<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284259</hangar_id>
 <dok_id>GL03113</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>113</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:113</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>113</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-04-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:20</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03113/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL03113</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03113</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:113&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Nationell handlingsplan för äldrepolitiken&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen fastslår regeringen de tre huvudprinciperna för äldrepoli-&lt;br&gt;tiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den skall vara demokratiskt styrd genom folkvalda församlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den skall vara solidariskt finansierad genom skattemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den skall vara tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen mål och inriktning för den framtida äldre-&lt;br&gt;politiken. Målen som regeringen föreslår är att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin&lt;br&gt;vardag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bemötas med respekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha tillgång till god vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen för äldrepolitiken omfattar de flesta samhällsom-&lt;br&gt;råden. För att uppnå dem krävs insatser av staten, landstingen och kom-&lt;br&gt;munerna - men också av arbetsmarknadens parter, av föreningsliv, tros-&lt;br&gt;samfund, andra sammanslutningar och av enskilda människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade resurser samt bättre samverkan, ledning och organisation: För&lt;br&gt;att ge en nödvändig resursförstärkning har regeringen aviserat och delvis&lt;br&gt;beslutat att höja statsbidragen till landsting och kommuner med sam-&lt;br&gt;manlagt 16 miljarder kronor under perioden 1997-2000. Regeringen har&lt;br&gt;idag i den ekonomiska vårpropositionen (1997/98:150) föreslagit&lt;br&gt;ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting.&lt;br&gt;Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer&lt;br&gt;äldreomsorgen tillgodo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan&lt;br&gt;mellan landsting och kommuner, bl.a. for att se till att medicinsk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala äldreomsorgen. Ökad samverkan mellan vårdgivare är enligt Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;regeringens uppfattning nödvändig för att åstadkomma nytänkande i frå-&lt;br&gt;gan om hur vården skall styras och organiseras. Regeringen avser därför&lt;br&gt;att se över och återkomma med förslag om vidgade lagliga möjligheter&lt;br&gt;för samverkan inom vårdområdet. För att ge bättre förutsättningar för&lt;br&gt;ledning och organisation av äldreomsorgen anser regeringen att särskilda&lt;br&gt;medel skall kunna utgå till utbildningsinsatser för förtroendevalda. Det är&lt;br&gt;också viktigt att kommuner och landsting tar till vara de erfarenheter som&lt;br&gt;finns samlade inom de kommunala pensionärsråden (KPR) och lands-&lt;br&gt;tingens pensionärsråd (LPR).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det generella resurstillskottet avser regeringen att i budgetpro-&lt;br&gt;positionen för perioden 1999-2001 föreslå en förstärkning av resurserna&lt;br&gt;till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner kro-&lt;br&gt;nor omprövas om tre år. Vidare avser regeringen att föreslå totalt 400&lt;br&gt;miljoner kronor under åren 1998 och 1999 som stimulansbidrag för&lt;br&gt;anpassning samt till- och ombyggnad av äldrebostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rimligare avgifter: Regeringen föreslår ändringar i socialtjänstlagen&lt;br&gt;som innebär förtydligande av reglerna för avgifterna för äldre- och han-&lt;br&gt;dikappomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring: 20 miljoner&lt;br&gt;kronor bör tillföras Socialstyrelsen och länsstyrelserna för att förstärka&lt;br&gt;tillsynsarbetet. I Socialtjänstlagen införs en ny bestämmelse om en gene-&lt;br&gt;rell anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre&lt;br&gt;eller funktionshindrade. Regeringen anser vidare att det bör finnas en&lt;br&gt;opartisk instans, i form av förtroendenämnder, dit enskilda och anhöriga&lt;br&gt;kan vända sig när det uppstår problem i samband med vård och omsorg.&lt;br&gt;En ny bestämmelse föreslås föras in i socialtjänstlagen som anger att&lt;br&gt;kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall utvecklas och säkras. Sär-&lt;br&gt;skilda föreskrifter skall kunna utfärdas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer forskning, ökad kunskap och kompetens: Socialvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsrådet far i uppdrag att ta fram förslag till ett nytt forsknings-&lt;br&gt;program och ökade resurser föreslås tillföras äldreforskningen om totalt&lt;br&gt;60 miljoner kronor för perioden 1999-2001, med 10 miljoner kronor år&lt;br&gt;1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor år 2001. En&lt;br&gt;översyn av personalförsörjningen och kartläggning av utbildningsbehov&lt;br&gt;skall snarast göras. Vidare sker en satsning på fortbildning av arbetsle-&lt;br&gt;dare och förtroendevalda som är ansvariga för äldrefrågor med 80 mil-&lt;br&gt;joner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60 miljoner kronor&lt;br&gt;år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling och förnyelse: Regeringen föreslår att särskilda initiativme-&lt;br&gt;del, om 90 miljoner kronor årligen under tre år, avsätts för att stimulera&lt;br&gt;utveckling och nytänkande inom äldreområdet. Exempel på sådana initi-&lt;br&gt;ativ är stöd till regionala äldrecentra och försöksområden, generations-&lt;br&gt;överbryggande kontaktverksamhet, satsning på telefonjourer samt ut-&lt;br&gt;veckling av informationstekniken inom äldreområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad livskvalitet for anhöriga och äldre stöds genom att särskilda ut-&lt;br&gt;vecklingsmedel om 100 miljoner kronor årligen avses att anvisas för att&lt;br&gt;stödja anhöriga och andra närstående. Samverkan med frivilliga organi-&lt;br&gt;sationer är viktiga i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser mot ohälsa: Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet i hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhäl-&lt;br&gt;soarbete. Regeringens förslag till en förbättrad tandvård för äldre redovi-&lt;br&gt;sas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi&lt;br&gt;för äldrepolitiken under de närmaste åren. Regeringen har i december&lt;br&gt;1997 beslutat att ett äldreprojekt skall följa och driva arbetet med genom-&lt;br&gt;förandet av det nationella handlingsprogrammet för äldrepolitiken. Äld-&lt;br&gt;reprojektet leds av Socialdepartementet och skall ha en långsiktig inrikt-&lt;br&gt;ning och pågå under åren 1998-2000. Regeringen anser det angeläget&lt;br&gt;med samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som&lt;br&gt;uppnåtts på pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äld-&lt;br&gt;reberedning kommer att tillsättas. Beredningen kommer bl.a. att tillsam-&lt;br&gt;mans med äldreprojektet inneha uppgiften att initiera, samordna och följa&lt;br&gt;aktiviteter i samband med Sveriges deltagande i FN:s internationella år&lt;br&gt;för äldre (år 1999). Sveriges deltagande bör enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning präglas av långsiktighet och en strategisk diskussion om de äldre-&lt;br&gt;politiska frågorna med ett brett deltagande från de äldre själva, befolk-&lt;br&gt;ningen som helhet, organisationer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620)...........................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1998:763)...........................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&amp;nbsp;(1980:100)... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor.......................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet&amp;nbsp;och dess beredning............................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.........................................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldrebegreppet och demografin.......................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Att vara äldre i Sverige.....................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De äldre i samhället..........................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldre i arbetslivet..............................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De äldre och ekonomin.....................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldres boende...................................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närstående och sociala relationer.....................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsa och funktionsförmåga hos äldre.............................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utveckling av vård och omsorg.......................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hjälp i hemmet och särskilda boendeformer....................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De äldre och den medicinska utvecklingen......................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personal för vård och omsorg om äldre............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den kommunala ekonomin...............................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och kostnadsutveckling...................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunala variationer i servicenivå och kostnader........43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändrade förutsättningar inom vården och omsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om äldre............................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vård- och omsorgssystem i förändring - en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanfattning.................................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldres situation inom vård och omsorg............................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändring, goda exempel och brister..............................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning av Ädelreformen...........................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsens Äldreuppdrag.........................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningen om bemötande av äldre................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken.............................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till nationella mål för äldrepolitiken....................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett solidariskt samhälle för alla åldrar..............................