<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289426</hangar_id>
 <dok_id>GL03120</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>120</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:120</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>120</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:20</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ett rättsligt skydd för beteckningen Svensk författningssamling </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03120/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03120</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03120</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:120&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ett rättsligt skydd för beteckningen Svensk&lt;br&gt;författningssamling&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03120/prop_199798__120-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03120/prop_199798__120-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagar och förordningar som har beslutats av riksdagen respektive re-&lt;br&gt;geringen kungörs som regel i publikationen Svensk författningssamling&lt;br&gt;som på uppdrag av regeringen ges ut av en av rättscheferna i Justitiede-&lt;br&gt;partementet. Om kortform används för författningssamlingen, används&lt;br&gt;alltid beteckningen SFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att beteckningen Svensk författningssamling&lt;br&gt;och dess förkortning SFS skall ges ett rättsligt skydd genom en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagförslaget far ir.te Svensk författningssamling och SFS använ-&lt;br&gt;das offentligt som beteckning på någon annan samling av författningar än&lt;br&gt;den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra&lt;br&gt;författningar eller ingå i någon sådan beteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beteckningen eller förkortningen används i strid med förbudet&lt;br&gt;skall allmän domstol vid vite kunna förbjuda fortsatt användning av den.&lt;br&gt;Sådan talan skall föras eller låta föras av Justitiekanslem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder beteckningen eller&lt;br&gt;förkortningen i strid med förbudet skall vara skyldig att betala ersättning&lt;br&gt;för den skada som användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om skydd for beteckningen Svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningssamling..........................................  5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kungörande och tryckning av författningar......................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kungörande.........................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Olika författningssamlingar................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svensk författningssamling................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tryckning, försäljning och distribution av Svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningssamling.............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trycklov och krav på utformningen.................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppdraget att trycka Svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningssamling...........................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det svenska rättsdatasystemet........................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Immaterialrättsliga frågor................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upphovsrätt.......................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svensk författningssamling............................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringskansliets rättsdatabaser...................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Känneteckenrättsligt skydd...............................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varumärkesrättsligt skydd..............................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på särskiljningsförmåga.........................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har beteckningarna Svensk författningssamling eller SFS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett varumärkesrättsligt skydd?..........................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;officiella beteckningar......................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagens tillkomst och tillämpningsområde......17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Omfattas beteckningarna Svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningssamling och SFS av skyddet?......18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av en reform......................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur kan ett rättsligt skydd åstadkommas?......................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglernas utformning......................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner m.m...............................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..........................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Kostnader........................................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Författningskommentar...................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag.........................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna.........................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag...................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande...................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;skydd för beteckningen Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om skydd for beteckningen&lt;br&gt;Svensk författningssamling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Beteckningen Svensk författningssamling och dess förkortning SFS&lt;br&gt;far inte användas offentligt som beteckning på någon annan samling av&lt;br&gt;författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar eller ingå i någon sådan beteckning. Det-&lt;br&gt;samma gäller böjningsformer av beteckningen och förkortningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om beteckningen eller förkortningen används i strid med 1 § kan&lt;br&gt;allmän domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem skall föra eller låta föra talan om sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder beteckningen&lt;br&gt;eller förkortningen i strid med 1 § skall betala ersättning för den skada&lt;br&gt;som användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen gäller inte samlingar av författningar som har framställts före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagar och förordningar som har beslutats av riksdagen respektive re-&lt;br&gt;geringen skall som regel kungöras i Svensk författningssamling, som ges&lt;br&gt;ut genom regeringens försorg. I författningssamlingsförordningen&lt;br&gt;(1976:725) har regeringen uppdragit åt en av rättscheferna i Justitiede-&lt;br&gt;partementet att vara utgivare av författningssamlingen. SFS används som&lt;br&gt;förkortning för Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 januari 1997 svarar Fakta Informationsförlag Fl Aktiebo-&lt;br&gt;lag (Fakta) genom ett avtal med staten för tryckning, försäljning och dist-&lt;br&gt;ribution av Svensk författningssamling. Dessförinnan hade ett annat för-&lt;br&gt;lag motsvarande uppdrag. Uppdraget att trycka, sälja och distribuera&lt;br&gt;Svensk författningssamling upphandlas med jämna mellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har det börjat förekomma att författningar som kungörs i&lt;br&gt;Svensk författningssamling sprids också av andra än den som har statens&lt;br&gt;uppdrag för utgivandet. Detta omfattar såväl tryckt som elektronisk form.&lt;br&gt;Vid denna spridning används ofta Svensk författningssamling eller SFS&lt;br&gt;som beteckning på författningssamlingarna trots att dessa inte stämmer&lt;br&gt;överens med den officiella utgåvan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund utarbetades inom Regeringskansliet&lt;br&gt;(Justitiedepartementet) departementspromemorian Ett rättsligt skydd för&lt;br&gt;beteckningen Svensk författningssamling (Ds 1997:82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns i&lt;br&gt;bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr Ju97/3805).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 februari 1998 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över det förslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslaget&lt;br&gt;utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. En viss redaktionell&lt;br&gt;ändring har gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Kungörande och tryckning av författningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Kungörande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 19 § regeringsformen skall en beslutad lag utfärdas av rege-&lt;br&gt;ringen utan dröjsmål. Vidare skall en beslutad lag kungöras så snart det&lt;br&gt;kan ske. Med utfärdande avses att lagen far sin slutliga utformning och&lt;br&gt;att normgivningsförfarandet därmed är avslutat. Med kungörande avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det förfarande genom vilket lagen blir allmänt tillgänglig. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om utfärdande och kungörande gäller också for förordningar om&lt;br&gt;något annat inte har bestämts i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1977 finns det ett enhetligt system for den officiella publice-&lt;br&gt;ringen av lagar och andra författningar. Regler för detta finns i lagen&lt;br&gt;(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar&lt;br&gt;(kungörandelagen). Författningar som har beslutats av riksdagen, rege-&lt;br&gt;ringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riks-&lt;br&gt;dagen eller kyrkomötet skall kungöras enligt bestämmelserna i kungö-&lt;br&gt;randelagen. Enligt lagen skall det finnas olika författningssamlingar för&lt;br&gt;kungörande. Dessa är Svensk författningssamling, Svenska kyrkans för-&lt;br&gt;fattningssamling, författningssamlingar för centrala myndigheter under&lt;br&gt;regeringen, författningssamlingar for Riksdagens förvaltningskontor och&lt;br&gt;för förvaltningsmyndigheter under riksdagen samt en författningssamling&lt;br&gt;för varje län.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Olika författningssamlingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt kungörandelagen skall författningar som har utfärdats av rege-&lt;br&gt;ringen som regel kungöras i Svensk författningssamling. SFS är därför&lt;br&gt;den helt dominerande formen for officiell publicering av lagar och andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan under vissa omständigheter bestämma att en viss för-&lt;br&gt;fattning som beslutats av regeringen skall kungöras i någon annan för-&lt;br&gt;fattningssamling. Detta kan ske om möjligheten att överblicka forfatt-&lt;br&gt;ningsmaterialet därigenom skulle underlättas eller om det finns andra&lt;br&gt;särskilda skäl (4 § andra stycket). Regeringen har dessutom möjlighet att&lt;br&gt;bestämma att en sådan författning skall kungöras i någon annan publika-&lt;br&gt;tion. För detta krävs dock synnerliga skäl (4 § tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningar som beslutas av kyrkomötet skall kungöras i Svenska&lt;br&gt;kyrkans författningssamling (5 §). Detsamma gäller sådana författningar&lt;br&gt;som ett domkapitel eller en stiftsstyrelse beslutar med stöd av bemyndi-&lt;br&gt;ganden i författningar som beslutas av kyrkomötet samt författningar&lt;br&gt;som Kammarkollegiet beslutar med stöd av bemyndiganden av rege-&lt;br&gt;ringen enligt 41 kap. kyrkolagen (1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen&lt;br&gt;skall, med undantag for författningar beslutade av Kammarkollegiet en-&lt;br&gt;ligt vad som nämnts i stycket ovan, kungöras i den författningssamling&lt;br&gt;som myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan&lt;br&gt;författningssamling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författ-&lt;br&gt;ningssamling som ges ut genom en central myndighets försorg (6 § första&lt;br&gt;stycket). Om det inte finns någon författningssamling som författningen&lt;br&gt;kan kungöras i, skall den kungöras i Svensk författningssamling. I övrigt&lt;br&gt;får författningar som har beslutats av centrala myndigheter under rege-&lt;br&gt;ringen kungöras i Svensk författningssamling endast om det med hänsyn&lt;br&gt;till särskilda skäl kan anses vara den lämpligaste åtgärden (6 § tredje&lt;br&gt;stycket). Om det finns synnerliga skäl kan regeringen medge att en sådan&lt;br&gt;författning skall kungöras på annat sätt än i författningssamling (7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningar som beslutas av Riksdagens förvaltningskontor skall&lt;br&gt;kungöras i en författningssamling som förvaltningskontoret låter ge ut.