefatta att en<br>utländsk försäkringsgivare från ett utländskt driftställe tillhandahåller<br>försäkringstjänster i Sverige genom att meddela försäkringar över na-<br>tionsgränsen, i syfte att täcka en skadeförsäkringsrisk som är belägen i<br>Sverige eller ingå ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande<br>bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person.</p>
<p>I det följande skall dessa grundläggande kriterier för gränsöverskri-<br>dande verksamhet närmare behandlas. Nedan talas om utländska försäk-<br>ringsgivare som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Lag-<br>rådet har i sitt yttrande påpekat att den definition av gränsöverskridande<br>verksamhet som införs i den nya lagen inte helt överensstämmer med<br>motsvarande definition i 2 a kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713).<br>Mot detta vill regeringen invända att någon direkt överensstämmelse<br>knappast kan skapas mellan de båda bestämmelserna. Bestämmelsen i<br>2 a kap. 4 § försäkringsrörelselagen avser de fall där ett svenskt försäk-<br>ringsbolag skall bedriva verksamhet utomlands medan den nya lagen<br>avser det omvända fallet. I vad mån svenska bolag far bedriva gränsöver-<br>skridande verksamhet utomlands och vad som avses med sådan verk-<br>samhet i andra länder avgörs inte av svensk lag utan ytterst av lagstift-<br>ningen i respektive land. I detta sammanhang är det också viktigt att på-<br>peka att verksamheten hos svenska bolags utländska dotterbolag inte kan<br>regleras genom svensk lag.</p>
<h3>7^</h3>
<p>a) utländsk försäkringsgivare</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Endast utländska försäkringsgivare med säte inom EES bör, under förut-<br>sättning att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda, ha rätt att tillhan-<br>dahålla försäkringar över gränsen till Sverige.</p>
<p>b) verksamhetens inriktning</p>
<p>För att det överhuvudtaget skall anses vara fråga om gränsöverskridande<br>verksamhet bör krävas att verksamheten är inriktad på att täcka en skade-<br>försäkringsrisk som är belägen i Sverige eller att ingå ett livförsäkrings-<br>avtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk person eller en här<br>verksam juridisk person. I vilka situationer försäkringsrisker skall anses<br>vara belägna i Sverige och försäkringsåtaganden skall fullgöras här pre-<br>ciseras närmare i lagtexten (se 1 kap. 7 §).</p>
<p>c) tillhandahållande av försäkringstjänster</p>
<p>Genom den föreslagna ändringen av begreppet gränsöverskridande verk-<br>samhet kommer såväl aktiv som passiv verksamhet från försäkringsgiva-<br>res sida att omfattas av reglerna för gränsöverskridande verksamhet. Pas-<br>siv gränsöverskridande verksamhet föreligger när det är försäkrings-<br>kunden själv som på eget initiativ tar kontakt med det utländska företa-<br>get. När det gäller aktiv verksamhet är gränsdragningen svårare att göra.</p>
<p>I denna bedömningsfråga kan viss vägledning fås i den praxis som ut-<br>bildats när det gäller ingripanden mot otillåten försäkringsrörelse enligt<br>LUF, dvs. om aktiviteter av utländska försäkringsgivare här i landet är<br>koncessionspliktiga eller ej (se t.ex. RÅ 1992 ref. 29). När det gäller<br>aktiviteter som syftar till att få personer eller företag att teckna försäkring<br>hos utländska försäkringsföretag har enligt Finansinspektionens praxis<br>gränsen mellan tillåtna och otillåtna aktiviteter dragits i huvudsak så att<br>det måste vara försäkringskunden själv som tar kontakt med det utländ-<br>ska företaget. Så snart det utländska företaget genom ombud eller andra<br>medhjälpare söker anskaffa försäkringar här i landet, har detta betraktats<br>som otillåten verksamhet. Inspektionen har intagit samma synsätt även<br>beträffande t.ex. försäkringsrådgivare eller försäkringskonsulter som,<br>utan att ha någon avtalsmässig eller ekonomisk anknytning till det ut-<br>ländska företaget, genom marknadsföring eller på annat sätt aktivt med-<br>verkar till att försäkring tecknas hos det utländska företaget. I författ-<br>ningskommentaren till 1 kap. 1 § har angetts några faktorer som bör ligga<br>till grund för bedömningen av om en utländsk försäkringsgivare bedriver<br>försäkringsrörelse i Sverige eller inte.</p>
<p>För att kravet på aktiv marknadsföring skall anses uppfyllt måste det<br>förekomma en viss kontinuitet och planmässighet från försäkringsgiva-<br>rens sida. Marknadsföring som är av engångsnatur eller sporadisk kan<br>knappast anses som aktiv marknadsföring, vilket är en förutsättning för</p>
<h3>75</h3>
<p>att aktiv gränsöverskridande verksamhet skall anses föreligga enligt de<br>här angivna grunddragen för sådan verksamhet.</p>
<p>I och med att även passiv verksamhet nu föreslås omfattas av reglerna<br>för gränsöverskridande verksamhet kommer gränsdragningen mellan<br>aktiv och passiv verksamhet knappast fa den betydelse den har i dag.</p>
<p>Genom den nu aktuella lagändringen skall en försäkringsgivare från<br>EES som passivt tillhandahåller försäkringar i Sverige, dvs. tecknar för-<br>säkringsavtal med försäkringstagare som på eget initiativ kontaktar för-<br>säkringsgivarens driftställe i utlandet för att ingå försäkringsavtal, anses<br>bedriva gränsöverskridande verksamhet här i landet. Detta leder, som<br>tidigare nämnts, till att även de fall där försäkringstagaren anlitar en för-<br>säkringsmäklare för upphandling av en sådan försäkring utomlands om-<br>fattas av reglerna för gränsöverskridande verksamhet.</p>
<p>d) meddelande av försäkring över nationsgränsen</p>
<p>När försäkringstjänster tillhandahålls från ett utländskt driftställe, sköts<br>marknadsföringen av försäkringarna i allmänhet antingen som direkt<br>marknadsföring eller genom annonsering i svensk tidningspress, televi-<br>sion eller radio. Med direkt marknadsföring avses personliga riktade<br>marknadsföringsåtgärder till potentiella kunder. Direktreklam, telefon-<br>försäljning och representanter för försäkringsgivare som kontaktar pri-<br>vatpersoner och företag i syfte att ingå försäkringsavtal är exempel på<br>sådana marknadsföringsåtgärder. Emellertid far - oavsett vilken mark-<br>nadsform som väljs - något permanent etableringsställe här i landet inte<br>anlitas i marknadsföringen för att det skall vara fråga om gränsöverskri-<br>dande verksamhet. Således far marknadsföringsåtgärder inte vidtas från<br>en utländsk försäkringsgivares filial, generalagentur, generalrepresenta-<br>tion, dotterbolag och naturligtvis ej heller representationskontor för att<br>verksamheten skall betraktas som gränsöverskridande. Försäkringsgiva-<br>ren kan inte heller befullmäktiga en i Sverige självständigt verksam per-<br>son att kontinuerligt för försäkringsgivarens räkning sköta marknadsfö-<br>ringen av försäkringar i Sverige, eftersom vilken som helst permanent<br>närvaro i Sverige jämställs med en etablering här i landet.</p>
<p>Som redan antytts kan tillämpningssvårigheter uppstå på detta område<br>med hänsyn till att gränsen inte är klar och entydig mellan personer som<br>har en funktion och ställning som kan jämställas med en etablering och<br>andra personer som agerar för en utländsk försäkringsgivares räkning här<br>i landet.</p>
<p>När det gäller gränsöverskridande verksamhet avseende trafikförsäk-<br>ring finns i 5 § trafikskadelagen (1975:1410) särskilda bestämmelser om<br>skyldighet för en utländsk försäkringsgivare, som saknar driftställe i Sve-<br>rige, att ha en representant här i landet. Att en sådan representant utses<br>här i landet skall inte anses medföra att en gränsöverskridande verksam-<br>het skall klassas som verksamhet från en etablering.</p>
<p>De grundläggande bestämmelserna om vad som skall anses utgöra en<br>etablering återfinns i EG:s andra skade- och livförsäkringsdirektiv<br>(artikel 3 i båda direktiven). Enligt dessa direktiv jämställs, som tidigare<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>76</p>
<p>angetts, en försäkringsgivares permanenta närvaro i vilken form som Prop. 1997/98:141<br>helst inom ett medlemslands område med en filial, även om närvaron<br>endast består av ett kontor, eller en självständigt arbetande person, som<br>har en stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning på<br>samma sätt som en filial. Regler som närmare preciserar hur direktivbe-<br>stämmelsema skall tillämpas kan inte tas in i den svenska lagstiftningen<br>utan den praxis som utbildas på området med stöd av direktiven inom EU<br>gäller även i Sverige. Det är således inte möjligt att i detta sammanhang<br>exakt fastställa vilket slag av verksamhet som skall anses innebära<br>gränsöverskridande verksamhet respektive verksamhet från en etablering<br>utan frågan avgörs ytterst av den praxis som utbildas inom EU.</p>
<h3>6.6 Inledande av verksamheten m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: En försäkringsgivare från tredje land måste<br>även i fortsättningen utverka regeringens koncession för att få driva<br>försäkringsrörelse i Sverige.</p>
<p>Det nuvarande kravet att en svensk koncession endast kan omfatta<br>de försäkringsklasser som försäkringsgivaren bedriver i hemlandet tas<br>bort.</p>
<p>Det nuvarande förbudet för försäkringsgivare från tredje land att<br>bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse utvidgas till att inte bara<br>avse främmande verksamhet som drivs genom sekundäretableringen,<br>utan skall även omfatta verksamhet som drivs vid sidan av sådan eta-<br>blering här i landet.</p>
<p>Utredningens förslag: I huvudsak detsamma som regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några erin-<br>ringar mot utredningens förslag i dessa delar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna för försäkringsgi-<br>vare från tredje land att få inleda verksamhet i Sverige är inte desamma<br>som för EES-försäkringsgivare. Förutsättningarna för EES-<br>försäkringsgivare är baserade på principerna om en enda koncession och<br>hemlandstillsyn. Försäkringsgivare från tredje land bör dock även i fort-<br>sättningen vara tvungna att utverka koncession för att få driva försäk-<br>ringsrörelse i Sverige, om försäkringsgivaren inte begränsar sig till att<br>anskaffa försäkringar i Sverige genom förmedling av en här i landet kon-<br>cessionerad försäkringsgivare. Någon ändring i den delen föreslås alltså<br>inte.</p>
<p>OECD:s kapitalliberaliseringsstadga reglerar bl.a. internationella di-<br>rektinvesteringar. Stadgans liberaliseringsförpliktelser innebär bl.a. att<br>etableringsvillkoren i Sverige för ett utländskt försäkringsföretag med<br>säte i ett annat OECD-land inte får vara mer betungande än etablerings-<br>villkoren för de svenska försäkringsbolagen. Både regleringen för svens-<br>ka försäkringsbolag och regleringen för utländska försäkringsbolag från<br>OECD-länder utanför EES bygger på koncessionsystemet som hänger<br>samman med den offentliga tillsynen över försäkringsverksamheten här i<br></p>
<p>77</p>
<p>landet. Koncessionsvillkoren är i stort desamma för svenska försäkrings-<br>bolag och de utländska försäkringsbolag som omfattas av svenskt kon-<br>cessionskrav, bortsett från villkoret att utländska försäkringsföretag<br>måste ställa en initialdeposition innan koncession kan beviljas. Med hän-<br>syn bl.a. till att kapitalliberaliseringsstadgan medger att speciella krav<br>ställs bl.a. på agenturetablering kan den svenska regleringen i denna del<br>inte anses oförenlig med stadgan.</p>
<p>En anledning till att det nuvarande koncessionssystemet bibehålls i<br>fråga om försäkringsgivare från tredje land är EG:s tredjelandsregler som<br>uppställer koncession som krav för att ett försäkringsföretag från tredje<br>land skall få etablera försäkringsverksamhet inom EU/EES. I övrigt är<br>anledningen till att koncession även i fortsättningen kommer att vara ob-<br>ligatorisk densamma som enligt försäkringsrörelselagen. Koncessions-<br>systemet utgör en del av den offentliga tillsynen som anses behövlig på<br>försäkringsområdet. Försäkringstagarna har som regel inte möjlighet att i<br>tillräcklig utsträckning bevaka sina egna intressen på grund av försäk-<br>ringsverksamhetens natur. Detta kan särskilt gälla försäkringsgivare från<br>tredje land, vars verksamhetspolitik, produkter, tillförlitlighet och sol-<br>vens kan vara ännu svårare för en svensk försäkringskund att utröna än<br>som det är fråga om en svensk försäkringsgivare eller en utländsk EES-<br>försäkringsgivare .</p>
<p>Reglerna för den materiella koncessionsprövningen enligt LUF mot-<br>svarar de som tidigare gällde enligt försäkringsrörelselagen. Reglerna<br>innebär att en prövning av ledningen och större ägare till ett försäkrings-<br>bolag skall göras inom ramen för den allmänna sundhetsbedömningen. I<br>försäkringsrörelselagen har emellertid numera införts uttryckliga regler<br>för prövningen av ledningen och större ägare i ett sådant bolag. En mot-<br>svarande reglering bör nu enligt regeringens mening även införas för för-<br>säkringsgivare från tredje land. Ledningen för ett svenskt försäkringsbo-<br>lag kan snarast jämställas med en utländsk försäkringsgivares företrädare<br>i Sverige.</p>
<p>I dag stadgas i 2 § första stycket LUF att ett utländskt försäkringsföre-<br>tag här i landet bara får bedriva sådan försäkringsrörelse som det driver i<br>sitt hemland. En försäkringsgivare från tredje land kan därför fa konces-<br>sion att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i högst samma omfattning<br>som den verksamhet företaget lagligen bedriver i sitt hemland. Det är inte<br>tillräckligt att försäkringsföretaget har koncession för verksamheten i<br>hemlandet utan den måste också bedrivas där.</p>
<p>Någon motsvarighet till denna föreskrift bör inte införas i den nya lag-<br>stiftningen eftersom lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland kan<br>förhindra även bedrivande av sådan försäkringsrörelse som enligt EG:s<br>försäkringsdirektiv anses som tillåten inom EES. Således skall en försäk-<br>ringsgivare från tredje land liksom svenska försäkringsbolag kunna få<br>koncession för bedrivande av verksamhet enligt alla de försäkringsklas-<br>ser som nämns i första generationens direktiv, oberoende av om försäk-<br>ringsgivaren kan bedriva den lagligt i sitt hemland. Däremot måste i en-<br>lighet med EG:s tredjelandsregler krävas att försäkringsgivaren från<br>tredje land har tillstånd i sitt hemland att driva försäkringsverksamhet.<br>Förslaget i denna del har sin grund i Sveriges åtaganden enligt OECD:s<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>78</p>
<p>kapitalliberaliseringsstadga, varav följer att ett utländskt företag, som Prop. 1997/98:141<br>etablerar sig i en medlemsstat, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet<br>som är tillåten för inhemska företag.</p>
<p>Vad gäller EES-försäkringsgivare bör inte heller någon motsvarighet<br>till bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket LEF införas i den nya lag-<br>stiftningen. Den verksamhet som far bedrivas av en sådan försäkringsgi-<br>vare bör endast begränsas av den i hemlandet beviljade auktorisationen.</p>
<p>En av försäkringsrörelselagstiftningens grundläggande principer är<br>förbudet för försäkringsgivare att driva annan rörelse än försäkringsrörel-<br>se. Något krav enligt EG:s regler att upprätthålla detta förbud för försäk-<br>ringsföretag från tredje land finns inte. Förbudet är inte heller lika effek-<br>tivt som motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller<br>att skydda de svenska försäkringstagarnas intressen, eftersom större de-<br>len av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som regel är förlagd till<br>utlandet. Konkurrensskäl talar dock för att alltjämt tillämpa detta förbud.<br>Det är således av vikt att försäkringsgivare från tredje land inte försätts i<br>en gynnsammare konkurrenssituation i Sverige än andra försäkringsbolag<br>med verksamhet här i landet. Förbudet mot främmande rörelse för för-<br>säkringsgivare från tredje land bör därför behållas.</p>
<p>Till skillnad från nuvarande lagstiftning bör förbudet att driva främ-<br>mande rörelse inte begränsas till verksamhet som bedrivs genom en eta-<br>blering för försäkringsrörelsen här i landet utan skall också avse främ-<br>mande verksamhet som bedrivs av försäkringsgivaren utan anlitande av<br>driftstället för försäkringsrörelsen i Sverige.</p>
<p>79</p>
<h3>6.7</h3>
<h3>Solvenskrav och bedrivande av verksamheten</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Regeringens förslag: Som en följd av att organisationsformerna för<br>etablering av försäkringsrörelse i Sverige utökas skall solvensreglema<br>inte bara tillämpas på verksamhet som etableras genom generalagent<br>utan även på filialetablering.</p>
<p>Det nuvarande depositionssystemet bibehålls i stort sett oförändrat.<br>Dock skall här i landet deponerade medel i fortsättningen inte kunna<br>användas till betalning av offentligrättsliga avgifter.</p>
<p>De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar<br>justeras i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana avsätt-<br>ningar gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Dessa förslag har inte bemötts av remissinstan-<br>serna.</p>
<p>Bakgrund: För de utländska försäkringsföretag, som driver försäk-<br>ringsrörelse i Sverige, är som regel den svenska rörelsen endast en ringa<br>del av den totala försäkringsrörelse som företaget bedriver. Depositions-<br>bestämmelsema ger uttryck åt tanken att de svenska försäkringstagarnas<br>intresse kräver att de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvud-<br>sakliga förmögenhet på annat håll, har vissa tillgångar bundna i vårt land<br>till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot de svenska<br>försäkringstagarna.</p>
<p>För både livförsäkring och skadeförsäkring uppställs i LUF krav på<br>initiala depositioner i samband med att koncessionsansökan lämnas in för<br>prövning. Den initiala depositionen är relaterad till basbeloppet enligt<br>lagen (1962:381) om allmän försäkring. Syftet med den initiala deposi-<br>tionen är att trygga försäkringstagarnas intressen under företagets upp-<br>byggnadsskede här i landet när etablerings- och startåtgärder som regel<br>tar avsevärda belopp i anspråk.</p>
<p>Den initiala depositionen är när det gäller skadeförsäkring kombinerad<br>med en omslutningsrelaterad deposition som är relaterad till bruttopremi-<br>einkomsten under räkenskapsåret. Syftet med den omslutningsrelaterade<br>depositionen är att erforderlig säkerhet skall uppnås för försäkringstagare<br>i företag med en omfattande rörelse. Kombinationen av initial deposition<br>och omslutningsrelaterad deposition innebär att det högsta av de båda<br>beloppen blir den faktiska depositionen inom skadeförsäkring. LUF in-<br>nehåller dessutom bestämmelser som begränsar användningen av depo-<br>nerade medel.</p>
<p>Ett väsentligt inslag i LUF:s säkerhetssystem för att skydda försäk-<br>ringstagarnas intressen utgör kravet på redovisning av försäkringsteknis-<br>ka avsättningar och skuldtäckning. De försäkringstekniska avsättningarna<br>motsvarar värdet av företagets ansvarighet på grund av löpande försäk-<br>ringsavtal och inträffade försäkringsfall. Beräkningar av försäkringstek-<br>niska avsättningar skall utföras under ledning av en aktuarie. Ett ut-<br>ländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse i Sverige skall<br>här i landet ha tillgångar till ett belopp som i huvudsak skall motsvara de<br></p>
<p>80</p>
<p>försäkringstekniska avsättningarna, s.k. skuldtäckning. Tillgångarna Prop. 1997/98:141<br>skall, med beaktande av företagets försäkringsåtaganden och förändring-<br>ar i framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betalnings-<br>beredskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräck-<br>lig. För skuldtäckning får endast användas vissa angivna tillgångar. Un-<br>der vissa förutsättningar far 90 procent av deponeringen räknas in i de<br>tillgångar som skall användas for skuldtäckning.</p>
<p>Soliditetskravet innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag<br>för sin verksamhet i Sverige vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig ka-<br>pitalbas. Vid utövandet av verksamheten skall kapitalbasen minst uppgå<br>till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och om-<br>fattning (solvensmarginal). Kapitalbasen far aldrig understiga ett garanti-<br>belopp. För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ECU.<br>För skadeförsäkring varierar storleken på garantibeloppet mellan 100 000<br>och 700 000 ECU beroende på vilket slag av skadeförsäkring som rörel-<br>sen omfattar.</p>
<p>Systemet med en enda koncession och hemlandstillsyn har som förut-<br>sättning att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler för<br>försäkringsrörelse och om offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgo-<br>dose anspråket på sundhet i rörelsen. Av denna anledning är det inte<br>möjligt att i LEF ha motsvarande reglering som i LUF när det gäller t.ex.<br>solvenskraven. I stället finns detaljerade solvensregler i lagstiftningen i<br>försäkringsgivarens hemland. Dessa regler gäller i princip även för verk-<br>samhet som försäkringsgivaren bedriver i Sverige.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Inom försäkringsrörelsen är en för-<br>säkringsgivares solvens, dvs. förmåga att svara for de förbindelser som<br>föranleds av försäkringsförhållandena, en mycket viktig faktor eftersom<br>försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen<br>därigenom tryggas. Av denna orsak är solvensbestämmelsema av central<br>betydelse när det gäller försäkringsrörelse som etableras i Sverige av för-<br>säkringsgivare från tredje land. När det gäller EES-försäkringsgivare<br>stadgas om solvenskrav i varje försäkringsgivares hemlands lagstiftning.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivares solvens är huvudsakligen baserad på<br>försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet och på dennes där befintliga<br>tillgångar. Om en utländsk försäkringsgivare måste avsluta sin verksam-<br>het i Sverige ställs kunderna i Sverige i en svår situation om de blir<br>tvungna att driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med<br>försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med kapitalkraven är att<br>i fråga om försäkringsrörelsen i Sverige säkerställa att tillgångar som<br>motsvarar försäkringsgivarens verksamhet finns här.</p>
<p>Möjligen kan hävdas att kravet på deposition innebär en diskriminering<br>av försäkringsgivare med säte i ett OECD-land utanför EES, eftersom<br>depositionskrav inte ställs på inhemska försäkringsföretag och på utländ-<br>ska försäkringsgivare från EES. Emellertid är depositionsbestämmelser-<br>na, som i första hand är ett led i anordningarna för att tillgodose den<br>svenska försäkringstagarnas trygghet, utformade med beaktande av kon-<br>kurrensförhållandena mellan svenska och utländska försäkringsföretag.<br>Detta för att depositionskraven skall gå ihop med principerna om konkur-<br>renslikställighet. Depositionssystemet kan därför inte anses stå i strid<br></p>
<p>81</p>
<p>med principen om nationell behandling. Ett slopande i den svenska lag- Prop. 1997/98:141<br>stiftningen av depositionskraven för utländska försäkringsgivare från<br>länder utanför EES-området är under alla omständigheter inte möjligt<br>med hänsyn till EG:s tredjelandsregler.</p>
<p>De kapitalkrav som nu kommer att ställas på försäkringsgivare från<br>tredje land är väsentligen av samma innehåll som i den gällande regle-<br>ringen i LUF. Som en följd av att organisationsformerna för etablering av<br>försäkringsrörelse i Sverige utökas i jämförelse med nuvarande ordning,<br>skall solvensreglema inte bara tillämpas på verksamhet som etableras<br>genom generalagent utan även på filialetablering. Kapitalkraven har di-<br>mensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha i stort<br>sett motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäk-<br>ringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag.</p>
<p>För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med den all-<br>männa målsättningen i OECD:s stadga om liberalisering av osynliga be-<br>talningar skall deponerade tillgångar i fortsättningen inte användas för att<br>trygga betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säker-<br>ställa försäkringskundemas intressen.</p>
<p>De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar har<br>justerats främst i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana<br>skulder gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse.</p>
<h3>6.8 Frågor om tillsyn</h3>
<p>Regeringens förslag: En uttrycklig bestämmelse införs om att till-<br>synsmyndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland har huvudan-<br>svaret för den finansiella tillsynen över försäkringsgivarens verksam-<br>het i Sverige.</p>
<p>Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha huvudansvaret för<br>tillsynen över försäkringsgivare från tredje land som bedriver verk-<br>samhet i Sverige.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Marknadsdomstolen, Finansinspektionen och<br>Konsumentverket har påpekat att det i dag har uppstått en överlappning<br>vad gäller tillsynen på konsumentförsäkringsområdet och menat att an-<br>svarsfördelningen mellan de berörda myndigheterna bör bli klarare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9 i tredje skadeförsäk-<br>ringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet framgår att<br>tillsynsmyndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland har huvudan-<br>svaret för den finansiella tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i<br>Sverige. Denna reglering bör komma till klart uttryck i den svenska lag-<br>stiftningen.</p>
<p>Finansinspektionen bör även i fortsättningen ha huvudansvaret för till-<br>synen över den verksamhet en försäkringsgivare från tredje land bedriver<br>i Sverige. Ett väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen av<br>att försäkringsgivarna uppfyller de solvenskrav som uppställs. Tillsynen<br></p>
<p>82</p>
<p>inkluderar också granskning av vissa funktioner hos försäkringsgivarna, Prop. 1997/98:141<br>såsom marknadsföring och skadereglering. I stort sett skall försäkrings-<br>givare från tredje land granskas på motsvarande sätt som ett svenskt för-<br>säkringsbolag som bedriver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen,<br>dock med de avvikelser som följer av att tillsynen endast gäller den del<br>av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige<br>och endast avser direktförsäkringsrörelse.</p>
<p>Som Marknadsdomstolen, Finansinspektionen och Konsumentverket<br>har påpekat sker i dag en viss överlappning av tillsynsansvaret mellan de<br>olika myndigheterna. Fördelningen av tillsynsansvaret mellan Finansin-<br>spektionen och andra svenska myndigheter har behandlats i Försäkrings-<br>utredningens slutbetänkande (SOU 1995:87), Försäkringsrörelse i för-<br>ändring 3. Enligt regeringens mening bör tillsynen över utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige, med undantag för den finansiella till-<br>synen över EES-försäkringsgivare, ha samma inriktning som tillsynen<br>över svenska försäkringsbolag. En översyn av fördelningen av till-<br>synsansvaret mellan de berörda myndigheterna bör ske i ett samman-<br>hang. Eftersom tillsynsreglema redan är föremål för beredning inom Fi-<br>nansdepartementet med anledning av förslagen i ovannämnda betänkan-<br>de, finner regeringen att frågan om fördelning av tillsynsansvaret mellan<br>myndigheterna inte skall tas upp i detta sammanhang.</p>
<h3>6.9 Vites- och överklaganderegler</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande vites- och överklaganderegler bibe-<br>hålls i stort sett oförändrade. Vissa mindre ändringar görs dock i reg-<br>lerna om överklagande i syfte att skapa ett enhetligt system för alla<br>utländska försäkringsgivare.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast Svea hovrätt och Kammarrätten i Sunds-<br>vall har haft synpunkter på utredningens förslag i dessa delar. Hovrätten<br>har ifrågasatt det lämpliga i att Finansinspektionen skall kunna döma ut<br>viten som inspektionen själv har förelagt. Hovrätten har vidare föreslagit<br>att samtliga av Finansinspektionens beslut som enligt förslaget skall<br>överklagas till länsrätt eller kammarrätt i stället skall överklagas till läns-<br>rätt. En sådan ordning överensstämmer, enligt hovrätten, med det nya<br>enhetliga förfarande för överklagande till länsrätt som numera genom-<br>förts inom förvaltningsprocessen. Av kammarrättens yttrande framgår att<br>domstolen menar att ett överklagande av Finansinspektionens beslut att<br>förena ett föreläggande med vite även såvitt avser försäkringsgivare från<br>tredje land bör ske till länsrätt i stället för, som enligt gällande ordning,<br>till regeringen. Detta menar kammarrätten stämmer väl överens med de<br>strävanden som finns att verka för en likvärdig behandling av EES-<br>försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det inom Regeringskansliet pågåen-<br>de arbetet med att se över beslutsordningen på bank- och försäkringsom-<br></p>
<p>83</p>
<p>rådet innefattar även en översyn av överklagandereglema. Enligt rege- Prop. 1997/98:141<br>ringens mening bör en översyn av de nu aktuella överklagandereglema i<br>princip anstå till dess att detta arbete har färdigställts. Däremot bör redan<br>nu inforas vissa förändringar i syfte att skapa ett enhetligt system for ut-<br>ländska försäkringsgivare.</p>
<p>Enligt såväl LUF som LEF kan Finansinspektionen förena ett föreläg-<br>gande med vite. Enligt 8 kap. 6 § andra stycket LEF får ett sådant beslut<br>överklagas hos länsrätten. Någon motsvarande generell bestämmelse<br>finns inte enligt LUF. Istället skall enligt huvudregeln alla inspektionens<br>beslut överklagas till regeringen. Enligt regeringens mening bör nu infö-<br>ras en generell bestämmelse för alla utländska försäkringsgivare av inne-<br>börd att inspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite far<br>överklagas hos länsrätten.</p>
<p>I 33 § första stycket andra meningen LUF anges idag att inspektionens<br>beslut far verkställas utan hinder av anförda besvär, om inte regeringen<br>förordnar något annat. Huvudregeln är alltså att alla beslut blir omedel-<br>bart gällande. I 8 kap. 6 § fjärde stycket LEF anges däremot att Finansin-<br>spektionen endast får bestämma att vissa närmare angivna beslut enligt<br>första stycket samma paragraf skall gälla omedelbart.</p>
<p>Den aktuella regeln i LUF infördes, i sin nu gällande lydelse, genom<br>prop. 1982/83:24.1 specialmotiveringen uttalades att bestämmelsen hade<br>ändrats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i förslaget till<br>ny försäkringsrörelselag. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen har<br>därefter i sin tur ändrats. Numera anges i 19 kap. 13 § andra stycket att<br>inspektionen får bestämma att vissa närmare angivna beslut skall gälla<br>omedelbart.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör en motsvarande regel införas i den nu<br>aktuella lagstiftningen och gälla även såvitt avser försäkringsgivare från<br>tredje land. Detta innebär bl.a. att inspektionen i vissa fall far bestämma<br>att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart.</p>
<p>Svea hovrätt har ifrågasatt det lämpliga i att Finansinspektionen skall<br>kunna döma ut viten som inspektionen själv har förelagt.</p>
<p>Enligt såväl den nuvarande som den föreslagna regleringen ges in-<br>spektionen möjlighet att döma ut vite avseende företrädare som inte ef-<br>terkommer vitesföreläggande om att fullgöra sin rapporteringsskyldighet<br>i vissa fall. Enligt regeringens mening ökar förutsättningarna för ett ef-<br>fektivt vitesförfarande genom att inspektionen i dessa fall både kan före-<br>lägga och döma ut vitet. Den nuvarande ordningen bör därför behållas.</p>
<h3>84</h3>
<h2>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser <sup>Pr</sup>°P-1997/98:141</h2>
<p>De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt efter det att de har<br>antagits. Lagstiftningen bör därför träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>När den nya lagen om utländska försäkringsgivare träder i kraft skall<br>lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse<br>i Sverige (LUF) och lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sve-<br>rige (LEF) upphöra att gälla.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare som när den nya lagen träder i kraft är<br>verksam i Sverige med stöd av LUF eller LEF skall ha den rätt att bedri-<br>va försäkringsrörelse som följer av den koncession som beviljats enligt<br>LUF eller anmälan enligt LEF.</p>
<p>De tillstånd, avvikelser och undantag som medgetts enligt gällande<br>lagstiftning bör gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>85</p>
<h2>Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>De ändringar som föreslås innebär vissa utökade arbetsuppgifter för Fi-<br>nansinspektionen, genom att försäkringsgivare från tredje land nu även<br>ges möjlighet att driva försäkringsrörelse i Sverige genom filial. Även<br>möjligheten för dessa försäkringsgivare att inrätta representationskontor<br>kan på sikt leda till ytterligare arbete för Finansinspektionen. Därtill<br>kommer att antalet underrättelser kan antas öka med tanke på de ändrade<br>reglerna om gränsöverskridande verksamhet.</p>
<p>Som framgått av avsnitt 4.1 är dock utländska försäkringsgivares in-<br>tresse för att driva försäkringsverksamhet på den svenska marknaden<br>svagt, särskilt när det gäller verksamhet genom sekundäretableringar.<br>Anledning saknas att anta att intresset skulle öka i någon högre grad ge-<br>nom den ändrade lagstiftningen. Inte heller är det sannolikt att möjlighe-<br>ten att inrätta representationskontor kommer att utnyttjas i någon större<br>omfattning. Den föreslagna lagstiftningen torde därför endast medföra en<br>obetydlig ökning av arbetsbelastningen för Finansinspektionen. Denna<br>begränsade ökning av resursbehovet torde dock kunna lösas genom omp-<br>rioriteringar i Finansinspektionens verksamheten. Regeringen bedömer<br>därför att något ytterligare resurstillskott inte behöver tillföras Finansin-<br>spektionen.</p>
<p>De allmänna förvaltningsdomstolarna åläggs en ny uppgift eftersom<br>det nu införs en generell bestämmelse för alla utländska försäkringsgiva-<br>re av innebörd att inspektionens beslut om att förena ett föreläggande<br>med vite far överklagas till länsrätt. Förändringen berör endast försäk-<br>ringsgivare från tredje land eftersom motsvarande reglering redan i dag<br>finns enligt LEF. Den ökade arbetsbelastningen för förvaltningsdomsto-<br>larna måste därför anses vara ytterst marginell. Regeringen gör bedöm-<br>ningen att ytterligare resurser till domstolsväsendet inte behöver skjutas<br>till.</p>
<p>86</p>
<h2>F örfattningskommentar</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h3>9.1 Förslaget till lag om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige</h3>
<p>ALLMÄNNA BESTÄMMELSER</p>
<h4>1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser</h4>
<p>I detta kapitel har sammanförts bestämmelser som med något undantag<br>blir tillämpliga på alla utländska försäkringsgivare som avser att bedriva<br>verksamhet i Sverige, oberoende av i vilket land försäkringsgivaren har<br>sitt säte. Bestämmelserna avser lagens tillämpningsområde, definitioner<br>och vissa andra omständigheter som är av grundläggande betydelse för<br>drivande av verksamhet med stöd av denna lag.</p>
<p>Tillämpningsområdet för den nya lagens bestämmelser (1 §) motsvarar<br>i stort sett tillämpningsområdet för den gällande regleringen i både lagen<br>(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-<br>rörelse i Sverige (LUF) och lagen (1993:1302) om EES-försäkrings-<br>givares verksamhet i Sverige (LEF).</p>
<p>Liksom LUF och LEF är inte heller den föreslagna nya lagen tillämplig<br>på återförsäkringsrörelse i Sverige. Om en utländsk försäkringsgivare här<br>i landet driver såväl direkt- som återförsäkringsrörelse, skall bestämmel-<br>serna i denna lag tillämpas endast på direktförsäkringsrörelsen. En änd-<br>ring i jämförelse med tillämpningsområdet för den gällande regleringen<br>är att viss koassuransverksamhet har undantagits från regleringen enligt<br>förslaget (2 § första stycket). I lagen görs en uttrycklig hänvisning till<br>trafikskadelagen (1975:1410).</p>
<p>Kapitlet innehåller också en bestämmelse om möjlighet i vissa fall till<br>avvikelse från lagens bestämmelser om livförsäkring (3 §).</p>
<p>I 4 § finns en allmän bestämmelse om utländska försäkringsgivares<br>skyldighet att iaktta svensk lag.</p>
<p>Av central betydelse i detta kapitel är definitionerna av begreppen<br>EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land (5 § första<br>stycket 1-2), eftersom dessa två grupper av försäkringsgivare berörs av<br>delvis olika bestämmelser enligt lagen.</p>
<p>Som nämnts i avsnitt 6.3 omfattar termen försäkringsföretag i LUF en-<br>dast försäkringsgivare som är juridiska personer. Termen kan dock anses<br>vara något missvisande eftersom ordet företag i annan lagstiftning har en<br>delvis annan innebörd [se t.ex. 3 § konkurrenslagen (1993:20)]. Begrep-<br>pet försäkringsgivare används därför som samlingsbegrepp i denna lag.<br>Begreppet har inte definierats i lagtexten, men avsikten är att det skall<br>omfatta juridiska och, i vissa fall, fysiska personer som driver försäk-<br>ringsverksamhet och tillhandahåller försäkringsavtal.</p>
<p>I kapitlet har också tagits in definitioner av hemland (5 § första stycket<br>3), behörig myndighet (5 § första stycket 4) samt av termerna skadeför-<br>säkring och livförsäkring (6 § första och andra styckena) som motsvarar<br>de definitioner som dessa begrepp har i gällande lagstiftning. Vidare har<br>begreppet risk som är belägen i Sverige definierats (7 §).</p>
<p>87</p>
<p>I detta kapitel har också tagits in regler om de verksamhetsformer som Prop. 1997/98:141<br>står till buds för utländska försäkringsgivare som avser att bedriva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige. Verksamheten kan bedrivas antingen från<br>en sekundäretablering här i landet eller genom gränsöverskridande verk-<br>samhet. I 8 § första stycket definieras begreppet sekundäretablering och i</p>
<p>13 § anges vissa grunddrag avseende gränsöverskridande verksamhet.<br>Kapitlet innehåller också bestämmelser om företrädare för utländska för-<br>säkringsgivare (8 § andra stycket), generalagent (9 §), filial (10 §), för-<br>säkringsammanslutning (11 §) och generalrepresentation (12 §). Förutom<br>definitioner anger dessa bestämmelser också behörighetsvillkor och kva-<br>lifikationskrav för den som här i landet skall representera utländska för-<br>säkringsgivare.</p>
<p>Till detta inledande kapitel har också förts en för försäkringsverksam-<br>het sedan lång tid tillbaka grundläggande princip, nämligen specialitets-<br>eller separationsprincipen som innebär att samma försäkringsgivare i<br>princip inte får förena direkt livförsäkringsrörelse med direkt skadeför-<br>säkringsrörelse i Sverige (14 §).</p>
<p>Kapitlet innehåller slutligen bestämmelser om undantagsmöjligheter<br>(15 §).</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<h4>1 kap.1 §</h4>
<p>I första stycket, som motsvarar 1 § första meningen LUF och 1 kap. 1 §<br>första stycket LEF, anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall tilläm-<br>pas på utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. En utländsk<br>försäkringsgivare kan vara hemmahörande i ett land som hör till det Eu-<br>ropeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) eller i ett annat<br>främmande land. Dessa båda kategorier av utländska försäkringsgivare<br>definieras i 5 §.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land skall även i fortsättningen endast<br>ges möjlighet att driva verksamhet i Sverige om försäkringsgivaren är en<br>juridisk person. De närmare skälen för detta har angetts i avsnitt 6.3.</p>
<p>När det gäller utländska försäkringsgivare med säte i ett EES-land är<br>möjligheterna att utnyttja olika former för bedrivande av försäkrings-<br>verksamhet begränsade av EG:s försäkringsdirektiv. Försäkringsgivaren<br>skall driva rörelsen i hemlandet i någon av de organisationsformer som<br>anges i artikel 8.1 i första skadeförsäkringsdirektivet respektive första<br>livförsäkringsdirektivet. Det är fråga om olika typer av utländska företag<br>i aktiebolagsform eller den ömsesidiga formen samt försäkringsgivare i<br>försäkringssammanslutningen Lloyd's. Ansvaret för att verksamhet<br>etableras i en organisationsform som är tillåten enligt direktiven har till-<br>synsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Begreppet försäkringsgivare har i princip samma innebörd som enligt<br>LEF och omfattar juridiska eller, i vissa fall, fysiska personer som driver<br>försäkringsverksamhet och tillhandahåller försäkringsavtal. Terminolo-<br>gin är en annan än den som i dag används enligt LUF. Någon saklig änd-<br></p>
<p>88</p>
<p>ring är emellertid inte avsedd. Skälet till att termen foretag i LUF byts ut Prop. 1997/98:141<br>är, som tidigare sagts, att termen är något missvisande med tanke på att<br>endast juridiska personer omfattas av regleringen for försäkringsgivare<br>från tredje land.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande pekat på att den verksamhet som regleras<br>genom den föreslagna lagen betecknas på ett inkonsekvent sätt och har<br>föreslagit att begreppet försäkringsrörelse används i största möjliga ut-<br>sträckning. Regeringen konstaterar i likhet med Lagrådet att terminologin<br>inte är helt klar. Det bör dock samtidigt påpekas att den har en stark<br>koppling även till andra författningar på försäkringsområdet. Det gäller<br>såväl näringsrättsliga regler som regler på angränsande rättsområden.<br>Termen försäkringsrörelse bör därför användas endast för att beteckna<br>den verksamhet som bedrivs av sekundäretableringama. Frågan om vil-<br>ken terminologi som skall användas får övervägas ytterligare under sena-<br>re etapper i reformarbetet på försäkringsområdet (se avsnitt 3).</p>