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Resurser för en offensiv äldrepolitik................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En god vård och omsorg...................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens fortsatta arbete med äldrepolitiken..............69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken..........................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökade resurser..................................................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivare arbetsmarknadsåtgärder.................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bättre samverkan, ledning och organisation.....................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av fördjupad samverkan........................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensamma nämnder m.m............................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildning för förtroendevalda.........................................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt inflytande i kommuner och landsting................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rimligare avgifter.............................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tydligare avgiftsregler......................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fler platser och högre standard i äldreboendet.................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stimulansbidrag till äldrebostäder....................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetssäkring.................................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivare tillsyn.............................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anmälan om missförhållanden.........................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förtroendenämnder m.m...................................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvalitetsutveckling inom äldreomsorgen.........................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Mer forskning, ökad kunskap och kompetens..................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett nytt forskningsprogram för äldre................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Satsning på fortbildning....................................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kartläggning av personalförsörjningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningsbehov.............................................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning och utvärdering...........................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utveckling och förnyelse................................................106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya initiativ inom äldreområdet.....................................106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Satsning på regionala äldrecentra och försöksområden.. 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Satsning på telefonjourer................................................110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationsteknologi för äldre......................................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre.........................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nytt stöd till anhöriga.....................................................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser mot ohälsa.........................................................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppsökande verksamhet i hemtjänsten...........................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsoarbete för äldre................................................116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser..............................118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentarer..............................................................120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620).......................................................................120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:763).......................................................................123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor.....................................................123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Direktiv för äldreprojektet......................................................124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag...................................................129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande.......................................................  133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998.........135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad.........................................................................................136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjuk&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813)&lt;br&gt;om homosexuella sambor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken&lt;br&gt;(avsnitt 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;(1980:620)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b respektive&lt;br&gt;71 c §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7 a, 10 och 35 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 71 a § skall sättas närmast&lt;br&gt;före 71 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 a §, och närmast&lt;br&gt;före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal&lt;br&gt;med lämplig utbildning och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten i verksamheten skall&lt;br&gt;systematiskt och fortlöpande ut-&lt;br&gt;vecklas och säkras. För insatser&lt;br&gt;inom omsorger om äldre männi-&lt;br&gt;skor eller människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder får regeringen, eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:313.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmer, meddela sådana före- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;skrifter som behövs till skydd for&lt;br&gt;enskildas liv, personliga säkerhet&lt;br&gt;eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp&lt;br&gt;i hemmet, service och omvårdnad,&lt;br&gt;dagverksamheter eller annan lik-&lt;br&gt;nande social tjänst underlätta för&lt;br&gt;den enskilde att bo hemma och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom&lt;br&gt;hemtjänst, dagverksamheter eller&lt;br&gt;annan liknande social tjänst un-&lt;br&gt;derlätta för den enskilde att bo&lt;br&gt;hemma och att ha kontakt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha kontakt med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-&lt;br&gt;givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan&lt;br&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj&lt;br&gt;med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga an-&lt;br&gt;gelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn&lt;br&gt;som inte har fyllt 15 år far kontaktperson utses endast om barnets vård-&lt;br&gt;nadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år far kon-&lt;br&gt;taktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För familjerådgivning, hjälp i&lt;br&gt;hemmet, service och omvårdnad,&lt;br&gt;verksamhet för barn och ungdom&lt;br&gt;enligt 12 § som inte är stöd- och&lt;br&gt;hjälpinsatser av behandlingska-&lt;br&gt;raktär, sådant boende som avses i&lt;br&gt;20 § andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket eller annan liknande social&lt;br&gt;tjänst far kommunen ta ut skäliga&lt;br&gt;avgifter enligt grunder som kom-&lt;br&gt;munen bestämmer. Avgifterna far&lt;br&gt;dock inte överstiga kommunens&lt;br&gt;självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hjälp i hemmet,&lt;br&gt;service och omvårdnad samt bo-&lt;br&gt;ende får inte, tillsammans med&lt;br&gt;avgifter som avses i 26 § tredje&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), uppgå till så stort be-&lt;br&gt;lopp att den enskilde inte förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För familjerådgivning, hem-&lt;br&gt;tjänst, verksamhet för barn och&lt;br&gt;ungdom enligt 12 § som inte är&lt;br&gt;stöd- och hjälpinsatser av behand-&lt;br&gt;lingskaraktär, sådant boende som&lt;br&gt;avses i 20 § andra stycket eller&lt;br&gt;21 § tredje stycket eller annan lik-&lt;br&gt;nande social tjänst far kommunen&lt;br&gt;ta ut skäliga avgifter enligt grun-&lt;br&gt;der som kommunen bestämmer.&lt;br&gt;Avgifterna far dock inte överstiga&lt;br&gt;kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hemtjänst far inte,&lt;br&gt;tillsammans med avgifter som av-&lt;br&gt;ses i 26 § tredje stycket hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763), uppgå&lt;br&gt;till så stort belopp att den enskilde&lt;br&gt;inte förbehålls tillräckliga medel&lt;br&gt;för sina personliga behov, boende-&lt;br&gt;kostnad och andra normala lev-&lt;br&gt;nadskostnader. När avgifterna&lt;br&gt;fastställs skall kommunen försäkra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:739.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:1230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig om att omsorgstagarens make&lt;br&gt;eller sambo inte drabbas av en&lt;br&gt;oskäligt försämrad ekonomisk si-&lt;br&gt;tuation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om missförhållanden i&lt;br&gt;omsorger om äldre eller&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en som är verksam&lt;br&gt;inom omsorger om äldre männi-&lt;br&gt;skor eller människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder skall vaka över att&lt;br&gt;dessa far god omvårdnad och le-&lt;br&gt;ver under trygga förhållanden.