&lt;br&gt;Författningar som beslutas av en förvaltningsmyndighet under riksdagen&lt;br&gt;skall kungöras i en författningssamling som ges ut genom myndighetens&lt;br&gt;försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningar som beslutas av en länsstyrelse eller av någon annan re-&lt;br&gt;gional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen skall,&lt;br&gt;med det nämnda undantaget för Kammarkollegiet, kungöras i författ-&lt;br&gt;ningssamlingen för det län där myndigheten har sitt säte. Länets författ-&lt;br&gt;ningssamling skall ges ut genom länsstyrelsens försorg (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kungörandet av kommunala författningar finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Svensk författningssamling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts innehåller Svensk författningssamling i huvudsak&lt;br&gt;alla de lagar och förordningar som har beslutats av riksdagen respektive&lt;br&gt;regeringen. Den kan också innehålla författningar som har beslutats av&lt;br&gt;centrala myndigheter under regeringen eller riksdagen. I de fall en för-&lt;br&gt;fattning som regeringen har utfärdat har kungjorts i någon annan författ-&lt;br&gt;ningssamling eller i någon annan publikation, skall en notis om detta in-&lt;br&gt;föras i Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en författning kungörs i Svensk författningssamling för första&lt;br&gt;gången publiceras naturligt nog hela grundförfattningen med ingress och&lt;br&gt;eventuella fotnotshänvisningar. När en författning ändras publiceras dock&lt;br&gt;oftast endast själva ändringen med motsvarande ingress och hänvis-&lt;br&gt;ningar. Det förekommer dock att en ändring i en författning publiceras&lt;br&gt;tillsammans med hela den övriga författningen som den ser ut efter änd-&lt;br&gt;ringen i fråga, s.k. omtryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt författningssamlingsförordningen (1976:725) är en av rätts-&lt;br&gt;cheferna i Justitiedepartementet utgivare av Svensk författningssamling&lt;br&gt;(3 § första stycket). I frågor som rör författningssamlingen skall den&lt;br&gt;rättschefen vid behov samråda med rättschefen i Statsrådsberedningen. I&lt;br&gt;författningssamlingsförordningen används också beteckningen SFS på&lt;br&gt;författningssamlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk författningssamling ges ut i häften, i normala fall en gång per&lt;br&gt;vecka (4 §). De författningar som har getts ut i häften under ett kalen-&lt;br&gt;derår skall efter årets slut samlas i en inbunden utgåva. I denna skall&lt;br&gt;också notiser tas med. I den inbundna utgåvan skall det vidare finnas&lt;br&gt;uppgift om vilka centrala myndigheter under regeringen som under året&lt;br&gt;har gett ut en författningssamling, vilka andra myndigheter under rege-&lt;br&gt;ringen som under året har låtit ta in författningar eller allmänna råd i en&lt;br&gt;författningssamling samt vilka centrala myndigheter under regeringen&lt;br&gt;som under året har kungjort en författning på annat sätt än i en författ-&lt;br&gt;ningssamling eller publicerat allmänna råd som inte tagits in i en författ-&lt;br&gt;ningssamling (6 §). Med allmänna råd avses sådana generella rekom-&lt;br&gt;mendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon&lt;br&gt;kan eller bör handla i ett visst hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tryckning, försäljning och distribution av Svensk Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;författningssamling&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trycklov och krav på utformningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt författningssamlingsförordningen far inte en författning som skall&lt;br&gt;tas in i en författningssamling tryckas utan att tillstånd till tryckningen&lt;br&gt;har meddelats (19 §). Sådant tillstånd meddelas av utgivaren eller den&lt;br&gt;som utgivaren bestämmer. I fråga om författningar som utfärdas av rege-&lt;br&gt;ringen ges sådant tillstånd av en chefstjänsteman inom det departement&lt;br&gt;där ärendet har handlagts, eller av den som chefstjänstemannen bestäm-&lt;br&gt;mer. Dessutom krävs att slutligt trycklov ges av Justitiedepartementets&lt;br&gt;granskningsenhet. Sådant slutligt trycklov ges normalt vid ett tillfälle per&lt;br&gt;vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Svensk författningssamling far endast en författning tryckas på&lt;br&gt;samma sida. Detta gäller dock inte den inbundna utgåvan. För varje för-&lt;br&gt;fattning skall dagen då författningen kom ut från trycket anges på första&lt;br&gt;sidan (20 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje författning skall tilldelas ett löpnummer som består av årtal och&lt;br&gt;ett nummer som är löpande för kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En författning som kungörs i en författningssamling skall om möjligt&lt;br&gt;ges ut så att den är författningssamlingens abonnenter till handa i god tid&lt;br&gt;innan den träder i kraft (22 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En författningssamling skall förses med register. För att underlätta&lt;br&gt;framställningen av register kan sakord sättas ut i anslutning till rubriken&lt;br&gt;till författningen (24 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppdraget att trycka Svensk författningssamling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Från tillkomsten av Svensk författningssamling år 1824 till år 1969 hade&lt;br&gt;P.A. Norstedt &amp;amp; Söner (Norstedts) i uppdrag att trycka, distribuera och&lt;br&gt;sälja Svensk författningssamling. År 1969 övertog det samma år bildade&lt;br&gt;statliga Allmänna förlaget uppdraget för försäljning och distribution.&lt;br&gt;Uppdraget att trycka författningssamlingen lämnades till Norstedts, som&lt;br&gt;också fick ansvar för att sända ut abonnemangsupplagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna Förlaget förvärvades senare av en koncern där CE Fritzes&lt;br&gt;AB (Fritzes) ingår. Till följd av detta blev situationen åter sådan som den&lt;br&gt;var före tillkomsten av Allmänna förlaget, dvs. tryckning, försäljning och&lt;br&gt;distribution av Svensk författningssamling kom i sin helhet att utföras av&lt;br&gt;en extern uppdragstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett avtal den 16 september 1996, som gäller från och med den 1&lt;br&gt;januari 1997 till utgången av år 1998, flyttades uppdraget att trycka, sälja&lt;br&gt;och distribuera Svensk författningssamling över från Fritzes till Fakta&lt;br&gt;Informationsförlag Fl Aktiebolag (Fakta). Under 1998 kommer, efter&lt;br&gt;sedvanligt upphandlingsförfarande, ett nytt avtal att träffas för tiden där-&lt;br&gt;efter. Tryckningen av Svensk författningssamling skall ske enligt sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda anvisningar som tagits in som bilaga till avtalet. Dessa innehåller Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;bl.a. bestämmelser om hur författningarna skall utformas typografiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalet skall Svensk författningssamling sändas ut i häften varje&lt;br&gt;helgfri tisdag. Om ordinarie utsändningsdag infaller på en helgdag eller&lt;br&gt;en dag som skall jämställas med helgdag, skall utsändning ske nästa&lt;br&gt;helgfria dag. En utsändning skall omfatta alla författningar som det har&lt;br&gt;meddelats trycklov för minst fem arbetsdagar före utsändningsdagen. Om&lt;br&gt;utgivaren anser att det är nödvändigt skall en extra utsändning ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk författningssamling säljs på olika sätt. En möjlighet är att&lt;br&gt;abonnera på de häften som kommer ut varje vecka. En annan möjlighet är&lt;br&gt;att köpa enstaka författningar eller den inbundna utgåva som kommer ut&lt;br&gt;för varje kalenderår. De priser som skall gälla för försäljningen fastställs&lt;br&gt;i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakta har en skyldighet att under tre år efter det att en författning kom&lt;br&gt;ut ansvara för att tillhandahålla tryckta exemplar av den. Under ytterli-&lt;br&gt;gare tre år därefter skall förlaget dessutom svara för att tillhandahålla&lt;br&gt;författningen i form av tryckta exemplar eller fotokopior.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.3 Det svenska rättsdatasystemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Framväxten av rättsdatasystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i mitten av 1960-talet började man på vissa håll i den svenska&lt;br&gt;statsförvaltningen att uppmärksamma vilka möjligheter som informa-&lt;br&gt;tionshantering med datastöd skulle kunna ge på sikt. Justitiedepartemen-&lt;br&gt;tet påbörjade tidigt ett arbete på detta område. I december 1968 tillsattes&lt;br&gt;Samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI). SARI&lt;br&gt;var en statlig kommitté (Ju 1968:59) som kom att arbeta under nästan 30&lt;br&gt;år. SARI:s främsta uppgift var att samordna ansträngningarna för att&lt;br&gt;åstadkomma datastöd inom myndigheterna i rättsväsendet. Samordnings-&lt;br&gt;strävandena var till en början koncentrerade på brottmålsförfarandet och&lt;br&gt;rutiner inom kriminalvården. De rutiner som byggdes upp inom detta&lt;br&gt;område gick under beteckningen BROTTSRI. Författningsbestämmelser&lt;br&gt;inom området togs in i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets&lt;br&gt;informationssystem. Denna författning gäller fortfarande, låt vara att den&lt;br&gt;ändrats en del genom årens lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SARI fann tidigt att samordningssträvandena i brottmålsförfarandet&lt;br&gt;krävde utredningar inom vad man brukar kalla lagstiftningskedjan. Det&lt;br&gt;behövdes av flera skäl men i första hand för att åstadkomma standarder&lt;br&gt;för hänvisningar till författningar och författningsrum i domar och brott-&lt;br&gt;mål och för uppbyggnad av register över brottmålsdomar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i slutet av 1960-talet började SARI med en försöksverksamhet&lt;br&gt;med att framställa nyckelordsregister till författningstexter med datastöd.&lt;br&gt;Utvecklingen gjordes inom utredningsområdet LAGRI. Beteckningen&lt;br&gt;LAGRI stod för ett system för lagstiftningsförfarandet. Enligt SARI&lt;br&gt;kännetecknades lagstiftningsförfarandet av kommittédirektiv och fort-&lt;br&gt;satte med betänkande, proposition, utskottsbetänkande och lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagstiftningsförfarandet räknades även myndigheternas föreskrifter Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;och rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet i BROTTSRI var från början inriktat på att genom datorstöd&lt;br&gt;rationalisera rutinerna inom rättsväsendet, men också att åstadkomma&lt;br&gt;förenklingar i utbytet av uppgifter mellan myndigheterna. BROTTSRI&lt;br&gt;och LAGRI utvecklades därför i hög grad parallellt. Utgångspunkterna&lt;br&gt;inom LAGRI var desamma som inom BROTTSRI, men här fanns också&lt;br&gt;en medveten strävan att förbättra allmänhetens möjligheter att fa elektro-&lt;br&gt;nisk tillgång till rättsinformation. Men innan allmänheten kunde fa bättre&lt;br&gt;elektronisk tillgång till rättsinformation krävdes att ett antal dataregister&lt;br&gt;utformades så att detta kunde bli möjligt. I slutet av 1970-talet ansåg&lt;br&gt;SARI att tiden var mogen att öppna registren för allmänheten. Därför&lt;br&gt;skrev SARI till regeringen i mars 1980 och föreslog att nya användare&lt;br&gt;skulle ges tillgång via terminal till vissa av de databaser som utvecklats&lt;br&gt;genom LAGRI-projektet. Regeringen följde förslaget och beslutade för-&lt;br&gt;ordningen (1980:628) om rättsdatasystemet (rättsdataförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i det nuvarande rättsdatasystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § rättsdataförordningen sägs att det skall finnas ett informations-&lt;br&gt;system som förs med hjälp av automatisk databehandling för information&lt;br&gt;om innehållet i lagar och andra författningar. Innehållet i registren skall&lt;br&gt;vidare kunna läsas med terminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § regleras vilken information som skall finnas i rättsdatasystemet.&lt;br&gt;Enligt bestämmelsen skall systemet innehålla Svensk författningssamling&lt;br&gt;i löpande text (SFST), register över författningar i Svensk författnings-&lt;br&gt;samling (SFSR) samt register över Tullverkets, Kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;och Riksskatteverkets författningssamlingar. Rättsdatasystemet skall vi-&lt;br&gt;dare innehålla rättsfall från bl.a. Högsta domstolen och hovrätterna, Re-&lt;br&gt;geringsrätten och kammarrätterna samt Arbetsdomstolen. Dessutom skall&lt;br&gt;systemet innehålla avgöranden från Europadomstolen och Kommissionen&lt;br&gt;för de mänskliga rättigheterna samt register över de statliga kommitté-&lt;br&gt;erna. Regeringskansliet, som den 1 januari 1997 blev en egen myndighet,&lt;br&gt;är registeransvarig för de flesta registren. De övriga myndigheter som har&lt;br&gt;registeransvar enligt förordningen är Domstolsverket, Generaltullstyrel-&lt;br&gt;sen, Kriminalvårdsstyrelsen och Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliets fulltextdatabas över Svensk författningssamling,&lt;br&gt;SFST, återger inte författningarna som de har publicerats i det officiella&lt;br&gt;trycket. I denna visas i stället författningarna, efter en bearbetning, i sin&lt;br&gt;helhet med gjorda tillägg och ändringar (konsoliderad form). Innehållet&lt;br&gt;är inte föremål för något sådant trycklovsförfarande som beskrivits ovan&lt;br&gt;och utgör inte heller någon officiell version av författningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 28 november 1996 beslutade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp&lt;br&gt;inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag på ett nytt rätts-&lt;br&gt;datasystem i Sverige. Bakgrunden var bl.a. att IT-kommissionen skrivit&lt;br&gt;till regeringen med förslag på vissa åtgärder för att förbättra den elektro-&lt;br&gt;niska spridningen av rättsinformation. Arbetsgruppen har redovisat sina&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväganden i departementspromemorian Ett offentligt rättsinforma- Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;tionssystem (Ds 1998:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens tillgång till Regeringskansliets rättsdatabaser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 träffade Justitiedepartementet ett avtal med Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontor enligt vilket departementet överlät åt förvaltningskontoret att&lt;br&gt;svara för att innehållet i departementets rättsdatabaser skulle ställas till&lt;br&gt;allmänhetens förfogande. Detta skedde genom Riksdagens publika data-&lt;br&gt;baser (Rixlex). Avtalet började gälla den 1 januari 1993. Enligt avtalet&lt;br&gt;hade Riksdagens förvaltningskontor rätt att besluta om prissättningen av&lt;br&gt;dessa tjänster efter samråd med Justitiedepartementet. I december 1995&lt;br&gt;sade Justitiedepartementet upp avtalet att upphöra att gälla i och med&lt;br&gt;utgången av år 1997. Avtalet har därefter förlängts med ett år med ett i&lt;br&gt;stort sett oförändrat innehåll. I det förlängda avtal som träffats för år&lt;br&gt;1998 har Regeringskansliet förbehållit sig rätten att använda sina egna&lt;br&gt;databaser för internt bruk samt att på eget sätt och på egna villkor sprida&lt;br&gt;innehållet i databaserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliets rättsdatabaser SFST och SFSR finns alltså till och&lt;br&gt;med den 31 december 1998 tillgängliga för allmänheten genom Rixlex.