<p>I lagförslaget definieras inte vad som kan anses utgöra försäkringsrö-<br>relse. Detta begrepp definieras inte heller i LUF eller LEF eller i annan<br>lagstiftning. Både i Sverige och i andra länder har det konstaterats att det<br>inte är möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt<br>för att ge lagtillämpningen verkligt stöd och samtidigt tillräckligt gene-<br>rellt för att kunna anpassas till eventuellt ändrade förhållanden. Begrep-<br>pet försäkringsrörelse bestäms för närvarande i stället - med utgångs-<br>punkt i vissa i förarbetena till försäkringsrörelselagstiftningen angivna<br>grundläggande kriterier - enligt praxis och allmänt språkbruk. Enligt den<br>praxis som utbildats på området i Sverige måste verksamheten åtminsto-<br>ne vara inriktad på att yrkesmässigt göra ett åtagande att mot vederlag<br>utge ekonomisk ersättning eller utföra en bestämd prestation vid ovissa<br>händelsers inträffande (se prop. 1984/85:77 sid. 40).</p>
<p>Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten skall ha en viss<br>varaktighet och omfattning. Tillfällig verksamhet eller enstaka åtaganden<br>ryms inte i begreppet försäkringsrörelse.</p>
<p>Som Lagrådet påpekat i sitt yttrande är det av stor betydelse vilka<br>faktorer som skall ligga till grund för bedömningen av om en utländsk<br>försäkringsgivare bedriver försäkringsrörelse i Sverige eller inte. Avgö-<br>rande för om försäkringsrörelsen skall anses bedrivas till en del här i lan-<br>det eller enbart utomlands är, som Lagrådet angett, vilken anknytning<br>rörelsen har till Sverige.</p>
<p>Av betydelse i det sammanhanget är t.ex. om den utländske försäk-<br>ringsgivaren har egna lokaler eller egen personal i Sverige samt om - och<br>i så fall på vilket sätt - försäkringsgivaren marknadsför försäkringar i<br>Sverige och om denna marknadsföring tar sikte på risker om är belägna<br>eller åtaganden som skall fullgöras här.</p>
<p>Hänsyn skall också tas till om den utländske försäkringsgivaren träffat<br>avtal om samarbete med försäkringsföretag eller försäkringsmäklare som<br>är representerade på den svenska marknaden. Dessutom krävs naturligt-<br>vis att den verksamhet som bedrivs i Sverige har en viss varaktighet och<br>omfattning. Frågan om en viss verksamhet skall bedömas som försäk-<br>ringsrörelse eller inte far avgöras efter en helhetsbedömning i det enskil-<br></p>
<p>89<br></p>
<p>da fallet. Ledning bör kunna sökas i den rättspraxis som finns på området Prop. 1997/98:141<br>(se t.ex. RÅ 1992 ref. 29).</p>
<p>För att lagen skall bli tillämplig krävs - när det gäller försäkringsgiva-<br>re från tredje land - viss aktivitet från försäkringsgivarens sida i syfte att<br>förvärva försäkringsaffarer på den svenska marknaden. Försäkringsavtal<br>som ingås utan att en sådan försäkringsgivare på något sätt har bjudit ut<br>sina tjänster i Sverige, t.ex. genom att försäkringstagaren på eget initiativ<br>kontaktar försäkringsgivaren i syfte att teckna försäkring, omfattas därför<br>inte av lagen. Detsamma gäller om en person med anlitande av försäk-<br>ringsmäklare kontaktar en försäkringsgivare från tredje land, som inte<br>aktivt marknadsför sina produkter i Sverige, i syfte att ingå försäkrings-<br>avtal.</p>
<p>De nu angivna reglerna gällde tidigare även för EES-försäkringsgivare.<br>I och med införandet av denna lag kommer emellertid även de försäk-<br>ringsavtal som ingås utan att EES-försäkringsgivaren på något sätt har<br>bjudit ut sina tjänster i Sverige att omfattas av lagen. Detta dock under<br>förutsättning av att verksamheten har en viss omfattning (se närmare av-<br>snitt 6.5).</p>
<p>Vid tillämpningen av denna lag skall således iakttas samma principer<br>beträffande begreppet försäkringsrörelse som enligt LUF när det gäller<br>verksamhet som här i landet etableras av försäkringsgivare med hemland<br>utanför EES. När det däremot gäller verksamhet som bedrivs av utländ-<br>ska försäkringsgivare med hemland inom EES är det inte i Sverige gäl-<br>lande praxis utan rådande principer på området i försäkringsgivarens<br>hemland som är avgörande för bedömningen av om viss verksamhet skall<br>betraktas som försäkringsrörelse.</p>
<p>Andra stycket, som motsvaras av 1 § först stycket tredje meningen<br>LUF, har tagits in till följd av avtalet mellan EG och Schweiz på skade-<br>försäkringsområdet (se prop. 1994/95:184 sid. 242 f).</p>
<h4>1 kap. 2 §</h4>
<p>Första stycket motsvaras delvis av 2 a § första stycket första meningen<br>LUF och 1 kap. 1 § tredje stycket LEF.</p>
<p>I överensstämmelse med gällande lagstiftning skall denna lag enligt<br>första stycket första meningen inte tillämpas på återförsäkringsrörelse.<br>De försäkringsgivare som är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden<br>behöver som regel inte samma trygghetsarrangemang som direktförsäk-<br>ringstagare. Vid återförsäkring kan det därför anses vara tillräckligt att<br>tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland över-<br>vakar försäkringsgivarens risktäckningskapacitet. Detta sker också som<br>regel i de flesta länder.</p>
<p>Tillhandahållandet av återförsäkringstjänster på den svenska markna-<br>den skall således inte heller i framtiden regleras för utländska försäk-<br>ringsgivare. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren enbart dri-<br>ver återförsäkringsrörelse i Sverige eller om försäkringsgivaren driver<br>sådan rörelse i anslutning till en direktförsäkringsrörelse här i landet. Det<br>nu sagda gäller emellertid bara mottagen återförsäkring, dvs. affärer som<br>en försäkringsgivare mottar från andra försäkringsgivare i form av åter-<br></p>
<p>90</p>
<p>försäkring. Avgiven återförsäkring, som innebär att en försäkringsgivare Prop. 1997/98:141<br>avtäcker en del av sitt ansvar genom att överföra en större eller mindre<br>del av en försäkring på en eller flera återförsäkrare, är enligt förslaget i<br>likhet med gällande lagstiftning inte undantagen från regleringen utan<br>omfattas av lagens tillämpningsområde. Av denna anledning har termen<br>”återförsäkring” i gällande lagstiftning bytts ut mot begreppet<br>”återförsäkringsrörelse”. Någon ändring i sak åsyftas inte.</p>
<p>Det finns även andra typer av avtal mellan försäkringsgivare som syf-<br>tar till att fördela ansvar mellan dem. Exempel på sådan avtal är samför-<br>säkring eller koassurans och pooler. Denna typ av försäkringsarrange-<br>mang anses utgöra direktförsäkring eftersom varje försäkringsgivare sva-<br>rar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkringskunden. Arrange-<br>mangen omfattas därför av denna lags tillämpningsområde, med det un-<br>dantag som anges i punkt 2 i denna paragraf. Vid mottagen återförsäkring<br>har försäkringsgivaren inte något direkt ansvar gentemot någon enskild<br>försäkringstagare.</p>
<p>Första stycket andra meningen gäller koassuransverksamhet och inne-<br>bär att denna lag inte skall tillämpas på en EES-försäkringsgivare som<br>från ett utländskt etableringsställe deltar i koassuransverksamhet i Sveri-<br>ge i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande, om avtalet<br>avser stora risker.</p>
<p>Bestämmelsen skall ytterst tolkas mot bakgrund av dess EG-rättsliga<br>sammanhang. Av koassuransdirektivet framgår att med koassurans, eller<br>samförsäkring, förstås försäkringsverksamhet där två eller flera försäk-<br>ringsgivare genom ett enda avtal, med en samlad premie och för samma<br>termin, försäkrar en risk. Var och en av försäkringsgivarna svarar för sin<br>del. En av försäkringsgivarna skall vara den ledande försäkringsgivaren<br>och skall behandlas som om han täcker hela risken. Den ledande försäk-<br>ringsgivaren handhar den löpande förvaltningen och skall bl.a. fastställa<br>försäkringsvillkor och tariffer.</p>
<p>När det gäller begreppet stora risker hänvisas till 2 a kap. 4 § tredje<br>stycket försäkringsrörelselagen i dess föreslagna lydelse enligt regering-<br>ens proposition 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstiftningen om ge-<br>nomförande av EG:s försäkringsdirektiv.</p>
<p>Enligt bestämmelsen i andra stycket tillämpas inte denna lag i fråga<br>om trafikförsäkring om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).<br>Bestämmelsen, som enligt lagrådsremissens lagförslag återfanns i 4 §<br>andra stycket, har i enlighet med Lagrådets yttrande utformats efter<br>mönster av 1 § andra stycket konsumentförsäkringslagen. Bestämmelsen<br>motsvarar 2 a § första stycket andra meningen LUF och 2 kap. 5 § första<br>stycket LEF. Avsikten är att den föreslagna lagen inte skall tillämpas i de<br>hänseenden som trafikskadelagen innehåller avvikande bestämmelser.</p>
<h4>1 kap. 3 §</h4>
<p>Valmöjligheterna enligt denna paragraf beträffande regelsystemen för<br>skade- respektive livförsäkring gäller alla utländska försäkringsgivare.</p>
<p>Utländska försäkringsgivare har enligt första stycket, som i sak över-<br>ensstämmer med 2 § fjärde stycket LUF och 1 kap. 2 § tredje stycket</p>
<p>91</p>
<p>andra meningen LEF, möjlighet - i fråga om vissa slag av försäkringar -<br>att välja mellan att tillämpa reglerna om livförsäkring eller skadeförsäk-<br>ring i denna lag. Valmöjligheten gäller sjuk- och olycksfallsförsäkringar<br>som meddelas för längst fem år samt avgångsbidragsförsäkringar oavsett<br>längd. Med undantag av bestämmelserna om kapitalbas för livförsäkring<br>i 5 kap. 14 § far livförsäkringsreglema tillämpas på sådana försäkringar<br>trots att de enligt den indelning som följer av 6 § första stycket är att hän-<br>föra till skadeförsäkring.</p>
<p>Enligt andra stycket, som i huvudsak överensstämmer med 2 § femte<br>stycket LUF och 1 kap. 2 § tredje stycket första meningen LEF, finns<br>möjlighet att tillämpa skadeförsäkringsreglema bl.a. på s.k. långa sjuk-<br>och olycksfallsförsäkringar som enligt indelningen i 6 § andra stycket<br>tillhör livförsäkring. Avvikelse från livförsäkringsreglema medges dock<br>inte från bestämmelserna om kapitalbas för livförsäkring i 5 kap. 14 §<br>och om beräkning av premiereserv enligt 5 kap. 5 § femte stycket.</p>
<p>Om särskilda undantag, se 5 kap. 16 §.</p>
<h4>1 kap. 4 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 5 § första stycket LUF. Mot-<br>svarighet saknas i LEF.</p>
<p>I första stycket föreskrivs som huvudregel att en utländsk försäkrings-<br>givare skall följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Försäkringsgiva-<br>ren är också skyldig att svara vid svensk domstol samt följa beslut och<br>föreskrifter av svenska myndigheter. Med svensk lag avses svensk rätt<br>eller den främmande stats lagstiftning som kommer i fråga enligt de an-<br>slutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas på<br>rättsförhållandet.</p>
<p>En EES-försäkringsgivares rättigheter till verksamhet i Sverige och<br>solvenskraven för sådan verksamhet fastställs enligt lagstiftningen i den-<br>nes hemland. Detta är en följd av de förpliktelser som följer av Sveriges<br>medlemskap i EU och EES-avtalet.</p>
<p>En EES-försäkringsgivare skall följa sin hemstats eventuellt strängare<br>bestämmelser i den verksamhet som bedrivs i Sverige. Denna princip är<br>en följd av att samordningen av lagstiftningen i EES-ländema bygger på<br>minimiharmonisering, som inte förhindrar att strängare krav i vissa avse-<br>enden kan ställas på verksamhet i försäkringsgivarens hemland än i Sve-<br>rige.</p>
<p>Exempel på lagstiftning som kan vara tillämplig på den försäkrings-<br>verksamhet som en utländsk försäkringsgivare bedriver i Sverige är<br>marknadsföringslagen (1975:1418) som är av näringsrättslig natur samt<br>konsumentkreditlagen (1977:981) och konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38), vilka är av både näringsrättslig och civilrättslig karaktär.</p>
<p>Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag är<br>dessa lagar, i tillämpliga delar, primära i förhållande till denna lag.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>92</p>
<p>Definitioner m.m.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>1 kap. 5 §</h4>
<p>I denna lag indelas de utländska försäkringsgivarna i två grupper för vil-<br>ka det gäller olika regelsystem i väsentliga avseenden. Utgångspunkten<br>för gränsdragningen mellan grupperna är EG:s försäkringsdirektiv.</p>
<p>De utländska försäkringsgivare som omfattas av principerna om en en-<br>da auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje skadeförsäkringsdirek-<br>tivet eller tredje livförsäkringsdirektivet kallas enligt första stycket 1 för<br>EES-försäkringsgivare. Hemlandets ansvarighet för den finansiella till-<br>synen av försäkringsgivarens hela verksamhet, även i fråga om den del<br>av verksamheten som är förlagd till Sverige, framgår av artikel 9 i tredje<br>skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet.</p>
<p>Övriga utländska försäkringsgivare kallas enligt första stycket 2 för<br>försäkringsgivare från tredje land. Som tidigare angetts (se författnings-<br>kommentaren till 1 §) skall sådana försäkringsgivare bara ha rätt att driva<br>verksamhet i Sverige om de är juridiska personer. Frågan om huruvida en<br>försäkringsgivare är att betrakta som en juridisk person eller inte bör be-<br>dömas enligt hemlandets lag. Detta kommer med den föreslagna lydelsen<br>till klart uttryck i lagtexten.</p>
<p>Reglerna för försäkringsgivare från tredje land omfattar inte bara för-<br>säkringsgivare från länder utanför EES, utan även olika typer av institut<br>som har sitt säte inom EES, men som inte omfattas av principerna om en<br>enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje generationens försäk-<br>ringsdirektiv. Det är huvudsakligen fråga om försäkringsgivare med be-<br>gränsad verksamhet och som svarar mot vissa andra kriterier som avses i<br>artikel 2.2 tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 2.3 i tredje livför-<br>säkringsdirektivet. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgi-<br>vare och understödsinstitut som är undantagna från tillämpningsområdet<br>för LEF, dvs.</p>
<p>1. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare, om</p>
<p>a) bolagsordningen medger uttag av extra bidrag eller minskning av<br>förmåner,</p>
<p>b) verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller an-<br>nan ansvarsförsäkring än sådan som försäkringsgivaren enligt 2 kap. 3<br>a § tredje stycket försäkringsrörelselagen får meddela utan att det särskilt<br>anges i koncessionsbeslutet,</p>
<p>c) den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande<br>en miljon ECU, och</p>
<p>d) minst hälften av premieinkomsten härrör från medlemmar i försäk-<br>ringsgivaren,</p>
<p>2. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare som enligt avtal med en annan<br>sådan försäkringsgivare fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt<br>försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkrings-<br>avtalen,</p>
<p>3. lokala skadeförsäkringsgivare som endast meddelar sådan försäkring<br>som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 försäkringsrörelselagen</p>
<p>93</p>
<p>(assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte Prop. 1997/98:141<br>överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ECU,</p>
<p>4. ömsesidiga livförsäkringsgivare om</p>
<p>a) bolagsordningen medger uttag av extra bidrag, minskning av förmå-<br>ner eller uttag av bidrag från personer som förbundit sig till sådant bi-<br>drag, och</p>
<p>b) den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande</p>
<p>500 000 ECU,</p>
<p>5. ömsesidiga understödsinstitut, om förmånerna varierar med till-<br>gången på medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast-<br>ställt belopp.</p>
<p>Begreppet hemland har samma innebörd som detta begrepp har i 1 kap.</p>
<p>3 § LEF och motsvaras av 1 § sjunde stycket LUF.</p>
<p>Begreppet behörig myndighet har hämtats från artikel 1 k) i tredje ska-<br>deförsäkringsdirektivet och artikel 1 1) i tredje livförsäkringsdirektivet.<br>Begreppet avser vid tillämpningen av denna lag utländska myndigheter<br>både inom och utanför EES.</p>
<p>De bestämmelser som gäller för EES-försäkringsgivare återfinns i lag-<br>förslaget i andra avdelningen (2 och 3 kap.), medan bestämmelserna i<br>tredje avdelningen (4-7 kap.) skall tillämpas på försäkringsgivare från<br>tredje land. Bestämmelserna i fjärde avdelningen (8-10 kap.) är, jämte<br>bestämmelserna i denna avdelning, gemensamma för utländska försäk-<br>ringsgivare. En upplysning härom har tagits in i andra stycket.</p>
<p>Angående undantagsmöjligheter, se 15 §.</p>
<h4>1 kap. 6 §</h4>
<p>Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena<br>definieras genom en hänvisning till försäkringsrörelselagens indelning i<br>försäkringsklasser för skadeförsäkring och livförsäkring. Denna indel-<br>ning grundar sig i sin tur på uppräkningen av försäkringsklasser i bilagan<br>till första skadeförsäkringsdirektivet, med den ändring som gjorts genom<br>artikel 14 i assistansdirektivet, respektive artikel 7.2 i första livförsäk-<br>ringsdirektivet jämte bilaga till det direktivet.</p>
<p>Indelningen i skadeförsäkring och livförsäkring är nödvändig bl.a. av<br>det skälet att koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv skall beviljas i<br>enlighet med denna indelning. Vidare är indelningen av betydelse vid<br>tillämpningen av solvensreglema enligt denna lag, eftersom delvis olika<br>regler gäller beroende av om det är fråga om skadeförsäkring eller livför-<br>säkring. Såväl koncessions- som solvensbestämmelsema tar enbart sikte<br>på försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Klassificeringen av livränta och sjukränta i tredje stycket överens-<br>stämmer med den som tillämpas i gällande lagstiftning (2 § sjätte stycket<br>LUF och 1 kap. 2 § fjärde stycket LEF). Det är i redovisningssamman-<br>hang som denna indelning av skadelivräntor främst har betydelse.</p>
<p>Oavsett om en skadelivränta tillhör livförsäkring eller skadeförsäkring<br>gäller det särskilda säkerhetssystemet för livförsäkring i denna lag för<br>skadelivränta. Detta innebär bl.a. att livförsäkringsbestämmelsema om<br>deposition (5 kap. 2 §), försäkringstekniska avsättningar (5 kap. 5 §),<br></p>
<p>94</p>
<p>förmånsrätt (5 kap. 11 §), aktuarie (5 kap. 20 §) och särskild administra-<br>tion (7 kap. 4-12 §§) skall tillämpas. Detta följer av fjärde stycket, som<br>dock endast gäller för försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Om upprättande av grunder för skadelivräntor, se 5 kap. 6 § andra<br>stycket.</p>
<h4>1 kap. 7 §</h4>
<p>I paragrafen förslås huvudsakligen i överensstämmelse med artikel 2 d) i<br>andra skadeförsäkringsdirektivet en definition av vad som inom skade-<br>försäkring avses med begreppet ”risk som är belägen i Sverige”. Detta<br>begrepp används i 13 §.</p>
<p>Enligt första stycket punkten 1 anses risken belägen i Sverige om för-<br>säkringen avser en i Sverige belägen byggnad eller en sådan byggnad och<br>dess lösöre. I fråga om lösöret anses risken vara belägen i Sverige endast<br>till den del lösöret är försäkrat genom samma försäkringsavtal som<br>byggnaden.</p>
<p>Enligt punkt 2 i detta stycke anses ett fordon som har registerats i Sve-<br>rige vara en i Sverige belägen risk. Med fordon förstås, såsom Lagrådet<br>påpekat i sitt yttrande, fordon i vedertagen bemärkelse, dvs. fortskaff-<br>ningsmedel för transport på marken.</p>
<p>Enligt punkt 3 i detta stycke skall risker i förening med resa eller se-<br>mester anses vara i Sverige belägna risker, när försäkringsavtalet har in-<br>gåtts i Sverige för högst fyra månader. Det är här i allmänhet fråga om<br>kortvariga reseförsäkringar.</p>
<p>Andra stycket har omarbetats i enlighet med de påpekanden som Lag-<br>rådet gjort i sitt yttrande. Enligt artikel 2 d) andra skadeförsäkringsdirek-<br>tivet skall försäkringsrisker av det slag som anges i första stycket av<br>förevarande paragraf alltid anses belägna i det land där byggnaden finns,<br>fordonet registrerats respektive reseförsäkringen tecknats. För andra än<br>dessa risker anges därför att skadeförsäkringsrisken är belägen i Sverige,<br>om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller, i det fall att för-<br>säkringstagaren är en juridisk person, om denne i Sverige har ett drift-<br>ställe som försäkringen hänför sig till. Bestämmelsen är avsedd att till-<br>lämpas exempelvis i det fall en person med hemvist i Sverige ingår ett<br>försäkringsavtal om lösöret i ett fritidshus som är beläget utomlands.</p>
<p>Tredje stycket avser livförsäkringar. Här föreslås, huvudsakligen i<br>överensstämmelse med artikel 2 e) i andra livförsäkringsdirektivet, en<br>definition av när Sverige skall anses vara det land där åtagandet skall<br>fullgöras.</p>
<h4>1 kap. 8 §</h4>
<p>Begreppet sekundäretablering i första stycket har överförts från 2 kap. 2 §<br>LEF och kan tillämpas på såväl EES-försäkringsgivare som försäkrings-<br>givare från tredje land. Det bör dock noteras att försäkringssammanslut-<br>ningar från tredje land inte tillåts driva verksamhet här i landet och att<br>reglerna om försäkringssammanslutningar respektive generalrepresenta-<br>tioner därför inte blir tillämpliga för försäkringsgivare från tredje land.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>95</p>
<p>Inrättande av ett dotterbolag i Sverige är inte att betrakta som en sekun- Prop. 1997/98:141<br>däretablering, eftersom dotterbolaget är en separat juridisk person och<br>inte försäkringsgivarens representant.</p>
<p>Begreppet företrädare i andra stycket har i sak samma innebörd som<br>motsvarande begrepp i 2 kap. 3 § sjätte stycket LEF. Eftersom den ut-<br>ländska försäkringsgivarens egentliga ledning finns utomlands, skall för-<br>säkringsgivare som etablerar sig här i landet ha en person som ansvarar<br>för verksamheten här. Den utländska försäkringsgivarens företrädare i<br>Sverige kan vara en generalagent, direktör för en filial eller ett ombud för<br>försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. I det fall en juridisk<br>person används som generalagent skall agenturen företrädas av ett om-<br>bud.</p>
<p>Företrädaren svarar för verksamheten från den utländska försäkrings-<br>givarens sekundäretablering här i landet och företräder försäkringsgiva-<br>ren i rättsförhållanden som gäller sekundäretableringens verksamhet.<br>Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssamman-<br>slutning leder företrädarna också försäkringsrörelsen vid sekundäretable-<br>ringen. Företrädarens ställning kan närmast jämföras med den ställning<br>en verkställande direktör eller en styrelseledamot i ett svenskt försäk-<br>ringsbolag har. Ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssamman-<br>slutning har samma ansvar för verksamheten som övriga företrädare,<br>trots att han eller hon inte är involverad i själva affärsrörelsen.</p>
<p>Liksom gällande lagstiftning föreslås inte några bestämmelser om ska-<br>deståndsskyldighet för företrädare. Frågan huruvida företrädaren på<br>grund av sitt ansvar för verksamheten är skadeståndsskyldig för skada<br>som vållas försäkringstagare och andra som berörs av försäkringsverk-<br>samheten får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.</p>
<p>Lagförslaget innehåller inte närmare bestämmelser om omfattningen<br>av företrädarens befogenheter utan företrädaren bestämmer själv hur<br>verksamheten i Sverige skall organiseras. Av sakens natur följer att ex-<br>empelvis en generalagent och en verkställande direktör för en filial har<br>rätt att anställa den personal och anlita de försäkringsombud eller kon-<br>sulter som behövs för verksamheten. Sitt lagstadgade ansvar för verk-<br>samheten kan företrädaren dock inte överföra på någon annan utan han<br>eller hon ansvarar alltid på det sätt som avses i denna lag för anställdas<br>och andra uppdragstagares verksamhet.</p>
<p>I lagen finns särskilda bestämmelser om generalagent (9 §), filial<br>(10 §) och generalrepresentation (12 §).</p>
<h4>1 kap. 9 §</h4>
<p>I denna paragraf stadgas om generalagentens ställning och uppgifter samt<br>om de krav som ställs på denne.</p>
<p>Begreppet generalagent i första stycket första meningen, som inte när-<br>mare preciserats i gällande lagstiftning, har i sak samma innebörd som<br>detta begrepp anses ha i LUF. En generalagent är en syssloman som<br>marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen på en<br>utländsk försäkringsgivares vägnar här i landet. Formellt sett är det såle-<br></p>
<p>96</p>
<p>des inte generalagenten utan den utländska försäkringsgivaren som driver<br>försäkringsrörelsen i Sverige.</p>
<p>Föreskriften i andra meningen i detta stycke, att inte mer än en gene-<br>ralagent får företräda en utländsk försäkringsgivare i Sverige, överens-<br>stämmer i sak med 3 § första meningen LUF. Motsvarighet saknas dock i<br>LEF. Däremot finns det inte något hinder mot att en och samma person är<br>generalagent för fler än en utländsk försäkringsgivare.</p>
<p>I andra stycket anges de allmänna behörighetsvillkoren för en general-<br>agent som representerar en utländsk försäkringsgivare, vilka till sitt inne-<br>håll är desamma som de nu gällande villkoren enligt 4 § första stycket<br>andra och tredje meningarna LUF och 2 kap. 3 § första stycket första och<br>andra meningarna LEF. Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Detta<br>är viktigt för att de som vänder sig till den utländska försäkringsgivaren<br>här i landet skall kunna träffa den som ansvarar för försäkringsgivarens<br>verksamhet och angelägenheter. Generalagenten skall ha rättslig hand-<br>lingsförmåga i alla de angelägenheter som gäller honom eller henne<br>själv. Han eller hon får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller under-<br>kastad näringsförbud. Generalagenten kan jämföras med ett svenskt för-<br>säkringsbolags verkställande direktör eller styrelseledamot.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att generalagenten måste vara förtrogen med<br>försäkringsrörelse. Eftersom generalagenten kan vara den enda personen<br>som representerar den utländska försäkringsgivaren i Sverige måste han<br>eller hon förutsättas vara särskilt yrkesskicklig. I fråga om styrelseleda-<br>mot och verkställande direktör har numera i försäkringsrörelselagen ta-<br>gits in uttryckliga föreskrifter om yrkesmässiga krav och lämplighet i<br>övrigt. En motsvarande lösning införs i fråga om generalagent som repre-<br>senterar en försäkringsgivare från tredje land som ansöker om svensk<br>koncession. Således skall det ingå i koncessionsprövningen enligt 4 kap.<br>5 § första stycket att bedöma om generalagenten har de insikter och den<br>erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av en försäk-<br>ringsgivare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Desto<br>mångsidigare och mera omfattande verksamhet det är fråga om desto<br>större krav bör ställas på generalagenten.</p>
<p>När det gäller generalagent som representerar en EES-försäkrings-<br>givare ankommer - i enlighet med principen om en koncession och<br>hemlandstillsyn - motsvarande prövning på tillsynsmyndigheten i försäk-<br>ringsgivarens hemland.</p>
<p>Generalagenten skall i Sverige representera den utländska försäkrings-<br>givaren i alla de rättsförhållanden som föranleds av dennes verksamhet<br>här i landet. Han skall också leda och sköta försäkringsgivarens försäk-<br>ringsrörelse i Sverige. Det är därför viktigt att generalagenten har omfat-<br>tande befogenheter. Enligt tredje stycket, som i sak överensstämmer med<br>4 § första stycket första meningen LUF och 2 kap. 3 § andra stycket LEF,<br>är generalagentens behörighet att företräda den utländska försäkringsgi-<br>varen lagstadgad. Detta innebär att en utländsk försäkringsgivare inte kan<br>inskränka den fullmakt som enligt detta stycke skall utfärdas för general-<br>agenten. Däremot kan försäkringsgivaren vid behov byta ut sin general-<br>agent.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>Föreskriften i fjärde stycket överensstämmer i sak med 4 § andra<br>stycket LUF och 2 kap. 3 § första stycket tredje och fjärde meningarna<br>LEF.</p>
<p>Av generalagentens fullmakt skall framgå bemyndigandet att sköta<br>verksamheten for den utländska försäkringsgivarens räkning här i landet.<br>Om fullmakten inte medger att generalagenten får använda ombud vid<br>rörelsens drivande, måste detta givetvis beaktas. Någon uttrycklig före-<br>skrift härom torde inte vara nödvändig. I förslaget har därför inte tagits<br>upp någon motsvarighet till 3 § andra meningen LUF. I det fall general-<br>agenten är en juridisk person skall fullmakten ställas till det utsedda om-<br>budet.</p>
<p>För generalagent som företräder försäkringsgivare från tredje land<br>finns i förslaget bestämmelser om godkännande av generalagent (4 kap.<br>5 § första stycket ), byte av generalagent (4 kap. 8 §), tillfälligt ombud<br>för generalagent (6 kap. 12 §) och utseende av ombud i stället för gene-<br>ralagent i samband med att verksamheten i Sverige upphör (7 kap. 2 §).</p>
<p>När det gäller generalagent för EES-försäkringsgivare far Finansin-<br>spektionen vid förhinder för generalagenten interimistiskt förordna ett<br>ombud, om det med hänsyn till skyddet för försäkringstagarnas intressen<br>är nödvändigt (3 kap. 8 §). Motsvarande föreskrift för generalagent som<br>representerar försäkringsgivare från tredje land återfinns i 6 kap. 12 §.</p>
<h4>1 kap. 10 §</h4>
<p>Det föreslås att såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsgivare från<br>tredje land skall kunna inrätta en filial i Sverige för drivande av försäk-<br>ringsrörelse. Enligt gällande lagstiftning står filialetablering endast öppen<br>för EES-försäkringsgivare. Begreppet filial i första stycket har samma<br>innebörd som i 2 kap. 2 § LEF.</p>
<p>Om verksamheten drivs genom en filial gäller enligt andra stycket,<br>förutom bestämmelserna i denna lag, även lagen (1992:160) om utländ-<br>ska filialer m.m. för försäkringsverksamhet som bedrivs genom filial i<br>Sverige. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om att filialen skall stå un-<br>der ledning av en verkställande direktör. Filialens direktör svarar för fili-<br>alens verksamhet, leder dess försäkringsrörelse samt agerar för den ut-<br>ländska försäkringsgivarens räkning i övriga affärsangelägenheter här.<br>Vidare företräder direktören den utländska försäkringsgivaren i rättsför-<br>hållanden som gäller filialens verksamhet. Direktörens nationalitet har<br>ingen betydelse, bara filialens verksamhet de facto leds från Sverige. Den<br>verkställande direktören skall vara bosatt i Sverige (ang. motivet till den-<br>na föreskrift se prop. 1992/93:257 sid. 165). I övrigt gäller för verkstäl-<br>lande direktören de kvalifikationskrav och behörighetsvillkor som anges i<br>9 och 10 §§ lagen om utländska filialer m.m. Filialens direktör far såle-<br>des inte vara omyndig, försatt i konkurs eller en person som har medde-<br>lats näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.</p>
<p>För verkställande direktör som förestår en filial som tillhör en försäk-<br>ringsgivare från tredje land finns bestämmelser om godkännande (4 kap.<br>5 § första stycket), byte (4 kap. 8 §) och tillfälligt ombud för verkställan-<br>de direktör (6 kap. 12 §).</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>98</p>
<p>När det gäller filial som etableras av försäkringsgivare från tredje land<br>ingår i koncessionsprövningen enligt 4 kap. 5 § första stycket att bedöma<br>om filialens verkställande direktör har de insikter och den erfarenhet som<br>måste krävas.</p>
<p>Angående möjlighet för Finansinspektionen att förordna ombud för en<br>verkställande direktör som förestår en filial som tillhör en EES-<br>försäkringsgivare, se 3 kap. 8 §.</p>
<h4>1 kap. 11 §</h4>
<p>Denna paragraf gäller endast EES-försäkringsgivare. Begreppet försäk-<br>ringssammanslutning i första meningen i paragrafen har i sak samma<br>innebörd som detta begrepp definieras i 1 kap. 1 § fjärde stycket första<br>meningen LEF. Med försäkringssammanslutning avses främst den typ av<br>sammanslutningar som är organiserade i form av försäkringsbörser, där<br>fysiska och juridiska personer sammanslutna i syndikat bedriver försäk-<br>ringsverksamhet utan solidarisk ansvarighet. Det är alltså inte själva för-<br>säkringssammanslutningen utan de enskilda fysiska eller juridiska perso-<br>nerna inom sammanslutningen som meddelar försäkring. Den försäk-<br>ringssammanslutning som närmast berörs av bestämmelsen är Lloyd's i<br>London. Försäkring meddelas hos Lloyd's av enskilda individer som är<br>organiserade i syndikat. Försäkringsgivarna står inte i direkt kontakt med<br>kunderna utan försäkringsaffarema förvärvas huvudsakligen genom sär-<br>skilt godkända försäkringsmäklare.</p>
<p>Utanför begreppet försäkringssammanslutning faller de typer av för-<br>säkringssammanslutningar som bildats i syfte att bedriva koassu-<br>ransverksamhet. Exempel på sådana sammanslutningar utomlands är Ve-<br>renigde Nerlandsee Beurssen (V.N.A.B.) i Rotterdam och the Institute of<br>London Underwriters (ILU) i London. Dessa typer av försäkringssam-<br>manslutningar kan dock få marknadstillträde i Sverige genom att de en-<br>skilda försäkringsbolagen inom sammanslutningarna etablerar verksam-<br>het enligt denna lag.</p>
<p>Föreskriften i andra meningen har utformats i enlighet med Lagrådets<br>förslag. Bestämmelsen motsvaras av 1 kap. 1 § Ijärde stycket andra me-<br>ningen LEF och har införts av lagtekniska skäl.</p>
<p>I 12 § finns bestämmelser om företrädare för försäkringsgivare i en<br>försäkringssammanslutning.</p>
<h4>1 kap. 12 §</h4>
<p>Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning från ett EES-land som<br>avser att bedriva försäkringsrörelse från en etablering här i landet skall<br>etablera verksamheten här genom en generalrepresentation. Begreppet<br>generalrepresentation i första stycket första meningen har i sak samma<br>innebörd som i 2 kap. 2 § 3 LEF. Generalrepresentationen har inte möj-<br>lighet att meddela några försäkringar men skall svara för försäkringsgiva-<br>rens verksamhet i övrigt här i landet.</p>
<p>Enligt andra meningen i detta stycke, som i sak överensstämmer med</p>
<p>2 kap. 3 § ijärde stycket första meningen och femte stycket första me-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>99</p>
<p>ningen LEF, skall generalrepresentationen förestås av ett ombud som Prop. 1997/98:141<br>ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivarna i sammanslutningen<br>bedriver i Sverige. Ombudets ansvar för verksamheten här i landet kan<br>jämställas med det ansvar som verkställande direktören eller en styrelse-<br>ledamot i ett svenskt försäkringsbolag har för bolagets verksamhet, trots<br>att ombudet inte direkt är involverad i den verksamhet som drivs inom<br>sammanslutningen.</p>
<p>I andra stycket anges behörighetsvillkoren för ombudet för en försäk-<br>ringssammanslutning, vilka i sak är desamma som för andra företrädare<br>för utländska försäkringsgivare enligt denna lag.</p>
<p>Ombudet skall representera försäkringsgivarna i sammanslutningen i<br>alla de rättsförhållanden som föranleds av deras verksamhet i Sverige.<br>Ombudet skall därför enligt tredje stycket ha behörighet att ingå för för-<br>säkringsgivarna bindande rättshandlingar och att på försäkringsgivarnas<br>vägnar tala och svara inför domstolar. Genom att ombudets behörighet<br>enligt detta stycke är lagstadgad har försäkringsgivarna inte rätt att be-<br>gränsa den.</p>
<p>Om skyldigheten för utländska försäkringsgivare att i sin verksamhet i<br>Sverige rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter, se<br>4§-</p>
<h4>1 kap. 13 §</h4>
<p>Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anger<br>vissa grunddrag i gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen avser en-<br>dast EES-försäkringsgivare, eftersom försäkringsgivare från tredje land<br>inte har givits någon generell möjlighet att bedriva gränsöverskridande<br>verksamhet i Sverige.</p>
<p>Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas enligt paragrafen av att<br>en EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftställe täcker en försäk-<br>ringsrisk som är belägen i Sverige. En ytterligare förutsättning för att<br>verksamheten skall klassas som gränsöverskridande är att försäkringsaf-<br>fären förvärvats utan anlitande av en sekundäretablering eller ett dotter-<br>bolag som försäkringsgivaren har här i landet. I lagrådsremissens lagför-<br>slag användes termen etablering för att beteckna sekundäretableringar<br>och dotterbolag. Detta har dock ändrats efter påpekande från Lagrådet.<br>Dessutom förutsätts att den utländska försäkringsgivaren inte anlitar ett i<br>Sverige självständigt verksamt ombud som kontinuerligt för försäkrings-<br>givarens räkning förvärvar försäkringsaffärer, eftersom en permanent<br>närvaro i Sverige är att betrakta en filial eller en agentur.</p>
<p>De grundläggande kriterierna som enligt denna paragraf skall vara<br>uppfyllda för att en verksamhet skall betraktas som gränsöverskridande<br>är.baserade på begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstjänster i<br>dels artikel 12.1 i det andra skadeförsäkringsdirektivet, som i sin tur hän-<br>visar till artikel 2 d), dels artikel 10.1 och artikel 2 e) i det andra livför-<br>säkringsdirektivet. Artikel 10.2 i andra livförsäkringsdirektivet har upp-<br>hävts genom tredje livförsäkringsdirektivet. Övriga bestämmelser kvar-<br>står dock oförändrade.</p>
<h3>10(</h3>
<p>Med utländskt driftsställe avses i detta sammanhang EES- Prop. 1997/98:141<br>försäkringsgivarens huvudkontor eller annat fast driftsställe i hemlandet<br>och filial - som avses i artikel l.b i både tredje skadeförsäkringsdirekti-<br>vet och tredje livförsäkringsdirektivet — i ett annat EES-land än hemlan-<br>det, dock inte i Sverige.</p>
<p>Som angetts i avsnitt 6.5 ändras nu, såvitt gäller EES-<br>försäkringsgivare, den praxis som tidigare gällt i Sverige att svenska fö-<br>retag och svenska privatpersoner fritt kan upphandla försäkringar utom-<br>lands. Försäkringar som svenska juridiska eller fysiska personer på eget<br>initiativ placerar utomlands hos en försäkringsgivare i ett annat EES-land<br>skall alltså numera anses utgöra gränsöverskridande verksamhet. Även<br>passivt tillhandahållande av försäkringstjänster av en EES-<br>försäkringsgivare skall därmed vara föremål för reglering. Detta förut-<br>sätter dock att verksamheten är av viss omfattning. Som tidigare sagts i<br>avsnitt 6.5 kan en enstaka meddelad affar inte anses utgöra någon verk-<br>samhet och kräver inte föregående anmälan till behörig myndighet. Ut-<br>trycket ”meddela försäkringar” har, trots den i viss mån ändrade innebör-<br>den, hämtats från försäkringsrörelselagen. Uttrycket har valts för att det<br>kan anses omfattade såväl aktivt som passivt tillhandahållande av tjäns-<br>ter.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att det skulle vara till fördel om ut-<br>trycket försäkringsrörelse i Sverige kunde ingå i definitionen av gräns-<br>överskridande verksamhet. Som tidigare angetts (se författningskom-<br>mentaren till 1 §) bör dock termen försäkringsrörelse endast användas för<br>att beteckna den verksamhet som bedrivs av sekundäretableringar.</p>
<p>När gränsöverskridande verksamhet bedrivs från ett utländskt drift-<br>ställe, kan marknadsföringen av försäkringarna ske antingen som direkt<br>marknadsföring, t.ex. med personligt riktade marknadsföringsåtgärder<br>såsom direktreklam och telefonförsäljning eller genom annonsering i<br>svensk press, television eller radio. Vidare kan marknadsföringen ske<br>genom representanter för utländska försäkringsgivare som under besök i<br>Sverige kontaktar potentiella kunder. Om försäkringsgivaren i sin an-<br>skaffhingsverksamhet i Sverige använder en här i landet inrättad etable-<br>ring är verksamheten som nyss nämnts inte att betrakta som gränsöver-<br>skridande.</p>
<p>En EES-försäkringsgivares representant här enligt 5 § trafikskadelagen<br>(1975:1410) är inte att jämställa med en etablering (se 2 kap. 3 § andra<br>stycket 1).</p>
<p>Gränsöverskridande verksamhet behandlas närmare i avsnitt 6.5. Lik-<br>som enligt gällande rätt skall en EES-försäkringsgivare ha rätt att samti-<br>digt här i landet bedriva gränsöverskridande verksamhet och verksamhet<br>från etablering, s.k. kumulation, under förutsättning att en klar gränslinje<br>upprätthålls mellan de båda verksamhetsformerna</p>
<p>101</p>
<p>Separationsprincipen</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>1 kap. 14 §</h4>
<p>I denna paragraf kommer kravet på att liv- och skadeförsäkringsrörelse<br>skall vara separata till uttryck genom den s.k. separationsprincipen. Be-<br>stämmelsen om separationskrav i första stycket första meningen, som<br>avser EES-försäkringsgivare, har med en smärre redaktionell jämkning<br>överförts från 2 kap. 5 § andra stycket LEF. Sistnämnda bestämmelse är<br>utformad i enlighet med artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet i dess<br>lydelse enligt artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet. Vad som avses<br>med livförsäkring har definierats i 6 § andra stycket. Lagrådet har i sitt<br>yttrande påtalat att det inte klart framgår vad som avses med begreppet<br>”förena”. Avsikten med bestämmelsen är att en EES-försäkringsgivare<br>här i landet överhuvudtaget inte skall fa förena direkt livförsäkring med<br>annan försäkringsrörelse än sådan skade- och återförsäkringsrörelse som<br>anges i lagtexten. En utländsk försäkringsgivare kan bara ha en general-<br>agent (se 9 § första stycket) och knappast mer än en filial här i landet.</p>
<p>Enligt andra meningen i detta stycke får en EES-försäkringsgivare,<br>som på basis av den koncession som försäkringsgivaren fått i sitt hem-<br>land kan bedriva både liv - och skadeförsäkring (kompositförsäkrings-<br>givare), även i Sverige samtidigt bedriva både liv- och skadeförsäkrings-<br>rörelse. Bestämmelsen grundar sig på artikel 16 i tredje livförsäkringsdi-<br>rektivet genom vilken har upphävts den bestämmelse i artikel 13 i första<br>livförsäkringsdirektivet enligt vilken kompositförsäkringsgivama tidigare<br>endast kunde etablera agenturer eller filialer i andra medlemsländer för<br>bedrivande av skadeförsäkringsrörelse.</p>
