<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229352</hangar_id>
 <dok_id>GL03136</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>136</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:136</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>136</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:30</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03136/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03136</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03136</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:136&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03136/prop_199798__136-1.png" style="width:42pt;height:52pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:13.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ErikÅsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lägger regeringen fram riktlinjerna för regeringens&lt;br&gt;fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen. Regeringens&lt;br&gt;mål är att den svenska statsförvaltningen skall, med höga krav på rätts-&lt;br&gt;säkerhet, effektivitet och demokrati, vara tillgänglig och tillmötesgående&lt;br&gt;och därigenom vinna medborgarnas fulla förtroende. Statsförvaltningen&lt;br&gt;skall ge näringslivet goda arbets- och tillväxtförutsättningar samt vara&lt;br&gt;framgångsrik och respekterad i det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att ägna ökad uppmärksamhet åt kompetens- och&lt;br&gt;utbildningsfrågor i syfte att stimulera myndigheternas kompetensför-&lt;br&gt;sörjning och främja kvalitetsarbete inom förvaltningen. En särskild myn-&lt;br&gt;dighet inrättas för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom&lt;br&gt;statsförvaltningen. EU-medlemskapets betydelse för regelförenklings-&lt;br&gt;arbetet ses över. Regeringen fortsätter arbetet med att anpassa och&lt;br&gt;effektivisera förvaltningen med stöd av informationsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs förslag fram om myndigheternas ledningsformer&lt;br&gt;och om principer för uttaget av avgifter för tillhandahållande av informa-&lt;br&gt;tion i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lag föreslås om det statliga personadressregistret. Vidare föreslås&lt;br&gt;ändringar i lagen (1995:743) om aviseringsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 136&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om det statliga personadressregistret..........5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aviseringsregister................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En statsförvaltning med hög kvalitet...............................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En förvaltning för medborgarna.......................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En förvaltning för det internationella samarbetet.............15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur en bra förvaltning blir bättre......................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riktlinjer.........................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett handlingspro gram.....................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvalitet, kompetens och etik...........................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medborgarna har rätt till en hög kvalitet..........................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statstj änstemännens roll och ansvar.................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bättre beslutsunderlag.......................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enklare och begripligare regler.....»...................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Styrning och ledning.......................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Organisering......................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Principer för organisering av stats-&lt;br&gt;förvaltningen...................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Renodlad användning av nämnd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter....................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivare statlig inköpssamordning.............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Resultatstyrningen utvecklas............................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En tydlig och effektiv statlig tillsyn..................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Verksamhetsanpassad myndighetsledning.......................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvalitet i chefsförsörjningen............................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationsförsörjning..................................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Informati onsteknikens användning...................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En IT-infrastruktur är en förutsättning.............................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Infrastruktur....................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Säker kommunikation mellan myndigheter.... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Självbetjäning med hjälp av ny teknik...........59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grunddata i samhällets tjänst............................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det offentliga åtagandet..................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Definition av grunddata..................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Styrning och samordning................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prissättning och finansiering..........................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det statliga person- och adressregistret m.m....................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Registerlagstiftningen.....................................65&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inledning........................................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.65 Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det statliga person- och adressregistret&lt;br&gt;(SPAR)...........................................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret.........................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dataskyddsdirektivet och personuppgifts-&lt;br&gt;lagen...............................................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för regeringens förslag........&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Det offentliga åtagandet - SPAR...................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagreglering av SPAR...................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret.........................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningskommentar.................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.3.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om det statliga ......................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personadressregistret.....................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4.3.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;om aviseringsregister.....................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I medborgarnas tjänst (SOU 1997: 57).................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser (SOU 1997: 57)...............89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser (SOU 1997: 130).............90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Statskontoret 1997:7 A och B).............................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146)..................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser (SOU 1997:146)..............94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag.................................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Lagrådets yttrande.................................................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.........100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad.........................................................................................101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;dels antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om det statliga personadressregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister&lt;br&gt;dels godkänner vad regeringen föreslår om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhetsanpassad myndighetsledning (avsnitt 7.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uttag av avgifter för information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1997/98: 136&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om det statliga personadressregistret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För de ändamål som anges i 3 § skall det med hjälp av automatiserad&lt;br&gt;behandling föras ett statligt personadressregister (SPAR). Registret får&lt;br&gt;användas av myndigheter och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § När personuppgifter behandlas i SPAR gäller personuppgiftslagen&lt;br&gt;(1998:000), om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna lag. De&lt;br&gt;beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i 3 §&lt;br&gt;personuppgiftslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Uppgifterna i SPAR får behandlas för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktualisera, komplettera och kontrollera personuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning för&lt;br&gt;direktreklam, opinionsbildning eller samhällsinformation eller annan&lt;br&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerinnehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § SPAR får innehålla uppgifter om personer som är folkbokförda i&lt;br&gt;landet. För sådana personer far följande anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. personnummer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. adress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. folkbokföringsort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. födelsehemort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. svenskt medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. make eller vårdnadshavare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. avregistrering från folkbokföringen på grund av dödsfall, med&lt;br&gt;angivande av tidpunkt, eller avregistrering av annan anledning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. summan av taxerad förvärvsinkomst och inkomst av kapital,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock lägst noll kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. beskattningsbar förmögenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. ägare av småhusenhet eller lantbruksenhet med småhus på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tomtmark samt uppgift om kommun (belägenhet),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. taxeringsvärde för småhusenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av en registrerad skall det i SPAR också anges att&lt;br&gt;uppgifter om denne inte får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 § 2&lt;br&gt;för direktreklam. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;s-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Uppgifter som avses i 4 § första stycket 1-8 hämtas in från Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister. Övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter som avses i 4 § första stycket hämtas in från det centrala&lt;br&gt;skaderegistret och register för fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämnande av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En enskild som begär att en myndighet skall lämna ut personupp-&lt;br&gt;gifter för ändamål som avses i 3 § skall hänvisas till SPAR, om inte annat&lt;br&gt;följer av lag eller förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Uppgifter från det centrala skaderegistret och register för&lt;br&gt;fastighetstaxering får i elektronisk form endast lämnas ut till polis-&lt;br&gt;myndigheter och tullmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva om yderligare begränsningar när det gäller&lt;br&gt;utlämnande av uppgifter i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökbegrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får föreskriva om begränsningar av sökbegreppen för&lt;br&gt;SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse och skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:000) om rädelse och&lt;br&gt;skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om&lt;br&gt;aviseringsregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 6 §§ lagen (1995:743) om aviserings-&lt;br&gt;register skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret får användas av en myndighet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i personre-&lt;br&gt;gister som myndigheten är registeransvarig för,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uttag av urval av personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;registret får användas för ändamål&lt;br&gt;som avses i första stycket 3 även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva att re-&lt;br&gt;gistret far användas för ändamål&lt;br&gt;som avses i första stycket även av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan än myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av annan än myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift i aviseringsregistret som enligt lag eller förordning far&lt;br&gt;registreras även i annat register får lämnas ut till den registeransvarige i&lt;br&gt;form av utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Uppgift&lt;br&gt;som inte enligt lag eller förordning får registreras i det andra registret får&lt;br&gt;lämnas ut till den registeransvarige på medium för automatisk data-&lt;br&gt;behandling om det följer av lag eller förordning eller om regeringen har&lt;br&gt;medgett det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får ha terminal-&lt;br&gt;åtkomst till aviseringsregistret i&lt;br&gt;fråga om uppgift om personnum-&lt;br&gt;mer, namn, adress, folkbokför-&lt;br&gt;ingsfastighet, lägenhetsbeteckning&lt;br&gt;och folkbokföringsort samt av-&lt;br&gt;registre-ring från folkbokföringen.&lt;br&gt;Rege-ringen får föreskriva om&lt;br&gt;terminalåtkomst även till annan&lt;br&gt;uppgift i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får ha terminal-&lt;br&gt;åtkomst till aviseringsregistret i&lt;br&gt;fråga om uppgift om personnum-&lt;br&gt;mer, namn, adress, folkbok-&lt;br&gt;förings-fastighet, lägenhetsbeteck-&lt;br&gt;ning och folkbokföringsort samt&lt;br&gt;avregistrering från folkbokför-&lt;br&gt;ingen. Rege-ringen får föreskriva&lt;br&gt;om terminalåtkomst även för an-&lt;br&gt;nan än myndighet eller om sådan&lt;br&gt;åtkomst till annan uppgift i regi-&lt;br&gt;stret än som nyss sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1234.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Flera avsnitt i denna proposition innehåller redovisningar och be-&lt;br&gt;dömningar som inte leder fram till något förslag till riksdagsbeslut. Dessa&lt;br&gt;avsnitt skulle därför kunna ha lagts fram för riksdagen i form av en&lt;br&gt;skrivelse och inte en proposition. Det finns emellertid ett sådant samband&lt;br&gt;mellan de olika frågor som tas upp att det är en fördel att kunna föra&lt;br&gt;samman dem till en helhet. Regeringen har därför valt att ta upp alla&lt;br&gt;frågorna i en proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens betänkande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under de senaste åren haft en hög ambition att ompröva,&lt;br&gt;utvärdera och utveckla den statliga förvaltningen. Regeringen beslutade i&lt;br&gt;juni 1995 att tillkalla en kommission med uppdrag att analysera om&lt;br&gt;nuvarande former för organisation och styrning av statlig förvaltning och&lt;br&gt;verksamhet är ändamålsenliga och lämna synpunkter på hur det&lt;br&gt;långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga förvaltningen&lt;br&gt;bör bedrivas. Den förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i&lt;br&gt;mars 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst - En samlad för-&lt;br&gt;valtningspolitik för staten (SOU 1997:57). En sammanfattning av be-&lt;br&gt;tänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning&lt;br&gt;över remissyttrandena är publicerad i form av en departements-&lt;br&gt;promemoria (Ds 1998:11). Kommissionen har även publicerat del-&lt;br&gt;betänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende upp Förvaltningspolitiska kommissionens&lt;br&gt;förslag och överväganden avseende verksamhetsformer för statlig verk-&lt;br&gt;samhet, förvaltningsmyndigheternas möjligheter att ingå avtal och delta i&lt;br&gt;bolagsbildningar, resultatstyrning, statlig tillsyn, utvärdering av statlig&lt;br&gt;verksamhet, olika former av samverkan, informationsteknikens an-&lt;br&gt;vändning, förvaltningsmyndigheternas ledningsform, chefsförsörjning,&lt;br&gt;statstjänstemannarollen, särskild rättslig reglering för den offentliga&lt;br&gt;tjänsten och utbildning för statstjänst. Förvaltningspolitiska kom-&lt;br&gt;missionen föreslår att en generell rätt till domstolsprövning av för-&lt;br&gt;valtningsbeslut slås fast. Regeringen har i propositionen Översyn av för-&lt;br&gt;valtningsprocessen; en allmän regel om domstolsprövning av för-&lt;br&gt;valtningsbeslut, m.m. (prop. 1997/98:101) behandlat detta förslag. I&lt;br&gt;propositionen föreslås att det i förvaltningslagen (1986:223) införs en&lt;br&gt;huvudregel av innebörd att om det i författning saknas föreskrifter om&lt;br&gt;överklaganden av förvaltningsbeslut får sådana beslut överklagas till&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Övriga förslag av Förvaltningspolitiska&lt;br&gt;kommissionen, bl.a. när det gäller insyn i statliga företag, bereds i andra&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 24 april 1997 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;överväga och föreslå ett system för statlig inköpssamordning. Ut-&lt;br&gt;redningen lade i september 1997 fram betänkandet Effektivare statlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inköpssamordning (SOU 1997:130). Betänkandet har remissbehandlats. Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En samman-&lt;br&gt;ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr&lt;br&gt;Fi97/2906).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 10 oktober 1996 gav regeringen Statskontoret i&lt;br&gt;uppdrag att utreda nämndmyndighetemas organisation. Statskontoret&lt;br&gt;lade i september 1997 fram rapporten Statens nämndmyndigheter&lt;br&gt;(1997:7A och B). Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/2746).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver nämnda utredningar har förstudien Förstärkt skydd mot&lt;br&gt;oegentligheter i offentlig förvaltning, utförd av Justitiekanslem på re-&lt;br&gt;geringens uppdrag, utgjort underlag för propositionen. Rapporten&lt;br&gt;överlämnades till regeringen i februari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i arbetet med att utveckla statens informationsförsörjning&lt;br&gt;bemyndigade regeringen i maj 1996 chefen för finansdepartementet,&lt;br&gt;statsrådet Erik Åsbrink, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;överväga hur vissa databasers tillgänglighet, service och kvalitet kan för-&lt;br&gt;bättras. Utredningen som antog namnet Grunddatabasutredningen över-&lt;br&gt;lämnade i oktober 1997 sitt betänkande Grunddata - i samhällets tjänst&lt;br&gt;(SOU 1997:146). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 5. I&lt;br&gt;betänkandet lämnas bl.a. förslag beträffande den fortsatta verksamheten&lt;br&gt;med det statliga person- och adressregistret (SPAR). Vidare föreslås att&lt;br&gt;aviseringsregistret i vissa fall öppnas for verksamheter utanför staten.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 6 finns en förteckning över&lt;br&gt;de remissinstanser som har yttrat sig. En sammanställning av re-&lt;br&gt;missvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/3161).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har följande utredningar utgjort underlag för avsnitt 8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddata - i samhällets tjänst:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toppledarforums och Arbetsmarknadsstyrelsens rapport Spelregler for&lt;br&gt;samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting kring&lt;br&gt;elektronisk informationsförsörjning (1995).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverkets rapport Principer för prissättning av&lt;br&gt;informationstjänster (RRV 1995:64). Rapporten har remissbehandlats&lt;br&gt;och remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr 94/293).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reggit-gruppens rapport Samhällets försörjning med grundläggande&lt;br&gt;geografiska data (Inl995:C/97-l, dnr In97/114/PL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reggit-gruppens rapport Grundläggande geografiska data - prissättning,&lt;br&gt;finansiering och fortsatt samordningsverksamhet (M 1995:C/97-16).&lt;br&gt;Rapporten har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena finns tillgänglig i Inrikesdepartementet (dnr 97/114/PL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapport från projektet PilotGIS Geografisk informationssystem för&lt;br&gt;fysisk planering (dnr In97/1582/LS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toppledarforums och Riksskatteverkets rapport Informationskvalitet i&lt;br&gt;offentlig verksamhet (1997).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 februari 1998 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de förslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 8.4.2.2 och i författningskommentaren till de lagför-&lt;br&gt;slag som Lagrådet lämnat synpunkter på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste 20 åren har den svenska statsförvaltningen genomgått&lt;br&gt;stora förändringar vad gäller bl.a. organisation, struktur och principer för&lt;br&gt;styrning. Under 1990-talets första hälft ökade förändringstakten men har&lt;br&gt;under de senaste åren avtagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 har cirka 160 myndigheter avvecklats och cirka 100&lt;br&gt;nya bildats. Flera av affärsverken och annan statlig affärsverksamhet har&lt;br&gt;bolagiserats. Drygt 52 000 statsanställda har sagts upp. En viktig princip&lt;br&gt;har varit att skilja mellan förvaltning och rättskipning. Andra för-&lt;br&gt;ändringar i statsförvaltningen som varit framträdande är förändrade ar-&lt;br&gt;betsuppgifter för statsanställda och ändrad verksamhetsinriktning för&lt;br&gt;många myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att skärpa kontrollen av budgetutvecklingen har flera&lt;br&gt;institutionella förändringar av budgetprocessen genomförts. Den mest&lt;br&gt;genomgripande förändringen är införandet av ett tak för de offentliga&lt;br&gt;utgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga åtagandet har genomgått systematiska omprövningar. Det&lt;br&gt;har bl.a. resulterat i att statliga monopolmarknader har öppnats upp för&lt;br&gt;konkurrens och att myndigheter numera upphandlar flera tjänster i kon-&lt;br&gt;kurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen har i stor utsträckning påverkats av Sveriges med-&lt;br&gt;lemskap i Europeiska unionen. Den svenska statsförvaltningens arbete&lt;br&gt;styrs i stor utsträckning av EU:s regler och normer. Företrädare för de&lt;br&gt;svenska förvaltningsmyndigheterna deltar i EU-arbetet som&lt;br&gt;representanter för den svenska regeringen, vilket har medfört nya krav på&lt;br&gt;regeringens styrning av förvaltningsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har regeringen förändrat principerna för styrningen av för-&lt;br&gt;valtningen, från detaljreglering till resultatstyrning. Myndigheterna har&lt;br&gt;fått en stor handlingsfrihet att med givna resurser uppnå de av regeringen&lt;br&gt;uppsatta målen för verksamheten. Myndigheterna har getts ansvar att&lt;br&gt;själva besluta om personal, intern organisation, investeringar i informa-&lt;br&gt;tionsteknik och lokalförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-talet är också informationsteknikens genombrottsdecennium,&lt;br&gt;vilket har påverkat förvaltningen. Under senare år har informations-&lt;br&gt;teknikens utvecklingshastighet tilltagit och idag finns hemsidor, in-&lt;br&gt;formation, tjänster och enklare ärenderutiner från centrala, regionala och&lt;br&gt;lokala myndigheter på Internet. IT-utvecklingen har även medfört en&lt;br&gt;ökad samverkan över myndighetsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket statsförvaltningen har utvecklats kan förklaras av en&lt;br&gt;strävan att renodla förvaltningen, tydliggöra den politiska styrningen av&lt;br&gt;förvaltningen samt strävan att öka samverkan inom staten och med&lt;br&gt;aktörer utanför staten. Det övergripande målet har varit att fa en effektiv,&lt;br&gt;rättssäker och demokratisk statsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som genomförts hittills under detta decennium bör&lt;br&gt;också ses i ljuset av statens försämrade finanser under periodens början.&lt;br&gt;År 1993 uppgick underskottet i statens finanser till 200 miljarder kronor,&lt;br&gt;vilket motsvarade 16 procent av BNP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviseringar av statsförvaltningen liksom av hela den offentliga Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;sektorn kom att bli en viktig del i regeringens besparingspolitik. Stats-&lt;br&gt;förvaltningen utsattes för ett starkt omvandlingstryck och tvingades att&lt;br&gt;arbeta med att höja sin produktivitet. Omvandlingstrycket ledde också till&lt;br&gt;att en nyttig prövning inleddes av vilka åtaganden staten bör ha samt hur&lt;br&gt;de skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också sett över stabsmyndigheternas roll, vilket re-&lt;br&gt;sulterat i en reformerad stabsorganisation. Riksrevisionsverket (RRV)&lt;br&gt;skall renodlas till ett revisionsorgan för att därigenom åstadkomma en&lt;br&gt;mer oberoende och stark statlig revision. Samtidigt skall en ny myn-&lt;br&gt;dighet för statens ekonomistymingsfunktion inrättas fr.o.m. 1 juli 1998.&lt;br&gt;Regeringen har också initierat en översyn av styrningen och inriktningen&lt;br&gt;av Statskontorets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;En statsförvaltning med hög kvalitet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den svenska statsförvaltningen skall, med&lt;br&gt;höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati, vara tillgänglig&lt;br&gt;och tillmötesgående. Den skall ha medborgarnas fulla förtroende, ge&lt;br&gt;näringslivet goda arbets- och tillväxtförutsättningar samt vara fram-&lt;br&gt;gångsrik och respekterad i det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall genomföra sina uppdrag med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hög kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- öppenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- motiverade och kompetenta medarbetare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dugliga chefer och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förändringsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen står inför en ny tid. Vi har kommit en bra bit på väg i&lt;br&gt;det långsiktiga arbetet med att utveckla den statliga förvaltningen. Vi har&lt;br&gt;fått en förvaltning som står i större samklang med det svenska samhället&lt;br&gt;och som hävdar sig väl i en internationell jämförelse. En god grund har&lt;br&gt;skapats för en effektiv förvaltning, där rättssäkerheten för medborgarna&lt;br&gt;är hög och där demokratin är vitaliserad. Sverige befinner sig i ett stabilt&lt;br&gt;ekonomiskt läge med balans i de offentliga finanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsteknikens användning ökar. EU-medlemskapet och inter-&lt;br&gt;nationaliseringen påverkar statsförvaltningen i stor utsträckning. Dessa&lt;br&gt;förhållanden ställer statsförvaltningen inför nya möjligheter, nya förut-&lt;br&gt;sättningar och nya utmaningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har stora ambitioner att vidareutveckla statsförvaltningen&lt;br&gt;och redovisar i föreliggande avsnitt de riktlinjer som skall vara väg-&lt;br&gt;ledande i det framtida arbetet med att utveckla statsförvaltningen i&lt;br&gt;enlighet med regeringens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förvaltningspolitiska utvecklingsarbetet under 1990-talet utgör&lt;br&gt;grunden för det fortsatta arbetet. Regeringen avser emellertid att i högre&lt;br&gt;grad än tidigare lyfta fram kvaliteten i den statliga verksamheten. En hög&lt;br&gt;kvalitet i såväl statsförvaltningens tjänster som i statsförvaltningens&lt;br&gt;arbetsprocesser och kompetens förutsätter en kontinuerlig verksamhets-&lt;br&gt;utveckling. Propositionen redovisar inriktningen på de åtgärder som&lt;br&gt;kommer att verkställas under de kommande åren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 En förvaltning för medborgarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen från år 1974, som bygger på folksuveränitetsprincipen,&lt;br&gt;är grundvalen för det svenska förvaltningssystemet och utgör därmed&lt;br&gt;ramen för förvaltningspolitiken. Enligt regeringsformen utgår all&lt;br&gt;offentlig makt från folket och utövas under lagarna, med respekt för alla&lt;br&gt;människors lika värde och för den enskilda människans frihet och&lt;br&gt;värdighet. Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägledande inom alla samhällsområden. Förvaltningsmyndigheterna Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;lyder under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen verkställer statsmakternas beslut och är därmed en&lt;br&gt;grundsten i det svenska demokratiska samhället. Förmågan att med oväld&lt;br&gt;och med respekt för medborgarna förverkliga politiska intentioner är ett&lt;br&gt;mått på förvaltningens effektivitet. Den svenska statsförvaltningen är&lt;br&gt;betydelsefull för välfärden och för nationens förmåga att verka inter-&lt;br&gt;nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tryckfrihetsförordningen anger viktiga grundprinciper för det&lt;br&gt;svenska förvaltningssystemet och för förvaltningspolitiken. Det är be-&lt;br&gt;stämmelserna om att alla handlingar hos myndigheterna som huvudregel&lt;br&gt;skall vara tillgängliga för allmänheten samt att envar gentemot det&lt;br&gt;allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet och rätt att för publicering&lt;br&gt;meddela uppgifter i alla frågor, även anonymt, med undantag för visst&lt;br&gt;skydd för enskild rätt och allmän säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att offentlighetsprincipen inte bara är en&lt;br&gt;medborgerlig rättighet utan att den också är en viktig aspekt av för-&lt;br&gt;valtningspolitiken. Handlingsoffentlighet, meddelarfrihet och meddelar-&lt;br&gt;skydd bidrar till rättssäkerheten, skärper kraven på kvalitet i dokument&lt;br&gt;och skrivelser och kan därmed också bidra till att förbättra&lt;br&gt;statsförvaltningens kvalitet och måluppfyllelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i regeringsformen bör förvaltningspolitiken bygga&lt;br&gt;på de tre grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet och effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som demokratin ställer innebär att förvaltningen skall fullfölja&lt;br&gt;sina uppgifter i enlighet med de beslut som har fattats av riksdag och&lt;br&gt;regering. Kravet på rättssäkerhet innebär att förvaltningen skall fatta&lt;br&gt;materiellt riktiga beslut på grundval av gällande lagar och andra för-&lt;br&gt;fattningar samt att enskilda skall ha möjlighet att fä sin sak prövad i&lt;br&gt;domstol. Kravet på effektivitet innebär att förvaltningen skall åstad-&lt;br&gt;komma avsedda resultat och uppnå de mål som fastställts av stats-&lt;br&gt;makterna och att detta sker kostnadseffektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan dessa tre värden råder ett visst spänningsförhållande samtidigt&lt;br&gt;som de understödjer varandra. Ett grundläggande syfte med regeringens&lt;br&gt;förvaltningspolitik är att skapa organisations-, styr- och ledningsformer i&lt;br&gt;statsförvaltningen som på ett väl avvägt sätt svarar mot dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tid då statsförvaltningen liksom samhället i övrigt präglas av&lt;br&gt;mångfald och variation är det av största vikt att arbeta med att hålla&lt;br&gt;samman förvaltningen till en helhet. Ambitionen hos regeringen är att&lt;br&gt;skapa en förvaltningspolitik med en för förvaltningen gemensam för-&lt;br&gt;valtningskultur och etik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgaruppdraget förenar och håller samman statens vitt skilda&lt;br&gt;verksamheter. Oavsett vilken verksamhet det handlar om är det upp-&lt;br&gt;draget gentemot medborgaren som förpliktar. Det är för medborgaren&lt;br&gt;förvaltningen finns och det är utifrån ett medborgarperspektiv för-&lt;br&gt;valtningen bör vidareutvecklas. Ett uppdrag för regeringen och förvalt-&lt;br&gt;ningen är att skapa former som möjliggör ett levande samtal mellan&lt;br&gt;medborgare och den statliga förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur statsförvaltningen fungerar har också stor betydelse för närings-&lt;br&gt;livets arbets- och tillväxtförutsättningar. För företagen är det viktigt med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en trovärdig och öppen förvaltning som har stabila och enkla regler och Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;en förvaltning där tjänstemännen uppträder opartiskt och sakligt och där&lt;br&gt;beslutsunderlagen håller en hög kvalitet. För företagen är det vidare&lt;br&gt;väsentligt att ha tillgång till en förvaltning i vilken det råder klara&lt;br&gt;ansvarsförhållanden och som utöver korrekthet karaktäriseras av hand-&lt;br&gt;lingskraft, snabbhet och flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 En förvaltning för det internationella samarbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och anslutningen till den inre&lt;br&gt;marknaden har inordnat den svenska statsförvaltningen i ett delvis nytt&lt;br&gt;system av institutioner, regelverk och procedurer som förändrar villkoren&lt;br&gt;för statsförvaltningens verksamhet. Det påverkar såväl sättet att styra och&lt;br&gt;organisera förvaltningen som arbetssätt och strategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska statsförvaltningen påverkas också av Sveriges agerande&lt;br&gt;på den internationella arenan i t.ex. OECD, FN och WTO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen ställer bl.a. höga krav på Sveriges förmåga att&lt;br&gt;samverka med andra aktörer och den ställer statsförvaltningen inför nya&lt;br&gt;frågeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-medlemskapet berör i stort sett hela statsförvaltningen och&lt;br&gt;framförallt de centrala statsorganen och förvaltningsmyndigheterna. När&lt;br&gt;anställda vid myndigheter företräder Sverige i arbetsgrupper eller andra&lt;br&gt;organ inom EU gör de det som representanter för regeringen, inte för en&lt;br&gt;självständig myndighet. För att Sverige skall vinna inflytande i EU:s&lt;br&gt;beslutsprocedurer är det viktigt med en väl samordnad politik. Sverige&lt;br&gt;måste kunna tala med en röst utifrån en genomtänkt, väl argumenterad&lt;br&gt;och väl förankrad uppfattning. För det krävs effektiva former för&lt;br&gt;beredning och samordning, såväl inom Regeringskansliet som mellan&lt;br&gt;Regeringskansliet och förvaltningsmyndigheterna. Regeringskansliet har&lt;br&gt;ansvaret för att inte bara samordna EU-arbetet utan också för att&lt;br&gt;myndigheterna på ett adekvat sätt företräder de av regeringen fastställda&lt;br&gt;ståndpunkterna. Det är även angeläget med effektiva former för&lt;br&gt;samordning med andra aktörer utanför staten, såsom näringslivet och&lt;br&gt;intresseorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det EU-relaterade arbetet i statsförvaltningen befinner sig i en utveck-&lt;br&gt;lingsfas. Regeringen bedömer att det finns ett utrymme för effektivitets-&lt;br&gt;vinster och ett ökat inflytande i unionen genom att anpassa statsför-&lt;br&gt;valtningens organisation och arbetsformer till de krav och möjligheter&lt;br&gt;som EU-samarbetet medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hur en bra förvaltning blir bättre&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande vill regeringen redovisa fyra tydliga och vägledande rikt-&lt;br&gt;linjer för de kommande årens arbete med att göra en bra förvaltning ännu&lt;br&gt;bättre. Dessa riktlinjer är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Renodling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kvalitets- och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Resultatfokusering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Effektiv informationsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens inriktning för framtiden är att värna om kärnverksamheterna&lt;br&gt;och att fortsätta att renodla den statliga verksamheten. Som en naturlig&lt;br&gt;del i detta arbete ingår fortsatta omstruktureringar och omprövningar av&lt;br&gt;det offentliga åtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omstruktureringsarbetet skall ses som en fortlöpande process. Syftet&lt;br&gt;är att öka effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i för-&lt;br&gt;hållande till de uppgifter och mål som fastlagts av riksdagen och&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella besparingar enligt ”osthyvelsprincipen” riskerar i vissa&lt;br&gt;situationer att bli ett mindre verkningsfullt instrument. Regeringen anser&lt;br&gt;att det fortsatta effektiviseringsarbetet i första hand bör inriktas mot att&lt;br&gt;mer systematiskt pröva det statliga åtagandet på område efter område.