&lt;br&gt;Den som uppmärksammar eller får&lt;br&gt;kännedom om ett allvarligt miss-&lt;br&gt;förhållande i omsorgerna om nå-&lt;br&gt;gon enskild skall genast anmäla&lt;br&gt;detta till socialnämnden. Om inte&lt;br&gt;missförhållandet utan dröjsmål&lt;br&gt;avhjälps, skall nämnden anmäla&lt;br&gt;förhållandet till tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även inom&lt;br&gt;motsvarande yrkesmässigt bedri-&lt;br&gt;ven enskild verksamhet. Anmälan&lt;br&gt;skall göras till den som är ansva-&lt;br&gt;rig för verksamheten. Den ansva-&lt;br&gt;rige har att utan dröjsmål av-&lt;br&gt;hjälpa missförhållandet eller an-&lt;br&gt;mäla detta till tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Anmälningsskyldigheten en-&lt;br&gt;ligt 71 a § gäller inte for forhållanden som enbart avser tiden före ikraft-&lt;br&gt;trädandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:762)*&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av patienterna far vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller&lt;br&gt;kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pati-&lt;br&gt;enter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom pati-&lt;br&gt;enter som avses i 3 b §, skall därvid behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har&lt;br&gt;betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas be-&lt;br&gt;talningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan psykiatrisk långtidssjukvård&lt;br&gt;ning för vilken kommunen enligt 9&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §, för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b § eller för sådan långtids-&lt;br&gt;sjukvård som en kommun har be-&lt;br&gt;talningsansvar för enligt 2 eller&lt;br&gt;9 § lagen (1990:1404) om kommu-&lt;br&gt;nernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård far inte, till-&lt;br&gt;sammans med avgifter som avses i&lt;br&gt;35 § tredje stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620), uppgå till så&lt;br&gt;stort belopp att den enskilde inte&lt;br&gt;förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med huvudsaklig omvårdnadsinrikt-&lt;br&gt;§ samma lag har åtagit sig betalnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §, för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b § eller för sådan långtids-&lt;br&gt;sjukvård som en kommun har be-&lt;br&gt;talningsansvar för enligt 2 eller&lt;br&gt;9 § lagen (1990:1404) om kommu-&lt;br&gt;nernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård far inte, till-&lt;br&gt;sammans med avgifter som avses i&lt;br&gt;35 § andra stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620), uppgå till så&lt;br&gt;stort belopp att den enskilde inte&lt;br&gt;förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov, boende-&lt;br&gt;kostnad och andra normala lev-&lt;br&gt;nadskostnader. När avgifterna&lt;br&gt;fastställs skall kommunen försäkra&lt;br&gt;sig om att vårdtagarens make eller&lt;br&gt;sambo inte drabbas av en oskäligt&lt;br&gt;försämrad ekonomisk situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1151.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;16 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.&lt;br&gt;2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i&lt;br&gt;vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2, 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundla-&lt;br&gt;gen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilken nämnda&lt;br&gt;frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 19 § första stycket 1 och 3 polislagen (1993:1684)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. förbehåll enligt 9 a § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.&lt;br&gt;2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i&lt;br&gt;vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och&lt;br&gt;2,4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundla-&lt;br&gt;gen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilken nämnda&lt;br&gt;frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 19 § första stycket 1 och 3 polislagen (1993:1684)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.71 c § socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. förbehåll enligt 9 a § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:1214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813)’ om homosexuella sambor&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i&lt;br&gt;ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor&lt;br&gt;enligt följande lagar och bestäm-&lt;br&gt;melser tillämpas även på de homo-&lt;br&gt;sexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsök-&lt;br&gt;ningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 ni-&lt;br&gt;onde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;31 § samt punkterna 3 a, 3 b och&lt;br&gt;4 av anvisningarna till 33 § kom-&lt;br&gt;munalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt&lt;br&gt;och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. bostadsrättslagen (1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 5 kap. 18 § tredje stycket fas-&lt;br&gt;tighetsbildningslagen (1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 10 § insiderlagen (1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket&lt;br&gt;och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:157),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktige-&lt;br&gt;val m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 4 § lagen (1997:159) om brev-&lt;br&gt;röstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lagen (1993:1469) om upp-&lt;br&gt;skovsavdrag vid byte av bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i&lt;br&gt;ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor&lt;br&gt;enligt följande lagar och bestäm-&lt;br&gt;melser tillämpas även på de homo-&lt;br&gt;sexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsök-&lt;br&gt;ningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 ni-&lt;br&gt;onde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;31 § samt punkterna 3 a, 3 b och&lt;br&gt;4 av anvisningarna till 33 § kom-&lt;br&gt;munalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt&lt;br&gt;och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. bostadsrättslagen (1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 5 kap. 18 § tredje stycket fas-&lt;br&gt;tighetsbildningslagen (1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 10 § insiderlagen (1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket&lt;br&gt;och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:157),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktige-&lt;br&gt;val m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 4 § lagen (1997:159) om brev-&lt;br&gt;röstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lagen (1993:1469) om upp-&lt;br&gt;skovsavdrag vid byte av bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1997:393.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:775.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lagen (1996:1231) om skatte-&lt;br&gt;reduktion för fastighetsskatt i vissa&lt;br&gt;fall vid 1997-2001 års taxeringar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lagen (1996:1231) om skatte-&lt;br&gt;reduktion för fastighetsskatt i vissa&lt;br&gt;fall vid 1997-2001 års taxeringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. 35 § andra stycket social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. 26 § tredje stycket hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:762).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 14 december 1995 bemyndigade regeringen dåvarande&lt;br&gt;socialministern Ingela Thalén att tillkalla en särskild utredare med upp-&lt;br&gt;gift att kartlägga och analysera frågan om bemötandet av äldre (Dir.&lt;br&gt;1995:159). Utredningen antog namnet Utredningen om bemötande av&lt;br&gt;äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet Brister i omsorg - en fråga om bemötande av äldre&lt;br&gt;(SOU 1997:51) redovisas de brister i bemötandet av äldre, som utredaren&lt;br&gt;funnit vid kartläggningen, medan hon i rapporten Omsorg med kunskap&lt;br&gt;och inlevelse - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:52) ger ett&lt;br&gt;antal goda exempel på verksamheter där man arbetar med kvalitetsut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delbetänkandet och rapporten med goda exempel skickades av utred-&lt;br&gt;ningen ut på en informell remiss till enskilda äldre, anhöriga, organisa-&lt;br&gt;tioner, myndigheter, utbildningsinstitutioner m.fl. i maj 1997. Närmare&lt;br&gt;150 remissvar kom in och en sammanställning av svaren redovisas i slut-&lt;br&gt;betänkandet Bemötandet av äldre - trygghet, självbestämmande, vär-&lt;br&gt;dighet (SOU 1997:170), som överlämnades till regeringen i december&lt;br&gt;1997. Slutbetänkandet remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen, som genomfördes år 1992, har följts upp och utvärde-&lt;br&gt;rats av Socialstyrelsen under åren 1992-1996 med hänsyn till reformens&lt;br&gt;innehåll, kvalitet, kostnader och genomförande. Utvärderingen genere-&lt;br&gt;rade en omfattande kunskapsproduktion och drygt ett 50-tal underlags-&lt;br&gt;rapporter och fyra årsrapporter publicerades. Ädel-reformens slutrapport&lt;br&gt;överlämnades till regeringen våren 1996 (Ädelreformen, Slutrapport,&lt;br&gt;Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1996 beslutade regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att&lt;br&gt;under en treårsperiod följa utvecklingen på äldreområdet (S96/6117/H).&lt;br&gt;I november 1997 överlämnade myndigheten en första årsrapport&lt;br&gt;(Äldreuppdraget, Årsrapport 1997:9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 Socialstyrel-&lt;br&gt;sen i uppdrag att kartlägga och analysera de kommunala avgifterna på&lt;br&gt;äldre- och handikappområdet. En redovisning av uppdraget överlämna-&lt;br&gt;des till regeringen hösten 1996 (Äldreomsorgens avgifter, Socialstyrelsen&lt;br&gt;följer upp och utvärderar 1996:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp för en framtida äldrepolitik - Äldreprojektet - bestå-&lt;br&gt;ende av representanter för Socialstyrelsen, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska&lt;br&gt;Läkarförbundet, Akademikerförbundet, Vårdförbundet, Sveriges kom-&lt;br&gt;munaltjänstemannaförbund, Sveriges pensionärers riksförbund, Riksför-&lt;br&gt;bundet Pensionärsgemenskap, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Pensionärsförbund, Svenska kommunalpensionäremas förbund samt&lt;br&gt;andra berörda departement tillsattes av socialministern under december&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag har beretts genom att inom Regeringskans-&lt;br&gt;liet upprättade förslag fortlöpande har diskuterats med företrädare för&lt;br&gt;berörda myndigheter, fackliga organisationer och pensionärsorganisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 26 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bi-&lt;br&gt;laga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit vissa förtydliganden och justeringar i lagförsla-&lt;br&gt;gen. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande kommenteras närmare under avsnitt 7.3.1 och 7.5.2 samt i för-&lt;br&gt;fattningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Äldrepolitiken står inför en rad utmaningar. Kortsiktigt handlar det om&lt;br&gt;att rätta till problem och brister inom äldreomsorgen som antingen upp-&lt;br&gt;kommit som en följd av den ekonomiska krisen eller i det ännu ej avslu-&lt;br&gt;tade reformarbetet. Långsiktigt är det fråga om ingenting mindre än att&lt;br&gt;ställa om hela samhället till en annan befolkningsstruktur med en be-&lt;br&gt;tydligt större del av medborgarna i åldrarna över 65 år. Detta innebär&lt;br&gt;i sig en ny syn på åldrandet och på äldre människors roll som samhälls-&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningsförändringen är i högsta grad en global företeelse. De&lt;br&gt;flesta industriländer kommer under 2000-talets första del att genomgå en&lt;br&gt;utveckling liknande den svenska, i många fall ännu starkare och mer ut-&lt;br&gt;präglad. Under följande decennier kommer detta att följas av en motsva-&lt;br&gt;rande, men ändå snabbare och mer omvälvande befolkningsförändring&lt;br&gt;i utvecklingsländerna. Bland annat mot denna bakgrund har FN utsett år&lt;br&gt;1999 till ett internationellt äldreår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige kommer den stora ökningen av antalet äldre personer till sin&lt;br&gt;huvuddel på 2010-2020-talen. Det kan synas vara en lång tid framöver,&lt;br&gt;men många av de förändringar som krävs för att ställa om samhället inför&lt;br&gt;denna utveckling måste förberedas i en bred demokratisk process och den&lt;br&gt;tar lång tid att genomföra. Det är därför hög tid att nu sätta igång detta&lt;br&gt;arbete. En viktig del handlar om att omfördela resurser för att tillgodose&lt;br&gt;ökade vårdbehov och högre pensioner till fler människor. Detta går att&lt;br&gt;beräkna och dess betydelse skall inte förringas. Men befolkningsföränd-&lt;br&gt;ringen i vårt land betyder mycket mer än bara att en något större del av&lt;br&gt;våra gemensamma resurser än idag måste gå till vård och omsorg om&lt;br&gt;äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En befolkningsförändring av detta slag far effekter på snart sagt alla&lt;br&gt;områden inom samhällslivet; familjer och sociala relationer, arbetsmark-&lt;br&gt;nad och näringsliv, sparande och kapitalbildning, pensioner, vård och&lt;br&gt;omsorg. För att möta de krav som dessa samhällsförändringar ställer&lt;br&gt;krävs en bred och framåtsyftande äldrepolitik. En sådan äldrepolitik&lt;br&gt;kommer att beröra nästan alla aspekter av livet. Det handlar om ekono-&lt;br&gt;misk trygghet, om enskilda människors försörjning, om stabila och&lt;br&gt;trygga socialförsäkringssystem. För att äldre personer skall kunna leva&lt;br&gt;ett oberoende liv - även med omfattande funktionshinder - måste sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hället vara tillgängligt för alla och det måste finnas en social bostadspo-&lt;br&gt;litik, som tar hänsyn också till äldres särskilda behov. En aktiv arbets-&lt;br&gt;marknadspolitik innefattar även behoven hos de som är äldre och ute-&lt;br&gt;sluter ingen enbart på grund av ålder. För många äldre handlar äldrepoli-&lt;br&gt;tik om trygghet och tillgång till en god hälso- och sjukvård och äldreom-&lt;br&gt;sorg. Men äldrepolitik är också i grunden en fråga om hur man förändrar&lt;br&gt;negativa attityder och fördomar mot äldre människor. På alla nivåer&lt;br&gt;i samhället måste man bli medveten om behovet av ett bättre bemötande&lt;br&gt;av äldre och agera i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna proposition är att lägga fast grundvalarna för en ny&lt;br&gt;äldrepolitik, som tar sikte på förhållandena långt in i nästa sekel. Detta&lt;br&gt;sker genom att regeringen formulerar nationella mål och inriktning för&lt;br&gt;äldrepolitiken och inleder arbetet med att utveckla en långsiktig strategi&lt;br&gt;för hur dessa mål skall förverkligas. En ny äldrepolitik som skall förbe-&lt;br&gt;reda en betydande omställning av samhället till förändrade förutsätt-&lt;br&gt;ningar tar tid att utforma och genomföra. Detta arbete far inte undan-&lt;br&gt;skymma det faktum att det finns akuta problem som kräver mer omedel-&lt;br&gt;bara insatser. Dessa problem avser huvudsakligen resurser för och kvali-&lt;br&gt;teten i vården och omsorgen om de vårdbehövande äldre. I propositionen&lt;br&gt;redovisas ett antal förslag till omedelbara åtgärder i syfte att rätta till&lt;br&gt;problemen. Andra frågor kräver ytterligare överväganden och utredning&lt;br&gt;för senare ställningstagande. Regeringen avser att under de kommande&lt;br&gt;åren återkomma med nya förslag till åtgärder inom ramen för det av rege-&lt;br&gt;ringen beslutade äldreprojektet. I de fall sådana åtgärder kräver riksda-&lt;br&gt;gens ställningstagande kommer de att läggas fram i kommande propo-&lt;br&gt;sitioner. Exempelvis tas frågor som rör de äldres ekonomiska försörjning&lt;br&gt;inte upp i denna proposition utan de utgör en del av regeringens arbete att&lt;br&gt;utforma ett långsiktigt hållbart pensionssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringsbeslut den 11 december 1997 bemyndigade rege-&lt;br&gt;ringen chefen för Socialdepartementet att bilda ett äldreprojekt med upp-&lt;br&gt;gift att utarbeta och genomföra en nationell handlingsplan för äldrepoliti-&lt;br&gt;ken. Samtidigt fastställdes direktiv för detta projekt. Äldreprojektet skall&lt;br&gt;svara för den löpande samordningen och uppföljningen av handlings-&lt;br&gt;planens aktiviteter och åtgärder samt återkomma med fler förslag till in-&lt;br&gt;satser på området äldrepolitik. I direktiven framhålls att äldreprojektet&lt;br&gt;skall ha en bred förankring och att arbetet skall ske i nära samarbete och&lt;br&gt;samråd med berörda parter. Arbetet skall vara långsiktigt och pågå under&lt;br&gt;åren 1998-2000. Äldreprojektet leds av Socialdepartementet. I projekt-&lt;br&gt;gruppen ingår representanter från regeringskansliet samt Socialstyrelsen.&lt;br&gt;Samverkan sker också i direkt anknytning till projektet med kommun-&lt;br&gt;och landstingsförbunden, närmast berörda fackliga organisationer samt&lt;br&gt;med pensionärernas organisationer i ett äldreråd. Denna proposition med&lt;br&gt;förslag till en ny inriktning av äldrepolitiken är det första resultatet av&lt;br&gt;äldreprojektets arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s äldreår 1999 erbjuder ett naturligt tillfälle att knyta an det&lt;br&gt;svenska arbetet med att långsiktigt och strategiskt behandla de äldrepoli-&lt;br&gt;tiska frågorna till den internationella diskussionen. Sverige har i detta&lt;br&gt;sammanhang en unik position genom att vi redan har en mycket hög an-&lt;br&gt;del äldre - den högsta i världen - och har haft tid att utveckla system och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösningar som är anpassade till denna situation. Sverige har också under&lt;br&gt;lång tid varit i fronten av den internationella utvecklingen. En kombina-&lt;br&gt;tion av goda ekonomiska resurser, en väl utbyggd verksamhet i kommu-&lt;br&gt;ner och landsting och en mycket välutbildad och engagerad personal har&lt;br&gt;gett oss ett bra utgångsläge för att ta oss an den nya utmaningen. Rege-&lt;br&gt;ringens avsikt är att ansvaret för planeringen och genomförandet av Sve-&lt;br&gt;riges insatser under FN:s äldreår skall ligga på äldreprojektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att arbetet med att utveckla äldrepolitiken kan ske&lt;br&gt;i bred politisk enighet så att denna härigenom kan fa en politisk stabilitet&lt;br&gt;och förankring. Regeringen föreslår även att det under år 1998 tillsätts en&lt;br&gt;parlamentarisk äldreberedning för att tillvarata vad som framkommer&lt;br&gt;inom äldreprojektet, under FN:s äldreår och i de olika statliga utred-&lt;br&gt;ningar som nu arbetar med dessa frågor. Den parlamentariska äldrebe-&lt;br&gt;redningens arbete kan sedan läggas till grund för väl förankrade förslag&lt;br&gt;med inriktning på samhällets långsiktiga äldrepolitik och förverkligandet&lt;br&gt;av de äldrepolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldrebegreppet och demografm&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att vara äldre är ett relativt begrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande utgångspunkt vid utformningen av en äldrepolitik är&lt;br&gt;givetvis vilka som skall innefattas i begreppet äldre. Äldre är ett relativt&lt;br&gt;begrepp som används i många olika sammanhang och människor åldras i&lt;br&gt;olika takt. De flesta människor känner sig sannolikt oftast unga till sinnet&lt;br&gt;oavsett kronologisk ålder. Att känna sig gammal i negativ bemärkelse är&lt;br&gt;en subjektiv upplevelse, som kan inträffa i unga år likaväl som när livet&lt;br&gt;närmar sig slutet vid mycket hög ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fysiologisk mening börjar åldrandet vid födseln och många toppid-&lt;br&gt;rottsmän förlorar sin maximala förmåga redan i 25-årsåldem. Även i ar-&lt;br&gt;betslivet kan man betraktas som &amp;quot;äldre&amp;quot; vid relativt unga år. Svårighe-&lt;br&gt;terna att få nytt arbete eller komma tillbaka till arbetslivet efter t.ex.&lt;br&gt;långvarig sjukdom kan i vissa yrken bli märkbara redan i 40-årsåldem.&lt;br&gt;Särskilda åtgärder i arbetslivet riktade till äldre har ofta 55 år som ål-&lt;br&gt;dersgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I formella sammanhang är man vanligen hänvisad till att använda en&lt;br&gt;kronologisk gränsdragning. En sådan, ofta använd, gräns utgör inträdet i&lt;br&gt;folkpensionssystemet vid 65 år. Vid den tidpunkten slutar de flesta, som&lt;br&gt;inte redan gjort det, att aktivt delta i förvärvslivet. Men inte många&lt;br&gt;65-åringar behöver hjälp i hemmet eller tillgång till särskilt boende. Här&lt;br&gt;kan i stället 80-årsåldem vara en mer relevant gränsdragning. Behovsbe-&lt;br&gt;räkningar och täckningsgrad för olika vård- och omsorgsinsatser utgår&lt;br&gt;ofta från antalet &amp;quot;äldre-äldre&amp;quot;, och då avses i allmänhet personer som är&lt;br&gt;80 år och äldre. Vad man menar med &amp;quot;äldre&amp;quot; beror alltså uppenbart av&lt;br&gt;sammanhanget. Detta innebär att äldrepolitiken inte kan arbeta med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snäva, en gång för alla givna avgränsningar. Situationen far i många fall Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;avgöra var gränsen skall dras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningsutvecklingen - en revolution som nu snart går in på sitt&lt;br&gt;andra varv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1900-talet har Sverige, liksom merparten av industriländerna, ge-&lt;br&gt;nomgått en befolkningsmässig revolution. Dess omfattning kan belysas&lt;br&gt;av att det vid seklets slut finns 28 gånger fler personer som uppnått sin&lt;br&gt;90-årsdag än vid seklets början. I Sverige lever idag 1,55 miljoner perso-&lt;br&gt;ner som är 65 år eller äldre. Det motsvarar 17,4 % av befolkningen, vil-&lt;br&gt;ket är den högsta andelen i världen. Detsamma gäller andelen över 80 år&lt;br&gt;som för närvarande motsvarar ca 5 % av befolkningen eller 430 000 per-&lt;br&gt;soner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida befolkningsutvecklingen är uppenbart en avgörande&lt;br&gt;faktor för äldrepolitiken framöver. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB)&lt;br&gt;senaste befolkningsprognos kommer antalet personer över 65 år att vara&lt;br&gt;relativt konstant de närmaste fem åren för att därefter åter sakta börja&lt;br&gt;öka. Ökningen väntas bli mycket stark på 2010-talet och decennierna&lt;br&gt;därefter. Antalet personer, som är 80 år och äldre, fortsätter att öka kraf-&lt;br&gt;tigt ett tiotal år framåt varefter utvecklingen väntas plana ut. På 2020-&lt;br&gt;talet kommer en ny mycket kraftig ökning (jfr. diagram 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningsprognosema utgår från antaganden om den framtida död-&lt;br&gt;ligheten. För den närmaste tjugoårsperioden är det framförallt dödlighe-&lt;br&gt;ten hos de äldre som är avgörande. I detta sammanhang bör man obser-&lt;br&gt;vera att tidigare prognoser när det gäller antalet äldre systematiskt har&lt;br&gt;underskattat minskningen av dödlighetstalen. Mycket talar för att det&lt;br&gt;fortfarande är så. För tjugo år sedan beräknades att Sverige år 2010&lt;br&gt;skulle ha 340 000 personer i åldrarna 80 år och däröver. Dagens progno-&lt;br&gt;ser för samma år pekar mot 500 000. Om tendensen till underskattning&lt;br&gt;står sig kan det verkliga antalet 80-åringar och äldre år 2010 komma att&lt;br&gt;uppgå till 550 000-600 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 1. Antal äldre i befolkningen 1950-2030&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2200000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2000000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1800000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt antal ädre&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1600000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1400000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1200000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1000000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;800000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;400000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;________&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;_____________•***__Personer 80 år och äldre&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-2.png" style="width:4pt;height:68pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-3.png" style="width:270pt;height:101pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s befolkningsstatistik samt befolkningsprognos 1997, huvudalter-&lt;br&gt;nativet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av diagram 1 kommer ökningen av antalet äldre de när-&lt;br&gt;maste åren att vara begränsad för att sedan om ett par decennier bli&lt;br&gt;mycket stark. Detta är den andra vågen av tillväxt när det gäller antalet&lt;br&gt;äldre i vårt land. Diagram 2 nedan visar den årliga ökningstakten av an-&lt;br&gt;talet personer 80 år. Man kan här se att ökningstakten var nästan lika stor&lt;br&gt;från efterkrigstiden fram till 1990-talet som den som nu förväntas bli på&lt;br&gt;2020-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 2 Den årliga ökningen av antalet äldre än 80 år, 1950-2050&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-4.png" style="width:284pt;height:136pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Demografiska framskrivningar innehåller inte hela sanningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningsprognoser används ibland som underlag för att göra s.k. de-&lt;br&gt;mografiska framskrivningar av vårdbehovet. Man utgår då från antagan-&lt;br&gt;det om ett oförändrad resursbehov per person i respektive åldersgrupp&lt;br&gt;och beräknar det motsvarande resursbehovet om antalet personer i ål-&lt;br&gt;dersgrupperna förändras. Demografisk framskrivning är dock en statisk&lt;br&gt;metod, som bygger på att alla förhållanden som påverkar resursbehovet&lt;br&gt;förblir oförändrade. Detta är ett mycket orealistiskt antagande. I verklig-&lt;br&gt;heten kommer en mångfald faktorer att påverka utgiftsutvecklingen inom&lt;br&gt;äldreomsorgen. Några av dessa faktorer skall kortfattat kommenteras i&lt;br&gt;det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den demografiska framskrivningen förutsätter oförändrade&lt;br&gt;vårdstrukturer och vårdbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den demografiska framskrivningen förutsätter oförändrad servicenivå,&lt;br&gt;dvs. att antal, innehåll och kvalitet av de tjänster som ges per person i&lt;br&gt;resp, åldersgrupp är oförändrad. Detta innebär att man antar att omsorgs-&lt;br&gt;behoven är konstanta och att de skall tillgodoses i en oförändrad vård-&lt;br&gt;struktur, där ingen ökning av produktivitet och effektivitet är möjlig. I&lt;br&gt;verkligheten är behoven föränderliga och påverkas på olika sätt av sam-&lt;br&gt;hällsutvecklingen i vid mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behoven av vård och omsorg kan påverkas av den medicinska&lt;br&gt;utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En påverkande faktor är förekomsten av ohälsa och brister i funktions-&lt;br&gt;förmåga. En god utveckling inom hälso- och sjukvården kan bidra till att&lt;br&gt;minska vård- och omsorgsbehoven inom äldreomsorgen genom fram-&lt;br&gt;gångsrik behandling av ohälsa och bristande funktionsförmåga. Omvänt&lt;br&gt;kan medicintekniska förändringar, som gör att fler äldre överlever med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kroniska sjukdomar, verka ökande på de framtida vårdbehoven per ål-&lt;br&gt;dersgrupp räknat. Insatser i form av rehabilitering och eftervård kan på-&lt;br&gt;verka vårdbehoven genom att processen mot ökat vårdberoende bromsas&lt;br&gt;och äldre i högre grad ges möjlighet att kunna klara sig själva. Medicinsk&lt;br&gt;forskning som klarlägger mekanismerna bakom demenssjukdomama och&lt;br&gt;möjliggör förebyggande eller behandling skulle också kunna få mycket&lt;br&gt;stor inverkan på de framtida resursbehoven. Den mest rimliga slutsatsen&lt;br&gt;synes här vara att de äldres hälsa kommer att fortsätta att successivt för-&lt;br&gt;bättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida efterfrågan på omsorg påverkas av den informella&lt;br&gt;omsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla omsorgsbehov resulterar inte i efterfrågan på offentlig äldreomsorg.&lt;br&gt;Det finns tecken på att äldre idag i högre grad än tidigare avstår från att&lt;br&gt;söka hjälp. Ett komplement till offentligfinansierad omsorg är s.k. infor-&lt;br&gt;mell omsorg, dvs. vård, omsorg och hjälp som ges av anhöriga, grannar,&lt;br&gt;vänner m fl. Det är välbekant att den informella hjälpen inom äldreom-&lt;br&gt;sorgen har betydligt större omfattning än den formella, av kommunen&lt;br&gt;organiserade. Eftersom en betydande del av den informella omsorgen ges&lt;br&gt;av makar sinsemellan kan den utjämning i dödlighet emellan könen, som&lt;br&gt;inletts det senaste decenniet, fa stor betydelse i sammanhanget. Men en&lt;br&gt;annan tänkbar utveckling är att ökad familj esplittring i stället försämrar&lt;br&gt;tillgången till informellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturförändringar kan ha stor betydelse för utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturförändringar inom vården kan också resultera i en helt annan&lt;br&gt;utveckling än den en demografisk framskrivning visar på. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas den omstrukturering som skett av den psykiatriska vården.&lt;br&gt;En demografisk framskrivning år 1970 av antalet psykiatriska sluten-&lt;br&gt;vårdsplatser skulle uppenbart gett ett mycket annorlunda resultat än det&lt;br&gt;vi i dag kan observera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En demografisk framskrivning är alltså ett mycket ofullkomligt in-&lt;br&gt;strument för att uppskatta framtida krav på vårdresurser. Historiskt sett&lt;br&gt;har demografin haft begränsad betydelse för resursutvecklingen inom&lt;br&gt;vården. Som en första utgångspunkt för analys och debatt kan dock fram-&lt;br&gt;skrivningen ha ett visst värde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Att vara äldre i Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De individuella skillnaderna är mycket större än skillnaden mellan olika&lt;br&gt;grupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra äldsta och de yngsta ålderspensionärerna tillhör två olika gene-&lt;br&gt;rationer. Dagens 90-100-åringar växte upp samtidigt med fattigvårds-&lt;br&gt;lagens tillkomst och bildade familj under krisåren på 1930-talet. De&lt;br&gt;yngsta pensionärerna fick sina förväntningar formade under 1950-60-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talens tillväxtår, då Sverige blev en av världens rikaste länder och allt&lt;br&gt;syntes möjligt. I ett historiskt och generellt perspektiv har äldre männi-&lt;br&gt;skor under 1900-talet på många sätt fått det avsevärt bättre bl.a. genom&lt;br&gt;utbyggnaden av de ekonomiska trygghetssystemen, bostadspolitikens&lt;br&gt;framväxt och utvecklingen av den moderna äldreomsorgen och hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. En likaledes generell beskrivning av äldre människors&lt;br&gt;levnadsförhållanden och livssituation visar en övervägande ljus bild. De&lt;br&gt;flesta behåller hälsan högt upp i åren, är aktiva, vitala och väl integrerade&lt;br&gt;i familjekretsen och i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Precis som i alla andra åldersgrupper är de individuella skillnaderna&lt;br&gt;bland de äldre mycket större än de mellan olika grupper. Också detta&lt;br&gt;självklara konstaterande måste vara en utgångspunkt for den framtida&lt;br&gt;äldrepolitiken. Det finns lika många livsberättelser och sätt att anpassa&lt;br&gt;sig till åldrandet som det finns individer. En mindre grupp äldre använder&lt;br&gt;en stor andel av de samlade vårdresurserna, många har endast behov av&lt;br&gt;omsorg och vård i begränsad omfattning och flertalet klarar sig helt utan&lt;br&gt;hjälp och stöd från samhället. Äldre människor utgör inte ett homogent&lt;br&gt;kollektiv och stereotypa uppfattningar om äldre som t.ex. särskilt en-&lt;br&gt;samma eller vårdbehövande måste ersättas av ett mycket mer individuellt&lt;br&gt;förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell beskrivning kan ändå behövas för att jämföra äldres lev-&lt;br&gt;nadsförhållanden över tiden eller med andra gruppers utveckling. Men en&lt;br&gt;sådan generell bild far inte fördölja de stora skillnader som finns inom&lt;br&gt;gruppen äldre. I det följande beskrivs ett antal områden som speglar äldre&lt;br&gt;människors levnadsförhållanden och livsvillkor i syfte att både belysa&lt;br&gt;generella villkor och variationer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.1 De äldre i samhället&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De flesta äldre är aktiva högt upp i åren och bär upp en mycket stor del&lt;br&gt;av den informella omsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vara äldre idag innebär inte att man står utanför samhällslivet.&lt;br&gt;Tvärtom är de flesta äldre aktiva högt upp i åren och utbildar sig, deltar i&lt;br&gt;föreningslivet och reser. Det är väl känt att det är den äldre befolkningen&lt;br&gt;och där framförallt kvinnorna som uppbär en stor del av kulturlivet. De&lt;br&gt;allra flesta har nära kontakt med familj och vänner och utgör viktiga per-&lt;br&gt;soner for yngre generationer. Många bidrar också med frivilliga insatser&lt;br&gt;och är aktiva i det politiska livet. Här är dock pensionärerna klart under-&lt;br&gt;representerade i förhållande till sin andel av befolkningen. I riksdagen&lt;br&gt;sitter for närvarande endast fyra ledamöter i åldersgruppen 65-70 år.