<p>Föreskriften i tredje meningen i detta stycke har överförts från 2 kap.<br>5 § fjärde stycket LEF.</p>
<p>För försäkringsgivare från tredje land kommer separationsprincipen till<br>uttryck i andra stycket som överensstämmer med 2 § tredje stycket LUF.<br>Bestämmelsen har omformulerats efter påpekande från Lagrådet för att<br>understryka att den åsyftade begränsningen endast gäller försäkringsrö-<br>relse. Att separationsprincipen har en snävare innebörd för försäkringsgi-<br>vare från tredje land än för EES-försäkringsgivare har sin grund i artikel<br>31 i första livförsäkringsdirektivet som föreskriver att en försäkringsgi-<br>vare från tredje land endast far kombinera återférsäkring av livförsäkring<br>med direkt livförsäkring.</p>
<p>Undantag</p>
<h4>1 kap. 15 §</h4>
<p>Dispensbestämmelsema i denna paragraf gäller till viss del alla utländska<br>försäkringsgivare.</p>
<p>I första stycket ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar från<br>fall till fall medge undantag från bestämmelserna i denna lag om livför-<br></p>
<p>säkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa Prop. 1997/98:141<br>livförsäkringsbestämmelser.</p>
<p>Dispensmöjligheten enligt punkt 1 överensstämmer i sak med motsva-<br>rande dispensmöjlighet i 2 a § andra stycket första meningen LUF och</p>
<p>1 kap. 5 § andra stycket LEF.</p>
<p>Dispensmöjligheten enligt punkt 2 motsvarar 2 a § tredje stycket första<br>meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF.</p>
<p>Begränsningen av dispensmöjligheten enligt andra stycket har sin mot-<br>svarighet i 2 a § andra stycket andra meningen LUF.</p>
<p>Dispensbestämmelsen i tredje stycket motsvarar 2 a § tredje stycket<br>första meningen LUF.</p>
<p>Bestämmelsen i fjärde stycket motsvarar 2 a § tredje stycket andra me-<br>ningen LUF.</p>
<p>Möjligheten enligt femte stycket - att i samband med ett dispensbeslut<br>föreskriva att bestämmelser om skadeförsäkring skall tillämpas i stället<br>för livförsäkringsbestämmelsema - har sin motsvarighet i 2 a § andra<br>stycket första meningen LUF och 1 kap. 5 § andra stycket LEF.</p>
<p>BESTÄMMELSER OM EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<h4>2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige</h4>
<p>Av principen om en koncession och hemlandstillsyn följer att en EES-<br>försäkringsgivares beslut om att inleda verksamheten i Sverige endast<br>förutsätter en anmälan till tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens<br>hemland. Detta gäller oavsett om försäkringsgivaren avser att bedriva<br>verksamheten i Sverige från en sekundäretablering här eller genom<br>gränsöverskridande verksamhet. Det ankommer sedan på tillsynsmyn-<br>digheten i försäkringsgivarens hemland att underrätta Finansinspektionen<br>om den i Sverige planerade verksamheten (1 §). Till underrättelsen skall<br>bl.a. fogas ett intyg om försäkringsgivarens solvens samt, när det gäller<br>gränsöverskridande verksamhet, en utredning om vilka försäkringsklas-<br>ser som försäkringsgivarens koncession omfattar och vilka risker som<br>här i landet skall täckas genom den planerade verksamheten (2-3 §§).</p>
<p>Finansinspektionen har inte möjlighet att direkt ingripa i den verksam-<br>het som en EES-försäkringsgivare inleder här i landet. Detta gäller oav-<br>sett om rörelsen skall drivas från en etablering här eller genom gräns-<br>överskridande verksamhet. Inspektionen har emellertid ett visst till-<br>synsansvar över verksamheten och därför skall en EES-försäkringsgivare<br>underrätta Finansinspektionen när verksamheten inleds i Sverige (4 §).</p>
<h4>2 kap. 1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 1 § LEF.</p>
<p>Koncessionsgivningen av svenska myndigheter ersattes, när det gäller<br>EES-försäkringsgivare, genom prop. 1994/95:184 av ett anmälningsför-<br>farande som bygger på ett underrättelsesystem mellan tillsynsmyndighe-<br>ten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. En EES-<br></p>
<p>103</p>
<p>försäkringsgivare behöver således inte koncession i Sverige utan kan - Prop. 1997/98:141<br>under de förutsättningar som anges i denna paragraf - med stöd av till-<br>ståndet i hemlandet inleda verksamhet här i landet. Detta gäller såväl<br>verksamhet från en sekundäretablering här som gränsöverskridande verk-<br>samhet.</p>
<p>Drivande av försäkringsrörelse från en sekundäretablering här i landet<br>förutsätter enligt artikel 10 i både första skadeförsäkringsdirektivet och<br>första livförsäkringsdirektivet, i deras lydelse enligt artikel 32 i tredje<br>skade- respektive livförsäkringsdirektivet, att EES-försäkringsgivare an-<br>mäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet, som i sin tur skall un-<br>derrätta Finansinspektionen om den tilltänkta verksamheten. Idag kan<br>denna verksamhet inledas två månader efter det att inspektionen har<br>mottagit en sådan underrättelse. Enligt direktivbestämmelsema kan dock<br>verksamheten påbörjas tidigare om värdlandet medger det. Skäl att från-<br>gå direktiven i detta avseende föreligger inte. Föreskriften i punkt 1 har<br>därför utformats i enlighet med detta förfarande.</p>
<p>Drivande av gränsöverskridande verksamhet förutsätter enligt artikel<br>14 i andra skadeförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 34 i<br>tredje skadeförsäkringsdirektivet, och artikel 11 i andra livförsäkringsdi-<br>rektivet, i dess lydelse enligt artikel 34 i tredje livförsäkringsdirektivet,<br>att EES-försäkringsgivare anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hem-<br>landet. I artikel 16 i andra skadeförsäkringsdirektivet, i dess lydelse en-<br>ligt artikel 35 i tredje skadeförsäkringsdirektivet, och artikel 14 i andra<br>livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 35 i tredje livförsäk-<br>ringsdirektivet, anges det förfarande som skall iakttas mellan hemlandet<br>och det land där tjänsterna enligt planerna skall tillhandahållas. Före-<br>skriften i punkt 2 har utformats i enlighet med detta förfarande.</p>
<p>Begreppet sekundäretablering preciseras i 1 kap. 8 § och begreppet<br>gränsöverskridande verksamhet i 1 kap. 13 §.</p>
<p>Termen behörig myndighet har definierats i 1 kap. 5 § första stycket 4.</p>
<h4>2 kap. 2 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 2 kap. 4 §<br>LEF som i sin tur grundar sig på bestämmelserna i artikel 10 punkterna 1<br>och 2 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdi-<br>rektivet, i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdi-<br>rektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.</p>
<p>Hemlandsmyndigheten skall kontrollera att en EES-försäkringsgivare,<br>som planerar en sekundäretablering i Sverige, uppfyller de krav som<br>ställs på försäkringsrörelse inom EES enligt EG:s försäkringsdirektiv.<br>För att Finansinspektionen skall - med hänsyn till inspektionens sekun-<br>dära tillsynsansvar (se 3 kap.) - fa en tillförlitlig bild av den försäkrings-<br>givare som avser att etablera försäkringsrörelse i Sverige måste etable-<br>ringsanmälningen innehålla de uppgifter som anges i första stycket.<br>Dessutom skall till ansökan fogas ett intyg om att försäkringsgivaren har<br>ett minsta eget kapital (kapitalbas) enligt vad som föreskrivs i artikel 16<br>och 17 i första skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 19 och 20 i</p>
<h3>10^<br></h3>
<p>första livförsäkringsdirektivet. För verksamhet avseende motorfordons-<br>ansvar krävs vissa tilläggsuppgifter enligt andra stycket.</p>
<p>I tredje stycket anges det förfaringssätt som skall iakttas när de upp-<br>gifter som ingår i underrättelsen enligt första stycket 1 och 2 ändras. Här<br>är det försäkringsgivaren själv som direkt till Finansinspektionen skall<br>anmäla den tilltänkta ändringen minst en månad innan den görs.</p>
<h4>2 kap. 3 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf, som i huvudsak överensstämmer med<br>2 kap. 4 a § LEF, är utformade i enlighet med artikel 35 och 36 i både<br>tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.</p>
<p>En uttrycklig bestämmelse tas in i tredje stycket om att det är den be-<br>höriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland som skall underrätta<br>Finansinspektionen om eventuella ändringar i försäkringsgivarens verk-<br>samhet.</p>
<h4>2 kap. 4 §</h4>
<p>Bestämmelsen har överförts från 6 kap. 2 § LEF.</p>
<h4>3 kap. Tillsyn över EES-försäkringsgivare</h4>
<p>Kapitlet, som endast gäller EES-försäkringsgivare, innehåller bestäm-<br>melser om Finansinspektionens övervakningsuppgifter avseende dessa<br>försäkringsgivare. Av principen om hemlandstillsyn enligt tredje genera-<br>tionens försäkringsdirektiv följer att Finansinspektionen har rätt att över-<br>vaka EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige endast till den del<br>övervakningen inte ankommer på den myndighet som svarar för tillsynen<br>av försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet (1 §). Detta innebär att<br>Finansinspektionens tillsynsansvar för EES-försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige inte omfattar den finansiella tillsynen utan i huvudsak är<br>begränsad till kontroll av att försäkringsgivaren iakttar gällande bestäm-<br>melser i fråga om konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och<br>principer beträffande god affärssed. Dessutom har Finansinspektionen en<br>skyldighet att biträda den utländska tillsynsmyndigheten som har hu-<br>vudsansvaret för övervakningen av den verksamhet som bedrivs av en<br>EES-försäkringsgivare här i landet (2 § andra stycket).</p>
<p>Finansinspektionen har rätt att fa sådana uppgifter som behövs för<br>fullgörandet av sin övervakningsfunktion (3 §). Rätten att fa uppgifter<br>gäller inte bara försäkringsgivare utan även bolag och andra organ som<br>har till uppgift att här i landet uteslutande bistå EES-försäkringsgivare<br>(4 §)•</p>
<p>I detta kapitel ingår också bestämmelser om de tvångsmedel som Fi-<br>nansinspektionen kan använda mot en EES-försäkringsgivare, om försäk-<br>ringsgivaren inte skulle iaktta denna lag, föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag eller om det annars skulle framkomma missbruk i för-<br>säkringsgivarens verksamhet här i landet (6 §). Om EES-<br>försäkringsgivaren inte följer inspektionens anmärkning, uppmaning eller<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>105</p>
<p>efterlever ett förbud, skall saken i normala fall anmälas till den myndig- Prop. 1997/98:141<br>het som i försäkringsgivarens hemland har huvudsansvaret för tillsynen<br>av försäkringsgivarens verksamhet.</p>
<p>Endast i undantagsfall har Finansinspektionen rätt att, vid sidan av den<br>utländska tillsynsmyndigheten med det primära tillsynsansvaret, vidta<br>åtgärder mot EES-försäkringsgivaren. I brådskande fall far inspektionen<br>vidta åtgärder utan att på förhand underrätta den utländska myndigheten.</p>
<p>I stort överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med motsvaran-<br>de reglering i LEF. Vissa justeringar i det gällande regelsystemet har<br>dock gjorts.</p>
<h4>3 kap. 1 §</h4>
<p>I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning,<br>slås fast i enlighet med artikel 13 i första skadeförsäkringsdirektivet, i<br>dess lydelse enligt artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet, och arti-<br>kel 15 i första livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 8 i<br>tredje livförsäkringsdirektivet, att tillsynsmyndigheten i EES-<br>försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för den finansiella tillsy-<br>nen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Med finansiell tillsyn<br>avses enligt samma direktivbestämmelser kontroll av försäkringsgivarens<br>hela verksamhet, försäkringsgivarens solvens, skapandet av tekniska av-<br>sättningar och de tillgångar som skall täcka dessa enligt de regler som<br>hemlandet fastställt eller den praxis som tillämpas där.</p>
<p>Begreppet ”den behöriga myndigheten” har definierats i 1 kap. 5 §<br>första stycket 4.1 5 § finns bestämmelser om den utländska tillsynsmyn-<br>dighetens behörighet i Sverige.</p>
<p>Principen om hemlandstillsyn enligt denna paragraf bygger på infor-<br>mationsutbyte och samarbete mellan tillsynsmyndigheten i försäkrings-<br>givarens hemland och Finansinspektionen. Bestämmelser om skyldighet<br>för inspektionen att lämna information och biträde i frågor som hör till<br>den finansiella tillsynen finns i 2 § andra stycket.</p>
<p>Av andra stycket följer att till den del tillsynen över en EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte ankommer på tillsynsmyn-<br>digheten i försäkringsgivarens hemland svarar Finansinspektionen för<br>övervakningen. I inspektionens uppgift ingår bl.a. att kontrollera försäk-<br>ringsgivarnas marknadsföring och information och att verksamheten i<br>övrigt drivs enligt här i landet godtagbara affärsprinciper. I uppgiften<br>ingår också kontroll av att försäkringsgivarna i sin verksamhet i Sverige<br>iakttar den lagstiftning som reglerar förhållandena mellan försäkringsgi-<br>varen och försäkringstagarna, såsom konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38). Ett annat väsentligt inslag i inspektionens övervakningsfunk-<br>tion är att verka för en sund utveckling av den verksamhet som försäk-<br>ringsgivaren bedriver i Sverige (se 2 § första stycket).</p>
<h4>3 kap. 2 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 1 § första och<br>andra styckena LEF.</p>
<p>10</p>
<p>Ett betydelsefullt led i övervakningen av EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige är uppgiften att verka för en sund utveckling av den här<br>i landet bedrivna verksamheten. Enligt första stycket ankommer denna<br>uppgift på Finansinspektionen i samarbete med tillsynsmyndigheten i<br>försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Med tanke på bl.a. de svenska försäkringstagarna är det betydelsefullt<br>med en effektiv tillsyn av EES-försäkringsgivares verksamhet här i lan-<br>det. En effektiv tillsyn, som är baserad på hemlandskontroll, förutsätter<br>ett intimt samarbete och informationsutbyte mellan berörda tillsynsmyn-<br>digheter. Därför har inspektionen en viktig funktion i tillsynsarbetet även<br>om hemlandsmyndigheten har huvudansvaret för tillsynen. Bestämmel-<br>serna i andra stycket syftar till att säkerställa en effektiv övervakning av<br>verksamheten här i landet.</p>
<h4>3 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § LEF.</p>
<p>Till den del övervakningen av en EES-försäkringsgivare ankommer på<br>Finansinspektionen skall inspektionen enligt första stycket ha rätt att fa<br>sådana uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet i Sverige<br>som behövs för denna tillsyn. Uppgiftsskyldigheten gäller oberoende av<br>om försäkringsgivaren bedriver verksamhet från en sekundäretablering<br>här eller genom gränsöverskridande verksamhet.</p>
<p>Finansinspektionen skall enligt andra stycket ha rätt att granska den<br>verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige<br>bedriver. Finansinspektionen skall även ha möjlighet att granska försäk-<br>ringsgivarens handlingar och räkenskaper.</p>
<p>Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket, som motsvarar 6 kap. 3 §<br>andra stycket LEF, kan inspektionen närmare precisera uppgiftsskyldig-<br>heten i första stycket för EES-försäkringsgivaren.</p>
<h4>3 kap. 4 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 4 § LEF.</p>
<p>Med stöd av denna paragraf har Finansinspektionen möjlighet till insyn<br>i olika organ som samverkar med EES-försäkringsgivare. De organ som<br>här avses är i samma utsträckning som EES-försäkringsgivare skyldiga<br>att lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar och hand-<br>lingar tillgängliga för granskning av inspektionen.</p>
<h4>3 kap. 5 §</h4>
<p>Enligt första meningen, som överensstämmer med 6 kap. 1 § tredje<br>stycket LEF, har en utländsk tillsynsmyndighet med ansvar för den fi-<br>nansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige<br>rätt att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, när som helst granska<br>den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver från en sekundäretable-<br>ring här i landet. Granskningen kan utföras antingen av den utländska<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h3>107</h3>
<p>myndighetens egna tjänstemän eller av representanter som befullmäkti- Prop. 1997/98:141<br>gas särskilt för denna uppgift.</p>
<p>Angående begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 5 § första stycket 4.</p>
<p>I andra meningen har införts en uttrycklig föreskrift, som saknar mot-<br>svarighet i gällande lagstiftning, om att Finansinspektionen skall ha rätt<br>att delta i undersökningar som utländska tillsynsmyndigheter genomför<br>vid sekundäretableringar här i landet. Föreskriften grundar sig på artikel<br>14 i första skadeförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 10 i<br>tredje skadeförsäkringsdirektivet, och artikel 16 i första livförsäkringsdi-<br>rektivet, i dess lydelse enligt artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet.</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<h4>3 kap. 6 §</h4>
<p>Artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdi-<br>rektivet innehåller det förfarande som skall iakttas, om en EES-<br>försäkringsgivare inte följer de bestämmelser som tillämpas i det land där<br>den har en sekundäretablering eller där den bedriver gränsöverskridande<br>verksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf, som har överförts från<br>6 kap. 5 § LEF, är utformade i enlighet härmed.</p>
<p>När det gäller smärre avvikelser från denna lag, inspektionens före-<br>skrifter eller god affärssed här i landet, torde rättelse kunna uppnås ge-<br>nom ett informellt påpekande.</p>
<p>Enligt första stycket skall Finansinspektionen i första skedet förelägga<br>försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer<br>föreläggandet skall inspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i försäk-<br>ringsgivarens hemland. Om försäkringsgivaren ändå fortsätter med sitt<br>felaktiga förfarande kan inspektionen enligt andra stycket, efter att ha<br>underrättat tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland, förbjuda<br>försäkringsgivaren att marknadsföra eller meddela nya försäkringar här i<br>landet. I 1 kap. 7 § anges vad som avses med här i landet belägna skade-<br>försäkringsrisker och när ett livförsäkringsåtagande skall fullgöras här i<br>landet.</p>
<p>I tredje och fjärde styckena stadgas om inspektionens rätt att i bråds-<br>kande fall vidta åtgärder utan att på förhand underrätta tillsynsmyndig-<br>heten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Angående möjlighet att förena ett föreläggande med vite, se 10 kap.<br>5§-</p>
<p>Angående behörig myndighet, se 1 kap. 5 § första stycket 4.</p>
<h4>3 kap. 7 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 5 a § LEF som<br>grundar sig på artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet, i dess lydel-<br>se enligt artikel 13 i tredje skadeförsäkringsdirektivet, och artikel 24 i<br>första livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 12 i tredje liv-<br>försäkringsdirektivet.</p>
<p>10</p>
<p>Angående behörig myndighet, se 1 kap. 5 § första stycket 4.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>3 kap. 8 §</h4>
<p>En EES-försäkringsgivare skall under hela den tid försäkringsgivaren<br>bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet ha en före-<br>trädare. Om företrädaren avsäger sig sitt uppdrag, inte längre är lämplig<br>för sin uppgift eller av annat skäl inte kan utöva sitt uppdrag skall<br>Finansinspektionen enligt första meningen, som i sak överensstämmer<br>med 6 kap. 6 § LEF, använda tvångsmedel mot försäkringsgivaren, om<br>inte en ny företrädare tillsätts.</p>
<p>Av syftet med förordnande av ett interimistiskt ombud enligt andra<br>meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 § andra meningen<br>LEF, följer att ombudet skall ha samma rättigheter som företrädaren. Ett<br>interimistiskt ombud skall sköta sin uppgift till dess en ny företrädare<br>utses eller till dess att företrädarens hinder har upphört.</p>
<h4>3 kap. 9 §</h4>
<p>Bestämmelsen i denna paragraf har överförts från 7 kap. 1 § LEF.</p>
<p>Som en följd av att en EES-försäkringsgivare verkar här i landet med<br>stöd av koncession i hemlandet innebär ett återkallande av koncessionen<br>eller att koncessionen av annat skäl upphör i hemlandet att verksamhets-<br>rättighetema i Sverige också upphör. Försäkringsgivaren får inte längre<br>bevilja nya försäkringar här i landet. Då verksamheten avslutas skall<br>framför allt säkerställas att försäkringstagarnas intressen tryggas. Finan-<br>sinspektionen skall i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgi-<br>varens hemland vidta alla de åtgärder som behövs som skydd for de för-<br>säkrades intressen. Det är dock tillsynsmyndigheten i EES-fÖrsäkrings-<br>givarens hemland som har initiativrätten till en sådan åtgärd.</p>
<p>BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE FRÄN TREDJE<br>LAND</p>
<h4>4 kap. Inledande av verksamheten m.m.</h4>
<p>Kapitlet, som endast gäller försäkringsgivare från tredje land, innehåller<br>bestämmelser som anger de närmare förutsättningarna för inledande av<br>verksamhet i Sverige. Dessa förutsättningar är, till skillnad från vad som<br>är fallet i fråga om EES-försäkringsgivare, inte baserade på principerna<br>om en enda koncession och hemlandstillsyn utan grundas på svensk kon-<br>cession och svensk offentlig tillsyn. Enligt huvudregeln skall således<br>alltjämt krävas koncession. Dessutom skall etablering krävas här i landet<br>för att en försäkringsgivare från tredje land skall kunna få bedriva verk-<br>samhet i Sverige, om inte försäkringar skall marknadsföras i Sverige ge-<br>nom en här i landet koncessionerad försäkringsgivare (1 § andra stycket).</p>
<p>109</p>
<p>En ändring i jämförelse med den nuvarande regleringen är att försäk-<br>ringsgivare från tredje land skall fa bedriva verksamheten i Sverige inte<br>enbart från en generalagentur utan även från en filial (1 §).</p>
<p>Det nuvarande kravet att en svensk koncession endast kan omfatta de<br>försäkringsklasser som försäkringsgivaren bedriver i hemlandet skall inte<br>längre gälla.</p>
<p>Det nuvarande förbudet för försäkringsgivare från tredje land att bedri-<br>va annan rörelse än försäkringsrörelse har utvidgats till att inte bara avse<br>främmande verksamhet som drivs genom sekundäretablering utan även<br>verksamhet som drivs vid sidan av sådan etablering här i landet (2 §).</p>
<p>Rätt att driva verksamhet i Sverige</p>
<h4>4 kap. 1</h4>
<p>I paragrafen har de bestämmelser i 1 § andra stycket och 1 a § första<br>stycket LUF som gäller rätten för försäkringsgivare från tredje land att<br>driva försäkringsrörelse respektive marknadsföra försäkringar i Sverige<br>sammanförts. Bestämmelsen i första stycket avser försäkringsrörelse som<br>försäkringsgivaren etablerar i egen regi i Sverige, medan andra stycket<br>endast avser anskaffningsverksamhet på den svenska marknaden genom<br>förmedling av en här i landet koncessionerad försäkringsgivare. Begrep-<br>pet försäkringsgivare från tredje land har definierats i 1 kap. 5 § första<br>stycket 2.</p>
<p>Ett huvudsyfte med koncessionskravet enligt första stycket är att<br>svenska myndigheter på förhand skall kunna göra en bedömning av san-<br>nolikheten av att en utländsk försäkringsgivare kan svara för alla för-<br>pliktelser som följer av försäkringsavtal samt också i övrigt sköta sin<br>försäkringsrörelse i enlighet med i Sverige godkända principer.</p>
<p>När det gäller de juridiska formerna för etablering i Sverige innebär<br>som tidigare nämnts förslaget i förhållande till gällande lagstiftning en<br>utökning av etableringsformema genom att även filialetablering godtas.</p>
<p>I andra stycket har undantaget från koncessions- och etableringskraven<br>enligt 1 a § första stycket LUF tagits upp. Undantaget avser marknadsfö-<br>ring av försäkringar här i landet genom förmedlingsverksamhet av för-<br>säkringsgivare som har koncession i Sverige. Detta innebär, i överens-<br>stämmelse med gällande lagstiftning, att endast svenska försäkringsbolag<br>och försäkringsgivare från tredje land med koncession i Sverige kan an-<br>litas för förmedlingsuppdraget. Däremot kan inte EES-försäkringsgivare<br>som saknar separat svensk koncession anlitas för detta uppdrag. Anled-<br>ningen till detta är att det är lämpligt att Finansinspektionen även i fort-<br>sättningen skall ha det primära tillsynsansvaret för förmedlaren av denna<br>speciella form av anskaffningsverksamhet på den svenska marknaden.</p>
<p>Som framgått av avsnitt 6.5 anses denna möjlighet att marknadsföra<br>försäkringar vara en begränsad form av gränsöverskridande verksamhet.<br>Begreppet ”marknadsföra försäkringar” har valts för att markera att det<br>här skall vara fråga om ett aktivt handlande från den utländska försäk-<br>ringsgivarens sida. Som tidigare nämnts omfattar inte lagstiftningen för-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>110</p>
<p>säkringar som svenska juridiska eller fysiska personer på eget initiativ<br>placerar utomlands hos försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande menat att den marknadsföring som här av-<br>ses utgör här i riket bedriven försäkringsrörelse och att detta bör komma<br>till utryck i lagtexten. Som tidigare angetts (se författningskommentaren<br>till 1 §) bör dock termen försäkringsrörelse endast användas för att be-<br>teckna den verksamhet som bedrivs av sekundäretableringar.</p>
<p>I 10 § anges de kriterier enligt vilka Finansinspektionen kan bevilja<br>tillstånd för den nu aktuella formen av marknadsföring.</p>
<p>Bestämmelsen i denna punkt har ansetts förenlig med EG-rätten, efter-<br>som ifrågavarande verksamhet inte innebär att någon etablering kommer<br>till stånd i Sverige och därför inte omfattas av de EG-direktiv som berör<br>tredjelandsföretag (se prop. 1992/93:257 sid. 125).</p>
<h4>4 kap. 2 §</h4>
<p>En av försäkringsrörelselagstiftningens grundläggande principer, förbu-<br>det att driva annan rörelse än försäkringsrörelse, har tagit upp i första<br>stycket, som motsvarar 1 § femte stycket LUF. Något krav enligt tredje-<br>landsreglema i EG:s försäkringsdirektiv att upprätthålla detta förbud<br>finns inte. Förbudet är inte heller lika effektivt som motsvarande förbud<br>för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäk-<br>ringstagarnas intressen - vilket är huvudsyftet med förbudet - eftersom<br>större delen av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som regel är<br>förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar dock för att alltjämt tillämpa<br>detta förbud; det är av vikt att försäkringsgivare från tredje land inte skall<br>försättas i en gynnsammare konkurrenssituation i Sverige än andra för-<br>säkringsbolag med verksamhet här i landet.</p>
<p>Till skillnad mot vad som för närvarande gäller enligt LUF är förbudet<br>att driva främmande rörelse enligt denna paragraf inte begränsat till verk-<br>samhet som bedrivs från etableringen för försäkringsrörelse här i landet<br>utan avser också verksamhet som drivs av försäkringsgivaren i Sverige<br>vid sidan av sådan etablering - detta för att inte försäkringsgivare från<br>tredje land skall ges större verksamhetsfrihet än svenska försäkringsbo-<br>lag.</p>
<p>Avsikten är att den praxis som utbildats i Sverige, när det gäller att<br>medge undantag från förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörel-<br>se enligt LUF, även i fortsättningen skall tillämpas.</p>
<p>För svenska försäkringsbolag kommer förbudet mot främmande verk-<br>samhet bl.a. till uttryck i 1 kap. 3 § försäkringsrörelselagen. När det gäl-<br>ler EES-försäkringsgivares verksamhet ankommer det på tillsynsmyn-<br>digheten i försäkringsgivarens hemland att bevaka att försäkringsgivaren<br>- i enlighet med artikel 8.1 i både första skadeförsäkringsdirektivet och<br>första livförsäkringsdirektivet - begränsar sin affärsverksamhet i Sverige<br>till försäkringsområdet och sådan verksamhet som är direkt anknuten till<br>detta område, med uteslutande av alla annan affärsverksamhet.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer med 1 § sjätte stycket<br>LUF.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h3>111</h3>
<p>Tredje stycket motsvaras av 9 a § LUF. Av praktiska skäl ges inspek-<br>tionen rätt att bestämma vilka utredningar som skall fogas till ansökan.</p>
<p>Koncession</p>
<h4>4 kap. 3 §</h4>
<p>Den nuvarande ordningen med en lagstadgad skyldighet for Finansin-<br>spektionen att på ansökan lämna förhandsbesked om huruvida en plane-<br>rad verksamhet här i landet kräver separat svensk koncession har tagits<br>upp i första stycket som överensstämmer med 1 § tredje stycket LUF.</p>
<p>Motivet för systemet med förhandsbesked är det intresse som den som<br>avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har av att så snart som<br>möjligt få besked om huruvida den planerade verksamheten är försäk-<br>ringsrörelse och därför förutsätter koncession. I lagtexten definieras inte<br>vad som anses utgöra försäkringsrörelse. Som har konstaterats i tidigare<br>lagstiftningsärenden är det inte möjligt att definiera begreppet tillräckligt<br>noggrant och entydigt. Avsikten är att vid tillämpningen av denna para-<br>graf skall begreppet försäkringsrörelse bestämmas med utgångspunkt i<br>den praxis som utbildats på området (se t.ex. RÅ 1992 ref.29). Se även<br>författningskommentaren till 1 kap. 1 §.</p>
<p>Enligt andra stycket, som överensstämmer med 1 § fjärde stycket LUF,<br>är ett förhandsbesked bindande för den myndighet som lämnat beskedet.<br>Om inspektionens beslut efter överklagande har prövats av regeringen är<br>både regeringen och inspektionen bundna av regeringens beslut.</p>
<h4>4 kap. 4 §</h4>
<p>Regeringen är, liksom enligt försäkringsrörelselagen, koncessions givan-<br>de myndighet. Detta framgår av första stycket som överensstämmer med<br>6 § första stycket LUF.</p>
<p>Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt andra styck-<br>et, som i sak överensstämmer med 6 § andra stycket LUF, bl.a. en verk-<br>samhetsplan. I verksamhetsplanen skall principerna för den planerade<br>verksamheten anges. Vidare skall till koncessionsansökningen fogas ett<br>bevis om att försäkringsgivaren har deponerat medel i en svensk bank.<br>Syftet med denna initiala deposition är att trygga försäkringstagarnas<br>intressen under den första verksamhetstiden då etablerings- och startåt-<br>gärder kan ta avsevärda belopp i anspråk.</p>
<p>Av praktiska skäl innehåller lagförslaget i övrigt inte någon detaljerad<br>förteckning över de handlingar och utredningar som skall fogas till en<br>koncessionsansökan utan i överensstämmelse med 6 § sjätte stycket LUF<br>ges Finansinspektionen i tredje stycket rätt att meddela närmare före-<br>skrifter härom.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>112</p>
<h4>4 kap. 5 §</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Paragrafen, som i stora delar överensstämmer med 7 § första-tredje<br>styckena LUF, anger koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från<br>tredje land.</p>
<p>EG:s försäkringsdirektiv innehåller inte några regler om de materiella<br>villkoren för beviljande av koncession i fråga om försäkringsgivare från<br>tredje land. Koncessionsvillkorens närmare innehåll bestäms istället av<br>den nationella lagstiftningen i det land där verksamheten skall etableras.<br>Det finns i detta avseende inte skäl att försätta försäkringsgivare från<br>tredje land i en annan situation än svenska försäkringsbolag. Konces-<br>sionsvillkoren är därför enligt förslaget i stort sett desamma för försäk-<br>ringsgivare från tredje land som för svenska försäkringsbolag, dock med<br>den väsentliga skillnaden som följer av att depositionskrav endast upp-<br>ställs för försäkringsrörelse som här i landet etableras av försäkringsgiva-<br>re från tredje land. Kravet på initialdeposition kommer till uttryck genom<br>hänvisningen i första stycket till 4 §. Den begränsning i marknadstillträ-<br>det i Sverige som depositionskravet innebär har sin grund i de krav som<br>uppställs i artikel 23.2 e) i första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel</p>
<p>27.2 e) i första livförsäkringsdirektivet.</p>
<p>Koncessionsprövningen enligt punkten 1 i första stycket skall, i över-<br>ensstämmelse med gällande lagstiftning, begränsas till en bedömning av<br>om försäkringsgivaren har sådan sakkunskap och sådana resurser som är<br>tillräckliga för en tillförlitlig försäkringsverksamhet i Sverige.</p>
<p>Som angetts i kapitel 6.6 bör, i likhet med försäkringsrörelselagen, in-<br>föras uttryckliga regler för prövningen av ledningen och större ägare av<br>en utländsk försäkringsgivare. Med ledning avses företrädaren för den<br>utländska försäkringsgivaren, som skall godkännas i samband med kon-<br>cessionsprövningen. Regleringen motsvarar den i försäkringsrörelselagen<br>och prövningen skall i princip vara densamma (se prop. 1995/96:173).</p>
<p>Som också angetts i avsnitt 6.6 skall föreskriften i 2 § första stycket<br>LUF, att en utländsk försäkringsgivare här i landet bara far driva sådan<br>försäkringsrörelse som drivs i hemlandet, upphöra att gälla. Däremot<br>måste i enlighet med EG:s tredjelandsregler krävas att försäkringsgivare<br>från tredje land har tillstånd i sitt hemland att driva försäkringsverksam-<br>het.</p>
<p>I överensstämmelse med gällande lagstiftning har i andra stycket tagits<br>upp en uttrycklig föreskrift om att koncessionsprövningen inte far grun-<br>das på den s.k. behovsprincipen, dvs. innefatta en kvantitativ bedömning<br>av antalet försäkringsgivare och försäkringsgivares möjligheter att täcka<br>försäkringstagarnas behov av försäkringsskydd.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje stycket överensstämmer med 7 § andra stycket<br>LUF.</p>
<p>Såsom tidigare skall koncession enligt fjärde stycket inte beviljas för<br>försäkringsrörelse i allmänhet utan för bestämda försäkringsklasser i en-<br>lighet med den indelning som gäller för svenska försäkringsbolag.</p>
<h3>113</h3>
<h4>4 kap. 6 §</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>I överensstämmelse med 7 § fjärde stycket LUF skall prövningen av frå-<br>gan om ändring av koncession ske på samma grunder som vid beviljande<br>av en ny koncession med rätt för Finansinspektionen att avgöra frågan<br>om den är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt. Ansö-<br>kan om ändring av koncession skall ske på samma sätt som vid ansökan<br>av en ny koncession.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande förordat att bestämmelsen i andra stycket<br>formuleras om. Bestämmelsen behandlas dock i den nyligen remitterade<br>promemorian om en ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet<br>(se avsnitt 3). En översyn av bestämmelsen bör i stället göras i det lag-<br>stiftningsarbetet.</p>
<h4>4 kap. 7 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § andra stycket LUF. Till skillnad mot tidigare<br>tas en uttrycklig bestämmelse in om att de vanliga reglerna för konces-<br>sionsgivning skall gälla i tillämpliga delar.</p>
<h4>4 kap. 8 §</h4>
<p>En försäkringsgivare från tredje land kan vid behov byta ut sin företräda-<br>re. Enligt denna paragraf, som delvis motsvarar 9 § andra stycket LUF,<br>skall försäkringsgivaren hos inspektionen ansöka om godkännande av<br>den nya företrädaren. Fråga om byte av företrädare kan aktualiseras upp-<br>repade gånger. Det är därför ändamålsenligt med en ordning där inte re-<br>geringen utan inspektionen fattar beslut om godkännande av en ny före-<br>trädare.</p>
<h4>4 kap. 9 §</h4>
<p>Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 23 § LUF. För att Finansin-<br>spektionens tillsyn skall bli effektiv måste inspektionen få kännedom om<br>när en försäkringsgivare börjar sin verksamhet.</p>
<p>Den egentliga försäkringsrörelsen skall anses börja i och med att de<br>första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot.<br>Att försäkringsgivaren vidtar förberedande åtgärder för den planerade<br>verksamheten skall, även om åtgärderna leder till bokföringsskyldighet,<br>däremot inte anses innebära att verksamheten har inletts.</p>
<p>Marknadsföring av försäkringar</p>
<h4>4 kap. 10 §</h4>
<p>Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar den i 1 a § andra stycket LUF.</p>
<p>Tidigare stadgades att tillstånd skulle lämnas om verksamheten inte<br>bedömdes vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet.</p>
<p>114</p>
<p>Den ändrade formuleringen ansluter till vad som enligt 5 § gäller för att<br>en utländsk försäkringsgivare skall fa koncession i Sverige. Ändringen<br>innebär att kravet på sundhet i den planerade verksamheten skall avse<br>endast förhållandena i den enskilda koncernen eller i det enskilda samar-<br>betsavtalet och inte i försäkringsväsendet som helhet. Ändringen har<br>gjorts för att undvika alla slag av behovsprövning.</p>
<p>Någon behovsprövning far alltså inte göras vid tillståndsprövningen.<br>Avsikten är att de kriterier som i övrigt gäller för tillstånd till förmed-<br>lingsverksamhet enligt 1 a § LUF skall tillämpas i tillståndsärendena en-<br>ligt denna paragraf (se 1989/90:NU 22). Om förutsättningar för tillstån-<br>det inte längre finns, kan det förklaras förverkat. En sådan åtgärd kan<br>exempelvis föranledas av att ett koncemförhållande eller ett samar-<br>betsavtal upphör.</p>
<h4>5 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten</h4>
<p>Kapitlet innehåller i huvudsak solvensbestämmelser som skall gälla för<br>försäkringsgivare från tredje land. I avsnitt 6.7 har beskrivits den centrala<br>betydelse solvensbestämmelsema har när det gäller försäkringsrörelse<br>som etableras i Sverige av försäkringsgivare från tredje land. När det<br>gäller EES-försäkringsgivare stadgas om solvenskrav i varje försäkrings-<br>givares hemlands lagstiftning.</p>
<p>De kapitalkrav som ställs på försäkringsgivare från tredje land är vä-<br>sentligen av samma innehåll som i den nuvarande regleringen i LUF.<br>Vissa sakliga och redaktionella ändringar har dock gjorts i det gällande<br>regelsystemet. Eftersom organisationsformerna för etablering av försäk-<br>ringsverksamhet i Sverige har utökats i jämförelse med nuvarande ord-<br>ning, skall solvensreglema i detta kapitel inte bara tillämpas på verksam-<br>het som etableras genom generalagent utan även på filialetablering.</p>
<p>I 1-3 paragraferna har sammanförts bestämmelserna om deposition i</p>
<p>6 § andra-femte styckena, 10 § andra stycket och 15 a § LUF. Deposi-<br>tionskrav skall inte bara gälla för generalagenturer utan utsträckas till att<br>även omfatta verksamhet som försäkringsgivare från tredje land etablerar<br>genom filial här i landet. För att den föreslagna regleringen skall stå i<br>samklang med den allmänna målsättningen i OECD:s stadga om liberali-<br>sering av osynliga betalningar skall deponerade tillgångar i fortsättningen<br>inte användas för att trygga betalning av offentligrättsliga avgifter utan<br>endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen (4 §).</p>
<p>De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar har<br>justerats, främst i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana<br>avsättningar gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse.</p>
<p>I lagtexten förtydligas att kravet på täckning av de försäkringstekniska<br>avsättningarna (skuldtäckning) endast gäller den del av en utländsk för-<br>säkringsgivares verksamhet som avser direktförsäkringsrörelse. Om en<br>utländsk försäkringsgivare vid sidan av direktförsäkringsrörelsen även<br>driver återförsäkringsrörelse skall alltså inte återförsäkringsdelen omfat-<br>tas av skuldtäckningsreglema (8 § första stycket).</p>
<p>Någon motsvarighet till föreskriften i 18 § LUF om att Finansinspek-<br>tionen skall godkänna avtal om avgiven återförsäkring inom livförsäk-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>115</p>
<p>ring, har inte tagits upp i förslaget. Syftet med föreskriften, dvs. att for- Prop. 1997/98:141<br>hindra att osunda återförsäkringsavtal ingås till nackdel for försäkrings-<br>tagarna, far anses tillgodosedd genom säkerhetsystemet i lagförslaget.</p>
<p>Deposition</p>
<h4>5 kap.1 §</h4>
<p>I första stycket fastslås att försäkringsgivare från tredje land, som säker-<br>het för den försäkringsrörelse som bedrivs här, skall deponera värde-<br>handlingar i en svensk bank. Till skillnad från gällande lagstiftning (5 a §<br>LUF) har någon definition av begreppet bankinstitut inte införts i lagför-<br>slaget. Någon ändring i sak avses dock inte utan godtagbara banker skall<br>såsom tidigare vara banker med svensk oktroj. Liksom hittills skall Fi-<br>nansinspektionen ha till uppgift att bestämma vilka värdehandlingar som<br>skall godkännas för deposition. Urvalet skall ske med utgångspunkt i<br>kravet på säkerhet för försäkringstagarna.</p>
<p>Den bestämmelse som tidigare fanns om att deponering skulle göras<br>särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring har utgått efter<br>påpekande från Lagrådet. Anledningen till detta är att försäkringsgivare<br>från tredje land inte har rätt att driva försäkringsrörelse avseende både<br>livförsäkring och skadeförsäkring här i landet (se 1 kap. 14 § andra<br>stycket).</p>
<p>I andra stycket finns bestämmelser om initialdeposition. Med initial-<br>deposition avses det minimibelopp som måste deponeras för att konces-<br>sion överhuvudtaget skall kunna beviljas (se 4 kap. 4 § andra stycket 2).<br>Minimibeloppet skall såsom tidigare vara basbeloppsanknutet. Också<br>värdet av initialdepositionen skall vara detsamma som enligt gällande<br>reglering, dvs. 300 basbelopp. Depositionskravet har utformats med be-<br>aktande av konkurrensförhållandena mellan svenska och utländska för-<br>säkringsgivare här i landet samt med hänsyn till motsvarande krav i and-<br>ra länder. Syftet är att undvika att depositionskravet i den svenska lag-<br>stiftningen utgör ett faktiskt hinder för etablering av utländska försäk-<br>ringsgivare i Sverige (se prop. 1984/85:77 sid. 56).</p>
