2225353GL031161997/98116propproppropProposition 1997/98:116PropositionPropositionKulturdepartementet11601998-03-12 00:00:002025-12-19 14:03:201998-01-01 00:00:00Staten och trossamfunden bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfunddigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03116/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03116https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03116
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1997/98:116</h1><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03116/prop_199798__116-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<h3>Staten och trossamfunden - bestämmelser om</h3>
<h3>Svenska kyrkan och andra trossamfund</h3>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:116</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Harpsund den 12 mars 1998</p>
<p>Thage G Peterson</p>
<p>Marita Ulvskog</p>
<p>(Kulturdepartementet)</p>
<h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>I propositionen lämnas förslag till en lag om trossamfund och en lag om<br>Svenska kyrkan. Förslagen bygger på de förslag till grundlagsändringar<br>som nyligen har lagts fram i propositionen Staten och trossamfunden -<br>grundlagsfrågor (prop. 1997/98:49). Utgångspunkten för förslagen är det<br>principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan<br>som riksdagen fattade år 1995.</p>
<p>Genom lagen om trossamfund införs en ny associationsform,<br>registrerat trossamfund. Ingen av de rättigheter som trossamfunden har i<br>dag, t. ex. rätten att förrätta vigsel, skall vara knuten till den nya<br>associationsformen. Lagen innehåller vidare bl.a. bestämmelser om<br>registrerade trossamfunds namn och om statlig hjälp med att beräkna,<br>debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som är medlemmar i eller<br>tillhör trossamfundet.</p>
<p>I lagen om Svenska kyrkan preciseras kyrkans grundläggande identitet<br>för att denna skall vara oförändrad över relationsändringen. Den i lagen<br>gjorda preciseringen stämmer överens med kyrkans syn på sig själv.<br>Vidare innehåller lagen bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkans<br>organisation och verksamhet samt om den kyrkliga egendomen</p>
<p>De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<h3>Innehållsförteckning</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om trossamfund..........................................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om Svenska kyrkan....................................9</p>
<p>2.3 Förslag till lag om införande av lagen (1999:000) om</p>
<p>Svenska kyrkan.............. 12</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................15</p>
<p>4 En historisk reform..........................................................................17</p>
<p>5 Lag om trossamfund........................................................................18</p>
<p>5.1 Trossamfundens rättsliga reglering..................................18</p>
<p>5.2 Barns rätt att komma till tals.............................................22</p>
<p>5.3 Vad krävs för registrering?...............................................24</p>
<p>5.4 Registreringsförfarandet...................................................27</p>
<p>5.5 Effekter av registreringen.................................................28</p>
<p>5.6 Rättigheter och skyldigheter.............................................30</p>
<p>5.7 Avregistrering och likvidation..........................................33</p>
<p>5.8 Organisatoriska delar........................................................35</p>
<p>6 Lag om Svenska kyrkan..................................................................39</p>
<p>6.1 Identitet och organisation.................................................39</p>
<p>6.2 Självständiga rättssubjekt.................................................45</p>
<p>6.3 Organisatorisk uppbyggnad..............................................49</p>
<p>6.3.1 Församlingen — den lokala nivån..................49</p>
<p>6.3.2 Icke-territoriella församlingar........................53</p>
<p>6.3.3 Stiftet — den regionala nivån.........................54</p>
<p>6.3.4 Kyrkomötet — den nationella nivån..............56</p>
<p>6.4 Kyrkoavgift.......................................................................60</p>
<p>6.5 Offentlighet och insyn......................................................62</p>
<p>6.5.1 Handlingsoffentlighet efter år 1999................62</p>
<p>6.5.2 Befintliga handlingar......................................68</p>
<p>6.6 Överprövning....................................................................68</p>
<p>6.7 Skyldighet att lämna uppgifter..........................................69</p>
<p>6.8 Tystnadsplikten.................................................................71</p>
<p>6.9 Rätt till ledighet för förtroendevalda................................74</p>
<p>6.10 Särskilda övergångsbestämmelser....................................76</p>
<p>7 Den kyrkliga egendomen................................................................79</p>
<p>7.1 Vissa utgångspunkter........................................................79</p>
<p>7.2 Överföring av äganderätt..................................................81</p>
<p>7.2.1 Äldre kyrkor och domkyrkor m.m..................82</p>
<p>7.2.2 Prästgårdar......................................................88</p>
<p>7.2.3 Biskopsgårdar.................................................89</p>
<p>7.2.4 Kyrkofonden, kyrkofondsfastigheter..............92</p>
<p>7.2.5 Kronoanslagen................................................94</p>
<p>7.3 Prästlönetillgångama........................................................95 Prop. 1997/98:116</p>
<p>7.3.1 Prästlönetillgångamas rättsliga ställning........95</p>
<p>7.3.2 Prästlönetillgångamas ändamål....................101</p>
<p>7.4 Vissa frågor rörande egendomen....................................102</p>
<p>7.4.1 Tillsyn, bokföring och revision....................102</p>
<p>7.4.2 Ersättningsfrågor..........................................105</p>
<p>7.4.3 Skyddet för natur- och kulturmiljövårdens</p>
<p>intressen........................................................107</p>
<p>8 Författningskommentarer..............................................................108</p>
<p>8.1 Förslaget till lag om trossamfund...................................108</p>
<p>8.2 Förslaget till lag om Svenska kyrkan..............................111</p>
<p>8.3 Förslaget till lag om införande av lagen (1999:000) om</p>
<p>Svenska kyrkan...............................................................113</p>
<p>Bilaga 1 Remissinstanserna...............................................................117</p>
<p>Bilaga 2 Frågeformulär......................................................................121</p>
<p>Bilaga 3 Andra kyrkolagsutskottets betänkande................................131</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...............................................185</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande...............................................................195</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998.......203</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................204</p>
<h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om trossamfund,</p>
<p>2. lag om Svenska kyrkan,</p>
<p>3. lag om införande av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h3>Lagtext</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h4>2.1 Förslag till lag om trossamfund</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Allmänna bestämmelser om trossamfund</h5>
<p>1 § Bestämmelser om religionsfrihet finns i regeringsformen och den<br>europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna<br>och de grundläggande friheterna.</p>
<p>2 § Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös<br>verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst.</p>
<p>3 § Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte<br>som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt.</p>
<p>4 § Barn som har fyllt 12 år kan inte inträda i eller utträda ur ett<br>trossamfund utan eget samtycke.</p>
<h5>Registrerat trossamfund</h5>
<p>5 § Med registrerat trossamfund avses</p>
<p>1. Svenska kyrkan, och</p>
<p>2. trossamfund som har registrerats enligt denna lag.</p>
<p>6 § Bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund<br>finns i lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<p>Bestämmelserna i 7-12 §§, 13 § första-tredje stycket och 17 § gäller<br>inte för Svenska kyrkan.</p>
<h5>Registrering</h5>
<p>7 § Ett trossamfund skall på egen begäran registreras av den myndighet<br>som regeringen bestämmer, om trossamfundet har</p>
<p>1. stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och<br>om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och</p>
<p>2. en styrelse eller motsvarande organ.</p>
<p>Ett trossamfund far registreras bara om dess namn är ägnat att särskilja<br>trossamfundets verksamhet från andras. Bestämmelserna i 10 §<br>firmalagen (1974:156) om hinder mot registrering av firma skall också<br>tillämpas i fråga om trossamfunds namn.</p>
<p>Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser får inte registreras<br>enligt denna lag.</p>
<p>8 § Registreringen skall omfatta</p>
<p>1. trossamfundets namn och postadress,</p>
<p>2. trossamfundets stadgar,</p>
<p>3. de personer som ingår i styrelsen eller motsvarande organ eller<br>annars är behöriga att företräda trossamfundet samt deras namn,<br>postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.</p>
<p>Ändringar i något av dessa förhållanden skall genast anmälas för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag.</p>
<p>9 § Ett trossamfund som har registrerats enligt 7 § får förvärva rättigheter<br>och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra<br>myndigheter.</p>
<p>Trossamfundets rättsliga ställning enligt första stycket upphör när<br>likvidation har avslutats enligt 11 §, när avregistrering sker enligt 12 §<br>och, om trossamfundet har försatts i konkurs, när konkursen avslutas<br>utan överskott.</p>
<p>10 § Ansvaret för de skyldigheter som har uppkommit för trossamfundet<br>före registreringen övergår på det registrerade trossamfundet genom<br>registreringsbeslutet, om trossamfundet har utgjort en ideell förening.<br>Genom registreringen övergår även trossamfundets rättigheter till det<br>registrerade trossamfundet.</p>
<p>11 § Registreringsmyndigheten skall besluta att trossamfundet skall träda<br>i likvidation om</p>
<p>1. de krav som gäller för registrering enligt 7 § första stycket inte<br>längre är uppfyllda,</p>
<p>2. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, eller</p>
<p>3. samfundet har försatts i konkurs som har avslutats med överskott.</p>
<p>Likvidator förordnas av registreringsmyndigheten. Beslut om<br>likvidation och förordnande av likvidator skall registreras. För<br>likvidation gäller i övrigt 11 kap. 9-11 och 13 §§, 15 § tredje stycket<br>samt 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.</p>
<p>Likvidationen är avslutad när likvidatorema har avgett slutredovisning.<br>Detta förhållande skall genast anmälas för registrering.</p>
<p>12 § Ett trossamfund som uppfyller kraven i 7 § första stycket kan på<br>egen begäran avregistreras av registreringsmyndigheten utan föregående<br>likvidation. Trossamfundet övergår därvid i en ideell förening, som<br>övertar trossamfundets rättigheter och skyldigheter.</p>
<h5>Organisatoriska delar</h5>
<p>13 § Självständiga organisatoriska delar av ett trossamfund som har<br>registrerats enligt denna lag får också registreras, om de uppfyller kraven<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>i 7 §. För registrerade organisatoriska delar gäller bestämmelserna i 8 §, Prop. 1997/98:116<br>9 § andra stycket och 10-12 §§.</p>
<p>Organisatoriska delar som har registrerats enligt denna lag far var för<br>sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid<br>domstol och andra myndigheter.</p>
<p>Förlorar trossamfundet sin rättsliga ställning enligt 9 § andra stycket<br>och begär dess organisatoriska delar inte avregistrering enligt 12 § inom<br>en månad därefter eller avslås en sådan begäran, skall<br>registreringsmyndigheten besluta att de organisatoriska delarna skall<br>träda i likvidation.</p>
<p>Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är<br>registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.</p>
<h5>Registrerade trossamfunds namn</h5>
<p>14 § Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är<br>förväxlingsbar med detta namn far inte utan tillstånd offentligen<br>användas av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i<br>fråga.</p>
<p>Vid överträdelse av första stycket tillämpas 15 och 18-20 §§<br>firmalagen (1974:156). Härvid skall vad som sägs om firmaintrång gälla<br>intrång i trossamfundets namn. I fråga om registrerade trossamfunds<br>namn skall även 16 § firmalagen tillämpas.</p>
<p>Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska<br>delars namn.</p>
<h5>Registrerade trossamfunds förhållande till tredje man</h5>
<p>15 § För ett registrerat trossamfunds skyldigheter i förhållande till tredje<br>man svarar endast trossamfundets tillgångar.</p>
<p>För skyldigheter i förhållande till tredje man som ett trossamfunds<br>registrerade organisatoriska delar har ådragit sig svarar endast den<br>organisatoriska delens tillgångar.</p>
<h5>Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund</h5>
<p>16 § Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten med beräkning,<br>debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör Svenska<br>kyrkan samt med att ta in avgifterna. Även andra registrerade<br>trossamfund kan beviljas sådan hjälp.</p>
<p>Bestämmelser om förfarandet vid sådan hjälp meddelas i särskild lag.</p>
<h5>Överklagande</h5>
<p>17 § Beslut av registreringsmyndigheten får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag när det gäller</p>
<p>1. beslut att avskriva en ansökan om registrering eller att vägra<br>registrering enligt 7 eller 13 §,</p>
<p>2. beslut att vägra avregistrering enligt 12 §, och</p>
<p>3. beslut enligt 11 § eller 13 § tredje stycket.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs religionsfrihetslagen (1951:680).</p>
<h4>2.1 Förslag till lag om Svenska kyrkan Prop. 1997/98:116</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Svenska kyrkan som trossamfund</h5>
<p>1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som<br>framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också<br>nationella organ.</p>
<p>2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en<br>demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande<br>verksamhet.</p>
<p>3 § Svenska kyrkan får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter<br>samt föra talan vid domstol och andra myndigheter.</p>
<p>Samma rätt har var för sig Svenska kyrkans församlingar,<br>sammanslutningar av församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift.</p>
<h5>Organisatorisk uppbyggnad</h5>
<p>4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de<br>personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens<br>område.</p>
<p>Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva<br>undervisning samt utöva diakoni och mission.</p>
<p>Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.</p>
<p>5 § Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar<br>församlingarna inom stiftets område.</p>
<p>Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över<br>församlingslivet.</p>
<p>För vaije stift skall det finnas en biskop.</p>
<p>6 § Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.</p>
<p>Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en<br>församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.</p>
<h5>Kyrkoavgift</h5>
<p>7 § Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional<br>kyrkoavgift.</p>
<p>8 § Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift. Om forsamlingen ingår i<br>en kyrklig samfällighet, får samfälligheten besluta om hela eller del av<br>avgiften.</p>
<p>Stiftet beslutar om regional kyrkoavgift.</p>
<h5>Kyrklig egendom</h5>
<p>9 § Prästlönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångar) har till<br>ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska<br>kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas för ändamålet.</p>
<p>Prästlönetillgångama skall förvaltas av Svenska kyrkan såsom<br>självständiga förmögenheter. Regeringen får besluta om tillsyn av<br>förvaltningen.</p>
<p>Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.</p>
<h5>Rätten att ta del av handlingar</h5>
<p>10 § Om rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar när det gäller<br>vissa verksamheter finns bestämmelser i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>11 § Även utöver vad som följer av 10 § skall var och en ha rätt att ta del<br>av Svenska kyrkans handlingar. Denna rätt får begränsas bara om det är<br>särskilt motiverat med hänsyn till</p>
<p>1. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,</p>
<p>2. Svenska kyrkans ekonomiska intresse, eller</p>
<p>3. något synnerligen väsentligt intresse.</p>
<h5>Kyrkans arkiv</h5>
<p>12 § Svenska kyrkans arkiv bildas av de handlingar från Svenska kyrkans<br>verksamhet som avses i 11 §.</p>
<p>Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att<br>de tillgodoser</p>
<p>1. rätten enligt 11 § att ta del av kyrkans handlingar,</p>
<p>2. behovet av information för rättskipning och förvaltning, och</p>
<p>3. forskningens behov.</p>
<p>Vid arkivbildningen och arkivvården skall beaktas att Svenska kyrkans<br>arkiv är en del av det nationella kulturarvet.</p>
<h5>Överprövning</h5>
<p>13 § Beslut som innebär att någon inte får ta del av sådana handlingar<br>som avses i 11 § överprövas på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer.<br>I den utsträckning som Svenska kyrkan bestämmer får också andra beslut<br>överprövas.</p>
<p>För att inom Svenska kyrkan ytterst pröva frågor enligt första stycket<br>skall ett särskilt organ inrättas. Ordföranden i detta organ skall vara eller<br>ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>10</p>
<h5>Skyldighet att lämna uppgifter</h5>
<p>14 § Svenska kyrkan skall till det register som avses i 7 § lagen<br>(1999:000) om trossamfund lämna uppgifter om</p>
<p>1. stadgar,</p>
<p>2. indelning i församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift, och</p>
<p>3. de personer som ingår i styrelsen eller motsvarande organ eller<br>annars är behöriga att företräda Svenska kyrkan samt deras namn,<br>postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.<br>Motsvarande uppgifter skall lämnas för församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift.</p>
<p>Ändringar i något av dessa förhållanden skall genast anmälas för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna bestämmelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen<br>(1999:000) om införande av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<p>11</p>
<h4>2.3 Förslag till lag om införande av lagen (1999:000) om Prop. 1997/98:116<br>Svenska kyrkan</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Allmänna föreskrifter</h5>
<p>1 § Lagen (1999:000) om Svenska kyrkan och denna lag träder i kraft<br>den 1 januari 2000.</p>
<p>Bestämmelserna i 6 och 7 §§ i denna lag träder dock i kraft<br>den 1 maj 1999.</p>
<p>2 § Genom lagen (1999:000) om Svenska kyrkan upphävs</p>
<p>1. lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som</p>
<p>icke tillhör svenska kyrkan,</p>
<p>2. lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,</p>
<p>3. lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar,</p>
<p>4. kyrkolagen (1992:300),</p>
<p>5. lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen.</p>
<p>Bestämmelserna om tystnadsplikt i 36 kap. 1 § kyrkolagen gäller dock<br>fortfarande i fråga om uppgifter som har anförtrotts före den 1 januari<br>2000.</p>
<p>3 § Ansvaret för de skyldigheter som har uppkommit för en församling<br>eller kyrklig samfallighet före den 1 januari 2000 övergår vid den<br>tidpunkten till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift<br>inom Svenska kyrkan. Den 1 januari 2000 övergår också en församlings<br>eller kyrklig samfällighets rättigheter till motsvarande församling,<br>kyrkliga samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4 § En stiftelse som vid utgången av år 1999 förvaltas av en församling<br>eller en kyrklig samfällighet skall från och med den 1 januari 2000<br>förvaltas av motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift.</p>
<p>Motsvarande skall gälla om en församling eller en kyrklig samfallighet</p>
<p>skall utse en styrelseledamot i en stiftelse.</p>
<p>5 § De ärenden som i enlighet med lag eller förordning handläggs hos<br>pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, kontraktsprost, biskop, domkapitel,<br>Domkyrkorådet i Lund, Kyrkofondens styrelse, Kyrkomötets<br>besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller Svenska kyrkans<br>centralstyrelse vid utgången av år 1999 skall överlämnas till Svenska<br>kyrkan för fortsatt handläggning.</p>
<p>6 § Vid sammanträde under år 1999 har kyrkomötet med avseende på<br>tiden från och med den 1 januari 2000 de befogenheter som följer av<br>lagen (1999:000) om Svenska kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen<br>(1992:300).</p>
<p>12</p>
<p>7 § Den skyldighet att lämna uppgifter som följer av 14 § lagen Prop. 1997/98:116<br>(1999:000) om Svenska kyrkan skall fullgöras första gången senast</p>
<p>den 1 oktober 1999.</p>
<p>De församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som det har lämnats<br>uppgifter om enligt första stycket har med avseende på tiden efter<br>den 1 januari 2000 de befogenheter som följer av lagen om Svenska<br>kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen (1992:300).</p>
<p>8 § Ledamöter och ersättare i beslutande församlingar hos Svenska<br>kyrkans organisatoriska delar samt ledamöter och ersättare i kyrkomötet<br>har till och med den 31 december 2009 rätt till den ledighet från sina<br>anställningar som behövs för uppdragen. Detsamma gäller de personer<br>som ingår i styrelse eller motsvarande organ inom Svenska kyrkan.</p>
<h5>Egendomsfrågor</h5>
<p>9 § Från och med den 1 januari 2000 skall Svenska kyrkan eller<br>församling eller kyrklig samfällighet som avses i 3 § ha äganderätten till<br>sådan egendom som avses i 38 kap. 1 § och 2 § 3, 39 kap. 1 §, 41 kap.<br>1 § första stycket 2-6 samt 24 och 26 §§ kyrkolagen (1992:300). Därvid<br>skall gälla att</p>
<p>1. kyrkofondens tillgångar och kyrklig jord vars avkastning tillförs<br>kyrkofonden (kyrkofondsfastighet) skall ägas av Svenska kyrkan och<br>användas för kyrkliga ändamål,</p>
<p>2. kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och<br>kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall<br>ägas av den församling där kyrkan är belägen och, tills annat beslutas av<br>Svenska kyrkan, användas för samma ändamål som tidigare,</p>
<p>3. kyrklig jord vars avkastning är avsedd för församlingskyrkas behov<br>(församlingskyrkas fastighet) och för domkyrkas behov (domkyrkas<br>fastighet) skall ägas av den församling där kyrkan är belägen och, om<br>inte annat beslutas enligt andra stycket, användas för samma ändamål<br>som tidigare,</p>
<p>4. ersättning för församlingskyrkas fastighet eller domkyrkas fastighet<br>som har fonderats och vars avkastning skall användas för församlings-<br>kyrkas respektive domkyrkas behov (församlingskyrkors och dom-<br>kyrkors fastighetsfonder) skall ägas av den församling där kyrkan är<br>belägen och, om inte annat beslutas enligt andra stycket, användas för<br>samma ändamål som tidigare,</p>
<p>5. kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller<br>komminister (prästgård) skall ägas av den kyrkliga samfällighet eller, om<br>sådan inte finns, den församling där egendomen är belägen,</p>
<p>6. kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgård)<br>skall, med undantag av sådan tjänstebostad som hyrs enligt särskilt avtal,<br>ägas av Svenska kyrkan.</p>
<p>För att ändra ändamålet för egendom som avses i första stycket 3 och 4<br>krävs tillstånd av Kammarkollegiet. Därvid skall tillämpas de grunder för</p>
<p>13<br></p>
<p>ändring som anges i 1 § permutationslagen (1972:205) samt 3 och 4 §§ Prop. 1997/98:116<br>samma lag.</p>
<p>Första stycket 2—4 gäller inte Lunds domkyrka och dess fastigheter och<br>fastighetsfond. Denna egendom skall också i fortsättningen förvaltas som<br>en självständig förmögenhet. Lunds domkyrka utgör ett särskilt<br>rättssubjekt som får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt<br>föra talan vid domstol och andra myndigheter. För Lunds domkyrkas<br>skyldigheter svarar endast domkyrkans tillgångar. Egendomen skall<br>användas för samma ändamål som tidigare och förvaltas av Svenska<br>kyrkan. Egendom som skall ge avkastning skall vara placerad på ett<br>godtagbart sätt. Endast avkastningen får användas för ändamålet.<br>Regeringen får besluta om tillsyn av förvaltningen.</p>
<p>10 § Egendom som avses i 41 kap. 1 § första stycket 1 kyrkolagen<br>(1992:300) (prästlönefastigheter) och 41 kap. 23 § kyrkolagen<br>(prästlönefonder) utgör prästlönetillgångar som från och med<br>den 1 januari 2000 skall förvaltas såsom självständiga förmögenheter<br>enligt 9 § lagen (1999:000) om Svenska kyrkan. De utgör särskilda<br>rättssubjekt som får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt<br>föra talan vid domstol och andra myndigheter. För ett sådant rättssubjekts<br>skyldigheter svarar endast dess tillgångar. Prästlönefastigheter och<br>prästlönefonder skall ägas av dessa rättssubjekt.</p>
<p>En församling eller kyrklig samfällighet som avses i 3 § och som<br>den 31 december 1999 enligt bestämmelserna i 41 kap. 11 och 28 §§<br>kyrkolagen hade rätt till andel i avkastningen av prästlönetillgångama,<br>skall ha samma rätt, om inte annat beslutas enligt tredje stycket. Därvid<br>skall fortfarande gälla att högst hälften av egendomens avkastning får<br>användas för andra kyrkliga ändamål.</p>
<p>För att göra ändringar i fråga om rätten till andel i avkastningen av<br>prästlönetillgångama krävs tillstånd av Kammarkollegiet. Därvid skall<br>tillämpas de grunder för ändring som anges i 1 § permutationslagen<br>(1972:205) samt 3 och 4 §§ samma lag.</p>
<p>11 § Den som före ikraftträdandet av denna lag var ägare till kyrklig<br>egendom som avses i lagen och lider förlust genom att egendom överförs<br>enligt 9 och 10 §§ har rätt till skälig ersättning av staten. Detsamma<br>gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.</p>
<p>14</p>
<h3>Ärendet och dess beredning</h3>
<p>Under år 1995 fattade riksdagen med stor majoritet ett principbeslut om<br>ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80,<br>bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). Reformen är förutsatt att träda i<br>kraft den 1 januari 2000. Med anledning av beslutet bemyndigade<br>regeringen den 21 december 1995 chefen för dåvarande Civil-<br>departementet att tillkalla två kommittéer och två utredare samt ge<br>Riksskatteverket och Kammarkollegiet i uppdrag att utreda vissa frågor<br>beträffande relationsändringen. Vidare har genom regeringsbeslutet ett<br>bemyndigande lämnats att tillkalla ett beredningsorgan för samordning<br>av och insyn i utredningsarbetet.</p>
<p>Med stöd av bemyndigandet har följande utredningar tillsatts och<br>uppdrag givits:</p>
<p>- Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering med riksdagsman<br>Pär-Axel Sahlberg (s) som särskild utredare,</p>
<p>- Begravningsverksamhetskommittén med riksdagsman Anders Svärd<br>(c) som ordförande,</p>
<p>- Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet med f. förbunds-<br>direktören Carl-Eric Lundgren som ordförande,</p>
<p>- Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd med f.d.<br>landshövdingen Görel Bohlin som särskild utredare,</p>
<p>- Riksskatteverket med uppdrag att överväga formerna för statlig<br>uppbörd av kyrkoavgift samt</p>
<p>- Kammarkollegiet med uppdrag att utreda den kyrkliga egendomen<br>vid en relationsändring.</p>
<p>Bemyndigandet har vidare resulterat i tillsättandet av Stat-<br>kyrkadelegationen som beredningsorganet för samordning och insyn.<br>Delegationen leds av numera chefen för Kulturdepartementet med<br>ärkebiskopen som ersättare. I delegationen är samtliga riksdagspartier<br>representerade och där finns också en bred representation från Svenska<br>kyrkan. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan och de berörda<br>fackliga organisationerna finns representerade i delegationen.</p>
<p>Resultaten av utredningarna och uppdragen har redovisats i början av<br>april 1997 i följande betänkanden:</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Rättslig reglering (SOU 1997:41),</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Begravningsverksamheten</p>
<p>(SOU 1997:42),</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga<br>egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43),</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Svenska kyrkans personal</p>
<p>(SOU 1997:44),</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Stöd, skatter och finansiering</p>
<p>(SOU 1997:45),</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Statlig medverkan vid avgiftsbetalning<br>(SOU 1997:46) samt</p>
<p>- Staten och trossamfunden, Den kyrkliga egendomen (SOU 1997:47).</p>
<p>Sammanfattningar av förslagen från utredningarna samt från<br>Riksskatteverket och Kammarkollegiet har publicerats i SOU 1997:55.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>15</p>
<p>Betänkandena har varit föremål för en mycket bred remissbehandling.<br>Remissen har delats upp i två delar med olika remisstid, Remiss I och<br>Remiss II. Förslagen i den första delen har till stor del sådan karaktär att<br>de som huvudregel fordrar två beslut av riksdagen med val emellan. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga I.</p>
<p>För att underlätta besvarandet av remissen och hanteringen av<br>remissvaren, har det utarbetats två frågeformulär med olika svars-<br>alternativ. Bilagor för eventuella kommentarer har också tagits fram.<br>Formulären har utarbetats av en referensgrupp som tillsattes av<br>regeringen den 24 oktober 1996 och som har haft till uppgift att biträda<br>med vissa förslag till åtgärder för att underlätta det fortsatta stat-<br>kyrkaarbetet. I gruppen har ingått representanter för Kultur-<br>departementet, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans<br>församlings- och pastoratsförbund samt Statistiska centralbyrån (SCB).<br>Frågeformulären har underställts Stat-kyrkadelegationen för synpunkter.</p>
<p>Remissvar i form av ifyllda frågeformulär har överlämnats till SCB för<br>databehandling. SCB har i september och november 1997 publicerat två<br>rapporter med analyser av remissutfallet från Remiss I och Remiss II.<br>Remissyttrandena och en remissammanställning avseende Remiss I samt<br>SCB:s rapporter finns tillgängliga i Kulturdepartementet (dnr<br>Ku97/903/Ky).</p>
<p>Den 18 december 1997 beslutade regeringen proposition 1997/98:49<br>Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor. I propositionen föreslås<br>vissa grundlagsändringar för att möjliggöra genomförandet av riksdagens<br>principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.</p>
<p>Denna proposition innehåller regeringens förslag till lagstiftning om<br>trossamfund och om Svenska kyrkan samt om den kyrkliga egendomen,<br>dvs. de förslag som lämnas i betänkandena Staten och trossamfunden,<br>Rättslig reglering (SOU 1997:41) och Staten och trossamfunden, Den<br>kyrkliga egendomen (SOU 1997:47). Beträffande förslagen i övriga<br>frågor avser regeringen att återkomma under hösten 1998.</p>
<p>Under de olika avsnitten i den fortsatta framställningen hänvisas till<br>frågor som har ställts i det första frågeformuläret till remissinstanserna.<br>För att underlätta läsningen har detta formulär fogats till denna<br>proposition som bilaga 2.</p>
<p>Genom skrivelse till 1997 års kyrkomöte, Staten och trossamfunden -<br>grundläggande frågor (RegSkr 1997:2), har regeringen inhämtat kyrko-<br>mötets yttrande över de forslag som aktualiseras i Remiss I. Kyrkomötet<br>har vid ett extra sammanträde i huvudsak tillstyrkt de förslag som är<br>aktuella i denna proposition (2KL1997:8, kskr. 1997:16). I fråga om de<br>delar av förslagen som rör medlemskap i Svenska kyrkan har kyrkomötet<br>för sin del antagit regeringens förslag. Andra kyrkolagsutskottets<br>betänkande finns i bilaga 3.</p>
<p>Regeringens förslag har i förhållande till skrivelsen till kyrkomötet<br>sakligt ändrats endast i vissa delar, se avsnitt 6.9 och 7.2.1.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>16</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 5.</p>
<p>Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa<br>redaktionella ändringar gjorts. Beträffande den av Lagrådet föreslagna<br>ändringen i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen<br>(1994:1220) avser regeringen att återkomma.</p>
<p>Lagrådets övriga synpunkter behandlas i avsnitt 5.1, 5.5, 5.7, 6.3.4,<br>7.2.1 och 7.4.1 samt i författningskommentaren.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h3>4 En historisk reform</h3>
<p>Ingen enskild fråga har stått på den politiska dagordningen lika länge<br>som frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.<br>Redan i böijan av detta sekel väcktes motioner både i riksdagen och<br>kyrkomötet om en reform i detta hänseende. Under stora delar av<br>efterkrigstiden har denna fråga varit föremål för utredningsarbete i olika<br>omgångar utan att tiden för ett avgörande ansetts mogen.</p>
<p>Före 1800-talets mitt var samhället och kyrkan sammanvävda med<br>varandra på ett sätt som vi i dag kan ha svårt att föreställa oss.<br>Tillhörigheten till kyrkan uppfattades i allmänhet som identiskt med att<br>vara svensk - kyrka och samhälle stod som gemensamma bärare av den<br>dåtida enheten i värderingar och kultur. Kyrkan fungerade inte bara som<br>en religiös mötesplats utan också som ett forum för sociala och allmänt<br>samhälleliga frågor. Kyrkan hade vid denna tid ansvar för huvuddelen av<br>samhällets omsorg i form av fattigvård, sjukvård och undervisning.</p>
<p>Från mitten av 1800-talet inleddes en utveckling som innebar att<br>kyrkans samhällsuppgifter successivt togs över av statliga och borgerligt<br>kommunala organ. Samtidigt slog uppfattningen alltmera igenom att<br>religion och moral är privata angelägenheter som helt naturligt far ta sig<br>skilda uttryck i samhället. Utvecklingen har lett till att det gamla<br>enhetssamhället splittrats upp och ersatts med en ökande mångfald i<br>kulturellt och värderingsmässigt avseende. Konsekvenserna av detta har<br>blivit ett samhälle med större vitalitet och snabbare förändringar men<br>samtidigt ett samhälle med en stigande osäkerhet om innebörden av<br>gällande normsystem.</p>
<p>Svenska kyrkans roll i samhället har alltså i grunden förändrats under<br>de senaste 150 åren. Rollen som trossamfund har kommit att framstå<br>klarare genom att uppgifter av allmänt samhällelig karaktär lyfts bort och<br>verksamheten koncentrerats till kyrkans huvuduppgift att sprida<br>evangelium. Parallellt härmed har genom ett fortlöpande reformarbete<br>det kyrkliga självbestämmandet ökat på en rad områden. Denna<br>utveckling tillsammans med det principiella krav på dop för tillhörighet<br>som gäller från och med den 1 januari 1996 har gjort Svenska kyrkan<br>mera jämställd än tidigare med de andra trossamfunden.</p>
<p>17</p>
<p>Den genomgripande förändring som det svenska samhället gått igenom<br>och som bl.a. resulterat i att Svenska kyrkan fatt en annan ställning än<br>förr har skapat förutsättningar för att ändra förhållandet mellan staten och<br>kyrkan. Härigenom har tiden blivit mogen för den relationsändring som<br>länge stått på den politiska dagordningen. Riksdagens principbeslut år<br>1995 skall ses mot denna bakgrund som det sista ledet i en lång historisk<br>process. Beslutet utgör en kompromiss mellan å ena sidan<br>nödvändigheten att ta hänsyn till Svenska kyrkans särställning på grund<br>av den långa historiska utvecklingen och den stora andelen tillhöriga<br>samt å andra sidan önskemålet om att öka jämställdheten mellan<br>trossamfunden.</p>
<p>Principbeslutet om relationsändringen utgör den självklara grunden för<br>det fortsatta stat-kyrkaarbetet. Vid beredningen av ärendet har det varit<br>en bestämd strävan att brett förankra denna historiska reform såväl i<br>Svenska kyrkan och de andra trossamfunden som i den allmänna<br>opinionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h3>5 Lag om trossamfund</h3>
<h4>5.1 Trossamfundens rättsliga reglering</h4>
<p>Regeringens förslag: En särskild lag om trossamfund stiftas. Genom<br>lagen införs en ny associationsform, registrerat trossamfund. Den nya<br>associationsformen skall stå öppen för alla trossamfund. Ingen av de<br>rättigheter som trossamfunden har i dag, t. ex. rätten att förrätta vigsel,<br>skall vara knuten till den nya associationsformen.</p>
<p>Lagen om trossamfund innehåller dels vissa allmänna bestämmelser<br>som gäller alla trossamfund, dels särskilda föreskrifter om registrerade<br>trossamfund.</p>
<p>Begreppet trossamfund definieras som en gemenskap för religiös<br>verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Religions-<br>frihetslagen (1951:680) upphävs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som behandlar de aktuella<br>förslagen i sina yttranden ställer sig i huvudsak positiva till dessa.</p>
<p>Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige har inte någon erinran<br>mot att en ny associationsform skapas. Svea hovrätt anser - i likhet med<br>utredningen - att det kan vara naturligt att falla tillbaka på de allmänna<br>principer som tillämpas beträffande ideella föreningar när det saknas<br>direkta författningsföreskrifter eller stadgebestämmelser. Kammar-<br>kollegiet anför att det inte kan uteslutas att det kommer att föreligga ett<br>betydande behov av kompletterande rättsbildning och att denna med<br>hänsyn till den valda lagstiftningsformen huvudsakligen kommer att ske<br>genom praxis; något som kan bli tidsödande och skapa osäkerhet och<br>därmed bromsa det nya rättsinstitutets genomslagskraft. Kollegiet anser</p>
<p>18</p>
<p>att det är otillräckligt med ett uttalande om att tillämpa de allmänna Prop. 1997/98:116<br>principer som normalt brukar tillämpas på ideella föreningar.</p>
<p>Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att det sannolikt kommer att<br>finnas behov av tillämpningsföreskrifter till lagen om trossamfund.<br>Juridiska fakulteten i Uppsala anser att den föreslagna lagen inrymmer<br>motsägelser. Om en lag om trossamfund skall stiftas bör förslaget enligt<br>fakulteten förkortas väsentligt samtidigt som begreppen och<br>rättsverkningarna preciseras bättre. Svenska kyrkans centralstyrelse<br>tillstyrker förslaget att en ny associationsform införs. Ärkebiskopen efter<br>hörande av övriga biskopar biträder förslaget till rättslig reglering om<br>trossamfund. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund/<br>Sveriges frikyrkosamråd och Förenade islamiska församlingar i Sverige<br>tillstyrker att det införs en möjlighet för trossamfunden att fa<br>rättskapacitet såsom registrerade trossamfund. De tillstyrker även att de<br>trossamfund som i dag har vigselrätt m.m. också fortsättningsvis skall ha<br>dessa rättigheter oavsett om trossamfundet begär registrering eller inte<br>och menar vidare att de rättigheter som trossamfund i dag kan fa bör vara<br>tillgängliga också för de trossamfund som väljer att inte registrera sig.<br>Även Judiska församlingarna i Sverige och Stockholms katolska stift<br>anser att de trossamfund som i dag har rättigheter, t.ex. vigselrätt, skall fa<br>behålla dessa oavsett om de väljer att registrera sig eller inte.<br>Pingströrelsen betonar betydelsen av att de trossamfund som väljer att<br>inte registrera sig kan erhålla samma rättigheter som i dag t.ex. när det<br>gäller vigselrätt.</p>
<p>Ett mindre antal remissinstanser har lämnat synpunkter på den<br>föreslagna definitionen av begreppet trossamfund. Juridiska fakulteten i<br>Uppsala menar att ordet ”gemenskap” är alltför lösligt som grund för en<br>juridisk person. Enligt Teologiska fakulteten i Lund är definitionen av<br>trossamfund alltför vid och kan öppna för mindre önskvärda grupper.<br>Svenska missionsförbundet föreslår att begreppet trossamfund preciseras<br>och att ordet ”gemenskap” byts ut mot ”organisation” eller ”samman-<br>slutning”.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Det är av stort värde att det skapas en ny<br>associationsform. Svenska kyrkan och andra trossamfund som inte finner<br>föreningsformen eller någon annan redan föreliggande rättslig form vara<br>i överensstämmelse med sin självförståelse kan därmed framträda i en<br>adekvat rättslig form. Definitionen av trossamfund behöver utformas så<br>att alla trossamfund kan acceptera att det som stadgas gäller dem. För<br>Svenska kyrkans del är det ett framsteg att det talas om trossamfund som<br>en "gemenskap" och inte längre som en "sammanslutning". Risken för att<br>Svenska kyrkan skall uppfattas som en förening av människor vilka slutit<br>sig samman i avsikt att bedriva viss religiös verksamhet bör minska med<br>den nya formuleringen. - Svenska kyrkan står i en annan rättstradition än<br>de under 1800-talet framväxande frikyrkliga samfunden. När det gäller<br>bedömningen av rättsliga frågor där varken lag eller stadgar ger<br>tillräcklig ledning, bör därför utgångspunkten vara Svenska kyrkans egen<br>tradition. Motsvarande bör gälla för andra registrerade trossamfund.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den rättsliga regleringen av<br>trossamfunden och deras förhållanden bör ha som syfte att skapa goda<br></p>
<p>19</p>
<p>arbetsförutsättningar och så likvärdiga villkor som möjligt för olika<br>trossamfund. Alla trossamfund bör ges möjlighet att i formellt och rättsligt<br>hänseende uppträda som just trossamfund. Den svenska rättsordningen ger<br>emellertid inte utrymme för detta. Det bör därför skapas en särskild<br>associationsform för trossamfund.</p>
<p>En utgångspunkt för regleringen av trossamfundens rättsliga<br>förhållanden bör vara att det stora flertalet av de trossamfund som är<br>verksamma i Sverige i dag skall kunna använda sig av den nya<br>associationsformen för sin verksamhet. Samtidigt bör, som en följd av<br>principen om religionsfrihet, också eventuellt nytillkommande religiösa<br>rörelser ha möjlighet att använda sig av associationsformen.</p>
<p>En ytterligare utgångspunkt bör vara att regleringen inte skall påverka<br>möjligheterna att bedriva verksamhet för de trossamfund som inte<br>använder sig av den nya associationsformen. Trossamfund skall inte<br>tvingas byta associationsform av t.ex. ekonomiska skäl. Ett byte måste<br>ske frivilligt och vara angeläget för trossamfundet ur såväl religiös som<br>praktisk synvinkel. Någon koppling mellan bytet av associationsform för<br>verksamheten och de rättigheter - rätt att anordna enskild begravnings-<br>plats, rätt att förrätta vigsel, möjlighet att få statsbidrag etc. - som många<br>av trossamfunden har i dag bör inte finnas. Det är inte heller rimligt att<br>ett trossamfund skall förlora nuvarande rättigheter enbart av det skälet att<br>det inte kan eller vill använda sig av den nya associationsformen.</p>
<p>De trossamfund som väljer att bedriva sin verksamhet i den nya<br>associationsformen skall, liksom redan nu är fallet med trossamfund som<br>bedriver verksamhet i form av t.ex. en ideell förening, kunna få<br>förvaltningsuppgifter överlämnade till sig. Det kan exempelvis vara fråga<br>om myndighetsutövning i form av att förrätta vigsel. För att göra detta<br>möjligt har regeringen föreslagit en ändring av regeringsformen (se prop.<br>1997/98:49 s. 14).</p>
<p>Ett trossamfund måste självklart uppfylla vissa minimikrav, bl.a. i<br>fråga om organisatorisk uppbyggnad, för att det skall kunna använda sig<br>av den nya associationsformen. Detta innebär i sin tur att någon form av<br>registreringsförfarande blir nödvändig. Regeringen återkommer till dessa<br>frågor i avsnitt 5.3 och 5.4.</p>
<p>Den nya associationsformen bör i enlighet med vad utredningen har<br>föreslagit benämnas registrerat trossamfund. Det skall i detta samman-<br>hang påpekas att regeringen föreslår att Svenska kyrkan skall få ställning<br>som ett registrerat trossamfund (se avsnitt 6.2).</p>
<p>Regleringen av trossamfundens rättsliga förhållanden bör göras i en<br>särskild lag. En förutsättning för en sådan reglering är att begreppet<br>trossamfund ges en tydlig innebörd. För närvarande finns en definition av<br>detta begrepp i religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 4 § andra stycket<br>förstås med trossamfund, förutom Svenska kyrkan, sammanslutning för<br>religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. Denna definition är<br>väl ägnad att ligga till grund för utformningen av en ny bestämmelse i<br>ämnet. Det finns dock religiösa samfund som inte anser sig vara<br>sammanslutningar i gängse mening. För att även dessa samfund skall<br>kunna omfattas av begreppet trossamfund, bör i stället det något vidare<br>begreppet gemenskap användas. Härigenom undviks också en alltför stark<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>20</p>
<p>koppling till det föreningsrättsliga medlemsbegreppet. Gudstjänst skall i Prop. 1997/98:116<br>detta sammanhang förstås i vid bemärkelse så att exempelvis<br>sammankomster för gemensam bön och meditation normalt innefattas.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att det är lämpligt att<br>begreppet trossamfund definieras i den lag som föreslås och som behandlar<br>trossamfundens förhållanden. Bestämmelsen i religionsfrihetslagen bör<br>därför upphävas. Vidare bör den bestämmelse i religionsfrihetslagen som<br>innebär att vaije trossamfund måste ge möjlighet till utträde för den som<br>tillhör trossamfundet (4 § första stycket) föras över till den nya lagen. I<br>religionsfrihetslagen har bestämmelsen en andra mening som lyder:<br>Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan. I det till<br>Lagrådet remitterade förslaget hade denna mening fått utgå eftersom<br>lagbestämmelser numera anses tvingande om inte något annat föreskrivits.<br>Som Lagrådet påpekat blir dock syftet med bestämmelsen klarare om ett<br>motsvarande tillägg görs till den nya bestämmelsen. I sak medför<br>bestämmelsen ett skydd för den enskilde i förhållande till trossamfunden.<br>Motsvarande bestämmelse i 2 kap. 2 § regeringsformen innebär att den<br>enskilde gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra något<br>trossamfund. Det finns alltså en skillnad i sak mellan bestämmelserna.<br>Skulle ett trossamfund enligt sina stadgar eller liknande grunddokument ha<br>en regel om att utträde inte kan ske, är den regeln - på grund av den nu<br>nämnda bestämmelsen - utan verkan.</p>
<p>Utöver definitionen av trossamfund och bestämmelsen om utträde<br>innehåller religionsfrihetslagen tre paragrafer, som alla berör enskildas rätt<br>till religionsutövning. Enligt 1 § har var och en rätt att fritt utöva sin<br>religion såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer<br>allmän förargelse och enligt 2 § står det var och en fritt att för religiös<br>gemenskap delta i sammankomst och sammansluta sig med andra. Av 3 §<br>framgår att det inte gäller några andra hinder för offentlig gudstjänst än de<br>som finns för allmän sammankomst i övrigt. Samtliga dessa bestämmelser<br>har sina motsvarigheter i 2 kap. regeringsformen och annan lagstiftning,<br>bl.a. ordningslagen (1993:1617). Bestämmelserna kan därför upphävas.<br>Med hänsyn till detta och till att de övriga bestämmelserna i<br>religionsfrihetslagen föreslås framgå av den nya lagen, bör religions-<br>frihetslagen upphävas.</p>
<p>Lagen om trossamfund bör innehålla vissa allmänna föreskrifter som tar<br>sikte på alla trossamfund oavsett associationsform. Religionsfriheten utgör<br>grunden för lagens övriga bestämmelser och det är därför lämpligt att det i<br>lagen hänvisas till regeringsformens föreskrifter om religionsfrihet. En<br>hänvisning bör även göras till motsvarande bestämmelser i<br>Europakonventionen, som nu är svensk lag (se SFS 1994:1219).<br>Konventionens artikel om religionsfrihet gäller, enligt den praxis som har<br>utvecklats, till skillnad från regeringsformens föreskrifter inte bara för<br>enskilda personer utan även för religiösa samfund. Till de bestämmelser<br>som bör gälla alla trossamfund hör även bestämmelserna från religions-<br>frihetslagen, dvs. definitionen av begreppet trossamfund och bestämmelsen<br>om rätten att inte tillhöra något trossamfund.</p>
<p>I övrigt bör lagen innehålla särskilda föreskrifter om den nya<br>associationsformen för trossamfund och därmed sammanhängande frågor.</p>
<p>21</p>
<p>Regeringen återkommer i de följande avsnitten till de förslag som lämnas i<br>dessa delar och som bl.a. anger vilka krav som bör ställas för att ett<br>religiöst samfund skall kunna använda sig av den nya associations-<br>formen.</p>
<p>Som följer av det förslag till ny bestämmelse i regeringsformen som<br>regeringen lämnat i propositionen Staten och trossamfunden -<br>grundlagsfrågor (prop. 1997/98:49), skall föreskrifter om trossamfund<br>meddelas i lag som beslutas på samma sätt som riksdagsordningens<br>huvudbestämmelser. Det kan emellertid behövas särskilda verkställig-<br>hetsföreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna om registrering i<br>den föreslagna lagen. De föreskrifter som i sådant fall blir aktuella torde<br>kunna beslutas av regeringen med stöd av 8 kap. 13 § första stycket<br>punkt 1 regeringsformen (se a. prop. s. 12).</p>
<p>Den nya associationsformen registrerat trossamfund kommer att ha<br>stora likheter med ideella föreningar. Utredningen har därför funnit det<br>naturligt att de allmänna principer som normalt brukar tillämpas när det<br>är fråga om ideella föreningar tillämpas också på den nya<br>associationsformen, vid tvister där varken lag eller stadgar ger ledning<br>för bedömningen. Regeringen delar utredningens uppfattning när det<br>gäller registrerade trossamfund i allmänhet. Beträffande Svenska kyrkan<br>gäller dock särskilda förhållanden. Svenska kyrkan är sedan lång tid<br>styrd av bestämmelser som till stora delar överensstämmer med vad som<br>gäller för de borgerliga kommunerna. När det gäller Svenska kyrkan kan<br>det i vissa fall därför vara rimligt att beakta dessa särskilda förhållanden<br>vid bedömningen av rättsliga frågor när varken lag eller Svenska kyrkans<br>stadgar ger tillräcklig ledning. Detta är emellertid en fråga som far<br>lämnas till den praktiska tillämpningen.</p>
<h4>5.2 Barns rätt att komma till tals</h4>
<p>Regeringens förslag: Barn som har fyllt 12 år skall samtycka till<br>inträde i och utträde ur ett trossamfund.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.<br>Utredningen har dessutom föreslagit en bestämmelse som innebär att<br>bam som har fyllt 12 år skall ha rätt att på eget initiativ kunna träda in i<br>eller ut ur ett trossamfund, om vårdnadshavaren samtycker till det.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering, fråga 6, som gällde om bam som fyllt 12 år skall fa<br>inflytande över om de skall tillhöra ett trossamfund.</p>
<p>_______________________Positiva__________Negativa Tar inte ställning<br>Fråga 6 75 % 19% 5%</p>
<p>Den övervägande delen av de remissinstanser som är negativa till<br>utredningsförslaget menar att åldersgränsen skall sättas högre. Sådana<br>synpunkter framförs av bl.a. domkapitlen i Göteborg och Luleå, Svenska<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>22</p>
<p>ortodoxa prosteriet, Svenska kyrkans lekmannaförbund, Fjärås kyrkliga Prop. 1997/98:116<br>samfällighet samt Östmarks, Gudmuntorps och Läby församlingar.</p>
<p>Ett antal remissinstanser anser att förslaget om initiativrätt inte bör<br>genomföras. Bland dessa finns Samarbetsnämnden för statsbidrag till<br>trossamfund/Sveriges frikyrkosamråd, Stockholms katolska stift, Svenska<br>baptistsamfundet och Svenska missionsförbundet som hänvisar till att<br>motsvarande bestämmelse redan finns i föräldrabalken. Även Kammar-<br>rätten i Stockholm och Förenade islamiska församlingar i Sverige menar<br>att förslaget om initiativrätt kan utgå. Juridiska fakulteten i Uppsala<br>ifrågasätter om det inte räcker att säga, att bam som fyllt 12 år inte kan<br>inträda eller utträda utan eget samtycke.</p>
<p>1997 års kyrkomöte har för sin del antagit regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Trossamfunden bör som regel själva<br>reglera sina medlems- och tillhörighetsregler. Ett undantag från detta<br>utgör rättigheten att kunna lämna ett trossamfund (se avsnitt 5.1).<br>Utredningen har föreslagit att ytterligare undantag skall göras, nämligen<br>beträffande barns medlemskap i trossamfund.</p>
<p>När det gäller tillhörighet i Svenska kyrkan finns det i dag be-<br>stämmelser om att bam som har fyllt 15 år skall samtycka till upptagande<br>i och utträde ur kyrkan, se 3 kap. 3 och 5 §§ kyrkolagen (1992:300). Där-<br>emot finns det för närvarande inte någon motsvarande lagreglering för<br>andra trossamfund.</p>
<p>Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (SÖ 1990:20), som<br>Sverige har anslutit sig till, skall konventionsstatema respektera barnets<br>rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Föräldrarnas eller<br>vårdnadshavamas rättigheter och skyldigheter att, på ett sätt som är<br>förenligt med barnets fortlöpande utveckling, ge bamet ledning då bamet<br>utövar sin rätt skall respekteras. Friheten att utöva sin religion eller tro<br>får endast inskränkas genom lag och bara om det är nödvändigt med<br>hänsyn till den allmänna säkerheten, ordningen, hälsan eller sedligheten<br>eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter (artikel 14).</p>
<p>Allmänna bestämmelser om bam och vårdnadshavare finns i 6 kap.<br>föräldrabalken. Utgångspunkten är att barnets vårdnadshavare har rätt<br>och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga<br>förhållanden. Vårdnaden består till dess att bamet fyller 18 år eller gifter<br>sig innan dess. I takt med barnets stigande ålder och utveckling skall<br>vårdnadshavaren ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och<br>önskemål. Det kan emellertid vara svårt för bamet att hävda den rätt till<br>religionsfrihet som följer av FN:s konvention om barnets rättigheter. För<br>att barns religionsfrihet skall komma till tydligt uttryck bör frågan därför<br>regleras i lag. Detta bör ske genom en bestämmelse som innebär att bam<br>skall samtycka vid inträde i eller utträde ur ett trossamfund.<br>Bestämmelsen bör gälla i förhållande till såväl Svenska kyrkan som<br>andra trossamfund och vara tillämplig oavsett om det rör sig om ett<br>trossamfund som använder sig av den nya associationsformen eller inte.<br>Den bör därför placeras i lagen om trossamfund.</p>
<p>Enligt utredningens förslag skall samtycke krävas av bam som har<br>uppnått 12 års ålder. Ett antal remissinstanser anser att åldersgränsen bör<br>sättas högre och i stället bestämmas till t.ex. 14 eller 15 år. Som skäl till</p>
<p>23</p>
<p>detta anförs bl.a. att den nuvarande åldersgränsen för samtycke<br>beträffande tillhörighet i Svenska kyrkan är 15 år och att 14-15 år bättre<br>svarar mot Svenska kyrkans konfirmationsålder. Regeringen finner dock<br>att förslaget om en åldersgräns på 12 år är väl avvägt. Det har också fatt<br>stöd av en klar majoritet av remissinstanserna. Den ålder från vilken<br>barnets samtycke skall krävas vid inträde i och utträde ur ett trossamfund<br>bör därför vara 12 år.</p>
<p>Utredningen har även föreslagit att det skall införas en rätt för bam<br>som har fyllt 12 år att ta initiativ i frågan om samfundstillhörighet. En<br>förutsättning för att bamet skall fa till stånd en ändring av sin sam-<br>fundstillhörighet skall enligt utredningens förslag vara att vårdnads-<br>havaren samtycker till det. Som bl.a. Samarbetsnämnden för statsbidrag<br>till trossamfund/Sveriges frikyrkosamråd, Stockholms katolska stift,<br>Svenska baptistsamfundet och Svenska missionsförbundet framhåller<br>skulle en sådan initiativrätt inte tillföra något nytt utöver vad som redan<br>följer av föräldrabalken. Förslaget om en särskild initiativrätt bör därför<br>inte genomföras.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h4>5.3 Vad krävs för registrering?</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett trossamfund får ställning som registrerat<br>trossamfund genom ett registreringsförfarande. De huvudsakliga<br>kraven för att fa registreras är att trossamfundet har stadgar med<br>bestämmelser om ändamål och om hur det fattas beslut i<br>trossamfundets angelägenheter samt att trossamfundet har en styrelse<br>eller motsvarande organ.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering, fråga 3, som behandlade frågeställningen vad som<br>skall krävas för att ett samfund skall kunna registreras. En<br>överväldigande majoritet av remissinstanserna har ansett att utredningens<br>förslag bör genomföras.</p>
<p>_______________________Positiva_________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 3 97 % 1 % 2 %</p>
<p>Av de trossamfund utanför Svenska kyrkan som har besvarat<br>enkätfrågan är 92 procent positiva till förslaget.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige menar att det i lagen bör anges att en<br>styrelse skall vara utsedd för att registrering skall beviljas.<br>Kammarkollegiet anser att stadgarna - utöver de av utredningen<br>föreslagna kraven för registrering - bör behandla samfundets<br>organisatoriska struktur, dess representativa organ, hur ansvar och<br>behörighet är fördelat inom organisationen, rätt att träda ur samfundet,<br></p>
<p>24</p>
<p>revision och former för ansvarsfrihet för trossamfundets företrädare samt Prop. 1997/98:116<br>fördelning av samfundets tillgångar vid likvidation och upplösning.</p>
<p>Några remissinstanser befarar att den nya associationsformen skall<br>missbrukas. Juridiska fakulteten i Lund menar att kraven som ställs på ett<br>registrerat trossamfund borde framgå tydligare av lagen. Samarbets-<br>nämnden för statsbidrag till trossamfund/Sveriges frikyrkosamråd,<br>Förenade islamiska församlingar i Sverige, Judiska församlingarna i<br>Sverige, Stockholms katolska stift och Svenska missionsförbundet<br>förordar att kriterierna för registrering görs tydligare och mer precisa, så<br>att det t.ex. krävs även viss storlek eller viss varaktighet i landet. Svenska<br>kyrkans lekmannaförbund menar att det bör finnas något sorts kvalitativt<br>krav i fråga om samfundets ändamål. Metodistkyrkan i Sverige och<br>Svenska baptistsamfundet anser däremot att några ytterligare krav inte<br>bör tillföras.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En grundläggande förutsättning för att<br>ett trossamfund skall kunna använda sig av den nya associationsformen är<br>att det utgör ett trossamfund i den föreslagna lagens mening, dvs. att det<br>rör sig om en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingår att anordna<br>gudstjänst. Trossamfundet bör vidare ha en stabil organisatorisk upp-<br>byggnad. I detta ligger att det har stadgar av viss fullständighet. Av<br>stadgarna bör trossamfundets ändamål framgå. Stadgarna bör också<br>innehålla bestämmelser om hur beslut fattas i trossamfundets ange-<br>lägenheter. Vidare bör trossamfundet ha en styrelse eller motsvarande<br>organ. I allt väsentligt överensstämmer dessa krav med vad som enligt<br>rättspraxis krävs för att en ideell förening skall anses föreligga.</p>
<p>Det är inte rimligt att registrera ett trossamfund vars namn lätt kan<br>förväxlas med andras. En ytterligare förutsättning för registrering bör<br>därför vara att trossamfundets namn har en viss särskiljningsförmåga,<br>framför allt i förhållande till andra trossamfund. Samtidigt bör dock<br>inarbetade namn med en lägre grad av särskiljningsförmåga kunna<br>accepteras av registreringsmyndigheten. Registrering skall inte heller<br>tillåtas om det föreligger något sådant hinder som anges i den s.k.<br>hinderskatalogen i 10 § firmalagen (1974:156), varvid vad som sägs om<br>firma bör avse trossamfundets namn. Detta innebär tex. att ett trossamfund<br>inte skall registreras om namnet strider mot goda seder eller allmän<br>ordning eller annars är vilseledande. - Några andra krav än de som här<br>har angivits bör inte ställas för registrering.</p>
<p>Den nya associationsformen bör vara öppen för alla trossamfund som<br>uppfyller de krav som har nämnts. Den prövning som skall göras vid en<br>begäran om registrering bör endast avse om dessa krav är uppfyllda. Det<br>är med andra ord fråga om en prövning som snarast är av formell natur och<br>liknar den som görs vid t.ex. registrering av aktiebolag.</p>
<p>Som har berörts ovan befarar några remissinstanser att den nya<br>associationsformen skall missbrukas och att trossamfundsbegreppet skall<br>urholkas. Bland annat föreslås att ytterligare krav skall uppställas för<br>registrering. Även om det skulle krävas exempelvis ett visst antal<br>medlemmar eller en viss varaktighet i landet för att registreras, skulle<br>dock detta inte i sig utgöra någon garanti för att den nya<br></p>
<p>25</p>
<p>associationsformen inte missbrukas. Att ställa krav som på något sätt Prop. 1997/98:116<br>anknyter till religiös åskådning skulle innebära en otillbörlig<br>diskriminering av trossamfundet.</p>
<p>Det skall i detta sammanhang påpekas att det redan i dag är möjligt för<br>vilka som helst att bilda t.ex. en ideell förening och därigenom få<br>rättskapacitet. Om en organisation - ett registrerat trossamfund likaväl<br>som ett annat rättssubjekt - ägnar sig åt rent brottsliga förfaranden kan<br>detta för övrigt beivras inom ramen för gällande rättsordning. En i<br>allmänhet straffbar handling är nämligen inte skyddad bara för att den<br>förekommer i ett religiöst sammanhang.</p>
<p>Utredningen har uttalat att det saknas anledning att befara att några<br>anmärkningsvärda eller oönskade effekter skall uppstå på grund av<br>förslaget om en ny associationsform. Regeringen finner inte skäl att göra<br>någon annan bedömning. Det är dock nödvändigt att starkt betona och<br>klargöra att den verksamhet som bedrivs av ett registrerat trossamfund<br>inte genom registreringen har sanktionerats av staten. Registreringen i sig<br>innebär inte någon kvalitetsstämpel på verksamheten. Det skall också<br>erinras om att de rättigheter som trossamfund har i dag enligt förslaget<br>inte skall vara knutna till den nya associationsformen (se avsnitt 5.1).<br>Inte heller några andra rättigheter är direkt kopplade till registreringen.<br>En effekt av registreringen är visserligen att det skall vara möjligt att fa<br>statlig hjälp med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter från<br>dem som tillhör trossamfundet (se avsnitt 5.5). Regeringen skall<br>emellertid göra en prövning i vatje enskilt fall innan ett registrerat<br>trossamfund beviljas sådan hjälp. Någon prövning skall dock inte göras<br>beträffande Svenska kyrkan (se avsnitt 6.4).</p>
<p>Organisationsstrukturen hos olika trossamfund är mycket skiftande, bl.a.<br>när det gäller uppbyggnad och verksamhet på olika nivåer. Ett trossamfund<br>kan därför bestå av olika delar som var för sig har rättskapacitet. Detta<br>skall dock i sig inte hindra en registrering. Att det nya rättssubjektet alltså<br>kan komma att bestå av flera juridiska personer är dock inte någon helt<br>ovanlig situation inom associationsrätten; inom det arbetsrättsliga området<br>har det sedan länge förekommit att skilda organisatoriska nivåer inom en<br>förening var för sig tillerkänts rättskapacitet (se tex. rättsfallet NJA 1936<br>s. 672). En betydelsefull fråga i detta sammanhang är om de självständiga<br>delarna av trossamfundet - församlingar, stift, distrikt, etc. - skall kunna<br>registreras. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.8.</p>
<p>Det förekommer vidare att religiös verksamhet som bedrivs i Sverige<br>sker inom ett internationellt samfund. Under förutsättning av att lagens<br>krav är uppfyllda kan regeringens förslag inte anses hindra att en sådan i<br>Sverige verksam enhet registreras och alltså bli ett registrerat<br>trossamfund.</p>
<p>26</p>
<h4>5.4</h4>
<h4>Registreringsförfarandet</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: Registreringen skall omfatta trossamfundets<br>namn och stadgar samt de personer som ingår i styrelsen eller<br>motsvarande organ eller annars är behöriga att företräda<br>trossamfundet. Ärenden om registrering skall handläggas av den<br>myndighet som regeringen bestämmer. Beslut i registreringsärenden<br>skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelser<br>om avgifter i registreringsärenden får meddelas av regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett mindre antal remissinstanser har<br>framfört synpunkter på utredningens förslag i dessa delar.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige anför att behovet av att kungöra<br>registreringsåtgärder bör övervägas närmare. Kammarrätten i Jönköping<br>anser att registreringen även bör omfatta trossamfundets säte. Kammar-<br>kollegiet framhåller att trossamfund inte skall lämna uppgifter om stadgar<br>och behörig företrädare bara i samband med registrering utan att varje<br>förändring bör anmälas. Även Hovrätten för Västra Sverige, Kammar-<br>rätten i Stockholm och Länsstyrelsen i Dalarnas län framför liknande<br>synpunkter och menar att bestämmelserna bör kompletteras i detta<br>hänseende. När det gäller överklagande uttalar Hovrätten för Västra<br>Sverige att det bör anges i lagen att tredje man har rätt att föra talan mot<br>trossamfundet vid allmän domstol.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid registreringen bör det prövas om<br>trossamfundet uppfyller de formella krav som uppställs för att få använda<br>den nya associationsformen (se avsnitt 5.3). Registreringen bör därför<br>omfatta trossamfundets namn och stadgar samt de personer som ingår i<br>styrelsen eller motsvarande organ eller annars är behöriga att företräda<br>trossamfundet. Av stadgarna skall det gå att utläsa vad som är<br>trossamfundets ändamål och hur det fattas beslut i trossamfundets<br>angelägenheter. På sätt som motsvarar vad som gäller för aktiebolag och<br>ekonomiska föreningar bör även uppgifter om trossamfundets postadress<br>samt styrelseledamöternas och företrädarnas postadress och person-<br>nummer anmälas för registrering, jfr bl.a. 8 kap. 15 § aktiebolagslagen<br>(1975:1385) och 6 kap. 15 § lagen (1987:667) om ekonomiska<br>föreningar. Något praktiskt behov av att även registrera trossamfundets<br>säte torde inte finnas. Regeringen anser inte heller att det finns bärande<br>skäl att föreslå att ett kungörelseförfarande skall användas beträffande de<br>uppgifter som förs in i registret.</p>
<p>Av de handlingar som lämnas i samband med en begäran om<br>registrering måste framgå att trossamfundet i behörig ordning har<br>beslutat att ansöka om registrering.</p>
<p>27</p>
<p>Om ett trossamfund beslutar om förändring beträffande någon av de<br>uppgifter som har registrerats bör detta givetvis snarast anmälas till<br>registreringsmyndigheten.</p>
<p>Frågor om registrering av trossamfund bör prövas av en särskild<br>myndighet. Enligt utredningen är Kammarkollegiet ett lämpligt val.<br>Kollegiet har för närvarande vissa uppgifter rörande Svenska kyrkan och<br>andra trossamfund. Bland annat handlägger kollegiet ärenden om<br>Svenska kyrkans indelning och om rätt att förrätta vigsel. Kollegiet har<br>tidigare dessutom haft ytterligare uppgifter avseende Svenska kyrkan.<br>Kammarkollegiet torde således ha särskild kunskap om trossamfundens<br>förhållanden och är dessutom känt för trossamfunden. Ett annat alternativ<br>kan vara Patent- och registreringsverket (PRV). PRV för i dag<br>aktiebolags- respektive handelsregistret och har alltså erfarenhet av<br>frågor rörande associationsrättsliga register, bl.a. med anknytning till<br>firmalagstiftningen. Regeringen finner dock att övervägande skäl talar<br>för att uppgiften att registrera trossamfund bör lämnas till<br>Kammarkollegiet.</p>
<p>Ett beslut att vägra registrering kan ha stor betydelse för ett trossamfund.<br>Särskilt gäller detta för de trossamfund som för närvarande bedriver<br>verksamheten i former som inte stämmer med den egna självbilden. Denna<br>typ av beslut bör därför kunna överklagas. Eftersom det är fråga om beslut<br>av en förvaltningsmyndighet bör prövningen göras av allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Den som lider skada av ett beslut om registrering, t.ex. därför att det<br>namn som registrerats för trossamfundet kan förväxlas med ett annat<br>registrerat namn eller firma, bör ha möjlighet att fa registreringen hävd och<br>att få ersättning för eventuell skada på samma sätt som kan ske vid<br>firmaintrång. Bestämmelserna i firmalagen (1974:156) om detta bör därför<br>vara tillämpliga även beträffande trossamfund.</p>
<p>De kostnader som uppstår för registreringsförfarandet och för att hålla<br>registret bör i princip belasta trossamfunden. Föreskrifter om avgifter i<br>registreringsärenden bör meddelas av regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer. Avgifterna bör baseras på självkostnads-<br>principen.</p>
<h4>5.5 Effekter av registreringen</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: De trossamfund som väljer att registrera sig får<br>rättskapacitet såsom registrerat trossamfund. De ges skydd för sitt<br>namn och skall efter beslut av regeringen kunna få hjälp av staten med<br>att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter från sina medlemmar.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll två enkätfrågor i avsnittet<br>Rättslig reglering som gällde effekter av registreringen. Fråga 4 handlade<br>om att trossamfund far rättskapacitet genom registreringen. I fråga 8<br>behandlades möjligheten att få hjälp av staten med att beräkna, debitera,</p>
<p>28</p>
<p>redovisa och ta in avgifter från medlemmarna. En klar majoritet av<br>remissinstanserna har ställt sig bakom båda dessa förslag.</p>
<p>_______________________Positiva__________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 4 98 % 0 % 1 %</p>
