<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2232866</hangar_id>
 <dok_id>GL03115</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>115</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:115</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utbildningsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>115</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:20</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Folkbildning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03115/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03115</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03115</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:115&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Folkbildning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Tham&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utbildningsdepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03115/prop_199798__115-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fast att regeringen har samma principiella syn på&lt;br&gt;folkbildningen som präglade 1991 års riksdagsbeslut om folkbildning&lt;br&gt;(prop. 1990/91:82, bet. 1990/9l:UbU 18, rskr. 1990/91:358). Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att riksdag och regering även fortsättningsvis skall lägga fast över-&lt;br&gt;gripande mål och motiv för att bevilja statsbidrag. Inom dessa gränser&lt;br&gt;skall studieförbund och folkhögskolor själva lägga fast målen för sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det arbete som den statliga utvärderingen av folkbildningen (SUFO&lt;br&gt;96) har fullgjort redovisas. Efter att ha tagit del av utvärderingsresultatet&lt;br&gt;gör regeringen den bedömningen att folkbildningen har genomfört en&lt;br&gt;verksamhet som står i god överensstämmelse med de uppsatta målen och&lt;br&gt;att den verksamhet som studieförbund och folkhögskolor har bedrivit till&lt;br&gt;sin omfattning väl motsvarar vad staten kan förvänta sig av statsbidrags-&lt;br&gt;givningen. Folkbildningen bör därför ges fortsatt statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande syftena med statens bidrag som lades fast genom riks-&lt;br&gt;dagens beslut 1991 skall fortfarande gälla. Därutöver föreslås två nya&lt;br&gt;syften med statsbidraget. Det ena är att statsbidraget skall bidra till att&lt;br&gt;stärka och utveckla demokratin. Det andra är att statsbidraget skall bidra&lt;br&gt;till att bredda kulturintresset i samhället, till ökad delaktighet i kulturli-&lt;br&gt;vet, till kulturupplevelser samt till eget skapande. Arbetslösa bör tillföras&lt;br&gt;som en viktig målgrupp för folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet skall ha fortsatt ansvar för att fördela det statliga&lt;br&gt;bidraget på studieförbund och folkhögskolor utifrån de övergripande&lt;br&gt;syften med statsbidraget som riksdag och regering lägger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att folkhögskolans undervisning skall anordnas så&lt;br&gt;att den tydligt skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolvä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sendet och högskolan föreslås borttagen som särskilt villkor för statsbi- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens satsning på kunskapslyftet bör kompletteras med ett lyft&lt;br&gt;för kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga&lt;br&gt;folkbildningen. Naturvetenskap och teknik bör ges ökad uppmärksamhet&lt;br&gt;i bildningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisar regeringen sin bedömning om folkbildning-&lt;br&gt;ens relation till vuxenutbildningen och högskolan samt behandlar några&lt;br&gt;centrala områden där folkbildningsarbetet kan få stor betydelse för sam-&lt;br&gt;hällsutvecklingen. Det gäller inom kultur-, IT- och integrationsområdena.&lt;br&gt;Vidare behandlas folkbildningens roll för personer med funktionshinder&lt;br&gt;och dess betydelse i arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart samhäl-&lt;br&gt;le.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens principiella utgångspunkter...........................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92-1997..................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 1991 års riksdagsbeslut i sammanfattning.................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Verksamhetsutvecklingen inom studieförbund och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkhögskolor....................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den statliga utvärderingen av folkbildningen (SUFO 96)...............15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens förhållande till den fria och frivilliga folkbildningen.........17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Bedömning av folkbildningens verksamhet..............................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Syftet med statsbidraget.............................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela statsbidrag......20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Utvärdering och forskning.........................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkbildningens relation till vuxenutbildningen&amp;nbsp;och högskolan.....25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighetsgivande vuxenutbildning................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givande vuxenutbildning...................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Inga betyg inom folkbildningen.................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Möjligheter att få betyg i komvux genom tillgodoräknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av resultat av utbildning vid folkhögskola........................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Folkbildningens samverkan med högskola och forskning.........31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Några centrala utvecklingsområden................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Ett lyft för kultur och bildning...................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Folkbildningens roll för kulturen...............................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Folkbildningens roll för personer med funktionshinder............38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Folkbildningen och IT...............................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 Folkbildningen och integrationsarbetet.....................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbart samhälle...............................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens&amp;nbsp;stöd till folkbildningen........................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av slutbetänkandet Folkbildningen -&lt;br&gt;en utvärdering (SOU 1996:159)..........................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgivit en&lt;br&gt;yttrande över betänkandet Folkbildningen - en ut-&lt;br&gt;värdering (SOU 1996:159)..................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998............54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. syftet med statsbidraget till folkbildningen (avsnitt 6.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till&lt;br&gt;folkhögskolan (avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 24 februari 1994 att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppgift att planera och genomföra en utvärdering av folkbildningen&lt;br&gt;(dir. 1994:12). Utvärderingen skulle ge underlag för regeringens och&lt;br&gt;riksdagens bedömningar av om statsbidraget till folkbildningen används i&lt;br&gt;enlighet med de syften och villkor som fastställts. Utvärderingen skulle&lt;br&gt;främst syfta till att utifrån ett deltagarperspektiv belysa kvalitativa as-&lt;br&gt;pekter i verksamheter som bedrivs av studieförbund och av folkhögskolor&lt;br&gt;med stöd av statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen antog namnet Statens utvärdering av folkbildningen 1996&lt;br&gt;(SUFO 96).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet har presenterats dels i sex delbetänkanden: Folkbildning och&lt;br&gt;vuxenstudier (SOU 1995:141), Cirkelsamhället (SOU 1996:47), Värden i&lt;br&gt;folkhögskolevärlden (SOU 1996:75/ Kunskapssyn och samhällsnytta i&lt;br&gt;hantverkscirklar och hantverksutövande (SOU 1996:122), Folkbildning-&lt;br&gt;ens institutioner (SOU 1996:127), Tre rapporter om studiecirklar. Studi-&lt;br&gt;eförbundens roll i vuxenutbildningen, &amp;quot;man lär sig mer än man tror ge-&lt;br&gt;nom att träffas&amp;quot; och Rockmusik som folkbildning (SOU 1996:154), dels i&lt;br&gt;slutbetänkandet Folkbildningen - en utvärdering (SOU 1996:159).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbetänkandet har remissbehandlats och varit föremål för en omfat-&lt;br&gt;tande diskussion inom studieförbund och på folkhögskolor. En förteck-&lt;br&gt;ning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanfattning av re-&lt;br&gt;missyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr&lt;br&gt;U96/3821/V).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet har som en komplettering till sitt remissyttrande&lt;br&gt;över slutbetänkandet från SUFO 96 överlämnat promemorian Folkbild-&lt;br&gt;ningen -framtida uppgifter och arbetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Regeringens principiella utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har samma principiella syn på folkbildningen som präglade&lt;br&gt;1991 års riksdagsbeslut om folkbildning (prop. 1990/91:82, bet.&lt;br&gt;1990/91 :UbU18, rskr. 1990/91:358).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen är och skall vara fri och frivillig. Det fria och frivilliga&lt;br&gt;folkbildningsarbetet öppnar möjlighet till kunskapssökande för var och&lt;br&gt;en utifrån egen erfarenhet och längs egna vägar, utan att begränsas av&lt;br&gt;krav på resultat och utan uteslutningsmekanismer. Det är detta som ger&lt;br&gt;möjlighet till samtal, engagemang och ifrågasättande utan på förhand&lt;br&gt;givna ramar. Just därigenom fyller folkbildningen en roll som ingen an-&lt;br&gt;nan utbildningsform kan göra, en roll som också bidrar till att upprätt-&lt;br&gt;hålla demokratins vitalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för att folkbildningen skall kunna vara fri och frivillig&lt;br&gt;och fylla de funktioner som följer av detta, är att den kan styras av sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egen idé, sätta sina egna mål, vara oberoende av politiska och ekonomis- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;ka maktgrupper och inte tvingas till kommersialisering eller anpassning&lt;br&gt;till specifika samhälleliga krav för att hävda sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa för folkbildningen värdefulla egenskaper är grunden för stödet&lt;br&gt;från stat, landsting och kommuner. Av detta följer också att inte heller&lt;br&gt;bidragsgivningens villkor skall styra folkbildningens inriktning eller att&lt;br&gt;folkbildningen skall fogas in i det allmänna utbildningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förhållningssätt mellan staten och folkbildningen, som lades fast&lt;br&gt;1991, bygger på att staten har ett grundläggande förtroende för folkbild-&lt;br&gt;ningens egna organisationer. Samtidigt har såväl staten som folkbild-&lt;br&gt;ningen ett intresse av att verksamheten utvärderas så att fler får kunskap&lt;br&gt;om resultaten av bildningsarbetet. En sådan ömsesidig process kan belysa&lt;br&gt;och bredda användningen av folkbildningens kvaliteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till folkbildningens organisationer syftar alltså till att bevara och&lt;br&gt;utveckla folkbildningens egenvärde - friheten, frivilligheten, idéstyming-&lt;br&gt;en och självständigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkbildningen kring två sekelskiften&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beröringspunkterna är många mellan dagens situation och förra sekel-&lt;br&gt;skiftet, den tidsepok då folkbildningens idé växte fram. Folkbildningens&lt;br&gt;idé grundades i påtagliga samhällsbehov och utgick från en stark vilja att&lt;br&gt;minska orättvisor och skapa ett samhälle där alla var delaktiga och hade&lt;br&gt;förutsättningar att påverka både sin egen livssituation och samhällets ut-&lt;br&gt;veckling. I dag är dessa behov lika starka om än med nya förtecken - och&lt;br&gt;därför är folkbildningen lika angelägen i dag som då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då, kring förra sekelskiftet, pågick kraftfulla samhällsomvälvningar.&lt;br&gt;De tekniska framstegen var snabba, livsmönster och maktstrukturer för-&lt;br&gt;ändrades och sociala krafter var på marsch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu, inför ett nytt sekelskifte, förändras samhället också i grunden. In-&lt;br&gt;ternationaliseringen i alla dess aspekter, EU-medlemsskapet, informa-&lt;br&gt;tionsmängden, komplexitet och snabbhet i förändringar, ny teknik, ban-&lt;br&gt;brytande genombrott i naturvetenskaplig forskning, miljöförstöring hör&lt;br&gt;till de faktorer som påverkar såväl maktförde&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; ning och samhällsekonomi&lt;br&gt;som den enskilda människans vardagsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då ledde förändringarna till ett stort behov av förståelse och av att&lt;br&gt;kunna samlas och diskutera omvälvningarna. Nya, radikala tankar upp-&lt;br&gt;stod om allas rätt och möjlighet till inflytande och makt. De nya folkrö-&lt;br&gt;relserna, folkhögskolorna och så småningom studieförbunden blev sam-&lt;br&gt;lingspunkter kring ett ökat medborgerligt medvetande. Som mötesplatser&lt;br&gt;bidrog de till att många, inte bara några få priviligierade och välutbilda-&lt;br&gt;de, kunde påverka utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu är behovet av förståelse och delaktighet minst lika stort. 18OO-talets&lt;br&gt;tillstånd av omvandling har av historiker kallats ”ett sprängfullt vakuum&lt;br&gt;mellan två samhällsformationer” - ett uttryck som kanske ännu mer träff-&lt;br&gt;säkert beskriver nutiden. Tekniken är ny, de ekonomiska villkoren an-&lt;br&gt;norlunda - men de stora politiska frågeställningarna är i grunden desam-&lt;br&gt;ma. De handlar ytterst om demokrati och jämställdhet. Förändringstakten&lt;br&gt;är hög och det är svårt att skaffa den kunskap och den överblick som är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första steget till inflytande och självtillit. Behoven av mötesplatser för Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;och tillfällen till reflexion och eftertanke är tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ett aktivt medborgarskap&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Då, i början av 1900-talet, ledde förändringarna och samtalen om sam-&lt;br&gt;hället till att synen på demokrati förändrades. Målet var ett aktivt och lika&lt;br&gt;medborgarskap. Udden var riktad mot gammalt auktoritetstänkande, för&lt;br&gt;ett nytt, brett folkligt engagemang. Synen på kunskap förändrades. Kun-&lt;br&gt;skapen blev för folkbildningen ett redskap för frigörelse och förändring i&lt;br&gt;stället för den tidigare överhetssynen - kunskap för att tämja och passivi-&lt;br&gt;sera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu, inför 2000-talet, är behovet av en vital demokrati lika stort. Nu är&lt;br&gt;även allmänbildning och medborgarkunskaper lika viktiga förutsättningar&lt;br&gt;för det breda folkliga inflytandet som kring det förra sekelskiftet. Det blir&lt;br&gt;allt tydligare i vår tid, som har informationsutbyte och kunskap som vik-&lt;br&gt;tiga kännetecken, att kunskap är makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då, när bildningsidén växte fram, fyllde den flera olika behov. För&lt;br&gt;folkrörelserna och de fackliga och politiska rörelserna fick bildningen en&lt;br&gt;strategisk betydelse som en del av organiseringen för att genom medbor-&lt;br&gt;garkunskaper kvalificera sig för att påverka och leda samhället. Men&lt;br&gt;folkbildningen var också en kulturrörelse som nådde många. I dag, på&lt;br&gt;väg in i ett nytt årtusende, är behovet av kulturrörelser som motkraft till&lt;br&gt;förråande och förytligande tendenser i samhället också uppenbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens demokratisyn lade stor vikt vid individens självstän-&lt;br&gt;dighet, vid reflexion och kritisk tänkande. Studiecirkeln blev en frigörel-&lt;br&gt;seprocess. Bildningen hade en positiv människosyn och såg varje männi-&lt;br&gt;skas möjlighet att utvecklas. ”Människor bli vi i den mån vi bättre förstå&lt;br&gt;tillvaron, djupare glädjas i den, och ju större kraft vi komma i tillfälle att&lt;br&gt;göra för dess utveckling och framåtskridande”, skrev 1902 en av folk-&lt;br&gt;bildningens mest kända pionjärer Oscar Olsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildningen skulle främja personlighetens utveckling. Bildningen hjäl-&lt;br&gt;per människan ”att bli större än hon är”, skrev Rickard Sandler 1927.&lt;br&gt;Genom bildningsarbete kunde verkligheten beskådas med nya ögon.&lt;br&gt;Bildningen blev därför mer av en attityd än en kunskapsmängd. Målet var&lt;br&gt;att göra arbetarna till ”medborgare”. Bildningen var ett led i utvecklingen&lt;br&gt;till demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Demokratins kultur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens betydelse är också i dag en fråga om att försvara, vitali-&lt;br&gt;sera och utveckla demokratin. Demokratins instabilitet är uppenbar i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv. Det handlar om risken för bristande folklig&lt;br&gt;förankring och om avstånd mellan väljare och valda, vanmakt inför en&lt;br&gt;samhällsutveckling man tror sig inte kunna påverka. Genom EU-&lt;br&gt;medlemsskapet har den svenska beslutsprocessen vidgats över nations-&lt;br&gt;gränsen. En rad nya rättigheter och skyldigheter har också inträtt för den&lt;br&gt;enskilde. Denna situation ställer krav på nya kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratins överlevnad och vitalitet måste bygga på en demokratins Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;kultur med samtal, diskussion och delaktighet som viktiga ingredienser.&lt;br&gt;Den måste också innefatta en kunskap om demokratins värden, villkor&lt;br&gt;och nödvändiga institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ge folkbildningen möjlighet att utvecklas handlar om just detta -&lt;br&gt;om att stärka den demokratiska kulturen, om att motverka klyftor i kun-&lt;br&gt;skaps- och informationssamhället. Här har folkbildningen en nyckelroll.&lt;br&gt;Den kan bidra till att skapa mötesplatser för förändring och överbrygga&lt;br&gt;klyftor mellan grupper av människor och mellan människa och teknik.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En idé - modernare än någonsin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens idé är modernare än någonsin. Behoven är desamma i&lt;br&gt;dag som då den växte fram - förståelse i en tid av omvälvning, samtal,&lt;br&gt;eftertanke, kunskap och insikt för att kunna påverka samhället och sina&lt;br&gt;egna livsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men också folkbildningens arbetsformer, såväl på folkhögskolor som i&lt;br&gt;studieförbund, visar att folkbildningen har en egen plats i det nuvarande&lt;br&gt;och kommande utbildningssamhället. Dess metoder - när de är som bäst&lt;br&gt;- präglas av allas delaktighet och utgår från deltagarnas egna erfarenheter&lt;br&gt;och egna behov av insikter och kunskaper, något som i dag är viktiga&lt;br&gt;kriterier i alla moderna lärandeprocesser såväl i utbildningssammanhang&lt;br&gt;som i arbetslivets utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiecirkeln som arbetsform är flexibel och anpassningsbar. ”1 själva&lt;br&gt;verket har vi funnit att mångsidigheten i studiecirkelverksamheten är en&lt;br&gt;central egenskap. En viktig sida av denna mångsidighet är att folkbild-&lt;br&gt;ningens verksamhet utvecklas över tid för att svara mot varje tids nya&lt;br&gt;behov.” (Cirkelsamhället, SOU 1996:47 s. 251).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens metoder låter sig väl förenas med ny informationstek-&lt;br&gt;nik, som accentuerar dess fördelar - möjlighet för många att delta, utvid-&lt;br&gt;gade resurser för kunskapssökande, brobygge mellan människa och tek-&lt;br&gt;nik, plats för samtal och kritisk granskning av den information man&lt;br&gt;hämtat in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya tekniken ger möjlighet för folkbildningen att gå in på nya om-&lt;br&gt;råden och att höja kvaliteten i kunskapssökandet. Studiecirkelns pedago-&lt;br&gt;gik i kombination med den nya informationstekniken är folkbildning på&lt;br&gt;väg in i 2000-talet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkbildningens och samhällets utmaningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I dag står samhället inför en rad utmaningar där folkbildningens egenska-&lt;br&gt;per måste tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen bidrar till insikt, eftertanke, reflexion och ifrågasättande ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsutvecklingen sker i dag snabbt och på många fronter samtidigt.&lt;br&gt;Klyftorna ökar mellan dem som har insikt om förändringarnas påverkan&lt;br&gt;på våra livsvillkor och dem som endast glimtvis får denna kunskap, på ett&lt;br&gt;sätt som kanske snarare bidrar till vanmakt. Det gäller inte minst intema-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionaliseringen - av politik, ekonomi och näringsliv, nya tekniker och nya&lt;br&gt;media. Det gäller också den nya kommunikationstekniken och dess an-&lt;br&gt;vändning, liksom miljöproblemens ursprung och svårighetsgrad. Också&lt;br&gt;den ökande informationsmängden kan vara en källa till vanmakt. Många&lt;br&gt;människor har svårt att sålla, ta till sig och göra informationen till red-&lt;br&gt;skap - i stället blir resultatet blockering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna leder till att människor får delvis olika världsbilder och&lt;br&gt;därför också skiftande syn på sin egen förmåga att påverka. Vissa debat-&lt;br&gt;törer har hävdat att detta är en obönhörlig utveckling och att framtiden&lt;br&gt;tillhör människor av kategorin urbana, globala, högteknologiska pro-&lt;br&gt;blemlösare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men demokratins försvarare kan aldrig acceptera en sådan fortgående&lt;br&gt;skiktning av människor. Folkhögskolor och studieförbund kan här på&lt;br&gt;flera sätt bidra till att hävda demokratins kultur - genom att ge fler möj-&lt;br&gt;lighet att inhämta kunskap och använda den för att förändra, genom att&lt;br&gt;skapa möteplatser för samtal, eftertanke och ifrågasättande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om folkbildningen förmår att axla en sådan roll kan den också bidra&lt;br&gt;till att fler människor deltar i formandet av framtiden. Vanmakt i nuet&lt;br&gt;riskerar att förstärka klyftorna i det kommande. Insikt i samhällets över-&lt;br&gt;gripande förändringar är grundläggande om man skall kunna formulera&lt;br&gt;olika alternativ för framtiden och se sin egen möjlighet att påverka och&lt;br&gt;handla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen som mötesplatser för människor och kulturer...