<p>Den föreslagna initiala depositionen i detta stycke står i samklang med<br>såväl artikel 23.2 e) i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e)<br>i första livförsäkringsdirektivet som OECD:s tjänsteliberaliseringsstadga.</p>
<h4>5 kap. 2 §</h4>
<p>När det gäller kraven på deponering medan verksamheten pågår skall den<br>nuvarande ordningen bibehållas. Således skall för skadeförsäkring depo-<br>sitionen dimensioneras i enlighet med utvecklingen av bruttopremiein-<br>komsten. Med bruttopremieinkomst avses premieinkomst för bruttoaffär,<br>dvs. utan avdrag för återgivna återförsäkringspremier. Oberoende av ut-<br>vecklingen av bruttopremieinkomsten far dock depositionen aldrig un-<br>derstiga ett minimibelopp motsvarande 300 basbelopp. För livförsäkring<br>skall såsom tidigare inte tillämpas någon kombination av omslutningsre-<br></p>
<p>116</p>
<p>laterad deposition och minimideposition. Istället skall endast krävas en Prop. 1997/98:141<br>minimideposition av samma storlek som motsvarande deposition för<br>skadeförsäkring.</p>
<p>I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att möjlig-<br>heten att använda depositionen för att redovisa tillgångar motsvarande<br>värdet av de försäkringstekniska avsättningarna inte bara skall gälla liv-<br>försäkring utan utsträckas till att även omfatta skadeförsäkring (se 8 §<br>andra stycket).</p>
<h4>5 kap. 3 §</h4>
<p>Liksom hittills skall Finansinspektionen enligt första stycket ha möjlighet<br>att bestämma en lägre initial deposition eller, när verksamheten har in-<br>letts, en lägre variabel deposition eller minimideposition. Avgörande för<br>om en sådan dispens skall meddelas är rörelsens omfattning och beskaf-<br>fenhet.</p>
<p>Bestämmelserna i andra stycket om rätt att i vissa fall få tillbaka en del<br>av depositionen avseende skadeförsäkring överensstämmer med gällande<br>reglering (15 a § fjärde stycket LUF).</p>
<p>Om skyldighet att lämna Finansinspektionen uppgift om depositionen,<br>se 6 kap. 3 § första stycket 2.</p>
<p>Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande<br>om deponerat belopp minskat i värde, se 6 kap. 8 § andra stycket 3.</p>
<h4>5 kap. 4 §</h4>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelser om användning av de värde-<br>handlingar som en försäkringsgivare från tredje land deponerat, motsva-<br>rar 16 § LUF.</p>
<p>Enligt OECD:s tjänsteliberaliseringsstadga skall säkerhetsdepositio-<br>nemas enda syfte vara att skydda försäkringstagarnas intressen. För att<br>depositionskraven skall stå i samklang med denna stadga föreslås den<br>ändringen i gällande lagstiftning att tillgångar som deponerats inte får<br>användas till betalning av böter, viten, avgifter och ersättningar som kan<br>åläggas enligt denna lag. Deponerade tillgångar skall enligt denna para-<br>graf endast kunna användas till att betala fordringar på grund av försäk-<br>ringsavtal som hänför sig till den direktförsäkringsrörelse som försäk-<br>ringsgivaren bedriver i Sverige. Om en försäkringsgivare från tredje land<br>här driver såväl direkt- som återförsäkring, får således deponerade till-<br>gångar endast användas för betalning av fordringar inom direktförsäk-<br>ringsområdet.</p>
<p>117</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar och grunder för<br>försäkringsverksamheten</p>
<h4>5 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafen, som motsvarar 10 § tredje-sjunde styckena LUF, innehåller<br>bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>I paragrafen klargörs att skyldigheten att redovisa försäkringstekniska<br>avsättningar gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse. Avsikten<br>har dock även tidigare varit att utländska försäkringsgivare från tredje<br>land skall redovisa försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring.<br>Detta följer bl.a. av att det nuvarande systemet för skuldtäckning inom<br>skadeförsäkring i LUF bygger på att försäkringstekniska avsättningar<br>redovisas.</p>
<p>I första stycket fastslås att en försäkringsgivare från tredje land skall<br>beräkna försäkringstekniska avsättningar för sin direktförsäkringsrörelse<br>här i landet. Efter förebild av bestämmelsen i 7 kap. 1 § försäkringsrörel-<br>selagen anges vilket belopp de försäkringstekniska avsättningarna skall<br>uppgå till. De försäkringstekniska avsättningarna delas in i olika poster.<br>Indelningen överensstämmer med motsvarande indelning i 10 § tredje<br>stycket LUF.</p>
<p>Andra-femte styckena överensstämmer med 10 § fjärde-sjunde<br>styckena LUF.</p>
<h4>5 kap. 6 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 11 § LUF i dess lydelse före<br>den ändring som infördes genom SFS 1995:781. Den nämnda ändringen<br>har fortfarande inte trätt i kraft (jfr. p. 1 i övergångsbestämmelserna) ef-<br>tersom de ändringar i försäkringsavtalslagen (1927:77) som förväntades<br>när ändringen gjordes inte har trätt i kraft (se sid. 127 och 302-303 i<br>prop. 1994/95:184). I avvaktan på att motsvarande ändringar genomförs i<br>försäkringsavtalslagen ”återinförs” nu den äldre lydelsen i tidigare 11 §<br>LUF.</p>
<p>I syfte att skapa klarhet i frågan om grunder och för att nå överens-<br>stämmelse med försäkringsrörelselagen anges dock redan nu i andra<br>stycket att det för livräntor och sjukräntor som tillhör skadeförsäkrings-<br>rörelsen skall upprättas grunder för beräkning av premiereserv och rätt<br>till återköp. Ytterligare förändringar far dock anstå till dess att motsva-<br>rande ändringar genomförs i försäkringsrörelselagen (1992:713) och i<br>försäkringsavtalslagen.</p>
<p>Om skyldighet att tillställa Finansinspektionen grunder, se 6 kap. 3 §<br>första stycket 4.</p>
<h4>5 kap. 7 §</h4>
<p>Bestämmelserna i första stycket motsvarar 12 § LUF.</p>
<p>Hänvisningen till 7 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (1982:713) inne-<br>bär att vissa allmänna anvisningar i den paragrafen skall beaktas vid upp-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>118</p>
<p>rättande av de grunder som avses i detta stycke. Enligt anvisningarna Prop. 1997/98:141<br>skall grunderna innehålla de antaganden om dödlighet och andra risk-<br>mått, räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkning av försäk-<br>ringspremier och premiereserv. Antagandena skall väljas så att de kan<br>anses var för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det<br>är fråga om.</p>
<p>Hänvisningen till 7 kap. 6 § försäkringsrörelselagen innebär att sär-<br>skilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid som tillägg till<br>premiereservgrundema för redan tecknade livförsäkringar eller sådan<br>livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring, om<br>verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat.<br>Detta innebär att premiereservgrundema successivt anpassas efter den<br>ändrade situationen. Genom anordningen med övergångsgrunder behöver<br>försäkringsgivarna under en övergångsperiod inte redovisa ett underskott<br>som skulle ha uppstått om de definitivt anpassade grunderna omedelbart<br>hade fatt full effekt. Övergångsperioden får normalt inte överstiga tio år.</p>
<p>I andra-fjärde styckena har införts bestämmelser som motsvarar dem<br>som tidigare fanns i 7 kap. 5-7 §§ försäkringsrörelselagen. Anledningen<br>till att bestämmelserna ”återinförs” är de ändringar som införs genom<br>6§-</p>
<p>Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande<br>om grunderna inte längre är tillfredsställande, se 6 kap. 8 § andra stycket<br>2.</p>
<h4>5 kap. 8 §</h4>
<p>Enligt första stycket skall en försäkringsgivare från tredje land täcka de<br>försäkringstekniska avsättningarna för hela sin direktförsäkringsrörelse i<br>Sverige oberoende av om de föranleds av skade- eller livförsäkringsavtal.<br>I jämförelse med motsvarande bestämmelse i gällande lagstiftning (13 §<br>första stycket LUF) har en redaktionell ändring gjorts i syfte att förtydli-<br>ga att skuldtäckningsreglema gäller endast direktförsäkringsrörelsen<br>även om den utländska försäkringsgivaren förutom direktförsäkringsrö-<br>relsen även driver återförsäkringsrörelse här i landet. Försäkringsgivare<br>från tredje land bör inte försättas i olika utgångslägen beroende på om de<br>i Sverige driver enbart återförsäkringsrörelse eller om de driver återför-<br>säkringsrörelse vid sidan av direktförsäkringsrörelsen här i landet.</p>
<p>Eftersom skuldtäckningsreglema endast gäller direktförsäkringsrörel-<br>sen görs inte heller någon hänvisning till det nya andra stycket i 7 kap.<br>9 § försäkringsrörelselagen, som föreslås i propositionen 1997/98:54 om<br>vissa ändringar i lagstiftningen om genomförande av EG:s försäkringsdi-<br>rektiv.</p>
<p>Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande<br>om de tillgångar som används för skuldtäckning inte är placerade på det<br>sätt som förutsätts i detta stycke, se 6 kap. 8 § andra stycket 5.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 13 § andra stycket LUF. Till skillnad mot vad<br>som tidigare gällt skall hela depositionen få beaktas vid täckningen av de<br>försäkringstekniska avsättningarna. Anledningen till detta är att de depo-<br>nerade tillgångarna endast skall fa användas till betalning av skulder<br></p>
<p>119</p>
<p>grundade på försäkringsavtal (se 4 §). Eftersom det inte finns skäl att Prop. 1997/98:141<br>särbehandla skadeförsäkring i detta avseende skall möjligheten att räkna<br>in depositionen inte bara gälla för livförsäkring utan även för skadeför-<br>säkring.</p>
<p>Tredje stycket överensstämmer i sak med 13 § tredje stycket LUF.</p>
<p>Om skyldighet för företrädaren att lämna uppgifter till Finansinspek-<br>tionen om de försäkringstekniska avsättningarnas storlek, hur dessa be-<br>räknats och täckts samt om avgiven återförsäkring, se 6 kap. 3 § första<br>stycket 3.</p>
<h4>5 kap. 9 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer med 14 § LUF. Emellertid har paragrafen<br>formulerats så att den tar sikte inte bara på generalagenter utan även på<br>andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Hänvisningen i första stycket till 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen<br>innebär bl.a. att matchnings- och diversifieringsprincipen i försäkringsrö-<br>relselagen skall beaktas vid utformningen av riktlinjerna för placering av<br>medel som används för skuldtäckning. Matchningsprincipen innebär att<br>tillgångar som används för skuldtäckning skall väljas med beaktande av<br>försäkringsgivarens försäkringsåtaganden medan diversifieringsprincipen<br>innebär att riskerna skall spridas på ett lämpligt sätt (se vidare prop.<br>1994/95:184 sid. 159 ff.).</p>
<p>Om företrädaren inte skulle kunna förmå försäkringsgivaren att upp-<br>rätta godtagbara riktlinjer skall Finansinspektionen ingripa med föreläg-<br>gande enligt 6 kap. 8 § andra stycket 4.</p>
<h4>5 kap. 10 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer till sitt innehåll med 15 § första och andra<br>styckena LUF. Dock har skyldigheten att föra ett register, som utvisar de<br>tillgångar som används för skuldtäckning, utsträckts till att gälla även<br>andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land än generalagent.</p>
<p>Om en tillgång som finns införd i registret överlåts, måste en annan<br>tillgång tillföras så att registret vid varje tidpunkt innehåller erforderliga<br>tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna finns här i landet<br>(8 § tredje stycket).</p>
<h4>5 kap. 11 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 15 § tredje - femte<br>styckena LUF.</p>
<p>Avgörande för förmånsrättens uppkomst är införandet i det register<br>som avses i 10 §. Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades<br>intressen i Sverige inom livförsäkringsområdet, om en försäkringsgivare<br>från tredje land försätts i konkurs eller i övrigt kommer på obestånd.</p>
<p>Om särskild administration, se 7 kap. 4 §.</p>
<p>120</p>
<p>Solvenskrav</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>5 kap. 12 §</h4>
<p>Paragrafen, som reglerar soliditetskraven på den del av en utländsk för-<br>säkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige, motsvarar till sitt<br>innehåll i huvudsak 16 a §. Innehållet har dock i jämförelse med gällande<br>reglering ändrats redaktionellt.</p>
<p>Bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp är i<br>huvudsak desamma som för svenska försäkringsbolag enligt försäkrings-<br>rörelselagen (se prop. 1992/93:257 sid. 114 ff).</p>
<p>Enligt första stycket skall den kapitalbas som en försäkringsgivare från<br>tredje land skall upprätthålla, till skillnad från vad som gäller för svenska<br>försäkringsbolag, fastställas på basis endast av den direkta försäkringsrö-<br>relsen här i landet. En försäkringsgivare från tredje land, som från en<br>sekundäretablering här i landet bedriver återförsäkringsrörelse vid sidan<br>av direktförsäkringsrörelsen, skall således räkna ut kapitalbasen endast<br>för direktförsäkringsrörelsen. I förtydligande syfte har en föreskrift här-<br>om tagits upp i andra meningen i detta stycke. Vid återförsäkring far det<br>anses vara tillräckligt att myndigheterna i återförsäkringsgivarens hem-<br>land övervakar risktäckningskapaciteten. I övrigt överensstämmer i sak<br>bestämmelserna i detta stycke med motsvarande föreskrifter i 16 a§<br>LUF.</p>
<p>Bestämmelserna i andra respektive tredje stycket har överförts från 16<br>a § tredje respektive fjärde stycket LUF.</p>
<h4>5 kap. 13 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast skadeförsäkring och över-<br>ensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a§ första stycket<br>LUF.</p>
<h4>5 kap. 14 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast livförsäkring och över-<br>ensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § första och andra<br>styckena LUF.</p>
<h4>5 kap. 15 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast fondförsäkring och över-<br>ensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § LUF.</p>
<p>121</p>
<p>Verksamhet i flera EES-länder</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<h4>5 kap. 16-18 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 23 a § LUF som i sin tur grundar<br>sig på artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 30 i första<br>livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar och EES-avtalet ges försäk-<br>ringsgivare, som har koncession att bedriva försäkringsrörelse i ett eller<br>flera EES-länder, rätt att ansöka om undantag.</p>
<p>Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 5 § första stycket<br>4.</p>
<p>Aktuarie</p>
<h4>5 kap. 19 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 17 § LUF.</p>
<p>Första meningen har efter Lagrådets yttrande omarbetats för att när-<br>mare överensstämma med den nuvarande bestämmelsen i LUF. Skyldig-<br>heten att låta de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna<br>utföras under ledning av en aktuarie gäller livförsäkring av alla slag (se<br>1 kap. 6 § andra stycket). Föreskriften gäller också livräntor och<br>sjukräntor oberoende av om de är att hänföra till livförsäkring eller ska-<br>deförsäkring (se 1 kap. 6 § tredje stycket).</p>
<p>Hänvisningen i andra meningen till försäkringsrörelselagen innebär att<br>samma behörighetsvillkor som för aktuarier i svenska försäkringsbolag<br>gäller för aktuarier som anlitas av en försäkringsgivare från tredje land.<br>Finansinspektionen har i kungörelse (1984:290) angivit de närmare behö-<br>righetsvillkoren för aktuarier.</p>
<h4>6 kap. Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land</h4>
<p>Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för<br>verksamhet som försäkringsgivare från tredje land har förlagt till Sveri-<br>ge. Ett väsentligt inslag i tillsynsuppgiften är att kontrollera att försäk-<br>ringsgivarna uppfyller de solvenskrav som ställs på dem enligt 5 kap. Ett<br>annat betydelsefullt led i tillsynen är kontrollen av att anskaffningsverk-<br>samheten här i landet bedrivs i enlighet med de principer som anges i<br>8 kap. I inspektionens övervakande funktion ingår också att verka för en<br>sund utveckling i övrigt av den verksamhet som en försäkringsgivare<br>från tredje land bedriver i Sverige. För att tillsynen skall bli effektiv<br>måste inspektionen få kännedom om när en försäkringsgivare börjar sin<br>verksamhet. Enligt 4 kap. 9 § skall därför företrädaren för försäkringsgi-<br>varen underrätta inspektionen om detta.</p>
<p>Om inte försäkringsgivaren påbörjat sin verksamhet inom viss tid kan<br>koncessionen förklaras förverkad (2 §).</p>
<p>Finansinspektionen skall kontinuerligt övervaka verksamheten här i<br>landet utgående från de redogörelser om försäkringsgivarnas verksamhet<br></p>
<p>122</p>
<p>och ställning som företrädarna för försäkringsgivarna skall tillställa in-<br>spektionen utan särskild uppmaning (3 §) eller på begäran (4 §). I 3 §<br>införs en skyldighet för företrädare för försäkringsgivare från tredje land<br>att informera Finansinspektionen om eventuella tvångsåtgärder som till-<br>gripits mot försäkringsgivaren i dennes hemland.</p>
<p>Inspektionen har rätt att när som helst göra platsundersökningar vid<br>sekundäretableringar som försäkringsgivare från tredje land har upprättat<br>i Sverige (6 §). Dessutom har inspektionen möjlighet till insyn i företag<br>och andra organ som här i landet uteslutande har till uppgift att biträda<br>försäkringsgivare från tredje land eller som försäkringsgivaren har ett<br>bestämmande inflytande i (7 §).</p>
<p>I kapitlet ingår också bestämmelser om sanktioner och andra åtgärder<br>som Finansinspektionen kan vidta för den händelse att en försäkringsgi-<br>vare från tredje land handlar i strid mot bestämmelserna i denna lag eller<br>föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller det i övrigt finns<br>anledning till anmärkning mot försäkringsgivarens agerande här i landet<br>(8 §)•</p>
<p>Tillsynsbestämmelsema i övrigt i kapitlet motsvarar i huvudsak den<br>nuvarande regleringen i LUF.</p>
<h4>6 kap. 1 §</h4>
<p>I denna paragraf som överensstämmer med 5 § andra stycket och 22 a §<br>LUF, fastslås att Finansinspektionen har det huvudsakliga ansvaret för<br>tillsynen över den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land<br>bedriver i Sverige.</p>
<p>Ett väsentligt inslag i tillsynsfunktionen är kontrollen av att de utländ-<br>ska försäkringsgivarna uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsy-<br>nen inkluderar också granskning av vissa funktioner, såsom marknadsfö-<br>ring och skadereglering, hos försäkringsgivarnas sekundäretablering här i<br>landet. Avsikten är att en försäkringsgivare från tredje land i stort sett<br>skall granskas på motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag en-<br>ligt försäkringsrörelselagen. Vissa avvikelser följer dock av att tillsynen<br>endast gäller den del av den utländska försäkringsgivarens verksamhet<br>som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse samt<br>av att den egentliga ledningen för den utländska försäkringsgivaren finns<br>utomlands.</p>
<p>En effektiv tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare från<br>tredje land bedriver i Sverige kräver informationsutbyte och samarbete<br>med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna an-<br>ledning har i överensstämmelse med gällande lagstiftning tagits upp en<br>särskild föreskrift om skyldighet för inspektionen att ha ett nära samar-<br>bete med sådana utländska myndigheter i tillsynsfrågor.</p>
<p>Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 5 § första<br>stycket 4.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>123</p>
<h4>6 kap. 2 §</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>I denna paragraf har, efter mönster av 19 kap. 2 § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713), tagits upp vissa situationer där regeringen skall förklara kon-<br>cessionen förverkad för en försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Bestämmelsen i första punkten motsvarar 25 § elfte stycket 2 LUF,<br>som föreslås införas i propositionen 1997/98:54 om vissa ändringar i<br>lagstiftningen om genomförande av EG:s försäkringsdirektiv. Enligt<br>första punkten skall således en koncession förklaras förverkad dels om<br>försäkringsgivaren inte påbörjat verksamheten inom ett år från det att<br>koncessionen beviljades, dels i de fall försäkringsgivaren dessförinnan<br>begärt det. Tidsfristen räknas från den dag då koncessionen beviljades.</p>
<p>Föreskriften i andra punkten saknar motsvarighet i LUF och innebär att<br>koncession för en försäkringsgivare från tredje land skall förverkas när<br>försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verksam-<br>het. Regeln omfattar endast fall där en försäkringsgivare rent faktiskt inte<br>bedriver verksamhet under den angivna tiden. Däremot är det inte me-<br>ningen att regeringen härigenom skall ha möjlighet att förverka konces-<br>sionen för en försäkringsgivare som under en tid låter en eller flera för-<br>säkringsklasser försäkringsgivaren har koncession för vara vilande me-<br>dan verksamheten i andra försäkringsklasser alltjämt pågår.</p>
<h4>6 kap. 3 §</h4>
<p>1 paragrafen anges uppgifter som är av central betydelse för tillsynen och<br>som företrädaren är skyldig att självmant och utan anmaning tillställa<br>Finansinspektionen. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i den nuva-<br>rande regleringen.</p>
<p>Enligt första stycket punkten 1, som motsvarar 10 § första stycket<br>LUF, skall företrädaren varje år lämna inspektionen en särskild berättelse<br>för den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.</p>
<p>För tillsynen av en utländsk försäkringsgivares risktäckningskapacitet<br>skall enligt punkt 2 och punkt 3 i detta stycke ett intyg eller en utredning<br>årligen lämnas om att depositionen respektive de försäkringstekniska<br>avsättningarna uppfyller kraven i 5 kap. 1-3, 5 och 8 §§. Bestämmelserna<br>har delvis sin motsvarighet i 10 § andra och tredje styckena LUF, dock<br>har uppgiftsskyldigheten i ifrågavarande avseende, till skillnad från nu-<br>varande reglering, inte begränsats till livförsäkring utan skall omfatta<br>även skadeförsäkring (jfr. kommentaren till 5 kap. 5 §).</p>
<p>Föreskriften i punkt 4 i detta stycke överensstämmer väsentligen med<br>12 a § första och tredje styckena LUF.</p>
<p>Om en försäkringsgivare från tredje land har fått en anmärkning av till-<br>synsmyndigheten i sitt hemland kan det vara befogat att Finansinspektio-<br>nen upplyses om detta förhållande, eftersom anmärkningen kan vara så-<br>dan att det är skäl att i Sverige lägga särskild vikt vid övervakningen av<br>försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Av denna anledning inne-<br>håller punkt 5, som saknar motsvarighet i gällande reglering, en skyldig-<br>het för företrädaren att utan dröjsmål informera inspektionen om de<br></p>
<p>12<sup>z</sup></p>
<p>tvångsmedel som tillgripits mot den utländska försäkringsgivaren i den-<br>nes hemland.</p>
<p>Enligt 10 kap. 1 § 6 skall i överensstämmelse med nuvarande reglering<br>Finansinspektionen kungöra ändring av utländsk försäkringsgivares fir-<br>ma. Av denna anledning har i punkt 6, som saknar motsvarighet i nuva-<br>rande reglering, förts in en lagstadgad skyldighet för företrädaren att utan<br>dröjsmål anmäla en firmaändring till inspektionen.</p>
<p>Andra stycket överensstämmer i sak med 12 a § andra stycket första<br>meningen och tredje stycket LUF.</p>
<p>Bemyndigandet i tredje stycket har delvis sin motsvarighet i 12 a §<br>andra stycket andra meningen LUF.</p>
<p>Om en företrädare inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna para-<br>graf kan föreläggande utfärdas enligt 5 §.</p>
<p>Om de uppgifter som skall lämnas enligt denna paragraf är oriktiga el-<br>ler vilseledande kan böter eller fängelse utdömas enligt förslagets 10 kap.<br>6§-</p>
<h4>6 kap. 4 §</h4>
<p>Genom paragrafens första stycke, som motsvarar 24 § första stycket<br>LUF, har inspektionen befogenhet att inhämta alla upplysningar som be-<br>hövs för granskning av verksamheten. Det kan gälla såväl uppgifter vid<br>något enstaka tillfälle som fortlöpande uppgifter i ett visst hänseende.<br>Med stöd av bemyndigandet i andra stycket, som motsvarar 24 § tredje<br>stycket LUF, kan upplysningar som behövs för tillsynen närmare precise-<br>ras.</p>
<p>I 3 § finns bestämmelser om skyldighet för företrädaren att självmant,<br>utan särskild uppmaning från inspektionen, inkomma med uppgifter om<br>vissa centrala förhållanden i verksamheten.</p>
<h4>6 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar delvis till sitt innehåll 25 a § första stycket LUF.<br>Om möjlighet att kombinera ett föreläggande med vite, se 10 kap. 5 §.<br>Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller sina skyldig-<br>heter enligt denna lag kan de sanktioner som nämns i 8 § användas för att<br>rätta till förhållandet.</p>
<h4>6 kap. 6 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 24 § andra stycket LUF.</p>
<p>Finansinspektionen har enligt första stycket rätt att när som helst verk-<br>ställa inventering vid en sekundäretablering som en försäkringsgivare<br>från tredje land har upprättat här i landet.</p>
<p>Vid granskningen kan inspektionen enligt andra stycket, som saknar<br>motsvarighet i gällande lagstiftning, anlita sakkunniga för sådana projekt<br>och granskningar som förutsätter specialkunskap. En sakkunnig kan an-<br>litas för en viss, tidsbunden granskning. Till sakkunnig förordnas en<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>125</p>
<p>namngiven person och inte t.ex. en revisionsbyrå. Inspektionen bestäm-<br>mer granskningskostnadema.</p>
<h4>6 kap. 7 §</h4>
<p>Genom bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med<br>24 a § LUF, har Finansinspektionen möjlighet till insyn i vissa foretag,<br>nämnder och olika organ som här i landet samverkar med försäkringsgi-<br>vare från tredje land. Ledningen för dessa företag, nämnder och organ är<br>skyldiga att i samma utsträckning som företrädare för försäkringsgivare<br>från tredje land lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar<br>och handlingar tillgängliga för granskning.</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<h4>6 kap. 8 §</h4>
<p>I denna paragraf, som i sak överensstämmer med 25 § första och andra<br>styckena LUF, anges de sanktioner som Finansinspektionen kan eller<br>skall vidta om den far vetskap om oriktigheter i den verksamhet som en<br>försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet. En smärre brist<br>bör inte ge inspektionen anledning till ingripande genom sanktioner, sär-<br>skilt inte om försäkringsgivaren på eget initiativ rättar sitt förfarande.</p>
<p>Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan försäkringsgi-<br>varen enligt första stycket meddelas en erinran eller enligt andra stycket<br>föreläggas att inom en viss tid rätta till ett sakförhållande eller upphöra<br>med ett förfarande som anses vara felaktigt. Det andra stycket har<br>kompletterats med en ny bestämmelse i punkten 6. Genom den nya be-<br>stämmelsen ges Finansinspektionen, efter förebild i försäkringsrörelsela-<br>gen (1982:713), möjlighet att förelägga en försäkringsgivare att vidta<br>rättelse om företrädaren inte uppfyller kraven på lämplighet. Angående<br>möjlighet för regeringen att i vissa fall förverka en koncession, se nedan i<br>kommentaren till 13 §.</p>
<h4>6 kap. 9 §</h4>
<p>Paragrafen har i justerad form överförts från 25 § tredje och i viss mån<br>fjärde styckena LUF.</p>
<h4>6 kap. 10 §</h4>
<p>När Finansinspektionen förelägger en försäkringsgivare från tredje land<br>att vidta åtgärder utsätter den som regel en tid för fullgörandet av före-<br>läggandet. Om skyldigheten inte fullgörs inom den utsatta tiden skall<br>inspektionen enligt denna paragraf, som överensstämmer med 25 § femte<br>stycket LUF, anmäla förhållandet till regeringen.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>12</p>
<h4>6 kap. 11 §</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket, som i justerad form har överförts från<br>25 § sjätte stycket LUF, anger de situationer där Finansinspektionen kan<br>begränsa den rätt försäkringsgivare från tredje land har att fritt förfoga<br>över sin egendom i Sverige. Bestämmelserna är inte betingade av EG:s<br>försäkringsdirektiv utan syftar till att svenska försäkringsbolag och för-<br>säkringsgivare från tredje land i denna del skall behandlas på samma sätt<br>(jfr. 19 kap. 11 § sjätte stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)).</p>
<p>Föreskriften i andra stycket har delvis sin motsvarighet i 25 § tionde<br>stycket LUF.</p>
<p>Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena överensstämmer med 25 §<br>sjunde och åttonde styckena LUF.</p>
<p>Begreppet den behöriga myndigheten har preciserats i 1 kap. 5 § första<br>stycket 4.</p>
<h4>6 kap. 12 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 22 § LUF.</p>
<p>Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land får förhin-<br>der att utöva sitt uppdrag på grund av att han inte längre är behörig, full-<br>makten återkallas, uppdraget frånträds eller han av annat skäl inte kan<br>fullgöra sitt uppdrag, skall Finansinspektionen enligt första meningen<br>förordna ett ombud interimistiskt att sköta de uppgifter som ankommer<br>på företrädaren. Det interimistiska ombudets uppdrag upphör omedelbart<br>när en ny företrädare har godkänts eller när den ordinarie företrädarens<br>förhinder har upphört. Både med tanke på försäkringsgivarens kunders<br>intresse och med tanke på Finansinspektionens tillsynsverksamhet är det<br>nödvändigt att det i Sverige alltid finns företrädare som obehindrat kan<br>sköta de uppgifter som ankommer på honom eller henne. Föreskriften i<br>andra meningen har överförts från 22 § tredje meningen LUF.</p>
<p>Om skyldighet att kungöra förordnande av interimistiskt ombud, se<br>10 kap. 1 § 1.</p>
<h4>6 kap. 13 §</h4>
<p>Bestämmelserna i första stycket har överförts från 25 § elfte stycket<br>LUF.</p>
<p>Den andra punkten i 25 § elfte stycket LUF, som föreslås i propositio-<br>nen 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstiftningen om genomförande av<br>EG:s försäkringsdirektiv, har överförts till 2 §.</p>
<p>Denna paragraf reglerar vissa av de fall där regeringen kan förklara en<br>koncession förverkad, däribland det fallet att en försäkringsgivare inte<br>längre uppfyller kraven för koncession. I detta krav innefattas att försäk-<br>ringsgivarens företrädare eller ombud inte uppfyller de lämplighetskrav<br>som ställs i 4 kap. 5 § första stycket 3. Om företrädaren eller ombudet<br>fortfarande företräder försäkringsgivaren en viss tid efter det att Finan-<br>sinspektionen enligt 7 § andra stycket 6 har förelagt försäkringsgivaren<br>att vidta rättelse, far regeringen besluta om återkallelse av koncessionen.</p>
<p>127</p>
<p>Detta förutsatt att företrädaren eller ombudet finns kvar när regeringen<br>beslutar i saken.</p>
<p>Andra stycket överensstämmer i sak med 25 § tolfte stycket LUF.</p>
<p>Om möjlighet att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina till-<br>gångar här i landet vid beslut om förverkande av koncession, se 11 §<br>första stycket 4.</p>
<p>Enligt 10 kap. 1 § 7 skall beslut om att koncession upphört kungöras.</p>
<h4>6 kap. 14 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 25 § nionde stycket LUF.</p>
<p>Om begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 5 § första stycket 4.</p>
<h4>7 kap. Avslutande av verksamheten</h4>
<p>Kapitlet innehåller bestämmelser om hur en försäkringsgivare från tredje<br>land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De föreslagna<br>bestämmelserna är i huvudsak av samma innehåll som motsvarande re-<br>gelsystem i LUF som i sin tur fått sin utformning med utgångspunkt från<br>reglerna om likvidation och upplösning i 14 kap. försäkringsrörelselagen<br>(1982:713). Syftet med regleringen är att trygga försäkringstagarnas, de<br>försäkrades och ersättningstagamas intressen.</p>
<p>Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att en försäkringsgivare<br>från tredje land skall hos regeringen ansöka om återkallande av konces-<br>sionen i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med sin försäk-<br>ringsrörelse i Sverige (1 §). I vissa särskilda fall kan försäkringsgivarens<br>koncession återkallas också på initiativ av regeringen enligt bestämmel-<br>serna om förverkande av koncession i 6 kap. 13 §. När koncessionen har<br>återkallats inleds de egentliga likvidationsåtgärdema. De skall skötas av<br>ett av försäkringsgivaren tillsatt och av Finansinspektionen godkänt om-<br>bud (2 §). Det närmare innehållet i awecklingsåtgärdema beror på arten<br>av försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.</p>
<p>I kapitlet finns också bestämmelser om att försäkringsgivare som upp-<br>hör med verksamhet här i landet kan få tillbaka deponerade tillgångar<br>(3 §). Bestämmelserna har förenklats i jämförelse med gällande regle-<br>ring.</p>
<p>Livförsäkringsavtalets speciella natur har i gällande lagstiftning givit<br>anledning till bestämmelser om ett särskilt administrationsforfarande som<br>skall tillämpas när koncessionen for en försäkringsgivare från tredje land<br>att ingå sådana avtal i Sverige förklarats förverkad. Systemet med sär-<br>skild administration för försäkringsgivare från tredje land har med vissa<br>redaktionella ändringar bibehållits i förslaget. Som framhållits i samband<br>med att administrationssystemet upphävdes for svenska livförsäkrings-<br>bolag år 1990 utgör en utländsk försäkringsgivares rörelse i Sverige en-<br>dast en del av försäkringsgivarens hela verksamhet och det kan därför<br>inte bli aktuellt med ett likvidations- eller konkursförfarande avseende<br>den del av rörelsen som bedrivs här i landet (se prop. 1989/90:34 sid. 82;<br>jfr. även NJA 1980 sid. 164). Av denna anledning är det nödvändigt att</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>121</p>
<p>ha kvar bestämmelserna om särskild administration för försäkringsgivare Prop. 1997/98:141<br>från tredje land.</p>
<p>Den tanke, som ligger till grund för administrationsförfarandet, är att<br>realisation av tillgångarna om möjligt skall undvikas inom livförsäk-<br>ringsrörelsen. Även om varje livförsäkringstagare kan erhålla den på för-<br>säkringstagaren löpande andelen av de försäkringstekniska avsättningar-<br>na och reserverade återbäringsmedel är livförsäkringstagarens intresse<br>dock inte fullt ut tillgodosett. Det är nämligen alltid ovisst om försäk-<br>ringstagaren kan för motsvarande belopp hos en annan försäkringsgivare<br>fa en livförsäkring på samma villkor som han hade hos den försäkrings-<br>givare som skall upphöra med verksamheten. Därför bibehålls livförsäk-<br>ringsavtalen vid rättslig giltighet genom att livförsäkringstagama till en<br>början hålls samman såsom intressenter i en särskild samfallighet, det<br>s.k. administrationsboet. Administrationsboet övertar hela livförsäk-<br>ringsbeståndet med samtliga de tillgångar, till vilka livförsäkringstagama<br>har förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979), samt försäk-<br>ringsgivarens alla rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäk-<br>ringsavtalen (4 §).</p>
<p>Denna samfallighet skall emellertid inte bestå längre än nödvändigt för<br>att värdera de omhändertagna tillgångarna. Därefter skall åtgärder vidtas<br>för överlåtelse av livförsäkringarna i administrationsboet till en försäk-<br>ringsgivare som har koncession för livförsäkring. Nytt i jämförelse med<br>gällande lagstiftning är att kretsen av presumtiva mottagare av försäk-<br>ringsbestånd från ett administrationsbo har utökats. Således skall - förut-<br>om försäkringsgivare med svensk livförsäkringskoncession - även för-<br>säkringsgivare inom EES med koncession eller auktorisation för livför-<br>säkring, oavsett om försäkringsgivaren bedriver livförsäkringsverksam-<br>het enligt denna lag, kunna ta emot beståndet (5 §).</p>
<p>Reglerna om överlåtelse inom administrationsförfarandet har anpassats<br>till vad som gäller för frivilliga överlåtelser i syfte att skapa en mer en-<br>hetlig reglering (6-7 §§).</p>
<p>Om Finansinspektionens ansträngningar inte resulterar i någon överlå-<br>telse av försäkringsbeståndet, får tillgångarna i administrationsboet för-<br>delas mellan livförsäkringstagama (8 §).</p>
<p>Eventuellt överskott vid överlåtelse av försäkringsbeståndet skall i<br>första hand användas för att täcka kostnaden för den särskilda administ-<br>rationen och för eventuella avgifter till Finansinspektionen. Vad som<br>därefter återstår skall överlämnas till den utländska försäkringsgivaren<br>som upphör med verksamheten (9 §).</p>
<h4>7 kap. 1 §</h4>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i LUF.</p>
<p>Den gällande lagen innehåller inte någon föreskrift om att en utländsk<br>försäkringsgivare skall ansöka om återkallelse av koncession när försäk-<br>ringsgivaren avser att avsluta sin försäkringsrörelse i Sverige. I den före-<br>slagna lydelsen av 6 kap. 2 § första stycket punkten 1 anges visserligen<br>att försäkringsgivaren kan förklara sig avstå från koncessionen, men<br>detta gäller bara inom ett år från det att koncessionen beviljades. Det är <</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>emellertid ändamålsenligt att försäkringsgivarens koncession först åter-<br>kallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga avvecklingsåtgär-<br>dema. Därför har i denna paragraf förts in en bestämmelse om att en för-<br>säkringsgivare från tredje land skall ansöka om att regeringen återkallar<br>koncessionen i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med sin för-<br>säkringsrörelse i Sverige.</p>
<h4>7 kap. 2 §</h4>
<p>Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 27 § första stycket<br>LUF, innehåller bestämmelser om åtgärder som skall vidtas efter det att<br>försäkringsgivarens koncession har förverkats enligt 6 kap. 2 eller 13 §<br>eller återkallats enligt 1 §.</p>
<p>Det närmare innehållet i likvidationsåtgärdema beror på arten och om-<br>fattningen av försäkringsgivarens försäkringsrörelse. Ett särskilt ombud<br>skall ges i uppdrag att sköta denna uppgift. Därför skall enligt första<br>stycket försäkringsgivaren ersätta företrädaren med ett särskilt ombud<br>som ges i uppdrag att ta emot stämning och i övrigt företräda försäk-<br>ringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.</p>
<p>För att åtgärderna med att avveckla rörelsen skall kunna inledas så<br>snart som möjligt och för att undvika att försäkringstagarnas intresse<br>äventyras kan Finansinspektionen enligt andra stycket interimistiskt för-<br>ordna ett ombud att fullgöra denna uppgift till dess försäkringsgivaren<br>har anmält sitt ombud för godkännande av inspektionen.</p>
<p>Finansinspektionen skall ofördröjligen införa kungörelse om godkän-<br>nandet av ombudet eller förordnandet av det interimistiska ombudet (se<br>10 kap. 1 § 8). Intill sådant kungörande har skett, far försäkringstagare<br>hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma<br>verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.</p>
<p>Enligt 4 § gäller särskilda bestämmelser om avveckling av rörelsen om<br>koncession för livförsäkringsrörelse förklaras förverkad.</p>
<p>Om samarbete med tillsynsmyndigheter inom EES för att skydda de<br>försäkrades intressen, se 6 kap. 14 § andra meningen.</p>
<h4>7 kap. 3 §</h4>
<p>I paragrafen, som motsvarar 27 § andra stycket LUF, anges under vilka<br>förutsättningar en försäkringsgivare från tredje land kan fa tillbaka depo-<br>nerade tillgångar, om försäkringsgivaren upphör med verksamheten här i<br>landet. Försäkringsgivaren har rätt att återfå dem med Finansinspektio-<br>nens tillstånd. En förutsättning är att försäkringsgivaren har betalat eller<br>på annat sätt lagligen befriats från betalningsskyldigheten för de skulder<br>som avses i 5 kap. 4 §.</p>
<p>Bestämmelsen i denna paragraf innebär en förenkling i jämförelse med<br>gällande reglering som bygger på delvis olika regler beroende på om det<br>är en initial deposition eller en tilläggsdeposition som skall återställas.</p>
<p>Som en konsekvens av bestämmelsen i 5 kap. 4 § - att deponerade till-<br>gångar endast skall fa användas till betalning av skulder på grund av för-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>130</p>
<p>säkringsavtal - kan säkerheter inte kvarhållas för att säkerställa betalning Prop. 1997/98:141<br>av böter, viten och avgifter etc.</p>
<p>Särskild administration</p>
<h4>7 kap. 4 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf om särskild administration överens-<br>stämmer i huvudsak med 28 § första-tredje stycken LUF och är enbart<br>tillämpliga på livförsäkringsverksamhet som måste upphöra på grund av<br>att koncessionen förverkas.</p>
<p>I 6 kap. 2 och 13 §§ anges de situationer då en koncession skall förver-<br>kas.</p>
<p>Vad som avses med livförsäkring har angivits i 1 kap. 6 § andra styck-</p>
<p>et.</p>
<p>Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen låta värdera de tillgångar<br>som har omhändertagits. I lagen anges inte efter vilka normer värdering-<br>en skall ske. Tillgångarna skall i regel avyttras. De bör därför inte tas upp<br>till högre värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för för-<br>säljningskostnaderna. De försäkringstekniska avsättningarna skall fast-<br>ställas genom försäkringsteknisk beräkning enligt de vid administratio-<br>nens inträde gällande grunderna.</p>
<p>Om värdet av de omhändertagna tillgångarna inte uppgår till ett belopp<br>som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna, ökade med en tju-<br>gondel, har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren för<br>skillnadsbeloppet.</p>
<h4>7 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 28 § ijärde stycket första<br>meningen LUF.</p>