&lt;br&gt;Det är dock inte i nuläget aktuellt att helt utesluta att generella effektivi-&lt;br&gt;tetskrav ställs på offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitets- och kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarna har rätt till en statsförvaltning med hög kvalitet. Det&lt;br&gt;handlar om tillgänglighet till information och tjänster, som svarar mot&lt;br&gt;samhällets behov. Det handlar om korta handläggningstider och korrekta&lt;br&gt;beslut. Det handlar också om tillmötesgående, dvs. att bli väl bemött av&lt;br&gt;kompetenta anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att statliga myndigheter fortlöpande utvecklar sina verk-&lt;br&gt;samheter och kompetensen hos de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kvalitetsarbete handlar det om att ta tillvara de möjligheter&lt;br&gt;som systematiskt kvalitetsarbete och systematiska jämförelser (bench-&lt;br&gt;marking) med andra aktörer ger. Kvalitetsarbetet utgör ett komplement&lt;br&gt;till resultatstyrningsprocessen och är ett underlag i mål- och resultat-&lt;br&gt;dialogen med verkschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kompetensutveckling bör förvaltningen arbeta med att&lt;br&gt;dess anställda fortlöpande vidareutbildas och upprätthåller grund-&lt;br&gt;läggande kunskaper i förvaltningskunskap och etikfrågor. En grund-&lt;br&gt;läggande förutsättning för att fortsätta uppbyggnaden av en modem,&lt;br&gt;effektiv och smidig statsförvaltning är också förmågan att kunna re-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krytera den mest kompetenta personalen, utan diskriminering vad gäller Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;nationell, religiös, kulturell eller social bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hög kompetens hos statstjänstemännen är viktig för såväl det&lt;br&gt;nationella som internationella arbetet. Vikten av en hög kompetens&lt;br&gt;accentueras inför Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd våren&lt;br&gt;2001. IT-utvecklingen ställer också nya krav på statstjänstemännens&lt;br&gt;kompetens både när det gäller tekniken och nya arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det förändrings- och förnyelsearbete som pågår i Re-&lt;br&gt;geringskansliet kommer det statliga kommittéväsendet att ses över i syfte&lt;br&gt;att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete och därmed öka&lt;br&gt;kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatfokusering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom övergången från detaljreglering till resultatstyrning har fokus&lt;br&gt;flyttats från resurser till resultat. Därmed har en god grund lagts för en&lt;br&gt;ändamålsenlig styrning av förvaltningen. Ur en demokratisk synvinkel är&lt;br&gt;det viktigt att den politiska ledningen av förvaltningen förstärks samtidigt&lt;br&gt;som myndigheterna ges större ansvar och handlingsfrihet att med givna&lt;br&gt;resurser uppnå regeringens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att inriktningen för resultatstyrningen i huvudsak&lt;br&gt;skall ligga fast. Resultatstyrningen bör dock vidareutvecklas och för-&lt;br&gt;bättras. Det är särskilt viktigt att resultatstyrningen är flexibel och an-&lt;br&gt;passad till skilda förutsättningar för olika myndigheter. I vissa avseenden&lt;br&gt;bör resultatstyrningen kunna förenklas. Myndigheterna skall åsättas&lt;br&gt;realistiska mål och redovisningen skall anpassas till Regeringskansliets&lt;br&gt;möjligheter att dra nytta av informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegeringen av befogenheter, som är en väsentlig del i resultat-&lt;br&gt;styrningen, ställer även i fortsättningen höga krav på en god uppföljning,&lt;br&gt;rapportering och kontroll av vilka resultat som uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad resultatinriktning bör även vara vägledande i Sveriges EU-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att verka för en positiv produktivitetsutveckling i&lt;br&gt;statsförvaltningen genom att bl.a. kontinuerligt följa upp produktivitets-&lt;br&gt;utvecklingen i statsförvaltningen. Regeringen avser att årligen redovisa&lt;br&gt;den statliga förvaltningens produktivitetsutveckling för riksdagen. Med&lt;br&gt;en god produktivitetsutveckling kan myndigheterna bibehålla eller öka&lt;br&gt;kvalitet och omfattning på sin service till medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiv informationsförsörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationstekniken kommer att spela en viktig roll i 2000-talets&lt;br&gt;statsförvaltning. Datateknik, telekommunikation och hemelektronik gör&lt;br&gt;all sorts information tillgänglig i hemmen och på arbetsplatsen, vilket&lt;br&gt;erbjuder revolutionerande möjligheter för samhället. Samhällets ut-&lt;br&gt;veckling blir starkt förknippad med informationsbehandling i alla former&lt;br&gt;och hur man genom nya arbetsformer drar nytta av dessa. Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen har successivt preciserat olika åtgärder för att stimulera Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;informationssamhällets tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den offentliga förvaltningen bör vara en förebild&lt;br&gt;i arbetet såväl vad gäller användningen av informationstekniken som&lt;br&gt;utvecklingen av dess egna tjänster på informationsförsörjningsområdet. I&lt;br&gt;en snabbt föränderlig värld är det viktigt att informationstekniken inte&lt;br&gt;underminerar grundläggande värden som rättssäkerhet och demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att det bör vara ett offentligt åtagande att&lt;br&gt;säkerställa att samhällets basinformation, också kallad grunddata, görs&lt;br&gt;lätt tillgänglig till rimliga kostnader och på likvärdiga villkor för alla&lt;br&gt;grupper i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten är på väg in i en elektronisk förvaltning där kvalitet och service&lt;br&gt;till medborgare och företag är en viktig utgångspunkt. Myndigheters till-&lt;br&gt;gänglighet och tillmötesgående har förbättrats. Exempel på detta är den&lt;br&gt;förenklade självdeklarationen och tillgången till offentlig statistik på&lt;br&gt;Internet. Likaså är självbetjäning i form av platsautomater, som innebär&lt;br&gt;att den arbetssökande själv kan söka i Arbetsmarknadsverkets databaser,&lt;br&gt;ett bra exempel på detta. Utvecklingen är i ett inledande skede och bör&lt;br&gt;fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer även fortsättningsvis att verka för att elektroniska&lt;br&gt;tjänster inom den offentliga förvaltningen utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Ett handlingsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att utifrån de riktlinjer som här angetts inleda ett fler-&lt;br&gt;årigt handlingsprogram som i första hand skall inriktas på följande tre&lt;br&gt;huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kvalitet, kompetens och etik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Styrning och ledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Informationsförsörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de kommande avsnitten presenterar regeringen grunden för detta&lt;br&gt;handlingsprogram som regeringen senare kommer att presentera. Sam-&lt;br&gt;manfattningsvis handlar det om åtgärder för att åstadkomma en för-&lt;br&gt;bättrad och förstärkt styrning och ledning av förvaltningen. Vidare&lt;br&gt;handlar det om åtgärder som syftar till att höja de statsanställdas&lt;br&gt;kompetens och etik samt stödja myndigheternas arbete med att förbättra&lt;br&gt;kvaliteten i sina verksamheter. Regeringen redogör slutligen för hur det&lt;br&gt;fortsatta arbetet skall bedrivas för att utnyttja informationstekniken för att&lt;br&gt;öka kvaliteten i den offentliga sektorn samt säkerställa en hög till-&lt;br&gt;gänglighet till samhällelig basinformation för statsförvaltningen och sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kvalitet, kompetens och etik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Medborgarna har rätt till en hög kvalitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett systematiskt kvalitetsarbete bör ingå&lt;br&gt;som en viktig del i varje myndighets arbete med att utveckla sin&lt;br&gt;verksamhet. Regeringen avser att ta ett för förvaltningen gemensamt&lt;br&gt;initiativ i syfte att stödja myndigheternas kvalitetsarbete och skapa&lt;br&gt;nätverk för erfarenhetsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen bör i större utsträckning än hittills använda sig av&lt;br&gt;nationella och internationella jämförelser i arbetet med att utveckla sin&lt;br&gt;verksamhet. Regeringen avser att använda sådana jämförelser i upp-&lt;br&gt;följnings- och utvärderingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är av flera skäl viktigt att&lt;br&gt;myndigheter bedriver ett systematiskt kvalitetsarbete. Det är av stor vikt&lt;br&gt;att medborgarnas förtroende för den skattefinansierade statliga verk-&lt;br&gt;samheten förblir stort. Vidare är det i konkurrensen om knappa resurser&lt;br&gt;av stor vikt att regeringen kan följa upp och bedöma om de resurser som&lt;br&gt;ställs till myndigheternas förfogande ger kvalitet åt medborgarna.&lt;br&gt;Kvaliteten i den offentliga verksamheten och de tjänster som näringslivet&lt;br&gt;är beroende av är av ökande betydelse för Sveriges internationella kon-&lt;br&gt;kurrensförmåga. Förvaltningen kommer att befinna sig i en allt tydligare&lt;br&gt;konkurrenssituation när det gäller att locka till sig och behålla en yngre&lt;br&gt;generation av kvalificerade medarbetare med krav på kvalitet och&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeringens initiativ är att stödja och påskynda myn-&lt;br&gt;digheternas arbete med att upprätthålla god kvalitet i den egna verk-&lt;br&gt;samheten, att underlätta för regeringen att följa upp myndigheternas&lt;br&gt;resultat samt att underlätta för regeringen att bedöma förvaltningens&lt;br&gt;styrkor och svagheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall ligga i frontlinjen vad gäller kvalitet i statsförvaltning i&lt;br&gt;ett internationellt perspektiv. För att få nya uppslag och impulser om hur&lt;br&gt;man skall förbättra sin verksamhet är det viktigt att statsförvaltningen gör&lt;br&gt;internationella utblickar och jämförande studier med andra länder. Det är&lt;br&gt;även viktigt att det görs systematiska jämförelser inom staten samt med&lt;br&gt;kommuner och landsting. Regeringen kommer att använda sig av dessa&lt;br&gt;jämförelser i arbetet med att följa upp och utvärdera statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen anser att ökad uppmärksamhet&lt;br&gt;bör ägnas åt kompetens- och utbildningsfrågor i syfte att stimulera&lt;br&gt;myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvalititetsarbetet&lt;br&gt;inom förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetschefema bör ta ett särskilt ansvar för att de anställda ges&lt;br&gt;utbildning i grundläggande statlig förvaltningskunskap och görs med-&lt;br&gt;vetna om statstjänstemannarollens betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna bör beakta att kvaliteten i den statliga verksamheten&lt;br&gt;kan utvecklas genom ökad etnisk och kulturell mångfald bland de an-&lt;br&gt;ställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna bör också beakta att kvaliteten kan utvecklas genom&lt;br&gt;att såväl kvinnors som mäns kompetens tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild myndighet bör inrättas för kvalitetsutveckling och kom-&lt;br&gt;petensförsörjning inom förvaltningen. Denna myndighet bör bl.a. ut-&lt;br&gt;veckla program för kvalificerad aspirantutbildning inom statsför-&lt;br&gt;valtningen. I samband med inrättandet av den nya myndigheten bör&lt;br&gt;Statens fömyelsefond läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag:Överensstämmer i hu-&lt;br&gt;vudsak med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar kommis-&lt;br&gt;sionens förslag om att regeringen bör ta ett större ansvar i frågan om&lt;br&gt;utbildning för statstjänst. Några ställer sig tveksamma eller avvisande till&lt;br&gt;kommissionens förslag om en ”förvaltningsakademi” för kontinuerligt&lt;br&gt;samråd med utbildnings- och forskningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas och regeringens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida kompetensförsörjningen är en nyckelfråga för statsförvalt-&lt;br&gt;ningen. Inom statsförvaltningen har olika nivåer olika roller och ansvar&lt;br&gt;för kompetensförsörjningen. Det är av vikt att ansvarsfördelningen är&lt;br&gt;tydlig och att alla samverkar till en så god kompetensförsörjning som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna har ett eget ansvar för sin kompetensförsörjning i syfte&lt;br&gt;att åstadkomma resultat enligt de mål som statsmakterna ställer upp för&lt;br&gt;deras verksamhet. I budgetpropositionen för år 1998 informerade&lt;br&gt;regeringen riksdagen om sin avsikt att ställa ökade krav på myn-&lt;br&gt;digheterna att driva sin arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen&lt;br&gt;så långt möjligt säkerställs (prop. 1997/98:1, Utgiftsområde 14, s. 80 ff.).&lt;br&gt;Myndigheterna skall inom ramen för ett nytt uppföljningssystem årligen i&lt;br&gt;samband med årsredovisningarna redovisa sin kompetensförsörjning och&lt;br&gt;de mål som gäller för denna. Regeringen räknar med att kompetens-&lt;br&gt;frågorna därigenom kommer att ställas i centrum på ett helt annat sätt än&lt;br&gt;tidigare. Systemet införs i ett första steg i år och vidareutvecklas under&lt;br&gt;nästa år. Regeringen kommer att sammanställa och analysera de upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter som kommer in och använda dem som ett komplement till redan Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;befintlig resultatuppföljning inom budgetprocessens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har till skillnad från myndigheterna ett strategiskt, över-&lt;br&gt;gripande ansvar för kompetensförsörjningen inom statsförvaltningen. Det&lt;br&gt;innebär att regeringen inte bara har att formulera krav på myndigheternas&lt;br&gt;kompetensförsörjning, utan också att skapa allmänna förutsättningar för&lt;br&gt;dem att rekrytera och behålla sådan kompetens som de behöver. Rege-&lt;br&gt;ringen är väl medveten om att utan rätt kompetens hos myndigheterna&lt;br&gt;kan regeringens politik inte genomföras på önskvärt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen konstaterar att den formella utbildningsnivån är jäm-&lt;br&gt;förelsevis hög i statsförvaltningen men pekar samtidigt på att det finns&lt;br&gt;eftersatta utbildningsområden. Den juridiska kompetensen behöver stär-&lt;br&gt;kas inom flera områden. Det finns ett stort behov av utbildning för EU-&lt;br&gt;arbetet och annat internationellt arbete. Ett ökat utnyttjande av in-&lt;br&gt;formationstekniken kräver också utbildning, inte bara om teknik utan&lt;br&gt;också om serviceaspekter, öppenhet och sekretessfrågor. Vidare behöver&lt;br&gt;enligt kommissionen förvaltningskunnandet generellt sett stärkas hos de&lt;br&gt;statsanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen efterlyser tätare kontakter med forskningsvärlden till&lt;br&gt;gagn för förvaltningsutbildningen. Den föreslår att regeringen inrättar en&lt;br&gt;”förvaltningsakademi” för ett kontinuerligt samråd mellan företrädare för&lt;br&gt;Regeringskansliet och myndigheterna och företrädare för utbildnings-&lt;br&gt;och forskningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av kommissionens överväganden och förslag finner reg-&lt;br&gt;eringen skäl att ägna ökad uppmärksamhet åt kompetens- och utbild-&lt;br&gt;ningsfrågorna. I en decentraliserad statsförvaltning med ökat ansvar och&lt;br&gt;frihet för myndigheterna är det angeläget att slå vakt om statsförvalt-&lt;br&gt;ningens särart i det allmännas och medborgarnas tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande förvaltningskunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen behöver tjänstemän med god förvaltningskunskap,&lt;br&gt;integritet, gott omdöme och ett etiskt förhållningssätt som väcker respekt.&lt;br&gt;Förtroendet hos allmänheten för statsförvaltningen är en viktig demo-&lt;br&gt;kratifråga. Regeringen förväntar sig därför att varje myndighet ser över&lt;br&gt;sina introduktionsutbildningar och annan intemutbildning så att de an-&lt;br&gt;ställda kan ges en grundläggande utbildning i förvaltningskunskap. Syftet&lt;br&gt;bör bl.a. vara att öka medvetenheten om statstjänstemannarollens sär-&lt;br&gt;skilda prägel och stora betydelse för det moderna samhället. Myndig-&lt;br&gt;hetschefema bör ta ett särskilt ansvar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aspirantutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang också betona betydelsen av kvali-&lt;br&gt;ficerade aspirantutbildningar i staten. Aspirantutbildningar, i regel an-&lt;br&gt;passade till den egna verksamheten, finns redan i dag hos en del större&lt;br&gt;myndigheter. Modellen bör dock användas i ökad omfattning och utveck-&lt;br&gt;las till en gemensam möjlighet för hela förvaltningen. Med hjälp av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalificerad och allsidig aspirantutbildning kan statlig anställning ges Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;högre status och större attraktionskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen behöver dra till sig och behålla en ny generation av&lt;br&gt;kvalificerade medarbetare som kan röra sig mellan olika delar av förvalt-&lt;br&gt;ningen och samtidigt lockas av nya karriär- och utvecklingsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer nedan till hur en aspirantutbildning av här&lt;br&gt;nämnt slag bör tas fram och erbjudas myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etnisk och kulturell mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang också erinra om att Sverige i dag är&lt;br&gt;ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. I propositionen Sverige,&lt;br&gt;framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik&lt;br&gt;(prop. 1997/98:16) har regeringen slagit fast att denna mångfald bör vara&lt;br&gt;utgångspunkt för politikens utformning inom alla samhällsområden. I&lt;br&gt;propositionen framhålls också att samhällets mångfald bör genomsyra&lt;br&gt;arbetslivet och att staten har ett särskilt ansvar som föredöme i denna&lt;br&gt;strävan. Att ta till vara den kompetens som finns hos personer med&lt;br&gt;utländsk bakgrund bidrar till att öka kvaliteten i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna bör därför, inte minst vid rekrytering och antagning till&lt;br&gt;aspirantutbildningar, beakta den kvalitets- och kompetenshöjning som&lt;br&gt;kan uppnås genom ökad etnisk och kulturell mångfald bland de anställda.&lt;br&gt;Det är också en viktig demokratifråga att statsförvaltningens personal-&lt;br&gt;sammansättning återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska sam-&lt;br&gt;mansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga arbetsgivare skall, liksom övriga arbetsgivare, enligt jämställd-&lt;br&gt;hetslagen (1991:433) bedriva ett aktivt och målinriktat jämställd-&lt;br&gt;hetsarbete. Detta gäller inte minst i fråga om att öka andelen kvinnor på&lt;br&gt;chefsposter inom statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för ovan nämnda system för uppföljning av myndig-&lt;br&gt;heternas kompetensförsörjning kommer regeringen bl.a. bevaka myndig-&lt;br&gt;heternas arbete för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Jäm-&lt;br&gt;ställdhet är självklart en rättvise- och demokratifråga, men det handlar i&lt;br&gt;hög grad om kvalitet. Myndigheterna bör fortlöpande beakta att den&lt;br&gt;statliga verksamheten kan utvecklas genom att såväl kvinnors som mäns&lt;br&gt;kompetens tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett regeringsorgan för kompetens- och kvalitetsutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den behöver ett särskilt organ till sitt förfogande för&lt;br&gt;att mer aktivt kunna påverka och utveckla förvaltningen i önskad riktning&lt;br&gt;inom strategiskt viktiga områden såsom kompetensförsörjning och kvali-&lt;br&gt;tetsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har dock inte för avsikt att åter inrätta en central service-&lt;br&gt;myndighet för kompetensutveckling liknande Statens institut för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalutveckling, som lades ned år 1993. Regeringens principiella Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;hållning är fortfarande att utbildningar som erbjuds av det allmänna&lt;br&gt;utbildningsväsendet eller finns att köpa på marknaden inte bör tillhanda-&lt;br&gt;hållas av staten. Någon statlig ”förvaltningshögskola” av det slag som&lt;br&gt;finns i en del andra länder är inte heller aktuell för den svenska&lt;br&gt;statsförvaltningen. Högskolor och andra utbildningsinstitut bör enligt re-&lt;br&gt;geringens mening i stor utsträckning kunna tillgodose behovet av&lt;br&gt;efterfrågad förvaltningsutbildning. För statsförvaltningens långsiktiga&lt;br&gt;kompetensuppbyggnad är dock forskningsanknytningen viktig. Att en-&lt;br&gt;bart inrätta en ”förvaltningsakademi” som ett forum för reguljärt samråd&lt;br&gt;med utbildnings- och forskningsväsendet anser regeringen inte vara&lt;br&gt;tillräckligt. Samrådet bör kopplas till en funktion med större tyngd och&lt;br&gt;bredd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därför att inrätta en särskild myndighet som inom det&lt;br&gt;förvaltningspolitiska området, i huvudsak på uppdrag av regeringen,&lt;br&gt;arbetar med kvalitets- och utvecklingsfrågor av gemensamt och strate-&lt;br&gt;giskt intresse för statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör verka för att den moderna statsförvaltningen, som&lt;br&gt;med nödvändighet präglas av en mångfald olika verksamheter, ändå i&lt;br&gt;grunden har en gemensam förvaltningskultur och förvaltningsetik. Myn-&lt;br&gt;digheten bör t.ex. få i uppdrag att ta fram underlag för gemensam basut-&lt;br&gt;bildning i grundläggande förvaltningskunskap som kan användas av&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig uppgift bör vara att se över vilka verksamhetsan-&lt;br&gt;passade aspirantutbildningar som i dag finns och utveckla ett program för&lt;br&gt;en kvalificerad aspirantutbildning som generellt kan användas av myn-&lt;br&gt;digheterna och erbjudas nyanställda medarbetare i staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i den nya myndighetens verksamhet skall vara att initiera&lt;br&gt;och stödja systematiskt kvalitetsarbete inom statsförvaltningen och skapa&lt;br&gt;nätverk för erfarenhetsutbyte inom detta område. Det har visat sig att&lt;br&gt;staten ligger något efter andra sektorer, som t.ex. kommuner och lands-&lt;br&gt;ting, vad gäller användning av systematiska kvalitetsinstrument. Det har&lt;br&gt;stor betydelse både ur nationell och internationell synvinkel att den&lt;br&gt;svenska statsförvaltningen håller sig väl framme när det gäller att satsa&lt;br&gt;på kvalitet. Regeringen finner det därför angeläget att kvalitetsfrågorna&lt;br&gt;uppmärksammas på bred front och att arbetet med dem ingår som en&lt;br&gt;naturlig del i myndigheternas verksamhet. Den nya myndigheten bör ges&lt;br&gt;ett särskilt ansvar för att skapa intresse för denna typ av frågor och stödja&lt;br&gt;utveckling mot ökad kvalitet i den statliga tjänsteproduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör vidare kunna utveckla och stödja särskilda chefsut-&lt;br&gt;vecklingsprogram, program för kompetenshöjning som kan uppnås&lt;br&gt;genom kulturell mångfald bland statsanställda eller andra förvaltnings-&lt;br&gt;politiska projekt som regeringen har behov av att stimulera under en viss&lt;br&gt;tid. Även myndigheter bör i viss utsträckning kunna ansöka om stöd från&lt;br&gt;den nya myndigheten för projekt av värde för förvaltningens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör slutligen ha ansvar för kontinuerlig kontakt, samråd&lt;br&gt;och erfarenhetsutbyte mellan statsförvaltningen och utbildnings- och&lt;br&gt;forskningsväsendet i syfte att stimulera efterfrågan och utbud av utbild-&lt;br&gt;ningar och andra utvecklingsinsatser av betydelse för förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis avser regeringen att ge den nya myndigheten föl- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;jande huvuduppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och&lt;br&gt;förvaltningsetik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att stödja kompetensförsörjning och ett systematiskt kvalitetsarbete i&lt;br&gt;statsförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att på regeringens uppdrag, och i viss utsträckning även efter ansökan&lt;br&gt;från myndigheter, initiera utvecklingsprogram och projekt inom det&lt;br&gt;förvaltningspolitiska området i de fall behoven inte kan tillgodoses av&lt;br&gt;marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att fungera som ett samråds- och kontaktorgan mellan statsförvalt-&lt;br&gt;ningen och utbildnings- och forskningsväsendet i frågor av betydelse&lt;br&gt;för förvaltningens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten inrättas den 1 januari 1999. Myndigheten bör ledas&lt;br&gt;av en styrelse, eftersom den skall besluta om strategiskt viktiga frågor av&lt;br&gt;betydelse för statsförvaltningen. Myndigheten bör ha en liten fast&lt;br&gt;organisation och i möjligaste mån utnyttja extern kompetens för genom-&lt;br&gt;förande av projekt och program. Den fasta organisationen finansieras&lt;br&gt;genom anslag. Särskilda uppdrag som regeringen ger åt myndigheten&lt;br&gt;finansieras genom medel som regeringen avsätter i varje särskilt fall.&lt;br&gt;Enskilda myndigheter eller flera myndigheter tillsammans som söker&lt;br&gt;myndighetens stöd och medverkan för särskilda utvecklingsprojekt eller&lt;br&gt;program svarar själva för kostnaderna. Myndigheten skall också ges&lt;br&gt;möjlighet att träffa avtal med andra organ, som t.ex. det partsgemen-&lt;br&gt;samma Utvecklingsrådet, om finansiering av särskilda projekt och pro-&lt;br&gt;gram av intresse för statsförvaltningens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen även ta upp frågan om framtiden&lt;br&gt;för Statens fömyelsefond. Nämnden för statliga förnyelsefonder, som&lt;br&gt;myndigheten formellt heter, inrättades 1986 efter hemställan från par-&lt;br&gt;terna i ett avtal mellan dåvarande Statens arbetsgivarverk och de tre&lt;br&gt;huvudorganisationerna. Fonden ger bl.a. bidrag till förändringsarbete&lt;br&gt;inom statliga myndigheter och har under årens lopp initierat och stött ett&lt;br&gt;stort antal värdefulla projekt. Under senare år har fonden inriktat sitt&lt;br&gt;arbete mot program av gemensamt intresse för hela statsförvaltningen.&lt;br&gt;Av de medel som för närvarande är avsatta för fondens verksamhet finns&lt;br&gt;ca 29 miljoner kronor som ännu inte är intecknade i olika projekt.&lt;br&gt;Medlen beräknas vara förbrukade under nästa år. Regeringen har för&lt;br&gt;avsikt att lägga ned denna myndighet och låta den ersättas av den nya&lt;br&gt;myndigheten. För fondens nuvarande kanslipersonal på sex personer&lt;br&gt;gäller därvid reglerna om övergång av verksamhet enligt 6 b § lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd. Pågående program bör kunna drivas&lt;br&gt;vidare inom den nya myndigheten. Kostnaderna för den nya myndigheten&lt;br&gt;beräknas till ca 10 milj. kr. per år. Finansieringen sker genom att&lt;br&gt;kvarvarande projektmedel förs över från fonden till den nya myndigheten&lt;br&gt;och genom omfördelningar inom befintliga ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i höstens budgetproposition med förslag till&lt;br&gt;anslag för den nya myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Statstjänstemännens roll och ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statstjänstemannen har en nyckelroll i vårt&lt;br&gt;samhälle genom uppgiften att svara for verkställigheten av de folk-&lt;br&gt;valdas beslut. Denna roll och det ansvar som följer därav måste lyftas&lt;br&gt;fram på ett tydligare sätt. Detta kan främst åstadkommas genom&lt;br&gt;förstärkt utbildning och tydliggörande av gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att regleringen av bisysslor inom statsförvalt-&lt;br&gt;ningen bör ses över, främst avseende frågan om skyldigheten att an-&lt;br&gt;mäla sådan syssla. Vidare anser regeringen att vissa frågor rörande&lt;br&gt;Statens ansvarsnämnds funktion och kompetensområde bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer delvis&lt;br&gt;med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av instanserna, som kommenterat&lt;br&gt;kommissionens förslag i denna del, stöder förslaget till en utredning av&lt;br&gt;det rättsliga ansvaret för offentligt anställda. En del instanser är dock&lt;br&gt;tveksamma till om det föreligger ett behov av en ny reglering - en lag om&lt;br&gt;offentlig tjänst - vilket kommissionen menar att utredningen skulle syfta&lt;br&gt;till. Någon instans anför att det föreligger en risk för att en sådan&lt;br&gt;lagstiftning dels tunnar ut regeringsformens bestämmelser, dels dubblerar&lt;br&gt;redan gällande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydliggörande av statstjänstemännens roll och ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningen är, som tidigare framhållits, en grundsten i det svenska&lt;br&gt;demokratiska samhället. Arbetstagarna inom förvaltningen - statstjänste-&lt;br&gt;mannen - har självfallet därför en nyckelroll i samhället, inte minst&lt;br&gt;genom uppgiften att svara för verkställigheten av de folkvaldas beslut.&lt;br&gt;Statstjänstemännen kan sägas vara de som ytterst förverkligar de demo-&lt;br&gt;krativärderingar som slagits fast i bl.a. regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ställer höga krav på den som erhåller en anställning inom&lt;br&gt;statsförvaltningen. Men det ger också en speciell dimension åt arbetet,&lt;br&gt;eftersom det ytterst baseras på ett uppdrag från medborgarna och därtill&lt;br&gt;finansieras med skattemedel. En anställning inom statsförvaltningen&lt;br&gt;innebär således mer än det rent privaträttsliga anställningsförhållandet&lt;br&gt;mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är också mot den bakgrun-&lt;br&gt;den som det finns särregleringar för statsanställda i bl.a. lagen&lt;br&gt;(1994:260) om offentlig anställning (LOA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill särskilt betona vikten av att insikten om denna roll&lt;br&gt;hålls levande inom förvaltningen. Denna insikt har blivit så mycket vik-&lt;br&gt;tigare när myndigheternas uppgifter renodlas i allt större utsträckning. I&lt;br&gt;vårt föränderliga samhälle är det uppdraget från medborgarna som håller&lt;br&gt;samman den offentliga sektorn. Enligt regeringens bedömning är det&lt;br&gt;framför allt genom tydliggörandet av detta uppdrag och den speciella&lt;br&gt;tjänstemannarollen som den av kommissionen påvisade fragmenteringen&lt;br&gt;av statsförvaltningen kan motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommissionen anser regeringen inte att införande av en Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;generell etisk kod är ett ändamålsenligt sätt att höja medvetandet om&lt;br&gt;statstjänstemännens roll och ansvar. En bättre väg att stärka medvetandet&lt;br&gt;är att frågor om etik och innehåll i statstjänstemannarollen lyfts fram och&lt;br&gt;fortlöpande diskuteras inom varje myndighet. Regeringen ser detta som&lt;br&gt;mycket angeläget. I en del fall kan det även vara önskvärt att det tas fram&lt;br&gt;etiska riktlinjer för verksamheten. Det ankommer dock på respektive&lt;br&gt;myndighet att bedöma om det inom dess speciella verksamhetsområde&lt;br&gt;finns behov av sådana riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår i sitt betänkande att det rättsliga ansvaret för&lt;br&gt;offentligt anställda utreds. En sådan utredning bör enligt kommissionen&lt;br&gt;syfta till att en ny särskild reglering av den offentliga tjänsten - en lag&lt;br&gt;om offentlig tjänst - införs. Denna reglering skulle bl.a. omfatta en&lt;br&gt;vidare personkrets än den LOA tillämpas på och innehålla någon form av&lt;br&gt;utomstraffrättsligt sanktionssystem riktat mot sådana försummelser som&lt;br&gt;drabbar det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är dock inte nu beredd att tillsätta en utredning med den&lt;br&gt;inriktning som kommissionen föreslår. Regeringen anser inte att det är en&lt;br&gt;ytterligare lag som behövs. Den gällande lagstiftningen, bl.a. regerings-&lt;br&gt;formen, förvaltningslagen (1986:223), LOA samt brottsbalken, uttrycker&lt;br&gt;väl de grundläggande krav och etiska värderingar som skall vara väg-&lt;br&gt;ledande för tjänstemännen i deras yrkesroll. Regeringen vill även&lt;br&gt;framhålla att syftet med LOA - vilken bl.a. innehåller särskilda disciplin-&lt;br&gt;bestämmelser för de statsanställda - inte primärt är att reglera&lt;br&gt;förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare utan att tillgodose de&lt;br&gt;allmänintressen som gör sig gällande vid utförande av offentlig&lt;br&gt;verksamhet (prop. 1993/94:65 s. 32 och 85, bet. 1993/94:AU16 s. 15,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:257).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening handlar det i stället främst om att tydliggöra&lt;br&gt;de bestämmelser som redan finns. Detta bör ske genom de tidigare&lt;br&gt;nämnda utbildningsinsatserna i avsnittet om kvalitetsutveckling och&lt;br&gt;kompetensförsörj ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översyn av vissa bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det, utöver nyss nämnda insatser, finns skäl att gå&lt;br&gt;igenom några bestämmelser inom den statliga arbetsrätten, vilka kan&lt;br&gt;behöva förtydligas. Justitiekanslem har tagit upp detta i sin - på&lt;br&gt;regeringens uppdrag - gjorda förstudie ”Förstärkt skydd mot oegentlig-&lt;br&gt;heter i offentlig förvaltning”. Han berör bl.a. regleringen av bisysslor&lt;br&gt;inom statsförvaltningen och anser t.ex. att det finns skäl som talar för att&lt;br&gt;utvidga den personkrets som skall vara skyldig att anmäla bisysslor.&lt;br&gt;Vidare tar Justitiekanslem upp vissa problem som han anser vara&lt;br&gt;förknippade med att Statens ansvarsnämnd i princip endast beslutar om&lt;br&gt;disciplinåtgärder rörande personer som anställs genom beslut av&lt;br&gt;regeringen. Enligt Justitiekanslem bör ansvarsnämnden även vara den&lt;br&gt;instans som beslutar om disciplinära åtgärder för sådana arbetstagare som&lt;br&gt;tillhör en myndighets ledning utan att anställningen beslutas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen. Utöver detta går Justitiekanslem även in på vissa Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;straffrättsliga frågor och föreslår att det närmare bör analyseras om det&lt;br&gt;finns behov av ett särskilt straffansvar som tar sikte på misshushållning&lt;br&gt;av allmänna medel. I anslutning till detta föreslår Justitiekanslem att&lt;br&gt;skadeståndsansvaret analyseras på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avser regeringen att se över regleringen av bi-&lt;br&gt;sysslor inom statsförvaltningen, främst avseende frågan om skyldigheten&lt;br&gt;att anmäla sådan syssla. Vidare avser regeringen att se över om Statens&lt;br&gt;ansvarsnämnds behörighet att besluta om disciplinåtgärder m.m. bör&lt;br&gt;utvidgas till att avse ytterligare personalkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en utredning av straff- och skadeståndsansvaret på det sätt&lt;br&gt;Justitiekanslem föreslår bör dock övervägas i annat lämpligt samman-&lt;br&gt;hang, exempelvis då bestämmelserna om tjänstefel i brottsbalken kan&lt;br&gt;komma att bli föremål för en översyn. I likhet med kommissionen anser&lt;br&gt;regeringen att en utvärdering av tjänstefelsbestämmelsema behöver anstå&lt;br&gt;ytterligare en tid eftersom dessa bestämmelser infördes relativt nyligen,&lt;br&gt;år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Bättre beslutsunderlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det statliga kommittéväsendet och remiss-&lt;br&gt;förfarandet hör till grundstenarna i den svenska förvaltnings-&lt;br&gt;traditionen och måste präglas av hög kvalitet och integritet. Inom&lt;br&gt;ramen för det förändringsarbete som pågår i Regeringskansliet&lt;br&gt;kommer det statliga kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa&lt;br&gt;bättre förutsättningar för kommittéernas arbete och därmed öka&lt;br&gt;kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Regeringen&lt;br&gt;kommer senare att återkomma till riksdagen med en redovisning av&lt;br&gt;detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Kommissionen anser att&lt;br&gt;det finns anledning att uppmärksamma det statliga kommittéväsendet,&lt;br&gt;vars roll enligt kommissionen förändrats på ett olyckligt sätt sedan början&lt;br&gt;av 1980-talet. Utredningarna arbetar med allt mer begränsade tidsramar&lt;br&gt;samtidigt som de tenderar att knytas allt hårdare till Regeringskansliet.&lt;br&gt;Utredningarna har också fått minskad betydelse som instrument för att&lt;br&gt;generera ny kunskap. Regeringen bör enligt kommissionen i större&lt;br&gt;utsträckning kunna utnyttja det statliga kommittéväsendet för oberoende&lt;br&gt;utvärderingar och omprövningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Frågan om kommittéväsendet har framförallt&lt;br&gt;kommenterats av Statskontoret och Riksrevisionsverket. Statskontoret&lt;br&gt;anser att regeringen bör bestämma sig för hur den vill använda kommitté-&lt;br&gt;väsendet och att det finns behov av nytänkande i utredningsväsendet.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket instämmer i de kritiska synpunkter som kom-&lt;br&gt;missionen för fram och föreslår att utredningsväsendet som sådant blir&lt;br&gt;föremål för en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Behov av en översyn av Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;kommittéväsendet har under de senaste åren framförts i olika samman-&lt;br&gt;hang. Brister i kommittéväsendets arbetsförutsättningar och arbetsformer&lt;br&gt;har bl.a. påtalats av Riksdagens revisorer i rapporten Kommittéväsendets&lt;br&gt;roll och arbetsformer (1996/97:6). Tidsramarna i utredningarna har&lt;br&gt;krympt väsentligt samtidigt som kraven på kommittéerna i flera av-&lt;br&gt;seenden har ökat. Kommittéer används i mycket liten utsträckning för att&lt;br&gt;förbereda svenska ståndpunkter i EU. Remisshanteringen av kommitté-&lt;br&gt;betänkanden har brister som kritiseras av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin skrivelse till riksdagen med anledning av granskningen&lt;br&gt;(1997/98:RR3) utvecklar revisorerna sin syn på kommittéväsendet som&lt;br&gt;utredningsform. Revisorerna pekar också på olika möjligheter att för-&lt;br&gt;bättra förutsättningarna för kommittéernas arbete. Kommittéuppdrag kan&lt;br&gt;avgränsas med hänsyn till om syftet i första hand är att öka kunskaperna&lt;br&gt;på området, att skapa samförstånd eller att utforma förslag. Utrednings-&lt;br&gt;behoven kan samordnas bättre och framförhållningen kan öka.