&lt;br&gt;För Rixlex verksamhet finns vissa bestämmelser i lagen (1993:825) om&lt;br&gt;personregister i riksdagens informationssystem Rixlex. Sedan den 1 juli&lt;br&gt;1996 är det gratis att söka information i Rixlex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Databaserna görs också tillgängliga för allmänheten av Serna Group&lt;br&gt;Infodata AB (Rättsbanken). Serna Group hämtar denna information från&lt;br&gt;Rixlex. Dessutom innehåller Rättsbanken annan rättsinformation som&lt;br&gt;inte ingår i Rixlex, bl.a. domstolsavgöranden. Sökning i Rättsbanken är&lt;br&gt;till skillnad från sökning i Rixlex förenad med avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Rixlex och Rättsbanken kan i dag nås via Internet i ett gränssnitt&lt;br&gt;som är anpassat till webben (World Wide Web).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Immaterialrättsliga frågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Upphovsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1.1 Svensk författningssamling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § första stycket 1 lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära&lt;br&gt;och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) gäller inte upphovsrätt till för-&lt;br&gt;fattningar. Med författningar avses lagar och andra författningar oavsett&lt;br&gt;om de har tillkommit genom beslut av riksdagen eller genom beslut av&lt;br&gt;regeringen. Begreppet far också anses omfatta författningar som utfärdats&lt;br&gt;av statliga myndigheter och kommuner (se prop. 1973:15 s. 157). Från-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varon av skydd gäller oavsett om det är fråga om en svensk eller utländsk&lt;br&gt;författning. Även t.ex. Europeiska gemenskapens förordningar och di-&lt;br&gt;rektiv liksom texter av internationella konventioner är utan upphovsrätts-&lt;br&gt;ligt skydd i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har länge varit en naturlig beståndsdel i den svenska&lt;br&gt;upphovsrätten och har som syfte att värna allmänhetens fria tillgång till&lt;br&gt;lagar och andra författningar. Den omständigheten att det inte finns nå-&lt;br&gt;gon upphovsrätt innebär att var och en fritt kan ge ut och sälja exemplar&lt;br&gt;av egna författningssamlingar i såväl tryckt som elektronisk form. Det är&lt;br&gt;således tillåtet att fritt kopiera eller skanna innehållet från Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget understrykas att det endast är själva författ-&lt;br&gt;ningstexten som är undantagen från det rättsliga skyddet. Sålunda kan&lt;br&gt;t.ex. varukännetecken och titlar som används i samband med utgivandet&lt;br&gt;av en författning vara skyddade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.2 Regeringskansliets rättsdatabaser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sådant material som saknar upphovsrättsligt skydd enligt 9 § första&lt;br&gt;stycket 1 upphovsrättslagen kan bearbetas på olika sätt. Det finns flera&lt;br&gt;exempel på sådana bearbetningar inom rättsinformationsområdet. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas Regeringskansliets rättsdatabaser SFST och SFSR.&lt;br&gt;I SFST återges inte författningarna såsom de beslutas och kungörs, utan&lt;br&gt;presenteras i stället i en konsoliderad version där hela grundförfattningen&lt;br&gt;satts samman till sin gällande lydelse. SFSR innehåller register över för-&lt;br&gt;fattningar i Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrättens föremål är alltid det skapade verket. Upphovsrätten&lt;br&gt;skyddar verket oberoende av på vilket sätt det har kommit till uttryck.&lt;br&gt;Upphovsrätt kan mycket väl uppstå genom en verksamhet som består i&lt;br&gt;endast en systematisk samling av uppgifter. En sammanställning kan&lt;br&gt;alltså i sig utgöra ett verk som omfattas av upphovsrätt. Eftersom ett verk&lt;br&gt;måste präglas av viss självständighet och originalitet krävs dock att&lt;br&gt;sammanställningen är resultatet av en intellektuell prestation av viss&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför skyddet faller mera mekaniskt eller rutinmässigt gjorda sam-&lt;br&gt;manställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliets rättsdatabaser SFST och SFSR omfattar samtliga&lt;br&gt;gällande författningar som har kungjorts i Svensk författningssamling&lt;br&gt;och sammanställs inte efter någon särskild urvalsprincip. Databaserna&lt;br&gt;kan därför knappast anses utgöra verk i upphovsrättslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning som faller utanför begreppet verk kan dock lika-&lt;br&gt;väl ha ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader&lt;br&gt;som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet.&lt;br&gt;Därför har samlingar fatt ett särskilt skydd i upphovsrättslagen, det s.k.&lt;br&gt;katalogskyddet (49 §). Regeringskansliets rättsdatabaser SFST och SFSR&lt;br&gt;torde omfattas av detta skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katalogskyddet innebär en ensamrätt att framställa exemplar av arbetet&lt;br&gt;och göra det tillgängligt för allmänheten. Skyddstiden är 15 år från det att&lt;br&gt;arbetet framställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katalogskyddet tillkommer framställaren. Med begreppet framställare&lt;br&gt;förstås den som har föranstaltat om produktens utarbetande. Som anges i&lt;br&gt;regeringens proposition Rättsligt skydd för databaser, m.m. (prop.&lt;br&gt;1996/97:111, s. 20) är det vanligt att produkter som kan omfattas av ka-&lt;br&gt;talogskyddet har utarbetats inom ett företag och att man inte kan ange&lt;br&gt;några särskilda personer som framställare. Företaget blir då bärare av&lt;br&gt;skyddet. Vad gäller SFST och SFSR torde alltså Regeringskansliet vara&lt;br&gt;bärare av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet har hittills inte hävdat något katalogskydd för data-&lt;br&gt;baserna SFSR och SFST. Som nämnts tidigare finns vidare båda databa-&lt;br&gt;serna tillgängliga för allmänheten bl.a. via Rixlex.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Känneteckenrättsligt skydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse i detta sammanhang är om beteckningarna Svensk&lt;br&gt;författningssamling och SFS kan anses ha eller kunna fa något känne-&lt;br&gt;teckenrättsligt skydd. Vad som närmast är aktuellt är om beteckningarna&lt;br&gt;kan anses ha skydd enligt varumärkeslagen (1960:644) eller enligt lagen&lt;br&gt;(1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.1 Varumärkesrättsligt skydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med varumärke avses enligt 1 § varumärkeslagen ett särskilt känne-&lt;br&gt;tecken för varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett varumärke kan enligt samma bestämmelse bestå av alla tecken som&lt;br&gt;kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn samt figurer,&lt;br&gt;bokstäver, siffror och formen eller utstyrseln på en vara eller dess för-&lt;br&gt;packning. Uppräkningen är inte uttömmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller näringsverksamhet krävdes tidigare att den som ansökte&lt;br&gt;om att fa ett varumärke registrerat var näringsidkare. I samband med en&lt;br&gt;ändring av varumärkeslagen den 1 januari 1995 ersattes dock detta krav&lt;br&gt;med att varorna skall tillhandahållas i en näringsverksamhet (prop.&lt;br&gt;1994/95:59 s. 42). Numera behöver således inte sökanden själv vara nä-&lt;br&gt;ringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med näringsidkare avses den som yrkesmässigt driver verksamhet av&lt;br&gt;ekonomisk art. Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. Även&lt;br&gt;om syftet är att främja t.ex. ett välgörande eller annat ideellt ändamål kan&lt;br&gt;utövaren vara att anse som näringsidkare. Detta är exempelvis fallet med&lt;br&gt;ideella föreningar eller stiftelser som verkar för sitt syfte genom närings-&lt;br&gt;verksamhet. Till näringsidkare räknas även fria yrkesutövare som advo-&lt;br&gt;kater, arkitekter, fotografer, författare m.fl. Verksamhetens omfattning&lt;br&gt;har inte någon betydelse för om verksamheten skall betraktas som nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet. Näringsutövningen behöver inte heller vara av mer sta-&lt;br&gt;digvarande art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för varumärke uppkommer antingen genom registrering eller en&lt;br&gt;användning som är så omfattande att kännetecknet blivit inarbetat. Ett&lt;br&gt;kännetecken anses inarbetat när det är känt inom en betydande del av den&lt;br&gt;krets som det riktar sig till. Kravet på kännedom innebär således att en&lt;br&gt;viss andel av omsättningskretsen skall känna till ett kännetecken för att&lt;br&gt;det skall anses inarbetat. Bedömningen av vad som är en ”betydande del”&lt;br&gt;far avgöras med ledning av omständigheterna i det enskilda fallet (prop.&lt;br&gt;1994/95:56 s. 45). Uttalanden i lagens förarbeten talar för att gränsen&lt;br&gt;ligger vid ungefär en tredjedel av dem som ingår i omsättningskretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett varumärke skall anses känt krävs inte att de som ingår i om-&lt;br&gt;sättningskretsen vet vem som är innehavare av varumärket. Det krävs&lt;br&gt;endast att det är känt att märket kännetecknar en viss vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att skydd skall uppkomma är att de till-&lt;br&gt;frågade uppfattar märket just som ett varumärke, dvs. som en symbol för&lt;br&gt;en viss näringsidkares varor och tjänster och inte som t.ex. en allmän&lt;br&gt;beteckning för varans art och egenskaper, oavsett varans ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkesskyddet är i princip lika omfattande oavsett om skyddet&lt;br&gt;grundas på registrering eller inarbetning. För innehavaren av ett varu-&lt;br&gt;märke är det dock ofta fördelaktigare att ha ett märke registrerat än att&lt;br&gt;enbart förlita sig på inarbetning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.2 Krav på särskiljningsförmåga&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att ett varumärke skall kunna registreras krävs enligt 13 § första&lt;br&gt;stycket varumärkeslagen att det har särskiljningsförmåga. Med detta av-&lt;br&gt;ses att märket kan särskilja innehavarens varor från andras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera skäl till detta krav. Till att börja med anses endast så-&lt;br&gt;dana kännetecken som har särskiljningsförmåga kunna uppfylla funktio-&lt;br&gt;nen att individualisera innehavarens varor. Vidare har det inte ansetts&lt;br&gt;lämpligt att en enskild aktör på marknaden skall kunna fa ensamrätt att&lt;br&gt;använda ord som endast anger en varas art eller beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nämnda paragrafen, som framför allt tar sikte på ordmärken,&lt;br&gt;skall inte sådana märken som uteslutande eller endast med mindre änd-&lt;br&gt;ring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris,&lt;br&gt;geografiska ursprung eller tiden för dess framställande anses ha särskilj-&lt;br&gt;ningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på ordmärken som vägrats registrering för att de be-&lt;br&gt;dömts ange endast varans art, beskaffenhet eller användning kan nämnas&lt;br&gt;WINDSURFER för segelbrädor (RÅ 1979 Ab 464), Aerobag för rese-&lt;br&gt;effekter (RÅ 1980 Ab 287), Mat För Alla för vissa livsmedel (RÅ 1986&lt;br&gt;not 118) samt Skolabbet för bl.a. sportkläder (RÅ 1990 ref 85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan suggestiva märken, dvs. märken som antyder någon&lt;br&gt;egenskap hos varan, vara registrerbara. Exempel på detta är Smokeless&lt;br&gt;för snus (RÅ 1974 ref 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 13 § första stycket utgör dock endast en presumtion&lt;br&gt;som kan motbevisas. Det är således fullt möjligt för sökanden att fa ett&lt;br&gt;sådant märke registrerat om det visas att märket har fatt en särskiljnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmåga genom en omfattande användning. Så var exempelvis fallet be-&lt;br&gt;träffande Karlssons Klister. Ett annat exempel är Tranåspäls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skydd som ett registrerat eller inarbetat varumärke far innebär att&lt;br&gt;ingen annan än innehavaren av kännetecknet far använda ett likadant&lt;br&gt;kännetecken eller ett kännetecken som är förväxlingsbart med detta.