<p>I jämförelse med gällande lagstiftning har kretsen av presumtiva mot-<br>tagare av bestånd från administrationsbo utvidgats till att gälla alla för-<br>säkringsgivare med koncession eller auktorisation för livförsäkring inom<br>EES. Förändringen syftar, som tidigare sagts, till att skapa en enhetlig<br>reglering av överlåtelse av försäkringsbestånd från administrationsbo och<br>frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd (jfr. 9 kap. 4 §).</p>
<h4>7 kap. 6 §</h4>
<p>Första stycket i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 28 §</p>
<p>Ijärde stycket andra-fjärde meningen LUF.</p>
<p>Bestämmelserna i andra stycket är nya i förhållande till gällande lag-<br>stiftning men motsvarar reglerna för frivillig beståndsöverlåtelse i 29 b §<br>LUF (jfr. 9 kap. 6 §).</p>
<p>131</p>
<h4>7 kap. 7 §</h4>
<h3>Prop. 1997/98:141</h3>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena är nya. Motsvarade regler<br>finns dock i 29 a § LUF (jfr. 9 kap. 7 §).</p>
<p>Tredje stycket överensstämmer i sak med 28 § femte stycket LUF.</p>
<p>Bestämmelserna i fjärde stycket motsvarar reglerna i 29 d § LUF, som<br>föreslås inforas i propositionen 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstift-<br>ningen om genomförande av EG:s försäkringsdirektiv (jfr. 9 kap. 8 §<br>andra stycket).</p>
<h4>7 kap. 8 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 28 §<br>sjätte stycket LUF, innebär att tillgångarna far säljas och medlen fördelas<br>mellan försäkringstagarna, om inte försäkringsbeståndet har överlåtits<br>inom ett år från det att administrationen inträdde. Paragrafen avser endast<br>livförsäkring.</p>
<h4>7 kap. 9 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 28 § sjunde stycket LUF.</p>
<h4>7 kap. 10 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 28 § nionde och ti-<br>onde styckena LUF.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<h4>7 kap. 11 §</h4>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf, som i smärre justerad form överförts<br>från 28 § elfte stycket LUF, avser livförsäkringsverksamhet som upphör<br>av annat skäl än att koncession förklaras förverkad. Försäkringsgivaren<br>är i de fall som här avses skyldig att såsom förut redovisa de försäk-<br>ringstekniska avsättningarna. Fullgörs inte redovisningen eller finns det<br>av annat skäl anledning anta att livförsäkringstagamas rätt äventyras,<br>skall Finansinspektionen besluta att administration skall träda in.</p>
<h4>7 kap. 12 §</h4>
<p>Paragrafen motsvaras delvis av 28 § åttonde stycket LUF. Andra me-<br>ningen har omformulerats efter Lagrådets yttrande. Någon förändring i<br>sak är inte avsedd. Nytt i jämförelse med gällande reglering är att förbu-<br>det att meddela nya försäkringar gäller inte bara vid förverkande av kon-<br>cession utan även när koncessionen återkallas på initiativ av försäkrings-<br>givaren. Den som inte iakttar denna bestämmelse kan bli föremål för<br>sanktionsåtgärder enligt 6 kap. 8 §.</p>
<p>132</p>
<p>Förbudet mot meddelande av nya försäkringar är i vissa fall inte till-<br>lämpligt under administrationstiden. Skälet härtill är att det som regel är<br>av stor betydelse för livförsäkringstagama att försäkringsskyddet kan<br>anpassas efter ändring i försäkringsbehovet.</p>
<p>GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR UTLÄNDSKA<br>FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<h4>8 kap. Marknadsföring m.m.</h4>
<p>Kapitlet innehåller regler som skall iakttas av både EES-<br>försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land i främst anskaff-<br>ningsverksamheten av försäkringar i Sverige. De föreslagna reglerna<br>överensstämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i<br>LEF och LUF.</p>
<p>I lagförslaget har det nuvarande kravet att utländska försäkringsgivare<br>skall iaktta god affärssed i sin verksamhet i Sverige bibehållits. Nytt i<br>jämförelse med nuvarande reglering är att skyldigheten att iaktta god<br>affärssed inte är begränsad till anskaffningen av försäkringar utan skall<br>iakttas i all den direktförsäkringsverksamhet som en utländsk försäk-<br>ringsgivare bedriver i Sverige, oberoende av om det är fråga om mark-<br>nadsföring av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat som an-<br>sluter sig till verksamheten här. Avsikten är att verksamhetsbetingelserna<br>i Sverige så långt möjligt skall vara desamma för utländska och inhemska<br>försäkringsgivare. Några detaljerade regler om vad som anses utgöra god<br>affärssed ställs inte upp utan utländska försäkringsgivare skall iaktta<br>samma godtagbara principer och metoder som svenska försäkringsbolag<br>förutsätts iaktta.</p>
<p>Som grundläggande princip slås fast att det i första hand skall åligga<br>företrädaren eller, såvitt avser försäkringssammanslutningar, försäk-<br>ringsgivarna, att se till att god affärssed iakttas (1 §). Ytterst ankommer<br>det på Finansinspektionen att övervaka att så sker.</p>
<p>Marknadsföringen av försäkringar är ett viktigt led i uppkomsten av ett<br>avtal mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare. I förslaget<br>finns en bestämmelse om att det av en utländsk försäkringsgivares mark-<br>nadsföringsmaterial klart skall framgå att det är fråga om en utländsk<br>försäkringsgivare (2 §). I kapitlet finns också bestämmelser om de upp-<br>gifter ett försäkringbrev skall innehålla (3 §), om förbud mot returprovi-<br>sioner (4 §) och om skyldighet för Finansinspektionen att i vissa fall ut-<br>färda intyg om marknadsföring (5 §).</p>
<p>För närvarande innehåller LUF ett par föreskrifter om vad utländska<br>försäkringsföretag skall iaktta i meddelanden till allmänheten. Föreskrif-<br>terna har stått kvar sedan tillkomsten av 1903 års lag om utländsk försäk-<br>ringsrörelse här i riket.</p>
<p>Den ena föreskriften (21 § första stycket andra meningen LUF) innebär<br>ett förbud att i reklamsyfte ange dels att det utländska försäkringsföreta-<br>get genom att fullgöra den lagstadgade depositionsskyldigheten skulle ha<br>ställt fullgod säkerhet för sina svenska kunder dels att det utländska för-</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>133</p>
<p>säkringsföretaget beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av<br>svenska staten. Enligt den andra föreskriften (21 § fjärde stycket) skall i<br>meddelanden om företagets fonder särskilt anges beloppet av ännu inte<br>inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräk-<br>nats i fondema.</p>
<p>Någon motsvarighet till de här nämnda föreskrifterna har inte tagits<br>upp i lagförslaget utan de har såsom obehövliga utmönstrats ur lagstift-<br>ningen. Möjligheter att motverka otillbörlig marknadsföring av utländska<br>försäkringsgivare här i landet ges enligt bestämmelserna i marknadsfö-<br>ringslagen (1995:450). Vidare kan Finansinspektionen med stöd av sina<br>allmänna tillsynsbefogenheter ingripa mot utländska försäkringsgivares<br>marknadsföring i Sverige, t.ex. om meddelanden till allmänheten inte kan<br>anses innehålla korrekt information. Anledning saknas därför att tynga<br>lagstiftningen med ifrågavarande detalj föreskrifter.</p>
<h4>8 kap. 1 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § första stycket LEF och 20 § första styck-<br>et LUF.</p>
<p>Kravet på god affärssed syftar till att säkerställa att utländska försäk-<br>ringsgivare i verksamheten i Sverige iakttar motsvarande principer och<br>metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta. God affärssed<br>förutsätter bl.a. att verksamheten bedrivs enligt de lagar som gäller på<br>konsumentskyddsområdet här, att tillvägagångssättet i anskaffningsverk-<br>samheten är godtagbart och att skaderegleringen sköts på ett opartiskt<br>och rättvist sätt. Det är inte det som i den utländska försäkringsgivarens<br>hemland anses vara god affärssed som är avgörande utan det som gäller i<br>Sverige. Vidare förutsätter god affärssed att försäkringsombuden har er-<br>forderliga personliga kvalifikationer och är väl utbildade för sina upp-<br>gifter för att anskaffningsverksamheten skall kunna bedrivas i enlighet<br>med här i landet godtagbara principer för anskaffning av försäkringar.</p>
<p>I andra meningen finns en särbestämmelse för försäkringsgivare i en<br>försäkringssammanslutning. Eftersom ett ombud i sådant fall inte med-<br>verkar vid anskaffningen av försäkringsansökningar skall ansvaret för att<br>anskaffningsverksamheten bedrivs enligt god affärssed åvila försäkrings-<br>givaren. I övrigt skall övervakningsansvaret enligt denna paragraf åvila<br>generalrepresentationens ombud.</p>
<h4>8 kap. 2 §</h4>
<p>Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 5 § första stycket LEF och<br>21 § första stycket första meningen LUF.</p>
<p>Att försäkringsgivaren uppger sin organisationsform är viktigt av bl.a.<br>den anledningen att om försäkringsgivaren driver rörelsen i en ömsesidig<br>bolagsform eller motsvarande företagsform kan bolagsordningen inne-<br>hålla bestämmelser om tillskottsplikt för försäkringstagarna som kan<br>drabba svenska försäkringskunder. En sådan skyldighet förekommer inte<br>hos försäkringsgivare som driver rörelsen i aktiebolagsform. För kunden<br>är det också viktigt att veta om försäkringsgivaren är en inhemsk eller</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>13-</p>
<p>utländsk försäkringsgivare. Det är främst av denna anledning hemlandet<br>skall nämnas.</p>
<p>Enligt andra stycket, som överensstämmer med 8 kap. 5 § tredje styck-<br>et LEF och 21 § tredje stycket LUF, ankommer det på Finansinspektio-<br>nen att meddela närmare föreskrifter om den information som en försäk-<br>ringsgivare skall lämna. Avsikten med bemyndigandet är väsentligen att<br>i lagen införliva de informationskrav som kommer till uttryck i tredje<br>generationens försäkringsdirektiv. Direktivens informationsregler, som<br>har en detaljerad utformning, gäller huvudsakligen vilken information en<br>försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna före avtalsslutet och<br>löpande under försäkringstiden.</p>
<h4>8 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 5 § andra stycket LEF och<br>21 § andra stycket LUF.</p>
<p>Kraven i denna paragraf att försäkringsbrevet skall innehålla uppgifter<br>om försäkringsvillkoren avser villkoren för försäkringar som erbjuds<br>med standardvillkor av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från<br>tredje land. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringarnas<br>giltighetstid, premiema och den tidpunkt då ansvaret inträder. Special-<br>villkor tillämpas på särskilda försäkringsformer inom en viss försäk-<br>ringsklass. I likhet med vad som gäller för svenska försäkringsbolag får<br>uppgiftskravet anses uppfyllt om ett häfte innehållande de villkor som<br>gäller den aktuella försäkringen fogas till försäkringsbrevet.</p>
<h4>8 kap. 4 §</h4>
<p>I paragrafen, som motsvarar 2 kap. 6 § LEF och 19 § LUF, har det nuva-<br>rande förbudet mot returprovisioner, dvs. provisioner som helt eller del-<br>vis går tillbaka till kunden för att locka denne att teckna försäkring, bibe-<br>hållits. Premienedsättning far inte ske på annat sätt än genom återbäring i<br>överensstämmelse med grunderna.</p>
<h4>8 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafen, överensstämmer i sak med 2 kap. 7 § andra stycket LEF och<br>20 § andra stycket LUF.</p>
<h4>9 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd</h4>
<p>I kapitlet har sammanförts bestämmelser om överlåtelse av utländska<br>försäkringsgivares försäkringsbestånd som hänför sig till den här i landet<br>bedrivna verksamheten. Bestämmelserna överensstämmer i sak med den<br>nu gällande regleringen av frivilliga beståndsöverlåtelser. Försäkringsbe-<br>ståndet kan helt eller delvis överlåtas i de fall som anges i detta kapitel<br>(1 §)•</p>
<p>När det gäller EES-försäkringsgivare kan försäkringsbeståndet endast<br>överlåtas efter tillstånd av tillsynsmyndigheten i EES-försäkrings-</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>135</p>
<p>givarens hemland. Den övertagande försäkringsgivaren kan vara antingen<br>en svensk försäkringsgivare eller en EES-försäkringsgivare. Någon ut-<br>trycklig bestämmelse härom kan inte tas in i den svenska lagstiftningen<br>utan frågan får regleras i EES-försäkringsgivarens hemland. På begäran<br>skall dock Finansinspektionen yttra sig i överlåtelsefrågan och ge sitt<br>samtycke om inte överlåtelsen av försäkringsbeståndet försämrar försäk-<br>ringstagarnas rätt och den övertagande försäkringsgivaren har erforderlig<br>kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats (2 §). Inspektionen skall innan den<br>lämnar yttrande ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle<br>att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Handläggnings-<br>förfarandet hos inspektionen ansluter till vad som gäller vid överlåtelse<br>av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen (3 §).</p>
<p>När det gäller överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare<br>från tredje land krävs tillstånd av Finansinspektionen. Den övertagande<br>försäkringsgivaren kan vara antingen en svensk försäkringsgivare, en i<br>Sverige koncessionerad utländsk försäkringsgivare eller en utländsk för-<br>säkringsgivare som är auktoriserad i ett annat EES-land än Sverige (4 §).<br>Den överlåtande och den övertagande försäkringsgivaren skall tillsam-<br>mans ansöka om inspektionens tillstånd till överlåtelse av försäkringsbe-<br>ståndet. Inspektionen skall införa en kungörelse om ansökningen i offici-<br>ella tidningar (5 §). Inspektionen skall lämna tillstånd till överlåtelsen<br>under samma förutsättningar som gäller för inspektionens samtycke till<br>överlåtelse av ett bestånd från en EES-försäkringsgivare, dock med den<br>tilläggsförutsättningen att tillsynsmyndigheten, i det land där risker är<br>belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen<br>(7 §). I 8 § införs en ny bestämmelse, som innebär att Finansinspektionen<br>skall kungöra ett beslut om att bifalla en ansökan om beståndsöverlåtelse.<br>Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår på den överta-<br>gande försäkringsgivaren när ett sådant kungörande sker.</p>
<h4>9 kap. 1 §</h4>
<p>I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning,<br>fastslås att en utländsk försäkringsgivare har rätt att helt eller delvis<br>överlåta ett bestånd av försäkringar som meddelats under verksamhet<br>som bedrivits med stöd av denna lag, i de fall som anges i detta kapitel.</p>
<p>I artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 a § i första<br>skadeförsäkringsdirektivet (som införts genom artikel 53 i tredje skade-<br>försäkringsdirektivet) samt i artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet<br>och artikel 31 a i första livförsäkringsdirektivet (som införts genom arti-<br>kel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet) anges de situationer, där med-<br>lemsländerna skall godkänna att försäkringsbestånd överlåts från en för-<br>säkringsgivare till en annan och om det förfarande som skall iakttas vid<br>dessa överlåtelser.</p>
<p>Artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje liv-<br>försäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser av bestånd där överlåta-<br>ren är en försäkringsgivare vars hemland hör till EU/EES. De övriga ar-<br>tiklarna gäller sådana överlåtelser av bestånd, där överlåtaren är en för-<br>säkringsgivare vars hemland är ett land utanför detta område.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>13f</p>
<p>Regleringen av beståndsöverlåtelser i detta kapitel är baserad på reg- Prop. 1997/98:141<br>lema i dessa artiklar.</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare</p>
<h4>9 kap. 2 §</h4>
<p>Denna paragraf gäller endast överlåtelse av försäkringsbestånd från en<br>EES-försäkringsgivare.</p>
<p>Bestämmelserna i paragrafen har överförts från 7 kap. 3 § första och<br>andra styckena LEF.</p>
<p>De kriterier som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall<br>lämna samtycke till en beståndsöverlåtelse är desamma som gäller när ett<br>svenskt försäkringsbolag enligt 15 kap. 3 § andra stycket försäkringsrö-<br>relselagen avser att överlåta sitt försäkringsbestånd eller del av det till ett<br>annat försäkringsbolag.</p>
<p>Som angetts i propositionen 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstift-<br>ningen om genomförande av EG:s försäkringsdirektiv, sid. 34, skall inte<br>längre föreligga någon skyldighet för Finansinspektionen att kungöra<br>beslutet att lämna sitt samtycke till överlåtelsen.</p>
<p>Begreppet behörig myndighet har närmare preciserats i 1 kap. 5 §<br>första stycket 4.</p>
<h4>9 kap. 3 §</h4>
<p>Bestämmelserna i första och andra meningen överensstämmer med</p>
<p>7 kap. 3 § tredje stycket LEF.</p>
<p>Hänvisningen till försäkringsrörelselagen i denna paragraf innebär att<br>Finansinspektionen skall tillämpa ett kungörelseförfarande vid inhämtan-<br>de av yttrande från försäkringstagare och livräntetagare. Kungörelsen<br>skall införas - förutom i Post- och Inrikes Tidningar - i den eller de<br>ortstidningar som inspektionen finner lämpliga.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje meningen motsvarar 7 kap. 3 § tredje stycket<br>sista meningen LEF, som föreslås införas genom propositionen<br>1997/98:54 om vissa ändringar i lagstiftningen om genomförande av<br>EG:s försäkringsdirektiv. Avsikten med den införda bestämmelsen är att<br>undvika att en EES-försäkringsgivares överlåtelse av försäkringsbestånd<br>skall behöva offentliggöras här i landet genom två parallella förfaranden,<br>nämligen dels genom Finansinspektionens försorg och dels av en behörig<br>myndighet i den överlåtande försäkringsgivarens hemland enligt be-<br>stämmelser i det landet. Inspektionen skall i dessa situationer inte behöva<br>kungöra överlåtelsen innan yttrande avges.</p>
<p>137</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje Prop. 1997/98:141</p>
<p>land</p>
<h4>9 kap. 4 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 29 § LUF, som är utformad i en-<br>lighet med artikel 28 a § i första skadeförsäkringsdirektivet (som införts<br>genom artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel 31 a i<br>första livförsäkringsdirektivet (som införts genom artikel 49 i tredje liv-<br>försäkringsdirektivet).</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje land har enligt denna paragraf möjlig-<br>het att i sin helhet eller partiellt överlåta det försäkringsbestånd som hän-<br>för sig till den försäkringsrörelse som bedrivs från försäkringsgivarens<br>sekundäretablering i Sverige. Överlåtelsen kan ske dels till ett svenskt<br>försäkringsbolag, dels till en försäkringsgivare med auktorisation i ett<br>annat EES-land och dels till en försäkringsgivare från tredje land som har<br>koncession i Sverige.</p>
<h4>9 kap. 5 §</h4>
<p>I paragrafen, som överensstämmer med 29 a § första stycket LUF, stad-<br>gas om det ansökningsförfarande som tillämpas på överlåtelser av försäk-<br>ringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land.</p>
<h4>9 kap. 6 §</h4>
<p>Bestämmelsen i denna paragraf har överförts från 29 b § LUF.</p>
<p>Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 5 § första styck-<br>et 4.</p>
<h4>9 kap. 7 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 a § andra och tredje<br>styckena LUF.</p>
<p>I första stycket anges de kriterier som skall vara uppfyllda för att till-<br>stånd till överlåtelse av försäkringsbestånd skall kunna medges. Dessa<br>kriterier är i huvudsak desamma som föreskrivs i 15 kap. 3 § andra<br>stycket försäkringsrörelselagen för överlåtelse av försäkringsbestånd från<br>ett svenskt försäkringsbolag. Det slutliga samtycket till överlåtelse av<br>försäkringsbeståndet ges av Finansinspektionen som innan verkställig-<br>hetstillstånd beviljas skall pröva om överlåtelsen kan ske utan att försäk-<br>ringstagarnas rätt försämras och om den övertagande försäkringsgivaren<br>har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till den planerade överlåtelsen av<br>försäkringsbeståndet. Vidare skall vid prövningen av verkställighetsfrå-<br>gan beaktas bedömningen av den behöriga myndigheten i det land där<br>riskerna är belägna.</p>
<p>I de fall den övertagande försäkringsgivaren saknar koncession i Sve-<br>rige skall inspektionen enligt andra stycket inhämta bekräftelse av be-<br>hörig myndighet att försäkringsgivaren med beaktande av överlåtelsen av<br></p>
<p>13</p>
<p>försäkringsbeståndet har en tillräcklig kapitalbas. Vad som avses med Prop. 1997/98:141<br>behörig myndighet har definierats i 1 kap. 5 § första stycket 4. För klar-<br>hetens skull anges dock i andra meningen att när det gäller försäkringsgi-<br>vare från tredje land avses i detta fall den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<h4>9 kap. 8 §</h4>
<p>Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med 29 c §<br>LUF. En ny bestämmelse införs om att Finansinspektionen skall kungöra<br>ett beslut om att bifalla en ansökan om beståndsöverlåtelse.</p>
<p>Överlåtelseförfarandet innebär att försäkringstagarna får en ny försäk-<br>ringsgivare utan att medgivande till bytet inhämtas av dem. Detta är ett<br>avsteg från allmänna civilrättsliga regler om skuldövertagande. Rimlig<br>hänsyn till försäkringstagarna kräver därför att de får meddelande om<br>överlåtelsen sedan denna genomförts.</p>
<p>Hänvisningen till försäkringsrörelselagen innebär att det ankommer på<br>den övertagande försäkringsgivaren att lämna underrättelse om överlåtel-<br>sen till vaije försäkringstagare eller livräntetagare som berörs av den.<br>Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.<br>Det blir fråga om en avvägning mellan önskemålet om en effektiv under-<br>rättelseform och angelägenheten av att inte förorsaka försäkringsgivaren<br>för stora kostnader.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 29 d § LUF som föreslås in-<br>föras genom propositionen 1997/98:54 om vissa ändringar i lagstiftning-<br>en om genomförande av EG:s försäkringsdirektiv.</p>
<h4>10 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>I detta kapitel ingår bestämmelser som med hänsyn till sin art inte har<br>direkt anknytning till något annat kapitel och som är gemensamma för<br>EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Kapitlet innehåller bestämmelser om kungörelse (1 §), verkan av kun-<br>görelse av en uppgift (2 §), verksamhet som bedrivs i strid med bestäm-<br>melserna i denna lag (3 §), överklagande av beslut (4 §), vite (5 §), straff<br>(6 §) språket i handlingarna (7 §), ersättning till ombud (8 §) och till-<br>synsavgift (9 §). Bestämmelserna överensstämmer i stor utsträckning<br>med motsvarande bestämmelser i LEF respektive LUF.</p>
<p>Kungörelse</p>
<h4>10 kap. 1 §</h4>
<p>Finansinspektionen skall enligt första stycket utfärda kungörelse om vis-<br>sa centrala omständigheter som ansluter sig till den verksamhet som en<br>utländsk försäkringsgivare avser att bedriva eller bedriver i Sverige.</p>
<p>Punkt 1 motsvarar 8 kap. 1 § 1 LEF och 22 § andra meningen LUF.</p>
<p>139</p>
<p>Punkt 2 motsvarar delvis 8 kap. 1 § 2 LEF. Motsvarande kungörelse- Prop. 1997/98:141<br>skyldighet införs i denna punkt även i fråga om dels förbud eller be-<br>gränsning i rätten att förfoga över tillgångar i Sverige i anledning av att<br>en EES-försäkringsgivare upphör med verksamheten i Sverige och dels<br>beträffande tillgångar som tillhör försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Punkt 3 har delvis sin motsvarighet i 8 § andra meningen LUF.</p>
<p>Punkt 4 har sin motsvarighet i 9 § tredje stycket LUF.</p>
<p>Enligt punkt 5, som delvis motsvarar 8 § andra meningen och 9 §<br>tredje stycket LUF, skall uppgifter om de av inspektionen godkända fö-<br>reträdarna för försäkringsgivare från tredje land kungöras. Jämfört med<br>den gällande lagstiftningen innebär bestämmelsen i denna punkt en ut-<br>vidgning genom att kungörelseskyldigheten inte bara gäller general-<br>agenter utan även andra företrädare som här i landet representerar försäk-<br>ringsgivare från tredje land.</p>
<p>Punkt 6 motsvarar 24 § fjärde stycket LUF.</p>
<p>Punkt 7 motsvarar 25 § trettonde stycket LUF men omfattar även de<br>fall där koncessionen återkallas på initiativ av den utländska försäkrings-<br>givaren.</p>
<p>Punkt 8 motsvarar 27 § första stycket tredje meningen LUF.</p>
<p>Punkt 9 motsvarar 28 § Ijärde stycket andra meningen LUF.</p>
<p>Punkt 10 motsvarar 28 § femte stycket första meningen LUF.</p>
<p>Punkt 11 motsvaras delvis av 29 a § första stycket tredje meningen</p>
<p>LUF.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 12 är ny och innebär att Finansinspektionen<br>skall kungöra ett tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd.</p>
<p>Även bestämmelsen i andra stycket är ny. Här anges i förtydligande<br>syfte att det finns bestämmelser i andra kapitel om offentliggörande i<br>andra EES-länder.</p>
<h4>10 kap. 2 §</h4>
<p>Presumtionsregeln i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 30 §<br>LUF och 8 kap. 2 § LEF, uttrycker en av kungörelsens och den därmed<br>sammanhängande publicitetens viktigaste funktioner, nämligen att vara<br>bestämmande för vad som skall anses ha kommit till tredje mans känne-<br>dom om sådana förhållanden som skall kungöras.</p>
<p>Otillåten försäkringsverksamhet</p>
<h4>10 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 25 b § LUF och 6 kap. 9 § LEF.</p>
<p>Första stycket ger Finansinspektionen möjlighet att inhämta alla de<br>upplysningar om en verksamhet som behövs för att bedöma om lagen är<br>tillämplig.</p>
<p>I andra och tredje styckena anges hur Finansinspektionen skall förfara<br>då man konstaterar att någon driver verksamhet enligt denna lag utan<br>erforderligt tillstånd. Någon motsvarighet till den nuvarande föreskriften<br></p>
<p>14<</p>
<p>i LUF om att föreläggandet även kan gå ut på att ändra eller ansöka om Prop. 1997/98:141<br>koncession för verksamheten har ansetts obehövlig och därför inte förts<br>in i den nya lagstiftningen. Möjligheten att ändra eller ansöka om till-<br>stånd för verksamheten står alltid öppen.</p>
<p>Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att skyldighet för in-<br>spektionen att underrätta berörda utländska myndigheter om ett föreläg-<br>gande inte är begränsad till EES utan även gäller myndigheter utanför<br>detta område.</p>
<p>Överklagande av beslut</p>
<h4>10 kap. 4 §</h4>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionens<br>beslut enligt denna lag överklagas, motsvarar 25 a § femte stycket och<br>33 § LUF samt 8 kap. 6 § LEF.</p>
<p>I andra stycket andra meningen införs en enhetlig reglering för utländ-<br>ska försäkringsgivare. Genom den nya regleringen får Finansinspektio-<br>nens beslut om att förena ett föreläggande med vite alltid överklagas till<br>länsrätten.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande förordat att andra och tredje styckena ut-<br>formas så att det klart framgår att samma överklagande regler skall gälla<br>oavsett om ett föreläggande förenats med vite eller inte. Frågan behand-<br>las emellertid i den nyligen remitterade promemorian om en ny be-<br>slutsordning på bank- och försäkringsområdet (se avsnitt 3). En översyn<br>av paragrafen bör i stället göras i det lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Enligt fjärde stycket far Finansinspektionen i brådskande fall meddela<br>interimistiskt beslut. Det måste då särskilt anges i beslutet att det skall<br>gälla omedelbart. En motsvarande bestämmelse finns i försäkringsrörel-<br>selagen (1982:713) och bankrörelselagen (1987:617). Idag gäller enligt<br>LUF att Finansinspektionens beslut får verkställas utan hinder av att det<br>har överklagats, om inte regeringen förordnar något annat. Enligt LEF<br>gäller att Finansinspektionen endast i vissa närmare angivna fall får be-<br>stämma att ett beslut skall gälla omedelbart. Bestämmelsen i LEF kvar-<br>står oförändrad.</p>
<p>Vite och straff</p>
<h4>10 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafens första stycke, som motsvarar 25 a § andra-tredje styckena<br>LUF samt 8 kap. 4 a § LEF, gäller utsättande av vite för utländska för-<br>säkringsgivare och företrädare för dessa försäkringsgivare.</p>
<p>Om vite skall föreläggas i det enskilda fallet avgörs med beaktande av<br>det oriktiga förfarandets art och omfattning, försäkringsgivarens tidigare<br>verksamhet samt andra på saken inverkande omständigheter. När det</p>
<p>141<br></p>
<p>gäller utländska personer är möjligheterna mycket begränsade att effek-<br>tuera ett beslut om utdömande av vite.</p>
<p>Enligt andra stycket, som motsvarar 25 a § första och ijärde styckena<br>LUF, har inspektionen möjlighet att döma ut vite avseende företrädare<br>som inte efterkommer vitesföreläggande om att inkomma med redovis-<br>ningshandlingar och revisionsberättelser. Utdömande i andra fall an-<br>kommer på allmän förvaltningsdomstol (se 6 § lagen (1985:206) om vi-<br>ten).</p>
<h4>10 kap. 6 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 35 § LUF och 8 kap. 8 § LEF.</p>
<p>Tillsynen över en utländsk försäkringsgivares verksamhet här i landet<br>är i hög grad baserad på de uppgifter som tillställs Finansinspektionen.<br>Tillsynens effektivitet och bevakningen av försäkringskundemas intres-<br>sen förutsätter att de uppgifter som lämnas är korrekta. Av denna anled-<br>ning har straffsanktionen i gällande lagstiftning bibehållits. Straffsank-<br>tionen tar endast sikte på sådan fall där uppgiftsskyldighet föreligger en-<br>ligt denna lag.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<h4>10 kap. 7 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 31 § LUF och 8 kap. 3 § LEF.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf grundar sig vad gäller EES-<br>försäkringsgivare på artikel 38 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och<br>tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar kan de behöriga<br>myndigheterna i den medlemsstat där filialen finns eller där tjänsterna<br>utförs kräva att de uppgifter om den verksamhet som försäkringsgivaren<br>bedriver inom vederbörande stats territorium lämnas på de officiella<br>språken i den berörda medlemsstaten.</p>
<h4>10 kap. 8 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 32 § LUF och 8 kap. 4 § LEF.</p>
<h4>10 kap. 9 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 26 § LUF och 6 kap. 10 § LEF.</p>
<p>Liksom i fråga om Finansinspektionens övriga tillsynsverksamhet är<br>det regeringen som skall fastställa de närmare principer som skall gälla<br>för avgiftens storlek.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1998. När denna lag träder i kraft<br>skall lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>142</p>
<p>rörelse i Sverige (LUF) och lagen om EES-försäkringsgivares verksam- Prop. 1997/98:141<br>het i Sverige (LEF) upphöra att gälla.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare som när denna lag träder i kraft är verk-<br>sam i Sverige med stöd av LUF eller LEF skall ha den rätt att bedriva<br>försäkringsrörelse i den omfattning som följer av den koncession som<br>beviljats enligt LUF eller anmälan enligt LEF.</p>
<p>De tillstånd, avvikelser och undantag som medgetts enligt gällande<br>lagstiftning bör gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall över-<br>klagas enligt de äldre bestämmelserna.</p>
<p>Slutligen skall 11 § LUF i dess lydelse före SFS 1995:781 gälla för så-<br>dan liv- eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tillhör annan försäkring än<br>livförsäkring och som har meddelats före ikraftträdandet av 5 kap. 6 §<br>andra stycket.</p>
<h3>9.2 Förslaget till lag om ändring i<br>försäkringsrörelselagen (1982:713)</h3>
<h4>1 kap. 2 §</h4>
<p>Som en konsekvens av att bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och<br>lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har<br>samlats i en ny lag - lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige - har en ändring gjorts i denna paragraf.</p>
<h4>2 a kap. 4 §</h4>
<p>Till följd av de ändrade bestämmelserna om gränsöverskridande verk-<br>samhet i lagstiftningen om utländska försäkringsgivare har vissa redak-<br>tionella ändringar gjorts i denna paragraf.</p>
<p>Som angetts i avsnitt 6.5 skall i och med denna lagändring även ett<br>passivt tillhandahållande av tjänster omfattas av den svenska regleringen<br>av gränsöverskridande verksamhet. Svenska försäkringsbolag som avser<br>att tillhandahålla försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som<br>skall fullgöras i ett annat EES-land skall alltså i fortsättningen alltid un-<br>derrätta Finansinspektionen om detta. Det nu sagda gäller oavsett om<br>kontraktet kommit till stånd genom försäkringsgivarens aktiva verksam-<br>het eller inte. Som angetts i avsnitt 6.5 anses dock inte en enstaka med-<br>delad affär utgöra verksamhet som kräver underrättelse till Finansin-<br>spektionen. Vad som skall bedömas som en enskild affär respektive som<br>en verksamhet får avgöras av Finansinspektionen i dess rättstillämpning.<br>Avgörande bör dock i princip vara antalet kontrakt som ingås.</p>
<h3>143</h3>
<h4>14 kap. 26 b §</h4>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt for utländska försäkringsfö-<br>retag att driva försäkringsrörelse i Sverige har överförts till en ny lag -<br>lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige<br>Som en konsekvens härav har ändringar har därför gjorts i denna para-<br>graf.</p>
<h4>15 kap. 3 §</h4>
<p>Bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsfö-<br>retag att driva försäkringsrörelse i Sverige har överförts till en ny lag -<br>lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige<br>Som en konsekvens härav har ändringar har därför gjorts i denna para-<br>graf.</p>
<h3>9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m.m.</h3>
<p>Som en konsekvens av att bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och<br>lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har<br>samlats i en ny lag - lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige - har en ändring gjorts i denna paragraf.</p>
<h3>9.4 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen<br>(1975:1410)</h3>
<p>Bestämmelserna i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige har överförts till en ny lag - lagen (1998:000) om ut-<br>ländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Ändringar har därför<br>gjorts i denna paragraf.</p>
<p>Försäkringsgivare som tidigare var verksamma enligt lagen om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige benämns i den nya lagen EES-<br>försäkringsgivare. Någon förändring i den gällande regleringen är inte<br>avsedd.</p>
<h3>9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om<br>motortäv 1 ingsför säkring</h3>
<p>Eftersom bestämmelserna i lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige har överförts till den nya lagen<br>(1998:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige - har<br>ändringar gjorts även i denna paragraf.</p>
<p>Försäkringsgivare som tidigare var verksamma enligt lagen om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige benämns i den nya lagen EES-<br></p>
<p>144</p>
<p>försäkringsgivare. Någon förändring i den gällande regleringen är inte Prop. 1997/98:141<br>avsedd.</p>
<h3>9.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen<br>(1970:979)</h3>
<p>Bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsfö-<br>retag att driva försäkringsrörelse i Sverige har överförts till lagen<br>(1998:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige Änd-<br>ringar har därför gjorts i denna paragraf.</p>
<p>Begreppet försäkringsföretag ändras till försäkringsgivare för att bättre<br>överensstämma med begreppsanvändningen i den nya lagstiftningen.<br>Någon förändring i sak är emellertid inte avsedd.</p>
<h3>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om<br>statlig inkomstskatt</h3>
<p>Som en konsekvens av att bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och<br>lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har<br>samlats i en ny lag - lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige - har en ändring gjorts i denna paragraf.</p>
<p>Begreppet företag är vedertaget inom skattelagstiftningen för att inne-<br>fatta alla associationsformer. Begreppet försäkringsgivare, som används i<br>nya lagstiftningen om utländska försäkringsgivare, har därför inte införts<br>i den ändrade bestämmelsen i lagen om statlig inkomstskatt.</p>
<h3>9.8 Förslaget till lag om ändring i mervärdeskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<p>Som en konsekvens av att bestämmelserna i lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och<br>lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har<br>samlats i en ny lag - lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige - har en ändring gjorts även i denna paragraf.</p>
<h3>9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter</h3>
<p>Eftersom bestämmelserna i lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige har överförts till en ny lag - la-<br>gen (1998:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige -<br>har ändringar gjorts även i denna paragraf.</p>
<p>Som angetts i avsnitt 6.5 och i författningskommentaren till 1 kap. 13 §<br>skall även ett s.k. passivt tillhandahållande av försäkringstjänster från en<br></p>
<p>145</p>
<p>EES-försäkringsgivare anses utgöra gränsöverskridande verksamhet. Prop. 1997/98:141<br>Detta far till följd att även en EES-försäkringsgivare som endast bedriver<br>passiv försäkringsverksamhet i Sverige skall lämna kontrolluppgifter<br>enligt förevarande bestämmelse.</p>
<p>Om verksamheten bedrivs genom en filial, en generalagentur eller en<br>generalrepresentation har en etablering uppkommit i Sverige. Detta inne-<br>bär att verksamheten bedrivs från ett fast driftställe och att det från verk-<br>samheten skall lämnas kontrolluppgifter enligt de ”vanliga” reglerna som<br>gäller för försäkringsföretag här i landet.</p>
<h3>9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om<br>behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva<br>vissa mål</h3>
<p>I konsekvens med att lagen (1950:272) om rätt for utländska försäkrings-<br>företag att driva försäkringsrörelse i Sverige upphävs och då hänvisning-<br>en därför inte längre fyller någon funktion tas den bort.</p>
<p>Av övergångsbestämmelserna till denna ändring framgår att äldre be-<br>stämmelser fortfarande skall tillämpas i mål där beslut fattats med stöd<br>av lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrö-<br>relse i Sverige.</p>
<h3>146</h3>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Efter remiss av betänkandet Utländska försäkringsgivare med verksam-<br>het i Sverige (SOU 1996:77) har yttranden avgetts av Svea hovrätt,<br>Kammarrätten i Sundsvall, Marknadsdomstolen, Sveriges riksbank,<br>Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Konkur-<br>rensverket, Konsumentverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges För-<br>säkringsförbund, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska För-<br>säkringsmäklares förening, Sveriges industriförbund, Trafikförsäkrings-<br>föreningen och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Följande<br>remissinstanser har avstått från att yttra sig: Svenska Livförsäkringsbo-<br>lags Aktuarienämnd, Svenska Aktuarieföreningen, Försäkringsjuridiska<br>Föreningen, Svenska Bankföreningen.</p>
<p>147</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>Förslag till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>ALLMÄNNA BESTÄMMELSER</p>
<h4>1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser</h4>
<p>Tillämpningsområde</p>
<p>1 § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i<br>Sverige i enlighet med denna lag.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska<br>gemenskaperna (EG) och Schweiz.</p>
<p>2 § Denna lag gäller inte</p>
<p>1. återförsäkringsrörelse eller</p>
<p>2. koassuransverksamhet (samförsäkring), om en EES-försäkrings-<br>givare deltar i verksamheten från ett utländskt driftställe i annan egen-<br>skap än ledande försäkringsgivare och verksamheten avser sådana stora<br>risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>3 § Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för<br>5 kap. 14 §, får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som<br>avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelsela-<br>gen (1982:713) samt för avgångsbidragsförsäkringar.</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för 5 kap.<br>5 § femte stycket och 14 §, behöver inte tillämpas för sådana livförsäk-<br>ringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäk-<br>ringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.</p>
<p>Tillämplig lag</p>
<p>4 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige följa<br>svensk lag och svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt svara<br>inför svensk domstol.</p>
<h3>148</h3>
<p>För trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafikska- Prop. 1997/98:141<br>delagen (1975:1410). Bilaga 2</p>
<p>Definitioner m.m.</p>
<p>5 § I denna lag avses med</p>
<p>1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör<br>till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och för vars direkta<br>försäkringsrörelse inom EES endast den behöriga myndigheten i hem-<br>landet ansvarar för finansiell tillsyn,</p>
<p>1. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare<br>än EES-försäkringsgivare,</p>
<p>3. hemland: det land där försäkringsgivaren har sitt säte och, när det<br>gäller försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, det land där<br>sammanslutningens ledning finns,</p>
<p>4. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt<br>lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-<br>försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES-<br>försäkringsgivare och bestämmelserna i 4-7 kap. på försäkringsgivare<br>från tredje land. Bestämmelserna i 8-10 kap. gäller både EES-<br>försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>6 § Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i<br>2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i<br>2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.</p>