&lt;br&gt;Kommittéer kan i högre grad användas som stöd i EU-arbetet. Vidare kan&lt;br&gt;kommittédirektiven ges en klarare och mera realistisk utformning, bl.a.&lt;br&gt;genom att utredningstiden beräknas med större hänsyn till tidsåtgången&lt;br&gt;för personalrekryteringar. Andra frågor som tas upp gäller kommittéernas&lt;br&gt;sammansättning och kompetens, det administrativa stödet m.m. Remiss-&lt;br&gt;förfarandet kan förbättras genom att urvalet av remissinstanser övervägs&lt;br&gt;bättre, samt genom tillräckliga remisstider och omsorgsfulla&lt;br&gt;remissammanställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser för kommittéväsendet finns bl.a. i kommitté-&lt;br&gt;förordningen (1976:119, med ändringar) och i ett antal kommittédirektiv&lt;br&gt;till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utrednings-&lt;br&gt;förslagens inriktning. Råd och rekommendationer om hur utrednings-&lt;br&gt;arbetet kan bedrivas och om hur betänkanden kan utformas finns samlade&lt;br&gt;i en kommittéhandbok (Ds 1992:99). Dessa riktlinjer bör ligga fast.&lt;br&gt;Ytterligare insatser behövs emellertid för att få till stånd en mera&lt;br&gt;konsekvent tillämpning av de riktlinjer som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det förändringsarbete som pågår inom Regerings-&lt;br&gt;kansliet kommer kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa bättre&lt;br&gt;förutsättningar för kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten i&lt;br&gt;regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Under våren genomförs bl.a.&lt;br&gt;en översyn av det administrativa stödet till kommittéväsendet. Målet är&lt;br&gt;att få till stånd en gemensam serviceorganisation omfattande ett komplett&lt;br&gt;administrativt stöd för komittéarbetet i de gemensamma kommittélo-&lt;br&gt;kalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Enklare och begripligare regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetet med att reformera och förenkla&lt;br&gt;regler behöver förstärkas och breddas. Kvaliteten i regelstyrningen&lt;br&gt;bör förbättras genom systematisk granskning av existerande och nya&lt;br&gt;regler inom områden som är viktiga för medborgarna och näringslivet.&lt;br&gt;Särskilda insatser bör göras för att underlätta nyetablering och tillväxt&lt;br&gt;av små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till nya regleringar bör grundas på ett allsidigt besluts-&lt;br&gt;underlag som innehåller genomarbetade analyser av ekonomiska och&lt;br&gt;andra konsekvenser. Regeringen kommer att utarbeta tydligare rikt-&lt;br&gt;linjer för ekonomiska konsekvensanalyser i anslutning till förslag som&lt;br&gt;föreläggs riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet i Europeiska unionen och anslutningen till EG:s&lt;br&gt;regelverk innebär ändrade förutsättningar för det nationella arbetet&lt;br&gt;med att reformera och förenkla regler. En strategi behöver utvecklas&lt;br&gt;för hur Sverige bör verka inom EU för att förbättra EG-reglemas&lt;br&gt;utformning. Statskontoret bör få i uppdrag att göra en analys av hur&lt;br&gt;EG:s regler införs och tillämpas i Sverige och hur EG:s regelverk&lt;br&gt;inverkar på arbetet med att reformera och förenkla regler inom&lt;br&gt;statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Kommissionen anser att&lt;br&gt;det ökande antalet myndighetsföreskrifter är ett centralt förvalt-&lt;br&gt;ningspolitiskt problem som bör hanteras på ett övergripande plan.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör vara att de regler som statsmakterna utfärdar i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av myndigheterna utan&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter. Detta kan åstadkommas genom tydligare lag-&lt;br&gt;stiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän får&lt;br&gt;sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och verk-&lt;br&gt;ställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör&lt;br&gt;ges bara efter noggrann prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Frågan om förhållandet mellan ramlagstiftning&lt;br&gt;och myndighetsföreskrifter har kommenterats i relativt liten omfattning&lt;br&gt;av remissinstanserna. De remissinstanser som yttrat sig i frågan anser i&lt;br&gt;allmänhet att det vore svårt att radikalt minska antalet myndighets-&lt;br&gt;föreskrifter, inte minst mot bakgrund av ökade krav till följd av EU-&lt;br&gt;medlemskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl fungerande regelverk är av avgörande betydelse för samhälls-&lt;br&gt;utvecklingen och den ekonomiska tillväxten. Reglerna i ett samhälle skall&lt;br&gt;leda till avsedda effekter till rimliga kostnader, vara tillgängliga och lätta&lt;br&gt;att förstå för alla som berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser därför arbetet med att reformera regler som ett viktigt&lt;br&gt;instrument för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att fortlöpande och systematiskt arbeta med att reformera Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;regler. Därigenom kan man motverka att regler i onödan snedvrider&lt;br&gt;konkurrensförutsättningarna, skapar kostnader och hinder, särskilt för de&lt;br&gt;små och medelstora företagen, eller på annat sätt fördyrar produktion&lt;br&gt;eller distribution. Samtidigt är det nödvändigt att beakta de intressen som&lt;br&gt;regler skall skydda. Försämringar av skyddet för viktiga intressen såsom&lt;br&gt;liv och hälsa, arbetar- och konsumentskydd samt miljön får självfallet&lt;br&gt;inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett löpande arbete bedrivs inom statsförvaltningen i syfte att förbättra&lt;br&gt;kvaliteten i de statliga regelverken i fråga om såväl lagar, forordningar&lt;br&gt;och myndighetsförfattningar som EG:s rättsakter. Inriktningen på arbetet&lt;br&gt;med att reformera regler har successivt breddats. Arbetet omfattar såväl&lt;br&gt;avreglering som regelförenkling och annan regelreformering samt andra&lt;br&gt;åtgärder som syftar till att säkerställa att de resultat som man förväntar&lt;br&gt;sig av reglerna också uppnås till en acceptabel kostnad för de berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens arbete för att öka reglernas kvalitet sker genom såväl&lt;br&gt;föreskrifter som allmänna råd, språkgranskning och andra åtgärder. En&lt;br&gt;sammanfattning av de krav som ställs i de olika faserna av regelarbetet&lt;br&gt;finns i Statsrådsberedningens promemoria (1995:2) Att styra genom&lt;br&gt;regler - checklista för regelgivare. I stora drag omfattar arbetet en in-&lt;br&gt;ledande problemanalys, val av styrmedel, konsekvensanalys av alter-&lt;br&gt;nativa regelstyrningar, språkvård i en vidare betydelse, tillgänglighet&lt;br&gt;samt utvärdering och uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter skall enligt verksförordningen göra konsekvens-&lt;br&gt;analyser av sina regelbeslut och göra analyserna tillgängliga för dem som&lt;br&gt;berörs av dem. Riksrevisionsverket skall enligt sin instruktion bistå myn-&lt;br&gt;digheterna i analysarbetet. Verket har nyligen i en rapport till regeringen&lt;br&gt;(dnr Fi98/684) redovisat sina erfarenheter av uppdraget och föreslagit&lt;br&gt;vissa ändringar i syfte att förbättra och effektivisera analysarbetet och&lt;br&gt;kontrollen av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje myndighet skall vidare enligt förordningen om myndigheternas&lt;br&gt;årsredovisning pröva om de regler som styr verksamheten, är ändamåls-&lt;br&gt;enliga. Om myndighetens förslag förutsätter ändringar i en författning,&lt;br&gt;skall ett förslag till ändring redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har senast med anledning av ett förslag från riksdagens&lt;br&gt;revisorer i en skrivelse till regeringen (rskr. 1996/97:196) tagit upp behov&lt;br&gt;av ekonomiska konsekvensanalyser i propositionerna och begärt att&lt;br&gt;regeringen skall redovisa hur den arbetar med att förbättra konsekvens-&lt;br&gt;anlysema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den språkliga utformningen är av stor betydelse för en god regel-&lt;br&gt;kvalitet. Ett omfattande språkvårdsarbete bedrivs sedan lång tid inom&lt;br&gt;Regeringskansliet. Den s.k. Klarspråksgruppen, som tillsattes av re-&lt;br&gt;geringen år 1994, har i uppdrag att främja ett klart och begripligt språk&lt;br&gt;hos myndigheterna. Gruppen förmedlar kunskaper och idéer från språk-&lt;br&gt;vårdsarbetet genom bl.a. seminarier och nyhetsblad. Gruppen ger i vår&lt;br&gt;också ut ett språkvårdspris, Klarspråkskristallen 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgängligheten är en annan viktig faktor. Vissa grundläggande be-&lt;br&gt;stämmelser om tillgängligheten finns i lagen om kungörande av lagar och&lt;br&gt;andra författningar och i författningssamlingsförordningen. Informations-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknikens utveckling öppnar nya möjligheter till en väsentligt ökad Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;tillgänglighet. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har på regeringens&lt;br&gt;uppdrag nyligen presenterat ett förslag till ett nytt offentligt rätts-&lt;br&gt;informationssystem. (Ds 1998:10). Det förslag som arbetsgruppen lagt&lt;br&gt;fram kan sägas ha två centrala syften. För det första är det att i&lt;br&gt;rättssäkerhetens intresse tillförsäkra medborgarna en god och enkel&lt;br&gt;tillgång till rättsregler och andra offentliga rättskällor i elektronisk form.&lt;br&gt;För det andra är det att effektivisera arbetet i den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas under&lt;br&gt;våren 1998..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser av regleringar för nyetablering och tillväxt av små och&lt;br&gt;medelstora företag ägnas särskild uppmärksamhet genom den av re-&lt;br&gt;geringen inrättade Småföretagsdelegationen (N 1995:11). Regeringens&lt;br&gt;syfte med delegationen är bl.a. att förstärka arbetet med att reformera&lt;br&gt;regler med en bred satsning för att hjälpa småföretagen genom att bl.a.&lt;br&gt;identifiera och undanröja omotiverade hinder för etablering och tillväxt&lt;br&gt;av sådana företag. I sin första rapport Bättre och enklare regler (SOU&lt;br&gt;1997:186) har delegationen lämnat förslag om regelreformering på en rad&lt;br&gt;sektorsområden. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen anför också att det behövs en långsiktig strategi för att&lt;br&gt;systematiskt och varaktigt minska regelbeståndet och att den kommer att&lt;br&gt;presentera ett förslag till en sådan strategi under våren 1998. I detta&lt;br&gt;arbete avser delegationen bl.a. att uppmärksamma institutionella för-&lt;br&gt;hållanden, regelproduktionens organisation samt frågor om kom-&lt;br&gt;munikation och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vidare tillkallat en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;göra en översyn av den statliga regleringen av och tillsynen över&lt;br&gt;kommunal verksamhet (Dir. 1997:81). Utredaren skall lämna förslag till&lt;br&gt;åtgärder för att förbättra rutinerna för omprövning och förenkling av&lt;br&gt;regelbeståndet, effektiviteten i tillsynen, kvaliteten i myndigheternas&lt;br&gt;kostnads- och konsekvensanalyser samt återkopplingen till riksdagen och&lt;br&gt;regeringen av konsekvenserna av myndigheternas regelgivning och&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-medlemskapet och det internationella samarbetet påverkar i allt&lt;br&gt;högre grad förutsättningarna för det nationella arbetet med regelstyrning.&lt;br&gt;En översyn av det gemensamma regelverket i EU pågår bl.a. inom det&lt;br&gt;s.k. SLIM-programmet (Simpler Legislation for the Intemal Market),&lt;br&gt;som nu är inne i sin tredje fas. Syftet med SLIM är att grupper med&lt;br&gt;nationella experter skall gå igenom olika regelområden som särskilt berör&lt;br&gt;de små och medelstora företagen och lämna rekommendationer till kom-&lt;br&gt;missionen om förändringar av lagstiftningen. Sverige har gett sitt fulla&lt;br&gt;stöd till detta initiativ och verkat för att arbetet inriktas mot områden av&lt;br&gt;stor ekonomisk betydelse. Genom sitt ordförandeskap driver Stor-&lt;br&gt;britannien för närvarande starkt på i arbetet med att förenkla regler inom&lt;br&gt;EU. Nyligen presenterade kommissionen förslag om tre nya områden&lt;br&gt;som skall ses över. Inom ramen för arbetet med att effektivisera den inre&lt;br&gt;marknaden har även nationell regelförenkling och andra gemensamma&lt;br&gt;förenklingsprojekt blivit aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till Amsterdamfördraget anmodade regeringskonferensen Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;parlamentet, rådet och kommissionen att lägga fast riktlinjer för att&lt;br&gt;förbättra gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet och följa dessa&lt;br&gt;riktlinjer när de granskar förslag eller utkast till gemenskapslagstiftning.&lt;br&gt;En ad hoc-grupp för redaktionell kvalitet har inrättats för att lämna hjälp&lt;br&gt;och råd vid utarbetandet av riktlinjerna och för att förbereda rådets&lt;br&gt;antagande av riktlinjerna. Ad hoc-gruppen består av företrädare för med-&lt;br&gt;lemsstaterna som är engagerade i arbetet med att överföra gemenskaps-&lt;br&gt;lagstiftningen till nationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett värdefullt informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som rör&lt;br&gt;regelstyrning sker också inom ramen för OECD:s arbete med för-&lt;br&gt;valtningspolitiska frågor inom den s. k. PUMA-kommittén. OECD:s råd&lt;br&gt;antog 1995 en rekommendation om förbättring av kvaliteten i med-&lt;br&gt;lemsstaternas regelstyrning. Vid ett ministermöte samma år beslutades att&lt;br&gt;organisationen skulle studera hur medlemsstaterna arbetar med att&lt;br&gt;reformera sina regler. En rapport lämnades i maj 1997 till ministrarna,&lt;br&gt;som uppdrog åt OECD att genomföra en översyn av ansträngningarna att&lt;br&gt;reformera regelområdet i de enskilda medlemsstaterna med början år&lt;br&gt;1998. Parallellt med dessa ländergenomgångar avser OECD att&lt;br&gt;genomföra en bred företagsenkät i syfte att skapa jämförbara indikatorer&lt;br&gt;på effektiviteten hos olika nationella reglerande och administrativa&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av ytterligare insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en hel del arbete således pågår och det finns ett genomtänkt&lt;br&gt;system för arbetet med att reformera regler, krävs det ytterligare insatser&lt;br&gt;för att få i gång det breda och systematiska arbete som regeringen anser&lt;br&gt;önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av bl.a. OECD:s studier är erfarenheterna av arbetet med&lt;br&gt;att reformera regler i olika länder blandade. Några slutsatser som kan&lt;br&gt;dras är att en framgångsrikt arbete med att reformera regler förutsätter att&lt;br&gt;det är väl förankrat på politisk nivå, att det finns en funktion med&lt;br&gt;överblick och förmåga att hålla samman och driva på arbetet samt att ett&lt;br&gt;program för ett systematiskt och uthålligt arbete läggs fast. Av&lt;br&gt;programmet bör det framgå vilka resultat som skall uppnås inom olika&lt;br&gt;områden på såväl kort som lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för arbetet måste vara att regelfrågorna ses i ett&lt;br&gt;bredare stymingsperspektiv och att en samverkan kommer till stånd&lt;br&gt;mellan den juridiska, ekonomiska och organisations- och styrnings-&lt;br&gt;kompetens som finns inom Regeringskansliet och myndigheterna. Re-&lt;br&gt;geringen avser att närmare pröva dessa frågor i anslutning till bl.a.&lt;br&gt;resultaten av Småföretagsdelegationens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av det nationella arbetet med att reformera regler deltar&lt;br&gt;Sverige också aktivt i sådant arbete inom ramen för EU-medlemskapet.&lt;br&gt;Under senare år har kommissionen tagit allt flera initiativ och lämnat&lt;br&gt;förslag på åtgärder för att göra gemenskapsrätten klarare och mera&lt;br&gt;lättillgänglig. En samlad strategi behöver utvecklas för hur Sverige bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka inom EU för att förbättra EG-reglemas utformning. Regeringen Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;avser att som ett led i detta arbete uppdra åt Statskontoret att göra en&lt;br&gt;analys av hur EG:s regler införs i Sverige. Frågan om styrningen och&lt;br&gt;uppföljningen av myndigheternas föreskriftsarbete i samband med in-&lt;br&gt;förande av EG-regler bör därvid särskilt belysas. Statskontoret skall även&lt;br&gt;analysera hur EG:s regelverk påverkar förutsättningarna för arbetet med&lt;br&gt;att reformera och förenkla regler inom den svenska statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 136&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Styrning och ledning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:136&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Organisering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Principer för organisering av statsförvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anslagsberoende statlig verksamhet, som&lt;br&gt;inte är utsatt för konkurrens, bör i huvudsak bedrivas i myndighets-&lt;br&gt;form. Renodlingen av den statliga verksamheten bör fortsätta.&lt;br&gt;Strukturförändringar behövs för att statsförvaltningen skall kunna&lt;br&gt;utvecklas och effektiviseras. Vissa tjänster i de statliga myndig-&lt;br&gt;heterna, som idag utförs i egen regi, bör kunna effektiviseras betydligt&lt;br&gt;om de upphandlas i konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad samverkan mellan myndigheter är nödvändig för att stärka&lt;br&gt;en sammanhållen statsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strategi för statlig tjänsteexport behöver utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag:Överensstämmer i över-&lt;br&gt;gripande delar med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna instämmer i&lt;br&gt;kommissionens överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsformen lämpligast för statlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statlig verksamhet bör i huvudsak bedrivas i myndighetsform. Den&lt;br&gt;grundsyn på valet av verksamhetsformer i staten, som regeringen tidigare&lt;br&gt;har delgett riksdagen, ligger fast. Det finns klara fördelar med&lt;br&gt;myndighetsformen. Inom ramen för myndighetsformen finns en grund-&lt;br&gt;läggande utgångspunkt för den rättsliga styrningen genom att generella&lt;br&gt;förvaltningsregler och principer kan tillämpas, vilket bidrar till rätts-&lt;br&gt;säkerhet. Kraven på offentlighet och insyn och på tydliga ansvarskedjor&lt;br&gt;tillgodoses också. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten bidrar till&lt;br&gt;att öppenhet och insyn i förvaltningen blir ett gemensamt mål för det&lt;br&gt;allmänna. Den enskilde skall kunna åberopa gällande författningar och&lt;br&gt;kunna utgå från att myndigheterna garanterar en korrekt handläggning av&lt;br&gt;ärenden som rör medborgarnas rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsformen är flexibel. Den ger goda möjligheter att anpassa&lt;br&gt;styrning och organisation till de olika förutsättningarna för statlig verk-&lt;br&gt;samhet. Andra fördelar är att regeringen kan göra vissa ändringar i en&lt;br&gt;myndighets uppgifter. Regeringen kan även besluta om ändrad lednings-&lt;br&gt;form för myndigheten. Efter beslut av riksdagen kan regeringen genom-&lt;br&gt;föra nödvändiga strukturförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För myndigheterna uppnås stor handlingsfrihet bl.a. genom mål- och&lt;br&gt;resultatstyrningen. Myndigheterna har fått ett vidgat ansvar för verk-&lt;br&gt;samhetens genomförande inom ramen för tilldelade medel. Det dele-&lt;br&gt;gerade ansvaret ställer samtidigt krav på redovisning och uppföljning av&lt;br&gt;verksamhetens resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om statlig verksamhet normalt skall bedrivas i myndighetsform Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;kan det ibland vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en&lt;br&gt;privaträttslig verksamhetsform. Detta kan vara aktuellt när staten och en&lt;br&gt;annan part, t.ex. från näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende&lt;br&gt;verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. I sådana fall skall&lt;br&gt;aktiebolag eller ideell förening användas (prop. 1995/96, bet.&lt;br&gt;1995/96 :LU7, rskr. 1996/97:79). Statskontoret har på regeringens upp-&lt;br&gt;drag utarbetat en vägledning, som behandlar styrning av anslags-&lt;br&gt;finansierad verksamhet som staten driver gemensamt med annan part i&lt;br&gt;aktiebolag eller ideell förening samt riktlinjer for bildande av sådana&lt;br&gt;bolag och föreningar. Vägledningen vänder sig främst till chefer och&lt;br&gt;handläggare inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform, om&lt;br&gt;det inte finns särskilda skäl. För konkurrensutsatt verksamhet bör bolags-&lt;br&gt;formen övervägas. Om konkurrensen bedöms som otillräcklig eller om&lt;br&gt;behovet av offentlig insyn och kontroll är särskilt stort, är myn-&lt;br&gt;dighetsformen lämpligast. Bedriver myndigheten affärsverksamhet, bör&lt;br&gt;affärsverksamheten särskiljas. Detta kan ske genom en tydlig or-&lt;br&gt;ganisatorisk uppdelning inom myndigheten. Om affärsverksamheten&lt;br&gt;dessutom är konkurrensutsatt, bör den normalt brytas ut ur myndigheten&lt;br&gt;och bolagiseras. Därmed görs rollerna tydliga och riskerna för bl.a.&lt;br&gt;snedvridning av konkurrensen minskar. Mot bakgrund av de omfattande&lt;br&gt;bolagiseringar som gjorts under 1990-talet har förutsättningarna för och&lt;br&gt;behovet av ytterligare bolagiseringar minskat starkt inom staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudför myndigheter att bilda bolag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen anser att förvaltningsmyn-&lt;br&gt;digheternas möjligheter att ingå avtal och delta i förenings- och&lt;br&gt;bolagsbildningar bör klarläggas. Från och med den 1 januari 1998 inne-&lt;br&gt;håller kapitalförsörjningsforordningen (1996:1188) en bestämmelse som&lt;br&gt;innebär att det är uttryckligen förbjudet för myndigheter (inkl, affärs-&lt;br&gt;verk) att bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande rättssubjekt eller&lt;br&gt;förvärva aktier eller andelar eller göra kapitaltillskott i sådana rättsubjekt.&lt;br&gt;Regeringen kan besluta om undantag från regeln. Denna möjlighet skall&lt;br&gt;dock användas mycket restriktivt och bara när det finns tungt vägande&lt;br&gt;skäl. Regeringen skall ha riksdagens bemyndigande att driva verk-&lt;br&gt;samheten i fråga i privaträttslig form. Inom Regeringskansliet kommer&lt;br&gt;riktlinjer att tas fram för beredning av regeringsbeslut om undantag från&lt;br&gt;förbudet mot verksamhet i privaträttsliga former under förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt renodling och omstrukturering av statlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodlingen av den statliga verksamheten bör fortsätta. Renodlingen&lt;br&gt;innebär att en avgränsning av statens uppgifter eftersträvas. Syftet är&lt;br&gt;också att uppnå en större tydlighet i ansvarsfördelningen mellan myn-&lt;br&gt;digheter och mellan staten och andra rättssubjekt etc. Regeringens in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktning är att värna om kärnverksamheterna i det fortsatta arbetet med Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;att renodla den statliga verksamheten. Fortsatta effektivitetssträvanden&lt;br&gt;kommer i första hand att handla om att det statliga åtagandet måste&lt;br&gt;prövas med stor omsorg. De uppgifter som är artfrämmande för staten&lt;br&gt;bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodlingen kommer att fullföljas genom en fortsatt aktiv strukturell&lt;br&gt;verksamhetsanpassning. Genom renodling främjas de förvaltnings-&lt;br&gt;politiska värdena, demokrati, rättssäkerhet och effektivitet. Struktur-&lt;br&gt;förändringar är en integrerad del av utvecklingen av statsförvaltningen.&lt;br&gt;Syftet är att öka effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i&lt;br&gt;förhållande till de mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen. Det&lt;br&gt;finns fortfarande stora effektivitetsproblem som beror på att myndigheter&lt;br&gt;inte är ändamålsenligt organiserade, att myndigheter har överlappande&lt;br&gt;uppgifter etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omstruktureringar ställer krav på analyskapacitet och organisations-&lt;br&gt;kunnande. Regeringen lägger därför stor vikt vid förmågan att värdera&lt;br&gt;strukturförändringar. Med bl.a. detta syfte genomförs för närvarande ett&lt;br&gt;omfattande förändringsarbete i den nya myndigheten Regeringskansliet.&lt;br&gt;Genom en serie åtgärder utvecklas regeringskansliets förmåga att styra&lt;br&gt;och leda en statsförvaltning med kvalitet och kompetens in i 2000-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsunderlagen inför strukturförändringar måste präglas av hög&lt;br&gt;kvalitet, inte minst vad gäller beslut om statsförvaltningens regionala&lt;br&gt;organisation. Regeringen kommer också att lägga stor vikt vid att&lt;br&gt;uppföljningar och utvärderingar av strukturförändringar görs i större&lt;br&gt;omfattning än för närvarande. När ett beslut om en strukturförändring&lt;br&gt;fattas bör också ställning tas till hur och när uppföljningen skall&lt;br&gt;genomföras. Statskontoret är för närvarande föremål för översyn.&lt;br&gt;Utgångspunkten för denna översyn är bl.a. att Statskontoret skall kunna&lt;br&gt;tillgodose regeringens och Regeringskansliets behov av utvärderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anbudsupphandling skall prövas fortlöpande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare lyft fram anbudsupphandling som ett av medlen&lt;br&gt;att öka effektiviteten i myndigheterna (prop. 1996/97:1, bil. 1 och prop.&lt;br&gt;1997/98:1, bil. 1). Många tjänster i de statliga myndigheterna, som i dag&lt;br&gt;utförs i egen regi, kan enligt regeringens bedömning effektiviseras&lt;br&gt;betydligt om de upphandlas i konkurrens. Möjligheterna att anbuds-&lt;br&gt;upphandla olika typer av tjänster, t.ex. IT-tjänster, skall därför&lt;br&gt;fortlöpande prövas. Kraven på god kvalitet far emellertid inte eftersättas.&lt;br&gt;Uppgifter, som ingår i statens kärnverksamheter, skall inte upphandlas.&lt;br&gt;Riktlinjer har utarbetats för Regeringskansliets dialog med myn-&lt;br&gt;digheterna om anbudsupphandling. Utbildning i upphandlingsfrågor&lt;br&gt;kommer att genomföras för Regeringskansliets anställda. Regeringen av-&lt;br&gt;ser att inom några år följa upp och utvärdera vilka effekter användningen&lt;br&gt;av anbudsupphandling har fatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att bl.a. säkerställa en god kompetensförsörjning och öka&lt;br&gt;kostnadskontrollen finns det skäl för myndigheterna att i ökad omfattning&lt;br&gt;pröva möjligheterna att lägga ut hela eller delar av IT -verksamheten på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomstående leverantörer och/eller samverka med såväl myndigheter som Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;privata företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad samverkan är nödvändig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen pekar bl.a. på den statliga för-&lt;br&gt;valtningens fragmentering som en särskilt problematisk företeelse.&lt;br&gt;Fragmentering kan, enligt kommissionen, definieras som brist på sam-&lt;br&gt;manhang mellan olika verksamhetsgrenar, tendens till splittring, samt&lt;br&gt;oförmåga att se till helheten och övergripande mål. Kommissionen menar&lt;br&gt;att bl.a. renodlingen kan ha bidragit till denna fragmentering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona renodlingens fördelar. Under de senaste åren&lt;br&gt;har renodlingen medfört att styrproblemen har minskat och att&lt;br&gt;effektiviteten har ökat i statsförvaltningen. Den allt tydligare&lt;br&gt;distinktionen mellan rättskipning, förvaltningsmyndigheternas myn-&lt;br&gt;dighetsutövning och affärsverksamhet har bidragit till denna positiva&lt;br&gt;utveckling. De skarpa gränserna mellan olika sektorsföreträdare på olika&lt;br&gt;nivåer inom statsförvaltningen är däremot ett problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ur medborgarperspektivet kan myndigheternas organisering&lt;br&gt;uppfattas som ett problem. Mycket av människors irritation över för-&lt;br&gt;valtningen beror på att de utifrån sina perspektiv inte upplever att&lt;br&gt;myndigheters gränsdragningar och specialiseringar är relevanta för deras&lt;br&gt;situation. Förvaltningen kan då uppfattas som byråkratisk och otill-&lt;br&gt;gänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommissionens uppfattning att behovet av sam-&lt;br&gt;verkan inte i första hand bör tillgodoses genom organisationsför-&lt;br&gt;ändringar. Istället bör samverkan i olika former utvecklas. Tillfälliga&lt;br&gt;organ för avgränsade uppgifter eller informella nätverk kan väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT underlättar möjligheterna till samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsteknikens möjligheter bör tas till vara när det gäller&lt;br&gt;samverkan. Elektroniska infrastrukturer för information, s.k. IT-nät, bör&lt;br&gt;användas för att tillfälligt eller permanent, knyta ihop organisationer,&lt;br&gt;arbetsställen eller enskilda anställda i syfte att tillsammans utföra olika&lt;br&gt;uppgifter. Detta kan ske både formellt och informellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från effektivitetssynpunkt innebär det att myndigheter lättare och&lt;br&gt;snabbare kan samarbeta i t.ex. bidragsärenden, naturligtvis med be-&lt;br&gt;aktande av integritets- och säkerhetskrav. Vid katastrofer kan t.ex.&lt;br&gt;Räddningsverket få tillgång till särskild expertis som inte finns på platsen&lt;br&gt;och kommunikation kan ske med ljud, text och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från servicesynpunkt innebär det att användningen av IT-nät, t.ex.&lt;br&gt;Internet, underlättar medborgares och företags kontakter med den&lt;br&gt;offentliga förvaltningen. Genom IT:s möjligheter kan olika samhälls-&lt;br&gt;tjänster göras lätt tillgängliga för allmänheten. Det kan röra sig om att&lt;br&gt;söka offentlig information, att kunna lämna begärda uppgifter eller att&lt;br&gt;aktualisera ärenden, t.ex. om tillstånd och bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från sysselsättningssynpunkt kan IT-näten innebära att arbetstillfällen Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;kan räddas, t.ex. i glesbygd, genom att den geografiska lokaliseringens&lt;br&gt;betydelse minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för Toppledarforums arbete pågår ett samarbete mellan&lt;br&gt;stat, kommun och landsting i syfte att skapa de tekniker och admini-&lt;br&gt;strativa förutsättningar som krävs för att arbeta i IT-nätverk i fasta eller&lt;br&gt;lösa organisationer och över stora avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter ses över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen tar upp problemen med den re-&lt;br&gt;gionala indelningen av statlig verksamhet. Allt fler myndigheters re-&lt;br&gt;gionala verksamhetsområden har efter hand blivit större än länen. Kom-&lt;br&gt;missionen menar att detta försvårar samverkan både inom statsför-&lt;br&gt;valtningen och mellan denna och landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta statliga myndigheter har övergett länen som indelnings-&lt;br&gt;grund. Länsstyrelsernas instruktionsfasta samordningsuppgift blir där-&lt;br&gt;med svår att genomföra. Regeringen anser att en återgång till en länsvis&lt;br&gt;indelning inte är möjlig. Regeringen har tillkallat en parlamentarisk&lt;br&gt;kommitté med uppgift att dels följa upp och utvärdera den försöks-&lt;br&gt;verksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning mellan stat och&lt;br&gt;kommun som riksdagen har beslutat om, dels utforma vissa förslag om&lt;br&gt;den framtida regionala organisationen. Kommittén bör bl.a. överväga den&lt;br&gt;statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter. Behovet av sam-&lt;br&gt;ordning och samverkan inom den statliga sektorn ökar, inte minst vad&lt;br&gt;gäller initiativ och helhetssyn i agerandet. I kommitténs uppdrag ingår&lt;br&gt;därför att särskilt uppmärksamma de problem som följer av att det inom&lt;br&gt;förvaltningen finns ett stort antal olika regionala indelningar. Kommittén&lt;br&gt;bör vidare överväga hur samverkan mellan länsstyrelsen och andra&lt;br&gt;statliga myndigheter bör utvecklas. Senast den 1 oktober 2000 skall&lt;br&gt;kommittén redovisa sina överväganden. I den del av uppdraget som avser&lt;br&gt;generella överväganden om den statliga länsförvaltningens struktur och&lt;br&gt;uppgifter skall en delredovisning ske den 1 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strategi för statlig tjänsteexport behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga tjänsteexporten, som utförs av statliga myndigheter, är blyg-&lt;br&gt;sam. Budgetåret 1995/96 bedrev 41 myndigheter tjänsteexport. De totala&lt;br&gt;intäkterna på årsbasis var ca 360 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens intressen som helhet tas för närvarande inte tillvara på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt när det gäller tjänsteexport. Omfattningen och&lt;br&gt;resultatet av den hittillsvarande statliga tjänsteexporten, inkl, för-&lt;br&gt;valtningsbiståndet, bör utvärderas och en strategi behöver utvecklas.&lt;br&gt;Sveriges inträde i EU har öppnat möjligheter för medverkan i EU:s olika&lt;br&gt;biståndsprogram. Det behövs bl.a. också åtgärder, som underlättar och&lt;br&gt;stimulerar statliga myndigheter att exportera sitt kunnande och sina&lt;br&gt;tjänster. Mot denna bakgrund avser regeringen att tillkalla en särskild&lt;br&gt;utredare för att utreda frågan om statlig tjänsteexport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodlad användning av nämndmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nämndmyndighetsformen bör användas i&lt;br&gt;begränsad omfattning. Antalet nämndmyndigheter bör därför minska.&lt;br&gt;När så är möjligt bör särskilda beslutsfunktioner inom vanliga för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheter användas i stället för nämndmyndighetsformen.&lt;br&gt;Tydligare former för styrning, finansiering och kanslistöd behöver&lt;br&gt;skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets förslag: Statskontoret föreslår bl.a. att nämndmyn-&lt;br&gt;dighetema bör undantas helt eller delvis från reglerna för års-&lt;br&gt;redovisningar. I stället bör årliga verksamhetsberättelser lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller stödbehovet menar Statskontoret att detta för vissa&lt;br&gt;nämndmyndigheter bör tillgodoses på annat sätt än i dag, antingen&lt;br&gt;genom kategorivis samverkan kring gemensamma kanslier, eller genom&lt;br&gt;tillskapandet av en helt ny stödmyndighet, gemensam för nämnder och&lt;br&gt;offentliga kommittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret menar att det i framtiden finns skäl att vara restriktiv&lt;br&gt;med nämndmyndighetsformen och även att ompröva vissa av de nämnd-&lt;br&gt;myndigheter som finns idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stor utsträckning valt att&lt;br&gt;kommentera utredningens överväganden i relation till de egna för-&lt;br&gt;hållandena. I den mån det gått att utläsa en mer generell syn i svaren&lt;br&gt;förefaller det bl.a. finnas ett stöd för att regeringen genomför en&lt;br&gt;omprövning av nämndmyndigheterna och även i vissa fall överväger&lt;br&gt;möjligheterna att skapa särskilda beslutsfunktioner inom förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter. Förslaget om en ny stödmyndighet vinner inte bifall bland&lt;br&gt;remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Nämndmyndigheter är en&lt;br&gt;kategori myndigheter som främst kännetecknas av ett begränsat och&lt;br&gt;avgränsat ansvarsområde, organisationens ringa storlek samt framför allt&lt;br&gt;av behovet av en kollektiv beslutsform. Organisationsformen är ända-&lt;br&gt;målsenlig för vissa verksamheter. Regeringen anser dock att nämnd-&lt;br&gt;myndighetsformen bör användas sparsamt och att en förutsättning bör&lt;br&gt;vara att ett kollektivt beslutsfattande är nödvändigt för den aktuella&lt;br&gt;verksamheten. Även i de fall där ett kollektivt beslutsorgan bedöms som&lt;br&gt;nödvändigt är det dock inte självklart att verksamheten måste organiseras&lt;br&gt;i en egen nämndmyndighet. Det bör först prövas om inte en vanlig&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet kan hantera uppgiften, eventuellt i kombination&lt;br&gt;med att myndigheten för den aktuella uppgiften endast är beslutför i&lt;br&gt;särskild sammansättning. Med andra ord finns det ytterligare en aspekt&lt;br&gt;som bör karaktärisera nämndmyndighetsformen, nämligen att den&lt;br&gt;aktuella uppgiften är olämplig att hantera inom en organisation som även&lt;br&gt;har ansvar för andra uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en mer renodlad användning av nämndmyndighetsformen&lt;br&gt;har således två aspekter. För det första gäller det att varje gång skapandet&lt;br&gt;av en ny nämndmyndighet övervägs noga pröva om det inte finns andra&lt;br&gt;alternativ att välja, t.ex. att ge ansvaret för uppgiften till en befintlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet. Den andra aspekten gäller redan existerande nämndmyn- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;digheter. Här är frågan hur en omprövning i syfte att renodla an-&lt;br&gt;vändningen av nämndmyndighetsformen genomförs på ett lämpligt sätt.