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildning och folkrörelsearbete är i vidare mening detsamma som&lt;br&gt;mötesplatser. Folkbildningens arbetsformer ger utrymme för att skapa&lt;br&gt;nya kontakter, mellan olika människor och olika kulturer, på oväntade&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många fler sådana mötesplatser är nödvändiga för att skapa delaktighet&lt;br&gt;i samhället, för att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfi-&lt;br&gt;entlighet och rasism, för att värna grundläggande demokratiska värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationalisering och invandring ger ytterligare tyngd åt denna upp-&lt;br&gt;gift. Folkbildningen och dess organisationer kan starkt bidra till integra-&lt;br&gt;tionen - samla olika människor kring likartade intressen, som erbjuder&lt;br&gt;tillfällen till förbättrade språkkunskaper och till att få kunskaper och in-&lt;br&gt;sikter om andra människors kultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens roll som kulturanordnare skapar också otaliga mötes-&lt;br&gt;platser. Kulturarrangemang runt om i landet ger många människor till-&lt;br&gt;fälle att bekanta sig med olika konstarter och ger arbetstillfällen åt kul-&lt;br&gt;turarbetare i demokratins och estetikens tjänst. Ca 250 av landets kom-&lt;br&gt;muner saknar kulturinstitutioner och där utgör folkbildningen tillsam-&lt;br&gt;mans med folkbiblioteken den viktigaste kulturbäraren. Det understryker&lt;br&gt;folkbildningens betydelse att skapa fler möten mellan allmänheten och&lt;br&gt;konstnärer, författare och skådespelare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen som redskap för alla människors kunskapserövring... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har traditionellt, och genom sina metoder, kunnat locka&lt;br&gt;människor som valt bort det ordinarie skolväsendet men här finner ny&lt;br&gt;stimulans i lärandet. Denna roll blir allt viktigare för att förebygga ökan-&lt;br&gt;de och delvis nya klyftor mellan människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya informationstekniken, IT, öppnar här vida möjligheter. För&lt;br&gt;folkbildningen kan IT innebära att arbetet vitaliseras, förnyas och bred-&lt;br&gt;das. Rätt använd kan den bli en stark utvecklingskraft i bildningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniken kan ge fler möjlighet att delta i folkbildningen genom olika&lt;br&gt;former av distansutbildning. Möjligheterna till kunskapsinhämtning på&lt;br&gt;folkhögskolor eller i studiecirklar vidgas flerfaldigt, inte minst genom&lt;br&gt;tillgång till bibliotekens och högskolornas kunskapsbanker. Med IT som&lt;br&gt;redskap i folkbildningen får många fler chans att bli förtrogna med och ta&lt;br&gt;del av den nya tekniken. Folkbildningens organisationer är särskilt väl&lt;br&gt;lämpade för detta, eftersom de finns över hela landet och når människor&lt;br&gt;som av olika skäl inte kunnat ta del av det reguljära skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flexibiliteten i folkbildningsarbetet kan utvecklas med den nya tekni-&lt;br&gt;kens hjälp. Nya kontakter och band kan skapas - mellan människor i oli-&lt;br&gt;ka länder, mellan folkbildning och bibliotek, mellan folkbildning och&lt;br&gt;högskola och mellan folkbildning i olika delar av landet. Samtidigt utgör&lt;br&gt;en studiecirkel eller en folkhögskolekurs en träffpunkt, där man tillsam-&lt;br&gt;mans kan värdera och diskutera den hämtade informationen - en funktion&lt;br&gt;som också behövs allt mer när informationsflödet tilltar i omfattning och&lt;br&gt;som understryks av att IT-baserad information via exempelvis Internet&lt;br&gt;saknar ansvarig utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till folkbildningens viktiga demokratiska uppgift kan läggas ytterligare&lt;br&gt;en betydelsefull dimension - jämställdheten. Kvinnor hävdar sig väl in-&lt;br&gt;om folkbildningen och deltar oftare än män både i folkhögskolors och&lt;br&gt;studieförbunds utbud och i vuxenutbildningen. Kvinnor ser ofta långsik-&lt;br&gt;tigt på sitt lärande. Folkbildningen är därför också viktig för stärka kvin-&lt;br&gt;nors position i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ett lyft för kv ltur och bildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utbildning i vid mening är i dag det som mer än annat rustar individer&lt;br&gt;och samhällen för framtiden. Regeringen har satsat kraftfullt för att höja&lt;br&gt;utbildningsnivån i samhället, med insatser för att stärka kvaliteten i den&lt;br&gt;grundläggande utbildningen, med en gymnasieskola för alla och med&lt;br&gt;utbyggd högskola och forskning. Genom kunskapslyftet görs större sats-&lt;br&gt;ningar än någonsin tidigare för att ge fler vuxna möjlighet att höja sin&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hittillsvarande satsningarna har till stor del gällt att ge fler korttids-&lt;br&gt;utbildade möjlighet och tillgång till formell och behörighetsgivande ut-&lt;br&gt;bildning. Men skall alla människor kunna ta del i det kunskaps- och in-&lt;br&gt;formationssamhälle som nu växer fram, krävs vidgade möjligheter till&lt;br&gt;fritt och frivilligt kunskapssökande, till sociala, kulturella och estetiska&lt;br&gt;insikter och färdigheter. Självtillit och självkänsla avgör hur väl man kan&lt;br&gt;hantera de möjligheter den formella kompetensen ger. Andra ”sidor” av&lt;br&gt;intelligensen - känslan, tanken, fantasin, handens kunskap - blir allt vik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tigare. Därför behövs nu också ett lyft för kultur och bildning i vid be-&lt;br&gt;märkelse. Där har också en bred bildning i naturvetenskap och teknik en&lt;br&gt;viktig roll för att utjämna kunskapsklyftor och ge fler möjlighet att på-&lt;br&gt;verka utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens traditionella värden, tillsammans med den nya tidens&lt;br&gt;behov och möjligheter, gör folkbildningen till ett omistligt inslag i ett&lt;br&gt;samhälle med bred utbildning och demokratisk kultur som ambition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen är, om man ser till verksamheten, ingen ”krisbransch” i&lt;br&gt;den meningen att studieförbunden och folkhögskolorna behöver mera&lt;br&gt;pengar för att klara sin fortlevnad på nuvarande nivå. Däremot behövs det&lt;br&gt;mer, inte mindre folkbildning för att nå underpriviligierade grupper i vårt&lt;br&gt;samhälle. Flera, inte färre bör få en andra eller tredje chans.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkbildningens egen utmaning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Men folkbildningens organisationer behöver också ägna uppmärksamhet&lt;br&gt;åt sitt inre liv så att arbetsformerna inte tillåts stelna. Folkbildningen får&lt;br&gt;inte ”bli seg selv nok”. Folkbildningen är väl utbyggd landet över och har&lt;br&gt;en stark ställning på många håll. Men den får inte betraktas som folkhög-&lt;br&gt;skolor i lantlig idyll eller hantverkscirklar på lugna småorter. Folkbild-&lt;br&gt;ningens behövs i storstäderna och måste vara modem även i förhållande&lt;br&gt;till storstadens utbud. Men den får inte förflackas till ett utbud, som inte&lt;br&gt;kan särskiljas från kommersiella utbildningsanordnares.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen måste vara relevant för nutidens människor. Folkbild-&lt;br&gt;ningens egenskaper måste tas till vara i kvällskurser i storstäderna, i fö-&lt;br&gt;reläsningar som vågar ta sig an de verkligt stora och viktiga frågorna, i&lt;br&gt;kaféverksamhet för arbetslösa som spränger gränser och inrotade före-&lt;br&gt;ställningar, i förortens rockskola som samlar ungdomar med vitt skilda&lt;br&gt;bakgrunder, i studiecirkeln där bygdens eller grannskapets människor&lt;br&gt;tillsammans lägger grund för självtillit, handling och framtidstro. Nya&lt;br&gt;arbetsformer måste prövas - i syfte att engagera fler ungdomar och att nå&lt;br&gt;även män i de åldrar som i dag är underrepresenterade i folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen - framsprungen ur förra sekelskiftets idé och arbets-&lt;br&gt;form - har en stor potential inför millenieskiftet. Stat, kommun och&lt;br&gt;landsting kan genom stöd och bidragsgivning förbättra förutsättningarna&lt;br&gt;för folkbildningens utveckling. Men det är bara folkbildningens organi-&lt;br&gt;sationer själva som kan förverkliga sina möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Studieförbundens och folkhögskolornas&lt;br&gt;verksamhet 1991/92-1997&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1991 års riksdagsbeslut i sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:82, bet. 1990/91:UbU18,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:358) innebar en markant förändrad ansvarsfördelning&lt;br&gt;mellan staten och folkbildningen. Den omfattande statliga reglering som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.o.m. budgetåret 1990/91 gällde för studieförbundens och folkhögsko- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;lomas verksamhet ersattes med ett system där riksdag och regering fast-&lt;br&gt;ställer övergripande mål och motiv, som skall ligga som grund för att&lt;br&gt;bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. Inom de gränser som&lt;br&gt;riksdag och regering sålunda lade fast skall folkbildningens anordnare&lt;br&gt;själva lägga fast målen för sin verksamhet. Ansvaret för fördelning av&lt;br&gt;statsbidrag, administration, organisation samt för uppföljning och utvär-&lt;br&gt;dering av verksamheten skall åvila ett Folkbildningsråd, bildat av Folk-&lt;br&gt;bildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolomas Intresseorganisation och&lt;br&gt;Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagsbeslutet övergick därmed folkbildningen från att i hög&lt;br&gt;grad vara inordnad i den statliga förvaltningsapparaten till en form av&lt;br&gt;självstyre och självförvaltning. Detta innebär att styrelserna för de en-&lt;br&gt;skilda studieförbunden och folkhögskolorna fick ett tydligare och större&lt;br&gt;ansvar för verksamheten än vad som varit fallet i det tidigare regelstyrda&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidragssystemet ändrades också. De två tidigare detaljreglerade&lt;br&gt;anslagen till studieförbund respektive folkhögskolor ersattes med ett&lt;br&gt;samlat anslag till folkbildningen utan närmare detaljreglering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Verksamhetsutvecklingen inom studieförbund och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;folkhögskolor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Studieförbunden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Studieförbundens verksamhetsutveckling under de sex verksamhetsår,&lt;br&gt;som föreligger slutredovisade sedan den nya ordningen för statsbidrag till&lt;br&gt;folkbildningen infördes, visar en nedgång de första åren efter förändring-&lt;br&gt;en. En jämförelse av verksamheten det senaste redovisade året 1997 och&lt;br&gt;det sista året i det föregående systemet 1990/91 visar dock på ganska små&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett till alla arrangemangstyper (studiecirklar, kulturprogram och övrig&lt;br&gt;folkbildningsverksamhet) ökade antalet arrangemang med statsbidrag&lt;br&gt;från 476 600 år 1990/91 till 537 600 år 1997, en ökning med 61 000 ar-&lt;br&gt;rangemang eller ca 13 %. Antalet deltagare ökade från 14 miljoner till&lt;br&gt;17,8 miljoner under samma period, dvs. en ökning med ca 27 %. Ökning-&lt;br&gt;en ligger främst på kulturprogrammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet studiecirklar minskade med ca 8 400 till 335 000 under perio-&lt;br&gt;den. Antalet deltagare var i stort sett oförändrat medan antalet studietim-&lt;br&gt;mar ökade något. Detta innebär att i genomsnitt antalet deltagare per cir-&lt;br&gt;kel har ökat med 0,2 till 8,5 och antalet studietimmar per cirkel ökat med&lt;br&gt;3,4 till 36,6 studietimmar under perioden. Studieförbunden tenderar att&lt;br&gt;arrangera allt längre studiecirklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna i verksamhetens innehåll under perioden visar att den&lt;br&gt;estetiska verksamheten ökat i såväl antal cirklar (+10 500) som studie-&lt;br&gt;timmar (+1,2 miljoner) och deltagare (+218 000). Det estetiska området&lt;br&gt;ökade sin andel av den totala verksamheten till 39,5 % av antal cirklar,&lt;br&gt;48,1 % av antal studietimmar och 38,9 % av antal deltagare. Inom det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;estetiska ämnesområdet ökade musikverksamheten sin andel med 6 % till&lt;br&gt;ca 55 % och scenisk konst ökade sin andel från 11,4 % till 15 %. Minsk-&lt;br&gt;ning har skett inom slöjd och konsthantverk till 20,3 % samt bild och&lt;br&gt;form till 8,9 %. Den alldeles övervägande delen av studieförbundens es-&lt;br&gt;tetiska verksamhet är i dag musik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnesgruppen samhällskunskap, information hade 1997 jämfört med&lt;br&gt;1991/92 en oförändrad andel på 21 % av antalet studiecirklar, ca 18 % av&lt;br&gt;antalet studietimmar och ca 21 % av antalet deltagare. Inom ämnesgrup-&lt;br&gt;pen ökade området information, kommunikation sin andel från 15,6 % till&lt;br&gt;ca 30 % och området samhällsfrågor med 3 % till ca 30 %. Den stora&lt;br&gt;minskningen fanns inom studier som berör arbetsliv, från ca 24 % till ca&lt;br&gt;12 %. Ämnesgruppen språk har fortsatt att minska även om minskningen&lt;br&gt;över perioden är relativt liten, ca 8 000 studiecirklar. Engelska (ca 35 %)&lt;br&gt;och svenska (ca 27 %) samlade flest deltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen kvinnor i studiecirkelverksamheten utgjorde under 1997 ca&lt;br&gt;58 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter en relativt kraftig nedgång under verksamhetsåren 1991/92 och&lt;br&gt;1992/93 ökade antalet kulturprogram till 164 000 under verksamhetsåret&lt;br&gt;1997. Antalet deltagare/besökare ökade med ca 3,8 miljoner, till 14,5&lt;br&gt;miljoner och antalet medverkande/agerande ökade med 294 000 till&lt;br&gt;940 000. Antalet medverkande kulturarbetare ökade med 14 200 till ca&lt;br&gt;50 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturprogrammens ämnesinriktning var till större delen sång och mu-&lt;br&gt;sik, som dock minskat sin andel av det totala antalet program från 46 %&lt;br&gt;till 38 %. Antalet program med sång och musik ökade med 14 000 jäm-&lt;br&gt;fört med verksamhetsåret 1990/91 och uppgick till ca 62 000. Antalet&lt;br&gt;deltagare uppgick till ca 6 miljoner. Antalet föreläsningar mer än för-&lt;br&gt;dubblades mellan de två verksamhetsåren och uppgick till ca 50 000. Fö-&lt;br&gt;reläsningarnas andel av kulturprogrammen uppgick 1997 till ca 31 %.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkhögskolorna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De allmänna behörighetsgivande kurserna på grundskole- och gymnasie-&lt;br&gt;nivå har under perioden 1990/91 till 1997 minskat från ca 11 000 till ca&lt;br&gt;10 000 deltagare årligen. De särskilda profilerade kurserna, oftast på ef-&lt;br&gt;tergymnasial nivå, har ökat i omfattning under perioden från 9 000 delta-&lt;br&gt;gare till ca 11 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda grupperna kan indelas i tre undergrupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Yrkesinriktade kurser, som avser kurser på eftergymnasial nivå ex-&lt;br&gt;empelvis fritidsledar-,informations-, data- och ekonomiutbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Estetiska kurser, som avser musik-, bild- och formlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Övriga kurser avser bibel- och livsåskådningskurser, miljökurser, id-&lt;br&gt;rottskurser m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kurser med folkrörelse- och organisationsprofil återfinns i första hand&lt;br&gt;inom huvudområdena yrkesinriktade och övriga kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna behörighetsgivande kurserna svarade under år 1997, räk-&lt;br&gt;nat i deltagarveckor, för drygt 40 % av verksamheten och de yrkesinrik-&lt;br&gt;tade kurserna för 13 %. De estetiska kurserna svarade för 17 % och övri-&lt;br&gt;ga kurser för 14 %. De korta kurserna svarade för 15 %. Kvinnorna ut-&lt;br&gt;gjorde ca 63 % av deltagarna på de de långa kurserna och 57 % på de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;korta kurserna. Invandrarnas andel på de långa kurserna utgjorde 11 %&lt;br&gt;och andelen deltagare med funktionshinder och övriga handikapp utgjor-&lt;br&gt;de 21 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolans korta kurser har minskat kraftigt. Antalet deltagare har&lt;br&gt;minskat från över 200 000 till ca 150 000 och antalet deltagarveckor från&lt;br&gt;över 150 000 till drygt 100 000.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nya folkhögskolor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1990/91 fanns det sammanlagt 128 statsbidragsberätti-&lt;br&gt;gade folkhögskolor i Sverige. Efter beslut av Folkbildningsrådet har det&lt;br&gt;därefter tillkommit ytterligare 21 folkhögskolor. En folkhögskola har&lt;br&gt;lagts ned (Gävle folkhögskola), och två folkhögskolor, S:t Eriks och&lt;br&gt;Årstagårdens, har gått samman till en. Sammanlagt finns det därmed 146&lt;br&gt;folkhögskolor (exkl. Samemas folkhögskola som fr.o.m. budgetåret&lt;br&gt;1991/92 får statsbidrag i annan ordning). Statsbidrag till de nya skolorna&lt;br&gt;har möjliggjorts genom att Folkbildningsrådet har omfördelat medel från&lt;br&gt;redan befintliga skolor. Av skolorna har 98 folkrörelser, ideella organisa-&lt;br&gt;tioner, stiftelser och föreningar som huvudmän. Landstingen är huvud-&lt;br&gt;män för 46 skolor och två skolor har kommuner som huvudmän. I stort&lt;br&gt;sett har alla nya skolor varit ”filialer” till redan statsbidragsberättigade&lt;br&gt;skolor innan de beviljats eget statsbidrag Som huvudmän för de nya&lt;br&gt;skolorna finns dels äldre folkrörelser som arbetarrörelsen och frikyrkorö-&lt;br&gt;relsen, dels nyare rörelser och organisationer med anknytning till handi-&lt;br&gt;kapprörelsen, fredsrörelsen och miljörörelsen samt invandrarorganisatio-&lt;br&gt;ner. Två av de nya skolorna har även kommun med bland sina huvud-&lt;br&gt;man. Omkring hälften av de nya skolorna ligger i storstadsområdena,&lt;br&gt;Stockholm, Göteborg och Malmö, ca 25 % i medelstora städer och reste-&lt;br&gt;rande på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbildningar för arbetslösa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1992/93-1995/96 har studieförbunden och folkhögsko-&lt;br&gt;lorna på grund av arbetsmarknadssituationen fått särskilda resurser för&lt;br&gt;utbildningsinsatser för arbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1995/96 anvisades 150 miljoner kronor som särskilt bidrag&lt;br&gt;till arbetsmarknadsanpassad utbildning och 589 miljoner kronor för&lt;br&gt;10 000 extra helårsplatser inom folkhögskolan (avsåg 18 månader). Ge-&lt;br&gt;nom dessa resurser kunde ca 24 000 delta i folkhögskolekurser under 18-&lt;br&gt;månadersperioden och ca 115 000 i studiecirkelverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. budgetåret 1997 har denna verksamhet ersatts med att 10 000&lt;br&gt;årselevplatser inom ramen för kunskapslyftet permanent avsatts till folk-&lt;br&gt;högskolorna att fördelas av Folkbildningsrådet. Staten har för 1997 anvi-&lt;br&gt;sat 370,8 miljoner kronor för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för kunskapslyftet har folkhögskolor och studieförbund&lt;br&gt;under hösten 1997 dessutom fått i uppdrag av kommuner att anordna ut-&lt;br&gt;bildning motsvarande ca 2 000 årsstudieplatser på heltid i folkhögskolor&lt;br&gt;och ca 4 000 årsstudieplatser på heltid i studieförbund. Folkbildningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har härför tillförts resurser som schablonmässigt kan beräknas till ca 200 Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Stats-, kommun- och landstingsbidrag till folkbildningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Studieförbunden har under budgetåret 1997 erhållit bidrag från staten på&lt;br&gt;totalt 1 153 834 000 kr samt bidrag från kommunerna på totalt ca&lt;br&gt;508 000 000 kr och från landstingen ca 284 000 000 kr. Motsvarande&lt;br&gt;för folkhögskolornas del är från staten totalt 1 183 689 000 kr. Dessutom&lt;br&gt;har rörelsefolkhögskoloma erhållit landstingsbidrag på ca 150 000 000&lt;br&gt;kr. Landstingens nettokostnader för driften av landstingsfolkhögskoloma&lt;br&gt;uppgår till ca 200 000 000 kr. Bidragen till de två kommunägda folkhög-&lt;br&gt;skolorna beräknas uppgå till ca 10 000 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Den statliga utvärderingen av folkbildningen&lt;br&gt;(SUFO 96)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;SUFO 96 har i sitt arbete vänt sig till forskare vid olika universitet och&lt;br&gt;högskolor, som genomfört forskningsprojekt inom studieförbundens och&lt;br&gt;folkhögskolornas verksamhetsområden. Forskningsrapporterna har redo-&lt;br&gt;visats som delbetänkanden av SUFO 96. Varje enskild forskare svarar&lt;br&gt;själv för innehållet i respektive rapport. Rapporterna har getts stor sprid-&lt;br&gt;ning till bl.a. alla studieförbund och folkhögskolor och därigenom bidra-&lt;br&gt;git till de interna diskussionerna kring verksamhetens inriktning. SUFO&lt;br&gt;har använt sig av forskare som är fristående från folkbildningen. Detta&lt;br&gt;arbetssätt bidrar till att de slutsatser som har gjorts i utvärderingen bygger&lt;br&gt;på obundna bedömningar. Samtidigt har SUFOs arbetssätt lett till ett&lt;br&gt;närmande mellan forskare och folkbildning, vilket i sig gett värdefulla&lt;br&gt;erfarenheter för såväl forskningen som folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den statliga utvärderingen av folkbildningen har folkbildning-&lt;br&gt;en blivit granskad, prövad och belyst i en omfattning som kanske aldrig&lt;br&gt;tidigare i vårt land. Detta har bidragit till att ge ökad kunskap om studie-&lt;br&gt;förbundens och folkhögskolornas verksamhet och deras betydelse för den&lt;br&gt;enskilde och i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFOs arbete har koncentrerats på studieförbundens verksamhet. Ut-&lt;br&gt;värderingen har i mindre grad behandlat folkhögskolorna. Detta beror&lt;br&gt;enligt SUFO på att studiecirklarna berör betydligt fler människor än folk-&lt;br&gt;högskolornas kurser. Det främsta skälet som SUFO anger är dock att den&lt;br&gt;statistiska och vetenskapliga kunskapen om cirkelverksamheten och i&lt;br&gt;synnerhet om cirkeldeltagarna är mindre omfattande än motsvarande&lt;br&gt;kunskaper om folhögskolomas verksamhet. SUFO har också, främst av&lt;br&gt;resursskäl, avstått från att studera vissa delar av folkbildningens verk-&lt;br&gt;samhet därför att Folkbildningsrådet redan hade tagit initiativ till utvärde-&lt;br&gt;ring inom dessa områden. Detta gäller områden som studieförbundens&lt;br&gt;kulturprogramverksamhet, den pedagogiska processen inom studiecirkeln&lt;br&gt;samt studier rörande folkbildningsarbetet för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. Enligt regeringens mening skulle det dock ha varit värdefullt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt kulturprogramverksamheten och verksamheten för människor Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;med funktionshinder mera hade behandlats i samband med den statliga&lt;br&gt;utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO gör i sitt slutbetänkande en sammanfattande bedömning av hur&lt;br&gt;folkbildningen uppfyllt målen för statens bidragsgivning. SUFO ger i allt&lt;br&gt;väsentligt folkbildningen ett gott betyg. SUFO konstaterar således bl.a.