<p>Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livför-<br>säkring om ersättningen betalas från en livförsäkring och skadeförsäkring<br>om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har<br>köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till<br>livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de<br>särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5, 11 och 20 §§<br>samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses</p>
<p>1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäk-<br>ringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till<br>den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,</p>
<p>2. risk som är hänförlig till ett fordon som skall registreras i Sverige,<br>när försäkringen avser ett registreringspliktigt fordon,</p>
<p>3. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts<br>för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.</p>
<p>I andra fall än de som anges i första stycket anses skadeförsäkringsris-<br>ken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person<br>som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en ju-<br></p>
<p>149</p>
<p>ridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sveri-<br>ge-</p>
<p>När det gäller livförsäkring anses risken vara belägen i Sverige om, i<br>det fall där försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelse-<br>ort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etablerings-<br>ställe som försäkringen gäller finns i Sverige.</p>
<p>8 § Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgi-<br>vares etablering i Sverige genom</p>
<p>1. generalagent,</p>
<p>2. filial och</p>
<p>3. när det gäller försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en<br>generalrepresentation.</p>
<p>Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör<br>för en filial eller ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en<br>försäkringssammanslutning.</p>
<p>9 § Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person<br>som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affärsverksamhet i<br>Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivaren i alla de<br>rättsförhållanden som hänför sig till verksamheten. En utländsk försäk-<br>ringsgivare far i Sverige inte representeras av mer än en generalagent.</p>
<p>Generalagenten skall vara bosatt eller ha sitt säte i Sverige. Den som är<br>underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har för-<br>valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.</p>
<p>Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för general-<br>agenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med<br>tredje man samt att ta emot stämning för den utländska försäkringsgiva-<br>ren och själv eller genom annan tala och svara för denna.</p>
<p>Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person som<br>generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller<br>de krav som ställs i andra stycket. I ett sådant fall skall den fullmakt som<br>avses i tredje stycket ställas till ombudet.</p>
<p>10 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig<br>förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige.</p>
<p>För verksamhet som drivs genom filial gäller även bestämmelserna i<br>lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Den verkställande direktö-<br>ren för en filial skall dock vara bosatt i Sverige</p>
<p>11 § Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslut-<br>ning av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet<br>meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses,<br>när det gäller försäkringssammanslutningar, medlemmarna i samman-<br>slutningen.</p>
<p>12 § Med generalrepresentation avses en utländsk försäkringssamman-<br>slutnings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>150</p>
<p>av ett ombud som ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivarna i Prop. 1997/98:141<br>sammanslutningen driver enligt denna lag. Bilaga 2</p>
<p>Ett ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning skall vara bosatt</p>
<p>1 Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsför-<br>bud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte<br>vara ombud.</p>
<p>De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda<br>fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal<br>ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att för deras<br>räkning ta emot stämning samt själv eller genom annan tala och svara för<br>dem.</p>
<p>13 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-<br>försäkringsgivare från ett utländskt driftställe meddelar försäkringar i<br>Sverige, utan förmedling av en etablering här i landet, i syfte att ingå för-<br>säkringsavtal om en risk som är belägen i Sverige i enlighet med 1 kap.<br>7§-</p>
<p>Separationsprincipen</p>
<p>14 § En EES-försäkringsgivare far i Sverige förena direkt livförsäkrings-<br>rörelse endast med sådan direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i</p>
<p>2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) samt med rörelse för återförsäkring av sådana skadeförsäk-<br>ringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som på basis av den<br>koncession som försäkringsgivaren har fått i sitt hemland kan bedriva<br>både liv- och skadeförsäkringsrörelse, får dock fortsätta att bedriva sådan<br>verksamhet. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäkringsrö-<br>relse åtskild från livförsäkringsrörelsen.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäk-<br>ringsrörelse endast med rörelse för återförsäkring av livförsäkring.</p>
<p>Undantag</p>
<p>15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen far, med de begränsningar som anges i andra-fjärde styckena, medge<br>undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag om livförsäkring</p>
<p>1. när det gäller alla utländska försäkringsgivare: livförsäkring som<br>gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller<br>mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och</p>
<p>2. när det gäller försäkringsgivare från tredje land: livförsäkring som<br>avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna<br>om beräkning av premiereserv enligt 5 kap. 3 § femte stycket.</p>
<h3>151</h3>
<p>Undantag enligt första stycket 2 får medges från bestämmelserna i Prop. 1997/98:141<br>5 kap. 8 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om Bilaga 2<br>livförsäkring.</p>
<p>Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska<br>gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.</p>
<p>I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 far det före-<br>skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring<br>skall tillämpas i stället.</p>
<p>BESTÄMMELSER OM EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<h4>2 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten</h4>
<p>1 § En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva<br>försäkringsrörelse får bedriva försäkringsrörelse i Sverige</p>
<p>1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter<br>det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkrings-<br>givarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som<br>anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen medger att verk-<br>samheten får påbörjas,</p>
<p>2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen<br>från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot<br>en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.</p>
<p>2 § En underrättelse enligt 1 § 1 öm sekundäretablering skall innehålla</p>
<p>1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem skall vara<br>dess företrädare,</p>
<p>2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etable-<br>ringen är organiserad och vilket slags försäkringsverksamhet som skall<br>drivas där, och</p>
<p>3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings-<br>givarens kapitalbas.</p>
<p>För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första<br>stycket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och<br>som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall under-<br>rättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-<br>försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.</p>
<p>Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om för-<br>hållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast<br>en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen<br>om ändringen.</p>
<p>3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet skall<br>innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäk-<br>ringarna skall täcka, och</p>
<p>2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om</p>
<p>a) försäkringsgivarens kapitalbas, och</p>
<p>152</p>
<p>b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. Prop. 1997/98:141</p>
<p>För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första Bilaga 2<br>stycket 10 i försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar)<br>och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall<br>underrättelsen dessutom innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 §<br>trafikskadelagen (1975:1410), och</p>
<p>2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsfö-<br>reningen.</p>
<p>Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om för-<br>hållanden som anges i första och andra styckena, far ändringen göras<br>tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om änd-<br>ringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>4 § När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall före-<br>trädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.</p>
<h4>3 kap. Tillsyn över EES-försäkringsgivare</h4>
<p>1 § Den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har ansva-<br>ret för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av försäkrings-<br>givarens solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning.</p>
<p>Finansinspektionen skall ha ansvar för tillsynen i övrigt över EES-för-<br>säkringsgivarens verksamhet i Sverige.</p>
<p>2 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs av EES-<br>försäkringsgivare enligt denna lag, i den utsträckning som behövs för<br>tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveck-<br>ling av verksamheten.</p>
<p>Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndighe-<br>terna i EES-försäkringsgivares hemländer, om dessa myndigheter behö-<br>ver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares verksamheter, samt<br>i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.</p>
<p>3 § En EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet här i<br>landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten<br>som behövs för tillsynen.</p>
<p>Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksamhet som<br>en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. För-<br>säkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och andra hand-<br>lingar tillgängliga för granskning.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren<br>skall lämna till inspektionen enligt första stycket.</p>
<p>4 § Skyldigheten enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar<br>och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för</p>
<p>153</p>
<p>1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i fö- Prop. 1997/98:141<br>retag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda EES- Bilaga 2<br>försäkringsgivare eller som sådana försäkringsgivare har ett bestämman-<br>de inflytande i,</p>
<p>2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befatt-<br>ningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat lik-<br>nande organ, som här i landet biträder en EES-försäkringsgivare i dennes<br>rörelse.</p>
<p>5 § Efter anmälan till Finansinspektionen kan den behöriga myndigheten<br>i en EES-försäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekun-<br>däretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i under-<br>sökningen.</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<p>6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift<br>som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig<br>olämplig att driva försäkringsverksamhet här, far Finansinspektionen<br>förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren<br>inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta den behöriga myn-<br>digheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Om rättelse ändå inte sker, far Finansinspektionen förbjuda försäk-<br>ringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäk-<br>ringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller liv-<br>försäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet.<br>Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myn-<br>digheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att<br>hindra ytterligare överträdelser.</p>
<p>Finansinspektionen far i brådskande fall, och utan att den utländska<br>behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på för-<br>säkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne<br>när det gäller redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett<br>av sådant förordnande far en försäkringstagare, om försäkringsgivaren<br>inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspre-<br>mie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald<br>till försäkringsgivaren.</p>
<p>7 § Om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland<br>inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall<br>Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i<br>fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.</p>
<p>Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-<br>försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur för-<br>säkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat</p>
<p>154</p>
<p>1. att försäkringsgivaren inte far fortsätta sin marknadsföring eller ingå<br>nya försäkringsavtal, eller</p>
<p>2. att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar.</p>
<p>8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt upp-<br>drag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning<br>inte kan utöva sitt uppdrag, skall de åtgärder som anges i 6 § första-<br>tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringsta-<br>garnas intressen är nödvändigt, far Finansinspektionen, för tiden till dess<br>hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett<br>ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.</p>
<p>9 § Om en EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av den behöriga<br>myndigheten i hemlandet inte längre far driva försäkringsrörelse här i<br>landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att<br>hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny<br>verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i samarbete med den<br>behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland,</p>
<p>1. förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige<br>eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller</p>
<p>2. förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att<br>ingå nya försäkringsavtal.</p>
<p>Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till<br>skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda<br>hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avveckling av försäk-<br>ringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid vidta så-<br>dana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäk-<br>ringsbolag.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>155</h3>
<p>BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE FRÅN<br>TREDJE LAND</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>4 kap. Inledande av verksamheten m.m.</h4>
<p>Försäkringsrörelse och marknadsföring av försäkringar</p>
<p>1 § En försäkringsgivare från tredje land far efter koncession av rege-<br>ringen bedriva försäkringsrörelse i Sverige från en sekundäretablering<br>här i landet.</p>
<p>Utöver vad som följer av första stycket får en försäkringsgivare från<br>tredje land, efter tillstånd av Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra<br>försäkringar som gäller risker som är belägna här, om det sker genom<br>förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de<br>båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal<br>med varandra.</p>
<p>2 § En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet enligt<br>denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrö-<br>relse här i landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl<br>för det.</p>
<p>Ett medgivande enligt första stycket far återkallas av den som lämnat<br>medgivandet, om det finns skäl för det.</p>
<p>Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Fi-<br>nansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som in-<br>spektionen bestämmer.</p>
<p>Koncession</p>
<p>3 § Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om<br>huruvida koncession enligt 1 § första stycket krävs för en planerad verk-<br>samhet.</p>
<p>Ett förhandsbesked är bindande för den myndighet som har lämnat be-<br>skedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även<br>Finansinspektionen bunden av detta beslut.</p>
<p>4 § Ansökan om koncession enligt 1 § första stycket görs hos regeringen.<br>Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den<br>till regeringen tillsammans med ett eget yttrande.</p>
<p>Till ansökningen skall fogas</p>
<p>1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och</p>
<p>2. ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat<br>värdehandlingar enligt 5 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne-<br>hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.</p>
<p>156</p>
<p>5 § Regeringen skall bevilja en försäkringsgivare från tredje land konces- Prop. 1997/98:141<br>sion och godkänna dess företrädare om ansökan uppfyller de krav som Bilaga 2</p>
<p>ställs i 4 § och</p>
<p>1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven<br>på en sund försäkringsverksamhet,</p>
<p>2. det kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat inne-<br>hav i försäkringsgivaren som avses i 1 kap. 9 a § första stycket försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) inte kommer att motverka en sund utveck-<br>ling av verksamheten hos försäkringsgivaren och även i övrigt är lämpli-<br>ga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgi-<br>vare och</p>
<p>3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall<br>där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har de insikter<br>och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen hos<br>en försäkringsgivare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.<br>Koncession får inte beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig<br>mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra<br>ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslig-<br>het kommer att ha ett kvalificerat innehav i försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession far inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-<br>terligare försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-<br>digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-<br>kenskapsårets slut.</p>
<p>Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i</p>
<p>2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>6 § Vid ändring av en beviljad koncession gäller bestämmelserna i 4 och</p>
<p>5 §§ i tillämpliga delar. Regeringen kan bestämma att Finansinspektionen<br>far besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell<br>betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.</p>
<p>7 § Vid förlängning av en koncession, som har beviljats för bestämd tid,<br>gäller 4 och 5 §§ i tillämpliga delar. Ansökningen, som skall prövas av<br>den myndighet som beviljat koncessionen, skall lämnas in till Finansin-<br>spektionen senast sex månader före utgången av den löpande koncessio-<br>nen.</p>
<p>8 § Utses en ny företrädare för en försäkringsgivare från tredje land skall<br>denne efter ansökan av försäkringsgivaren godkännas av Finansinspek-<br>tionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrä-<br>dare i denna lag. Inspektionen far meddela närmare föreskrifter om den<br>utredning som skall fogas till ansökningen.</p>
<p>9 § När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt</p>
<p>5 § har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försäkringsgiva-<br>rens företrädare genast underrätta Finansinspektionen om detta.</p>
<p>157</p>
<p>Marknadsföring av försäkringar</p>
<p>10 § Finansinspektionen skall efter ansökan av en försäkringsgivare från<br>tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § andra stycket, om<br>den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en<br>sund försäkringsverksamhet. Inspektionen får meddela närmare före-<br>skrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillstånd.</p>
<p>Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt första<br>stycket får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.</p>
<p>Representationskontor</p>
<p>11 § Innan en försäkringsgivare från tredje land far öppna ett representa-<br>tionskontor i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen om detta.<br>Representationskontoret far inte bedriva verksamhet som kräver konces-<br>sion enligt 1 § första stycket eller tillstånd enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall inom två månader från det att den tog emot<br>underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av represen-<br>tationskontoret, dess verksamhet och tillsynen över det. Representations-<br>kontoret kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter<br>av Finansinspektionen som avses i detta stycke.</p>
<h4>5 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten</h4>
<p>Deposition</p>
<p>1 § En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för den di-<br>rekta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar i en svensk<br>bank på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer.<br>Deponering skall göras särskilt för livförsäkring respektive skadeförsäk-<br>ring. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansin-<br>spektionen har godtagit som säkerhet.</p>
<p>Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera<br>värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp<br>enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen<br>om koncession lämnades in till Finansinspektionen.</p>
<p>2 § Medan verksamheten pågår skall depositionen</p>
<p>1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje rä-<br>kenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten<br>under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gång-<br>er det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räken-<br>skapsårets utgång,</p>
<p>2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som mot-<br>svarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som<br>gällde vid räkenskapsårets utgång.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>15:</p>
<p>3 § Finansinspektionen far, med hänsyn till rörelsens omfattning och be-<br>skaffenhet, bestämma att deponeringen får göras med ett lägre belopp än<br>det som anges i 1 § andra stycket och 2 §, om inspektionen anser att det<br>är skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till<br>det.</p>
<p>Överskrider det sammanlagda belopp som en försäkringsgivare depo-<br>nerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som anges i 2 §<br>1, får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren att få ut det över-<br>skjutande beloppet, om detta inte hänför sig till en deposition enligt andra<br>stycket.</p>
<p>Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undan-<br>tag från skyldigheten att deponera finns i 16 och 18 §§.</p>
<p>4 § Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat<br>enligt 1-3 §§ och som inte beaktats enligt 12 § första stycket Ijärde me-<br>ningen eller använts till skuldtäckning, får användas endast till betalning<br>av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till för-<br>säkringsgivarens direkta försäkringsrörelse i Sverige.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar och grunder för<br>försäkringsverksamheten</p>
<p>5 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkrings-<br>rörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäk-<br>ringsgivares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de belopp<br>som behövs for att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av<br>ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall<br>motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (premiereserv),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas upp-<br>komma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till<br>betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade skador),</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har<br>förfallit till betalning,</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livför-<br>säkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och</p>
<p>5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det be-<br>lopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen<br>nämnda paragraf.</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall en-<br>dast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna<br>belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den<br>försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>159</p>
<p>Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska<br>avsättningar.</p>
<p>Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse gäller 7 kap.</p>
<p>2 § forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>6 § För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringarnas<br>särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upprättas<br>för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,</p>
<p>2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev,</p>
<p>3. belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren,</p>
<p>4. verkan av underlåten premiebetalning,</p>
<p>5. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i</p>
<p>2 eller 4 upphör i förtid eller när försäkringsgivaren i övrigt inte har an-<br>svar för forsäkringsfallet och</p>
<p>6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.</p>
<p>För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tillhör annan<br>försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas for beräkning av pre-<br>miereserv och rätt till återköp.</p>
<p>7 § För de grunder for beräkning av försäkringspremier och premiereserv<br>som anges i 6 § första stycket 1 samt för de grunder för beräkning av<br>premiereserv som anges i 6 § andra stycket gäller 7 kap. 5 och 6 §§ för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713) i tillämpliga delar.</p>
<p>Grunderna for försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev skall an-<br>ge villkoren för att erhålla denna rätt. De skall även innehålla regler for<br>beräkning av återköps- och fribrevsvärden.</p>
<p>Grunderna for belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren<br>skall ange villkoren for belåningen. De skall även innehålla bestämmel-<br>ser om lånevärde, räntesats och verkan av underlåtenhet att betala ränta.</p>
<p>Grunderna för verkan av underlåtenhet att betala premiema skall ange i<br>vilken ordning försäkringsgivarens ansvarighet kan komma att upphöra<br>eller i övrigt förändras. Vidare skall grunderna ange villkoren for att för-<br>säkringen åter skall träda i kraft (återupplivning).</p>
<p>8 § De försäkringstekniska avsättningarna skall täckas och värderas på<br>det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första och tredje-<br>fjärde styckena, 9 a-10 c §§, 10 e samt 10 f §§ forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av<br>dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckning endast omfatta direktför-<br>säkringsrörelse.</p>
<p>För teckning av de försäkringstekniska avsättningarna far 90 procent<br>av depositionen enligt 1-3 §§ räknas in under förutsättning att depositio-<br>nen till den delen består av värdehandlingar som far användas for skuld-<br>täckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket och som<br>inte beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>161</p>
<p>9 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall se till att Prop. 1997/98:141<br>sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen Bilaga 2<br>(1982:713) upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare</p>
<p>fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att försäkringstagarna och den som avser att<br>teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras om det huvud-<br>sakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens<br>särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information. Regering-<br>en eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall med-<br>dela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten.</p>
<p>10 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett<br>register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för<br>skuldtäckning och tillgångarnas värde.</p>
<p>Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt<br>att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta an-<br>tecknas i registret.</p>
<p>11 § Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med en fordran som grundas på avtal om</p>
<p>1. livförsäkring, eller</p>
<p>2. återförsäkring avseende livförsäkring.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje land försätts i kon-<br>kurs eller när utmätning äger rum eller särskild administration träder in.</p>
<p>Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt 2.</p>
<p>Solvenskrav</p>
<p>12 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som<br>motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna enligt 3 §, vid varje tid-<br>punkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas<br>på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren<br>bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst<br>uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art<br>och omfattning (solvensmarginal), dock far kapitalbasen aldrig understi-<br>ga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgiva-<br>re deponerat i bank enligt 1-3 §§ skall beaktas vid bedömning av om<br>kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst upp till ett belopp som<br>motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.</p>
<p>De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som minst mot-<br>svarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett be-<br>lopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i<br>Sverige.</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får medge un-<br>dantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och<br>lokalisering av tillgångar finns i 16-18 §§.</p>
<p>13 § Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 24 § forsäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § forsäkringsrörelselagen och<br>garantibeloppet enligt 7 kap. 27 § första och andra styckena. Garantibe-<br>loppet är dock hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § första<br>och andra styckena forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>14 § Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket forsäkringsrörelselagen. För livförsäk-<br>ring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäkringsrörelsela-<br>gen. Garantibeloppet för livförsäkring skall motsvara 400 000 ECU. En<br>tredjedel av solvensmarginalen eller av garantibeloppet, om det är större,<br>skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 för-<br>säkringsrörelselagen.</p>
<p>15 § För sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass<br>3 forsäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapital-<br>bas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen (1989:1079) om livförsäk-<br>ringar med anknytning till värdepappersfonder.</p>
<p>Verksamhet i flera EES-länder</p>
<p>16 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd att<br>driva verksamhet genom agentur eller filial i ett eller flera länder som hör<br>till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, far Finansinspektionen<br>efter ansökan medge försäkringsgivaren följande förmåner, som endast<br>kan medges samtidigt:</p>
<p>1. Den del av depositionen enligt 1 § som skall beaktas enligt 12 §<br>första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer<br>än ett av dessa EES-länder.</p>
<p>2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäk-<br>ringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra EES-<br>ländema.</p>
<p>3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet far finnas i ett annat av<br>dessa EES-länder.</p>
<p>17 § I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myn-<br>dighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturema<br>eller filialerna och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall<br>göras i det landet.</p>
<p>18 § Ett medgivande far lämnas endast om samtliga behöriga myndighe-<br>ter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om förmåner tillstyrker ansökan.<br>Om försäkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansin-</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>162</p>
<p>spektionen, gäller medgivandet från det att den utländska myndighet som<br>försäkringsgivaren valt har underrättat Finansinspektionen om att myn-<br>digheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även be-<br>träffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen<br>skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behö-<br>ver för kontrollen.</p>
<p>Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första<br>stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.</p>
<p>Ombud för generalrepresentation</p>
<p>19 § Ett ombud för en generalrepresentation for en försäkringssamman-<br>slutning från tredje land skall föra en förteckning över dels de särskilda<br>medhjälpare som har rätt att förvärva försäkringsaffarer för försäkrings-<br>givaren i sammanslutningen, dels de försäkringar som dessa medhjälpare<br>förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall de premier och skadeer-<br>sättningar som är att hänföra till försäkringen anges för varje försäkring.<br>Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas på handlingar som<br>härrör från affärshändelser.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna en-<br>ligt första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Aktuarie</p>
<p>20 § En försäkringsgivare från tredje land som meddelar livförsäkringar i<br>Sverige skall ha en aktuarie som utför försäkringstekniska beräkningar<br>och utredningar. I fråga om aktuarien gäller 8 kap. 18 § andra stycket<br>forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<h4>6 kap. Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land</h4>
<p>1 § Finansinspektionen skall ha tillsyn över den verksamhet som försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall verka<br>för en sund utveckling av verksamheten och ha ett nära samarbete med<br>andra länders behöriga myndigheter.</p>
<p>2 § Regeringen skall, efter anmälan av Finansinspektionen, förklara kon-<br>cession som beviljats för en försäkringsgivare förverkad om</p>
<p>1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det<br>koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från<br>koncessionen eller</p>
<p>2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verk-<br>samhet.</p>
<p>163</p>
<p>3 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall lämna Prop. 1997/98:141<br>Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes Bilaga 2<br>verksamhet här i landet som inspektionen begär.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare från<br>tredje land skall lämna till inspektionen.</p>
<p>4 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall utan<br>dröjsmål lämna Finansinspektionen</p>
<p>1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för<br>varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,</p>
<p>2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi-<br>tion motsvarar kraven i 5 kap. 1-3 §§,</p>
<p>3. en utredning för varje räkenskapsår om de försäkringstekniska av-<br>sättningarnas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven<br>återförsäkring,</p>
<p>4. en kopia av grunder eller ändrade grunder,</p>
<p>5. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i för-<br>säkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt</p>
<p>6. meddelande om ändring av försäkringsgivarens firma.</p>
<p>Till grunderna eller de ändrade grunderna enligt första stycket 4 skall<br>det fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna far för försäk-<br>ringstagarna och försäkringsgivaren.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första<br>och andra styckena.</p>
<p>5 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgi-<br>vare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 3<br>och 4 §§.</p>
<p>6 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en för-<br>säkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren skall<br>hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för<br>granskning när inspektionen bestämmer det.</p>
<p>Finansinspektionen kan förordna en särskild sakkunnig för gransk-<br>ningen. Dennes arvode fastställs av inspektionen. Arvodet skall betalas<br>ur försäkringsgivarens medel på det sätt som inspektionen bestämmer.</p>
<p>7 § Skyldigheten enligt 3 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla till-<br>gångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för</p>
<p>1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i<br>företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att biträda<br>försäkringsgivare från tredje land eller som en sådan försäkringsgivare<br>har ett bestämmande inflytande i, samt</p>
<p>2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande be-<br>fattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat lik-<br>nande organ, som här i landet biträder en försäkringsgivare från tredje<br>land i dennes rörelse.</p>
<p>164</p>
<p>Ingripande och sanktioner</p>
<p>8 § Finansinspektionen far i fråga om den verksamhet som en försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar<br>som inspektionen anser är nödvändiga.</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse<br>om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelser skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410) lagen<br>(1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har med-<br>delats med stöd av någon av dessa lagar eller av grunderna, om sådana<br>finns,</p>
<p>2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfatt-<br>ningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats ge-<br>nom att värdehandlingarna sjunkit avsevärt i värde eller av annan anled-<br>ning,</p>
<p>4. försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som an-<br>vänds för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till inne-<br>hållet i 5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713),</p>
<p>5. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller<br>inte är placerade enligt 5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e §<br>forsäkringsrörelselagen,</p>
<p>6. försäkringsgivarens företrädare eller, om företrädaren är en juridisk<br>person, försäkringsgivarens ombud inte uppfyller de krav som anges i</p>
<p>4 kap. 5 § första stycket 3, eller</p>
<p>7. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens<br>verksamhet.</p>
<p>9 § Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje<br>land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att</p>
<p>1. återställa en sund finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapi-<br>talbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) (saneringsplan),</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om den understiger de nivåer som<br>anges i 5 kap. 12-15 §§, eller om garantibeloppet för en livförsäkringsrö-<br>relse inte har sådan sammansättning som anges i 5 kap. 12 § andra styck-<br>et (finansieringsplan).</p>
<p>Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt<br>första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt</p>
<p>5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn<br>över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäk-<br>ringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis<br>förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansin-<br>spektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens till-<br>gångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall<br>drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>165</p>
<p>10 § Om ett föreläggande enligt 8 eller 9 § inte har följts inom den be- Prop. 1997/98:141<br>stämda tiden och det förhållande som orsakat anmärkningen inte heller Bilaga 2<br>på något annat sätt har rättats till, skall Finansinspektionen anmäla detta<br>till regeringen.</p>
<p>11 § Finansinspektionen får begränsa förfoganderätten hos en försäk-<br>ringsgivare från tredje land eller förbjuda försäkringsgivaren att förfoga<br>över sina tillgångar i Sverige, om</p>
<p>1. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuldtäck-<br>ning,</p>
<p>2. försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvens-<br>marginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,</p>
<p>3. försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och<br>det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställ-<br>ning ytterligare kommer att försämras, eller</p>
<p>4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen<br>vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.</p>
<p>Finansinspektionen far besluta hur verksamheten skall bedrivas efter<br>ett sådant beslut som avses i första stycket.</p>
<p>Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 5 kap. 16 § och nå-<br>gon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten,<br>skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar<br>försäkringsgivarens soliditet innan inspektionen vidtar åtgärder.</p>