&lt;br&gt;Regeringen anser inte att en samlad översyn av alla ca 150 nämnd-&lt;br&gt;myndigheter är realistisk att genomföra. I stället kommer berörda nämnd-&lt;br&gt;myndigheter att prövas i mindre grupper eller enskilt vid lämpliga&lt;br&gt;tillfallen, t.ex. när olika verksamheter utreds eller utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa uppgifter kommer nämndmyndigheten även framdeles att&lt;br&gt;framstå som den mest lämpade organisationsformen. För dessa myn-&lt;br&gt;digheter gäller att styrning, stöd, organisation och finansiering skall&lt;br&gt;ordnas så att de kan utföra sina uppdrag effektivt och med gott resultat. I&lt;br&gt;detta avseende kan förutsättningarna för nämndmyndighetema förstås&lt;br&gt;jämställas även med andra typer av småmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje myndighet har i viss mån unika förhållanden att verka under. Att&lt;br&gt;skapa strikt enhetliga former för myndigheterna är därför varken effektivt&lt;br&gt;eller önskvärt. Däremot finns det skäl att slå fast vissa grundläggande&lt;br&gt;principer som bör kunna gälla för åtminstone en majoritet av nämnd-&lt;br&gt;myndigheterna. När det gäller de ovan nämnda förutsättningarna för&lt;br&gt;finansiering, organisering och kanslistöd anser regeringen det olämpligt&lt;br&gt;med alltför många olika modeller. Därför bör nämndmyndigheter&lt;br&gt;antingen ges en mycket självständig roll eller göras hårt uppknutna till en&lt;br&gt;värdmyndighet. Biandlösningar skapar alltför otydliga förutsättningar för&lt;br&gt;att bedriva en effektiv verksamhet. Det förra alternativet bör bl.a.&lt;br&gt;innebära eget ramanslag och självständigt ansvar för personal och&lt;br&gt;administrativt stöd. Det senare att en värdmyndighet tar fullständigt&lt;br&gt;ansvar för nämnden vad gäller såväl finansiering som handläggande&lt;br&gt;personal och administrativt stöd. I detta fall blir det i stor utsträckning&lt;br&gt;värdmyndigheten som far ta ansvaret för att nämnden uppnår ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det är nödvändigt att undanta nämnd-&lt;br&gt;myndighetema från reglerna för årsredovisningar. Däremot bör, i syfte&lt;br&gt;att öka verksamhetsanpassningen av resultatstyrningen, behovet av&lt;br&gt;information noga övervägas vid utformningen av styrsignaler gentemot&lt;br&gt;nämnd- och värdmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer inte att det finns behov av någon särskild&lt;br&gt;stödorganisation för nämndmyndigheter. När det gäller nämndmyn-&lt;br&gt;digheter som disponerar egna resurser har Kammarkollegiet ansvaret att&lt;br&gt;erbjuda mindre myndigheter administrativt stöd. Denna verksamhet kan&lt;br&gt;vid behov utökas till lämplig omfattning. Nämndmyndigheter som är&lt;br&gt;direkt kopplade till en värdmyndighet skall få hela sitt stödbehov täckt av&lt;br&gt;denna. I samband med omprövningar av befintliga nämndmyndigheter&lt;br&gt;eller när nya nämnder skapas anser regeringen att det är fördelaktigt om&lt;br&gt;värdmyndighetsskapet kan koncentreras till färre myndigheter bl.a. för att&lt;br&gt;möjliggöra bättre förutsättningar till kompetensuppbyggnad och resurs-&lt;br&gt;planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivare statlig inköpssamordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den statliga inköpssamordningen bör&lt;br&gt;stärkas. De fördelar som ramavtal, storkundsavtal m.m. erbjuder vid&lt;br&gt;ett samlat agerande inom statsförvaltningen bör tas till vara. Kravet på&lt;br&gt;en effektivare statlig upphandling genom samverkan bör slås fast i en&lt;br&gt;förordning. Kammarkollegiet bör ges uppgiften att centralt samordna&lt;br&gt;den statliga upphandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens om en effektivare statlig inköps-&lt;br&gt;samordnings förslag överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det finns ett stort stöd hos de flesta remiss-&lt;br&gt;instanserna för en utvecklad statlig inköpssamordning. En majoritet av&lt;br&gt;remissinstanserna anser också att det behövs en central samordnings-&lt;br&gt;funktion samt att denna bör skötas av en myndighet som står fri från&lt;br&gt;ansvaret som funktionsansvarig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Uppgiften att samordna den&lt;br&gt;statliga upphandlingen låg tidigare hos Riksrevisionsverket (RRV). I&lt;br&gt;anslutning till att Nämnden for offentlig upphandling (NOU) inrättades&lt;br&gt;1993 upphörde RRV:s ansvar för den statliga upphandlingen. NOU, som&lt;br&gt;har tillsynsansvar för den offentliga upphandlingen, var olämplig att ta&lt;br&gt;över samordningsansvaret och uppgiften övergick heller inte till någon&lt;br&gt;annan myndighet. RRV har därför i viss utsträckning fortsatt att utöva sin&lt;br&gt;samordningsroll, dock med mycket små resursinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordnade inköp genom ramavtal sker endast vid en bråkdel av den&lt;br&gt;samlade statliga upphandlingen. Enligt utredningen skulle redan en blyg-&lt;br&gt;sam höjning av andelen inköp via ramavtal innebära väsentliga&lt;br&gt;besparingar for staten i relation till kostnaderna för inrättandet av en&lt;br&gt;central samordningsfunktion. Regeringen bedömer att det finns en&lt;br&gt;potential för väsentliga besparingar genom en ökad samordning av de&lt;br&gt;statliga myndigheternas inköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att en myndighet återigen bör få uppgiften att&lt;br&gt;samordna den statliga upphandlingen. Denna uppgift samt kravet att de&lt;br&gt;statliga myndigheternas upphandling skall effektiviseras genom sam-&lt;br&gt;ordning läggs fast i en förordning. En viktig uppgift för den sam-&lt;br&gt;ordningsansvari ga myndigheten blir att fördela rättigheterna till s.k.&lt;br&gt;funktionsansvariga myndigheter att för statens räkning träffa ramavtal&lt;br&gt;inom relevanta produkt- och tjänsteområden. Dessa ramavtal skall där-&lt;br&gt;efter kunna utnyttjas av övriga statliga myndigheter. Det är dock viktigt&lt;br&gt;att konkurrensaspekterna beaktas vid de ofta stora upphandlingar det här&lt;br&gt;rör sig om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall samordningsfunktionen följa upp ramavtalens omfattning,&lt;br&gt;ändamålsenlighet och användning. Resultatet av arbetet inom Dele-&lt;br&gt;gationen (dir. 1998:8) för ekologiskt hållbar upphandling bör beaktas.&lt;br&gt;Myndigheternas användning av befintliga ramavtal bör bygga på fri-&lt;br&gt;villighet. För att skapa en så effektiv och ändamålsenlig statlig inköps-&lt;br&gt;samordning som möjligt är det dock viktigt att det sker en uppföljning av&lt;br&gt;utnyttjandet av befintliga ramavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vilken myndighet som bör ges samordningsansvaret&lt;br&gt;anser regeringen att det är viktigt att denna myndighet inte själv har&lt;br&gt;rollen som funktionsansvarig myndighet, bl.a. för att undvika eventuell&lt;br&gt;misstro när det gäller centralfunktionens opartiskhet. En annan viktig&lt;br&gt;faktor är att denna myndighet har en bred kontaktyta gentemot för-&lt;br&gt;valtningen. Regeringens bedömning är att den myndighet som bäst&lt;br&gt;lämpar sig att ta ansvaret för samordningen är Kammarkollegiet. Det är&lt;br&gt;dock viktigt att upphandlande myndigheter, såväl funktionsansvariga&lt;br&gt;som användare av ramavtalen, är delaktiga i samordningsverksamheten.&lt;br&gt;Regeringen avser därför att se till att det knyts ett råd med representanter&lt;br&gt;för de upphandlande myndigheterna till Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att det finns anledning att så fort som möjligt&lt;br&gt;etablera en fungerande statlig inköpssamordning, varför nödvändiga&lt;br&gt;beslut för att ge Kammarkollegiet samordningsuppdraget kommer att&lt;br&gt;fattas redan under våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Resultatstyrningen utvecklas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Resultatstyrningen utvecklas och bör även&lt;br&gt;i fortsättningen vara ett av regeringens främsta redskap för att få en&lt;br&gt;effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med de politiska målen och&lt;br&gt;prioriteringarna. Centrala punkter i utvecklingen är fortsatt verk-&lt;br&gt;samhetsanpassning, starkare politiskt engagemang i styrningen, fokus&lt;br&gt;på Regeringskansliets arbetsformer och förbättrad resultatinformation&lt;br&gt;till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen:Kommissionen anser att resultat-&lt;br&gt;styrningen fortfarande uppvisar vissa brister och att den inte utvecklats&lt;br&gt;på det sätt som förutsågs från början. Bland de problem som&lt;br&gt;kommissionen pekar på kan nämnas bristen på helhetssyn, verksamhets-&lt;br&gt;anpassning och politiskt engagemang samt tendenser till ny detalj-&lt;br&gt;styrning av myndigheterna orsakad av en strävan att åstadkomma pre-&lt;br&gt;ciserade och mätbara mål. Kommissionen anser att regeringen bör ta&lt;br&gt;initiativ till en grundläggande översyn av resultatstyrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i kom-&lt;br&gt;missionens bedömningar. Riksrevisionsverket anser att kunskapen be-&lt;br&gt;höver öka om vad som uppnåtts under de senaste tio årens reformverk-&lt;br&gt;samhet men förordar en mer måttfull ansats än kommissionen. Riks-&lt;br&gt;skatteverket anser att modellen med resultatstyrning är bra och att&lt;br&gt;motiven för en översyn bör preciseras innan en sådan beslutas. Kommers-&lt;br&gt;kollegium anser att en eventuell utvärdering av resultatstyrningen inte bör&lt;br&gt;ha till uppgift att ompröva utan snarare att utveckla den nuvarande&lt;br&gt;resultatstyrningsmodellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att styra med hjälp av mål och resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrningen bygger på en fördelning av ansvar och roller mellan&lt;br&gt;riksdag, regering och myndigheter. Riksdagen beslutar om vilka effekter&lt;br&gt;i samhället som skall uppnås med statliga insatser och fattar därefter&lt;br&gt;beslut om verksamheten med utgångspunkt bl.a. i hur dessa effektmål&lt;br&gt;uppnåtts. Regeringen skall besluta om verksamhetsnära mål, begära in&lt;br&gt;den information som behövs för att bedöma om målen uppnåtts, bedöma&lt;br&gt;resultatet och vidta relevanta åtgärder utifrån detta samt redovisa för&lt;br&gt;riksdagen i vilken utsträckning de av riksdagen beslutade målen uppnåtts.&lt;br&gt;Av 44 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten framgår att regeringen är&lt;br&gt;redovisningsskyldig inför riksdagen för den verksamhet som bedrivs av&lt;br&gt;staten. Myndigheterna skall bidra till att målen uppnås och har stor frihet&lt;br&gt;att välja hur detta skall gå till. Myndigheterna skall även förse regeringen&lt;br&gt;med relevant resultatinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrning syftar till delegering och mindre detaljstyrning av&lt;br&gt;förvaltningen. Samtidigt skall resultatstyrningen ge riksdag och regering&lt;br&gt;information om resultatet av statliga insatser; information som behövs för&lt;br&gt;att styra verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet. Styr-&lt;br&gt;formen är väl lämpad för den svenska förvaltningsmodellen och för att&lt;br&gt;uppfylla kraven på effektivitet i statens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrningen bör utvecklas genom riktade åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrning är en styrform som ökat kraftigt i betydelse under&lt;br&gt;nittiotalet och den är i dag ett av regeringens viktigaste redskap för att&lt;br&gt;kunna skapa en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med&lt;br&gt;riksdagens och regeringens mål och politiska prioriteringar. Regeringen&lt;br&gt;anser att resultatstyrningen som den fungerar i dag har vissa brister som&lt;br&gt;framgår av kommissionens rapport. För att förbättra resultatstyrningen&lt;br&gt;har regeringen vidtagit vissa åtgärder och ytterligare åtgärder planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att regeringen bör ta initiativ till en grund-&lt;br&gt;läggande översyn av resultatstyrningen. Regeringen anser inte att en&lt;br&gt;grundläggande översyn är det bästa sättet att utveckla resultatstyrningen.&lt;br&gt;En sådan översyn skulle riskera att motverka den utveckling och det&lt;br&gt;arbete som redan pågår och som planeras. Det är enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning bättre att vidta riktade åtgärder inom de områden där brister&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliets roll i resultatstyrningsprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med de brister som uppmärksammats finns det&lt;br&gt;behov av att utveckla samtliga aktörers insatser inom resultatstyrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En angelägen uppgift är att utveckla Regeringskansliets arbetsformer&lt;br&gt;vad gäller verksamhetsstyming. En konkret åtgärd är att inom Regerings-&lt;br&gt;kansliet utarbeta en strategi för att tillgodose riksdagens och regeringens&lt;br&gt;behov av resultatinformation. En sådan strategi skall främst ange vilken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information olika aktörer skall ta fram och vid vilka tidpunkter, vilka Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;som ansvarar för att analysera och bedöma resultatinformationen och&lt;br&gt;vilka åtgärder som olika resultat kan motivera. I syfte att förbättra&lt;br&gt;regeringens löpande uppföljning av verksamheten har ett arbete inletts&lt;br&gt;för att få fram en bättre strukturerad och mer tillgänglig information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose det informationsbehov som regering och riksdag har&lt;br&gt;måste Regeringskansliet bli bättre på att analysera verksamheten utifrån&lt;br&gt;ett övergripande perspektiv. Detta för att t.ex. kunna få en bättre&lt;br&gt;uppfattning om vilka områden som bör prioriteras eller hur effekterna av&lt;br&gt;en myndighets verksamhet påverkar andra skeenden. Det är i detta&lt;br&gt;sammanhang viktigt att utvärderingar i ökad utsträckning genomförs av&lt;br&gt;andra än de direkt berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öka det politiska intresset för resultatstyrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommissionen anser regeringen att det är angeläget med ett&lt;br&gt;ökat intresse och engagemanget från politikerna kring frågor om mål och&lt;br&gt;resultat. För att uppnå detta kommer dialogen på tjänstemannanivå&lt;br&gt;mellan respektive utskott och departement att vidareutvecklas i syfte att&lt;br&gt;få bättre kunskap om bl.a. riksdagens behov av resultatinformation. En&lt;br&gt;annan åtgärd är att utveckla de mål- och resultatdialoger som genomförts&lt;br&gt;mellan departementsledningar och myndighetschefer. På så sätt blir dessa&lt;br&gt;en mer integrerad del av stymingsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka fokus på det politiskt intressanta valde regeringen att i&lt;br&gt;budgetpropositionen för 1998 inte längre föreslå övergripande mål för&lt;br&gt;respektive myndighet. Istället föreslog regeringen mål på utgifts-&lt;br&gt;områdesnivå avseende de effekter som de statliga insatserna syftar till&lt;br&gt;och angav dessutom vilka politiska prioriteringar som gäller för år 1998.&lt;br&gt;Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att bedöma om dessa&lt;br&gt;effektmål uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhetsanpassad styrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrning är ett av flera redskap för att styra statlig verksamhet.&lt;br&gt;Exempel på andra sätt att styra är finansiell styrning, regelstyrning,&lt;br&gt;organisationsstyrning och styrning genom information eller chefs-&lt;br&gt;utnämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv styrning av förvaltningen handlar bl.a. om att kunna&lt;br&gt;anpassa valet av styrverktyg till den verksamhet som skall styras. Om&lt;br&gt;någon annan styrform är särskilt lämpad för en verksamhet kan det&lt;br&gt;självklart vara så att behovet att styra med mål och resultat är mindre.&lt;br&gt;Detta kan uttryckas som att styrningen skall verksamhetsanpassas. På&lt;br&gt;samma sätt måste tillämpningen av resultatstyrningen verksamhets-&lt;br&gt;anpassas. Hur detaljerade och konkreta mål som bör anges och vilken typ&lt;br&gt;av resultatinformation som myndigheterna bör avkrävas beror på vilken&lt;br&gt;typ av verksamhet man vill styra. I vissa avseenden bör resultat-&lt;br&gt;styrningen kunna förenklas. Myndigheterna skall åsättas realistiska mål&lt;br&gt;och redovisningen skall anpassas till Regeringskansliets möjligheter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dra nytta av informationen. En förändring som vidtagits i syfte att åstad- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;komma en bättre verksamhetsanpassning är att de generella kraven på&lt;br&gt;myndigheternas resultatredovisningar tagits bort och att regeringen i&lt;br&gt;varje regleringsbrev anger vilken resultatinformation som skall&lt;br&gt;rapporteras för att möjliggöra en bedömning av verksamhetens resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad leder insatserna till?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan beskrivna åtgärder i syfte att förbättra resultatstyrningen kommer&lt;br&gt;enligt regeringen att bidra till att resultatinformationen till regering och&lt;br&gt;riksdag förbättras vilket i sin tur leder till att de politiska nivåernas&lt;br&gt;intresse för resultatstyrningen ökar. Vidare kommer helhetssynen att&lt;br&gt;förbättras och den tendens som funnits att myndigheter åläggs för många&lt;br&gt;och detaljerade mål motverkas. Styrningen blir dessutom bättre anpassad&lt;br&gt;till de olika förutsättningar som gäller för olika verksamheter och&lt;br&gt;myndigheternas incitament till samarbete ökar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 En tydlig och effektiv statlig tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den statliga tillsynen av myndigheter,&lt;br&gt;kommuner och företag bör ses över i syfte att få till stånd en mer&lt;br&gt;ändamålsenlig statlig tillsyn. Den statliga tillsynen bör ges en&lt;br&gt;tydligare innebörd. Regeringen avser att återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med en samlad redovisning av den statliga tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om en översyn av den statliga tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vikten av en väl fungerande statlig&lt;br&gt;tillsyn har konstaterats på flera håll de senaste åren. Förutom kom-&lt;br&gt;missionen har bl.a. RRV riktat kritik mot tillsynsverksamheten vid flera&lt;br&gt;av dess granskningar. I Riksdagens revisorers förslag angående tillsynens&lt;br&gt;innebörd och tillämpning (1994/95 :RR9) samt i konstitutionsutskottet&lt;br&gt;betänkande (1994/95 :KU27) betonas den statliga tillsynens betydelse för&lt;br&gt;efterlevnaden av lagar och föreskrifter. Utskottet anser att regeringen&lt;br&gt;bl.a. bör uppmärksamma behovet av tydliga förutsättningar för tillsynen,&lt;br&gt;förbättra uppföljningen av tillsynsverksamheten samt att förut-&lt;br&gt;sättningarna för tillsyn beaktas vid omorganisationer eller ändrade an-&lt;br&gt;svarsförhållanden inom verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen baserar i huvudsak sina förslag på en utredning som&lt;br&gt;RRV genomfört. Kommissionen betonar att definitionen av tillsyn som&lt;br&gt;begrepp är oklar och tillämpas olika. Detta har lett till att tillämpningen&lt;br&gt;försvårats. Tillsynen är ofta svag och sanktionsmöjlighetema otydliga.&lt;br&gt;Ansvaret framgår inte tydligt av myndigheternas instruktioner. Att be-&lt;br&gt;greppet behöver förtydligas skall dock inte uppfattas som att all tillsyn&lt;br&gt;skall utformas enhetligt, verksamhetsanpassning är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de synpunkter som i olika sammanhang framkommit Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;angående vikten av en ändamålsenligt utformad tillsyn. Regeringen har&lt;br&gt;också vidtagit åtgärder för att komma till rätta med vissa av de problem&lt;br&gt;som framhållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över kommunerna är ett sådant exempel. En stor del av den&lt;br&gt;statliga tillsynen över de kommunala verksamheterna utövas av Skol-&lt;br&gt;verket och Socialstyrelsen. Regeringen har på olika sätt betonat vikten av&lt;br&gt;en väl fungerande tillsynsverksamhet hos dessa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning&lt;br&gt;(skr. 1996/97:112) framhåller regeringen vikten av en välutvecklad&lt;br&gt;kvalitetssäkring och tillsyn. Skolverket har även sedan den 1 januari&lt;br&gt;1998 getts det samlade tillsynsansvaret för förskola och skola. Tillsynen&lt;br&gt;på skolområdet har förstärkts och Skolverket skall på regeringens&lt;br&gt;uppdrag överväga behovet av eventuella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om ändring i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124)&lt;br&gt;framhåller regeringen behovet av en effektivare och mer slagkraftig&lt;br&gt;tillsyn över socialtjänsten. Socialtjänstutredningen (dir. 1997:109) har&lt;br&gt;därför fått i uppdrag att lämna förslag till en effektivare tillsyn över&lt;br&gt;socialtjänsten samt en mer ändamålsenlig gränsdragning mellan Social-&lt;br&gt;styrelsens nationella och länsstyrelsernas regionala tillsynsansvar. Ut-&lt;br&gt;redningen skall även analysera hur en bättre samordning av tillsynen över&lt;br&gt;socialtjänsten och hälso- och sjukvården skall kunna åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därutöver tillsatt en utredning (dir. 1997:81) som skall&lt;br&gt;föreslå åtgärder som syftar till effektivare tillsyn över kommunernas&lt;br&gt;verksamhet, löpande omprövning, förenkling av regler m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en generell översyn av den statliga tillsynen bör&lt;br&gt;genomföras i enlighet med Förvaltningspolitiska kommissionens förslag.&lt;br&gt;En sådan översyn bör i första hand fokusera på ett antal övergripande och&lt;br&gt;generella frågor, t.ex. definitionen av begreppet tillsyn i förhållande till&lt;br&gt;andra snarlika verksamheter som utvärdering, uppföljning, kontroll,&lt;br&gt;information etc, hur tillsynsuppgifter bör regleras, hur regeringens och&lt;br&gt;riksdagens behov av uppföljning av tillsynen bör utformas. Den ovan&lt;br&gt;nämnda utredningen av statens tillsyn över kommunerna kommer att vara&lt;br&gt;ett betydelsefullt kunskapsunderlag för denna översyn. Översynen bör&lt;br&gt;göra det möjligt att lägga fast vissa riktlinjer för den statliga tillsynen. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör också möjligheterna till verkningsfulla sanktioner&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Verksamhetsanpassad myndighetsledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter, även regionala myndigheter under en cent-&lt;br&gt;ral chefsmyndighet, skall antingen ledas av en myndighetschef ensam&lt;br&gt;(s.k. enrådighetsverk), eller av en myndighetschef som biträds av en&lt;br&gt;lekmannastyrelse med begränsade beslutsbefogenheter eller av en&lt;br&gt;styrelse med fullt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall för varje myndighet välja den ledningsform som&lt;br&gt;bäst gagnar verksamheten och de uppställda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer delvis&lt;br&gt;med regeringens forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, som närmare&lt;br&gt;kommenterat kommissionens förslag om ledningsorganisation, är tvek-&lt;br&gt;samma till förslaget att nuvarande modell med lekmannastyrelser med&lt;br&gt;delat ansvar generellt skall avskaffas och ersättas av enrådighetsverk&lt;br&gt;eller av styrelser med fullt ansvar. De förordar i stället en mer flexibel&lt;br&gt;lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågan om myndigheternas lednings-&lt;br&gt;former har sedan mitten av 1980-talet behandlats av tre större utred-&lt;br&gt;ningar: Verksledningskommittén (SOU 1985:40), Kommittén om förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheternas ledningsformer (SOU 1993:58) och slutligen&lt;br&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen (SOU 1997:57). Samtliga utred-&lt;br&gt;ningar har i stort gjort likartade bedömningar och kommit till samma&lt;br&gt;slutsats, nämligen att ansvarsbilden bör vara tydlig och att lednings-&lt;br&gt;formerna enrådighetsverk eller styrelse med fullt ansvar därför bör över-&lt;br&gt;vägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat regeringens propositioner&lt;br&gt;om myndigheternas ledningsformer (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:&lt;br&gt;KU29, rskr. 1986/87:226, prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr.&lt;br&gt;1993/94:381 och prop. 1994/95:150 bil. 7, bet. 1995/96:KU1, rskr.&lt;br&gt;1995/96:32). Vid det senaste tillfället år 1995 beslöt riksdagen bl.a. att&lt;br&gt;den tidigare gällande huvudregeln att statliga myndigheter normalt skall&lt;br&gt;ha en lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen skulle återinföras.&lt;br&gt;Samtidigt ansåg riksdagen att det var lämpligt att Förvaltningspolitiska&lt;br&gt;kommissionen även behandlade frågan om förvaltningsmyndigheternas&lt;br&gt;ledningsformer och utgick från att regeringen därefter återkommer i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionen anser att nuvarande lekmanna-&lt;br&gt;styrelser bör avskaffas. Den menar bl.a. att fördelningen av besluts-&lt;br&gt;befogenheterna mellan myndighetschef och styrelse gör att ansvaret blir&lt;br&gt;oklart och att styrelsen inte fungerar som ett ledningsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att frågan om led-&lt;br&gt;ningsformer bör tillämpas flexibelt och att den nuvarande huvudmodellen&lt;br&gt;med en lekmannastyrelse vid chefens sida inte generellt bör avskaffas.&lt;br&gt;Denna ledningsform, styrelse med begränsat ansvar, har sitt värde, inte&lt;br&gt;minst som forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser inget skäl att ändra denna ledningsform för myndigheter, Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;där den fungerar väl såväl ur verksamhetens som ur regeringens styr-&lt;br&gt;ningsperspektiv. Den kan även i fortsättningen vara att föredra i flera&lt;br&gt;sammanhang, bl.a. där bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten&lt;br&gt;eller där samsyn och samordning med andra myndigheter är av särskild&lt;br&gt;vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller övriga ledningsformer anser regeringen att styrelse med fullt&lt;br&gt;ansvar för verksamheten även i fortsättningen bör övervägas främst för&lt;br&gt;myndigheter som arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller&lt;br&gt;har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.&lt;br&gt;Ett tiotal centrala förvaltningsmyndigheter har, förutom affärsverken, i&lt;br&gt;dag denna ledningsform. Utbildning för en rad sådana styrelser har ge-&lt;br&gt;nomförts under år 1997. En löpande utvärdering av hur denna led-&lt;br&gt;ningsform fungerar görs bl.a. inom ramen för mål- och resultatdialoger&lt;br&gt;med styrelseordförande och myndighetschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ibland hävdats att styrelser med fullt ansvar egentligen inte har&lt;br&gt;fullt ansvar för verksamheten i likhet med t.ex. en bolagsstyrelse, efter-&lt;br&gt;som regeringen och inte styrelsen utser den som svarar för den&lt;br&gt;verkställande ledningen av myndigheten. En myndighet är dock något&lt;br&gt;helt annat än ett bolag. Det finns också väsentliga skillnader mellan hur&lt;br&gt;en statlig myndighet i demokratins och det allmännas tjänst och hur ett&lt;br&gt;företag inom näringslivet leds. Ett uttryck för detta är att regeringen&lt;br&gt;normalt utser myndighetschefer. Den ordningen bör gälla även för chefer&lt;br&gt;för myndigheter där styrelsen har fullt ansvar. I beredningsprocessen&lt;br&gt;inför en chefsutnämning bör dock självfallet ett samråd med styrelsen om&lt;br&gt;aktuella kandidater ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningsformen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av&lt;br&gt;en mer direkt och tydlig styrning av myndighetenxiclrdärpolitiska beslut&lt;br&gt;måste genomföras utan fördröjning. Detta behov gör sig särskilt gällande&lt;br&gt;i de ökade krav på styrning och samordråäg, som medlemskapet i EU&lt;br&gt;ställer på regeringen. Enrådighetsverk bör i regel ha ett rådgivande organ&lt;br&gt;med av regeringen tillsatta ledamöter. Ett sådant organ kan i princip fylla&lt;br&gt;samma syfte som dagens lekmannastyrelser vad gäller insyn och&lt;br&gt;medborgerligt inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen berör även frågan huruvida intresseorganisationer, i&lt;br&gt;likhet med vad som gällde före år 1992, bör vara representerade i vissa&lt;br&gt;myndighetsstyrelser främst inom arbetsmarknadsområdet (jfr prop.&lt;br&gt;1991/92:123, bet. 1991/92:KU36, rskr. 1991/92:305). Den anser att det&lt;br&gt;vore fel att åter införa en sådan representation eftersom ansvarsbilden&lt;br&gt;blir oklar. Intresseorganisationerna bör i stället på ett tidigt stadium&lt;br&gt;komma till tals i myndigheternas arbete genom samrådsorgan, överlägg-&lt;br&gt;ningsgrupper eller liknande. Kommissionen anser detta vara av vikt inte&lt;br&gt;minst i EU-arbetet, där det är en fördel om intresseorganisationer står&lt;br&gt;bakom den ståndpunkt som Sverige intar. Regeringen är av dessa skäl för&lt;br&gt;närvarande inte beredd att återinföra intresserepresentation i statliga&lt;br&gt;styrelser. De samrådsformer som i dag används bör i stället vidare-&lt;br&gt;utvecklas och prövas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan riksdagen år 1987 fattade sitt s.k. verksledningsbeslut (prop.&lt;br&gt;1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 1986/87:226) har de allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkoren för statliga myndigheter i hög grad förändrats, främst genom Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;övergång till mål- och resultatstyrning och införande av ramanslags-&lt;br&gt;systemet. Statsförvaltningen har också varit föremål för olika strukturella&lt;br&gt;och organisatoriska förändringar. Anpassning till växlande förutsätt-&lt;br&gt;ningar i ett snabbt föränderligt samhälle är något som man måste räkna&lt;br&gt;med även i framtiden. Vidare är det med hänsyn till medlemskapet i EU&lt;br&gt;av särskild vikt att förvaltningsmyndigheterna driver sin verksamhet helt&lt;br&gt;i linje med regeringens intentioner. Regeringen är i EU-samarbetet&lt;br&gt;mycket beroende av sina myndigheter. Styrning i form av kontakter och&lt;br&gt;dialoger med myndigheten måste ske på ett direkt, samordnat och&lt;br&gt;effektivt sätt, ofta med knappa tidsmarginaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den utveckling som har skett anser regeringen att&lt;br&gt;den, för att kunna styra och utveckla den framtida statsförvaltningen mer&lt;br&gt;effektivt, bör ha större möjlighet att flexibelt tillämpa olika lednings-&lt;br&gt;former än vad som nu är fallet. Liksom tidigare (prop. 1994/95:150 bil.&lt;br&gt;7, s. 120) finner därför regeringen det angeläget att den vid val av&lt;br&gt;ledningsform bör kunna utgå från myndighetens verksamhet och mål&lt;br&gt;sådana som de är fastlagda av riksdagen och regeringen och därefter&lt;br&gt;välja den ledningsform som bäst bedöms gagna verksamheten och de&lt;br&gt;uppställda målen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Kvalitet i chefsförsörjningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Chefsförsörjningen är av vital betydelse&lt;br&gt;för statsförvaltningen och bör i ökad grad uppmärksammas på alla&lt;br&gt;nivåer inom förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens chefsutnämningar bör även i fortsättningen renodlas&lt;br&gt;till att i huvudsak avse myndighetschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stor omsorg bör ägnas åt en kvalificerad beredningsprocess inför&lt;br&gt;utnämningar och åt balans i rekryteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetschefema bör särskilt verka för ökad rörlighet bland sina&lt;br&gt;underlydande chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens chefspolicy bör, i sina grunddrag, prägla chefsför-&lt;br&gt;sörjningen inom hela statsförvaltningen. Myndighetschefema för-&lt;br&gt;väntas tillämpa regeringens policy på underlydande chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer delvis&lt;br&gt;med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i allmänhet i kom-&lt;br&gt;missionens bedömning att regeringens utnämningsmakt bör uppvärderas&lt;br&gt;som instrument för styrning, förändring och utveckling av förvaltningen.&lt;br&gt;De allra flesta ställer sig dock mycket tveksamma eller direkt avvisande&lt;br&gt;till förslaget att regeringen utnämningsmakt skall utvidgas till att förutom&lt;br&gt;myndighetschefer omfatta även deras ställföreträdare samt vissa över-&lt;br&gt;direktörer och avdelningschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Svensk statsförvaltning har i hög&lt;br&gt;grad förändrats och utvecklats sedan mitten av 1980-talet. Delegering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenheter och avreglering har gett myndigheterna betydande frihet Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;samtidigt som ökade krav ställs på dem i fråga om resultatuppfyllelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret inför regeringen för myndighetens verksamhet vilar i de&lt;br&gt;flesta fall på myndighetschefen. De långtgående förändringarna i förvalt-&lt;br&gt;ningens sätt att fungera har medfört att ett kvalificerat och ansvarsfullt&lt;br&gt;ledarskap i statsförvaltningen har blivit viktigare än någonsin. Höga krav&lt;br&gt;ställs på myndighetschefernas förmåga att leda arbetet mot de mål som&lt;br&gt;riksdag och regering ställer upp. Chefernas ledarskapskompetens, ambi-&lt;br&gt;tioner och ansvarstagande avgör i hög utsträckning hur framgångsrik&lt;br&gt;regeringen blir i att genomföra sin politik. Regeringens utnämningsmakt&lt;br&gt;och chefspolitik är mot den bakgrunden instrument av särskild vikt.&lt;br&gt;Myndighetschefer bör rekryteras med stor omsorg. Tidigare erfarenhet av&lt;br&gt;chefsuppdrag bör t.ex. finnas hos den som utnämns till chef för en statlig&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med de flesta remissinstanser, att dess ut-&lt;br&gt;nämningsansvar inte bör utvidgas. Det skulle innebära ett avsteg från den&lt;br&gt;styrform som under senare år har introducerats i statsförvaltningen och&lt;br&gt;bidragit till att utveckla och effektivisera den. Det skulle vidare rimma&lt;br&gt;dåligt med det till myndigheterna delegerade ansvaret för den inre&lt;br&gt;organisationen, om regeringen börjar utnämna vissa avdelningschefer. I&lt;br&gt;linje med riksdagens riktlinjer år 1994 (prop. 1993/94:185 s. 20ff. bet.&lt;br&gt;1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381) bör därför regeringens utnämningar&lt;br&gt;även i fortsättningen renodlas till att gälla i huvudsak myndighetschefer.&lt;br&gt;Det är naturligt att dessa i sin tur ges förtroendet att själva utse sina&lt;br&gt;närmaste medarbetare. Detta utesluter inte att regeringen i vissa fall, t.ex.&lt;br&gt;på grund av verksamhetens omfattning eller särskilda betydelse, kan&lt;br&gt;välja att tillsätta en överdirektör som ingår i verksledningen och dess-&lt;br&gt;utom är generaldirektörens ställföreträdare. Regeringen anser för övrigt&lt;br&gt;att titeln överdirektör bör förbehållas dem som utses av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommissionens uppfattning att det av regeringen&lt;br&gt;påbörjade arbetet med att utveckla rekryteringsförfarandet bör fortsätta.&lt;br&gt;Liksom tidigare svarar varje departement efter samråd med Statsråds-&lt;br&gt;beredningen och Finansdepartementet för arbetet med rekrytering av&lt;br&gt;myndighetschefer inom sitt eget område. För universitet och högskolor&lt;br&gt;sker rekrytering av rektorer enligt förslag från styrelsen. I dessa fall sker&lt;br&gt;således inget särskilt rekryteringsförfarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har mot bakgrund av utnämningsmaktens ökade betydelse i&lt;br&gt;dagens statsförvaltning sett över sin chefspolicy och utvecklat riktlinjer&lt;br&gt;för beredningsprocessen inom Regeringskansliet. Särskild uppmärksam-&lt;br&gt;het skall ägnas åt att bredda rekryteringsbasen och få en bättre balans av&lt;br&gt;kompetens och erfarenheter i kollektivet av myndighetschefer. Arbetet&lt;br&gt;med att öka antalet kvinnliga myndighetschefer måste intensifieras&lt;br&gt;ytterligare. För närvarande är endast ca 23 % av myndighetschefema&lt;br&gt;kvinnor, vilket visar att åtskilligt återstår att göra på detta område.