&lt;br&gt;att enligt utredarens beräkningar deltar årligen uppemot 20 % av befolk-&lt;br&gt;ningen i studiecirklar och några procent i folkhögskolekurser. Den totala&lt;br&gt;omfattningen måste därför väl anses motsvara vad staten kan förvänta sig&lt;br&gt;genom bidragsgivningen. Vidare konstateras att deltagarna i stor ut-&lt;br&gt;sträckning har förklarat sig vara mycket nöjda med resultatet av sina stu-&lt;br&gt;dier samt att folkbildningen betyder mycket för den allmänna kunskap-&lt;br&gt;snivån bland vuxna och för kulturlivet. SUFO framhåller värdet av det&lt;br&gt;sociala nätverk i vardagslivet som framför allt studiecirklarna utgör.&lt;br&gt;Verksamheten inom både studieförbund och folkhögskolor måste anses&lt;br&gt;ha den betydelse för demokratins befästande och utveckling i Sverige och&lt;br&gt;för deltagarnas personliga utveckling som anges i de statliga måldoku-&lt;br&gt;menten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO gör dock även vissa kritiska påpekanden. Studieförbunden bör&lt;br&gt;öka ansträngningarna att höja deltagandet bland korttidsutbildade, in-&lt;br&gt;vandrare och arbetslösa. Studieförbunden bör se över såväl syftet med&lt;br&gt;som kvalitet och ambitionsnivå i vissa hantverkscirklar för att försäkra&lt;br&gt;sig om att både de egna målen och statens mål för bidragen uppnås. Stu-&lt;br&gt;dieförbunden bör tydligare markera sin ideologiska profil och klargöra&lt;br&gt;denna för deltagarna. Folkhögskolorna bör pröva nya vägar att ge elever-&lt;br&gt;na möjligheter att utöva ett verkligt inflytande över kursernas innehåll&lt;br&gt;och uppläggning. Folkbildningsrådets tillämpade principer vid fördel-&lt;br&gt;ning av statsbidraget bör på ett tydligare sätt spegla de statliga målen.&lt;br&gt;Rådet bör vidare klargöra att resultatet av företagna utvärderingar i ett&lt;br&gt;målstyrt system skall användas som ett medel för att åstadkomma verk-&lt;br&gt;samhetsförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO konstaterar sammanfattningsvis att ”studieförbund och folkhög-&lt;br&gt;skolor i Sverige bedriver en folkbildande verksamhet som står i god&lt;br&gt;överensstämmelse med de statliga målen för statsbidragen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med remissbehandlingen av SUFOs slutbetänkande fram-&lt;br&gt;höll Utbildningsdepartementet att det var väsentligt att betänkandet gavs&lt;br&gt;en egen omfattande behandling i studieförbund och på folkhögskolor för&lt;br&gt;att kunna ge underlag för folkbildningens egna åtgärder bl.a. utifrån de&lt;br&gt;resultat som utvärderingen kommit fram till. Detta har också skett i stor&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande lämnar regeringen sina förslag och bedömningar samt re-&lt;br&gt;dovisar sina slutsatser med anledning av SUFOs slutbetänkande vad gäl-&lt;br&gt;ler främst bidragsgivningen och statens förhållande till folkbildningen.&lt;br&gt;Det är emellertid en väsentlig uppgift för folkbildningen själv att genom&lt;br&gt;kritisk självprövning bedöma i vad mån SUFOs påpekanden är giltiga&lt;br&gt;och berättigade vad gäller den egna verksamheten och vilka förändringar&lt;br&gt;som behöver vidtas i det fortsatta arbetet. Det gäller för alla verksamma&lt;br&gt;inom folkbildningen, från Folkbildningsrådet till den enskilda studieför-&lt;br&gt;bundsavdelningen och folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Statens förhållande till den fria och frivilliga &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1997/98:115&lt;br&gt;folkbildningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Bedömning av folkbildningens verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen har genomfört en verksam-&lt;br&gt;het som står i god överensstämmelse med angivna syften med statsbi-&lt;br&gt;dragsgivningen. Den verksamhet som studieförbund och folk-&lt;br&gt;högskolor har bedrivit är av stor omfattning och har stor samhällsnytta&lt;br&gt;och motsvarar väl de förväntningar som staten har för sin bidragsgiv-&lt;br&gt;ning. Folkbildningen bör därför ges fortsatt statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO 96: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Studieförbunden och folkhög-&lt;br&gt;skolorna når många människor genom sin verksamhet. Folkbildningen&lt;br&gt;finns företrädd i alla landets kommuner och har således en stor geografisk&lt;br&gt;spridning. SUFO har redovisat att uppemot 20 % av landets befolkning&lt;br&gt;årligen deltagit i studiecirklar och några procent i folkhögskolekurser.&lt;br&gt;Nästan 75 % av den vuxna befolkningen i åldrama 18 - 75 år har någon&lt;br&gt;gång deltagit i minst en studiecirkel och mer än 10 % i en folkhögskole-&lt;br&gt;kurs. Även studieförbundens kulturverksamhet har samlat ett stort antal&lt;br&gt;människor. Antalet deltagare i kulturprogram uppgick under budgetåret&lt;br&gt;1997 till 14,5 miljoner och antalet medverkande i kulturprogram till&lt;br&gt;940 000. Folkbildningen bedriver således en omfattande verksamhet.&lt;br&gt;Detta bekräftas också av den redovisning av studieförbundens och folk-&lt;br&gt;högskolornas verksamhet som getts i 4 kap. Regeringen gör samma be-&lt;br&gt;dömning som SUFO, nämligen att verksamhetens omfattning väl kan&lt;br&gt;anses motsvara den som staten kan förvänta sig av sin bidragsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bakomliggande motiven för statens bidragsgivning är främst för-&lt;br&gt;delningspolitiska, nämligen att ge mest åt dem som har störst behov. Re-&lt;br&gt;geringen bedömer, i likhet med SUFO, att folkhögskolorna och studie-&lt;br&gt;förbunden genomfört en verksamhet som står i god överensstämmelse&lt;br&gt;med angivna statliga syften med bidragsgivningen, men konstaterar sam-&lt;br&gt;tidigt att ytterligare ansträngningar behöver göras för att nå korttidsutbil-&lt;br&gt;dade, personer med invandrarbakgrund och arbetslösa. Folkbildningen&lt;br&gt;har genom sitt arbetssätt och genom sin tillgänglighet goda möjligheter&lt;br&gt;att nå de grupper som bäst behöver utbildning. Folkbildningen har som&lt;br&gt;SUFO konstaterat visat sig vara mer framgångsrik i detta arbete än någon&lt;br&gt;annan del av vuxenutbildningen, men ytterligare insatser behövs. Det är&lt;br&gt;en viktig uppgift för folkbildningen själv att granska och bedöma sin&lt;br&gt;egen verksamhet i syfte att få till stånd sådana förändringar att fler perso-&lt;br&gt;ner med invandrarbakgrund, korttidsutbildade och arbetslösa deltar i&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen bidrar till en höjd kunskapsnivå i samhället. Studieför-&lt;br&gt;bunden erbjuder ett omfattande och varierat utbud av utbildningar inom i&lt;br&gt;stort sett alla ämnesområden. Möjligheter finns att snabbt förnya redan&lt;br&gt;befintliga utbildningar och att utveckla nya. Även folkhögskolorna har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar och har visat god förmåga att förnya och anpassa sitt&lt;br&gt;kursutbud utifrån de önskemål som finns i samhället. Den frihet som&lt;br&gt;folkbildningen har att själv utforma och anpassa sitt kursutbud är av stor&lt;br&gt;betydelse i dagens samhälle som präglas av stora förändringar. Folkbild-&lt;br&gt;ningen har en viktig roll som kunskapsförmedlare. Den har i hög grad&lt;br&gt;påverkat den reella kunskapsnivån i Sverige, även om detta inte är lika&lt;br&gt;lätt mätbart som formella betyg. Sverige har exempelvis i en internatio-&lt;br&gt;nell jämförelse (The International Adult Literacy Survey - genomförd av&lt;br&gt;OECD och Statistics Canada) en bred kunskapsbas och en mycket god&lt;br&gt;kunskapsnivå i den vuxna befolkningen. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;är en av förklaringarna till det goda resultatet för Sveriges del att så&lt;br&gt;många har kunnat skaffa sig betydande kunskaper genom den svenska&lt;br&gt;folkbildningen vid sidan om den reguljära utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO har som en sammanfattande bedömning funnit ”att studieför-&lt;br&gt;bund och folkhögskolor i Sverige bedriver en folkbildande verksamhet&lt;br&gt;som står i god överensstämmelse med de statliga målen för statsbidragen.&lt;br&gt;Det finns på den grunden goda anledningar att staten även i fortsättning-&lt;br&gt;en anslår medel till statsbidrag för verksamheten.” Regeringen delar den&lt;br&gt;uppfattningen. Den verksamhet som bedrivits inom folkbildningen sedan&lt;br&gt;budgetåret 1991/92, när den nya ordningen infördes, visar att folkbild-&lt;br&gt;ningen står väl rustad inför de uppgifter den står inför i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Syftet med statsbidraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Principen att folkbildningens anordnare själva&lt;br&gt;lägger fast målen för verksamheten skall gälla även i fortsättningen.&lt;br&gt;Riksdag och regering skall endast ange syftet med statens bidragsgiv-&lt;br&gt;ning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande syften med statsbidraget lades fast genom 1991 års riks-&lt;br&gt;dagsbeslut och skall fortfarande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksam-&lt;br&gt;het som gör det möjligt för människor att påverka sin livssituation och&lt;br&gt;att skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex.&lt;br&gt;politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och&lt;br&gt;höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt miss-&lt;br&gt;gynnade skall särskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funk-&lt;br&gt;tionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver skall ytterligare två syften med statens bidragsgivning&lt;br&gt;tillföras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Statsbidraget till folkbildningen skall bidra till att stärka och ut-&lt;br&gt;veckla demokratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Statsbidraget skall bidra till att bredda kulturintresset i samhället,&lt;br&gt;till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget&lt;br&gt;skapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO 96: Nuvarande måldokument kan både fungera som styrinstru-&lt;br&gt;ment för verksamheten och göra det möjligt att med rimligt säkert resultat&lt;br&gt;utvärdera i vilken grad verksamheten motsvarar målen. SUFOs huvudin-&lt;br&gt;tryck är att måldokumenten i rimlig utsträckning efterlevs av folkbild-&lt;br&gt;ningens organisationer. De statliga måldokumenten bör vara oförändrade,&lt;br&gt;dock bör arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att staten inte bör&lt;br&gt;sätta upp fler gränser och villkor för statsbidraget till folkbildningen än&lt;br&gt;vad som nu gäller. Flera studieförbund och folkhögskolor anser att sta-&lt;br&gt;tens syften med statsbidraget i stället bör tonas ned eller helt tas bort. I&lt;br&gt;konsekvens härmed bör inte arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.&lt;br&gt;Statskontoret och Riksrevisionsverket utgår i sina yttranden från en håll-&lt;br&gt;ning där statliga medel till en verksamhet alltid ses som en ersättning för&lt;br&gt;att utföra en av staten definierad och avgränsad uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens forslag: Genom riksdagens beslut 1991 för-&lt;br&gt;ändrades ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen markant.&lt;br&gt;Det tidigare systemet att i statliga förordningar ange regler för folkbild-&lt;br&gt;ningens verksamhet och definiera ett underlag för bidragsberäkningen&lt;br&gt;ersattes med ett system där folkbildningen själv, inom de ramar som riks-&lt;br&gt;dag och regering satte upp, tar ansvar för fördelning av statsbidrag, ad-&lt;br&gt;ministration, organisation samt för att följa upp och utvärdera verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av beslutet framgick att staten som bidragsgivare inte skall ställa upp&lt;br&gt;mål och syften för folkbildningen. Detta skall göras av folkbildningens&lt;br&gt;anordnare själva. Bidragsgivaren skall å andra sidan ställa upp mål och&lt;br&gt;syften för sin bidragsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna grundläggande princip för ansvarsfördelning mellan staten och&lt;br&gt;folkbildningen har visat sig fungera väl och ändamålsenligt. Den bör&lt;br&gt;därför ligga fast även fortsättningsvis. Detta innebär att staten som bi-&lt;br&gt;dragsgivare har till uppgift att ange vilket syfte staten har med sin bi-&lt;br&gt;dragsgivning. Genom syftet anger staten motiven för statsbidraget och&lt;br&gt;anger därmed en viljeinriktning för vad staten förväntar sig att bidraget&lt;br&gt;främst skall bidra till för den enskilda människans och samhällets ut-&lt;br&gt;veckling. Däremot föreskrivs inte hur detta skall gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa studieförbund och folkhögskolor har föreslagit i sina remissvar&lt;br&gt;att staten helt borde avstå från att ange sådana syften eller att de kraftigt&lt;br&gt;tonas ner och att statens skäl för att ge statsbidrag endast borde ge uttryck&lt;br&gt;för en vilja att stödja den fria och frivilliga folkbildningen. Regeringen&lt;br&gt;har som tydligt understryks i 3 kap. den pricipiella inställningen att folk-&lt;br&gt;bildningen skall vara fri och frivillig. Däremot är det statens ansvar att, i&lt;br&gt;förhållande till folkbildningen, vara tydlig i fråga om vad regering och&lt;br&gt;riksdag vill uppnå genom bidragsgivningen. Uppnås inte dessa samhällets&lt;br&gt;syften kan inte heller motivet för att ge statsbidrag kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De syften som lades fast genom 1991 års riksdagsbeslut bör därför&lt;br&gt;fortfarande gälla. De resurser som samhället ställer till förfogande för&lt;br&gt;studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet skall således även&lt;br&gt;fortsättningsvis främst användas för att nå ut och aktivera människor,&lt;br&gt;som har haft och har begränsade möjligheter att delta i studier och kul-&lt;br&gt;turverksamhet. De som är utbildningsmässigt eller kulturellt missgynnade&lt;br&gt;skall prioriteras i verksamheten. Människor med funktionshinder och de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandrade, som tillhör de tidigare nämnda grupperna, är fortsatt särskilt Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;viktiga målgrupper. Det finns risk för att människor som blir arbetslösa&lt;br&gt;marginaliseras och passiviseras. Inte minst studieförbunden, med sin&lt;br&gt;närhet till människor, har goda förutsättningar att genom sin verksamhet&lt;br&gt;bryta detta mönster. Även folkbildningens fria arbetssätt har visat sig&lt;br&gt;vara värdefullt för många arbetslösa. Därför vill regeringen i enlighet&lt;br&gt;med SUFOs förslag tillföra arbetslösa som en prioriterad målgrupp i&lt;br&gt;statsbidragshänseende. Statsbidraget till folkbildningen har således tydli-&lt;br&gt;ga fördelningspolitiska motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis fortfarande lika giltigt att statsbidraget inte får användas&lt;br&gt;till verksamheter med kommersiellt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens föreslår som ett nytt syfte med statsbidraget att det skall&lt;br&gt;bidra till att stärka och utveckla demokratin. Folkbildningens betydelse&lt;br&gt;för folkrörelserna, medborgerlig bildning, personlig utveckling och enga-&lt;br&gt;gemang i samhällsfrågor utgör en av grunderna för en levande demokrati&lt;br&gt;där alla är delaktiga. Regeringen är övertygad om att folkbildningens alla&lt;br&gt;delar har en central uppgift inför framtiden att försvara, vitalisera och&lt;br&gt;utveckla demokratin. Den folkrörelse- och idébuma folkbildningsverk-&lt;br&gt;samheten har här en särskild betydelse. Det är genom folkbildning i folk-&lt;br&gt;rörelser som Sveriges demokrati har fått en stark förankring i hela sam-&lt;br&gt;hället. Därför är det också särskilt allvarligt om den folkrörelse- och idé-&lt;br&gt;buma verksamheten tunnas ut så att det inte längre är möjligt att se skill-&lt;br&gt;nad mellan olika folkbildningsorganisationers verksamhet, vilket det&lt;br&gt;finns tendenser till enligt SUFOs utvärdering. Detta måste bli en allvarlig&lt;br&gt;väckarklocka för folkbildningens organisationer och dess styrelser. De&lt;br&gt;statsbidragsberättigade folkhögskolor och studieförbund som har folkrö-&lt;br&gt;relser som huvudmän har inte bara ett samhällsuppdrag som består i att&lt;br&gt;vända sig till en bred allmänhet med sina bildnings- och utbildningser-&lt;br&gt;bjudanden. Jämsides med detta förväntas dessa folkhögskolor och studi-&lt;br&gt;eförbund även bedriva verksamheter som syftar till att utveckla, förnya&lt;br&gt;och befästa rörelsemas egna värderingar och idéer, t.ex. genom olika ak-&lt;br&gt;tiviteter för att inskola, vidare- och fortbilda medlemmar och förtroende-&lt;br&gt;valda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår som ytterligare ett nytt syfte med statsbidraget att&lt;br&gt;det skall medverka till att bredda kulturintresset i samhället, till ökad del-&lt;br&gt;aktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget skapande. Häri-&lt;br&gt;genom markeras från statens sida folkbildningens betydelse i arbetet för&lt;br&gt;att förverkliga kulturpolitikens mål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela stats-&lt;br&gt;bidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningsrådets ställning och arbets-&lt;br&gt;uppgifter bör vara oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO 96: Folkbildningsrådets principer för bidragsfördelningen bör&lt;br&gt;på ett tydligare sätt spegla de statliga målen. Resultatet av företagna ut-&lt;br&gt;värderingar skall användas som ett medel att åstadkomma verksamhets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändringar. SUFO föreslår ingen ändring av Folkbildningsrådets upp- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;gifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att Folkbildnings-&lt;br&gt;rådet skall vara kvar i sin nuvarande form och ha oförändrade arbetsupp-&lt;br&gt;gifter. SUFOs förslag att rådets statsbidragsfördelning på ett tydligare sätt&lt;br&gt;skall spegla de statliga målen får föga stöd hos remissinstanserna. Flera&lt;br&gt;studieförbund och folkhögskolor anser att rådet redan gått för långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Folkbildningsrådet, som är en&lt;br&gt;ideell förening, är ett samarbetsorgan som bildats av folkbildningens orr&lt;br&gt;ganisationer Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolomas intresse-&lt;br&gt;organisation (RIO) och Landstingsförbundet. Riksdag och regering har&lt;br&gt;gett rådet vissa myndighetsuppgifter avseende statsbidragsfördelning,&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av verksamheten. Vidare skall rådet lämna&lt;br&gt;budgetunderlag till regeringen. Rådet skall inkomma med en årsredovis-&lt;br&gt;ning enligt förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning&lt;br&gt;m.m. med undantag av 6, 10, 11 och 14 §§ samt i övrigt lämna regering-&lt;br&gt;en sådana sakuppgifter om verksamheten som behövs för uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering, i enlighet med de föreskrifter och anvisningar som regering-&lt;br&gt;en meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet har dessutom av sina stiftare fått vissa medlem-&lt;br&gt;suppdrag att svara för utbildningspolitisk bevakning och informa-&lt;br&gt;tionsverksamhet samt att samordna folkbildningens internationella kon-&lt;br&gt;takter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är Folkbildningsrådet självt som beslutar hur verksamheten skall&lt;br&gt;organiseras, om styrelsesammansättning och antalet beredningsorgan, om&lt;br&gt;vilka kansliresurser som rådet behöver för att fullgöra sin uppgift etc.&lt;br&gt;Ansvarsförhållandet och arbetsfördelningen mellan rådet och dess stiftare&lt;br&gt;samt de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna är således inte på&lt;br&gt;något sätt reglerat från statens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig myndighetsuppgift för Folkbildningsrådet är att fördela stats-&lt;br&gt;bidrag till studieförbund och folkhögskolor. Detta skall ske dels utifrån&lt;br&gt;de syften med statsbidraget som staten angett, dels utifrån rådets egna&lt;br&gt;bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att Folkbildningsrådet tilldelats vissa myndighetsuppgifter&lt;br&gt;innebär inte att rådet är en statlig myndighet i traditionell mening. Fr.o.m.&lt;br&gt;budgetåret 1998 gäller nya riktlinjer för hur regeringens styrning av or-&lt;br&gt;ganisationer som inte är myndigheter skall ske. Dessa riktlinjer har till-&lt;br&gt;lämpats även för Folkbildningsrådet. Regeringen har därvid minskat den&lt;br&gt;statliga styrningen på så sätt att några verksamhetsmål för Folkbildnings-&lt;br&gt;rådet inte har ställts upp, vilket varit fallet tidigare. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör vid den fortsatta tillämpningen av de nya riktlinjerna stor&lt;br&gt;hänsyn tas till att Folkbildningsrådet är en del av den fria och frivilliga&lt;br&gt;folkbildningen och till att dess verksamhet därmed inte kan inrymmas i&lt;br&gt;de former för styrning av myndigheter som gäller i annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den princip som lades fast i 1991 års riksdagsbeslut, att folkbildningen&lt;br&gt;själv genom Folkbildningsrådet skall fördela statsbidraget till studieför-&lt;br&gt;bund och folkhögskolor, bör gälla även fortsättningsvis. Statens syften&lt;br&gt;med statsbidrag och rådets egna bedömningar skall, som hittills, ligga&lt;br&gt;som grund för fördelningen. Ett sådant system låter sig inte förenas med&lt;br&gt;att staten meddelar särskilda bestämmelser om att vissa delar av verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samheten skall ha mindre eller alternativt högre statsbidrag än andra eller&lt;br&gt;på annat sätt detaljreglerar statsbidragsfördelningen. Regeringen delar&lt;br&gt;således inte den uppfattning som Riksrevisionsverket och Statskontoret&lt;br&gt;redovisat i sina remissvar om att statsbidraget till den estetiska verksam-&lt;br&gt;heten skall begränsas respektive att statsbidraget främst skall avse den&lt;br&gt;kompetensgivande verksamheten. En sådan förändring i statsbidragsgiv-&lt;br&gt;ningen är inte förenlig med regeringens grundläggande syn på statens&lt;br&gt;motiv för att ge statsbidrag till folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 6.2 föreslagit att nuvarande syften med stats-&lt;br&gt;bidraget skall kompletteras i vissa avseenden. Det blir då en uppgift för&lt;br&gt;Folkbildningsrådet att bedöma hur detta påverkar rådets fördelning av&lt;br&gt;statsbidraget. Folkbildningsrådet har således att i sitt fortsatta arbete se&lt;br&gt;över principerna för sin bidragsfördelning och noga följa effekterna hä-&lt;br&gt;rav. Rådet måste därvid även vara observant på att bidragsfördelningen&lt;br&gt;inte får som följd att studieförbundens och folkhögskolornas möjligheter&lt;br&gt;till en mer profilerad eller folkrörelseknuten verksamhet försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att rådets båda uppdrag, dels att vara&lt;br&gt;myndighetsutövare, dels att vara folkbildningens eget samarbetsorgan&lt;br&gt;kan orsaka vissa problem och att det ställer stora krav på Folkbildnings-&lt;br&gt;rådets styrelse och rådets anställda att kunna kombinera sina båda roller.&lt;br&gt;För att möta sin myndighetsuppgift måste styrelsen ibland ta kontroversi-&lt;br&gt;ella beslut vars sakliga innehåll inte delas av alla. Som exempel på denna&lt;br&gt;problematik anger Folkbildningsrådet i sitt remissvar styrelsens beslut i&lt;br&gt;fråga om nya folkhögskolor och statsbidragsfördelningen. Det är enligt&lt;br&gt;regeringens mening ofrånkomligt att en förnyelse och utveckling av folk-&lt;br&gt;bildningen ibland kan behöva gå ut över befintlig verksamhet. Folkbild-&lt;br&gt;ningen behöver ständigt utvecklas både vad gäller arbetsformer och ge-&lt;br&gt;nom att nya verksamheter tillkommer. Att fortsätta etablera folkhögsko-&lt;br&gt;leutbildning i storstädernas ytterområden kan vara ett sådant exempel där&lt;br&gt;en hårdhänt prioritering mellan flera, i och för sig angelägna, ändamål&lt;br&gt;kan bli nödvändig för att uppnå en önskvärd förnyelse av verksamheten.&lt;br&gt;Det är viktigt att Folkbildningsrådet även i fortsättningen kan ha den&lt;br&gt;styrkan och integriteten att beslut till nytta för folkbildningen som helhet&lt;br&gt;och dess utveckling kan fattas, trots att de på kort sikt kan vara kontro-&lt;br&gt;versiella för vissa delar av folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den sammanfattande bedömningen att Folkbildnings-&lt;br&gt;rådet hanterat sina myndighetsuppgifter på ett kompetent sätt och med&lt;br&gt;hög integritet. Regeringen delar därför SUFOs uppfattning att det inte&lt;br&gt;finns någon anledning att ändra Folkbildningsrådets ställning och arbets-&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Utvärdering och forskning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Utvärdering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör regelbundet följas upp&lt;br&gt;och utvärderas. Den statliga utvärderingen bör förnyas och breddas så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den dels får ett tydligt parlamentariskt inflytande, dels bidrar till en&lt;br&gt;mångsidig genomlysning av folkbildningens betydelse för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO 96: Kommande statliga utvärderingar av folkbildningen bör ske&lt;br&gt;i andra former än kommitténs. En fastare organisation bör eftersträvas&lt;br&gt;som har möjligheter att arbeta mera långsiktigt än en av tid och direktiv&lt;br&gt;låst kommitté. En möjlighet kan vara att Utbildningsdepartementet till sig&lt;br&gt;knyter en expertgrupp av forskare och organisationsföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den av SUFO föreslagna organisationen får stöd&lt;br&gt;av Kulturrådet, Mimer, Umeå universitet, Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;och Lärarnas Riksförbund. Flertalet av folkbildningens egna organisatio-&lt;br&gt;ner avvisar däremot förslaget. Folkbildningsrådet och Folkbildningsför-&lt;br&gt;bundet anser att resurser för kontinuerlig utvärdering bör ges till Folk-&lt;br&gt;bildningsrådet på samma sätt som Skolverket och Högskoleverket har&lt;br&gt;medel för utvärdering inom sina områden. Riksrevisionsverket vill ha&lt;br&gt;mandat att utföra årlig revision och effektivitetsrevision av folkbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 1991 års folkbildningsproposi-&lt;br&gt;tion lades fast att övergången från regelstyrning till målstyrning av folk-&lt;br&gt;bildningen förutsatte uppföljning och utvärdering på alla nivåer. En för-&lt;br&gt;bättrad uppföljning och utvärdering var därför nödvändig. Att följa upp&lt;br&gt;och utvärdera verksamheten är fortfarande lika väsentligt och bör ingå&lt;br&gt;som en naturlig del i folkbildningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärdering och uppföljning bör ske på tre nivåer, av studieförbunden&lt;br&gt;och folkhögskolorna själva, av Folkbildningsrådet samt av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering av den egna verksamheten som studieför-&lt;br&gt;bund och folkhögskolor genomför bör ingå som ett naturligt inslag i den&lt;br&gt;löpande verksamheten. Den skall ge underlag för att kunna bedöma verk-&lt;br&gt;samheten i förhållande till de egna mål som har satts upp och ge indika-&lt;br&gt;tioner på om verksamheten behöver förändras eller ges en annan inrikt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet skall främst följa upp och utvärdera effekterna av&lt;br&gt;rådets statsbidragsgivning för att klarlägga hur statens syften med statsbi-&lt;br&gt;draget uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att även en statlig utvärdering av folkbildningen be-&lt;br&gt;hövs. Den av SUFO gjorda utvärderingen har visat att det är möjligt att&lt;br&gt;genom utvärdering få värdefull erfarenhet om folkbildningen och dess&lt;br&gt;betydelse för den enskilde och samhället. Det är därför viktigt att sådana&lt;br&gt;statliga utvärderingar görs även i fortsättningen med en viss regelbun-&lt;br&gt;denhet, förslagsvis vart femte år. Samtidigt är det enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning viktigt att den statliga utvärderingen förnyas och breddas&lt;br&gt;ytterligare. Den statliga utvärderingen bör ges ett tydligt parlamentariskt&lt;br&gt;inflytande. Den bör vara ett forum för att regelbundet få till stånd en bred&lt;br&gt;genomlysning av folkbildningens verksamhet och karaktär. Kommande&lt;br&gt;utvärderingar bör därigenom ha som uppgift att studera folkbildningens&lt;br&gt;mångsidighet och dess bredare betydelse för samhället. Att främst studera&lt;br&gt;volymer och andra statistiska data är inte tillräckligt och ger varken sta-&lt;br&gt;ten eller folkbildningen det underlag som är nödvändigt för att bedöma&lt;br&gt;folkbildningens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för hur en sådan statlig utvärdering skall organiseras bör yt-&lt;br&gt;terligare övervägas. Det ankommer på regeringen att besluta om den&lt;br&gt;närmare utformningen av en fortsatt statlig utvärdering av folkbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Forskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En fristående och kvalitativt bra forskning&lt;br&gt;om folkbildning är betydelsefull för folkbildningens utveckling. En&lt;br&gt;sådan forskning bör komma till stånd även vid sidan av den statliga&lt;br&gt;utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Framför allt under 1990-talet har&lt;br&gt;forskning kring folkbildning växt fram. För att stärka forskningsområdet&lt;br&gt;inrättades under 1991 ett nationellt program för folkbildningsforskning,&lt;br&gt;MIMER, förlagd till Institutionen för pedagogik och psykologi vid Lin-&lt;br&gt;köpings universitet. I MIMERs uppgift ingår bl.a. att bedriva och stimu-&lt;br&gt;lera till forskning inom folkbildningsområdet oavsett vetenskaplig inrikt-&lt;br&gt;ning. MIMER har också till uppgift att sprida forskningsresultaten i form&lt;br&gt;av antologier och lättillgängliga vetenskapliga småskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal forskningsprojekt har även genomförts i samband med utvär-&lt;br&gt;deringar av folkbildningen på uppdrag av bl.a. SUFO och Folkbildnings-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning är en viktig förutsättning för att folkbildningen skall ut-&lt;br&gt;vecklas. Genom forskning kan resultatet av utvecklingsinsatser och ut-&lt;br&gt;värderingar sättas in i ett större sammanhang och effekterna av genom-&lt;br&gt;förd folkbildningsverksamhet kan få en allsidig belysning. Regeringen&lt;br&gt;finner det angeläget att en forskning kring folkbildning kommer till stånd&lt;br&gt;även vid sidan av den statliga utvärderingen. Det är av vikt att framtida&lt;br&gt;forskning också ger kunskap om vilken betydelse folkbildningen har för&lt;br&gt;samhället och dess utveckling. Det är regeringens uppfattning att det är&lt;br&gt;värdefullt om folkbildning också kan beskrivas och värderas tvärveten-&lt;br&gt;skapligt så att dess betydelse även för kultur-, fritids-och arbetsmark-&lt;br&gt;nadsområdena kan uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet har i sitt utvärderingsarbete i hög grad vänt sig till&lt;br&gt;forskare, fristående från folkbildningen. Regeringen finner det angeläget&lt;br&gt;att rådet även fortsättningsvis har en nära och frekvent kontakt med fors-&lt;br&gt;kare. Det är vidare angeläget att rådet upparbetar en kvalitativt bra be-&lt;br&gt;ställarkompetens i förhållande till fristående forskare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer senare att i 9 kap. föreslå att särskilda medel bör&lt;br&gt;avdelas ur folkbildningsanslaget för att möjliggöra en utvecklings- och&lt;br&gt;försöksverksamhet inom folkbildningen. Denna resurs bör kunna bidra&lt;br&gt;till att det viktiga samspelet mellan forskare och utveckling av folkbild-&lt;br&gt;ningen utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Folkbildningens relation till vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen och högskolan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolorna och studieförbunden bidrar verksamt till det livslånga&lt;br&gt;lärandet. Genom att delta i folkbildning skaffar sig kvinnor och män ofta&lt;br&gt;kunskaper, som skulle kunna erövras även inom ramen för det offentliga&lt;br&gt;skolväsendet eller högskolan, men i folkbildningen sker det i andra for-&lt;br&gt;mer och med annorlunda arbetssätt utan centralt fastställda kursplaner,&lt;br&gt;studieplaner eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från folkbildningsverksamheten är utbildningen som er-&lt;br&gt;bjuds av det offentliga skolväsendet och av högskolan bunden av kurs-&lt;br&gt;planer. De studerande får betyg efter varje kurs. SUFO har inte lagt några&lt;br&gt;förslag beträffande folkbildningens roll när det gäller behörighetsgivande&lt;br&gt;utbildning. Önskemål har dock i olika sammanhang förts fram om att&lt;br&gt;öppna möjligheter för studieförbunden att utfärda kompetensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening har folkbildningen en stor och viktig upp-&lt;br&gt;gift inom det livslånga lärandet som bör värderas högt, men folkbildning-&lt;br&gt;ens uppgift bör skilja sig från den uppgift som ligger på det offentliga&lt;br&gt;skolväsendet och högskolan. Det är väsentligt att riksdagen, regeringen&lt;br&gt;och folkbildningen själv värnar om folkbildningens kännetecken. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden vill regeringen här redovisa sin ståndpunkt i fråga om&lt;br&gt;studieförbundens och folkhögskolornas roll när det gäller behörighetsgi-&lt;br&gt;vande utbildning och relationen till vuxenutbildningen och högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna&lt;br&gt;behörighetsgivande vuxenutbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkhögskolan och den gymnasiala nivån&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolan ger inga betyg. Däremot kan utbildning vid folkhögskolor&lt;br&gt;ge behörighet för tillträde till bl.a. högskoleutbildning. Efter studier&lt;br&gt;främst inom allmän kurs vid en folkhögskola kan en studerande få ett&lt;br&gt;studieomdöme, som är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan&lt;br&gt;efter folkhögskolestudier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Folkbildningsrådets riktlinjer avser studieomdömet den stude-&lt;br&gt;randes förmåga att bedriva studier och det siktar till att ge vägledning vid&lt;br&gt;bedömning av den studerandes förutsättningar att tillgodogöra sig fortsatt&lt;br&gt;utbildning som har huvudsakligen teoretisk prägel. Bedömningen skall&lt;br&gt;grundas på iakttagelser från så många bedömare som möjligt och i varie-&lt;br&gt;rande typer av arbetsuppgifter och arbetsssituationer. Studieomdömet&lt;br&gt;fördelas på fyra olika skalsteg. I riktlinjerna anges procentsatser för hur&lt;br&gt;de avgivna studieomdömena i genomsnitt skall fördelas mellan de fyra&lt;br&gt;skalstegen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års proposition om folkbildning (prop. 1990/91:82, s. 28) anför-&lt;br&gt;de det föredragande statsrådet att tidigare använt normeringsprov inte&lt;br&gt;längre behövdes för att studieomdömen skulle kunna sättas. Lärarkollek-&lt;br&gt;tivets bedömningar skulle enligt statsrådets mening vara tillräckliga.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Detta förutsätter dock att nuvarande rekommendationer följs på skolorna&lt;br&gt;och att folkhögskolorna gemensamt uppmärksammar och åtgärdar avsteg&lt;br&gt;från den befintliga rekommendationen.” Folkbildningsrådet gör årliga&lt;br&gt;uppföljningar av hur folkhögskolorna sätter studieomdömen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Högskoleverkets föreskrifter om grundläggande behörighet samt&lt;br&gt;urval (HSVFS 1996:22) framgår att den som har gått igenom utbildning&lt;br&gt;vid folkhögskola har grundläggande behörighet, om den studerande har&lt;br&gt;1-3 års folkhögskolestudier (omfattningen är beroende på tidigare studi-&lt;br&gt;er/arbetslivserfarenhet), samt har kunskaper motsvarande godkänd nivå i&lt;br&gt;de gymnasiala kämämneskurser som förekommer i komvux. Folkhög-&lt;br&gt;skolorna utfärdar intyg om detta. Folkhögskolorna kan också ge särskild&lt;br&gt;behörighet för de studerande som har inhämtat kunskaper motsvarande&lt;br&gt;godkänd nivå i kurser enligt kurssystemet i den nya gymnasieskolan.&lt;br&gt;Högskoleverket föreskriver också att platserna vid urval på betyg skall&lt;br&gt;fördelas i förhållande till antalet behöriga sökande i fyra olika grupper,&lt;br&gt;varav en utgörs av sökande som har grundläggande behörighet på grund-&lt;br&gt;val av utbildning vid folkhögskola.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkhögskolan och högskolenivån&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolorna genomför också kurser som av folkhögskolorna anses&lt;br&gt;ligga på högskolenivå. 1973 års folkhögskoleutredning föreslog att fri-&lt;br&gt;tidsledarutbildning skulle bedrivas enbart vid folkhögskolor. Centralt&lt;br&gt;utarbetade och fastställda studieplaner skulle gälla som riktmärken utan&lt;br&gt;att vara bindande. I både folkhögskoleutredningens förslag och riksda-&lt;br&gt;gens beslut (prop. 1975:14, UbU 1975:12, rskr. 1975:123) förutsattes att&lt;br&gt;fritidsledarutbildningen skulle ha någon form av högskolestatus. I bud-&lt;br&gt;getpropositionen 1979 uttalade föredraganden att fritidsledarutbildningen&lt;br&gt;”är av sådan karaktär att den skall anses jämställd med högskoleutbild-&lt;br&gt;ning”. I 1991 års folkbildningsproposition hade föredraganden ”inga in-&lt;br&gt;vändningar mot att folkhögskolorna anordnar fritidsledarutbildning”.&lt;br&gt;Samtidigt betonades att det ”är inte ett monopol för folkhögskolorna utan&lt;br&gt;en tillåtelse för att statsbidraget går till sådant ändamål vid skolorna”.&lt;br&gt;Folkhögskolorna och deras styrelser skulle i högre grad än dittills själva&lt;br&gt;ta ansvaret för den direkta utformningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1993 års högskolereform infördes en tydligare avgränsning av&lt;br&gt;utbildningar som tillhör högskolan och andra fristående utbildningar på&lt;br&gt;eftergymnasial nivå. För de offentliga högskolorna infördes examensord-&lt;br&gt;ning, som innebär att regeringen beslutar om vilka examina som får ges&lt;br&gt;vid universitet och högskolor. Vid sidan av de offentliga högskolorna&lt;br&gt;finns också vissa enskilda utbildningsanordnare som anordnar utbildning&lt;br&gt;på högskolenivå. Genom lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa&lt;br&gt;examina infördes tydligare regler för de enskilda utbildningsanordnare&lt;br&gt;som vill utfärda en examen som finns upptagen i examensordningen.&lt;br&gt;Även om fritidsledarutbildning och andra utbildningar, exempelvis dra-&lt;br&gt;mapedagog- och mediautbildningar, som bedrivs vid vissa folkhögskolor&lt;br&gt;är eftergymnasial utbildning, finns de inte upptagna som en examen i&lt;br&gt;examensordningen och är inte att betrakta som en högskoleutbildning i&lt;br&gt;högskoleförordningens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Studieförbunden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen fanns ur-&lt;br&gt;sprungligen, som villkor för statsbidrag, en föreskrift om att undervis-&lt;br&gt;ningen ”skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig&lt;br&gt;från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan.” Stu-&lt;br&gt;dieförbundens utbud av studiecirklar å ena sidan och kursutbudet i&lt;br&gt;komvux och vissa högskoleutbildningar å den andra sidan har dock i vis-&lt;br&gt;sa delar likartat kunskapsinnehåll. Den kunskap som uppnås i en studie-&lt;br&gt;cirkel kan vara fullt likvärdig med den som uppnås genom en komvux-&lt;br&gt;kurs eller en högskoleutbildning, även om studierna är upplagda på helt&lt;br&gt;olika sätt och deltagarna har skilda mål med sina studier. Deltagarna i en&lt;br&gt;studiecirkel kan, om studieförbundsavdelningen medger det, få ett intyg&lt;br&gt;om vilken utbildning de har genomgått, men något kompetensbevis eller&lt;br&gt;betygsdokument får inte utfärdas av studieförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.&lt;br&gt;(prop. 1991/92:157) framhöll den dåvarande regeringen behovet av livs-&lt;br&gt;långt lärande. Den utbildning som är önskvärd kan erhållas på skilda sätt,&lt;br&gt;på egen hand eller i mer organiserade former. För den som parallellt med&lt;br&gt;sitt yrkesarbete vill bedriva vuxenstudier, som leder till formell behörig-&lt;br&gt;het, kan det vara svårt att finna en utbildning som passar in i tid och rum.&lt;br&gt;Studieförbunden fyller här en viktig funktion. De karaktäriseras av flex-&lt;br&gt;ibla organisationer och arbetsformer och finns på ett stort antal orter i&lt;br&gt;landet. Enligt propositionen var det viktigt även när det gäller kompe-&lt;br&gt;tensinriktad utbildning att ta till vara den kapacitet som studieförbunden&lt;br&gt;förfogar över. Regeringen föreslog att studieförbunden skulle få möjlig-&lt;br&gt;het att anordna undervisning som både till form och arbetssätt motsvara-&lt;br&gt;de den som anordnas inom det offentliga skolväsendet och högskolan,&lt;br&gt;utan att statsbidraget påverkades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutskottet (bet. 1991/92:KrU31) ansåg att förslaget inte fick tol-&lt;br&gt;kas som en förändring av folkbildningsuppdraget utan snarare som en&lt;br&gt;komplettering och gjorde vissa påpekanden och förtydliganden av rege-&lt;br&gt;ringsförslaget. Utskottet underströk särskilt vad som anförts i propositio-&lt;br&gt;nen om att kompetensinriktad utbildning i studiecirkelform inte får vara&lt;br&gt;av sådan omfattning att det går ut över den folkbildande verksamheten.&lt;br&gt;Utskottet framhöll också att verksamheten inom kompetensgivande stu-&lt;br&gt;diecirklar så långt det är möjligt bör präglas av samma synsätt som är&lt;br&gt;utmärkande för studiecirkelverksamheten i övrigt, nämligen att deltagar-&lt;br&gt;na deltar i valet av arbetssätt och metoder och tillsammans med cirkelle-&lt;br&gt;dama tar ansvaret för studierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter riksdagens beslut (bet. 1991/92:KrU31, rskr. 1991/92:331) änd-&lt;br&gt;rades förordningen om statsbidrag till folkbildningen på så sätt att nämn-&lt;br&gt;da föreskrift upphävdes som generellt villkor för statsbidrag till folkbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkbildningens roll i framtiden beträffande behö-&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;righetsgivande vuxenutbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Föreskriften om att undervisningen skall anord-&lt;br&gt;nas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från den som&lt;br&gt;anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan, skall tas bort&lt;br&gt;som särskilt villkor för statsbidrag till folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkhögskolorna och studieförbunden&lt;br&gt;bör själva ta ansvar för att all utbildning som anordnas med statsbi-&lt;br&gt;drag präglas av folkbildningens kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Föreskriften att un-&lt;br&gt;dervisningen skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt&lt;br&gt;skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och hög-&lt;br&gt;skolan togs år 1992 bort ur förordningen (1991:977) om statsbidrag till&lt;br&gt;folkbildningen som ett generellt villkor, men den finns kvar som ett sär-&lt;br&gt;skilt villkor för statsbidrag till folkhögskolor. Skolväsendet har under&lt;br&gt;årens lopp tagit starka intryck av folkbildningens pedagogik och har ock-&lt;br&gt;så fått nya uppgifter och vidgade målgrupper. Man har närmat sig folk-&lt;br&gt;bildningen vad gäller kunskapssyn, människosyn, pedagogiska former,&lt;br&gt;arbetssätt och metoder. Folkbildningen bör givetvis inte ändra sin peda-&lt;br&gt;gogik därför att andra utbildningar har närmat sig folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är och bör vara en fråga för folkbildningen själv att utveckla de&lt;br&gt;pedagogiska formerna och att, tillsammans med dem som deltar i folk-&lt;br&gt;bildningen, välja det för varje grupp bästa arbetssättet. Regeringen har&lt;br&gt;stor tilltro till folkbildningens egen förmåga att bedriva sin verksamhet i&lt;br&gt;lämpliga former. Det finns inga hållbara skäl för staten att genom före-&lt;br&gt;skrifter styra former och arbetssätt i folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både studieförbunden och folkhögskolorna har folkbildningsmässiga&lt;br&gt;särdrag som är värdefulla och som folkbildningen själv värnar om och&lt;br&gt;vill utveckla. Regeringen räknar med att folkbildningen själv tar ansvar&lt;br&gt;för att all utbildning som anordnas med statsbidrag präglas av folkbild-&lt;br&gt;ningens kännetecken. Folkbildningsrådet bör noggrant följa utveckling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen också kommentera innebörden av&lt;br&gt;begreppet skolväsendet. 