<p>Fråga 8 92 % 2 % 7 %</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Av de remissinstanser utanför Svenska kyrkan som svarat på enkäten<br>är det bara Riksrevisionsverket som är negativt inställt till att<br>trossamfund skall kunna fa hjälp av staten med att beräkna, debitera,<br>redovisa och ta in avgifter från sina medlemmar.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den främsta effekten för de<br>trossamfund som väljer att registrera sig bör vara att de far rättskapacitet<br>såsom registrerade trossamfund, dvs. att de far rätt att uppträda som just<br>trossamfund i enlighet med sin syn på sig själva. Rättskapaciteten bör<br>inträda genom registreringsbeslutet. Trossamfunden torde normalt ha haft<br>rättskapacitet redan före registreringen, t.ex. som ideell förening.<br>Regeringen återkommer i nästa avsnitt till frågan vad som bör gälla i<br>sådana fall.</p>
<p>De trossamfund som registreras bör garanteras skydd för sina namn. Ett<br>registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är förväxlingsbar<br>med detta namn, bör inte utan tillstånd offentligen fa användas av annan<br>annat än som benämning på trossamfundet i fråga. På samma sätt som<br>gäller inom firmarätten bör ett obehörigt utnyttjande av ett registrerat<br>trossamfunds namn kunna beivras. I firmalagen finns bestämmelser om att<br>domstol i vissa fall kan förbjuda ett näringskännetecken eller dess<br>användning och att detta förbud kan förenas med vite (15 §), om ansvar för<br>firmaintrång (18 §), om skadeståndsskyldighet vid firmaintrång (19 §) och<br>om överträdelse av vitesförbud och påföljder för detta (20 §). Dessa<br>bestämmelser bör tillämpas också på registrerade trossamfunds namn.<br>Beträffande möjligheten för tredje man att få registreringen hävd, se avsnitt<br>5.4.</p>
<p>Registrerade trossamfund bör kunna beviljas hjälp av staten med att<br>beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som är medlemmar i<br>eller tillhör trossamfundet. Av riksdagens principbeslut framgår att staten<br>skall erbjuda Svenska kyrkan sådan hjälp kostnadsfritt och att motsvarande<br>erbjudande av jämställdhetsskäl skall kunna riktas även till andra<br>trossamfund (prop. 1995/96:80 s. 29). Beträffande andra trossamfund än<br>Svenska kyrkan innebär principbeslutet att hjälpen villkoras av att staten<br>får ta ställning i vaije enskilt fall och föreskriva erforderliga villkor;<br>hjälpen skall alltså inte vara direkt kopplad till registreringen utan den<br>förutsätter ett särskilt beslut av regeringen.</p>
<p>Lagrådet har anfört att det redan i lagen om trossamfund bör anges de<br>principer enligt vilka frågan om rätt till den avsedda hjälpen skall prövas<br>för att samfunden skall bli behandlade på ett likvärdigt sätt. Särskilt gäller<br>detta, enligt Lagrådet, med hänsyn till det starkare skydd som den särskilda<br>lagstiftningsformen medför. Enligt regeringens uppfattning bör den nu</p>
<p>29</p>
<p>diskuterade frågan ses tillsammans med det stöd som staten i övrigt ger Prop. 1997/98:116<br>trossamfunden, framför allt det statsbidrag som utgår enligt förordningen<br>(1989:271) om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan. I<br>sammanhanget skall anmärkas att regeringen i dag beslutat tillsätta en<br>arbetsgrupp som skall göra en översyn av statens stöd till trossamfunden.</p>
<p>Mot denna bakgrund bör frågan om de principer som skall gälla för att ett<br>trossamfund skall beviljas hjälp av staten med beräkning, debitering och<br>redovisning samt med att ta in avgifterna från sina medlemmar inte anges i<br>lagen om trossamfund.</p>
<p>De förslag som Riksskatteverket har lämnat i betänkandet Staten och<br>trossamfunden, Statlig medverkan vid avgiftsbetalning (SOU 1997:46) om<br>den närmare utformningen av hjälpen med beräkning, debitering och<br>redovisning av avgifter från dem som tillhör trossamfunden samt med att ta<br>in avgifterna bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen<br>avser att återkomma i denna fråga under hösten 1998. Det bör dock<br>nämnas att det av principbeslutet följer att en förutsättning för detta stöd<br>från statens sida — såväl när det gäller Svenska kyrkan som när det gäller<br>andra trossamfund - är att hjälpen kan inordnas i det gällande<br>skattebetalningssystemet (prop. 1995/96:80 s. 29).</p>
<h4>5.6 Rättigheter och skyldigheter</h4>
<p>Regeringens förslag: De rättigheter och skyldigheter som har<br>uppkommit för ett trossamfund som har bedrivit verksamheten som<br>ideell förening övergår genom registreringsbeslutet till det registrerade<br>trossamfundet.</p>
<p>Tillhöriga eller medlemmar i ett registrerat trossamfund skall i<br>princip inte bli personligt ansvariga för det registrerade trossam-<br>fundets skyldigheter i förhållande till tredje man.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige tar upp frågan om<br>en associations övergång till den nya associationsformen. Hovrätten<br>hänvisar till gällande bestämmelser om upphörande av t.ex. aktiebolag<br>och ekonomiska föreningar och förutsätter att erforderliga följdändringar<br>i övrig associationslagstiftning övervägs. Kammarrätten i Stockholm<br>föreslår att bestämmelsen om att ansvar för skyldigheter övergår på det<br>registrerade trossamfundet endast skall gälla sådana samfund som före<br>registreringen utgjorde bolag, förening eller stiftelse. Vidare anser<br>kammarrätten att den föreslagna bestämmelsen inte hindrar att<br>skyldigheter som uppkommit för ett trossamfund som inte utgjort en<br>egen juridisk person upphör för medlemmarna vid registreringen. Enligt<br>Kammarkollegiet måste det rättsinstitut som ett trossamfund valt som<br>verksamhetsform upplösas vid övergången till registrerat trossamfund.<br>Kollegiet hänvisar till de förfaranderegler som gäller vid upplösning av<br>bolag eller ekonomiska föreningar samt till den praxis som gäller<br></p>
<p>30</p>
<p>beträffande ideella föreningar. Kollegiet anser inte att bestämmelsen i<br>lagen om trossamfund innebär någon automatisk överföring av tillgångar<br>till det nya rättsinstitutet, utan att det krävs ett formellt<br>likvidationsförfarande och därefter ett civilrättsligt fång. Kollegiet<br>ifrågasätter vidare om en stiftelse kan ombildas utan att grundläggande<br>stiftelserättsliga principer rubbas. Länsstyrelsen i Jönköpings län<br>ifrågasätter när det gäller ett trossamfund som bedriver sin verksamhet i<br>förenings- eller stiftelseform om inte en ansökan om registrering bör<br>komma till i samma ordning som gäller för upplösande av<br>föreningen/stiftelsen. Länsstyrelsen i Dalarnas län ifrågasätter om<br>införandet av lagen om trossamfund kan anses utgöra särskilda skäl för<br>en permutation. Enligt länsstyrelsen bör ett tillägg till stiftelselagen<br>övervägas. Juridiska fakulteten i Uppsala anser att ett registrerat<br>trossamfund bara kan ges rätt att ikläda sig (nya) rättigheter och<br>skyldigheter från och med registreringen. Samarbetsnämnden för<br>statsbidrag till trossamfund/Sveriges frikyrkosamråd, Förenade<br>islamiska församlingar i Sverige och Stockholms katolska stift föreslår att<br>det tydligt klargörs hur en enkel övergång skall kunna ske mellan<br>stiftelse- (respektive förenings-) och trossamfundsformen för de<br>trossamfund som så önskar.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens förslag kommer de<br>trossamfund som väljer att använda sig av den nya associationsformen att<br>få rättskapacitet som registrerade trossamfund genom registreringsbeslutet.<br>Det är dock troligt att flertalet av dessa trossamfund har varit verksamma i<br>Sverige redan dessförinnan och då bedrivit verksamheten i annan juridisk<br>form, framför allt som ideella föreningar. En betydelsefull fråga är vad<br>registreringen i sådana fall får för konsekvenser med avseende på de<br>rättigheter och skyldigheter som har uppkommit före registreringen.</p>
<p>Enligt utredningens förslag skall trossamfundets rättigheter och<br>skyldigheter övergå till det registrerade trossamfundet genom<br>registreringsbeslutet. Utredningen förefaller härvid ha utgått från att det i<br>aktuella fall i princip endast skulle röra sig om att verksamheten har<br>bedrivits i form av ideell förening. Den föreslagna lagtexten har dock fått<br>en vidare innebörd. Den omfattar samtliga trossamfund som registreras,<br>oberoende av i vilken juridisk form de tidigare har varit verksamma. Detta<br>förhållande påpekas av bl.a. Kammarkollegiet och Hovrätten för Västra<br>Sverige, som också hänvisar till de bestämmelser om upphörande som<br>finns för t.ex. bolag och ekonomiska föreningar.</p>
<p>Flertalet av de trossamfund som är verksamma i Sverige torde, som<br>utredningen har förutsatt, bedriva sin verksamhet som ideella föreningar.<br>Denna associationsform är inte författningsreglerad och det finns alltså inte<br>några regler om avveckling. Det kan dock tänkas att trossamfund har<br>organiserat sin verksamhet i annan form, exempelvis som aktiebolag,<br>ekonomisk förening eller stiftelse. Såväl aktiebolagslagen (1975:1385)<br>som lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar innehåller särskilda<br>föreskrifter om likvidation och upplösning. När det gäller stiftelser<br>innehåller stiftelselagen (1994:1220) bl.a. bestämmelser om ändringar<br>m.m. av föreskrifter i stiftelseförordnanden.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>31</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är det i de fall det inte finns särskilda Prop. 1997/98:116<br>lagregler, dvs. beträffande ideella föreningar, motiverat med en<br>bestämmelse i lagen om trossamfund, som uttryckligen anger att rättigheter<br>och skyldigheter övergår till det registrerade trossamfundet i och med<br>registreringen. Genom en sådan bestämmelse som syftar till att undvika<br>rättsförluster för trossamfundet och framför allt för dess avtalsparter men<br>även för tredje man, blir det tydligt att rättigheter och skyldigheter består<br>efter registreringen. Samtidigt underlättas möjligheterna för de<br>trossamfund som utgör ideella föreningar - vilket torde vara det stora<br>flertalet - att byta associationsform. Vad som åsyftas är skyldigheter av<br>civilrättslig art, men även vissa skyldigheter av offentligrättslig art, t.ex.<br>skattskyldighet.</p>
<p>I de, troligen få, fall som ett trossamfund är verksamt som aktiebolag<br>eller ekonomisk förening, bör däremot de särskilda regler om likvidation<br>och upplösning som gäller för den aktuella associationsformen tillämpas.<br>Det finns inte skäl att låta den föreslagna bestämmelsen omfatta även dessa<br>fall. Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening bör inte kunna avvecklas<br>och övergå till en annan associationsform på annat sätt än vad som gäller<br>enligt nuvarande bestämmelser på området.</p>
<p>Det förekommer även att trossamfund bedriver verksamhet i stiftelser.<br>Regeringen avser att närmare överväga om det finns behov av en särskild<br>reglering på detta område.</p>
<p>Vad som ovan har anförts avseende aktiebolag, ekonomiska föreningar<br>och stiftelser bör klarläggas i lagen om trossamfund genom en<br>bestämmelse av vilken det framgår att trossamfund som bedriver sin<br>verksamhet i någon av dessa associationsformer inte får registreras.</p>
<p>Om ett trossamfund före registreringen bedrivit verksamheten i så<br>lösliga former att det inte har utgjort en juridisk person, torde<br>medlemmarna vara personligt ansvariga för trossamfundets skyldigheter.<br>Innan ett sådant trossamfund kan registreras måste det enligt det förslag<br>som lämnas rörande krav för registrering bl.a. anta stadgar av viss<br>fullständighet och utse en styrelse eller motsvarande organ (se avsnitt 5.3).<br>Härigenom blir trossamfundet en juridisk person i form av en ideell<br>förening. Medlemmarnas personliga ansvarighet för skyldigheterna<br>övergår dock inte på den sålunda bildade juridiska personen utan att<br>borgenärerna medger det. Det torde därför inte finnas risk för rättsförluster<br>för tredje man.</p>
<p>Frågan om vad som händer med rättigheter och skyldigheter aktualiseras<br>även när ett registrerat trossamfund skall avvecklas. Denna fråga behandlas<br>i avsnitt 5.7.</p>
<p>Med de förslag som lämnas torde det inte finnas anledning att befara<br>att bytet av associationsform i sig innebär att egendom kan överföras på<br>ett otillbörligt sätt med rättsförluster för tredje man som följd. Ett<br>otillbörligt ffånhändande kan för övrigt beivras inom ramen för gällande<br>rättsordning, t.ex. genom bestämmelserna om återvinning i konkurs.</p>
<p>När det gäller ett registrerat trossamfunds skyldigheter gentemot tredje<br>man har utredningen föreslagit att huvudregeln skall vara att med-<br>lemmarna inte skall vara personligt ansvariga. Detta överensstämmer<br>med vad som gäller inom associationsrätten beträffande flera av</p>
<p>32</p>
<p>associationsformerna, t.ex. aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana Prop. 1997/98:116<br>ideella föreningar som är juridiska personer. Remissinstanserna har inte<br>haft några principiella invändningar mot utredningens förslag. Även<br>regeringen ställer sig bakom detta. Lagen om trossamfund bör innehålla en<br>bestämmelse som anger att endast det registrerade trossamfundets<br>tillgångar svarar för dess skyldigheter i förhållande till tredje man. Detta<br>innebär dock inte att personligt ansvar är uteslutet i alla situationer,<br>exempelvis vid brottsliga förfaranden.</p>
<p>I likhet med vad som gäller ställföreträdare för andra juridiska personer<br>kommer givetvis ett registrerat trossamfunds ställföreträdare att ha ett<br>särskilt ansvar för bl.a. skattefordringar och arbetsgivaravgifter. Be-<br>stämmelser om detta finns i 12 kap. skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<h4>5.7 Avregistrering och likvidation</h4>
<p>Regeringens förslag: Registreringsmyndigheten skall besluta att<br>trossamfundet skall träda i likvidation om de krav som gäller för<br>registrering inte längre är uppfyllda, om det föreligger likvidations-<br>skyldighet enligt stadgarna eller om samfundet har försatts i konkurs<br>som avslutats med överskott. Ett trossamfund skall på egen begäran<br>avregistreras utan föregående likvidation under förutsättning att<br>trossamfundet efter avregistreringen utgör en juridisk person av annat<br>slag.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att registrerade<br>trossamfund skall avregistreras om de krav som ställs i lagen inte längre<br>uppfylls eller om trossamfundet självt begär det.</p>
<p>Remissinstanserna: Svea hovrätt anför att en avregistrering som<br>innebär att trossamfundet därefter saknar rättskapacitet, torde böra<br>förenas med ett likvidationsförfarande. Hovrätten för Västra Sverige<br>menar att det bör finnas föreskrifter om ett särskilt likvidationsförfarande<br>för avveckling av ett registrerat trossamfund. Båda hovrätterna anser att<br>det är viktigt att registreringsmyndigheten tar upp frågan om<br>avregistrering självmant, då anledning till det framkommer. Enligt<br>Hovrätten för Västra Sverige bör detta anges i lagen om trossamfund.<br>Kammarkollegiet föreslår att ett normalt likvidationsförfarande införs för<br>registrerade trossamfund. När det gäller avregistrering anför kollegiet att<br>ett oregistrerat trossamfund inte är någon juridisk person och att<br>rättigheter och skyldigheter således inte kan gå över till ett sådant<br>samfund.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Oberoende av i vilken associations-<br>form som en verksamhet bedrivs är det av stor betydelse att en eventuell<br>avveckling sker på ett tillfredsställande sätt. I fråga om såväl aktiebolag<br>som ekonomiska föreningar är det noggrant reglerat hur en likvidation<br>skall genomföras. För ideella föreningar sker däremot en eventuell<br>avveckling enligt i praxis utvecklade principer. Den nya associations-</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116<br></p>
<p>formen kommer - till skillnad från ideella föreningar - att vara en Prop. 1997/98:116<br>lagreglerad juridisk person. Det är mot denna bakgrund motiverat att det<br>regleras hur en likvidation skall genomföras. Detta torde minska risken<br>för rättsförluster för tredje man och bidra till att hindra missbruk av<br>associationsformen.</p>
<p>Beslut om likvidation och förordnande av likvidator bör fattas av<br>registreringsmyndigheten. Detta bör ske om ett registrerat trossamfund<br>inte längre uppfyller lagens krav (se avsnitt 5.3). Likvidation bör också<br>ske om likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna eller om<br>trossamfundet har försatts i konkurs som har avslutats med överskott.<br>Beslut om likvidation och förordnande av likvidator bör registreras.<br>Registreringsmyndigheten bör självmant ta upp frågan om likvidation när<br>det finns anledning till det. Det behövs inte någon särskild bestämmelse<br>om detta.</p>
<p>Lagrådet har påpekat att likvidation kan vara en väl ingripande åtgärd<br>om skälet till att trossamfundet inte uppfyller lagens krav är att det namn<br>som registrerats för trossamfundet kan förväxlas med ett annat registrerat<br>namn eller firma. Regeringen delar den uppfattningen. Likvidation bör<br>således inte ske i dessa situationer. Tredje mans intresse får anses<br>tillräckligt tillgodosett genom möjligheten att få registreringen av namnet<br>hävd (se avsnitt 5.4). Om registreringen av ett trossamfunds namn hävs<br>torde det i allmänhet ligga i trossamfundets intresse att fa ett nytt namn<br>registrerat. Visserligen kan man inte vara säker på att så alltid kommer<br>att ske men frågan torde knappast komma att medföra några svårigheter i<br>praktiken (jfr prop. 1986/87:7 s. 260).</p>
<p>När likvidatorema har avgett slutredovisning bör likvidationen vara<br>avslutad. Detta förhållande bör genast anmälas för registrering.</p>
<p>Det är dock tänkbart att ett trossamfund som har valt att låta registrera<br>sig kommer fram till att registreringen fatt negativa konsekvenser för<br>trossamfundet och dess religiösa verksamhet. I så fall är det rimligt att<br>trossamfundet kan fortsätta sin verksamhet i annan form utan en<br>föregående likvidation. Det bör därför vara möjligt för registrerade<br>trossamfund att på egen begäran låta avregistrera sig. En förutsättning för<br>detta bör dock vara att trossamfundet efter avregistreringen kommer att<br>utgöra en juridisk person av annat slag. Som Lagrådet påpekat torde den<br>enda form som kan komma i fråga vara ideell förening. Vid<br>avregistreringen bör trossamfundets rättigheter och skyldigheter övertas av<br>det rättssubjekt som fortsättningsvis bedriver verksamheten, dvs. den<br>ideella föreningen.</p>
<p>När det gäller överklagande av beslut om likvidation och om<br>avregistrering bör de bestämmelser som föreslås gälla vid registrering<br>äga motsvarande tillämpning (se avsnitt 5.4).</p>
<p>34</p>
<h4>5.8</h4>
<h4>Organisatoriska delar</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: Ett registrerat trossamfunds organisatoriska<br>delar - t.ex. församlingar, stift och distrikt - skall kunna registreras.<br>Samma förutsättningar skall gälla för registrering av trossamfundets<br>organisatoriska delar som för trossamfundet. De registrerade<br>organisatoriska delarna får rättskapacitet och namnskydd i likhet med<br>trossamfundet. Ett registrerat trossamfund och dess registrerade<br>organisatoriska delar svarar var för sig självständigt för sina<br>skyldigheter.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering, fråga 5, som behandlade möjligheten för<br>organisatoriska delar av ett trossamfund att registrera sig och fa<br>rättskapacitet. En överväldigande majoritet av remissinstanserna har<br>ansett att förslaget bör genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 5 97 % 1 % 3 %</p>
<p>Svea hovrätt efterfrågar ett ställningstagande till vem som är behörig<br>att ansöka om registrering av en organisatorisk del. Enligt hovrätten bör<br>denna rätt tillkomma enbart trossamfundet; det är naturligt att samfundet<br>i samband med ansökan om sin registrering även klargör vilka<br>organisatoriska delar som finns. Kammarkollegiet anser att förslaget är<br>motsägelsefullt och så otydligt till sina rättsliga konsekvenser, att det inte<br>bör genomföras. Det nya rättssubjektet, dvs. det registrerade trossam-<br>fundet, kan enligt kollegiet inte med föreslagen konstruktion sägas bestå<br>av flera juridiska personer med mindre det i enskilda fall genom<br>stadgebestämmelser, överenskommelser eller liknande skapas ett<br>juridiskt relevant samband. Att det förhåller sig på detta sätt bör<br>återspeglas i lagen. Juridiska fakulteten i Uppsala är negativ till förslaget<br>och anser att de civilrättsliga konsekvenserna av att registrera både ett<br>trossamfund centralt och vissa församlingar (motsvarande) bör övervägas<br>ytterligare.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Beträffande fria församlingar inom rörelser som<br>saknar gemensam organisation på nationell nivå, bör strävan vara att<br>vatje trossamfund som önskar det skall kunna använda den nya<br>associationsformen registrerat trossamfund. I det fall en församling<br>registreras utan att vara en organisatorisk del av ett registrerat<br>trossamfund innebär det att församlingen i fråga blir ett eget registrerat<br>trossamfund.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som har anförts i avsnitt 5.3 bör det<br>förhållandet att ett trossamfund består av olika delar som var för sig har<br>rättskapacitet, inte i sig utgöra hinder mot en registrering av<br></p>
<p>35</p>
<p>trossamfundet. Utredningen har föreslagit att det skall vara möjligt att<br>registrera även delar av ett registrerat trossamfund. Detta förslag har fått<br>stöd av en överväldigande majoritet bland remissinstanserna.</p>
<p>Flera trossamfund som i dag är verksamma i Sverige har en sådan<br>organisationsstruktur att exempelvis regionala och lokala organs<br>självbestämmande och oberoende är tydligt framträdande, även om<br>verksamheten grundar sig på samma religiösa åskådning. De olika<br>delarna - t.ex. fria församlingar, stift och distrikt - uppträder många<br>gånger som självständiga juridiska personer. Som har nämnts i avsnitt<br>5.3 kan organisatoriska delar inom en ideell förening var för sig<br>tillerkännas rättskapacitet (jfr även Carl Hemström, Festskrift till Henrik<br>Hessler, 1985).</p>
<p>På samma sätt som beträffande trossamfund i sin helhet finns det skäl<br>att ge en organisatorisk del möjlighet att i formellt och rättsligt hän-<br>seende uppträda i enlighet med sin syn på sig själv. Förslaget att även<br>organisatoriska delar av ett trossamfund skall kunna registreras bör<br>därför genomföras. I likhet med utredningen anser regeringen att<br>organisatoriska delar bör kunna använda sig av den nya associationsformen<br>bara om trossamfundet som helhet är registrerat, dvs. om trossamfundet<br>samtidigt begär registrering eller tidigare har registrerats. En ytterligare<br>förutsättning för registrering bör vara att den organisatoriska delen<br>uppvisar en sådan självständighet i förhållande till tredje man att den kan<br>betraktas som en egen juridisk person. Att det finns en mer eller mindre<br>stark bindning inom trossamfundet bör inte i sig hindra en registrering.</p>
<p>Ett grundläggande villkor för registrering av en organisatorisk del bör,<br>på samma sätt som för trossamfund, vara att den utgör ett trossamfund i<br>lagens bemärkelse. Över huvud taget bör samma förutsättningar gälla för<br>registrering av organisatoriska delar som för trossamfund. Härigenom<br>torde kravet på självständighet tillgodoses, eftersom de villkor som ställs<br>för registrering i allt väsentligt överensstämmer med vad som enligt<br>rättspraxis krävs för att en ideell förening skall anses vara för handen. För<br>en redogörelse av de krav som uppställs hänvisas till avsnitt 5.3.</p>
<p>Inom föreningsrätten talas det om två huvudtyper av vertikala<br>organisationsstrukturer. Den första typen kommer till stånd när ett antal<br>föreningar sluter sig samman i en förening med uppgift att ta tillvara<br>medlemsföreningarnas gemensamma intressen. Såväl medlems-<br>föreningarna som den förening som dessa bildat har normalt egna stadgar<br>inom denna struktur och den gemensamt bildade föreningen kan inte<br>genomföra ändringar i medlemsföreningarnas stadgar. Den andra typen<br>av vertikal organisationsstruktur utgörs av föreningar som splittrar upp<br>sin verksamhet på olika enheter till vilka föreningens medlemmar<br>hänförs efter skilda principer, exempelvis kön, ålder, yrke eller hemvist.<br>För det fall de sålunda bildade enheterna uppvisar tillräcklig själv-<br>ständighet i förhållande till tredje man och i övrigt uppfyller de krav som<br>gäller, utgör enheten en förening. I denna struktur kan begreppen<br>huvudförening och underförening användas. Inom båda dessa typer av<br>vertikala organisationsstrukturer kan det givetvis finnas fler än två<br>nivåer.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>36</p>
<p>För varje förening måste det bl.a. finnas stadgar för att denna skall<br>anses ha rättskapacitet (se rättsfallet NJA 1973 s. 341). Normalt antas<br>stadgarna av föreningens medlemmar. När det gäller huvud- och under-<br>föreningar medför de förhållanden som vanligen råder vid under-<br>föreningens bildande att huvudföreningen anses kunna bestämma<br>innehållet i underföreningens stadgar. Huvudföreningen brukar också<br>anses kunna besluta om underföreningens upplösande, under förut-<br>sättning av att detta framgår av underföreningens stadgar. Vidare är det<br>möjligt med generella stadgar för samtliga underföreningar. Något hinder<br>mot att ha gemensamma stadgar för huvudföreningen och dess under-<br>föreningar torde inte heller föreligga.</p>
<p>Med hänsyn till de likheter som finns mellan den nya, föreslagna<br>associationsformen och vad som gäller för ideella föreningar, förutsätts<br>det som ovan sagts om stadgar för ideella föreningar komma att gälla<br>också för den nya associationsformen.</p>
<p>Det förhållandet att en organisatorisk del av ett trossamfund inte har<br>särskilda stadgar behöver således inte utgöra hinder mot registrering. Om<br>det finns generella stadgar för trossamfundets organisatoriska delar eller<br>för såväl trossamfundet som dess organisatoriska delar, bör detta vara<br>tillräckligt. Det innebär att ändringar av organisatoriska delars stadgar<br>kan vara beroende av godkännande från trossamfundet eller till och med<br>att sådana ändringar kanske bara kan beslutas av trossamfundet. En<br>förutsättning för att en organisatorisk del skall kunna anses vara<br>självständig är att majoriteten av styrelsens ledamöter tillsätts av den<br>organisatoriska delen själv.</p>
<p>Registreringen av organisatoriska delar bör avse samma uppgifter som<br>beträffande trossamfundet i sin helhet (se avsnitt 5.4). Registreringsbeslutet<br>bör medföra att den organisatoriska delen far rättskapacitet och skydd för<br>sitt namn. Regeringens förslag när det gäller statlig hjälp med att beräkna,<br>debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som är medlemmar i eller<br>tillhör trossamfundet innebär att det är det registrerade trossamfundet som<br>helhet, dvs. inte dess organisatoriska delar, som kan beviljas sådan hjälp<br>(se avsnitt 5.5). I fråga om rättigheter och skyldigheter vid registrering bör<br>det som föreslås beträffande trossamfund i sin helhet gälla även för<br>organisatoriska delar (se avsnitt 5.6).</p>
<p>Det är viktigt att det förhållandet att såväl ett trossamfund i sig som dess<br>organisatoriska delar kan registreras inte innebär oklarheter gentemot<br>tredje man. Det bör därför stå klart att trossamfundet och dess registrerade<br>delar självständigt och var för sig svarar för sina skyldigheter. Vidare bör<br>en medlem eller tillhörig i en registrerad organisatorisk del normalt inte<br>kunna göras personligen ansvarig för den organisatoriska delens<br>skyldigheter i förhållande till tredje man (jfr avsnitt 5.6).</p>
<p>Av betydelse är också att trossamfundets organisationsstruktur enkelt<br>kan komma till tredje mans kännedom. Detta krav bör tillgodoses genom<br>att den organisatoriska uppbyggnaden framgår av stadgar och de övriga<br>handlingar som lämnas till registreringsmyndigheten i samband med en<br>begäran om registrering. Handlingarna kommer därigenom att bli<br>allmänna.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>37</p>
<p>I likhet med vad som föreslås beträffande registrerade trossamfund bör<br>registrerade organisatoriska delar träda i likvidation om de krav som gäller<br>för registrering inte längre är uppfyllda, om likvidationsskyldighet före-<br>ligger enligt stadgarna eller om delen har försatts i konkurs som har<br>avslutats med överskott (se avsnitt 5.7). Vidare bör även en registrerad<br>organisatorisk del på egen begäran kunna avregistreras utan föregående<br>likvidation. En förutsättning för detta bör - på samma sätt som för<br>registrerade trossamfund - vara att delen kommer att utgöra en juridisk<br>person av annat slag efter avregistreringen. Den registrerade organisa-<br>toriska delens rättigheter och skyldigheter bör i sådana fall övergå på det<br>nya rättssubjektet.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att organisatoriska delar av ett trossamfund<br>skall kunna registreras endast om trossamfundet i sin helhet är registrerat.<br>En konsekvens av detta är att registrerade organisatoriska delar bör<br>försättas i likvidation om trossamfundet förlorar sin rättsliga ställning som<br>registrerat trossamfund. Det är dock rimligt att delarna i sådant fall ges<br>möjlighet att fortsätta att bedriva sin verksamhet i annan associationsform<br>utan ett föregående likvidationsförfarande, om det finns förutsättningar för<br>detta i stadgarna. En registrerad organisatorisk del bör därför inte försättas<br>i likvidation om den inom viss kortare tid från det att trossamfundet<br>förlorat sin rättsliga ställning begär avregistrering och verksamheten skall<br>fortsätta i annan associationsform. Vad som här har sagts gäller både när<br>trossamfundet i sin helhet tvångsawecklas och när det självt begär<br>avregistrering.</p>
<p>En fråga av avgörande betydelse när en ansökan om registrering<br>kommer in till registreringsmyndigheten är om begäran rör ett trossamfund<br>i sin helhet eller en organisatorisk del av ett trossamfund. Det får<br>förutsättas att det av stadgar och andra handlingar samt de övriga uppgifter<br>som lämnas i anslutning till ansökan framgår hur det förhåller sig i detta<br>hänseende. Det torde vara ofrånkomligt att vissa gränsdragnings- och<br>tolkningsproblem uppstår, exempelvis när det gäller ansökningar från<br>församlingar inom kongregationalistiskt uppbyggda samfund eller rörelser.<br>Dessa problem får dock lösas i den praktiska tillämpningen.</p>
<p>Svea hovrätt anser att det enbart bör vara trossamfundet i sin helhet som<br>kan ansöka om registrering, dvs. även för de organisatoriska delarna. En<br>sådan ordning skulle onekligen kunna bidra till att skapa klarhet i fråga om<br>organisationsstruktur och om vilka organisatoriska delar som finns. Här<br>skall dock erinras om att en förutsättning för registrering är att den<br>organisatoriska delen i princip uppvisar en sådan självständighet att den<br>utgör en egen juridisk person. Det förefaller under sådana förhållanden<br>naturligt att den organisatoriska delen själv avgör om den skall låta<br>registrera sig och följaktligen också själv gör ansökan. Eftersom det skall<br>finnas en styrelse eller motsvarande organ bör det inte råda någon tvekan<br>om vem eller vilka som har behörighet att företräda den organisatoriska<br>delen. På samma sätt som när det gäller ett trossamfund i sin helhet bör det<br>av handlingarna också framgå att det finns ett i behörig ordning fattat<br>beslut att ansöka om registrering. Vad som ovan sagts bör äga motsvarande<br>tillämpning när det gäller en begäran om avregistrering.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>38</p>
<p>Under senare tid har ekumeniska församlingar blivit allt vanligare. Prop. 1997/98:116<br>Utmärkande för dessa är att de är anslutna till flera trossamfund. Även<br>dessa församlingar bör kunna registreras som organisatoriska delar av ett<br>trossamfund och därmed få rättskapacitet inom den nya associations-<br>formen. Det kan dock inte komma i fråga att registrera dem som<br>organisatoriska delar av mer än ett trossamfund.</p>
<p>Att både trossamfundet i sin helhet och dess organisatoriska delar kan<br>registreras innebär inte i sig några ingrepp i bestående rättsförhållanden<br>eller någon sammanföring eller fusion av egendom. Om det är aktuellt att<br>överföra egendom från en juridisk person till en annan måste detta givetvis<br>ske på samma sätt som gäller för egendomsöverlåtelse i övrigt. Förslaget<br>öppnar inte någon möjlighet i sig att överföra egendom i strid med gällande<br>bestämmelser. För det fall det skulle visa sig att egendom otillbörligt har<br>överförts från ett rättssubjekt till ett annat kan detta beivras inom ramen för<br>gällande rättsordning, exempelvis genom konkurslagens bestämmelser om<br>återvinning.</p>
<h3>6 Lag om Svenska kyrkan</h3>
<p>Det nuvarande förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan är<br>resultatet av en lång historisk utveckling där skilda principiella<br>utgångspunkter spelat större eller mindre roll för skeendet. Den långa<br>gemensamma historien motiverar att staten genom en särskild lag anger<br>de ramar inom vilka Svenska kyrkan även i fortsättningen skall verka.<br>Detta innebär att det i lagen kommer att anges vad som från statens<br>utgångspunkt är nödvändigt för att Svenska kyrkan skall anses behålla<br>sin grundläggande karaktär. Regleringen av Svenska kyrkans identitet<br>och organisatoriska uppbyggnad måste samtidigt stämma överens med<br>den syn på sig själv som Svenska kyrkan gett uttryck åt. Inom de ramar<br>som lagen uppställer är det sedan Svenska kyrkans sak att själv reglera<br>sina angelägenheter.</p>
<h4>6.1 Identitet och organisation</h4>
<p>Regeringens förslag: En särskild lag om Svenska kyrkan stiftas. I<br>lagen slås trossamfundets evangelisk-lutherska identitet fast. Vidare<br>ges en övergripande beskrivning av de identitetsmässigt mest<br>betydelsefulla delarna av kyrkans organisation. I lagen anges det<br>också att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan<br>mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en<br>rikstäckande verksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll två enkätfrågor i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör grundläggande frågor om Svenska kyrkans</p>
<p>39<br></p>
<p>identitet och organisation. Fråga 9 handlade om Svenska kyrkans Prop. 1997/98:116<br>evangelisk-lutherska karaktär och den övergripande beskrivningen av</p>
<p>kyrkans organisation. I fråga 10 behandlades begrepp som öppen<br>folkkyrka, demokratisk och rikstäckande. Båda frågorna besvarades med<br>en överväldigande majoritet för att förslagen bör genomföras.</p>
<p>_______________________Positiva__________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 9 96 % 2 % 1 %</p>
<p>Fråga 10 98 % 1 % 1 %</p>
<p>Samtliga stiftssamfälligheter och flerpastoratssamfälligheter anser att<br>de aktuella förslagen bör genomföras. Beträffande remissinstanser<br>utanför Svenska kyrkan - statliga myndigheter, organisationer och övriga<br>trossamfund - tar en stor andel inte ställning.</p>
<p>Svea hovrätt biträder i allt väsentligt förslagen. Hovrätten påpekar att<br>det kan finnas skäl att tydligt markera att relationsändringen inte får tas<br>till intäkt för att uppfatta Svenska kyrkan som ett på statligt initiativ nu<br>upprättat trossamfund som efterträder den gamla statskyrkan. Svenska<br>kyrkans centralstyrelse framhåller att det är av vikt att det i lagförslagets<br>första paragraf, utöver den avgörande konfessionella identiteten, klargörs<br>att det är som församlingar och stift som kyrkan framträder. Det svarar,<br>enligt centralstyrelsen, mot 1995 års kyrkomötes betoning av försam-<br>lingar och stift som pastorala områden. Den nationella nivån, menar<br>centralstyrelsen, har en annan karaktär. Ärkebiskopen efter hörande av<br>övriga biskopar anser att lagens deskriptiva karaktär skulle bli tydligare<br>om kyrkan i lagtexten beskrevs som ”ett trossamfund med evangelisk-<br>luthersk bekännelse”. En sådan lydelse föreslås också av Domkapitlet i<br>Härnösand. Ärkebiskopen uttalar vidare att Svenska kyrkan lever i<br>kontinuitet med sin historia och i en evangelisk-luthersk tradition och att<br>detta innebär en förpliktelse att ständigt söka efter den världsvida<br>kyrkans synliga enhet. Därför måste, enligt Ärkebiskopen, lagens<br>beskrivning av Svenska kyrkan uppfattas så att en sådan förpliktelse är<br>implicit. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund framhåller<br>att man vid en beskrivning av den dubbla ansvarslinjens princip bör<br>lägga tonvikten på det gemensamma ansvarstagandet. Pastoratsförbundet<br>anser att utredningens resonemang speglar detta synsätt på ett sätt som<br>stämmer överens med förbundets uppfattning i frågan.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Förslaget till lag om Svenska kyrkan innehåller i<br>huvudsak det som för 1995 års kyrkomöte var en förutsättning för att<br>bejaka en fortsatt reformprocess. Bestämningen av Svenska kyrkans<br>identitet i 1 § lagen om Svenska kyrkan är av grundläggande betydelse.<br>Det måste råda en tydlig kontinuitet på denna punkt i tiden före och efter<br>den 1 januari 2000. Den förslagna formuleringen överensstämmer med<br>den som nu finns i kyrkolagen. Detta förhållande tillmäter kyrkomötet<br>värde. Härigenom betonas kontinuiteten och risken för att någon<br>bibringas uppfattningen att de ändrade stat-kyrkarelationema skulle<br>innebära någon förändring i fråga om bekännelsen och dess betydelse<br>minimeras. De båda uttrycken "ett evangelisk-lutherskt trossamfund" och</p>
<p>40</p>
<p>"ett trossamfund med evangelisk-luthersk bekännelse" är i sak Prop. 1997/98:116<br>synonyma. - Begreppet "rikstäckande" tydliggör att Svenska kyrkan har<br>en territoriell församlingsstruktur med församlingar som täcker hela<br>landet. Härigenom skall evangeliet nå ut till alla människor och<br>sakramenten delas ut. - I en öppen folkkyrka av Svenska kyrkans<br>karaktär behöver det finnas en samverkan mellan en demokratisk<br>organisation och kyrkans ämbete. Begreppet den dubbla ansvarslinjen<br>syftar på de olika sätten att utkräva ansvar för hur man fullgör sina<br>uppgifter inom ramen för kyrkans gemensamma uppdrag. Lagförslagets<br>formulering svarar väl mot 1995 års kyrkomötes önskemål om reglering<br>av principen. När det talas om "samverkan" har det gemensamma<br>ansvarstagandet satts i centrum. - Sammanfattningsvis tillstyrker<br>kyrkomötet förslagen i de delar som är aktuella i detta avsnitt.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Av riksdagens principbeslut framgår att det i lagen om Svenska kyrkan<br>bör anges att kyrkan skall vara en evangelisk-luthersk kyrka med<br>episkopal struktur, en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och<br>rikstäckande. Regeringen lägger nu fram förslag till hur sådana<br>bestämmelser skall vara utformade. Som Svea hovrätt påpekat far<br>regleringen inte medföra att Svenska kyrkan uppfattas som ett på statligt<br>initiativ nu upprättat trossamfund.</p>
<p>Ett evangelisk-lutherskt trossamfund</p>
<p>Den evangelisk-lutherska karaktären är av helt avgörande betydelse för<br>Svenska kyrkans identitet. I kyrkolagen (1992:300) stadgas att Svenska<br>kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund (2 kap. 1 §). Formu-<br>leringen härstammar närmast från 1982 års lag om Svenska kyrkan.<br>Redan vid Uppsala möte år 1593 fastställdes de bekännelseskrifter på<br>vilka den evangelisk-lutherska läran skulle baseras. I 1686 års kyrkolag<br>gjordes det en detaljerad uppräkning av dessa bekännelseskrifter i lagens<br>första paragraf. Det närmare innehållet i Svenska kyrkans tro, bekännelse<br>och lära finns numera preciserat i en av kyrkomötet utfärdad kungörelse<br>(SKFS 1992:9).</p>
<p>För att Svenska kyrkan skall fortsätta att vara samma trossamfund efter<br>relationsändringen, bör lagen om Svenska kyrkan inledas med en<br>bestämmelse som slår fast den evangelisk-lutherska identiteten.<br>Utredningen har föreslagit att kyrkolagens nuvarande lydelse i ämnet<br>skall föras över till den nya lagen. Förslaget har fatt ett mycket positivt<br>mottagande av de kyrkliga remissinstanserna. Även kyrkomötet till-<br>styrker förslaget. Lydelsen kan således sägas ha stark förankring inom<br>Svenska kyrkan. Regeringen anser därför inte att det finns anledning att<br>förändra utformningen av bestämmelsen på det sätt som bl.a.<br>Ärkebiskopen föreslagit. Liksom i dag måste det vara kyrkan själv som<br>ger bestämmelsen dess närmare innehåll.</p>
<p>41</p>
<p>Som utredningen anfört är organisationen av stor betydelse för ett Prop. 1997/98:116<br>trossamfund av Svenska kyrkans karaktär. Hur kyrkan är organiserad har<br>dels praktiska aspekter som tar sikte på den aktuella situationen i<br>samhället, dels teologiska aspekter genom att organisationen avspeglar<br>kyrkans uppdrag och budskap. I sistnämnda hänseende är organisationen<br>därför mycket betydelsefull för Svenska kyrkans religiösa identitet. När<br>1995 års kyrkomöte behandlade frågan om ändrade relationer mellan<br>staten och Svenska kyrkan, konstaterades att "Svenska kyrkan framträder<br>på lokal nivå som församlingar och pastorat, på regional nivå som stift<br>och på nationell nivå genom organ som företräder Svenska kyrkan som<br>helhet" (2KL 1995:1 s. 32). Vidare framhöll kyrkomötet att stift och<br>församlingar till skillnad från Svenska kyrkan på nationell nivå är<br>”pastorala områden”.</p>
<p>Med hänsyn till den stora betydelse som valet av organisatoriska<br>principer har för Svenska kyrkans identitet, bör bestämningen av Svenska<br>kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund förenas med en<br>övergripande beskrivning av kyrkans organisation. Beskrivningen bör<br>dessutom markera att det finns en sådan skillnad i fråga om uppgifter<br>mellan församlingar och stift å ena sidan och Svenska kyrkan på<br>nationell nivå å andra sidan som 1995 års kyrkomöte framhållit. Genom<br>att i lagen ange att Svenska kyrkan som trossamfund framträder som<br>församlingar och stift, görs det tydligt att dessa organ är trossamfundets<br>grundläggande enheter och av avgörande betydelse for trossamfundets<br>identitet. Av bestämmelsen bör det också framgå att Svenska kyrkan har<br>nationella organ till sitt förfogande. På detta sätt skapas en övergripande<br>beskrivning av kyrkans organisation som identitetsmässigt stämmer<br>överens med Svenska kyrkans syn på sig själv.</p>
<p>En öppen folkkyrka</p>
<p>Till Svenska kyrkans identitet hör även dess karaktär av öppen folkkyrka.<br>1995 års kyrkomöte uttalade att karaktären av öppen folkkyrka och<br>nådessamfund har en centralt kristen motivering och att uppdraget är ”att<br>överräcka evangelium i ord och handling till hela folket. Kyrkan har rum<br>för alla, för den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse; för<br>den som hunnit kortare likaväl som för den som hunnit längre på trons<br>väg" (2KL1995:1 s. 25). Visserligen skall relationerna mellan staten och<br>Svenska kyrkan ändras, men Svenska kyrkan kommer också i<br>fortsättningen att ha ansvaret för vissa viktiga samhälleliga uppgifter,<br>t.ex. begravningsverksamheten (se prop. 1995/96:80 s. 30 ff.). Mot denna<br>bakgrund är det av vikt att den öppenhet hos Svenska kyrkan som ligger i<br>folkkyrkokaraktären kan bevaras också när relationerna till staten<br>förändras. Det hör även till Svenska kyrkans öppna och demokratiska<br>karaktär, att kvinnor och män har samma möjligheter att ta ansvar och<br>tjänstgöra i Svenska kyrkan. Beskrivningen av Svenska kyrkan som en<br>öppen folkkyrka är enligt regeringen av grundläggande betydelse för<br>kyrkans identitet. Den bör därför anges i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>42</p>
<p>Rikstäckande</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>En viktig del av Svenska kyrkans identitet och syn på sig själv, som<br>dessutom hänger samman med folkkyrkokaraktären, är principen om<br>rikstäckning. Hela landet är geografiskt indelat i församlingar.<br>Grundtanken är att dessa i enlighet med folkkyrkoprincipen skall<br>tillgodose att man har tillgång till kyrkans tjänster var i landet man än<br>bor. Även stiften utgör geografiska områden som tillsammans täcker hela<br>landet.</p>
<p>Att Svenska kyrkan bedriver rikstäckande verksamhet också efter<br>relationsändringen är en förutsättning för att kyrkan skall kunna anses<br>vara densamma. Detta bör följaktligen anges i lagen.</p>
<p>Att i detalj precisera vad som menas med rikstäckande, t.ex. med av-<br>seende på antalet församlingar eller storleken på dessa eller i fråga om<br>kyrktäthet, är inte möjligt. Svenska kyrkan måste dessutom ha möjlighet<br>att anpassa sin verksamhet till förändringar i samhället. Ärkebiskopen<br>anser att huvudprincipen är att kyrkan skall finnas där människorna finns<br>och att begreppet inte far tolkas endast ur geografisk synvinkel. Rent<br>allmänt bör principen om rikstäckning innebära att alla skall ha praktiska<br>möjligheter att delta i den kyrkliga verksamheten.</p>
<p>För att Svenska kyrkan skall kunna vara rikstäckande torde det krävas<br>ett väl fungerande utjämningssystem. Ambitionen att garantera en<br>rikstäckande verksamhet trots skiftande yttre förutsättningar har varit ett<br>genomgående drag i den ekonomiska utjämningen som skett inom<br>kyrkan alltsedan kyrkofondens tillkomst år 1914. Ett nytt system för<br>ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan trädde i kraft den 1 januari<br>1997. En utgångspunkt för det nya utjämningssystemet var att Svenska<br>kyrkan skulle överta ansvaret för detta system efter relationsändringen.<br>Regeringen utgår från att så kommer att bli fallet. - Bestämmelsen om<br>rikstäckning utgör också grunden för den s.k. territorialprincipen.<br>Regeringen återkommer till denna princip i avsnitt 6.3.</p>
<p>Demokratisk organisation</p>
<p>Ett trossamfund av Svenska kyrkans karaktär kräver såväl en<br>sammanhållen struktur som en väl utvecklad demokratisk form för de i<br>verksamheten ingående nivåerna: församlingar, stift och nationella organ.<br>Att Svenska kyrkan också i fortsättningen skall ha en demokratisk<br>uppbyggnad bör därför framgå av lagen om Svenska kyrkan. I den<br>nuvarande regleringen tar formuleringen om den demokratiska upp-<br>byggnaden närmast sikte på verksamheten (2 kap. 2 § första stycket<br>kyrkolagen). Utredningens förslag att i stället ange organisationen som<br>demokratisk har fatt starkt stöd av remissinstanserna. Också regeringen<br>ställer sig bakom förslaget eftersom en demokratisk organisation far<br>genomslag i verksamheten.</p>
<p>Ett proportionellt valsätt där likheten med samhällets övriga beslutsför-<br>samlingar säkras framhålls av många som den naturliga ordningen i<br>Svenska kyrkan. Det kan noteras att 1995 års kyrkomöte uttalat sig för att<br>den ordningen skall garanteras. Eftersom det i den föreslagna lagen om<br></p>
<p>43</p>
<p>Svenska kyrkan anges att kyrkan skall ha en demokratisk organisation, Prop. 1997/98:116<br>har det också uttryckts att valen inom Svenska kyrkan även i<br>fortsättningen skall vara fria och demokratiska. Som utredningen<br>konstaterat framstår det som klart olämpligt att i lagen om Svenska<br>kyrkan detaljerat reglera kyrkans framtida valsystem; särskilt som lagen<br>skall ha tidlös karaktär och bestå under överskådlig tid. Det är också av<br>stor betydelse att demokratins utveckling i Svenska kyrkan och samhället<br>i övrigt under kommande decennier kan tillåtas påverka den exakta<br>utformningen av valreglema.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att det bör vara en uppgift för<br>Svenska kyrkan själv att närmare utforma valregler m.m. som uppfyller<br>nödvändiga kriterier för att vidmakthålla och förstärka den demokratiska<br>organisationen. Som en utgångspunkt för en kommande inomkyrklig<br>reglering av valfrågorna torde många av de föreskrifter i kyrkolagen och<br>lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. som nu tillämpas vid<br>kyrkliga val kunna tjäna som förebild. För närvarande är det möjligt att<br>tillämpa ett proportionellt valsätt vid val till och inom Svenska kyrkans<br>beslutande och verkställande organ enligt bestämmelser i 47 kap.<br>kyrkolagen. Utredningen har förutsatt att den principen inte ändras med<br>mindre än att mycket starka skäl kan anföras för en sådan förändring.<br>Regeringen har inte skäl att göra någon annan bedömning.</p>
<p>Svenska kyrkans demokratiska organisation är dessutom en grund-<br>läggande förutsättning för den s.k. dubbla ansvarslinjen. Regeringen<br>återkommer till denna princip i det följande.</p>
<p>Episkopal struktur</p>
<p>Den episkopala strukturen inom Svenska kyrkan tar sig flera olika<br>uttryck. För det första innebär begreppet att kyrkan är organiserad i stift<br>under ledning av biskop. Begreppet innebär för det andra att Svenska<br>kyrkans ämbetsbärare genom sina vigningslöften är förpliktade till<br>kyrkans tro, bekännelse och lära och att de har ett särskilt ämbetsansvar<br>inför stiftet och dess biskop.</p>
<p>Några remissinstanser, bl.a. Domkapitlet i Luleå, Stiftsjuristernas<br>förening, Byske kyrkliga samfällighet, Luleå domkyrkoförsamling och<br>Fröjels församling, menar att ordet ”episkopal” bör föras in i lagtexten.<br>Den övervägande delen av remissinstanserna har dock accepterat<br>utredningens förslag. Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar<br>menar att Svenska kyrkans episkopala struktur, dvs. ”att hon är indelad i<br>stift vilka leds av biskopar”, framgår av utredningens förslag. Regeringen<br>delar Ärkebiskopens uppfattning. I avsnitt 6.3.3 återkommer regeringen<br>till frågorna om stift och biskop.</p>
<p>Den episkopala strukturen inom Svenska kyrkan avspeglar sig också i<br>den dubbla ansvarslinjen som organisatorisk princip. Enligt 1995 års<br>kyrkomöte måste denna princip komma till klart uttryck i den framtida<br>lagregleringen av Svenska kyrkan (2KL1995:1 s. 32). Utredningen har i<br>denna del anfört (SOU 1997:41 s. 172 f.):</p>
<p>44</p>
<p>”Principen om den dubbla ansvarslinjen förutsätter att det finns ett gemen-<br>samt uppdrag för alla dem som tillhör Svenska kyrkan, dvs. ett gemensamt<br>uppdrag för såväl ämbetsbärare som övriga kyrkotillhöriga. Ansvarstagandet<br>för uppdraget att bedriva en rikstäckande verksamhet - i enlighet med Svenska<br>kyrkans tro, bekännelse och lära - fullgörs i samverkan mellan den<br>demokratiska organisationen och kyrkans ämbetsbärare. Den rikstäckande<br>verksamheten bärs således organisatoriskt upp såväl av ansvarstagandet inom<br>den demokratiska organisationen som av ämbetsbärarnas särskilda ansvars-<br>tagande för förkunnelse och sakramentsförvaltning. Självfallet är detta inte två<br>från varandra helt separerade former av ansvarstagande, vilket bl.a. framgår av<br>att förtroendevalda och övriga kyrkotillhöriga har del i det gemensamma<br>uppdraget att förkunna det kristna budskapet och av att också ämbetsbärare är<br>delaktiga i det demokratiska beslutsfattandet och har samma ansvar för<br>besluten.”</p>
<p>Utredningens förslag till reglering av den dubbla ansvarslinjen har<br>accepterats av remissinstanserna. Kyrkomötet anser att förslaget väl<br>svarar mot det som 1995 års kyrkomöte efterlyste och att det som<br>utredningen anfört utgör en god utgångspunkt för arbetet med en ny<br>kyrkoordning. Också regeringen finner utredningens förslag till reglering<br>av den dubbla ansvarslinjen väl genomtänkt. I lagen bör principen<br>således komma till uttryck på det sätt som utredningen föreslagit.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Länsstyrelsen i Dalamas län tar upp frågan om vilka sanktions-<br>möjligheter som staten har efter reformen om Svenska kyrkan inte<br>uppfyller lagens krav. Enligt länsstyrelsen är sanktioner i form av<br>begränsningar eller upphörande av statens hjälp med att beräkna,<br>debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som tillhör kyrkan samt<br>ändringar av förvaltning, tillsyn eller ändamål för prästlönetillgångama<br>och andra stiftelseliknande tillgångar de möjligheter som står till buds.<br>Länsstyrelsen gör bedömningen att dessa sanktionsmedel sannolikt kan<br>anses tillräckliga. Enligt regeringens mening är frågan inte aktuell och<br>föranleder därför inte något ställningstagande från regeringen.</p>
<h4>6.2 Självständiga rättssubjekt</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: Svenska kyrkan som trossamfund skall utgöra<br>ett eget rättssubjekt som bl.a. får förvärva rättigheter och ta på sig<br>skyldigheter. Svenska kyrkans församlingar, sammanslutningar av<br>församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift skall var för sig ha<br>samma rätt.</p>
<p>Svenska kyrkan skall genom lag fa ställning som ett registrerat<br>trossamfund. Samtidigt far Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift ställning som registrerade organisatoriska<br>delar av Svenska kyrkan.</p>
<p>Förutsättningar skapas för ett bibehållande av den lokala och<br>regionala självstyrelsen.</p>
<p>45</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Prop. 1997/98:116</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll två enkätfrågor i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör detta avsnitt. I fråga 11 behandlades<br>rättskapaciteten för Svenska kyrkan som helhet samt för församlingar,<br>sammanslutningar av församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift.<br>Fråga 12 handlade om tryggandet av den lokala självstyrelsen. En<br>mycket stor majoritet av remissinstanserna har uttryckt att förslagen bör<br>genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 11 98 % 1 % 1 %</p>
<p>Fråga 12 97 % 1 % 1 %</p>
<p>Samtliga stiftssamfälligheter och flerpastoratssamfälligheter anser att<br>förslagen bör genomföras. Beträffande remissinstanser utanför Svenska<br>kyrkan - statliga myndigheter, organisationer och övriga trossamfund -<br>tar en stor andel inte ställning.</p>
<p>Justitiekanslern anser det något oklart vem som i olika situationer skall<br>företräda Svenska kyrkan. Kammarkollegiet menar att församlingarnas,<br>de kyrkliga samfallighetemas och stiftens rättskapacitet bör inskränkas<br>genom att kyrkomötet i lag ges befogenhet att reglera förhållanden<br>mellan trossamfundet och dess organisatoriska delar. Kyrkofondens<br>styrelse ifrågasätter om det inte borde utformas regler som anger hur<br>församlingar kan sammanslutas till kyrkliga samfälligheter och vilka<br>uppgifter en sådan sammanslutning skall ha för att undvika att det<br>uppstår oklarheter om samfallighetens respektive församlingens<br>rättskapacitet.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Det ligger i linje med principbeslutet om<br>ändrade relationer att Svenska kyrkans rättsliga status fastställs i lag på<br>det föreslagna sättet. Likaså står det klart att församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift måste framträda som självständiga, registrerade<br>organisatoriska delar. Vidare är det angeläget att den nya lagen inte reser<br>några hinder mot att Svenska kyrkan genom egna bestämmelser fördelar<br>uppgifter och skyldigheter mellan de olika organen på den lokala nivån.<br>Om en indelningsändring innebär att en tidigare enhet slopas, kommer<br>normala civilrättsliga regler för övergång av skulder att fa tillämpas.<br>Dessa innebär att fordringsägarens samtycke behövs för att skulden skall<br>kunna överföras från ett rättssubjekt till ett annat.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Rättskapacitet</p>
<p>Av riksdagens principbeslut framgår att lagen om Svenska kyrkan bör<br>innehålla en regel som klart säger att Svenska kyrkan som trossamfund är<br>ett eget rättssubjekt som bl.a. kan förvärva rättigheter och ta på sig<br>skyldigheter. Det framhålls också att det finns en nationell identitet för<br>kyrkan som det är viktigt att kunna markera och framhäva. Utredningen</p>
<p>46<br></p>
<p>har föreslagit att en bestämmelse som gör Svenska kyrkan till en egen<br>juridisk person skall ingå i lagen. En sådan bestämmelse skulle, enligt<br>utredningen, förstärka och betona identiteten hos trossamfundet som<br>helhet. Några direkta erinringar mot förslaget har inte förekommit.<br>Regeringen instämmer i utredningens bedömning och föreslår att en<br>sådan bestämmelse skall ingå i lagen.</p>
<p>Beträffande församlingar och stift innebär riksdagens principbeslut att<br>dessa var för sig skall vara självständiga rättssubjekt även efter relations-<br>ändringen. Eftersom de för närvarande utgör delar av trossamfundet<br>Svenska kyrkan, innebär detta att de efter relationsändringen kommer att<br>vara självständiga rättssubjekt inom rättssubjektet Svenska kyrkan.<br>Utanför rättssubjektet Svenska kyrkan faller sådana organ vars<br>verksamhet bedrivs i annan organisationsform, t.ex. stiftelser och<br>föreningar.</p>
<p>En förutsättning för att Svenska kyrkan skall kunna sägas bevara sin<br>identitet vid relationsändringen är att den lokala självstyrelsen i för-<br>samlingarna består efter utgången av år 1999. Regeringen föreslår därför<br>att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ges ställning som<br>juridiska personer. Den självständighet som detta innebär kommer att<br>bidra till att värna och bibehålla de värden som den kommunala<br>självstyrelsen står för.</p>
<p>Någon reglering av på vilket sätt församlingarna kan sammansluta sig<br>till kyrkliga samfälligheter eller av vad en sådan samfällighet skall ha för<br>uppgifter, som Kyrkofondens styrelse efterlyst, anser regeringen inte<br>nödvändig. Dessa frågor bör Svenska kyrkan själv besluta om. Förslaget<br>innebär att pastorats- och flerpastoratssamfallighetema också i fortsätt-<br>ningen kan vara egna rättssubjekt. De församlingar som ingår i en kyrklig<br>samfallighet förlorar inte sin ställning som egna rättssubjekt. Däremot<br>kan befogenheten att vidta rättshandlingar vara mer eller mindre<br>begränsad beroende på vad som ingår i samfällighetsbildningen. Några<br>hinder föreligger således inte för Svenska kyrkan att genom egna regler<br>fördela uppgifter mellan de olika organen på den lokala nivån.</p>
<p>Stiften är för närvarande organiserade som obligatoriska kyrkliga<br>samfälligheter. Bakgrunden till denna ordning är en äldre, på frivillig bas<br>framvuxen regional organisation. Stiftet är biskopens ämbetsområde och<br>där finns också domkapitlet. Regeringen anser att stiften är så betydelse-<br>fulla för Svenska kyrkans identitet som trossamfund att de bör ha<br>rättskapacitet. Enligt utredningen bör den omväg som samfällighets-<br>bildningar utgör för stiften inte bestå efter relationsändringen.<br>Regeringen instämmer i detta. Någon reell ändring av stiftens<br>demokratiska organisation är dock inte avsedd.</p>
<p>Regeringen anser inte att det är nödvändigt att begränsa försam-<br>lingarnas, de kyrkliga samfällighetemas och stiftens rättshandlings-<br>förmåga på det sätt som Kammarkollegiet föreslagit. 1 avsnitt 6.3<br>återkommer regeringen till denna fråga.</p>
<p>En utgångspunkt för regeringens förslag till ny associationsform för<br>trossamfunden har varit att klargöra trossamfundens rättsliga ställning<br>och ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet i former som stämmer<br>överens med de egna uppfattningarna och traditionerna (jfr avsnitt 5.1).</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>47</p>
<p>Också för Svenska kyrkans del framstår ett klargörande av dess rättsliga<br>ställning efter relationsändringen som befogat. Med hänsyn till<br>målsättningen att öka likställigheten mellan olika trossamfund, anser<br>regeringen att Svenska kyrkan bör få ställning som ett registrerat<br>trossamfund. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen om<br>trossamfund.</p>
<p>Regeringen föreslår alltså att Svenska kyrkan som trossamfund skall få<br>rättskapacitet genom en särskild bestämmelse i lagen om Svenska<br>kyrkan. Den rättsliga form som kyrkan skall uppträda i anges i lagen om<br>trossamfund. Båda dessa lagar grundas på den normgivningsföreskrift<br>som regeringen nyligen har föreslagit (se prop. 1997/98:49 s. 10 ff).</p>
<p>Församlingarna och de kyrkliga samfällighetema är i dag kyrkliga<br>kommuner. Vid relationsändringen kommer kommunstatusen emellertid<br>att upphöra. Med hänsyn till detta är det befogat med ett klargörande<br>också av dessa organs rättsliga ställning. Eftersom Svenska kyrkan<br>föreslås bli ett registrerat trossamfund, bör församlingarna, de kyrkliga<br>samfällighetema och stiften få ställning som självständiga registrerade<br>organisatoriska delar av Svenska kyrkan. I likhet med vad som föreslås<br>beträffande Svenska kyrkan bör den rättsliga formen för kyrkans<br>församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift regleras i lagen om<br>trossamfund.</p>
<p>Regeringen föreslår således att det i lagen om Svenska kyrkan anges<br>att församlingarna, de kyrkliga samfällighetema och stiften var för sig<br>skall ha rättskapacitet och därmed bl.a. kunna förvärva rättigheter och ta<br>på sig skyldigheter. Den rättsliga form som de skall uppträda i anges i<br>lagen om trossamfund. Detta utgör en förutsättning för att självstyrelsen<br>skall kunna bestå efter utgången av år 1999.</p>
<p>Lokal och regional självstyrelse</p>
<p>Förutom bestämmelserna om rättskapacitet och rättslig form, föreslår<br>regeringen ytterligare ett antal bestämmelser som möjliggör att den<br>lokala och regionala självstyrelsen skall kunna fortleva. Bland annat<br>föreslås att storleken på kyrkoavgiften skall beslutas av församlingar<br>och/eller kyrkliga samfälligheter samt stift (se avsnitt 6.4). Att på detta<br>sätt kunna styra de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten<br>bidrar till att självstyrelsen kan bibehållas.</p>
<p>Genom ställningen som registrerade organisatoriska delar av Svenska<br>kyrkan, blir den i den föreslagna lagen om trossamfund intagna<br>bestämmelsen om registrerade trossamfunds förhållande till tredje man<br>tillämplig (14 §). Denna bestämmelse innebär bl.a. att varje del av<br>trossamfundet, i förhållande till tredje man, bara svarar för sina<br>skyldigheter (se avsnitt 5.8). Enligt regeringens uppfattning är detta av<br>mycket stor betydelse för självstyrelsen. Utan en bestämmelse med detta<br>innehåll skulle självstyrelsen lätt kunna bli illusorisk. Det skall dock<br>påpekas att bestämmelsen inte hindrar inomkyrkliga bestämmelser om<br>t.ex. ekonomisk utjämning mellan kyrkans olika delar.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>48</p>
<p>En ytterligare faktor som bidrar till att bevara den lokala och regionala<br>självstyrelsen är den begränsning av kyrkomötets befogenhet som<br>föreslås. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 6.3.4.</p>
<p>Förslagen innebär således att Svenska kyrkan blir ett eget och enhetligt<br>rättssubjekt samtidigt som förutsättningar skapas för ett bibehållande av<br>den lokala och regionala självstyrelsen. Förslagen är inte avsedda att i sig<br>förändra beslutsstrukturen inom Svenska kyrkan.</p>
<p>Beträffande frågan om vem som har rätt att företräda Svenska kyrkan i<br>olika situationer vill regeringen framhålla följande. I fråga om den rent<br>kyrkliga verksamheten framgår det av 1 § i förslaget till lag om Svenska<br>kyrkan att Svenska kyrkan framträder som församlingar och stift. Detta<br>innebär att varje församling inom sitt område och varje stift inom sitt<br>område har rätt och också skyldighet att representera och företräda<br>Svenska kyrkan. Den närmare kompetensfördelningen mellan dessa<br>nivåer kommer att regleras inomkyrkligt. Svenska kyrkan har också<br>nationella organ till sitt förfogande. De nationella organen har bl.a. att ta<br>ansvar för församlingarnas och stiftens gemensamma angelägenheter i<br>fråga om information, utbildning, samråd och ekumeniska relationer<br>liksom att vara kyrkans gemensamma röst och företräda kyrkan inför<br>samhället i stort (jfr 2KL 1995:1 s. 32). Svenska kyrkan som juridisk<br>person kommer i första hand att företrädas av sitt högsta beslutande<br>organ, kyrkomötet (se närmare avsnitt 6.3.4). Eftersom församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift har rättskapacitet, kommer de ytterst att<br>företrädas av sina högsta beslutande organ. I praktiken torde det knappast<br>komma att råda någon tvekan om vem som företräder Svenska kyrkan i<br>dess helhet i olika situationer. Inte heller torde det behöva uppkomma<br>någon oklarhet beträffande vem som företräder kyrkans olika<br>självständiga organisatoriska delar.</p>
<h4>6.3 Organisatorisk uppbyggnad</h4>
<h5>6.3.1 Församlingen — den lokala nivån</h5>
<p>Regeringens förslag: Församlingen omfattar de personer som tillhör<br>Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område, vilket<br>innebär att den s.k. territorialprincipen tillämpas. Församlingens<br>grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning<br>samt utöva diakoni och mission.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll två enkätfrågor i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör den lokala nivån. I fråga 13 behandlades<br>territorialprincipen. Fråga 14 handlade om församlingens grundläggande<br>uppgift. Båda frågorna besvarades med en överväldigande majoritet för<br>att förslagen bör genomföras.</p>
<p>49</p>
<p>Positiva</p>
<p>Negativa Tar inte ställning Prop. 1997/98:116</p>
<p>Fråga 13</p>
<p>Fråga 14</p>
<p>95%</p>
<p>97%</p>
<p>3 %</p>
<p>2%</p>
<p>2%</p>
<p>1 %</p>
<p>Samtliga stiftssamfälligheter anser att förslagen bör genomföras. Av<br>remissinstanserna utanför Svenska kyrkan - statliga myndigheter,<br>organisationer och övriga trossamfund - tar en stor andel inte ställning.</p>
<p>Bland de inomkyrkliga remissinstanserna på lokal och regional nivå<br>vill ett antal instanser, bl.a. Västerås stiftssamfallighet, Degerfors-<br>Nysunds kyrkliga samfallighet, samt församlingarna i Tuve, Danderyd,<br>Hammarö och Östersund, komplettera bestämmelsen om församlingens<br>grundläggande uppgift med evangelisation, själavård, församlingsvård<br>eller något liknande uttryck.</p>
<p>Riksskatteverket menar att församlingstillhörigheten i Svenska kyrkan<br>bör följa reglerna för folkbokföringen. En förutsättning för att admi-<br>nistrationen av kyrko- och begravningsavgifter skall fungera, är enligt<br>verkets uppfattning att - om frågan inte skall regleras i lag - kyrkans<br>interna regler för att bestämma församlingstillhörighet ansluter sig till<br>folkbokföringens regler. Svenska kyrkans centralstyrelse anser det<br>värdefullt att lagförslaget innehåller en precisering av de olika nivåernas<br>uppgifter av det slag som 1995 års kyrkomöte efterlyste. Enligt<br>centralstyrelsen stämmer de grundläggande uppgifter som anges för<br>församlingar och stift väl överens med det som gäller i dag.<br>Centralstyrelsen anför vidare att den territorialprincip som finns i<br>förslaget utgör en viktig del i Svenska kyrkans identitet som rikstäckande<br>folkkyrka. Svenska kyrkans församlingsnämnd menar att ”diakoni”<br>riskerar att fyllas med all slags församlingsvårdande uppgifter och att<br>förslaget saknar uttryck för ”själavård”. Nämnden för Svenska kyrkans<br>mission anser att de fyra huvuduppgifter som formuleras i bestämmelsen<br>har en solid förankring både i Bibeln och i den världsvida kristenhetens<br>tradition. Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar biträder<br>förslaget om församlingens grundläggande uppgifter. Ärkebiskopen<br>understryker särskilt att bruket av ”mission” (sändning) ger en annan<br>teologisk tyngd och vidare förståelse av uppdraget än ”evangelisation”<br>skulle göra. Förslaget till reglering av territorialprincipen ger, enligt<br>Ärkebiskopen, en viss öppning till en vidare tolkning av<br>församlingstillhörigheten än de regler som anknyter till folkbokföringen.<br>Ärkebiskopen menar att Svenska kyrkan i framtiden öppet behöver pröva<br>hur församlingstillhörigheten kan gestaltas på ett mer dynamiskt sätt<br>även om debiteringen av kyrkoavgift måste följa folkbokföringen.<br>Domkapitlet i Växjö anser det tveksamt om staten skall reglera<br>territorialprincipen. Det bör, enligt domkapitlet, vara tillräckligt att<br>lagstiftaren beslutar att Svenska kyrkan skall vara rikstäckande.<br>Domkapitlet i Göteborg uttalar att territorialprincipen är en grund-<br>läggande del av Svenska kyrkans tradition och självförståelse. Samtidigt<br>anser domkapitlet att möjlighet bör kunna ges för försök, exempelvis i<br>flerpastoratssamfalligheter, med andra modeller för församlings-<br>tillhörighet. Liknande synpunkter lämnas också av domkapitlen i Skara<br></p>
<p>50</p>
<p>och Strängnäs. Domkapitlet i Luleå ser det som mycket positivt att<br>förslaget vad gäller de grundläggande uppgifterna för församlingen<br>respektive stiftet endast uttrycker en inriktning och inte en<br>kompetensdragning. Egendomsnämndernas samarbetsorgan uttalar att<br>utredningen beskrivit bestämmelserna om Svenska kyrkans<br>organisatoriska uppbyggnad mycket knapphändigt, vilket torde medföra<br>att de kan bli svåra att tillämpa.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens forslag.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Territorialprincipen</p>
<p>Församlingen är i dag den grundläggande lokala enheten inom Svenska<br>kyrkan (4 kap. 3 § kyrkolagen). Den främsta anledningen till att<br>församlingen räknas som grundläggande i kyrkan är enligt 1995 års<br>kyrkomöte att det är där som evangelium förkunnas och sakramenten<br>förvaltas (2KL 1995:1 s. 32). Det är i församlingarna som kyrkan möter<br>de enskilda människorna i gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar.<br>För att Svenska kyrkan skall kunna sägas bevara sin identitet som<br>trossamfund måste denna ordning bestå också efter relationsändringen.</p>
<p>Som berörts i avsnitt 6.1 är Sverige indelat i territoriella församlingar.<br>Den som tillhör Svenska kyrkan tillhör därmed också en av kyrkans<br>församlingar. Som huvudregel gäller att en person tillhör den territoriella<br>församling inom vars område han eller hon är folkbokförd. Även de som<br>inte tillhör Svenska kyrkan är medlemmar i den församling, dvs.<br>kyrkokommun, i vilken de är folkbokförda. När kommunstatusen upphör<br>kommer också detta kyrkokommunala medlemskap för dem som inte<br>tillhör Svenska kyrkan att upphöra.</p>
<p>Den territorialprincip som ryms i den nuvarande ordningen är av stor<br>betydelse för kyrkans organisatoriska identitet. Den är dessutom av-<br>görande för att principen om rikstäckning skall kunna uppfyllas. Vid<br>1995 års kyrkomöte uttalades det att territorialprincipen skall framgå av<br>lagen om Svenska kyrkan (a. bet. s. 32).</p>