&lt;br&gt;Ingen är över 70 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den informella omsorgen om närstående anhöriga bärs i stor utsträck-&lt;br&gt;ning upp av de äldre själva - och där i första hand kvinnorna. Undersök-&lt;br&gt;ningar har uppskattat att denna omsorg till sin volym är minst två gånger&lt;br&gt;större än den formella, av samhället organiserade. Åtminstone hälften av&lt;br&gt;all denna verksamhet utförs av personer som själva är äldre (SOU&lt;br&gt;1983:64). Vanligen är det fråga om maka eller make. Denna insats, som&lt;br&gt;många gånger utförs i det tysta och med litet stöd från samhällets sida,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har mycket stor samhällsekonomisk betydelse. Inte sällan är den mycket&lt;br&gt;betungande och innebär mycket stora inskränkningar i möjligheten att&lt;br&gt;kunna leva ett eget liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldre personer betyder mycket för unga anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre personers betydelse för barn och barnbarn visas bland annat av att&lt;br&gt;utbytet av såväl praktisk som ekonomisk hjälp i vårt land går mer i rikt-&lt;br&gt;ningen från de äldre än till. En viktig orsak till detta är givetvis det all-&lt;br&gt;männa pensionssystemet som gjort de äldre ekonomiskt oberoende. De&lt;br&gt;äldre har också tid att rycka in med barnpassning i kritiska lägen och kan&lt;br&gt;med stöd av sin livserfarenhet hjälpa till att lösa kriser av olika slag. Ofta&lt;br&gt;är det de äldre, och där särskilt kvinnorna, som håller ihop familjeban-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre är också viktiga aktörer i föreningsliv och frivilligverksamhet.&lt;br&gt;Nästan varannan svensk utför någon form av frivilligt arbete och bland&lt;br&gt;de frivilligt aktiva är det de som är i åldern 60-74 år som i genomsnitt&lt;br&gt;arbetar flest timmar per månad. Undersökningar har också visat att före-&lt;br&gt;ningsaktiviteten bland äldre är mycket hög. Som genomsnitt är man&lt;br&gt;medlem i tre olika föreningar - männen i något större utsträckning än&lt;br&gt;kvinnorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldre i Sverige känner sig i allmänhet väl bemötta och respekterade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres livssituation och attityder i en rad avseenden har belysts genom en&lt;br&gt;intervjustudie, som genomfördes år 1993 med ett representativt urval&lt;br&gt;hemmaboende. Motsvarande undersökning genomfördes i samtliga EG-&lt;br&gt;länder år 1992. Ställd inför frågan om man som äldre behandlas med mer&lt;br&gt;eller mindre respekt än när man var yngre, svarar de allra flesta äldre&lt;br&gt;svenskar, 78 %, att det är som vanligt, dvs. varken bättre eller sämre.&lt;br&gt;Ungefär lika många tycker att de behandlas med mer respekt (12 %) som&lt;br&gt;med mindre respekt (10 %). Män tycker i högre utsträckning att de be-&lt;br&gt;handlas med mer respekt (15 %) än vad kvinnor gör (9 %). Åldrandet&lt;br&gt;förefaller ur denna aspekt vara relativt odramatiskt i Sverige jämfört med&lt;br&gt;t.ex. Tyskland, Belgien och Grekland, där närmare en tredjedel av äldre&lt;br&gt;känner sig behandlade med mindre respekt. De intervjuade fick också ta&lt;br&gt;ställning till hur de anser att de som äldre bemöts av olika myndigheter,&lt;br&gt;institutioner osv. Resultatet visar att det är påtagligt fa äldre svenskar,&lt;br&gt;som anser att de bemöts nedsättande av t.ex. personal på försäkringskas-&lt;br&gt;san, hos lokala myndigheter eller andra offentliga verksamheter, på ban-&lt;br&gt;ken, posten, i affaren, av personalen i kollektivtrafiken, hos advokater&lt;br&gt;eller i familjer. Siffrorna är genomgående lägre än bland övriga länder i&lt;br&gt;Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet äldre invandrare ökar snabbt, men villkoren varierar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet äldre människor med utländsk bakgrund ökar nu snabbt. Idag&lt;br&gt;utgör dessa drygt 6 % av alla personer över 65 år eller cirka 100 000 per-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;soner. Det är stora skillnader mellan äldre invandrare beroende på när de&lt;br&gt;kommit till Sverige, varför de kommit hit, vilka arbeten de har fått etc..&lt;br&gt;De som har kommit hit för att arbeta befinner sig vanligtvis i en annan&lt;br&gt;situation än de som anlänt som flyktingar. Arbetsinvandrama har kunnat&lt;br&gt;bibehålla normala kontakter med sina hemländer och många har kunnat&lt;br&gt;förverkliga drömmen att återvända vid pensioneringen. För flyktingar&lt;br&gt;däremot kan det vara oerhört svårt att upprätthålla kontakter med det&lt;br&gt;forna hemlandet. Att återvända hem kan vara uteslutet. Det kan ge större&lt;br&gt;motivation till att integreras i det svenska samhället och innebär att åter-&lt;br&gt;invandring till hemlandet inte framstår som aktuell ens om den skulle&lt;br&gt;kunna gå. Många äldre invandrare kommer från länder med andra famil-&lt;br&gt;jeformer än den svenska. Det är ofta svårt att omsätta dessa former i det&lt;br&gt;svenska samhället och resultatet kan då bli rollproblem och växande kon-&lt;br&gt;flikter. Den äldre generationen kan ibland finna sig nedvärderad genom&lt;br&gt;att de har sämre kunskaper än de yngre om det svenska samhället. Tradi-&lt;br&gt;tionellt lägger äldreomsorgen en tung börda på de yngre kvinnorna i&lt;br&gt;dessa familjer och det kan då uppkomma tvister när dessa känner sig be-&lt;br&gt;skurna i sina möjligheter att arbeta eller studera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för äldre invandrares pensioner varierar. De svenska pen-&lt;br&gt;sionssystemet har anpassats efter EU:s regler. Enligt bosättningsregeln&lt;br&gt;får man rätt till oavkortad folkpension om man varit bosatt i Sverige un-&lt;br&gt;der 40 år mellan 16 och 64 års ålder. Vid kortare bosättningstid reduceras&lt;br&gt;pensionen med en fyrtiondel för varje år, som bosättningstiden under-&lt;br&gt;stiger 40 år. Pension kan också erhållas i relation till antalet år för vilka&lt;br&gt;ATP-poäng räknats. Här krävs 30 år med ATP-poäng för full pension. De&lt;br&gt;äldre invandrare som av olika skäl inte erhåller tillräcklig pension är&lt;br&gt;hänvisade till socialbidrag för sin försörjning. Socialstyrelsens sociala&lt;br&gt;rapport visar att omkring 6 % av utrikes födda ålderspensionärer mottar&lt;br&gt;socialbidrag. Av dem saknade drygt hälften helt pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres möjligheter till inflytande och delaktighet kan förbättras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärernas möjlighet till inflytande och delaktighet har aktualiserats&lt;br&gt;på senare år. År 1989 överlämnade den statliga utredningen om pensio-&lt;br&gt;närsinflytande ett betänkande om Pensionärerna - inflytande och medbe-&lt;br&gt;stämmande (SOU 1989:65). Enligt betänkandet hade pensionärerna gene-&lt;br&gt;rellt sett goda möjligheter att delta i och påverka samhällsdebatten i de&lt;br&gt;frågor som är angelägna för pensionärsgruppen. Pensionärerna hade då&lt;br&gt;ett högt valdeltagande, men de var - liksom idag - underrepresenterade i&lt;br&gt;de politiska församlingarna i förhållande till sin andel av befolkningen.&lt;br&gt;Utredningen ledde bl.a. fram till bildandet av den statliga Pensio-&lt;br&gt;närskommittén år 1991. Idag ingår där representanter för fem rikstäck-&lt;br&gt;ande pensionärsorganisationer, vilka återkommande träffar representanter&lt;br&gt;för regeringen i olika frågor som rör pensionärsgruppens intresseområ-&lt;br&gt;den. Representanter för pensionärsorganisationerna ingår också i en&lt;br&gt;mängd statliga utredningar, utgör remissorgan och ingår i olika referens-&lt;br&gt;grupper till regeringsuppdrag hos bl.a. Socialstyrelsen. I december 1997&lt;br&gt;fattade regeringen, som nämnts ovan, beslut om direktiv för ett treårigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äldreprojekt, i vilket representanter för pensionärsorganisationerna ingår&lt;br&gt;i ett nybildat nationellt äldreråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärsorganisationerna engagerar sammanlagt ca 740 000 pensio-&lt;br&gt;närer. Många finns företrädda i kommunala och landstingskommunala&lt;br&gt;pensionärsråd eller i andra samrådsorgan. I det tidigare nämnda betän-&lt;br&gt;kandet om pensionärernas inflytande och medbestämmande uttalades att&lt;br&gt;pensionärerna också på lokal nivå skulle ges ett reellt inflytande. Kom-&lt;br&gt;muner och landsting uppmanades att se över riktlinjerna för pensionärs-&lt;br&gt;råden. Betänkandets kartläggning av bl.a. pensionärsrådens sätt att arbeta&lt;br&gt;visade att det rådde mycket delade meningar om rådens möjligheter till&lt;br&gt;inflytande. En majoritet av de svarande ansåg att råden fungerande till-&lt;br&gt;fredsställande, medan knappt en fjärdedel ansåg att råden hade tillräckligt&lt;br&gt;inflytande. Många var kritiska till att rådens synpunkter inhämtades för&lt;br&gt;sent och för sällan och att de mest fungerande som forum för efter-&lt;br&gt;handsinformation. Det var dock stora olikheter mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1997 tog den statliga pensionärskommittén initiativ till en förnyad&lt;br&gt;kartläggning av pensionärsrådens funktion och verksamhet. En omfat-&lt;br&gt;tande enkät skickades ut till samtliga kommuner och landsting med frå-&lt;br&gt;gor om bl.a. representationen i råden, rådens huvudsakliga funktion,&lt;br&gt;vilka typer av frågor som behandlas och sammanfattande synpunkter på&lt;br&gt;rådens funktion och värde och hur man skulle vilja förbättra samarbetet.&lt;br&gt;Resultatet från kartläggningen kommer att redovisas till Pensionärskom-&lt;br&gt;mittén under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.2 Äldre i arbetslivet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Äldres rätt att vara kvar i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS)&lt;br&gt;har en arbetstagare rätt att stanna kvar i sin anställning till fyllda 67 år&lt;br&gt;med bibehållet skydd mot uppsägning utan saklig grund. Bestämmelsen&lt;br&gt;är dock dispositiv, varför det står arbetsmarknadens parter fritt att träffa&lt;br&gt;kollektivavtal om avgångsskyldighet vid en tidigare eller en senare tid-&lt;br&gt;punkt. Individuella avtal kan också ingås om fortsatt arbete efter den ge-&lt;br&gt;nom kollektivavtal eller lag bestämda tidpunkten för avgångsskyldig-&lt;br&gt;hetens inträde. Flertalet arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden -&lt;br&gt;den offentliga såväl som den privata - är idag på grund av bestämmelser&lt;br&gt;i kollektivavtal avgångsskyldiga före 67 års ålder, i regel vid 65 år. En&lt;br&gt;del yrkeskategorier är t.o.m. avgångsskyldiga tidigare än vid 65 års ålder.&lt;br&gt;Detta gäller bl.a. flygledare, militär personal och brandmän samt utövare&lt;br&gt;av en del konstnärliga yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för de äldre riktar sig ofta&lt;br&gt;till personer över 55 år, men de äldre arbetslösa har givetvis tillgång till&lt;br&gt;alla övriga åtgärder som inte är åldersbegränsade. Några arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiska åtgärder riktade till personer som fyllt 65 år finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta lämnar numera arbetslivet i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen äldre som deltar i arbetslivet har minskat kraftigt under 1900-&lt;br&gt;talet. Är 1970 var nästan 30 % av männen i åldersgruppen 65-74 år yr-&lt;br&gt;kesverksamma, men år 1997 hade den relativa andelen sjunkit till 12 %.