&lt;br&gt;Skyddet är som huvudregel begränsat till varor av samma eller liknande&lt;br&gt;slag. Skyddet är inte begränsat i tiden, även om en registrering av ett va-&lt;br&gt;rumärke måste förnyas vart tionde år för att skyddet skall bibehållas.&lt;br&gt;Förnyelse kan dock ske hur många gånger som helst. Ett skydd som upp-&lt;br&gt;kommit genom inarbetning upphör automatiskt när kännetecknet inte&lt;br&gt;längre är allmänt känt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som använder ett kännetecken som är förväxlingsbart med ett&lt;br&gt;skyddat varumärke kan vid vite förbjudas att fortsätta med intrånget. Vid&lt;br&gt;oaktsamma eller uppsåtliga handlanden kan den som gör sig skyldig till&lt;br&gt;intrång, förutom att bli ersättningsskyldig, även komma att dömas till&lt;br&gt;straff. För straffansvar krävs dock att intrånget skett uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Har beteckningarna Svensk författningssamling eller&lt;br&gt;SFS ett varumärkesrättsligt skydd?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beteckningarna Svensk författningssamling och SFS är inte registrerade&lt;br&gt;som varumärken. Frågan är dock om de kan anses ha ett varumärkes-&lt;br&gt;rättsligt skydd genom inarbetning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk författningssamling måste till att börja med anses vara tillhan-&lt;br&gt;dahållen i en näringsverksamhet i den betydelse som avses i 1 § varu-&lt;br&gt;märkeslagen. Det är vidare klart att kravet på att det skall vara fråga om&lt;br&gt;tecken som kan återges grafiskt är uppfyllt. Beteckningarna torde vidare&lt;br&gt;vara kända i hela landet av så gott som alla inom omsättningskretsen.&lt;br&gt;Beteckningarna måste också uppfattas som symboler för en produkt som&lt;br&gt;ges ut av staten (regeringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är svårt att avgöra är emellertid om beteckningarna kan anses&lt;br&gt;ha sådan särskiljningsförmåga som krävs enligt 13 §. Ä ena sidan skulle&lt;br&gt;det kunna hävdas att båda beteckningarna är sådana beskrivande beteck-&lt;br&gt;ningar som uteslutande eller endast med mindre ändring anger varans art.&lt;br&gt;De beskriver ju onekligen, och detta gäller i synnerhet den långa formen,&lt;br&gt;att det är fråga om en samling av svenska författningar. Å andra sidan&lt;br&gt;finns det flera olika författningssamlingar och enbart namnen Svensk för-&lt;br&gt;fattningssamling och SFS ger inte någon närmare vägledning om vilka&lt;br&gt;författningar som finns i just denna. Det skulle vidare kunna hävdas att&lt;br&gt;Svensk författningssamling, som enligt vad regeringen bestämt skall ges&lt;br&gt;ut av en av rättscheferna i Justitiedepartementet och ingen annan, redan&lt;br&gt;av denna anledning borde anses ha särskiljningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan kan det anges omständigheter såväl för som mot att&lt;br&gt;beteckningarna har fatt ett varumärkesrättsligt skydd genom inarbetning.&lt;br&gt;Frågan om det finns ett sådant skydd för båda beteckningarna eller någon&lt;br&gt;av dem kan avgöras endast efter en prövning i domstol. Eftersom frågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte har varit föremål för någon sådan prövning är det alltså osäkert om Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;ett sådant skydd finns.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa&lt;br&gt;andra officiella beteckningar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.4.1 Lagens tillkomst och tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella&lt;br&gt;beteckningar är det förbjudet att använda statsvapen, statsflagga eller&lt;br&gt;annat statsemblem eller statlig kontroll- eller garantibeteckning i varu-&lt;br&gt;märke eller annat kännetecken för varor och tjänster om det inte finns&lt;br&gt;tillstånd för en sådan användning. Förbudet gäller endast användning i&lt;br&gt;näringsverksamhet. Samma förbud gäller för andra beteckningar som&lt;br&gt;hänsyftar på svenska staten och på det sättet ger kännetecknet en officiell&lt;br&gt;karaktär, samt svenskt kommunalt vapen, vilket är registrerat. När det&lt;br&gt;gäller statsvapen är skyddet extra starkt och omfattar användning över&lt;br&gt;huvud taget och inte användning enbart som kännetecken för varor och&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för offentliga vapen har flera beröringspunkter med varumär-&lt;br&gt;keslagstiftningen. Redan vid tillkomsten av 1884 års varumärkeslag&lt;br&gt;gällde att ett varumärke inte kunde registreras, om det innehöll offentliga&lt;br&gt;vapen eller stämplar. Med detta avsågs statens och dess ämbetsverks&lt;br&gt;vapen och stämplar, kommuners vapen samt främmande staters vapen, de&lt;br&gt;sistnämnda dock endast då bestämmelsens tillämpning begärdes av ve-&lt;br&gt;derbörande stat. I praxis ansågs dock att registrering kunde ske i de fall&lt;br&gt;sökanden hade tillstånd att använda vapnet eller stämpeln. Detta gällde&lt;br&gt;bl.a. för hovleverantörer. Genom en lagändring 1914 fastslogs generellt&lt;br&gt;denna praxis genom ett tillägg i varumärkeslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan den 1 juli 1885 varit anslutet till Pariskonventionen&lt;br&gt;för skydd av den industriella äganderätten. Vid en konferens i Haag 1925&lt;br&gt;reviderades Pariskonventionen. Bland annat infördes en ny artikel om&lt;br&gt;skydd för offentliga vapen m.m. Skyddet skulle omfatta unionsländemas&lt;br&gt;vapen, flaggor och andra statsemblem samt av länderna antagna officiella&lt;br&gt;kontroll- och garantimärken och stämplar samt även efterbildningar av&lt;br&gt;nämnda beteckningar. För att möjliggöra Sveriges anslutning till Paris-&lt;br&gt;konventionens Haagtext infördes år 1934 en lag om skydd för vapen och&lt;br&gt;vissa andra officiella beteckningar. Lagen omfattade samma beteckningar&lt;br&gt;som den dåvarande varumärkeslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1960 ersattes den gamla varumärkeslagen med en ny. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 1934 års lag om skydd för vapen och vissa andra officiella be-&lt;br&gt;teckningar anpassades till den nya varumärkeslagen genom en ny lag.&lt;br&gt;Den nya lagen innebar dock inga större ändringar i sak. Den ersattes se-&lt;br&gt;nare med den nuvarande lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa&lt;br&gt;andra officiella beteckningar. Denna lag tillkom i samband med en ny&lt;br&gt;lagstiftning om mönsterskydd och föranleddes närmast av en anpassning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de svenska bestämmelserna till vissa nya regler på det internationella&lt;br&gt;planet. Någon saklig ändring i fråga om skyddet för vapen och andra&lt;br&gt;officiella beteckningar i förhållande till de tidigare bestämmelserna&lt;br&gt;åsyftades dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4.2 Omfattas beteckningarna Svensk författningssamling och&lt;br&gt;SFS av skyddet?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beteckningarna Svensk författningssamling och SFS omfattas inte av den&lt;br&gt;inledande uppräkning av skyddande vapen och beteckningar som finns i&lt;br&gt;1 § (statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem eller statlig kontroll-&lt;br&gt;eller garantibeteckning). Frågan är alltså om Svensk författningssamling&lt;br&gt;eller SFS kan anses vara en sådan annan beteckning som hänsyftar på&lt;br&gt;svenska staten och som därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på sådana beteckningar nämns i lagens förarbeten bl.a.&lt;br&gt;domstolars och ämbetsverks sigill eller andra stämplar, de affärsdrivande&lt;br&gt;verkens emblem, svenska ordnar samt mynt och penningsedlar. Vidare&lt;br&gt;nämns ordet ”riks” (prop. 1960:167 s. 220 ff och SOU 1958:10 s. 379).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i avsnitten 4.2 och 4.3 finns bestämmelser om Svensk&lt;br&gt;författningssamling i såväl lag som förordning. Det skulle kunna hävdas&lt;br&gt;att denna reglering, som sammantaget är förhållandevis omfattande och&lt;br&gt;detaljerad, i sig skulle kunna anses innebära att beteckningarna Svensk&lt;br&gt;författningssamling och SFS uppfattas som hänsyftande på svenska stat-&lt;br&gt;en och att de därigenom skulle ha en sådan officiell karaktär som avses i&lt;br&gt;lagen. Å andra sidan har lagen tillkommit för att skydda beteckningar av&lt;br&gt;i huvudsak annat slag än de nu aktuella och något direkt stöd för att dessa&lt;br&gt;beteckningar skulle omfattas av lagen kan inte heller utläsas av lagens&lt;br&gt;förarbeten. Till detta kommer att lagen, som sanktioneras genom en&lt;br&gt;straffbestämmelse, måste tolkas med restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl far sammantaget anses tala för att beteckningarna&lt;br&gt;Svensk författningssamling och SFS inte omfattas av lagens skydd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Behovet av en reform&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns ett behov av ett rättsligt skydd för&lt;br&gt;beteckningen Svensk författningssamling och dess förkortning SFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se&lt;br&gt;promemorian s. 29 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Stockholms tingsrätt, Patent-&lt;br&gt;och registreringsverket, Patentbesvär srätten, Konkurrensverket, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund samt Tidningsutgivarna har delat promemorians bedöm-&lt;br&gt;ning eller inte haft några synpunkter på den. De remissinstanser som haft&lt;br&gt;en annan bedömning har i huvudsak ansett att befintliga lagar får anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge ett tillräckligt skydd för beteckningarna Svensk författningssamling&lt;br&gt;och SFS. Några remissinstanser, däribland Stockholms tingsrätt och Kon-&lt;br&gt;sumentverket, anser att de skäl som åberopas för den föreslagna lagen har&lt;br&gt;giltighet också för övriga författningssamlingar som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1973:633) om kungörande av lagar och andra författningar&lt;br&gt;(kungörandelagen) och att lagen bör omfatta även dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Var och en måste veta om en författningssamling är den officiella ut-&lt;br&gt;gåvan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att besluta lagar och förordningar ger riksdagen och regeringen&lt;br&gt;normer som blir bestämmande för myndigheters och enskildas hand-&lt;br&gt;lande. Innan sådana författningar blir gällande måste de kungöras enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i kungörandelagen. Lagar och förordningar skall som&lt;br&gt;regel kungöras i publikationen Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen utgör en av hörnstenarna för ett ordnat och organiserat&lt;br&gt;samhällsliv. Den reglerar det offentligas verksamhet och förhållandet&lt;br&gt;mellan det offentliga och enskilda samt mellan enskilda inbördes. Den&lt;br&gt;svenska rättsordningen bygger på principen att varje medborgare känner&lt;br&gt;till de lagar och andra författningar som har beslutats av riksdagen och&lt;br&gt;regeringen och som har kungjorts enligt bestämmelserna i kungörande-&lt;br&gt;lagen. Samtidigt kan en författning som inte har kungjorts på föreskrivet&lt;br&gt;sätt normalt inte tillämpas mot den som saknar vetskap om författningen&lt;br&gt;(prop. 1975/76:112 s. 61 f.). Det som var och en på detta sätt förutsätts&lt;br&gt;känna till är, vad gäller lagar och förordningar, författningarna som de&lt;br&gt;har kungjorts officiellt i Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså viktigt för var och en att veta om en viss författningssam-&lt;br&gt;ling utgör den officiella utgåvan av Svensk författningssamling eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Svensk författningssamling kungörs som nämnts lagar och förord-&lt;br&gt;ningar beslutade av riksdagen respektive regeringen. Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling innehåller således de viktigaste och mest centrala författ-&lt;br&gt;ningarna. Tilltron till denna författningssamling far inte tillåtas minska&lt;br&gt;genom att beteckningarna Svensk författningssamling och SFS används&lt;br&gt;för andra samlingar av författningar som på olika sätt inte stämmer över-&lt;br&gt;ens med den officiella utgåvan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera författningssamlingar publiceras nu med underlag från databaser&lt;br&gt;och skanning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av principen att var och en förutsätts känna till innehållet i&lt;br&gt;de författningar som har kungjorts i Svensk författningssamling är be-&lt;br&gt;stämmelsen i upphovsrättslagen om att författningar inte är förenade med&lt;br&gt;upphovsrätt, och som syftar till att värna allmänhetens fria tillgång till&lt;br&gt;författningar, särskilt viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av upphovsrätt för författningar innebär att var och en&lt;br&gt;t.ex. fritt kan kopiera eller skanna innehållet från Svensk författnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samling för att exempelvis ge ut och sälja exemplar av egna författnings-&lt;br&gt;samlingar. Denna möjlighet utnyttjas också. Under senare tid har således&lt;br&gt;flera företag och enskilda börjat sprida författningar såväl i tryckt form&lt;br&gt;som elektroniskt via Internet. I något fall hämtas underlaget genom kopi-&lt;br&gt;ering eller skanning av författningarna som de har tryckts och kungjorts i&lt;br&gt;Svensk författningssamling. I andra fall hämtas materialet i elektronisk&lt;br&gt;form från någon databas tillgänglig via Internet, ofta från riksdagens&lt;br&gt;publika databaser, Rixlex, som bl.a. innehåller material från Regerings-&lt;br&gt;kansliets fulltextdatabas SFST.