&lt;br&gt;Ytterligare en grupp som behöver beaktas i detta sammanhang är per-&lt;br&gt;soner med utländsk bakgrund. Trots att en femtedel av vår befolkning har&lt;br&gt;utländsk bakgrund är gruppens representation på chefsposter inom&lt;br&gt;statsförvaltningen nästan obefintlig. En bättre balans i rekryteringsbasen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör också åstadkommas genom att fler chefskandidater aktivt söks i Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;andra samhällssektorer än den rent statliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i olika utredningar konstaterats att rörligheten bland chefer&lt;br&gt;under myndighetschefsnivån är alltför låg. Att arbeta med och söka lösa&lt;br&gt;dessa frågor inom den aktuella chefsnivån är närmast en uppgift för&lt;br&gt;myndigheterna själva med det ansvar och de befogenheter som de har&lt;br&gt;fått. Myndigheterna har också möjlighet att utveckla någon form av&lt;br&gt;arbetsgivarsamverkan inom ramen för den statliga arbetsgivarorganisa-&lt;br&gt;tionen för att åstadkomma ökad rörlighet. Det väsentliga syftet med ökad&lt;br&gt;rörlighet bör vara att fa rätt balans mellan kontinuitet och förnyelse i&lt;br&gt;verksamheten. I den modell för löpande uppföljning av myndigheternas&lt;br&gt;arbetsgivarpolitik som regeringen aviserade i förra årets budgetpro-&lt;br&gt;position, och som nu genomförs, ingår att myndigheterna skall sätta upp-&lt;br&gt;följningsbara mål för sin kompetensförsörjning, bl.a. för chefsrörlig-&lt;br&gt;heten. Frågan om chefsrörlighet kommer därför upp på varje myndighets&lt;br&gt;agenda och den kommer även vid behov att behandlas i de åter-&lt;br&gt;kommande mål- och resultatdialoger som departementsledningarna för&lt;br&gt;med sina myndighetschefer. I en sådan dialog kan departements-&lt;br&gt;ledningen också få värdefulla upplysningar om kvalificerade chefer med&lt;br&gt;goda ledaregenskaper inom myndigheten vilka skulle kunna utnyttjas på&lt;br&gt;någon post som myndighetschef eller på någon annan ledande post inom&lt;br&gt;förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörligheten bland myndighetschefer har ökat betydligt under de&lt;br&gt;senaste tio åren och är för närvarande relativt god. En klar majoritet av de&lt;br&gt;nuvarande myndighetschefema är förordnade för första gången som chef&lt;br&gt;för sin myndighet. Regeringen kommer även i fortsättningen att verka för&lt;br&gt;en naturlig rörlighet bland myndighetschefer och att de ges möjlighet att&lt;br&gt;växla mellan olika uppgifter. Erfarenheterna hos den som tidigare har&lt;br&gt;varit myndighetschef kan t.ex. komma till god användning på poster som&lt;br&gt;ordförande eller styrelseledamot i statliga styrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens chefspolicy, som återges nedan, kan ses som en över-&lt;br&gt;gripande policy för hela statsförvaltningen. Myndighetschefema för-&lt;br&gt;väntas i sin tur tillämpa den i sina huvuddrag på underlydande chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekrytering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekrytering av myndighetschefer skall ske utifrån preciserade krav, ett&lt;br&gt;brett sökforfarande och ett omsorgsfullt urvalsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skriftlig kravprofil, baserad på myndighetens nuvarande och kom-&lt;br&gt;mande verksamhet, skall alltid tas fram innan sökandet efter kandidater&lt;br&gt;påbörjas. Särskild vikt bör läggas vid ledaregenskaper och tidigare erfa-&lt;br&gt;renheter som chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett brett sökförfarande innebär att regeringen söker kandidater även&lt;br&gt;från näringslivet, kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall det så långt möjligt alltid finnas en kvinnlig kandidat med&lt;br&gt;i det slutliga urvalet. Målet att rekrytera så kvalificerade ledare som&lt;br&gt;möjligt inom statsförvaltningen skall uppnås genom att ta vara på den&lt;br&gt;kompetens som finns bland såväl kvinnor som män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktion &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyutnämnda myndighetschefer skall ges både en individuellt anpassad&lt;br&gt;och en allmän introduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stor omsorg skall ägnas åt introduktion av nyutnämnda chefer. Myndig-&lt;br&gt;hetschefer är nyckelpersoner för regeringen. En god introduktion bör&lt;br&gt;därför lägga grunden för ett konstruktivt och fungerande samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktionsrutiner skall finnas på varje departement. I den indivi-&lt;br&gt;duellt anpassade departementsintroduktionen bör ingå bl.a. ett möte med&lt;br&gt;departementsledningen i form av en första mål- och resultatdialog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet anordnar allmänna och gemensamma introduktions-&lt;br&gt;seminarier för nyutnämnda myndighetschefer. Seminarierna syftar till att&lt;br&gt;klargöra krav och förväntningar i chefsrollen samt utveckla förmågan till&lt;br&gt;ledarskap i den statliga förvaltningskulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsutveckling i olika former skall erbjudas såväl nya som etablerade&lt;br&gt;myndighetschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetschefer som har genomgått introduktionsutbildningen erbjuds&lt;br&gt;fortsatt chefsutveckling i mindre utvecklingsgrupper. Syftet är att del-&lt;br&gt;tagarna tillsammans med andra kollegor öppet skall kunna diskutera&lt;br&gt;aktuella frågeställningar i chefsrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Temaseminarier om aktuella och övergripande frågor anordnas vid&lt;br&gt;behov. I dessa deltar även företrädare för departementens politiska led-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I chefsutvecklingen ingår också att erbjuda individuella chefsut-&lt;br&gt;vecklingsinsatser i syfte att utveckla specialkompetens som enskilda&lt;br&gt;myndighetschefer kan behöva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatdialog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontakterna mellan departementsledning och myndighetschef bör ut-&lt;br&gt;vecklas genom regelbundna mål- och resultatdialoger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regelbundet återkommande mål- och resultatdialog mellan departe-&lt;br&gt;mentsledning och myndighetschef är ett kompletterande styrinstrument&lt;br&gt;för regeringen inom ramen för den normala budgetprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dialogen skall normalt bestå av två delar. Under första delen behandlas&lt;br&gt;verksamhetens mål, uppnådda resultat, effekter, kostnader etc. Därvid&lt;br&gt;bör departementsledningen vid behov närmare klargöra och precisera de&lt;br&gt;mål som regeringen beslutat för myndighetens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra delen av dialogen har formen av ett enskilt planeringssamtal&lt;br&gt;mellan myndighetschefen och statsrådet eller statssekreteraren. Under&lt;br&gt;denna del av samtalet behandlas t.ex. chefens arbetssituation, behov av&lt;br&gt;utveckling och förändring m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelrätta mål- och resultatdialoger bör normalt hållas varje år med&lt;br&gt;myndighetschefema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörlighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörlighet bland myndighetschefer bör eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörlighet på chefsposten främjar såväl myndighetens effektivitet som&lt;br&gt;chefernas egen utveckling. En ökad rörlighet leder också till att chefs-&lt;br&gt;byten och chefsavveckling avdramatiseras och att växlingen mellan&lt;br&gt;chefsuppgifter och andra uppgifter ses som något naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsbegränsade förordnanden bör medvetet användas som ett instru-&lt;br&gt;ment både för att främja rörligheten mellan olika uppgifter och uppdrag&lt;br&gt;och för att vid behov avveckla myndighetschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyutnämning bör en myndighetschef utses för en period på sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omförordnanden bör normalt begränsas till högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet eller statssekreteraren bör - om det inte redan skett i sam-&lt;br&gt;band med en mål- och resultatdialog - hålla ett planeringssamtal med&lt;br&gt;berörd myndighetschef senast ett halvår före förordnandetidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom varje departement skall det finnas väl fungerande rutiner för&lt;br&gt;bevakning, planering och framförhållning vad gäller förordnanden av&lt;br&gt;myndighetschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löner och anställningsvillkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utnämner myndighetschefema och beslutar om deras lön mot&lt;br&gt;bakgrund av de krav som ställs på befattningarna samt chefernas&lt;br&gt;kvalifikationer och erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta chefer för myndigheter som lyder direkt under regeringen -&lt;br&gt;verkscheferna - anställs för en bestämd tid. För ett mindre antal av dessa&lt;br&gt;myndighetschefer tillämpas andra anställningsformer. Myndighetschefer-&lt;br&gt;na ingår i regeringens frikrets enligt chefsavtalet (Arbetsgivarverkets&lt;br&gt;cirkulär 1996:A 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillämpar individuell lönesättning för dessa chefer. Löne-&lt;br&gt;sättningen bör styras av verksamhetsintresset. Som hjälpmedel vid&lt;br&gt;lönesättningen klassificeras de olika befattningarna enligt ett system där&lt;br&gt;man beaktar de krav som ställs på befattningen i fråga om arbetets ansvar&lt;br&gt;och omfång samt kvalifikationer i form av utbildning och tidigare chefs-&lt;br&gt;erfarenhet. Tillämpningen av ett sådant system bör också bidra till att inte&lt;br&gt;osakliga löneskillnader på grund av kön uppstår. För likvärdiga befatt-&lt;br&gt;ningar sätts lönerna normalt inom ett intervall, som ger utrymme för att&lt;br&gt;beakta såväl den enskilde chefens kompetens och prestationsförmåga&lt;br&gt;som marknadsförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra anställningsvillkor - som t.ex. löneavdrag vid sjukdom eller&lt;br&gt;annan ledighet, reseersättning och semester - är i stort desamma som för&lt;br&gt;övriga statsanställda. Dessa frågor regleras normalt i chefsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsförmåner utgår för flertalet verkschefer enligt förordningen&lt;br&gt;(1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. (chefspensionsförord-&lt;br&gt;ningen). Förmånerna utgår i form av avgångsvederlag eller chefspension.&lt;br&gt;För de myndighetschefer som inte omfattas av chefspensionsförord-&lt;br&gt;ningen tillämpas i stället pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl.&lt;br&gt;(PA-91). Om särskilda skäl föreligger kan överenskommelse träffas om&lt;br&gt;andra avgångsförmåner än de nu nämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Informationsförsörj ning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Informationsteknikens användning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statsförvaltningen bör, med beaktande av&lt;br&gt;integritets- och säkerhetsaspekter, ta till vara informationsteknikens&lt;br&gt;möjligheter att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förenkla och förbättra kontakterna för medborgare och företag med&lt;br&gt;myndigheterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- öka allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig&lt;br&gt;sektor samt med EU-institutioner och andra länders förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser har kommenterat och&lt;br&gt;utvecklat frågorna om informationsförsörjningen. Statskontoret anser att&lt;br&gt;väsentlig information skall hållas elektroniskt tillgänglig och att staten&lt;br&gt;genom informationsteknik kan bidra till tillgänglighet och service-&lt;br&gt;förmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statsförvaltningens användning&lt;br&gt;av informationsteknik har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfallen&lt;br&gt;under senare år (jfr prop. 1995/96:125 bet. 1995/96:TU19, rskr.&lt;br&gt;1995/96:282).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att forma en förvaltning för 2000-talets krav och för-&lt;br&gt;väntningar har informationstekniken en viktig roll. Utvecklingen av&lt;br&gt;informationstekniken innebär produktivitetsvinster och möjligheter till&lt;br&gt;verksamhetsutveckling. Den kan också göra den offentliga verksamheten&lt;br&gt;mer tillgänglig för medborgarna och mer serviceinriktad. Det är viktigt&lt;br&gt;att detta sker med beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, vilket&lt;br&gt;aktualiserar frågor om sekretess och skydd för personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och ut-&lt;br&gt;veckla användningen av informationsteknik redovisat en nationell IT-&lt;br&gt;strategi där ett av målen är att använda IT för att öka effektiviteten och&lt;br&gt;kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare&lt;br&gt;och företag. I propositionen lägger regeringen även fast övergripande&lt;br&gt;riktlinjer för den offentliga förvaltningens informationsförsörjning och&lt;br&gt;ett åtgärdsprogram i syfte att åstadkomma en förnyelse av offentlig för-&lt;br&gt;valtning med stöd av IT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:19) Utveck-&lt;br&gt;lingen i informationssamhället pekat på att det på olika håll pågår ett&lt;br&gt;arbete med att bygga ut infrastrukturen för den offentliga sektorns kun-&lt;br&gt;skaps- och informationsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toppledarforums projekt om ”Det offentliga Sverige på Internet” har&lt;br&gt;resulterat i en informationstjänst ”Sverige direkt”. Den är ett exempel på&lt;br&gt;hur offentlig information länkas samman för att förenkla för allmänheten&lt;br&gt;att få tillgång till offentlig information. Toppledarforum har utfärdat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekommendationer för hur hemsidor på Internet med hög kvalitet bör se Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har en arbetsgrupp nyligen föreslagit ett&lt;br&gt;nytt offentligt rättsinformationssystem. Ett centralt syfte är att tillförsäkra&lt;br&gt;medborgarna en god och ökad tillgång till rättsregler och andra offentliga&lt;br&gt;rättskällor i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga sektorn måste fortlöpande ompröva verksamhetsformer i&lt;br&gt;syfte att åstadkomma en högre kostnadseffektivitet. Som ett led i denna&lt;br&gt;bör myndigheterna aktivt ta till sig ett effektivt utnyttjande av in-&lt;br&gt;formationstekniken. Det är viktigt att uppgifter som rör enskildas per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden inte sprids i onödan och att sådana uppgifter har ett&lt;br&gt;tillfredsställande sekretesskydd. Allmänhetens förtroende är en nyckel-&lt;br&gt;fråga för informationsteknikens användning i den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att utvecklingen mot allt mer datoriserade&lt;br&gt;ärendeprocesser är bra och gör det möjligt för förvaltningen att arbeta&lt;br&gt;bättre över myndighetsgränser. Detta bidrar till förkortade hand-&lt;br&gt;läggningstider och minskade kostnader och därmed till ökad effektivitet i&lt;br&gt;förvaltningsprocessen. Ett arbetssätt där flera myndighetsuppgifter med&lt;br&gt;stöd av IT samordnas på regional och lokal nivå inom hela den offentliga&lt;br&gt;sektorn medger vidgade möjligheter att erbjuda medborgare och företag&lt;br&gt;enklare kontakter med myndigheterna. Flera myndigheter kan t.ex. länkas&lt;br&gt;samman, utan att får den skull organisationerna behöver förändras. Det är&lt;br&gt;möjligt att som service till medborgare eller företag framställa&lt;br&gt;elektroniska tjänster - s.k. webbsidor - där skilda myndigheters verk-&lt;br&gt;samheter samlas. Sådana tjänster måste inte nödvändigtvis tillhandahållas&lt;br&gt;av staten, utan kan tillhandahållas av privata företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att samverkan mellan myndigheter kan&lt;br&gt;bespara staten resurskrävande uppbyggnad av databaser och förbättra&lt;br&gt;kvaliteten i lagrad information. Detta ställer dock krav på att myn-&lt;br&gt;digheterna kan enas i kvalitetsfrågor, t.ex. genom att utveckla gemen-&lt;br&gt;samma kvalitetsdeklarationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insynen i och tilliten till förvaltningen måste säkerställas genom ett&lt;br&gt;klart och entydigt regelverk. Flera lagar berörs, däribland tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen, förvaltningslagen och sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV har inom ramen för sin effektivitetsrevision pekat på att IT-&lt;br&gt;stödet i ett flertal verksamheter inte har utnyttjas fullt ut. Inte sällan har&lt;br&gt;klara mål saknats för hur och i vilken utsträckning verksamheten skall&lt;br&gt;förbättras genom investeringar i IT-inriktade förändringsprojekt. Re-&lt;br&gt;geringen anser det är viktigt att myndigheterna följer upp och gör&lt;br&gt;effektivitetsbedömningar av investeringar och förändringsprojekt.&lt;br&gt;Strategiska projekt och projekt av större omfattning bör i ökad&lt;br&gt;utsträckning utsättas för kritiska granskningar och utvärderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningens ökande användning av modem informationsteknik kan&lt;br&gt;leda till att förvaltningen blir svårare att granska. Detta ställer krav på att&lt;br&gt;RRV i revisionen och Statskontoret i uppföljnings- och utvärderings-&lt;br&gt;verksamheten utvecklar metoder för att klara detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret som har ett beställaransvar för statistik om offentlig&lt;br&gt;sektor, bör kontinuerligt ta fram statistik och annan fakta som beskriver&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur användningen av IT i staten utvecklas. Den utvecklingen bör kunna Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;följas i den årliga rapporten Staten i omvandling som Statskontoret sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1996 har regeringens uppdrag att producera.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En IT-infrastruktur är en förutsättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Infrastruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den tekniska infrastrukturen för statsför-&lt;br&gt;valtningens kommunikation med medborgare och företag bör bygga&lt;br&gt;på Internet. Inom ramen för Internet bör myndigheterna utveckla&lt;br&gt;tjänster som förenklar kontakterna med och samspelet mellan&lt;br&gt;medborgare, företag och offentlig förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1995/96:125 Åtgärder för&lt;br&gt;att bredda och utveckla användningen av informationsteknik pekar re-&lt;br&gt;geringen på att offentlig förvaltning bör vara ett föredöme som IT-&lt;br&gt;användare samt bidra till en öppen och säker elektronisk infrastruktur.&lt;br&gt;För att använda IT för ett effektivt informationsutbyte inom den&lt;br&gt;offentliga förvaltningen, mellan förvaltningen och företag, medborgare&lt;br&gt;och EU krävs vissa gemensamma standarder. Toppledarforums arbete&lt;br&gt;har resulterat i en rad rekommendationer och förslag, om bl.a.&lt;br&gt;utnyttjande av Internet-standarder för kommunikation med person-&lt;br&gt;datorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret har i rapporten (1997:18) - Svenska delen av Internet -&lt;br&gt;struktur, säkerhet och regler - pekat på att det i praktiken inte finns något&lt;br&gt;alternativ till Intemet-tekniken som bas för elektronisk kommunikation.&lt;br&gt;Internet är i dag en etablerad infrastruktur för flertalet stora myndigheter.&lt;br&gt;Likaså finns det en väl spridd kunskap på marknaden om hur Internet-&lt;br&gt;produkter kan användas. Utöver nu vanliga tillämpningar såsom&lt;br&gt;elektronisk post och World Wide Web kommer Internet allt mer att&lt;br&gt;användas för telefoni, videoöverföring och videokonferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att myndigheter bör använda kommunikation&lt;br&gt;baserad på Internet-standarder mot medborgare och företag därför att&lt;br&gt;tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen kommunikations-&lt;br&gt;arkitektur. Genom att använda system som bygger på Internet åstadkoms&lt;br&gt;en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av ytterligare åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sk. IT-infrastrukturen omfattar inte bara teknik och tillämpningar,&lt;br&gt;utan också informationsresurser, regelverk, kompetens och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska delen av infrastrukturen definieras till stora delar av IT-&lt;br&gt;industrin och Internet är en etablerad del av infrastrukturen för flertalet&lt;br&gt;stora myndigheter. Arbetet med infrastrukturen för den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen har visat att det finns behov av gemensamma standarder,&lt;br&gt;tekniker, metoder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer har t.ex. efterfrågats för att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagra och återsöka elektroniska dokument och kunna bevara dem för&lt;br&gt;en längre tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- säkert kunna överföra dokument mellan organisationer via t.ex.&lt;br&gt;elektronisk post samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i allmänt tillgängliga elektroniska kataloger kunna finna adresser till&lt;br&gt;personer, myndigheter, företag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs enhetlighet när det gäller begreppsdefinitioner, informations-&lt;br&gt;innehåll och beskrivningar av dokument m.m. Gemensamma informa-&lt;br&gt;tionskällor behöver organiseras som stöd för statlig verksamhet. Ett&lt;br&gt;växande problem är att finna önskad information i de alltmer omfattande&lt;br&gt;elektroniska källorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av att information inhämtas med IT-stöd från andra&lt;br&gt;myndigheter och organisationer är att kraven ökar på informations-&lt;br&gt;kvalitet. God informationskvalitet är en förutsättning för bra verksam-&lt;br&gt;hets- och tjänstekvalitet. I Toppledarforums rapport Informationskvalitet&lt;br&gt;i offentlig verksamhet från november 1997 lämnas förslag om bl.a.&lt;br&gt;frågor om ansvar, organisation och rutiner i samband med informations-&lt;br&gt;hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En detaljstyrning av förvaltningens IT-utveckling är inte möjligt eller&lt;br&gt;önskvärt. Däremot är det önskvärt att det finns fungerande riktlinjer för&lt;br&gt;uppbyggnaden av en gemensam infrastruktur för den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toppledarforum har visat att det finns ett stort intresse hos offentlig&lt;br&gt;förvaltning att samverka kring olika projekt för informationsförsörjning.&lt;br&gt;Samarbetet har varit framgångsrikt, men har samtidigt visat att det&lt;br&gt;behövs ytterligare insatser, särskilt vad gäller förvaltning och spridning&lt;br&gt;av resultaten från projekten. Regeringens bedömning är att den typ av&lt;br&gt;samverkan som Toppledarforum representerar, dvs. gemensamt projekt-&lt;br&gt;arbete mellan stat, kommun och landsting, bör utvecklas vidare. Arbetet&lt;br&gt;med att utveckla riktlinjer och sprida resultaten bör fördjupas inom&lt;br&gt;områdena för självbetjäning, uppgiftsinsamling från medborgare och&lt;br&gt;företag samt informationsspridning. Riktlinjerna bör knyta an till de&lt;br&gt;förvaltningspolitiska målen och riktlinjerna bör tjäna som en grund för&lt;br&gt;styrning och uppföljning inom IT-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Säker kommunikation mellan myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statliga myndigheter bör använda säker&lt;br&gt;överföring av dokument och meddelanden i den öppna IT-infra-&lt;br&gt;strukturen. Informationsutbytet mellan myndigheter ställer krav på&lt;br&gt;gemensamma säkerhetsregler och standardiserade lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1995/96:125 Åtgärder för&lt;br&gt;att bredda och utveckla användningen av informationsteknik pekar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen inom området ”säkerhet och kvalitet” på att möjligheten att Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;utfärda tillämpningsregler och att fastställa en miniminivå för en verk-&lt;br&gt;samhetsanpassad säkerhet för den offentliga förvaltningens informations-&lt;br&gt;försörjning. Regeringen betonade att tilltron till att informationen är&lt;br&gt;korrekt är avgörande för all utväxling eller överföring av information.&lt;br&gt;Detta kräver säkerhetslösningar som bl.a. innefattar möjligheter till&lt;br&gt;digitala signaturer och kryptering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i september 1997 beslutat om ett uppdrag åt Stats-&lt;br&gt;kontoret att utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerhet. Stats-&lt;br&gt;kontoret skall ange hur säkerhetsarbetet kan inordnas i handlings-&lt;br&gt;programmet för att bredda och utveckla användningen av informations-&lt;br&gt;teknik. Rapporten Kryptopolitik, möjliga svenska handlingslinjer, en&lt;br&gt;rapport från regeringskansliets referensgrupp för krypteringsfrågor,&lt;br&gt;oktober 1997, har överlämnats till regeringen. Kommunikations-&lt;br&gt;departementet har som en följd av rapporten tillsatt en arbetsgrupp inom&lt;br&gt;regeringskansliet som skall ta fram underlag för en svensk policy för&lt;br&gt;digitala signaturer. Kommunikationsdepartementet har som ett led i det&lt;br&gt;arbetet nyligen presenterat en departementspromemoria, Digitala&lt;br&gt;signaturer - en teknisk och juridisk översikt (Ds 1998:14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för Toppledarforums arbete pågår flera aktiviteter rörande&lt;br&gt;s.k. förtroendeskapande åtgärder. Toppledarforum har fattat beslut om en&lt;br&gt;första komponent i en gemensam säkerhetslösning i offentlig förvaltning.&lt;br&gt;Statskontoret skall inom ramen för Toppledarforums arbete lägga fram&lt;br&gt;förslag om ett regelverk för användning av digitala signaturer och för&lt;br&gt;kryptering inom den offentliga förvaltningen. Statskontoret förbereder&lt;br&gt;vidare upphandling av rutiner för utfärdande av aktiva kort. Inom bl.a.&lt;br&gt;Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket pågår ett arbete med att ut-&lt;br&gt;veckla elektroniska tjänster där digitala signaturer och kryptering blir&lt;br&gt;nödvändiga. Behovet är stort av enhetliga regler bl.a. för ansvar vid&lt;br&gt;certifiering och administration av säkerhetsnycklar som används för&lt;br&gt;identifikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det arbete som bedrivs för säker kommunikation i statsförvaltningen&lt;br&gt;bör ha som mål att skapa lösningar för samhället som helhet. Offentlig&lt;br&gt;förvaltning bör vara ett föredöme som användare av säkra kom-&lt;br&gt;munikationslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det arbete för säker överföring av dokument och meddelanden som&lt;br&gt;bedrivs av Toppledarforum och Statskontoret bör snarast prövas inom&lt;br&gt;statsförvaltningen. Regeringen ser ingen konflikt mellan att ta fram&lt;br&gt;lösningar för hela samhället och nu pröva resultatet av Toppledarforums&lt;br&gt;arbete inom den statliga verksamheten. I stället kan statsförvaltningen&lt;br&gt;påskynda processen. Regeringen kommer därför skyndsamt att ta fram ett&lt;br&gt;gemensamt regelverk för säker kommunikation i statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självbetjäning med hjälp av ny teknik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Myndigheter vars verksamhet riktar sig&lt;br&gt;främst till foretag och medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster&lt;br&gt;för självbetjäning som komplement till traditionella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För enskilda och företag är till-&lt;br&gt;gänglighet till myndigheternas information en demokratisk förutsättning.&lt;br&gt;Grunddatabasutredningen har i sitt betänkande (SOU 1997:146) Grund-&lt;br&gt;data - i samhällets tjänst - pekat på att samhället kan spara betydande&lt;br&gt;kostnader på att förenkla för företag att lämna och hämta uppgifter.&lt;br&gt;Regeringen har i prop. 1995/96:125 åtgärder för att bredda och utveckla&lt;br&gt;användningen av informationsteknik ställt som krav att alla offentliga&lt;br&gt;myndigheter skall kunna nås med elektronisk post och att offentlig&lt;br&gt;information bör kunna förmedlas elektroniskt. Runt om i landet pågår&lt;br&gt;försök med elektronisk lokal tjänsteförmedling i nätverk bl.a. som ett&lt;br&gt;inslag i utvecklingsarbetet med medborgarkontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet självbetjäning ligger möjligheten att elektroniskt få&lt;br&gt;tillgång till myndighetsinformation, blanketter, föreskrifter, lagar och&lt;br&gt;förordningar. Självbetjäning innebär även möjligheter att lämna in&lt;br&gt;blanketter och uppgifter elektroniskt till statliga myndigheter, och i övrigt&lt;br&gt;initiera ärenden elektroniskt där detta är möjligt med hänsyn till&lt;br&gt;lagstiftningen. Elektronisk självbetjäning innebär bättre tillgänglighet till&lt;br&gt;myndigheternas tjänster. Genom elektronisk självbetjäning uppnås&lt;br&gt;effektivitetsvinster för myndigheterna. För medborgare och företag&lt;br&gt;betyder självservice kortare väntetider och förenklingar i kontakterna&lt;br&gt;med myndigheterna samt tillgång till tjänster utanför kontorstid.&lt;br&gt;Myndigheter bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som ett&lt;br&gt;komplement till traditionella tjänster. Tjänsterna bör bygga på hemsidor&lt;br&gt;på Internet, elektroniska blanketter, elektroniskt tillgänglig myndighets-&lt;br&gt;information samt elektroniskt tillgängliga lagar och förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för informationsklyftor ökar i samband med utvecklingen av&lt;br&gt;IT. Det behövs därför insatser som underlättar för grupper som inte har&lt;br&gt;tillgång till IT, och som gör att offentliga elektroniska tjänster kan&lt;br&gt;utnyttjas på ett för den enskilde tryggt och rättssäkert sätt. Myn-&lt;br&gt;digheterna bör också pröva möjligheterna att utveckla nya förvaltnings-&lt;br&gt;tjänster via bl.a. multimedia, avancerad TV/radio och telefoni som&lt;br&gt;komplement till beprövade metoder. Medborgare och företag bör så långt&lt;br&gt;som möjligt själva välja på vilket sätt kontakter och tjänster förmedlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att myndigheterna redan i sin ordinarie verksamhet använder&lt;br&gt;informationsteknik för att samla in, lagra, bearbeta, presentera och&lt;br&gt;distribuera ljud, text- och bilddata kommer de tillkommande kostnaderna&lt;br&gt;för elektronisk informationsspridning enligt de skisserade principerna att&lt;br&gt;vara låga. Regeringens förslag om avgifter för elektroniska informations-&lt;br&gt;uttag i kap. 8.3.4 Prissättning och finansiering bör vara tillämpliga även i&lt;br&gt;detta sammanhang, vilket innebär att tjänsterna för elektronisk in-&lt;br&gt;formationsspridning i stor utsträckning bör kunna tillhandahållas avgifts-&lt;br&gt;fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT är ett medel för att utveckla statlig verksamhet. Det finns utrymme Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;för experiment och försök inom ramen för gällande lagar och för-&lt;br&gt;ordningar. Det är viktigt att finna goda exempel som kan visa vägen för&lt;br&gt;andra. I kap 7.1.1 Principer för organisering av statsförvaltningen&lt;br&gt;behandlas frågan om att arbeta i nätverk med IT-stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga insatser som kräver ökade resurser kan finansieras genom&lt;br&gt;omfördelning av befintliga medel samt rationaliseringar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grunddata i samhällets tjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det offentliga åtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En enkel, säker och kostnadseffektiv&lt;br&gt;tillgång till samhällets grundläggande information är ett offentligt&lt;br&gt;åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, för&lt;br&gt;medborgarna och för företagen. Viktiga steg på vägen mot ett&lt;br&gt;effektivare informationssamhälle har tagits, men ett fortsatt arbete är&lt;br&gt;nödvändigt. Att dra upp riktlinjer för grunddata är ett prioriterat&lt;br&gt;område. En framtida utveckling av offentlighetsprincipen kräver&lt;br&gt;klarare regler för det offentliga åtagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningens överväganden: Överensstämmer i allt&lt;br&gt;väsentligt med regeringens bedömning. Ansatsen i utredningen är be-&lt;br&gt;gränsad till de centrala person-, företags- och fastighetsregistren. Ut-&lt;br&gt;redningen redovisar trots detta vissa förslag och slutsatser med mer&lt;br&gt;generell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stor utsträckning delar remissinstanserna den&lt;br&gt;syn som utredningen företräder när det gäller frågans betydelse, motiven&lt;br&gt;för det offentliga åtagandet och de resonemang som förs om uppgifts-&lt;br&gt;lämnande, kvalitetskrav m.m. De flesta remissinstanser anser dock att&lt;br&gt;utredningen varit för begränsad i sin ansats. Krav på bredare och djupare&lt;br&gt;analys förespråkas på flera områden innan slutligt ställningstagande kan&lt;br&gt;tas till förslagen. Den osäkerhet inför framtiden som finns inför en&lt;br&gt;eventuell framtida IT-anpassning av offentlighetsprincipen präglar dess-&lt;br&gt;utom många yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En rationell, säker och öppen&lt;br&gt;informationsförsörjning av grunddata till rimliga ekonomiska villkor har&lt;br&gt;stor betydelse för effektiviteten men också för demokrati, tillväxt, hållbar&lt;br&gt;utveckling samt för sysselsättning och välfärd i Sverige. IT-anpassningen&lt;br&gt;av myndigheternas informationssystem och de möjligheter som därmed&lt;br&gt;tillkommit att enkelt ta del av informationen måste tas tillvara. De&lt;br&gt;övergripande riktlinjerna för en nationell IT-strategi återfinns i&lt;br&gt;regeringens proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och&lt;br&gt;utveckla användningen av informationsteknik. Arbetet med att dra upp&lt;br&gt;riktlinjer för den mest grundläggande informationen, s.k. grunddata, är&lt;br&gt;ett prioriterat område. De förslag som utredningen lämnar har begränsats&lt;br&gt;till några viktiga register och bör därför ses som ett steg i en fördjupad&lt;br&gt;strategi för en effektiv informationsförsörjning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom flera remissinstanser att det krävs en bredare Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;och djupare analys av vissa frågor innan ställning kan tas till om-&lt;br&gt;fattningen av det offentliga åtagandet vad gäller grunddata. Flera viktiga&lt;br&gt;frågor behöver klarläggas ytterligare. Det gäller inte minst definition av&lt;br&gt;grunddata, precisering av myndigheternas ansvar, samspelet med upp-&lt;br&gt;giftslämnama, finansiella och ekonomiska konsekvenser av olika&lt;br&gt;lösningar samt hur man praktiskt skall genomföra förslagen. I detta&lt;br&gt;sammanhang bör det arbete som hittills bedrivits om grunddata, om&lt;br&gt;grundläggande geografiska data och om rättsinformation m.m. beaktas.&lt;br&gt;Regeringen vill också framhålla att Riksskatteverkets och Toppledar-&lt;br&gt;forums rapport avseende informationskvalitet i offentlig sektor har&lt;br&gt;många beröringspunkter med den fortsatta hanteringen av grunddata. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. frågor om samordning, ansvarsfördelning, standardisering och&lt;br&gt;regelverkens utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att det fortsatta arbetet med grunddata sker i nära&lt;br&gt;anslutning till den ytterligare beredning som krävs för en anpassning av 2&lt;br&gt;kap. tryckfrihetsförordningen till den nya tekniken. Frågan om det&lt;br&gt;offentliga åtagandet och vilka speregler som skall gälla för privata och&lt;br&gt;offentliga intressen kan därmed komma att behöva klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 Definition av grunddata&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Grunddata bör ges en definition som&lt;br&gt;omfattar offentlig information av vikt för samhällets effektivitet och&lt;br&gt;med bred användning. En ytterligare precisering av den typ av&lt;br&gt;uppgifter som bör hänföras till begreppet grunddata görs. Eventuellt&lt;br&gt;författningsstöd inriktas på de databaser som innehåller grunddata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningens förslag: Utredningen föreslår till skillnad&lt;br&gt;från regeringen en särskild författningsreglering av vilka data som skall&lt;br&gt;vara grunddata. Utredningen har även en snävare definition av grunddata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är negativa eller tvek-&lt;br&gt;samma till behovet av en särskild författningsreglering av grunddata.&lt;br&gt;Eventuellt ytterligare författningsstöd för uppgifter som klassas som&lt;br&gt;grunddata kan i stället ges inom ramen för befintlig författningsreglering.&lt;br&gt;Några remissinstanser framför kritik mot att regleringen inte är&lt;br&gt;tillräckligt tydlig och ifrågasätter dess praktiska värde. Det råder dess-&lt;br&gt;utom oenighet om det är grunddatauppgifter eller grunddatabaser som&lt;br&gt;skall regleras. Den viktigaste invändningen mot förslaget är emellertid&lt;br&gt;kritiken mot den definition som valts. Den anses vara alldeles för snäv&lt;br&gt;och därför av ett begränsat värde. Rättsdata, miljödata, vägdata,&lt;br&gt;biblioteksdatabasen LIBRIS m.m. har framförts som minst lika viktiga&lt;br&gt;grunddata. Statskontoret, Riksrevisionsverket, Stockholms universitets&lt;br&gt;juridiska fakultetsnämnd, Bonnierföretagen AB och Dataföreningen i&lt;br&gt;Sverige kräver ytterligare utredningsinsatser för att kunna konkretisera&lt;br&gt;förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En god offentlig informations- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;försörjning är av stor vikt för hela samhället. Informationsförsörjningen&lt;br&gt;är en del av samhällets grundläggande infrastruktur. I likhet med de flesta&lt;br&gt;remissinstanser anser regeringen att den definition som gjorts av&lt;br&gt;begreppet grunddata är alltför snäv. Redan i prop. 1995/96:125 Åtgärder&lt;br&gt;för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik framhöll&lt;br&gt;regeringen att de centrala registren över personer, företag och fastigheter&lt;br&gt;är exempel på grunddatabaser, men att även andra data bör räknas till&lt;br&gt;grunddatabasema. Arbetet i detta avseende behöver därför fördjupas. Det&lt;br&gt;gäller både i fråga om omfattning och typ av grunddata. Andra typer av&lt;br&gt;data, t.ex. rättsinformation, kan vara lika viktiga i detta sammanhang. En&lt;br&gt;bredare definition av grunddata får också konsekvenser för hur data bör&lt;br&gt;regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vad som skall definieras som grunddata hänger nära&lt;br&gt;samman med motivet för det offentliga åtagandet. Regeringen delar&lt;br&gt;utredningens syn att motivet för det offentliga åtagandet främst är att&lt;br&gt;långsiktigt säkerställa att samhällets basinformation görs tillgänglig för&lt;br&gt;breda grupper av användare i förvaltningen och samhället i övrigt till&lt;br&gt;rimliga villkor. Detta ställer höga krav på de myndigheter som ansvarar&lt;br&gt;för uppgifterna i fråga om tillgänglighet, information om åtkomst,&lt;br&gt;tillhandahållande, uppgiftslämnande och uppgifternas kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att även om grunddata skall vara beständiga i tiden&lt;br&gt;så kommer både omfattning och enskilda uppgifter att förändras. Nya&lt;br&gt;och förändrade behov måste kunna beaktas. En särskild reglering på det&lt;br&gt;sätt som föreslagits för grunddata kan därför komma att bli alltför&lt;br&gt;oflexibel att hantera, särskilt när det gäller komplexa informations-&lt;br&gt;samband. Regeringen anser därför att i första hand bör den befintliga&lt;br&gt;författningsregleringen för de databaser som innehåller grunddata&lt;br&gt;kompletteras och anpassas till de särskilda krav som bör gälla för ett&lt;br&gt;offentligt åtagande för dessa uppgifter. Regeringen avser att genomföra&lt;br&gt;en fördjupad studie av behoven av grunddata för att konkretisera vilka&lt;br&gt;uppgifter som bör klassas som grunddata samt redovisa hur ett för-&lt;br&gt;fattningsstöd som i första hand inriktas på de berörda databaserna skall se&lt;br&gt;ut. Studien skall ta hänsyn till den kunskap som finns i de utredningar&lt;br&gt;som redan genomförts avseende grundläggande information på olika&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 Styrning och samordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Samordning av grunddata behövs på olika&lt;br&gt;nivåer. Gemensamma frågor kring krav på teknik, säkerhet och&lt;br&gt;kvalitet är en myndighetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsuppgifterna behöver preciseras ytterligare och lämplig&lt;br&gt;myndighet utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningens förslag: Utredningens förslag avviker från&lt;br&gt;regeringens bedömning. Utredningen föreslår en särskild myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för utveckling av samhällets grunddata, vars uppgift skulle Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;vara att utveckla en effektiv och säker informationsförsörjning av&lt;br&gt;grunddata i förvaltningen och för samhället i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna avvisar en ny&lt;br&gt;myndighet. Flera remissinstanser menar att det finns behov av en gemen-&lt;br&gt;sam samordning och styrning, men förordar att sådana frågor tas om&lt;br&gt;hand av en befintlig myndighet, t.ex. Statskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framför att med en fungerande interdeparte-&lt;br&gt;mental beredningsprocess i Regeringskansliet behövs inget ytterligare&lt;br&gt;samordnings- och styrorgan. Statskontoret och RRV framhåller att en&lt;br&gt;sådan process även bör omfatta andra infrastrukturella informations-&lt;br&gt;frågor än grunddata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Många aktörer är involverade i&lt;br&gt;frågor som rör den offentliga informationsförsörjningen. Samtidigt är&lt;br&gt;informationsförsörjningen, särskilt vad gäller samhällets grunddata, ett&lt;br&gt;mycket viktigt område i det moderna IT-samhället. Detta ställer höga&lt;br&gt;krav på att gemensamma frågor tas om hand på ett effektivt sätt.