1 propositionen om vissa gymnasie- och vux-&lt;br&gt;enutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157) och i riksdagsbehandling-&lt;br&gt;en nämndes komvux och högskolan. I den föreskrift som behandlades&lt;br&gt;fanns dock begreppet ”det offentliga skolväsendet”. Detta består enligt&lt;br&gt;skollagen (1985:1100) av två delar. Den ena delen är det offentliga skol-&lt;br&gt;väsendet för vuxna, som omfattar kommunal vuxenutbildning (komvux),&lt;br&gt;vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och svenskundervisning&lt;br&gt;för invandrare (sfi). Den andra delen är det offentliga skolväsendet för&lt;br&gt;barn och ungdom, som omfattar förskoleklassen, grundskolan, gymnasie-&lt;br&gt;skolan, särskolan, specialskolan och sameskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill klargöra att även sfi och särvux ligger inom ramen för&lt;br&gt;sådan utbildning som folkbildningen, om man så önskar och tillsammans&lt;br&gt;med deltagarna finner det lämpligt, kan erbjuda. Däremot är det inte rim-&lt;br&gt;ligt att folkbildningen erbjuder utbildning i skolämnen till barn och ung-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom eller på annat sätt tar över det ansvar som det offentliga skolväsen-&lt;br&gt;det har för dem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Inga betyg inom folkbildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Betyg bör inte förekomma inom folkbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I komvux och sfi ges betyg efter varje avslutad kurs. I sär-&lt;br&gt;vux sätts betyg för den som uppnår lägst betyget Godkänd. Den som har&lt;br&gt;deltagit i en studiecirkel och vill ha ett formellt kompetensbevis på sina&lt;br&gt;kunskaper har möjlighet att få betyg genom att genomgå en prövning&lt;br&gt;inom det offentliga skolväsendet. Detta gäller även den som vill ha ut ett&lt;br&gt;formellt betyg efter att ha studerat vid en folkhögskola. I särvux kan&lt;br&gt;prövningar inte förekomma, men av de övriga skolformsförordningama&lt;br&gt;framgår det att den som vill ha betyg har rätt att genomgå prövning.&lt;br&gt;Denna rättighet gäller t.ex. även när en vuxen vill höja ett betyg som man&lt;br&gt;har från en tidigare utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om rätt för studieförbunden att utfärda betyg behandlades i&lt;br&gt;propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.&lt;br&gt;(prop.1991/92:157). Möjligheten för studieförbunden att anordna kom-&lt;br&gt;petensinriktad utbildning bedömdes inte vara ett intrång på det fria och&lt;br&gt;frivilliga folkbildningsarbetet. Prövningen av de studerandes kompetens&lt;br&gt;borde dock, liksom tidigare, förbehållas den som står under direkt statlig&lt;br&gt;tillsyn, dvs. det offentliga skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är vik-&lt;br&gt;tigt att värna om folkbildningens särprägel, att betona att den är fri och&lt;br&gt;frivillig, inte bunden av någon läroplan eller några centralt fastställda&lt;br&gt;kursplaner utan bygger på deltagarnas fria kunskapssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några betyg som motsvarar skolväsendets bör därför inte förekomma&lt;br&gt;inom folkbildningen. Om en studerande vill ha formell kompetens i form&lt;br&gt;av betyg enligt det offentliga skolväsendets betygssystem efter att ha&lt;br&gt;skaffat sig kunskaper i en studiecirkel eller vid en folkhögskola, måste&lt;br&gt;hon eller han genomgå prövning inom ramen för skolväsendet. Den som&lt;br&gt;vill ha ett sådant betyg har rätt att gå igenom en prövning för att få det.&lt;br&gt;Ett tungt skäl till regeringens ställningstagande mot att ge folkbildningen&lt;br&gt;rätt att sätta betyg är de stora nackdelar det skulle medföra för folkbild-&lt;br&gt;ningens självständighet. Om betyg skulle sättas inom folkbildningens&lt;br&gt;ram, måste folkbildningen i denna del av sin verksamhet ställas under&lt;br&gt;tillsyn av Statens skolverk och åläggas att tillse att cirkelledama respekti-&lt;br&gt;ve folkhögskollärama konsekvent arbetar mot de mål som anges i kurs-&lt;br&gt;planen för kursen och som stöd för sin betygssättning använder de betyg-&lt;br&gt;skriterier som Skolverket har fastställt för kursen. Vidare borde de, lik-&lt;br&gt;som lärarna inom skolväsendet, använda de centralt fastställda prov som&lt;br&gt;finns för gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen som ett&lt;br&gt;hjälpmedel för att bedömningsgrunderna skall bli så enhetliga som möj-&lt;br&gt;ligt över landet. En sådan detaljreglering och styrning står i bjärt kontrast&lt;br&gt;till önskemålet om en fri och frivillig folkbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock, som framgår av följande avsnitt, att resultatet&lt;br&gt;av studier vid en folkhögskola i vissa fall bör få tillgodoräknas inom&lt;br&gt;komvux i form av betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1993 års högskolereform har högskolorna stor frihet att besluta&lt;br&gt;om utbildningarnas innehåll och uppläggning. Regeringen beslutar om&lt;br&gt;vilka examina som får ges inom högskolan och vilka mål som skall upp-&lt;br&gt;nås för de olika examina. De kompetensbevis som högskolorna utfärdar&lt;br&gt;är dels kursbevis, dels examensbevis. Högskolornas frihet att själva be-&lt;br&gt;sluta om utbildningarnas innehåll och uppläggning innebär att det finns&lt;br&gt;en mycket stor variation mellan högskolorna. Högskolorna har också ett&lt;br&gt;stort ansvar när det gäller att bevaka kvaliteten i utbildning. De regler&lt;br&gt;som styr högskolans arbete i högskolelagen och i högskoleförordningen&lt;br&gt;skall garantera detta. Därför måste det vara högskolorna som har ensam-&lt;br&gt;rätt att utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning de&lt;br&gt;bedriver och denna uppgift kan inte överlämnas till andra utbildningsan-&lt;br&gt;ordnare. Däremot kan högskolan pröva om en tidigare utbildning eller&lt;br&gt;verksamhet kan godtas för tillgodoräknande vid fortsatta studier inom&lt;br&gt;högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Möjligheter att få betyg i komvux genom tillgodo-&lt;br&gt;räknande av resultat av utbildning vid folkhögskola&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Möjligheter bör öppnas för dem som har&lt;br&gt;genomgått utbildning vid folkhögskola att i vissa fall tillgodoräkna sig&lt;br&gt;resultatet av den som betyget Godkänd, när de fortsätter med en ut-&lt;br&gt;bildning inom komvux som syftar till att uppnå ett slutbetyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Inom ramen för kunskapslyftet,&lt;br&gt;där kommunerna har ansvaret och som innebär gymnasial utbildning, är&lt;br&gt;det fullt möjligt att en folkhögskola eller ett studieförbund åtar sig upp-&lt;br&gt;drag från en kommun att genomföra utbildning för vissa elever. Det kan&lt;br&gt;vara fråga om regelrätt uppdragsutbildning, som till alla delar skall fclja&lt;br&gt;komvux regelsystem. Då sätts betyg enligt komvux betygssystem av&lt;br&gt;folkhögskolans respektive studieförbundets lärare, men betygsdokumen-&lt;br&gt;ten skall utfärdas av den rektor i det offentliga skolväsendet som ansvarar&lt;br&gt;för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men uppdraget kan också vara utformat så att det är vanlig folkhög-&lt;br&gt;skoleutbildning som bekostas av kommunen för deltagare i kunskapslyf-&lt;br&gt;tet, om detta bäst svarar mot deltagarnas önskemål och behov. Folkhög-&lt;br&gt;skolorna disponerar dessutom 10 000 ”egna” årsstudieplatser inom kun-&lt;br&gt;skapslyftet. I dessa två fall sätts inga betyg. En studerande som inom ra-&lt;br&gt;men för sådan utbildning har slutfört ett eller flera ämnen kan vilja fort-&lt;br&gt;sätta sin utbildning i komvux genom att delta exempelvis i någon yrkes-&lt;br&gt;utbildning enligt gymnasiala kursplaner. En sådan studerande kan ha som&lt;br&gt;mål att uppnå en fullständig gymnasiekompetens. För att få ut ett slutbe-&lt;br&gt;tyg från gymnasial vuxenutbildning måste man emellertid ha betyg i&lt;br&gt;samtliga kurser som skall ingå. I dag får inte folkhögskolestudierna till-&lt;br&gt;godoräknas formellt, om en sådan studerande vill ta ut ett slutbetyg på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hela sin utbildning. För att slutbetyget skall kunna omfatta även den Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;kompetens som uppnåtts genom folkhögskolestudiema, krävs det att&lt;br&gt;prövningar genomförs och betyg sätts på kurser motsvarande utbildning-&lt;br&gt;en vid folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gagnar inte samverkan mellan de olika vuxenutbildningsanord-&lt;br&gt;nama, som är så viktig från deltagarsynpunkt. Det är inte heller tillfreds-&lt;br&gt;ställande om studier vid en folkhögskola, som ger grundläggande eller&lt;br&gt;särskild behörighet för högskolestudier, inte skulle kunna tillgodoräknas&lt;br&gt;på den gymnasiala nivån i komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att det bör införas en föreskrift i komvux re-&lt;br&gt;gelsystem som gör det möjligt att formellt tillgodoräkna kunskaper som&lt;br&gt;har uppnåtts vid folkhögskola. Ett villkor bör vara att uppnådda kunska-&lt;br&gt;per har dokumenterats i form av ett intyg, som anger innehållet i utbild-&lt;br&gt;ningen och anger att godkänt studieresultatet har uppnåtts. När rektorn i&lt;br&gt;komvux finner att målen enligt kursplanen för motsvarande kurs i&lt;br&gt;komvux har uppnåtts, får betyget Godkänd sättas på kursen på grundval&lt;br&gt;av intyget. Om någon del av kursplanen inte ingår, måste en prövning&lt;br&gt;genomföras på denna del av kursen. En prövning måste också genomfö-&lt;br&gt;ras om den studerande vill försöka få ett högre betyg än Godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Folkbildningens samverkan med högskola och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Högskolan bör ha kontakter med folkbild-&lt;br&gt;ningen som en del av högskolans samhällsuppgift och hålla kontakt&lt;br&gt;med medborgare utanför högskolevärlden. Folkbildningen bör ha in-&lt;br&gt;tresse av att ta del av vetenskap och forskning och medverka till att&lt;br&gt;kunskaper sprids. Att få till stånd en fungerande samverkan och ett ut-&lt;br&gt;byte av erfarenheter mellan å ena sidan folkhögskolor och studieför-&lt;br&gt;bund och å den andra sidan högskola och forskning bör vara en viktig&lt;br&gt;uppgift för båda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samverkan mellan universitet&lt;br&gt;och högskolor och folkhögskolor och studieförbund har gamla traditio-&lt;br&gt;ner. Föreståndarna för de först etablerade folkhögskolorna kom från uni-&lt;br&gt;versiteten. Traditionen att utnyttja universititetslärare som föreläsare,&lt;br&gt;lärare och studiecirkelledare inom folkhögskolor och studieförbund lever&lt;br&gt;fortfarande. Inte minst kontakterna med de mindre och medelstora hög-&lt;br&gt;skolorna har ökat på senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas&lt;br&gt;ytterligare till gagn för högskolan och för folkbildningen. Både folkbild-&lt;br&gt;ningen och högskolan behöver sträva efter att hitta och utnyttja mötes-&lt;br&gt;platser för utbyte av erfarenheter. En öppen dialog mellan företrädare för&lt;br&gt;vetenskap och andra medborgare är i hög grad en demokratifråga. Att&lt;br&gt;gemensamt diskutera problem som är angelägna för arbetet i t.ex. en folk-&lt;br&gt;rörelse kan vara ett sätt att utveckla sådana mötesplatser. Det är också&lt;br&gt;viktigt att folkbildningen, liksom hittills, använder forskare och forsk-&lt;br&gt;ningsresultat i sin verksamhet. Vetenskap bör komma till användning i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkbildningens vardag så att det kan komma många till del vad som rör Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;sig på högskoleområdet och i forskningsvärlden. Det är också viktigt att&lt;br&gt;universiteten och högskolorna i sin verksamhet drar nytta av kontakter&lt;br&gt;med folkbildningen. Nyligen har t.ex. Göteborgs universitet samarbetat&lt;br&gt;med Nordens Folkliga Akademi och Göteborgs folkhögskola kring folk-&lt;br&gt;bildningsdagar som ägde rum i anslutning till bokmässan i Göteborg.&lt;br&gt;Universitetet har också startat Grundtvig Institutet vid Göteborgs univer-&lt;br&gt;sitet - ett nätverk för kunskapsutveckling och kunskapsspridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan har - utöver sina två huvuduppgifter utbildning och forsk-&lt;br&gt;ning - fått en tredje uppgift som innebär ökade och fördjupade kontakter&lt;br&gt;med det övriga samhället. Regeringen lägger stor vikt vid en fungerande&lt;br&gt;samverkan och ett ökat erfarenhetsutbyte mellan högskolevärlden och&lt;br&gt;folkbildningen. Regeringen har bl.a. uttalat (prop. 1996/97:1 utg.omr. 16,&lt;br&gt;s. 88) att det är ”väsentligt att universitet och högskolor även samverkar&lt;br&gt;med personer som inte har studerat eller har för avsikt att studera vid&lt;br&gt;högskolan. Forskare bör vara aktiva inom bl.a. folkbildningen och de bör&lt;br&gt;på ett populärvetenskapligt sätt redogöra för de senaste forskningsrönen i&lt;br&gt;samarbete med skolor, muséer, fackförbund etc. Regeringen anser att&lt;br&gt;sådana verksamheter bör utvecklas.”&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Några centrala utvecklingsområden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här mot bakgrund av vad som tidigare anförts ta upp någ-&lt;br&gt;ra centrala områden där folkbildningsarbetet kan få stor betydelse för&lt;br&gt;samhällsutvecklingen även framöver.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Ett lyft för kultur och bildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringens satsning på kunskapslyftet bör&lt;br&gt;kompletteras med ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse&lt;br&gt;genom den fria och frivilliga folkbildningen. Naturvetenskap och tek-&lt;br&gt;nik bör ges ökad uppmärksamhet i bildningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samhällets satsningar på en allmän kompetenshöjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningspolitiken är av central betydelse för ansträngningarna att stär-&lt;br&gt;ka tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna i samhället och&lt;br&gt;trygga välfärden. Det är viktigt att tillförsäkra alla ungdomar möjligheter&lt;br&gt;till en god utbildning som lägger grunden för ett livslångt lärande. Det är&lt;br&gt;också viktigt att ge vuxna, och främst dem som har en låg utbildningsni-&lt;br&gt;vå, chansen att förbättra sina grundläggande kunskaper och få tillgång till&lt;br&gt;ny kunskap för att ge dem bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Sam-&lt;br&gt;hällets förändring och inte minst arbetslivets förnyelse ställer nya och&lt;br&gt;högre krav på oss alla som samhällsmedborgare. Det som traditionellt har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betraktats som medborgarkunskap, delaktighet och inflytande är i dag Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;lika viktigt även i arbetslivet. Alla medborgare behöver ges goda förut-&lt;br&gt;sättningar för en hög livskvalitet som innebär personlig utveckling och&lt;br&gt;möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. En rad initiativ har tagits&lt;br&gt;för att föra utvecklingen av vårt land i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska gymnasieskolan har byggts ut och blivit treårig. Det är en&lt;br&gt;rättighet för alla ungdomar att få en gymnasial utbildning. Oavsett vilken&lt;br&gt;inriktning de väljer för sin gymnasieutbildning läser alla en gemensam&lt;br&gt;kärna av kurser, som har bedömts väsentliga både för att kunna komma in&lt;br&gt;på arbetsmarknaden och för att aktivt kunna delta i samhällslivet och&lt;br&gt;kunna påverka sina livsvillkor. Vuxna har möjlighet att inom ramen för&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning få motsvarigheten till den utbildning som&lt;br&gt;ungdomarna får i grundskolan och gymnasieskolan. Vuxenutbildning på&lt;br&gt;grundskolenivå har kunnat göras till en obetingad rättighet för vuxna att&lt;br&gt;få del av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan har fått en permanent utbyggnad som påbörjades hösten&lt;br&gt;1997. Expansionen av den högre utbildningen i Sverige sker från ett gott&lt;br&gt;utgångsläge, eftersom vi har en i internationell jämförelse hög utbild-&lt;br&gt;ningsstandard. Den är dock ojämnt fördelad mellan olika åldersgrupper.&lt;br&gt;Utbyggnaden av högskolan förväntas leda till att andelen personer med&lt;br&gt;högskoleutbildning ökar bland dem som är födda på 1960-talet och sena-&lt;br&gt;re samt till att det blir en jämnare regional utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1997 inleddes den femåriga satsning på vuxenutbildning som&lt;br&gt;benämns kunskapslyftet. Denna satsning riktar sig främst till arbetslösa&lt;br&gt;som inte har gått igenom treårig gymnasieskola, men alla som saknar&lt;br&gt;sådan gymnasiekompetens kan delta. Utbildningen inom kunskapslyftet&lt;br&gt;skall syfta till kompetens, huvudsakligen på gymnasial nivå, och behö-&lt;br&gt;righet för vidare studier. Eftersom ett lagstadgat ansvar att erbjuda gym-&lt;br&gt;nasial utbildning till vuxna ligger på kommunerna, var det naturligt att&lt;br&gt;Sveriges kommuner fick ansvaret för huvuddelen av kunskapslyftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även folkhögskolorna tillhandahåller utbildning som leder till en kom&lt;br&gt;petens motsvarande gymnasieskolan i den meningen att den är behörig-&lt;br&gt;hetsgivande för högre studier. Inom kunskapslyftet har 10 000 utbild-&lt;br&gt;ningsplatser avsatts direkt till folkhögskolan som ett permanent tillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har särskilt framhållit betydelsen av att kommunerna, ut-&lt;br&gt;över den egna komvuxorganisationen, både kan och bör utnyttja folkhög-&lt;br&gt;skolor och studieförbund för att genomföra den femåriga satsningen på&lt;br&gt;vuxenutbildning. Kommunerna har inom ramen för den dialog som skett&lt;br&gt;genom den delegation för kunskapslyftet regeringen utsett, uppmanats att&lt;br&gt;särskilt ta till vara studieförbundens och folkhögskolornas erfarenheter&lt;br&gt;och kunskaper. Detta är nödvändigt inte minst för att kunna tillgodose att&lt;br&gt;den utbildning som erbjuds skall passa för olika individers skilda önske-&lt;br&gt;mål och behov vad gäller bl.a. uppläggningen av utbildningen. Hela folk-&lt;br&gt;bildningens utbud av studiemöjligheter är ett viktigt alternativ för vuxna&lt;br&gt;som söker vägledning och vill hitta sin väg in i och genom kunskapslyf-&lt;br&gt;tet. Det är också viktigt att det kommer till stånd samverkan mellan folk-&lt;br&gt;bildningen och kommunernas vuxenutbildning, framför allt som en del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reformeringen av vuxenutbildningen. Folkhögskolorna och studieförbun-&lt;br&gt;den måste finnas med i denna process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har, så som det var tänkt, utnyttjat folkbildningen för att&lt;br&gt;genomföra det första året av kunskapslyftet. Både folkhögskolor och stu-&lt;br&gt;dieförbund har fått uppdrag. Den uppföljning som gjorts genom Delega-&lt;br&gt;tionen för kunskapslyftet visar att under hösten 1997 har volymen av&lt;br&gt;uppdrag till folkhögskolor motsvarat ca 2 000 årsstudieplatser på heltid&lt;br&gt;utöver de 10 000 platser som fördelats direkt till folkhögskolorna. Upp-&lt;br&gt;dragen till studieförbund har motsvarat ca 4 000 årsstudieplatser på hel-&lt;br&gt;tid, men ett betydligt högre antal individer har deltagit där eftersom stu-&lt;br&gt;dieförbunden oftast har anlitats för kurser som syftar till att orientera om&lt;br&gt;och motivera för studier och sådana kurser är betydligt kortare än ett år.