<p>Om försäkringsgivaren driver verksamhet i ett annat land som tillhör<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller har tillgångar placerade<br>där, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det<br>landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det<br>behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektio-<br>nen vidtar motsvarande åtgärder.</p>
<p>12 § Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land avsäger<br>sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan<br>anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna<br>ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en<br>ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie fö-<br>reträdaren åter kan utöva sitt uppdrag. Intill dess att förordnandet har<br>kungjorts far försäkringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos<br>Finansinspektionen med samma verkan som om de blivit inbetalda till<br>försäkringsgivaren.</p>
<p>13 § En koncession för en försäkringsgivare från tredje land kan förkla-<br>ras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven för koncession,</p>
<p>2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har godkänts enligt</p>
<p>9 § första stycket eller</p>
<p>3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-<br>samheten.</p>
<p>Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 5 kap. 16 § och för-<br>säkringsgivarens auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myn-<br></p>
<p>166</p>
<p>dighet som kontrollerar dennes soliditet, skall Finansinspektionen vidta Prop. 1997/98:141<br>de åtgärder som behövs. Om skälet till att auktorisationen förklarats för- Bilaga 2<br>verkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, skall regeringen<br>genast förklara försäkringsgivarens koncession i Sverige förverkad.</p>
<p>14 § Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av konces-<br>sion för en försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndighe-<br>terna i de länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäk-<br>ringsgivaren bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen far i samband<br>med detta begära att en sådan myndighet i samarbete med inspektionen<br>vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.</p>
<p>15 § Finansinspektionen kan förbjuda ett representationskontor att fort-<br>sätta sin verksamhet i Sverige, om dess verksamhet allvarligt bryter mot<br>de föreskrifter som inspektionen har meddelat enligt 4 kap. 11 § andra<br>stycket eller om det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot represen-<br>tationskontorets verksamhet.</p>
<h4>7 kap. Avslutande av verksamheten</h4>
<p>1 § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin<br>försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om att rege-<br>ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen åter-<br>kallar koncessionen.</p>
<p>2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäk-<br>ringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfarda fullmakt för ett<br>ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda<br>försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.</p>
<p>Försäkringsgivaren skall anmäla ett ombud som avses i första stycket<br>till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas full-<br>makt för ombudet. Inspektionen far förordna ett tillfälligt ombud för ti-<br>den innan försäkringsgivaren lämnar in en sådan anmälan. Inspektionen<br>skall genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 8 om godkännandet eller<br>förordnandet. Fram tills Finansinspektionen har infört kungörelse om<br>godkännandet eller förordnandet av ombudet, får försäkringstagare sätta<br>in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som<br>om de blivit inbetalda till försäkringsgivaren.</p>
<p>3 § När en försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt<br>sina förpliktelser enligt 5 kap. 4 § eller annars lagligen befriats från dem<br>har försäkringsgivaren rätt att med Finansinspektionens samtycke få till-<br>baka de tillgångar som enligt 5 kap. 1-3 §§ har ställts som säkerhet.</p>
<p>167</p>
<p>Särskild administration</p>
<p>4 § Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att med-<br>dela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild admi-<br>nistration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansin-<br>spektionen skall förvalta administrationsboet.</p>
<p>Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagamas räkning ta<br>hand om samtliga tillgångar i vilka de har förmånsrätt enligt 4 a § för-<br>månsrättslagen (1970:979). Härmed övergår alla försäkringsgivarens<br>rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen på admi-<br>nistrationsboet. Har livförsäkringarna återförsäkrats, gäller samma sak<br>försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäk-<br>ringama.</p>
<p>Så snart administrationen har inträtt skall Finansinspektionen låta vär-<br>dera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta be-<br>räkna det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna för livför-<br>säkring uppgår till. Administrationsboet har fordringsrätt hos försäk-<br>ringsgivaren för det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger<br>de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkring, ökade med en<br>tjugondei.</p>
<p>5 § Finansinspektionen skall om möjligt överlåta de försäkringar som<br>enligt 4 § tagits över av administrationsboet till en eller flera försäkrings-<br>givare med koncession för livförsäkring som antingen är</p>
<p>1. ett svenskt försäkringsbolag, eller</p>
<p>2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller<br>som är auktoriserat i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet.</p>
<p>6 § Om Finansinspektionen anser att ett anbud om att ta över försäk-<br>ringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll en-<br>ligt 10 kap. 1 § 9 och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen<br>skall innehålla föreläggande för försäkringstagarna att inom en bestämd<br>tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen an-<br>mäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är<br>försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring<br>skall fa möjlighet att framföra invändningar.</p>
<p>Om det i beståndet som skall överlåtas ingår åtaganden som skall full-<br>göras utomlands, skall Finansinspektionen innan anbudet antas ge de<br>behöriga myndigheterna i det land där åtagandena skall fullgöras möjlig-<br>het att yttra sig. Finansinspektionen får pröva anbudet när de behöriga<br>myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det<br>att myndigheten mottog meddelandet.</p>
<p>7 § Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäk-<br>ringsbestånd om</p>
<p>1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som<br>kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>168</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verk-<br>samhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med<br>behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt<br>10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det<br>överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren.<br>Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare<br>och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas<br>om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför.</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finansinspektionen<br>offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmel-<br>serna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det<br>berörda landet, far inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.</p>
<p>8 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 §<br>inom ett år från det att administrationen trädde in, far tillgångarna säljas<br>och medlen fördelas mellan försäkringstagarna.</p>
<p>9 § Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 § eller annars har<br>uppstått ett överskott, skall detta i första hand användas till att betala<br>kostnaden för administrationen samt till sådant bidrag som avses i</p>
<p>10 kap. 9 § och som inte betalats. Återstoden skall överlämnas till den<br>försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.</p>
<p>10 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betal-<br>ning innan koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land har<br>förklarats förverkad, skall så mycket betalas ut som skulle ha betalats om<br>koncessionen inte förklarats förverkad.</p>
<p>Av de livförsäkrings- eller återbäringsbelopp som förfaller till betal-<br>ning under administrationstiden far innan administrationen avslutats en-<br>dast så mycket betalas ut som Finansinspektionen anser att det är möjligt<br>att betala ut utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Detta<br>skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av<br>försäkringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett<br>för stort belopp har betalats ut, skall återbetalning inte ske.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>11 § Om en försäkringsgivare från tredje land i annat fall än enligt 4 §<br>första stycket upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäk-<br>ringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 5 kap. 8-10 §§ redo-<br>visa tillgångar som motsvarar värdet av de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarna för redan meddelade livförsäkringar. Ett ombud som har utsetts<br>av försäkringsgivaren enligt 2 § är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>169</p>
<p>5 kap. 10 § och 6 kap. 3—4 och 6 §§, som förut har varit företrädarens Prop. 1997/98:141<br>skyldighet. Om inte tillgångar som motsvarar värdet av de försäkrings- Bilaga 2<br>tekniska avsättningarna redovisas eller om det av annat skäl finns anled-<br>ning att anta att livförsäkringstagamas rätt på grund av försäkringsavta-<br>len äventyras, skall Finansinspektionen besluta om administration enligt</p>
<p>4 §. Om de tillgångar som avsatts till redovisning anses otillräckliga får<br>dock administrationen inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har<br>förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom<br>fyra veckor efter ett sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administra-<br>tion inträder, skall bestämmelserna i 4 § första stycket om upphörandet<br>av försäkringsgivarens rätt att driva livförsäkringsrörelse här i landet i<br>stället avse meddelandet av beslut om administration.</p>
<p>12 § En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkallats<br>eller förverkats får inte bevilja nya försäkringar här i landet. Under admi-<br>nistrationstiden far dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds<br>av gällande försäkringsavtal.</p>
<p>GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR UTLÄNDSKA<br>FÖRSÄKRINGSGIVARE</p>
<h4>8 kap. Marknadsföring m.m.</h4>
<p>1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att för-<br>säkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god affärssed. I fråga<br>om en försäkringssammanslutning gäller detta, såvitt avser verksamhet<br>för att anskaffa försäkringar, försäkringsgivarna.</p>
<p>2 § En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till allmänhe-<br>ten nämna sin organisationsform och sitt hemland.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela närmare föreskrifter om den information som en försäk-<br>ringsgivare skall lämna till försäkringstagarna och till den som avser att<br>teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.</p>
<p>3 § Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna<br>försäkringsvillkoren och om de särskilda villkor som gäller för den för-<br>säkring som avses i brevet.</p>
<p>4 § En utländsk försäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till<br>fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare,<br>på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning<br>av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade<br>grunder bestämt för sin rörelse här i landet.</p>
<p>5 § På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att mark-<br>nadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda ett intyg<br>över verksamhetens omfattning och innehåll, om intyget behövs för att<br></p>
<p>170</p>
<p>den som biträtt försäkringsgivaren skall fa driva liknande verksamhet i Prop. 1997/98:141<br>ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska sam- Bilaga 2<br>arbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna<br>inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kun-<br>na fullgöra denna skyldighet.</p>
<h4>9 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd</h4>
<p>1 § En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som<br>driver en försäkringsrörelse i enlighet med denna lag kan helt eller delvis<br>överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till försäkringsrörelsen till<br>en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgiva-<br>re) under de förutsättningar som anges i detta kapitel.</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare</p>
<p>2 § När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat EES-<br>land ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd till en överlåtel-<br>se av ett bestånd av försäkringar, som meddelats under en verksamhet<br>som drivits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt sam-<br>tycke om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och</p>
<p>2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats.</p>
<p>Yttrandet enligt första stycket skall lämnas inom tre månader.</p>
<p>3 § Finansinspektionen skall innan den yttrar sig ge de berörda försäk-<br>ringstagarna och livräntetagama möjlighet att anmäla om de har något att<br>invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs om offentlig-<br>görande i 15 kap. 4 § första stycket forsäkringsrörelselagen (1982:713)<br>gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offentliggjorts på motsva-<br>rande sätt i Sverige av en behörig myndighet i den överlåtande försäk-<br>ringsgivarens hemland, får inspektionen underlåta att offentliggöra ansö-<br>kan.</p>
<p>Överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje<br>land</p>
<p>4 § En försäkringsgivare från tredje land far med Finansinspektionens<br>tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 §<br>till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till</p>
<p>1. ett svenskt försäkringsbolag, eller</p>
<p>2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller<br>som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbets-<br>området.</p>
<p>171</p>
<p>5 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 4 § Prop. 1997/98:141<br>skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den överta- Bilaga 2</p>
<p>gande försäkringsgivaren. Det avtal som träffats om överlåtelsen skall<br>fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap. 3 § fjärde stycket<br>och 4 § första stycket forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>6 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 4 § ge den be-<br>höriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden<br>skall fullgöras möjlighet att yttra sig. Finansinspektionen far pröva ansö-<br>kan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när myndigheten yttrat<br>sig eller, om den inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska<br>myndigheten mottog meddelandet.</p>
<p>7 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 4 § skall ges om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,</p>
<p>2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till en förmån som kan<br>ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtagan-<br>den skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av en behörig<br>myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myn-<br>digheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>8 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse<br>av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungö-<br>ra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret<br>för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgi-<br>varen. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen<br>skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår risker<br>som är belägna eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land,<br>skall Finansinspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det<br>landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på<br>motsvarande sätt i det berörda landet, far inspektionen underlåta att of-<br>fentliggöra beslutet där.</p>
<h4>10 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>Kungörelse</p>
<p>1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra</p>
<p>1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller</p>
<p>6 kap. 12 §,</p>
<p>172</p>
<p>2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares<br>rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första<br>stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,</p>
<p>3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt<br>4 kap. 5 § första stycket,</p>
<p>4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från<br>tredje land enligt 4 kap. 7 §,</p>
<p>5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje<br>land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,</p>
<p>6. ändring av firma för en försäkringsgivare från tredje land enligt<br>6 kap. 4 § första stycket 6,</p>
<p>7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 13 § eller återkallande av<br>koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje land,</p>
<p>8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra<br>stycket,</p>
<p>9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra-<br>tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,</p>
<p>10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,</p>
<p>11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt</p>
<p>9 kap. 5 §, och</p>
<p>12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm-<br>melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-länder</p>
<p>2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar<br>skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omstän-<br>digheterna framgår att denne varken kände till eller borde ha känt till det<br>som kungjorts. Innan sådant kungörande skett kan ett förhållande som<br>enligt lagen skall kungöras inte lagligen åberopas mot annan än den som<br>visas ha känt till det.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Otillåten försäkringsverksamhet</p>
<p>3 § Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av<br>denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplys-<br>ningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall<br>kunna bedöma om lagen är tillämplig.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrörelse<br>enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 2 kap. 1 § eller 4 kap.<br>1 § är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid<br>ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med<br>verksamheten.</p>
<p>Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska<br>försäkringsgivaren som mot den som här i landet, i syfte att förmå någon<br>att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkrings-<br>givarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.</p>
<p>173</p>
<p>Överklagande av beslut</p>
<p>4 § Följande beslut av Finansinspektionen far överklagas hos kammar-<br>rätten, nämligen beslut</p>
<p>1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin mark-<br>nadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,</p>
<p>2. att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina<br>tillgångar enligt 3 kap. 6-7 § eller 9 §, eller</p>
<p>3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbe-<br>stånd enligt 9 kap. 2 §.</p>
<p>Finansinspektionens beslut om att förelägga eller döma till vite enligt</p>
<p>5 § andra stycket får överklagas hos länsrätten. Detsamma gäller inspek-<br>tionens beslut i övrigt om att förena ett föreläggande eller förbud med<br>vite. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av läns-<br>rättens avgörande.</p>
<p>Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos<br>regeringen.</p>
<p>Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket, beslut<br>om föreläggande eller beslut om verksamhetens drivande enligt 6 kap.<br>11 § andra stycket skall gälla omedelbart.</p>
<p>Vite och straff</p>
<p>5 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt<br>denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska<br>försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas om detta.</p>
<p>Finansinspektionen kan vid vite förelägga företrädaren för en försäk-<br>ringsgivare från tredje land att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag<br>eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och<br>revisionsberättelser. Följs inte ett sådant vitesföreläggande kan inspek-<br>tionen döma ut vitet.</p>
<p>6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledan-<br>de uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna<br>uppgift om enligt denna lag.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>7 § Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall lämnas till<br>Finansinspektionen, är avfattad på ett främmande språk, skall på begäran<br>en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>174</p>
<p>8 § Ett ombud som enligt 3 kap. 6 § ijärde stycket eller 8 §, 6 kap. 12 §<br>eller 7 kap. 2 § andra stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt<br>att fa ersättning av den utländska försäkringsgivaren med det belopp som<br>bestäms av inspektionen.</p>
<p>9 § Regeringen för föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som en-<br>ligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i lan-<br>det skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i<br>så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Genom denna lag upphävs lagen (1950:272) om rätt för utländska<br>försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen<br>(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>3. En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna<br>lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt<br>den koncession som beviljats med stöd av lagen om rätt för utländska<br>försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt den<br>rätt som erhållits med stöd av lagen om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige.</p>
<p>4. De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen som rätt för<br>utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller<br>enligt lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter<br>ikraftträdandet av lagen (1998:000) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige avse motsvarande bestämmelser i den lagen.</p>
<p>5. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall<br>överklagas enligt de bestämmelserna.</p>
<p>6. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tillhör annan<br>försäkring än livförsäkring och som har meddelats före ikraftträdandet av<br>5 kap. 6 § andra stycket, gäller i tillämpliga delar 11 § i den upphävda<br>lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige i dess lydelse före SFS 1995:781.</p>
<p>175</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713)</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 a kap. 4 §, 14 kap. 26 b § och<br>15 kap. 3 § forsäkringsrörelselagen (1982:713)'° skall ha följande lydel-<br>se.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>Denna lag gäller inte for försäkringsrörelse som drivs enligt andra för-<br>fattningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om ut- Särskilda bestämmelser om ut-</p>
<p>ländska försäkringsgivare finns i<br>lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige<br>och i lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>ländska försäkringsgivare finns i<br>lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet z<br>Sverige.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse<br>for att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska<br>gemenskaperna (EG) och Schweiz.</p>
<p>Om ett försäkringsbolag avser att<br>från Sverige eller från en sekun-<br>däretablering i ett annat land in-<br>om EES meddela försäkringar för<br>risker belägna i eller för åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat<br>EES-land, och detta skall ske på<br>annat sätt än genom en sekundär-<br>etablering i det landet (gränsöver-<br>skridande verksamhet), skall bo-<br>laget underrätta Finansinspektio-<br>nen om det. I underrättelsen skall<br>det anges vilket eller vilka slag av<br>risker eller åtaganden försäkring-<br>arna skall omfatta.</p>
<p>a kap.</p>
<p>4§</p>
<p>Om ett försäkringsbolag avser att<br>från Sverige eller från en sekun-<br>däretablering i ett annat land inom<br>EES meddela försäkringar for ris-<br>ker belägna i eller för åtaganden<br>som skall fullgöras i ett tredje<br>EES-land, och detta skall ske utan<br>förmedling av en sekundäretable-<br>ring i det landet (gränsöverskrid-<br>ande verksamhet), skall bolaget<br>underrätta Finansinspektionen om<br>det. I underrättelsen skall det an-<br>ges vilket eller vilka slag av risker<br>eller åtaganden försäkringarna<br>skall omfatta.</p>
<p><sup>10</sup> Lagen omtryckt 1995:1567</p>
<p>176</p>
<p>14 kap.</p>
<p>26 b §</p>
<p>Finansinspektionen skall godkänna ett avtal om överlåtelse om</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. den övertagande försäk-<br>ringsgivaren har den kapitalbas<br>som krävs sedan överlåtelsen be-<br>aktats, varvid hänsyn tagits till<br>sådan förmån som kan ha medgi-<br>vits i enlighet med 23 a § första<br>stycket lagen (1950:272) om rätt<br>för utländska försäkringsföretag<br>att driva försäkringsrörelse i Sve-</p>
<p>1. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats,<br>varvid hänsyn tagits till sådan<br>förmån som kan ha medgivits i<br>enlighet med 5 kap. 16 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige,<br>och<br></p>
<p>rige, och</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig<br>myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare,<br>den behöriga myndigheten i dess hemland, och för försäkringsgivare<br>hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast re-<br>gistrera. När registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäk-<br>ringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Är den övertagan-<br>de försäkringsgivaren ett försäkringsbolag eller en annan försäkringsgi-<br>vare med koncession i Sverige, skall den övertagande försäkringsgivaren<br>underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en<br>försäkring om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som<br>överlåtelsen medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt under-<br></p>
<p>rättelsen skall lämnas.</p>
<p>15 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Ansökan om tillstånd till överlåtelsen skall göras av såväl det överlåtande<br>bolaget som den övertagande försäkringsgivaren senast fyra månader<br>efter det att bolagsstämmobeslutet i det överlåtande bolaget om godkän-<br>nande av överlåtelseavtalet registrerats. Om ansökan inte har gjorts inom<br>föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspektionen<br>förklara att frågan om överlåtelse har fallit.</p>
<p>Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om</p>
<p>1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,</p>
<p>2. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats</p>
<p>2. den övertagande försäkrings-<br>givaren har den kapitalbas som<br>krävs sedan överlåtelsen beaktats</p>
<p>varvid hänsyn tagits till sådan<br>förmån som kan ha medgivits i<br>enlighet med 23 a § första stycket<br>lagen (1950:272) om rätt för ut-<br>ländska försäkringsföretag att</p>
<p>varvid hänsyn tagits till sådan för-<br>mån som kan ha medgivits i enlig-<br>het med 5 kap. 16 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige,</p>
<p>177</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 141</p>
<p>driva försäkringsrörelse i Sveri- och</p>
<p>ge, och</p>
<p>3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtagan-<br>den skall fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva för-<br>säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig<br>myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare,<br>den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare<br>hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in<br>med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall<br>kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>178</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om<br>livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder" skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Om inte något annat föreskrivs i<br>denna lag, gäller i tillämpliga<br>delar för försäkringsbolaget be-<br>stämmelserna i försäkringsrörel-<br>selagen (1982:713) och lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag.</p>
<p>3§</p>
<p>Om inte något annat föreskrivs i<br>denna lag, gäller i tillämpliga delar<br>för försäkringsbolaget bestämmel-<br>serna i försäkringsrörelselagen<br>(1982:713), lagen (1995:1560) om<br>årsredovisning i försäkringsföretag<br>och lagen (1998:000) om utländ-<br>ska försäkringsgivares verksamhet<br>i Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>11</sup> Lagen omtryckt 1995:1569</p>
<p>Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117</p>
<p>179</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska Prop. 1997/98:141<br>filialer m.m. Bilaga 2</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer<br>m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4. för utländska försäkringsgiva-<br>re lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige,</p>
<p>3§<sup>12</sup></p>
<p>Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns<br>särskilda bestämmelser, nämligen</p>
<p>1. för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),</p>
<p>2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p>3. för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8-10 §§ lagen<br>(1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>4. för utländska försäkringsgi-<br>vare lagen (1950:272) om rätt för<br>utländska försäkringsföretag att<br>driva försäkringsrörelse i Sverige<br>och lagen (1993:1302) om EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige,</p>
<p>5. för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingsorganisatio-<br>ner 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs-<br>och clearingverksamhet,</p>
<p>6. för utländska fondföretag 7 a-c §§ lagen (1990:1114) om värdepap-<br>persfonder.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>12</sup> Senast lydelse 1997:461</p>
<p>180</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § trafikskadelagen (1975:1410)<sup>13</sup> skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2. en EES-försäkringsgivare<br>som är verksam här i landet enligt<br>lagen (1998:000) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige</p>
<p>5§<sup>14</sup></p>
<p>Trafikförsäkring far meddelas av</p>
<p>1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det av regeringen,<br>samt</p>
<p>2. en försäkringsgivare som är<br>verksam här i landet enligt lagen<br>(1993:1302) om EES-försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sveri-<br>ge-</p>
<p>En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är skyldig att på<br>begäran meddela trafikförsäkring. I ett tillstånd enligt första stycket 1 kan<br>dock skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer som till-<br>hör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett<br>visst område. Finansinspektionen kan efter ansökan medge motsvarande<br>begränsning för försäkringsgivare som driver verksamhet här som avses i<br>första stycket 2.</p>
<p>En försäkringsgivare som avser<br>att meddela trafikförsäkring ge-<br>nom gränsöverskridande verksam-<br>het med stöd av 2 kap. 1 § lagen<br>om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige men som inte har<br>fast driftställe i Sverige skall ha en<br>representant här i landet. Repre-<br>sentanten skall vara bosatt i Sveri-<br>ge eller vara en svensk juridisk<br>person. Försäkringsgivaren skall<br>utfärda en fullmakt för represen-<br>tanten att gentemot skadelidande<br>företräda försäkringsgivaren och<br>att själv eller genom annan tala<br>och svara för denne angående för-<br>säkringsfall. Representanten skall<br>även ha behörighet att företräda<br>försäkringsgivaren vid kontroll av<br>om det finns giltig trafikförsäk-<br>ring. Försäkringsgivaren skall in-<br>formera försäkringstagarna om</p>
<p>En försäkringsgivare som avser<br>att meddela trafikförsäkring ge-<br>nom gränsöverskridande verksam-<br>het med stöd av 2 kap. 1 § lagen<br>om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige men som inte<br>har fast driftställe i Sverige skall<br>ha en representant här i landet.<br>Representanten skall vara bosatt i<br>Sverige eller vara en svensk juri-<br>disk person. Försäkringsgivaren<br>skall utfärda en fullmakt för repre-<br>sentanten att gentemot skadelidan-<br>de företräda försäkringsgivaren<br>och att själv eller genom annan<br>tala och svara för denne angående<br>försäkringsfall. Representanten<br>skall även ha behörighet att före-<br>träda försäkringsgivaren vid kon-<br>troll av om det finns giltig trafik-<br>försäkring. Försäkringsgivaren<br>skall informera försäkringstagarna</p>
<p><sup>13</sup> Lagen omtryckt 1994:43</p>
<p><sup>14</sup> Senaste lydelse 1995:785<br></p>
<p>181</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>vem som är försäkringsgivarens<br>representant och om dennes<br>adress. Ytterligare föreskrifter om<br>villkor beträffande representanter<br>far meddelas av regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>F inansinspektionen.</p>
<p>om vem som är försäkringsgiva-<br>rens representant och om dennes<br>adress. Ytterligare föreskrifter om<br>villkor beträffande representanter<br>far meddelas av regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>182</p>
<h3>Lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:357) om motortävlingsför-<br>säkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Motortävlingsförsäkring får bara<br>meddelas av en försäkringsgivare<br>som har fatt tillstånd till det av<br></p>
<p>regeringen samt av en försäk-<br>ringsgivare som är verksam här i<br>landet enligt lagen (1993:1302)<br>om EES-försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige.</p>
<p>En försäkringsgivare som far</p>
<p>skyldig att på begäran meddela motortävlingsförsäkring och att utfärda<br>bevis därom enligt formulär som Finansinspektionen fastställer.</p>
<p>2§<sup>15</sup></p>
<p>Motortävlingsförsäkring far bara<br>meddelas av en försäkringsgivare<br>som har fått tillstånd till det av</p>
<p>regeringen samt av en EES-<br>försäkringsgivare som är verksam<br>här i landet enligt lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.<br>meddela motortävlingsförsäkring är</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>15</sup> Senaste lydelse 1995:786</p>
<p>183</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) skall ha<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsföretag i den egendom och i<br>den omfattning som anges i<br>7 kap. 11 a § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) och 15 § tredje-<br>femte styckena lagen (1950:272)<br>om rätt för utländska försäkrings-<br>företag att driva försäkringsrö-<br>relse i Sverige.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>a§<sup>16</sup></p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsgivare i den egendom och i<br>den omfattning som anges i 7 kap.<br>11 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och 5 kap. 11 § lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>16</sup> Senaste lydelse 1995:783</p>
<p>184</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig<br>inkomstskatt</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig in-<br>komstskatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 § 6 mom<sup>17</sup></p>
<p>Med livförsäkringsföretag avses</p>
<p>1. livförsäkringsbolag enligt<br>(1982:713), samt</p>
<p>2. utländska försäkringsföretag<br>som driver livförsäkringsrörelse<br>här i landet med stöd av lagen<br>(1950:272) om rätt for utländska<br>försäkringsföretag att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige eller<br>lagen (1993:1302) om EES-för-<br>säkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än liv-<br>försäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäkrings-<br>rörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företa-<br>get drivit här från fast driftställe.</p>
<p>Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för<br>dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder<br>som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Un-<br>dantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten<br>eller premiema som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshän-<br>seende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsför-<br>säkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första<br>stycket 1 b och 4 forsäkringsrörelselagen. Avdrag far inte göras för kost-<br>nader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta<br>moment.</p>
<p>1 kap.</p>
<p>4 § forsäkringsrörelselagen</p>
<p>utländska försäkringsföretag<br>driver livförsäkringsrörelse</p>
<p>2.</p>
<p>som</p>
<p>här i landet med stöd av lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsfö-<br>retag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.</p>
<p>Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt ska-<br>deförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsam-<br>ma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig<br>till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivför-<br>säkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a §<br>första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrö-<br>relselagen.</p>
<p><sup>17</sup> Senaste lydelse 1996:1241</p>
<p>Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770</p>
<p>185</p>
<p>Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i före-<br>gående stycke, far från bruttointäkten avdrag göras förutom för drifts-<br>kostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bi-<br>drag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som<br>avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka<br>faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av<br>försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker-<br>hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal-<br>ning.</p>
<p>Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana<br>avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (premiereserv, avsättning för oreglerade skador, tilldelad<br>återbäring och utjämningsavsättning för kreditförsäkring) minskade med<br>värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.</p>
<p>Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag far re-<br>dovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av<br>Finansinspektionen fastställd normalplan.</p>
<p>Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av<br>säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av<br>utjämningsfond skall anses som intäkt.</p>
<p>Utöver vad ovan stadgas far avdrag inte ske för avsättning till omedel-<br>bar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.</p>
<p>Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har<br>motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-<br>ringsföretag drivit här i riket.</p>
<p>Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-<br>säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp<br>motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven<br>försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets<br>försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.</p>
<p>Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att<br>dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags<br>verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt<br>sätt.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>186</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>10 §</p>
<p>Från skatteplikt undantas omsättning av försäkringstjänster.</p>
<p>Med försäkringstjänster förstås</p>
<p>1. tjänster vars tillhandahållan-<br>de utgör försäkringsrörelse enligt<br>forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713), enligt lagen<br>(1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepap-<br>persfonder, enligt lagen<br>(1950:272) om rätt för utländska<br>försäkringsföretag att driva för-<br>säkringsrörelse i Sverige eller<br>enligt lagen (1993:1302) om ut-<br>ländska EES-försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige, och</p>
<p>2. tjänster som tillhandahålls av<br>medlare av försäkringar och som av</p>
<p>1. tjänster vars tillhandahållande<br>utgör försäkringsrörelse enligt<br>forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713), enligt lagen<br>(1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappers-<br>fonder eller enligt lagen<br>(1998:000) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige,<br>och</p>
<p>försäkringsmäklare eller andra för-<br>er försäkringar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>187</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter</h3>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 32 b § lagen (1990:325) om självdek-<br>laration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Ett utländskt foretag som med<br>stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelse-<br>lagen (1987:617), 1 kap. 3 c § 2<br>lagen (1991:981) om värdepap-<br>persrörelse, 2 kap. 9 § 2 lagen<br>(1992:1610) om finansierings-<br>verksamhet eller 2 kap. 1 § 2 la-<br>gen (1993:1302) om EES-försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige<br>driver bankverksamhet, värde-<br>pappersrörelse, finansieringsverk-<br>samhet eller försäkringsverksam-<br>het i Sverige utan att inrätta filial<br>eller motsvarande etablering här,<br>skall innan verksamheten inleds<br>till Finansinspektionen lämna en<br>skriftlig förbindelse att årligen<br>senast den 31 januari taxerings-<br>året lämna kontrolluppgift enligt<br>15, 22, 25 a, 27 eller 32 c § till<br>Riksskatteverket.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>32 b §<sup>18</sup></p>