<p>Enligt riksdagens principbeslut bör det i lagen om Svenska kyrkan slås<br>fast att församlingarna, med vissa undantag, är territoriella och omfattar<br>dem som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom församlingen.<br>En utgångspunkt för reformen är att församlingarnas kommunstatus skall<br>upphöra. Av detta skäl har utredningen ansett att det saknas anledning att<br>knyta tillhörigheten till den statliga folkbokföringen. Utredningen har i<br>stället föreslagit att uttrycket ”bosatt” skall användas. Förslaget har fatt<br>ett mycket positivt mottagande. Också regeringen ställer sig bakom<br>förslaget. Som utredningen uttalat är begreppet bosatt något vidare än<br>begreppet folkbokförd. Den närmare innebörden bör regleras<br>inomkyrkligt.</p>
<p>En förutsättning för att den statliga hjälpen med att beräkna, debitera,<br>redovisa och ta in avgifter från dem som tillhör Svenska kyrkan, dvs.<br>administrationen av kyrkoavgift, skall fungera torde dock vara att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>51</p>
<p>tillhörighetsreglema ansluter sig till folkbokföringens regler, åtminstone Prop. 1997/98:116<br>när det gäller skyldigheten att betala kyrkoavgift.</p>
<p>Församlingens uppgifter</p>
<p>Alltsedan 1862 års kommunalförfattningar har församlingens uppgifter<br>angetts genom att de räknas upp i lagstiftningen. Den främsta<br>anledningen till detta är att särskilja församlingarnas, dvs. de kyrkliga<br>kommunernas, kompetensområde, från de borgerliga kommunernas<br>kompetensområde. Båda typerna av kommuner har nämligen rätt att<br>utdebitera medel för sina angelägenheter.</p>
<p>I 11 kap. 4 § kyrkolagen finns en uppräkning av församlingens<br>uppgifter. Punkten 1 syftar på det egentliga församlingsarbetet. Där sägs<br>att med församlingsangelägenheter avses frågor om främjande av<br>kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation.<br>Övriga punkter i bestämmelsen handlar huvudsakligen om sådant som<br>bidrar till och skapar förutsättningar för att de uppgifter som ingår i detta<br>arbete skall kunna utföras.</p>
<p>Det som särskiljer församlingen från övriga nivåer inom kyrkan är de<br>moment som ingår i det egentliga församlingsarbetet, dvs. gudstjänstliv,<br>undervisning, diakoni och evangelisation. Det är således den verk-<br>samheten som är den grundläggande. Övriga församlingsangelägenheter<br>är närmast att se som ett utflöde av och ett stöd för den egentliga<br>uppgiften. Det bör framhållas att dessa angelägenheter samtidigt är<br>nödvändiga för att församlingsarbetet skall kunna bedrivas.</p>
<p>Det är betydelsefullt av såväl teologiska som rättsliga skäl att ange vad<br>som är församlingens uppgift. När församlingens status som kyrklig<br>kommun upphör, finns det dessutom inte längre anledning att beskriva<br>församlingens uppgift endast som ett främjande av verksamheten. I<br>stället bör en sådan beskrivning innehålla det som församlingen konkret<br>ägnar sig åt.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att begreppet evangelisation skall bytas ut<br>mot "mission", vilket anses teologiskt bättre stämma överens med<br>kyrkans uppdrag. Förslaget har fatt ett mycket starkt stöd av remiss-<br>instanserna och det står i god överensstämmelse med den nuvarande<br>regleringen i kyrkolagen. Med hänsyn till detta bör församlingens<br>egentliga uppgift beskrivas som att fira gudstjänst, bedriva undervisning<br>samt utöva diakoni och mission. Inom dessa begrepp ryms givetvis också<br>uppgifter rörande församlings- och själavård.</p>
<p>Det som särskiljer församlingen från övriga nivåer i Svenska kyrkan,<br>dvs. det egentliga församlingsarbetet, bör framgå av lagen. Eftersom<br>församlingen, enligt regeringens förslag, utgör ett eget rättssubjekt och<br>dessutom bestämmer storleken på den avgift som de som tillhör Svenska<br>kyrkan skall betala, blir det närmast självklart att församlingen också<br>efter relationsändringen kommer att ha ansvaret för de<br>församlingsangelägenheter som bidrar till och skapar förutsättningar för<br>det egentliga församlingsarbetet. Dessa uppgifter är omfattande och kan<br>dessutom behöva anges på olika sätt allteftersom samhällsutvecklingen</p>
<p>52<br></p>
<p>fortskrider och Svenska kyrkans arbetsformer utvecklas. De bör därför Prop. 1997/98:116<br>inte anges i lagen om Svenska kyrkan utan i stället höra till det som<br>regleras inomkyrkligt.</p>
<p>Mot denna bakgrund bör församlingens grundläggande uppgift, dvs. att<br>fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission,<br>vara det enda som anges i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<h5>6.3.2 Icke-territoriella församlingar</h5>
<p>Regeringens förslag: Undantag görs från territorialprincipen så att<br>Svenska kyrkan själv kan bestämma om det skall finnas icke-<br>territoriella församlingar. Lagen (1992:288) om medlemskap i icke-<br>territoriella församlingar upphävs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De instanser som berört frågan är i huvudsak<br>positiva till förslaget. Detta gäller också de icke-territoriella<br>församlingarna själva. Göteborgs tyska församling menar dock att alla<br>fem icke-territoriella församlingar inom Svenska kyrkan har fasta<br>rekryteringsområden och att den missvisande beteckningen ”icke-<br>territoriell” därför bör ersättas med ”personell”.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns det fem icke-<br>territoriella församlingar inom Svenska kyrkan. Samtliga utom en<br>(Hovförsamlingen) tillhör något av Svenska kyrkans stift. De har alla<br>funnits under lång tid. Deras existens grundas på ordningar och<br>privilegier som har beslutats från mitten av 1500-talet och framåt. I<br>4 kap. 2 § kyrkolagen anges det vilka dessa församlingar är.<br>Bestämmelserna om vilka personer som skall tillhöra de icke-territoriella<br>församlingarna finns inte i kyrkolagen utan i en särskild lag - lagen<br>(1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar - eftersom<br>de har ansetts mera riktade till folkbokföringsmyndighetema än till<br>Svenska kyrkan.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör det vara Svenska kyrkan som avgör<br>om det skall finnas icke-territoriella församlingar vid sidan av de<br>territoriella församlingarna efter relationsändringen. Lagen om Svenska<br>kyrkan bör därför innehålla en bestämmelse som säger att det kan finnas<br>icke-territoriella församlingar. Den utformning av bestämmelsen som<br>regeringen föreslår hindrar inte att icke-territoriella församlingar<br>betecknas annorlunda i det inomkyrkliga regelverket.</p>
<p>Som regeringen uttalar i avsnitt 5.2 bör trossamfunden i princip<br>självständigt reglera sina medlems- och tillhörighetsregler. Detta gäller<br>givetvis också Svenska kyrkan. Efter relationsändringen bör således<br>Svenska kyrkan själv besluta vem som får tillhöra en icke-territoriell<br>församling. Därför bör lagen om medlemskap i icke-territoriella<br>församlingar upphävas.</p>
<p>53</p>
<h5>6.3.3</h5>
<h5>Stiftet — den regionala nivån</h5>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: Stiftet omfattar församlingarna inom stiftets<br>område, vilket innebär att territorialprincipen gäller också för den<br>regionala nivån. Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha<br>tillsyn över församlingslivet. - Svenska kyrkans episkopala struktur<br>görs tydlig genom att det skall finnas en biskop i vaije stift.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens forslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör den regionala nivån, fråga 15. Frågeställningen<br>gällde stiftets uppgift. En mycket stor majoritet av remissinstanserna har<br>ansett att förslaget bör genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 15 96% 2% 2%</p>
<p>Samtliga stiftssamfälligheter och domkapitel är i huvudsak positiva till<br>förslaget. Domkapitlet i Växjö föreslår att det skall framgå att stiftets och<br>biskopens grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över<br>församlingslivet och kyrkans ämbete.</p>
<p>Svea hovrätt anser att stiftets tillsynsuppgift bör kompletteras med<br>befogenhet att vidta åtgärder. Svenska kyrkans centralstyrelse menar att<br>de grundläggande uppgifter som anges för församlingar och stift<br>överensstämmer med det som gäller i dag. Ärkebiskopen efter hörande av<br>övriga biskopar uttalar att förslaget ger uttryck för vad som ”sedan äldsta<br>tid varit den svenska kyrkoprovinsens syn på församlingar och stift”.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av bestämmelserna i kyrkolagen<br>framgår indirekt att territorialprincipen gäller också på stiftsnivå. Det<br>föreskrivs dessutom i 23 kap. 1 § kyrkolagen att församlingarna inom ett<br>stift skall utgöra en kyrklig samfällighet (stiftssamfällighet) för att sköta<br>de gemensamma församlingsangelägenheter som anges i den efter-<br>följande paragrafen.</p>
<p>Regeringen har tidigare konstaterat att stiften är så betydelsefulla för<br>kyrkans identitet som trossamfund att de bör ha rättskapacitet (se avsnitt<br>6.2). I lagen om Svenska kyrkan bör därför anges att stiftet är den<br>regionala enheten inom Svenska kyrkan och att stiftet omfattar<br>församlingarna inom dess område. Territorialprincipen kommer då att<br>gälla även efter relationsändringen. Detta hindrar inte att Svenska kyrkan<br>ändrar församlings- eller stiftsindelningen, t.ex. genom att slå samman<br>flera församlingar eller genom att flytta församlingar från ett stift till ett<br>annat. Inte heller utgör detta något hinder mot att förändra antalet stift.<br>Vidare innebär denna lösning att de som tillhör Svenska kyrkan inte bara<br>tillhör kyrkan och den församling som de är bosatta i. De tillhör<br>dessutom det stift inom vilket församlingen är belägen.</p>
<p>När det gäller Svenska kyrkans församlingar i utlandet kan den<br>föreslagna lösningen inte anses hindra att de knyts till ett stift inom</p>
<p>54</p>
<p>landet. För de icke-territoriella församlingarna gäller, med undantag for<br>Hovförsamlingen, att de tillhör det stift där församlingen bedriver sin<br>verksamhet och där den har sitt upptagningsområde. Även denna ordning<br>kommer att kunna bestå.</p>
<p>Stiftssamfällighetens uppgifter anges i dag i 23 kap. 2 § kyrkolagen.<br>Där sägs bl.a. att stiftssamfalligheten skall främja församlingslivets<br>utveckling inom stiftet. Till den regionala nivån hör också biskopen och<br>domkapitlet. I fråga om deras tillsynsansvar stadgas följande i 2 kap. 5 §<br>kyrkolagen:</p>
<p>Biskoparna och domkapitlen skall se till att den ordning som gäller för<br>Svenska kyrkan med avseende på Svenska kyrkans lära, böcker,<br>sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna.</p>
<p>Biskoparna och domkapitlen skall vidare ha tillsyn över hur<br>innehavarna av det kyrkliga ämbetet förvaltar detta och efterlever sina<br>avgivna vigningslöften.</p>
<p>Regeringen har beträffande församlingens uppgift konstaterat att det<br>bara är det som särskiljer församlingen från övriga nivåer inom kyrkan<br>som bör anges i lagen om Svenska kyrkan. Samma resonemang gör sig<br>gällande i fråga om stiftets uppgift.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att stiftets grundläggande uppgift skall<br>anges som att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Förslaget har<br>bemötts mycket positivt av remissinstanserna. Också regeringen ställer<br>sig bakom utredningens förslag. - Därutöver kommer stiftet även att ha<br>en mängd andra uppgifter, närmast som ett utflöde av denna<br>grundläggande uppgift. Liksom för församlingarna lämpar sig dock dessa<br>uppgifter inte för att regleras i lagen om Svenska kyrkan. De bör i stället<br>bli föremål för en inomkyrklig reglering.</p>
<p>Eftersom församlingens grundläggande uppgift beskrivs som att fira<br>gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, betyder<br>det att stiftets grundläggande uppgift, att främja och ha tillsyn över<br>församlingslivet, i första hand är relaterade till dessa fyra bestämningar<br>av församlingens uppgift. Genom den tydliga skillnaden i fråga om<br>uppgift mellan församling och stift som följer av förslaget, bör den<br>grundläggande kompetensen hos vardera nivån stå klar. I det<br>inomkyrkliga regelverket kan sedan en mer detaljerad reglering ske av<br>stiftets uppgifter och befogenheter. Mot denna bakgrund saknas det skäl<br>att föreslå ytterligare bestämmelser om stiftets tillsyn.</p>
<p>En utgångspunkt for forslagen är att kyrkolagen skall upphävas. Detta<br>innebär att den grundläggande regleringen av prästtjänsterna kommer att<br>upphävas. Stiftet kan med nuvarande ordning inte generellt anses vara<br>arbetsgivare för prästerna, vare sig genom stiftssamfälligheten eller<br>domkapitlet. Eftersom avsikten är att Svenska kyrkan skall vara<br>densamma efter relationsändringen, finns det från statens utgångspunkt<br>inte skäl att ge stiftet nya uppgifter, såsom att generellt vara arbetsgivare<br>för kyrkans präster. Hur Svenska kyrkan väljer att utforma sin<br>organisation - inom de ramar som lagen anger - är efter relations-<br>ändringen inte en statlig angelägenhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>55</p>
<p>Av avgörande betydelse för stiftet och Svenska kyrkans episkopala Prop. 1997/98:116<br>struktur är att det finns en biskop i varje stift. Detta bör framgå av lagen.</p>
<p>Det bör vara möjligt att utse mer än en biskop, exempelvis en biträdande<br>biskop, vilket redan skett i Uppsala stift.</p>
<h5>6.3.4 Kyrkomötet — den nationella nivån</h5>
<p>Regeringens förslag: Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta<br>beslutande organ. Kyrkomötet far inte besluta i sådana enskilda frågor<br>som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör den nationella nivån, fråga 16. Den behandlade<br>dels kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta beslutande organ, dels<br>vissa begränsningar av kyrkomötets befogenheter. En mycket stor<br>majoritet av remissinstanserna har ansett att förslaget bör genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 16 97 % T% T%</p>
<p>Samtliga domkapitel och flerpastoratssamfälligheter samt alla stifts-<br>samfälligheter utom en menar att förslaget bör genomföras. Visby<br>stiftssamfallighet anser att det bör preciseras vad kyrkomötet får besluta<br>om. Bland de 10 pastorat och 21 församlingar som är negativt inställda<br>till förslaget har ungefar hälften, bl.a. Djurö pastorat och Staffanstorps<br>kyrkliga samfällighet, i huvudsak samma uppfattning som<br>stiftssamfälligheten i Visby. Återstoden, t.ex. Tåsjö församling och<br>Tysslinge kyrkliga samfallighet, förefaller vara negativt inställda till<br>reformen som helhet.</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm anser att om avsikten är att kyrkomötet<br>skall ha kompetens att meddela bindande regler för övriga självständiga<br>organ inom Svenska kyrkan, måste detta klart anges i lagen om Svenska<br>kyrkan. Vidare måste det enligt kammarrätten framgå hur kyrkomötet<br>tillsätts, inom vilka områden beslutskompetens föreligger, hur besluten<br>skall fattas och vilka eventuella möjligheter till överprövning som finns.<br>Kammarkollegiet anser inte att förslaget att ange kyrkomötet som<br>Svenska kyrkans högsta beslutande organ medför att församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift är skyldiga att följa de beslut som<br>kyrkomötet fattar. Vidare menar kollegiet att den interna kompetens-<br>fördelningen måste finnas reglerad på ett sätt som är såväl inom- som<br>utomobligatoriskt bindande. Den rättsliga innebörden i förslaget bedömer<br>kollegiet på det sättet att den interna verksamhetsstrukturen vad gäller<br>församlingar och stift i viss mån läggs fast i lagen medan den sakrättsligt<br>intressanta kompetensfördelningen mellan nationella organ, stift,<br>samfälligheter och församlingar inte klaras ut. Svenska kyrkans<br>centralstyrelse anser att kyrkomötet måste kunna besluta om ett för<br></p>
<p>56</p>
<p>Svenska kyrkan gemensamt regelverk. Det pågående inomkyrkliga Prop. 1997/98:116<br>utredningsarbetet har också, framhåller centralstyrelsen, som sitt<br>huvudsakliga syfte att utarbeta ett sådant regelverk i form av en<br>kyrkoordning. Det är, enligt centralstyrelsen, viktigt att kyrkomötets<br>beslut i den utsträckning de direkt avser församlingar och stift i huvudsak<br>ges i form av bestämmelser i ett regelverk. Den lokala och regionala<br>självstyrelse som finns i dag, menar centralstyrelsen, måste bibehållas<br>även i framtiden. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund<br>delar utredningens uppfattning i sak men anser att bestämmelsen om<br>kyrkomötets befogenheter har fått en sådan utformning som kan leda till<br>alltför långtgående ingrepp i den lokala självstyrelsen. Sveriges<br>kyrkokamerala förening anser att det bör finnas lagstöd för det<br>inomkyrkliga utjämningssystemet. Samma synpunkt har också framförts<br>av bl.a. Norra Nöbbelövs församling. Stiftsjuristernas förening anser att<br>den föreslagna subsidiaritetsbestämmelsen inte kommer att fa någon reell<br>innebörd eller i vart fall en mycket begränsad innebörd. Föreningen<br>föreslår att bestämmelsen i stället uttrycks så att kyrkomötet bara far<br>meddela beslut i generella frågor som rör stift eller församlingar.<br>Egendomsnämndernas samarbetsorgan (ENSO) uttalar att utredningen<br>beskrivit bestämmelserna om den organisatoriska uppbyggnaden mycket<br>knapphändigt, vilket torde medföra att de kan bli svåra att tillämpa.<br>Vidare framhåller ENSO att Kammarkollegiet, i sitt betänkande om den<br>kyrkliga egendomen, tycks ha en annan uppfattning om innebörden av<br>den föreslagna bestämmelsen om kyrkomötets kompetens än vad<br>utredningen haft. Enligt ENSO synes den rimliga tolkningen vara att<br>förslaget sett från kyrkomötets synpunkt ingalunda innehåller sådana<br>stora begränsningar som Kammarkollegiet antagit.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Frågan om det kommande inomkyrkliga<br>regelsystemets ställning är av central betydelse. Svenska kyrkan som<br>trossamfund hålls identitetsmässigt samman av sin evangelisk-lutherska<br>bekännelse. För att Svenska kyrkan skall hållas samman också som ett i<br>samhället verksamt, rättsligt organiserat trossamfund måste det finnas en<br>kyrkoordning med bestämmelser för Svenska kyrkan som helhet samt för<br>kyrkans församlingar och stift. Det är nödvändigt att kyrkomötets<br>möjligheter att besluta om en gemensam och gällande kyrkoordning inte<br>ifrågasätts. Därför bör det klargöras att detta är avsikten med föreskriften<br>att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Det är<br>nödvändigt att se kyrkomötets ställning i relation till den organisatoriska<br>uppbyggnaden av Svenska kyrkan i dess helhet. Det är också värdefullt<br>att begränsningarna i kyrkomötets beslutsbefogenheter lyfts fram. Detta<br>far dock inte ske på bekostnad av kyrkomötets ställning som högsta<br>beslutande organ med möjlighet att fatta beslut som församlingar och<br>stift är skyldiga att följa.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Alltsedan 1860-talets representa-<br>tionsreform har det funnits ett kyrkomöte bestående av valda ombud för<br>Svenska kyrkan som dess högsta beslutande organ. Omfattningen av<br>kyrkomötets befogenheter har varierat och ytterst varit beroende av<br>Svenska kyrkans relation till staten. I den nuvarande ordningen får<br>kyrkomötet besluta i frågor som anges i grundlag eller någon annan lag<br></p>
<p>57</p>
<p>samt om yttranden och framställningar till regeringen. Vidare har Prop. 1997/98:116<br>kyrkomötet kompetens att genom kyrklig kungörelse meddela före-<br>skrifter om Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga<br>handlingar, det kyrkliga ämbetet, kollekter, central verksamhet för<br>evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete och för diakoni samt<br>kyrkomötets arbetssätt och verksamheten hos myndigheter under<br>kyrkomötet (29 kap. 12 § kyrkolagen).</p>
<p>En grundtanke i reformen om ändrade relationer mellan staten och<br>Svenska kyrkan är att Svenska kyrkan skall bli ett eget rättssubjekt, som<br>självständigt kan reglera sina angelägenheter. I riksdagens principbeslut<br>uttalas det att Svenska kyrkan skall ”reglera sina angelägenheter i andra<br>former än genom normgivning i regeringsformens mening” (prop.<br>1995/96:80 s. 16). Vidare uttalas i principbeslutet följande.</p>
<p>I lag bör det således finnas föreskrifter om Svenska kyrkans grundläggande<br>organisation och demokratiska uppbyggnad. Bl.a. bör det där anges att<br>församlingarna och stiften ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet<br>och att det skall finnas ett kyrkomöte som företrädare för helheten. Därmed<br>framgår också beslutssystemet av en sådan lag (a. prop. s. 16).</p>
<p>I principbeslutet sägs också att kyrkomötet skall vara Svenska kyrkans<br>högsta beslutande organ (a. prop. s. 25). Mot denna bakgrund är det av<br>stor betydelse att slå fast att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta<br>beslutande organ. Det bör därför framgå av lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>När det gäller kyrkomötets - den nationella nivåns - uppgifter och<br>kompetens uttalade 1995 års kyrkomöte att Svenska kyrkan på nationell<br>nivå har att ”ta ansvar för sina gemensamma angelägenheter i fråga om<br>information, utbildning, normgivning, samråd och ekumeniska relationer<br>liksom när det gäller att vara kyrkans gemensamma röst och företräda<br>henne inför samhället i stort” (2KL 1995:1 s. 32). 1997 års kyrkomöte har<br>framhållit vikten av att kyrkomötets möjligheter att besluta om en<br>gemensam kyrkoordning inte ifrågasätts. Enligt regeringens uppfattning<br>utgör kyrkomötets möjligheter att besluta i detta avseende en förut-<br>sättning för att riksdagens principbeslut skall kunna genomföras.</p>
<p>Genom att kyrkomötet anges som Svenska kyrkans högsta beslutande<br>organ, följer att kyrkomötet disponerar över de stadgar som skall antas<br>för församlingarna, de kyrkliga samfällighetema och stiften. Detta skapar<br>i sin tur förutsättningar för att kyrkomötet - genom att besluta<br>gemensamma stadgar (kyrkoordning) för Svenska kyrkan och dess<br>organisatoriska delar - skall kunna svara för att ge kyrkan det centrala<br>regelbestånd som behövs för sammanhållning och god ordning inom<br>kyrkan.</p>
<p>I den föreslagna lagen om Svenska kyrkan anges - som tidigare<br>nämnts - vad som från statens utgångspunkt är nödvändigt för att<br>Svenska kyrkan skall anses behålla sin grundläggande karaktär. Svenska<br>kyrkan skall även i framtiden vara en öppen folkkyrka och bedriva<br>rikstäckande verksamhet. Organisationen skall vara demokratisk.<br>Församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift garanteras en egen<br>beslutanderätt. Detta är alltså förutsättningarna som gäller för de beslut<br>kyrkomötet kan komma att fatta.</p>
<p>58</p>
<p>Den lösning som regeringen föreslår innebär inte något överlämnande<br>av normgivningskompetens i regeringsformens mening till kyrkomötet.<br>Den medför inte heller att det blir nödvändigt med bestämmelser i lag av<br>den typ som Kammarrätten i Stockholm förespråkat. Inte heller behövs<br>det närmare bestämmelser beträffande kompetensfördelningen mellan<br>Svenska kyrkans olika nivåer. Dessa frågor kan och bör i stället regleras<br>inomkyrkligt. I sammanhanget bör det framhållas att Svenska kyrkan<br>skall lämna uppgifter om sina stadgar till den myndighet som hanterar<br>frågor om registrering av trossamfund (se avsnitt 6.7). Genom den<br>föreslagna lösningen kommer Svenska kyrkan i mycket stor utsträckning<br>att själv fa reglera sina angelägenheter, vilket - som redan framhållits -<br>var en utgångspunkt för riksdagens principbeslut om ändrade relationer<br>mellan staten och Svenska kyrkan.</p>
<p>Som Lagrådet har påpekat ger lagen om Svenska kyrkan inte<br>bestämmelser för att lösa konflikter mellan Svenska kyrkan och dess<br>organisatoriska delar. Enligt Lagrådet är det inte heller troligt att<br>domstolarna kommer att befatta sig med sådana konflikter, om de inte rör<br>egendomsrättsliga förhållanden eller andra civila rättigheter (artikel 6<br>Europakonventionen). Lagrådet förutsätter dock att åtskilliga problem<br>kan lösas genom en kyrkoordning med inomkyrklig rättsverkan.<br>Regeringen delar den uppfattningen.</p>
<p>Kyrkomötet lär liksom i dag komma att närmare ange vad det innebär<br>att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund samt besluta<br>om bl.a. gudstjänster och kyrkans böcker. En ny och grundläggande<br>uppgift för kyrkomötet blir att besluta om och utveckla det kyrkliga<br>regelsystemet. I det kyrkliga regelverket behöver det finnas regler om<br>t.ex. församlings- och stiftsindelning, om organisationen inom<br>församlingar och stift, om samverkansformer mellan församlingarna, om<br>val till och inom kyrkans olika delar inklusive kyrkomötet självt samt om<br>ekonomisk utjämning mellan kyrkans organisatoriska delar. Kyrkomötet<br>torde vidare ha att besluta om verksamheten på nationell nivå. I detta kan<br>ingå att ange vilka ytterligare organ som skall finnas på nationell nivå för<br>att bistå kyrkomötet och vilka uppgifter sådana organ skall ha. Inom<br>Svenska kyrkan pågår för närvarande ett omfattande arbete med att ta<br>fram en kyrkoordning. Såvitt regeringen har erfarit kommer den till stor<br>del att bygga på de regler som gäller i dag.</p>
<p>För att trygga den lokala och regionala självstyrelsen bör det dock<br>klargöras att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som<br>faller inom församlingarnas eller stiftens ansvarsområden. Detta bör<br>komma till uttryck i lagen. Av en sådan bestämmelse följer dessutom<br>indirekt att beslut inte skall fattas på en högre nivå än nödvändigt, dvs.<br>det skapas en subsidiaritetsprincip. Utredningens förslag i detta<br>hänseende har fatt ett starkt stöd. En formulering i mer positiva termer,<br>exempelvis på det sätt som Stiftsjuristernas förening förespråkat, skulle<br>inte innebära någon skillnad i sak. Att formulera bestämmelsen mer<br>allmänt skulle däremot föra alltför långt. Kyrkomötet måste nämligen<br>kunna besluta generella bestämmelser på områden som hör till stiftens<br>och församlingarnas grundläggande uppgifter, t.ex. när det gäller<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>59</p>
<p>gudstjänster och diakoni. Mot denna bakgrund anser regeringen att Prop. 1997/98:116<br>bestämmelsen bör utformas på det sätt som utredningen föreslagit.</p>
<h4>6.4 Kyrkoavgift</h4>
<p>Regeringens förslag: De som tillhör Svenska kyrkan skall enligt lag<br>vara skyldiga att betala lokal och regional kyrkoavgift. Lagen<br>(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke<br>tillhör Svenska kyrkan upphävs.</p>
<p>Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift och stiftet om regional<br>kyrkoavgift.</p>
<p>Svenska kyrkan har rätt till kostnadsfri hjälp av staten med att<br>beräkna, debitera, redovisa och ta in kyrkoavgifterna under<br>förutsättning att hjälpen kan inordnas i det gällande skatte-<br>betalningssystemet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll tre enkätfrågor i avsnittet<br>Rättslig reglering som rör detta avsnitt. I fråga 7 behandlades rätten till<br>hjälp av staten med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter för<br>Svenska kyrkan. Fråga 18 handlade om skyldigheten att betala<br>kyrkoavgift och fråga 19 om vilka organ som beslutar om avgiften. En<br>klar majoritet av remissinstanserna har ställt sig positiva till förslagen.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Positiva</p></td><td>
<p>Negativa</p></td><td>
<p>Tar inte ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 7</p></td><td>
<p>98%</p></td><td>
<p>1 %</p></td><td>
<p>1 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 18</p></td><td>
<p>98%</p></td><td>
<p>1 %</p></td><td>
<p>1 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 19</p></td><td>
<p>97%</p></td><td>
<p>1 %</p></td><td>
<p>1 %</p></td></tr>
</table>
<p>Samtliga stiftssamfalligheter anser att de aktuella förslagen bör<br>genomföras. Kiruna kyrkliga samfällighet menar att stiftet inte skall ha<br>utdebiteringsrätt utan i stället finansieras via den lokala nivån. Övriga<br>flerpastoratssamfälligheter ställer sig positiva till förslagen. Av<br>remissinstanserna utanför Svenska kyrkan - statliga myndigheter,<br>organisationer och övriga trossamfund - tar en stor del inte ställning.</p>
<p>Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Länsstyrelsen i Jönköpings<br>län och Domkapitlet i Skara, anför att förslaget är otydligt när det gäller<br>bestämmanderätten över avgiftsuttaget på den lokala nivån. Kammar-<br>rätten i Stockholm anser att den föreslagna avgiftens utformning innebär<br>att det är fråga om en skatt och att förslaget förutsätter att grundlagen<br>ändras så att Svenska kyrkan ges beskattningsrätt. Statskontoret och<br>Kammarkollegiet anser att frågan om statlig hjälp med att beräkna,<br>debitera, redovisa och ta in avgifter inte behöver regleras särskilt för<br>Svenska kyrkan. De anser att bestämmelsen i stället skall utformas<br>generellt så att den avser alla registrerade trossamfund. Svenska kyrkans<br>centralstyrelse påpekar att närmare bestämmelser om det ekonomiska<br>ansvaret för olika delar av församlingarnas arbete och därmed om vem<br></p>
<p>60</p>
<p>som har rätt att ta ut kyrkoavgift för dessa uppgifter behöver finnas i den Prop. 1997/98:116<br>av kyrkomötet beslutade kyrkoordningen. Domkapitlet i Luleå anser att<br>det bör framgå av lagen att den statliga hjälpen skall vara kostnadsfri.<br>Denna åsikt framförs också av bl.a. Sundsvalls kyrkliga samfällighet och<br>Huddinge församling. Några fa remissinstanser, bl.a. Tömsfalls<br>församling, anser att kyrkoavgiften skall benämnas kyrkoskatt.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag. Kyrkomötet<br>understryker särskilt att en kostnadsfri hjälp av staten med beräkning,<br>debitering, redovisning och betalning av avgifter ingår i riksdagens<br>principbeslut.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Reformen innebär bl.a. att<br>kommunstatusen skall upphöra för Svenska kyrkans församlingar och<br>kyrkliga samfälligheter (se prop. 1997/98:49 s. 10). Detta medför i sin tur<br>att den nuvarande beskattningsrätten kommer att upphöra. Som en<br>konsekvens av detta bör lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den<br>som icke tillhör Svenska kyrkan upphävas.</p>
<p>Beträffande dem som tillhör Svenska kyrkan har utredningen föreslagit<br>bestämmelser som innebär skyldighet att betala lokalt och regionalt<br>beslutad kyrkoavgift. Förslaget har fatt ett mycket starkt stöd. Också<br>regeringen anser att förslaget bör genomföras. Som regeringen anför i<br>avsnitt 6.2 bör Svenska kyrkan besluta om på vilket sätt församlingarna<br>kan sammansluta sig till kyrkliga samfälligheter. En sådan reglering<br>kommer rimligen också att innehålla närmare bestämmelser om det<br>ekonomiska ansvaret för olika delar av församlingens arbete och även om<br>vilket organ som har rätt att ta ut kyrkoavgift för dessa uppgifter. Det är<br>därför viktigt att lagen om Svenska kyrkan inte utformas på ett sådant sätt<br>att Svenska kyrkan hindras att självständigt besluta om samverkansformer<br>på lokal nivå.</p>
<p>I riksdagens principbeslut är det förutsatt att Svenska kyrkan skall få<br>statlig hjälp med att uppbära avgiften från dem som tillhör kyrkan.<br>Regeringen föreslår därför att detta skall framgå av lagstiftningen. En<br>förutsättning för detta stöd från statens sida är att hjälpen kan inordnas i det<br>gällande skattebetalningssystemet (se prop. 1995/96:80 s. 29).</p>
<p>Att hjälpen dessutom skall vara kostnadsfri för Svenska kyrkan framgår<br>också av riksdagens principbeslut (a. prop. s. 29). Föreskrifter om<br>förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för<br>enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, meddelas genom lag (8 kap. 3 § regeringsformen).<br>Riksdagen kan, enligt 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen,<br>bemyndiga regeringen att meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på<br>grund av den nyss nämnda bestämmelsen annars skall meddelas av<br>riksdagen. Utredningen har inte föreslagit någon bestämmelse i ämnet eller<br>att riksdagen på annat sätt skall bemyndiga regeringen att besluta i frågan.<br>Inte heller regeringen avser att föreslå något sådant. Mot denna bakgrund<br>behövs det inte någon uttrycklig föreskrift om att hjälp med att beräkna,<br>debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som tillhör Svenska kyrkan<br>skall vara kostnadsfri.</p>
<p>När det gäller avgiftens utformning innebär principbeslutet att kyrko-<br>avgiften på samma sätt som nu bör tas ut i förhållande till inkomsten för</p>
<p>61</p>
<p>den som skall betala avgiften, dvs. efter bärkraft. Riksskatteverket (RSV)<br>har i betänkandet Staten och trossamfunden, Statlig medverkan vid<br>avgiftsbetalning (SOU 1997:46) föreslagit att en särskild lag skall stiftas<br>med förfaranderegler för statlig medverkan vid avgiftsbetalning till<br>registrerade trossamfund. Som en förutsättning för sådan hjälp föreskrivs i<br>förslaget att avgift som uppbärs med skatteförvaltningens hjälp skall<br>beräknas på samma underlag som den avgiftsskyldiges kommunala<br>inkomstskatt skall beräknas på. Vidare har RSV föreslagit att skatte-<br>betalningslagen (1997:483) skall gälla. Detta innebär att avgiften fullt ut<br>kommer att behandlas på samma sätt som en skatt. RSV:s förslag har<br>remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Mot bakgrund av<br>principbeslutet och RSV:s förslag anser regeringen att det saknas<br>anledning meddela föreskrifter om avgiftens utformning i lagen om<br>Svenska kyrkan. Svenska kyrkan far själv besluta hur avgiften skall<br>utformas i den inomkyrkliga regleringen.</p>
<p>Eftersom Svenska kyrkan föreslås bli ett självständigt rättssubjekt, skilt<br>från staten, kommer kyrkan inte att kunna ta ut skatt efter relations-<br>ändringen. De avgifter som de kyrkotillhöriga skall betala kommer att vara<br>av privaträttslig natur. I likhet med utredningen anser regeringen att<br>avgiften bör benämnas kyrkoavgift.</p>
<h4>6.5 Offentlighet och insyn</h4>
<h5>6.5.1 Handlingsoffentlighet efter år 1999</h5>
<p>Regeringens förslag: Handlingar som avser särskilda områden där<br>Svenska kyrkan skall utföra uppgifter som tillgodoser allmänna<br>samhälleliga intressen omfattas av en offentligrättsligt reglerad<br>handlingsoffentlighet. Förslag till reglering lämnas under hösten 1998.</p>
<p>Kyrkans handlingar i övrigt omfattas av en inomkyrkligt reglerad<br>handlingsoffentlighet. Svenska kyrkan skall låta var och en ta del av<br>dessa handlingar. Rätten till insyn får begränsas bara om det är särskilt<br>motiverat med hänsyn till vissa i lagen om Svenska kyrkan angivna skäl<br>eller till något synnerligen väsentligt intresse.</p>
<p>Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att<br>behovet av tillgång till handlingarna tillgodoses.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Två enkätfrågor i avsnittet Rättslig reglering är<br>aktuella i detta sammanhang. Fråga 20 handlade om en offentligrättsligt<br>reglerad handlingsoffentlighet inom områden där kyrkan åläggs<br>samhälleliga uppgifter. I fråga 21 behandlades en inomkyrkligt reglerad<br>rätt att ta del av handlingar i övrigt. Även en enkätfråga i avsnittet Den<br>kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven<br>är aktuell, nämligen fråga 9 som handlade om vilka arkivbestämmelser<br>som skall tillämpas efter relationsändringen. En mycket klar majoritet av</p>
<p>62</p>
<p>remissinstanserna har ställt sig positiva till de förslag som dessa frågor Prop. 1997/98:116<br>avsåg.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Positiva</p></td><td>
<p>Negativa</p></td><td>
<p>Tar inte ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 20</p></td><td>
<p>98%</p></td><td>
<p>1 %</p></td><td>
<p>1 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 21</p></td><td>
<p>92%</p></td><td>
<p>5 %</p></td><td>
<p>3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 9</p></td><td>
<p>95%</p></td><td>
<p>1 %</p></td><td>
<p>4%</p></td></tr>
</table>
<p>Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige biträder förslaget om en<br>offentligrättslig reglering av handlingsoffentlighet inom de områden där<br>kyrkan åläggs samhälleliga uppgifter. Däremot avråder hovrätterna från<br>att införa ett bestämt lagkrav på handlingsoffentlighet av myndighets-<br>modell inom Svenska kyrkan. Svea hovrätt menar att den öppenhet som<br>eftersträvas torde uppnås genom en ”strävansparagraf’. Kammarrätten i<br>Stockholm anser att offentlighetsprincipen kan tillgodoses genom att man<br>använder samma metod som när det gäller bolag, föreningar och<br>stiftelser, där kommun eller landsting har ett rättsligt bestämmande<br>inflytande. Kammarrätten anför vidare att frågan om insyn i bl.a. bolag,<br>stiftelser och föreningar, där kyrkan har ett rättsligt bestämmande<br>inflytande borde ha behandlats närmare. Datainspektionen anser att en<br>inomkyrklig handlingsoffentlighet innebär att det skydd för enskildas<br>personliga integritet som sekretesslagen och datalagen ger riskerar att<br>urholkas. För att förhindra det bör, enligt Datainspektionen, en med<br>sekretesslagen jämförbar reglering för kyrkan utarbetas redan i samband<br>med relationsändringen. Kammarkollegiet avstyrker förslaget i den del<br>som avser den inomkyrkliga handlingsoffentligheten. Juridiska<br>fakulteten i Lund och Stiftsjuristernas förening förordar att bara en typ av<br>bestämmelser rörande offentlighet och sekretess används. Svenska<br>kyrkans centralstyrelse menar att den föreslagna regleringen av offentlig-<br>hetsprincipen bör tillgodose de önskemål som 1995 års kyrkomöte förde<br>fram, nämligen att den öppenhet som offentlighetsprincipen innebär<br>måste finnas kvar efter relationsändringen. Centralstyrelsen utgår från att<br>de bestämmelser som skall ges av kyrkomötet kommer att innebära att i<br>princip samma öppenhet skall råda inom Svenska kyrkan som hos det<br>allmänna. Det är därför enligt centralstyrelsen viktigt att det föreskrivs att<br>kyrkomötet noga måste ange de begränsningar som görs i rätten att fa del<br>av handlingar. Centralstyrelsen anser att bestämmelsen om rätten att ta<br>del av handlingar tillsammans med föreskriften om möjlighet att fa ett<br>avslagsbeslut prövat ger tillräckligt lagstöd för att offentlighetsprincipen<br>även fortsättningsvis kommer att tillämpas inom Svenska kyrkan. Även<br>Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar uttalar att de föreslagna<br>reglerna svarar mot de önskemål som 1995 års kyrkomöte har uttryckt.<br>Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser däremot att<br>utredningens förslag inte bör genomföras. Som skäl anges dels att en<br>lösning med två former av ”offentlighetsprinciper” medför tillämpnings-<br>problem, dels att kyrkomötet ges alltför vida befogenheter att inskränka<br>offentligheten och dels att den föreslagna lösningen inte torde<br>korrespondera med kyrkomötets önskemål i frågan. Pastoratsförbundet</p>
<p>63<br></p>
<p>förordar i stället att Svenska kyrkan skall omfattas av samma regler om<br>offentlighet och sekretess som gäller för statliga och kommunala<br>myndigheter.</p>
<p>1997 års kyrkomöte har ingen erinran mot den statliga<br>offentlighetsprincipens föreslagna fortsatta giltighet inom Svenska<br>kyrkan. Vidare understryker kyrkomötet vikten av att Svenska kyrkan,<br>som en öppen och demokratisk folkkyrka, också fortsättningsvis i största<br>utsträckning håller sina handlingar tillgängliga för var och en som önskar<br>ta del av dem. Kyrkomötet noterar med tillfredsställelse att regeringen i<br>sitt förslag till lag om Svenska kyrkan särskilt tagit med en bestämmelse<br>om att kyrkans handlingar som huvudregel skall vara offentliga på<br>samma sätt som gäller enligt den statliga offentlighetsprincipen. Enligt<br>kyrkomötet kommer därför ett avskaffande av den statliga offentlighets-<br>principen på vissa delar av Svenska kyrkans område inte att få till följd<br>att handlingar hålls hemliga i större utsträckning än idag. En tillämpning<br>av den statliga offentlighetsprincipen på alla handlingar hos Svenska<br>kyrkan skulle enligt kyrkomötet på ett avgörande sätt förändra den balans<br>mellan i viss mån skilda synsätt på kyrkans framtida ställning i offentlig-<br>rättsligt hänseende som 1995 års kyrkomötes beslut är ett uttryck för.<br>Kyrkomötet anser det vara en nackdel att den grundlagsfästa<br>meddelarfriheten inte längre kommer att vara tillämplig på den<br>verksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan men förutsätter att en<br>motsvarande bestämmelse kommer att beslutas inomkyrkligt.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Handlingsoffentlighet efter relationsändringen</p>
<p>Som regeringen tidigare har uttalat är Svenska kyrkan i dag en del av det<br>allmänna (se prop. 1997/98:49 s. 19). Detta innebär bl.a. att handlings-<br>offentlighet gäller för den övervägande delen av den kyrkliga<br>verksamheten. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna<br>handlingars offentlighet gäller såväl de kyrkliga myndigheterna som<br>Svenska kyrkans beslutande församlingar. En utgångspunkt för stat-<br>kyrkareformen är att församlingarnas och de kyrkliga samfällighetemas<br>kommunstatus upphör och att kyrkan även i övrigt lämnar det allmänna.<br>Detta medför bl.a. att den offentligrättsliga regleringen avseende<br>handlingsoffentlighet inte längre kommer att vara tillämplig på den<br>verksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan. Detsamma gäller<br>exempelvis den grundlagsfästa meddelarfriheten.</p>
<p>Frågan om handlingsoffentlighet inom Svenska kyrkan efter<br>relationsändringen är av stor principiell betydelse. Det är viktigt att<br>kyrkans verksamhet också i fortsättningen bedrivs under öppenhet och att<br>allmänheten har tillgång till handlingar i samma utsträckning som i dag.<br>Offentlighet och möjlighet till ett fritt meningsutbyte utgör förut-<br>sättningar för att Svenska kyrkans karaktär som öppen folkkyrka skall<br>behållas och för att demokratins grundläggande idéer skall förbli<br>vägledande inom kyrkan.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>64</p>
<p>När det gäller områden där Svenska kyrkan anförtros allmänna<br>samhälleliga uppgifter har utredningen föreslagit att en offentligrättsligt<br>reglerad handlingsoffentlighet skall gälla. Denna lösning stämmer i<br>princip överens med den ordning som tillämpas när samhällsuppgifter<br>lämnas till organ utanför myndighetssfaren och som regleras i 1 kap. 8 §<br>andra stycket sekretesslagen (1980:100). En överväldigande majoritet av<br>remissinstanserna har ställt sig bakom förslaget. Regeringen har tidigare<br>uttalat att det är motiverat med en offentligrättslig handlingsoffentlighet<br>inom de områden där intresset av insyn från statlig utgångspunkt är<br>störst, nämligen i de fall kyrkan skall utföra viktiga samhällsuppgifter (se<br>prop. 1997/98:49 s. 19 f.). Kyrkomötet har förklarat sig inte ha någon<br>erinran mot en sådan lösning. Mot denna bakgrund bör förslaget<br>genomföras. Frågan bör regleras i sekretesslagen. Lagen om Svenska<br>kyrkan bör innehålla en upplysning om detta. Arkivlagen (1990:782) bör<br>tillämpas inom de områden där en offentligrättslig handlingsoffentlighet<br>gäller. Regeringen avser att återkomma med förslag till närmare reglering<br>i dessa avseenden under hösten 1998. De områden som utredningen<br>föreslår skall omfattas av en offentligrättslig handlingsoffentlighet -<br>frågor rörande begravningsverksamheten och i viss utsträckning<br>förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena - ingår i Remiss II och är för<br>närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.</p>
<p>Av regeringens förslag i denna del följer att det inte finns anledning att<br>generellt utsträcka regleringen om handlingsoffentlighet till att också<br>omfatta organ - bolag, föreningar och stiftelser - där Svenska kyrkan har<br>ett bestämmande inflytande.</p>
<p>Även när det gäller övrig verksamhet finns det ett berättigat behov av<br>att skapa insyn. Offentlighet inom i princip alla områden är en<br>förutsättning för att Svenska kyrkan också fortsättningsvis skall vara en<br>öppen och demokratisk folkkyrka. Utredningen har i denna del föreslagit<br>en inomkyrkligt reglerad handlingsoffentlighet.</p>
<p>Ett alternativ till utredningens förslag är att låta en offentligrättslig<br>handlingsoffentlighet omfatta all verksamhet inom kyrkan efter relations-<br>ändringen, dvs. att ha samma bestämmelser om offentlighet och sekretess<br>inom alla områden. Härigenom skulle säkerställas att nuvarande<br>öppenhet och möjlighet till insyn upprätthålls även i framtiden.<br>Emellertid skulle en lösning som innebär att en offentligrättsligt reglerad<br>handlingsoffentlighet gäller fullt ut i kyrkans verksamhet, inte vara<br>förenlig med de målsättningar som bär upp stat-kyrkareformen,<br>nämligen att Svenska kyrkan i största möjliga utsträckning själv skall få<br>reglera sina egna angelägenheter och att det skall skapas ökad<br>likställighet mellan olika trossamfund. En sådan lösning skulle också,<br>som kyrkomötet påpekat, innebära att Svenska kyrkans ställning i<br>offentligrättsligt hänseende blev en annan i förhållande till vad som nu<br>föreslås.</p>
<p>Av stor vikt i detta sammanhang är den förankring som principen om<br>offentlighet har inom Svenska kyrkan. Beskrivningen av Svenska kyrkan<br>som en öppen och demokratisk folkkyrka är en del av kyrkans syn på sig<br>själv. Betydelsen av öppenhet och möjlighet till insyn har betonats vid<br>upprepade tillfallen från kyrkans sida. Bland annat gjorde 1995 års</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<p>kyrkomöte (2KL 1995:1 s. 33) en tydlig markering genom att framhålla<br>offentlighetsprincipen som en av de grundläggande principer som även<br>fortsättningsvis bör gälla inom Svenska kyrkan. Såväl Svenska kyrkans<br>centralstyrelse som Ärkebiskopen uttalar i sina remissyttranden att<br>utredningens förslag tillgodoser kyrkomötets önskemål. Remissutfallet<br>visar vidare att det finns en mycket bred uppslutning kring förslaget på<br>alla nivåer inom kyrkan.</p>
<p>Frågan om offentlighet har också samband med biskops och<br>domkapitels möjlighet att utöva tillsyn över hur ämbetsbärare fullgör sitt<br>ansvar utifrån sina vigningslöften. Ärkebiskopen anför i sitt yttrande att<br>utredningsförslaget inte kommer att förorsaka några svårigheter i detta<br>hänseende. Även Svenska kyrkans centralstyrelse tar upp frågan om<br>ämbetstillsyn och anger att den har varit av betydelse för styrelsens<br>överväganden i offentlighetsfrågan.</p>
<p>Regeringen finner vid en samlad bedömning att den av utredningen<br>föreslagna lösningen väl tillgodoser intresset av insyn och öppenhet.<br>Enligt kyrkomötet kommer denna lösning inte att få till följd att<br>handlingar hålls hemliga i större utsträckning än i dag. Regeringen har<br>inte anledning att göra någon annan bedömning. Handlingar från andra<br>områden än de där Svenska kyrkan fullgör allmänna samhällsuppgifter<br>bör således omfattas av en inomkyrkligt reglerad handlingsoffentlighet.<br>Detta bör komma till uttryck i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Inomkyrkligt reglerad handlingsoffentlighet</p>
<p>Svenska kyrkan bör vara skyldig att låta var och en ta del av handlingar<br>som inte omfattas av den offentligrättsliga handlingsoffentligheten. Detta<br>innebär en skyldighet för Svenska kyrkan att söija för att denna ordning<br>blir gällande på alla nivåer inom kyrkan. En förutsättning för att<br>nuvarande möjlighet till insyn skall upprätthållas är att den inomkyrkliga<br>handlingsoffentligheten är tillämplig i förhållande till alla som vill ta del<br>av Svenska kyrkans handlingar, dvs. oberoende av t.ex. kyrkotillhörighet<br>och medborgarskap.</p>
<p>För att rätten att ta del av kyrkans handlingar inte skall bli illusorisk är<br>det viktigt att den inte kan inskränkas annat än under speciella<br>förutsättningar. Utredningen har föreslagit att begränsningar i öppenheten<br>skall få göras endast när det är särskilt motiverat med hänsyn till skyddet<br>för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, Svenska kyrkans<br>ekonomiska intresse eller någon annan särskild anledning. Ett antal<br>remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkans församlings- och pastorats-<br>förbund, uttrycker farhågor för att möjligheterna att begränsa offentlig-<br>heten blir alltför vida. Det är emellertid svårt att förutse alla fall i vilka en<br>begränsning kan vara motiverad. Därför är det också svårt att göra en<br>närmare precisering i lagen än vad utredningen har gjort. Regeringen<br>anser dock att det finns skäl att något minska utrymmet för att begränsa<br>rätten till insyn i förhållande till utredningens förslag. Detta bör komma<br>till uttryck genom att - förutom i fråga om enskildas personliga eller<br>ekonomiska förhållanden eller Svenska kyrkans ekonomiska intresse -</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>66</p>
<p>begränsningar endast får göras för att tillgodose något synnerligen Prop. 1997/98:116<br>väsentligt intresse. Regeringen utgår från att integritetsaspektema<br>kommer att beaktas. De områden som kan komma i fråga för<br>begränsningar bör framför allt ligga inom verksamheterna själavård,<br>församlingsvård, personalvård och säkerhetsfrågor. Det kan finnas något<br>ytterligare område där det under vissa förutsättningar kan finnas behov<br>av att begränsa insynen, t.ex. inom kyrkobokföringen. Svenska kyrkans<br>centralstyrelse anför i sitt remissyttrande att i princip samma öppenhet<br>skall råda inom Svenska kyrkan som hos det allmänna. Vidare förutsätter<br>centralstyrelsen att begränsningarna i rätten att ta del av handlingar skall<br>vara noga angivna. Detta är dock en inomkyrklig fråga.</p>
<p>De handlingar som skall omfattas av den inomkyrkliga handlings-<br>offentligheten bör motsvara handlingar i tryckfrihetsförordningens<br>mening, dvs. framställningar i skrift eller bild samt upptagningar som<br>kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt<br>hjälpmedel. Det bör dock endast vara fråga om sådana handlingar som<br>enligt tryckfrihetsförordningen skulle vara att anse som allmänna, om<br>relationerna mellan staten och Svenska kyrkan hade varit oförändrade.</p>
<p>För att den inomkyrkligt reglerade handlingsoffentligheten skall få<br>genomslag och tillämpas på ett likartat sätt inom kyrkan bör det finnas<br>möjlighet att få ett beslut överprövat. Regeringen återkommer till frågan<br>om överprövning i avsnitt 6.6.</p>
<p>En förutsättning för att rätten att ta del av handlingar skall ha något<br>värde är att handlingarna är välordnat och säkert arkiverade. Svenska<br>kyrkan bör ansvara för att bevara, ordna och vårda arkiven på ett sådant<br>sätt att allmänhetens tillgång till handlingarna blir en realitet.<br>Arkiveringen bör givetvis också tillgodose behovet av information för<br>rättskipning och förvaltning samt forskningens behov. Vidare måste de<br>kyrkliga arkivens betydelse som en del av det nationella kulturarvet<br>beaktas.</p>
<p>De förslag som regeringen lämnar beträffande offentlighet och<br>arkivbehandling efter relationsändringen medför att två olika regelsystem<br>kommer att bli tillämpliga, dels ett offentligrättsligt, dels ett<br>inomkyrkligt. Några remissinstanser befarar att detta kan medföra vissa<br>tillämpningssvårigheter och gränsdragningsproblem. Dessa farhågor<br>skall dock inte överdrivas. Remissutfallet visar att en mycket stor andel<br>av remissinstanserna ställer sig bakom förslagen om hur frågan om<br>offentlighet respektive arkivbehandling skall regleras. En överväldigande<br>majoritet av kyrkokommunerna, som i framtiden har att tillämpa<br>bestämmelserna, anser att förslagen bör genomföras. Dessutom torde<br>kunna förutsättas att de två regelsystemen kommer att vara likartade.<br>Med information och utbildningsinsatser bör eventuella problem kunna<br>undvikas.</p>
<p>Den lösning som föreslås skapar goda förutsättningar för att den<br>kyrkliga verksamheten skall präglas av öppenhet och goda insyns-<br>möjligheter också efter relationsändringen. Härigenom bevaras grunden<br>för det fria meningsutbyte som utgör en väsentlig del av Svenska kyrkans<br>karaktär av öppen folkkyrka.</p>
<p>67</p>
<h5>6.5.2 Befintliga handlingar</h5>
<p>I propositionen Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop.<br>1997/98:49) har regeringen lämnat förslag angående de kyrkliga arkiv<br>som består av allmänna handlingar. Förslaget innebär att de allmänna<br>handlingar som före år 2000 har kommit in till eller upprättats hos<br>myndigheter med uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verk-<br>samhet eller Svenska kyrkans beslutande församlingar skall kunna<br>förvaras hos Svenska kyrkan även efter relationsändringen utan att de<br>därigenom upphör att vara allmänna.</p>
<p>När det gäller den närmare utformningen av den reglering som behövs<br>på detta område avser regeringen att återkomma under hösten 1998.</p>
<h4>6.6 Överprövning</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett beslut som innebär att någon inte får ta del<br>av sådana handlingar som omfattas av den inomkyrkligt reglerade<br>handlingsoffentligheten skall överprövas på det sätt som Svenska<br>kyrkan bestämmer. I den utsträckning som Svenska kyrkan<br>bestämmer far också andra beslut överprövas.</p>
<p>Ett särskilt organ med juridisk kompetens skall inrättas inom<br>Svenska kyrkan för att ytterst pröva dessa frågor.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering, fråga 22, som gällde om det skall inrättas ett särskilt<br>organ inom Svenska kyrkan som prövar överklaganden i den ut-<br>sträckning som kyrkomötet bestämmer att beslut far överklagas. En klar<br>majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom förslaget.</p>
<p>_______________________Positiva__________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 22 92 % 4 % 4 %</p>
<p>Samtliga domkapitel och stiftssamfälligheter anser att förslaget bör<br>genomföras. Bland flerpastoratssamfällighetema är 96 procent positiva.<br>När det gäller pastorat och församlingar är andelen positiva något lägre,<br>94-96 procent.</p>
<p>Justitiekanslern anser att kravet på att det skall finnas juridisk<br>kompetens i överprövningsinstansen bör komma till uttryck i lagen.<br>Kammarrätten i Stockholm menar att den föreslagna bestämmelsen från<br>rättssäkerhetssynpunkt kommer att ha ringa eller intet värde, eftersom<br>den inte innehåller några preciseringar om vilken typ av beslut som skall<br>kunna överklagas, om sammansättning och tillsättning av det organ som<br>skall svara för prövningen av överklagade beslut samt om vilka som har<br>rätt att överklaga. Enligt Kammarkollegiet är det inte befogat att i lag<br>reglera att inomkyrkliga beslut skall överprövas av ett särskilt inrättat<br>organ. Svenska kyrkans centralstyrelse påpekar att 1995 års kyrkomöte<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>68</p>
<p>faste särskild vikt vid att lagen om Svenska kyrkan skall innehålla Prop. 1997/98:116<br>bestämmelser om ett kyrkligt överprövningsorgan, så att dess oberoende<br>garanteras.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som regeringen uttalat i föregående<br>avsnitt bör det finnas möjlighet att fa beslut som avser den inomkyrkligt<br>reglerade handlingsoffentligheten överprövade. Lagen om Svenska<br>kyrkan bör därför innehålla en bestämmelse om att beslut som innebär att<br>någon inte far ta del av handlingar som omfattas av den inomkyrkligt<br>reglerade handlingsoffentligheten skall kunna överprövas. En sådan<br>prövning bör ske på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer. Rätten till<br>överprövning bör givetvis gälla i förhållande till alla som skall ha rätt att<br>ta del av handlingarna, dvs. i förhållande till var och en oberoende av<br>t.ex. kyrkotillhörighet och medborgarskap. Det bör finnas ett särskilt<br>juridiskt kompetent organ inom Svenska kyrkan som ytterst prövar<br>sådana frågor.</p>
<p>Möjligheten att kunna fa beslut överprövade är en förutsättning för att<br>grundläggande demokratiska värderingar skall fa genomslag inom<br>Svenska kyrkan även i framtiden. Det är därför av betydelse att också<br>andra beslut inom kyrkan än de som avser handlingsoffentlighet kan<br>överprövas. Mot bakgrund av att en av reformens utgångspunkter är att<br>Svenska kyrkan själv skall fa reglera sina angelägenheter, bör det dock<br>vara kyrkan som bestämmer i vilken utsträckning som detta skall vara<br>möjligt. Av samma skäl måste det också vara kyrkan själv som utformar<br>det inomkyrkliga överprövningssystemet.</p>
<p>När det gäller det särskilda organ som skall inrättas anser regeringen i<br>likhet med Justitiekanslern att kravet på juridisk kompetens bör komma<br>till uttryck i lagen. Detta är motiverat med hänsyn till att det blir detta<br>organs uppgift att ytterst pröva frågor som avser den inomkyrkligt<br>reglerade handlingsoffentligheten. Det är rimligt att också andra frågor,<br>som enligt vad Svenska kyrkan bestämmer kan överprövas, ytterst prövas<br>av detta organ.</p>
<h4>6.7 Skyldighet att lämna uppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: Svenska kyrkan skall till det statliga registret<br>för registrerade trossamfund lämna uppgifter om stadgar, indelning i<br>församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift samt de personer som<br>ingår i styrelser eller motsvarande organ eller annars är behöriga att<br>företräda Svenska kyrkan och dess församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga i avsnittet<br>Rättslig reglering som är aktuell i detta sammanhang, fråga 17.<br>Frågeställningen gällde skyldigheten att lämna uppgifter om stadgar,<br></p>
<p>69</p>
<p>indelning och behöriga företrädare. En mycket stor majoritet av<br>remissinstanserna anser att förslaget bör genomföras.</p>
<p>_______________________Positiva_________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 17 97% 2% 1%</p>
<p>Samtliga flerpastoratssamfälligheter och stiftssamfälligheter utom<br>Visby stiftssamföllighet är positiva till förslaget. Även samtliga<br>domkapitel anser att förslaget bör genomföras. Endast 10 av pastoraten<br>och 28 av församlingarna är negativa. Också en större del av<br>remissinstanserna utanför Svenska kyrkan ställer sig positiva.</p>
<p>Statistiska centralbyrån (SCB) framhåller att det är mycket betydelse-<br>fullt för statistikens kontinuitet att ”uppgiftslämnarskyldigheten”<br>fastställs. Om förslaget genomförs kan, enligt SCB, statens kostnader för<br>statistik över tid minimeras. Svenska kyrkans församlings- och<br>pastoratsförbund anser att det bör göras undantag från skyldigheten att<br>registrera behöriga företrädare för Svenska kyrkans församlingar och<br>samfälligheter.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för riksdagens<br>principbeslut är att Svenska kyrkan även efter relationsändringen<br>kommer att ha ansvaret för den helt övervägande delen av<br>begravningsverksamheten i landet. Vidare innebär principbeslutet att<br>finansieringen av begravningsverksamheten skall vara lokalt förankrad.<br>De som inte tillhör Svenska kyrkan kommer att betala en lokalt beslutad<br>begravningsavgift (se prop. 1995/96:80 s. 30 ff.). För att denna avgift<br>praktiskt skall kunna tas emot av skattemyndigheterna är det nödvändigt<br>att staten känner till hur församlingsindelningen ser ut också efter<br>relationsändringen. Som SCB framhållit har församlingsindelningen<br>vidare stor betydelse för statistikens kontinuitet. Den förekommer i en<br>mängd register i samhället. Det skulle kunna medföra ökade kostnader<br>för staten om församlingsindelningen inte kan fortsätta att användas i<br>registren.</p>
<p>I avsnitt 5.4 har regeringen behandlat frågan om vad som skall<br>registreras för de trossamfund som väljer att registrera sig enligt den<br>föreslagna lagen om trossamfund. För dessa trossamfund och deras<br>organisatoriska delar omfattar registreringen namn och stadgar samt de<br>personer som ingår i styrelsen eller motsvarande organ eller annars är<br>behöriga att företräda trossamfundet. Vidare skall styrelseledamöters och<br>företrädares postadress och personnummer registreras.</p>
<p>Mot denna bakgrund bör även Svenska kyrkan, dess församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift finnas i ett statligt register för registrera-<br>de trossamfund. På detta sätt blir registret fullständigt. Den främsta<br>anledningen till att Svenska kyrkan och dess olika delar skall finnas i<br>registret är dock att skapa ordning och reda i affärslivet och samhället i<br>stort. Det bör därför föreskrivas en skyldighet för Svenska kyrkan att<br>lämna uppgifter till det statliga registret om stadgar, indelning,<br>styrelseledamöter och andra behöriga företrädare på motsvarande sätt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>70</p>
<p>som för övriga trossamfund som använder sig av den nya associations-<br>formen. Det finns inte anledning att göra undantag från skyldigheten att<br>registrera behöriga företrädare för Svenska kyrkans församlingar och<br>kyrkliga samfälligheter som Svenska kyrkans församlings- och pastorats-<br>förbund föreslagit.</p>
<p>När förändringar sker av någon av de registrerade uppgifterna bör detta<br>snarast anmälas till registreringsmyndigheten.</p>
<p>Som anförs i avsnitt 5.4 bör de kostnader som uppstår för<br>registreringsförfarandet och för att hålla registret i princip belasta<br>trossamfunden. Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden bör<br>meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.<br>Avgifterna bör baseras på självkostnadsprincipen.</p>
<h4>6.8 Tystnadsplikten</h4>
<p>Regeringens förslag: Den straffsanktionerade bestämmelsen om<br>tystnadsplikt upphör att gälla i och med relationsändringen, vilket<br>innebär att frågan om tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster far<br>regleras inomkyrkligt.</p>
<p>För uppgifter som anförtrotts före relationsändringen skall dock den<br>straffsanktionerade tystnadsplikten fortsätta att gälla.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll en enkätfråga som berör detta<br>avsnitt, fråga 23. Den handlade om prästernas tystnadsplikt. En klar<br>majoritet har ansett att förslaget bör genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 23 74% 23% 3%</p>
<p>Bland stiftssamfällighetema är andelen positiva 54 procent. När det<br>gäller flerpastoratssamfälligheter är andelen positiva större, 76 procent.<br>För pastoraten och församlingarna är motsvarande andelar 75 respektive<br>74 procent. Statliga myndigheter tar till stor del inte ställning, 54 procent.</p>
<p>Länsstyrelsen i Dalarnas län menar att den lagstadgade tystnadsplikten<br>bör gälla även efter relationsändringen. Svenska kyrkans centralstyrelse<br>anser att tystnadsplikten måste kvarstå även efter den 1 januari 2000 när<br>det gäller det som framkommit vid bikt eller enskild själavård före<br>utgången av år 1999. Svenska kyrkans församlingsnämnd och dom-<br>kapitlen i Skara, Göteborg, Härnösand, Visby och Stockholm menar att<br>tystnadsplikten bör vara lagstadgad och straffsanktionerad också efter<br>relationsändringen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund<br>anser att förslaget är en naturlig följd av relationsförändringen och att det<br>därför inte finns något att erinra mot det. Trots detta förslår<br>Pastoratsförbundet att nuvarande lagregler om tystnadsplikt bibehålls och<br>ingår i lagen om Svenska kyrkan eller — om denna ordning inte väljs - att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>71</p>
<p>det av övergångsreglerna framgår att den tystnadsplikt som gällt till och<br>med den 31 december 1999 består för vad som erfarits före denna<br>tidpunkt. Liknande synpunkter framförs också av Svenska kyrkans<br>personalförbund. Stiftsjuristernas förening anser att den präst som<br>mottagit förtroenden under tystnadsplikt före den 1 januari 2000 skall<br>vara bunden av tystnadsplikt också därefter.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Den balans mellan självständighet för Svenska<br>kyrkan och delvis bibehållen offentligrättslig reglering som 1995 års<br>beslut innebär skulle förskjutas om nuvarande tystnadspliktsregler<br>kvarstår. Dessutom skulle ämbetstillsynen i dessa delar i stor<br>utsträckning komma att överlämnas till statliga organ. Det som avhåller<br>en präst från brott mot tystnadsplikten är sannolikt i första hand inte<br>risken för straff utan den trohet mot kyrkans lära och de prästerliga<br>förpliktelserna som prästen åtagit sig genom sin vigning. En ytterligare<br>faktor som för den enskilde prästen säkerligen väger tyngre än risken för<br>straff är prästens lojalitet mot sin konfident, som kan lida skada om<br>prästen bryter mot sin tystnadsplikt. Det föreligger inte skäl att påfordra<br>lagstiftning om tystnadsplikt för präster utöver vad regeringen föreslår.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regler om prästers tystnadsplikt fanns<br>redan i 1686 års kyrkolag. Enligt den nuvarande kyrkolagen gäller<br>tystnadsplikt för den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga<br>ämbetet som präst i Svenska kyrkan i fråga om uppgifter som han eller<br>hon därvid har erfarit under bikt eller enskild själavård (36 kap. 1 §). För<br>präster (och de som intar motsvarande ställning) i andra trossamfund<br>finns det inte någon motsvarande reglering.</p>
<p>I 36 kap. 5 § rättegångsbalken finns bestämmelser som innebär att det<br>råder förbud för präster i Svenska kyrkan att vittna om sådant som<br>erfarits under bikt eller enskild själavård. Av detta följer att prästens<br>tystnadsplikt har ovillkorligt företräde framför vittnesplikten (jfr prop.<br>1979/80:20 s. 8). Även för präster (och de som intar motsvarande<br>ställning) i andra trossamfund än Svenska kyrkan gäller enligt den<br>nämnda bestämmelsen förbud att vittna om uppgifter som erfarits vid<br>bikt eller enskild själavård. När detta vittnesförbud för präster i andra<br>trossamfund än Svenska kyrkan infördes uttalade Lagrådet att<br>bestämmelsen ”bör tillämpas i överensstämmelse med vad som kan anses<br>gälla för präst inom Svenska kyrkan” (prop. 1960:85 s. 49).</p>
<p>Tystnadsplikten för präster i Svenska kyrkan anses vara absolut (se<br>prop. 1960:85 s. 37 och prop. 1996/97:97 s. 10 f.). Det innebär att det<br>inte kan göras något undantag från den ens om det står klart att skada inte<br>kan uppkomma i det enskilda fallet. Den som samtalat med prästen kan<br>inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr Justitieombudsmannens<br>beslut 1993-06-16).</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot tystnadsplikten skall dömas för brott<br>mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år (20 kap. 3 §<br>brottsbalken). Har gärningen begåtts av oaktsamhet skall straffet<br>bestämmas till böter. I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.</p>
<p>En utgångspunkt för regeringens förslag är att stat-kyrkareformen skall<br>leda till en ökad likställighet mellan olika trossamfund. Denna<br>utgångspunkt, som dessutom ligger i linje med de grundsatser som</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>72</p>
<p>principen om religionsfrihet vilar på, bör fa genomslag också när det gäller<br>tystnadsplikt.</p>
<p>Principiellt finns det två tänkbara lösningar som kan leda till ökad<br>likställighet. Antingen utvidgas området för den lagstadgade tystnads-<br>plikten till att gälla präster inom alla trossamfund eller så avskaffas den<br>lagstadgade tystnadsplikten för Svenska kyrkans präster. Att utvidga<br>området for tystnadsplikten till att gälla präster inom alla trossamfund är i<br>dagsläget inte tänkbart.</p>
<p>Vid relationsändringen skall församlingarnas och de kyrkliga samfallig-<br>hetemas kommunstatus upphöra. Svenska kyrkan skall lämna det allmänna<br>och kyrkans präster skall inte längre ha statligt reglerade tjänster. Det<br>hinder mot en privaträttslig reglering av tystnadsplikten som finns med den<br>nuvarande ordningen existerar då inte längre.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att den straffsanktionerade bestämmelsen om<br>tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster skall upphävas tillsammans med<br>övriga delar av kyrkolagen och inte ersättas. En klar majoritet av<br>remissinstanserna är positiva till förslaget. Någon närmare undersökning<br>av hur den lagreglerade tystnadsplikten uppfattas av allmänheten, dvs. om<br>lagregleringen har någon avgörande betydelse i fråga om de förtroenden<br>som lämnas, har inte gjorts. Det går därför inte att dra några slutsatser i<br>detta hänseende. Som kyrkomötet framhållit är det sannolikt i första hand<br>inte risken för straff utan den trohet mot kyrkans lära och de prästerliga<br>förpliktelserna som prästen åtagit sig genom sin vigning som avhåller<br>prästen från brott mot tystnadsplikten. Att tystnadsplikten har sitt ursprung<br>i bikten och att den i grunden är teologiskt motiverad torde stå utom allt<br>tvivel.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att tystnadsplikten för präster<br>främst bör uppfattas som en inomkyrklig angelägenhet. Den lagstadgade<br>tystnadsplikten bör därför upphävas. Detta innebär att frågan om<br>tystnadsplikt far regleras av kyrkan själv på motsvarande sätt som frågan<br>hanteras inom flertalet andra trossamfund.</p>
<p>Att bryta mot tystnadsplikten vid bikt eller enskild själavård kommer<br>således inte att vara kriminaliserat efter relationsändringen. Ingripanden<br>mot en präst som åsidosätter en av trossamfundet utfärdad regel om<br>tystnadsplikt far i stället ske inom trossamfundet. Beroende på trossam-<br>fundets egen reglering kan det ytterst bli fråga om rättsliga ingripanden<br>med stöd av civilrättsliga (arbetsrättsliga) regler. För Svenska kyrkans del<br>torde det i så fall handla om förlust av ämbetet.</p>
<p>Med hänsyn till de personer som anförtrott sig åt en präst i vetskap om<br>att det finns en lagreglerad tystnadsplikt som är straffsanktionerad, är det<br>inte rimligt att avkriminaliseringen också träffar dessa förtroenden. För<br>uppgifter som anförtrotts före relationsändringen bör därför den lag-<br>stadgade tystnadsplikten fortsätta att gälla.</p>
<p>Utredningen har också föreslagit vissa följdändringar i rättegångsbalkens<br>bestämmelser om vittnesförbud. Regeringen avser att återkomma till den<br>frågan under hösten 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>73</p>
<h4>6.9</h4>