&lt;br&gt;När det gäller sådana orienteringskurser kan folkbildningen göra en vik-&lt;br&gt;tig insats genom sin förmåga att nå korttidsutbildade och inspirera, moti-&lt;br&gt;vera och förbereda dem för fortsatta studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolornas och studieförbundens roll i kunskapslyftet är alltså&lt;br&gt;viktig, men det är helt en fråga för folkbildningen själv att avgöra om&lt;br&gt;man vill ta på sig uppdrag att bedriva behörighetsgivande utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens viktigaste funktion i det livslånga lärandet är den egna&lt;br&gt;folkbildningsverksamheten. Den är något unikt som inte kan förmedlas&lt;br&gt;på samma sätt av ett reguljärt utbildningsväsende styrt av kursplaner,&lt;br&gt;betyg och resultatkrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lyft för kultur och bildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kunskapslyftet har regeringen satsat stora resurser på att höja den&lt;br&gt;vuxna befolkningens formella kompetens i form av behörighetsgivande&lt;br&gt;utbildning upp till treårig gymnasiekompetens. Till en sådan kompetens-&lt;br&gt;höjning har även den reguljära verksamheten i folkhögskolans allmänna&lt;br&gt;kurser och i komvux bidragit verksamt under årens lopp och gör så även i&lt;br&gt;framtiden. Det räcker dock inte med ett kunskapslyft som är inriktat mot&lt;br&gt;formell behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi behöver både i vardagslivet, samhällslivet och arbetslivet människor&lt;br&gt;som har en social kompetens och kart samverka med andra i problemlös-&lt;br&gt;ning och kring konkreta arbetsuppgifter. Vi behöver människor som har&lt;br&gt;en kulturell kompetens, insikter och färdigheter inom det estetiska och&lt;br&gt;skapande området och kan använda sin fantasi och människor som har&lt;br&gt;förmåga att sätta sig in i andra kulturer än vår egen. Och vi behöver det&lt;br&gt;som kanske är viktigast av allt, nämligen människor som har den med-&lt;br&gt;borgarskolning som är en nödvändig förutsättning för att det demokratis-&lt;br&gt;ka samhället skall fungera och för att medborgarna både skall kunna på-&lt;br&gt;verka sin egen livssituation och kunna vara aktiva, solidariska och enga-&lt;br&gt;gerade deltagare i en utveckling av ett framtida samhälle som gagnar alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här är folkhögskolornas och studieförbundens insatser viktiga. Det är&lt;br&gt;här folkbildningen har sin egen roll i det livslånga lärandet. Därför behö-&lt;br&gt;ver nu regeringens satsningar på kunskapslyftet kompletteras genom ett&lt;br&gt;lyft också för kultur och bildning i bred bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där har också kunskaper och en bred bildning i naturvetenskap och&lt;br&gt;teknik en viktig roll för framtiden. Vårt samhälle påverkas i dag kanske&lt;br&gt;mer än någonsin tidigare av utvecklingen inom naturvetenskaplig och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknisk forskning. Genom ny teknik förändras ständigt förutsättningar Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;och villkor för enskilda människor såväl i arbetslivet som i vardagslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildningsbegreppet bör därför vidgas och naturvetenskap och teknik bör&lt;br&gt;ges ökad uppmärksamhet i det dagliga arbetet. Den utvecklingen gör det&lt;br&gt;angeläget att folkbildningen bidrar till att utjämna kunskapsklyftorna&lt;br&gt;även inom dessa områden. Flera, inte minst flickor och kvinnor, behöver&lt;br&gt;få del av denna kunskap. Det är en förutsättning för att många skall kun-&lt;br&gt;na vara med och påverka utvecklingen i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens satsning på kunskapslyftet bör kompletteras med ett lyft&lt;br&gt;för kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga&lt;br&gt;folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Folkbildningens roll för kulturen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör spela en viktig roll för&lt;br&gt;att förverkliga kulturpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen bör ha en viktig fördelningspolitisk uppgift både&lt;br&gt;geografiskt och socialt genom att den når ut till orter som saknar andra&lt;br&gt;kulturinstitutioner och till grupper som inte får del av samhällets övri-&lt;br&gt;ga kulturutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen bör också ha stor betydelse som mötesplats mellan&lt;br&gt;kulturarbetare och amatörer samt som arbetsmarknad för kulturarbeta-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen bör ge människor möjligheter till eget kulturellt&lt;br&gt;skapande och till att skaffa sig färdigheter för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: I de av riksdagen fastställda&lt;br&gt;kulturpolitiska målen ingår att främja bildningssträvandena. Vid sidan av&lt;br&gt;konstarterna, medierna och kulturarvet är detta en av hörnstenarna i kul-&lt;br&gt;turpolitiken. Det folkbildningsarbete som utförs av folkhögskolor och&lt;br&gt;studieförbund är viktigt för att förverkliga de kulturpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen med sin breda verksamhet spelar en viktig roll för att&lt;br&gt;förverkliga de kulturpolitiska målen. Om kulturpolitikens inriktning mot&lt;br&gt;ökad delaktighet, reella yttrandemöjligheter, kulturell förnyelse, positivt&lt;br&gt;bruk av kulturarvet och kulturen som en obunden, utmanande och dyna-&lt;br&gt;misk kraft i samhället skall uppnås, behöver folkbildningen stärka sina&lt;br&gt;insatser. Idérikedomen och initiativkraften inom folkbildningen kommer&lt;br&gt;att ha stor betydelse för utvecklingen av kulturen i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen når alla samhällsgrupper och åldrar och blir för många&lt;br&gt;en introduktion till fortsatta kulturupplevelser. Folkbildningen når också i&lt;br&gt;sin kulturverksamhet bättre än många andra aktörer funktionshindrade,&lt;br&gt;människor med invandrarbakgrund och korttidsutbildade. Folkbildningen&lt;br&gt;finns och bedriver en aktiv bildnings- och kulturverksamhet på praktiskt&lt;br&gt;taget alla orter och i alla kommuner. Därigenom ökar möjligheterna för&lt;br&gt;alla till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser. I mindre och&lt;br&gt;medelstora kommuner bär studieförbunden upp mycket av det lokala&lt;br&gt;kulturlivet. I det stora flertalet kommuner saknas fasta kulturinstitutioner&lt;br&gt;för t.ex. musik och teater. Biblioteken är i dessa kommuner de enda kul-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turinstitutionema. I dessa ca 250 kommuner är studieförbunden, tillsam-&lt;br&gt;mans med föreningslivet och folkbiblioteken, de viktigaste arrangörerna&lt;br&gt;av kulturprogram. Där det finns en folkhögskola fungerar den inte sällan&lt;br&gt;som ett kulturellt centrum i bygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studieförbundens hela verksamhet och särskilt studiecirklarna inom&lt;br&gt;kulturområdet tillmäts en väsentlig betydelse för kulturlivet i vid mening.&lt;br&gt;Stödet till studieförbunden ses också i de flesta kommuner som en del av&lt;br&gt;kulturpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolornas långa och korta kurser utbildar varje år många inom&lt;br&gt;det estetiska området och spelar därmed en viktig roll bl.a. som förbere-&lt;br&gt;delse inför högre konstnärlig utbildning och för att bredda intresset för&lt;br&gt;den utövande konsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt kännetecken för folkbildningen är kulturaktiviteter som en-&lt;br&gt;gagerar människor. Folkbildningen ger rum för egen verksamhet. Dess&lt;br&gt;funktion som arrangör förutsätter förankring i den lokala befolkningen.&lt;br&gt;Den enskilde får möjlighet att påverka inriktningen av arrangemangen.&lt;br&gt;Medlemmar och andra aktiva sprider kännedom om arrangemangen och&lt;br&gt;avsätter tid för att verksamheten skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiecirklarnas betydelse för kulturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studieförbundens estetiska cirkelverksamhet har stor betydelse för kultu-&lt;br&gt;ren. Verksamheten är mångsidig och engagerar särskilt många kvinnor.&lt;br&gt;Inom hantverkscirklar och scenisk konst är kvinnorna i klar majoritet,&lt;br&gt;medan männen har en viss dominans i slöjdcirklama. Inom musikområ-&lt;br&gt;det är det manliga deltagandet mycket dominerande i improvisatorisk&lt;br&gt;musik och ensemblespel. Musik och annan medieanknuten verksamhet är&lt;br&gt;attraktiv för ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO har redovisat två studier av studieförbundens kulturverksamhet,&lt;br&gt;om hantverkscirklar och om rockcirklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantverkscirklama bidrar både till att bevara kulturarvet och till att&lt;br&gt;sprida och utveckla hantverkskunnandet. Det ligger ett egenvärde i att&lt;br&gt;kunna arbeta med sina händer. Det skapar självförtroende och välbefin-&lt;br&gt;nande. Till hantverkets betydelse hör även dess ordlöshet som överbryg-&lt;br&gt;gar språkgränser. SUFO anser i sin sammanfattande bedömning att studi-&lt;br&gt;eförbunden bör se över såväl syftet med som kvalitet och ambitionsnivå i&lt;br&gt;vissa hantverkscirklar för att försäkra sig om att både de egna målen och&lt;br&gt;statens mål för bidragen uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att både kvaliteten och ambitionsnivån upprätthålls och&lt;br&gt;utvecklas i alla hantverkscirklar, lika viktigt som i andra typer av cirklar.&lt;br&gt;Tendensen att se ner på handens kunskap måste motarbetas. Regeringen&lt;br&gt;anser att en gedigen verksamhet med hantverkscirklar behövs. Det kan&lt;br&gt;bidra till att kulturarvet inte går förlorat. Hantverkscirklar är viktiga ock-&lt;br&gt;så därför att de ger människor möjlighet att skaffa sig förmåga att skapa&lt;br&gt;något med sina händer. Hantverkscirklama innehåller ofta lika mycket&lt;br&gt;samtal och diskussioner om samhällsfrågor som den mer teoretiska cir-&lt;br&gt;kelverksamheten och de utgör för studieovana personer ofta inledningen&lt;br&gt;till fortsatt deltagande i studieverksamhet över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rapporten om rockcirklar framgår att de inte bara ger möjlighet till&lt;br&gt;musikaliskt lärande. Den individuella och kollektiva identiteten bearbetas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och förändras också. Dessa cirklar innebär ett viktigt socialiserande och&lt;br&gt;kulturskapande arbete med ungdomar, som ger dem tillfälle att pröva på&lt;br&gt;utan att de förväntas vara professionella. Rockcirklama spelar också en&lt;br&gt;viktig roll som inkörsport till fortsatt utbildning för dem som strävar efter&lt;br&gt;att bli professionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen som mötesplats och som arbetsmarknad för kulturarbetare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom folkbildningens programverksamhet engageras många professio-&lt;br&gt;nella kulturutövare. Folkbildningen som arrangör och beställare av kul-&lt;br&gt;turprogram skapar därmed arbetstillfällen och är en betydande försörj-&lt;br&gt;ningskälla för professionella kulturutövare. Kulturarbetarna får också&lt;br&gt;möta en delvis ny publik eftersom folkbildningen har breda kontaktnät&lt;br&gt;och förmåga att locka till sig även dem som annars inte deltar i kulturak-&lt;br&gt;tiviteter. Detta bidrar till en spridning av kultur till nya grupper. Kultur-&lt;br&gt;programmen utgör dessutom en betydelsefull kontaktmöjlighet för kul-&lt;br&gt;turarbetare med både amatörer och allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studieförbunden redovisade under 1997 nästan 164 000 kulturprogram&lt;br&gt;med drygt 14 miljoner deltagare/besökare. Programmen engagerade totalt&lt;br&gt;940 000 medverkande. Kulturarbetare medverkade vid totalt ca 80 000&lt;br&gt;arrangemang. Kulturprogrammens ämnesinriktning var till större delen&lt;br&gt;sång och musik (38 %) och föreläsningar (31 %).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att inte minst ungdomar engagerar sig i musikgrupper, teatergrupper,&lt;br&gt;skrivarverkstäder m.m. av skilda slag är särskilt värdefullt. Ofta är det&lt;br&gt;inom folkbildningen som människor får den första kontakten med olika&lt;br&gt;kulturyttringar. En sådan kontakt ger inte sällan upphov till ett intresse&lt;br&gt;för att söka fördjupad kontakt med kulturverksamhet, något som leder till&lt;br&gt;en ökad förståelse och ett större intresse för att ta del av det professio-&lt;br&gt;nella kulturutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver engagemang i kulturprogram erbjuds de professionella utövarna&lt;br&gt;också arbetsmöjligheter inom cirkelverksamheten. Detta samspel mellan&lt;br&gt;professionella kulturutövare och amatörer är värdefullt både för folkbild-&lt;br&gt;ningen och kulturens utveckling. Det kan handla om att konstnärer leder&lt;br&gt;studiecirklar eller att professionella utövare och amatörer samverkar i&lt;br&gt;teater- och musikprojekt. Denna samverkan bör för framtiden kunna vi-&lt;br&gt;dareutvecklas ytterligare. Det handlar både om att de som organiserar&lt;br&gt;amatörverksamhet ser värdet av medverkan från yrkesutövande konstnä-&lt;br&gt;rer och att yrkesutövarna har en uttalad vilja att med helhjärtat engage-&lt;br&gt;mang arbeta som ledare eller resurspersoner i amatörverksamheten. Även&lt;br&gt;kontakterna mellan kulturinstitutionerna och folkbildningen bör ytterliga-&lt;br&gt;re kunna utvecklas. Kulturinstitutionerna måste också vara beredda att&lt;br&gt;avsätta en rimlig del av sina resurser för annat än produktioner och övrigt&lt;br&gt;arbete inom den egna institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolornas betydelse för kulturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även folkhögskolorna har en betydande roll som lokala arrangörer av&lt;br&gt;kulturprogram. Många kulturaktiviteter som förläggs till folkhögskolor&lt;br&gt;vänder sig till allmänheten. De fyller därmed på många håll i landet en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktig funktion som mötesplats och kulturcentrum i sin region. Det är&lt;br&gt;också vanligt att skolornas personal och resurser utnyttjas i aktiviteter&lt;br&gt;utanför skolorna. Folkhögskolornas betydelse för att bredda, fördjupa och&lt;br&gt;berika kulturutbudet är därför viktig och i många bygder av avgörande&lt;br&gt;betydelse för utvecklingen av det lokala kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolorna arbetar med ett rikt utbud av utbildningar inom kul-&lt;br&gt;turområdet. Utbildningarna vid de långa kurserna syftar bl.a. till att ut-&lt;br&gt;veckla den personliga uttrycksförmågan och till att förbereda för inträde&lt;br&gt;till fortsatt utbildning eller till att ge en yrkesinriktad pedagogisk utbild-&lt;br&gt;ning. Kortkursverksamheten omfattar t.ex. pedagogiska fortbildningskur-&lt;br&gt;ser för ledare i amatörverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I folkhögskolorna sker ofta kulturellt och estetiskt skapande som en&lt;br&gt;integrerad del i annan undervisning och kunskapsinhämtande. Folkhög-&lt;br&gt;skolorna har härigenom kunnat visa på kulturen som redskap för att för-&lt;br&gt;nya pedagogik och arbetssätt. Det har inte minst varit värdefullt för grup-&lt;br&gt;per som haft svårt att ta del av annan undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Folkbildningens roll för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör fortsätta sina ansträng-&lt;br&gt;ningar att undanröja studiehinder och tillgodose utbildningsbehov för&lt;br&gt;människor med funktionshinder. Inte minst folkhögskolorna bör här&lt;br&gt;kunna ta på sig ett särskilt ansvar att anordna behörighetsgivande ut-&lt;br&gt;bildning på uppdrag av kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förhållandena för personer med&lt;br&gt;funktionshinder har gradvis förbättrats under den senare hälften av 1900-&lt;br&gt;talet. Välfärdssamhället har utvidgats och inställningen till handikapp har&lt;br&gt;förändrats i en positiv riktning. Trots detta är emellertid skillnaderna i&lt;br&gt;levnadsvillkor mellan personer med funktionshinder och andra fortfaran-&lt;br&gt;de betydande. SCBs levnadsnivåundersökning visar att människor med&lt;br&gt;funktionshinder har sämre utbildning, högre arbetslöshet och sämre me-&lt;br&gt;delinkomst än svenskar i genomsnitt. De har dessutom svårare att delta i&lt;br&gt;kultur- och fritidsaktiviteter och att etablera sociala kontakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tradition har folkbildningen spelat en stor roll när det gäller att öka&lt;br&gt;möjligheterna för personer med funktionshinder att komplettera brister i&lt;br&gt;sin tidigare utbildning och söka nya kunskaper. Att delta i folkbildnings-&lt;br&gt;arbetet är dock inte bara ett alternativt sätt att skaffa sig kunskap. Folk-&lt;br&gt;bildningen har också en viktig uppgift att uppmuntra och inspirera män-&lt;br&gt;niskor till att utveckla och ta till vara sin förmåga. Folkbildningen ger&lt;br&gt;dem också möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande, förmedlar&lt;br&gt;sociala kontakter och ger social kompetens. I den folkrörelseanknutna&lt;br&gt;folkbildningen finns det också en djupt förankrad tradition att möta del-&lt;br&gt;tagaren på dennes villkor och att ingen skall ställas utanför. Handikapp-&lt;br&gt;rörelsens framväxt under de senaste decennierna till att bli en stark folk-&lt;br&gt;rörelse har också bidragit till ett aktivt och fördjupat samarbete mellan&lt;br&gt;folkbildningsorganisationema och handikapporganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan många år tar folkhögskolorna emot elever med mycket svåra och&lt;br&gt;komplicerade funktionshinder. Undervisningen och miljön vid folkhög-&lt;br&gt;skolorna har visat sig vara av största betydelse för dem, inte minst för&lt;br&gt;dem som är osäkra inför framtiden. Många folkhögskolor har skaffat sig&lt;br&gt;de specialkunskaper och särskilda erfarenheter som ofta krävs för att ut-&lt;br&gt;bilda och möta människor med funktionshinder utifrån de faktiska förut-&lt;br&gt;sättningar de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt är studieförbunden en viktig resurs för enskilda&lt;br&gt;och grupper som andra aktörer inom vuxenutbildningen har svårt att nå.&lt;br&gt;För många personer med funktionshinder erbjuder studieförbunden möj-&lt;br&gt;ligheter till studier, till möten och samtal med andra människor och till&lt;br&gt;kulturaktiviteter som bidrar till en ökad livskvalitet och till ökade möjlig-&lt;br&gt;heter att utvecklas och ta eget ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolor och studieförbund har visat sig ha både vilja, ambitioner&lt;br&gt;och förutsättningar att undanröja studiehinder och anpassa verksamheten&lt;br&gt;för att tillgodose funktionshindrade människors behov. Stora ansträng-&lt;br&gt;ningar har gjorts från folkbildningens sida för att öka tillgängligheten och&lt;br&gt;undanröja sådana praktiska hinder som försvårar deltagandet i både ut-&lt;br&gt;bildnings- och kulturaktiviteter. Regeringen räknar med att denna ut-&lt;br&gt;veckling kommer att fortgå och intensifieras. Folkbildningen, inte minst&lt;br&gt;folkhögskolorna, bör på detta område också kunna ta på sig ett särskilt&lt;br&gt;ansvar att också ge behörighetsgivande utbildning på uppdrag av kom-&lt;br&gt;muner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att vuxenstuderande med funktionshinder i dag möter&lt;br&gt;hinder som försvårar eller i praktiken omöjliggör studier har regeringen&lt;br&gt;gett Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) i uppdrag att utreda situatio-&lt;br&gt;nen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenut-&lt;br&gt;bildning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Folkbildningen och IT&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör ta på sig viktiga upp-&lt;br&gt;gifter på IT-området till nytta för samhället och för folkbildningens&lt;br&gt;egen verksamhet. Folkbildningen bör kunna bidra både genom att er-&lt;br&gt;bjuda utbildning kring IT och genom att utnyttja IT som redskap i ut-&lt;br&gt;vecklingen av den egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därför att ta initiativ för att påskynda IT-&lt;br&gt;användningen i folkbildningen. Regeringen har erfarit att Stiftelsen för&lt;br&gt;kunskap och kompetens är beredd att stödja IT-utvecklingen i folk-&lt;br&gt;bildningen. Folkbildningen kommer därigenom att disponera ca 50&lt;br&gt;miljoner kronor för IT-utveckling inom ramen för det utvecklingscent-&lt;br&gt;rum som regeringen i den regionalpolitiska propositionen föreslår&lt;br&gt;skall etableras för att stödja distansutbildning i första hand inom hög-&lt;br&gt;skolan och folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Övergången till informations-&lt;br&gt;och kunskapssamhället och den ökade användningen av informationstek-&lt;br&gt;nik, IT, skapar en rad möjligheter. Stora kunskapsbaser öppnas för en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bredare allmänhet, tillgången till samhällsinformation förbättras och&lt;br&gt;därmed ökar också möjligheterna till kommunikation och till att delta i&lt;br&gt;den demokratiska processen. Möjligheten till distansarbete och distans-&lt;br&gt;studier förbättras avsevärt. Samtidigt finns det risker med den snabba&lt;br&gt;utvecklingen inom IT-området och det ökande beroendet av detta kom-&lt;br&gt;munikationssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av den snabba utvecklingen kan bli att vi får ett A- och&lt;br&gt;ett B-lag, om det uppstår en klyfta mellan dem som har tillgång till tekni-&lt;br&gt;ken och reella möjligheter att använda den och dem som inte har dessa&lt;br&gt;möjligheter. Tekniken är fortfarande förhållandevis dyr och även om an-&lt;br&gt;talet människor som har tillgång till en dator stadigt ökar, är vi långt från&lt;br&gt;den situation som förutsågs för några år sedan - en dator i varje hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillgänglighet är dock mycket bredare än så. Enbart den fy-&lt;br&gt;siska tillgången till tekniken säkerställer inte förmågan att hantera den&lt;br&gt;och få tillgång till informationen. Det är viktigt att alla ges möjlighet att&lt;br&gt;få insikt och kunskaper om hur tekniken hanteras och hur den på olika&lt;br&gt;sätt kan påverka arbetslivet, privatlivet och samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ökade flödet av information med hjälp av nya medier ställer också&lt;br&gt;nya krav på den enskilde. Mycket av den information som tidigare varit&lt;br&gt;tillgänglig har på olika sätt granskats och värderats av utgivaren av in-&lt;br&gt;formationen. Samhället har också på olika sätt försökt försäkra sig om&lt;br&gt;god informationskvalitet, t.ex. genom reglerna om utgivaransvar för press&lt;br&gt;och etermedier. Så är dock inte fallet inom den nya IT-baserade informa-&lt;br&gt;tionsspridningen, där möjligheterna för enskilda och organisationer att&lt;br&gt;göra information direkt tillgänglig för många är oerhört mycket större än&lt;br&gt;tidigare. Även om olika ansträngningar görs för att öka ansvaret från ut-&lt;br&gt;givarna av det IT-baserade utbudet, så kommer ansvar för värdering av&lt;br&gt;informationen i betydande grad att flyttas från - som tidigare - en ansva-&lt;br&gt;rig utgivare till ett stort antal ansvariga mottagare. Beredskapen för denna&lt;br&gt;nya roll som ansvarig mottagare måste förbättras om informationstekni-&lt;br&gt;ken skall kunna ställas i samhällets tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT-frågan är inte ny för folkbildningen. Redan under 1980-talet var folk-&lt;br&gt;bildningen bland de första som i större skala erbjöd utbildning inom data&lt;br&gt;och ADB. Ämnesområdet har sedan dess behållit sin stabila position, och&lt;br&gt;såväl studieförbund som folkhögskolor har ett stort kursutbud inom IT-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har en stor uppgift att fylla med tanke på ITs framväx-&lt;br&gt;ande roll i det nya informationssamhället. Folkbildningen kan genom sin&lt;br&gt;förankring i lokalsamhället och sin koppling till folkrörelserna spela en&lt;br&gt;viktig roll i en ökad tillgänglighet, såväl fysisk som kunskapsmässig, till&lt;br&gt;den nya tekniken. Vidare utgör folkbildningen med sin deltagarstyrda&lt;br&gt;verksamhet och gruppbaserade pedagogik en god grund för utvecklandet&lt;br&gt;av ett kritiskt förhållningssätt till den information som är tillgänglig via&lt;br&gt;den nya tekniken. Folkbildningen har också möjlighet att via sin verk-&lt;br&gt;samhet påverka den svenska IT-utvecklingen, framför allt beträffande&lt;br&gt;informationsinnehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska infrastrukturen inom folkbildningen är relativt god. Detta Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;innebär inte att samtliga studieförbundsavdelningar har möjlighet att&lt;br&gt;ständigt förnya sin utrustning i takt med den senaste utvecklingen. Till-&lt;br&gt;gången till IT är dock tillräcklig för att folkbildningen tillsammans med&lt;br&gt;bibliotek, skolor m.fl. skall kunna utgöra en viktig resurs för ökad lokal&lt;br&gt;tillgänglighet till tekniken i en lärande miljö. Etablerandet av lokala stu-&lt;br&gt;diecentra som erbjuder tillgång till modem IT och pedagogisk handled-&lt;br&gt;ning har haft stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att göra den nya tekniken tillgänglig kan det sägas finnas&lt;br&gt;två huvudlinjer: verksamhet där tekniken och dess användningsområden&lt;br&gt;utgör själva ämnet samt integrerad användning av IT i övrig studieverk-&lt;br&gt;samhet. En sådan anpassning av verksamheten ställer dock tämligen stora&lt;br&gt;krav på flexibilitet och anpassning av studielokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang är det viktigt att folkbildningen kan utforma verk-&lt;br&gt;samheten så att den fortfarande grundar sig på de värderingar som präglar&lt;br&gt;studiecirklar och folkhögskolekurser. Användningen av teknik i utbild-&lt;br&gt;ningssituationer skapar lätt bilden av en verksamhet där människor sitter&lt;br&gt;ensamma vid sina datorer och interaktionen framför allt sker mellan&lt;br&gt;människa och maskin. Folkbildningen har, med sin stora erfarenhet av att&lt;br&gt;skapa kreativa möten mellan människor, såväl en möjlighet som en upp-&lt;br&gt;gift att utveckla verksamhetsformer som stöds av IT, men som fortfaran-&lt;br&gt;de baserar sig på samspel mellan människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan folkbildningen och den nya tekniken har möjlighet&lt;br&gt;att utvecklas till en situation där de båda områdena drar nytta av varand-&lt;br&gt;ra. Verksamheten i studiecirklar och folkhögskolekurser får med hjälp av&lt;br&gt;den nya tekniken tillgång till väsentligt större informationsmängder.