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en samling som framställs genom att materialet kopi-&lt;br&gt;eras eller skannas från författningarna som de har kungjorts i Svensk för-&lt;br&gt;fattningssamling kan nämnas den samling av författningar som Fritzes&lt;br&gt;ger ut under beteckningen Fritzes SFS. Med anledning av detta utgivande&lt;br&gt;väckte för övrigt Fakta Informationsförlag, som för närvarande ansvarar&lt;br&gt;för tryckning, försäljning och distribution av Svensk författningssamling,&lt;br&gt;i slutet av november 1996 talan mot Fritzes vid Stockholms tingsrätt.&lt;br&gt;Fakta, som grundade sin talan på marknadsföringslagen, yrkade bl.a. att&lt;br&gt;tingsrätten vid vite skulle förbjuda Fritzes att i sin marknadsföring an-&lt;br&gt;vända beteckningarna ”Fritzes SFS”, ”Fritzes SFS Svensk författnings-&lt;br&gt;samling”, ”Fritzes Ämnes-SFS” eller omskrivningar av dessa beteck-&lt;br&gt;ningar. I en dom den 25 november 1997 lämnade tingsrätten käromålet i&lt;br&gt;denna del utan bifall. Tingsrätten biföll dock Faktas talan i ett visst annat&lt;br&gt;avseende (mål nr T 8-1241-96). Domen har inte överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en samling av författningar som framställs genom att&lt;br&gt;materialet hämtas i elektronisk form kan nämnas ”Projekt Runeberg”,&lt;br&gt;som på Internet publicerar över 6 000 lagar och andra författningar.&lt;br&gt;Samlingen betecknas Projekt Runeberg - Svensk författningssamling.&lt;br&gt;Därutöver har det kunnat konstateras att det förekommer samlingar av&lt;br&gt;författningar på flera privata s.k. hemsidor på Internet där författningar&lt;br&gt;via länkar presenterats under beteckningen Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett antal fall där privat publicering sker av sådana författningar som&lt;br&gt;har kungjorts i Svensk författningssamling, presenteras dock författning-&lt;br&gt;arna under någon annan beteckning än Svensk författningssamling, ofta&lt;br&gt;med en hänvisning till den källa som materialet har hämtats ifrån. Ett&lt;br&gt;exempel på detta är företaget Notisums utgivning av Svensk Lagsamling&lt;br&gt;(SLS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det far förmodas att en sådan elektronisk publicering och spridning av&lt;br&gt;bl.a. författningar som har nämnts ovan kommer att öka i takt med den&lt;br&gt;tilltagande användningen av Internet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att bara den officiella utgåvan betecknas Svensk för-&lt;br&gt;fattningssamling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I databasen SFST, som har tillkommit i första hand för Regeringskansli-&lt;br&gt;ets interna behov, presenteras författningarna i sin helhet med gjorda till-&lt;br&gt;lägg och ändringar (konsoliderad form). Innehållet i databasen är inte&lt;br&gt;föremål för något trycklovsförfarande och utgör inte någon officiell ver-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sion av författningarna. I dag finns också vissa kvalitetsbrister i data- Prop. 1997/98:120&lt;br&gt;basen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den användning av beteckningarna Svensk författningssamling och&lt;br&gt;SFS som förekommer i dag för samlingar av författningar presenteras&lt;br&gt;författningarna ofta i konsoliderad form, dvs. som de ser ut efter gjorda&lt;br&gt;tillägg och ändringar. Dessa samlingar skiljer sig alltså redan på detta sätt&lt;br&gt;från den officiella versionen av Svensk författningssamling. Det är vidare&lt;br&gt;klart att det finns en risk för att författningarna, oavsett på vilket sätt och&lt;br&gt;i vilken form de presenteras, också i övrigt kan skilja sig från den offici-&lt;br&gt;ella versionen. Hur som helst har den som ansvarar för utgivandet av den&lt;br&gt;officiella versionen ingen möjlighet att kontrollera och garantera riktig-&lt;br&gt;heten av innehållet i privata författningssamlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig angeläget att innehållet i författningar och andra&lt;br&gt;rättskällor sprids till allmänheten i så stor omfattning som möjligt. Detta&lt;br&gt;gäller även bearbetade versioner. Sådana versioner är ofta värdefulla&lt;br&gt;verktyg såväl för den praktiskt verksamme juristen som för den rätts-&lt;br&gt;sökande allmänheten. Den privata spridning av författningar och andra&lt;br&gt;rättskällor som förekommer i dag, både i tryckt och elektronisk form, är&lt;br&gt;därför i sig av godo och bör på inget sätt motarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna spridning av författningar far dock inte tillåtas ske på vilka vill-&lt;br&gt;kor som helst. Som framgått är Svensk författningssamling den samling&lt;br&gt;av författningar där lagar och förordningar som har beslutats av riks-&lt;br&gt;dagen och regeringen som regel skall kungöras. Mot bakgrund av kravet&lt;br&gt;på och rättsverkningarna av kungörande är det angeläget att det skapas&lt;br&gt;förutsättningar för allmänheten att veta vilken författningssamling som är&lt;br&gt;den officiella och som allmänheten alltså förutsätts känna till innehållet i.&lt;br&gt;Det säger sig självt att det för en ganska stor del av den rättssökande all-&lt;br&gt;mänheten inte kan vara så lätt att veta vilken version som är den offici-&lt;br&gt;ella om alla författningssamlingar, oavsett utgivare, tillåts ha beteck-&lt;br&gt;ningen Svensk författningssamling eller SFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria spridningen av författningar under beteckningarna Svensk för-&lt;br&gt;fattningssamling och SFS som börjat förekomma under den senaste&lt;br&gt;tiden, ofta med delvis annat innehåll än den officiella versionen, innebär&lt;br&gt;enligt vår mening en risk för att tilltron till den officiella versionen kan&lt;br&gt;minska. Detta gör det angeläget att på något sätt markera vilken författ-&lt;br&gt;ningssamling som är den officiella. Vi anser därför, i likhet med en stor&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna, att det finns ett behov av att ge beteck-&lt;br&gt;ningen Svensk författningssamling och dess kortform SFS ett rättsligt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall myndigheternas författningssamlingar också omfattas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stockholms tingsrätt och Konsumentverket gäller de skäl som åbe-&lt;br&gt;ropas i promemorian inte bara för Svensk författningssamling utan även&lt;br&gt;för de övriga författningssamlingar som omfattas av kungörandelagen.&lt;br&gt;Regeringen delar i princip denna bedömning. Det är vanligt att lagar och&lt;br&gt;förordningar kompletteras genom föreskrifter beslutade av centrala myn-&lt;br&gt;digheter. Sådana föreskrifter, som beslutas med stöd av bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från riksdagen och regeringen, utgör den största mängden författningar i&lt;br&gt;Sverige. Författningar beslutade av sådana myndigheter är således en&lt;br&gt;viktig länk i normgivningskedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara väl så viktigt att förebygga att allmänheten vilseleds om&lt;br&gt;vad som är det officiella författningstrycket när det gäller sådana före-&lt;br&gt;skrifter som när det gäller lagar och förordningar beslutade av riksdagen&lt;br&gt;respektive regeringen. Å andra sidan innehåller Svensk författningssam-&lt;br&gt;ling sådan grundläggande rättsinformation som det måste sägas vara sär-&lt;br&gt;skilt angeläget att åstadkomma ett skydd för. Till detta kommer att det&lt;br&gt;för närvarande saknas tillräckligt underlag för att ta ställning till en re-&lt;br&gt;form vad gäller de övriga författningssamlingar som omfattas av kungö-&lt;br&gt;randelagen. Skyddet skall därför tills vidare begränsas till att avse Svensk&lt;br&gt;författningssamling. Detta utesluter dock inte att regleringen på sikt kan&lt;br&gt;komma att fa den generella omfattning som Stockholms tingsrätt och&lt;br&gt;Konsumentverket har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hur kan ett rättsligt skydd åstadkommas?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beteckningen Svensk författningssamling och dess&lt;br&gt;förkortning SFS ges ett rättsligt skydd i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-&lt;br&gt;memorian s. 33 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av den majoritet av remissinstanserna som anser&lt;br&gt;att det finns ett behov av en reform anser samtliga att beteckningarna&lt;br&gt;Svensk författningssamling och SFS skall ges ett rättsligt skydd i en sär-&lt;br&gt;skild lag. Två av dessa, Stockholms tingsrätt och Riksarkivet, anser att&lt;br&gt;skyddet skall åstadkommas genom ändring i befintliga lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det växande utbudet av information&lt;br&gt;och den spridning av författningar som sker på olika sätt och som vi har&lt;br&gt;redogjort för under avsnitt 6 gör det enligt vår bedömning nödvändigt att&lt;br&gt;markera att Svensk författningssamling och SFS är de officiella beteck-&lt;br&gt;ningarna för de lagar och förordningar som beslutats av riksdagen och&lt;br&gt;regeringen. Det är angeläget att beteckningarna ges ett tydligt och väl&lt;br&gt;avgränsat skydd. Ett sådant skydd bör skapas genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har föreslagit att ett sådant skydd skall arbetas&lt;br&gt;in i någon befintlig författning. Majoriteten har dock delat promemorians&lt;br&gt;bedömning att beteckningarna skall ges ett skydd i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det enklaste sättet att skydda beteckningarna skulle vara att göra ett&lt;br&gt;tillägg i någon befintlig författning. Vad som i första hand kan framstå&lt;br&gt;som en lämplig lösning är att göra ett tillägg till lagen (1970:498) om&lt;br&gt;skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Den lagen inne-&lt;br&gt;håller bestämmelser om skydd för beteckningar som på samma sätt som&lt;br&gt;Svensk författningssamling och SFS syftar på svenska staten och därige-&lt;br&gt;nom ger beteckningarna en officiell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att föra in ett skydd för Svensk författningssamling och SFS i den la-&lt;br&gt;gen skulle emellertid vara förenat med flera svårigheter. För det första tar&lt;br&gt;den lagen endast sikte på förfaranden som förekommer i näringsverk-&lt;br&gt;samhet. Som kommer att anges i avsnitt 8 bör emellertid skyddet för be-&lt;br&gt;teckningarna omfatta användning även i andra sammanhang. Ytterligare&lt;br&gt;en komplikation är att den lagen endast innehåller böter som sanktions-&lt;br&gt;form. Som vi kommer att redogöra för i avsnitt 9 anser vi dock inte att&lt;br&gt;det bör införas en straffrättslig sanktion för överträdelse av lagens för-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser sammantaget inte att det är lämpligt att föra in ett skydd för&lt;br&gt;beteckningarna Svensk författningssamling och SFS i lagen (1970:498)&lt;br&gt;om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksarkivet anser att en ändring skall göras i lagen (1960:729) om upp-&lt;br&gt;hovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) på så sätt&lt;br&gt;att författningar, till skillnad från i dag, kommer att omfattas av upphovs-&lt;br&gt;rätt. Den som trycker eller på annat sätt sprider och mångfaldigar en för-&lt;br&gt;fattning skulle enligt Riksarkivet tvingas att ange upphovsmannens&lt;br&gt;(utgivarens av Svensk författningssamling) namn. Denna lösning skulle&lt;br&gt;enligt Riksarkivet ha den fördelen att den skulle skydda texternas in-&lt;br&gt;tegritet och att även myndigheters m.fl. författningssamlingar skulle om-&lt;br&gt;fattas av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar inte Riksarkivets uppfattning i denna del. Det är enligt vår&lt;br&gt;mening angeläget att det rättsliga skydd som införs för beteckningen&lt;br&gt;Svensk författningssamling och SFS inte kommer i konflikt med de&lt;br&gt;grundläggande tankar som ligger bakom att författningar uttryckligen har&lt;br&gt;undantagits från upphovsrätt. Den föreslagna ändringen i upphovs-&lt;br&gt;rättslagen skulle enligt vår mening innebära en risk för en sådan konflikt.&lt;br&gt;Någon sådan ändring skall därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning finns det inte heller någon annan författning där&lt;br&gt;ett skydd för beteckningarna Svensk författningssamling och SFS skulle&lt;br&gt;finna en naturlig plats. Man skulle visserligen, som Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;har föreslagit, kunna överväga att införa det rättsliga skyddet i lagen&lt;br&gt;(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar&lt;br&gt;(kungörandelagen). Den lagen har dock primärt ett annat syfte än det nu&lt;br&gt;aktuella, nämligen huvudsakligen att reglera formerna och sättet för&lt;br&gt;offentliggörandet av lagar och andra författningar. Även om det rättsliga&lt;br&gt;skyddet trots detta i och för sig skulle kunna arbetas in i den lagen fram-&lt;br&gt;står emellertid enligt vår bedömning en sådan lösning som mindre lämp-&lt;br&gt;lig när skyddet, som vi föreslår, endast skall avse en av de olika författ-&lt;br&gt;ningssamlingar som omfattas av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser alltså att det är lämpligast att det rättsliga skyddet åstadkoms&lt;br&gt;genom en särskild författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att staten har gett ett skydd åt andra beteckningar ge-&lt;br&gt;nom lag. Som exempel kan nämnas lagen (1992:1534) om CE-märkning&lt;br&gt;och lagen (1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Reglernas utformning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beteckningen Svensk författningssamling och dess&lt;br&gt;förkortning SFS far inte användas offentligt som beteckning på någon&lt;br&gt;annan samling av författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633)&lt;br&gt;om kungörande av lagar och andra författningar eller ingå i en sådan be-&lt;br&gt;teckning. Detsamma gäller böjningsformer av beteckningen och förkort-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, med den&lt;br&gt;skillnaden att förslaget i promemorian inte innehöll något uttryckligt för-&lt;br&gt;bud att använda beteckningarna Svensk författningssamling och SFS som&lt;br&gt;ett led i en beteckning (se promemorian s. 35 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som anser att det&lt;br&gt;finns ett behov av en reform tillstyrker promemorians förslag eller har&lt;br&gt;inte haft några invändningar mot detta. Stockholms tingsrätt anser att&lt;br&gt;lagstiftningen bör ges en sådan utformning att den så litet som möjligt&lt;br&gt;inskränker rätten att fritt återge författningar. Ett sådant resultat kan en-&lt;br&gt;ligt tingsrätten uppnås genom ett förbud att tillhandahålla eller utbjuda&lt;br&gt;författningar på ett sådant sätt att de kan förväxlas med en författnings-&lt;br&gt;samling som avses i 3 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och&lt;br&gt;andra författningar (kungörandelagen). Enligt Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms universitet och Handelshögskolan, bör skyddet - om&lt;br&gt;en reform anses nödvändig - inskränkas. Detta kan enligt båda instan-&lt;br&gt;serna ske genom att sista meningen i 1 § får följande lydelse:&lt;br&gt;”Detsamma gäller böjningsformer av beteckningen och förkortningen,&lt;br&gt;som riskerar att vilseleda allmänheten beträffande ursprunget.” Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund anser att förbudet att använda beteckningarna under alla&lt;br&gt;omständigheter bör begränsas till att avse användning vid obehörig&lt;br&gt;marknadsföring av en samling av författningar under de aktuella beteck-&lt;br&gt;ningarna. Patentbesvärsrätten anser att lagtexten bör förtydligas något&lt;br&gt;om avsikten är att förbudet skall täcka användningen av beteckningarna&lt;br&gt;tillsammans med någon annan beståndsdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett skydd för Svensk författnings-&lt;br&gt;samling och SFS kan utformas på flera olika sätt. Ett sätt skulle kunna&lt;br&gt;vara att, som Stockholms tingsrätt har föreslagit, förbjuda att författ-&lt;br&gt;ningar tillhandahålls på ett sådant sätt att de kan förväxlas med den för-&lt;br&gt;fattningssamling som innehåller det officiella kungörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den immaterialrättsliga lagstiftningen är det vanligt att det skydd som&lt;br&gt;en viss författning ger omfattar sådant som kan vara förväxlingsbart. Så-&lt;br&gt;ledes innebär skyddet för ett varukännetecken enligt varumärkeslagen&lt;br&gt;(1960:644) att ingen annan än känneteckeninnehavaren får använda ett&lt;br&gt;kännetecken som är förväxlingsbart med det skyddade kännetecknet&lt;br&gt;(4 §). Känneteckeninnehavaren kan med andra ord hindra andra från att&lt;br&gt;använda förväxlingsbara kännetecken. Motsvarande skydd finns i bl.a.&lt;br&gt;firmalagen (1974:156). Ett skydd mot det som kan vara förväxlingsbart&lt;br&gt;finns vidare i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra offi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ciella beteckningar samt i lagen (1992:1534) om CE-märkning. Lagen&lt;br&gt;(1990:783) om skydd för beteckningen Svenskt arkiv innehåller dock&lt;br&gt;inte något sådant skydd utan avser enbart användningen av beteckningen&lt;br&gt;som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle kunna hävdas att ett särskilt skydd för Svensk författnings-&lt;br&gt;samling borde konstrueras utifrån samma principer som finns i flertalet&lt;br&gt;av de immaterialrättsliga lagarna, dvs. med ett förväxlingskriterium som&lt;br&gt;grund. Enligt regeringens bedömning skulle dock en bestämmelse kon-&lt;br&gt;struerad på detta sätt riskera att bli för vid och därmed riskera att onö-&lt;br&gt;digtvis hindra privat spridning av rättsinformation. Regeringen delar&lt;br&gt;alltså inte i denna del den bedömning som gjorts av Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;att regleringen skulle bli mindre långtgående om skyddet grundas på ett&lt;br&gt;förväxlingskriterium. Att en bestämmelse som den föreslagna far en snä-&lt;br&gt;vare omfattning än en som bygger på ett förväxlingskriterium har för&lt;br&gt;övrigt påpekats av Patentbesvärsrätten, som inte haft något att invända&lt;br&gt;mot att skyddet för Svensk författningssamling och SFS begränsas på det&lt;br&gt;sätt som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett grundläggande ansvar för spridning av rättsinformation.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att även andra än det allmänna kan delta och på&lt;br&gt;olika sätt bidra till spridningen av rättsinformation. Sådana bidrag utgör&lt;br&gt;ofta värdefulla komplement till den spridning som sker genom det all-&lt;br&gt;männas försorg. Ett av de mer kända privata bidragen utgör den årliga&lt;br&gt;utgivningen av Sveriges Rikes Lag, som finns i såväl tryckt som elektro-&lt;br&gt;nisk form via CD-rom (Norstedts Juridik AB). Ett annat exempel är&lt;br&gt;Sveriges Lagar (Fakta Informationsförlag AB). När det gäller spridning i&lt;br&gt;elektronisk form kan nämnas Rättsbanken som innehas av Sema Group&lt;br&gt;AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den spridning av lagar och andra författningar som sker på detta sätt&lt;br&gt;skulle, i vart fall i någon mån, kunna sägas vara förväxlingsbar med den&lt;br&gt;kungjorda version som finns i Svensk författningssamling. Det kan själv-&lt;br&gt;fallet inte komma i fråga att införa en bestämmelse som skulle ha en så-&lt;br&gt;dan innebörd. Tvärtom är det angeläget att se till att det finns så goda&lt;br&gt;förutsättningar som möjligt för sådan spridning av rättsinformation. En&lt;br&gt;sådan bestämmelse skall alltså inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt, och som vi förordar, är att låta skyddet omfatta använd-&lt;br&gt;ningen av orden Svensk författningssamling och SFS som beteckning,&lt;br&gt;dvs. titel på samlingar av författningar. Ett sådant skydd, som föreslogs i&lt;br&gt;promemorian, är betydligt mer begränsat än ett skydd inriktat på förväx-&lt;br&gt;lingsbarhet och skulle innebära att ingen annan än utgivaren av Svensk&lt;br&gt;författningssamling far använda orden Svensk författningssamling eller&lt;br&gt;SFS i titeln på en samling av sådana författningar som finns i den offici-&lt;br&gt;ella utgåvan. Ett sådant skydd avser endast användning av Svensk för-&lt;br&gt;fattningssamling och SFS som titel och omfattar inte att en samling av&lt;br&gt;författningar på annat ställe hänvisar till Svensk författningssamling eller&lt;br&gt;SFS. Det är således fråga om ett rent titelskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation har anmärkt att en sådan reglering inte&lt;br&gt;kommer att hindra att författningssamlingar ges ut med beteckningar som&lt;br&gt;exempelvis ”Svensk lagsamling” och ”Fritzes författningssamling”. En-&lt;br&gt;ligt Företagarnas Riksorganisation får den föreslagna lagen därmed inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsedd effekt, eftersom allmänheten som regel inte - enligt organisa-&lt;br&gt;tionens bedömande - har kännedom om att det är i just Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling som det officiella kungörandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här framhålla att avsikten med regleringen inte är att&lt;br&gt;hindra användandet av sådana beteckningar som Företagarnas Riksorga-&lt;br&gt;nisation nämner. Vad sedan gäller allmänhetens kunskap om namnet på&lt;br&gt;den officiella författningssamlingen för lagar och förordningar förhåller&lt;br&gt;det sig säkerligen så att en viss del av befolkningen inte känner till att&lt;br&gt;Svensk författningssamling är den samling av författningar där det offici-&lt;br&gt;ella kungörandet sker. Detta kan dock inte utgöra ett skäl mot att det ska-&lt;br&gt;pas en ordning som syftar till att skydda den officiella beteckningen.&lt;br&gt;Detta utgör enligt vår bedömning snarare ett skäl för än mot en sådan&lt;br&gt;reform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning talar övervägande skäl för att, i vart fall&lt;br&gt;inledningsvis, begränsa skyddet till ett sådant titelskydd som föreslogs i&lt;br&gt;promemorian och som stötts av remissmajoriteten. För att undvika ett&lt;br&gt;kringgående av skyddsreglema, vilket skulle kunna leda till stötande re-&lt;br&gt;sultat, bör skyddet, som också föreslogs i promemorian, även omfatta&lt;br&gt;olika böjningsformer av Svensk författningssamling. Beteckningar som&lt;br&gt;exempelvis Svenska författningssamlingar och Svenska författningssam-&lt;br&gt;lingen bör således omfattas av det rättsliga skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna del har Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet&lt;br&gt;och Handelshögskolan föreslagit att den utvidgning som följer av 1 §&lt;br&gt;andra meningen skall preciseras och tydligt knytas till förslagets syfte.&lt;br&gt;De har båda föreslagit att det rättsliga skyddet, vad gäller olika böjnings-&lt;br&gt;former, skall begränsas till sådana som riskerar att vilseleda allmänheten&lt;br&gt;beträffande ursprunget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som föreslogs i promemorian om att skyddet skulle om-&lt;br&gt;fatta även olika böjningsformer motiverades med att det för dessa fall var&lt;br&gt;en sådan påtaglig risk för förväxling med den officiella versionen att det&lt;br&gt;vore stötande att inte låta skyddet omfatta också beteckningar utformade&lt;br&gt;på detta sätt. Regeringen delar, i likhet med majoriteten av remissinstan-&lt;br&gt;serna, den bedömning som gjorts i promemorian. Något sådant tillägg&lt;br&gt;som föreslagits av fakultetsnämnden och Handelshögskolan bör alltså&lt;br&gt;inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patentbesvärsrätten har påpekat att det är tveksamt om den formu-&lt;br&gt;lering av 1 § som föreslogs i promemorian skulle täcka användandet av&lt;br&gt;en beteckning som består av orden Svensk författningssamling eller&lt;br&gt;kortformen SFS med något tillägg. Avsikten med det skydd som före-&lt;br&gt;slogs i promemorian har dock varit att skyddet skulle fa en sådan&lt;br&gt;omfattning. Som Patentbesvärsrätten föreslagit bör 1 § förtydligas så att&lt;br&gt;detta kommer till klart uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet skall självfallet vidare gälla oberoende av i vilket typsnitt be-&lt;br&gt;teckningarna skrivs och oberoende av om de skrivs med versaler eller&lt;br&gt;gemener.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den övriga omfattningen av förbudet gör regeringen&lt;br&gt;följande bedömning. Den användning av beteckningarna Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling och SFS som förekommer i dag i samband med den privata&lt;br&gt;publiceringen av författningar är ofta kopplad till någon form av närings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet. Användning i andra sammanhang förekommer emellertid&lt;br&gt;också. Ett skydd för beteckningarna är förstås mest angeläget i de fall där&lt;br&gt;publiceringen far en stor spridning. En sådan spridning torde oftast bli&lt;br&gt;aktuell när det är fråga om någon form av näringsverksamhet. Mot bak-&lt;br&gt;grund av den grundläggande principen, att var och en måste kunna lita på&lt;br&gt;att författningar som presenteras under beteckningarna Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling eller SFS är den officiella versionen, bör dock skyddet om-&lt;br&gt;fatta all användning över huvud taget och således inte begränsas till an-&lt;br&gt;vändning i näringsverksamhet. Det har för övrigt kunnat konstateras att&lt;br&gt;det förekommer sådan publicering på olika s.k. hemsidor på Internet. Att&lt;br&gt;skyddet skulle fa en sådan omfattning har också delats eller inte kom-&lt;br&gt;menterats av majoriteten av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Sanktioner m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allmän domstol skall vid vite kunna förbjuda fort-&lt;br&gt;satt användning av beteckningarna. Talan om sådant förbud skall endast&lt;br&gt;få föras av staten. Justitiekanslem skall föra eller låta föra talan för&lt;br&gt;statens räkning. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder be-&lt;br&gt;teckningarna i strid med förbudet skall vara skyldig att betala ersättning&lt;br&gt;för den skada som användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, med det&lt;br&gt;förtydligandet att statens talan skall föras av Justitiekanslem (se prome-&lt;br&gt;morian s. 38 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar promemo-&lt;br&gt;rians förslag eller har inga invändningar mot det. Enligt Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt bör lagen - för att bli fullt effektiv - även innehålla en möjlighet&lt;br&gt;för domstol att besluta om åtgärder som hindrar fortsatt tillhandahållande&lt;br&gt;eller utbjudande av material som avses med förbudet. Enligt tingsrätten&lt;br&gt;bör rätten att föra sådan talan och talan om förbud vid vite inskränkas till&lt;br&gt;den som ger ut författningssamlingen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Böter- vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det finns förutsättningar för att se till att det föreslagna&lt;br&gt;förbudet efterlevs. En utgångspunkt är att det skall vara möjligt att fa ett&lt;br&gt;snabbt slut på en pågående användning i strid med förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kriminalisering som ett medel att få förbud av olika slag&lt;br&gt;att efterlevas vill regeringen framhålla följande. Bakom en kriminalise-&lt;br&gt;ring ligger ett ställningstagande att gärningen i fråga är så förkastlig att&lt;br&gt;den bör vara straffsanktionerad. Avsikten är framför allt att kriminalise-&lt;br&gt;ringen skall verka avskräckande. Som regeringen har sagt i propositionen&lt;br&gt;om ett effektivare brottmålsförfarande (prop. 1994/95:23) bör kriminali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sering som en metod för att hindra överträdelse av olika normer i sam-&lt;br&gt;hället användas med försiktighet. En utgångspunkt bör vara att straff som&lt;br&gt;sanktionsform förbehålls sådana förfaranden som kan föranleda påtaglig&lt;br&gt;skada eller fara och som inte går att bemöta på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beteenden som förbjuds genom den föreslagna lagen kan enligt vår&lt;br&gt;bedömning knappast föranleda sådan skada eller fara. Om straff skulle&lt;br&gt;väljas som sanktionsform skulle det dessutom inte kunna komma i fråga&lt;br&gt;att föreskriva annan påföljd än böter. Det är inte troligt att en sådan på-&lt;br&gt;följd skulle utgöra ett tillräckligt effektivt medel för att motverka över-&lt;br&gt;trädelser av det föreslagna förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ är att föreskriva en möjlighet för domstol att vid vite för-&lt;br&gt;bjuda fortsatta överträdelser. En sådan möjlighet har många fördelar. För&lt;br&gt;det första är vite till sin konstruktion framåtriktande och tar direkt sikte&lt;br&gt;på att förhindra oönskade beteenden. Ett förbud vid vite kan också bättre&lt;br&gt;än en straffrättslig påföljd anpassas till omständigheterna i varje enskilt&lt;br&gt;fall. Ett förbud förenat med vite har dessutom den fördelen att varken&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet behöver styrkas hos den som använder beteck-&lt;br&gt;ningarna i strid med lagen. Det behöver inte heller föras någon bevisning&lt;br&gt;om användandets skadeverkningar. Det avgörande är i stället om det i&lt;br&gt;objektiv mening har skett en överträdelse av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl talar enligt vår mening för att lagen skall innehålla&lt;br&gt;en bestämmelse om att domstol skall ha möjlighet att vid vite förbjuda&lt;br&gt;fortsatta överträdelser av lagen. Motsvarande bestämmelser finns för öv-&lt;br&gt;rigt i större delen av den immaterialrättsliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett vitesförbud skall bli effektivt och verka avhållande också i&lt;br&gt;sådana fall där starka ekonomiska intressen gör sig gällande bör någon&lt;br&gt;högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Genom en lämp-&lt;br&gt;lig anpassning av vitesbeloppets storlek kan det därigenom för den som&lt;br&gt;överträder förbudet göras klart att fortsatt överträdelse inte lönar sig.&lt;br&gt;Detta innebär att mycket höga vitesbelopp kan komma i fråga. Vid behov&lt;br&gt;bör också s.k. löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten kunna&lt;br&gt;användas. Det innebär bl.a. att vitet kan dömas ut vid varje överträdelse&lt;br&gt;av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om föreläggande av och utdömande av vite bör prövas av all-&lt;br&gt;män domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen behöver inte innehålla några särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om utdömande av vite. I detta hänseende gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;7 § lagen (1985:206) om viten. Det innebär att den domstol som förelagt&lt;br&gt;vitet också är behörig att på ansökan utdöma vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiskt förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också finnas en möjlighet för domstolen att besluta om vitesför-&lt;br&gt;bud under pågående rättegång i avvaktan på domstolens slutliga av-&lt;br&gt;görande, s.k. interimistiskt förbud. Härigenom ges den som väcker talan&lt;br&gt;en möjlighet att så snart som möjligt fa ett slut på ett pågående intrång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I firmalagen (1974:156) fanns inte tidigare någon uttrycklig bestäm-&lt;br&gt;melse om domstols rätt att meddela interimistiskt förbud. I rättspraxis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slogs det dock fast att ett vitesförbud enligt 15 § i den lagen kunde med-&lt;br&gt;delas interimistiskt med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken (NJA 1990&lt;br&gt;s. 338). Patentlagen innehöll dock ett uttryckligt stadgande om domstols&lt;br&gt;möjlighet att meddela sådana interimistiska förbud. Genom en reform av&lt;br&gt;de immaterialrättsliga lagarna under 1994 infördes skärpta åtgärder mot&lt;br&gt;immaterialrättsliga intrång (prop. 1993/94:122). Bl.a. infördes en möjlig-&lt;br&gt;het att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det immaterialrättsliga&lt;br&gt;området. I samband därmed infördes också uttryckliga bestämmelser om&lt;br&gt;domstols rätt att meddela interimistiska vitesförbud. I propositionen kon-&lt;br&gt;staterades att vitesförbud enligt firmalagen kunde meddelas interimistiskt&lt;br&gt;med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken men att patentlagen redan in-&lt;br&gt;nehöll uttryckliga regler om interimistiska förbud. Enligt propositionen&lt;br&gt;var det, närmast mot bakgrund av vad som redan gällde enligt patent-&lt;br&gt;lagen, lämpligt att införa sådana uttryckliga bestämmelser inom hela det&lt;br&gt;immaterialrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det lika lite som på firmarättens om-&lt;br&gt;råde, enligt vad Högsta domstolen uttalat i NJA 1990 s. 338, nödvändigt&lt;br&gt;med en uttrycklig bestämmelse om domstols möjlighet att meddela inte-&lt;br&gt;rimistiska vitesförbud. Sådana förbud kommer ändå att kunna meddelas&lt;br&gt;med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Att sådana bestämmelser in-&lt;br&gt;förts inom hela det immaterialrättsliga området talar i och för sig för att&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser bör införas också här. Eftersom det inte är&lt;br&gt;nödvändigt med en sådan reglering och den dessutom skulle onödigt&lt;br&gt;tynga omfattningen av den föreslagna lagen anser vi dock inte att några&lt;br&gt;sådana bestämmelser skall tas in i den nya lagen. Några synpunkter i&lt;br&gt;denna riktning har inte heller framförts av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem skall föra talan om förbud?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Patentbesvärsrätten har föreslagit att rätten att&lt;br&gt;föra talan om förbud enligt lagen skall begränsas till utgivaren av Svensk&lt;br&gt;författningssamling. Som skäl för detta har de angett att ändamålet med&lt;br&gt;lagen, dvs. att på offentligrättslig grund skydda beteckningarna Svensk&lt;br&gt;författningssamling och SFS, gör det mindre lämpligt att låta ett privat&lt;br&gt;förlag föra talan om förbud. Regeringen delar denna bedömning. I den&lt;br&gt;mån det förlag som för tillfallet har statens uppdrag att trycka, sälja och&lt;br&gt;distribuera författningssamlingen skulle lida ekonomisk skada av att nå-&lt;br&gt;gon annan publicerar en samling av författningar i strid med lagens be-&lt;br&gt;stämmelser bör dock förlaget, liksom alla andra som lidit skada av en&lt;br&gt;sådan publicering, enligt en uttrycklig bestämmelse ges möjlighet att föra&lt;br&gt;talan om skadestånd. Detta återkommer vi till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om förbud skall för statens räkning föras eller låta föras av&lt;br&gt;Justitiekanslem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Patentbesvärsrätten har ifrågasatt nödvändig-&lt;br&gt;heten av en skadeståndsbestämmelse. Övriga remissinstanser har dock&lt;br&gt;inte haft något att invända mot promemorians forslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes i promemorian kan det tänkas att sådan användning av&lt;br&gt;beteckningarna Svensk författningssamling och SFS som sker i strid med&lt;br&gt;det föreslagna förbudet kan orsaka skada av ekonomiskt slag. Även om&lt;br&gt;detta sällan torde bli aktuellt för statens egen del kan man tänka sig att&lt;br&gt;sådan skada kan uppstå för andra, bl.a. den som för tillfallet har statens&lt;br&gt;uppdrag att trycka, sälja och distribuera författningssamlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en skadeståndsbestämmelse som den föreslagna inte kan för-&lt;br&gt;väntas bli tillämpad särskilt ofta är det enligt vår bedömning rimligt att&lt;br&gt;var och en som faktiskt har lidit skada av ett användande i strid med för-&lt;br&gt;budet också skall ges rätt att få ersättning för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skada som kan uppstå vid en användning av beteckningarna i strid&lt;br&gt;med förbudet är en s.k. ren förmögenhetsskada enligt 1 kap. 2 § skade-&lt;br&gt;ståndslagen (1972:207), dvs. en ekonomisk skada som uppkommer utan&lt;br&gt;samband med person- eller sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i skadeståndslagen är att sådan skada ersätts endast om&lt;br&gt;den vållas genom brott (2 kap. 4 §). Inom immaterialrätten är det dock&lt;br&gt;vanligt med bestämmelser som ger rätt till ersättning även i de fall då det&lt;br&gt;inte är fråga om straffbara intrång. En sådan bestämmelse om rätt till er-&lt;br&gt;sättning för skada bör införas också här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs andra åtgärder med anledning av överträdelse av lagens förbud?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stockholms tingsrätt bör förbudet - för att bli fullt effektivt -&lt;br&gt;kunna kombineras med en möjlighet att förordna om åtgärder som hind-&lt;br&gt;rar fortsatt tillhandahållande eller utbjudande av material som avses med&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel liknande den som tingsrätten förordar finns i bl.a. 41 § varu-&lt;br&gt;märkeslagen (1960:644). Enligt bestämmelsen far domstol på begäran av&lt;br&gt;den som har lidit varumärkesintrång efter vad som är skäligt och till fö-&lt;br&gt;rebyggande av fortsatt intrång besluta att varukännetecken som olovligen&lt;br&gt;förekommer på varor, förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller&lt;br&gt;liknande skall utplånas eller ändras. Om en sådan åtgärd inte kan ske&lt;br&gt;utan att egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs eller på&lt;br&gt;visst sätt ändras får domstolen besluta om detta. I ett sådant fall får dom-&lt;br&gt;stolen också, efter begäran om det, besluta att egendomen mot lösen skall&lt;br&gt;lämnas ut till den som har lidit intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens andra stycke får domstolen vidare på begäran av&lt;br&gt;den som lidit intrånget efter vad som är skäligt och till förebyggande av&lt;br&gt;fortsatt intrång besluta att föremål, vars användande skulle innebära va-&lt;br&gt;rumärkesintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån ett intrång innefattar brott enligt varumärkeslagen ger para-&lt;br&gt;grafen dessutom utrymme för domstol att fatta beslut om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den typ av bestämmelser som 41 § varumärkeslagen är exempel på är&lt;br&gt;inte förverkande i straffrättslig mening. Enligt bestämmelserna har i&lt;br&gt;stället ensamrättens innehavare ett enskilt - ett privaträttsligt - anspråk&lt;br&gt;på att den egendom som det är fråga om exempelvis skall ändras eller&lt;br&gt;förstöras. Det kan sägas vara fråga om en speciell immaterialrättslig&lt;br&gt;rättsverkan (jfr prop. 1993/94:122).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det ingen tvekan om att sådana be-&lt;br&gt;stämmelser har ett stort värde för att hindra överträdelser inom det&lt;br&gt;immaterialrättsliga området. Det skulle därför kunna övervägas att införa&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser också i den nya lagen. Som allmän princip&lt;br&gt;gäller dock att endast sådana regler skall införas som på goda grunder&lt;br&gt;kan antas komma att behövas. Det är enligt regeringens bedömning ännu&lt;br&gt;för tidigt att ta ställning till om det är nödvändigt med några sådana reg-&lt;br&gt;ler här. Bestämmelser med denna innebörd bör därför inte införas nu. Om&lt;br&gt;det vid tillämpningen av lagen skulle visa sig att den brister i effektivitet&lt;br&gt;genom avsaknaden av sådana regler far dock frågan tas upp på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Lagen skall träda i kraft den 1 januari 1999. Lagen skall inte&lt;br&gt;gälla samlingar av författningar som har framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens (se&lt;br&gt;promemorian s. 41 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört någon synpunkt&lt;br&gt;på förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De regler som föreslås syftar till att&lt;br&gt;åstadkomma ett visst rättsligt skydd för beteckningarna Svensk författ-&lt;br&gt;ningssamling och SFS. Med beaktande av den användning av beteck-&lt;br&gt;ningarna som för närvarande förekommer och den ökade användning&lt;br&gt;som kan förväntas på några års sikt genom användningen av framför allt&lt;br&gt;Internet är det angeläget att ett skydd åstadkoms så snart som möjligt. En&lt;br&gt;lämplig tidpunkt för ikraftträdande kan vara den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att använda lagens bestämmelser om skadestånd och vite&lt;br&gt;skall gälla endast sådana åtgärder som har vidtagits efter lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande. Detta följer av allmänna principer och behöver i sig inte tas in&lt;br&gt;i någon övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga om tillämpning i retroaktivt avseende är om lagen skall&lt;br&gt;kunna tillämpas på samlingar av författningar som har framställts före&lt;br&gt;ikraftträdandet och som fortsätter att ges ut därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett enbart ur intresset av att skydda beteckningarna skulle det onek-&lt;br&gt;ligen vara bra om lagen fick en sådan retroaktiv verkan. Å andra sidan&lt;br&gt;skulle detta kunna uppfattas som en alltför långtgående reglering. Man&lt;br&gt;kan också fråga sig om det är rimligt att det som har framställts före lag-&lt;br&gt;ens ikraftträdande inte skulle fa fortsätta att säljas och marknadsföras&lt;br&gt;efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det lämpligast att införa en över-&lt;br&gt;gångsbestämmelse av innebörd att en redan vidtagen åtgärd - dvs. en&lt;br&gt;framställning som har skett före lagens ikraftträdande - inte skall kunna&lt;br&gt;angripas med stöd av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen kan förväntas medföra vissa ökade kostnader,&lt;br&gt;framför allt i samband med sådan förbuds- och skadeståndstalan som&lt;br&gt;tillåts enligt 2 och 3 §§. Det är svårt att närmare uppskatta hur många&lt;br&gt;sådana mål som kan tänkas bli aktuella. Det får dock förutsättas att reg-&lt;br&gt;lerna kommer att tillämpas endast i begränsad omfattning. Den före-&lt;br&gt;slagna lagen beräknas således kunna finansieras inom ramen för till-&lt;br&gt;gängliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 § Beteckningen Svensk författningssamling och dess förkortning SFS&lt;br&gt;får inte användas offentligt som beteckning på någon annan samling av&lt;br&gt;författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar eller ingå i någon sådan beteckning. Det-&lt;br&gt;samma gäller böjningsformer av beteckningen och förkortningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förbjuds att beteckningen Svensk författningssamling och&lt;br&gt;dess förkortning SFS används som beteckning på någon annan samling&lt;br&gt;av författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande&lt;br&gt;av lagar och andra författningar. Förbudet omfattar också olika böjnings-&lt;br&gt;former av Svensk författningssamling och SFS. Beteckningar som t.ex.