<h4>Rätt till ledighet för förtroendevalda</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: Ledamöter och ersättare i beslutande försam-<br>lingar hos Svenska kyrkans organisatoriska delar samt ledamöter och<br>ersättare i kyrkomötet har fram till och med den 31 december 2009<br>rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdragen.<br>Detsamma gäller de personer som ingår i en styrelse eller motsvarande<br>organ inom Svenska kyrkan.</p>
<p>Utredningens förslag: Det skall inte finnas någon lagstadgad rätt till<br>ledighet för förtroendevalda inom Svenska kyrkan efter relations-<br>ändringen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll inte någon särskild enkätfråga<br>avseende rätten till ledighet för förtroendevalda. Ett antal inomkyrkliga<br>remissinstanser har emellertid tagit upp frågan i sina yttranden. Svenska<br>kyrkans centralstyrelse pekar på att 1995 års kyrkomöte framhöll det<br>angelägna i att den lagreglerade rätten till ledighet kvarstår. Central-<br>styrelsen anser att utformningen av bestämmelser om rätten till ledighet<br>för förtroendeuppdrag bör övervägas och hänvisar därvid till statens krav<br>på att Svenska kyrkan skall ha en demokratisk organisation och bedriva<br>en rikstäckande verksamhet. Även domkapitlen i Göteborg, Härnösand<br>och Luleå samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund<br>framför liknande synpunkter. Domkapitlet i Göteborg menar vidare att<br>rätten till ledighet bör gälla alla trossamfund eftersom principbeslutet<br>innebär att såväl Svenska kyrkan som andra trossamfund skall ges stabila<br>förutsättningar för sin verksamhet. Domkapitlet i Luleå hänvisar till att<br>det finns en rätt till ledighet för fackligt arbete.</p>
<p>Sammanlagt omkring 150 församlingar, pastorat och samfälligheter<br>har berört frågan om rätt till ledighet för förtroendevalda och betonat<br>betydelsen av att denna rätt finns kvar även fortsättningsvis. Bland dessa<br>finns Halmstads och Hällefors-Hjulsjö kyrkliga samfälligheter, Kungälvs<br>pastorat samt Avesta, Åmåls och Norsjöförsamlingar.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Med hänsyn till den särställning som Svenska<br>kyrkan far genom lagregleringen av kyrkans demokratiska uppbyggnad,<br>rikstäckande verksamhet och ansvar för begravningsverksamheten, bör<br>det finnas en lagreglerad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande rätten till ledighet<br>för kyrkokommunala förtroendeuppdrag infördes den 1 juli 1983 efter<br>förebild från den rätt till ledighet som funnits för förtroendevalda i<br>borgerliga kommuner och landstingskommuner sedan år 1977. I<br>kyrkolagen finns det föreskrifter om rätt till ledighet från anställning för<br>förtroendevalda på lokal och regional nivå (12 kap. 10 § samt 24 kap.<br>6 §, 25 kap. 8 § och 26 kap. 5 §). Däremot innehåller kyrkolagen inte<br>några bestämmelser om rätt till ledighet för uppdrag på nationell nivå.<br>Inte heller finns det beträffande kyrkomötet någon motsvarighet till<br>bestämmelsen i 4 kap. 6 § regeringsformen, som innebär att uppdraget<br>som ledamot (eller ersättare) i riksdagen tar över skyldigheten att</p>
<p>74</p>
<p>fullgöra tjänst eller uppdrag som inte låter sig förenas med Prop. 1997/98:116<br>ledamotsuppdraget.</p>
<p>När kyrkolagen upphävs i och med relationsändringen, upphör också<br>den lagstadgade rätten till ledighet för fullgörande av kyrkliga<br>förtroendeuppdrag. Enligt utredningens bedömning bör det inte finnas<br>någon motsvarande reglering om rätt till ledighet för förtroendevalda<br>inom Svenska kyrkan i fortsättningen. Ett antal inomkyrkliga remiss-<br>instanser har tagit upp frågan i sina yttranden och därvid betonat<br>betydelsen av att denna rätt finns kvar efter relationsändringen. Bland<br>annat har hänvisats till att det i den föreslagna lagen om Svenska kyrkan<br>särskilt skall föreskrivas att Svenska kyrkan skall ha en demokratisk<br>organisation och rikstäckande verksamhet.</p>
<p>Enligt regeringens förslag skall det i lagen om Svenska kyrkan anges<br>vad som behövs för att kyrkan skall anses behålla sin nuvarande identitet.<br>Utgångspunkt när kyrkans identitet preciseras är naturligen kyrkans egen<br>uppfattning. Beskrivningen av Svenska kyrkan som en öppen folkkyrka<br>med demokratisk uppbyggnad och rikstäckande verksamhet stämmer<br>överens med den syn på sig själv som kyrkan ger uttryck för (jfr avsnitt<br>6.1). Det är av stor vikt att det skapas goda förutsättningar för en<br>fungerande demokrati inom Svenska kyrkan.</p>
<p>Vid relationsändringen upphör församlingarnas och de kyrkliga<br>samfällighetemas kommunstatus och därmed också karaktären av<br>tvångssammanslutning. Svenska kyrkans förtroendevalda kan därefter<br>inte utan vidare jämföras med förtroendevalda i de borgerliga<br>kommunerna eller i landstingen. Skäl kan alltså i och för sig anföras mot<br>ett bibehållande av rätten till lagstadgad ledighet. Regeringen föreslog i<br>skrivelsen till kyrkomötet att det inte skulle finnas någon sådan rätt.</p>
<p>När det gäller en historisk reform av detta slag - ändrade relationer<br>mellan staten och Svenska kyrkan - är det emellertid viktigt att de förslag<br>som lämnas är brett och fast förankrade i samhället och inom Svenska<br>kyrkan, särskilt i de frågor som är av grundläggande karaktär. Stat-<br>kyrkaarbetet har därför hela tiden bedrivits under stor öppenhet och med<br>bredast möjliga deltagande och processen har präglats av stor enighet i de<br>frågor som har varit aktuella. Förutom beträffande rätten till ledighet för<br>förtroendevalda inom Svenska kyrkan har kyrkomötet ställt sig bakom<br>samtliga de förslag som regeringen hittills har lämnat. Med hänsyn till<br>intresset av samsyn i framförallt de grundläggande frågorna i stat-<br>kyrkaprocessen och till den vikt som kyrkomötet har lagt vid frågan<br>finner regeringen att det finns skäl att föreslå att det skall finnas rätt till<br>ledighet för förtroendevalda inom Svenska kyrkan fram till och med år<br>2009. En sådan lösning är rimlig också med tanke på att omställningen<br>skulle underlättas för Svenska kyrkan. Det finns dock mot bakgrund av<br>principen om ökad likställighet mellan trossamfund inte skäl att föreslå<br>en permanent rätt till ledighet för förtroendeuppdrag inom Svenska<br>kyrkan, utan rätten till ledighet bör begränsas till en tidsperiod om tio år.<br>Under en sådan period kan ytterligare erfarenheter vinnas av hur den<br>utsträckta rätten till ledighet har fungerat inom Svenska kyrkan. Rätten<br>till ledighet bör gälla för ledamöter och ersättare i beslutande<br>församlingar hos Svenska kyrkans organisatoriska delar, dvs. dess<br></p>
<p>75</p>
<p>församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift, samt vidare för ledamöter Prop. 1997/98:116<br>och ersättare i kyrkomötet. Det är vidare rimligt att rätten till ledighet<br>omfattar även de personer som ingår i en styrelse eller motsvarande<br>organ.</p>
<h4>6.10 Särskilda övergångsbestämmelser</h4>
<p>Regeringens förslag: En särskild lag om införande av lagen<br>(1999:000) om Svenska kyrkan stiftas. Kyrkolagen (1992:300) och<br>vissa andra lagar på det kyrkliga området upphävs.</p>
<p>Församlingarnas och de kyrkliga samfällighetemas rättigheter och<br>skyldigheter övertas vid relationsändringen av motsvarande<br>församling, kyrkliga samfällighet eller stift.</p>
<p>Stiftelser som vid utgången av år 1999 förvaltas av en församling<br>eller en kyrklig samfällighet förvaltas av motsvarande enhet också i<br>fortsättningen. Detsamma gäller om en församling eller kyrklig<br>samfällighet har till uppgift att utse styrelseledamöter i en sådan<br>stiftelse.</p>
<p>Ärenden som vid relationsändringen, enligt lag eller förordning,<br>handläggs hos pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, kontraktsprost,<br>biskop, domkapitel, Domkyrkorådet i Lund, Kyrkofondens styrelse,<br>Kyrkomötets besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller<br>Svenska kyrkans centralstyrelse skall överlämnas till Svenska kyrkan<br>för fortsatt handläggning.</p>
<p>Kyrkomötet har vid sammanträde under år 1999 de befogenheter,<br>med avseende på tiden efter relationsändringen som följer av lagen<br>om Svenska kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen. En<br>motsvarande bestämmelse gäller för församlingar, kyrkliga samfällig-<br>heter och stift sedan det blivit klart vilka dessa är genom anmälan till<br>det statliga registret.</p>
<p>Utredningens och Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har berört de<br>föreslagna övergångsbestämmelserna i sina yttranden. Riksskatteverket<br>efterlyser ett förtydligande av vad som gäller för de offentligrättsliga<br>rättigheterna och skyldigheterna, bl.a. frågor om skattskyldighet.<br>Kyrkofondens styrelse ifrågasätter om det inte for ”andra myndigheter<br>inom Svenska kyrkan”, däribland Kyrkofondens styrelse, torde ha<br>uppkommit förpliktelser och rättigheter som bör fortsätta att gälla efter<br>relationsändringen.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att genomföra reformen om<br>ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan krävs, förutom<br>sedvanliga övergångsbestämmelser om ikraftträdande och upphävande av<br>vissa lagar, särskilda övergångsbestämmelser. Utredningen har föreslagit<br>att det, med hänsyn till omfattningen av de övergångsbestämmelser som<br></p>
<p>76</p>
<p>behövs, bör stiftas en särskild lag om införande av lagen om Svenska<br>kyrkan. Regeringen gör samma bedömning.</p>
<p>Enligt riksdagens principbeslut skall reformen träda i kraft den<br>1 januari 2000. Det är vidare förutsatt att ett antal lagar skall upphävas i<br>samband med att reformen genomförs. Hit hör till att börja med<br>kyrkolagen (1992:300), lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen<br>och lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som<br>icke tillhör Svenska kyrkan. Vidare bör lagen (1972:704) om<br>kyrkofullmäktigval, m.m. och - som berörts i avsnitt 6.3.2 - lagen<br>(1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar upphävas.</p>
<p>I avsnitt 5.6 har regeringen gjort bedömningen att lagen om<br>trossamfund bör innehålla en bestämmelse som klargör vad som händer<br>med rättigheter och skyldigheter i samband med att ett trossamfund byter<br>associationsform.</p>
<p>Även för Svenska kyrkans del är det befogat med en bestämmelse som<br>klargör vad som händer med rättigheter och skyldigheter i samband med<br>den förändring av rättslig form som sker vid relationsändringen. En<br>sådan bestämmelse bör innebära att ansvaret för skyldigheter som åvilar<br>någon av Svenska kyrkans församlingar eller kyrkliga samfälligheter<br>följer med vid övergången från kyrkokommun till den nya<br>associationsformen. Vad som avses är skyldigheter av civilrättslig art,<br>som utredningen föreslagit, men även vissa skyldigheter av<br>offentligrättslig art, exempelvis skattskyldighet. Efter relationsändringen<br>gäller skyldigheterna alltså för motsvarande församling, kyrkliga<br>samfallighet eller stift. Detsamma bör givetvis gälla för rättigheterna,<br>vilket bl.a. medför att äganderätten till den s.k. kyrkokommunala<br>egendomen följer med vid relationsändringen.</p>
<p>När det gäller den s.k. fria stiftelse- och föreningsegendomen gäller<br>vanliga civilrättsliga regler. Dessa påverkas inte av relationsändringen.<br>Kammarkollegiet har emellertid gjort bedömningen att det just vid själva<br>övergångstillfället kan uppstå formell osäkerhet om t.ex. kontinuiteten i<br>ett förvaltarskap. För att undvika oklarheter i dessa avseenden bör det<br>klargöras att stiftelser som vid utgången av år 1999 förvaltas av en<br>församling eller kyrklig samfällighet skall förvaltas av motsvarande<br>församling, kyrkliga samfällighet eller stift i fortsättningen. Detsamma<br>bör gälla om ett sådant organ har till uppgift att utse styrelseledamöter i<br>en stiftelse.</p>
<p>Inom Svenska kyrkan finns det vid sidan av kyrkokommunerna och<br>deras myndigheter ett antal statliga myndigheter och andra organ med<br>myndighetsuppgifter: pastor; pastorsämbetet; kyrkoherden; kontrakts-<br>prosten; biskopen; domkapitlet; Domkyrkorådet i Lund; Kyrkofondens<br>styrelse; Kyrkomötets besvärsnämnd; Ansvarsnämnden för biskopar;<br>Svenska kyrkans centralstyrelse. De statliga myndigheterna skall<br>avvecklas i samband med relationsändringen och lagregleringen<br>avseende övriga organ skall upphöra. Det är visserligen inte otänkbart att<br>Svenska kyrkan väljer att inrätta motsvarande organ, men det är inget<br>som staten bör besluta om. Det finns därför inte skäl att lagstifta om de<br>uppräknade organen. Den handläggning av ärenden som, enligt lag eller<br>förordning, pågår hos dessa organ kommer att upphöra i samband med<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>77</p>
<p>relationsändringen, om inte särskilda övergångsbestämmelser utfärdas. Prop. 1997/98:116<br>Att låta en statlig reglering bestå inom de aktuella områdena skulle<br>emellertid strida mot en av huvudprinciperna i reformen, nämligen att</p>
<p>Svenska kyrkan själv skall besluta om sina egna angelägenheter.</p>
<p>Mot denna bakgrund och för att minimera risken för rättsförluster, bör<br>de ärenden som enligt lag eller förordning handläggs hos dessa<br>myndigheter eller organ överlämnas till Svenska kyrkan för fortsatt<br>handläggning. En förutsättning för att det skall bli fråga om fortsatt<br>handläggning av dessa ärenden inom Svenska kyrkan är givetvis att det<br>finns en inomkyrklig reglering för ärendetypen. Av denna reglering<br>kommer i så fall att framgå hur handläggningen fortsatt skall ske.</p>
<p>Under år 1999 måste kyrkomötet besluta om det inomkyrkliga<br>regelverk som skall gälla efter relationsändringen. För att detta skall vara<br>möjligt är det nödvändigt att kyrkomötet då har de befogenheter som<br>följer av lagen om Svenska kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen.<br>Detta bör framgå av lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan. De<br>beslut som fattas med stöd av en sådan bestämmelse skall avse tiden från<br>och med den 1 januari 2000.</p>
<p>När det gäller dem som har utsetts till uppdrag inom Svenska kyrkan,<br>dess församlingar eller samfälligheter, dvs. de förtroendevalda, förut-<br>sätter regeringen att dessa kommer att kvarstå i sina uppdrag fram till<br>nästa kyrkliga val. Det är emellertid en fråga som bör beslutas av kyrkan<br>själv. Frågan om rätt till ledighet för de förtroendevalda behandlas i<br>avsnitt 6.9.</p>
<p>De församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som finns efter<br>relationsändringen kommer under år 1999 att behöva fatta ett antal beslut<br>som har avseende på tiden efter relationsändringen, bl.a. gäller detta i<br>fråga om kyrkoavgiftens storlek för år 2000. För att den statliga hjälpen<br>med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifterna skall kunna<br>fungera måste Riksskatteverket få besked i frågan senast under november<br>1999. I likhet med kyrkomötet bör dessa församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift ha de befogenheter som följer av lagen om<br>Svenska kyrkan redan under år 1999 trots bestämmelserna i kyrkolagen.<br>En förutsättning för detta är att det står klart vilka församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift som kommer att finnas efter relationsändringen.<br>Detta kommer kyrkomötet att fatta beslut om vid sammanträde under år<br>1999. När ett sådant beslut är fattat bör uppgifter om detta lämnas till det<br>statliga registret, vilket innebär att registreringsmyndigheten måste<br>påbörja sitt arbete under år 1999. Det är bara de församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift som det har lämnats uppgifter om som skall ha<br>den nu diskuterade befogenheten. Det bör påtalas att befogenheten<br>påverkas av bestämmelser i det inomkyrkliga regelverk som 1999 års<br>kyrkomöte kommer att besluta.</p>
<p>78</p>
<h3>7 Den kyrkliga egendomen</h3>
<h4>7.1 Vissa utgångspunkter</h4>
<p>Den egendom som Svenska kyrkan förfogar över kan delas in i olika<br>kategorier med hänsyn till egendomens ursprung och de rättsregler som<br>styr den. Den specialreglera.de kyrkliga egendomen består huvudsakligen<br>av egendom av äldre ursprung med stiftelsekaraktär. Kyrkokommunal<br>egendom är sådan som förvärvats under senare tid för kyrkokommunala<br>medel. Den disponeras enligt vanliga kommunalrättsliga principer. Slut-<br>ligen finns fri stiftelse- och föreningsegendom. Det är egendom som i<br>regel tillförts kyrkan genom insamlingar eller donationer.</p>
<p>I denna proposition lämnas forslag rörande den specialreglerade<br>kyrkliga egendomen. De övriga egendomsslagen påverkas endast indirekt<br>av relationsändringen och det har inte framkommit behov av åtgärder<br>beträffande dessa egendomsslag.</p>
<p>Den specialreglerade kyrkliga egendomen</p>
<p>Med specialregi erad kyrklig egendom avses egendom som skall tjäna<br>vissa ändamål som lagstiftaren ansett särskilt skyddsvärda. Egendomens<br>förvaltning och ändamål är därför särskilt reglerade i lag, i allmänhet i<br>kyrkolagen (1992:300). De olika slag av specialreglerad egendom som<br>omfattas av förslagen i det följande är äldre kyrkor och domkyrkor, deras<br>fastigheter och fastighetsfonder, prästgårdar och biskopsgårdar, präst-<br>lönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångar) samt kyrko-<br>fonden och kyrkofondsfastigheter. Egendomen består dels av tillgångar<br>som tjänar kyrkan genom sin användning (förvaltningsförmögenheten),<br>dels av egendom med en finansiell funktion som har betydelse för kyrkan<br>genom den avkastning den ger (finansförmögenheten).</p>
<p>Huvuddelen av tillgångarna anses ha stiftelsekaraktär och vara själv-<br>ägande. De enskilda tillgångarnas ursprung är dock ofta oklart.</p>
<p>Omfattningen av de fastigheter som ingår i finansförmögenheten<br>uppgår till sammanlagt ca 560 000 ha. Det totala värdet på finansför-<br>mögenheten har uppskattats till mellan åtta och nio mdkr. För<br>förvaltningsförmögenheten kan något ekonomiskt värde inte fastställas.</p>
<p>Den kyrkokommunala egendomen</p>
<p>Med kyrkokommunal egendom avses sådan egendom som anskaffats för<br>kommunala medel sedan församlingen blivit en självständig juridisk<br>person (år 1817 på landet och år 1843 i stad). Det kan t.ex. röra sig om<br>kyrkor, begravningsplatser, församlingshem, kanslibyggnader och<br>tjänstebostäder för anställda.</p>
<p>För huvuddelen av den kyrkokommunala egendomen sker ingen<br>förändring genom relationsändringen. Det kan sägas råda identitet mellan<br>de församlingar och kyrkliga samfälligheter som finns vid utgången av år<br>1999 och motsvarande enheter efter denna tidpunkt. Rättigheter och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>79</p>
<p>skyldigheter, inklusive rätten till egendomen, övergår oförändrade på Prop. 1997/98:116<br>församlingarna, de kyrkliga samfällighetema och stiften i den nya<br>relationen. Detta framgår av avsnitt 6.10.</p>
<p>Den specialreglering som enligt kyrkolagen och lagen (1988:950) om<br>kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) gäller för vård och förvaltning<br>av bl.a. kyrkobyggnader är tillämplig även för den kyrkokommunalt ägda<br>egendomen. Genom relationsändringen upphör kyrkolagens bestämmel-<br>ser att gälla. Kulturminneslagens regler till skydd för de kyrkliga<br>kulturminnena bör dock enligt principbeslutet om ändrade relationer<br>mellan staten och Svenska kyrkan behållas efter relationsändringen och<br>kommer således även i fortsättningen att gälla för bl.a. de kyrko-<br>byggnader som i dag är kyrkokommunalt ägda.</p>
<p>Den fria stiftelse- och föreningsegendomen</p>
<p>I den fria stiftelse- och föreningsegendomen ingår tillgångar på alla<br>nivåer inom Svenska kyrkan. Exempel på sådan egendom är stiftsgårdar,<br>folkhögskolor och sjömanshem samt stiftelseägda församlingshem och<br>småkyrkor. Egendomen ägs i allmänhet av en stiftelse eller en förening<br>med särskild anknytning till Svenska kyrkan.</p>
<p>Denna egendom följer vanliga civilrättsliga regler som inte kommer att<br>påverkas av relationsändringen. Om egendomen hör till en stiftelse som<br>förvaltas av en församling eller samfällighet kan det dock uppstå<br>osäkerhet om kontinuiteten i förvaltningen. Detta övergångsproblem<br>behöver klargöras. Regeringen lämnar ett förslag i denna fråga i<br>avsnitt 6.10.</p>
<p>Vissa principiella förutsättningar för regeringens förslag</p>
<p>Vissa av de principer som lades fast i riksdagsbeslutet om ändrade<br>relationer mellan staten och Svenska kyrkan har särskild betydelse för<br>övervägandena rörande den kyrkliga egendomens framtida ställning. En<br>grundprincip för reformen är att Svenska kyrkan skall ges ökad frihet att<br>själv bestämma i sina egna angelägenheter. Samtidigt betonas att<br>reformen inte innebär någon ändring av Svenska kyrkans identitet.<br>Beträffande egendomen sägs i principbeslutet att den efter relations-<br>ändringen bör stå till Svenska kyrkans förfogande och att man bör finna<br>de rättsliga lösningar som behövs för att trygga egendomens bestånd för<br>avsedda ändamål.</p>
<p>En grundfråga i sammanhanget är hur långt det allmännas intresse<br>sträcker sig i fråga om egendomen. Den kyrkliga egendomen uppgår till<br>betydande värden och har byggts upp under lång tid under medverkan av<br>hela befolkningen. Detta kunde tala för att bibehålla en relativt<br>långtgående kontroll av all den kyrkliga egendomen genom olika former<br>av lagstiftning. De förvaltningsmodeller - stiftelse- och<br>lagstiftningsaltemativen - som anges i principbeslutet och i kommitté-<br>direktiven till utredningarna inför reformen (dir. 1995:162) tillgodoser ett<br>sådant önskemål.</p>
<p>80</p>
<p>Regeringen gör bedömningen att det avgörande bör vara att man kan Prop. 1997/98:116<br>trygga att egendomen i framtiden används för det ändamål den är avsedd<br>för. Som Kammarkollegiet har visat i sin utredning kan emellertid inte<br>alla de olika ändamålsbestämmelser som gäller för de skilda slagen av<br>egendom anses väga lika tungt. Har t.ex. kyrkan redan i dag stor frihet att<br>själv bestämma över ändamålet finns det inte några starka skäl att låsa<br>detta för framtiden. För viss egendom skulle vidare ett bibehållande av<br>gällande ändamålsbestämmelser kräva en omfattande reglering, vilket<br>strider mot principen om Svenska kyrkans självbestämmanderätt.</p>
<p>En betydelsefull förutsättning för regeringens överväganden är att<br>Svenska kyrkan, såvitt regeringen erfarit, inte planerar några omfattande<br>förändringar i den kyrkliga strukturen i samband med relationsändringen.</p>
<p>Nämnda förhållanden har lett till att regeringen för vissa slag av den<br>kyrkliga egendomen i stället föreslår en övergång av äganderätten, i regel<br>förenad med en ändamålsbestämmelse, till olika enheter i Svenska<br>kyrkan. Övrig egendom bör Svenska kyrkan fa disponera enligt<br>lagstiftningsaltemativet. De modeller som föreslås för olika typer av<br>egendom utvecklas närmare i det följande.</p>
<p>1997 års kyrkomöte anser att regeringens förslag innebär att riksdagens<br>principbeslut uppfylls och att förslagen är lämpade att bilda en god grund<br>för den fortsatta kyrkliga verksamheten. Enligt kyrkomötet innebär<br>förslagen vidare att staten ser välvilligt på Svenska kyrkans möjligheter<br>att ta ansvar för egendomen och för sina interna förhållanden.</p>
<p>Flera remissinstanser har efterlyst besked om skattekonsekvenserna av<br>de olika förslagen rörande den kyrkliga egendomen. Regeringen avser att<br>återkomma till denna fråga under hösten 1998.</p>
<h4>7.2 Överföring av äganderätt</h4>
<p>Innebörden av principbeslutet att den kyrkliga egendomen skall stå till<br>Svenska kyrkans förfogande efter relationsändringen är att kyrkan skall<br>ta ansvar för egendomen utan stöd av den detaljerade statliga reglering<br>som finns i dag.</p>
<p>Rättsförhållandena när det gäller den specialreglerade kyrkliga egen-<br>domen är komplicerade, inte minst i äganderättsfrågan. Regeringen delar<br>Kammarkollegiets bedömning att en huvudprincip bör vara att underlätta<br>för Svenska kyrkan att ta över ansvaret för egendomen. En strävan bör<br>därför vara att i största möjliga utsträckning åstadkomma enkla och<br>överskådliga regler.</p>
<p>Egendomens stiftelsekaraktär med bindning till särskilda ändamål kan<br>i många avseenden lägga hinder i vägen för kyrkans ansvarstagande för<br>ekonomin och utformningen av verksamheten. En utgångspunkt bör<br>därför vara att så långt möjligt söka klara ut äganderättsfrågan i samband<br>med reformen för att inte en fortsatt lagreglering skall begränsa kyrkans<br>möjligheter att själv bestämma om sin verksamhet. I det följande föreslår<br>regeringen därför överföringar av äganderätten till vissa kategorier av<br>den specialreglerade kyrkliga egendomen.</p>
<p>81</p>
<h5>7.2.1</h5>
<h5>Äldre kyrkor och domkyrkor m.m.</h5>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringens förslag: De äldre kyrkor som i dag betraktas som<br>egendom av stiftelsekaraktär, dvs. sådana som uppförts före år 1817<br>på landet och år 1843 i stad, med tillhörande inventarier, kyrkotomt<br>och kyrkogård, skall ägas av den församling där kyrkan är belägen.<br>Egendomen skall användas för samma ändamål som tidigare, tills<br>annat beslutas av Svenska kyrkan.</p>
<p>En församlingskyrkas fastighet och fastighetsfond eller en<br>domkyrkas fastighet och fastighetsfond skall också ägas av den<br>församling där kyrkan är belägen. Egendomen skall användas för<br>samma ändamål som tidigare. För ändring av ändamålet krävs tillstånd<br>av Kammarkollegiet.</p>
<p>Lunds domkyrka och domkyrkans fastigheter och fastighetsfond<br>skall dock behållas som självständig förmögenhet och förvaltas av<br>Svenska kyrkan. Egendomen skall också i fortsättningen utgöra en<br>egen juridisk person och användas för samma ändamål som tidigare.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag. Kammarkollegiet har dock föreslagit att även Lunds<br>domkyrka och dess fastigheter och fastighetsfond skall föras över med<br>äganderätt till församlingen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll tio enkätfrågor i avsnittet Den<br>kyrkliga egendomen. Fråga 2a) och 2b) rörde överföring av äganderätten<br>till de äldre kyrkorna av stiftelsekaraktär till respektive församling när<br>det gäller dels de sju medeltida domkyrkorna, dels övriga kyrkor. Fråga 3<br>handlade om överföring av äganderätten till domkyrkas och församlings-<br>kyrkas fastigheter och deras fastighetsfonder till respektive församling.<br>En stor majoritet har ansett att förslagen bör genomföras. Den fråga som<br>gällde de sju medeltida domkyrkorna har fått lägst andel positiva svar.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Positiva</p></td><td>
<p>Negativa</p></td><td>
<p>Tar inte ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 2a</p></td><td>
<p>80%</p></td><td>
<p>8%</p></td><td>
<p>12%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 2b</p></td><td>
<p>90%</p></td><td>
<p>2%</p></td><td>
<p>7%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fråga 3</p></td><td>
<p>90%</p></td><td>
<p>5%</p></td><td>
<p>5%</p></td></tr>
</table>
<p>Bland de sju domkyrkoförsamlingar som närmast berörs av förslaget<br>att de medeltida domkyrkorna skall föras över med äganderätt till<br>respektive domkyrkoförsamling är fem negativa, nämligen Uppsala,<br>Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö domkyrkoförsamlingar. Deras<br>invändningar är främst av ekonomisk art. Kritik mot förslaget om de<br>medeltida domkyrkorna förs även fram av Teologiska fakulteten i<br>Uppsala, Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar,<br>Domkyrkorådet i Lund, Stiftsjuristernas förening och<br>Egendomsnämndernas samarbetsorgan. De anser att de lokala<br>domkyrkostiftelsema bör bibehållas.</p>
<p>Även Kyrkofondens styrelse pekar på de ekonomiska problemen i<br>samband med förvaltningen av de medeltida domkyrkorna. Styrelsen<br></p>
<p>82</p>
<p>anser inte att dessa problem kan lösas inom ramen för utjämnings- Prop. 1997/98:116<br>systemet och kyrkobyggnadsbidraget. Svenska kyrkans centralstyrelse<br>tillstyrker utredningens förslag. Centralstyrelsen anser det angeläget att<br>också de äldre kyrkotomter där det uppförts en kyrka efter år 1817<br>respektive år 1843 övergår till församlingen. Svenska kyrkans<br>församlings- och pastoratsförbund anför att det möjligen bör övervägas<br>om de medeltida domkyrkorna skall undantas från förslaget.<br>Målsättningen bör enligt förbundet inte vara att sträva mot likformighet<br>utan att hitta en rationell modell och fungerande förvaltningsorganisation<br>som svarar mot de historiskt givna förutsättningarna i respektive stift.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Det är en avgörande fördel om församlings-<br>kyrkorna ägs av de kyrkliga organ som i första hand bär ansvaret för<br>dessa. Förslaget medför också en angelägen förenkling av den kyrkliga<br>strukturen på så sätt att de nuvarande stiftelseliknande organ som<br>formellt äger de äldre församlingskyrkorna slopas. Det är självklart att de<br>förmögenhetstillgångar som är avsedda för församlingskyrkans behov<br>också förs över till församlingen. Det ligger vidare ett värde i att samma<br>regler tillämpas för alla kyrkobyggnader. Även de medeltida dom-<br>kyrkorna bör således, i enlighet med regeringens förslag, med äganderätt<br>föras till respektive församling.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Äldre och yngre kyrkor har i dag<br>olika rättslig ställning. Med äldre kyrkor avses sådana som är uppförda<br>före år 1817 på landet respektive år 1843 i stad och med yngre kyrkor<br>avses sådana som har tillkommit därefter. Vid nämnda tidpunkter anses<br>församlingarna ha fått ställning som egna juridiska personer. De kunde<br>därmed bl.a. förvärva och bli ägare till fast och lös egendom<br>(kyrkokommunal egendom). De yngre kyrkorna ägs således av<br>respektive församling. Den äldre lokala kyrkan däremot anses själv<br>utgöra ett subjekt av stiftelsekaraktär, en s.k. kyrkostiftelse, som äger<br>kyrkobyggnaden med tillhörande kyrkotomt och kyrkogård.</p>
<p>På samma sätt betraktas domkyrkorna som särskilda subjekt av<br>stiftelsekaraktär, med undantag av Luleå domkyrka som är en<br>församlingsägd kyrka. De så kallade medeltida eller äldre domkyrkorna,<br>dvs. Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Lunds<br>domkyrkor, intar av historiska skäl en särställning. I 39 kap. 2 §<br>kyrkolagen finns särskilda bestämmelser om förvaltningen. De förvaltas<br>- utom i Lunds stift - av domkapitlet i respektive stift. Lunds domkyrka<br>med tillhörande egendom förvaltas av Domkyrkorådet i Lund. Den intar<br>således en särställning bland de medeltida domkyrkorna. Andra<br>domkyrkor än de medeltida förvaltas som församlingskyrkor, dvs. av<br>kyrkorådet i respektive domkyrkoförsamling (eller den kyrkliga<br>samfallighet där domkyrkoförsamlingen ingår). Enligt 38 kap. 3 §<br>kyrkolagen skall stiftens domkyrkor vara församlingskyrkor för<br>domkyrkoförsamlingen i respektive stift.</p>
<p>Församlingskyrkas och domkyrkas fastighet är enligt 41 kap. 1 § första<br>stycket kyrkolagen fastighet vars avkastning är avsedd för en försam-<br>lingskyrkas respektive en domkyrkas behov. Enligt 41 kap. 21 och 24 §§<br>skall ersättning för en församlingskyrkas eller domkyrkas fastighet<br>fonderas och utgöra församlingskyrkas respektive domkyrkas fastighets-<br></p>
<p>83</p>
<p>fond. Avkastningen av fondema skall användas för samma ändamål som<br>gällt för fastigheterna.</p>
<p>1 kyrkolagen finns inte några särskilda bestämmelser som klart och<br>entydigt uttrycker ändamålet med en kyrka. Ändamålet är underförstått<br>och framgår av kyrkobyggnadens karaktär och användning. Det finns<br>dock bestämmelser som anknyter till ändamålet, t.ex. bestämmelserna i<br>38-40 kap. kyrkolagen om församlingskyrkor och domkyrkor samt om<br>upplåtelse av kyrka.</p>
<p>Den nu gällande författningsregleringen gör i allt väsentligt inte någon<br>skillnad på äldre egendom av stiftelsekaraktär och yngre, senare<br>anskaffad egendom som har samma ändamål men som ägs direkt av en<br>kyrkokommun. Som Kammarkollegiet framhållit skulle - om nuvarande<br>förhållanden bibehölls - kyrkomötet i princip inte kunna utfärda<br>bestämmelser för egendom som ägs av rättssubjekt med stiftelsekaraktär<br>vilket skulle kunna skapa problem. Det bör så långt möjligt underlättas<br>för Svenska kyrkan att överta den kyrkliga egendomen. Enkla och<br>överskådliga rättsliga förhållanden bör därför eftersträvas. Som ett led i<br>denna strävan bör de äldre kyrkorna av stiftelsekaraktär - såväl<br>församlingskyrkor som domkyrkor - föras över med äganderätt till<br>respektive församling. Beträffande Lunds domkyrka råder emellertid<br>särskilda förhållanden. Regeringen återkommer särskilt till denna fråga i<br>det följande.</p>
<p>En överföring av äganderätten till de äldre kyrkorna från de nu<br>existerande rättssubjekten av stiftelsekaraktär till församlingarna innebär<br>att dessa särskilda rättssubjekt upphör och att egendomen, dvs.<br>kyrkobyggnaden med tillhörande kyrkotomt och kyrkogård samt<br>inventarier, går över i församlingarnas ägo. Samma bör också gälla för en<br>kyrkotomt där en äldre kyrka har funnits men en ny kyrkobyggnad har<br>uppförts efter de angivna årtalen. Kyrkobyggnaden med tomt kommer<br>således efter relationsändringen att i sin helhet ägas av församlingen.</p>
<p>Vissa faktorer kan anses tala för att särbehandla alla de medeltida<br>domkyrkorna. En del remissinstanser har bland annat pekat på deras roll<br>som stifts- och biskopskyrkor och deras ofta kostnadskrävande<br>förvaltning. I många fall är de för stora för den egna församlingens<br>behov. Förslag till olika lösningar har förts fram, exempelvis att behandla<br>dem som domkyrkostiftelser med särskilda styrelser. I sådant fall<br>kommer emellertid olika rättsregler att gälla för landets domkyrkor vilket<br>kan innebära problem. Därtill kommer att de medeltida domkyrkorna,<br>utom Lunds domkyrka, inte är ekonomiskt självbärande.</p>
<p>Ett annat förslag som förs fram av några remissinstanser är att föra<br>över dessa domkyrkor till stiften. Inte heller detta är lämpligt med hänsyn<br>till att domkyrkornas funktion i första hand är att vara församlingskyrkor.<br>Som Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller får det övervägas i det<br>inomkyrkliga utredningsarbetet om Svenska kyrkan bör ha särskilda<br>regler om domkyrkorna med hänsyn till deras speciella ställning i stiften.</p>
<p>Regeringen utgår från att de ekonomiska problemen för framför allt de<br>medeltida domkyrkor som ligger inom ekonomiskt svagare enheter kan<br>lösas inom ramen för utjämningssystemet eller genom en särskild<br>kostnadsfördelning mellan stift och församling. På grund av de medeltida<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>84</p>
<p>domkyrkornas betydelse kan det också förutsättas att dessa kyrkor far del<br>av de medel som efter relationsändringen kommer att stå till buds för<br>vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.</p>
<p>Sammantaget talar det som nu sagts för att behandla yngre och äldre<br>domkyrkor huvudsakligen lika. I och med överföringen av de äldre<br>kyrkorna och domkyrkorna i församlingarnas ägo kommer skillnaden i<br>ägandeförhållandena beträffande kategorierna äldre och yngre kyrkor att<br>i princip upphöra. Ett särskilt undantag bör dock göras för Lunds<br>domkyrka som framgår närmare nedan.</p>
<p>En konsekvens av regeringens förslag om överföring av de äldre<br>kyrkorna i församlingarnas ägo är att äganderätten till klosterkyrkorna i<br>Vadstena och Vamhem också går över till respektive församling. Dessa<br>kyrkor har av historiska och kulturhistoriska skäl bedömts vara av riks-<br>intresse och har fått särskilt ekonomiskt stöd i olika former. Regeringen<br>utgår från att den särställning som kyrkorna har kommer att beaktas även<br>efter relationsändringen.</p>
<p>Med hänsyn till kyrkobyggnadernas centrala plats i bl.a. det svenska<br>kulturarvet finns det ett samhällsintresse att kyrkorna kan bevaras. En<br>naturlig utgångspunkt för äganderättsöverföringen är därför att kyrkorna<br>ställs till församlingarnas förfogande för att användas för samma<br>ändamål som tidigare. Detta bör framgå av bestämmelser i övergångs-<br>lagstiftningen. Däremot anser regeringen i likhet med Kammarkollegiet<br>att det skulle vara ett alltför stort ingrepp i kyrkans självbestämmande om<br>ändamålet binds för framtiden. Svenska kyrkan bör därför ha möjlighet<br>att själv bedöma behovet av en särskild reglering beträffande kyrkorna<br>och kunna fatta beslut om kyrkornas användning i framtiden. Det kan<br>exempelvis finnas behov av att ändra användningen av en kyrka vid<br>ändringar i den kyrkliga indelningen.</p>
<p>Det är naturligt att anlägga samma synsätt på församlingskyrkas och<br>domkyrkas fastigheter och fastighetsfonder som på kyrkorna. Dessa<br>egendomsslag bör följa sin församlingskyrka respektive domkyrka och<br>således föras över med äganderätt till den församling där kyrkan är<br>belägen. Regeringen delar Kammarkollegiets bedömning att ingen<br>ändring bör göras beträffande egendomens ändamål. Egendomen ställs<br>alltså till församlingens förfogande för samma ändamål som tidigare,<br>nämligen att användas för respektive kyrkas behov. Detta bör framgå av<br>övergångslagstiftningen.</p>
<p>Kammarkollegiet föreslår också att egendomens ändamål skall kunna<br>ändras i framtiden antingen efter tillstånd av Kammarkollegiet enligt<br>permutationslagen (1972:205) eller genom att Svenska kyrkan, med stöd<br>av sin kompetens enligt lagen om Svenska kyrkan, ändrar någon faktor<br>som påverkar ändamålet. Enligt kollegiet kan det gälla faktorer som rör<br>kyrkans organisation, indelningen i kyrkliga enheter eller utjämnings-<br>systemet. I sådana fall skall ändamålsändringen enligt kollegiet inte<br>behöva prövas också i den för permutation stadgade ordningen.</p>
<p>Förslaget ger emellertid inte tillräcklig klarhet om i vilka fall Svenska<br>kyrkan har möjlighet att ändra i ändamålsbestämningen och i vilka det<br>skulle krävas medgivande av Kammarkollegiet. Den situationen kan<br>tänkas att beslut fattas i inomkyrklig ordning om en indelningsändring,<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>85</p>
<p>t.ex. så att två församlingar läggs samman till en och som en följd av det<br>att den ena församlingskyrkan tas ur bruk och ges ett helt nytt ändamål.<br>Frågan är om ett sådant beslut även skulle kunna innefatta ändring av<br>ändamålet för en församlingskyrkas fastighet eller fastighetsfond.</p>
<p>Ändamålet för församlingskyrkas och domkyrkas fastigheter och<br>fastighetsfonder är klart avgränsat - tillgångarna är avsedda för respek-<br>tive kyrkas behov. Destinatärskretsen utgörs indirekt av den församling<br>där den aktuella kyrkan är belägen. Några svårigheter att uppfylla ända-<br>målet torde inte finnas, annat än i undantagsfall. Egendomen är en del av<br>kyrkans finansförmögenhet. Sammantaget innebär detta att det finns ett<br>allmänt intresse av att det givna ändamålet skyddas för framtiden.<br>Överföringen av äganderätten till denna egendom till församlingarna bör<br>därför förenas med garantier för ett fullgott ändamålsskydd. Om ändrade<br>förhållanden nödvändiggör en ändring av ändamålet, bör detta med<br>hänsyn till egendomens särskilda karaktär endast kunna ske i<br>permutationsrättslig ordning. I övergångslagstiftningen föreslås därför att<br>för ändring av ändamålet för församlingskyrkas och domkyrkas fastig-<br>heter och fastighetsfonder krävs tillstånd av Kammarkollegiet varvid<br>grunderna för permutation i permutationslagen (1972:205) skall<br>tillämpas.</p>
<p>Lunds domkyrka</p>
<p>Regeringen föreslog i skrivelsen till kyrkomötet att äganderätten till<br>Lunds domkyrka med dess fastigheter och fastighetsfond skulle<br>överföras till domkyrkoförsamlingen. Åsikterna inom kyrkomötet gick<br>starkt isär i fråga om förslaget. Under överläggningen i kyrkomötet<br>framställdes ett yrkande att lagligheten och lämpligheten av att<br>äganderätten till Lunds domkyrka och dess egendom skall tillkomma<br>Lunds domkyrkoförsamling måste bli föremål för ytterligare<br>överväganden. Omröstningen i kyrkomötet utföll så att 123 röster avgavs<br>för regeringens förslag och 114 för förslaget enligt det framställda<br>yrkandet, medan 8 ledamöter avstod från att rösta.</p>
<p>Ett betydande antal ledamöter har således ansett att denna fråga bör<br>övervägas ytterligare. Detta är föranlett av en oro för egendomens<br>bestånd för avsett ändamål. Denna oro medför att det finns en önskan att<br>låta domkyrkan med dess egendom behålla sin stiftelseliknande karaktär.<br>Samtidigt finns det ett intresse hos domkyrkoförsamlingen att fa ökade<br>möjligheter att kunna bestämma över domkyrkan, tillika församlings-<br>kyrka i domkyrkoförsamlingen. Regeringen anser det angeläget att söka<br>en lösning som kan tillmötesgå de olika önskemålen utan att göra alltför<br>stora avsteg från de principer som ligger till grund för regeringens förslag<br>beträffande egendomen.</p>
<p>Den hittills gällande särskilda ordningen för förvaltningen av Lunds<br>domkyrka och dess egendom har sin bakgrund i det historiska skeendet.<br>Förvaltningen handhas av en statlig förvaltningsmyndighet, Domkyrko-<br>rådet i Lund. Domkyrkorådet består av biskopen som ordförande,<br>domprosten, en lekman, som väljs av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd,<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>86</p>
<p>samt ytterligare två ledamöter, vilka utses av stiftsfullmäktige (39 kap. Prop. 1997/98:116<br>5 § kyrkolagen). Egendomen har vidare en tydlig stiftelsekaraktär genom<br>att den kan härledas till medeltida donationer. Jämfört med de övriga<br>äldre domkyrkorna intar domkyrkan i Lund också en särställning genom<br>omfattningen och värdet av förmögenheten. Denna utgörs - förutom av<br>kyrkobyggnaden - av fast egendom och fondmedel av liknande slag som<br>prästlönetillgångama. Marknadsvärdet på egendomen uppgår för<br>närvarande, enligt uppgift från Domkyrkorådet, till ca 300 mkr. Av de<br>övriga medeltida domkyrkorna är det endast Strängnäs och Västerås<br>domkyrkor som enligt Kammarkollegiets utredning innehar egendom av<br>något värde. Detta värde beräknas uppgå till ca 6 respektive 8 mkr. Mot<br>denna bakgrund och med hänsyn till den oro för egendomens bestånd för<br>avsett ändamål som uppenbarligen finns inom Svenska kyrkan anser<br>regeringen att det finns starka skäl att låta egendomen ha<br>stiftelseliknande karaktär även i fortsättningen.</p>
<p>Lunds domkyrka och domkyrkans fastigheter och fastighetsfond bör<br>därför bibehållas som en självständig förmögenhet. Domkyrkorådet i<br>Lund är, som nämnts, en statlig myndighet. Med hänsyn till reformens<br>huvudprinciper - ökad likställighet mellan olika trossamfund och att<br>Svenska kyrkan själv skall få reglera sina angelägenheter - bör<br>Domkyrkorådet i Lund inte finnas kvar efter relationsändringen. I stället<br>bör egendomen förvaltas av Svenska kyrkan.</p>
<p>Egendomen bör användas för samma ändamål som tidigare. Detta<br>innebär bl.a. att domkyrkan också i fortsättningen främst skall användas<br>för gudstjänster av olika slag. Vidare innebär det att avkastningen av<br>domkyrkans fastigheter och fastighetsfond skall användas för dom-<br>kyrkans behov.</p>
<p>Bestämmelserna i stiftelselagen (1994:1220) - med undantag av 1 kap.<br>4 § - är i dag inte tillämpliga på Lunds domkyrka med fastigheter och<br>fastighetsfond. Stiftelselagens bestämmelser bör inte heller i fort-<br>sättningen gälla för denna egendom. I likhet med vad som gäller för<br>stiftelsekapital enligt stiftelselagen bör den del av egendomen som skall<br>ge avkastning givetvis vara placerad på ett godtagbart sätt. Likaså bör<br>endast avkastningen få användas för ändamålet.</p>
<p>Grundläggande bestämmelser om egendomen bör tas in i lag. De<br>närmare regler om förvaltningen av egendomen som behövs blir en fråga<br>för Svenska kyrkan i egenskap av förvaltare. Härvid förutsätts att<br>förvaltningen kommer att ske lokalt. Vidare utgår regeringen från att<br>domkyrkoförsamlingens berättigade intresse av inflytande vad gäller<br>bestämmandet över domkyrkan och dess egendom kommer att<br>tillgodoses.</p>
<p>Med hänsyn till egendomens ursprung, karaktär och omfattning samt<br>då stiftelselagen föreslås inte vara tillämplig, finns det anledning att<br>överväga en tillsyn över förvaltningen. För närvarande finns det dock<br>inte något som tyder på att en tillsyn är nödvändig. Det bör därför vara<br>tillräckligt att regeringen - i likhet med vad som föreslås beträffande<br>prästlönetillgångama (se avsnitt 7.4.1) - ges möjlighet att besluta om<br>tillsyn över förvaltningen, om detta skulle komma att bli nödvändigt.<br>Som Lagrådet påpekat ger den bestämmelse som föreslagits inte<br></p>
<p>87</p>
<p>regeringen möjlighet att meddela föreskrifter i frågor om t.ex. Prop. 1997/98:116<br>redovisning, förelägganden och tillträde. Något skäl att anta att Svenska<br>kyrkan inte skulle ha en fullgod redovisning avseende dessa tillgångar<br>efter relationsändringen finns emellertid inte. Det finns inte heller<br>anledning att anta att Svenska kyrkan medvetet skulle försvåra en tillsyn<br>som beslutats av regeringen eller att Svenska kyrkan inte skulle följa<br>rekommendationer som ges i anledning av sådan tillsyn. Den föreslagna<br>bestämmelsen om inomkyrklig handlingsoffentlighet kommer dessutom<br>att bidra till att redovisningshandlingarna blir tillgängliga för var och en.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att den föreslagna bestämmelsen<br>om möjlighet för regeringen att besluta om tillsyn över dessa tillgångars<br>förvaltning har ett värde.</p>
<h5>7.2.2 Prästgårdar</h5>
<p>Regeringens förslag: De prästgårdar som i dag betraktas som<br>egendom av stiftelsekaraktär skall ägas av den kyrkliga samfällighet,<br>eller om sådan inte finns, den församling där egendomen är belägen.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll i avsnittet Den kyrkliga<br>egendomen en enkätfråga, fråga 4, om prästgårdar. Frågeställningen var<br>om äganderätten till prästgårdarna skulle föras över till respektive<br>pastorat. En överväldigande majoritet har ansett att förslaget bör<br>genomföras.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 4 95% 3% 2%</p>
<p>Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAA) framhåller<br>att prästgårdarna - i likhet med biskopsgårdarna - intar en särställning<br>från kulturhistorisk synpunkt. Därför är det nödvändigt att stärka skyddet<br>för dessa på det sätt som Kulturarvsutredningen har föreslagit i<br>betänkandet Skyddet av kulturmiljön (SOU 1996:128). Ärkebiskopen<br>efter hörande av övriga biskopar, domkapitlen i Karlstad och Stockholm<br>samt ett antal lokala instanser, t.ex. Emmaboda och Delsbo församlingar,<br>anser att prästgårdarna skall tillföras respektive församling. Domkapitlet<br>i Karlstad tillägger att det dock måste finnas regler som tillförsäkrar<br>samfälligheten tillsyn över prästgården. Svenska kyrkans församlings-<br>och pastoratsförbund, Stiftsjuristernas förening och Egendoms-<br>nämndernas samarbetsorgan hävdar att sådana prästgårdar som under<br>senare år upphört att vara tjänstebostäder och som övergått till att bli<br>församlingskyrkas fastighet inte skall omfattas av ändamålsbestäm-<br>melserna för församlingskyrkas fastighet efter relationsändringen. I<br>stället skall de, enligt dessa remissinstanser, i likhet med de nu befintliga</p>
<p>88<br></p>
<p>prästgårdarna övergå med äganderätt och utan bindning till något Prop. 1997/98:116<br>ändamål till respektive pastorat.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Prästgård är enligt 41 kap. 1 § första<br>stycket kyrkolagen sådan kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad åt en<br>kyrkoherde eller komminister. Pastoraten förvaltar och underhåller präst-<br>gårdarna. Pastoraten beslutar också om anvisande av prästgård som<br>tjänstebostad och svarar för kostnaderna för prästgården. Enligt<br>41 kap. 1 § andra stycket kyrkolagen blir en prästgård, som inte längre<br>skall vara tjänstebostad, församlingskyrkas fastighet. Avkastningen av<br>sådan egendom skall användas för en församlingskyrkas behov.</p>
<p>Genom att det i dag är den kyrkliga instansen, pastoratet, som beslutar<br>om det skall finnas någon tjänstebostad eller inte kan pastoratet redan nu<br>bestämma över ändamålet. Det finns därför inte skäl att behålla stiftelse-<br>karaktären på de äldre prästgårdarna. De bör således föras över med<br>äganderätt och utan någon särskild ändamålsbestämning till de lokala<br>enheterna inom Svenska kyrkan. Enligt regeringens förslag till lag om<br>Svenska kyrkan skall det på lokalplanet finnas församlingar och kyrkliga<br>samfälligheter. Äganderätten bör följaktligen övergå till den kyrkliga<br>samfallighet, eller om sådan inte finns, den församling där prästgården är<br>belägen. Äganderättsöverföringen är rimlig också mot bakgrund av att<br>pastoraten som regel har investerat betydande belopp för iordning-<br>ställande och underhåll av prästgårdarna.</p>
<p>Några remissinstanser har framfört önskemål att de förutvarande<br>prästgårdar som under senare år (från och med år 1995) blivit<br>församlingskyrkas fastighet skall övergå med full äganderätt till<br>pastoraten i likhet med vad som nu föreslås i fråga om de befintliga äldre<br>prästgårdarna. Regeringen finner inte tillräckliga skäl att särbehandla<br>denna kategori av församlingskyrkas fastigheter.</p>
<p>Den fråga om ett särskilt skydd för kulturhistoriskt värdefulla<br>prästgårdar som RAÄ har tagit upp i sitt remissyttrande är för närvarande<br>under beredning inom Regeringskansliet. Redan nu kan emellertid en<br>prästgård med stöd av bestämmelserna i kulturminneslagen skyddas som<br>byggnadsminne om den har ett stort kulturhistoriskt värde. Vidare<br>hänvisas till vad som sägs i avsnitt 7.4.3 om fastighetsägares ansvar<br>generellt när det gäller skyddet för kulturmiljövårdens intressen.</p>
<h5>7.2.3 Biskopsgårdar</h5>
<p>Regeringens förslag: Biskopsgårdarna skall - med undantag av de<br>biskopsgårdar och tjänstebostäder för biskop som i dag hyrs enligt<br>särskilda avtal - ägas av trossamfundet Svenska kyrkan.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag:. Äganderätten till de biskopsgårdar, som<br>inte samtidigt är av annat egendomsslag (domkyrkas fastighet eller<br>kyrkofondsfastighet) skall tillkomma det stift i vilket biskopsgården<br>ligger.</p>
<p>89</p>
<p>Remissinstanserna: I enkäten ställdes en fråga i avsnittet Den Prop. 1997/98:116<br>kyrkliga egendomen om Kammarkollegiets förslag, fråga 5.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 5 91% 2% 7%</p>
<p>Enligt SCB:s analys har 69 procent av stiftssamfällighetema varit<br>positiva till förslaget. Övriga kyrkliga instanser har varit mer positiva,<br>91-96 procent har tyckt att förslaget bör genomföras</p>
<p>Skara stiftssamfällighet framhåller att biskopsgård definitionsmässigt<br>inte samtidigt kan utgöra annan typ av kyrklig jord (domkyrkas fastighet<br>eller kyrkofondsfastighet) och att biskopsgård inte är ägnad att ge<br>avkastning åt en domkyrka eller kyrkofonden. Egendomsnämnden i<br>Skara stift anser att biskopsgårdarna bör ägas av den som har arbets-<br>givaransvaret. Karlstads stiftssamfallighet föreslår att biskopsgårdarna<br>förs till Svenska kyrkan centralt (kyrkofonden) för att sedan kunna föras<br>till stiften tillsammans med medel som nu används för biskopsgårdarnas<br>underhåll. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAA)<br>efterlyser särskilda skyddsbestämmelser för biskopsgårdarna med hänsyn<br>till deras kulturhistoriska värde. Kyrkofondens styrelse uppmärksammar<br>att om Kammarkollegiets förslag genomförs kommer endast någon eller<br>några biskopsgårdar att övergå till stiften. Samma konstaterande gör<br>Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund som anser att det<br>dock saknar betydelse vem som äger biskopsgårdarna. Syftet med<br>förslaget har enligt förbundet inte heller varit att skapa ett enhetligt<br>ägande utan att för framtiden klarlägga vem som faktiskt äger<br>biskopsgårdarna. Svenska kyrkans centralstyrelse konstaterar att det<br>endast är i fråga om biskopsgården i Lund som det klart framgår vem<br>som är ägare till biskopsgården. Bortsett från de biskopsgårdar som är<br>domkyrkas fastighet och de som är hyresbostäder anser centralstyrelsen<br>att biskopsgård med äganderätt skall överföras till respektive stift. Enligt<br>centralstyrelsens mening bör inte någon biskopsgård - oavsett hur den<br>ursprungligen tillkommit - vid relationsändringen anses utgöra en kyrko-<br>fondsfastighet och därmed komma att överföras till trossamfundet<br>Svenska kyrkan. Enligt Domkapitlet i Uppsala och Uppsala<br>stiftssamfällighet blir konsekvenserna av Kammarkollegiets förslag att<br>fastigheten där ärkebiskopsgården är belägen kommer att ha två ägare,<br>eftersom en del anses utgöra biskopsgård och den andra delen<br>kyrkofondsfastighet. En avstyckning bedöms av domkapitlet och<br>stiftssamfålligheten inte kunna genomföras då fastigheten utgör en<br>samlad enhet. Ärkebiskopen och dennes bostad bör, enligt domkapitlet<br>och stiftssamfålligheten, ses som en angelägenhet för hela Svenska<br>kyrkan vilket bör fa till följd att hela fastigheten tillfaller Svenska kyrkan<br>som kyrkofondsfastighet. Domkapitlet i Växjö framhåller att om förslaget<br>skulle genomföras, skall biskopsgården i Växjö överföras till<br>församlingen, vilket är orimligt med hänsyn till att det är oklart vem som<br>äger själva jorden. Stiftsjuristernas förening menar att de biskopsgårdar</p>
<p>90<br></p>
<p>som för närvarande är domkyrkas fastighet - i likhet med de medeltida<br>domkyrkorna - alltjämt bör tillhöra domkyrkostiftelsen.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Biskopsgård är enligt 41 kap. 1 §<br>första stycket kyrkolagen sådan kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad<br>åt en biskop. Regeringen far besluta att innehavaren av en biskopstjänst<br>skall anvisas tjänstebostad. En biskop har rätt till fri bostad vilket således<br>är en del av biskopens löneförmån.</p>
<p>Regeringen har anvisat tre av biskoparna (biträdande biskopen i<br>Uppsala samt biskoparna i Luleå och Stockholm) tjänstebostad i<br>lägenheter som är belägna inom andra kyrkliga fastigheter och som hyrs<br>enligt särskilt upprättade avtal för biskoparnas räkning. Hyran betalas ur<br>kyrkofonden. Övriga elva biskopar har anvisats tjänstebostad i biskops-<br>gård. Därav hyrs två biskopsgårdar, i Lund och Visby, enligt särskilda<br>avtal.</p>
<p>Egendomsnämnderna förvaltar biskopsgårdarna. De får bidrag ur<br>kyrkofonden för alla kostnader för förvaltningen. För biskopsgården i<br>Lund gäller dock särskilda bestämmelser. Kyrkofondens utgifter för drift<br>och underhåll av biskopsgårdarna uppgår till 5-6 mkr per år.</p>
<p>Biskopsgårdarna har olika historiskt och rättsligt ursprung. Biskops-<br>gården i Lund ägs av Lunds domkyrka och hyrs för biskopens räkning<br>enligt ett hyresavtal med Domkyrkorådet. Hyran betalas ur kyrkofonden.<br>Biskopsgården i Visby hyrs likaså för biskopens räkning enligt ett<br>hyresavtal med Visby domkyrkoförsamling och kyrkofonden betalar<br>hyran. Tre av biskopsgårdarna (i Skara, Göteborg och Härnösand) har i<br>relativt sen tid inköpts för medel ur kyrkofonden eller motsvarande.<br>Resterande sex biskopsgårdar har uppförts för flera hundra år sedan på<br>mark som tillhört domkyrkan och/eller anslagits av kronan. I vissa fall<br>vet man att byggnaden uppförts av medel från domkyrkan.</p>
<p>Biskopsgårdarnas ägarförhållanden skiftar således betydligt och är i<br>många fall mycket oklara. Kammarkollegiet har föreslagit att biskops-<br>gårdarna med äganderätt skall tillkomma det stift där gården är belägen,<br>om inte annat följer av de föreslagna bestämmelserna om domkyrkas<br>fastighet och kyrkofondsfastighet. Det är oklart hur dessa undantags-<br>bestämmelser skall tolkas. Enligt kyrkolagens definition av olika slag av<br>kyrklig jord torde en biskopsgård inte samtidigt kunna ha en annan<br>jordnatur. Om meningen ändå är att de biskopsgårdar som uppförts för en<br>domkyrkas eller kyrkofondens medel skall undantas från överföring i<br>stiftets ägo, synes det endast kunna bli fråga om någon enstaka biskops-<br>gård som skulle överlämnas till ett stift.</p>
<p>Efter relationsändringen är det Svenska kyrkans sak att själv besluta<br>om hur biskoparnas bostadsfråga skall lösas. Det kan antas att den<br>instans inom kyrkan som får arbetsgivaransvaret för biskoparna också<br>kommer att besluta om tjänstebostäder för dessa. Det kan vidare synas<br>rimligt att den som är arbetsgivare även kan förfoga över biskops-<br>gårdarna som ägare. Det är en inomkyrklig fråga hur anställnings-<br>förhållandena för biskopar skall ordnas efter relationsändringen. Det är<br>således oklart vem som kommer att överta ansvaret för dessa frågor. För<br>närvarande betalas biskoparnas löner ur kyrkofonden som också bär det<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>91</p>
<p>ekonomiska ansvaret för biskoparnas tjänstebostäder. Mot denna bak- Prop. 1997/98:116<br>grund finner regeringen att äganderätten till biskopsgårdarna vid rela-<br>tionsändringen bör föras över till trossamfundet Svenska kyrkan som<br>enligt regeringens förslag skall ta emot kyrkofondens tillgångar (avsnitt<br>7.2.4). Det far sedan ankomma på kyrkomötet att ta ställning till hur<br>äganderättsfrågan efter relationsändringen bör lösas. De biskopsgårdar<br>och tjänstebostäder som i dag hyrs enligt särskilda avtal för biskoparnas<br>räkning bör inte beröras av den föreslagna äganderättsövergången.</p>
<p>Ett flertal av biskopsgårdarna intar, som RAA pekat på, en särställning<br>från kulturhistorisk synpunkt. I fråga om behovet av särskilda skydds-<br>föreskrifter för biskopsgårdarna gäller redan nu, som framhålls ovan<br>under avsnitt 7.2.2, bestämmelserna i kulturminneslagen. Med stöd av<br>dessa kan en biskopsgård skyddas som byggnadsminne. Det hänvisas<br>också till vad som sägs i avsnitt 7.4.3 om fastighetsägares ansvar<br>generellt när det gäller skyddet för kulturmiljövårdens intressen.</p>
<h5>7.2.4 Kyrkofonden, kyrkofondsfastigheter</h5>
<p>Regeringens förslag: Kyrkofondens tillgångar skall ägas av<br>trossamfundet Svenska kyrkan och användas för kyrkliga ändamål,<br>sedan ett så stort kapital avskilts som motsvarar åtagandena för<br>utgående pensioner och gjorda pensionsutfästelser för präster och<br>biskopar. Kyrkofondsfastighetema skall också ägas av trossamfundet<br>Svenska kyrkan och användas för kyrkliga ändamål.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remiss I innehöll under avsnittet Den kyrkliga<br>egendomen en enkätfråga om kyrkofonden, fråga 6. Den handlade om<br>förslaget att återstoden av kyrkofonden, sedan ett kapital avskilts för<br>pensionsåtagandena, skall föras över till Svenska kyrkan. En över-<br>väldigande majoritet av de remissinstanser som besvarade frågan har<br>ansett att förslaget skall genomföras. Av instanserna inom Svenska<br>kyrkan har 98-100 procent tillstyrkt förslaget.</p>
<p>______________________Positiva_________Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 6 97 % T% 2%</p>
<p>Ett fatal lokala instanser kommenterar förslaget närmare. Övriga<br>remissinstanser har inte några synpunkter på förslaget.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>92</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Kyrkofonden</p>
<p>Kyrkofonden intar en central ställning inom den kyrkliga ekonomin. Den<br>utgör i dag en egen juridisk person av stiftelsekaraktär och förvaltas av<br>en särskild styrelse som är en statlig myndighet. 142 kap. kyrkolagen ges<br>grundläggande bestämmelser om kyrkofonden och förvaltningen av den.</p>
<p>Kyrkofondens huvudsakliga funktion är att vara en utjämnande faktor<br>mellan Svenska kyrkans pastorat och samfälligheter beträffande i princip<br>alla intäkter och kostnader. Vidare finansierar fonden kostnaderna för<br>biskoparnas avlöningsförmåner, pensionsförmåner till prästerna och<br>deras efterlevande samt vissa försäkringsavgifter. Ur fonden betalas<br>också kostnaderna för kyrkomötet och den rikskyrkliga organisationen<br>samt en del statliga myndigheter som handlägger kyrkliga frågor. Utöver<br>de särskilt reglerade kostnaderna far ur kyrkofonden också betalas andra<br>kostnader för kyrkliga ändamål.</p>
<p>Vid utgången av år 1996 uppgick det bokförda värdet på tillgångarna<br>till drygt 2 200 mkr.</p>
<p>Enligt en beräkning som gjorts av Statens löne- och pensionsverk<br>uppgick den ackumulerade skulden för prästpensionema, inklusive skatt,<br>vid utgången av år 1996 till 1 074 mkr. Kyrkofondens styrelse har<br>beslutat om reserveringar i kyrkofondens balansräkning för framtida<br>pensionsförpliktelser. Med beslutade reserveringar av 1996 års resultat<br>uppgår det totala reserverade kapitalet till 1 050 mkr. I budgeten för<br>kyrkofonden år 1997 har regeringen beslutat att minst 70 mkr av årets<br>resultat skall reserveras till pensionsskulden.</p>
<p>En väsentlig förutsättning för genomförandet av stat-kyrkareformen är<br>att de gjorda pensionsutfästelserna hålls. Staten har genom sin för-<br>valtning av kyrkofonden ett ansvar för att utgående pensioner och gjorda<br>pensionsåtaganden till präster och biskopar samt deras efterlevande kan<br>säkerställas inför ändringen av relationerna mellan staten och Svenska<br>kyrkan. Därför bör ett så stort kapital som motsvarar åtagandena<br>avskiljas ur kyrkofonden för att disponeras för detta ändamål.<br>Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd har i<br>betänkandet Staten och trossamfunden, Svenska kyrkans personal (SOU<br>1997:44) lagt fram förslag om hur åtagandena kan tryggas.<br>Utredningsförslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i<br>Regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma i den frågan under<br>hösten 1998.</p>
<p>De tillgångar i kyrkofonden som återstår, sedan pensionsdelen har<br>avskilts, bör enligt regeringens uppfattning föras över till trossamfundet<br>Svenska kyrkan. Med hänsyn till kyrkofondens centrala roll för<br>finansieringen av Svenska kyrkans verksamhet på olika plan finns det<br>skäl att trygga det övergripande ändamålet för dessa tillgångar. De bör<br>därför endast få användas för kyrkliga ändamål.</p>
<p>Genom överföringen av äganderätten till de återstående medlen i<br>kyrkofonden, sedan pensionsdelen avskilts, försvinner kyrkofonden som<br>lagreglerad förmögenhetsmassa. Svenska kyrkan får själv besluta om<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>93</p>
<p>formerna för förfogandet över tillgångarna och om den närmare använd-<br>ningen av dessa, dock inom ramen för det fastlagda ändamålet.</p>
<p>Kyrkofondsfastigheterna</p>
<p>En kyrkofondsfastighet är enligt 41 kap. 1 § första stycket 4 kyrkolagen<br>egendom vars avkastning tillförs kyrkofonden. Vid försäljning av en<br>kyrkofondsfastighet skall ersättningen också tillföras kyrkofonden.<br>Kyrkofondsfastigheterna förvaltas av egendomsnämnderna. Kyrko-<br>fondens styrelse fattade under år 1995 ett principbeslut om att kyrko-<br>fondsfastighetema bör avvecklas. Avvecklingsarbetet har nu genomförts<br>till stora delar och kommer i huvudsak att ha slutförts vid tidpunkten för<br>relationsändringen.</p>
<p>I den mån det finns några kyrkofondsfastigheter kvar i fondens ägo vid<br>utgången av år 1999 bör äganderätten till fastigheterna föras över till<br>trossamfundet Svenska kyrkan. Det är rimligt att fastigheterna får<br>användas endast för kyrkliga ändamål på samma sätt som föreslås<br>beträffande kyrkofondens medel.</p>
<h5>7.2.5 Kronoanslagen</h5>
<p>Regeringens förslag: De så kallade kronoanslagen skall ägas av<br>trossamfundet Svenska kyrkan, olika organisatoriska delar av<br>trossamfundet eller särskilda rättssubjekt som förvaltas av Svenska<br>kyrkan beroende på vilken typ av egendom det är fråga om.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Fråga 1 i avsnittet Den kyrkliga egendomen i<br>Remiss I handlade om förslaget att staten avstår från sin formella<br>äganderätt till de så kallade kronoanslagen. Av remissinstanserna inom<br>Svenska kyrkan har 99-100 procent tillstyrkt förslaget. Övriga<br>remissinstanser har i stor utsträckning inte tagit ställning.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 1 98% 0% 2%</p>
<p>Inga särskilda synpunkter framförs i frågan.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den kyrkliga egendomen har till<br>vissa delar anslagits av kronan (staten) under historiens gång. Efter<br>Gustav Vasas indragningar av kyrkans gods till kronan i mitten på 1500-<br>talet återförde kronan under framför allt det följande århundradet mark-<br>områden till kyrkan för att säkra den kyrkliga verksamheten. Den jord<br>som kronan upplät till kyrkan överläts inte med äganderätt utan anvisades<br>för olika kyrkliga ändamål. Staten kan därför sägas fortfarande vara<br>kronoanslagens formella ägare. Så länge ändamålen med den anvisade<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>94</p>
<p>egendomen består kvarstår dock kyrkans dispositionsrätt till den Prop. 1997/98:116<br>förlänade jorden.</p>
<p>I de tidigare statliga utredningar under 1900-talet som haft till uppgift<br>att klarlägga den kyrkliga egendomens omfattning har det antagits att<br>kronoanslagen uppgår till cirka en femtedel av de äldre boställena. I dag<br>är det så gott som omöjligt att med bestämdhet ange vilken egendom som<br>utgör kronoanslag och hur stor andel den egendomen skall anses<br>representera. Anledningen till detta är att nyare lagstiftning om<br>förvaltning av kyrklig jord har möjliggjort en nödvändig struktur-<br>rationalisering av egendomen. En förflyttning av medel mellan olika<br>egendomsslag har skett via försäljningar, fondplaceringar och inköp av<br>nya fastigheter för fondmedel, allt i avsikt att uppnå en så hög effektivitet<br>och avkastning som möjligt. Det går alltså inte nu att, utom i<br>undantagsfall, identifiera den kronoanslagna egendomen. Den kan finnas<br>inom alla ägoslagen av den specialreglerade kyrkliga egendomen.</p>
<p>Situationen är följaktligen den att så länge Svenska kyrkan bedriver sin<br>verksamhet på det sätt som nu sker och som förutsätts i förslaget till lag<br>om Svenska kyrkan kan staten inte kräva tillbaka den kronoanslagna<br>egendomen. Det är dessutom inte möjligt att identifiera vilken egendom<br>det är fråga om. Statens formella äganderätt till kronoanslagen saknar<br>därför värde.</p>
<p>Även om kronoanslagen inte har ett reellt värde för staten måste<br>äganderättsfrågan ändå klaras ut vid relationsändringen. Annars kan den<br>som förvaltar den kyrkliga egendomen inte disponera över den fullt ut.<br>Staten bör därför avstå från sin formella äganderätt till kronoanslagen.<br>Äganderätten till egendomen bör i stället tillkomma trossamfundet<br>Svenska kyrkan eller, beroende på vilken typ av egendom det är fråga<br>om, den del av trossamfundet som egendomen enligt förslagen ovan skall<br>särskilt tillhöra. Det innebär att det formella ägandet till ett kronoanslag<br>övergår, om det gäller en kyrka eller en församlingskyrkas eller<br>domkyrkas fastighet, till den församling där kyrkan är belägen, en<br>prästgård till den kyrkliga samfällighet eller församling där prästgården<br>ligger, en biskopsgård till trossamfundet Svenska kyrkan etc.</p>
<p>Större delen av kronoanslagen kan antas ingå i prästlönetillgångama.<br>Också för de fall då äganderätten tillkommer särskilda stiftelseliknande<br>rättssubjekt som förvaltas av Svenska kyrkan bör staten avstå från sin<br>formella äganderätt till egendomen. Närmare förslag om prästlöne-<br>tillgångamas framtida rättsliga ställning lämnas nedan.</p>
<h4>7.3 Prästlönetillgångama</h4>
<h5>7.3.1 Prästlönetillgångamas rättsliga ställning</h5>
<p>Regeringens förslag: Prästlönetillgångama skall bibehållas såsom<br>självständiga förmögenheter och förvaltas av Svenska kyrkan. De<br>skall också i fortsättningen utgöra juridiska personer. Förmögenheten<br>skall vara placerad på ett godtagbart sätt.</p>
<p>95</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer i huvudsak med Prop. 1997/98:116<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: I avsnittet Den kyrkliga egendomen i Remiss I<br>fick remissinstanserna ta ställning till följande alternativ för disposition<br>av prästlönetillgångama:</p>
<p>Fråga 8a: Lagstiftningsaltemativet (Kammarkollegiets förslag):</p>
<p>Svenska kyrkan förvaltar prästlönefastighetema och prästlönefondema<br>enligt en bestämmelse i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Fråga 8b: Stiftelsealternativet: Egendomen samlas i en enda stiftelse</p>
<p>med trossamfundet Svenska kyrkan som förvaltare.</p>
<p>Fråga 8c: Ägandealtemativet: Äganderätten till egendomen övergår<br>till trossamfundet Svenska kyrkan i dess helhet. Vanliga civilrättsliga<br>regler gäller.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 8a 52% 39% 10%</p>
<p>Fråga 8b 8% 81% 11%</p>
<p>Fråga 8c 48% 42% 10%</p>
<p>Vissa remissinstanser har avgett ett positivt svar för mer än ett<br>alternativ. När SCB i en samlad analys av frågorna vägt samman svaren<br>från dem som endast valt ett alternativ blir utfallet att 43 procent förordar<br>lagstiftningsaltemativet, 2 procent stiftelsealternativet och 39 procent<br>ägandealtemativet. Inom gruppen kyrkokommuner är det i denna analys<br>en stor majoritet av stiftssamfällighetema som förordar lagstiftnings-<br>altemativet. Även bland övriga kyrkokommuner är det en majoritet för<br>lagstiftningsaltemativet, med undantag för flerpastoratssamfälligheter<br>och pastorat utan arbetsgivaransvar, vilka förordar ägandealtemativet.<br>Flera av de församlingar som särskilt yttrat sig i denna fråga betonar i<br>likhet med t.ex. Östersunds församling att ägandet till och inflytandet<br>över fondema bör ligga på lokal nivå och förvaltningen på högst<br>stiftsnivå.</p>
<p>Bland de remissinstanser som inte är kyrkokommuner finns det en<br>övervikt för lagstiftningsaltemativet. Många instanser utanför Svenska<br>kyrkan avstår dock från att ta ställning i frågan.</p>
<p>Justitiekanslern anser att det vore en fördel att genom ägande-<br>altemativet kunna få äganderättsfrågan en gång för alla avgjord. Med<br>hänsyn till det allmänna intresset av att en stiftelse bibehålls för sitt<br>ändamål enligt donatorns föreskrifter vill han dock inte reservationslöst<br>förorda detta. Svea hovrätt och Kammarrätten i Jönköping tillstyrker<br>Kammarkollegiets förslag. Svenska kyrkans centralstyrelse menar att<br>övervägande skäl talar för ägandealtemativet. Det innebär enligt central-<br>styrelsen en klar och enkel lösning som leder till otvetydiga förhållanden.<br>De invändningar som kan resas mot lagstiftningsaltemativet anser<br>centralstyrelsen emellertid inte ha en sådan tyngd att alternativet skall<br>avvisas. Centralstyrelsen menar att de tre alternativen ger likvärdiga<br>förutsättningar när det gäller det inomkyrkliga regelsystemet och<br>möjligheten att behålla dagens förvaltningsorganisation. Ärkebiskopen</p>