&lt;br&gt;Samtidigt utgör folkbildningens verksamhet en organiserad plats för lä-&lt;br&gt;rande och bildning med diskussioner om och ifrågasättande av den IT-&lt;br&gt;baserade informationen. I folkbildningsaktiviteten skapas möjligheter att&lt;br&gt;bearbeta informationen så att den kan omvandlas till kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har en viktig uppgift i att förbättra möjligheterna till&lt;br&gt;kritisk granskning av de informationsmängder som görs tillgängliga med&lt;br&gt;hjälp av den nya tekniken. Detta kan ske t.ex. genom särskilda utbild-&lt;br&gt;ningar i källkritik och kritisk faktagranskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad användning av modem kommunikationsteknik erbjuder också&lt;br&gt;möjligheter att bredda de diskussioner som folkbildningens verksamhet&lt;br&gt;grundar sig på. Diskussioner som tidigare pågått inom en enskild folk-&lt;br&gt;högskolas eller studiecirkels ram kan nu utvidgas till flera med teknikens&lt;br&gt;hjälp. Breddningen av diskussionen kan då också ske över såväl organi-&lt;br&gt;sationsgränser som geografiska gränser. Kommunikationstekniken kan&lt;br&gt;också användas för att vid valda tillfällen utnyttja ämnesexpertis som inte&lt;br&gt;finns att tillgå lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har stora uppgifter på IT-området till nytta både för sam-&lt;br&gt;hället och för folkbildningen själv. Det är viktigt att folkbildningen både&lt;br&gt;erbjuder utbildning kring IT och utnyttjar IT som ett pedagogiskt red-&lt;br&gt;skap. Mot den bakgrunden avser regeringen att ta särskilda initiativ för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 54 rad 7 Står: Göran Persson Skall stå: statsrådet Carl Tham.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att underlätta och påskynda IT-användningen i folkbildningen. Insatserna Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;berör flera områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för det första öka folkbildningens möjligheter att ge en&lt;br&gt;allmän IT-kompetens till hela Sveriges befolkning, såväl kvinnor som&lt;br&gt;män. Folkbildningen bör därför få stöd för att ta fram en IT-grundkurs.&lt;br&gt;Kursen bör behandla informationstekniken ur olika aspekter, bl.a. pro-&lt;br&gt;gramvarutyper, inverkan på den enskildes och samhällets situation, Inter-&lt;br&gt;net och kommunikation samt kritisk informationshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra vill regeringen ge folkbildningen ökad tillgång till den&lt;br&gt;informations- och kunskapsmängd som förmedlas via IT. I detta avseen-&lt;br&gt;de är en ökad tillgänglighet till Internet en viktig faktor. Regeringen har&lt;br&gt;tagit ett steg mot detta genom anslutningen av läns- och folkbiblioteken&lt;br&gt;samt muséer till universitetsnätverket SUNET. Här har också folkbild-&lt;br&gt;ningen, genom samverkan med folkbiblioteken, fått en stor kunskaps-&lt;br&gt;och informationsresurs till sitt förfogande. Regeringen vill nu utveckla&lt;br&gt;den lokala tillgängligheten ytterligare genom att möjliggöra även för&lt;br&gt;folkbildningen att ansluta sig till Internet med god kapacitet och på för-&lt;br&gt;månliga villkor, i stort i enlighet med den modell som gällt för folkbibli-&lt;br&gt;otekens anslutning till SUNET. Folkbildningen får genom detta en avgö-&lt;br&gt;rande möjlighet att infoga IT-stöd i sina kurser och studiecirklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje vill regeringen påskynda det utvecklingsarbete som på-&lt;br&gt;börjats inom ramen för det av regeringen stödda projektet Folkbildnings-&lt;br&gt;nätet. Detta utvecklingsarbete bör breddas med avsikten att bl.a. skapa&lt;br&gt;gemensamma IT-baserade funktioner för folkbildningen, som kan använ-&lt;br&gt;das av cirkelledare och lärare vid folkhögskolor för att utforma egna IT-&lt;br&gt;baserade pedagogiska material samt andra gemensamma IT-funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i den regionalpolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1997/98:62) att ett särskilt utvecklingscentrum bör etableras för att stödja&lt;br&gt;utvecklingen av distansutbildning baserad på modem informationsteknik&lt;br&gt;i första hand inom högskolan och folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen för detta centram skall uppdras åt en delegation med före-&lt;br&gt;trädare i första hand för högskolan och folkbildningen. Företrädare för&lt;br&gt;dessa två parter skall representera de delar av respektive område som&lt;br&gt;direkt bidrar till kunskapsutvecklingen om användningen av IT i utbild-&lt;br&gt;ningen. För folkbildningens del bör Folkbildningsrådet få i uppdrag att&lt;br&gt;ansvara för att utse företrädare för den delen av centrumets verksamhet.&lt;br&gt;Delegationen får i uppdrag att lämna förslag till inriktning och fortsatt&lt;br&gt;finansiering av verksamheten. Delegationen bör också få i uppdrag att&lt;br&gt;lämna förslag till hur staten kan stödja folkbildningens tillgång till Inter-&lt;br&gt;net med utgångspunkt från den modell som gällt folkbibliotekens anslut-&lt;br&gt;ning till SUNET.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att Stiftelsen för kunskap och kompetens är be-&lt;br&gt;redd att stödja IT-utveckling för folkbildningens behov i enlighet med de&lt;br&gt;riktlinjer som här presenterats. För detta ändamål kommer folkbildningen&lt;br&gt;via centrumet därvid att kunna disponera ca 50 miljoner kronor utöver&lt;br&gt;det ordinarie folkbildningsanslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För högskolans del avser regeringen att avsätta ytterligare 50 miljoner&lt;br&gt;kronor för centrumets verksamhet på högskoleområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma proposition har regeringen också särskilt behandlat möjlighe-&lt;br&gt;terna att via folkbildningen och IT göra det nationella kulturatbudet till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gängligt i hela landet. Regeringen understryker där att folkbildningen har Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;en särskild roll i regeringens ambition att göra detta kulturutbud tillgäng-&lt;br&gt;ligt för alla. Arbetet med ”Kulturnät Sverige” visar att informationstekni-&lt;br&gt;ken även kan användas för spridning och tillgänglighet av kultur. För att&lt;br&gt;säkerställa en bred tillgång till ett nätburet kulturutbud bör en modell för&lt;br&gt;lokala ”IT-kulturcentra” utvecklas. Folkbildningen har stor erfarenhet&lt;br&gt;som lokal arrangör av kulturverksamhet och en nära koppling till den&lt;br&gt;lokala kulturen. Det finns också en fördel i att kombinera miljöer för lä-&lt;br&gt;rande och kultur.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Folkbildningen och integrationsarbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör fortsätta sina ansträng-&lt;br&gt;ningar att genom kultur- och bildningsarbete underlätta en integration&lt;br&gt;mellan invandrare och svenskar. Särskilt i storstädernas ytterområden&lt;br&gt;bör folkbildningen, inte minst studieförbunden, ta på sig en stor och&lt;br&gt;viktig uppgift på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige har på några decennier&lt;br&gt;genom invandring blivit ett land som är präglat av kulturell och etnisk&lt;br&gt;mångfald. Mer än 900 000 personer är födda utomlands och många av&lt;br&gt;dem har varit bosatta i Sverige under många år. I propositionen Sverige,&lt;br&gt;framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik&lt;br&gt;(prop. 1997/98:16) har regeringen gett sin syn på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säråtgärder som riktar sig till invandrare som grupp skall begränsas till&lt;br&gt;insatser och åtgärder som kan behövas under den första tiden. Målen för&lt;br&gt;integrationspolitiken är lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett&lt;br&gt;etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets&lt;br&gt;mångfald som grund och en samhällsutveckling som kännetecknas av&lt;br&gt;ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara&lt;br&gt;delaktiga i och medansvariga för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolor och studieförbund kan utan tvivel aktivt bidra till att en&lt;br&gt;ökad integration förverkligas i samhället. Genom sina insatser inte minst i&lt;br&gt;utsatta områden har folkbildningsarbetet påtagligt ökat de invandrades&lt;br&gt;delaktighet i samhället. Inte sällan är det just via folkbildningen som&lt;br&gt;människor med olika bakgrund möts på jämlika och likvärdiga villkor.&lt;br&gt;Folkbildningen står för grundläggande demokratiska värden och lika rät-&lt;br&gt;tigheter och möjligheter för män och kvinnor. Detta är av särskild vikt i&lt;br&gt;integrationsarbetet. Både studieförbund och folkhögskolor har också visat&lt;br&gt;att de kan göra betydelsefulla insatser i arbetet med att förebygga och&lt;br&gt;motverka främlingsfientlighet och rasism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen främjar en kulturell mångfald och möten mellan olika&lt;br&gt;kulturer. Inom ramen för kulturaktiviteter skapas viktiga kontakter mel-&lt;br&gt;lan människor från olika länder och ett kulturutbyte äger rum, som är en&lt;br&gt;central del i integrationsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen kan även på andra sätt bidra till integrationsarbetet. Att&lt;br&gt;svenskar skaffar sig kunskaper i främmande språk är viktigt. Men också&lt;br&gt;kunskaper om andra länders kultur och vanor samt om andra religioner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har en stor betydelse. Här kan insatser från folkbildningen spela en viktig Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;roll både på utbildnings- och kulturområdet. Folkhögskolorna kan erbju-&lt;br&gt;da rika möjligheter för invandrade och svenskar att träffas och att arbeta&lt;br&gt;tillsammans i konkreta utbildningssituationer. Det gäller särskilt de folk-&lt;br&gt;högskolor som bedriver verksamhet i storstäderna. Även studiecirklar,&lt;br&gt;som samlar människor som invandrat från olika länder och svenskar&lt;br&gt;kring gemensamma intressen, är viktiga. Det kan vara ett bra komple-&lt;br&gt;ment till svenskundervisningen för invandrare (sfi), oavsett om sfi be-&lt;br&gt;drivs i kommunal regi eller inom folkbildningen som ett uppdrag från en&lt;br&gt;kommun. Flera undersökningar har visat att vuxna invandrare som har&lt;br&gt;varit en kort tid i Sverige annars sällan kommer i kontakt med svenskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många erfarenheter av att både invandrare och svenskar som&lt;br&gt;träffas i t.ex. studiegrupper upplever en stark gemenskap, som de tidigare&lt;br&gt;inte trott vara möjlig. Även i samverkan med organisationer som har bil-&lt;br&gt;dats av invandrare eller på etnisk grund kan folkbildningen bidra med att&lt;br&gt;skapa nya vägar för människor från olika kulturer att mötas i ett gemen-&lt;br&gt;samt samhällsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har en lång tradition av att erbjuda sfi. För många in-&lt;br&gt;vandrare var det genom folkbildningen man fick den första kontakten&lt;br&gt;med det svenska språket och det svenska samhället. Folkbildningen har&lt;br&gt;alltjämt en viktig roll för att ge invandrare rika möjligheter till att träna,&lt;br&gt;öva och förbättra sina språkfärdigheter i svenska. Samtidigt är det just&lt;br&gt;som mötesplats mellan olika kulturer och mellan människor med olika&lt;br&gt;bakgrund och ursprung som folkbildningen kanske har sin viktigaste roll&lt;br&gt;för att förverkliga målen för integrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekolo-&lt;br&gt;giskt hållbart samhälle&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkbildningen bör fortsätta sina ansträng-&lt;br&gt;ningar att bidra till en kunskapsutveckling hos alla medborgare kring&lt;br&gt;vad som krävs för att ställa om Sverige till en ekologiskt hållbart sam-&lt;br&gt;hälle. Säi skilt inom ramen för arbetet med lokala investeringsprogram&lt;br&gt;kan folkbildningen spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vid FN-konferensen om miljö&lt;br&gt;och utveckling i Rio de Janeiro 1992 lyftes särskilt fram kretsloppstän-&lt;br&gt;kande, källsortering, återvinning och förnyelsebara råvaror som nyckel-&lt;br&gt;begrepp i den nya samhällsutveckling som krävs för att skapa större rätt-&lt;br&gt;visa mellan Nord och Syd och mellan vår generation och kommande. I&lt;br&gt;Rio-konferensens Agenda 21, ”överlevnadsprogrammet för det 21:a år-&lt;br&gt;hundradet”, utmanas alla till genomgripande förändringar. I Sverige har&lt;br&gt;det resulterat i att ett omfattande s.k. Agenda 21-arbete inletts lokalt i&lt;br&gt;kommuner, organisationer och folkrörelser. I det arbetet har också folk-&lt;br&gt;bildningen aktivt engagerat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekologiskt hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag tillgo-&lt;br&gt;doser våra behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att&lt;br&gt;tillgodose sina. De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälle är att skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens re- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;surser effektivt och att nå en hållbar försörjning. Detta kräver långsiktiga&lt;br&gt;och uthålliga insatser inom skilda politikområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18) infördes ett statligt stöd till lokala investeringsprogram. Sammantaget&lt;br&gt;kommer 5,4 miljarder kronor att fördelas till kommuner under perioden&lt;br&gt;1998-2000. En kommun som vill söka sådant statligt stöd skall brett be-&lt;br&gt;skriva sitt pågående och kommande arbete för att skapa en ekologiskt&lt;br&gt;hållbar utveckling. Helhetsperspektivet är viktigt och sociala aspekter&lt;br&gt;måste beaktas. Förekomsten av och innehållet i folkbildnings- och ut-&lt;br&gt;bildningsinsatser skall bl.a. redovisas i kommunernas ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om visionen om en ekologisk omställning skall kunna förverkligas&lt;br&gt;handlar det i hög grad om förändrade beteenden hos individerna, om att&lt;br&gt;vi alla reflekterar över vår vardagliga livsstil och anstränger oss att för-&lt;br&gt;ändra den så att den blir mera resurseffektiv och kretsloppsanpassad. Det&lt;br&gt;behövs alltså ett nytänkande som har en bred folklig förankring och för-&lt;br&gt;ändrade attityder som innebär att vi är beredda till handling. Hela befolk-&lt;br&gt;ningen behöver omfattas, för att denna omställning skall lyckas. Det&lt;br&gt;krävs att alla medborgare, unga och äldre, har kunskaper i miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här behövs det ett långsiktigt folkbildningsarbete i den mest klassiska&lt;br&gt;meningen, där ökade kunskaper leder till engagemang och förändring&lt;br&gt;både av människors beteende och samhälleliga beslut. Regeringen är&lt;br&gt;övertygad om att folkbildningen i alla dess delar har goda möjligheter att&lt;br&gt;bidra till den utvecklingen och att den är beredd att ta på sig uppgiften.&lt;br&gt;Folkbildningen, och då särskilt studieförbunden finns och verkar i männi-&lt;br&gt;skors vardag, i bostadsområden, på arbetsplatser och i folkrörelser. Studi-&lt;br&gt;ecirklar når ut till människor av alla slag. I studiecirklar kan de tillsam-&lt;br&gt;mans bearbeta nya kunskaper, reflektera över innebörden av dem, vilka&lt;br&gt;konskvenser de leder till, hur man kan ta hand om intressemotsättningar&lt;br&gt;och konflikter osv. Det gör att folkbildningen har en särskild betydelse&lt;br&gt;för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. De flesta&lt;br&gt;kommunerna har också lyft fram folkbildningen i sina ansökningar om&lt;br&gt;stöd till lokala investeringsprogram. Regeringen räknar därför med att&lt;br&gt;folkbildningen via kommunerna kommer att få del av det statliga stödet&lt;br&gt;och därigenom spela en viktig roll för att skapa en ekologiskt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Statens stöd till folkbildningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att i vårpropositionen för&lt;br&gt;budgetåret 1999 behandla frågan om resurserna för folkbildningen.&lt;br&gt;Särskilda medel bör avdelas ur folkbildningsanslaget för att möjliggö-&lt;br&gt;ra en utvecklings- och försöksverksamhet inom folkhögskolor och&lt;br&gt;studieförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har under regering- Prop. 1997/98:115&lt;br&gt;sperioden gjort stora ansträngningar i syfte att sanera landets ekonomi för&lt;br&gt;att därigenom möjliggöra fortsatt välfärd och utveckling. För att genom-&lt;br&gt;föra denna sanering har det varit nödvändigt att göra stora besparingar&lt;br&gt;inom praktiskt taget alla samhällsområden. Trots detta har det varit&lt;br&gt;möjligt att hålla folkbildningen i stort sett utanför besparingar och stora&lt;br&gt;nedskärningar i statens bidrag. Regeringen har haft ambitionen att värna&lt;br&gt;folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i sammanhanget även erinra om att de tillfälliga resur-&lt;br&gt;ser, som under åren 1992 - 1996 tilldelats bl.a. folkhögskolorna av ar-&lt;br&gt;betsmarknadsskäl, fr.o.m. budgetåret 1977 ersatts av permanenta resurser&lt;br&gt;för 10 000 årselevplatser inom ramen för kunskapslyftet. Detta innebär&lt;br&gt;en kraftig varaktig utbyggnad av folkhögskolans kapacitet. Folkhögsko-&lt;br&gt;lorna har för dessa platser för budgetåret 1997 tillförts ca 371 miljoner&lt;br&gt;kronor. Härtill kommer studiestödskostnader beräknade till ca 700 mil-&lt;br&gt;joner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i det föregående kommer folkbildningen att ha stor bety-&lt;br&gt;delse för såväl den enskilda människan som för samhället när det gäller&lt;br&gt;att möta framtidens behov av kunskaper, social kompetens och förmåga&lt;br&gt;att fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle. För att fullgöra des-&lt;br&gt;sa viktiga arbetsuppgifter behöver studieförbunden och folkhögskolorna&lt;br&gt;adekvata resurser. Detta bör inte ses som ett uttryck från statens sida att&lt;br&gt;stötta en folkbildning i ekonomiskt trångmål utan som ett uttryck för att&lt;br&gt;samhället behöver en stark och vital folkbildning för att klara de stora&lt;br&gt;utmaningar som samhället nu står inför. Regeringen avser att i vårpropo-&lt;br&gt;sitionen för budgetåret 1999 behandla frågan om resurserna för folkbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1990/91:82 utgick regeringen från att även kommuner&lt;br&gt;och landsting har ett ansvar för finansieringen av folkbildningen. Rege-&lt;br&gt;ringen vill på nytt påminna om detta. Folkbildningen är ett nationellt an-&lt;br&gt;svar för såväl stat som kommuner och landsting. Kommuner och lands-&lt;br&gt;ting har således ett eget ansvar för att möjliggöra en god folkbildning. En&lt;br&gt;fungerande folkbildning är en förutsättning för att medborgare oavsett&lt;br&gt;bostadsort får en höjd bildningsnivå och därigenom skapar förutsättning-&lt;br&gt;ar för utveckling och framsteg i hela landet. Uteblivna eller kraftigt&lt;br&gt;sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att fullgöra&lt;br&gt;sina uppgifter. Staten varken kan eller bör åta sig att kompensera studie-&lt;br&gt;förbund och folkhögskolor för inkomstbortfall från andra bidragsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats under avsnittet 8.4. Folkbildningens och IT kommer&lt;br&gt;folkbildningen att kunna disponera ca 50 miljoner kronor utöver ordina-&lt;br&gt;rie anslag för att möjliggöra för folkhögskolorna och studieförbunden att&lt;br&gt;utveckla sitt arbete med IT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje folkbildningsorganisation bör fortlöpande bedriva utvecklingsar-&lt;br&gt;bete avseende den egna organisationens verksamhet som bekostas inom&lt;br&gt;ramen för de medel som organisationen förfogar över. För att möjliggöra&lt;br&gt;en utvecklings- och försöksverksamhet utöver detta föreslår regeringen&lt;br&gt;att ur folkbildningsanslaget avdelas särskilda medel för att förstärka ut-&lt;br&gt;vecklings- och försöksverksamheten inom folkhögskolor och studieför-&lt;br&gt;bund. Folkbildningen, till skillnad från skolan och komvux, har inte den-&lt;br&gt;na form av utvecklingsresurs. Enligt regeringens bedömning finns det ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stort behov av att det också inom folkbildningen finns avdelade medel för&lt;br&gt;att pröva nya verksamhetsformer samt för att utvärdera och sprida erfa-&lt;br&gt;renheter mellan folkbildningens organisationer. I en tid av snabba sam-&lt;br&gt;hällsförändringar är det särskilt viktigt att förnyelsearbetet inom folkbild-&lt;br&gt;ningen kan stimuleras. Folkbildningen har av regeringen getts en viktig&lt;br&gt;roll i regeringens satsning på kunskapslyftet. Folkbildningen bör därför&lt;br&gt;naturligt ingå i det femåriga utvecklingsarbete som nu pågår i landets&lt;br&gt;samtliga kommuner. Samtidigt är det väsentligt att det också finns egna&lt;br&gt;utvecklingsresurser inom folkbildningen för att bevara och vidareut-&lt;br&gt;veckla folkbildningens egen identitet. Det bör ankomma på Folkbild-&lt;br&gt;ningsrådet att fördela medlen på studieförbund och folkhögskolor. För&lt;br&gt;innevarande budgetår får 10 miljoner kronor användas för försöksverk-&lt;br&gt;samhet inom folkbildningen. Regeringens avsikt är att ge Folkbildnings-&lt;br&gt;rådet i uppdrag att fördela medlen (prop. 1997/98:1, utg. omr. 17, bet.