&lt;br&gt;Enhetlighet behövs kring fastställandet av gränssnitt för att hämta och&lt;br&gt;lämna data, former för kvalitetssäkring, fastställandet av servicenivå,&lt;br&gt;säkerhet och integritet m.m. Detta kan komma att kräva att någon ges&lt;br&gt;ansvar att styra, samordna och bereda dessa frågor. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;vara att frågorna så långt som möjligt hanteras och löses genom frivilligt&lt;br&gt;samarbete mellan berörda aktörer. Erfarenhetsmässigt kommer dock inte&lt;br&gt;alla frågor att kunna lösas på detta sätt. Det är angeläget att det finns&lt;br&gt;någon instans som har till uppgift att hantera sådana frågor. Regeringen&lt;br&gt;anser att detta är en myndighetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det behövs en särskild myndighet för denna samordning&lt;br&gt;eller om någon befintlig myndighet kan åta sig uppgiften kräver&lt;br&gt;emellertid ytterligare beredning. Den hänger nära samman med de-&lt;br&gt;finitionen av grunddata och hur avgränsningen mot de myndigheter som&lt;br&gt;ansvarar för grunddata ser ut. Den hänger också samman med det&lt;br&gt;regelverk som finns som stöd för myndigheternas verksamhet, den&lt;br&gt;kompetens som behövs för samordningsverksamheten och de andra&lt;br&gt;former för samverkan och samordning som står till buds. Såväl grund-&lt;br&gt;databasutredningen som Reggit-gruppen har förordat särskilda lösningar&lt;br&gt;för en tydligare samordning och beredning i Regeringskansliet av frågor&lt;br&gt;som rör den grundläggande samhällsinformationen. Regeringen kommer&lt;br&gt;därför att ta initiativ till utveckling av lämpliga former för samordningen&lt;br&gt;på olika nivåer både inom Regeringskansliet och mellan berörda&lt;br&gt;myndigheter och intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.4 Prissättning och finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En enhetlig princip för myndigheternas uttag av&lt;br&gt;avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter&lt;br&gt;införs. Avgiften bör endast grundas på kostnaden för att ta fram och&lt;br&gt;distribuera uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslaget&lt;br&gt;om prissättningsprinciper. Flera myndigheter följer redan i dag de&lt;br&gt;principer som föreslagits. Några remissinstanser anser att man borde&lt;br&gt;kunna gå ännu längre. Landsorganisationen i Sverige säger t.ex. att tiden&lt;br&gt;är mogen för att ta ställning för avgiftsfrihet i samband med uttag av&lt;br&gt;uppgift enligt offentlighetsprincipen och vid enklare uttag. Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Norrbottens län m.fl. menar att alla ansträngningar bör göras för att&lt;br&gt;minimera eller helt eliminera nyttjandekostnaden för samhällsviktig&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik och de tveksamheter som redovisas kommer framför allt&lt;br&gt;från de myndigheter som har en omfattande avgiftsfinansierad verk-&lt;br&gt;samhet. Dessa befarar att förslaget kan leda till minskade intäkter&lt;br&gt;och/eller minskad information om myndigheten inte kompenseras genom&lt;br&gt;ökade anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från näringslivshåll har frågan om statens framtida roll för informa-&lt;br&gt;tionsförsörjningen varit en viktig utgångspunkt för deras ställnings-&lt;br&gt;tagandena. Företagen förespråkar en renodling av myndighetsverksam-&lt;br&gt;heten. Uppfattningen om privat finansiering av både de kommersiella&lt;br&gt;delarna av registerhållningen och andra viktiga system för databasernas&lt;br&gt;uppbyggnad och vidmakthållande framförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För tillgängligheten till den grund-&lt;br&gt;läggande informationen hos myndigheterna är det av avgörande&lt;br&gt;betydelse vilken avgift myndigheten tar ut. Principen för avgiftssättning&lt;br&gt;bör vara sådan att den så långt som möjligt och med beaktande av&lt;br&gt;integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter underlättar för medborgare,&lt;br&gt;förvaltning och företag att utnyttja den grundläggande information som&lt;br&gt;förvaltningen förfogar över. Principen för avgiftssättning i fråga om&lt;br&gt;myndigheternas tillhandahållande av olika varor och tjänster är full&lt;br&gt;kostnadstäckning enligt beslut av riksdagen (prop.l989:138,&lt;br&gt;1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Bestämmelser om detta finns främst&lt;br&gt;i avgiftsförordningen (1992:191). I denna finns emellertid inte någon&lt;br&gt;uttrycklig reglering av tillhandahållande av uppgifter i elektronisk form,&lt;br&gt;vilket har lett till en olikartad tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra tillgängligheten till information i elektronisk form bör&lt;br&gt;den avgift en myndighet får ta ut begränsas på det sätt som utredningen&lt;br&gt;föreslår, nämligen att avgiften grundas på kostnaden för att ta fram och&lt;br&gt;distribuera informationen. Däremot bör de indirekta kostnaderna, t.ex. för&lt;br&gt;att samla in och lagra informationen, inte räknas in. Detta bör komma till&lt;br&gt;klart uttryck i avgiftsförordningen. Dessutom bör RRV ges i uppdrag att&lt;br&gt;ta fram ett underlag för beräkning av de kostnader som skall få täckas.&lt;br&gt;Myndigheternas hantering av tillhandahållande av uppgifter i elektronisk&lt;br&gt;form kommer därmed att behandlas på ett mera enhetligt sätt än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i vissa fall finnas skäl att i en verksamhet ta ut avgifter som&lt;br&gt;inte bara täcker kostnaden för att framställa och distribuera in-&lt;br&gt;formationen utan också ger ett bidrag till kostnaden för att t.ex. insamla&lt;br&gt;och registrera informationen. För sådana fall bör det krävas en särskild&lt;br&gt;författningsreglering. Härigenom kommer inte förutsättningarna för de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter som i dag har en omfattande avgiftsfinansiering att ändras Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;nämnvärt. Dessa berörs endast i liten utsträckning, eftersom de redan&lt;br&gt;omfattas av regler där regering eller riksdag tagit ställning till att&lt;br&gt;verksamheten skall finansieras enligt vissa bestämda principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att frågan om hur utbyggnaden av offentlig&lt;br&gt;informationsförsörjning skall finansieras behöver fördjupas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det statliga person- och adressregistret m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Registerlagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga person- och adressregistret (SPAR) som togs i bruk under&lt;br&gt;1978, är lagreglerat sedan 1981 genom särskilda bestämmelser i 26-28 §§&lt;br&gt;datalagen (prop. 1980/81:62, bet. 198O/81:KU11, rskr. 1980/81:87 och&lt;br&gt;SFS 1980:1074).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret togs i bruk under 1997 och ersatte personbanden&lt;br&gt;och riksaviseringsbandet (prop. 1994/95:201, bet. 1994/95:SkU26, rskr&lt;br&gt;1994/95:372). Utgångspunkten var att aviseringsregistret skulle innehålla&lt;br&gt;uppgifter om en persons identitet, bosättning och familj samt de&lt;br&gt;ytterligare uppgifter som behövs för att tillgodose behovet av allmänt&lt;br&gt;efterfrågade folkbokföringsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattade den 8 december 1995 ett principbeslut om ändrade&lt;br&gt;relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet.&lt;br&gt;1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). Beslutet innebär bl.a. att kommun-&lt;br&gt;statusen upphör for Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga sam-&lt;br&gt;falligheter samt att kyrkan även i övrigt lämnar det allmänna. Vidare&lt;br&gt;innebär beslutet att den övervägande delen av författningsregleringen&lt;br&gt;avseende Svenska kyrkan upphävs. Det krävs också en översyn av ett&lt;br&gt;stort antal författningar som inte direkt avser Svenska kyrkan. Re-&lt;br&gt;geringen har nyligen föreslagit vissa grundlagsändringar för att möjlig-&lt;br&gt;göra genomförandet av principbeslutet som bl.a. innebär att det införs&lt;br&gt;särskilda regler för lagstiftning om Svenska kyrkan och andra trossam-&lt;br&gt;fund (prop. 1997/98:49). I lagrådsremissen Staten och trossamfunden -&lt;br&gt;bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund föreslår&lt;br&gt;regeringen bl.a. att det stiftas en lag om Svenska kyrkan som innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om grunderna för kyrkans identitet, organisation, verk-&lt;br&gt;samhet och egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering har i betänkandet&lt;br&gt;Staten och trossamfunden, Rättslig reglering (SOU 1997:41) behandlat&lt;br&gt;rättsliga frågor i anledning av principbeslutet. I betänkandet föreslås&lt;br&gt;också en utvidgning av möjligheterna att använda aviseringsregistret för&lt;br&gt;att tillgodose även andra än myndigheter. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku97/903/Ky).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.2 Det statliga person-och adressregistret (SPAR)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av s.k. befolkningsregister blev vid den praktiska til-&lt;br&gt;lämpningen av datalagen (1973:289) tidigt föremål för särskild uppmärk-&lt;br&gt;samhet. I sin ursprungliga lydelse reglerade lagen inte särskilt tillåtlighet-&lt;br&gt;en av register som upptar stora delar av befolkningen. Datainspektionen&lt;br&gt;intog redan från början stor restriktivitet i fråga om sådana register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan regeringen i ett överklagandeärende underkänt denna restriktiva&lt;br&gt;praxis, blev frågan föremål för lagstiftning. Riksdagen intog stånd-&lt;br&gt;punkten att inga personregister borde få innehålla uppgifter om andra&lt;br&gt;fysiska personer än de som svarade mot myndigheternas eller&lt;br&gt;organisationernas arbetsuppgifter eller verksamhetsområden. Det befanns&lt;br&gt;naturligt att ställa upp presumtionen att den som bedriver en viss verk-&lt;br&gt;samhet saknar anledning att registrera alla eller ett betydande antal av de&lt;br&gt;personer som är bosatta inom riket eller ett visst område. Det antogs&lt;br&gt;vidare att vissa befolkningsregister skulle bli obehövliga eller kunna&lt;br&gt;inskränkas till sitt innehåll, om man inrättade ett centralt statligt&lt;br&gt;personregister för registeraktualisering, personnummersättning, person-&lt;br&gt;nummerkontroll och urvalsdragning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt 1976 efter ett långt utredningsarbete att inrätta&lt;br&gt;SPAR och antog samtidigt en ny bestämmelse, 3 a §, i datalagen. Enligt&lt;br&gt;dess gällande lydelse far tillstånd att inrätta och föra personregister som&lt;br&gt;omfattar andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den register-&lt;br&gt;ansvarige eller personer som har annan därmed jämförlig anknytning till&lt;br&gt;denne, meddelas endast om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPAR omfattar de personer som är folkbokförda i landet, som innehar&lt;br&gt;skattsedel eller som är inskrivna i en allmän försäkringskassa i landet.&lt;br&gt;SPAR innehåller uppgifter från de register som förs dels för folkbok-&lt;br&gt;föring, dels för inkomst- och fastighetstaxering. Lagregleringen av&lt;br&gt;registret finns i 26-28 §§ datalagen och kompletteras med föreskrifter i&lt;br&gt;förordningen (1981:4) om det statliga person- och adressregistret -&lt;br&gt;SPAR-förordningen (omtryckt 1994:22, ändrad senast 1996:814). Här-&lt;br&gt;utöver har Datainspektionen rätt att med stöd av 6 a § datalagen meddela&lt;br&gt;de ytterligare föreskrifter som kan behövas för att förebygga risk för&lt;br&gt;otillbörligt intrång i personlig integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens person- och adressregistemämnd (SPAR-nämnden) inrättades&lt;br&gt;1986 genom beslut av riksdagen med uppgift att vara huvudman och&lt;br&gt;registeransvarig myndighet för SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Serna Group Infodata AB (tidigare DAFA Data AB) sköter enligt avtal&lt;br&gt;drift och marknadsföring av tjänster från SPAR. Bolaget ägs sedan&lt;br&gt;november 1993 av fransk-brittiska Serna Group. Användning av upp-&lt;br&gt;gifterna i registret är avgiftsbelagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser om SPAR återfinns i 26 § första stycket&lt;br&gt;datalagen. I lagrummets andra stycke anges i tre punkter ändamålen för&lt;br&gt;användningen av uppgifterna i registret. Enligt punkten 1 far uppgifterna&lt;br&gt;användas för registeraktualisering, registerkomplettering och kontroll av&lt;br&gt;uppgifter (med vilket avses bl.a. personnummer) i andra personregister.&lt;br&gt;Från SPAR kan uppgifter erhållas beträffande alla personer som ingår i&lt;br&gt;registret. Den tekniska konstruktionen medger att den registeransvarige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan få uppgifter via terminal eller annan teknisk uppkoppling. Be- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;stämmelser om terminalåtkomst kan meddelas av regeringen. En ter-&lt;br&gt;minalanslutning behöver inte medföra att den som får terminalåtkomst&lt;br&gt;därmed också får tillgång till samtliga uppgifter i SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten 2 följer att uppgifterna i SPAR får användas för&lt;br&gt;komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt. Motiven är här att&lt;br&gt;SPAR skall kunna användas av kunder som önskar information om&lt;br&gt;endast ett fåtal personer och som begär att få uppgifterna ur SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 3 får SPAR användas också för s.k. urvalsdragningar.&lt;br&gt;Valfri uppgift i SPAR liksom valfri kombination av uppgifter i detta&lt;br&gt;register kan, i den mån Datainspektionen inte bestämmer annat, användas&lt;br&gt;som sökbegrepp. Urvalsdragningar avser till övervägande del uttag av&lt;br&gt;adressuppgifter för direktreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrummets tredje stycke slås fast att SPAR får användas av myn-&lt;br&gt;digheter och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 27 § första stycket hämtas uppgifterna i SPAR från aviserings-&lt;br&gt;registret och från de statliga personregister som används för inkomst- och&lt;br&gt;fastighetstaxering. Folkbokföringssekretessen, som också gäller för upp-&lt;br&gt;gifter i SPAR, innebär att det i vissa fall blir fråga om en sekretess-&lt;br&gt;prövning om uppgifter i registret skall lämnas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28 § ges regler om hur SPAR skall utnyttjas inom den enskilda och&lt;br&gt;den offentliga sektorn. Enligt första stycket skall den hänvisas till SPAR&lt;br&gt;som begär att få uppgifter ur en myndighets personregister för ett sådant&lt;br&gt;ändamål som avses i 26 § andra stycket 1 och 3 (för aktualisering,&lt;br&gt;komplettering, kontroll av uppgifter i andra personregister eller för&lt;br&gt;urvalsdragningar av personuppgifter) och som kan tillgodoses genom&lt;br&gt;SPAR. Hänvisningsregeln gäller således inte om någon begär uppgifter&lt;br&gt;ur en myndighets personregister för sådan komplettering och kontroll&lt;br&gt;som avses i 26 § andra stycket 2 (komplettering och kontroll av person-&lt;br&gt;uppgifter i övrigt). Om hänvisningsskyldigheten skulle omfatta också&lt;br&gt;dessa fall, skulle den enligt förarbetena nämligen medföra stora praktiska&lt;br&gt;konsekvenser och innebära påtagliga nackdelar för både myndigheter och&lt;br&gt;enskilda utan att man skulle uppnå några motsvarande vinster från&lt;br&gt;integritetsskyddsynpunkt (prop. 1980/81:62 s. 18). Det uppgiftslämnande&lt;br&gt;som avses i 26 § andra stycket 2 sker i praktiken numera enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. TF och om&lt;br&gt;myndigheternas upplysningsplikt i 15 kap. 4 och 5 §§ sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får skyldigheten enligt paragrafen att hänvisa en&lt;br&gt;sökande till SPAR inte inskränka myndigheternas skyldigheter enligt TF&lt;br&gt;att lämna ut uppgifter ur sina register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerinnehållet i SPAR och formerna för utlämnande av uppgifter&lt;br&gt;ur SPAR har ändrats vid flera tillfållen. SPAR-nämnden har fortlöpande&lt;br&gt;bedrivit en granskning av registrets innehåll och användning. Register-&lt;br&gt;innehållet i SPAR har således ytterligare begränsats genom ändringar i&lt;br&gt;SPAR-förordningen (se SFS 1994:22 och 1996:814).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datalagskommittén framhöll i sitt betänkande Integritet- Offentlighet-&lt;br&gt;Informationsteknik (SOU 1997:39 s. 460) att bestämmelserna om SPAR&lt;br&gt;borde brytas ut ur den generella persondataskyddslagstiftningen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;placeras i en särskild registerlag. Kommittén aktualiserade också frågor Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;kring förhållandet mellan SPAR och dataskyddsdirektivet. Till detta&lt;br&gt;återkommer vi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.3 Aviseringsregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret infördes som ett led i en modernisering och lag-&lt;br&gt;reglering av aviseringsverksamheten och bygger på Aviseringsregister-&lt;br&gt;utredningens betänkande Folbokföringsuppgiftema i samhället (SOU&lt;br&gt;1994:44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslaget innebar att personbanden, riksaviseringsbandet&lt;br&gt;och SPAR skulle avskaffas och ersättas med ett centralt register för&lt;br&gt;avisering och annat tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter. Myn-&lt;br&gt;digheterna skulle få utnyttja det nya registret för avisering av folkbok-&lt;br&gt;föringshändelser, aktualisering av egna register och för kontroll av&lt;br&gt;adresser och andra uppgifter som registreras inom folkbokföringen.&lt;br&gt;Registret skulle enligt förslaget få användas även för att utföra avisering,&lt;br&gt;urvalsdragningar m.m. åt privata användare. Deras möjligheter till urval&lt;br&gt;eller åtkomst till uppgifter på ADB-medium skulle begränsas något i&lt;br&gt;förhållande till vad som gällde för SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser var kritiska till en överföring av verksamheten&lt;br&gt;med SPAR till Riksskatteverket och menade att detta på nytt skulle resa&lt;br&gt;de frågeställningar som var aktuella vid SPAR-nämndens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansåg sig inte heller beredd att då ta ställning till om det&lt;br&gt;nya aviseringsregistret även skulle helt ta över funktionerna med SPAR.&lt;br&gt;Också frågan om hur uttag av urval för direktreklamändamål skulle lösas&lt;br&gt;behövde enligt regeringens mening övervägas ytterligare. Detta blev en&lt;br&gt;av Grunddatabasutredningens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aviseringsregistret är reglerat på sedvanligt sätt i en registerlag -&lt;br&gt;lagen (1995:743) om aviseringsregister - och en kompletterande för-&lt;br&gt;ordning. I lagens 1-6 §§ finns allmänna bestämmelser om aviserings-&lt;br&gt;registret, dess ändamål och innehåll, om registeransvaret och om ut-&lt;br&gt;lämnande av uppgifter bl.a. på medium för automatisk databehandling.&lt;br&gt;Aviseringsregistret far innehålla uppgifter om personer som är eller har&lt;br&gt;varit folkbokförda i landet eller som annars tilldelats personnummer. Det&lt;br&gt;får användas av en myndighet för dels aktualisering, komplettering och&lt;br&gt;kontroll av personuppgifter i register, dels komplettering och kontroll av&lt;br&gt;personuppgifter i övrigt, dels uttag av urval av personuppgifter. Annan än&lt;br&gt;myndighet far efter regeringens medgivande använda registret för&lt;br&gt;ändamål som avses i första stycket 3 (urval av personuppgifter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § anges vilka sökbegrepp som får användas i aviseringsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns i 8 § särskilda bestämmelser om gallring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, efter en ändring av nämnda lag (SFS 1996:1234) som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1997, förordna att vissa stora mottagare av&lt;br&gt;folkbokföringsuppgifter - i stället för avisering endast av de uppgifter&lt;br&gt;som mottagaren enligt lag eller förordning far ha i sitt register - skall fa&lt;br&gt;ändringsavisering för samtliga personer i aviseringsregistret, s.k. brutto-&lt;br&gt;avisering. Lagändringen innebar vidare att myndigheterna fick terminal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtkomst till uppgifter om namn, personnummer, adress, folkbokförings- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;ort och folkbokföringsfastighet m.m. samt om avregistrering från folk-&lt;br&gt;bokföringen. Regeringen gavs också rätt att föreskriva om terminal-&lt;br&gt;åtkomst till ytterligare uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1.4 Dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Personuppgiftslag (prop. 1997/98:44) föreslås&lt;br&gt;att det stiftas en ny lag om behandling av personuppgifter. Lagförslaget&lt;br&gt;bygger på förslaget i Datalagskommitténs betänkande Integritet,&lt;br&gt;Offentlighet, Informationsteknik (SOU 1997:39). Den nya lagen skall er-&lt;br&gt;sätta den nuvarande datalagen och genomföra Europaparlamentets och&lt;br&gt;rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda&lt;br&gt;personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria&lt;br&gt;flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen, som i huvudsak följer dataskyddsdirektivets text och disposi-&lt;br&gt;tion, omfattar all automatiserad och viss manuell behandling av person-&lt;br&gt;uppgifter. Rent privat användning av personuppgifter är dock undan-&lt;br&gt;tagen. Undantag görs även med hänsyn till offentlighetsprincipen och till&lt;br&gt;tryck- och yttrandefriheten. Särregler i annan lagstiftning tar över be-&lt;br&gt;stämmelserna i personuppgiftslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om när&lt;br&gt;behandling av personuppgifter är tillåten. Den kan ses som en ramlag&lt;br&gt;som ger generella riktlinjer för all behandling av personuppgifter. Lagen&lt;br&gt;innehåller sålunda en uttömmande uppräkning av de fall då person-&lt;br&gt;uppgifter får behandlas. För behandling av känsliga personuppgifter&lt;br&gt;gäller särskilt stränga regler. Även vissa grundläggande krav på den som&lt;br&gt;behandlar personuppgifter ställs upp, t.ex. att personuppgifter som&lt;br&gt;samlats in för ett ändamål inte får behandlas för något annat oförenligt&lt;br&gt;ändamål. Den som bryter mot lagen kan drabbas av ingripanden från&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, t.ex. ett vitesföreläggande, eller av skadestånd och&lt;br&gt;straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgiftslagen föreslås träda i kraft den 24 oktober 1998. En rad&lt;br&gt;övergångsbestämmelser föreslås. Härvid bör särskilt märkas att den&lt;br&gt;gamla datalagen skall tillämpas i stället för den nya till och med den 30&lt;br&gt;september 2001 i fråga om behandling av personuppgifter som påbörjats&lt;br&gt;före ikraftträdandet eller behandling som utförs för ett visst bestämt&lt;br&gt;ändamål, om behandling för ändamålet påbörjats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser i den nuvarande datalagen föreslås bli flyttade till&lt;br&gt;annan lagstiftning, t.ex. bestämmelsen om straff för dataintrång som&lt;br&gt;flyttas till brottsbalken. Vissa konsekvensändringar görs vidare i&lt;br&gt;sekretesslagen. Dessa ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med&lt;br&gt;personuppgiftslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att särregler i annan lagstiftning tar över be-&lt;br&gt;stämmelserna i personuppgiftslagen, måste frågan om SPAR och dess&lt;br&gt;reglering ses direkt i belysning av det tidigare nämnda dataskydds-&lt;br&gt;direktivet. Direktivet är tillämpligt på all behandling av personuppgifter,&lt;br&gt;dock inte sådan behandling av personuppgifter som faller utanför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapsrätten (t.ex. den som gäller allmän säkerhet, statens säkerhet Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;eller statens verksamhet på straffrättens område) och inte heller på&lt;br&gt;register för personligt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgifter får samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna&lt;br&gt;och berättigade ändamål och uppgifterna far inte senare användas på ett&lt;br&gt;sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet (artikel 6, punkt lb).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgifter får behandlas endast när samtycke lämnats, när det är&lt;br&gt;nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, när&lt;br&gt;det finns en i författning reglerad förpliktelse att behandling av upp-&lt;br&gt;gifterna skall ske, när det är nödvändigt för att skydda den enskildes&lt;br&gt;grundläggande intressen, när det är nödvändigt att utföra en arbetsuppgift&lt;br&gt;i det allmännas intresse eller slutligen, om det i övrigt skett en intresseav-&lt;br&gt;vägning som resulterat i att behandling av personuppgifter skall få ske&lt;br&gt;(artikel 7, punkterna a-f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Känsliga uppgifter (ras, religion, politisk åsikt, facklig tillhörighet,&lt;br&gt;hälsotillstånd etc.) får inte behandlas (artikel 8, punkt 1). Dock gäller&lt;br&gt;vissa undantag (artikel 8, punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor nationella&lt;br&gt;identifikationsnummer får behandlas (artikel 8, punkt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När personuppgifter samlas in - från den registrerade eller på annat&lt;br&gt;sätt - skall de registrerade informeras om bl.a. vem som är register-&lt;br&gt;ansvarig och vad uppgifterna skall användas till (artiklarna 10 och 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2 Utgångspunkter för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.1 Det offentliga åtagandet - SPAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: SPAR skall finnas kvar tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen lämnar dock inga förslag om hur verksamheten med SPAR&lt;br&gt;skall hanteras inför en IT-anpassning av tryckfrihetsförordningen (TF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget&lt;br&gt;att erinra mot förslaget. Rikspolisstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden&lt;br&gt;(CSN) och SWEDMA framhåller det stora behovet av uppgifter från&lt;br&gt;SPAR. RPS framhåller vikten av att polisväsendet får tillgång till&lt;br&gt;folkbokföringsuppgifter på ett lika enkelt sätt som i dag sker via SPAR&lt;br&gt;från aviseringsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPAR-nämnden tillstyrker Grunddatabasutredningens syn på det&lt;br&gt;offentliga åtagandet och att SPAR bör vara kvar. SPAR-nämnden,&lt;br&gt;Bonnierföretagen AB och SEMA Group understryker behovet av att av-&lt;br&gt;vakta en anpassning av 2 kap. TF innan ett slutligt ställningstagande tas&lt;br&gt;beträffande framtiden för SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dataföreningen i Sverige ifrågasätter ett offentligt åtagande för direkt-&lt;br&gt;reklambranschens behov. Föreningen anser att all myndighetsutövning&lt;br&gt;skall ske i myndighetsform och att all annan verksamhet bör ske i andra&lt;br&gt;verksamhetsformer som styrs av marknadsmässiga villkor. Myndigheters&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljning av personuppgifter bör förbjudas och verksamheten med Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;SPAR begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket anser det tveksamt om uppgifterna för SPAR är&lt;br&gt;förenliga med det offentliga åtagandet och EG-direktivet vad gäller&lt;br&gt;ändamålet med uppgifterna. Verket ifrågasätter särskilt att SPAR skall&lt;br&gt;tillgodose direktreklambranschens behov. Verket anser att uppgifterna i&lt;br&gt;aviseringsregistret borde betraktas som grunddata och att det är detta&lt;br&gt;register som skall användas för att tillhandahålla hela samhällets behov&lt;br&gt;av personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En betydande del av samhällets&lt;br&gt;basinformation är relaterad till enskilda personer. Behandling av upp-&lt;br&gt;gifter om enskilda i elektronisk form aktualiserar alltid integritetsfrågor.&lt;br&gt;En del omständigheter kan anses vara av särskilt stor betydelse när det&lt;br&gt;gäller att skydda den enskildes integritet. Stora mängder uppgifter på ett&lt;br&gt;och samma ställe och förekomsten av många register är sådana om-&lt;br&gt;ständigheter, liksom att uppgifter kan komma att användas för myn-&lt;br&gt;dighetsutövning mot enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara ett statligt åtagande att hålla register med befolknings-&lt;br&gt;uppgifter av hög kvalitet för att tillgodose behovet av kontroll av&lt;br&gt;personuppgifter. Verksamheten med SPAR fungerar väl och tillgodoser&lt;br&gt;de behov som finns framför allt på den privata marknaden. Samtidigt har&lt;br&gt;den tekniska utvecklingen medfört att det i dag finns möjlighet att&lt;br&gt;upprätta privata register över befolkningen. Det är från integritets-&lt;br&gt;synpunkt inte önskvärt med ett flertal personregister över befolkningen.&lt;br&gt;En fungerande verksamhet med SPAR kan förhindra uppbyggnaden av&lt;br&gt;sådana register. ■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den privata marknaden har också ett stort behov av att genom&lt;br&gt;urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress. För små och&lt;br&gt;medelstora företag är direktmarknadsföring ofta den enda praktiskt&lt;br&gt;tillgängliga marknadsföringskanalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att SPAR i dag har stor betydelse för några myndig-&lt;br&gt;heters verksamhet. Polisen använder SPAR bl.a. för att utfärda pass.&lt;br&gt;Även de inkomstuppgifter polisen behöver för sin verksamhet hämtas i&lt;br&gt;SPAR. Aviseringsregistret är ännu inte helt klart, t.ex. är terminalåt-&lt;br&gt;komsten till registret inte utvecklad. Polisens behov kan därför inom de&lt;br&gt;närmaste åren sannolikt inte tillgodoses på annat sätt än genom SPAR.&lt;br&gt;Detsamma gäller tullen. Även CSN och Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;har behov av terminalåtkomst till SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuella förändringar av SPAR bör enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;genomföras innan behovet av åtkomst till informationen helt kan&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt. Man kan inte heller bortse från de investeringar&lt;br&gt;som gjorts för att anpassa verksamheterna till SPAR. Problemen med att&lt;br&gt;anpassa informationsförsörjningen till år 2000 talar också för att man bör&lt;br&gt;minimera förändringarna under de närmaste åren. Verksamheten med&lt;br&gt;SPAR fyller sammanfattningsvis en viktig samhällsfunktion och bör tills&lt;br&gt;vidare finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datalagskommittén lämnade i sitt betänkande förslag till en rad&lt;br&gt;ändringar i 2 kap. TF som skulle underlätta tillämpningen av offentlig-&lt;br&gt;hetsprincipen i en modem IT-miljö. Dessa förslag har inte förts vidare till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen. Regeringen framhåller i propositionen 1997/98:44 Personupp- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;giftslag (s. 29) att frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den nya&lt;br&gt;tekniken kräver ytterligare överväganden och att man inom en snar&lt;br&gt;framtid kommer att ta ställning till hur frågan lämpligen skall beredas&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dataskyddsdirektivet och det sålunda förestående arbetet med en IT-&lt;br&gt;anpassning av handlingsoffentligheten innebär nya förutsättningar för&lt;br&gt;registren. Regeringen avser att i anslutning till detta arbete också för-&lt;br&gt;bereda ett slutligt ställningstagande till SPAR. Viktiga frågor att belysa&lt;br&gt;är konsekvenserna för det offentliga åtagandet i det fall Datalags-&lt;br&gt;kommitténs nyss nämnda förslag vad gäller ändringar i 2 kap. TF&lt;br&gt;genomfors. En klarare rollfördelning mellan offentliga och privata in-&lt;br&gt;tressen kan komma att bli nödvändig. En utgångspunkt i arbetet bör vara&lt;br&gt;att staten endast skall tillhandahålla uppgifter som bearbetats eller&lt;br&gt;förädlats så långt som själva tillhandahållandet förutsätter, om inte sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden föreslås här endast ändringar som är&lt;br&gt;påkallade av en direkt anpassning till personuppgiftslagen. Framtida för-&lt;br&gt;ändringar måste förberedas så att användarna av SPAR hinner anpassa&lt;br&gt;sig till nya förhållanden. Införandet av en ny personuppgiftslag väcker&lt;br&gt;emellertid frågan om en särskild lagreglering av SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de aktuella registrens förhållande till dataskydds-&lt;br&gt;direktivet gör regeringen följande bedömning. Uppgifterna i SPAR&lt;br&gt;hämtas i dag från aviseringsregistret och från register for inkomst- och&lt;br&gt;fastighetstaxering. Uppgifterna från taxeringsregistren är inte känsliga till&lt;br&gt;sin beskaffenhet. Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall, enligt&lt;br&gt;uttryckliga bestämmelser i 6 § SPAR-förordningen, lämna ut uppgifterna&lt;br&gt;på medium for automatisk databehandling. Ett av ändamålen med&lt;br&gt;folkbokföringsverksamheten är att tillhandahålla folkbokföringsuppgifter&lt;br&gt;till olika användare i samhället. Aviseringsregistret används för att förse&lt;br&gt;myndigheter med allmänt efterfrågade folkbokföringsuppgifter. Uppgift i&lt;br&gt;aviseringsregistret som enligt lag eller förordning far registreras även i&lt;br&gt;annat register får, enligt 6 § lagen om aviseringsregister, lämnas ut till&lt;br&gt;den registeransvarige i elektronisk form. Detta innefattar verksamheten&lt;br&gt;med SPAR. En användning av uppgifter för de ändamål som styr&lt;br&gt;behandlingen bör därför inte anses oförenlig med de ändamål för vilket&lt;br&gt;uppgifterna samlades in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör noteras att regeringen nyligen har bemyndigat statsrådet med&lt;br&gt;ansvar for skattefrågor att tillkalla en utredare för att se över de register&lt;br&gt;som förs av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I direktiven&lt;br&gt;(dir. 1998:2) ingår bl.a. att se över utlämnande av uppgifter från dessa&lt;br&gt;register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamålet med SPAR gäller dels kontroll i allmän mening av&lt;br&gt;befintliga personuppgifter, dels urvalsdragning av personuppgifter. Verk-&lt;br&gt;samheten med SPAR måste sammantaget betraktas som ett allmänt och&lt;br&gt;berättigat intresse. Enskilda som inte vill ta emot direktreklam kan låta&lt;br&gt;markera detta i registret. De kunder som använder SPAR för kontroll av&lt;br&gt;egna uppgifter, tar i princip uteslutande in uppgifterna på medium för&lt;br&gt;automatiserad behandling. I dessa fall sker en ny behandling hos kunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller denna behandling kan anses oförenlig med det angivna ända- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;målet med SPAR. Principerna i artikel 6 i dataskyddsdirektivet får där-&lt;br&gt;med anses tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dataskyddsdirektivet innehåller i artikel 7 bestämmelser om när&lt;br&gt;behandling av personuppgifter är tillåten. Behandling får ske bl.a. när&lt;br&gt;denna är nödvändig for att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse.&lt;br&gt;Under vissa förutsättningar får behandling också ske när denna är&lt;br&gt;nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den&lt;br&gt;registeransvarige eller hos den till vilken uppgifterna har lämnats ut.