<p>96</p>
<p>efter hörande av övriga biskopar tillstyrker ägandealtemativet eftersom<br>det tydligare ger uttryck för att Svenska kyrkan har ansvar för att<br>använda all sin egendom på lämpligaste sätt för sin verksamhet.<br>Ägandealtemativet förordas också av domkapitlen i Skara, Strängnäs och<br>Göteborg medan domkapitlen i Härnösand, Luleå och Stockholm<br>förordar lagstiftningsaltemativet.</p>
<p>Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillstyrker<br>lagstiftningsaltemativet bl.a. därför att det ger ett starkt skydd för<br>ändamålet samtidigt som Svenska kyrkan får stor frihet i förvaltningen.<br>Alternativet visar enligt förbundet störst respekt för historiskt givna<br>förutsättningar, det liknar de nuvarande förhållandena och det är lätt att<br>förutse konsekvenserna av det. Stiftsjuristernas förening har inte någon<br>invändning mot att lagstiftningsmodellen införs, men betonar att<br>äganderätten i detta läge förblir oklar. Egendomsnämndernas samarbets-<br>organ förordar lagstiftningsaltemativet. Sveriges jordbruksarrendatorers<br>förening anser det vara mycket väsentligt med en sammanhållen<br>förvaltning för kyrkans arrendefastigheter så att strukturen förbättras och<br>investeringar görs med sikte på i framtiden konkurrenskraftiga<br>kyrkoarrenden.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Regeringens förslag tillstyrks. Det föreligger<br>enighet, oavsett val av alternativ, om att avkastningen av prästlöne-<br>tillgångama också framgent skall användas för Svenska kyrkans<br>förkunnelse. Enighet råder också när det gäller prästlönetillgångamas<br>förvaltning. Oavsett om lagstiftnings- eller ägandealtemativet väljs, får<br>det ankomma på kyrkomötet att bestämma om egendomens förvaltning.<br>Kyrkomötet ansluter sig till Kammarkollegiets bedömning att några<br>nämnvärda skillnader i fråga om effekterna av ägandet inte föreligger<br>mellan de båda alternativa möjligheterna. Vid en sammanvägning av för-<br>och nackdelar med de båda alternativen och med särskild vikt lagd på att<br>inomkyrkliga diskussioner om äganderätten skall kunna undvikas och på<br>statens intresse av ett kvarstående ansvar bör lagstiftningsaltemativet<br>väljas i fråga om prästlönetillgångama. Kyrkomötet fäster också<br>avseende vid remissopinionen, vid att lagstiftningsaltemativet hittills inte<br>inneburit några problem och vid att även lagstiftningsaltemativet innebär<br>att ägandeförhållandena i fråga om prästlönetillgångama klarläggs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: 1 propositionen Ändrade relationer<br>mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80) betonades att man<br>bör finna de rättsliga lösningar för kyrkans disposition av den kyrkliga<br>egendomen som behövs för att trygga egendomens bestånd för avsedda<br>ändamål. Två möjliga lösningar angavs för den specialreglerade egen-<br>domen. Dels kunde den bilda stiftelser som förvaltas av Svenska kyrkan<br>och som följer bestämmelserna i stiftelselagen. Dels kunde bestämmelser<br>om egendomen ges i lagen om Svenska kyrkan. Med stöd av de<br>sistnämnda kunde kyrkomötet utfärda bestämmelser om förvaltningen av<br>egendomen. Regeringen uttalade att detta senare alternativ - som förts<br>fram av Svenska kyrkans centralstyrelse och som 1995 års kyrkomöte<br>ställt sig bakom - framstod som ett huvudalternativ.</p>
<p>Beträffande den del av den specialreglerade egendomen som betecknas<br>prästlönetillgångar behandlar Kammarkollegiet i sin utredning de två</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116<br></p>
<p>nämnda alternativen och presenterar dessutom ett tredje alternativ, Prop. 1997/98:116<br>äganderätt. I detta alternativ tillförs trossamfundet Svenska kyrkan<br>prästlönetillgångama med äganderätt. Kyrkomötet far besluta om<br>formerna för förvaltningen.</p>
<p>Vissa utgångspunkter för regeringens bedömning</p>
<p>Prästlönetillgångar är en gemensam benämning på prästlönefastigheter<br>och prästlönefonder. Prästlönefastighet är enligt 41 kap. 1 § första<br>stycket 1 kyrkolagen fast egendom eller tomträtt vars avkastning är<br>avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa<br>pastorat. Med prästlönefond avses enligt 41 kap. 23 § första stycket<br>kyrkolagen ersättning från prästlönefastighet på grund av försäljning,<br>expropriation, upplåtelse av naturtillgång eller liknande, som enligt<br>41 kap. 21 § kyrkolagen skall fonderas.</p>
<p>Synen på prästlönetillgångamas ursprung och nuvarande ägande-<br>förhållanden är av grundläggande betydelse för förslag rörande egen-<br>domens framtida ställning. De statliga utredningar om den kyrkliga<br>egendomen som gjorts under detta århundrade har alla kommit till<br>slutsatsen att de enskilda tillgångarnas ursprung och ägarförhållanden är<br>oklara. En del av egendomen utgörs av kronoanslag som staten efter<br>reformationen har ställt till kyrkans förfogande. Kammarkollegiets<br>kartläggning visar dock att huvuddelen av tillgångarna har medeltida<br>ursprung. De har tillkommit genom gåvor och donationer från enskilda<br>eller genom andra tillskott från församlingsbor. I regel har ändamålet<br>med donationen varit att egendomens avkastning skulle utgöra avlöning<br>åt den vid lokalkyrkan anställde prästen. Med hänsyn till detta har<br>egendomen ansetts ha stiftelsekaraktär.</p>
<p>Prästlönetillgångama utgörs i dag dels av ca 4 000 fastigheter med en<br>sammanlagd areal på ca 537 000 ha och ett sammanlagt taxeringsvärde<br>den 31 december 1995 på 4,8 mdkr, dels av 13 prästlönefonder med ett<br>sammanlagt marknadsvärde den 31 december 1995 på 1,1 mdkr.</p>
<p>Flera remissinstanser gör gällande att tillgångarna har getts till den<br>lokala församlingen med äganderätt och med ändamål att svara för<br>församlingsprästens lön och därför bör återföras till denna församling.<br>Regeringen ansluter sig dock till den numera vedertagna uppfattningen<br>att prästlönetillgångama som regel har stiftelsekaraktär. Församlingen är<br>med ett sådant synsätt närmast att betrakta som en destinatär som har en<br>rätt att använda avkastningen av egendomen i enlighet med gällande<br>ändamål.</p>
<p>Även om egendomen i de flesta fall saknar klart dokumenterade<br>ursprungliga ändamålsbestämmelser har utvecklingen under senare tid<br>medfört att mera tydligt formulerade ändamål för egendomen vuxit fram<br>och lagfästs. Redan genom lagen den 9 december 1910 om prästerskapets<br>avlöning grundfästes principen att avkastning från prästlönetillgångar<br>som inte behövdes i en församling kunde användas för andra försam-<br>lingar, vars lönetillgångar inte täckte prästens lön. Denna princip har<br>sedan dess utgjort en bärande del av de system för ekonomisk utjämning</p>
<p>98<br></p>
<p>mellan Svenska kyrkans församlingar som utvecklats under 1900-talet. I<br>nuvarande utjämningssystem gäller att femtio procent av avkastningen av<br>prästlönetillgångama skall inbetalas till kyrkofonden för att täcka<br>kostnaderna för utjämningen.</p>
<p>Även förvaltningen av prästlönetillgångama har förändrats under<br>1900-talet genom lagstiftning. Från att helt och hållet ha förvaltats av den<br>lokala församlingen har förvaltningen av jorden, skogen och fondema i<br>flera led flyttats dels till statliga myndigheter, dels slutligen till de kyrko-<br>kommunala egendomsnämnderna. Det senaste steget i denna utveckling<br>togs år 1995 då förvaltningen av löneboställenas jordbruk fördes över till<br>egendomsnämnderna och prästlönefondema sammanfördes till stiftsvisa<br>fonder under egendomsnämndernas förvaltning.</p>
<p>Den här beskrivna utvecklingen innebär en generell förändring i flera<br>steg som gradvis etablerat ett förändrat ändamål och en stiftsvis gemen-<br>sam förvaltning för alla slag av prästlönetillgångar. Denna utveckling har<br>skett i enighet mellan staten och kyrkan. Reformen bör bygga vidare på<br>denna grund.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Formen för Svenska kyrkans disposition av egendomen</p>
<p>Av de alternativ för att ställa prästlönetillgångama till Svenska kyrkans<br>förfogande som Kammarkollegiet har utrett får stiftelsealternativet ett<br>mycket svagt stöd av remissinstanserna. I detta alternativ skapas en enda<br>stiftelse av tillgångarna med Svenska kyrkan på nationell nivå som<br>förvaltare. Stiftelselagen blir tillämplig fullt ut på stiftelsen. Det ger ett<br>starkt skydd för ändamålet. Det medför även att det krävs permutation för<br>vissa ändringar av stiftelsens förvaltning. Kammarkollegiet har inte<br>funnit sådana fördelar med stiftelsealternativet att det blivit kollegiets<br>huvudförslag. Inte heller regeringen ser några fördelar med<br>stiftelsealternativet som gör att det bör övervägas ytterligare.</p>
<p>De alternativ som kan komma i fråga är därmed lagstiftnings-<br>altemativet och ägandealtemativet. Kammarkollegiet anser att de båda<br>alternativen ger likvärdiga förutsättningar när det gäller det inomkyrkliga<br>regelsystemet och möjligheten att behålla dagens förvaltnings-<br>organisation. Till sina praktiska konsekvenser för Svenska kyrkan är det<br>sannolikt små skillnader mellan dessa båda lösningar.</p>
<p>Vid valet mellan de båda alternativen fäster regeringen särskild vikt<br>vid att det i principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och<br>Svenska kyrkan slås fast att den lösning som väljs skall trygga egen-<br>domens bestånd för avsedda ändamål. Den egendom det är fråga om<br>uppgår till betydande värden. Den har byggts upp under lång tid och<br>under medverkan av hela befolkningen. Det är därför ett allmänt intresse<br>att de ändamål som är knutna till egendomen fullföljs. I lag-<br>stiftningsaltemativet tar samhället genom riksdagen ett delansvar för att<br>detta sker.</p>
<p>Av de principer som gäller för reformen i stort följer även att sättet att<br>ställa egendomen till Svenska kyrkans framtida diposition inte bör<br>medföra större förändringar av rådande förhållanden än som är nöd-<br></p>
<p>99</p>
<p>vändiga. Det har inte framkommit att den nuvarande formen för för- Prop. 1997/98:116<br>valtning av prästlönetillgångama inneburit några allvarliga problem.</p>
<p>Kammarkollegiet förordar lagstiftningsaltemativet och en majoritet av<br>remissinstanserna tillstyrker detta alternativ. Med hänsyn till detta och<br>till vad regeringen anfört ovan bör lagstiftningsaltemativet genomföras.</p>
<p>Regeringen föreslår således att prästlönetillgångamas stiftelseliknande<br>karaktär bibehålls genom att det i lag läggs fast att de skall förvaltas av<br>Svenska kyrkan såsom självständiga förmögenheter. Med hänsyn till<br>tillgångarnas betydelse och behovet av långsiktigt skydd för deras<br>ändamål bör dessa grundläggande bestämmelser, i enlighet med vad<br>kollegiet föreslagit, tas in i lagen om Svenska kyrkan. Bestämmelserna<br>bör begränsas till de grundläggande stadganden som är nödvändiga för<br>att ange egendomens ställning.</p>
<p>Egendomen har stor betydelse för Svenska kyrkan och ingår som en<br>viktig del i utjämningssystemet. Det är därför nödvändigt att förvalt-<br>ningen liksom i dag kan ske enhetligt i hela landet. Detta kan uppnås<br>genom att trossamfundet Svenska kyrkan görs till egendomens förvaltare.<br>Det hindrar dock inte att den praktiska förvaltningen fortsatt kan skötas<br>på stiftsnivå om Svenska kyrkan finner detta lämpligt. De närmare regler<br>om förvaltningen av tillgångarna som behövs och som i dag återfinns i<br>41 kap. i kyrkolagen blir en fråga för Svenska kyrkan att besluta om i<br>egenskap av förvaltare.</p>
<p>Egendomen har ett unikt historiskt ursprung och en särpräglad<br>stiftelsekaraktär. Den kommer att regleras i lag som har särskilt konstitu-<br>tionellt skydd. Bestämmelserna i stiftelselagen - med undantag av<br>1 kap. 4 § - är i dag inte tillämpliga på egendomen. Stiftelselagens<br>bestämmelser bör inte heller i fortsättningen gälla för prästlöne-<br>tillgångama.</p>
<p>Föreskrifterna för den ekonomiska förvaltningen av prästlöne-<br>fastighetema bör motsvara de krav som ställs i stiftelselagen på<br>förvaltning av stiftelsekapital och gälla för samtliga prästlönetillgångar. I<br>lagen om Svenska kyrkan bör därför föreskrivas att förmögenheten skall<br>vara placerad på ett godtagbart sätt.</p>
<p>Flera remissinstanser har förordat ägandealtemativet med<br>motiveringen att egendomens ägandeförhållanden därmed slutligt<br>klarläggs. Även i lagstiftningsaltemativet klargörs dock ägande-<br>förhållandena på ett sätt som bör vara tillfyllest för en rationell<br>förvaltning för Svenska kyrkan och för att möta de krav som olika<br>samhällsorgan måste ställa för att kunna fullgöra sina uppgifter gentemot<br>kyrkan. Egendomen förblir självägande rättssubjekt med ett gemensamt<br>ändamål. Detta markeras genom särskilda bestämmelser i lagen om<br>införande av lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Det torde inte råda någon oklarhet om den totala egendomsmassans<br>omfattning. Den motsvarar den egendom som egendomsnämnderna i dag<br>förvaltar. Prästlönefondema utgör sedan år 1995 stiftsvisa fonder.<br>Prästlönefastighetema inom ett stift förvaltas gemensamt inom samma<br>förvaltningsorganisation. När en fastighet säljs förs ersättningen till<br>stiftets prästlönefond. I praktiken sker således en stiftsvis gemensam<br>förvaltning av alla prästlönetillgångar. Huruvida fastigheterna betraktas<br></p>
<p>100</p>
<p>som ett rättssubjekt per fastighet, per församling som den ursprungligen Prop. 1997/98:116<br>härrör från eller per stift torde sakna praktisk betydelse.</p>
<h5>7.3.2 Prästlönetillgångamas ändamål</h5>
<p>Regeringens förslag: Prästlönetillgångama skall ha till ändamål att<br>bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans<br>förkunnelse. Endast avkastningen far användas för ändamålet.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Fråga 7 i avsnittet Den kyrkliga egendomen i<br>Remiss I rörde det övergripande ändamålet för prästlönetillgångama efter<br>relationsändringen. Förslaget har tillstyrkts av en mycket stor andel av de<br>svarande.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 7 96 % 2% 2%</p>
<p>Remissinstanser utanför Svenska kyrkan tar i stor utsträckning inte<br>ställning i frågan. Bland de kyrkliga instanserna är det främst vissa<br>organisationer inom kyrkan som är negativa. En sådan remissinstans är<br>Svenska kyrkans församlingsnämnd som anser att orden ”de ekonomiska”<br>i ändamålsbestämmelsen bör strykas. Domkapitlen i Härnösand och<br>Luleå, Egendomsnämndernas samarbetsorgan samt Jämtlands läns<br>museum anser att den gällande lokala pastoratsanknytningen skall<br>behållas, dvs. tillgångarna skall ha till ändamål att svara för prästlöner i<br>det pastorat till vilka tillgångarna hör. Liknande synpunkter framförs från<br>ett antal församlingar och pastorat, t.ex. Långasjö församling och<br>Tomelilla pastorat. Flera församlingar anser också att ändamålet bör vara<br>det som i 4 § i förslaget till lag om Svenska kyrkan anges som en<br>församlings grundläggande uppgift.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Prästlönetillgångamas främsta ändamål måste<br>också i framtiden vara att ge ekonomisk avkastning till stöd för kyrkans<br>verksamhet. Detta hindrar givetvis inte det angelägna i att den<br>ekonomiska förvaltningen bedrivs på ett sätt som tillgodoser<br>naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen eller andra ideella<br>intressen i anslutning till kyrkans verksamhet. Den av regeringen<br>föreslagna lagtexten rymmer goda möjligheter till ett sådant<br>hänsynstagande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Prästlönetillgångama har för när-<br>varande flera ändamålsbestämmelser som delvis överlappar varandra.<br>Det övergripande målet för all förvaltning av kyrklig jord är enligt<br>41 kap. 9 § första stycket kyrkolagen att den skall inriktas på att<br>vidmakthålla de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans<br>förkunnelse. För prästlönetillgångama gäller därutöver genom<br>bestämmelserna i 41 kap. 1 § första stycket 1 och 21 § kyrkolagen det<br></p>
<p>101</p>
<p>speciella ändamålet att deras avkastning är avsedd för avlöning åt<br>kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat. Ytterligare ett<br>ändamål för prästlönetillgångama anges i 42 kap. 15 och 16 §§<br>kyrkolagen. Där bestäms att femtio procent av avkastningen av<br>tillgångarna skall betalas till kyrkofonden. Denna del av avkastningen<br>kommer därmed att användas för samma ändamål som kyrkofondens<br>medel i övrigt, dvs. kyrklig utjämning och vissa kyrkliga kostnader.</p>
<p>Till detta kommer att även ett förvaltningsmål har knutits till den<br>kyrkliga jorden. Enligt 41 kap. 9 § andra stycket kyrkolagen skall den<br>förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att den ger bästa<br>möjliga avkastning.</p>
<p>Enligt principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska<br>kyrkan är en utgångspunkt för den kyrkliga egendomens ställning efter<br>relationsändringen att den skall bestå för avsedda ändamål. Flera remiss-<br>instanser inom kyrkan menar att ändamålet att svara för lön åt präster i<br>vissa pastorat är det överordnade och att detta skall komma till uttryck.</p>
<p>De olika ändamål som ovan beskrivits för tillgångarna har lika stor<br>giltighet. Med hänsyn till att det inte råder några motsättningar mellan de<br>mer speciella ändamålen och det övergripande ändamålet är det i princip<br>tillräckligt att ange det senare. Ändamålet för egendomen bör således<br>anges som att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska<br>kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen bör fa användas för ändamålet.<br>I annat fall kan tillgångarnas fortbestånd äventyras.</p>
<p>Om endast det övergripande ändamålet för prästlönetillgångama<br>lagregleras skulle dock - som Kammarkollegiet har funnit - de<br>församlingar och samfälligheter som nu tillsammans har rätt till hälften<br>av avkastningen av tillgångarna enligt andelstal inte ha någon garanti för<br>att denna rätt består efter relationsändringen. För att undvika en sådan<br>situation bör en bestämmelse av innebörd att högst hälften av av-<br>kastningen får användas för annat kyrkligt ändamål ingå i över-<br>gångslagstiftningen. Det kan efter relationsändringen även bli nödvändigt<br>att - inom hälftenandelen av avkastningen - besluta om en annan<br>inbördes fördelning av andelstal mellan församlingar och kyrkliga<br>samfälligheter än den som nu gäller. Därför bör rätten för en församling<br>eller samfallighet till visst andelstal bestå tills annat beslutas efter<br>tillstånd av Kammarkollegiet enligt samma grunder som gäller för<br>permutation.</p>
<h4>7.4 Vissa frågor rörande egendomen</h4>
<h5>7.4.1 Tillsyn, bokföring och revision</h5>
<p>Regeringens förslag: Regeringen far besluta om tillsyn av<br>förvaltningen av prästlönetillgångama. Bokföringen av den kyrkliga<br>egendomen skall efter år 1999 hanteras enligt de allmänna regler för<br>bokföring som kommer att gälla för registrerade trossamfund.</p>
<p>Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av en statlig<br>revision av förvaltningen av den kyrkliga egendomen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>102</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Kollegiet har lämnat förslag om tillsyn Prop. 1997/98:116<br>och revision som överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: I Remiss I, avsnittet Den kyrkliga egendomen,<br>avsåg fråga 9 Kammarkollegiets förslag om tillsyn. Utfallet blev en svag<br>övervikt för förslaget. Frågan var den enda i remissomgången som inte<br>stöddes av en majoritet av remissinstanserna.</p>
<p>Positiva Negativa Tar inte ställning</p>
<p>Fråga 9 48 % 46 % 6 %</p>
<p>Av SCB:s rapport över enkätutfallet framgår att det med en<br>befolkningsviktad svarsfördelning endast är stiftssamfällighetema bland<br>de kyrkliga remissinstanserna som är positiva till förslaget om tillsyn,<br>övriga kyrkliga kommuner är negativa. Organ utanför Svenska kyrkan tar<br>i stor utsträckning inte ställning i frågan. Bland de remissinstanser som<br>avgett särskilda kommentarer är det flera som i likhet med Gävle Staffans<br>församling anser att tillsynen kan utövas av kyrkomötet med stöd av<br>lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm anser att förslaget om tillsyn är synnerligen<br>välgrundat med hänsyn till de stora ekonomiska värden som det är fråga<br>om. Svenska kyrkans forsamlings- och pastoratsförbund delar Kammar-<br>kollegiets uppfattning att det inte behövs en statlig tillsyn men anser att<br>det bör finnas utrymme för att en särskild tillsyn anordnas.</p>
<p>I enkäten ställdes inte några frågor beträffande bokföring eller<br>revision. Riksrevisionsverket har inte haft några synpunkter på<br>Kammarkollegiets bedömning av behovet av statlig revision. Svenska<br>kyrkans centralstyrelse uttalar att man förutsätter att bokföringen av<br>tillgångarna även i fortsättningen - utan hinder av förslagen i<br>betänkandet Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157) -<br>skall kunna ske stiftsvis hos förvaltarna och inte behöva ske hos de<br>stiftelseliknande rättssubjekt som prästlönetillgångama utgör.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Tillsyn</p>
<p>Som en del i stat-kyrkareformen ingår att staten ställer egendom som nu<br>betraktas som en del av det allmänna till trossamfundet Svenska kyrkans<br>förfogande. Detta sker under vissa allmänna förutsättningar såsom att<br>ingen ändring av Svenska kyrkans identitet sker genom relations-<br>ändringen och att egendomen används för samma ändamål som i dag.<br>Det är naturligt att frågor om tillsyn över förvaltningen av egendomen<br>aktualiseras i detta sammanhang.</p>
<p>Regeringens förslag rörande den kyrkliga egendomen innebär att de<br>flesta kategorierna av kyrklig jord överförs till organ inom Svenska<br>kyrkan med äganderätt, oftast förenad med en ändamålsbestämmelse. För<br>prästlönetillgångama föreslås att de skall utgöra särskilda rättssubjekt<br></p>
<p>103</p>
<p>och förvaltas av Svenska kyrkan med stöd av regler i lagen om Svenska Prop. 1997/98:116<br>kyrkan, där även en ändamålsbestämmelse för egendomen skall ingå.</p>
<p>Eftersom de olika kategorierna av kyrklig jord enligt förslaget far olika<br>ställning efter relationsändringen måste frågan om behovet av tillsyn<br>bedömas separat för de olika dispositionsformema.</p>
<p>Regeringen delar Kammarkollegiets bedömning att i de fall där<br>egendomen övergår till kyrkan med äganderätt är förändringen av<br>dispositionsrätten så genomgripande att det inte är motiverat med en<br>särskild statlig tillsyn. Det gäller även om äganderätten är inskränkt av en<br>ändamålsbestämmelse. På samma sätt som gäller för annan ändamåls-<br>bunden egendom som disponeras av olika enskilda organisationer far det<br>vara en uppgift för mottagaren av egendomen att genom intern revision<br>ordna en tillfredsställande tillsyn över att egendomen används på avsett<br>sätt.</p>
<p>Något annorlunda förhåller det sig med prästlönetillgångama.<br>Tillgångarnas ursprung, karaktär och omfattning motiverar att deras<br>förvaltning och ändamål regleras i lagen om Svenska kyrkan. Det är<br>därmed också rimligt att överväga en tillsyn över denna förvaltning. För<br>närvarande finns det dock inte något som tyder på att en tillsyn är<br>nödvändig. Under sådana omständigheter är det tillräckligt att regeringen<br>ges möjlighet att om så skulle bedömas erforderligt besluta om tillsyn<br>över förvaltningen. Lagrådet har påpekat att den föreslagna<br>bestämmelsen inte ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter i<br>frågor om t.ex. redovisning, förelägganden och tillträde. Som regeringen<br>uttalat beträffande motsvarande bestämmelse för Lunds domkyrka (se<br>avsnitt 7.2.1), finns det inte anledning att anta att Svenska kyrkan<br>medvetet skulle försvåra en tillsyn som beslutats av regeringen eller<br>underlåta att följa rekommendationer som ges i anledning av sådan<br>tillsyn. Även när det gäller prästlönetillgångama har således möjligheten<br>för regeringen att besluta om tillsyn över förvaltningen ett värde.</p>
<p>Tillämpliga bokföringsregler</p>
<p>Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter är för när-<br>varande undantagna från bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen<br>(1976:125). För deras del gäller i stället reglerna om räkenskapsföring<br>och redovisning i 19 kap. kyrkolagen. När kyrkolagen upphör att gälla<br>vid utgången av år 1999 blir de allmänna regler om bokföringsskyldighet<br>som kommer att gälla för registrerade trossamfund tillämpliga även på<br>Svenska kyrkan.</p>
<p>I dag är huvudregeln i bokföringslagen att näringsidkare är bok-<br>föringsskyldiga. Ideella föreningar och stiftelser är därför bokförings-<br>skyldiga i den mån de utövar näringsverksamhet. För stiftelser gäller<br>dessutom bokföringsskyldighet enligt stiftelselagen i vissa ytterligare<br>fall, bl.a. om de är moderstiftelser eller om deras tillgångar överstiger ett<br>visst belopp. I samband med beredningen av ärendet om översyn av<br>redovisningslagstiftningen får avgöras vilka krav på redovisning<br>samhället bör ställa på registrerade trossamfund och sådana särskilda</p>
<p>104<br></p>
<p>rättssubjekt av stiftelseliknande karaktär som prästlönetillgångama och Prop. 1997/98:116<br>Lunds domkyrka utgör. Vid denna prövning får övervägas om<br>trossamfundens speciella organisationsstruktur föranleder särskilda<br>bedömningar rörande bokföringsskyldigheten. I det sammanhanget far<br>också övervägas i vilken utsträckning trossamfunden bör omfattas av<br>samma revisionsregler som gäller for andra associationer.</p>
<p>Bokföringen av den kyrkliga egendom som vid relationsändringen<br>överförs till olika organ inom Svenska kyrkan kommer således att följa<br>de regler om bokföring som då gäller för det organ till vilket egendomen<br>förs. Det finns inte någon anledning att anta att detta kommer att medföra<br>avsevärda olägenheter för Svenska kyrkan.</p>
<p>Behovet av statlig revision</p>
<p>Regeringen delar Kammarkollegiets bedömning att det saknas anledning<br>att föreslå en särskild statlig revision som tar sikte på förvaltningen av<br>den kyrkliga egendomen. De allmänna bokförings- och revisionsregler<br>som blir tillämpliga för registrerade trossamfund och den rätt att ta del av<br>handlingar som avses komma att gälla inom Svenska kyrkan bör vara<br>tillräckliga för att garantera att förvaltningen blir allsidigt genomlyst. De<br>offentliga medel som Svenska kyrkan enligt principbeslutet kommer att<br>förfoga över inom begravningsverksamheten och vid hanteringen av<br>ersättning för vård av kulturhistoriskt värdefull egendom förutsätter även<br>de en trovärdig revision på alla nivåer inom kyrkan. Regeringen utgår<br>från att Svenska kyrkan kommer att utforma de närmare bestämmelser<br>som är nödvändiga för att åstadkomma detta. Som nyss nämnts far det<br>senare övervägas om Svenska kyrkan och andra trossamfund bör<br>omfattas av de regler om revision som gäller för andra associationer.</p>
<h5>7.4.2 Ersättningsfrågor</h5>
<p>Regeringens förslag: En regel införs som innebär att om någon som<br>före relationsändringen var ägare till eller hade särskild rätt till kyrklig<br>egendom lider förlust genom att egendomen överförs till Svenska<br>kyrkan, en församling eller en kyrklig samfällighet, så skall staten<br>utge ersättning för skadan.</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Det ställdes inte någon särskild enkätfråga i<br>Remiss I om detta förslag. Mycket fa remissinstanser har haft några<br>synpunkter på förslaget. Domkapitlet i Härnösand föreslår att rätten till<br>ersättning begränsas genom en tidsfrist inom vilken talan skall väckas.</p>
<p>1997 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förslagen om den kyrkliga<br>egendomen i denna proposition innebär att viss egendom av enskild,<br>stiftelseliknande karaktär överförs med äganderätt till Svenska kyrkan<br></p>
<p>105</p>
<p>eller dess församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Andra kategorier av Prop. 1997/98:116<br>kyrklig egendom - prästlönetillgångama och Lunds domkyrka med<br>fastigheter och fastighetsfond - bibehåller den stiftelseliknande karaktär<br>de har i dag, men skall förvaltas under ändrade förhållanden.</p>
<p>I 2 kap. 18 § regeringsformen finns regler om skydd för äganderätten<br>som innebär att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna<br>eller till någon enskild eller tvingas tåla att det allmänna inskränker<br>användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose<br>angelägna allmänna intressen. Den som tvingas avstå sin egendom eller<br>tåla rådighetsinskränkningar av visst slag är enligt bestämmelsen<br>tillförsäkrad ersättning för förlusten eller skadan. Ersättningen skall<br>bestämmas enligt grunder som anges i lag. Genom lagen (1994:1219) om<br>den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller från och med den</p>
<p>1 januari 1995 även reglerna om egendomsskydd i Europakonventionen<br>som svensk lag. I artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen<br>anges att varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin<br>egendom och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas<br>intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens<br>allmänna grundsatser. Enligt andra stycket i artikeln skall emellertid<br>första styckets bestämmelser inte inskränka en stats rätt att genomföra<br>sådan lagstiftning som en stat finner erforderlig för att reglera nyttjandet<br>av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. Enligt</p>
<p>2 kap. 23 § regeringsformen far lagar eller andra föreskrifter inte<br>meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.</p>
<p>Även om regeringens förslag inte är avsett att medföra inskränkningar<br>i dispositionsrätten till egendomen för de organ inom Svenska kyrkan<br>som i dag innehar den, innebär förslaget formellt sett en övergång av<br>äganderätten till viss egendom från enskilda subjekt av stiftelsekaraktär<br>till olika delar av ett registrerat trossamfund.</p>
<p>Syftet med regeringens förslag beträffande den kyrkliga egendomen är<br>att skapa klara och överskådliga ägarförhållanden till egendomen. Detta<br>får anses utgöra ett allmänt intresse av sådan vikt att förslaget kan<br>genomföras utan hinder av bestämmelserna om egendomsskydd i<br>grundlagen och Europakonventionen.</p>
<p>Det kan inte helt uteslutas att det i samband med äganderätts-<br>övergången uppkommer skada för någon rättsinnehavare, t.ex. den som<br>har nyttjanderätt till en berörd fastighet. Redan av allmänna principer<br>torde följa att en sådan rättsinnehavare bör ha rätt till ersättning. Reglerna<br>om egendomsskydd i 2 kap 18 § regeringsformen föreskriver därtill att<br>den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå<br>sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. En<br>bestämmelse om sådan ersättning erfordras därför.</p>
<p>Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för den kyrkliga<br>egendom som nu är aktuell är det svårt att föreställa sig en situation då<br>det på grund av förslaget uppkommer en ersättningsgill ekonomisk<br>förlust. Regeringen finner att det sannolikt endast undantagsvis kan bli<br>fråga om ersättningsanspråk till följd av den föreslagna lagstiftningen.<br>Det är också svårt att bedöma arten av de förluster som skulle kunna bli</p>
<p>106</p>
<p>ersättningsgilla. Mot denna bakgrund bör det i lagen inte ges några<br>närmare föreskrifter om hur ersättningen skall bestämmas annat än att<br>ersättningen skall vara skälig.</p>
<p>Eftersom det inte går att förutse vilka olika slag av ersättningsanspråk<br>som kan uppkomma till följd av förslaget, är det inte motiverat att införa<br>en tidsfrist av det slag som Domkapitlet i Härnösand föreslagit.</p>
<h5>7.4.3 Skyddet för natur- och kulturmiljövårdens intressen</h5>
<p>Regeringens bedömning: Vid förvaltningen av den kyrkliga<br>egendomen bör naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen kunna<br>tillgodoses genom den skyddslagstiftning som finns inom dessa<br>områden. Någon särskild bestämmelse i lagen om Svenska kyrkan<br>behövs inte.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Kammarkollegiets förslag: Kollegiet har inte lämnat några förslag i<br>denna del.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksantikvarieämbetet och statens historiska<br>museer anser att den kyrkliga miljön i sin helhet - inklusive boställe och<br>odlingsmark - utgör ett kulturarv som bör tas till vara i så stor utsträck-<br>ning som möjligt. Lagen om Svenska kyrkan bör därför kompletteras<br>med bestämmelser motsvarande nuvarande 41 kap. 8 och 10 §§ kyrko-<br>lagen.</p>
<p>1997 års kyrkomöte: Prästlönetillgångamas främsta ändamål måste<br>också i framtiden vara att ge ekonomisk avkastning till stöd för kyrkans<br>verksamhet. Detta hindrar givetvis inte det angelägna i att den<br>ekonomiska förvaltningen bedrivs på ett sätt som tillgodoser<br>naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen eller andra ideella<br>intressen i anslutning till kyrkans verksamhet. Den av regeringen<br>föreslagna lagtexten rymmer goda möjligheter till ett sådant<br>hänsynstagande.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I 41 kap. 8 § kyrkolagen<br>föreskrivs att naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen skall beaktas<br>i skälig omfattning vid förvaltningen av den kyrkliga jorden. I 10 §<br>samma kapitel stadgas att egendomsnämnden skall inhämta yttrande från<br>länsstyrelsen innan den företar mera omfattande värdebeständig<br>rationalisering på en prästlönefastighets jordbruk eller utför utbyggnad<br>eller väsentlig ombyggnad av hus på sådana jordbruk. - Bestämmelserna<br>är inte kopplade till något tillsynsförfarande och det finns inte några i<br>författning reglerade påföljder för den som inte följer dem. Det är därmed<br>svårt att bedöma vilken praktisk effekt reglerna har haft.</p>
<p>En bärande tanke bakom principbeslutet om ändrade relationer är att<br>Svenska kyrkan i högre grad än tidigare skall likställas med andra<br>trossamfund. Svenska kyrkan skall ges ökad frihet att bestämma i sina<br>egna angelägenheter och den omfattande speciallagstiftningen om<br>kyrkliga frågor skall upphöra. Den föreslagna lagen om Svenska kyrkan<br>skall därför endast innehålla det som är principiellt viktigt och av</p>
<p>107</p>
<p>grundläggande karaktär för Svenska kyrkan. Vad som i övrigt skall gälla<br>för trossamfundet Svenska kyrkan kommer därför att framgå dels av<br>vissa bestämmelser i lagen om trossamfund, dels av allmän lagstiftning<br>som är tillämplig på trossamfund, dels också av regler som fastställs<br>inom trossamfundet Svenska kyrkan.</p>
<p>En bestämmelse av det slag som Riksantikvarieämbetet föreslagit kan<br>inte anses vara principiellt viktig eller av grundläggande karaktär för<br>Svenska kyrkan som trossamfund. Regeringen finner därför inte skäl för<br>en sådan reglering som föreslagits. I stället bör naturvårdens och<br>kulturvårdens intressen tas till vara genom de skyddsregler som gäller<br>inom dessa områden. I t.ex. 4 kap. kulturminneslagen finns ingående<br>bestämmelser om kyrkliga kulturminnen som bl.a. omfattar<br>kyrkobyggnader, kyrkotomter och kyrkliga inventarier. Eventuella behov<br>av justeringar av sådana regler bör övervägas i samband med<br>behandlingen av Kulturarvsutredningens förslag rörande den kyrkliga<br>egendomen i betänkandet Skyddet av kulturmiljön (SOU 1996:128) och<br>förslagen i betänkandet Staten och trossamfunden, Den kulturhistoriskt<br>värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43)<br>från Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h3>8 Författningskommentarer</h3>
<h4>8.1 Förslaget till lag om trossamfund</h4>
<h5>1§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.1.</p>
<h5>2§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.1.</p>
<p>I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har ändringar gjorts i<br>enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<h5>3§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.1. Andra meningen är ny i<br>förhållande till lagrådsremissens lagförslag och har tillkommit på förslag<br>av Lagrådet.</p>
<p>Bestämmelsen innebär att varje trossamfund måste ge möjlighet för<br>den som vill att utträda ur trossamfundet. Om ett trossamfund enligt sina<br>stadgar eller liknande grundregler har en regel om att utträde inte kan<br>ske, är den regeln således utan verkan. Bestämmelsen hindrar dock inte<br>att trossamfundet föreskriver en viss kortare tid innan utträde beviljas för<br>den som önskar utträde. Inte heller hindrar den att ett trossamfund<br>föreskriver att utträde endast kan ske vid viss tidpunkt varje år.</p>
<h5>4§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.2. Den har utformats efter<br>förslag av Lagrådet.</p>
<p>108</p>
<p>Som Lagrådet påpekat torde man inte kunna motsatsvis dra slutsatsen<br>att inte en underårig kan på egen hand själv besluta om inträde eller<br>utträde, om hon eller han nått erforderlig mognad.</p>
<h5>5§</h5>
<p>I bestämmelsen anges vad som menas med registrerat trossamfund.</p>
<h5>6§</h5>
<p>Bestämmelsen innehåller en upplysning om att sådan reglering av<br>Svenska kyrkans förhållanden som avses i den föreslagna bestämmelsen<br>8 kap 6 § första stycket andra meningen regeringsformen (se prop.<br>1997/98:49) finns i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Andra stycket har tillkommit på förslag av Lagrådet. Avsikten är att<br>klargöra vilka bestämmelser i lagen som inte gäller för Svenska kyrkan.</p>
<h5>7-12 §§</h5>
<p>Dessa bestämmelser handlar om förfarandet vid registrering m.m. Av 5 §<br>och 6 § andra stycket följer att de inte är tillämpliga på Svenska kyrkan.</p>
<p>7§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3, 5.4 och 5.6.</p>
<p>I bestämmelsen uttrycks de krav som ett trossamfund måste uppfylla<br>för att kunna registreras.</p>
<p>Av första stycket framgår att ett trossamfund för att kunna registreras<br>skall ha antagit stadgar eller något motsvarande grunddokument, varav<br>trossamfundets ändamål framgår liksom hur det fattas beslut i tros-<br>samfundets angelägenheter. Vidare anges att trossamfundet skall ha en<br>styrelse eller motsvarande organ.</p>
<p>För att kunna registreras måste trossamfundet enligt andra stycket ha<br>ett namn som inte kan förväxlas med andras.</p>
<p>8§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.4.</p>
<p>9§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.</p>
<p>Första stycket innebär att ett trossamfund som registreras far<br>rättskapacitet som registrerat trossamfund genom registreringsbeslutet.<br>Att Svenska kyrkan och dess organ har rättskapacitet framgår av 3 § i<br>lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Av andra stycket framgår i vilka fall trossamfundet förlorar sin<br>rättskapacitet.</p>
<p>70^</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.6.</p>
<p>H§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.7.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>109</p>
<p>Andra stycket har tillkommit med anledning av ett påpekande från<br>Lagrådet.</p>
<p>Hänvisningen i tredje stycket till lagen (1987:667) om ekonomiska<br>föreningar innebär att de angivna bestämmelserna skall gälla i tillämpliga<br>delar vid likvidation enligt denna lag.</p>
<p>72$</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.7. Den har i stort utformats<br>efter förslag av Lagrådet.</p>
<p>Vid avregistrering utan föregående likvidation övertas trossamfundets<br>rättigheter och skyldigheter av den ideella förening som trossamfundet då<br>kommer att utgöra. Detta förutsätter att det finns något slag av<br>funktionell identitet mellan det registrerade trossamfundet och dess<br>efterföljare. Tillgångar och skulder kan därför inte övergå till en redan<br>tidigare befintlig juridisk person. Inte heller är det möjligt att dela upp<br>trossamfundets tillgångar och skulder på flera juridiska personer.</p>
<h5>13 §</h5>
<p>Bestämmelsens tre första stycken behandlas närmare i avsnitt 5.8.</p>
<p>Paragrafen kompletterar bestämmelserna i 7-12 §§. Av första stycket<br>framgår att självständiga organisatoriska delar av ett trossamfund som<br>har registrerats enligt lagen om trossamfund också far registreras, om de<br>uppfyller kraven i 7 §. Det bör dock inte komma i fråga att<br>organisatoriska delar registreras, såvida de inte framstår som själv-<br>ständiga, åtminstone i förhållande till tredje man. När organisatoriska<br>delar registreras, skall i princip samma bestämmelser tillämpas som<br>gäller vid registrering av trossamfund. I vissa situationer kan det dock<br>vara nödvändigt att göra avsteg från denna huvudregel. Som exempel kan<br>nämnas den organisatoriska delens namn. Det förefaller inte nödvändigt<br>att strikt upprätthålla kravet på att namnet skall vara ägnat att särskilja<br>verksamheten från andras när det gäller organisatoriska delar.</p>
<p>Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är<br>enligt fjärde stycket registrerade organisatoriska delar av Svenska<br>kyrkan. Rättskapaciteten regleras i 3 § lagen om Svenska kyrkan, se även<br>avsnitt 6.2. Lagrådet har anfört att regleringen i detta stycke mer<br>naturligt har sin plats i lagen om Svenska kyrkan och föreslagit att den<br>skall föras över dit. Regeringen delar inte den uppfattningen bl.a. med<br>hänsyn till att Svenska kyrkans rättsliga ställning regleras i denna lag och<br>till att ett av huvudsyftena med hela reformen är att öka likställigheten<br>mellan olika trossamfund, vilket tydligare kommer till uttryck med den<br>av regeringen föreslagna lösningen.</p>
<h5>14 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.4 och 5.5.</p>
<h5>15 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.6 och 5.8.</p>
<p>Enligt första stycket svarar det registrerade trossamfundet självt för<br>sina skyldigheter, vilket bl.a. innebär att trossamfundets medlemmar i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>110</p>
<p>princip är fria från personligt ansvar. Av andra stycket framgår att detta Prop. 1997/98:116<br>även gäller vaije självständig organisatorisk del inom ett registrerat<br>trossamfund.</p>
<h5>16 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5 och 6.4.</p>
<h5>17 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.4 och 5.7.</p>
<h4>8.2 Förslaget till lag om Svenska kyrkan</h4>
<h5>1-2 §§</h5>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.1.</p>
<p>Bestämmelserna, vilka försöker spegla den syn på sig själv som kyrkan<br>givit uttryck åt, är avsedda att garantera att Svenska kyrkans identitet<br>bevaras efter relationsändringen.</p>
<p>1§</p>
<p>Av bestämmelsen framgår att Svenska kyrkan är organiserad på tre skilda<br>nivåer, vilka gemensamt utgör trossamfundet Svenska kyrkan. På lokal<br>nivå framträder Svenska kyrkan som församlingar, på regional nivå som<br>stift och på nationell nivå genom kyrkomötet och de eventuella ytter-<br>ligare organ som detta väljer att inrätta för att svara för stiftens och<br>församlingarnas gemensamma angelägenheter. De tre nivåerna är fasta<br>beståndsdelar i helheten och kan inte utträda ur denna.</p>
<p>2§</p>
<p>I bestämmelsen anges Svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka med<br>rikstäckande verksamhet. Därmed avses att säkerställa att Svenska<br>kyrkans uppdrag efter relationsändringen kommer att vara detsamma som<br>i dag, dvs. att överräcka evangelium i ord och handling till hela folket (jfr<br>2KL1995:1 s. 25).</p>
<p>Vidare anges att Svenska kyrkan skall bedriva en rikstäckande verk-<br>samhet i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans äm-<br>bete. Detta innebär att den för Svenska kyrkan grundläggande föreningen<br>av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning, den<br>så kallade dubbla ansvarslinjen, även i framtiden kommer att gälla som<br>organisatorisk princip inom Svenska kyrkan. Vidare innebär det att valen<br>inom kyrkan skall vara fria och demokratiska.</p>
<h5>3§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.2.</p>
<p>Av 5 § och 13 § fjärde stycket lagen om trossamfund framgår att<br>Svenska kyrkan utgör ett registrerat trossamfund och att församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift är registrerade organisatoriska delar av<br>Svenska kyrkan.</p>
<p>111</p>
<h5>4-6 §§</h5>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.3.</p>
<p>I bestämmelserna beskrivs Svenska kyrkans organisatoriska struktur.<br>De innehåller också bestämmelser om de övergripande uppgifter och den<br>grundläggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivåerna.<br>Vidare framgår det av bestämmelserna hur beslutsstrukturen i Svenska<br>kyrkan är uppbyggd.</p>
<h5>7§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.4.</p>
<h5>8§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.4.</p>
<p>I första stycket anges att det i första hand är församlingen som beslutar<br>om den obligatoriska lokala kyrkoavgiften. Det är dock också möjligt att<br>avgiften i stället beslutas av den kyrkliga samfallighet i vilken försam-<br>lingen ingår. Alternativt kan lokal kyrkoavgift - for olika ändamål -<br>beslutas såväl av församlingen som av den kyrkliga samfälligheten.</p>
<p>I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har andra meningen fått<br>en något annorlunda utformning med anledning av Lagrådets<br>synpunkter.</p>
<h5>9§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.3 och 7.4.1.</p>
<p>I bestämmelsen anges den egendom som är av sådan vikt att den bör<br>regleras i lagen. Ändamålsbestämmelsen för tillgångarna, det förhållan-<br>det att endast avkastningen far användas för ändamålet och att en<br>förvaltare utses är de faktorer som utgör grunden för tillgångarnas<br>ställning som självständiga förmögenheter. Att prästlönetillgångama<br>utgör särskilda rättssubjekt framgår av 10 § lagen om införande av lagen<br>om Svenska kyrkan. Ändamålet för rättssubjekten anknyter till det nu<br>gällande ändamålet. Det kan endast ändras genom ändring av lagen. När<br>det gäller att fastställa vad som utgör egendomens avkastning avses inte<br>någon ändring av nuvarande tillämpning som utvecklats med stöd av<br>41 kap. kyrkolagen. Då stiftelselagen inte skall tillämpas blir det Svenska<br>kyrkan som far bestämma i denna fråga i egenskap av förvaltare.</p>
<p>Genom andra stycket andra meningen bemyndigas regeringen att<br>besluta om tillsyn över förvaltningen och hur sådan tillsyn skall vara<br>ordnad.</p>
<p>Tredje stycket innebär i sak att stiftelselagens allmänna bestämmelse<br>om placering av en stiftelses förmögenhet skall utgöra norm för<br>prästlönetillgångamas placering. Det får förutsättas att Svenska kyrkan<br>bestämmer enhetliga regler i frågor rörande tillgångarnas förvaltning<br>såsom t.ex. placeringsinriktning, värdesäkring av kapitalet och beräkning<br>av den disponibla avkastningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<h5>10-11 §§</h5>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.5.1.</p>
<p>112</p>
<p>I dessa bestämmelser behandlas rätten att ta del av sådana handlingar Prop. 1997/98:116<br>inom Svenska kyrkan som tillkommer efter år 1999.</p>
<h5>12 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.5.1.</p>
<p>Enligt bestämmelsen bildas Svenska kyrkans arkiv av de handlingar<br>från den kyrkliga verksamhet som avses i 11 § - dvs. de handlingar som<br>omfattas av den inomkyrkligt reglerade handlingsoffentligheten. Dessa<br>arkiv skall hanteras på i princip samma sätt som myndighetsarkiv.<br>Beträffande de av Svenska kyrkans handlingar som avses i 10 § och som<br>alltså omfattas av den offentligrättsligt reglerade handlingsoffentligheten<br>kommer bestämmelserna i arkivlagen (1990:782) att gälla.</p>
<h5>13 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.6.</p>
<p>Enligt första stycket skall beslut som innebär att någon inte far ta del<br>av handlingar som avses i 11 § kunna överprövas av ett organ inom<br>Svenska kyrkan. Bestämmelsen är avsedd att exklusivt reglera<br>möjligheterna att fa negativa beslut prövade, dvs. det skall inte gå att<br>klaga till statlig domstol.</p>
<p>Av andra stycket framgår att Svenska kyrkan skall inrätta ett särskilt<br>organ för att inom kyrkan ytterst pröva frågor som avses i första stycket.<br>Genom att förekomsten av detta organ anges i lagen om Svenska kyrkan<br>markeras dess oberoende ställning. Formuleringen utesluter inte möj-<br>ligheten att först låta beslut prövas av en mellaninstans, t.ex. på regional<br>nivå.</p>
<p>Som Lagrådet har erinrat blir inte beslut av det överprövande organet<br>exigibla (verkställbara).</p>
<h5>14 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.7.</p>
<h4>8.3 Förslaget till lag om införande av lagen (1999:000)<br>om Svenska kyrkan</h4>
<h5>1-7 §§</h5>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.10. Frågan om<br>tystnadsplikt behandlas dock i avsnitt 6.8.</p>
<h5>8§</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.9.</p>
<h5>9§</h5>
<p>Paragrafen, som delvis har utformats efter Lagrådets förslag, innehåller<br>bestämmelser om övergång av äganderätten till vissa slag av den<br>specialreglerade kyrkliga egendomen samt särskilda bestämmelser om<br>Lunds domkyrka m.m. Vid relationsändringen förs äganderätten över till<br>olika kyrkliga enheter beroende på egendomens ändamål. Överföringen<br></p>
<p>113</p>
<p>av äganderätt innebär att egendomens stiftelsekaraktär upphör och att Prop. 1997/98:116<br>staten avstår sin formella äganderätt till den del av denna egendom som<br>utgörs av kronoanslag. De kyrkliga enheterna kommer att inneha<br>egendomen med full äganderätt eller med en äganderätt som är inskränkt<br>vad gäller det ändamål som är föreskrivet. Bestämmelserna innebär inte<br>något hinder mot omplaceringar av tillgångarna. Samma ändamål skall<br>då gälla för den egendom som ersätter den tidigare.</p>
<p>Hänvisningen i första stycket till olika bestämmelser i kyrkolagen är<br>avsedd att så precist som möjligt ange vilken egendom som skall föras<br>över med äganderätt till olika kyrkliga enheter. Därvid skall, som<br>Lagrådet påpekat, forstås att äldre kyrkor som inte är församlingskyrkor<br>omfattas av hänvisningen till 38 kap. 2 § 3.</p>
<p>Första stycket punkt 1</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.2.4.</p>
<p>Den starkaste ändamålsbindningen föreslås för kyrkofondens till-<br>gångar, nämligen det som återstår av fondmedlen sedan ett kapital avsatts<br>för pensionsåtagandena, och de kyrkofondsfastigheter som finns kvar vid<br>utgången av år 1999. Trossamfundet Svenska kyrkan skall inneha egen-<br>domen med äganderätt med villkor att den skall användas för kyrkliga<br>ändamål, dvs. samma vidsträckta ändamål som gällt tidigare. Ändamålet<br>kan ändras endast genom att lagen ändras.</p>
<p>Första stycket punkterna 2-4 och andra stycket</p>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 7.2.1.</p>
<p>De kategorier av egendom som anges i dessa punkter skall, med<br>undantag av den egendom som avses i tredje stycket, övergå till<br>respektive församling med äganderätt och den skall användas för samma<br>ändamål som tidigare. Enligt andra stycket kan ändamålet för den<br>egendom som anges i punkterna 3 och 4 ändras endast efter tillstånd av<br>Kammarkollegiet enligt samma regler som gäller för permutation.</p>
<p>Första stycket punkterna 5-6<br>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 7.2.2 och 7.2.3.</p>
<p>Vid relationsändringen förs en prästgård med full äganderätt över till<br>den kyrkliga samfälligheten eller församlingen. I fortsättningen förfogar<br>den kyrkliga enheten fritt över egendomen. På samma sätt förs<br>äganderätten till de biskopsgårdar som inte uttryckligen undantas över till<br>trossamfundet Svenska kyrkan, som far bestämma hur egendomen skall<br>användas och förvaltas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.2.1.</p>
<p>I detta stycke undantas Lunds domkyrka med fastigheter och<br>fastighetsfond från de äganderättsöverföringar som sker i paragrafens<br>första stycke. Egendomen skall behålla sin stiftelseliknande karaktär och<br>användas för samma ändamål som tidigare. Ändamålet kan ändras endast<br>genom att lagen ändras. Bestämmelsen innehåller vissa grundläggande<br>regler för egendomen. I de frågor som inte regleras i bestämmelsen får</p>
<p>114</p>
<p>Svenska kyrkan som förvaltare besluta självständigt. Stiftelselagen är Prop. 1997/98:116<br>inte tillämplig på egendomen. Enligt sista meningen i stycket<br>bemyndigas regeringen att besluta om tillsyn över förvaltningen och hur<br>sådan tillsyn skall vara ordnad.</p>
<h5>10 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.3.</p>
<p>I bestämmelsens första stycke anges prästlönetillgångamas ställning<br>som självständiga förmögenheter med rättskapacitet och hur äganderätten<br>till egendomen ser ut efter relationsändringen. Stiftelselagen är inte<br>tillämplig på prästlönetillgångama. Det är i stället bestämmelserna i<br>lagen om Svenska kyrkan och denna lag som utgör den grundläggande<br>regleringen för denna egendom. I de frågor som inte behandlas i dessa<br>lagar far Svenska kyrkan som förvaltare besluta självständigt. Sista<br>meningen i stycket innebär att staten avstår från sin formella äganderätt<br>till den del av prästlönetillgångama som utgörs av kronoanslag. Stycket<br>har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Av andra stycket framgår att relationsändringen inte innebär någon<br>ändring av den rätt till andel av prästlönetillgångamas avkastning som<br>enskilda församlingar och kyrkliga samfälligheter har i dag.</p>
<p>En ändring av en församlings eller kyrklig samfällighets andelstal i<br>prästlönetillgångamas avkastning kan enligt tredje stycket i framtiden<br>endast ske efter tillstånd av Kammarkollegiet enligt samma regler som<br>gäller för permutation. Därvid gäller att den rätt som församlingarna och<br>samfällighetema i ett stift har till sammanlagt hälften av prästlöne-<br>tillgångamas avkastning inte far inskränkas. En ändring av relationen<br>mellan församlingarnas och samfällighetemas hälftendel av avkastningen<br>å ena sidan och andelen som går till andra kyrkliga ändamål å andra sidan<br>kan endast göras genom ändring av denna lag.</p>
<h5>11 §</h5>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.4.2.</p>
<p>115</p>
<h3>Remissinstanserna</h3>
<h4>Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig:</h4>
<p>1. Riksmarskalksämbetet</p>
<p>2. Justitiekanslern</p>
<p>3. Justitieombudsmannen</p>
<p>4. Svea hovrätt</p>
<p>5. Hovrätten för Västra Sverige</p>
<p>6. Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>7. Kammarrätten i Jönköping</p>
<p>8. Datainspektionen</p>
<p>9. Överstyrelsen för civil beredskap</p>
<p>10. Statskontoret</p>
<p>11. Statistiska centralbyrån</p>
<p>12. Riksrevisionsverket</p>
<p>13. Riksskatteverket</p>
<p>14. Arbetsgivarverket</p>
<p>15. Statens löne- och pensionsverk</p>
<p>16. Arbetsdomstolen</p>
<p>17. Riksarkivet</p>
<p>18. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer</p>
<p>19. Kammarkollegiet</p>
<p>20. Länsstyrelsen i Jönköpings län</p>
<p>21. Länsstyrelsen i Hallands län</p>
<p>22. Länsstyrelsen i Dalarnas län</p>
<p>23. Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>24. Länsstyrelsen i Västerbottens län</p>
<p>25. Juridiska fakulteten i Uppsala</p>
<p>26. Juridiska fakulteten i Lund</p>
<p>27. Teologiska fakulteten i Uppsala</p>
<p>28. Teologiska fakulteten i Lund</p>
<p>29. Kyrkofondens styrelse</p>
<p>30. Svenska kyrkans centralstyrelse</p>
<p>31. Svenska kyrkans församlingsnämnd</p>
<p>32. Svenska kyrkans utbildningsnämnd</p>
<p>33. Nämnden för Svenska kyrkans mission</p>
<p>34. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet</p>
<p>35. Nämnden för Lutherhjälpen</p>
<p>36. Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar</p>
<p>37. Domkapitlet i Uppsala</p>
<p>38. Domkapitlet i Linköping</p>
<p>39. Domkapitlet i Skara</p>
<p>40. Domkapitlet i Strängnäs</p>
<p>41. Domkapitlet i Västerås</p>
<p>42. Domkapitlet i Växjö</p>
<p>43. Domkapitlet i Lund</p>
<p>44. Domkapitlet i Göteborg</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>117</p>
<p>45. Domkapitlet i Karlstad</p>
<p>46. Domkapitlet i Härnösand</p>
<p>47. Domkapitlet i Luleå</p>
<p>48. Domkapitlet i Visby</p>
<p>49. Domkapitlet i Stockholm</p>
<p>50. Ansvarsnämnden för biskopar</p>
<p>51. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund</p>
<p>52. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund</p>
<p>53. Svenska kommunförbundet</p>
<p>54. Solna kommun</p>
<p>55. Stockholms kommun</p>
<p>56. Tranås kommun</p>
<p>57. Sveriges akademikers centralorganisation</p>
<p>58. Svenska kyrkans personalförbund</p>
<p>59. Tjänstemännens centralorganisation</p>
<p>60. Kyrkomusikernas riksförbund</p>
<p>61. Landsorganisationen i Sverige</p>
<p>62. Sveriges kristna råd</p>
<p>63. Sveriges frikyrkosamråd</p>
<p>64. Anglikanska kyrkan</p>
<p>65. Bibeltrogna vänner</p>
<p>66. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan</p>
<p>67. Evangeliska fosterlands-stiftelsen</p>
<p>68. Frälsningsarmén</p>
<p>69. Förenade islamiska församlingar i Sverige</p>
<p>70. Islamiska kulturcenterunionen i Sverige</p>
<p>71. Sveriges muslimska förbund</p>
<p>72. Judiska församlingarna i Sverige</p>
<p>73. Metodistkyrkan i Sverige</p>
<p>74. Nybygget - Kristen samverkan</p>
<p>75. Armenisk-apostoliska kyrkan</p>
<p>76. Bulgarisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>77. Estnisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>78. Etiopisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>79. Finska ortodoxa församlingen i Sverige</p>
<p>80. Grekisk-ortodoxa metropolitdömet</p>
<p>81. Koptisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>82. Makedonsk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>83. Rumänsk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>84. Kristi förklarings ortodoxa kyrka (Ryska kyrkan)</p>
<p>85. Serbisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>86. Svenska ortodoxa prosteriet</p>
<p>87. Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien</p>
<p>88. Syrisk-ortodoxa ställföreträdarskapet i Sverige</p>
<p>89. Österns apostoliska katolska assyriska kyrka</p>
<p>90. Pingströrelsen</p>
<p>91. Sjundedags adventistsamfundet</p>
<p>92. Stockholms katolska stift</p>
<p>93. Svenska alliansmissionen</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>118</p>
<p>94. Svenska baptistsamfundet</p>
<p>95. Svenska missionsförbundet</p>
<p>96. Ungerska protestantiska församlingen i Sverige</p>
<p>97. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund</p>
<p>98. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala</p>
<p>99. Ersta diakonisällskap</p>
<p>100. Stiftelsen Stora Sköndal</p>
<p>101. Kristna studentrörelsen i Sverige</p>
<p>102. Svenska kyrkans lekmannaförbund</p>
<p>103. Kvinnor i Svenska kyrkan</p>
<p>104. Svenska kyrkans unga</p>
<p>105. Sveriges kyrkogårdschefers förening</p>
<p>106. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund</p>
<p>107. Sveriges kyrkokamerala förening</p>
<p>108. Sveriges kyrkosångsförbund</p>
<p>109. Stiftsjuristernas förening</p>
<p>110. Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund</p>
<p>111. Sveriges hembygdsförbund</p>
<p>112. Förbundet för kristen enhet</p>
<p>113. Egendomsnämndernas samarbetsorgan</p>
<h4>Av dessa har följande remissinstanser avstått från att yttra sig:</h4>
<p>16. Arbetsdomstolen</p>
<p>23. Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>24. Länsstyrelsen i Västerbottens län</p>
<p>32. Svenska kyrkans utbildningsnämnd</p>
<p>35. Nämnden för Lutherhjälpen</p>
<p>53. Svenska kommunförbundet</p>
<p>56. Tranås kommun</p>
<p>61. Landsorganisationen i Sverige</p>
<p>62. Sveriges kristna råd</p>
<p>65. Bibeltrogna vänner</p>
<p>66. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan</p>
<p>70. Islamiska kulturcenterunionen i Sverige</p>
<p>74. Nybygget - Kristen samverkan</p>
<p>75. Armenisk-apostoliska kyrkan</p>
<p>76. Bulgarisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>77. Estnisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>78. Etiopisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>79. Finska ortodoxa församlingen i Sverige</p>
<p>81. Koptisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>82. Makedonsk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>83. Rumänsk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>84. Kristi förklarings ortodoxa kyrka (Ryska kyrkan)</p>
<p>85. Serbisk-ortodoxa kyrkan</p>
<p>87. Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien</p>
<p>88. Syrisk-ortodoxa ställföreträdarskapet i Sverige</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>119</p>
<p>89. Österns apostoliska katolska assyriska kyrka</p>
<p>91. Sjundedags adventistsamfundet</p>
<p>93. Svenska alliansmissionen</p>
<p>96. Ungerska protestantiska församlingen i Sverige</p>
<p>99. Ersta diakonisällskap</p>
<p>100. Stiftelsen Stora Sköndal</p>
<p>101. Kristna studentrörelsen i Sverige</p>
<p>105. Sveriges kyrkogårdschefers förening</p>
<p>106. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund</p>
<p>108. Sveriges kyrkosångsförbund</p>
<p>110. Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund</p>
<p>Vidare har samtliga kyrkokommuner beretts tillfälle att yttra sig.<br>Bortemot 2 300 svar har kommit in från denna remisskategori, mot-<br>svarande 70 % av kyrkokommunerna. En analys av dessa och övriga<br>remissvar har lämnats i en särskild rapport från Statistiska centralbyrån i<br>september 1997.</p>
<h4>På eget initiativ har följande yttrat sig:</h4>
<p>Samtliga stiftsförbund av Svenska kyrkans församlings- och pastorats-<br>förbund</p>
<p>Samtliga egendomsnämnder utom egendomsnämnden i Visby stift<br>Svenska Missionsförbundet, uttalande vid förbundets generalkonferens</p>
<p>1997</p>
<p>Domkyrkorådet i Lund</p>
<p>Kyrkofullmäktige i Värnhems kyrkliga samfällighet<br>Svenska Kommunalarbetareförbundet</p>
<p>Akademikerförbundet SSR</p>
<p>Centerns kyrkopolitiska sektion i Bohuslän<br>Stiftsj ägmästarföreningen</p>
<p>Kyrkogårdsnämnden i Gävle kyrkliga samfällighet</p>
<p>Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund</p>
<p>Skånes arrendatorförening</p>
<p>Sveriges Jordbruksarrendatorers Förbund</p>
<p>Svenska vice-provinsen av Den Heliga Dominikus Romerska</p>
<p>Kongregation</p>
<p>Human-Etiska förbundet</p>
<p>Kristdemokraterna i Kista församling</p>
<p>Jämtlands läns museum</p>
<p>Dessutom har ett antal skrivelser från enskilda personer kommit in.</p>
<p>Samtliga yttranden finns tillgängliga i Kulturdepartementet</p>
<p>(dnr Ku97/903/Ky).</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>120</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03116/prop_199798__116-2.png" style="width:28pt;height:42pt;"/>
<p>REGERINGSKANSLIET</p>
<p>Kulturdepartementet</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03116/prop_199798__116-3.png" style="width:25pt;height:36pt;"/>
<p>Statistiska centralbyrån</p>
<p>Statistics Sweden</p>
<p>1997-04-11</p>
<p>Etikett</p>
<h2>STATEN OCH TROSSAMFUNDEN</h2>
<h2>Remissvar I</h2>
<p>SCB tillhanda senast 1 augusti 1997</p>
<p>Frågor om enkäten</p>
<p>besvaras av</p>
<p>Marianne Cedermark 08 - 405 43 89</p>
<p>Marianne Soop 08 - 405 43 91</p>
<p>Kulturdepartementet</p>
<p>Enheten för kyrkofrågor</p>
<p>Insänt av</p>
<p>Underskrih</p>
<p>Namnförtydligande</p>
<p>Befattning</p>
<p>Enkäten sänds till</p>
<p>Statistiska centralbyrån<br>V/ENK</p>
<p>Karin Andersson</p>
<p>701 89 ÖREBRO</p>
<p>Ort och datum</p>
<p>Telefon</p>
<p>121</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>RÄTTSLIG REGLERING - SOU 1997:41</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Grundlag</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 Föreskrifter om trossamfund och föreskrifter om<br>grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund<br>får bara meddelas i lag. Kapitel 4</p></td><td></td><td>
<p>zQ</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 Lagstiftningen om trossamfund ges ett särskilt<br>grundlagsskydd som innebär att det enligt huvud-<br>regeln krävs två riksdagsbeslut med riksdagsval<br>emellan för att besluta om ändring av sådan lag.</p>
<p>Kapitel 4</p></td><td></td><td>
<p>zQ</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om trossamfund</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3 För att registreras som trossamfund krävs att samfundet<br>har stadgar med bestämmelser om samfundets ändamål<br>och om hur beslut skall fattas samt att namnet särskiljer<br>trossamfundets verksamhet från andras. Avsnitt 8.2</p></td><td>
<p>«□</p></td><td>
<p>zD</p></td><td>
<p>□□</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 Ett trossamfund får genom registrering rättskapacitet,<br>dvs. får förvärva rättigheter, ta på sig skyldigheter<br>och föra talan vid domstol och andra myndigheter.</p>
<p>Avsnitt 8.4</p></td><td>
<p>iD</p></td><td>
<p>zQ</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 Organisatoriska delar av ett trossamfund som är<br>registrerat - t.ex. församlingar, stift och distrikt - kan<br>registrera sig och få rättskapacitet. Avsnitt 8.7</p></td><td>
<p><□</p></td><td>
<p>zQ</p></td><td>
<p>□□</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 Bam som fyllt 12 år får inflytande över om de skall<br>tillhöra ett trossamfund. Kapitel 7</p></td><td></td><td>
<p>zO</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 Rätten för Svenska kyrkan till hjälp med uppbörden<br>av kyrkoavgiften lagstadgas. Kapitel 12</p></td><td></td><td>
<p>zQ</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8 Andra registrerade trossamfund än Svenska kyrkan<br>kan beviljas hjälp med uppbörd av avgift. Avsnitt 8.4</p></td><td>
<p><□</p></td><td>
<p>zQ</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
</table>
<p>122</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>RÄTTSLIG REGLERING -</p></td><td colspan="3">
<p>SOU 1997:41</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>Lag om Svenska kyrkan</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td>
<p>I lagen skall finnas bestämmelser om följande:</p>
<p>Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund<br>som framträder som församlingar och stift. Svenska<br>kyrkan har också nationella organ. Avsnitt 10.1-10.2</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>aQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10</p></td><td>
<p>Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan<br>mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete<br>bedriver en rikstäckande verksamhet. Avsnitt 10.1-10.2</p></td><td>
<p><□</p></td><td></td><td>
<p>sD</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11</p></td><td>
<p>Svenska kyrkan som helhet samt församlingar,<br>sammanslutningar av församlingar och stift får<br>varför sig rättskapacitet. Avsnitt 10.3</p></td><td>
<p>-□</p></td><td></td><td>
<p>aO</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12</p></td><td>
<p>Den lokala självstyrelsen tryggas genom att försam-<br>lingar och sammanslutningar av församlingar får<br>rättskapacitet, beslutar om den lokala kyrkoavgiften,<br>svarar för förpliktelser gentemot tredje man och<br>genom att kyrkomötet inte får besluta i sådana<br>enskilda frågor, som det är en församlings uppgift<br>att besluta om. Avsnitt 8.8, 10.3, 11.4 och kapitel 12</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>aD</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13</p></td><td>
<p>Territorialprincipen slås fast dels genom att försam-<br>lingen omfattar de personer som tillhör Svenska<br>kyrkan och är bosatta inom församlingens område,<br>dels genom att stiften omfattar församlingarna inom<br>stiftets område. Avsnitt 11.1</p></td><td>
<p>>□</p></td><td></td><td>
<p>aQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14</p></td><td>
<p>Församlingens grundläggande uppgift är att fira<br>gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva<br>diakoni och mission. Avsnitt 11.1</p></td><td>
<p>-□</p></td><td></td><td>
<p>aQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15</p></td><td>
<p>Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha<br>tillsyn över församlingslivet. Avsnitt 11.3</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>aD</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16</p></td><td>
<p>Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande<br>organ, men får inte besluta om sådana enskilda frågor<br>som det är en församlings eller ett stifts uppgift att<br>besluta om. Avsnitt 11.4</p></td><td></td><td></td><td>
<p>aQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>17</p></td><td>
<p>Till registret avseende registrerade trossamfund skall<br>Svenska kyrkan lämna uppgifter om</p>
<p>1. stadgar,</p>
<p>2. indelning i församlingar, kyrkliga samfälligheter och<br>stift och</p>
<p>3. behöriga företrädare för Svenska kyrkan och dess<br>församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift. Kapitel 15</p></td><td></td><td>
<p>*□</p></td><td>
<p>aD</p></td></tr>
</table>
<p>123</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>RÄTTSLIG REGLERING - SOU 1997:41</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>18</p></td><td>
<p>Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och<br>regional kyrkoavgift Kapitel 12</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>19</p></td><td>
<p>Församlingen eller den kyrkliga samfälligheten beslutar<br>om lokal kyrkoavgift. Stiftet beslutar om regional<br>kyrkoavgift. Kapitel 12</p></td><td>
<p>«□</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>20</p></td><td>
<p>I Svenska kyrkan skall principen om allmänna handlingars<br>offentlighet gälla inom de områden där Svenska kyrkan<br>ålagts samhälleliga uppgifter, dvs. i fråga om begravnings-<br>verksamheten och den särskilda kulturvården som finan-<br>sieras av det allmänna. Avsnitt 14.3</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>21</p></td><td>
<p>Även andra handlingar än de som avses i fråga 20 skall<br>som huvudregel vara offentliga. Offentligheten kan dock<br>begränsas av kyrkomötet om det är särskilt motiverat.</p>
<p>Avsnitt 14.3</p></td><td>
<p>iD</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>22</p></td><td>
<p>Det skall inrättas ett särskilt organ inom Svenska kyrkan<br>som prövar överklaganden i den utsträckning kyrkomötet<br>bestämmer att beslut får överklagas. Avsnitt 14.3</p></td><td>
<p>«□</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>23</p></td><td>
<p>Övrigt</p>