&lt;br&gt;1997/98: KrUl, rskr. 1997/98:99). Regeringen avser att i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för 1999 återkomma till riksdagen om vilka resurser som bör av-&lt;br&gt;delas för ändamålet för budgetåret 1999. Regeringens avsikt är att den&lt;br&gt;avdelade resursen för utvecklings- och försöksverksamhet inom folkbild-&lt;br&gt;ningen på några års sikt bör utökas till att omfatta ca 1 % av det statsbi-&lt;br&gt;drag till folkbildningen som Folkbildningsrådet har att fördela, dvs. till&lt;br&gt;drygt 20 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av slutbetänkandet Folkbildningen -&lt;br&gt;en utvärdering (SOU 1996:159)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;SUFOs uppdrag har varit att genomföra en utvärdering av folkbildningen&lt;br&gt;för att ge underlag för regeringens och riksdagens bedömningar av om&lt;br&gt;statsbidraget till folkbildningen används i enlighet med de syften och&lt;br&gt;villkor som sammanställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fullgöra uppdraget har SUFO dels låtit SCB utföra en riksom-&lt;br&gt;fattande intervjuundersökning, dels anlitat ett antal forskare vid olika&lt;br&gt;universitet och högskolor, som genomfört forskningsprojekt inom studi-&lt;br&gt;eförbundens och folkhögskolornas verksamhetsområden. De flesta pro-&lt;br&gt;jekten avser studieförbundens verksamhet, bl.a. därför att statistik och&lt;br&gt;vetenskaplig kunskap om cirkelverksamhet och cirkeldeltagare är mindre&lt;br&gt;omfattande än motsvarande kunskaper om folkhögskolornas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delar av utvärderingsarbetet har tidigare redovisats i sex delbetänkan-&lt;br&gt;den. Ett delbetänkande, Folkbildning och vuxenstudier (SOU 1995:141),&lt;br&gt;innehåller resultat från intervjuundersökningen. De fem övriga delbetän-&lt;br&gt;kandena innehåller rapporter från ett eller flera av forskningsprojekten.&lt;br&gt;Forskarna ansvarar själva för innehållet i rapporterna. Delbetänkandena&lt;br&gt;heter Cirkelsamhället (SOU 1996:47), Värden i folkhögskolevärlden&lt;br&gt;(SOU 1996:75), Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och&lt;br&gt;hantverksutövande (SOU 1996:122), Folkbildningens institutioner (SOU&lt;br&gt;1996:127), samt Tre rapporter om studiecirklar: Studieförbundens roll i&lt;br&gt;vuxenutbildningen, &amp;quot;man lär sig mer än man tror genom att träffas&amp;quot;,&lt;br&gt;samt Rockmusik som folkbildning (SOU 1996:154).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Analyser och slutsatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredaren och sekretariatet har i utvärderingsarbetet samrått med en refe-&lt;br&gt;rensgrupp, bestående av fem forskare och universitetslärare samt repre-&lt;br&gt;sentanter för kommun- och landstingsförbunden, Statens kulturråd och&lt;br&gt;Inrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen (1991:997) om statsbidrag till folkbildningen och propo-&lt;br&gt;sitionen (1990/91:82) om folkbildning är allmänt formulerade då det&lt;br&gt;gäller syftena med det statlig bidraget och ger därför bara begränsad&lt;br&gt;vägledning då det gäller att försöka fastställa graden av uppfyllelse av de&lt;br&gt;mål som gäller för statsbidragen. Folkbildningen tillmäts dock stor bety-&lt;br&gt;delse då det gäller att befästa och utveckla demokratin i det svenska sam-&lt;br&gt;hället och då det gäller att förbättra människors möjligheter att påverka&lt;br&gt;sina livsvillkor. Samarbetet med andra betonas liksom folkbildningens&lt;br&gt;betydelse för folkrörelser och föreningar. Genom folkbildningen ökar&lt;br&gt;toleransen och förståelsen människor emellan och den folkliga kulturen&lt;br&gt;utvecklas. En viktig uppgift för folkbildningen är att bidra till att utjämna&lt;br&gt;utbildningsklyftorna och därför skall grupper som anses eftersatta ut-&lt;br&gt;bildningsmässigt, socialt och kulturellt prioriteras. Utvärderingen skall&lt;br&gt;belysa om samhällets förväntningar på folkbildningen infrias i verklig-&lt;br&gt;heten och ytterst ge underlag för beslut om det framtida statliga stödet till&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt intervjuundersökningen har 75 procent av svenskarna i åldern&lt;br&gt;18-75 år någon gång deltagit i en studiecirkel. 13 procent har deltagit i en&lt;br&gt;folkhögskolekurs och åtta procent av svenskarna har gått igenom en lång&lt;br&gt;folkhögeskolekurs. Nära 40 procent av befolkningen har deltagit i minst&lt;br&gt;en studiecirkel under den senaste treårsperioden. 14 procent av svenskar-&lt;br&gt;na har genomgått mer än åtta studiecirklar under den senaste tioårsperio-&lt;br&gt;den och/eller minst tre cirklar under de senaste tre åren. För denna grupp&lt;br&gt;förefaller studiecirkeln att ingå i en livsstil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhoppningarna att folkbildningen skall bidra till att utjämna utbild-&lt;br&gt;ningsklyftorna infrias emellertid inte. Liksom annan utbildning rekryterar&lt;br&gt;studieförbunden fler deltagare med god utbildningsbakgrund än med kort&lt;br&gt;utbildning. Däremot deltar fler människor med kort utbildning i studie-&lt;br&gt;cirklar och folkhögskolekurser än i annan vuxenutbildning. I de långa&lt;br&gt;folkhögskolekursema är andelen kortutbildade särskilt stor, främst i de&lt;br&gt;allmänna, behörighetsgivande kurserna och på de extra utbildningsplatser&lt;br&gt;som har tillkommit av arbetsmarknadsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de statliga beslutdokumenten pekas ett par grupper ut som särskilt&lt;br&gt;prioriterade för folkbildningen, vid sidan av dem med kort utbildning,&lt;br&gt;nämligen invandrare och handikappade. Enligt undersökningen lyckas&lt;br&gt;studieförbunden rekrytera handikappade i något större utsträckning än&lt;br&gt;icke handikappade. Däremot är deltagandet bland invandrare från länder&lt;br&gt;utanför Norden bara omkring hälften så stor som bland svenskar och&lt;br&gt;nordbor. På folkhögskolorna är andelen invandrare väsentligt större än i&lt;br&gt;studiecirklarna. Även andelen handikappade elever är förhållandevis stor&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig grupp för all vuxenutbildning är de arbetslösa, men enligt&lt;br&gt;undersökningen deltar dessa i studiecirklar i lika liten utsträckning som&lt;br&gt;de kortutbildade. Folkhögskolorna rekryterar däremot många arbetslösa,&lt;br&gt;både i reguljära allmänna kurser och på extra utbildningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudvikten vid värderingen av folkbildningen skall enligt beslutsdo-&lt;br&gt;kumenten läggas vid deltagarnas erfarenheter och det är i den andan som&lt;br&gt;utvärderingsarbetet har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intervjuundersökningen framgår att de som deltagit i studiecirklar&lt;br&gt;har övervägande mycket positiva erfarenheter. Större delen av deltagarna&lt;br&gt;uppger att de deltagit i studiecirkel för att öka sina kunskaper i ämnet.&lt;br&gt;Många talar också om studiecirklarnas sociala funktion. Denna bild be-&lt;br&gt;kräftas av de djupstudier som gjort i de övriga rapporterna av olika typer&lt;br&gt;av studiecirklar. Det sammanfattande intrycket är att studiecirkeln är en&lt;br&gt;lyckad studieform för vuxna, även för dem som inte har trivts med den&lt;br&gt;traditionella skolans arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga intervjuade som hade deltagit i folkhögskolestudier&lt;br&gt;var nöjda med studieformen och de förvärvade kunskaperna. Enligt djup-&lt;br&gt;studien, Värden i folkhögskolevärlden, tycks folkhögskolan skilja sig från&lt;br&gt;den &amp;quot;vanliga&amp;quot; skolan främst genom ett lugnare tempo och att eleverna får&lt;br&gt;vara mer aktiva och genom läramas attityder och personliga engagemang.&lt;br&gt;Folkhögskolorna tycks på ett annat sätt än vanliga skolor utgöra en läran-&lt;br&gt;de miljö med ett starkt engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste motivet för ett statligt stöd till folkbildningen har alltid&lt;br&gt;varit att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i sam-&lt;br&gt;hället. I de av SUFO initierade undersökningarna har det visat sig att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bara är de studiecirklar som kan sorteras in under rubriken samhälls-&lt;br&gt;vetenskap som är av betydelse för samhällsklimatet och för kunskapen&lt;br&gt;om hur samhället fungerar. Men man kan möjligen ställa frågan om inte&lt;br&gt;studiecirkelverksamheten som helhet verkar mer disciplinerande än sam-&lt;br&gt;hällsförändrande. I folkhögskolorna ser både rektorer och lärare det som&lt;br&gt;självskrivet att deras roll i utbildningen är att ge någon form av demokra-&lt;br&gt;tisk fostran. I intervjuerna förmedlar också många elever att de under&lt;br&gt;tiden på skolan faktiskt har fått ökad tolerans och förståelse för andra&lt;br&gt;liksom ökad ansvarskänsla och i vissa avseende också ökat engagemang i&lt;br&gt;samhällsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen förväntas främja internationell och kulturell förståelse&lt;br&gt;och utveckling. Intervjuundersökningen visar på ett lågt deltagande i stu-&lt;br&gt;diecirklar bland invandrare, men i djupstudierna finns bra exempel på&lt;br&gt;vad studieförbunden kan göra för att minska främlingsfientlighet och öka&lt;br&gt;kulturell och internationell förståelse. Några studieförbund har också ut-&lt;br&gt;vecklat kontakter med folkbildningsverksamheten i andra länder. Sådana&lt;br&gt;kontakter har flera folkhögskolor sedan en längre tid. Som tidigare sagts&lt;br&gt;är andelen invandrare förhållandevis stor vid folkhögskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om folkbildningen skall bidra till en demokratisk grundsyn hos delta-&lt;br&gt;garna är det viktigt att studiecirklar och folkhögskolekurser i sitt arbets-&lt;br&gt;sätt präglas av demokratiska värderingar. I SUFOs undersökningar är&lt;br&gt;bilden av hur folkbildningens verklighet motsvarar idealet mångtydig.&lt;br&gt;Tydligt är att deltagarna i studiecirklar och folkhögskolekurser allmänt&lt;br&gt;anser att deltagarinflytandet är väsentligt större där än i traditionell ut-&lt;br&gt;bildning. Men samtidigt uttalar många intervjuade att det i praktiken är&lt;br&gt;anordnaren som bestämmer om de viktiga sakerna. När det gäller folk-&lt;br&gt;högskolan har forskarna bakom djupstudien ställt frågan om det inte finns&lt;br&gt;en förstelning och om inte folkhögskolans demokratiska arbetsformer&lt;br&gt;behöver en förnyelse för att väcka elevernas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om folkbildning framhålls att studieförbunden och&lt;br&gt;folkhögskolorna intar en framträdande roll i kulturlivet och att det är in-&lt;br&gt;om folkbildningen som amatörverksamheten inom kulturområdet har&lt;br&gt;kunnat utvecklas bäst. Detta ger studieförbunden och folkhögskolorna ett&lt;br&gt;särskilt ansvar för utvecklingen av den folkliga kulturen. Den största äm-&lt;br&gt;nesgruppen inom studiecirklarna är den estetiska. Även på folkhögsko-&lt;br&gt;lorna är den estetiska verksamheten omfattande, särskilt i de långa, sär-&lt;br&gt;skilda kurserna. Dessutom anordnar studieförbunden ett stort antal kul-&lt;br&gt;turprogram som framförs inför publik och även på folkhögskolorna an-&lt;br&gt;ordnas ofta kulturprogram. Två av SUFOs projekt är direkt inriktade på&lt;br&gt;att studera den estetiska verksamheten. Det gäller dels hantverkscirklar,&lt;br&gt;dels rockmusikcirklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De estetiska cirklarna tillfredsställer många olika behov. Den stora till-&lt;br&gt;strömningen är ett bevis för att deltagarna ofta är nöjda med verksamhe-&lt;br&gt;ten. SUFO anser ändå att det finns anledning att ifrågasätta om all verk-&lt;br&gt;samhet håller en kvalitet som motiverar att den får statsbidrag. I vissa fall&lt;br&gt;tycks studieförbundens roll begränsas till att tillhandahålla materiella&lt;br&gt;förutsättningar för att deltagarna skall kunna ägna sig åt sina fritidsintres-&lt;br&gt;sen eller tillverka &amp;quot;prylar&amp;quot;. Cirkelarrangörema bör därför tydligare än nu&lt;br&gt;sker klargöra för sig själva och andra vilka syften cirklarna har. När det&lt;br&gt;gäller folkhögskolorna är det angeläget att de fortsätter att spela sin tra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ditionellt viktiga roll för kulturen, samtidigt som nya kulturella funktio-&lt;br&gt;ner bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen förväntas ge stöd och stimulans till ett idéburet studie-&lt;br&gt;arbete i folkrörelser och föreningar. Alla studieförbund och mer än hälf-&lt;br&gt;ten av folkhögskolorna har organisatoriska band till folkrörelser och and-&lt;br&gt;ra ideella föreningar. Även de landstingsägda folkhögskolorna har ett&lt;br&gt;omfattande samarbete med föreningslivet i sina respektive regioner. En&lt;br&gt;stor del av funktionärs- och medlemsutbildningar i organisationer äger&lt;br&gt;rum i studiecirklar och på folkhögskolor. Folkbildningen är en del av&lt;br&gt;folkrörelserna och en viktig förutsättning för att de skall kunna fylla sin&lt;br&gt;viktiga funktion i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bild som ges av intervjuundersökningen och djupstudierna är att&lt;br&gt;det framför allt på det lokala planet förekommer ett mycket omfattande&lt;br&gt;samarbete mellan folkbildningen och föreningar och att en stor del av&lt;br&gt;föreningarnas verksamhet bedrivs som studiecirklar eller folkhögskole-&lt;br&gt;kurser. Medlemsorganisationernas ledningar förefaller däremot måttligt&lt;br&gt;intresserade av folkbildningen. Folkbildningen företräde har därför fått&lt;br&gt;stort utrymme att utveckla en egen folkbildningsideologi, som i viktiga&lt;br&gt;avseenden är gemensam för studieförbund och folkhögskolor och som&lt;br&gt;staten också har gjort till sin i det senaste beslutet om mål för statsbidra-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de statliga beslutsdokumenten framhålls att studieförbund och folk-&lt;br&gt;högskolor själva skall sätta målen för sin verksamhet och att dessa skall&lt;br&gt;skilja sig åt mellan de olika studieförbunden och folkhögskolorna. Profi-&lt;br&gt;leringen anses viktig och betecknas som en särskild kvalitet. Intervju-&lt;br&gt;undersökningen och några av djupstudierna visar att deltagarna inte bryr&lt;br&gt;sig särskilt mycket om vem som anordnar studiecirklarna och kurserna.&lt;br&gt;Detta bör vara en tankeställare för studieförbunden och folkhögskolorna.&lt;br&gt;Detta bör dock inte, enligt SUFOs mening, tas till intäkt för att arbetet&lt;br&gt;med att fastställa profilerade mål för verksamheten skulle vara menings-&lt;br&gt;löst. Målen och profilen skapar en identitet för varje studieförbund och&lt;br&gt;folkhögskola, och utan den identiteten försvagas förankringen i samhället&lt;br&gt;och respekten för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattande bedömningar och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den totala omfattningen av folkbildningen anses väl motsvara vad staten&lt;br&gt;kan förvänta sig av bidragsgivningen. SUFO är medveten om svårigheten&lt;br&gt;att öka deltagandet inom de prioriterade grupperna, men anser ändå att&lt;br&gt;studieförbunden bör öka ansträngningarna att höja deltagandet bland&lt;br&gt;kortutbildade, invandrare och arbetslösa. I de statliga måldokumenten bör&lt;br&gt;arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagarna är i allt väsentligt nöjda med resultatet av sina studier och&lt;br&gt;med verksamheten över huvud taget. Det är inte något tvivel om att folk-&lt;br&gt;bildningen betyder mycket för den allmänna bildnings- och kunskapsni-&lt;br&gt;vån bland vuxna liksom för kulturlivet i Sverige. Ett annat viktigt värde&lt;br&gt;ligger i det sociala nätverk i vardagslivet som framför allt studiecirklarna&lt;br&gt;utgör. Verksamheten inom både studieförbund och folkhögskolor måste&lt;br&gt;anses ha den betydelse för demokratins befästande och utveckling i Sve-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige och för deltagarnas personliga utveckling som anges i de statliga&lt;br&gt;måldokumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO gör dock vissa påpekanden. Att döma av det material som fram-&lt;br&gt;kommit bör studieförbunden se över såväl syftet med som kvaliteten och&lt;br&gt;ambitionsnivån i vissa hantverkscirklar för att försäkra sig om att de&lt;br&gt;uppfyller både de egna och statens mål. Det tycks också finnas anledning&lt;br&gt;för folkhögskolorna att pröva nya vägar att ge eleverna möjlighet att ut-&lt;br&gt;öva ett verkligt inflytande över kursernas innehåll och uppläggning. Stu-&lt;br&gt;dieförbunden bör också tydligare markera sin ideologiska profil och klar-&lt;br&gt;göra denna för deltagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommande utvärderingar av folkbildningen anser SUFO&lt;br&gt;att andra former än kommitténs bör prövas. Vad som bör eftersträvas är&lt;br&gt;en fastare organisation som har möjlighet att arbeta mer långsiktigt än&lt;br&gt;den av tid och direktiv låsta kommittén. Det skulle ge utrymme för suc-&lt;br&gt;cessiva beslut om forskningsprojekt med bättre tid för planering av pro-&lt;br&gt;jekten samt möjlighet att utnyttja vunnen kunskap för att starta nya pro-&lt;br&gt;jekt eller ta sig an frågor som aktualiseras i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUFO lämnar vidare förslag till ett antal studier som bör ingå i en&lt;br&gt;kommande utvärdering:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intervjuundersökningen bör följas upp på lämpliga områden för att&lt;br&gt;klarlägga ev. förändringar då det gäller deltagandet i vuxenutbildning och&lt;br&gt;folkbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyserna av folkbildningens effekter bör fördjupas, t.ex. beträffande&lt;br&gt;det lokala kulturlivet, den lokala politiska beslutsprocessen, kvalitén i&lt;br&gt;lokala föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens effekter för deltagarna bör undersökas, t.ex vad folk-&lt;br&gt;högskolestudier leder till, samt om läroprocesserna i rockcirklar eller an-&lt;br&gt;nan ungdomsverksamhet på ett observerbart sätt påverkar deltagarnas&lt;br&gt;framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur påverkas folkhögskolornas verksamhet av det stora antalet arbets-&lt;br&gt;lösa elever?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning påverkar folkbildningens interna utvärderingar&lt;br&gt;beslut om framtida verksamhet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet verksamhet bör följas upp och utvärderas fortlö-&lt;br&gt;pande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit yttran-&lt;br&gt;de över betänkandet Folkbildningen - en utvärdering&lt;br&gt;(SOU 1996:159)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsen, SIDA, Handikappinstitutet, Statens institut för särskilt utbild-&lt;br&gt;ningsstöd, Socialstyrelsen, Riksrevisionsverket, Statistiska Centralbyrån,&lt;br&gt;Statskontoret, Statens skolverk, Folkbildningsrådet, Lärarhögskolan i&lt;br&gt;Stockholm, Mälardalens högskola, Linköpings universitet, MIMER na-&lt;br&gt;tionellt program för folkbildningsforskning, Göteborgs universitet, Umeå&lt;br&gt;universitet, Jönköpings högskola, Humanistisk- samhällsvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsrådet, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,&lt;br&gt;Glesbygdsverket, Statens invandrarverk, Nämnden för hemslöjdsfrågor,&lt;br&gt;Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen, Kunskapslyftskommittén, Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio AB, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolomas Intresseorganisation,&lt;br&gt;Folkrörelserådet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Cent-&lt;br&gt;ralorganisation, Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, Lärarnas Riks-&lt;br&gt;förbund, Sveriges Folkhögskolestuderandes Förbund, Handikappförbun-&lt;br&gt;dens Samarbetsorgan, Synskadades Riksförbund, De Dövas riksförbund,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas Riksförbund, Riksförbundet&lt;br&gt;för kommunal och statlig vuxenutbildning, Folkrörelsernas Konstfräm-&lt;br&gt;jande, Arbetarnas Bildningsförbund ABF, Folkuniversitetet, Frikyrkliga&lt;br&gt;studieförbundet FS, KFUK-KFUMs studieförbund, Nykterhetsrörelsens&lt;br&gt;Bildningsverksamhet NBV, Studiefrämjandet, Studieförbundet Medbor-&lt;br&gt;garskolan, Studieförbundet Vuxenskolan SV, Svenska idrottsrörelsens&lt;br&gt;studieförbund SISU, Sveriges Kyrkliga Studieförbund SKS, Tjänstemän-&lt;br&gt;nens Bildningsverksamhet TBV, Bosöns Idrottsfolkhögskola, Brunnsviks&lt;br&gt;folkhögskola, Folkhögskolan Hvilan, Furuboda folkhögskola, gemensamt&lt;br&gt;yttrande av Glimåkra, Hagabergs Hjälmareds, Hållands, Mellansels, Sol-&lt;br&gt;viks, Strömbäcks och Sundsgårdens folkhögskolor, Hellidens folkhög-&lt;br&gt;skola, Hola folkhögskola, Kvinnofolkhögskolan, gemensamt yttrande av&lt;br&gt;landstinget och folkhögskolorna i Västemorrlands län, Ljungskile folk-&lt;br&gt;högskola, Runö folkhögskola, Skara stifts folkhögskola, Skinnskattebergs&lt;br&gt;folkhögskola, S:ta Birgittas folkhögskola, Skeppsholmens folkhögskola,&lt;br&gt;Sundsgårdens folkhögskola, Sverigefinska folkhögskolan, Södra Vätter-&lt;br&gt;bygdens folkhögskola, Sörängens folkhögskola, Tollare folkhögskola,&lt;br&gt;Önnestads folkhögskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Anders-&lt;br&gt;son, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Carl Tham&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1997/98:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:115 Folkbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55959, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag om syftet med statsbidraget till folkbildningen (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KrU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag om syftet med statsbidraget till folkbildningen (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkhögskolan (avsnitt 7.2).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkhögskolan (avsnitt 7.2).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:KrU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utbildningsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:34:21</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03115</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Kulturutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:34:21</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:KrU17</uppgift>
<ref_dok_id>GL01KrU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KrU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Britt-Marie Danestig  (V) och Bengt Silfverstrand  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Britt-Marie Danestig  (V) och Bengt Silfverstrand  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Britt-Marie Danestig  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Britt-Marie Danestig  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl-Johan Wilson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl-Johan Wilson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Fleetwood  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Fleetwood  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ewa Larsson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ewa Larsson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Fanny Rizell  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Fanny Rizell  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Magnusson  (S) och Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Magnusson  (S) och Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Andersson  och Marianne Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:115&lt;br/&gt;
Folkbildning</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Kr28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Andersson  och Marianne Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>