&lt;br&gt;Genom SPAR kan enskilda på ett enkelt sätt kontrollera att&lt;br&gt;personuppgifter i t.ex. kund- eller medlemsregister är korrekta och&lt;br&gt;fullständiga. De kunder som använder SPAR kan också ha ett berättigat&lt;br&gt;intresse att erhålla urval av uppgifter för direktreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i SPAR samlas inte in från den registrerade, vilket&lt;br&gt;aktualiserar informationsplikten i artikel 11, punkt 1.1 punkt 2 görs dock&lt;br&gt;undantag från informationsplikten när det visar sig omöjligt eller innebär&lt;br&gt;en oproportionerligt stor ansträngning att ge information eller när&lt;br&gt;registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i författning. I&lt;br&gt;sådana fall skall medlemsstaterna föreskriva lämpliga skyddsåtgärder.&lt;br&gt;Regeringen vill härvid framhålla att uppgifterna i SPAR omfattas av&lt;br&gt;sekretess på samma sätt som uppgifterna i folkbokföringen.&lt;br&gt;Sekretesskyddet gäller såväl för uppgifter av särskilt ömtålig art som for&lt;br&gt;normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet är skyddsvärda. Ett exempel på den sistnämnda typen av&lt;br&gt;uppgifter kan vara en persons adress i fall av befarad personförföljelse.&lt;br&gt;Sekretesskyddade uppgifter om en person har samma förutsättningar att&lt;br&gt;hållas hemliga i SPAR som i folkbokföringen. Vidare skall enligt&lt;br&gt;Datainspektionens föreskrifter källan anges när namn- och adress-&lt;br&gt;uppgifter ur SPAR används för direktmarknadsföring. Bestämmelser av&lt;br&gt;motsvarande innebörd bör införas i förordning. Det bör noteras att&lt;br&gt;SPAR-nämnden fyller en viktig funktion med sin bevakning av inte-&lt;br&gt;gritetsfrågor och uppföljning av etiska aspekter vid behandling av&lt;br&gt;befolkningsuppgifter. Regeringen avser också att låta informera om&lt;br&gt;SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget har tagits in en bestämmelse att en registrerad efter&lt;br&gt;särskild framställan kan undgå att blir föremål för urvalsdragning för&lt;br&gt;direktreklam. Detta innebär att också principerna i artikel 14 i data-&lt;br&gt;skyddsdirektivet är tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att behandlingen av personupp-&lt;br&gt;gifter i SPAR i de former som framgår av förslaget till lagreglering är&lt;br&gt;förenlig med dataskyddsdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagreglering av SPAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Grundförutsättningarna för SPAR regleras på&lt;br&gt;ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag. Registret benämns fort-&lt;br&gt;sättningsvis det statliga personadressregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget&lt;br&gt;att erinra mot förslaget. SPAR-nämnden har dock - i relation till lagråds-&lt;br&gt;remissen om en personuppgiftslag - vissa formella förty dliganden och&lt;br&gt;ändringar. AB Bonnierföretagen avstyrker de delar av lagförslaget som&lt;br&gt;avser dels utlämnande av uppgifter där kundanknytning saknas, dels&lt;br&gt;delegering av normgivningsrätten från riksdag till regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna för SPAR bör&lt;br&gt;även fortsättningsvis regleras i lag. Bestämmelserna i datalagen om&lt;br&gt;SPAR bör därför tas in i en särskild lag när datalagen upphör att gälla.&lt;br&gt;Registret bör i fortsättningen benämnas det statliga personadressregistret,&lt;br&gt;fortfarande med förkortningen SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPAR får i dag användas för registeraktualisering, register-&lt;br&gt;komplettering och kontroll av uppgifter i andra personregister, för&lt;br&gt;komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt samt för urvals-&lt;br&gt;dragningar. Innehållet och utnyttjandet regleras i förordning. Vid urvals-&lt;br&gt;dragningar får i dag lämnas ut uppgifter om namn, adress, personnummer&lt;br&gt;och folkbokföringsort. I jämförelse med den gällande regleringen bör&lt;br&gt;enligt regeringens mening några skärpningar ske, framför allt i fråga om&lt;br&gt;urvalsdragningar. Vid urvalsdragningar bör i fortsättningen endast&lt;br&gt;uppgift om namn och adress få lämnas ut. Skärpningen är betingad av&lt;br&gt;integritetsskäl och bör ses mot bakgrund av Datainspektionens praxis,&lt;br&gt;som har varit tämligen restriktiv, varför skillnaden i praktiken inte blir så&lt;br&gt;stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttag av angivna uppgifter genom urvalsdragning bör vidare endast få&lt;br&gt;ske för direktreklam, opinionsbildning och samhällsinformation eller&lt;br&gt;annan därmed jämförlig verksamhet. Vidare bör registret fortsättningsvis&lt;br&gt;endast innehålla uppgifter om personer som är folkbokförda i landet.&lt;br&gt;Detta innebär att registret inte längre kommer att innehålla uppgifter om&lt;br&gt;personer som är inskrivna i en allmän försäkringskassa eller som har&lt;br&gt;skattsedel utan att vara folkbokförda i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att en enskild skulle ges möjlighet att&lt;br&gt;hindra att han eller hon i fortsättningen kunde nås av utskick som avsåg&lt;br&gt;inte bara direktreklam utan också opinionsbildande material eller sam-&lt;br&gt;hällsinformation. Lagrådet har ifrågasatt om en sådan utvidgning bör ske&lt;br&gt;med hänsyn till att det förslaget inte föregåtts av en remissbehandling.&lt;br&gt;Regeringen kan ansluta sig till Lagrådets synpunkter. En enskilds&lt;br&gt;möjligheter att hindra utskick bör således ha samma innebörd som i dag,&lt;br&gt;dvs. avse urvalsdragningar för direktreklam. Frågan kan komma att tas&lt;br&gt;upp i ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i SPAR är för närvarande reglerat i SPAR-förordningen. I&lt;br&gt;framtiden bör bestämmelser om innehållet i stället ha lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga gäller utlämnande av uppgifter i elektronisk form. De&lt;br&gt;uppgifter som kommer från register för inkomst- och fastighetstaxering&lt;br&gt;bör liksom för närvarande inte lämnas ut till andra än polis- och&lt;br&gt;tullmyndigheter. Detta uppgiftsutlämnande bör till skillnad från i dag&lt;br&gt;regleras i lag. I övrigt bör som nu inskränkningar av detta slag regleras&lt;br&gt;genom förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2.3 Aviseringsregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Aviseringsregistret öppnas i vissa fall för&lt;br&gt;verksamheter utanför staten. För detta skall dock krävas ett särskilt&lt;br&gt;medgivande av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddatabasutredningens förslag: Överensstämmer delvis med re-&lt;br&gt;geringens. Utredningen har dock inte tagit upp frågan om terminalåt-&lt;br&gt;komst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens om trossamfundens rättsliga reglering förslag: Re-&lt;br&gt;geringen skall få föreskriva om terminalåtkomst till aviseringsregistret&lt;br&gt;för annan än myndighet. I övrigt överensstämmer förslaget med re-&lt;br&gt;geringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att Grunddatabas-&lt;br&gt;utredningens förslag är bristfälligt motiverat men ingen är direkt negativ.&lt;br&gt;Dun &amp;amp; Bradstreet framhåller att behovet av information från aviserings-&lt;br&gt;registret gör sig särskilt starkt gällande beträffande kreditupplysnings-&lt;br&gt;branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker i huvudsak trossamfunds-&lt;br&gt;utredningens förslag om att Svenska kyrkan också i framtiden skall få&lt;br&gt;samma tillgång till aviseringsregistret som kyrkan har för närvarande.&lt;br&gt;Datainspektionen, Svea Hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige har&lt;br&gt;ingen erinran mot förslagen. Kammarkollegiet tillstyrker förslagen men&lt;br&gt;vill betona att ingen skillnad bör göras mellan Svenska kyrkan och övriga&lt;br&gt;trossamfund vid tillämpning av lagen om aviseringsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Grunddatabasutredningen framhöll i&lt;br&gt;sitt betänkande Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146) att det&lt;br&gt;allmänna motivet för det offentliga åtagandet i fråga om grunddata bör&lt;br&gt;vara att långsiktigt säkerställa att samhällets basinformation tillgänglig-&lt;br&gt;görs för breda grupper av användare i förvaltningen och i samhället i&lt;br&gt;övrigt till rimliga kostnader. Ett tillgängliggörande enligt dessa inten-&lt;br&gt;tioner kan kräva vissa förändringar av gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i SPAR har förändrats vid flera tillfällen de senaste åren.&lt;br&gt;Förändringarna, som motiveras av integritetsskäl, har till stor del inne-&lt;br&gt;burit begränsningar av registrets uppgiftsinnehåll. Inför tillkomsten av&lt;br&gt;aviseringsregistret har den information som tillgängliggörs för andra än&lt;br&gt;myndigheter kommit att inskränkas ytterligare. För de användare som har&lt;br&gt;behov av fler uppgifter har dessa förändringar inverkat negativt på&lt;br&gt;verksamheten. De myndigheter som använder SPAR kan få sitt behov&lt;br&gt;tillgodosett genom aviseringsregistret. Andra användare har inte nu&lt;br&gt;denna möjlighet. Sammantaget innebär dock det nu anförda att&lt;br&gt;aviseringsregistret innehåller en rad uppgifter som har ett berättigat och&lt;br&gt;stigande intresse även för verksamheter utanför stat och kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang aktualiseras framför allt de ändrade relationerna&lt;br&gt;mellan Svenska kyrkan och staten år 2000, som kommer att innebära att&lt;br&gt;kyrkan inte längre ses som en myndighet. Svenska kyrkan får i dag&lt;br&gt;bruttoaviseringar från aviseringsregistret för att uppdatera sin folk-&lt;br&gt;bokföring. Kyrkan får också ha terminalåtkomst till registret. För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans del är bruttoavisering och terminalåtkomst till Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;aviseringsregistret nödvändig för att kyrkan skall kunna bedriva en&lt;br&gt;rikstäckande verksamhet. Kyrkans behov kan inte tillgodoses genom&lt;br&gt;SPAR. Enligt regeringens mening måste kyrkan även efter relations-&lt;br&gt;ändringen kunna använda sig av aviseringsregistret och ha terminal-&lt;br&gt;åtkomst till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av uppgifter ur aviseringsregistret kommer på liknande sätt&lt;br&gt;att i ökande omfattning göra sig gällande också i vissa delar av närings-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att även andra än myndigheter skall få&lt;br&gt;använda aviseringsregistret också for annat än urvalsdragningar. För&lt;br&gt;detta bör dock krävas ett särskilt medgivande av regeringen. Som vi&lt;br&gt;redan nämnt bör Svenska kyrkan även efter relationsändringen kunna&lt;br&gt;använda sig av aviseringsregistret. I övrigt bör prövningen bli restriktiv.&lt;br&gt;Endast sådana fall där behovet är utrett och inte kan tillgodoses inom&lt;br&gt;ramen för SPAR bör över huvud taget kunna komma i fråga. Det är&lt;br&gt;emellertid uppenbart att hanteringen av denna fråga inte helt kan&lt;br&gt;friskrivas från framtida överväganden beträffande SPAR. Som anges i&lt;br&gt;föregående avsnitt förbereder regeringen att i ett senare sammanhang ta&lt;br&gt;slutlig ställning till framtiden för SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om det statliga personadressregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen motsvarar regleringen i 26 § datalagen,&lt;br&gt;men författningstexten har fått en annan utformning. Sålunda anges att&lt;br&gt;registret förs med hjälp av automatiserad behandling och att det får&lt;br&gt;användas av myndigheter och enskilda. Härvid bör dock noteras att&lt;br&gt;myndigheterna i första hand skall hänvisas till aviseringsregistret hos&lt;br&gt;Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en erinran om att personuppgiftslagen skall&lt;br&gt;tillämpas såvitt inte avvikande bestämmelser meddelas i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beteckningar som används har samma betydelse som i person-&lt;br&gt;uppgiftslagen. En uttrycklig hänvisning bör därför ges till den definition&lt;br&gt;av begrepp som finns i 3 § förslaget till personuppgiftslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här regleras ändamålen för behandling av uppgifter i SPAR. Dessa blir&lt;br&gt;som tidigare (26 § andra stycket 1 datalagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktualisering (ändring av inaktuella uppgifter),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- komplettering (tillförande av felande uppgifter) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kontroll (identitetskontroll eller ändring av felaktiga uppgifter), men&lt;br&gt;nu av personuppgifter mot tidigare av uppgifter i andra personregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya och mer generella skrivningen bygger på en anpassning till&lt;br&gt;personuppgiftslagens terminologi och medför att bestämmelsen i 26 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket 2 datalagen om komplettering och kontroll av person- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;uppgifter i övrigt kan utgå utan att det medför någon skillnad i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ändamålet ingår som tidigare (26 § andra stycket 3) uttag av vissa&lt;br&gt;uppgifter genom urvalsdragning, nämligen namn och adress. Uppgifter&lt;br&gt;om personnummer och folkbokföringsort kan alltså inte lämnas ut genom&lt;br&gt;urvalsdragning, vilket tidigare varit formellt möjligt enligt 7 b § i SPAR-&lt;br&gt;förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttag av nu angivna uppgifter genom urvalsdragning far ske för&lt;br&gt;direktreklam, opinionsbildning och samhällsinformation eller annan där-&lt;br&gt;med jämförlig verksamhet. Detta är i princip en kodifiering av gällande&lt;br&gt;praxis med stöd i motiven till bestämmelserna om SPAR i datalagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt datalagen omfattar SPAR personer som är folkbokförda i Sverige&lt;br&gt;och personer som inte är folkbokförda här men som har skattsedel eller&lt;br&gt;är inskrivna i en allmän försäkringskassa. Enligt den nya regleringen&lt;br&gt;skall SPAR endast innehålla uppgifter om personer som är folkbokförda i&lt;br&gt;landet. Detta anges uttryckligen i lagtexten, tillsammans med en&lt;br&gt;uppräkning av de uppgifter registret får innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om födelsehemort och svenskt medborgarskap måste också&lt;br&gt;i fortsättningen ingå i registret, eftersom de behövs for polismyndig-&lt;br&gt;heternas passhantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att anteckna att en enskild person inte önskar adresserad&lt;br&gt;direktreklam ändras nu i andra stycket — i konsekvens med innebörden i&lt;br&gt;artikel 14 i dataskyddsdirektivet - till en uttrycklig skyldighet om den&lt;br&gt;enskilde begär detta. Denna skyldighet motsvaras av bestämmelsen i 11 §&lt;br&gt;personuppgiftslagen och medför inte någon skillnad i praktiken, eftersom&lt;br&gt;detta förfarande har tillämpats under lång tid. Paragrafen har utformats&lt;br&gt;enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att folkbokföringsuppgiftema i SPAR hämtas från&lt;br&gt;aviseringsregistret. Uppgift i aviseringsregistret som enligt lag eller för-&lt;br&gt;ordning får registreras även i annat register far, enligt 6 § lagen om&lt;br&gt;aviseringsregister, lämnas ut till den registeransvarige i elektronisk form.&lt;br&gt;Uppgifter om inkomst- och fastighetstaxering hämtas på motsvarande&lt;br&gt;sätt från det centrala skaderegistret och register för fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar regleringen i 28 § första stycket datalagen. Det&lt;br&gt;ursprungliga motivet till bestämmelsen var att fördelarna med de centrala&lt;br&gt;befolkningsregistren ansågs kunna uppnås endast om såväl myndigheter&lt;br&gt;som enskilda sökande såsom företag, organisationer, partier, intressent-&lt;br&gt;föreningar, forskare och enskilda personer styrdes till dessa register.&lt;br&gt;Sedan dess har aviseringsregistret byggts upp för ad betjäna myn-&lt;br&gt;digheterna, varför bestämmelsen nu endast bör gälla enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit en annan lydelse av paragrafen. Enligt den&lt;br&gt;lydelsen skulle en myndighet, som far en begäran om ad lämna ut&lt;br&gt;personuppgifter för ändamål som avses i 3 §, hänvisa den sökande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPAR eller, i förekommande fall, till aviseringsregistret. Enligt Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;regeringens uppfattning skulle en sådan lydelse leda tanken till att&lt;br&gt;aviseringsregistret skulle kunna utnyttjas i huvudsak i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som SPAR. Avsikten är emellertid att aviseringsregistret&lt;br&gt;endast undantagsvis skall få användas av andra än myndigheter, främst&lt;br&gt;Svenska kyrkan. Regeringen anser därför att den i lagrådsremissen före-&lt;br&gt;slagna lydelsen, efter viss justering, bör användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har, i enlighet med Lagrådets förslag, de bestämmelser förts&lt;br&gt;samman som avser utlämnande i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämnande av uppgifter i elektronisk form är en viktig fråga, efter-&lt;br&gt;som offentlighetsprincipen endast innebär en skyldighet att lämna ut&lt;br&gt;uppgifter på papper. Här aktualiseras allmänna integritetsaspekter men&lt;br&gt;också principerna i dataskyddsdirektivet. En effekt av detta blir att man&lt;br&gt;måste se noggrannare på utlämnande av uppgifter i SPAR på medium för&lt;br&gt;automatiserad behandling. Först och främst bör inkomst- och fastighets-&lt;br&gt;taxeringsuppgifter liksom tidigare (7 a § SPAR-förordningen) få lämnas&lt;br&gt;ut i elektronisk form endast till polis- och tullmyndigheter. Detta anges i&lt;br&gt;första stycket i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för folkbokföringsuppgiftema i SPAR behövs vissa in-&lt;br&gt;skränkningar beträffande utlämnande i elektronisk form. Dessa kan gälla&lt;br&gt;åldersgränser beträffande de registrerade, att vissa uppgifter endast&lt;br&gt;lämnas ut till särskilda kategorier personuppgiftsansvariga eller andra&lt;br&gt;begränsningar som är motiverade med hänsyn till den enskilde. Av-&lt;br&gt;vägningar av detta slag har gjorts i Datainspektionens och SPAR-&lt;br&gt;nämndens praxis. Stor restriktivitet bör iakttas beträffande uppgifter som&lt;br&gt;saknar en naturlig anknytning till den personuppgiftsansvarige i form av&lt;br&gt;kund- eller medlemsregister etc. Genom andra stycket i paragrafen ges&lt;br&gt;regeringen ett särskilt bemyndigande att meddela föreskrifter om dessa&lt;br&gt;inskränkningar i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av integritetsskäl bör sökning av uppgifter i SPAR inte vara helt fri. En&lt;br&gt;viss begränsning av sökmöjligheterna bör därför ske. Regeringen bör&lt;br&gt;även här ges ett särskilt bemyndigande att besluta dessa inskränkningar i&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgiftslagen skall tillämpas om inte avvikande bestämmelser&lt;br&gt;meddelas i denna lag, sålunda även bestämmelserna om rättelse (28 §)&lt;br&gt;och skadestånd (48 §). Lagrådet har ifrågasatt om bestämmelsen i&lt;br&gt;paragrafen behövs. Avfattningen av bestämmelserna i den föreslagna&lt;br&gt;personuppgiftslagen (...i enlighet med denna lag/i strid med denna&lt;br&gt;lag...) är dock sådan att en hänvisning till dessa bestämmelser bör tas in i&lt;br&gt;lagen om SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;aviseringsregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att annan än myndighet skall få&lt;br&gt;använda aviseringsregistret även för annat än uttag av urval av person-&lt;br&gt;uppgifter. Syftet med ändringen är framför allt att möjliggöra för&lt;br&gt;Svenska kyrkan att använda aviseringsregistret även efter relations-&lt;br&gt;ändringen. Ett medgivande skall dock i undantagsfall kunna ges även till&lt;br&gt;annan som har ett stort behov av folkbokföringsuppgifter och som inte&lt;br&gt;kan få sitt behov av uppgifter tillgodosett genom SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;.§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föranleds av att annan än myndighet skall få använda&lt;br&gt;aviseringsregistret, se kommentaren under 2 §. Paragrafen har utformats&lt;br&gt;enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet I medborgarnas tjänst&lt;br&gt;(SOU 1997:57)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningen en del av demokratin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsförvaltningens roll i det svenska samhället bestäms ytterst av&lt;br&gt;regeringsformen, enligt vilken all offentlig makt utgår från folket och&lt;br&gt;utövas under lagarna, med respekt för alla människors lika värde och för&lt;br&gt;den enskilda människans frihet och värdighet. Det allmänna skall verka&lt;br&gt;för att demokratins idéer blir vägledande inom alla samhällsområden.&lt;br&gt;Förvaltningsmyndigheterna lyder under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förvaltningsproblem kan beskrivas som ständiga följeslagare.&lt;br&gt;Men förvaltningspolitiken möter i vår tid också särskilda utmaningar,&lt;br&gt;som kan hänföras till tre delvis sammanfallande problemsfärer. Dessa är&lt;br&gt;förvaltningens svårstyrbarhet, dess fragmentering och följderna av inter-&lt;br&gt;nationaliseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om styrningen av förvaltningen och dess styrbarhet har stått i&lt;br&gt;centrum för den förvaltningspolitiska diskussionen sedan sjuttiotalet och&lt;br&gt;är en huvudfråga i kommissionens direktiv. Studier som gjorts bekräftar&lt;br&gt;att den centrala styrningen av förvaltningsmyndigheterna, trots de&lt;br&gt;förändringar som vidtagits, i viktiga avseenden fungerar otillfreds-&lt;br&gt;ställande och bör prövas från delvis nya utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fragmentering av den statliga verksamheten har iakttagits och&lt;br&gt;kommenterats av bland annat samhällsvetenskapliga forskare, men har&lt;br&gt;knappast i politiska sammanhang bedömts som en företeelse att arbeta&lt;br&gt;medvetet med - ”ett problem i sin egen rätt”. Fragmentering kan&lt;br&gt;definieras som brist på sammanhang mellan olika verksamhetsgrenar,&lt;br&gt;tendens till splittring samt oförmåga att se till helheten och övergripande&lt;br&gt;mål. Den statliga verksamhetens fragmentering har också verkat upp-&lt;br&gt;lösande för den traditionella statstjänstemannakulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationalisering slutligen är en process på bred front som ställer&lt;br&gt;statsmakterna och myndigheterna inför nya uppgifter, som kräver&lt;br&gt;ändrade rutiner och arbetsformer. Medlemskapet i Europeiska unionen&lt;br&gt;har på ett genomgripande sätt förändrat förutsättningarna för många&lt;br&gt;statliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har grundat sina överväganden och format sina förslag&lt;br&gt;utifrån dessa tre problembilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med regeringsformen och regeringens direktiv anger&lt;br&gt;kommissionen demokrati, rättssäkerhet och effektivitet som förvaltnings-&lt;br&gt;politikens överordnade värden. För att uppfattas rätt måste dessa värden&lt;br&gt;ses i sitt inbördes sammanhang; förvaltningen tjänar inte demokratin väl&lt;br&gt;om den inte också fyller höga krav på rättssäkerhet och effektivitet.&lt;br&gt;Samtidigt finns det ett spänningsförhållande mellan dessa värden. Så till&lt;br&gt;exempel är förvaltningens styrbarhet en demokratifråga, eftersom&lt;br&gt;myndigheternas uppgift är att förverkliga demokratiskt fattade beslut,&lt;br&gt;samtidigt som kraven på rättssäkerhet och effektivitet sätter gränser för&lt;br&gt;styrbarheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det demokratiska styrelseskicket syftar till att ge medborgarna största&lt;br&gt;möjliga kontroll över förhållanden som påverkar deras egen tillvaro,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkt eller indirekt. En statsförvaltning som motsvarar höga anspråk på Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;förutsebarhet, likabehandling, etik, effektivitet och ansvarsfull hantering Bilaga 1&lt;br&gt;av allmänna medel underlättar för enskilda att planera och styra sin&lt;br&gt;tillvaro. Förvaltningstjänstemännens duglighet, kunskaper och erfaren-&lt;br&gt;eter är i detta perspektiv ett demokrativärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen menar vidare att offentlighet och insyn bör betraktas&lt;br&gt;inte endast som medborgerliga rättigheter utan också som en viktig&lt;br&gt;aspekt på förvaltningspolitiken. Handlingsoffentlighet, meddelarfrihet&lt;br&gt;och meddelarskydd bidrar till rättssäkerheten och kan även antas&lt;br&gt;förbättra förvaltningens måluppfyllelse och resurshushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltningspolitik inriktad på statens verksamhet som helhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitiken är lika gammal som förvaltningen, men som en&lt;br&gt;sammanfattande term för statsmakternas generella riktlinjer och åtgärder&lt;br&gt;med sikte på att organisera, styra och kontrollera förvaltningen är den av&lt;br&gt;ganska sent datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningspolitik låter sig ofta inte hållas isär från sakpolitik.&lt;br&gt;Strukturförändringar i förvaltningen har endast i liten utsträckning haft&lt;br&gt;sektorövergripande analyser som berört flera departementsområden som&lt;br&gt;underlag: ”Av historiska skäl och genom att varje departement drivit för-&lt;br&gt;ändringsarbetet inom sitt eget verksamhetsområde i sin egen takt är&lt;br&gt;förvaltningsstrukturen uppbyggd enligt olika och delvis motstridiga&lt;br&gt;organisationsprinciper inom olika sektorer.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den svenska statsförvaltningen härskade förr en tämligen&lt;br&gt;enhetlig förvaltningskultur. Nutidens statsförvaltning uppvisar en så&lt;br&gt;brokig mångfald att det inte är meningsfullt att försöka återskapa en&lt;br&gt;sådan homogenitet. Vissa element måste emellertid vara gemensamma&lt;br&gt;för hela statsförvaltningen. Kommissionen anser att värdefulla ting i den&lt;br&gt;svenska förvaltningstraditionen är på väg att tappas bort, framför allt&lt;br&gt;sådana som är förknippade med statens kämfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller att förebygga att statsförvaltningens ofrånkomliga&lt;br&gt;specialisering, decentralisering och heterogenitet leder till splittring och&lt;br&gt;brist på inre sammanhang i statens verksamhet. Förvaltningspolitiken bör&lt;br&gt;stärka de krafter som håller samman helheten och främja en för all statlig&lt;br&gt;verksamhet så långt möjligt gemensam förvaltningskultur och&lt;br&gt;förvaltningsetik. Samtidigt bör den vara öppen för behovet av samverkan&lt;br&gt;mellan statliga organ och andra aktörer i samhället, bland annat när det&lt;br&gt;gäller att hävda ett svenskt inflytande i internationella nätverk och&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige behöver utveckla en medveten, sammanhängande för-&lt;br&gt;valtningspolitik, som är inriktad på den statliga förvaltningen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens rekommendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om organiseringen av statens verksamhet ges inte något förord för&lt;br&gt;en mera uniform organisering av statsförvaltningen, tvärtom ser kom-&lt;br&gt;missionen stora värden i mångfald, variation och flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att varje verksamhet bedöms för sig illustreras med frågan Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;om renodling av statlig verksamhet, som i många fall kan motiveras av Bilaga 1&lt;br&gt;ett väl styrkt behov av att särskilja en mer omfattande eller artfrämmande&lt;br&gt;affärsverksamhet. Det kan emellertid också finnas skäl emot en sådan&lt;br&gt;renodling. Generellt anser kommissionen att statlig affärsverksamhet inte&lt;br&gt;är motiverad på områden där allmänintresset bäst tjänas av fri&lt;br&gt;etableringsrätt och affärsmässig konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att myndighetsformen normalt bör vara självklar för större delen av&lt;br&gt;det statliga åtagandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att en utvidgning av det offentligrättsliga regelsystemets tillämplig-&lt;br&gt;het till existerande organ som, utan att vara myndigheter, utför&lt;br&gt;statliga förvaltningsuppgifter bör övervägas, särskilt frågan om&lt;br&gt;insyn i statliga bolag och stiftelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;att när annan form än myndighetsformen används - riksdagen och&lt;br&gt;regeringen i varje särskilt fall skall ta ställning till det tilltänkta&lt;br&gt;organets lämplighet för uppgiften och uttryckligen ange i vilken&lt;br&gt;mån det offentligrättsliga regelsystemet skall tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att förvaltningsmyndigheternas möjligheter att ingå avtal och delta i&lt;br&gt;föreningsbildning och bolagsbildning bör klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler statliga myndigheter har inrättat regionala verksamhetsområden&lt;br&gt;som är större än länen, varvid den geografiska indelningen blivit i hög&lt;br&gt;grad disparat. Detta är ägnat att försvåra samverkan både inom stats-&lt;br&gt;förvaltningen och mellan denna och landsting och kommuner. Stats-&lt;br&gt;makterna bör utöva ett samordnande ansvar när det gäller statliga&lt;br&gt;myndigheters regionala indelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnes- och uppgiftsfördelning mellan de centrala ämbetsverken&lt;br&gt;speglar i stort sett strukturen i Regeringskansliet. Departementsin-&lt;br&gt;delningen och de centrala myndigheternas verksamhetsområden å ena&lt;br&gt;sidan och utgiftsområdena i statsbudgeten å den andra bör så långt&lt;br&gt;möjligt anpassas till varandra för att verksamhetssambanden skall stärkas&lt;br&gt;och helhetssynen förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarnas kontakter med myndigheterna bör underlättas genom&lt;br&gt;att förvaltningen i mötet med individen så långt möjligt är integrerad på&lt;br&gt;den lokala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transfereringarna till hushållen är ett område där en mer samordnad&lt;br&gt;och enhetlig organisering är angelägen. Kommissionen hävdar att miss-&lt;br&gt;lyckanden av delvis förvaltningspolitisk art föreligger inom detta verk-&lt;br&gt;samhetsområde, såsom bristande kontroll och samordning, delegering av&lt;br&gt;beslutsbefogenheter utan koppling till finansieringsansvar och alltför&lt;br&gt;stort spelrum på olika beslutsnivåer för motstridiga intressen.&lt;br&gt;Administrationen har försvarats av bland annat täta regeländringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att statsmakterna, för att få en väl fungerande&lt;br&gt;administration av bidragen till hushållen, måste ta ett samlat grepp om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hela transfereringssystemet. Ett fortsatt reformarbete bör inriktas mot ett Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;administrativt mera sammanhållet system än det nuvarande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest omfattande förändringen under de senaste decennierna är&lt;br&gt;införandet av en ny styrstrategi - resultatstyrning - där förvaltningen&lt;br&gt;styrs med verksamhetsmål och resultatuppföljning. Begreppet används&lt;br&gt;ofta för de förändringar som är knutna till budgetprocessen. Kom-&lt;br&gt;missionen framhåller att detta bara är en del i resultatstymingsstrategin,&lt;br&gt;och att det vid bedömningen av resultatstyrningens effektivitet är viktigt&lt;br&gt;att även beakta de andra förändringar som har skett av styrningen. Det&lt;br&gt;gäller exempelvis delegering av administrativa beslut om bland annat&lt;br&gt;personal, intern organisation och resurshantering, utvecklingen av den&lt;br&gt;informella styrningen och förändringar av statens kontroll- och&lt;br&gt;utvärderingsfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen delar regeringens åsikt att målen för resultatstyrningen&lt;br&gt;skall ligga fast. Men tillämpningen av denna styrning rymmer allvarliga&lt;br&gt;problem. Tillämpningen är för lite flexibel i förhållande till de stora&lt;br&gt;skillnader i karaktär och förutsättningar som kännetecknar statsför-&lt;br&gt;valtningen och dess olika grenar. Vidare kommer den information som&lt;br&gt;myndigheterna är ålagda att lämna till regeringen och Regeringskansliet&lt;br&gt;dåligt till användning, därför att den är detaljerad, omfattande och svår-&lt;br&gt;överskådlig och av begränsad relevans för det politiska beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket resultatstyrningen i budgetprocessen tillämpas bör&lt;br&gt;därför ses över så att den blir bättre anpassad till de skilda förutsättningar&lt;br&gt;som gäller för olika typer av verksamheter och med hänsyn till de&lt;br&gt;förutsättningar som ges av den politiska processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att regeringen skall få tillfredsställande underlag för överväganden&lt;br&gt;om större resursomfördelningar och för omprövning av verksamheter bör&lt;br&gt;resultatstyrningen i budgetprocessen vidare kompletteras med andra&lt;br&gt;utvärderingsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informella kontakter mellan regeringen och myndigheterna är ett&lt;br&gt;viktigt komplement till den formella styrningen. Kommissionen pekar på&lt;br&gt;vikten av att rollfördelningen i sådana kontakter är tydlig. I den mån det&lt;br&gt;inte bara handlar om informationsutbyte, utan i praktiken är fråga om&lt;br&gt;styrning av myndigheten, men utan ett formellt regeringsbeslut, bör&lt;br&gt;sådan påverkan utövas på ledningsnivå och kunna dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vilken detalj eringsgrad riksdagen och regeringen utformar lagar&lt;br&gt;och andra författningar är också en stymingsfråga. Detalj eringsgraden&lt;br&gt;har minskat inom flera områden, och i stället anger riksdag och regering&lt;br&gt;allmänna mål och riktlinjer för verksamheterna. Sådan s.k. ramlag-&lt;br&gt;stiftning ger ökat utrymme för myndigheterna att komplettera lagarna&lt;br&gt;med tillämpningsföreskrifter, vilket i ökad utsträckning har skett under&lt;br&gt;de senaste decennierna. Detta är inte helt problemfritt och riksdagen och&lt;br&gt;regeringen har därför under senare år försökt förenkla och minska antalet&lt;br&gt;regler i samhället. Det har emellertid inte lyckats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommissionen är tillväxten av myndighetsföreskrifter ett Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;centralt förvaltningspolitiskt problem. En utgångspunkt bör vara att lagar Bilaga 1&lt;br&gt;och förordningar i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas utan&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör ges&lt;br&gt;bara efter noggrann prövning. Det är en del av vårt demokratiska system&lt;br&gt;att kompetenta myndigheter och tjänstemän ansvarar för lagtillämpning&lt;br&gt;och verkställighet inom givna ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll och tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatstyrningen i budgetprocessen är inte tillräcklig för mer&lt;br&gt;övergripande utvärderingar av olika verksamhetsområden. För detta&lt;br&gt;behöver i större utsträckning anlitas utomstående sakkunskap, som står&lt;br&gt;fri i förhållande till verksamheten i fråga. Det statliga kommittéväsendet&lt;br&gt;bör kunna utnyttjas bättre i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser vidare att riksdagens roll vad gäller kontroll och&lt;br&gt;utvärdering av förvaltningsverksamheten behöver stärkas, och bli mer&lt;br&gt;oberoende än nu. Kommissionen förordar att man i det utredningsarbete&lt;br&gt;om den statliga revisionen som riksdagen har initierat prövar om det i&lt;br&gt;stället för Riksdagens revisorer bör tillskapas ett helt oberoende&lt;br&gt;revisionsorgan, men under riksdagens huvudmannaskap. Ett sådant organ&lt;br&gt;skulle ges till uppgift att granska hela den statliga förvaltningen,&lt;br&gt;inklusive Regeringskansliet, och hanteringen av de EU-medel som man&lt;br&gt;får ta del av i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen måste självfallet som nu ha tillgång till ett eget revisions-&lt;br&gt;organ, Riksrevisionsverket, för sin granskning av förvaltningsverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofta oklart vad en tillsynsuppgift innebär och att det råder&lt;br&gt;osäkerhet om hur tillsynen bör bedrivas. Kommissionen förordar att den&lt;br&gt;statliga tillsynsverksamheten blir föremål för en samlad översyn och att&lt;br&gt;frågan om verkningsfulla sanktioner särskilt uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna och förvaltningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstolarna och förvaltningen framhåller kommissionen att&lt;br&gt;domstolskontrollen över förvaltningen är viktig och att rätten att över-&lt;br&gt;klaga förvaltningsbeslut hos domstol är central för rättssäkerheten.&lt;br&gt;Kommissionen föreslår att en generell rätt att överklaga förvaltnings-&lt;br&gt;beslut slås fast som en huvudregel. I de fall förvaltningsbeslut anses&lt;br&gt;behöva överprövas av regeringen eller någon annan myndighet får detta&lt;br&gt;regleras särskilt. När rätt till domstolsprövning har slagits fast i allt fler&lt;br&gt;ärenden har beslut fattade av lokala myndigheter ofta överklagats direkt&lt;br&gt;till domstol utan föregående överprövning hos högre myndighet, t.ex.