<p>Tystnadsplikten för präster och andra inom Svenska kyrkan<br>skall - i likhet med vad som gäller för andra trossamfund -<br>inte vara straffsanktionerad. Förbudet att vittna kvarstår.</p>
<p>Kapitel 16</p></td><td>
<p>iD</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>24</p></td><td>
<p>Lagen om trossamfund innehåller det som behöver<br>regleras.</p></td><td>
<p>Ja</p>
<p>-□</p></td><td>
<p>Nej</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>25</p></td><td>
<p>Lagen om Svenska kyrkan innehåller det som behöver<br>regleras.</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
</table>
<p>Om nej på fråga 24 och/eller25, ange varför i "Kommentarer till remiss"</p>
<p>1 I | Vi har också lämnat synpunkter på detta avsnitt i "Kommentarer till remiss”,<br>som insändes tillsammans med Remissenkäten.</p>
<p>124</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>STATLIG MEDVERKAN VID AVGIFTSBETALNING - SOU 1997:46</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Förslaget bör</p></td><td>
<p>Förslaget bör</p></td><td>
<p>Tar inte</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Grundlag</p></td><td>
<p>genomföras</p></td><td>
<p>ej genomföras</p></td><td>
<p>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 grundlag införs en bestämmelse om att det allmänna<br>skall arbeta för att underlätta olika trossamfunds</p></td><td rowspan="2">
<p><□</p></td><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>3C</p></td></tr>
<tr><td>
<p>möjligheter att verka i Sverige. Avsnitt 10.1, 13.1</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>I | Vi har också lämnat synpunkter på detta avsnitt i "Kommentarer till remiss”,</p></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>som insändes tillsammans med Remissenkäten.</p>
<p>125</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>DEN KYRKLIGA EGENDOMEN - SOU 1997:47</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Överföring av äganderätt</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>i</p></td><td>
<p>Staten avstår från sina anspråk på de s.k. kronoanslagen<br>till förmån för olika enheter inom Svenska kyrkan.</p>
<p>Avsnitt 18.2.1</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>3D</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>Äganderätten till äldre kyrkor, som idag betraktas som<br>stiftelser, förs över till resp, församling när det gäller<br>- de sju medeltida domkyrkorna</p></td><td></td><td></td><td>
<p>sD</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>- övriga kyrkor</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>Avsnitt 18.2.2</p>
<p>Äganderätten till domkyrkas och församlingskyrkas<br>fastigheter och deras fastighetsfonder förs över till<br>resp, församling. Avsnitt 18.2.2</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td>
<p>Äganderätten till prästgårdar förs över till resp,<br>pastorat Avsnitt 18.2.2</p></td><td>
<p>>□</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>Äganderätten till de biskopsgårdar som inte samtidigt<br>är domkyrkas fastighet eller kyrkofondsfastighet förs<br>över till det stift i vilket biskopsgården ligger.</p>
<p>Avsnitt 18.2.2</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6</p></td><td>
<p>När ett kapital motsvarande åtagandena för utgående<br>pensioner och gjorda pensionsutfästelser för präster<br>och biskopar avskilts från kyrkofonden, förs återstoden<br>av fonden över till Svenska kyrkan. Avsnitt 18.2.4</p></td><td>
<p><□</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>7</p></td><td>
<p>Ändamålsbindningen</p>
<p>Efter relationsändringen är det övergripande ändamålet<br>för prästlönefastigheter och prästlönefonder att egen-<br>domen skall bidra till de ekonomiska förutsättningarna<br>för Svenska kyrkans förkunnelse. Avsnitt 18.3.1</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>126</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>DEN KYRKLIGA EGENDOMEN - SOU 1997:47</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Formen för Svenska kyrkans disposition<br>av prästlönetillgångama</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8a</p></td><td>
<p>Lagstiftningsalternativet (Kammarkollegiets förslag):<br>Svenska kyrkan förvaltar prästlönefastigheterna och<br>prästlönefondema enligt en särskild bestämmelse i<br>lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Kapitel 12, Avsnitt 18.4.4</p></td><td></td><td></td><td>
<p>3D</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8b</p></td><td>
<p>Stiftelsealternativet:</p>
<p>Egendomen samlas i en enda stiftelse med<br>trossamfundet Svenska kyrkan som förvaltare.</p>
<p>Stiftelselagen gäller fullt ut Kapitel 10, Avsnitt 18.4.2</p></td><td>
<p>«□</p></td><td></td><td>
<p>□□</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8c</p></td><td>
<p>Ägandealtemativet:</p>
<p>Äganderätten till egendomen övergår till trossamfundet<br>Svenska kyrkan i dess helhet. Vanliga civilrättsliga regler<br>gäller. Kapitel 11, Avsnitt 18.4.3</p></td><td>
<p>>□</p></td><td>
<p>20</p></td><td>
<p>sQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td>
<p>Tillsyn</p>
<p>Regeringen skall kunna bestämma att staten<br>skall ha tillsyn över att prästlönetillgångama<br>inte används för främmande ändamål.</p>
<p>Kapitel 14, Avsnitt 18.4.5</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10</p></td><td>
<p>Äldre rättsinstitut</p>
<p>De äldre rättsinstituten stadgad åborätt och<br>landgille avvecklas. Kapitel 17</p></td><td>
<p><□</p></td><td></td><td>
<p>aD</p></td></tr>
</table>
<p>1 I I Vi har också lämnat synpunkter på detta avsnitt i "Kommentarer till remiss",<br>som insändes tillsammans med Remissenkäten.</p>
<p>127</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>DEN KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA KYRKLIGA EGENDOMEN<br>OCH DE KYRKLIGA ARKIVEN - SOU 1997:43</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Arkiven hos de kyrkliga myndigheterna</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>i</p></td><td>
<p>Allmänna handlingar som före år 2000 har kommit in<br>till eller upprättats hos kyrkliga myndigheter skall kunna<br>förvaras hos Svenska kyrkan efter relationsändringen<br>och fortsätta att vara allmänna handlingar där.</p>
<p>Avsnitt 18.2.2</p></td><td></td><td></td><td>
<p>3Q</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>Lagstiftningen om handlingsoffentlighet, sekretess<br>och arkiv skall gälla de handlingar som avses i fråga 1.</p>
<p>Avsnitt 18.2.2</p></td><td></td><td></td><td>
<p>sQ</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>Någon längsta tid för denna förvaring skall inte<br>bestämmas, men målet bör vara att myndighetsarkiven<br>skall levereras in till arkivmyndigheterna inom 10 år<br>från relationsändringen. Avsnitt 18.2.2</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p>3D</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td>
<p>Svenska kyrkan svarar för kostnaderna för myndighets-<br>arkiven fram t.o.m. överlämnandet till arkivmyndigheterna.</p>
<p>Avsnitt 18.2.8</p></td><td>
<p>iQ</p></td><td></td><td>
<p><sub>3</sub>q</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>Staten svarar för kostnaderna för myndighetsarkiven<br>för tiden efter överlämnandet till arkivmyndigheterna.</p>
<p>Avsnitt 18.2.8</p></td><td></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
</table>
<p>128</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>DEN KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA KYRKLIGA EGENDOMEN<br>OCH DE KYRKLIGA ARKIVEN - SOU 1997:43</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Arkiven hos Svenska kyrkans<br>beslutande församlingar</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>genomföras</p></td><td>
<p>Förslaget bör<br>ej genomföras</p></td><td>
<p>Tar inte<br>ställning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 Allmänna handlingar som före år 2000 har kommit in<br>till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande<br>församlingar skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan<br>efter relationsändringen och fortsätta att vara allmänna<br>handlingar där. Avsnitt 18.2.5</p></td><td>
<p><□</p></td><td></td><td>
<p>3Q</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 Lagstiftningen om handlingsoffentlighet och sekretess<br>skall gälla de handlingar som avses i fråga 6.</p>
<p>Avsnitt 18.2.5</p></td><td></td><td></td><td>
<p>3Q</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8 Arkivlagstiftningen skall gälla de handlingar som avses<br>i fråga 6 i samma utsträckning som före relationsänd-<br>ringen, dvs. handlingarna skall inte omfattas av bestäm-<br>melserna om arkivmyndigheternas tillsyn och om över-<br>lämnande till arkivmyndigheterna. Avsnitt 18.2.5</p></td><td></td><td></td><td>
<p>3Ö</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 Inomkyrkliga arkivbestämmelser skall gälla för de arkiv<br>som bildas efter år 2000, med undantag för de handlingar<br>som avser begravningsverksamheten eller fördelning och<br>användning av den kyrkoantikvariska ersättningen.</p>
<p>Avsnitt 18.3</p></td><td>
<p><□</p></td><td></td><td>
<p>30</p></td></tr>
</table>
<p>I I Vi har också lämnat synpunkter på detta avsnitt i ”Kommentarer till remiss",<br>som insändes tillsammans med Remissenkäten.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<h3>Andra kyrkolagsutskottets betänkande</h3>
<h3>1997:8</h3>
<h4>RegSkr 1997:2 Staten och trossamfunden - grundläggande<br>frågor</h4>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>1 Sammanfattning</h3>
<p>1 detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 1997:2 Staten och<br>trossamfunden - grundläggande frågor samt 37 motioner som har väckts<br>med anledning av skrivelsen.</p>
<p>Utskottet konstaterar att regeringens förslag i mycket stor utsträckning<br>tillgodoser vad 1995 års kyrkomöte anförde i sitt yttrande över förslaget<br>till ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Det har också<br>stöd av en mycket stark remissopinion. Mot den bakgrunden föreslår<br>utskottet att kyrkomötet i huvudsak skall tillstyrka och för egen del anta<br>förslagen i regeringens skrivelse. Utskottet anser dock att det skall finnas<br>en lagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag. Härutöver föreslås<br>att kyrkomötet i avsikt att förtydliga sin hållning på några områden som<br>sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet har anfört. Två<br>reservationer och ett särskilt yttrande har avgetts.</p>
<h3>2 Regeringens skrivelse</h3>
<p>Genom skrivelsen (RegSkr 1997:2) Staten och trossamfunden -<br>grundläggande frågor har regeringen beslutat inhämta kyrkomötets<br>yttrande över regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i regeringsformen,</p>
<p>2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,</p>
<p>3. lag om trossamfund,</p>
<p>4. lag om Svenska kyrkan,</p>
<p>5. lag om införande av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<p>Regeringen föreslår att kyrkomötet antar de delar av förslagen som<br>avser medlemskap i Svenska kyrkan.</p>
<h3>3 Motionerna</h3>
<p>Motion 1997:44 av Margarethe Isberg m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin vilja ger regeringen till känna att den<br>lagstadgade tystnadsplikten för präster i Svenska kyrkan, vilken i dag<br>finns i kyrkolagen förs in i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>131</p>
<p>Motion 1997:45 av Åke Blomqvist m.fl. vari hemställs Prop. 1997/98:116</p>
<p>att kyrkomötet beslutar att med anledning av regeringens skrivelse Bilaga 3<br>1997:2, anföra att kyrkolagens bestämmelser om tystnadsplikt ersätts<br>med nya bestämmelser i sekretesslagen samt att viss redigering sker i<br>rättegångsbalken av prästs tystnadsplikt.</p>
<p>Motion 1997:46 av Elisabeth Engberg vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1997:2 Staten<br>och trossamfunden - grundläggande frågor, ger regeringen till känna att<br>en fortsatt lagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag i Svenska<br>kyrkan bör finnas och införas i lagen om Svenska kyrkan.</p>
<p>Motion 1997:47 av Karl-Johan Nilsson m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1997:2<br>förordar ägandealtemativet.</p>
<p>Motion 1997:48 av Sune Holgersson och Margarethe Isberg vari<br>hemställs</p>
<p>att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen begär att orden "de<br>ekonomiska" i § 9 förslaget till lag om Svenska kyrkan strykes.</p>
<p>Motion 1997:49 av Susann Torgerson m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse beslutar begära<br>följande ändring i Lag om Svenska kyrkan:</p>
<p>4 § skall lyda:</p>
<p>Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de<br>personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens<br>område eller har annan väsentlig anknytning till församlingen och därför<br>av församlingen beviljats rätt till tillhörighet.</p>
<p>Församlingens grundläggande uppgift etc................. icke-territoriella</p>
<p>församlingar.</p>
<p>Motion 1997:50 av Urban Gibson och Ann Berg vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet hos regeringen begär att ovan angivna motivuttalande<br>tas in i kommentaren till § 13 lagen om trossamfund.</p>
<p>Motion 1997:51 av Urban Gibson och Ann Berg vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse 1997:2 beslutar<br>begära följande ändring i Lag om Svenska kyrkan:</p>
<p>1 § skall lyda: "Svenska kyrkan är ett trossamfund med evangelisk-<br>luthersk bekännelse som framträder som församlingar och stift. Svenska<br>kyrkan har också nationella organ."</p>
<p>Motion 1997:52 av Urban Gibson och Ann Berg vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse 1997:2 beslutar hos<br>regeringen begära</p>
<p>1. att regeringens förslag till ändring av regeringsformen, första dels<br>satsen far följande lydelse: "dels att punkterna 9-14 övergångs-<br>bestämmelserna skall upphöra att gälla" samt</p>
<p>132</p>
<p>2. att regeringen lägger fram förslag om att 4 § successionsordningen Prop. 1997/98:116<br>skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Bilaga 3</p>
<p>Motion 1997:53 av Urban Gibson och Ann Berg vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse 1997:2 beslutar hos<br>regeringen begära följande ändringar i lagförslagen om Svenska kyrkan:</p>
<p>1. Lag om Svenska kyrkan, § 9, andra stycket skall lyda:</p>
<p>"Prästlönetillgångama skall förvaltas av Svenska kyrkan.".</p>
<p>2. Förslaget till lag om införande av lagen om Svenska kyrkan</p>
<p>anpassas till förslaget om ändringar i lagen om Svenska kyrkan genom<br>att den föreslagna lagtexten §§ 8-10 ersätts av den lagtext</p>
<p>Kammarkollegiet föreslår i SOU 1997:47, avsnitt 11.6 (med<br>omnumrering av de föreslagna §§ 7-10 som 8-11) så att förslaget att<br>prästlönetillgångama får ställning som stiftelser försvinner och ersätts<br>med ägandealtemativet.</p>
<p>3. Författningskommentarerna till förslaget om lag om Svenska kyrkan<br>§ 9 och förslaget om lag om införande av lagen om Svenska kyrkan<br>§§ 8-9 skall utgå och ersättas av ny text anpassad till den här föreslagna<br>ändringen.</p>
<p>I fråga om placeringsreglema, § 9, sista stycket i kommentarerna till<br>lagen om Svenska kyrkan, bör endast sista meningen av den föreslagna<br>texten tas med i den nya lydelsen av paragrafen.</p>
<p>Motion 1997:54 av Catharina Månsson m. fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet avstyrker regeringens förslag att förtroendevalda inom<br>Svenska kyrkan efter relationsändringen inte skall ges någon lagstadgad<br>rätt till ledighet för kyrkliga förtroendeuppdrag.</p>
<p>Motion 1997:55 av Gurli Nylund m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att lagstadgad<br>rätt till ledighet för förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan bör finnas<br>även efter relationsändringen.</p>
<p>Motion 1997:56 av Sten-Ame Persson m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna,</p>
<p>1. att ingen särskild lag bör stiftas för Svenska kyrkan,</p>
<p>2. att bestämmelser som anger Svenska kyrkans identitet som<br>trossamfund, organisation och verksamhet inte bör ingå i lag samt</p>
<p>3. att såvida sådana bestämmelser ändå kommer att ingå, dessa inte<br>skall kunna ändras utan kyrkomötets hörande.</p>
<p>Motion 1997:57 av Paul Trossö vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet ger regeringen tillkänna att lagen om Svenska kyrkan<br>bör innehålla ett klart lagstadgat namnskydd för trossamfundet Svenska<br>kyrkan med hänvisning till vad som i motionen anförts, eller</p>
<p>att kyrkomötet ger regeringen tillkänna att en klar reglering göres i<br>annan skrivning om namnskydd för Svenska kyrkan och rätten till bruket<br>av detsamma.</p>
<p>133</p>
<p>Motion 1997:58 av Britas Lennart Eriksson vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av RegSkr 1997:2 i framställning till<br>regeringen</p>
<p>1. framhåller att frågan om den prästerliga tystnadsplikten i den<br>reformerade situationen behöver belysas närmare i utredning;</p>
<p>2. föreslår att för att möjliggör detta bestämmelsen i 36 kap. 1 par.<br>Kyrkolagen ges fortsatt giltighet fram till dess att en ny och bättre<br>genomtänkt lösning kan genomföras inom den reformerade kyrkans ram.</p>
<p>Motion 1997:59 av Britas Lennart Eriksson vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av RegSkr 1997:2 som sin mening ger<br>regeringen till känna att lagstadgad rätt till ledighet för fullgörande av<br>kyrkliga förtroendeuppdrag skall gälla även efter relationsförändringen.</p>
<p>Motion 1997:60 av Gunnar Blomgren vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens förslag till lag om<br>Svenska kyrkan uttalar att, om lagen införes, ordet "rikstäckande" i § 2<br>bör ändras till "riksomfattande".</p>
<p>Motion 1997:61 av Britas Lennart Eriksson och Lars Rydje vari<br>hemställs</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av regeringens förslag till ändring av<br>TF 2:17 i RegSkr 1997:2 beslutar som sin mening ge regeringen tillkänna</p>
<p>1. att kyrkorådens, kyrkofullmäktiges, de kyrkliga samfällighetemas,<br>pastoratens, domkapitlens, stiftsstyrelsernas, stiftsfullmäktiges, central-<br>styrelsens, kyrkomötets och andra kyrkliga organs och enheters<br>arkivmaterial är ett kyrkligt material, som bör behandlas och respekteras<br>som sådant;</p>
<p>2. att den inleverans av material ur kyrkoarkiven som blir aktuell skall<br>ske efter överenskommelse mellan vederbörande kyrkliga organ och<br>arkivmyndighet, inte genom ensidigt direktiv från arkivmyndighetens<br>sida, och att detta anges i lag;</p>
<p>3. att den nuvarande grundregeln för inleverans av material ur<br>kyrkoarkiven (den s.k. 70-årsregeln) skall bestå som en bortre tidsgräns<br>och att detta anges i lag;</p>
<p>4. att de kyrkliga organ som sedan gammalt har s.k. dispensarkiv även<br>i framtiden skall vara undantagna från skyldigheten att inleverera<br>arkivmaterialet.</p>
<p>Motion 1997:62 av Åke Blomqvist vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet beslutar som svar på regeringens skrivelse begära<br>följande ändring i Lag om Svenska kyrkan, § 4;</p>
<p>Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan omfattande det<br>geografiska område Svenska kyrkan bestämmer. Om regler för<br>tillhörighet till församling beslutar kyrkomötet.</p>
<p>Församlingens grundläggande uppgift ........ icke-territoriella</p>
<p>församlingar.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>134</p>
<p>Motion 1997:63 av Olof Lönneborg och Britas Lennart Eriksson vari<br>hemställs</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av regeringens förslag till<br>handlingsoffentlighet efter år 1999 i RegSkr 1997:2 beslutar som sin<br>mening ge regeringen till känna att Svenska kyrkan skall omfattas av<br>samma regler om offentlighet och sekretess som gäller för statliga och<br>kommunala myndigheter också efter utgången av år 1999.</p>
<p>Motion 1997:64 av Per Lindberg och Britta Olinder. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet hos regeringen begär att § 1 i lagen om Svenska kyrkan<br>formuleras: "Svenska kyrkan är ett trossamfund med evangelisk-luthersk<br>bekännelse, vilken framträder som församlingar och stift. Svenska<br>kyrkan har också nationella organ."</p>
<p>Motion 1997:65 av Per Lindberg m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet hos regeringen begär:</p>
<p>1. att prästlönetillgångama överförs till Svenska kyrkan med<br>äganderätt</p>
<p>2. att § 9 i lagen om Svenska kyrkan utgår i sin helhet och att<br>nödvändiga bestämmelser enbart regleras i lagen om införande av lagen<br>om Svenska kyrkan.</p>
<p>Motion 1997:66 av Joakim Svensson vari hemställs</p>
<p>1. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att<br>nuvarande kyrkolags regler om tystnadsplikt skall införas i den nya lagen<br>om Svenska kyrkan och</p>
<p>2. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vikten av<br>fortsatt lagstadgad tystnadsplikt för präster inom Svenska kyrkan, oavsett<br>hur detta genomförs lagtekniskt.</p>
<p>Motion 1997:67 av Joakim Svensson vari hemställs</p>
<p>1. att kyrkomötet till regeringen framför som sin mening att de äldre<br>kyrkor, som i dag betraktas som stiftelseegendom fortsätter att vara detta<br>och</p>
<p>2. att kyrkomötet vidare framför till regeringen att dessa stiftelser bör<br>förvaltas av kyrkoråden i de församlingar där de är belägna.</p>
<p>Motion 1997:68 av Joakim Svensson vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet till regeringen framför som sin mening att<br>åldersgränsen för barns samtycke skall vara 15 år.</p>
<p>Motion 1997:69 av biskop Lars Eckerdal m.fl. vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet hos regeringen begär att lagen om trossamfund eller<br>lagen om Svenska kyrkan kompletteras med en bestämmelse som<br>möjliggör ledighet inom trossamfunden eller endast inom Svenska<br>kyrkan.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>135</p>
<p>Motion 1997:70 av Nils Gårder vari hemställs Prop. 1997/98:116</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad som Bilaga 3<br>anförts i motionen.</p>
<p>Motion 1997:71 av Lisen Ridne och Christina Åkerlund vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br>motionen anförts om behovet av straffsanktion för brott mot<br>tystnadsplikten.</p>
<p>Motion 1997:72 av Lisen Ridne och Christina Åkerlund vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br>motionen anförs om behovet av reglering av rätten till ledighet för<br>förtroendevalda.</p>
<p>Motion 1997:73 av Lisen Ridne och Christina Åkerlund vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i<br>motionen anförs om offentlighetsregler i Svenska kyrkan.</p>
<p>Motion 1997:74 av Göran Petterson vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet i sitt yttrande ger regeringen tillkänna vad som anförts i<br>motionen och avstyrker förslaget om borttagande av straffsanktionen i<br>tystnadspliktsbestämmelsen.</p>
<p>Motion 1997:75 av Bengt Linvall och Gudrun Larsén vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet beslutar att hos regeringen begära att de medeltida<br>domkyrkornas domkyrkostiftelser med särskilda styrelser bör bibehållas.</p>
<p>Motion 1997:76 av Bengt Linvall vari hemställs</p>
<p>att Kyrkomötet beslutar att hos regeringen begära att en lagreglerad,<br>straffsanktionerad tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster skall finnas.</p>
<p>Motion 1997:77 av Bengt Linvall vari hemställs</p>
<p>att Kyrkomötet beslutar att hos regeringen begära att § 1 i lag om<br>Svenska kyrkan bör ha följande lydelse:</p>
<p>"Svenska kyrkan är ett trossamfund med evangelisk-luthersk<br>bekännelse och framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan<br>har också nationella organ."</p>
<p>Motion 1997:78 av Marianne Upmark vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan<br>anförts om ansvaret för kyrkans uppdrag.</p>
<p>Motion 1997:79 av Herbert Sjödin vari hemställs</p>
<p>att kyrkomötet hos regeringen begär att det i den förestående<br>propositionen med förslag till Lag om Svenska kyrkan entydigt klarläggs<br>och fastslås att det reformerade kyrkomötet inom ramen för sin i Lag om<br>Svenska kyrkan angivna kompetens kommer att kunna besluta om en<br>inomkyrklig ordning som blir rättsligt bindande för stift och församlingar<br>och för Svenska kyrkan som helhet.</p>
<p>136</p>
<p>Motion 1997:80 av Kjell Karlsson vari hemställs Prop. 1997/98:116</p>
<p>att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att staten även Bilaga 3</p>
<p>i fortsättningen skall ge ett särskilt ekonomiskt stöd till underhållet,<br>vården och försäkringen av Vadstena klosterkyrka.</p>
<h3>4 Yttrande</h3>
<p>I ärendet föreligger ett yttrande från läronämnden (Ln 1997:11), vilket är<br>fogat till betänkandet som bilaga.</p>
<h3>5 Bakgrund</h3>
<h4>5.1 Allmän bakgrund</h4>
<p>Genom skrivelsen (RegSkr 1995:1) om ändrade relationer mellan staten<br>och Svenska kyrkan inhämtade regeringen ett yttrande från 1995 års<br>kyrkomöte över det i skrivelsen framlagda principförslaget om de<br>framtida kyrka-statrelationema. Kyrkomötet beslutade att med anledning<br>av regeringens skrivelse som sin mening ge regeringen till känna vad<br>andra kyrkolagsutskottet anfört i sitt betänkande (2 KL 1995:1, kskr.<br>1995:15). Kyrkomötet fann att grundelementen i regeringens skrivelse, så<br>som utskottet preciserat dem, skulle tillgodose Svenska kyrkans behov<br>och därmed kunde ligga till grund för reformarbetet. I utskotts-<br>betänkandet lyftes fyra grundelement fram, nämligen den konstitutionella<br>lösningen, lagen om Svenska kyrkan, begravningsverksamhetens<br>organisering och finansiering samt klarläggandet av den kyrkliga<br>egendomens status. Därtill innehöll kyrkomötets yttrande principiella<br>synpunkter och påpekanden av avgörande betydelse för inriktningen på<br>ett reformarbete som skulle garantera att Svenska kyrkan förblir<br>densamma.</p>
<p>I december 1995 beslutade riksdagen med bifall till proposition<br>1995/96:80 att godkänna regeringens riktlinjer för arbetet med ändrade<br>relationer mellan staten och Svenska kyrkan (bet. 1995/96:KU12, rskr.<br>1995/96:84).</p>
<p>På grundval av riksdagens principbeslut utfärdade regeringen direktiv<br>(dir 1995:162) för ett omfattande utredningsarbete. Direktiven avsåg<br>följande utredningar och särskilda uppdrag:</p>
<p>• utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor,</p>
<p>• särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig<br>uppbörd av kyrkoavgift</p>
<p>• utredning om begravningsverksamheten</p>
<p>• särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egen-<br>domen vid en relationsändring</p>
<p>• utredning om vården av kulturhistoriskt egendom och kyrkoarkiven,<br>samt</p>
<p>• utredning om personalfrågorna vid en ändring av relationerna och om<br>statligt stöd till trossamfund.</p>
<p>137</p>
<p>För att underlätta insyn och samordning i utredningsarbetet inrättade<br>regeringen ett särskilt beredningsorgan, kyrka-statdelegationen, med<br>kyrkoministem som ordförande och ärkebiskopen som vice ordförande. I<br>delegationen finns representanter för de politiska partierna i riksdagen,<br>för Svenska kyrkan och för övriga trossamfund. Delegationen har<br>fortlöpande informerats om och diskuterat såväl det statliga som de<br>kyrkliga utredningsarbetet.</p>
<p>Parallellt med det statliga arbetet pågår ett kyrkligt utredningsarbete<br>om Svenska kyrkans framtida organisation. Svenska kyrkans central-<br>styrelse har utfärdat direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet (CsSkr<br>1996:2, bilaga 1 och CsSkr 1996:3, bilaga 3). Syftet är att utarbeta ett<br>samlat och teologiskt väl begrundat inomkyrkligt regelsystem i form av<br>en kyrkoordning. Utredningsarbetet skall vara avslutat till den 1 mars<br>1998.</p>
<p>Resultatet av det statliga utredningsarbetet förelåg våren 1997. Den<br>2 april överlämnades följande sju betänkanden till kyrkoministem.</p>
<p>• Rättslig reglering (SOU 1997:41)</p>
<p>• Begravningsverksamheten (SOU 1997:42)</p>
<p>• Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendom och de kyrkliga<br>arkiven (SOU 1997:43)</p>
<p>• Svenska kyrkans personal (SOU 1997:44)</p>
<p>• Stöd, skatter och finansiering (SOU 1997:45)</p>
<p>• Statlig medverkan vid avgiftsbetalning (SOU 1997:46)</p>
<p>• Den kyrkliga egendomen (SOU 1997:47)</p>
<p>Betänkandena har varit föremål för en omfattande remissbehandling<br>uppdelad på två olika remisser. Samtliga församlingar, pastorat och<br>övriga samfälligheter har inbjudits att delta. Härtill har yttranden<br>inhämtats från bl.a. statliga myndigheter, kyrkliga organ på stiftsnivå och<br>nationell nivå samt ett flertal olika trossamfund. Remiss 1, där yttrandena<br>skulle vara avgivna till 1 augusti 1997, omfattade hela betänkandena<br>Rättslig reglering och Den kyrkliga egendomen, betänkandet Den<br>kulturhistoriskt värdefulla egendomen och de kyrkliga arkiven i de delar<br>som behandlar arkivfrågor samt ett förslag till ändring i regeringsformen<br>i betänkandet Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. Remiss 2 avsåg<br>övriga delar av de båda sistnämnda betänkandena samt de återstående tre<br>betänkande. Remisstiden sträckte sig i detta fall fram till den 1 oktober<br>1997.</p>
<p>Remiss 1 omfattade i huvudsak förslag till grundlagsändringar samt<br>andra lagförslag som kräver ett särskilt beslutsförfarande med två<br>riksdagsbeslut med mellanliggande val till riksdagen. Uppdelningen i två<br>remisser har gjorts för att ett yttrande skall kunna inhämtas från<br>kyrkomötet innan regeringen senast i december 1997 - nio månader före<br>1998 års riksdagsval - måste lägga fram en proposition med förslag till<br>grundlagsändringar.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>138</p>
<h4>5.2 Skrivelsens huvudsakliga innehåll</h4>
<p>Regeringens skrivelse omfattar samma delar av det statliga<br>utredningsarbetet som remiss 1. I skrivelsen redovisas det huvudsakliga<br>utfallet av remissen. Remissvaren i form av ifyllda frågeformulär har<br>databehandlats av Statistiska centralbyrån (SCB). I september 1997<br>publicerade SCB en rapport med analys av den första delen av<br>remissutfallet. Av denna framgår att av 3 375 remissinstanser har 2 358<br>eller 70% lämnat ett yttrande. Remissinstanserna ger ett mycket brett<br>stöd åt de förslag som remissen omfattade. Enkäten innehöll 48 frågor<br>varav 45 kan analyseras var för sig. På 35 av dessa frågor har 90 % eller<br>fler svarat att respektive förslag bör genomföras. På nio frågor är det<br>mellan 69 och 89 % som svarat att förslagen bör genomföras. På en av de<br>45 frågorna finns inte en absolut majoritet för utredningsförlaget. Det<br>gäller regeringens möjlighet att ha tillsyn över prästlönetillgångamas<br>användning där 48% ställt sig positiva till utredningsförslaget.<br>Beträffande formen för Svenska kyrkans disposition av<br>prästlönetillgångama fanns möjlighet att ta ställning till tre alternativ -<br>lagstiftningsaltemativet, stiftelsealternativet och ägandealtemativet.<br>Sammantaget finns en knapp majoritet för lagstiftningsaltemativet.<br>Stiftssamfällighetema är mest positiva till detta medan större delen av<br>övriga kyrkliga instanser förordar ägandealtemativet.</p>
<h5>5.2.1 Konstitutionell reglering</h5>
<p>Nya normgivningsregler</p>
<p>Riksdagens principbeslut om ändrade relationer mellan staten och<br>Svenska kyrkan innebär att de nuvarande normgivningsreglema avseende<br>Svenska kyrkan i regeringsformens övergångsbestämmelser skall upp-<br>hävas. I stället skall införas särskilda regler om normgivning angående<br>Svenska kyrkan och andra trossamfund i regeringsformens kapitel om<br>lagar och andra föreskrifter.</p>
<p>Den rättsliga regleringen av trossamfundens förhållanden bör enligt<br>riksdagens principbeslut vara föremål för ett konstitutionellt skydd. Detta<br>skall syfta till att säkerställa stabila förutsättningar för den särskilda verk-<br>samhet som trossamfund bedriver utan att bereda samfunden en rättslig<br>särställning i andra hänseenden. I linje härmed föreslår regeringens att all<br>normgivning om trossamfund skall ske i form av lag. Detta anges i en<br>särskild bestämmelse i regeringsformens kapitel om lagar och andra<br>föreskrifter. Svenska kyrkan och andra trossamfund kommer liksom<br>hittills att kunna omfattas av generellt verkande civilrättslig och<br>offentligrättslig lagstiftning, t.ex. arbetsrättslig lagstiftning.</p>
<p>Riksdagens principbeslut innebär vidare att det skall skapas en särskild<br>lag om Svenska kyrkan som innehåller det som är principiellt viktigt och<br>av grundläggande karaktär för Svenska kyrkan samtidigt som Svenska<br>kyrkan själv skall få reglera sina angelägenheter i största möjliga<br>utsträckning. För att möjliggöra en sådan särskild reglering av Svenska<br>kyrkans förhållanden, bör det i regeringsformen finnas särskilda regler<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>139</p>
<p>om Svenska kyrkan. I annat fall skulle nämligen lagregleringen avseende Prop. 1997/98:116<br>Svenska kyrkan komma att strida mot kravet att normgivning skall vara Bilaga 3<br>generellt giltig. Regeringen ansluter sig till utredningens förslag att ett<br>enhetligt begrepp — grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund —<br>skall användas för att beskriva de olika områden som kommer att ingå i<br>den begränsade reglering avseende Svenska kyrkans förhållanden.<br>Härmed avses föreskrifter av grundläggande karaktär om Svenska<br>kyrkans religiösa identitet, organisation, verksamhet och egendom.</p>
<p>Gällande grundlagsskydd avseende Svenska kyrkan innebär att regler<br>av grundläggande betydelse bara får ges i form av lag. För föreskrifter<br>om medlemskap i Svenska kyrkan krävs samtycke av kyrkomötet. De<br>viktigaste av reglerna i övrigt beslutas på samma sätt som ändringar av<br>huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Regeringen föreslår att de<br>föreskrifter som avses i den nya grundlagsbestämmelsen bara ska få<br>beslutas i den ordning som gäller för riksdagsordningens huvud-<br>bestämmelser. Det innebär antingen två likalydande riksdagsbeslut med<br>mellanliggande val eller ett beslut under förutsättning att minst tre<br>fjärdedelar av de röstande och mer än häften av riksdagens ledamöter<br>förenar sig om beslutet.</p>
<p>I fråga om övriga lagförslag som aktualiserats i det statliga utrednings-<br>arbetet, exempelvis Riksskatteverkets förslag till särskild lagstiftning om<br>förfarandet vid uppbördshjälp för Svenska kyrkan och andra trossam-<br>fund, bedömer regeringen att sådana föreskrifter inte kräver ett särskilt<br>beslutsförfarande i riksdagen.</p>
<p>Offentlighet och insyn</p>
<p>Regeringen föreslår att handlingar som avser områden där Svenska<br>kyrkan skall utföra uppgifter som tillgodoser allmänna samhälleliga<br>intressen omfattas av en offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet.<br>Härmed avses begravningsverksamheten och i viss utsträckning förvalt-<br>ningen av de kyrkliga kulturminnena. Regeringen avser att återkomma<br>med förslag till den närmare regleringen till 1998 års kyrkomöte.</p>
<p>Kyrkans handlingar i övrigt omfattas av en inomkyrkligt reglerad<br>handlingsoffentlighet. Enligt föreskrifter i lagen om Svenska kyrkan skall<br>var och en ha rätt att ta del av dessa handlingar. Rätten till insyn får<br>begränsas bara om det är särskilt motiverat med hänsyn till vissa i lagen<br>om Svenska kyrkan angivna skäl, nämligen skyddet för enskildas<br>personliga och ekonomiska förhållanden eller Svenska kyrkans ekono-<br>miska intressen, eller annan synnerlig anledning. Beslut som innebär att<br>någon inte får ta del av handlingar skall kunna överprövas.</p>
<p>De allmänna handlingar som före år 2000 har kommit in till eller<br>upprättats hos myndigheter med uppgifter som hänför sig till Svenska<br>kyrkans verksamhet eller Svenska kyrkans beslutande församlingar skall<br>kunna förvaras hos Svenska kyrkan även efter relationsändringen utan att<br>därigenom upphöra att vara allmänna. Handlingsoffentligheten enligt<br>tryckfrihetsförordningen skall bestå även i fortsättningen.</p>
<p>140</p>
<p>Övriga grundlagsfrågor Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringen föreslår en ändring i 11 kap. 6 § regeringsformen som Bilaga 3<br>innebär att förvaltningsuppgifter kan överlämnas till registerade<br>trossamfund. Bestämmelsen innebär att om förvaltningsuppgifter över-<br>lämnas till ett trossamfund kan uppgifterna utföras av trossamfundet eller<br>dess registrerade organisatoriska delar. Detta blir av betydelse för<br>begravningsverksamheten som förutsätts skall skötas av Svenska kyrkans<br>församlingar och kyrkliga samfälligheter. I övrigt torde bestämmelsen i<br>första hand komma att gälla för registrerade trossamfunds myndighets-<br>utövning i form av vigsel.</p>
<p>Riksskatteverket (RSV) har i betänkandet Statlig medverkan vid<br>avgiftsbetalning (SOU 1997:46) föreslagit ett tillägg till regeringsformen<br>om att det allmänna skall arbeta för att underlätta olika trossamfunds<br>möjligheter att verka i Sverige. RSV:s förslag har sin bakgrund i ett EG-<br>direktiv som bl.a. innebär att medlemsstaterna i princip skall förbjuda<br>dataregistrering av integritetskänsliga uppgifter, t.ex. tillhörighet till<br>trossamfund. Undantag från förbudet kan gälla bl.a. trossamfunden själva<br>som får registrera sina tillhöriga, samt för medlemsstaterna, om<br>registreringen avser ett viktigt samhälleligt intresse. RSV:s förslag avser<br>att markera detta samhälleliga intresse. Regeringen framhåller att det<br>måste anses utgöra ett allmänt samhällsintresse att Svenska kyrkan och<br>andra trossamfund ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet.<br>Detta framgår bl.a. av att trossamfunden föreslås ha ett särskilt<br>konstitutionellt skydd. Regeringen anser att den föreslagna ändringen är<br>obehövlig och därför inte bör genomföras.</p>
<p>Kyrkoberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:42) Staten<br>och trossamfunden att bestämmelserna om statschefens förpliktelse till<br>den rena evangeliska läran enligt punkt 14 övergångsbestämmelserna till<br>regeringsformen skulle upphävas. Kyrkoberedningen föreslog också ett<br>upphävande av motsvarande bestämmelser i 4 § successionsordningen.</p>
<p>I betänkandet (SOU 1997:41) Rättslig reglering sägs att beslutet om<br>ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan i princip inte är<br>beroende av vilka krav som ställs på statschefen och att det nuvarande<br>bekännelsekravet kan kvarstå även om kyrka-statreformen genomförs.<br>Regeringen gör samma bedömning som utredningen. Med hänvisning till<br>det splittrade remissläget och till behovet av en bred förankring i det<br>svenska samhället föreslår regeringen nu inte någon ändring av reglerna<br>på detta område.</p>
<h5>5.2.2 Lag om trossamfund</h5>
<p>Regeringen föreslår att det skall stiftas en särskild lag om trossamfund.<br>Genom lagen införs en ny associationsform, registrerat trossamfund. Den<br>nya associationsformen skall stå öppen för alla trossamfund. Inga av de<br>rättigheter som trossamfunden har i dag skall dock vara knutna till den<br>nya associationsformen.</p>
<p>Enligt förslaget skall lagen om trossamfund innehålla vissa allmänna<br>bestämmelser tillämpliga på trossamfund oavsett i vilken rättslig form de<br></p>
<p>141</p>
<p>framträder. Till dessa bestämmelser hör definitionen av begreppet Prop. 1997/98:116<br>trossamfund som en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingår att Bilaga 3<br>anordna gudstjänst. Detta innebär en viss förändring i förhållande till<br>religionsfrihetslagen (1951:680) där det nu i 4 § andra stycket sägs att<br>med trossamfund förstås, förutom Svenska kyrkan, sammanslutning för<br>religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst.</p>
<p>Till de allmänna bestämmelserna hör även vissa föreskrifter av<br>religionsfrihetskaraktär. Det gäller bestämmelser om att ingen är skyldig<br>att tillhöra något trossamfund och om att bam som har fyllt 12 år skall<br>samtycka vid inträde i och utträde ur ett trossamfund.</p>
<p>1951 års religionsfrihetslag föreslås bli upphävd. I fråga om de<br>föreskrifter som numera kvarstår i religionsfrihetslagen gäller antingen<br>att motsvarande bestämmelser finns i regeringsformen eller avses bli<br>införda i lagen om trossamfund.</p>
<p>Beträffande Svenska kyrkan anges ställningen som registrerat tros-<br>samfund direkt i lagen om trossamfund. Andra trossamfund skall fa<br>ställning som registrerat trossamfund genom registrering. Registreringen<br>skall omfatta trossamfundets namn, stadgar och styrelse eller mot-<br>svarande organ samt de personer som är behöriga att företräda<br>trossamfundet.</p>
<p>Ett trossamfund som väljer att registrera sig får rättskapacitet såsom<br>registrerat trossamfund. Registrerade trossamfund ges skydd för sina<br>namn och skall efter beslut av regeringen kunna få hjälp med uppbörden<br>av avgifter från dem som tillhör trossamfundet. Beträffande Svenska<br>kyrkan föreskrivs en rätt att av staten få sådan hjälp.</p>
<p>De rättigheter och skyldigheter som har uppkommit för ett<br>trossamfund som har bedrivit verksamheten som ideell förening övergår<br>genom registreringsbeslutet till det registrerade trossamfundet.<br>Registreringsmyndigheten skall besluta att trossamfundet skall träda i<br>likvidation enligt vissa i lagen om trossamfund angivna villkor. Ett<br>trossamfund skall på egen begäran avregistreras utan föregående<br>likvidation under förutsättning att trossamfundet efter avregistreringen<br>utgör en juridisk person av annat slag.</p>
<p>Ett registrerat trossamfunds organisatoriska delar skall kunna<br>registreras. Samma förutsättningar skall gälla för registrering av tros-<br>samfundets organisatoriska delar som för trossamfundet. De registrerade<br>organisatoriska delarna får rättskapacitet och namnskydd i likhet med<br>trossamfundet. Ett registrerat trossamfund och dess registrerade<br>organisatoriska delar svarar var för sig självständigt för sina förpliktelser.<br>Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är<br>registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.</p>
<h5>5.2.3 Lag om Svenska kyrkan</h5>
<p>I enlighet med riksdagens principbeslut lägger regeringen även fram ett<br>förslag till en särskild lag om Svenska kyrkan.</p>
<p>Inledningsvis anges i lagen att Svenska kyrkan är ett evangelisk-<br>lutherskt trossamfund, vilket framträder som församlingar och stift och<br></p>
<p>142</p>
<p>har nationella organ. Där ges också uttryck för den s.k. dubbla Prop. 1997/98:116<br>ansvarslinjen som organisatorisk princip när det sägs att Svenska kyrkan Bilaga 3<br>är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk<br>organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.</p>
<p>Svenska kyrkan som trossamfund skall utgöra ett eget rättssubjekt som<br>bl.a. får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. Svenska kyrkans<br>forsamlingar, sammanslutningar av församlingar och stift skall var för<br>sig ha samma rätt. Avsikten med regeringens förslag är att skapa<br>förutsättningar för ett bibehållande av den lokala och regionala<br>självstyrelsen.</p>
<p>I fråga om såväl församlingar som stift anges i förslaget till lag om<br>Svenska kyrkan en territorialprincip. Församlingen omfattar de personer<br>som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.<br>Stiftet omfattar församlingarna inom sitt område. Det kan dock efter<br>beslut av Svenska kyrkan finnas icke-territoriella församlingar.</p>
<p>Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva<br>undervisning samt utöva diakoni och mission. Stiftets grundläggande<br>uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. I lagen<br>föreskrivs också att det skall finnas en biskop i varje stift. Beträffande<br>kyrkomötet fastslås att det är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.<br>Kyrkomötet far dock inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en<br>församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.</p>
<p>De som tillhör Svenska kyrkan skall enligt bestämmelser i lagen om<br>Svenska kyrkan vara skyldiga att betala lokal och regional kyrkoavgift.<br>Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift och stiftet om regional<br>kyrkoavgift. Svenska kyrkan har rätt till kostnadsfri uppbördshjälp av<br>staten under förutsättning av att hjälpen kan inordnas i det gällande<br>uppbördssystemet.</p>
<p>Svenska kyrkan skall till det statliga registret för registrerade<br>trossamfund lämna uppgifter om stadgar, indelning i församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift samt om behöriga företrädare för<br>Svenska kyrkan och dess församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift.</p>
<p>Ett beslut som innebär att någon inte far ta del av sådana handlingar<br>som omfattas av den inomkyrkligt reglerade handlingsoffentligheten<br>skall överprövas på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer. I den<br>utsträckning som Svenska kyrkan bestämmer far också andra beslut<br>överprövas. Ett särskilt organ med juridisk kompetens skall inrättas inom<br>kyrkan for att ytterst pröva dessa frågor.</p>
<p>Den straffsanktionerade bestämmelsen om tystnadsplikt i kyrkolagen<br>upphävs, vilket innebär att frågan om tystnadsplikt för Svenska kyrkans<br>präster far bli föremål för inomkyrklig reglering. För uppgifter som<br>anfortrotts före relationsändringen skall dock den straffsanktionerade<br>tystnadsplikten fortsätta att gälla.</p>
<p>Den lagstadgade rätten till ledighet för fullgörande av kyrkliga<br>förtroendeuppdrag föreslås upphöra i och med relationsändringen. Någon<br>motsvarande lagstadgad rätt för ledighet for förtroendevalda inom<br>Svenska kyrkan bör enligt regeringen inte finnas efter relationsändringen.</p>
<p>En särskild lag om införande av lagen om Svenska kyrkan stiftas. Där<br>föreskrivs bl.a. att kyrkomötet vid sammanträde under år 1999 har de</p>
<p>143</p>
<p>befogenheter, med avseende på tiden efter relationsändringen, som följer<br>av lagen om Svenska kyrkan utan hinder av bestämmelserna i<br>kyrkolagen. En motsvarande bestämmelse gäller för församlingar,<br>kyrkliga samfälligheter och stift.</p>
<h5>5.2.4 Den kyrkliga egendomen</h5>
<p>Den egendom som Svenska kyrkan förfogar över kan delas in i olika<br>kategorier med hänsyn till egendomens ursprung och de rättsregler som<br>styr den. Den specialreglerade kyrkliga egendomen består huvudsakligen<br>av stiftelseliknande egendom av äldre ursprung. Kyrkokommunal<br>egendom är sådan som förvärvats under senare tid för kyrkokommunala<br>medel. Den disponeras enligt vanliga kommunalrättsliga principer.<br>Slutligen finns fri stiftelse- och föreningsegendom. Det är egendom som i<br>regel tillförts kyrkan genom insamlingar eller donationer.</p>
<p>I regeringens skrivelse lämnas förslag rörande den specialreglerade<br>kyrkliga egendomen. De övriga egendomsslagen påverkas endast indirekt<br>av relationsändringen och det har inte framkommit behov av åtgärder<br>beträffande dessa egendomsslag.</p>
<p>När det gäller den specialreglerade kyrkliga egendomen sägs i<br>riksdagens principbeslut att den efter relationsändringen bör stå till<br>kyrkans förfogande och att man bör finna de rättsliga lösningar som<br>behövs för att trygga egendomens bestånd för avsedda ändamål.<br>Innebörden av principbeslutet är att kyrkan skall ta ansvar för egendomen<br>utan stöd av den detaljerade statliga reglering som finns i dag. En strävan<br>bör därför vara att i största möjliga utsträckning åstadkomma enkla och<br>överskådliga regler. Regeringen föreslår överföring av äganderätten till<br>kyrkan i fråga om vissa kategorier av den specialreglerade kyrkliga<br>egendomen.</p>
<p>De olika slag av specialreglerad kyrklig egendom som omfattas av<br>regeringens förslag är äldre församlingskyrkor och domkyrkor, deras<br>fastigheter och fastighetsfonder, prästgårdar och biskopsgårdar, präst-<br>lönetillgångar samt kyrkofonden och kyrkofondsfastigheterna. Huvud-<br>delen av egendomen anses vara av stiftelseliknande karaktär och själv-<br>ägande. Kyrkobyggnaderna förvaltas i regel av kyrkorådet i försam-<br>lingen, men för de medeltida domkyrkorna finns särskilda styrelser.</p>
<p>Efter Gustav Vasas indragning av kyrkans gods till kronan i mitten av<br>1500-talet återförde kronan under framför allt det följande århundradet<br>markområden till kyrkan för att säkra den kyrkliga verksamheten. Den<br>jord som kronan upplät till kyrkan överläts inte med äganderätt utan<br>anvisades för olika kyrkliga ändamål. Staten kan därför sägas fortfarande<br>vara formell ägare till viss del av den specialreglerade kyrkliga<br>egendomen, de s.k kronoanslagen. Regeringen föreslår nu att krono-<br>anslagen skall ägas av trossamfundet Svenska kyrkan eller olika delar av<br>trossamfundet beroende på vilken typ av egendom det är fråga om. Också<br>för de fall att kronoanslagen ingår i prästlönetillgångama föreslås staten<br>avstå från sin formella äganderätt till egendomen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>144</p>
<p>De äldre kyrkor och domkyrkor som idag betraktas som<br>stiftelseegendom, dvs. sådana som uppförts före år 1817 på landet och<br>1843 i stad, med tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, skall<br>enligt regeringens förslag ägas av den församling i vilken kyrkan ligger.<br>Egendomen skall användas för samma ändamål som tidigare, tills annat<br>beslutas av Svenska kyrkan.</p>
<p>En församlingskyrkas fastighet och fastighetsfond eller en domkyrkas<br>fastighet eller fastighetsfond skall också ägas av den församling i vilken<br>kyrkan ligger. Egendomen skall användas för samma ändamål som<br>tidigare. För ändring av ändamålet krävs tillstånd av Kammarkollegiet.</p>
<p>De prästgårdar som idag betraktas som stiftelseegendom skall ägas av<br>den kyrkliga samfällighet eller, om sådan inte finns, den församling där<br>egendomen är belägen. Biskopsgårdarna skall - med undantag av de<br>biskopsgårdar och tjänstebostäder för biskop som idag hyrs enligt<br>särskilda avtal - ägas av trossamfundet Svenska kyrkan.</p>
<p>Kyrkofondens tillgångar skall ägas av trossamfundet Svenska kyrkan<br>och användas för kyrkliga ändamål, sedan ett så stort kapital avskilts som<br>motsvarar åtagandena för utgående pensioner och gjorda pensions-<br>utfästelser för präster och biskopar. Kyrkofondsfastigheterna skall ägas<br>av trossamfundet Svenska kyrkan och användas för kyrkliga ändamål.</p>
<p>När det gäller prästlönetillgångama har det under utredningsarbetet<br>diskuterats om inte även dessa skulle överföras med äganderätt till<br>trossamfundet Svenska kyrkan (det s.k. ägandealtemativet). Regeringen<br>har emellertid stannat för att föreslå att prästlönetillgångama skall<br>bibehållas som stiftelser och förvaltas av Svenska kyrkan (det s.k.<br>lagstiftningsaltemativet). Stiftelselagen skall dock inte vara tillämplig.<br>Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.<br>Prästlönetillgångama skall ha till ändamål att bidra till de ekonomiska<br>förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Regeringen föreslås<br>få besluta om tillsyn av förvaltningen av prästlönetillgångama</p>
<p>Den som före relationsändringen var ägare till eller hade särskild rätt<br>till kyrklig egendom och som lider förlust genom att egendomen överförs<br>till trossamfundet Svenska kyrkan, en församling, en samfällighet eller<br>ett stift får enligt regeringens förslag rätt till skälig ersättning av staten.</p>
<h4>5.3 Motionernas huvudsakliga innehåll</h4>
<p>I motionerna 1997:44, 45, 58, 66, 71, 74 och 76 ifrågasätts förslaget att<br>prästens tystnadsplikt inte skall vara lagreglerad och straffsanktionerad<br>efter 1 januari 2000. Detta bedöms genomgående som en försvagning av<br>den absoluta tystnadsplikten. I flera av motionerna ses en lagreglerad<br>tystnadsplikt inte enbart som en inomkyrkliga angelägenhet utan som<br>något som har en vidare betydelse för enskilda människor i hela<br>samhället. Att det finns en absolut tystnadsplikt hör till Svenska kyrkans<br>identitet, vilken inte skall förändras genom reformen av kyrka-<br>statrelationema. Argumentet i skrivelsen att tystnadsplikten inte är<br>lagreglerad för andra trossamfund anses i flera motioner inte vara<br>relevant. 1 motionerna 1997:44 och 74 ses det som en möjlighet att</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>145</p>
<p>tystnadsplikten, om det finns önskemål därom, skall kunna utvidgas till<br>att gälla även andra trossamfund. Vid ett upphävande av den lagstadgade<br>tystnadsplikten far den arbetsrättsliga lagstiftningen en avgörande<br>betydelse enligt motion 1997:58. I motionen ställs frågan om hur<br>prästämbete och prästtjänst kommer att samverka i den nya ordningen<br>vid brott mot tystnadsplikt. Därför vore det enligt motionären naturligt att<br>frågan om den prästerliga tystnadsplikten utreddes i särskild ordning<br>utifrån de nya förutsättningarna som föreligger vid relationsförändringen.<br>Övergångsvis bör kyrkolagens föreskrifter om tystnadsplikt kvarstå<br>oförändrade. I övriga motioner finns olika förslag om hur lagregleringen<br>av tystnadsplikten skall ske. I motion 1997:66 anförs härtill att det finns<br>privatanställda yrkesgrupper såsom t.ex. revisorer som har en lagstadgad<br>tystnadsplikt och att det vore underligt om prästernas tystnadsplikt var<br>svagare än revisorernas. I motion 1997:76 framhålls att för personer som<br>lämnat prästtjänst, ämbete och kanske t.o.m. kyrkan och för vilka<br>tystnadsplikt gäller för den tid man var i tjänst respektive innehade<br>prästämbetet är en i samhället straffsanktionerad tystnadsplikt viktig.</p>
<p>Genom motionerna 1997:46, 54, 55, 59, 69 och 72 föreslås kyrkomötet<br>i sitt yttrande över regeringens skrivelse begära att det även efter<br>relationsändringen skall finnas en lagstadgad rätt till ledighet för<br>förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan. I motion 1997:69 anges som en<br>alternativ möjlighet att lagen om trossamfund innehåller en bestämmelse<br>som möjliggör ledighet för förtroendeuppdrag inom trossamfunden. Som<br>ett genomgående argument för en lagstadgad rätt till ledighet anförs i<br>motionerna att i det lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att Svenska<br>kyrkan skall vara rikstäckande och ha en demokratisk organisation. För<br>att demokratin skall kunna fungera måste de förtroendevalda ges reella<br>möjligheter att fullgöra sina uppdrag. I motionerna 1997:46, 55, 59 och<br>69 framhålls att kravet på att en demokratisk uppbyggnad innebär ett<br>särskilt krav på Svenska kyrkan och därför är det inte självklart att<br>samfunden skall likställas då det gäller rätten till ledighet för<br>förtroendeuppdrag. I motionerna 1997:55 och 69 framhålls härtill<br>Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten. Vidare<br>pekas i motion 1997: 55 på att 150 remissinstanser tagit upp frågan om<br>rätten till ledighet för förtroendeuppdrag trots att det inte fanns någon<br>enkätfråga om detta.</p>
<p>I motionerna 1997:47, 53, 65 och 70 föreslås att ägandealtemativet<br>skall tillämpas i fråga om prästlönetillgångama i stället för det av<br>regeringen föreslagna lagstiftningsaltemativet. Prästlönetillgångama<br>skulle därmed överlämnas med äganderätt till trossamfundet Svenska<br>kyrkan. Enligt motion 1997:47 skulle äganderätten till egendomen<br>därefter - genom inomkyrkliga bestämmelser - överlämnas till kyrkans<br>regionala och lokala organ. Enligt motion 1997:65 skall äganderätten<br>avseende prästlönetillgångama tillfalla de församlingar och<br>samfälligheter som idag har rätt till avkastningen av egendomen. I<br>motionen 1997:53 föreslås vidare att förslaget till lag om Svenska kyrkan<br>skall ändras så att det inte innehåller någon rätt för regeringen att besluta<br>om tillsyn av förvaltningen av prästlönetillgångama och så att de inte<br>heller innehåller någon föreskrift om hur dessa tillgångar skall vara</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>146</p>
<p>placerade. I motionen 1997:70 föreslås i andra hand att - om<br>lagstiftningsaltemativet kommer till användning — detta bör gälla för alla<br>de nuvarande självägande kyrkostiftelsema.</p>
<p>I motionen 1997:48 föreslås att förslaget till lag om Svenska kyrkan<br>skall ändras så att ändamålet för prästlönetillgångama blir att bidra till<br>förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Däremot skall, enligt<br>motionen, den betoningen bortfalla som i regeringens skrivelse lagts på<br>att det är de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse som<br>prästlönetillgångama skall bidra till.</p>
<p>Motionerna 1997:49 och 62 syftar till att fa friare bestämmelser om<br>församlingstillhörighet. I motion 1997:49 sägs att kraven på bostadsband<br>i församlingstillhörigheten bör mjukas upp i sökandet efter vägar att<br>stimulera människors intresse att aktivt delta i församlingens liv och<br>inneha förtroendeuppdrag. Människor bör, inom rimliga gränser, fa<br>avgöra var de vill betala sin kyrkoavgift och var de vill ha sitt kyrkliga<br>engagemang. Det kan finnas olägenheter även med att helt fritt få välja<br>församlingstillhörighet. För att reducera riskerna kan man införa en<br>prövning på församlingsnivå. Det bör finnas en anknytning av något slag<br>till den önskade församlingen. Förslaget i motionen innebär att det i<br>lagen om Svenska kyrkan skall föreskrivas, att den som har annan<br>väsentlig anknytning till församlingen än bosättning av församlingen<br>skall kunna beviljas rätt till tillhörighet. I motion 1997:62 ser motionären<br>som meningen med de ändrade relationerna att staten inte längre skall<br>besluta om Svenska kyrkans angelägenheter. Det måste vara kyrkan själv<br>som bestämmer om hur församlingstillhörigheten skall vara knuten till<br>tillhörighet till Svenska kyrkan. Därför föreslås i motionen en sådan<br>ändring i 4 § förslaget till lag om Svenska kyrkan att kyrkomötet, utan att<br>det finns särskilda föreskrifter, bestämmer regler för tillhörighet till<br>församling.</p>
<p>Motion 1997:50 behandlar förslaget att organisatoriska delar av ett<br>trossamfund skall kunna registreras endast om trossamfundet i sin helhet<br>är registrerat. Motionärerna anger att detta inte finns reglerat i lagen om<br>trossamfund. Församlingar inom trossamfund som består av fria<br>församlingar vilka saknar gemensam organisation på nationell nivå och<br>vilka önskar registrera sig skall kunna fa göra detta. Både de enskilda<br>församlingarna och församlingarna tillsammans måste i ett sådant fall<br>kunna anses vara "trossamfund", även om de enskilda församlingarna<br>inte önskar bilda ett formellt gemensamt samfund. I motivtexten bör<br>föras in en text som innebär att om en församling framhärdar i sin<br>ansökan om registrering bör ansökan beviljas även om församlingen<br>rimligtvis inte ensam utgör ett eget trossamfund men det saknas en<br>formell samfundsbildning.</p>
<p>I motionerna 1997:51, 64 och 77 föreslås en likartad förändring i<br>lydelsen av 1 § lagen om Svenska kyrkan. I motionerna hänvisas bl.a. till<br>vad ärkebiskopen skrivit i sitt remissyttrande. I motion 1997:51 anges<br>som skäl för den föreslagna förändringen, att det är viktigt att det i<br>motivtextema till lagen om Svenska kyrkan klart sägs ut från Svenska<br>kyrkans sida att lagtexten, även om den är ett uttryck för kyrkans<br>självförståelse, inte får innebära en låsning för antagandet av nya</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>147</p>
<p>trosdokument. I motion 1997:64 framhålls att lagens angivande av att<br>Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund skall ha en<br>deskriptiv karaktär. I motion 1997:77 pekas på att lagen om Svenska<br>kyrkan kommer att föregås av lag om trossamfund. Det vore då rimligt<br>att låta lagen om Svenska kyrkan bölja med att först tala om att Svenska<br>kyrkan just är ett trossamfund, vilket skulle tydliggöra att Svenska<br>kyrkan är ett av flera trossamfund. Kyrkans identitet blir tydligare<br>markerad om den evangelisk-lutherska bekännelsen anges därefter och<br>inte bara som ett "adjektiv" före ordet trossamfund.</p>
<p>I motion 1997:52 pekas på att det till regeringens skrivelse till 1995 års<br>kyrkomöte om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan<br>fanns en bilaga där punkt 14 i övergångsbestämmelserna till regerings-<br>formen (om statschefens tro) föreslogs upphävd. Motionärerna<br>framhåller att kyrkomötet i sitt yttrande över skrivelsen inte anförde<br>något om att regeringens förslag på denna punkt borde ändras och att<br>kyrkomötet därigenom anslöt sig till regeringens förslag att de nuvarande<br>bestämmelserna om statschefens tro skall avskaffas. I motionen sägs att<br>1995 års kyrkomötes yttrande över regeringens förslag till principbeslut i<br>kyrka-statfrågan för många kyrkomötesombud var en kompromiss i syfte<br>att få till stånd en stor enighet i mötet. När nu avskaffandet av reglerna<br>om statschefens tro inte längre föreslås bli genomförda innebär detta att<br>en viktig förutsättning i kompromissen har förändrats. En kvarstående<br>bestämmelse i svensk grundlag om statschefens och hans barns tro<br>innebär ett starkt symbolvärde av fortsatt "statskyrka". Principen att<br>reglerna om kyrkotillhörighet inte i något avseende skall förknippas med<br>tvång liksom en full religions- och trosfrihet bör gälla också för<br>statschefen och hans familj.</p>
<p>I motion 1997:56 sägs att Svenska kyrkans friare ställning gentemot<br>staten som relationsändringen skulle innebära tycks bli allt mindre<br>framträdande. Särskilt framhålls härvid regeringsskrivelsens förslag till<br>lag om Svenska kyrkan. Detta och den förslagna beslutsordningen anses<br>innebära att det synnerligen starkt kan ifrågasättas om man över-<br>huvudtaget kan tala om en från statsmakten fri kyrka. Vidare ses<br>lagförslaget som synnerligen tvivelaktigt eftersom det på ett antal<br>punkter har sådant innehåll som hör till kyrkans lära, tro och bekännelse.<br>Beslut på detta område bör ankomma på kyrkan ensam. Föreskrifterna i<br>§ 3 i förslaget till lag om Svenska kyrkan torde kunna finnas i lagen om<br>trossamfund. I motionen föreslås att det inte skall stiftas någon lag om<br>Svenska kyrkan. Bestämmelser som anger Svenska kyrkans identitet som<br>trossamfund, organisation och verksamhet bör inte ingå i lag. Skulle det<br>ändå komma tillstånd sådan lagstiftning skall denna inte kunna ändras<br>utan kyrkomötets hörande.</p>
<p>I motion 1997:57 sägs att det måste ligga i Svenska kyrkans intresse att<br>i framtiden undvika, att sammanslutningar/grupperingar som ej ingår<br>som en officiell del av Svenska kyrkan och dess organisation använder<br>sig av namnet Svenska kyrkan på ett sätt som kan ge sken av att de utgör<br>en officiell del av den kyrkliga organisationen. En koppling kan verka<br>menligt för Svenska kyrkans trovärdighet gent emot såväl medlemmar<br>som icke medlemmar. Motionären menar att det får anses som<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>148</p>
<p>synnerligen angeläget att Svenska kyrkan far ett klart och otvetydigt Prop. 1997/98:116<br>lagstadgat namnskydd. I motionen hemställs att kyrkomötet skall ge Bilaga 3<br>regeringen tillkänna att det i lagen om Svenska kyrkan eller på annat sätt<br>ges ett klart namnskydd.</p>
<p>I motion 1997:60 föreslås en ändring av ordalydelsen i 2 § lagen om<br>Svenska kyrkan. Ordet "rikstäckande" associerar enligt motionären till<br>"heltäckande" och dylikt och tycks vilja föreskriva något som aldrig kan<br>säkerställas genom lagbestämmelser. Ordet "riksomfattande" anses ge ett<br>adekvatare och klarare uttryck åt Svenska kyrkans intentioner.</p>
<p>I motion 1997:61 diskuteras de nuvarande kyrkliga arkivens ställning<br>och framhålls att innehållet i sådana arkiv av staten bör respekteras som<br>ett kyrkligt arkivmaterial. Motionärerna vänder sig emot att statliga<br>arkivmyndigheter skall kunna ge direktiv om inleverans till statliga arkiv<br>av detta material och anser att så bör kunna ske endast efter<br>överenskommelse mellan det aktuella kyrkliga organet och den statliga<br>arkivmyndigheten. Motionen tar också upp den nu gällande sjuttio-<br>årsregeln när det gäller inleverans av arkivmaterial till de statliga arkiven<br>och de möjligheter till dispens som finns att låta arkiven stanna hos<br>arkivbildaren ytterligare tid. I motionen föreslås att dessa bestämmelser<br>också i fortsättningen skall gälla för de statliga arkiven.</p>
<p>Motionerna 1997:63 och 73 tar upp den nuvarande statliga offentlig-<br>hetsprincipen för kyrkan. I motionerna yrkas att denna skall bestå även<br>efter år 1999. Motionerna tar också upp den meddelarfrihet som är<br>knuten till offentlighetsprincipen och som innebär bl.a. att en anställd<br>utan risk för trakasserier från arbetsgivaren kan lämna uppgifter för<br>publicering i tidning eller annat massmedium.</p>
<p>I motionen 1997:67 föreslås att de äldre kyrkor som idag betraktas som<br>stiftelseegendom fortsätter att vara detta och att de bör förvaltas av<br>kyrkoråden i de församlingar där de är belägna. I motionen 1997:75<br>hemställs att de medeltida domkyrkornas domkyrkostiftelser med<br>särskilda styrelser skall bibehållas. I motionen 1997:80 begärs fortsatt<br>statligt ekonomiskt stöd till Vadstena klosterkyrka.</p>
<p>I motion 1997:68 ifrågasätts förslaget att bam som fyllt 12 år skall<br>samtycka vid inträde och utträde ur ett trossamfund. Motionären anför att<br>en förutsättning för kritiskt tänkande är ett större mått av kunskap om<br>Svenska kyrkan och övriga trossamfund än som troligtvis finns bland<br>bam och ungdom. Ett bibehållande av kyrkolagens åldersgräns på 15 år<br>anses ligga nära till hands ur Svenska kyrkans synvinkel och vara mera<br>avpassad till gällande konfirmationsålder.</p>
<p>Motion 1997:70 föreslås bl.a. att förslaget att regeringsformen skall<br>kompletteras med en bestämmelse som hindrar att staten beslutar om ett<br>trossamfunds lära. Vidare finns forslag om vissa förändringar i lagen om<br>Svenska kyrkan, främst i form av strykning av 4-6 §§. Om detta inte<br>genomfors föreslås alternativt ett tillägg om att det för varje församling<br>skall finnas en präst. I motionen ges också synpunkter på förut-<br>sättningarna för tolkningen av vissa rättsliga frågor avseende registrerade<br>trossamfund.</p>
<p>I motion 1997:78 anges att begreppet "den dubbla ansvarslinjen" är<br>långt mer komplicerat och tvetydigt än vad som framkommer av</p>
<p>149</p>
<p>utredningen Rättslig reglering. Det ges enligt motionären reellt ofta<br>innebörden av skilda ansvarsområden, där de förtroendevalda ansvarar<br>för kyrkans "yttre" administrativa och organisatoriska delar och<br>ämbetsbärarna för den "inre" verksamheten. För att undvika en fortsatt<br>uppdelning av Svenska kyrkans uppdrag i en "yttre" och en "inre"<br>dimension måste det gemensamma ansvaret lyftas fram i de bakgrunds-<br>texter som skall ligga till grund för den nya lagtexten om Svenska<br>kyrkan. I motionen anges termen "den dubbla ansvarslinjen" genom sin<br>avsaknad av konkret innebörd kunna användas som täckmantel för<br>begränsning av förtroendevaldas ansvarsområde. För att förhindra en<br>fortsatt oklarhet rörande förtroendevaldas ansvar inom Svenska kyrkan<br>bör begreppet "den dubbla ansvarslinjen" inte åberopas i de texter som<br>ligger till grund för kommande lagtext om Svenska kyrkan, i stället bör i<br>dessa sammanhang det gemensamma uppdraget hävdas.</p>
<p>I motion 1997:79 framhålls kyrkomötets kompetens att besluta om det<br>inomkyrkliga regelsystemets utformning som en av hörnstenarna i den<br>förestående kyrkoreformen och att samtliga parter som varit engagerade i<br>reformen har förutsatt, att kyrkomötet far denna rättsliga kapacitet.<br>Vidare sägs att från början av den pågående processen hörts röster som<br>från juridiska utgångspunkter ifrågasatt, om kyrkomötet verkligen<br>kommer att få en sådan inomkyrklig rättslig kapacitet på den rättsliga<br>grundval som principbeslutet angav och att i den föreliggande regerings-<br>skrivelsen föreslås i sak samma grund för kyrkomötets kompetens som<br>angavs i principbeslutet 1995. Motionären pekar också på att regeringen<br>betonar att kyrkomötets beslutsbefogenheter inte närmare kan anges i lag,<br>eftersom en från riksdagen delegerad normgivningskompetens inte utgör<br>en del av reformens förutsättningar. Det framgår inte av regeringens<br>motivering till sitt förslag vad som sker om det uppstår en tvist i en fråga<br>om kompetensen eller efterfölj elsen av ett kyrkomötesbeslut mellan en<br>församling eller ett stift å ena sidan och kyrkomötet eller kyrkostyrelsen<br>å andra sidan. Det kvarstående intrycket anges i motionen vara, att<br>osäkerheten om kyrkomötets kompetens består. Motionären ser det som<br>väl motiverat för kyrkomötet att i en framställning till regeringen<br>framhålla behovet av klarhet i denna grundläggande fråga. Siktet i<br>framställningen bör därvid vara inriktat inte enbart på själva<br>reformtillfallet och tiden omedelbart därefter utan även på de följande<br>decennierna i den reformerade kyrkans liv. I motionen föreslås att<br>kyrkomötet anhåller hos regeringen, att regeringen i kommande pro-<br>position entydigt klarlägger och fastslår att det reformerade kyrkomötet<br>inom ramen för sin i Lag om Svenska kyrkan angivna kompetens<br>kommer att kunna besluta om en inomkyrklig ordning som blir rättsligt<br>bindande för stift och församlingar och för Svenska kyrkan som helhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>150</p>
<h3>Utskottet</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>6.1 Allmänt</h4>
<p>I och med 1995 års kyrkomötes yttrande över regeringens skrivelse<br>(RegSkr 1995:1) Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan<br>och riksdagens principbeslut om ändrade relationer (prop. 1995/96:80,<br>bet 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) var grunden lagd för en fortsatt<br>reformprocess. Den mycket breda uppslutningen bakom såväl<br>kyrkomötets yttrande som riksdagens principbeslut skapade goda<br>förutsättningar för det kompletterande utredningsarbetet. Remissbehand-<br>lingen av de delar av det statliga utredningsarbetet som legat till grund<br>för regeringens skrivelse till 1997 års extra kyrkomöte visar också att det<br>ställningstagande som gjordes av 1995 års kyrkomöte har accepterats och<br>vunnit stöd inom Svenska kyrkan. Allt talar för att de slutliga besluten<br>också skall kunna fattas i bred enighet. Därmed bör man också kunna<br>uppnå målet att få en långsiktig och stabil lösning på den under flera<br>decennier diskuterade kyrka-statfrågan.</p>
<h4>6.2 Bestämmelser om medlemskap</h4>