&lt;br&gt;Svenska författningssamlingar och Svenska författningssamlingen om-&lt;br&gt;fattas således. Däremot omfattas inte beteckningar som på annat sätt kan&lt;br&gt;sägas likna Svensk författningssamling eller SFS, dvs. beteckningar som&lt;br&gt;på annat sätt skulle kunna sägas vara förväxlingsbara. Förbudet gäller&lt;br&gt;vidare Svensk författningssamling eller SFS som ingår som ett led i en&lt;br&gt;beteckning med någon annan beståndsdel, t.ex. ”Den riktiga SFS”, samt&lt;br&gt;oavsett med vilket typsnitt beteckningarna skrivs och vidare oberoende&lt;br&gt;av om de skrivs med versaler eller gemener.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med författning avses sådana lagar och andra föreskrifter som omfattas&lt;br&gt;av 8 kap. regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket användas offentligt avses i princip all användning som&lt;br&gt;har ett samband med att en samling av författningar sprids till allmän-&lt;br&gt;heten. Kravet på offentlighet innebär att användningen skall vara sådan&lt;br&gt;att allmänheten har möjlighet att fa tillgång till samlingen. Användning i&lt;br&gt;rent privata sammanhang omfattas således inte av förbudet. Förbudet&lt;br&gt;omfattar inte heller själva framställningen av en författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet omfattar endast användning som beteckning, dvs. som titel&lt;br&gt;eller del av en titel. Användningen av beteckningarna på en samling av&lt;br&gt;författningar i andra sammanhang omfattas således inte av förbudet. Det&lt;br&gt;är alltså tillåtet att på en samling av författningar, på annat ställe än i&lt;br&gt;titeln, ange att samlingen innehåller författningar kungjorda i Svensk&lt;br&gt;författningssamling, dvs. en hänvisning. Samlingar av författningar med&lt;br&gt;sådana hänvisningar torde vara vanliga inom undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet omfattar inte heller sådan användning av beteckningarna&lt;br&gt;Svensk författningssamling och SFS som blir följden av att man kopierar&lt;br&gt;författningar från den officiella utgåvan, där såväl Svensk författnings-&lt;br&gt;samling som kortformen SFS finns angiven i anslutning till varje författ-&lt;br&gt;ning. Förbudet hindrar således inte att en författningssamling ges ut som&lt;br&gt;innehåller författningar som utgör en exakt kopia av det officiella trycket.&lt;br&gt;Men titeln/beteckningen på en sådan författningssamling far inte strida&lt;br&gt;mot bestämmelsen i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med samling av författningar avses alla tänkbara samlingar i såväl&lt;br&gt;tryckt som elektronisk form och oberoende av hur många författningar&lt;br&gt;som samlingen innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Om beteckningen eller förkortningen används i strid med 1 § kan&lt;br&gt;allmän domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem skall föra eller låta föra talan om sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen ges allmän domstol rätt att vid vite förbjuda sådan an-&lt;br&gt;vändning av beteckningarna som sker i strid med 1 §. Sådan talan får&lt;br&gt;endast föras av Justitiekanslem eller av den som Justitiekanslem ger i&lt;br&gt;uppdrag att föra sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om förbud enligt paragrafen kommer att handläggas som ett&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 15 kap. 3 § rättegångsbalken följer att beslut om förbud vid vite&lt;br&gt;kan meddelas också interimistiskt. För att en domstol skall kunna med-&lt;br&gt;dela interimistiskt beslut krävs, enligt den nämnda bestämmelsen, att sö-&lt;br&gt;kanden visar sannolika skäl för att han har ett anspråk mot någon annan&lt;br&gt;som är eller kan antas bli föremål för prövning i rättegång eller annan&lt;br&gt;liknande ordning. Dessutom krävs att det skäligen kan befaras att mot-&lt;br&gt;parten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss&lt;br&gt;handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökan-&lt;br&gt;dens rätt eller väsentligt förringar dess värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 15 kap. 3 § rättegångsbalken följer att domstolen, utöver vite, kan&lt;br&gt;besluta om annan lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om interimistiskt förbud meddelas enligt 15 kap. 5 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken av den domstol där rättegången har väckts. Om någon rätte-&lt;br&gt;gång inte har inletts gäller rättegångsbalkens bestämmelser om laga dom-&lt;br&gt;stol i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om utdömande av&lt;br&gt;vite. I detta hänseende gäller bestämmelserna i 7 § viteslagen (1985:206).&lt;br&gt;Det innebär att den domstol som förelagt vitet också är behörig att på&lt;br&gt;ansökan utdöma vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder beteckningen&lt;br&gt;eller förkortningen i strid med 1 § skall betala ersättning för den skada&lt;br&gt;som användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att var och en som lider skada av att beteckning-&lt;br&gt;arna används i strid med 1 § har rätt till ersättning för skadan. I subjektivt&lt;br&gt;hänseende krävs att det finns antingen uppsåt eller oaktsamhet hos den&lt;br&gt;som överträder förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skada som det kan bli fråga om är ren förmögenhetsskada (se 1&lt;br&gt;kap. 2 § skadeståndslagen). För att ersättningsskyldighet skall upp-&lt;br&gt;komma enligt paragrafen krävs - såsom annars inom skadeståndsrätten -&lt;br&gt;att det råder s.k. adekvat kausalitet mellan intrånget och skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För statens räkning förs talan om skadestånd av Justitiekanslem. Detta&lt;br&gt;framgår av 2 § förordningen (1977:1345) om instruktion för Justitie-&lt;br&gt;kanslem. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen gäller inte samlingar av författningar som har framställts&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 träder den nya lagen i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 skyddar intressen vad gäller förfoganden som gjorts före lag-&lt;br&gt;ens ikraftträdande. De nya bestämmelserna tillämpas inte på åtgärder&lt;br&gt;som har vidtagits före ikraftträdandet. En samling av författningar som&lt;br&gt;har framställts före ikraftträdandet kan således inte angripas med den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om skydd för beteckningen Svensk författnings-&lt;br&gt;samling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Beteckningen Svensk författningssamling och dess förkortning SFS&lt;br&gt;far inte användas offentligt som beteckning på någon annan samling av&lt;br&gt;författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar. Detsamma gäller böjningsformer av be-&lt;br&gt;teckningen och förkortningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder beteckningen eller&lt;br&gt;förkortningen i strid med 1 § skall betala ersättning för den skada som&lt;br&gt;användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om beteckningen eller förkortningen används i strid med 1 § kan&lt;br&gt;domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om förbud får föras av den som enligt 4 § lagen (1976:633) om&lt;br&gt;kungörande av lagar och andra författningar ansvarar för utgivningen av&lt;br&gt;Svensk författningssamling eller av den som ger ut författningssamlingen&lt;br&gt;på den ansvariges uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De nya bestämmelserna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits&lt;br&gt;före ikraftträdandet. På en samling av författningar som har fram-&lt;br&gt;ställts före ikraftträdandet får beteckningen och förkortningen an-&lt;br&gt;vändas fritt utan hinder av bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Följande remissinstanser har getts tillfälle att yttra sig över de-&lt;br&gt;partementspromemorian Ett rättsligt skydd för beteckningen&lt;br&gt;Svensk författningssamling (Ds 1997:82).&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Statens skolverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Högskoleverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Kungliga biblioteket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Handelshögskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Riksarkivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Patent- och registreringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 .Patentbesvärsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 .Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.Stockholms Handelskammare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Företagamas Riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.Svenska Förläggareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.Mediearbets givarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.Svenska föreningen för upphovsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.Föreningen Svenska Läromedelsproducenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20.Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 .Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22.Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23.Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.Tidningsutgivama&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Av dessa har följande remissinstanser avstått från att yttra sig:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14. Stockholms Handelskammare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Svenska Förläggareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Mediearbetsgivama&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Svenska föreningen för upphovsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Föreningen Svenska Läromedelsproducenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;På eget initiativ har yttrande kommit in från&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska Patentombudsföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om skydd för beteckningen Svensk författnings-&lt;br&gt;samling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Beteckningen Svensk författningssamling och dess förkortning SFS&lt;br&gt;får inte användas offentligt som beteckning på någon annan samling av&lt;br&gt;författningar än den som avses i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar eller ingå i någon sådan beteckning. Det-&lt;br&gt;samma gäller böjningsformer av beteckningen och förkortningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om beteckningen eller förkortningen används i strid med 1 § kan&lt;br&gt;allmän domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem skall föra eller låta föra talan om sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder beteckningen&lt;br&gt;eller förkortningen i strid med 1 § skall betala ersättning för den skada&lt;br&gt;som användandet har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På en samling av författningar som har framställts före ikraftträdan-&lt;br&gt;det får beteckningen och förkortningen användas fritt trots bestämmel-&lt;br&gt;serna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-02.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard&lt;br&gt;Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag&lt;br&gt;om skydd för beteckningen Svensk författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Thomas&lt;br&gt;Ericsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:120 Ett rättsligt skydd för be-&lt;br&gt;teckningen Svensk författningssamling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55974, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:LU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:39:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03120</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:39:45</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:LU23</uppgift>
<ref_dok_id>GL01LU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ett rättsligt skydd för beteckningen Svensk författningssamling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>