&lt;br&gt;länsstyrelsen. Kommissionen anser att det i en del ärendegrupper vore&lt;br&gt;bättre om en sådan prövning föregick domstolsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningsorganisationen i förvaltningsmyndigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen framhåller att kravet på en tydlig och begriplig bilaga 1&lt;br&gt;ansvarsbild, vilket innefattar en viktig demokratiaspekt, inte är uppfyllt&lt;br&gt;på ett tillfredsställande sätt i verk med lekmannastyrelser. Den förordar&lt;br&gt;att lekmannastyrelser, vilka har ett delat och oklart ansvar, avskaffas. I&lt;br&gt;stället bör lekmannainflytandet i dessa fall utövas av rådgivande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att intresseorganisationer kommer till tals i myndigheternas arbete är&lt;br&gt;ofrånkomligt och dessutom ändamålsenligt. Detta gäller inte minst i EU-&lt;br&gt;arbetet. Formerna för hur detta bör ske måste variera beroende på ämnet&lt;br&gt;och situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan någon tid har, under en försöksperiod, styrelserna i några&lt;br&gt;myndigheter getts fullt ansvar för verksamheten. Den försöksverksamhet&lt;br&gt;som pågår rymmer betydande oklarheter, och flera frågor återstår att&lt;br&gt;klara ut. Innan försöksverksamheten har utvärderats anser sig&lt;br&gt;kommissionen inte ha underlag för att ta ställning till om och i vilka fall&lt;br&gt;styrelser med fullt ansvar skulle vara en ändamålsenlig ledningsform för&lt;br&gt;vissa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa statliga förvaltningsområden är organisationen särskilt&lt;br&gt;komplicerad. Den kan vara decentraliserad, ledningen kan ske på olika&lt;br&gt;nivåer och alla eller några styrelseledamöter kan vara utsedda av&lt;br&gt;kommunala organ. Kommissionen behandlar som ett exempel på ett&lt;br&gt;sådant förvaltningsområde polisväsendet. Enligt kommissionens mening&lt;br&gt;är antalet styrelsenivåer där alltför stort för att motsvara de krav på&lt;br&gt;ansvarsbilden som ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnämning av chefer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnämningsmakten är ett viktigt medel för regeringen för att styra&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna. Staten behöver en reformerad politik för&lt;br&gt;långsiktig chefsutveckling och chefsförsörjning. Kommissionen anser att&lt;br&gt;det arbete som regeringen har påbörjat med att utveckla rekryterings-&lt;br&gt;förfarandet bör intensifieras. Särskilt pekar kommissionen på vikten av&lt;br&gt;öppenhet vid rekryteringen. Om man i god tid gav till känna att en&lt;br&gt;chefstjänst skall tillsättas, skulle det finnas förutsättningar att bredda&lt;br&gt;sökandekretsen och ge tillfälle till en allmän debatt om valet av chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnämningen av avdelningschefer och motsvarande är normalt dele-&lt;br&gt;gerad till myndigheterna. Kommissionen anser att skäl talar för att återta&lt;br&gt;en del av denna delegation. Det skulle markera tjänstens vikt och den&lt;br&gt;utnämndes ansvar inför regeringen. Vidare skulle det ge regeringen&lt;br&gt;möjlighet att ta ett mer samlat grepp om personalpolitiken på chefsnivå,&lt;br&gt;bland annat vad gäller frågor om kompetensutveckling och jämställdhet.&lt;br&gt;Kommissionen föreslår att regeringen i fortsättningen utnämner, utöver&lt;br&gt;verkschefer, deras ställföreträdare och andra överdirektörer samt av-&lt;br&gt;delningschefer som har funktioner som är särskilt viktiga för styrningen&lt;br&gt;av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighet och insyn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentlighet och insyn påpekar kommissionen att de rättsregler som Bilaga 1&lt;br&gt;tillsammans formar den svenska offentlighetsprincipen ofta ger upphov&lt;br&gt;till tolkningsproblem. Förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelar-&lt;br&gt;frihet, mellan svenska regler och EU-regler och mellan allmänna&lt;br&gt;handlingars offentlighet och datalagens regler om integritetsskydd kan&lt;br&gt;vara svårt att förstå. Det finns stora kunskapsluckor om dessa frågor&lt;br&gt;inom statsförvaltningen. Utbildning och fortlöpande diskussion om&lt;br&gt;offentlighetsprincipens tillämpning är av stor vikt och bör ingå i ut-&lt;br&gt;bildningen av statstjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter som kan urholka offentlighet och insyn är utöver&lt;br&gt;dålig kunskap om offentlighetsprincipen bland annat förvaltningens&lt;br&gt;tendens till slutenhet, medlemskapet i EU och användningen av modem&lt;br&gt;informationsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen förutsätter att regeringen verkar för att den svenska&lt;br&gt;traditionen av insyn och öppenhet bevaras i samband med den europeiska&lt;br&gt;integrationen och instämmer i Datalagskommitténs uppfattning att en ny&lt;br&gt;lagstiftning i enlighet med EG-direktivet om skydd för personuppgifter&lt;br&gt;inte får inkräkta på offentlighetsprincipen eller tryck- och&lt;br&gt;yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också med den nya informationstekniken måste den offentliga verk-&lt;br&gt;samheten vara öppen för medborgarna och massmedierna på ett sådant&lt;br&gt;sätt att de kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget&lt;br&gt;val, oberoende av myndigheternas informationsgivning. I enlighet med&lt;br&gt;Datalagskommitténs forslag bör offentlighetsprincipen utvidgas till en&lt;br&gt;rätt att få ut allmänna uppgifter i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central funktion inom statsförvaltningen bör ha till uppgift att&lt;br&gt;bevaka informationsteknikens utveckling och dess möjligheter och hot.&lt;br&gt;Den bör hjälpa myndigheterna med bland annat arkivsystem och rutiner&lt;br&gt;för elektronisk ärendehandläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Regeringskansliets ledning av förvaltningspolitiken anser&lt;br&gt;kommissionen att det finns vissa brister och pekar på de frågor som bör&lt;br&gt;tillmätas störst vikt i det förvaltningspolitiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste övergripande förvaltningspolitiska frågor som bör&lt;br&gt;hanteras inom Regeringskansliet är enligt kommissionens uppfattning&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Generella frågor om statsförvaltningens uppgifter samt om dess or-&lt;br&gt;ganisering och styrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Centrala utvärderingsuppgifter och frågor om hur utvärderingsverk-&lt;br&gt;samheten kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Personalpolitiska frågor, exempelvis förvaltningsutbildning, chefsut-&lt;br&gt;veckling och chefsurval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Organisering, samordning och strategiskt tänkande när det gäller EU- Bilaga 1&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Lärande om och bevakning av förvaltningspolitiska frågor, såväl na-&lt;br&gt;tionellt som internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Forskningsanknytning av det förvaltningspolitiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att det förvaltningspolitiska utvecklingsarbetet drivs&lt;br&gt;med kraft och konsekvens. Frågor om den förvaltningspolitiska ansvars-&lt;br&gt;fördelningen inom Regeringskansliet anser kommissionen lämpligen bör&lt;br&gt;beredas av den sittande regeringen och dess kansli. I sådana frågor för&lt;br&gt;den därför inte fram några konkreta förslag, men redovisar vissa&lt;br&gt;bedömningar och vissa diskussioner som har förts inom kommissionen.&lt;br&gt;När det gäller de olika departementen hävdar kommissionen att det&lt;br&gt;behövs en rådgivande funktion i form av en hög tjänsteman nära departe-&lt;br&gt;mentsledningen som representerar god kunskap om förvaltningen och&lt;br&gt;som kan stå för erfarenhet och kontinuitet, både internt inom departe-&lt;br&gt;mentet och gentemot de underställda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statstjänstemännens ställning och ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga verksamhetens fragmentering verkar också upplösande på&lt;br&gt;statstjänstemannarollen. Det är viktigt att det inom myndigheterna finns&lt;br&gt;en levande insikt om att medborgarna är deras uppdragsgivare, att de&lt;br&gt;finansieras med allmänna medel, att de är redovisningsskyldiga inför det&lt;br&gt;allmänna och att de är skyldiga att behandla alla medborgare lika.&lt;br&gt;Allmänintresset skall vara styrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore enligt kommissionen inte meningsfullt att försöka formulera&lt;br&gt;en särskild etisk kod för statstjänstemännen. Det centrala är att&lt;br&gt;förvaltningskulturen och statstjänstemannarollen lever i medvetandet och&lt;br&gt;diskussionen. Värderingar och förhållningssätt som är centrala för den&lt;br&gt;statliga verksamheten, såsom saklighet, objektivitet, rättssäkerhet och&lt;br&gt;lojalitet mot överordnade mål bör stärkas. I utbildningen av statstjänste-&lt;br&gt;män bör detta vara en huvuduppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen behandlar tjänsteansvaret för offentligt anställda med&lt;br&gt;utgångspunkt i att det som ter sig typiskt för de olika sidorna av det&lt;br&gt;statliga anställningsförhållandet skall renodlas. Det som kan ses som ett&lt;br&gt;internt avtal behålls som en arbetsrättslig reglering. De speciella&lt;br&gt;förhållanden som kan anses knutna till de offentligrättsliga uppgifterna&lt;br&gt;får vara utgångspunkt för en särreglering, som markerar vikten av dessa&lt;br&gt;uppgifter. Det straffrättsliga ansvaret som är avgränsat till myndighets-&lt;br&gt;utövning bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny särskild reglering, vid sidan av tjänsteansvaret, av den&lt;br&gt;offentliga tjänsten bör enligt kommissionen utredas. Personkretsen skulle&lt;br&gt;vara vidare än i lagen om offentlig anställning (LOA). Grundläggande&lt;br&gt;krav på de offentligt verksamma kan slås fast i en lag om offentlig tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utgår från regeringsformens och förvaltningslagens syn på Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;förhållandet mellan den offentliga förvaltningen och enskilda. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning för statstjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansvarar ytterst för att statstjänstemännen är medvetna om de&lt;br&gt;värderingar och förhållningssätt som är centrala för den statliga verk-&lt;br&gt;samheten, liksom för att det finns en god överblick över stats-&lt;br&gt;förvaltningens kompetensbehov, över behovet av utbildning och över det&lt;br&gt;befintliga utbildningsutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår att regeringen, för att kunna ha ett reguljärt&lt;br&gt;och kontinuerligt samråd med utbildnings- och forskningsväsendet, till-&lt;br&gt;sätter en förvaltningsakademi sammansatt av företrädare för högre&lt;br&gt;utbildning och forskning samt av företrädare för Regeringskansliet och&lt;br&gt;myndigheter och andra organ under regeringen. Forskningsanknytningen&lt;br&gt;är viktig för att förstärka den tärande funktionen i förvaltningspolitiken.&lt;br&gt;Akademin skall vidare fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte&lt;br&gt;mellan forskare och praktiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen noterar att det finns tendenser till likformighet i den&lt;br&gt;förvaltningspolitiska diskussionen och därför ett behov av ett mer kritiskt&lt;br&gt;prövande och öppet förhållningssätt. Detta motiverar att miljöer skapas&lt;br&gt;där dels förvaltningsmyndigheter kan utbyta erfarenheter om till exempel&lt;br&gt;styrning, utvärdering och internationalisering, dels forskare kan möta&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter, kommittéer och enskilda tjänstemän med in-&lt;br&gt;tresse för förvaltningspolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen framhåller betydelsen av en kvalificerad forskning om&lt;br&gt;förvaltningspolitiska frågor. Forskningen bör kunna medverka till en&lt;br&gt;systematisk kunskapsuppbyggnad som kan ligga till grund för för-&lt;br&gt;valtningspolitiken. Kommissionen pekar härvid på vikten av att ta tillvara&lt;br&gt;internationella erfarenheter som finns tillgängliga hos bland annat EU&lt;br&gt;och OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet I medborgarnas tjänst Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;- En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57) avgetts av: Bilaga 2&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jön-&lt;br&gt;köping, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket,&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Data-&lt;br&gt;inspektionen, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Styrelsen för&lt;br&gt;internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Inspektionen för strategiska&lt;br&gt;produkter, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap,&lt;br&gt;Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, Kust-&lt;br&gt;bevakningen, Totalförsvarets pliktverk, Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Rättsmedicinalverket, Folkhälso-&lt;br&gt;institutet, Statens institutionsstyrelse, Handikappombudsmannen, Barn-&lt;br&gt;ombudsmannen, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Alkoholin-&lt;br&gt;spektionen, Post- och telestyrelsen, Statens järnvägar, Banverket, Väg-&lt;br&gt;verket, Sjöfartsverket, Statens haverikommission, Sveriges meteorolog-&lt;br&gt;iska och hydrologiska institut, Kammarkollegiet, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Statskontoret, Tullverket, Statens fastighetsverk, Statens lokalför-&lt;br&gt;sörjningsverk, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivar-&lt;br&gt;verket, Nämnden för statliga fömyelsefonder, Statens löne- och pen-&lt;br&gt;sionsverk, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Statens skol-&lt;br&gt;verk, Högskoleverket, Verket för högskoleservice, Forskningsråds-&lt;br&gt;nämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, Centrala&lt;br&gt;studiestödsnämnden, Stockholms universitet, Uppsala universitet,&lt;br&gt;Högskolan i Örebro, Linöpings universitet, Lunds universitet, Högskolan&lt;br&gt;i Växjö, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Mitthögskolan,&lt;br&gt;Handelshögskolan i Stockholm, Statens jordbruksverk, Statens livs-&lt;br&gt;medelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Rådet för arbetslivsforskning, Arbetsdomstolen, Jäm-&lt;br&gt;ställdhetsombudsmannen, Statens kulturråd, Riksarkivet, Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet, Radio- och TV-verket, Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Skogsstyrelsen, Patent- och registrereringsverket,&lt;br&gt;Kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, Boverket, Lantmäteriverket,&lt;br&gt;Konsumentverket, Ungdomsstyrelsen, Ombudsmannen mot etnisk&lt;br&gt;diskriminering (DO), Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;Statens strålskyddsinstitut, Staten kämkraftinspektion (SKI), Styrelsen&lt;br&gt;för ackreditering och teknisk kontroll, Riksdagens revisorer, Malmö&lt;br&gt;kommun, Linköpings kommun, Bergs kommun, Kiruna kommun,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund, Företagarnas Riksorganisation, Föreningen Auktoriserade&lt;br&gt;Revisorer, SACO, Tjänstemännens centralorganisation, SACO, SEKO,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),&lt;br&gt;Svenska journalistförbundet, Föreningen Grävande Journalister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På eget initiativ har Tore Edin, Klas Bergenstråhle och de fackliga&lt;br&gt;organisationerna vid Statens kulturråd yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissyttranden över betänkandet Effektivare statlig&lt;br&gt;inköpssamordning (SOU 1997:130) har avgetts av:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Banverket, Fortifikationsverket, Försvarets&lt;br&gt;materielverk, Luftfartsverket, Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Statskontoret, Verket för högskoleservice, Nämnden för offentlig&lt;br&gt;upphandling, Konkurrensverket, Kammarkollegiet, Vägverket, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, Statens järnvägar, Kommerskollegium, Lunds universitet,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholm, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Riks-&lt;br&gt;skatteverket, Statens löne- och pensionsverk, Kommunförbundet, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Industriförbundet, Svenska Däckföreningen, Samhall&lt;br&gt;AB, Umeå universitets datacentral (UMDAC), Sjukvårdens upp-&lt;br&gt;handlingsbolag (SUB), Svensk Handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9(&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissyttranden över Statskontorets rapporter Statens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;nämndmyndigheter (1997:7A och 1997:7B) har avgetts av: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen, Regeringsrätten, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige, Malmö tingsrätt, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Styrelsen för&lt;br&gt;internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Vägverket, Kammarkollegiet, Finansinspektionen, Riks-&lt;br&gt;skatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket, Statens löne- och&lt;br&gt;pensionsverk, Riksrevisionsverket, Uppsala universitet, Statens skolverk,&lt;br&gt;Högskoleverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Tal-&lt;br&gt;och punktskriftsbiblioteket, Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK), Boverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, Länsstyrelserna i Stockholms län och Jämtlands län, Lag-&lt;br&gt;rådet, Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet, Registernämnden,&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden, Fideikommissnämnden, Gentekniknämnden,&lt;br&gt;Arbetsgruppen för att förbereda EU:s rekrytering av svenska med-&lt;br&gt;borgare, Fartygsuttagningskommissionen, Statens haverikommission,&lt;br&gt;Nämnden för personalvård för totalförsvarspliktiga, Försvarets under-&lt;br&gt;rättelsenämnd, Riksvärderingsnämnden, Överklagandenämnden för&lt;br&gt;totalförsvaret, Styrelsen för provinsialläkarfonden, Samarbetsnämnden&lt;br&gt;för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.&lt;br&gt;Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Statens nämnd för inter-&lt;br&gt;nationella adoptionsfrågor, Socialvetenskapliga forskningsrådet,&lt;br&gt;Alkoholsortimentsnämnden, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rederinämnden,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;IT-kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SB 1995:01), Statens person- och adressregistemämnd (SPAR-&lt;br&gt;nämnden), Expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig ekonomi&lt;br&gt;(ESO), Skatterättsnämnden, Ekonomiska rådet, Harpsundsnämnden,&lt;br&gt;Nämnden för statliga fömyelsefonder, Bokföringsnämnden, Insättnings-&lt;br&gt;garantinämnden, Skolväsendets överklagandenämnd, Medicinska&lt;br&gt;forskningsrådet, Sameskolstyrelsen, Centrala försöksdjursnämnden, Sty-&lt;br&gt;relsen för samefonden, Statens konstråd, Nämnden för hemslöjdsfrågor,&lt;br&gt;Svenskt biografiskt lexikon, Presstödsnämnden, Kyrkofondens styrelse,&lt;br&gt;Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Revisorsnämnden,&lt;br&gt;Oljekrisnämnden, Stadsmiljörådet, Fasti ghetsmäklamämnden, Röda&lt;br&gt;korset, Trygghetsstiftelsen, Turistdelegationen, Skiljenämnden för grupp-&lt;br&gt;livfrågor, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, Nämnden för RH-&lt;br&gt;anpassad utbildning, Högskolans avskilj andenämnd, Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för Radio och TV, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och&lt;br&gt;Ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet Grunddata - i samhällets&lt;br&gt;tjänst (SOU 1997:146)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Motiv för det offentliga åtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att det allmänna motivet för det offentliga&lt;br&gt;åtagandet i fråga om grunddata är att långsiktigt säkerställa att samhällets&lt;br&gt;basinformation tillgängliggörs för breda grupper av användare i för-&lt;br&gt;valtningen och samhället i övrigt till rimliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddata, grunddatamyndigheter och reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddata är enligt utredningens definition uppgifter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- identifierar fysisk eller juridisk person eller egendom eller utgör geo-&lt;br&gt;grafisk lägeskomponent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- äger beständighet i tiden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har en bred användning och därför efterfrågas allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose kraven på ökad tillgänglighet föreslår utredningen att&lt;br&gt;några myndigheter ges ett produktions- och kvalitetsansvar för grunddata&lt;br&gt;nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Riksskatteverket med ansvar för befolkningsuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Patent- och registreringsverket med ansvar för företags- och närings-&lt;br&gt;uppgifter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lantmäteriverket med ansvar för landskaps- och fastighets-&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kriterierna för grunddata och hur de klassificeras&lt;br&gt;skall fastställas i lag. Detsamma gäller grundläggande ansvar och&lt;br&gt;skyldigheter för grunddatamyndighetema i fråga om tillgänglighet,&lt;br&gt;information och åtkomst, tillhandahållande, uppgiftslämnande och&lt;br&gt;informationens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett styr- och samordningsorgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att en särskild styr- och samordningsverksamhet i&lt;br&gt;myndighetsform skapas genom Nämnden för utveckling av samhällets&lt;br&gt;grunddata. Det övergripande målet för nämndens verksamhet skall vara&lt;br&gt;att utveckla en effektiv och säker informationsförsörjning av grunddata i&lt;br&gt;förvaltningen och för samhället i övrigt. Nämnden föreslås bli huvudman&lt;br&gt;för det statliga personadressregistret (SPAR) och överta SPAR-nämndens&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möta kraven på samhällelig insyn och inflytande i&lt;br&gt;verksamheten föreslås företrädare från riksdag, kommunerna och&lt;br&gt;näringslivet ingå i nämnden. Deltagande myndigheter ges inflytande och&lt;br&gt;ansvar via medverkan i ett kvalitetsråd och ett teknikråd. Nämndens&lt;br&gt;verksamhet föreslås finansieras via ökade intäkter från verksamheten&lt;br&gt;med SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny beredningsprocess i Regeringskansliet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att det krävs en kontinuerlig beredning av en rad&lt;br&gt;stora frågor gällande samhällets försörjning av digital basinformation och&lt;br&gt;att de sektors- och departementsövergripande frågorna har stor betydelse&lt;br&gt;för förvaltningens och informationssamhällets utveckling. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden föreslås en interdepartemental beredningsprocess för digital&lt;br&gt;basinformation med Finansdepartementet som sammanhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftslämnandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att alla förenklingar för företagen när det gäller att&lt;br&gt;lämna uppgifter till myndigheterna är värdefulla för samhället som&lt;br&gt;helhet. Målet bör vara att företagen endast skall lämna en och samma&lt;br&gt;uppgift en gång. Nämnden för utveckling av samhällets grunddata&lt;br&gt;föreslås få vissa uppgifter att bevaka och följa upp nödvändiga&lt;br&gt;förenklingar av uppgiftslämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prissättnings- och finansieringsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell prissättningsprincip föreslås för alla typer av avgiftsbelagda&lt;br&gt;informationsuttag som görs från en statlig myndighet och ett nytt an-&lt;br&gt;greppssätt för finansiering av fortsatta satsningar på elektronisk informa-&lt;br&gt;tionsförsörjning utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet mellan stat och kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad syn på IT-användningen i den offentliga sektorn innebär att&lt;br&gt;staten har ett övergripande ansvar och att kommunerna inom sin sektor&lt;br&gt;har ett delansvar för vissa grundläggande data. För framtida&lt;br&gt;digitaliseringsprojekt föreslår utredningen en särskild prövning av&lt;br&gt;kostnaderna i förhållande till nyttan. Kommunerna bör därvid åta sig viss&lt;br&gt;del av uppgiftsinsamling och ajourhållning samtidigt som staten i någon&lt;br&gt;form gottskriver kommunerna för kostnader som överstiger&lt;br&gt;kommunernas egen nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Efter remiss har yttranden över betänkande Grunddata - i&lt;br&gt;samhällets tjänst (SOU 1997:146) avgetts av:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen, Datainspektionen, Överstyrelsen för civil beredskap,&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Spri, Vägverket, Kommunikationsforsknings-&lt;br&gt;beredningen, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut, Posten AB, Telia AB, Statskontoret, Statens person- och adress-&lt;br&gt;registernämnd, Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket, Riksskatteverket, Verket för högskoleservice, Kungliga&lt;br&gt;biblioteket, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Cen-&lt;br&gt;trala studiestödsnämnden, Stockholms universitet, Lunds universitet, Ar-&lt;br&gt;betsmarknadsstyrelsen, Riksarkivet, Närings- och teknikutveck-&lt;br&gt;lingsverket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Svenska&lt;br&gt;rymdaktiebolaget, Boverket, Lantmäteriverket, Konsumentverket,&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk, Stockholms stad, Göteborgs stad, Falkenbergs&lt;br&gt;kommun, Gävle kommun, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sve-&lt;br&gt;riges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen, Svenska journalistförbundet, Svenska bankföreningen,&lt;br&gt;Bonnierföretagen AB, Dataföreningen i Sverige, Sema Group InfoData&lt;br&gt;AB, Småföretagsdelegationen, Swedish Direct Marketing Association,&lt;br&gt;Tele 2, Utvecklingsrådet för landskapsinormaion, Försvarsmakten,&lt;br&gt;Räddningsverket, Banverket, Luftfartsverket, Sveriges geologiska&lt;br&gt;undersökning, IT-kommissionen, Statens jordbruksverk, Statens&lt;br&gt;bostadskreditnämnd, Föreningen för samhällsplanering, Näringslivets&lt;br&gt;nämnd för regelgranskning. På eget initiativ har Rune Olsson, ST&lt;br&gt;Lantmäteri och Dun &amp;amp; Bradstreet yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om det statliga&lt;br&gt;personadressregistret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För de ändamål som anges i 3 § skall det med hjälp av automatiserad&lt;br&gt;behandling föras ett statligt personadressregister (SPAR). Registret får&lt;br&gt;användas av myndigheter och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § När personuppgifter behandlas i SPAR gäller personuppgiftslagen&lt;br&gt;(1998:000), om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna lag. De&lt;br&gt;begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i&lt;br&gt;personuppgiftslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Uppgifterna i SPAR får behandlas för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktualisera, komplettera och kontrollera personuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning för&lt;br&gt;direktreklam, opinionsbildning eller samhällsinformation eller därmed&lt;br&gt;jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerinnehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § SPAR far innehålla uppgifter om personer som är folkbokförda i&lt;br&gt;landet. För sådana personer far följande anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. personnummer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. adress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. folkbokföringsort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. födelsehemort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. svenskt medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. make eller vårdnadshavare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. avregistrering från folkbokföringen på grund av dödsfall, med&lt;br&gt;angivande av tidpunkt, eller avregistrering av annan anledning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. summan av taxerad förvärvsinkomst och inkomst av kapital,&lt;br&gt;dock lägst noll kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. beskattningsbar förmögenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. ägare av småhusenhet eller lantbruksenhet med småhus på&lt;br&gt;tomtmark samt uppgift om kommun (belägenhet),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. taxeringsvärde för småhusenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av en registrerad skall det i SPAR också anges att uppgifter&lt;br&gt;om denne inte får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Uppgifter som avses i 4 § första stycket 1-8 hämtas in från Bilaga 7&lt;br&gt;aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister. Övriga&lt;br&gt;uppgifter som avses i 4 § första stycket hämtas in från register för&lt;br&gt;inkomsttaxering och fastighetstaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämnande av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En enskild som begär att en myndighet skall lämna ut person-&lt;br&gt;uppgifter för ändamål som avses i 3 § skall hänvisas till SPAR, om inte&lt;br&gt;annat föreskrivs i lag eller förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter från register för inkomsttaxering och fastighetstaxering får i&lt;br&gt;elektronisk form endast lämnas ut till polismyndigheter och&lt;br&gt;tullmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får föreskriva om ytterligare begränsningar när det gäller&lt;br&gt;utlämnande av uppgifter i elektronisk form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökbegrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får föreskriva om begränsningar i sökbegreppen i SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse och skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:000) om rättelse och&lt;br&gt;skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-04&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet&lt;br&gt;Sigvard Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om det statliga personadressregistret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Rickard Sahlsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om statliga personadressregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreskrivs att det på begäran av en registrerad&lt;br&gt;i SPAR skall anges att uppgifter om denne inte far behandlas vid&lt;br&gt;urvalsdragningar enligt 3 § 2. Bestämmelsen är avsedd att komma i&lt;br&gt;stället för vad som nu sägs i 27 § andra meningen datalagen (1973:289).&lt;br&gt;Där stadgas att till uppgifterna i SPAR får fogas anteckning om att en&lt;br&gt;enskild person inte önskar adresserad direktreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § 2 i förevarande förslag far uppgifter om namn och adress tas&lt;br&gt;ut genom urvalsdragning &amp;quot;för direktreklam, opinionsbildning eller sam-&lt;br&gt;hällsinformation eller annan därmed jämförlig verksamhet&amp;quot;. Denna punkt&lt;br&gt;har sin motsvarighet i 26 § 3 datalagen, i vilken det dock inte anges för&lt;br&gt;vilka ändamål urvalsdragning får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under föredragningen inför Lagrådet upplysts, att beskrivningen&lt;br&gt;av de i 3 § 2 angivna ändamålen för urvalsdragning utformats mot bak-&lt;br&gt;grund av hur den nuvarande regeln i 26 § 3 datalagen&lt;br&gt;tillämpats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening finns till en början anledning notera, att det&lt;br&gt;föreslagna andra stycket i förevarande paragraf tillkommit efter remiss-&lt;br&gt;behandlingen av Grunddatabasutredningens lagförslag. Detta förslag&lt;br&gt;innehöll i 2 § en bestämmelse efter förebild från 27 § andra meningen&lt;br&gt;datalagen. I förhållande därtill har således den ändringen vidtagits att&lt;br&gt;regeln inte bara gjorts tvingande utan också avses omfatta alla före-&lt;br&gt;kommande urvalsdragningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan enligt Lagrådets uppfattning ifrågasättas om en enskild på nu&lt;br&gt;föreslaget sätt, utan föregående remissbehandling, bör ges möjlighet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindra att han i fortsättningen kan nås av utskick som innehåller sam- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;hällsinformation eller har ett opinionsbildande syfte. Enligt Lagrådets Bilaga 8&lt;br&gt;mening bör därför övervägas om inte den aktuella bestämmelsen&lt;br&gt;lämpligen bör begränsas till att avse endast urvalsdragningar for di-&lt;br&gt;rektreklam. En sådan ordning kan åstadkommas genom att den fö-&lt;br&gt;reslagna lagtexten avslutas med orden &amp;quot;för direktreklam&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i paragrafen skall en enskild som begär att en&lt;br&gt;myndighet skall lämna ut personuppgifter för ändamål som avses i 3 §&lt;br&gt;hänvisas till SPAR, om inte annat föreskrivs i lag eller förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den allmänna motiveringen framgår att SPAR ursprungligen var&lt;br&gt;avsett att betjäna såväl den offentliga som den enskilda sektorn men att&lt;br&gt;det genom tillkomsten av aviseringsregistret, som främst är avsett att&lt;br&gt;användas av myndigheter, alltmer fått uppgiften att tillgodose det behov&lt;br&gt;som finns på den privata marknaden. Enligt författningskommentaren bör&lt;br&gt;bestämmelsen i 6 § första stycket därför endast gälla enskilda sökande,&lt;br&gt;varmed avses inte bara enskilda personer utan även andra enskilda såsom&lt;br&gt;företag, organisationer, partier, intressentföreningar och forskare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under föredragningen inför Lagrådet upplysts att någon&lt;br&gt;hänvisning till annat register i lag eller förordning f.n. inte finns men att&lt;br&gt;tanken är att hänvisning i vissa fall skall kunna ske till aviserings-&lt;br&gt;registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser Lagrådet att bestämmelsen bör få&lt;br&gt;följande lydelse: &amp;quot;Myndighet som far en begäran om att lämna ut&lt;br&gt;personuppgifter för ändamål som avses i 3 § skall hänvisa den sökande&lt;br&gt;till SPAR eller, i förekommande fall, till aviseringsregistret&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en föreskrift som begränsar möjligheten att i&lt;br&gt;elektronisk form lämna ut uppgifter från register för inkomsttaxering och&lt;br&gt;fastighetstaxering. I 7 § finns en bestämmelse som bemyndigar rege-&lt;br&gt;ringen att föreskriva ytterligare begränsningar när det gäller utlämnande i&lt;br&gt;elektronisk form. Enligt Lagrådets mening vinner regleringen i&lt;br&gt;överskådlighet om de båda bestämmelserna förs samman i 7 §. I så fall&lt;br&gt;bör bestämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf utgöra 7 § första&lt;br&gt;stycket och bestämmelsen med bemyndigandet 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att bestämmelserna i personuppgiftslagen&lt;br&gt;(1998:000) om rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av&lt;br&gt;personuppgifter enligt förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen invändning mot den avsedda sakliga innebörden. Det&lt;br&gt;kan emellertid ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen behövs.&lt;br&gt;Redan i 2 § första meningen föreskrivs som huvudregel att&lt;br&gt;personuppgiftslagen skall tillämpas när personuppgifter behandlas i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPAR. Enligt Lagrådets mening hindrar inte avfattningen av bestäm- Prop. 1997/98: 136&lt;br&gt;melserna i personuppgiftslagen angående rättelse och skadestånd att de Bilaga 8&lt;br&gt;tillämpas när fråga är om behandling av personuppgifter i SPAR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket första meningen i paragrafen, som nu gäller myndighets&lt;br&gt;rätt till terminalåtkomst, föreslås få en ny lydelse som avses klargöra att&lt;br&gt;även annan än myndighet i vissa fall kan medges att få använda&lt;br&gt;aviseringsregistret genom terminalåtkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets uppfattning skulle avsikten bakom den föreslagna&lt;br&gt;ändringen komma till tydligare och bättre uttryck om första meningen i&lt;br&gt;stycket bibehålls i oförändrat skick samt andra meningen ges följande&lt;br&gt;lydelse. &amp;quot;Regeringen far föreskriva om terminalåtkomst även för annan&lt;br&gt;än myndighet eller om sådan åtkomst till annan uppgift i registret än som&lt;br&gt;nyss sagts.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von&lt;br&gt;Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Erik Åsbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1C&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98: 136&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om det statliga&lt;br&gt;personadressregistret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 och 8 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55988, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om verksamhetsanpassad myndighetsledning (avsnitt 7.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om verksamhetsanpassad myndighetsledning (avsnitt 7.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uttag av avgifter för information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uttag av avgifter för information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:06:19</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03136</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:09</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:06:19</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:KU31</uppgift>
<ref_dok_id>GL01KU31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statlig förvaltningspolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Andre vice talman Görel Thurdin  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Andre vice talman Görel Thurdin  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, MP, V, C, KD, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, MP, V, C, KD, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carin Lundberg  och Lena Sandlin  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carin Lundberg  och Lena Sandlin  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  och Lisbeth Staaf-Igelström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  och Lisbeth Staaf-Igelström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenneth Kvist  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenneth Kvist  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils-Göran Holmqvist  och Inger Lundberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils-Göran Holmqvist  och Inger Lundberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:136&lt;br/&gt;
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</uppgift>
<ref_dok_id>GL02K41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>