<p>Regeringen föreslår att kyrkomötet antar de delar av förslagen i<br>skrivelsen som avser medlemskap i Svenska kyrkan. Punkt 9 2 st.<br>övergångsbestämmelserna till regeringsformen har följande lydelse:<br>"Föreskrifter om medlemskap i Svenska kyrkan meddelas genom lag,<br>som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet." Därav följer att<br>ifråga om bestämmelser på detta område är det inte tillräckligt att<br>kyrkomötet enbart avger ett yttrande. Det krävs att kyrkomötet ger sitt<br>samtycke genom att för sin del anta de delar av regeringens förslag som<br>avser medlemskap i Svenska kyrkan. Härmed avses dels förslaget att<br>upphäva 3 kap. Om kyrkotillhörighet i kyrkolagen (1992:300), dels 4 §<br>förslaget till lag om trossamfund.</p>
<p>Regeringen föreslår genom 1 § 1 st och 2 § 4 punkt förslaget till lag<br>om införande av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan att kyrkolagen i<br>dess helhet skall upphävas den 1 januari 2000. Utskottet föreslår att<br>kyrkomötet för sin del antar regeringens förslag att upphäva 3 kap.<br>kyrkolagen från den 1 januari 2000.</p>
<p>I 4 § förslaget till lag om trossamfund finns bestämmelser om att ett<br>bam som fyllt 12 år skall ge sitt samtycke vid inträde i eller utträde ur ett<br>trossamfund. Denna bestämmelse avser bl.a. tillhörigheten till Svenska<br>kyrkan. Därmed är det en föreskrift av det slag som stiftas av riksdagen<br>med samtycke av Svenska kyrkan. Utskottet behandlar detta förslag<br>jämte motion 1997:68 i avsnitt 6.4.2 nedan.</p>
<p>151</p>
<h4>6.3 Konstitutionell reglering</h4>
<h5>6.3.1 Nya normgivningsregler</h5>
<p>Utskottet hälsar med tillfredsställelse förslaget att den nuvarande<br>regleringen av Svenska kyrkans grundläggande förhållanden i övergångs-<br>bestämmelserna till regeringsformen skall upphävas och att särskilda<br>bestämmelser i regeringsformen beträffande lagstiftning om trossamfund<br>skall införas. Utskottet får särskilt framhålla det värde som ligger i att en<br>gemensam konstitutionell reglering för alla trossamfund på detta sätt<br>åstadkommes.</p>
<p>Utskottet finner vidare att förslaget när det gäller nomgivningsreglema<br>står i överensstämmelse med 1995 års kyrkomötes beslut, att en särskild<br>lag om Svenska kyrkan skall skapas. Grundlagsförslagen möjliggör en<br>sådan särskild lagstiftning, vilken framhåller Svenska kyrkans syn på sig<br>själv och är av avgörande betydelse för den breda enighet som föreligger<br>beträffande kyrka-stat-reformen. Utskottet har ingen erinran mot<br>regeringens förslag till enhetligt begrepp - grunderna för Svenska kyrkan<br>som trossamfund - som avses bli använt för att beskriva de olika<br>områden som kommer att ingå i en begränsad reglering av Svenska<br>kyrkans förhållanden.</p>
<p>Det kan, som sker i motion 1997:70, diskuteras huruvida riksdagen<br>med stöd av föreslagna bestämmelser i regeringsformen kan anses ha rätt<br>att besluta om ett trossamfunds lära. I motionen föreslås att en<br>bestämmelse som hindrar sådana beslut införs i regeringsformen.</p>
<p>Utskottet anser det självklart att riksdagen i princip inte har någon rätt<br>att besluta om ett trossamfunds lära; en statlig lagstiftning i en sådan<br>fråga skulle i regel kränka religionsfriheten som den uttryckts i<br>regeringsformen. Enligt utskottets mening behövs således inget<br>ytterligare hinder mot att riksdagen beslutar om ett trossamfunds lära.<br>Emellertid torde särskilda förhållanden vara för handen när det gäller<br>Svenska kyrkan och hennes lära vid tidpunkten för nya relationer till<br>staten. En viktig faktor är härvid att Svenska kyrkan alltsedan<br>reformationen varit en kyrka med statlig reglering och att dess identitet<br>som ett evangelisk-lutherskt trossamfund idag är reglerad genom<br>lagstiftning. En annan viktig faktor är att den för framtiden förutsatta<br>lagstiftade identiteten för tiden efter relationsändringen inte bestäms<br>ensidigt av staten utan är resultatet av Svenska kyrkans egna önskemål.<br>En ytterligare viktig faktor är att Svenska kyrkan själv - i syfte att värna<br>kontinuiteten - har önskat fortsatt statlig lagstiftning som utgör en<br>beskrivning av kyrkans syn på sig själv. Mot den angivna bakgrunden<br>skall enligt utskottets mening motion 1997:70 i denna del avslås.</p>
<p>Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att de föreskrifter som<br>avses i de nya grundlagsbestämmelserna om trossamfund endast skall<br>kunna ändras på det sätt som gäller för riksdagsordningens<br>huvudbestämmelser.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>152</p>
<h5>6.3.2 Offentlighet och insyn</h5>
<p>Regeringens förslag i fråga om ändring i tryckfrihetsförordningen<br>innebär att den statliga offentlighetsprincipen som huvudregel upphör att<br>gälla för Svenska kyrkan. Regeringen avser att till 1998 års kyrkomöte<br>återkomma med förslag som dock medför att den statliga<br>offentlighetsprincipen även fortsättningsvis i viss utsträckning skall<br>tillämpas i fråga om begravningsverksamheten och förvaltningen av de<br>kyrkliga kulturminnena. Vidare skall den statliga offentlighetsprincipen<br>även för framtiden gälla för sådana handlingar som före år 2000 har<br>kommit in till eller har upprättats hos myndigheter med uppgifter som<br>hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet eller kyrkliga beslutande<br>församlingar. Utskottet har ingen erinran mot den statliga offentlighets-<br>principens sålunda föreslagna fortsatta giltighet inom Svenska kyrkan.</p>
<p>I övrigt gäller enligt regeringens förslag att handlingar hos Svenska<br>kyrkan inte längre skall omfattas av den statliga offentlighetsprincipen. I<br>motionerna 1997:63 och 73 yrkas avslag i denna del av regeringens<br>skrivelse och således att den statliga offentlighetsprincipen skall bestå<br>beträffande alla handlingar hos Svenska kyrkan. Utskottet får i detta<br>sammanhang understryka vikten av att Svenska kyrkan, som en öppen<br>och demokratisk folkkyrka, också fortsättningsvis i största utsträckning<br>håller sina handlingar tillgängliga för var och en som önskar ta del av<br>dem. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i sitt förslag<br>till lag om Svenska kyrkan särskilt tagit med en bestämmelse om att<br>kyrkans handlingar som huvudregel skall vara offentliga på samma sätt<br>som gäller med den statliga offentlighetsprincipen. Ett avskaffande av<br>den statliga offentlighetsprincipen på vissa delar av Svenska kyrkans<br>område kommer således inte att fa till följd att handlingar hålls hemliga i<br>större utsträckning än idag.</p>
<p>Utskottet vill vidare något beskriva effekterna om motionärernas<br>förslag om fortsatt giltighet för den statliga offentlighetsprincipen för alla<br>handlingar hos Svenska kyrkan skulle bifallas. Enligt utskottets mening<br>skulle en sådan fortsatt giltighet medföra att kyrkans förhållanden i stor<br>utsträckning även i övrigt fortsättningsvis skulle bli underkastade en<br>statlig reglering. Som exempel kan nämnas att en statlig offentlighets-<br>princip, dvs. att Svenska kyrkan i tryckfrihetshänseende skulle vara att<br>hänföra till det allmänna, på grund av regeringsformens bestämmelser<br>om yttrandefrihet gentemot det allmänna inte ger möjlighet till annat än<br>en statlig reglering av tystnadsplikten. En sådan reglering torde i sin tur<br>kräva en statlig reglering i fråga om bl.a. prästämbetet och eventuella<br>påföljder för den som bryter mot tystnadsplikten. Statlig reglering i fråga<br>om påföljder kräver i sin tur statlig reglering beträffande de organ som<br>kan bestämma om påföljder. En tillämpning av den statliga<br>offentlighetsprincipen på alla handlingar hos Svenska kyrkan skulle<br>således på ett avgörande sätt förändra den balans mellan i viss mån skilda<br>synsätt på kyrkans framtida ställning i offentligrättsligt hänseende som<br>1995 års kyrkomötes beslut är ett uttryck för.</p>
<p>Utskottet vill i anledning av motion 1997:63 särskilt ta upp frågan om<br>meddelarfrihet. Det kan då inledningsvis konstateras att meddelarfrihet<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>153</p>
<p>idag gäller inom Svenska kyrkan på grundval av den för kyrkan gällande<br>statliga offentlighetsprincipen. Denna frihet innebär att det i viss ut-<br>sträckning är möjligt för anställda och förtroendevalda att - utan risk för<br>straff eller annan sanktion - lämna uppgifter som egentligen omfattas av<br>sekretess för publicering i tidning (eller annat massmedium). En annan<br>del av meddelarfriheten är att den journalist som mottagit en uppgift för<br>anonym publicering i regel är skyldig att hemlighålla sin källa. Vidare är<br>företrädare för det allmänna förbjudna att efterforska vem som lämnat en<br>sådan uppgift för publicering och - om uppgiftslämnaren är känd - på<br>något sätt trakassera denne.</p>
<p>När det gäller meddelarfrihet inom Svenska kyrkan skall noteras att<br>sådan frihet idag endast gäller för vissa sekretessbelagda uppgifter. I<br>fråga om t.ex. uppgifter som lämnats vid bikt förekommer givetvis ingen<br>meddelarfrihet. Beträffande journalisters skyldighet att hemlighålla sina<br>källor kommer denna skyldighet inte att förändras av kyrka-stat-<br>reformen. Däremot innebär ett huvudsakligt upphävande av den statliga<br>offentlighetsprincipen för handlingar hos Svenska kyrkan att det<br>nuvarande förbudet för företrädare för kyrkan att efterforska vem som<br>lämnat en uppgift för publicering bortfaller. Likaså kan en del av<br>förbudet att trakassera uppgiftslämnaren bortfalla. Utskottet finner att<br>detta är en nackdel med regeringens förslag i denna fråga men förutsätter<br>att en motsvarande bestämmelse kommer att beslutas inomkyrkligt.<br>Utskottet anser att motionerna 1997:63 och 73 skall avslås.</p>
<p>Regeringens förslag innebär vidare att de allmänna handlingar som vid<br>årsskiftet 1999/2000 finns hos en myndighet med uppgifter som hänför<br>sig till Svenska kyrkans verksamhet eller hos en kyrklig beslutande<br>församling i princip skall inlevereras till arkivmyndigheten. Förslaget<br>innehåller dock en bestämmelse om att regeringen far besluta att sådana<br>handlingar far överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess<br>organisatoriska delar för förvaring. I denna fråga kan, som sker i motion<br>1997:61, anföras att de handlingar som avses i minst lika hög grad är<br>kyrkliga som statliga och att det därför från saklig utgångspunkt är<br>oriktigt att tala om att arkivhandlingarna av staten skall "överlämnas" till<br>kyrkliga organ. Förhållandet kan uttryckas så att bestämmelserna avser<br>kyrkliga arkiv som också har en statlig funktion.</p>
<p>Enligt utskottets mening är det väsentligt att säkerställa att de<br>handlingar som behövs för den kyrkliga verksamheten också fortsätt-<br>ningsvis finns lätt tillgängliga för de kyrkliga organen. Utskottet finner<br>att regeringens förslag uppfyller detta krav. Utskottet utgår från att staten<br>och dess myndigheter generöst kommer att ge Svenska kyrkan möjlighet<br>att även i framtiden disponera sina arkiv. Frågan om närmare be-<br>stämmelser om arkiven torde fa behandlas när regeringen till 1998 års<br>kyrkomöte återkommer med förslag i dessa hänseenden. Utskottet anser<br>att motion 1997:61 skall avslås.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>154</p>
<p>6.3.3</p>
<h5>Bekännelsekrav på statschefen</h5>
<p>Regeringen har till kyrkomötet inte lagt fram något förslag som innebär<br>förändringar av nuvarande bekännelsekrav för statschefen och för prinsar<br>och prinsessor av Kungliga huset. I motion 1997:52 yrkas emellertid att<br>de nuvarande bestämmelserna i regeringsformen och successions-<br>ordningen om statschefens m.fl. bekännelsekrav skall upphävas.</p>
<p>Utskottet noterar inledningsvis att denna fråga visserligen berördes i en<br>bilaga till regeringsskrivelsen men inte direkt omfattas av 1995 års<br>kyrkomötesbeslut och inte heller av riksdagens principbeslut om nya<br>relationer mellan Svenska kyrkan och staten. Utskottet får vidare<br>framhålla att det för Svenska kyrkan som nådesamfund inte är förenligt<br>med dess grunder att någon person tillhör detta av tvång. Samtidigt<br>mottar kyrkan givetvis med glädje var och en som önskar tillhöra henne.<br>Det förtjänar också påpekas att de nu gällande bestämmelserna fordrar av<br>statschefen att denne "alltid skall vara av den rena evangeliska läran,<br>sådan som den uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen samt<br>Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är", men inte<br>uttryckligen anger att statschefen skall tillhöra just Svenska kyrkan.<br>Bekännelsekravet har dock i praktiken kommit att uttolkas på detta sätt.</p>
<p>Således kan varken Konungen eller prinsar eller prinsessor av<br>Kungliga huset komma att tillhöra Svenska kyrkan annat än efter dop<br>eller anmälan på det sätt som gäller för kyrkotillhöriga i allmänhet.<br>Vidare innebär religionsfriheten att det för var och en står fritt att tillhöra<br>det trossamfund som han eller hon önskar. Om det från statlig<br>utgångspunkt emellertid befinns att krav bör ställas på statschefen och<br>andra kungliga personer när det gäller bekännelse eller tillhörighet till<br>visst trossamfund är detta primärt inte en fråga för Svenska kyrkan.<br>Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund inte skäl för<br>kyrkan att ytterligare behandla denna fråga. Utskottet anser att motion<br>1997:52 skall avslås.</p>
<h5>6.3.4 Övrigt om den konstitutionella regleringen</h5>
<p>Utskottet noterar att regeringen noga har behandlat Riksskatteverkets<br>förslag till ändring i regeringsformen mot bakgrund av det EG-direktiv<br>som ålägger medlemsstaterna att i princip förbjuda dataregistrering av<br>uppgifter som avser en persons religiösa åsikter. Utskottet får framhålla<br>den avgörande betydelse som måste tillmätas förhållandet att<br>skattemyndigheterna också fortsättningsvis - och utan medgivande från<br>varje berörd person - skall kunna dataregistrera uppgifter om personens<br>tillhörighet till Svenska kyrkan som grundval för uppbörd av<br>kyrkoavgift. Med hänsyn till EG-direktivets krav måste då - för att<br>skattemyndigheterna skall kunna dataregistrera trossamfundstillhörighet<br>- avgiftsuppbörden anses ske på grund av ett viktigt samhälleligt<br>intresse. Utskottet kan emellertid acceptera regeringens uttalanden i<br>skrivelsen till kyrkomötet att redan det särskilda konstitutionella skyddet<br>för trossamfunden måste anses utgöra en markering av trossamfundens<br>samhälleligt viktiga ställning och att någon ytterligare grundlags-</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>155</p>
<p>bestämmelse i denna fråga därför inte är nödvändig. Utskottet har därför<br>ingen erinran mot regeringens förslag i denna del.</p>
<p>I övriga grundlagsfrågor anser utskottet att regeringens förslag skall<br>tillstyrkas.</p>
<h4>6.4 Lag om trossamfund</h4>
<p>6.4.1 Allmänt om trossamfunds rättsliga ställning och</p>
<p>registrering</p>
<p>Den föreslagna lagen om trossamfund har två huvuddelar. Den första<br>avser trossamfund i allmänhet oavsett i vilken rättslig form de<br>framträder. Där behandlas i princip frågor av religionsfrihetskaraktär.<br>Denna del omfattar de fyra första paragraferna. Den andra delen av<br>lagförslaget gäller registrerade trossamfund.</p>
<p>Den första delen av lagen om trossamfund samt vissa föreskrifter i den<br>andra delen är av direkt betydelse för Svenska kyrkan. De bestämmelser<br>som avser registreringsförfarandet gäller inte för Svenska kyrkan.<br>Utskottet behandlar i det följande främst sådana bestämmelser som avser<br>även Svenska kyrkan.</p>
<p>I anslutning till vad läronämnden säger i sitt yttrande bör framhållas att<br>definitionen av trossamfund i 2 § skall rymma trossamfund av mycket<br>olika slag. Den innehåller det som ur statens synvinkel måste gälla för att<br>en organisation oavsett rättslig form skall vara ett trossamfund. Det är<br>alltså inte fråga om en rättslig form och inte heller om en<br>identitetsbestämning för något enskilt trossamfund. Definitionen behöver<br>utformas så att alla trossamfund kan acceptera att det som stadgas gäller<br>dem. Därför har den karaktären av en minsta gemensam nämnare. För<br>Svenska kyrkans del är det ett framsteg att det talas om trossamfund som<br>en "gemenskap" och inte längre som en "sammanslutning". Risken för att<br>Svenska kyrkan skall uppfattas som en förening av människor vilka slutit<br>sig samman i avsikt att bedriva viss religiös verksamhet bör minska med<br>den nya formuleringen.</p>
<p>Det är av stort värde att det tillskapas en ny associationsform -<br>registrerat trossamfund. Svenska kyrkan och andra trossamfund som inte<br>finner föreningsformen eller någon annan redan föreliggande rättslig<br>form vara i överensstämmelse med deras självförståelse kan därmed<br>framträda i en adekvat rättslig form.</p>
<p>Med registerat trossamfund avses enligt 5 § dels Svenska kyrkan och<br>dels andra trossamfund som registrerat sig enligt föreskrifter i lagen om<br>trossamfund. Svenska kyrkan blir alltså ett registrerat trossamfund enligt<br>lag och inte genom något registreringsförfarande. På ett motsvarande sätt<br>skall församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift vara registerade<br>organisatoriska delar direkt genom föreskrifter i lagen om trossamfund.<br>Enligt utskottets mening ligger det i linje med principbeslutet om ändrade<br>relationer att Svenska kyrkans rättsliga status på detta sätt fastställs i lag.<br>Likaså står det klart att församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift<br>måste framträda som självständiga, registerade organisatoriska delar.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>156</p>
<p>Tolkning av kyrkorätt Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringen har anslutit sig till utredningens bedömning att det är Bilaga 3<br>naturligt, att de allmänna principer som brukar tillämpas för ideella<br>föreningar bör kunna tillämpas på trossamfund då lag och stadgar inte<br>ger ledning för bedömningen. I motion 1997:70 ifrågasätts detta såvitt<br>gäller bl.a. Svenska kyrkan. Svenska kyrkan står i en annan rättstradition<br>än de under 1800-talet framväxande frikyrkliga samfunden. Utskottet<br>delar den syn som på denna punkt redovisas i motion 1997:70. Det måste<br>understrykas att associationsformen registerat trossamfund är en ny och<br>särskild rättsfigur. För Svenska kyrkans del stämmer det inte att<br>utgångspunkten skall tas i det som gäller för ideella föreningar i det fall<br>föreskrifter i lag eller bestämmelserna i den kommande kyrkoordningen<br>inte är tillräckliga för bedömningen av en rättslig fråga. Utgångspunkten<br>vid en sådan bedömning måste istället vara Svenska kyrkans egen<br>tradition. Motsvarande bör gälla för andra registrerade trossamfund. Det<br>som utskottet anfört på denna punkt med anledning av motion 1997:70<br>bör ges regeringen tillkänna.</p>
<p>Registrering av organisatoriska delar</p>
<p>I likhet med utredningen anser regeringen att organisatoriska delar av ett<br>trossamfund bör kunna använda sig av den nya associationsformen bara<br>om trossamfundet som helhet är registrerat. I lagförslagets 13 §<br>föreskrivs att organisatoriska delar av ett trossamfund också får<br>registreras. De måste då uppfylla det som anges i 7 §, nämligen ha<br>stadgar och en styrelse samt ett namn som klart särskiljer trossamfundets<br>verksamhet från andras. I 13 § finns vidare bestämmelser om vad som<br>händer när ett trossamfund förlorar sin rättsliga ställning som registrerat<br>trossamfund. Då måste dess organisatoriska delar avregistreras eller träda<br>i likvidation. Motion 1997:50 avser fria församlingar inom en rörelse<br>som saknar gemensam organisation på nationell nivå. En sådan<br>församling skall kunna registreras, även om församlingen inte bedöms<br>utgöra ett eget trossamfund. I motionen föreslås att det till stöd för detta i<br>motivtexten till 13 § bör föras in en i motionen citerad text från<br>betänkandet Rättslig reglering.</p>
<p>Motionen avser vissa starkt kongregationalistiska samfund eller<br>rörelser. Utskottet anser att strävan bör vara, att varje trossamfund som<br>önskar det skall kunna använda den nya associationsformen registrerat<br>trossamfund. I det fall en församling registreras utan att vara en<br>organisatorisk del av ett registrerat trossamfund innebär det formellt att<br>församlingen i fråga blir ett eget registrerat trossamfund. Det som<br>utskottet anfört på denna punkt med anledning av motion 1997:50 bör<br>ges regeringen tillkänna.</p>
<p>Utskottet behandlar i det följande ett par enskilda bestämmelser i lagen<br>om trossamfund som tagits upp motionsvägen. Utskottet har inte funnit<br>skäl att i övrigt kommentera lagförslaget och dess föreskrifter om<br>registreringsförfarandet. Det måste dock understrykas att bestämmelsen i<br>16 § första stycket om Svenska kyrkans rätt att fa hjälp av staten med<br>uppbörden av kyrkoavgift hör till förutsättningarna för kyrka-stat-<br></p>
<p>157</p>
<p>reformen. En kostnadsfri uppbördshjälp innefattande beräkning, debite-<br>ring, redovisning och betalning av avgifter ingår också i riksdagens<br>principbeslut.</p>
<h5>6.4.2 Barns rätt att komma till tals</h5>
<p>14 § förslaget till lag om trossamfund föreskrivs att vid ett barns inträde i<br>eller utträde ur ett trossamfund skall bamet själv ha samtyckt till in- eller<br>utträdet, om bamet har fyllt 12 år. I frågan om barns delaktighet i ett<br>beslut om in- eller utträde finns för närvarande direkta föreskrifter endast<br>med avseende på Svenska kyrkan. Åldersgränsen för när samtycke krävs<br>är 15 år enligt 3 kap. 3 och 5 §§ kyrkolagen. Åldersgränsen 12 år skall<br>gälla alla trossamfund oavsett om de är registrerade eller ej. I motion<br>1997:68 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen framför<br>som sin mening att åldersgränsen för bams samtycke skall vara 15 år.<br>Utskottet anser att den föreslagna åldersgränsen på 12 år har starka skäl<br>som talar för sig. Redan vid tillkomsten av 1951 års religionsfrihetslag<br>pekades med hänvisning till vad som gäller vid samtycke för adoption på<br>att 12 år skulle kunnat vara en lämplig åldersgräns. Åldersgränsen gäller<br>rätten för bam att komma till tals och ge sitt samtycke vid en förändring<br>av kyrkotillhörigheten. För en sådan krävs alltså att bam och föräldrar är<br>ense.</p>
<p>Det är av stor vikt att bam tas på allvar och far komma till tals i sina<br>egna angelägenheter. I föräldrabalken finns också allmänna<br>bestämmelser till stöd för detta. Där föreskrivs att i frågor som rör ett<br>bam personliga angelägenheter skall med barnets stigande ålder och<br>utveckling tas allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.<br>Denna syn på bamen är enligt utskottet viktigt att ta fasta på. Den<br>föreslagna 12-årsgränsen ligger väl i linje med föräldrabalkens<br>bestämmelser. Utskottet föreslår att kyrkomötet skall anta regeringens<br>förslag till 4 § lagen om trossamfund och att motion 1997:68 därmed<br>skall avslås.</p>
<h5>6.4.3 Namnskydd för Svenska kyrkan</h5>
<p>I motion 1997:57 föreslås att kyrkomötet i sitt yttrande skall ge<br>regeringen tillkänna att det bör tas in föreskrifter om namnskydd för<br>Svenska kyrkan i lagen om Svenska kyrkan. Alternativt kan en reglering<br>av namnskyddet göras på annat sätt.</p>
<p>Föreskrifter om registerade trossamfunds namn och därmed om<br>namnet Svenska kyrkan finns i 14 § förslaget till lag om trossamfund.<br>Där anges att ett registerat trossamfunds namn eller ett namn som kan<br>förväxlas med detta inte får användas offentligen utan tillstånd. Bryter<br>någon mot denna bestämmelse tillämpas 15 och 18-20 §§ firmalagen<br>(1974:156). De åberopade bestämmelserna från firmalagen innebär att en<br>domstol vid vite kan förbjuda ett näringskännetecken eller dess<br>användning och att den som gör firmaintrång kan ställas till ansvar och<br>bli skadeståndsskyldig. Eftersom Svenska kyrkan är ett registrerat<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>158</p>
<p>trossamfund gäller bestämmelserna i lagen om trossamfund också<br>Svenska kyrkan. I sak är därmed syftet med motion 1997:57 redan<br>tillgodosett i föreliggande förslag. Det finns inget behov av en särskild<br>bestämmelse på denna punkt i lagen om Svenska kyrkan. Motion<br>1997:57 bör därför avslås.</p>
<h4>6.5 Lag om Svenska kyrkan</h4>
<h5>6.5.1 Allmänt om lagens omfattning och innehåll</h5>
<p>1995 års kyrkomötes beslut med anledning av regeringens skrivelse<br>(RegSkr 1995:1) om ändrade relationer mellan staten och Svenska<br>kyrkan innebar inte en enkel tillstyrkan eller avstyrkan av enskilda<br>punkter i regeringens förslag. I det betänkande från andra kyrkolags-<br>utskottet (2 KL 1995:1) som bifölls av kyrkomötet finns följande<br>slutsats, vilken sammanfattade utskottets överväganden och därmed<br>också kyrkomötets ställningstagande.</p>
<p>Med anledning av regeringens skrivelse om ändrade relationer mellan<br>staten och Svenska kyrkan och de därtill anknutna motionerna har<br>utskottet funnit att skrivelsens grundelement, så som utskottet preciserat<br>dem, tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund<br>för reformarbetet.</p>
<p>Utskottet har därtill lämnat principiella synpunkter och påpekanden<br>som är avgörande för inriktningen på ett reformarbete som garanterar att<br>Svenska kyrkan förblir densamma.</p>
<p>Till de nämnda grundelementen hörde lagen om Svenska kyrkan. I<br>betänkandet underströks betydelsen av att lagen innehåller de grund-<br>läggande bestämmelser som är nödvändiga för att säkra att Svenska<br>kyrkans identitet bevaras vid relationsändringen och för framtiden.</p>
<p>Lagens bestämmelser bör vara principiellt utformade och främst be-<br>skriva Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad. Utskottet tar<br>samtidigt fasta på att lagen kan få en större omfattning än vad<br>Kyrkoberedningen föreslog. Lagen behöver nämligen innehålla tydliga<br>bestämmelser om kompetensfördelning mellan Svenska kyrkans lokala,<br>regionala och nationella nivåer samt vissa allmänna principer av<br>betydelse för Svenska kyrkan som öppen, demokratisk och rikstäckande<br>folkkyrka.</p>
<p>Vid bedömningen av det i regeringens skrivelse framlagda förslaget till<br>lag om Svenska kyrkan bör en utgångspunkt tas i 1995 års kyrkomötes<br>ställningstagande. Det hade som förutsättning en tydlig kompromissvilja<br>från kyrkomötets ledamöter. Genom att bygga på och ta hänsyn till de<br>grundläggande värden som hävdades från olika håll kunde en samlande<br>lösning skapas. Det bör noteras att även riksdagens principbeslut är en<br>kompromiss. Detta framhåller regeringen i skrivelsen (sid. 21). Där sägs<br>också att principbeslutet utgör den självklara grunden för det fortsatta<br>stat-kyrkaarbetet.</p>
<p>I det förslag till lag om Svenska kyrkan som lades fram i betänkandet<br>Rättslig reglering har hänsyn tagits till vad 1995 års kyrkomöte anförde.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>159</p>
<p>Remissutfallet visar på en mycket bred förankring inom Svenska kyrkan<br>för utredningens förslag. Regeringens lagförslag överensstämmer i sin tur<br>i huvudsak med utredningens.</p>
<p>Utskottets samlade bedömning är att förslaget till lag om Svenska<br>kyrkan i huvudsak innehåller det som för 1995 års kyrkomöte var en<br>förutsättning för att bejaka en fortsatt reformprocess. Mot den bak-<br>grunden och med hänsyn till remissutfallet finner utskottet det inte<br>möjligt att kyrkomötet i grundläggande frågor om lagens innehåll och<br>omfattning frångår det som tidigare har beslutats. Även i övrigt måste det<br>finnas särskilda skäl för att föreslå förändringar i det föreliggande<br>lagförslaget.</p>
<p>I motion 1997:56 föreslås att det inte skall stiftas en lag om Svenska<br>kyrkan och att det inte skall finnas några bestämmelser i lag som anger<br>Svenska kyrkans identitet som trossamfund och verksamhet. Mot bak-<br>grund av vad utskottet anfört beträffande 1995 års kyrkomötes ställnings-<br>tagande föreslår utskottet att motion 1997:56 yrk. 1 och 2 avslås.</p>
<p>I motion 1997:70 sägs att det strider mot religionsfriheten att före-<br>skrifter av det slag som finns i 4-6 §§ förslaget till lag om Svenska<br>kyrkan ges i av riksdagen stiftad lag. För bedömningen av religions-<br>frihetsaspektema hänvisar utskottet vad som tidigare anförts under<br>avsnitt 6.3.1 Nya normgivningsregler beträffande beslut om ett tros-<br>samfunds lära. Lagförslagets 4-6 §§ innehåller sådana bestämmelser som<br>1995 års kyrkomöte särskilt framhöll måste finnas i lagen om Svenska<br>kyrkan. Utskottet föreslår därför att motion 1997:70 i denna del avslås.</p>
<p>I såväl motion 1997:56 som i motion 1997:70 ses ett ökat inflytande<br>från kyrkomötets sida över lagstiftningen som ett alternativ till att avstå<br>från den i motionerna nämnda lagregleringen. I motion 1997:70 pekas på<br>att kyrkomötet genom bestämmelser i regeringsformen skulle kunna få<br>ett fortsatt medinflytande över lagstiftningen. Detta anses dock inte som<br>ett realistiskt alternativ med hänsyn till den grundläggande avsikten med<br>reformen. Utskottet delar denna bedömning. I motion 1997:56 yrk. 3<br>föreslås att lagen om Svenska kyrkan inte skall kunna ändras utan<br>kyrkomötets hörande om denna, trots vad som framförs i motionen, far<br>det i regeringens skrivelse föreslagna innehållet. Utskottet noterar att det<br>i regeringens skrivelse (sid. 25) framhålls, att det följer av be-<br>stämmelserna i 7 kap. 2 § regeringsformen att Svenska kyrkan kommer<br>att beredas tillfälle att yttra sig över eventuella ändringar i lagstiftningen<br>avseende Svenska kyrkan. Det får förutsättas att det i ett sådant fall är<br>kyrkomötet som ska avge yttrandet. Utskottet föreslår att motion 1997:56<br>yrk. 3 avslås</p>
<h5>6.5.2 Svenska kyrkans identitet och organisation</h5>
<p>Svenska kyrkan som evangelisk-lutherskt trossamfund</p>
<p>Regeringen konstaterar att riksdagens principbeslut innebär, att i lagen<br>om Svenska kyrkan bör anges att kyrkan skall vara en evangelisk-<br>luthersk kyrka med episkopal struktur, en öppen folkkyrka, demokratiskt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>160</p>
<p>uppbyggd och rikstäckande. De tre första paragraferna i förslaget till lag<br>om Svenska kyrkan avser denna grundläggande identitetsbestämning.</p>
<p>I 1 § sägs att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund<br>som framträder som församlingar och stift och att Svenska kyrkan också<br>har nationella organ. Det råder ingen tvekan om att Svenska kyrkan skall<br>behålla sin evangelisk-lutherska identitet också efter relationsändringen. I<br>motionerna 1997:51, 64 och 77 föreslås ändringar av likartat slag när det<br>gäller den närmare utformningen av föreskrifterna på denna punkt.<br>Läronämnden anför i sitt yttrande att bestämmelsens sakliga innehåll och<br>deskriptiva karaktär skulle bli tydligare med en förändrad lydelse.<br>Läronämnden ger också ett alternativt förslag till formulering i linje med<br>dem som finns i de nämnda motionerna.</p>
<p>Utskottet har noga prövat det som framförs i läronämndens yttrande<br>och i motionerna om utformningen av 1 § lagen om Svenska kyrkan. När<br>det anges att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund<br>måste därmed, som läronämnden framhåller, avses ett trossamfund med<br>evangelisk-luthersk bekännelse. Svenska kyrkan är inte ett samfund kon-<br>stituerat av att människor med samma personliga bekännelse slutit sig<br>samman. Det kan därför finnas skäl som talar för att den föreslagna nya<br>lydelsen av 1 § lagen om Svenska kyrkan. Utskottet ställer sig ändå tve-<br>kande till förslagen i motionerna 1997:51, 64 och 77. Utskottet finner att<br>inte heller läronämnden menar att det är nödvändigt med en förändring<br>av lagförslagets 1 § utan förordar en sådan för tydlighetens skull.</p>
<p>Utskottet ser de båda uttrycken "ett evangelisk-lutherskt trossamfund"<br>och "ett trossamfund med evangelisk-luthersk bekännelse" som i sak<br>synonyma. Bestämningen av Svenska kyrkans identitet i 1 § lagen om<br>Svenska kyrkan är av grundläggande betydelse. Det måste råda en tydlig<br>kontinuitet på denna punkt i tiden före och efter den 1 januari 2000. Det<br>förslag till formulering som finns i regeringens skrivelse överensstämmer<br>med den som nu finns i kyrkolagen. Detta förhållande tillmäter utskottet<br>ett stort värde. Härigenom betonas kontinuiteten och risken för att någon<br>bibringas uppfattningen att de ändrade kyrka-statrelationema skulle<br>innebära någon förändring i fråga om bekännelsen och dess betydelse<br>minimeras. Det föreliggande förslaget överensstämmer också med det<br>som varit ute på remiss. Det har därvid bejakats av nära nog samtliga<br>kyrkliga remissinstanser. I detta läge och med hänsyn till att det måste stå<br>klart att Svenska kyrkans bekännelsekaraktär kvarstår oförändrad till-<br>styrker utskottet regeringens förslag och föreslår att kyrkomötet avslår<br>motionerna 1997:51, 64 och 77.</p>
<p>Rikstäckande</p>
<p>I motion 1997:60 riktas invändningar mot användningen av ordet<br>rikstäckande i 2 §. Där sägs att Svenska kyrkan "bedriver en rikstäckande<br>verksamhet." Ordet "rikstäckande" anges i motionen associera till<br>"heltäckande" och dylikt, vilket skulle kunna innebär en föreskrift om<br>något som aldrig kan säkerställas genom lagbestämmelser. I stället<br>föreslås att ordet "riksomfattande" skall användas för att på ett<br>adekvatare och klarare sätt ge uttryck åt Svenska kyrkans intentioner.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116<br></p>
<p>Utskottet finner för sin del att begreppet "rikstäckande" väl uttrycker vad Prop. 1997/98:116<br>som avses. Det tydliggör att Svenska kyrkan har en territoriell Bilaga 3<br>församlingsstruktur med församlingar som täcker hela landet. Härigenom<br>skall evangeliet nå ut till alla människor och sakramenten delas ut. Enligt<br>utskottets mening markerar "riksomfattande" mera gränserna än ger<br>uttryck för Svenska kyrkans sändning till hela folket. Utskottet föreslår<br>att kyrkomötet avslår motion 1997:60.</p>
<p>Den dubbla ansvarslinjen</p>
<p>I motion 1997:78 ifrågasätts att begreppet "den dubbla ansvarslinjen"<br>används i motivtexten till 2 §. I denna paragraf anges att Svenska kyrkan<br>bedriver en rikstäckande verksamhet i samverkan mellan en demokratisk<br>organisation och kyrkans ämbete. Begreppet "den dubbla ansvarslinjen"<br>sägs i motionen vara långt mer komplicerat och tvetydigt än vad som<br>framkommer i betänkandet Rättslig reglering, som på denna punkt också<br>citeras i regeringens skrivelse. Istället bör talas om ansvaret för det<br>gemensamma uppdraget.</p>
<p>Den problematik med en uppdelning mellan "inre" och "yttre" frågor<br>som lyfts fram i motion 1997:78 är viktig att uppmärksamma. En sådan<br>uppdelning står i strid med det som sägs i inledningsorden till alla tre<br>vigningsordningama i kyrkohandboken.</p>
<p>Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp,</p>
<p>ett tempel av levande stenar, där Kristus är hörnsten.</p>
<p>I detta Guds folk, där vi alla genom dopet är kallade</p>
<p>att föra ut evangelium i hela världen, har biskopen/prästen/diakonen<br>ett särskilt uppdrag</p>
<p>Kallelsen att föra ut evangelium är alltså given åt hela Guds folk. Med<br>det gemensamma uppdraget följer också ett gemensamt ansvar. Det s.k.<br>allmänna prästadömet innebär att alla som genom dopet upptagits i<br>kyrkan har en obehindrad tillgång till att möta Gud, till Guds ord och<br>sakrament. Sin prästerliga tjänst fullgör de genom att vittna om Guds<br>väldiga gärningar och genom ett rätt offer, dvs ge av sig själv i nästans<br>och den mänskliga gemenskapens tjänst. Delaktigheten i det allmänna<br>prästadömet medför också att alla döpta och troende, vigda eller icke<br>vigda, tillsammans har ansvaret för att kyrkans grundläggande uppgifter<br>blir utförda. När de verkar gemensamt i den demokratiska organisationen<br>har de också samma ansvar för fattade beslut.</p>
<p>Samtidigt som uppdraget och ansvaret är gemensamt finns i och för<br>församlingen den särskilda vigningstjänsten med ett till vigningslöftena<br>knutet ansvar. Vigningstjänsten finns för att Ordet skall förkunnas i ord<br>och handling och för att sakramenten skall delas ut i enlighet med Kristi<br>instiftelse. I fråga om dessa uppgifter finns också ett särskilt ansvar inför<br>stiftet och dess biskop.</p>
<p>I Svenska kyrkan som demokratisk organisation utkrävs ansvar också<br>av dem som i val fatt förtroendet att leda och besluta. Det sker främst<br>genom de allmänna kyrkliga valen där alla kyrkotillhöriga får delta på<br>lika villkor.</p>
<p>162</p>
<p>I en öppen folkkyrka av Svenska kyrkans karaktär behöver det finnas<br>en samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete.<br>Begreppet "den dubbla ansvarslinjen" syftar på de olika sätten att utkräva<br>ansvar för hur man fullgör sina uppgifter inom ramen för kyrkans<br>gemensamma uppdrag.</p>
<p>1995 års kyrkomöte framhöll att principen om förening av folkligt<br>förankrad självstyrelse och ämbetsförvaltning inom kyrkans gemen-<br>samma uppdrag måste komma till klart uttryck i lagen om Svenska<br>kyrkan. Utskottet menar att lagförslagets formulering, att Svenska kyrkan<br>bedriver en rikstäckande verksamhet i samverkan mellan en demokratisk<br>organisation och kyrkans ämbete, väl svarar mot det som 1995 års<br>kyrkomöte efterlyste. Det är också detta som avses med den s.k. dubbla<br>ansvarslinjen. När det talas om "samverkan" har det gemensamma<br>ansvarstagandet satts i centrum. Uttrycket "den dubbla ansvarslinjen" har<br>under de båda senaste decennierna vunnit stark hävd inom Svenska<br>kyrkan. Det är, som framgår av motion 1997:78, inte oproblematiskt.Det<br>kan dock inte ersättas med att man enbart talar om ansvaret för det<br>gemensamma uppdraget. Som läronämnden anger i sitt yttrande foku-<br>serar den dubbla ansvarslinjen den demokratiska organisationen och<br>ämbetsförvaltningen som ansvarsområden vilka hör samman, samverkar<br>men också är möjliga att urskilja som två ansvarsområden. Den närmare<br>utformningen av den dubbla ansvarslinjen måste konkretiseras i den<br>kommande kyrkoordningen. Det citat från betänkandet Rättslig reglering<br>som finns i regeringens skrivelse och som också återges i läronämndens<br>yttrande betonar det gemensamma uppdraget i kyrkan och utgör enligt<br>utskottets mening en god utgångspunkt för arbetet med en ny kyrko-<br>ordning. Utskottet föreslår att kyrkomötet med avslag på motion 1997:78<br>ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört om den dubbla ansvars-<br>linjen.</p>
<h5>6.5.3 Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad</h5>
<p>Församlingar och kyrkliga samfälligheter</p>
<p>Utskottet noterar att den föreslagna lagen om Svenska kyrkan liksom<br>nuvarande lagstiftning möjliggör att flera församlingar samarbetar i olika<br>avseenden. En församling skall alltså även i fortsättningen kunna bedriva<br>sin verksamhet i samverkan med andra församlingar t.ex. inom ramen för<br>en kyrklig samfällighet. Det blir en inomkyrklig fråga att för sådana fall<br>avgöra den närmare fördelningen av uppgifter och skyldigheter mellan<br>församlingen och samfalligheten. Som exempel från nuvarande ordning<br>kan nämnas att församlingarna inom en samfällighet ofta har en helt<br>integrerad ekonomi. Fördelningen av uppgifter mellan församlingar och<br>samfälligheter kan för den utomstående innebära att en uppgift fullgörs<br>gemensamt med andra församlingar i stället för av varje församling<br>enskilt. Det är angeläget att den nya lagen inte reser några hinder mot att<br>Svenska kyrkan genom egna bestämmelser på angivet sätt fördelar<br>uppgifter och skyldigheter mellan de olika organen på den lokala nivån.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>163</p>
<p>En ytterligare fråga i sammanhanget är hur en församlings eller<br>samfällighets (eller stifts) skulder och andra förpliktelser skall hanteras<br>vid en indelningsändring när nuvarande bestämmelser i kyrkolagen i<br>detta avseende upphör att gälla. Såvitt utskottet kan se kommer därvid -<br>om indelningsändringen innebär att en tidigare enhet slopas - normala<br>civilrättsliga regler för övergång av skulder att få tillämpas. Dessa<br>innebär att fordringsägarens samtycke behövs för att skulden skall kunna<br>överföras från ett rättssubjekt till ett annat.</p>
<p>Det utskottet nu anfört föreslås kyrkomötet ge regeringen tillkänna.</p>
<p>Församlingstillhörighet</p>
<p>I 4 § förslaget till lag om Svenska kyrkan finns grundläggande<br>föreskrifter om församlingen. Till dessa hör att församlingen omfattar de<br>personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens<br>område. Regeringen framhåller i sin skrivelse denna territorialprincips<br>betydelse för kyrkans identitet och för Svenska kyrkans rikstäckande<br>verksamhet. Därtill noteras att 1995 års kyrkomöte uttalat att<br>territorialprincipen skall framgå av lagen. Gällande bestämmelser innebär<br>att församlingen omfattar dem som är folkbokförda inom församlingen.<br>Regeringen förslår att det i lagen om Svenska kyrkan istället skall talas<br>om dem som är bosatta inom församlingens område. Begreppet bosatt<br>anges vara något vidare än folkbokförd. Den närmare innebörden får<br>regleras inomkyrkligt. Det anges dock att åtminstone såvitt gäller<br>skyldigheten att betala kyrkoavgift torde behövas en anslutning till<br>folkbokföringens regler i enlighet med vad Riksskatteverket har framfört.</p>
<p>I motionerna 1997:49 och 62 föreslås ändringar i 4 § i syfte att få friare<br>bestämmelser om församlingstillhörighet. De konkreta förslagen i mo-<br>tionerna skiljer sig dock åt. I motion 1997:49 föreslås att den som har<br>annan väsentlig anknytning till församlingen än bosättning, av för-<br>samlingen skall kunna beviljas rätt till tillhörighet. I motion 1997:62<br>föreslås att det inte skall finnas några föreskrifter om församlings-<br>tillhörighet i lagen om Svenska kyrkan. Sådana bestämmelser skall<br>kyrkomötet ensamt besluta om.</p>
<p>I likhet med vad som görs i regeringens skrivelse vill utskottet<br>framhålla territorialförsamlingens betydelse. Kyrkomötet har vid flera<br>tillfallen tag ställning till och avvisat förslag i linje med dem som finns i<br>motionerna 1997:49 och 62. Utskottet är inte berett att nu föreslå en<br>ändring på denna punkt. Det hör också till förutsättningarna för såväl<br>1995 års kyrkomötes ställningstagande som riksdagens principbeslut att<br>territorialprincipen skall framgå av lagen om Svenska kyrkan. Utskottet<br>finner därför att motionerna 1997:49 och 62 skall avslås.</p>
<p>Samtidigt som utskottet alltså avvisar förslagen om en friare försam-<br>lingstillhörighet ser utskottet det som angeläget att framhålla, att den<br>problematik som berörs i de båda motionerna kräver en fortsatt<br>uppmärksamhet. Detta behöver dock inte betyda att det skall ske en<br>upplösning av sambandet mellan bosättning och församlingstillhörighet.<br>Ordets förkunnelse och sakramentens utdelande skall finnas och skapa<br>församlingar där människor bor och verkar. I kyrkans kallelse att vara<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>164</p>
<p>rikstäckande ligger också uppgiften för var och en att ta ansvar på sin ort.<br>Detta ansvar har flera dimensioner. Hit hör att med sin kyrkoavgift bidra<br>till de ekonomiska förutsättningarna för församlingens arbete och att<br>kunna stå till förfogande för olika uppdrag. Kyrkan måste dock i sitt<br>pastorala handlande på olika sätt ta hänsyn till den ökade rörligheten i<br>samhället och till den minskade betydelse som församlingsgränsema ofta<br>har i storstadsmiljön. Enligt utskottets mening kan detta göras utan att<br>territorialprincipen överges. Hur detta skall ske måste noga prövas och<br>värderas i ett ständigt pågående arbete kring hur Svenska kyrkan i en ny<br>tid skall fullfölja uppgiften som folkkyrka.</p>
<p>Svenska kyrkans ämbetsstruktur</p>
<p>I motion 1997:70 föreslås att det i 4 § lagen om Svenska kyrkan skall<br>föras in bestämmelse om att det för varje församling skall finnas en präst.<br>Motivet för detta är att föreskriften i 5 § om att det för varje stift skall<br>finnas en biskop klargör att biskopens uppdrag inte utgör en delegation<br>av makt som härrör från den demokratiska organisationen. Det<br>motsvarande gäller i fråga om prästen vars uppdrag är av grundläggande<br>betydelse för församlingen.</p>
<p>Utskottet vill med anledning av motion 1997:70 i denna del peka på att<br>det i lagförslagets 2 § sägs att Svenska kyrkans rikstäckande verksamhet<br>bedrivs i samverkan mellan den demokratiska organisationen och<br>kyrkans ämbete. Utskottet har tidigare redovisat att härmed ges uttryck<br>för den s.k. dubbla ansvarslinjen och därmed också det självständiga<br>ämbetsansvar som ligger i prästens uppdrag. Den närmare utformningen<br>av kyrkans ämbete och vad som i detta hänseende skall gälla för<br>församlingarna bör enligt utskottets mening regleras i kyrkoordningen.<br>För att tillgodose 1995 års kyrkomötes begäran att det av lagen om<br>Svenska kyrkan skall framgå att Svenska kyrkan är episkopalt<br>organiserad behöver biskopen nämnas i lagen. Det behövs ingen<br>ytterligare bestämmelse på detta område i lagen om Svenska kyrkan.<br>Utskottet föreslår att motion 1997:70 i denna del avslås.</p>
<p>Kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta beslutande organ</p>
<p>Kyrkomötets kompetens att besluta om det inomkyrkliga regelsystemets<br>utformning framhålls i motion 1997:79 som en av hörnstenarna i den<br>förestående kyrkoreformen. Samtliga parter som varit engagerade i<br>reformen har förutsatt, att kyrkomötet far denna rättsliga kapacitet.<br>Vidare pekas på att det från juridiska utgångspunkter har ifrågasatts, om<br>kyrkomötet verkligen kommer att få den nödvändiga rättsliga<br>kapaciteten. 1 motionen föreslås att kyrkomötet begär att regeringen i den<br>kommande propositionen entydigt klarlägger och fastslår att det<br>reformerade kyrkomötet inom ramen för sin i Lag om Svenska kyrkan<br>angivna kompetens kommer att kunna besluta om en inomkyrklig<br>ordning som blir rättsligt bindande för stift och församlingar och för<br>Svenska kyrkan som helhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>165</p>
<p>Det som anförs i motion 1997:79 om det kommande inomkyrkliga<br>regelsystemets ställning är enligt utskottets mening av central betydelse.<br>Trossamfundet Svenska kyrkan framträder enligt 1 § lagen om Svenska<br>kyrkan som församlingar och stift och har även nationella organ.<br>Identitetsmässigt hålls Svenska kyrkan som trossamfund samman av sin<br>evangelisk-lutherska bekännelse. För att Svenska kyrkan skall hållas<br>samman också som ett i samhället verksamt, rättsligt organiserat<br>trossamfund måste det finnas en kyrkoordning med bestämmelser för<br>Svenska kyrkan som helhet, för hennes församlingar och stift. I likhet<br>med motionären ser utskottet det som nödvändigt att kyrkomötets<br>möjligheter att besluta om en gemensam och gällande kyrkoordning inte<br>ifrågasätts. Det bör i regeringens kommande proposition klargöras att<br>detta är avsikten med föreskriften att kyrkomötet är Svenska kyrkans<br>högsta beslutande organ.</p>
<p>I 6 § lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att kyrkomötet är Svenska<br>kyrkans högsta beslutande organ. Härmed ges grunden för att kyrkomötet<br>skall kunna fatta beslut som församlingar och stift är skyldiga att följa.<br>Som noteras i motion 1997:79 framhåller regeringen att kyrkomötets<br>beslutsbefogenheter inte kan anges närmare i lag eftersom det inte är<br>fråga om en från riksdagen delegerad normgivningskompetens. Detta<br>utgör en viktig komponent i såväl kyrkomötets som riksdagens tidigare<br>ställningstaganden. Utskottet har också i avsnitt 6.3.1 Nya norm-<br>givningsregler framhållit värdet i en gemensam konstitutionell reglering<br>för alla trossamfund.</p>
<p>I motion 1997:70 görs den tolkning att regeringens förslag medför, att<br>de organisatoriska delarna av trossamfundet kan hållas samman civil-<br>rättsligt genom den kyrkoordning som kyrkomötet avser att antaga.<br>Redan en registrering av trossamfundet Svenska kyrkan med den av<br>kyrkomötet antagna kyrkoordningen i vilken församlingars och stifts<br>ställning klargörs bedöms i motionen som tillräckligt för att värna om<br>kyrkans enhet. Utskottet kan, som tidigare framhållits, inte ansluta sig till<br>motionens slutsats att 4-6 §§ kan utgå ur lagen om Svenska kyrkan men<br>vill ändå lyfta fram det som sägs i motionen om betydelsen av att<br>Svenska kyrkan blir ett registrerat trossamfund och att registreringen<br>omfattar trossamfundets stadgar, dvs. den av kyrkomötet fastställda<br>kyrkoordningen.</p>
<p>Skillnaden mellan vad som kommer att gälla i framtiden och vad som<br>nu gäller bör inte överdrivas. Det torde inte främst vara risken för<br>sanktioner som är avgörande för efterlevnaden av kyrkolagens före-<br>skrifter. I många fall finns det inte heller några direkta påföljder om t.ex.<br>ett kyrkoråd fattar ett beslut som innebär ett kompetsensöverskridande.<br>Det måste även för framtiden förutsättas att de som går in i olika ansvars-<br>uppgifter accepterar och följer de regler som har beslutats i vanlig<br>demokratisk ordning. Det bör också noteras att i det inomkyrkliga utred-<br>ningsarbetet tas fram en ordning för överprövning av beslut. I lagen om<br>Svenska kyrkan föreskrivs att det skall finnas ett organ med särskild<br>juridisk kompetens som ytterst prövar frågor om rätten att ta del av<br>Svenska kyrkans handlingar och som efter beslut av kyrkomötet också<br>kan pröva andra beslut. När detta organ avgjort ett ärende kan det alltså</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>166</p>
<p>inte prövas ytterligare. Liksom nu är fallet behöver det också i framtiden<br>finnas en tillsyn inom kyrkan som avser både församlingar och<br>ämbetsbärare.</p>
<p>Det är nödvändigt att se kyrkomötets ställning i relation till den<br>organisatoriska uppbyggnaden av Svenska kyrkan i dess helhet. Utskottet<br>har noterat att det i betänkandet Rättslig reglering tydligare än i<br>regeringens skrivelse anges vad som följer av att kyrkomötet är Svenska<br>kyrkans högsta beslutande organ. I betänkandet (sid. 186) står att<br>"eftersom kyrkomötet anges som högsta beslutande organ är<br>församlingar och stift skyldiga att följa de beslut som kyrkomötet fattar.<br>Därmed hålls också rättssubjektet Svenska kyrkan samman." Beträffande<br>självstyrelsen och tillskapandet av en subsidaritetsprincip har regeringen<br>i sin skrivelse direkt knutit an till det som sägs på detta område i<br>betänkandet Rättslig reglering. Utskottet har inget att invända mot detta<br>utan ser det tvärtom som värdefullt att begränsningarna i kyrkomötets<br>beslutsbefogenheter lyfts fram. Detta far dock inte ske på bekostnad av<br>kyrkomötets ställning som högsta beslutande organ med möjlighet att<br>fatta beslut som församlingar och stift är skyldiga att följa. I motion<br>1997:70 sägs också att en hänvisning i motivtexten till<br>subsidaritetsprincipen i allmänhet skapar ovisshet beträffande t.ex. rätten<br>att i handbok reglera gudstjänstfirandet.</p>
<p>I den kommande propositionen om lagen om Svenska kyrkan bör slås<br>fast att kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta beslutande organ har<br>den ställning som utredningen Rättslig reglering framfört. Utskottet före-<br>slår att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet<br>anfört om kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta beslutande organ.</p>
<h5>6.5.4 Tystnadsplikten för präster</h5>
<p>Den straffsanktionerade tystnadsplikten för präster föreslås i regeringens<br>skrivelse bli upphävd. Därmed blir frågan om tystnadsplikt för Svenska<br>kyrkans präster föremål för en inomkyrklig reglering. Regeringen<br>motiverar sitt förslag med att en utgångspunkt för kyrka-statreformen är<br>att det skall uppnås en ökad likställighet mellan olika trossamfund och<br>det anses inte tänkbart att utöka den lagstadgade tystnadsplikten till att<br>gälla andra trossamfund. Regeringen säger vidare att den ämnar åter-<br>komma till 1998 års kyrkomöte i frågan om de i betänkandet Rättslig<br>reglering föreslagna ändringarna i rättegångsbalkens föreskrifter om<br>vittnesförbud.</p>
<p>Förslaget om att upphäva den lagstadgade tystnadsplikten tas upp i ett<br>flertal motioner. Det gäller motionerna 1997:44, 45, 58, 66, 71, 74 och<br>76. I samtliga föreslås att kyrkomötet avvisar förslaget att upphäva den<br>lagreglerade tystnadsplikten för Svenska kyrkans präster.</p>
<p>Om Svenska kyrkan i enlighet med regeringens förslag själv skall<br>reglera tystnadsplikten för präster och inom kyrkan vidta sanktions-<br>åtgärder mot den präst som bryter mot tystnadsplikten, innebär det enligt<br>utskottets mening att de sanktioner som står till buds är de som övriga</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>167</p>
<p>trossamfund idag har. Det rör sig då i första hand om forlust av ämbete<br>(och anställning).</p>
<p>En effekt, om förlust av ämbete (och anställning) är enda sanktion mot<br>den präst som brutit mot tystnadsplikten, är att någon sanktion inte finns<br>att ta till mot den person som redan lämnat prästämbetet på egen begäran<br>eller efter att ha fråntagits ämbetet.</p>
<p>De främsta effekten, om nuvarande tystnadspliktsregler kvarstår, är att<br>Svenska kyrkans organ - som idag - även fortsättningsvis kommer att<br>vara beroende av statliga myndigheters (polis, åklagares) eller domstolars<br>bedömningar i tystnadspliktsfrågor. Den person som frikänts i domstol<br>(t.ex. beroende på tillfälliga svagheter i bevisning eller processföring)<br>skulle inte heller kunna bli föremål för inomkyrkliga sanktioner.</p>
<p>En annan effekt är att detta förhållande med tyngd skulle resa frågan<br>om Svenska kyrkans ställning från formell synpunkt. Svenska kyrkans<br>särställning i formellt hänseende skulle bli än tydligare, vilket i sin tur<br>kan komma att påverka synen på kyrkomötets ställning och därmed dess<br>normgivning. Den balans mellan självständighet för Svenska kyrkan och<br>delvis bibehållen offentligrättslig reglering som 1995 års beslut innebar<br>skulle förskjutas. En fortsatt lagreglerad tystnadsplikt för Svenska<br>kyrkans präster skulle vidare kunna leda till att kyrkan från tryck-<br>frihetsrättslig synpunkt också framgent är att se som en del av "det<br>allmänna". Detta leder i sin tur till att prästerna, som idag, åtnjuter full<br>yttrandefrihet mot vilken ingripande endast kan ske genom polis,<br>åklagare och domstolar. Biskop och domkapitel skulle alltså inte kunna<br>vidta andra åtgärder än polisanmälan mot en präst som brutit mot<br>tystnadsplikten.</p>
<p>Utskottet konstaterar att den av regeringen föreslagna förändrade<br>lagregleringen i fråga om tystnadsplikten för präster innebär att brott mot<br>tystnadsplikten fortsättningsvis i huvudsak far beivras inomkyrkligt.<br>Utskottet får vidare anföra att det som avhåller en präst från brott mot<br>tystnadsplikten sannolikt i första hand inte är risken för straff utan den<br>trohet mot kyrkans lära och de prästerliga förpliktelserna som prästen<br>åtagit sig genom sin vigning. En ytterligare faktor som enligt utskottets<br>mening säkerligen för den enskilde prästen väger tyngre än risken för<br>straff är prästens lojalitet mot sin konfident, som kan lida skada om<br>prästen bryter mot sin tystnadsplikt. Möjligheter att bestraffa en präst för<br>brott mot tystnadsplikten är således av behov endast i undantags-<br>situationer.</p>
<p>Den sanktion som därvid ytterst står kyrkan till buds är att skilja<br>prästen från det kyrkliga ämbetet som präst. Enligt utskottets mening<br>torde detta för prästen vara en tillräckligt ingripande sanktion och även<br>en sanktion ägnad att upprätthålla allmänhetens och de kyrkotillhörigas<br>tilltro till prästernas tystnadsplikt.</p>
<p>De fall av brott mot tystnadsplikt som kan komma att falla utanför en<br>inomkyrklig reglering av nu angivet slag är de fall då en präst redan<br>lämnat det kyrkliga ämbetet, på egen begäran eller därför att han eller<br>hon har skilts från rätten att utöva det. Bortsett från att det torde röra sig<br>om ett yttersta undantagsfall kvarstår rimligen prästens lojalitet mot sin<br>konfident även i en sådan situation och utgör ett effektivt hinder mot<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>168</p>
<p>brott mot tystnadsplikten. Skulle en person som lämnat det kyrkliga Prop. 1997/98:116<br>ämbetet som präst, trots allt, bryta mot sin tystnadsplikt, torde de Bilaga 3<br>uttalanden som den förutvarande prästen då gör i många fall vara<br>straffbara som förtal. Denne kan därvid komma att förpliktas att betala<br>skadestånd för den skada han eller hon har vållat konfidensen. Också<br>skadestånd till kyrkan kan komma i fråga, nämligen om prästlöftena kan<br>anses vara en del av ett avtal med kyrkan att prästen för all framtid skall<br>respektera tystnadsplikten. För att så skall vara fallet kan eventuellt<br>utformningen av prästlöftena i denna del behöva överarbetas. Detta är<br>emellertid en inomkyrklig fråga.</p>
<p>Enligt utskottets mening kan alltså konstateras att en prästs brott mot<br>tystnadsplikten vid behov i stor utsträckning kan beivras inomkyrkligt<br>eller med stöd av bestämmelser som gäller också i samhället i övrigt. En<br>sådan ordning skulle också överensstämma med vad som efter<br>relationsförändringen kommer att gälla för andra grupper av anställda<br>inom kyrkan. När det gäller de teoretiska fall som kan hamna utanför nu<br>berörda sanktioner måste noteras att inte heller den nu gällande statliga<br>tystnadsplikten för präster från juridisk utgångspunkt är helt utan<br>undantag. Som exempel kan nämnas att brott mot tystnadsplikt på grund<br>av bestämmelser i brottsbalken preskriberas efter två år och att den<br>svenska straffrätten i princip endast avser brott begångna i Sverige. Det<br>skall därför noteras att en tystnadsplikt med inomkyrkliga sanktioner i<br>vissa avseenden kan bli mera omfattande än den nuvarande lagreglerade<br>tystnadsplikten för präster.</p>
<p>Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att skäl inte föreligger att<br>påfordra lagstiftning om tystnadsplikt för präster utöver vad regeringen<br>har föreslagit. Utskottet fäster därvid särskilt avseende vid att en<br>lagstiftning skulle innebära att ämbetstillsynen i dessa delar i stor<br>utsträckning skulle överlämnas till statliga organ. Utskottet anser att<br>motionerna 1997:44, 45, 58, 66, 71, 74 och 76 skall avslås.</p>
<h5>6.5.5 Rätt till ledighet för förtroendevalda</h5>
<p>I kyrkolagen finns bestämmelser om rätt till ledighet för fullgörande av<br>förtroendeuppdrag i församlingar och samfälligheter inklusive stifts-<br>samfällighetema. 1995 års kyrkomöte framhöll det som angeläget att<br>denna rätt består och läggs fast i lagen om Svenska kyrkan. I sitt<br>lagförslag tillmötesgår regeringen inte kyrkomötet på denna punkt. I<br>motionerna 1997:46, 54, 55, 59, 69 och 72 föreslås att kyrkomötet i sitt<br>yttrande skall ge regeringen till känna att det behöver finnas en<br>lagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag även efter det att de<br>ändrade kyrka-statrelationema trätt i kraft.</p>
<p>När utskottet skall redovisa sina överväganden beträffande rätten till<br>ledighet för förtroendevalda finns anledning att först notera att det inte<br>ställdes någon fråga på detta område i remissen. Det är ett relativt stort<br>antal remissinstanser som själva tagit upp frågan och därvid föreslagit att<br>det även fortsättningsvis skall finnas en lagreglerad rätt till ledighet.<br>Erfarenheterna från den omfattande informationsverksamheten runt om i</p>
<p>169<br></p>
<p>kyrkan visar också på ett betydande engagemang för att det inte skall ske<br>någon förändring på detta område. Det torde inte råda någon tvekan om<br>att 1995 års kyrkomötes begäran har ett starkt stöd.</p>
<p>De remissinstanser som spontant har tagit upp frågan om ledighet för<br>förtroendevalda har framhållit att Svenska kyrkan enligt lag skall ha en<br>demokratisk uppbyggnad och bedriva en rikstäckande verksamhet.<br>Regeringen avvisar detta som skäl för en lagstadgad rätt till ledighet.<br>Detta görs med hänvisning till att lagen om Svenska kyrkan skall ange<br>det som behövs för att kyrkan skall behålla sin identitet. Utgångspunkten<br>är härvid kyrkans egen uppfattning och bild av sig själv. Detta är en<br>riktig beskrivning. Det far dock förutsättas att när det i lagen anges att<br>Svenska kyrkan skall ha en demokratisk uppbyggnad och bedriva en<br>rikstäckande verksamhet är det också ett statligt intresse. Den<br>särställning som i viss utsträckning ges åt Svenska kyrkan har som en<br>förutsättning att Svenska kyrkan behåller sin identitet som öppen<br>folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och med rikstäckande verksamhet.<br>Det är därmed inte ett begränsat kyrkligt intresse att det skapas goda<br>förutsättningar för en fungerande demokrati med möjligheter till en bred<br>representation i kyrkans beslutande och verkställande organ.</p>
<p>Regeringen anför vidare att relationsändringen innebär att försam-<br>lingarnas och samfallighetemas kommunstatus upphör och därmed också<br>karaktären av tvångssammanslutningar. Av denna anledning finner<br>regeringen att det inte kan ske en jämförelse med de borgerliga<br>kommunernas förtroendevalda. Istället pekas på att det inte finns någon<br>lagstadgad rätt till ledighet för dem som har förtroendeuppdrag i andra<br>organisationer. Vidare sägs att en rätt till ledighet for förtroendevalda i<br>Svenska kyrkan inte är förenlig med principen ökad likställighet mellan<br>olika trossamfund. Som framhålls i ett par motioner kommer Svenska<br>kyrkan dock att ha en särställning genom att enligt lag ha ansvar för vissa<br>myndighetsuppgifter och då främst begravningsverksamheten. Svenska<br>kyrkan skall svara för huvudmannaskapet för allmänna begravnings-<br>platser finansierade av en avgift som tas ut av alla medborgare. Även om<br>församlingar och samfälligheter inte förblir tvångssammanslutningar<br>kommer de ändå att ha hand om uppgifter som avser alla medborgare och<br>även besluta om en begravningsavgift som enligt lag måste betalas av<br>alla. Dessa uppgifter ställer särskilda krav på Svenska kyrkan och på de<br>förtroendevalda inom Svenska kyrkan. Detta är enligt utskottet också ett<br>starkt skäl för att det skall finnas en lagstadgad rätt till ledighet för<br>förtroendeuppdrag.</p>
<p>Utskottet anser att det med hänsyn till lagregleringen av Svenska<br>kyrkans demokratiska uppbyggnad, rikstäckande verksamhet och ansvar<br>för begravningsverksamheten bör finnas en lagreglerad rätt till ledighet<br>för förtroendeuppdrag. När det gäller att avgöra vilka uppdrag som skall<br>omfattas av rätten till ledighet är det naturligt att knyta an till före-<br>skrifterna i lagen om Svenska kyrkan. Rätten till ledighet bör avse<br>uppdrag i beslutande organ hos församlingar, kyrkliga samfälligheter och<br>stift samt som ledamot i kyrkomötet. Det bör även avse dem som skall<br>omfattas av registreringen enligt 14 § 3 punkt lagen om Svenska kyrkan<br>och förtroendevalda i de organ som inrättas för att överpröva ärenden<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>170</p>
<p>inom Svenska kyrkan. I de fall det, i enlighet med vad som förespråkas i<br>betänkandet Begravningsverksamheten (SOU 1997:42), inrättas särskilda<br>nämnder med ansvar för begravningsverksamheten bör rätt till ledighet<br>även gälla ledamotskap i dessa. Utskottet föreslår att kyrkomötet som sin<br>mening ger regeringen tillkänna det som utskottet med anledning av<br>motionerna 1997:46, 54, 55, 59, 69 och 72 anfört om en lagreglerad rätt<br>till ledighet för förtroendeuppdrag.</p>
<h4>6.6 Den kyrkliga egendomen</h4>
<h5>6.6.1 Allmänt</h5>
<p>I enlighet med riksdagens principbeslut skall den kyrkliga egendomen<br>efter relationsändringen ställas till kyrkans fortsatta förfogande, varvid<br>egendomens bestånd för de avsedda ändamålen bör tryggas. Enligt<br>utskottets mening innebär regeringens forslag i skrivelsen att riksdagens<br>beslut uppfylls. Särskilt noterar utskottet förslaget att staten skall avstå<br>från sina eventuella kvarstående anspråk på de s.k. kronoanslagen.<br>Utskottet finner att regeringens förslag i fråga om den kyrkliga<br>egendomen är lämpade att bilda en god grund för den fortsatta kyrkliga<br>verksamheten och att förslagen innebär att staten ser välvilligt på<br>Svenska kyrkans möjligheter att ta ansvar för egendomen och för sina<br>interna förhållanden. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse med att<br>egendomsfrågorna i stort blivit väl handlagda.</p>
<h5>6.6.2 Församlingskyrkor och domkyrkor m.m.</h5>
<p>Beträffande äldre församlingskyrkor och domkyrkor samt försam-<br>lingskyrkas och domkyrkas fastigheter och fastighetsfonder föreslår<br>regeringen att denna egendom med äganderätt skall överföras till den<br>församling inom Svenska kyrkan som nu disponerar den. I motion<br>1997:67 och som ett andrahandsyrkande i motion 1997:70 föreslås att<br>äganderätten till egendomen i stället skall kvarstå hos de stiftelseliknande<br>organ som nu är ägare, dvs. det som i utredningsarbetet har benämnts<br>lagstiftningsaltemativet. I motion 1997:75 föreslås att lagstiftnings-<br>altemativet skall tillämpas i fråga om de medeltida domkyrkorna, medan<br>ägandet i övrigt skulle övergå till respektive församling.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att ägandet av församlingskyrkorna skall<br>tillkomma de kyrkliga organ som i första hand bär ansvaret för dessa,<br>vilket enligt utskottets mening är en avgörande fördel. Förslaget medför<br>vidare en angelägen förenkling av den kyrkliga strukturen på så sätt att<br>de nuvarande stiftelseliknande organ som formellt äger de äldre<br>församlingskyrkorna slopas. När de äldre församlingskyrkorna på detta<br>sätt tillförs respektive församling är det enligt utskottets uppfattning<br>också självklart att de förmögenhetstillgångar som är avsedda för<br>församlingskyrkans behov också överförs till församlingen. Utskottet<br>noterar därvid särskilt den föreslagna bestämmelse som anger att</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>171</p>
<p>avkastningen av församlingskyrkas fastighet och fonder oförändrat skall Prop. 1997/98:116<br>tillföras nuvarande ändamål, församlingskyrkans behov. Bilaga 3</p>
<p>Utskottet anser det ligga ett värde i att samma regler tillämpas för alla<br>kyrkobyggnader. Även de medeltida domkyrkorna bör således, i enlighet<br>med regeringens förslag, med äganderätt föras till respektive församling.<br>Samma bör gälla för domkyrkas fastighet och domkyrkas fastighets-<br>fonder. Utskottet vill samtidigt framhålla att domkyrkorna som stifts-<br>kyrkor har en speciell ställning i förhållande till övriga kyrkobyggnader.<br>Denna speciella ställning - som avser alla domkyrkor och inte endast de<br>medeltida - bör medföra att stiften framöver tillförsäkras visst inflytande<br>över sina respektive domkyrkor och att stiftens ansvar för kostnaderna<br>för domkyrkorna också klarläggs. Detta är emellertid en fråga som bör<br>behandlas inomkyrkligt.</p>
<p>Utskottet anser att regeringens förslag skall tillstyrkas samt att<br>motionerna 1997:67 och 75 samt motion 1997:70 i denna del skall avslås.</p>
<p>I motion 1997:80 begärs statligt stöd till Vadstena klosterkyrka.<br>Utskottet finner att denna fråga inte bör föranleda någon särbehandling<br>av denna kyrkobyggnad när det gäller äganderätten. Regeringen har<br>aviserat att den senare avser att återkomma till kyrkomötet med förslag i<br>fråga om stöd till kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom. Ett lämpligt<br>tillfälle att behandla frågan om stöd till Vadstena klosterkyrka kommer<br>att föreligga då. Utskottet anser att motion 1997:80 nu skall avslås.</p>
<h5>6.6.3 Prästgårdar och biskopsgårdar</h5>
<p>Enligt regeringens förslag skall de prästgårdar som nu är stiftelse-<br>egendom med äganderätt överlämnas till den kyrkliga samfällighet eller<br>församling där prästgården finns. De biskopsgårdar som nu är stiftelse-<br>egendom som biskopsgårdar skall med äganderätt överlämnas till tros-<br>samfundet Svenska kyrkan. Utskottet anser att dessa förslag skall till-<br>styrkas.</p>
<h5>6.6.4 Kyrkofonden</h5>
<p>Kyrkofonden - inklusive kvarvarande s.k. kyrkofondsfastigheter -<br>föreslås överlämnad med äganderätt till trossamfundet Svenska kyrkan.<br>Också detta förslag anser utskottet skall tillstyrkas.</p>
<h5>6.6.5 Prästlönetillgångama</h5>
<p>Regeringen har i fråga om prästlönetillgångama föreslagit att lagstift-<br>ningsaltemativet skall tillämpas. Innebörden av detta är att de stiftelse-<br>liknande organ som nu äger dessa tillgångar även fortsättningsvis skall<br>vara ägare till dem. Mot detta förslag står yrkandena i motionerna<br>1997:47, 53, 65 och 70, där det hemställs att ägandealtemativet i stället<br>skall tillämpas. Detta alternativ innebär att prästlönetillgångama med<br>äganderätt överlämnas till trossamfundet Svenska kyrkan.</p>
<p>172</p>
<p>I Kammarkollegiets utredning Den kyrkliga egendomen finns de båda<br>alternativen utförligt beskrivna. Kammarkollegiet finner i sin analys av<br>de båda alternativen att dessa i stort och från olika utgångspunkter kan<br>anses vara likvärdiga. I fråga om prästlönetillgångama stannar Kammar-<br>kollegiet slutligt för förslag om lagstiftningsaltemativet, vilket också är<br>regeringens förslag till kyrkomötet.</p>
<p>Utskottet noterar inledningsvis att enighet, oavsett val av alternativ,<br>föreligger om att avkastningen av prästlönetillgångama också framgent<br>skall användas för Svenska kyrkans förkunnelse. I lagstiftnings-<br>altemativet framgår detta av den föreslagna lagtexten, medan det i<br>ägandealtemativet har i första hand förutsatts ankomma på kyrkomötet<br>att upprätthålla ett sådant ändamål för egendomen. Utskottet får särskilt<br>framhålla att det sannolikt är möjligt att även i ägandealtemativet tydligt<br>ange ändamålet för egendomen i lag.</p>
<p>Utskottet noterar vidare att enighet också råder när det gäller<br>prästlönetillgångamas förvaltning. Oavsett om lagstiftnings- eller<br>ägandealtemativet väljs, får det ankomma på kyrkomötet att bestämma<br>om egendomens förvaltning.</p>
<p>Skillnaden mellan regeringens forslag och motionärernas ligger således<br>i ägandet; vid lagstiftningsaltemativet kvarligger detta hos de stiftelse-<br>liknande organ som nu äger tillgångarna medan det vid ägande-<br>altemativet överförs till trossamfundet Svenska kyrkan. Utskottet<br>ansluter sig till Kammarkollegiets bedömning att några nämnvärda<br>skillnader i fråga om effekterna av ägandet inte föreligger mellan de båda<br>alternativa möjligheterna. Valet mellan dem måste i stället ske utifrån en<br>mera allmän bedömning.</p>