<p>Ett utländskt foretag som med stöd<br>av 1 kap. 5 § 2 bankrörelselagen<br>(1987:617), 1 kap. 3 c § 2 lagen<br>(1991:981) om värdepappersrörel-<br>se, 2 kap. 9 § 2 lagen (1992:1610)<br>om finansieringsverksamhet eller<br>2 kap. 1 § 2 lagen (1998:000) om<br>utländska försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige driver bankverk-<br>samhet, värdepappersrörelse, fi-<br>nansieringsverksamhet eller for-<br>säkringsverksamhet i Sverige utan<br>att inrätta filial eller motsvarande<br>etablering här, skall innan verk-<br>samheten inleds till Finansinspek-<br>tionen lämna en skriftlig förbin-<br>delse att årligen senast den 31 ja-<br>nuari taxeringsåret lämna kon-<br>trolluppgift enligt 15, 22, 25 a, 27<br>eller 32 c § till Riksskatteverket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>18</sup> Senaste lydelse 1997:468</p>
<p>188</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet Prop. 1997/98:141<br>för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål Bilaga 2</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för all-<br>män förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1§<sup>19</sup></p>
<p>Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan för-<br>fattning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt<br>skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskri-<br>ves i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:</p>
<p>1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande<br>av förslag till befattning eller uppdrag,</p>
<p>4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel,<br>såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid<br>tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol<br>eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kom-<br>munal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt<br>lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdsla-<br>gen (1964:822),</p>
<p>5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av<br>vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsätt-<br>ning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats<br>med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provi-<br>anteringsfrilager,</p>
<p>6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan kommunal<br>förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller an-<br>nan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och med-<br>delats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift<br>eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän<br>domstol,</p>
<p>7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra<br>allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens<br>bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förut-<br>sätter beslut av allmän domstol,</p>
<p>8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,</p>
<p>9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den<br>allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur-<br>eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt<br>fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller<br>godkännande eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggö-<br>rande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt<br>författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller</p>
<p><sup>19</sup> Senaste lydelse 1997:290</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 141</p>
<p>189</p>
<p>11. mål om föreläggande vid<br>vite, såvida ej fråga är om skyl-<br>dighet, som enligt författning åvi-<br>lar kommun eller annan kommunal<br>förvaltningsenhet, eller om före-<br>läggande enligt lagen (1919:240)<br>om fondkommissionärsrörelse och<br>fondbörsverksamhet, lagen</p>
<p>(1948:433) om försäkringsrörelse,<br>lagen (1950:596) om rätt till fiske,<br>lagen (1955:183) om bankrörelse,<br>lagen (1955:416) om sparbanker,<br>lagen (1956:216) om jordbruk-<br>skasserörelsen, lagen (1959:73)<br>med vissa bestämmelser om in-<br>ländsk försäkringsrörelse vid krig<br>m.m., lagen (1959:118) om krigs-<br>ansvarighet for liv- och invalidi-<br>tetsforsäkring, lagen (1963:76) om<br>kreditaktiebolag, jordförvärvsla-<br>gen (1965:290), förordningen<br>(1968:576) om Konungariket Sve-<br>riges stadshypotekskassa och om<br>stadshypoteksföreningar,<br>skyddslagen (1969:387),</p>
<p>hävdslagen (1969:698), lagen<br>(1970:65) om Sveriges allmänna<br>hypoteksbank och om landshypo-<br>teksforeningar, lagen (1970:596)<br>om förenklad aktiehantering eller<br>lagen (1971:827) om registrering<br>av aktieinnehav,</p>
<p>om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1) eller med stöd därav med- Prop. 1997/98:141<br>delade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956:617), lagen Bilaga 2<br>(1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen<br>(1958:110) eller i ärende som avses i skogsforläggninglagen (1963:246),</p>
<p>11. mål om föreläggande vid</p>
<p>vite, såvida ej fråga är om skyl-<br>dighet, som enligt författning<br>åvilar kommun eller annan kom-<br>munal förvaltningsenhet, eller om<br>föreläggande enligt lagen<br>(1919:240) om fondkommissio-<br>närsrörelse och fondbörsverk-<br>samhet, lagen (1948:433) om för-<br>säkringsrörelse, lagen (1950:272)<br>om rätt för utländsk försäkrings-<br>anstalt att driva försäkringsrörel-<br>se här i riket, lagen (1950:596)<br>om rätt till fiske, lagen<br>(1955:183) om bankrörelse, lagen<br>(1955:416) om sparbanker, lagen<br>(1956:216) om jordbrukskasserö-<br>relsen, lagen (1959:73) med vissa<br>bestämmelser om inländsk för-<br>säkringsrörelse vid krig m.m.,<br>lagen (1959:118) om krigsansva-<br>righet for liv- och invaliditetsför-<br>säkring, lagen (1963:76) om kre-<br>ditaktiebolag, jordförvärvslagen<br>(1965:290), förordningen</p>
<p>(1968:576) om Konungariket<br>Sveriges stadshypotekskassa och<br>om stadshypoteksföreningar,<br>miljöskyddslagen (1969:387),<br>jordhävdslagen (1969:698), lagen<br>(1970:65) om Sveriges allmänna<br>hypoteksbank och om landshy-<br>poteksforeningar, lagen</p>
<p>(1970:596) om förenklad aktie-<br>hantering eller lagen (1971:827)<br>om registrering av aktieinnehav,</p>
<p>12. mål om utdömande av vite,</p>
<p>13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen<br>av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest<br>hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan<br>brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,</p>
<p>14. mål om handräckning.</p>
<p>miljö-<br>jord-</p>
<h3>190</h3>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Prop. 1997/98:141</p>
<p>2. I mål där beslut fattats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för ut- Bilaga 2<br>ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall</p>
<p>äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.</p>
<p>191</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-11</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet</p>
<p>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 8 januari 1998 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige,</p>
<p>2. lag om ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkring med<br>anknytning till värdepappersfonder,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,</p>
<p>5. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring,</p>
<p>7. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,</p>
<p>9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och<br>kontrolluppgifter,</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän<br>förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn</p>
<p>Katarina Holmberg.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige</h4>
<p>Allmänna synpunkter</p>
<p>Den verksamhet som regleras genom den föreslagna lagen betecknas<br>omväxlande som utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige<br>(exempelvis i lagens rubrik) och försäkringsrörelse i Sverige (exempelvis<br>i portalstadgandet i 1 kap. 1 §). Även andra uttryck förekommer, t.ex. en<br>utländsk försäkringsgivares affärsverksamhet i Sverige (1 kap. 9 §) och<br>att någon meddelar försäkringar eller driver en verksamhet som omfattas<br>av lagen (1 kap. 13 § respektive 10 kap. 3 § första stycket).</p>
<p>Av remissen kan inte utläsas om angivna och liknande uttryck avser att<br>beskriva identiska företeelser eller - om så inte är fallet - vilka skillnader<br>som åsyftas. Med tanke på att den föreslagna lagen kan ses som ett kom-<br>plement till forsäkringsrörelselagen (1982:713) framstår det enligt Lag-<br>rådets uppfattning som ändamålsenligt att i största möjliga utsträckning<br>använda begreppet försäkringsrörelse. Det kan visserligen i olika situa-<br>tioner råda osäkerhet om viss verksamhet är att hänföra till för-<br>säkringsrörelse eller inte (se härom bl.a. RÅ 1997 ref. 42 med vidare</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>192</p>
<p>hänvisningar). Regelsystemet blir dock givetvis än svårare att tillämpa<br>om den använda terminologin inte är enhetlig.</p>
<p>Den föreslagna lagen är utformad så att det positivt anges att en ut-<br>ländsk försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige<br>såvida vissa villkor är uppfyllda. En EES-försäkringsgivare med tillstånd<br>att driva försäkringsrörelse i sitt hemland har sålunda, sedan viss under-<br>rättelseskyldighet fullgjorts, rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige<br>antingen från en sekundäretablering (främst genom generalagent eller<br>filial) eller genom s.k. gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 1 §). För<br>att en försäkringsgivare från tredje land skall fa bedriva försäkringsrörel-<br>se här krävs som regel att företaget har beviljats koncession att bedriva<br>sådan rörelse från en sekundäretablering här i landet (4 kap. 1 § första<br>stycket). En försäkringsgivare från tredje land kan dock, under angivna<br>förutsättningar, fa tillstånd att marknadsföra försäkringar som gäller ris-<br>ker i Sverige trots att försäkringsgivaren inte är etablerad här (4 kap. 1 §<br>andra stycket). En sådan försäkringsgivare har vidare rätt att efter under-<br>rättelse till Finansinspektionen öppna ett representationskontor i Sverige<br>(4 kap. 11 §). Vid ett sådant kontor får inte bedrivas verksamhet som<br>kräver koncession enligt 4 kap. 1 § första stycket eller tillstånd enligt 4<br>kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Finner Finansinspektionen att någon bedriver försäkringsrörelse enligt<br>den föreslagna lagen utan att förutsättningar enligt 2 kap. 1 § eller 4 kap.<br>1 § är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att ändra eller upp-<br>höra med sin verksamhet (10 kap. 3 § andra stycket). Sådant föreläggan-<br>de kan förenas med vite (10 kap. 5 §).</p>
<p>Den lämnade redogörelsen leder till slutsatsen att en utländsk försäk-<br>ringsgivare skall få bedriva försäkringsrörelse i Sverige bara om verk-<br>samheten sker i överensstämmelse med de villkor som uppställs i lagen.<br>Bedrivs försäkringsrörelse här på annat sätt än vad som sägs i 2 kap. 1 §<br>eller 4 kap. 1 § ankommer det på Finansinspektionen att ingripa. En för<br>lagens tillämpning central fråga är därför vilka faktorer som skall ligga<br>till grund för bedömningen av om en utländsk försäkringsgivare bedriver<br>försäkringsrörelse i Sverige eller inte. Av definitionen på gränsöver-<br>skridande verksamhet följer att försäkringsrörelse i Sverige inte med<br>nödvändighet förutsätter att den utländske försäkringsgivaren har någon<br>form av etablering här. Med gränsöverskridande verksamhet avses näm-<br>ligen att en EES-försäkringsgivare, från ett utländskt driftställe, meddelar<br>försäkringar i Sverige utan en etablering här i syfte att ingå försäkrings-<br>avtal om en i Sverige belägen risk (1 kap. 13 §). Även den särskilda re-<br>geln i 4 kap. 1 § andra stycket om marknadsföring synes bygga på an-<br>tagandet att försäkringsrörelse kan bedrivas i Sverige trots att den utländ-<br>ske försäkringsgivaren själv inte är etablerad här.</p>
<p>Det förhållandet att en utländsk försäkringsgivare kan bedriva försäk-<br>ringsrörelse i Sverige utan att vara etablerad här väcker frågan om varje<br>form av etablering i Sverige innebär att den utländske försäkringsgivaren<br>anses bedriva försäkringsrörelse i Sverige. Svaret på frågan beror bl.a. på<br>hur verksamheten vid ett representationskontor skall bedömas. Den i<br>4 kap. 11 § första stycket föreslagna ordalydelsen kan tolkas så att verk-<br>samheten vid kontoret visserligen är försäkringsrörelse men inte rörelse<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>193</p>
<p>av sådant slag som kräver koncession eller tillstånd enligt 4 kap. 1 §. Vad<br>som sägs i 10 kap. 3 § andra stycket tyder däremot på att en försäkrings-<br>givare från tredje land inte far driva annan försäkringsrörelse än sådan<br>som avses i 4 kap. 1 §. Den logiska konsekvensen av detta är att v-<br>erksamheten vid ett representationskontor inte utgör försäkringsrörelse.</p>
<p>Det anförda visar att varken förekomsten av etablering eller andra i la-<br>gen angivna faktorer ger besked om vad som är avgörande för om en<br>verksamhet, som bedrivs i Sverige av en utländsk försäkringsgivare, skall<br>anses utgöra här bedriven försäkringsrörelse eller inte. Lagrådet kan inte<br>heller finna att de uttalanden som görs i remissens allmänna motivering<br>eller författningskommentar sprider nämnvärt ljus i saken. I kommenta-<br>ren till 1 kap. 1 § sägs att en verksamhet måste vara yrkesmässig, varmed<br>avses viss varaktighet och omfattning, för att kunna hänföras till försäk-<br>ringsrörelse. För att kravet på yrkesmässighet skall anses vara uppfyllt<br>krävs - när det gäller försäkringsgivare från tredje land - enligt kommen-<br>taren viss aktivitet av försäkringsgivaren i syfte att förvärva försäk-<br>ringsaffarer på den svenska marknaden. Försäkringsavtal som ingås utan<br>att försäkringsgivaren på något sätt har bjudit ut sina tjänster i Sverige,<br>t.ex. genom att försäkringstagaren på eget initiativ kontaktat försäk-<br>ringsgivaren i syfte att teckna försäkring, anses inte uppfylla kravet på<br>yrkesmässighet och sådana aktiviteter skall därför inte omfattas av den<br>föreslagna lagen.</p>
<p>Varje utländsk försäkringsgivare som är internationellt verksam måste<br>enligt Lagrådets uppfattning antas bedriva en yrkesmässig försäkringsrö-<br>relse, dvs. en varaktig verksamhet av viss minsta omfattning, i sitt hem-<br>land. Den verksamhet som en sådan försäkringsgivare bedriver i Sverige<br>utgör en del av den totala verksamheten och uppfyller därmed - oavsett<br>den svenska verksamhetens varaktighet och omfattning - kravet på yr-<br>kesmässighet. Såvitt Lagrådet kan förstå kan därför avsaknaden av yr-<br>kesmässighet knappast åberopas som stöd för att en utländsk försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige inte utgör här bedriven försäkringsrö-<br>relse. Avgörande för om försäkringsrörelsen skall anses bedrivas i Sveri-<br>ge eller enbart utomlands synes i stället vara vilken anknytning rörelsen<br>har till Sverige. Av betydelse i det sammanhanget är t.ex. om den ut-<br>ländske försäkringsgivaren har egna lokaler eller egen personal i Sverige<br>samt om - och i så fall på vilket sätt - försäkringsgivaren marknadsför<br>försäkringar i Sverige och om denna marknadsföring tar sikte på risker<br>som är belägna här. Hänsyn kan också tas till om den utländske försäk-<br>ringsgivaren träffat avtal om samarbete med försäkringsföretag eller för-<br>säkringsmäklare som är representerade på den svenska marknaden.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är det angeläget att frågan om vilka faktorer<br>som skall ligga till grund för bedömningen av om viss verksamhet utgör<br>försäkringsrörelse i Sverige övervägs ytterligare under det fortsatta lag-<br>stiftningsarbetet. Därvid bör innebörden av begreppen gränsöver-<br>skridande verksamhet, marknadsföring som avses i 4 kap. 1 § andra<br>stycket och verksamhet vid ett representationskontor i möjligaste mån<br>klarläggas och åsyftade skiljaktigheter belysas. Som Lagrådet i det före-<br>gående påpekat blir lagstiftningen svår att tillämpa om osäkerhet råder<br>om innebörden av använda begrepp.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>194</p>
<p>Lagrådet återkommer till dessa gränsdragningsfrågor i anslutning till<br>vissa av de föreslagna lagrummen.</p>
<p>1 kap.</p>
<p>Av skäl som Lagrådet utvecklar vid 1 kap. 4 § bör i detta kapitel den<br>första avsnittsrubriken Tillämpningsområde ändras till Inledande be-<br>stämmelser och den andra avsnittsrubriken Tillämplig lag utgå.</p>
<p>1 kap. 1 §</p>
<p>Enligt denna paragraf har utländska försäkringsgivare rätt att bedriva<br>försäkringsrörelse i Sverige i enlighet med den nya lagen.</p>
<p>I författningskommentaren sägs att begreppet försäkringsgivare i den-<br>na lag avses ha en vidare innebörd än i lagen (1927:77) om försäkrings-<br>avtal (försäkringsavtalslagen) och omfatta både juridiska och fysiska per-<br>soner som driver försäkringsverksamhet och tillhandahåller försäkrings-<br>avtal.</p>
<p>Enligt 2 § första stycket försäkringsavtalslagen förstås med försäk-<br>ringsgivare den som enligt försäkringsavtal har åtagit sig att vid inträf-<br>fande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkommen skada eller, om<br>avtalet gäller livförsäkring eller annan personförsäkring, det överens-<br>komna försäkringsbeloppet. Denna begreppsbestämning utesluter inte att<br>försäkringsgivaren är en fysisk person eller en juridisk person som inte är<br>försäkringsbolag. Att svenska personer av detta slag enligt 1 kap. 1 §<br>första stycket forsäkringsrörelselagen inte får driva försäkringsrörelse här<br>i landet är en sak för sig. Det hindrar inte att försäkringsavtalslagen kan<br>bli tillämplig på försäkringsavtal som meddelats av utländska fysiska p-<br>ersoner eller andra juridiska personer än försäkringsbolag vilka enligt<br>den föreslagna lagen far bedriva försäkringsrörelse här.</p>
<p>Begreppet försäkringsgivare används även i lagen (1993:1302) om<br>EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) som beteckning för<br>juridiska och fysiska personer som driver försäkringsrörelse i Sverige (se<br>prop. 1992/93:257 s. 162). Samma begrepp har införts i 5 § trafikskade-<br>lagen (1975:1410). I andra bestämmelser i den lagen förekommer emel-<br>lertid uttrycket försäkringsanstalt. I de fall trafikförsäkring skulle med-<br>delas här i landet av en utländsk fysisk person torde även denne få anses<br>utgöra en sådan försäkringsanstalt som avses i dessa bestämmelser.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare som får bedriva försäkringsrörelse här i<br>landet kan meddela bl.a. konsumentförsäkringar som avses i kon-<br>sumentförsäkringslagen (1980:38). I den lagen används genomgående<br>beteckningen försäkringsbolag. Om avsikten är att även utländska fysiska<br>personer och andra juridiska personer än försäkringsbolag skall kunna<br>meddela sådana försäkringar, framstår denna beteckning som oegentlig.</p>
<p>Lagrådet förutsätter att frågan om vilken terminologi som bör an-<br>vändas i nämnda lagar för att beteckna den som meddelar försäkring<br>övervägs närmare i lämpligt sammanhang.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>195</p>
<p>1 kap. 4 § Prop. 1997/98:141</p>
<p>Enligt första stycket skall en försäkringsgivare i sin verksamhet i Sverige Bilaga 3<br>följa svensk lag och svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt<br>svara inför svensk domstol.</p>
<p>I författningskommentaren sägs att denna bestämmelse motsvarar 5 §<br>första stycket lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag<br>att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). Enligt den bestämmelsen<br>skall ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse i Sve-<br>rige lyda under svensk lag i alla rättsförhållanden som härrör från företa-<br>gets verksamhet här i landet. I doktrinen har det ansetts osäkert om be-<br>stämmelsen utgör en regel om att svensk lag, inklusive svenska kolli-<br>sionsnormer, skall tillämpas eller en lagvalsregel som innebär att ut-<br>ländsk materiell rätt inte far tillämpas även om allmänna svenska kolli-<br>sionsnormer skulle anvisa tillämpning av främmande lag (se Eek, Inter-<br>nationell privaträtt, 2 uppl. 1967 s. 78 ff). Vid tillkomsten av lagen<br>(1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal uttalades att be-<br>stämmelsen inte torde vara att anse som en sådan lagvalsregel utan som<br>en regel om att det utländska försäkringsföretaget i alla rättsförhållanden<br>som härrör från företagets verksamhet här i landet måste underkasta sig<br>svensk lag, inklusive svensk internationell privaträtt (se prop. 1-<br>992/93:222 s. 15). Innebörden av detta uttalande synes vara att det ut-<br>ländska försäkringsföretaget skall i samma utsträckning som ett svenskt<br>försäkringsbolag kunna överenskomma med försäkringstagaren om att<br>deras rättsförhållande skall bedömas enligt rätten i ett annat land än Sve-<br>rige (jfr Eek a.a. s. 79).</p>
<p>Syftet med den bestämmelse som föreslagits i lagrådsremissen är en-<br>ligt författningskommentaren främst att skydda försäkringsgivarens<br>svenska kunder i deras ställning som konsumenter. Det kan sägas tala för<br>att bestämmelsen utgör en ovillkorlig lagvalsregel som hindrar parterna i<br>försäkringsavtalet att överenskomma att rätten i ett annat land än Sverige<br>skall tillämpas på deras rättsförhållande (jfr Hassler - Nial, Internationell<br>privaträtt, 1948, s. 87). När det gäller försäkringar som regleras i konsu-<br>mentförsäkringslagen torde dock redan av den lagens tvingande karaktär<br>följa att ett sådant avtalsvillkor inte i och för sig kan tillmätas avgörande<br>betydelse (jfr Nilsson - Strömbäck, Konsumentförsäkringslagen, 1984,<br>s. 36). Beträffande dessa försäkringar behövs därför knappast någon yt-<br>terligare skyddsregel till förmån för försäkringstagare som är konsu-<br>menter. Den lagstiftning om försäkringsavtal om bl.a. personförsäkringar<br>som förbereds för närvarande torde komma att ge konsumenterna ett<br>motsvarande skydd (se SOU 1986:56 och Ds 1993:39).</p>
<p>Med hänsyn till det anförda ligger det enligt Lagrådets mening närmast<br>till hands att anse att förevarande bestämmelse inte utgör någon ovillkor-<br>lig lagvalsregel utan en regel om att svenska kontrollbestämmelser och<br>annan lagstiftning, inbegripet svensk internationell privaträtt, skall till-<br>lämpas. För denna slutsats talar vidare att bestämmelsen är avsedd att<br>gälla också då försäkringen har meddelats av en EES-försäkringsgivare. I<br>det fallet kan bestämmelsen inte utgöra en självständig lagvalsregel. Det<br>skulle nämligen kunna strida mot 1993 års lag om tillämplig lag för vissa<br>försäkringsavtal.</p>
<p>Rubriken Tillämplig lag närmast före denna paragraf är av de skäl som<br>nu nämnts något missvisande. Lagrådet förordar därför att denna rubrik<br>far utgå. Som en följd härav bör rubriken Tillämpningsområde närmast<br>före 1 kap. 1 § ändras till förslagsvis Inledande bestämmelser.</p>
<p>Enligt andra stycket meddelas för trafikförsäkring vissa särskilda be-<br>stämmelser i trafikskadelagen (1975:1410). Avsikten med bestämmelsen<br>är att den föreslagna lagen inte skall tillämpas i de hänseenden som tra-<br>fikskadelagen innehåller avvikande bestämmelser.</p>
<p>Bestämmelsen bör enligt Lagrådets mening flyttas till 2 § för att där<br>bilda ett andra stycke. Den bör samtidigt förtydligas och - efter mönster<br>av 1 § andra stycket konsumentförsäkringslagen - ges följande lydelse:<br>"I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte, om annat följer av tra-<br>fikskadelagen (1975:1410)."</p>
<p>1 kap. 7 §</p>
<p>I paragrafen definieras vad som i lagen avses med skadeförsäkringsrisk<br>som är belägen i Sverige. Med sådana risker förstås enligt första stycket<br>dels risker som är hänförliga till viss egendom som finns i Sverige (bygg-<br>nad och dess lösöre) eller som skall registreras här (fordon), dels risker i<br>samband med resa eller semester när försäkringen tecknats i Sverige. I<br>andra stycket sägs att skadeförsäkringsrisken i andra fall än som anges i<br>första stycket anses vara belägen i Sverige om försäkringstagaren har sin<br>vanliga vistelseort här eller, såvitt avser juridisk person, det etablerings-<br>ställe som försäkringen gäller finns i Sverige.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket innebär enligt ordalagen att en skade-<br>försäkringsrisk avseende t.ex. en byggnad som finns utomlands anses<br>vara belägen i Sverige om försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort<br>eller sitt etableringsställe här. I första stycket regleras ju inte det fall att<br>en byggnad finns utomlands. Detta fall kommer därför vid tillämpningen<br>av andra stycket att höra till kategorin "andra fall" och försäkringsrisken<br>kommer följaktligen under där angivna förutsättningar att anses belägen i<br>Sverige.</p>
<p>Till grund för definitionen ligger rådets direktiv 88/357/EEG (andra<br>skadeförsäkringsdirektivet). Enligt detta skall försäkringsrisker avseende<br>egendom och tjänster av det slag som anges i första stycket av förevaran-<br>de paragraf alltid anses belägna i det land där byggnaden finns, fordonet<br>registrerats respektive försäkringen tecknats. En försäkringsrisk avseende<br>t.ex. en byggnad i ett annat land än det där försäkringstagaren har sin<br>vanliga vistelseort eller sitt etableringsställe skall således - i motsats till<br>vad som följer av ordalagen i förevarande paragraf - anses belägen i det<br>land där byggnaden finns.</p>
<p>Det anförda innebär att definitionen i förevarande paragraf inte står i<br>överensstämmelse med direktivet. Paragrafen bör därför omarbetas. Där-<br>vid bör, beträffande risk som är hänförlig till fordon (första stycket punkt<br>2), beaktas att rekvisitet "när försäkringen avser ett registreringspliktigt<br>fordon" torde vara obehövligt och kunna slopas.</p>
<p>Vad gäller fordon anförs i författningskommentaren att härmed avses<br>motorfordon, båtar för yrkesmässig sjöfart och luftfartyg. Med fordon<br>förstås enligt vanligt språkbruk fortskaffningsmedel för transport på</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>197</p>
<p>marken, men däremot inte sådana for transport på sjön eller i luften. Di-<br>rektivet torde inte omfatta annat än fordon i vedertagen bemärkelse. Nå-<br>gon ändring av lagtexten synes därför inte vara påkallad. I stället bör för-<br>fattningskommentaren anpassas till lagtexten.</p>
<p>1 kap. 11 §</p>
<p>I paragrafen finns först en definition av begreppet försäkrings-<br>sammanslutning. Härmed avses en sammanslutning av fysiska eller juri-<br>diska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. Vi-<br>dare anges: "När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, när det<br>gäller försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutning-<br>en."</p>
<p>Paragrafen tar enligt författningskommentaren sikte på sammanslut-<br>ningar som är organiserade i försäkringsbörser av den typ som bedrivs av<br>Lloyd's i London. Paragrafen är i allt väsentligt likalydande med nuva-<br>rande 1 kap. 1 § Ijärde stycket LEF. Någon motsvarighet finns däremot<br>inte i LUF. Det är inte heller möjligt att enligt forsäkringsrörelselagen<br>bedriva försäkringsverksamhet i Sverige i form av försäkringssamman-<br>slutningar.</p>
<p>Enligt författningskommentaren till förevarande paragraf har denna i<br>sak samma innebörd som bestämmelsen i LEF. Av förarbetena till be-<br>stämmelsen i LEF framgår att avsikten varit att försäkringsgsivare, när<br>det gäller försäkringssammanslutningar, skall beteckna samtliga med-<br>lemmar i sammanslutningen (prop. 1992/93:257 s. 136 och SOU 1992:5<br>s. 186, 192 och 193; jfr artikel 6 tredje skadeförsäkringsdirektivet). Kon-<br>cession skall sålunda beviljas för medlemmarna som grupp och även öv-<br>riga bestämmelser om försäkringsgivare skall tillämpas på gruppen och<br>inte på de enskilda medlemmarna var för sig.</p>
<p>Den åsyftade innebörden framgår enligt Lagrådets mening inte klart av<br>ordalydelsen. Paragrafen bör därför i och för sig förtydligas och ges t.ex.<br>följande lydelse: "Vid tillämpning av denna lag skall samtliga medlem-<br>mar i sammanslutningen som grupp anses som försäkringsgivare."</p>
<p>Lagrådet ifrågasätter emellertid om det är lämpligt eller ens möjligt att<br>tillämpa alla bestämmelser om försäkringsgivare från tredje land på ett<br>kollektiv av enskilda fysiska eller juridiska personer. Lagrådet tänker<br>därvid i första hand på bestämmelserna i 5 kap. om försäkringstekniska<br>avsättningar, solvenskrav m.m. Dessa bestämmelser synes förutsätta att<br>försäkringsgivaren är en enda juridisk person. I vart fall saknas en analys<br>av hur bestämmelserna skall tillämpas på ett kollektiv.</p>
<p>Vid föredragningen har upplysts att det sannolikt finns endast en för-<br>säkringssammanslutning av förevarande slag som är hemmahörande i<br>tredje land, nämligen Illinois Insurance Exchange i Chicago, och att det<br>inte finns något som tyder på att denna sammanslutning skall påbörja<br>verksamhet i Sverige. Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att möj-<br>ligheten att driva försäkringsverksamhet i form av försäkringssamman-<br>slutning liksom hittills begränsas till försäkringsgivare i EES-land, dvs. i<br>praktiken Lloyd's.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>198</p>
<p>1 kap. 13 §</p>
<p>Gränsöverskridande verksamhet är en form av försäkringsrörelse som<br>bedrivs här i riket utan förmedling av etablering här (jfr 2 kap. 1 §). En-<br>ligt Lagrådets mening skulle det därför vara till fördel om uttrycket för-<br>säkringsrörelse i Sverige kunde ingå i definitionen av gränsöverskridande<br>verksamhet. En möjlighet kan vara att bygga definitionen på att fråga är<br>om en EES-försäkringsgivare som, utan etablering i Sverige, bedriver<br>försäkringsrörelse i landet avseende risker som är belägna här.</p>
<p>I författningskommentaren anges att begreppet etablering avser såväl<br>sekundäretablering (1 kap. 8 §) som etablering genom ett svenskt dotter-<br>bolag till den utländske försäkringsgivaren. Lagrådet ifrågasätter om inte<br>denna innebörd av begreppet borde komma till direkt uttryck i lagtexten.<br>Det kan i sammanhanget erinras om att den i 2 a kap. 4 § försäkringsrö-<br>relselagen angivna definitionen på gränsöverskridande verksamhet inte<br>synes utesluta att ett dotterbolag är etablerat i verksamhetslandet.</p>
<p>1 kap. 14 §</p>
<p>I paragrafen regleras i vilken utsträckning EES-försäkringsgivare re-<br>spektive försäkringsgivare från tredje land far "förena" direkt livförsäk-<br>ringsrörelse med annan försäkringsrörelse. Det framgår emellertid inte<br>klart av vare sig lagtext eller författningskommentar vad som avses med<br>begreppet "förena". Enligt vad som upplysts vid föredragningen i Lagrå-<br>det menas med att "förena" rörelser att bedriva flera rörelser i en och<br>samma juridiska person. Paragrafen bör förtydligas i detta avseende.<br>Därvid bör bestämmelsen i 4 kap. 2 § uppmärksammas enligt vilken för-<br>säkringsgivare från tredje land inte utan medgivande far driva annan rö-<br>relse än försäkringsrörelse. Bestämmelsen i 1 kap. 14 § andra stycket bör<br>utformas så att den där åsyftade begränsningen endast gäller för-<br>säkringsrörelse.</p>
<p>4 kap. 1 §</p>
<p>Av första stycket framgår att en försäkringsgivare från tredje land har rätt<br>att efter koncession bedriva försäkringsrörelse i Sverige från en sekun-<br>däretablering här i riket. Enligt andra stycket kan sådan försäkringsgivare<br>därutöver efter tillstånd från Finansinspektionen marknadsföra försäk-<br>ringar i Sverige. Som förutsättning för detta gäller bl.a. att försäkringsgi-<br>varen inte själv är etablerad här.</p>
<p>Den marknadsföring som avses i andra stycket utgör här i riket be-<br>driven försäkringsrörelse, låt vara att rörelsen skall ha begränsad inrikt-<br>ning och bedrivas utan stöd av egen etablering (jfr 4 kap. 11 § och 10<br>kap. 3 § andra stycket). Att fråga är om försäkringsrörelse bör enligt Lag-<br>rådets mening komma till uttryck i lagtexten, exempelvis genom att verk-<br>samheten betecknas som försäkringsrörelse avseende marknadsföring.<br>Som Lagrådet påpekat i det föregående är det vidare angeläget att beg-<br>reppet marknadsföring preciseras och att förekommande skillnader mel-<br>lan den aktuella formen av marknadsföring å ena sidan och å andra sidan<br>gränsöverskridande verksamhet (1 kap. 13 §) och verksamhet vid ett rep-<br>resentationskontor (4 kap. 11 §) klargörs under det fortsatta lagstiftnings-<br>arbetet.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>199</p>
<p>4 kap. 6 §</p>
<p>Enligt andra meningen kan regeringen bestämma att Finansinspektionen i<br>regeringens ställe får besluta i ett ärende om ändring av en beviljad kon-<br>cession. En förutsättning för detta är dock att ärendet inte är av principi-<br>ell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.</p>
<p>Andra meningens ordalydelse ger närmast vid handen att regeringen i<br>varje enskilt ärende måste ta ställning till om beslutanderätten skall över-<br>föras till Finansinspektionen eller inte. En sådan ordning framstår som<br>opraktisk och kan knappast vara avsedd. Lagrådet förordar därför att be-<br>stämmelsen formuleras om så att det tydligare framgår att regeringen<br>genom en förordning kan bemyndiga Finansinspektionen att fatta beslut i<br>ärenden av åsyftat slag.</p>
<p>4 kap. 11 §</p>
<p>Lagrådet har i det föregående anfört att det är oklart om verksamheten<br>vid ett representationskontor är att hänföra till försäkringsrörelse i Sveri-<br>ge eller inte (se avsnittet Allmänna synpunkter och kommentaren till</p>
<p>4 kap. 1 §). Frågan synes vara av betydelse bl.a. vid bedömningen av om<br>Finansinspektionen med stöd av 10 kap. 3 § andra stycket kan förelägga<br>någon att ändra eller upphöra med verksamheten vid ett sådant kontor.</p>
<p>Ett viktigt motiv för att öppna ett representationskontor far antas vara<br>att den utländske försäkringsgivaren vill förbättra sin marknadsföring i<br>Sverige. Skillnaden mellan denna marknadsföring och en sådan mark-<br>nadsföring som kräver tillstånd enligt 4 kap. 1 § andra stycket är emel-<br>lertid inte lätt att uppfatta. Som Lagrådet framhållit tidigare är det önsk-<br>värt att gränsdragningen mellan nämnda verksamheter preciseras.</p>
<p>5 kap. 1 §</p>
<p>Enligt första stycket andra meningen skall deposition göras särskilt för<br>livförsäkring respektive skadeförsäkring. Av den föregående redogörel-<br>sen för 1 kap. 14 § framgår emellertid att försäkringsgivare från tredje<br>land, som förevarande paragraf avser, inte har rätt att driva verksamhet<br>avseende både livförsäkring och skadeförsäkring. Andra meningen bör<br>därför utgå.</p>
<p>5 kap. 20 §</p>
<p>Enligt första meningen skall en försäkringsgivare från tredje land som<br>meddelar livförsäkringar i Sverige ha en aktuarie som utför försäkrings-<br>tekniska beräkningar och utredningar. Bestämmelsen sägs i författnings-<br>kommentaren i sak motsvara 17 § LUF. Den bestämmelsen innebär<br>emellertid att de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna<br>skall utföras under överinseende av en av Försäkringsinspektionen god-<br>känd aktuarie. Det är något annat än att aktuarien själv skall utföra detta<br>arbete.</p>
<p>Lagrådet har ingen synpunkt på vilket av dessa alternativ som utgör<br>den lämpligaste ordningen. Om avsikten emellertid är att den ordning<br>som gäller för närvarande skall behållas, bör bestämmelsen i första me-<br>ningen formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den nu-<br>varande bestämmelsen i 17 § LUF.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>200</p>
<p>7 kap. 12 §</p>
<p>Genom första meningen förbjuds en försäkringsgivare från tredje land,<br>vars koncession återkallats eller förverkats, att meddela nya försäkringar<br>här i landet. Andra meningen innehåller ett undantag från detta förbud.<br>Enligt denna bestämmelse, som förts över från 28 § åttonde stycket andra<br>meningen LUF, far under administrationstiden sådana livförsäkringar<br>meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.</p>
<p>Enligt författningskommentaren är skälet till undantagsbestämmelsen i<br>andra meningen att det i regel är av stor betydelse för försäkringstagarna<br>att försäkringsskyddet kan anpassas efter ändring i försäkringsbehovet. I<br>anslutning till detta uttalande sägs att försäkringsskyddet i ett sådant fall<br>därför kan ändras utan att detta innebär att en ny försäkring meddelas.</p>
<p>I de fall då parterna i ett avtal om livförsäkring är överens om en änd-<br>ring av försäkringsvillkoren torde ändringen numera i praktiken ofta gö-<br>ras utan att någon ny försäkring meddelas (jfr SOU 1986:156 s. 295 och<br>470 ff). Förbudet enligt första meningen att meddela ny försäkring blir<br>inte tillämpligt i ett sådant fall. Undantaget från förbudet i andra mening-<br>en tar enligt ordalagen sikte på fall då försäkringsskyddet utökas på så-<br>dant sätt att i stället en ny försäkring meddelas.</p>
<p>En ny försäkring som föranleds av ändring i försäkringsbehovet kan<br>sägas ha samband med det tidigare ingångna försäkringsavtalet men kan<br>knappast anses vara föranledd av gällande försäkringsavtal. På grund<br>härav förordar Lagrådet att andra meningen formuleras om, så att det<br>framgår att under administrationstiden sådana nya livförsäkringar far<br>meddelas som har samband med tidigare ingångna försäkringsavtal.</p>
<p>10 kap. 4 §</p>
<p>Av andra stycket framgår att sådana beslut av Finansinspektionen som<br>innebär att ett föreläggande förenas med vite får överklagas hos länsrät-<br>ten. Andra beslut än sådana som avses i första och andra styckena far<br>enligt tredje stycket överklagas hos regeringen.</p>
<p>Den föreslagna regleringen innebär med en strikt tolkning att före-<br>lägganden som inte förenas med vite skall överklagas hos regeringen.<br>Det förefaller dock föga ändamålsenligt att instansordningen skall styras<br>av om vite förelagts i det enskilda fallet eller inte. Anmärkas kan även att<br>Regeringsrätten i ett nyligen avgjort mål rörande tillämpning av vattenla-<br>gen (RÅ 1997 ref. 74) uttalat att - vid fullföljd av talan mot föreläggan-<br>den - instansordningen inte bör påverkas av om myndigheten i det kon-<br>kreta fallet satt ut en vitespåföljd eller inte. Lagrådet förordar att andra<br>och tredje styckena utformas så att det klart framgår att samma överkla-<br>ganderegler skall gälla oavsett om ett föreläggande förenats med vite<br>eller inte.</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713)</h4>
<p>2 a kap. 4 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en definition av begreppet gränsöverskridande<br>verksamhet. Som Lagrådet framhållit i anslutning till 1 kap. 13 § för-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>201</p>
<p>slaget till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige<br>överensstämmer den i nämnda stadgande angivna definitionen av gräns-<br>överskridande verksamhet inte helt med den definition som finns i den nu<br>behandlade paragrafen.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>202</h3>
<h2>F inansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori,<br>Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von<br>Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros</p>
<p>Föredragande: Erik Åsbrink</p>
<p>Prop. 1997/98:141</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:141 Utländska försäkringsgiva-<br>re verksamhet i Sverige</p>
<h3>203</h3>
<h3>Prop. 1997/98:141</h3>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td><td>
<p>Celexnummer för bak-<br>omliggande EG-regler</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag (1998:000) om ut-</p></td><td>
<p>1 kap. 2 §</p></td><td>
<p>373L0239, 388L0357,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ländska försäkringsgiva-</p></td><td>
<p>3 kap. 3 §</p></td><td>
<p>392L0049, 379L0267,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>res verksamhet i Sverige</p></td><td>
<p>4 kap. 4 §</p></td><td>
<p>390L0619, 392L0096,</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>5 kap. 5 §</p></td><td>
<p>378L0473, 390L0618</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i Försäk-</p></td><td>
<p>5 kap. 9 §</p>
<p>6 kap. 3 §</p>
<p>6 kap. 4 §</p>
<p>8 kap. 2 §<br>10 kap. 9 §</p>
<p>1 kap. 2 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713)</p>
<p>Lag om ändring i trafik-</p></td><td>
<p>5§</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>skadelägen (1975:1410)</p>
<p>Eländers Gotab 55947, Stockholm 1998</p>
<p>204</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?11att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?33att riksdagen antar regeringens förslag till?44att riksdagen antar regeringens förslag till?44att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?55att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?55att riksdagen antar regeringens förslag till?66att riksdagen antar regeringens förslag till?66att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?77att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?77att riksdagen antar regeringens förslag till?88att riksdagen antar regeringens förslag till?88att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?99att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?99att riksdagen antar regeringens förslag till?1010att riksdagen antar regeringens förslag till?1010att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:FiU22?BBordläggning1998-03-11 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-03-11 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-03-12 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-03-26 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-24 00:20:00statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031412019-05-22 17:21:10tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-24 00:20:00behandlas_i1997/98:FiU22GL01FiU22bet1997/98FiU22Utländska försäkringsgivare med verksamhet i SverigeBetänkande