&lt;br&gt;De äldre kvinnornas deltagande i arbetslivet minskade under samma&lt;br&gt;tidsperiod från 9 % till 3 %. De flesta äldre arbetar få timmar, nästan&lt;br&gt;hälften under tjugo timmar. Det rör sig till övervägande del om företa-&lt;br&gt;gare av vilka en stor del arbetar inom jordbruket. Den låga andelen äldre&lt;br&gt;i arbetslivet motsvaras av en växande benägenhet att lämna arbetslivet&lt;br&gt;före 65 års ålder. År 1970 förvärvsarbetade 71 % av männen året innan&lt;br&gt;de fyllde 65 år mot 26 % av kvinnorna. År 1986 hade motsvarande andel&lt;br&gt;bland männen sjunkit till 54 % och bland kvinnorna ökat till 29 %. År&lt;br&gt;1997 var andelen för männen inte högre än 39 % och kvinnornas andel&lt;br&gt;hade sjunkit till 28 %. De allra flesta lämnar alltså numera arbetslivet i&lt;br&gt;förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera orsaker till den ökande förtidiga avgången från arbets-&lt;br&gt;livet. I många fall kan det röra sig om utslitning genom ett alltför påfres-&lt;br&gt;tande arbete. I andra fall är orsaken brist på arbete. Att lämna arbets-&lt;br&gt;marknaden i förtid med förtidspension eller avgångsvederlag framstår&lt;br&gt;som ett bättre alternativ än att gå arbetslös. Många äldre kan också känna&lt;br&gt;sig tvingade att gå för att de yngre skall kunna behålla jobbet. Inte sällan&lt;br&gt;är den förtidiga avgången förenad med villkor som gör att den framstår&lt;br&gt;som förmånlig för den enskilde. Slutligen kan man helt enkelt tycka att&lt;br&gt;man gjort sitt och utnyttja de möjligheter som företagets eller organisa-&lt;br&gt;tionens villkor och en eventuell egen pensionsförsäkring ger.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.3 De äldre och ekonomin&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De äldre har fått det bättre ekonomiskt - som grupp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grupp betraktad har de äldre fått det avsevärt mycket bättre ekono-&lt;br&gt;miskt under de senaste decennierna. Denna utveckling beror i huvudsak&lt;br&gt;på ATP-systemets successiva framväxt. Det finns bland dagens pensionä-&lt;br&gt;rer fler än tidigare som har en hög ATP och antalet pensionärer med en-&lt;br&gt;bart grundpension (folkpension och pensionstillskott) har minskat. Enligt&lt;br&gt;finansdepartementets beräkningar (Pensionärerna och den ekonomiska&lt;br&gt;krisen, Välfärdsprojektet , Nr.l, 1996) förbättrades den genomsnittliga&lt;br&gt;reala standarden för gruppen pensionärshushåll med 35 % under perioden&lt;br&gt;1975-1993, medan ökningen för den övriga befolkningen stannade vid&lt;br&gt;10 %. Härefter fram till år 1997 har pensionärsgruppens ekonomiska&lt;br&gt;standard varit i stort sett oförändrad. För den övriga befolkningen har den&lt;br&gt;disponibla inkomsten justerat för försörjningsbörda sjunkit under samma&lt;br&gt;tid med cirka 4 %. Pensionärsgruppens ekonomiska standard har däri-&lt;br&gt;genom stigit från 80 % av genomsnittet för hushållen i aktiv ålder år&lt;br&gt;1980 till i dagsläget nästan 100 % (prop. 1997/98:1). Den positiva ut-&lt;br&gt;vecklingen illustreras också av att för tio år sedan nästan hälften av en-&lt;br&gt;samstående kvinnliga ålderspensionärer hade inkomster under social-&lt;br&gt;bidragsnormen. År 1994 utgjorde dessa knappt 20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många äldre har förmögenheter i form av fastigheter eller kapital. Det Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;genomsnittliga förmögenhetsinnehavet bland pensionärerna beräknades&lt;br&gt;år 1996 uppgå till 300 000 kronor. Även bland de ensamstående kvin-&lt;br&gt;norna med enbart grundpension hade hälften likvida tillgångar på mer än&lt;br&gt;50 000 kronor (Pensionärerna och den ekonomiska krisen, Välfärdspro-&lt;br&gt;jektet , Nrl, 1996).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men enskilda pensionärer har fått minskade inkomster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen för de äldre som grupp måste&lt;br&gt;klart skiljas från inkomstutvecklingen för den enskilde pensionären.&lt;br&gt;Gruppens goda utveckling beror på att nya pensionärer med bättre pen-&lt;br&gt;sionsförmåner successivt ersätter äldre avlidna pensionärer med låga&lt;br&gt;pensioner. Men man lever som individ, inte som grupp, och för den en-&lt;br&gt;skilde pensionären har inkomsterna i allmänhet minskat. Enligt beräk-&lt;br&gt;ningar som utförts av Riksdagens utredningstjänst uppskattas de reala&lt;br&gt;pensionsinkomstema för den enskilde pensionären minska med i genom-&lt;br&gt;snitt drygt 8 % under perioden 1991-1998. Detta kan jämföras med att&lt;br&gt;inkomsterna för de i yrkesaktiv ålder beräknas minska under samma tid&lt;br&gt;med drygt 7 % (Riksdagens utredningstjänst, PM 1997-12-05). Minsk-&lt;br&gt;ningen av pensionsinkomstema beror bl.a. på att basbeloppet reducerats&lt;br&gt;med 2 % och att reglerna för att räkna upp detta med hänsyn till prisut-&lt;br&gt;vecklingen justerats. Genom olika förändringar i grundpension och bo-&lt;br&gt;stadsbidrag har dock effekten för de sämst ställda pensionärerna begrän-&lt;br&gt;sats. Enligt beräkningar från Finansdepartementet uppgick standard-&lt;br&gt;minskningen för pensionärerna med lägst ekonomisk standard (dvs. de&lt;br&gt;som endast har grundpension och är berättigade till bostadstillägg) till&lt;br&gt;2% under åren 1994-97 (Finansdepartementet, PM 1997-12-11). Rege-&lt;br&gt;ringen kommer nu i vårpropositionen att föreslå att reduktionen av bas-&lt;br&gt;beloppet minskas till 1 % år 1999 för att därefter tas bort helt. Fr.o.m. år&lt;br&gt;1999 kommer även basbeloppet att räknas upp fullt ut m.h.t. prisutveck-&lt;br&gt;lingen. Redan vid föregående årsskifte höjdes kompensationsgraden i&lt;br&gt;bostadstilläggen från 83 % till 85 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade avgifter har också bidragit till att försämra pensionärernas&lt;br&gt;ekonomiska situation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utvecklingen av avgifterna för den kommunala och landstings-&lt;br&gt;kommunala vården och omsorgen har bidragit till att försämra de en-&lt;br&gt;skilda pensionärernas ekonomiska situation under 1990-talet. Enligt en&lt;br&gt;undersökning, som Socialstyrelsen gjort, hade år 1995 hälften av pensio-&lt;br&gt;närerna årliga utgifter för hälso- och sjukvård överstigande 800 kr&lt;br&gt;(Pensionärernas kostnader för äldreomsorg och hälso- och sjukvård, So-&lt;br&gt;cialstyrelsen, Äldreuppdraget 1997:8). Drygt 10 % angav att deras kost-&lt;br&gt;nader överstigit 1 800 kr. Kostnaderna begränsades av högkostnads-&lt;br&gt;skyddet för läkarbesök och läkemedel och mycket få hade kostnader över&lt;br&gt;2 400 kr. Många pensionärer hade dock höga utgifter för tandvård - i&lt;br&gt;vissa fall överstigande 10 000 kr per år. Ett mindre antal pensionärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade vidare utgifter for hjälpmedel och förbrukningsartiklar som tidigare&lt;br&gt;tillhandahållits gratis. Dessa utgifter uppgick dock vanligen inte till några&lt;br&gt;större belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medianutgiften per månad for hemtjänst uppgick år 1995 till 340 kr for&lt;br&gt;ensamstående pensionärer och 500 kr för par. De flesta kommuner har&lt;br&gt;avgifter som är relaterade till pensionärens inkomst. Pensionärer, som har&lt;br&gt;hemtjänst, har lägre inkomster än genomsnittet för pensionärshushållen.&lt;br&gt;Detta sammanhänger dels med åldersfördelningen, dels med skillnader i&lt;br&gt;hälsa och funktionsförmåga beroende på social bakgrund. Som genom-&lt;br&gt;snitt betalade pensionärerna med hemtjänst 4-6 % av inkomsten i avgift&lt;br&gt;för denna. Variationerna är dock stora beroende på hemkommun. Endast&lt;br&gt;en liten del av de äldre (5 %) hade enligt Socialstyrelsens uppskattning&lt;br&gt;sammanlagda utgifter för hemtjänst, öppen hälso- och sjukvård och lä-&lt;br&gt;kemedel som översteg 1000 kr per månad. Flertalet av dessa hade relativt&lt;br&gt;höga inkomster. De sämst ställda pensionärernas utgifter för vård och&lt;br&gt;omsorg begränsas av att de flesta kommuner fastställt ett förbehållsbe-&lt;br&gt;lopp. Detta har dock minskat något de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande har många pensionärer endast grundpension&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridningen i inkomster bland de äldre är något mindre än i den övriga&lt;br&gt;delen av befolkningen. Till skillnaderna i inkomst kommer dock även&lt;br&gt;betydande skillnader i förmögenhet i form av kapital, fastighetsinnehav,&lt;br&gt;m.m. Genom att ATP och avtalspensioner är beroende av tidigare in-&lt;br&gt;komster återspeglar inkomstskillnaderna bland äldre de skillnader som&lt;br&gt;rådde innan man blev pensionär. ATP-systemet har heller ännu inte fatt&lt;br&gt;fullt genomslag i alla pensionärsgrupper. Fortfarande år 1997 var 22 %&lt;br&gt;av ålderspensionärerna berättigade till pensionstillskott beroende på att&lt;br&gt;de saknade eller hade för låg ATP-pension. Som en följd av ATP-syste-&lt;br&gt;mets successiva införande och skillnaderna i tidigare inkomster har yngre&lt;br&gt;pensionärer högre inkomster än äldre och män högre än kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De pensionärer som har lägst ekonomisk standard är de som endast har&lt;br&gt;grundpension och som, genom att de saknar annan inkomstkälla eller&lt;br&gt;förmögenhet, är berättigade till bostadstillägg. Denna grupp utgjorde år&lt;br&gt;1997 cirka 8 % av samtliga ålderspensionärer. Omkring 70 % av dessa&lt;br&gt;pensionärer var ensamstående kvinnor och majoriteten av dessa (82 %)&lt;br&gt;var 76 år eller äldre. År 1997 var deras genomsnittliga inkomst 65 300&lt;br&gt;kronor, vilket kan jämföras med medelinkomsten för samtliga ålderspen-&lt;br&gt;sionärer som (justerat för försörjningsbörda) samma år uppgick till&lt;br&gt;94 700 kronor. Av pensionärerna med enbart grundpension hade 28 % in-&lt;br&gt;komster under Socialstyrelsens norm för socialbidrag, jämfört med 7 %&lt;br&gt;för samtliga ålderspensionärer. Andelen socialbidragstagare av samtliga&lt;br&gt;ålderspensionärer var betydligt lägre, cirka en procent. En viss ökning&lt;br&gt;kan dock noteras. Bland dessa nytillkomna bidragshushåll finns relativt&lt;br&gt;många äldre invandrare som enligt nya regler i vissa fall inte är berätti-&lt;br&gt;gade till ålderspension i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.4&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Äldres boende&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres boendeförhållanden avviker numera inte påtagligt från&lt;br&gt;befolkningens i stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres boendeförhållanden avviker inte påtagligt från befolkningens i&lt;br&gt;stort. Det har inte alltid varit så och är det heller inte i många andra län-&lt;br&gt;der. I början på 1950-talet saknade var tionde pensionär egen bostad och&lt;br&gt;bodde hos t.ex. släktingar eller tidigare arbetsgivare. Äldre bodde då&lt;br&gt;också ofta omodernt, trångt och med låg boendestandard. Idag är det&lt;br&gt;svårt att finna äldre som bor omodernt eller trångt. Senaste uppgifterna&lt;br&gt;från folk- och bostadsräkningarna (1990) visar att knappt en procent är&lt;br&gt;trångbodda och att 3 % saknar dusch/bad. Äldres boendestandard kan&lt;br&gt;dock vara låg i andra avseenden, bl.a. genom bristande tillgänglighet i&lt;br&gt;den yttre miljön. En fjärdedel av de äldre bor en eller flera trappor upp&lt;br&gt;utan hiss och åtta av tio kan inte utan hjälp nå sin bostad med rullstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1950-talet uppgick andelen ensamboende äldre till 27%.