<p>Regeringen har i skrivelsen till kyrkomötet som skäl för lagstiftnings-<br>altemativet anfört att det gäller en förhållandevis stor egendomsmassa<br>som uppkommit genom att hela folket under lång tid har tillskjutit<br>egendom samt att egendomens fortbestånd därför är ett allmänt intresse.<br>Från kyrkliga utgångspunkter träder emellertid i viss mån också andra<br>frågeställningar i förgrunden. En sådan fråga gäller hur slutlig klarhet i<br>ägandeförhållandena när det gäller den kyrkliga egendomen skall skapas.<br>Betoning på denna fråga talar för ägandealtemativet. En annan fråga<br>gäller hur ett Svenska kyrkans ägande av prästlönetillgångama skall<br>spegla den kyrkliga organisationen, dvs. om trossamfundet Svenska<br>kyrkan i enlighet med Kammarkollegiets förslag om ägandealtemativet<br>skall äga prästlönetillgångama eller om dessa inomkyrkligt skall<br>överföras till andra organ inom Svenska kyrkan, t.ex. stift eller pastorat.<br>Betoning på denna fråga talar snarast för lagstiftningsaltemativet, som<br>innebär att det inte inom kyrkan behöver preciseras något kyrkligt organ<br>som ägare till prästlönetillgångama. Osäkerhet om framtiden talar för<br>lagstiftningsaltemativet, eftersom detta medger att riksdagen genom en<br>lagändring någon gång i framtiden kan övergå till ett ägandealtemativ<br>medan det inte är möjligt att återgå till ett lagstiftningsaltemativ sedan<br>äganderätten väl har överförts till Svenska kyrkan. Om man å andra sidan<br>anser att ägandealtemativet skall tillämpas, finns det inga skäl att avvakta<br>med genomförandet av detta alternativ.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>173</p>
<p>Vid en samman vägning av de skilda synpunkterna och med särskild<br>vikt lagd på att inomkyrkliga diskussioner om äganderätten skall kunna<br>undvikas och på statens intresse av ett kvarstående ansvar anser utskottet<br>att lagstiftningsaltemativet skall tillämpas i fråga om prästlönetill-<br>gångama. Utskottet faster också avseende vid remissopinionen, vid att<br>lagstiftningsaltemativet hittills inte inneburit några problem och vid att<br>även lagstiftningsaltemativet innebär att ägandeförhållandena i fråga om<br>prästlönetillgångama klarläggs. Utskottet tillstyrker således regeringens<br>forslag och anser att motionerna 1997:47, 53 och 65 samt motion<br>1997:70 i denna del skall avslås.</p>
<p>I motion 1997:48 yrkas att den föreslagna 9 § lagen om Svenska<br>kyrkan skall ändras så att prästlönetillgångamas ändamål blir att "bidra<br>till förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse". Den betoning på<br>de ekonomiska förutsättningarna som finns i den föreslagna lagtexten<br>skulle därmed bortfalla. Utskottet anser att prästlönetillgångamas främsta<br>ändamål också i framtiden måste vara att ge ekonomisk avkastning till<br>stöd för kyrkans verksamhet. Detta hindrar givetvis inte det angelägna i<br>att den ekonomiska förvaltningen bedrivs på ett sätt som tillgodoser<br>naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen eller andra ideella in-<br>tressen i anslutning till kyrkans verksamhet. Enligt utskottets mening<br>rymmer den av regeringen föreslagna lagtexten goda möjligheter till ett<br>sådant hänsynstagande. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion<br>1997:48 skall avslås.</p>
<h5>6.6.6 Övrigt</h5>
<p>Utskottet anser att regeringens övriga förslag i fråga om den kyrkliga<br>egendomen skall tillstyrkas.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>174</p>
<h3>Hemställan</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Utskottet hemställer med anledning av regeringens skrivelse 1997:2</p>
<p>1. beträffande de delar av förslagen i regeringens skrivelse som<br>avser medlemskap i Svenska kyrkan</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motion 1997:68 för sin del antar<br>förslagen,</p>
<p>2. beträffande nya normgivningsregler</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motion 1997:70 i denna del ger<br>regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>3. beträffande offendighet och insyn</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:61, 63 och 73 ger<br>regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>4. beträffande bekännelsekrav på statschefen</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motion 1997:52 ger regeringen<br>tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>5. beträffande övrigt om den konstitutionella regleringen<br>att kyrkomötet ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>6. beträffande allmänt om trossamfunds rättsliga ställning och<br>registrering</p>
<p>att kyrkomötet med anledning även av motionerna 1997:50 och 70<br>i denna del ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>7. beträffande namnskydd för Svenska kyrkan</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motion 1997:57 ger regeringen<br>tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>8. beträffande lagens om Svenska kyrkan omfattning och innehåll<br>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:56 och 70 i denna<br>del ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>9. beträffande Svenska kyrkans identitet och organisation</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:51, 60, 64, 77 och<br>78 ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>10. beträffande församlingar och kyrkliga samfälligheter<br>att kyrkomötet ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>11. beträffande församlingstillhörigheten i Svenska kyrkans och<br>dess ämbetsstruktur</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:49, 62 och 70 i<br>denna del ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>12. beträffande kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta<br>beslutande organ</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av även motion 1997:70, i denna<br>del, och 79 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</p>
<p>175</p>
<p>13. beträffande tystnadsplikten för präster</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:44, 45, 58, 66, 71,</p>
<p>74 och 76 ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>14. beträffande rätt till ledighet för förtroendevalda</p>
<p>att kyrkomötet med anledning av även motionerna 1997:46, 54, 55,</p>
<p>59, 69 och 72 ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>15. beträffande församlingskyrkor och domkyrkor</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:67, 70 i denna del,</p>
<p>75 och 80 ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,</p>
<p>16. beträffande prästlönetillgångama</p>
<p>att kyrkomötet med avslag på motionerna 1997:47, 48, 53 och 65<br>samt motion 1997:70 i denna del ger regeringen tillkänna vad<br>utskottet anfört,</p>
<p>17. beträffande skrivelsen i övrigt</p>
<p>att kyrkomötet tillstyrker regeringens förslag.</p>
<p>Sigtuna den 12 november 1997</p>
<p>På andra kyrkolagsutskottets vägnar</p>
<p>Torgny Larsson</p>
<p>Gunnar Edqvist</p>
<p>Lars Friedner</p>
<p>Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg,<br>Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Thomas<br>Söderberg, Herbert Sjödin, Sune Holgersson, Anna-Lena Forsdahl,<br>Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhmberg, Hans-Olof<br>Hansson, Hans-Olof Andrén och Britt Louise Agrell.</p>
<p>Biskop Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar.</p>
<h4>Reservationer</h4>
<h5>1. Prästlönetillgångama (mom. 16)</h5>
<p>av Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhmberg, Hans-<br>Olof Hansson, Hans-Olof Andrén och Britt Louise Agrell</p>
<p>Vi reserverar oss mot utskottsmajoritetens formulering av de två sista<br>styckena under rubriken 6.6.5 Prästlönetillgångama.</p>
<p>Vi anser att utskottets betänkande på denna punkt i stället skall ha<br>följande lydelse:</p>
<p>"Utskottet finner att det genom ägandealtemativet klargörs att Svenska<br>kyrkan för framtiden själv ges möjlighet att - förutom en reglering av<br>förvaltningen av prästlönetillgångama - med äganderätt föra över egen-<br>domen till församlingar och stift. Denna möjlighet utesluts i regeringens<br>förslag, där en "fiktiv" äganderätt ges de "såsom-stiftelser" som anges i<br>9 § införandelagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>176</p>
<p>Om prästlönetillgångama förs över till Svenska kyrkan med äganderätt Prop. 1997/98:116<br>bör - som föreslås i motion 1997:47 — en inomkyrklig utredning Bilaga 3<br>överväga och lämna förslag på vilket sätt egendomen i framtiden skall<br>kunna förvaltas lokalt och regionalt. Utredningen bör också överväga hur<br>egendomens äganderätt skall kunna överföras till lokala och regionala<br>organ.</p>
<p>Vid en sammanvägning av de skilda synpunkterna och med särskild<br>vikt lagd på att äganderättsffågoma slutligt skall kunna klarläggas anser<br>utskottet att ägandealtemativet i enlighet med Kammarkollegiets förslag i<br>denna del skall tillämpas i fråga om prästlönetillgångama. Med denna<br>slutsats finner utskottet att den föreslagna 9 § lagen om Svenska kyrkan<br>skall utgå och att 9 § lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan<br>måste omarbetas. Utskottet anser således att regeringens förslag skall<br>avstyrkas i denna del samt att motionerna 1997:47 och 65 liksom<br>motionerna 1997:53 och 70 i dessa delar skall bifallas. I motion 1997:53<br>föreslås - utöver att ägandealtemativet skall tillämpas i fråga om präst-<br>lönetillgångama - att 9 § i den föreslagna lagen om Svenska kyrkan<br>delvis skall kvarstå. I enlighet med vad utskottet nyss har anfört om att<br>9 § lagen om Svenska kyrkan skall slopas finner utskottet att motion<br>1997:53 i denna del skall avslås.</p>
<p>I motion 1997:48 yrkas att den föreslagna 9 § lagen om Svenska<br>kyrkan skall ändras så att prästlönetillgångamas ändamål blir att "bidra<br>till förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse". Utskottets<br>förslag i det föregående innebär att lagen om Svenska kyrkan inte skall<br>innehålla några förvaltningsbestämmelser i fråga om prästlönetill-<br>gångama. Utskottet anser därför att motion 1997:48 skall avslås."</p>
<p>Vi anser också att utskottet hemställan punkt 16 skall ha följande<br>lydelse:</p>
<p>"beträffande prästlönetillgångama<br>att kyrkomötet med bifall till motionerna 1997:47 och 65 liksom till<br>motionerna 1997:53 och 70 delvis samt med avslag på motionen 1997:48<br>liksom på motionen 1997:53 delvis ger regeringen till känna vad<br>utskottet anfört"</p>
<h5>2. Kyrkofonden (mom. 17)</h5>
<p>av Gunnar Lindberg</p>
<p>Undertecknad anser att bättre garantier för en rätt penninghantering<br>måste skapas innan kyrkofondens förmögenhetsmassa överfors till<br>Svenska kyrkan vid relationsändringen. Inte minst gäller detta en säkring<br>av utjämningsmedel mellan församlingarna och garantier mot<br>spekulation i värdepapper. Eftersom detta underlag saknas, reserverar jag<br>mig mot utskottets bifall till regeringens förslag.</p>
<p>177</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<h4>Särskilt yttrande</h4>
<p>av Hans-Olof Andrén och Hans-Olof Hansson</p>
<p>I anslutning till utskottets överväganden i avsnitt 6.5.3 under rubriken<br>Församlingstillhörighet vill vi anföra följande:</p>
<p>Såsom många gånger framförts i kyrkomötet är den faktiska situa-<br>tionen framför allt i storstäderna att många har sitt kyrkliga engagemang<br>i en annan församling på bostadsorten än bostadsförsamlingen. Dessa<br>kan idag väl verka som ideellt arbetande i församlingen men har ingen<br>möjlighet att väljas till kyrkvärd eller kyrkorådsledamot. Detta är inte<br>enbart ett problem ur den enskildes synvinkel, som kräver "kyrkans<br>pastorala handlande", utan det är också ett problem för kyrkan som går<br>miste om engagerade förtroendevalda. Detta är allvarligt mot bakgrund<br>av de tilltagande svårigheterna på många håll att rekrytera förtroende-<br>valda.</p>
<p>Enligt vår mening krävs en utformning av valbarhetsreglema i den<br>kommande kyrkoordningen som löser denna fråga utan att äventyra<br>Svenska kyrkans grundläggande territoriella struktur.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>178</p>
<h3>Läronämndens yttrande</h3>
<h3>1997:11</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3:1</p>
<h4>med anledning av regeringens skrivelse Staten och tros-<br>samfunden - grundläggande frågor och motioner i anslutning<br>därtill</h4>
<p>Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1997:2 och KMot<br>1997:44—4-5, 49-51, 56, 58, 60, 62, 64, 66, 70-71, 74 och 76-79.</p>
<p>Läronämnden finner att inga läromässiga hinder föreligger för att anta<br>förslagen i regeringens skrivelse. Positivt kan konstateras att i de delar<br>förslagen har läromässiga implikationer svarar de mot den syn på<br>kyrkans identitet som framförts från Svenska kyrkan alltifrån yttrandet av<br>1995 års kyrkomöte. Läronämnden finner anledning att särskilt kommen-<br>tera förslagen till lag om trossamfund och lag om Svenska kyrkan.</p>
<h4>1. Trossamfundsbegreppet</h4>
<p>De inledande bestämmelserna i förslaget till lag om trossamfund har<br>principiellt sett karaktär av religionsfrihetsbestämmelser och svarar mot<br>en historisk utveckling av religionsfrihetsbegreppet. Det är tillfreds-<br>ställande att trossamfund i detta avseende definieras som "en gemenskap<br>för religiös verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst" till skillnad<br>från 1951 års religionsfrihetslag, där det talas om "sammanslutning". Den<br>nya definitionen anger en minsta gemensamma nämnare för trossamfund<br>med olika identitet, såväl samfund av folkkyrkotyp som Svenska kyrkan<br>som samfund där de enskilda medlemmarna personliga bekännelse är av<br>konstitutiv betydelse för trossamfundets identitet.</p>
<p>Genom införande av den nya associationsformen "registrerat trossam-<br>fund" tillförsäkras kyrkor som av identitetsskäl har svårigheter att<br>använda sig av förenings-, stiftelse- eller bolagsformen rättslig möjlighet<br>att organisera sig på ett adekvat sätt. Det är en väsentlig reform från reli-<br>gionsfrihetssynpunkt. Också för Svenska kyrkan har den betydelse för att<br>bevara kyrkans identitet när hennes relation till staten förändras och hon<br>får ställning som en i förhållande till staten självständig folkkyrka. Det är<br>värdefullt att lagstiftningen om Svenska kyrkan och andra trossamfund<br>förankras i och får ett rättsligt skydd genom regeringsformen.</p>
<p>Trossamfundsbegreppet i lagstiftningen om religionsfrihet är således<br>definierat så att det inrymmer kyrkor och samfund med olika religiös och<br>organisatorisk identitet. I 1 § förslaget till lag om Svenska kyrkan sägs att<br>Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Därmed avses<br>enligt läronämndens uppfattning ett trossamfund med evangelisk-<br>luthersk bekännelse. Som redan 1951 års kyrkomöte framhöll då<br>förslaget till religionsfrihetslag behandlades är Svenska kyrkan däremot<br>inte ett trossamfund i den bemärkelsen att det konstitueras av<br>medlemmarnas personliga bekännelse. Bestämmelsens sakliga innehåll</p>
<p>179</p>
<p>och deskriptiva karaktär skulle enligt läronämndens mening bli tydligare<br>med följande lydelse:</p>
<p>1 § Svenska kyrkan är ett trossamfund med evangelisk-luthersk<br>bekännelse som framträder som församlingar och stift. Svenska<br>kyrkan har också nationella organ.</p>
<p>Svenska kyrkans identitet som trossamfund med evangelisk-luthersk<br>bekännelse kan härledas till den lutherska reformationen av den svenska<br>kyrkoprovinsen och Uppsala möte 1593, då den evangelisk-lutherska<br>bekännelsen antogs för vår kyrka. Denna identitet har senare bekräftats<br>många gånger, senast vid 1992 års kyrkomöte vid behandlingen av de<br>grundläggande dokumenten avseende Svenska kyrkans tro, bekännelse<br>och lära.</p>
<p>Beskrivningen av trossamfundet i lagen om Svenska kyrkan får inte<br>tolkas som en försnävning från ekumenisk synpunkt av identiteten.<br>Svenska kyrkan är insatt i en tradition som går tillbaka till den äldsta<br>kristna kyrkan och är en del av den världsvida kyrkan. Den evangelisk-<br>lutherska bekännelsen innehåller de ekumeniska trosbekännelserna från<br>fomkyrkan. Svenska kyrkans trosarv är den apostoliska tron.</p>
<p>I den ekumeniska rörelsen har Svenska kyrkan betonat sin evangeliska<br>katolicitet och ekumeniska tolkning av den lutherska reformationen samt<br>framhållit att de lutherska kyrkornas gemensamma bekännelsedokument<br>Confessio Augustana / Augsburgska bekännelsen skrevs inom den<br>odelade västkyrkans ram med det uttryckliga syftet att reformera men<br>inte dela kyrkan. Lagens beskrivning av Svenska kyrkan som ett<br>evangelisk-lutherskt trossamfund måste uppfattas så att förpliktelsen att<br>ständigt söka efter den världsvida kyrkans synliga enhet är implicerad<br>och står fast. Den hindrar således inte överenskommelser med andra<br>kyrkor i annan tradition så länge som den kristna trons innehåll bevaras<br>och kommer till uttryck i evangelieförkunnelse och sakraments-<br>förvaltning. Det är nödvändigt att kyrkan utifrån de sammanhang i vilka<br>hon verkar fortsätter arbetet med att uttrycka vad det innebär att i dag<br>vara ett trossamfund med evangelisk-luthersk bekännelse.</p>
<h4>2. Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad</h4>
<p>I 1 och 2 §§ i den föreslagna lagen om Svenska kyrkan ges en<br>beskrivning av kyrkans identitet som sedan konkretiseras genom den<br>bestämning av rättssubjekten som ges i 3 §. Beskrivningen svarar mot<br>den som gavs av 1995 års kyrkomöte. Läronämnden framförde följande i<br>sitt yttrande Ln 1995:17:</p>
<p>Svenska kyrkan framträder på lokal nivå som församlingar och<br>pastorat, på regional nivå som stift och på nationell nivå genom<br>organ som företräder Svenska kyrkan som helhet. En precisering<br>behöver göras av de grundläggande uppgifter som åligger varje<br>kyrklig nivå. En viktig bestämning är därvid att stift och<br>församlingar till skillnad från Svenska kyrkan på nationell nivå är<br>pastorala områden. Församlingarna är kyrkans grundläggande<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3:1</p>
<p>180</p>
<p>enheter, primärt därför att det är där evangelium förkunnas och<br>sakramenten förvaltas. Församlingarna är pastoralt sett förenade i<br>stift, i vilka biskopar och domkapitel har ett särskilt ansvar för lära,<br>tillsyn och enhet medan stiftsstyrelserna har uppgiften att främja<br>församlingslivets utveckling. På nationell nivå har Svenska kyrkan<br>att ta ansvar för sina gemensamma angelägenheter i fråga om<br>information, utbildning, normgivning, samråd och ekumeniska<br>relationer liksom när det gäller att vara kyrkans gemensamma röst<br>och företräda henne inför samhället i stort.</p>
<p>Läronämnden noterar att 1 § tydligt markerar att Svenska kyrkan<br>primärt framträder som församlingar och stift. De nationella organen står<br>till trossamfundets förfogande. Detta synsätt får därefter genomslag dels i<br>3 § om rättssubjekten, dels i 4-5 §§ om den organisatoriska upp-<br>byggnaden i församlingar och stift. Det blir ytterligare markerat genom<br>att det enligt 8 § är församlingar och stift som får rätt att utdebitera lokal<br>respektive regional kyrkoavgift. Utan att använda begreppet pastorala<br>områden ger lagförslaget uttryck åt samma principiella synsätt som<br>framfördes av 1995 års kyrkomöte.</p>
<p>Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad måste relateras till<br>hennes bekännelse. Församlingen är den primära enheten eftersom det är<br>där människorna lever, evangelium förkunnas och sakramenten utdelas.<br>Denna beskrivning är i överensstämmelse med artikel VII i Augsburgska<br>bekännelsen. När det i 4 § bestäms att den grundläggande uppgiften är att<br>fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission<br>svarar det mot bekännelsen. Läronämnden finner att bestämningen<br>"mission" teologiskt sett rymmer mer än bestämningen "evangelisation".<br>Mission, i betydelsen sändning och uppdrag, är i likhet med diakoni<br>främst att se som dimensioner i församlingens liv. Beskrivningen av<br>församlingen utifrån dess grundläggande uppgift, karaktär av gemenskap<br>av de människor som lokalt tillhör kyrkan och territorialprincipen är i<br>överensstämmelse med Svenska kyrkans bekännelse och historiska<br>tradition.</p>
<p>Svenska kyrkan har alltid haft en episkopal struktur med stift under<br>ledning av biskop och med särskilt ämbetsansvar inför stiftet lagt på dem<br>som utövat uppdrag inom kyrkans ämbete. Varje församling ingår i ett<br>stift. Förslaget till lag om Svenska kyrkan innebär att stiftet ges en egen<br>rättslig ställning som kyrkans regionala enhet. Stiftets uppgift anges vara<br>att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Lagen kommer därmed att<br>ge uttryck åt vad som sedan äldsta tid varit kyrkans syn på församlingar<br>och stift.</p>
<p>Svenska kyrkans nationella organ har inte de grundläggande uppgifter<br>som anges i 4 och 5 §§ om församlingen och stiftet utan en samman-<br>hållande, samordnande och företrädande funktion inom Svenska kyrkan.<br>En konsekvens av detta är att kyrkomötet skall besluta om regelsystemet<br>för trossamfundet men inte fatta beslut inom församlingarnas respektive<br>stiftens kompetensområde i deras uppdrag att vara kyrkans pastorala<br>områden.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3:1</p>
<p>181</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<h4>3. Den dubbla ansvarslinjen</h4>
<p>Det är grundläggande för Svenska kyrkan som öppen folkkyrka att den<br>förvaltas och leds av demokratiskt valda organ och ämbetsbärare i<br>samverkan. I en öppen folkkyrka där inget bekännelsekrav läggs på den<br>enskilde kyrkotillhörige är det nödvändigt dels att ett särskilt ansvar<br>läggs på ämbetsbärarna utifrån avgivna vigningslöften, dels att valda<br>organ företräder de kyrkotillhöriga. Läronämnden framhöll i sitt yttrande<br>Ln 1995:17 att principen om den dubbla ansvarslinjen fortlöpande<br>behöver tolkas och preciseras och betonade därvid följande:</p>
<p>I Svenska kyrkans aktuella situation är det särskilt viktigt att<br>närmare bestämma hur den skall gestaltas med tanke på kyrkans<br>demokrati och kyrkfolkets gemensamma uppdrag och ansvars-<br>tagande på dopets grund.</p>
<p>Utgångspunkten för en behandling av den dubbla ansvarslinjen måste<br>tas i kyrkans gemensamma uppdrag. Detta uppdrag har alla i kyrkan<br>gemensamt på dopets grund. Den dubbla ansvarslinjen fokuserar den<br>demokratiska organisationen och ämbetsförvaltningen som ansvars-<br>områden vilka hör samman, samverkar men också är möjliga att urskilja<br>som två ansvarsområden. Dessa kommer ibland i konflikt med varandra.<br>Den allmänna bestämning som ges i 2 § behöver förklaras. En sådan<br>förklaring kan ta sin utgångspunkt i det som sägs i regeringens skrivelse<br>med stöd i utredningen om rättslig reglering (SOU 1997:41):</p>
<p>Principen om den dubbla ansvarslinjen förutsätter att det finns ett<br>gemensamt uppdrag för alla dem som tillhör Svenska kyrkan, dvs.<br>ett gemensamt uppdrag för såväl ämbetsbärare som övriga kyrko-<br>tillhöriga. Ansvarstagandet för uppdraget att bedriva en riks-<br>täckande verksamhet - i enlighet med Svenska kyrkans tro,<br>bekännelse och lära - fullgörs i samverkan mellan den demo-<br>kratiska organisationen och kyrkans ämbetsbärare. Den riks-<br>täckande verksamheten bärs således organisatoriskt upp såväl av<br>ansvarstagandet inom den demokratiska organisationen som av<br>ämbetsbärarnas särskilda ansvarstagande för förkunnelse och sakra-<br>mentsförvaltning. Självfallet är detta inte två från varandra helt<br>separerade former av ansvarstagande, vilket bl.a. framgår av att<br>förtroendevalda och övriga kyrkotillhöriga har del i det gemen-<br>samma uppdraget att förkunna det kristna budskapet och av att<br>också ämbetsbärare är delaktiga i det demokratiska beslutsfattandet<br>och har samma ansvar för besluten.</p>
<p>Det är angeläget att detta konkretiseras i den kommande kyrko-<br>ordningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3:1</p>
<p>182</p>
<h4>4. Församlingstillhörighet</h4>
<p>Läronämnden hänvisar vad gäller frågor om församlingstillhörigheten till<br>sitt yttrande Ln 1996:4:</p>
<p>Territorialförsamlingsprincipen syftar till att människor lokalt skall<br>ha tillgång till ord och sakrament och därmed vara delaktiga i ett<br>sammanhang, där de kan växa och utvecklas som människor och<br>kristna. Denna territoriella princip är en grundläggande del av vår<br>kyrkas tradition och självförståelse.</p>
<p>Vad som konstituerar den territoriella anknytningen kan dock<br>variera, och samhällsutvecklingen kan framtvinga en omprövning<br>eller komplettering av tidigare synsätt och regelverk. Det finns inga<br>teologiska eller läromässiga skäl för att den territoriella principen<br>endast skall grundas i den skattetekniska folkbokföringen. Den bör<br>också kunna kopplas till sådana sakförhållanden som anger lokal<br>samhörighet, t.ex. arbetsplats, studieort eller ort för fritidsboende<br>av regelbundet slag.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 3:1</p>
<h4>5. Den absoluta tystnadsplikten</h4>
<p>Läronämnden förutsätter att det skall finnas en absolut tystnadsplikt för<br>präster när det gäller bikt och enskild själavård. Är det klarlagt att en<br>präst brutit tystnadsplikten måste det bli fråga om skiljande från rätten att<br>utöva uppdraget som präst. Det är också nödvändigt att lagstiftningen är<br>så utformad att en präst inte får vittna inför allmän domstol om det som<br>faller under tystnadsplikten.</p>
<p>Uppsala den 31 oktober 1997</p>
<p>På läronämndens vägnar</p>
<p>KG HAMMAR</p>
<p>Ragnar Persenius</p>
<p>Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin,<br>biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders<br>Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-<br>Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop<br>Henrik Svenungsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring,<br>Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.</p>
<p>183</p>
<h3>Lagrådsremissens lagförslag</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h4>Förslag till lag om trossamfund</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Allmänna bestämmelser om trossamfund</h5>
<p>1 § Bestämmelser om religionsfrihet finns i regeringsformen och den<br>europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna<br>och de grundläggande friheterna.</p>
<p>2 § Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap for religiös<br>verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst.</p>
<p>3 § Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund.</p>
<p>4 § Vid ett barns inträde i eller utträde ur ett trossamfund skall bamet<br>självt ha samtyckt till in- eller utträdet, om bamet har fyllt 12 år.</p>
<h5>Registrerat trossamfund</h5>
<p>5 § Med registrerat trossamfund avses</p>
<p>1. Svenska kyrkan, och</p>
<p>2. trossamfund som har registrerats enligt denna lag.</p>
<p>6 § Bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund<br>finns i lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<h5>Registrering</h5>
<p>7 § Ett trossamfund skall på egen begäran registreras av den myndighet<br>som regeringen bestämmer, om trossamfundet har</p>
<p>1. stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och<br>om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och</p>
<p>2. en styrelse eller motsvarande organ.</p>
<p>Ett trossamfund far registreras bara om dess namn är ägnat att särskilja<br>trossamfundets verksamhet från andras. Bestämmelserna i 10 §<br>firmalagen (1974:156) om hinder mot registrering av firma skall också<br>tillämpas i fråga om trossamfunds namn.</p>
<p>Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser far inte registreras<br>enligt denna lag.</p>
<p>8 § Registreringen skall omfatta</p>
<p>1. trossamfundets namn och postadress,</p>
<p>2. trossamfundets stadgar,</p>
<p>185</p>
<p>3. de personer som ingår i styrelsen eller motsvarande organ eller<br>annars är behöriga att företräda trossamfundet samt deras namn,<br>postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.</p>
<p>Ändringar i något av dessa förhållanden skall genast anmälas för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag.</p>
<p>9 § Ett trossamfund som har registrerats enligt 7 § får förvärva rättigheter<br>och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra<br>myndigheter.</p>
<p>Trossamfundets rättsliga ställning enligt första stycket upphör när<br>likvidation har avslutats enligt 11 §, när avregistrering sker enligt 12 §<br>och, om trossamfundet har försatts i konkurs, när konkursen avslutas<br>utan överskott.</p>
<p>10 § Ansvaret för de skyldigheter som har uppkommit för trossamfundet<br>före registreringen övergår på det registrerade trossamfundet genom<br>registreringsbeslutet, om trossamfundet har utgjort en ideell förening.<br>Genom registreringen övergår även trossamfundets rättigheter till det<br>registrerade trossamfundet.</p>
<p>11 § Registreringsmyndigheten skall besluta att trossamfundet skall träda<br>i likvidation om</p>
<p>1. de krav som gäller för registrering inte längre är uppfyllda,</p>
<p>2. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, eller</p>
<p>3. samfundet har försatts i konkurs som har avslutats med överskott.</p>
<p>Likvidator förordnas av registreringsmyndigheten. Beslut om<br>likvidation och förordnande av likvidator skall registreras. För<br>likvidation gäller i övrigt 11 kap. 9-11 och 13 §§, 15 § tredje stycket<br>samt 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.</p>
<p>Likvidationen är avslutad när likvidatorema har avgett slutredovisning.<br>Detta förhållande skall genast anmälas för registrering.</p>
<p>12 § Ett trossamfund som begär det skall avregistreras av<br>registreringsmyndigheten utan föregående likvidation om trossamfundet<br>efter avregistreringen kommer att utgöra en juridisk person av annat slag.<br>Trossamfundets rättigheter och skyldigheter övergår därvid på den<br>juridiska personen.</p>
<h5>Organisatoriska delar</h5>
<p>13 § Självständiga organisatoriska delar av ett trossamfund som har<br>registrerats enligt denna lag får också registreras, om de uppfyller kraven<br>i 7 §. För registrerade organisatoriska delar gäller bestämmelserna i 8 §,<br>9 § andra stycket och 10-12 §§.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>186</p>
<p>Organisatoriska delar som har registrerats enligt denna lag får var för Prop. 1997/98:116<br>sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid Bilaga 4<br>domstol och andra myndigheter.</p>
<p>Förlorar trossamfundet sin rättsliga ställning enligt 9 § och begär dess<br>organisatoriska delar inte avregistrering enligt 12 § inom en månad<br>därefter eller avslås en sådan begäran, skall registreringsmyndigheten<br>besluta att de organisatoriska delarna skall träda i likvidation.</p>
<p>Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är<br>registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.</p>
<h5>Registrerade trossamfunds namn</h5>
<p>14 § Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är<br>förväxlingsbar med detta namn får inte utan tillstånd offentligen<br>användas av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i<br>fråga.</p>
<p>Vid överträdelse av första stycket tillämpas 15 och 18-20 §§<br>firmalagen (1974:156). Härvid skall vad som sägs om firmaintrång gälla<br>intrång i trossamfundets namn.</p>
<p>Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska<br>delars namn.</p>
<h5>Registrerade trossamfunds förhållande till tredje man</h5>
<p>15 § För ett registrerat trossamfunds skyldigheter i förhållande till tredje<br>man svarar endast trossamfundets tillgångar.</p>
<p>För skyldigheter i förhållande till tredje man som ett trossamfunds<br>registrerade organisatoriska delar har ådragit sig svarar endast den<br>organisatoriska delens tillgångar.</p>
<h5>Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund</h5>
<p>16 § Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten med beräkning,<br>debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör Svenska<br>kyrkan samt med att ta in avgifterna. Även andra registrerade<br>trossamfund kan beviljas sådan hjälp.</p>
<p>Bestämmelser om förfarandet vid sådan hjälp meddelas i särskild lag.</p>
<h5>Överklagande</h5>
<p>17 § Beslut av registreringsmyndigheten får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag när det gäller</p>
<p>1. beslut att avskriva en ansökan om registrering eller att vägra<br>registrering enligt 7 eller 13 §§,</p>
<p>2. beslut att vägra avregistrering enligt 12 §, och</p>
<p>3. beslut enligt 11 § eller 13 § tredje stycket.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>187</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs religionsfrihetslagen (1951:680).</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>188</p>
<h4>Förslag till lag om Svenska kyrkan Prop. 1997/98:116</h4>
<p>Bilaga 4<br>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Svenska kyrkan som trossamfund</h5>
<p>1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som<br>framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också<br>nationella organ.</p>
<p>2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en<br>demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande<br>verksamhet.</p>
<p>3 § Svenska kyrkan far förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter<br>samt föra talan vid domstolar och andra myndigheter.</p>
<p>Samma rätt har var för sig Svenska kyrkans församlingar,<br>sammanslutningar av församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift.</p>
<h5>Organisatorisk uppbyggnad</h5>
<p>4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de<br>personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens<br>område.</p>
<p>Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva<br>undervisning samt utöva diakoni och mission.</p>
<p>Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.</p>
<p>5 § Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar<br>församlingarna inom stiftets område.</p>
<p>Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över<br>församlingslivet.</p>
<p>För vaije stift skall det finnas en biskop.</p>
<h5>Kyrkomötet</h5>
<p>6 § Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.</p>
<p>Kyrkomötet far inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en<br>församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.</p>
<h5>Kyrkoavgift</h5>
<p>7 § Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional<br>kyrkoavgift.</p>
<p>189</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 116</p>
<p>8 § Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift. Om församlingen ingår i<br>en kyrklig samfällighet, får församlingarna gemensamt besluta om avgift.</p>
<p>Stiftet beslutar om regional kyrkoavgift.</p>
<h5>Kyrklig egendom</h5>
<p>9 § Prästlönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångar) har till<br>ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska<br>kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas för ändamålet.</p>
<p>Prästlönetillgångama skall förvaltas av Svenska kyrkan såsom<br>självständiga förmögenheter. Regeringen får besluta om tillsyn av<br>förvaltningen.</p>
<p>Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.</p>
<h5>Rätten att ta del av handlingar</h5>
<p>10 § Om rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar när det gäller<br>vissa verksamheter finns bestämmelser i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>11 § Även utöver vad som följer av 10 § skall var och en ha rätt att ta del<br>av Svenska kyrkans handlingar. Denna rätt får begränsas bara om det är<br>särskilt motiverat med hänsyn till</p>
<p>1. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,</p>
<p>2. Svenska kyrkans ekonomiska intresse, eller</p>
<p>3. något synnerligen väsentligt intresse.</p>
<h5>Kyrkans arkiv</h5>
<p>12 § Svenska kyrkans arkiv bildas av de handlingar från Svenska kyrkans<br>verksamhet som avses i 11 §.</p>
<p>Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att<br>de tillgodoser</p>
<p>1. rätten enligt 11 § att ta del av kyrkans handlingar,</p>
<p>2. behovet av information för rättskipning och förvaltning, och</p>
<p>3. forskningens behov.</p>
<p>Vid arkivbildningen och arkivvården skall beaktas att Svenska kyrkans<br>arkiv är en del av det nationella arvet.</p>
<h5>Överprövning</h5>
<p>13 § Beslut som innebär att någon inte får ta del av sådana handlingar<br>som avses i 11 § överprövas på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer.<br>I den utsträckning som Svenska kyrkan bestämmer får också andra beslut<br>överprövas.</p>
<p>För att inom Svenska kyrkan ytterst pröva frågor enligt första stycket<br>skall ett särskilt organ inrättas. Ordföranden i detta organ skall vara eller<br>ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>190</p>
<h5>Skyldighet att lämna uppgifter</h5>
<p>14 § Svenska kyrkan skall till det register som avses i 7 § lagen<br>(1999:000) om trossamfund lämna uppgifter om</p>
<p>1. stadgar,</p>
<p>2. indelning i församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift, och</p>
<p>3. de personer som ingår i styrelsen eller motsvarande organ eller<br>annars är behöriga att företräda Svenska kyrkan samt deras namn,<br>postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.<br>Motsvarande uppgifter skall lämnas för församlingar, kyrkliga<br>samfälligheter och stift.</p>
<p>Ändringar i något av dessa förhållanden skall genast anmälas för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna bestämmelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>191</p>
<h4>Förslag till lag om införande av lagen (1999:000) om Prop. 1997/98:116</h4>
<h4>Svenska kyrkan Bilaga 4</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Allmänna föreskrifter</h5>
<p>1 § Lagen (1999:000) om Svenska kyrkan och denna lag träder i kraft<br>den 1 januari 2000.</p>
<p>Bestämmelserna i 6 och 7 §§ i denna lag träder dock i kraft den 1 april</p>
<p>1999.</p>
<p>2 § Genom lagen (1999:000) om Svenska kyrkan upphävs</p>
<p>1. lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som<br>icke tillhör svenska kyrkan,</p>
<p>2. lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,</p>
<p>3. lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar,</p>
<p>4. kyrkolagen (1992:300),</p>
<p>5. lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen.</p>
<p>Bestämmelserna om tystnadsplikt i 36 kap. 1 § kyrkolagen gäller dock<br>fortfarande i fråga om uppgifter som har anförtrotts före den 1 januari</p>
<p>2000.</p>
<p>3 § Ansvaret för de skyldigheter som har uppkommit för en församling<br>eller kyrklig samfällighet före den 1 januari 2000 övergår vid den<br>tidpunkten till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift<br>inom Svenska kyrkan. Den 1 januari 2000 övergår också en församlings<br>eller kyrklig samfällighets rättigheter till motsvarande församling,<br>kyrkliga samfallighet eller stift inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4 § En stiftelse som vid utgången av år 1999 förvaltas av en församling<br>eller en kyrklig samfällighet skall från och med den 1 januari 2000<br>förvaltas av motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift.</p>
<p>Detsamma skall gälla om en församling eller en kyrklig samfällighet<br>skall utse en styrelseledamot i en stiftelse.</p>
<p>5 § De ärenden som i enlighet med lag eller förordning handläggs hos<br>pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, kontraktsprost, biskop, domkapitel,<br>Domkyrkorådet i Lund, Kyrkofondens styrelse, Kyrkomötets<br>besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller Svenska kyrkans<br>centralstyrelse vid utgången av år 1999 skall överlämnas till Svenska<br>kyrkan för fortsatt handläggning.</p>
<p>6 § Vid sammanträde under år 1999 har kyrkomötet med avseende på<br>tiden från och med den 1 januari 2000 de befogenheter som följer av<br>lagen (1999:000) om Svenska kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen<br>(1992:300).</p>
<p>192</p>
<p>7 § Den skyldighet att lämna uppgifter som följer av 14 § lagen<br>(1999:000) om Svenska kyrkan skall fullgöras första gången senast den<br>1 oktober 1999.</p>
<p>De församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som det har lämnats<br>uppgifter om enligt första stycket har med avseende på tiden efter den<br>1 januari 2000 de befogenheter som följer av lagen om Svenska kyrkan<br>trots bestämmelserna i kyrkolagen (1992:300).</p>
<p>8 § Ledamöter och ersättare i beslutande församlingar hos Svenska<br>kyrkans organisatoriska delar samt ledamöter och ersättare i kyrkomötet<br>har till och med den 31 december 2009, rätt till den ledighet från sina<br>anställningar som behövs för uppdragen. Detsamma gäller de personer<br>som ingår i styrelse eller motsvarande organ inom Svenska kyrkan.</p>
<h5>Egendomsfrågor</h5>
<p>9 § Från och med den 1 januari 2000 skall Svenska kyrkan eller<br>församling eller kyrklig samfällighet som avses i 3 § ha äganderätten till<br>sådan egendom som regleras i 38 kap., 39 kap., 41 kap., utom 1 § första<br>stycket 1 och 23 §, och 42 kap. kyrkolagen (1992:300). Därvid skall gälla<br>att</p>
<p>1. kyrkofondens tillgångar och kyrklig jord vars avkastning tillförs<br>kyrkofonden (kyrkofondsfastighet) skall ägas av Svenska kyrkan och<br>användas för kyrkliga ändamål,</p>
<p>2. kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och<br>kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall<br>ägas av den församling där kyrkan är belägen och användas för samma<br>ändamål som tidigare, tills annat beslutas av Svenska kyrkan,</p>
<p>3. kyrklig jord vars avkastning är avsedd för församlingskyrkas behov<br>(församlingskyrkas fastighet) och för domkyrkas behov (domkyrkas<br>fastighet) skall ägas av den församling där kyrkan är belägen och<br>användas för samma ändamål som tidigare, om inte annat beslutas enligt<br>andra stycket,</p>
<p>4. ersättning för församlingskyrkas fastighet eller domkyrkas fastighet<br>som har fonderats och vars avkastning skall användas för församlings-<br>kyrkas respektive domkyrkas behov (församlingskyrkors och dom-<br>kyrkors fastighetsfonder) skall ägas av den församling där kyrkan är<br>belägen och användas för samma ändamål som tidigare, om inte annat<br>beslutas enligt andra stycket,</p>
<p>5. kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller<br>komminister (prästgård) skall ägas av den kyrkliga samfallighet, eller om<br>sådan inte finns, den församling där egendomen är belägen,</p>
<p>6. kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgård)<br>skall, med undantag av sådan tjänstebostad som hyrs enligt särskilt avtal,<br>ägas av Svenska kyrkan.</p>
<p>För att ändra ändamålet för egendom som avses i första stycket 3 och 4<br>krävs tillstånd av Kammarkollegiet. Därvid skall tillämpas de grunder för</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>193</p>
<p>ändring som anges i 1 § permutationslagen (1972:205) samt 3 och 4 §§ Prop. 1997/98:116<br>samma lag. Bilaga 4</p>
<p>Första stycket 2-4 gäller inte Lunds domkyrka och dess fastigheter och<br>fastighetsfond. Denna egendom skall också i fortsättningen förvaltas som<br>självständig förmögenhet. Lunds domkyrka utgör ett särskilt rättssubjekt<br>som får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid<br>domstol och andra myndigheter. För Lunds domkyrkas skyldigheter<br>svarar endast domkyrkans tillgångar. Egendomen skall användas för<br>samma ändamål som tidigare och förvaltas av Svenska kyrkan. Egendom<br>som skall ge avkastning skall vara placerad på ett godtagbart sätt. Endast<br>avkastningen far användas för ändamålet. Regeringen får besluta om<br>tillsyn av förvaltningen.</p>
<p>10 § Egendom som regleras i 41 kap. 1 § första stycket 1 kyrkolagen<br>(1992:300) (prästlönefastigheter) och 41 kap. 23 § kyrkolagen<br>(prästlönefonder) utgör prästlönetillgångar som från och med den<br>1 januari 2000 skall förvaltas såsom självständiga förmögenheter enligt<br>9 § lagen (1999:000) om Svenska kyrkan. De utgör särskilda rättssubjekt<br>som får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid<br>domstol och andra myndigheter. För ett sådant rättssubjekts skyldigheter<br>svarar endast dess tillgångar. Prästlönetillgångama skall ägas av dessa<br>rättssubjekt.</p>
<p>En församling eller kyrklig samfallighet som avses i 3 § och som<br>den 31 december 1999 enligt bestämmelserna i 41 kap. 11 och 28 §§<br>kyrkolagen hade rätt till andel i avkastningen av prästlönetillgångama,<br>skall ha samma rätt, om inte annat beslutas enligt tredje stycket. Därvid<br>skall fortfarande gälla att högst hälften av egendomens avkastning får<br>användas för andra kyrkliga ändamål.</p>
<p>För att göra ändringar i fråga om rätten till andel i avkastningen av<br>prästlönetillgångama krävs tillstånd av Kammarkollegiet. Därvid skall<br>tillämpas de grunder för ändring som anges i 1 § permutationslagen<br>(1972:205) samt 3 och 4 §§ samma lag.</p>
<p>11 § Den som före ikraftträdandet av denna lag var ägare till kyrklig<br>egendom som avses i lagen och lider förlust genom att egendom överförs<br>enligt 9 och 10 §§ har rätt till skälig ersättning av staten. Detsamma<br>gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.</p>
<p>194</p>
<h3>Lagrådets yttrande</h3>
<h5>LAGRÅDET</h5>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-05</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud<br>Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Kulturdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om trossamfund,</p>
<p>2. lag om Svenska kyrkan,</p>
<p>3. lag om införande av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Knut Weibull och<br>hovrättsassessorn Lars Bjurstam.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>En nackdel med de remitterade förslagen är att åtskilliga frågor fort-<br>farande är olösta och är avsedda att behandlas först senare. Hit hör frågor<br>om begravningsverksamhet, handlingsoffentlighet, kyrkliga arkiv och<br>kulturminnen, beskattning, personal, intjänade pensionsrättigheter. Detta<br>kan göra det svårt att bedöma förutsättningarna för reformen och dennas<br>rättsverkningar. De lagar som nu läggs fram kan inte ändras annat än i<br>särskild ordning, om förutsättningarna skulle visa sig vara i något<br>hänseende felaktiga. Lagrådet utgår dock från att det skall gå att anpassa<br>övrig lagstiftning till de grundläggande bestämmelser som nu skall antas.<br>På en punkt väcker dock det valda tillvägagångssättet principiella<br>betänkligheter, nämligen när det gäller förutsättningarna för statlig hjälp<br>till trossamfunden med avgiftsuppbörden. Lagrådet återkommer till den<br>frågan.</p>
<p>Förslaget till lag om trossamfund</p>
<p>Den föreslagna lagen utgör i flera hänseenden en viktig principiell<br>nyskapelse. Såsom betonas i lagrådsremissen införs genom lagen en ny<br>associationsform, registrerat trossamfund. Dess närmare in-placering i<br>rättssystemet diskuteras inte. Associationen ligger till sin struktur mycket<br>nära en vanlig ideell förening, men krav ställs på viss verksamhet<br>(religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst) och<br>registrering. Någon associationsrättslig huvudform, i paritet med bolag<br>och föreningar, är det således inte fråga om, utan snarare en<br>associationsform på samma nivå som de ekonomiska och ideella<br>föreningarna (med de organisatoriska delarna som underavdelning).</p>
<p>195</p>
<p>Många av de trossamfund som lagen kommer att tillämpas på är nu<br>ideella föreningar och detta är också den form av juridisk person som<br>hittills har legat närmast till för den typ av verksamhet som tros-<br>samfunden bedriver. Man kan säga att lagförslaget såvitt angår den<br>frikyrkliga folkrörelsen utgör ett substitut för den lag om ideella<br>föreningar som aldrig gått att skapa inom svensk rätt. Den reglering som<br>lagen ger åt verksamheten är ganska rudimentär och ibland något<br>slumpartad. Att någon lagstiftning om ideella föreningar inte kunnat<br>komma till stånd beror - utom av vissa politiska förhållanden - na-<br>turligtvis också på de svårigheter som är förenade med ett sådant<br>lagstiftningsarbete. Under sådana förhållanden kan det sägas trots allt<br>vara bättre att lagstifta i underkant än i överkant. Bestämmelser som<br>införs i lagen trots att mönster saknas i hittills gällande lagstiftning kan<br>visa sig leda till otillfredsställande resultat. Detta kan vara så mycket<br>allvarligare som den lagstiftningsprocedur som föreskrivs försvårar<br>möjligheterna att snabbt åstadkomma ändringar beträffande bestäm-<br>melser som visar sig misslyckade. Luckor som finns i lagen kan däremot<br>fyllas ut med analogier, framför allt - i fråga om andra trossamfund än<br>Svenska kyrkan - från vad som enligt rättspraxis och doktrin anses gälla<br>beträffande ideella föreningar. Omvänt kan naturligtvis de lagregler som<br>nu föreslås också påverka nämnda doktrin och praxis. En nackdel i fråga<br>om rättsbildningen på området är att domstolarna i viss omfattning avstår<br>från att befatta sig med de ideella föreningarnas interna problem, som<br>överlämnas åt dessas självbestämmanderätt, se särskilt den rättspraxis<br>som finns angående uteslutning av medlemmar i ideella föreningar (NJA<br>1990 s. 687 med där gjorda hänvisningar). Framför allt kan här nämnas<br>NJA 1931 s. 604 och 1906 s. 317, som båda avsåg uteslutning ur<br>trossamfund eller motsvarande, där Högsta domstolen avstod från en<br>överprövning av beslutets materiella innehåll. (Se Carl Hemström,<br>Uteslutning ur ideell förening, 1972 s. 162 ff.) Sammantaget har dock<br>Lagrådet i stort sett inte något att erinra mot att lagstiftningen görs så<br>kortfattad som föreslås i lagrådsremissen.</p>
<p>2§</p>
<p>I uttrycket "en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingår att<br>anordna gudstjänst" får ordet "där" en oklar syftning. I stället bör<br>användas "i vilken".</p>
<p>3§</p>
<p>Enligt paragrafen är ingen skyldig att tillhöra något trossamfund.<br>Bestämmelsen påminner mycket om 2 kap. 2 § regeringsformen enligt<br>vilken varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång<br>bl.a. att tillhöra trossamfund. Enligt motiveringen är den nu föreslagna<br>bestämmelsen avsedd att uttrycka något mera, nämligen att varje tros-<br>samfund måste ge möjlighet till utträde för den som tillhör samfundet.<br>Bestämmelsen har hämtats från 4 § religionfrihetslagen (1951:680), där<br>den dock är försedd med det tillägget att åtagande i strid mot bestäm-<br>melsen är utan verkan. Därmed blir syftet med bestämmelsen klarare: en<br>tvingande regel som bryter eventuella avtalsmässiga eller stadgemässiga<br></p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>196</p>
<p>förpliktelser att stanna kvar i trossamfundet. Den nya lagen bör innehålla Prop. 1997/98:116<br>ett motsvarande tillägg, förslagsvis med följande lydelse: "Ett avtal eller Bilaga 5<br>löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt."<br></p>
<p>4§</p>
<p>Enligt paragrafen skall vid ett barns inträde i eller utträde ur ett trossam-<br>fund bamet självt ha samtyckt till in- eller utträdet, om bamet har fyllt 12<br>år. Häremot finns med hänsyn till framför allt lagstiftning och rättspraxis<br>på föräldrarättens område inte något att erinra. Man torde däremot inte<br>med någon grad av säkerhet kunna motsatsvis dra slutsatsen att inte en<br>underårig kan på egen hand själv besluta om inträde eller utträde, om hon<br>eller han har nått erforderlig mognad. I fråga om sådana högst personliga<br>angelägenheter som trostillhörighet far det antas av allmänna<br>rättsgrundsatser följa att exempelvis en 17-åring har möjlighet att träffa<br>avgörandet på egen hand.</p>
<p>En enklare och därför bättre formulering av bestämmelsen synes vara:<br>"Bam som har fyllt 12 år kan inte inträda i eller utträda ur ett trossam-<br>fund utan eget samtycke."</p>
<p>6§</p>
<p>Enligt paragrafen finns bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkan<br>som trossamfund i lagen om Svenska kyrkan. Dessutom gäller helt<br>naturligt åtskilliga bestämmelser i förevarande lag, t.ex vissa av vilka<br>detta direkt framgår, såsom 5 och 6 §§, och vidare de allmänna<br>bestämmelserna i 1-4 §§. För andra frågor gäller enbart bestämmelserna i<br>lagen om Svenska kyrkan. Det är inte beträffande alla bestämmelser helt<br>enkelt för läsaren att se om de gäller eller inte gäller för Svenska kyrkan.<br>Det skulle därför från informationssynpunkt vara en fördel, om i<br>förevarande paragraf anges vilka bestämmelser i lagen som inte gäller för<br>Svenska kyrkan. Detta kan ske i en ny andra mening av förslagvis<br>följande lydelse: "Bestämmelserna i — §§ gäller inte för Svenska<br>kyrkan." Såvitt Lagrådet kunnat finna är det 7-12 och 17 §§ som inte<br>berör Svenska kyrkan. Inte heller 13 § kommer att avse Svenska kyrkan<br>om vad Lagrådet föreslår under den paragrafen godtas.</p>
<p>7§</p>
<p>I lagrådsremissen (avsnitt 5.4) pekas Kammarkollegiet ut som den<br>myndighet som avses handha frågor om registrering av trossamfund. För<br>att kunna fullgöra uppgiften, framför allt när det gäller att kontrollera att<br>trossamfunds namn är särskiljande, torde det bli erforderligt med ett<br>samarbete med Patent- och registreringsverket, eftersom avsikten är inte<br>bara att skilja de olika trossamfundens namn från varandra utan även från<br>andra registrerade namn.</p>
<p>H§</p>
<p>Enligt första stycket punkten 1 skall registreringsmyndigheten besluta att<br>ett trossamfund skall träda i likvidation om de krav som gäller för<br>registrering inte längre är uppfyllda. Så är fallet t.ex. om ett trossam-<br></p>
<p>197</p>
<p>fonds namn har registrerats i strid mot bestämmelserna i 7 § andra<br>stycket. Ett likvidationsförfarande kan i detta fall framstå som en väl<br>ingripande åtgärd. Lagrådet har inte underlag för att kunna föreslå, hur<br>detta problem skall lösas.</p>
<p>12 §</p>
<p>Enligt paragrafen skall ett trossamfund som begär det avregisteras av<br>registreringsmyndigheten utan förgående likvidation, om trossamfundet<br>efter avregistreringen kommer att utgöra en juridisk person av annat slag.<br>Uppenbarligen måste övergången från den ena organisationsformen till<br>den andra ske på sådant sätt att trossamfundets förpliktelser automatiskt,<br>i form av en universalsuccession, övertas av den nya organisationen. Om<br>förutsättningen skulle vara att tillgångarna överläts till en ny juridisk<br>person, skulle allvarlig risk för skada uppkomma för trossamfundets<br>borgenärer. Den enda form som kan komma i fråga är därför, som också<br>antyds i författningskommentaren, att trossamfundet har stadgar och<br>styrelse och alltså frånsett registreringen är en ideell förening. Detta bör<br>komma till uttryck i bestämmelsen som förslagsvis kan ges följande<br>lydelse: "Ett trossamfund som har stadgar och styrelse kan på egen<br>begäran avregistreras utan föregående likvidation. Trossamfundet<br>övergår därvid i en ideell förening, som övertar trossamfundets<br>rättigheter och skyldigheter." Den ideella föreningen kan naturligtvis<br>sedan i sin tur upplösas och tillgångar som återstår sedan borgenärerna<br>förnöjts överföras till en juridisk person av annat slag.</p>
<p>13 §</p>
<p>Bland de frågor som lämnas oreglerade i lagen är måhända viktigast den<br>som rör förhållandet mellan ett trossamfund och självständiga<br>organiserade delar av detsamma. De självständiga delarna utgör som<br>framgår av paragrafens andra stycke juridiska personer och trossam-<br>funden har inte utrustats med någon normgivningsmakt. Här kommer i<br>hög grad analogier med vad som gäller om ideella föreningar att göra sig<br>gällande, men ovissheten om vad detta innebär är påtaglig (jfr Carl<br>Hemström, Om vertikala organisationsstrukturer, i Festskrift till Henrik<br>Hessler, 1985 s. 259 ff). Viktiga frågor är exempelvis i vad mån<br>trossamfundet kan på egen hand upplösa sina självständiga organisa-<br>toriska delar och omvänt i vad mån dessa kan göra sig oberoende av<br>trossamfundet. Av betydelse blir till en början vad som framgår av<br>stadgarna. Men eftersom de självständiga organisatoriska delarna är<br>juridiska personer torde det ytterst stå dem fritt att begära avregistrering<br>enligt 12 § och därigenom övergå i en fristående ideell förening, som<br>sedan i sin tur kan registera sig som ett eget trossamfund. Den mångfald<br>av organisationsformer som är tänkbara och avsaknaden av lagstiftning<br>som kan tjänstgöra som mönster gör det dock väl motiverat att inte<br>försöka reglera dessa frågor i lagen närmare än som skett.</p>
<p>Sista stycket, om organisatoriska delar av Svenska kyrkan, synes mer<br>naturligt ha sin plats i lagen om Svenska kyrkan och bör därför utgå.<br>Lagrådet återkommer till frågan vid behandlingen av den lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>198</p>
<p>16 § Prop. 1997/98:116</p>
<p>Av paragrafen framgår att Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten vid Bilaga 5<br>avgiftsuppbörden. Beträffande övriga trossamfund anges endast att de<br>"kan" beviljas sådan hjälp. Av motiveringen framgår att en förutsättning<br>är att avgiften är så utformad att den kan passas in i det gällande<br>skattebetalningssystemet. Det framgår inte huruvida det skall ställas<br>några andra krav på trossamfundet i fråga. För att samfunden skall bli<br>behandlade på ett likvärdigt sätt är det önskvärt att det redan i lagen om<br>trossamfund anges de principer enligt vilka frågan om rätt till hjälp med<br>avgiftsuppbörden skall prövas. Särskilt gäller detta med hänsyn till det<br>starkare skydd som den särskilda lagstiftningsformen medför. Det kan<br>inte ankomma på Lagrådet att lägga fram förslag till sådana<br>bestämmelser.</p>
<p>Förslaget till lag om Svenska kyrkan</p>
<p>Den föreslagna lagen är än mer komprimerad än förslaget till lag om<br>trossamfund. Lagen ger bestämmelser om en helt ny associationsform av<br>privaträttslig karaktär, låt vara att vissa bestämmelser också i lagen om<br>trossamfund är tillämpliga på Svenska kyrkan som registrerat<br>trossamfund. I övrigt saknar lagen bestämmelser i de flesta av de ämnen<br>som man skulle vänta sig att finna reglerade i en associationsrättslig lag:<br>frågor om stadgar (kyrkoordning), styrelse, andra beslutande<br>församlingar än kyrkomötet, val till beslutande församlingar,<br>samfallighetsbildning, ansvar för styrelseledamöter, upplösning etc.</p>
<p>Lagen ger inte bestämmelser för att lösa konflikter mellan Svenska<br>kyrkan och dess organisatoriska delar. Även dessa är juridiska personer<br>och Svenska kyrkans centrala organ har inte någon normgivningsrätt. Till<br>yttermera visso är det inte troligt - och för övrigt inte heller avsett - att<br>domstolarna kommer att befatta sig med sådana konflikter, om de inte rör<br>egendomsrättsliga förhållanden eller andra civila rättigheter (artikel 6<br>Europakonventionen). Till en början kommer säkerligen allt att gå väl,<br>men i sinom tid kan splittringstendenser uppkomma med tvister som<br>pockar på sin lösning i rättslig väg utan att det finns några anvisningar<br>för hur det skall gå till. Lagrådet förutsätter dock att åtskilliga problem<br>kan lösas genom en kyrkoordning med inomkyrklig rättsverkan.</p>
<p>Samtidigt är lagförslaget ett resultat av en historisk kompromiss och dess<br>tystnad på åtskilliga punkter är tillkommen i syfte att inte vidare<br>underkasta Svenska kyrkan statens band. Det förutsätts att Svenska<br>kyrkan skall bevara sin identitet och att en lång historisk kontinuitet skall<br>leva vidare. Försök att genom lagstiftning närmare reglera Svenska<br>kyrkans inre förhållanden är mot bakgrunden av det anförda i princip<br>icke önskade av vare sig staten eller kyrkan och skulle i praktiken kunna<br>ytterligare fördröja den upplösning av förhållandet mellan dem som så<br>länge stått på dagordningen. Lagrådet koncentrerar därför sin granskning<br>till de bestämmelser som faktiskt föreslagits och avstår från att ta upp<br>frågor som ytterligare kunde ha reglerats.</p>
<p>199</p>
<p>4§</p>
<p>Den bestämmelse om Svenska kyrkans organisatoriska delar som upp-<br>tagits som 13 § fjärde stycket i lagen om trossamfund bör i stället utgöra<br>första stycket i förevarande paragraf eller, hellre, en ny paragraf före<br>nuvarande 4 §.</p>
<p>8§</p>
<p>I paragrafens första stycke anges, i första meningen, att församlingen<br>beslutar om lokal kyrkoavgift och, i andra meningen, att om försam-<br>lingen ingår i en kyrklig samfallighet, så far församlingarna gemensamt<br>besluta om avgift. Det synes svårt att föreställa sig hur församlingarna<br>utanför samfällighetens ram skall kunna agera gemensamt. Avgiften<br>synes böra bestämmas av samfälligheten. Däremot kan en enskild<br>församling i samfälligheten behöva fastställa avgift även för egen del.<br>Andra meningen bör med hänsyn härtill ges följande lydelse: "Om<br>församlingen ingår i en kyrklig samfällighet, far även samfälligheten<br>besluta om avgift."</p>
<p>9§</p>
<p>När det i bestämmelsen talas om avkastningen må erinras om att<br>avkastning är ett ekonomiskt begrepp vars innebörd kan förskjutas i<br>anslutning till den utveckling som ständigt sker i fråga om kapitalför-<br>valtning. Stiftelselagens bestämmelser är därvid inte tillämpliga på<br>förvaltningen. Lagrådet utgår från att det med hänvisningen i<br>författningskommentaren till 41 kap. kyrkolagen endast avses att del av<br>avkastningen skall avsättas till kapitalet för att dettas realvärde skall<br>bevaras. Det är självfallet viktigt att så sker.</p>
<p>I andra stycket andra meningen sägs att regeringen far besluta om tillsyn<br>av förvaltningen. Regeringen kan på grund härav genom ett<br>förvaltningsbeslut utse någon myndighet att utöva tillsyn. Det må dock<br>erinras om att bestämmelsen inte innefattar någon normgivnings-<br>delegation. Regeringen kan därför inte meddela föreskrifter som normalt<br>krävs för att göra tillsynen effektiv, såsom om redovisning,<br>förelägganden och tillträde. Lagen skulle i så fall behöva kompletteras<br>med sådana föreskrifter, vilket emellertid inte är avsett. Mot bakgrunden<br>härav kan ifrågasättas om bestämmelsen har någon funktion att fylla.</p>
<p>12 §</p>
<p>Enligt tredje stycket skall beaktas att Svenska kyrkans arkiv är en del av<br>det "nationella arvet". Paragrafen är utformad efter mönster av 3 §<br>arkivlagen (1990:782) där det dock talas om det "nationella kulturarvet".<br>Det är naturligtvis detta arv det är fråga om och det är också det som<br>nämns i den allmänna motiveringen. Härtill kommer att det går att bilda<br>sig en uppfattning om vad som avses med det nationella kulturarvet<br>medan däremot begreppet det nationella arvet framstår som mer<br>tvetydigt. Lagrådet förordar att ordet "kulturarvet" behålls.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>200</p>
<p>13 §</p>
<p>Lagrådet erinrar om att beslut av det överprövande organet inte blir<br>exigibla. Inte heller är det avsett att frågor om utlämnande av inom-<br>kyrkliga handlingar skall kunna prövas av domstol. Om däremot<br>exempelvis personalfrågor skulle föras till det överprövande organet kan<br>naturligtvis en tvist mellan en enskild och Svenska kyrkan, exempelvis<br>om anställningsskydd, ändå prövas av domstol i vanlig ordning.</p>
<p>Ikraftträdande</p>
<p>Lagen bör avslutas med en erinran om införandelagen av förslagsvis<br>följande lydelse: "Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i<br>lagen (1999:000) om införande av lagen (1999:000) om Svenska<br>kyrkan."</p>
<p>Förslaget till lag om införande av lagen om Svenska kyrkan</p>
<p>4§</p>
<p>I andra stycket bör för tydlighets skull ordet "Detsamma" bytas mot<br>"Motsvarande".</p>
<p>9§</p>
<p>Den egendom som skall omfattas av äganderätt för Svenska kyrkan,<br>församling eller samfallighet beskrivs sammanfattningsvis i inledningen<br>till första stycket som sådan egendom som "regleras" i vissa bestäm-<br>melser i kyrkolagen (1992:300), däribland vissa hela kapitel. I de sålunda<br>utpekade föreskrifterna regleras en mängd olika frågor och det borde vara<br>möjligt att mer precist ange vilken egendom som avses. Mönster kan<br>hämtas från 4 § andra stycket lagen (1994:1221) om införande av<br>stiftelselagen (1994:1220), med beaktande självfallet av att här måste<br>skiljas mellan egendom som behandlas i förevarande paragraf och<br>egendom som behandlas i 10 §. Man skulle då kunna tala om "sådan<br>egendom som avses i 38 kap.l § och 2 § 3, 39 kap. 1 §, 41 kap. 1 § första<br>stycket 2-6 samt 24 och 26 §§ kyrkolagen (1992:300)." Därvid skall<br>förstås att äldre kyrkor som inte är församlingskyrkor omfattas av<br>hänvisningen till 38 kap. 2 § 3.</p>
<p>Beträffande punkterna 2-4 är upplyst att, såsom också är naturligt, beslut<br>om "annat" skall kunna avse ändamålet men däremot inte äganderätten.<br>För att göra detta tydligare bör lydelsen av respektive bestämmelse<br>ändras så att meningen om att annat kan beslutas skjuts in före "användas<br>för samma ändamål som tidigare." Lydelsen av exempelvis andra<br>punkten skulle då bli: "2. kyrkor och domkyrkor — ägas av den<br>församling där kyrkan är belägen och, tills annat beslutas av Svenska<br>kyrkan, användas för samma ändamål som tidigare,".</p>
<p>Beträffande tredje stycket sista meningen gäller detsamma som anförts<br>om 9 § andra stycket andra meningen förslaget till lag om Svenska<br>kyrkan.</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>201</p>
<p>10 §</p>
<p>I inledningen till paragrafen bör användas ordet "avses" i stället för<br>"regleras". I övrigt används här samma teknik som Lagrådet förordat<br>beträffande 9 §. Det kan anmärkas att här, i motsats till i 9 §, anges<br>egendomens karaktär (prästlönefastigheter respektive prästlönefonder).<br>Eftersom det här är fråga om enbart två begrepp och omnämnandet bidrar<br>till bättre förståelse kan skillnaden accepteras.</p>
<p>Enligt första stycket sista meningen skall prästlönetillgångama ägas av<br>"dessa rättsubjekt". Eftersom det är just prästlönetillgångama som är<br>rättssubjekt (som förvaltas som självständiga förmögenheter), innehåller<br>bestämmelsen bara att prästlönetillgångama skall ägas av prästlöne-<br>tillgångama. Det har blivit upplyst att bestämmelsens ändamål är att<br>klargöra att staten avstår från sin formella äganderätt till kronoanslagen.<br>Med hänsyn till dessas komplicerade juridiska natur och än mer till<br>svårigheten att avgöra till vilken förmögenhetsmassa den ena eller andra<br>delen av kronoanslagen skall hänföras är det klokt att inte söka närmare<br>reglera äganderättsövergången. Lagrådet anser sig kunna om ock med<br>tvekan acceptera att prästlönetillgångama används i den dubbla<br>betydelsen av dels rättsubjekt dels den egendom det här är fråga om.<br>Möjligen skulle, utan att det egenligt gör någon skillnad, det vara bättre<br>att skriva: "Prästlönefastigheter och prästlönefonder skall ägas av dessa<br>rättsubjekt." Då skulle dessutom användningen inledningsvis av<br>begreppen få sin förklaring.</p>
<p>Lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220)</p>
<p>I den angivna lagen, som inte tas upp i lagrådsremissen, innehåller 4 §<br>andra stycket bestämmelser om att den specialreglerade kyrkliga<br>egendomen inte omfattas av andra bestämmelser i stiftelselagen än 1 kap.<br>4 §. Detta är fortfarande avsett att gälla (även beträffande Lunds<br>domkyrka). Undantaget anges emellertid genom en hänvisning till<br>bestämmelser i kyrkolagen. Denna hänvisning bör ändras till att gälla<br>"sådan egendom som avses i 9 och 10 §§ lagen (1999:000) om införande<br>av lagen (1999:000) om Svenska kyrkan".</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>202</p>
<h3>Kulturdepartementet</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, oeh statsråden Freivalds,<br>Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,<br>Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,<br>Pagrotsky, Östros</p>
<p>Föredragande: statsrådet Ulvskog</p>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:116 Staten och trossamfunden</p>
<p>- bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund</p>
<p>203</p>
<h3>Rättsdatablad</h3>
<p>Prop. 1997/98:116</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om trossamfund<br>Lag om Svenska kyrkan<br>Lag om införande av<br>lagen (1999:000) om<br>Svenska kyrkan</p></td><td>
<p>8§</p>
<p>14 §</p>
<p>2§</p></td></tr>
</table>
<p>Eländers Gotab 56027, Stockholm 1998</p>
<p>204</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillvilande=utskottet1997/98:KU20?11att riksdagen antar regeringens förslag till?11.1att riksdagen antar regeringens förslag till?BBordläggning1998-03-17 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-03-17 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-03-18 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-04-01 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avModeraterna2014-11-23 16:18:27statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031162019-05-22 17:21:07tilldelatTilldelatKonstitutionsutskottet2014-11-23 16:18:27behandlas_i1997/98:KU20GL01KU20bet1997/98KU20Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor m.m.Betänkandebehandlas_i1998/99:KU5GM01KU5bet1998/99KU5Staten och trossamfunden (vilande förslag)Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K43mot1997/98K43med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K44mot1997/98K44med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K45mot1997/98K45med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K46mot1997/98K46med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K47mot1997/98K47med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K48mot1997/98K48med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundMotionföljdmotionav Bo Könberg m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K48mot1997/98K48med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Bo Könberg m.fl. (FP)Motionföljdmotionav Eva Zetterberg (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K46mot1997/98K46med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Eva Zetterberg (V)Motionföljdmotionav Fanny Rizell m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K45mot1997/98K45med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Fanny Rizell m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Förste vice talman Anders Björck m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K43mot1997/98K43med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Förste vice talman Anders Björck m.fl. (M)Motionföljdmotionav Kenneth Kvist m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K47mot1997/98K47med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Kenneth Kvist m.fl. (V)Motionföljdmotionav Lennart Hedquist (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:116<br/>
Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundGL02K44mot1997/98K44med anledning av prop. 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfundav Lennart Hedquist (M)Motion