&lt;br&gt;I dag är den drygt 40 %. Ensamboendet är vanligare bland äldre kvinnor&lt;br&gt;än män beroende på att kvinnorna lever längre och att de ofta är yngre än&lt;br&gt;männen i äktenskapen. Omkring 70 % av kvinnorna och 30 % av märmen&lt;br&gt;bor ensamma det sista levnadsåret. Sammanboende mellan generatio-&lt;br&gt;nerna har blivit mycket ovanligt i Sverige och bara ett par procent bor&lt;br&gt;tillsammans med sina barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boendestandarden i de särskilda boendeformerna har höjts väsentligt,&lt;br&gt;men brister kvarstår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt bor cirka 9 % av ålderspensionärerna i någon särskild boendeform,&lt;br&gt;dvs. det som tidigare benämnts servicehus, ålderdomshem eller sjukhem,&lt;br&gt;och andelen ökar med stigande ålder. I åldern 80-89 år bor 15 % av&lt;br&gt;männen och 21 % av kvinnorna i ett särskilt boende och i åldrarna över&lt;br&gt;90 år är andelarna 42 % respektive 50 %. Omkring en tredjedel av de&lt;br&gt;äldre i särskilt boende är män och de är som genomsnitt betydligt yngre&lt;br&gt;än kvinnorna. Medelåldern stiger dock for både kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det skett en väsentlig höjning av boendestandarden&lt;br&gt;i de särskilda boendeformerna, men brister kvarstår. Fortfarande år 1996&lt;br&gt;saknade 23 % av de boende egen toalett, 33 % saknade egen dusch/bad&lt;br&gt;och 10 % delade rum med annan än make/maka. Variationerna var stora&lt;br&gt;mellan olika kommuner. I flera kommuner hade till exempel samtliga&lt;br&gt;äldre i särskilt boende egen toalett, men i en kommun saknade mer än tre&lt;br&gt;fjärdedelar av de boende en sådan.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.5 Närstående och sociala relationer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Åldre har idag fler anhöriga och närstående än tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjenätverket kring äldre har stärkts under 1900-talet. I början på&lt;br&gt;1900-talet var relativt sett färre äldre gifta och betydligt fler i befolk-&lt;br&gt;ningen förblev ogifta. I dag har betydligt fler äldre än tidigare barn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syskon som fortfarande är i livet. Cirka 15-20 % av de nyblivna pensio-&lt;br&gt;närerna har till och med minst en av föräldrarna kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de stora barnkullarna från 1940-talet blir pensionärer kommer&lt;br&gt;denna utveckling att ytterligare accentueras. Den ökade medellivslängden&lt;br&gt;gör också att tre, fyra och t.o.m. femgenerationsfamiljer blir allt vanli-&lt;br&gt;gare. Detta motverkas dock i viss mån av att kvinnor numera far sitt&lt;br&gt;första barn senare i livet. Härtill kommer effekten av de nya familje-&lt;br&gt;mönstren med ett ökat antal livspartners, som kan innebära ett ännu mer&lt;br&gt;utvidgat familj enätverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnen bor oftast ganska nära och umgänget är relativt stort mellan&lt;br&gt;generationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier har visat att många äldre har ett eller flera barn boende inom&lt;br&gt;ganska kort geografiskt avstånd eller mycket nära. En tiondel av de äldre&lt;br&gt;har sina bam i grannskapet och de flesta har dem på högst några mils&lt;br&gt;avstånd (SOU1997:10).Inte heller äldre i glesbygd har sitt närmaste bam&lt;br&gt;så mycket längre bort än andra äldre. Jämfört med uppgifter från år 1954&lt;br&gt;(1952 års Åldringsvårdsutredning SOU 1956:1), då äldres avstånd till&lt;br&gt;sina bam blev noggrant kartlagda, har inte avstånden ökat märkbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umgänget är relativt stort mellan generationerna. Jämförbara uppgifter&lt;br&gt;från år 1954 och framåt visar att de personliga kontakterna ökat i omfatt-&lt;br&gt;ning, bl.a. på grund av förbättrade kommunikationer och ny teknik. En av&lt;br&gt;allt att döma minskande andel äldre är socialt isolerad, cirka 4 % av&lt;br&gt;samtliga personer i gruppen 65-84 år (SCB 1993). Tvärsnittsundersök-&lt;br&gt;ningar visar att många äldre har omfattande kontakter med vänner och&lt;br&gt;grannar och är aktiva i föreningar, studiecirklar, osv. Samtidigt är det&lt;br&gt;viktigt att observera att de som blir mycket gamla ofta förlorar många av&lt;br&gt;dessa kontaktpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta bor nära där de växt upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare studier har visat att infödda svenskar i allmänhet inte bor så&lt;br&gt;långt i från sin uppväxtort. Vid granskning av äldres nuvarande situation&lt;br&gt;framträder ungefär samma mönster. Tre av tio i åldrama 65-74 år bor&lt;br&gt;kvar på uppväxtorten, nästan hälften bor högst någon mil därifrån och två&lt;br&gt;tredjedelar inom högst fem mil från sin uppväxtort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre flyttar relativt sällan och de flesta blir kvar på den ort där de&lt;br&gt;pensionerades. De flesta flyttningar är korta - inom kommungränsen -&lt;br&gt;och i de högsta åldrama är flyttningar mycket ovanliga. Äldre personer&lt;br&gt;bor alltså ofta under mycket lång tid i sina bostäder. Det innebär att&lt;br&gt;många äldre har jämnåriga omkring sig, vilket borde gynna kontakten&lt;br&gt;med grannar. Uppgifter i flera olika undersökningar tyder dock på att&lt;br&gt;många äldre enbart har ytliga grannkontakter. Grannkontakterna förefal-&lt;br&gt;ler inte ha ändrats nämnvärt sedan år 1954 då många äldre fortfarande&lt;br&gt;bodde på landsbygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre i Sverige är inte mer ensamma och isolerade än andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de vanligaste föreställningarna om äldre handlar om den utbredda&lt;br&gt;ensamheten. Ett problem i sammanhanget är dock att det är ganska oklart&lt;br&gt;vad som skall menas med ensamhet. Att vara socialt isolerad, dvs. att ha&lt;br&gt;få sociala kontakter, behöver inte nödvändigtvis betyda att man känner&lt;br&gt;sig ensam. Omvänt är det fullt möjligt att uppleva en inre ensamhet, trots&lt;br&gt;att man umgås med många människor. Studier av ensamhet bortser ofta&lt;br&gt;från dessa skillnader och resultaten blir därmed svåra att tolka. I en&lt;br&gt;svensk studie (Tomstam 1988) fann man att en fjärdedel av de ensamstå-&lt;br&gt;ende i åldersgruppen 70-80 år ofta upplevde ensamhet. Bland de yngre&lt;br&gt;äldre (60-70 år) var andelen något lägre men bland de yngre medelålders&lt;br&gt;(30-39 år) fanns lika många som kände sig ensamma. Bland&lt;br&gt;gifta/samboende fanns inga statistiskt säkra åldersskillnader. I nästan alla&lt;br&gt;studier rapporterar kvinnor högre grad av ensamhet jämfört med män,&lt;br&gt;vilket möjligen kan bero på att kvinnorna har högre förväntningar på so-&lt;br&gt;ciala kontakter. Bland ensamstående skiljer sig inte mäns och kvinnors&lt;br&gt;ensamhetsupplevelser nämnvärt. Men bland gifta/samboende har kvin-&lt;br&gt;norna större upplevelse av ensamhet än männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upplevda ensamheten kan ha mycket liten koppling till de faktiska&lt;br&gt;kontakterna. En europeisk jämförelse (Äldre och äldreomsorg i Sverige&lt;br&gt;och Europa, Ädel-utvärderingen 93:4) visade att i Sverige omkring en&lt;br&gt;tredjedel av de äldre (över 60 år) träffar familjen varje dag och nästan&lt;br&gt;tvåtredjedelar minst en gång i veckan. I Sydeuropa är de dagliga kontak-&lt;br&gt;terna betydligt högre. I Grekland och Portugal träffar tvåtredjedelar fa-&lt;br&gt;miljen dagligen. Men i de länder där familj ekontakten är tätast, är para-&lt;br&gt;doxalt nog också upplevelsen av ensamhet störst. 30 % av de äldre i&lt;br&gt;Grekland känner sig ofta ensamma jämfört med endast 6 % i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.6 Hälsa och funktionsförmåga hos äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Vi lever längre men antalet år med svår ohälsa har inte ökat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyfödd flicka i Sverige hade år 1996 en förväntad återstående livs-&lt;br&gt;längd på 81,5 år och en nyfödd pojke 76,5 år. Till skillnad från tidigare&lt;br&gt;ökar nu männens livslängd snabbare än kvinnornas. Jämfört med mitten&lt;br&gt;av 1980-talet lever de svenska männen omkring tre år och kvinnorna&lt;br&gt;omkring två år längre. Huvuddelen av denna ökning avser förväntad&lt;br&gt;livslängd efter 50 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga när det gäller att bedöma utvecklingen av de äldres be-&lt;br&gt;hov av vård och omsorg är om de nytillkomna levnadsåren avser år av&lt;br&gt;hälsa eller ohälsa. Utgående från data från Statistiska centralbyråns un-&lt;br&gt;dersökningar av levnadsförhållanden (ULF) har ett hälsoindex konstrue-&lt;br&gt;rats, som anger fördelningen av ohälsa på fyra olika hälsonivåer: svår&lt;br&gt;ohälsa, måttligt svår ohälsa, lätt ohälsa och full hälsa. Med hjälp av detta&lt;br&gt;index kan man beräkna det förväntade antalet levnadsår på resp, hälso-&lt;br&gt;nivå. En sådan beräkning visar att det förväntade antalet levnadsår med&lt;br&gt;svår ohälsa minskat något för såväl män som kvinnor under de senaste&lt;br&gt;tjugo åren. Men det har också skett en minskning av antalet år med full&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsa. De levnadsår, som tillkommit under perioden, har i huvudsak gällt Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;år med lätt ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta äldre upplever sig ha god hälsa, men betydligt färre är fria från&lt;br&gt;långvarig sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta äldre i Sverige är relativt friska ända upp i hög ålder. En av So-&lt;br&gt;cialstyrelsen utförd undersökning avseende hemmaboende äldre över&lt;br&gt;75 år (Ädel-utvärderingen, 1996:6) visade att 83 % uppfattade sitt hälso-&lt;br&gt;tillstånd som mycket gott eller ganska gott. Andelen som ansåg att deras&lt;br&gt;hälsa var mycket god sjönk med växande ålder, men anmärkningsvärt är&lt;br&gt;att även i gruppen 85 år och äldre var det bara 22 % som skattade sitt&lt;br&gt;hälsotillstånd som ganska eller mycket dåligt. Den bästa hälsan rapporte-&lt;br&gt;rades av gifta eller samboende personer. Änkor och änklingar hade bättre&lt;br&gt;hälsa än frånskilda. Det har även betydelse var man bor och den sämsta&lt;br&gt;hälsan rapporterades av personer i ren glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydligt färre än de som anser sig ha god hälsa är fria från långvarig&lt;br&gt;sjukdom. Förekomsten av minst en långvarig sjukdom ökar starkt med&lt;br&gt;åldern. Enligt SCB:s ULF-undersökning har cirka 70 % i åldersgruppen&lt;br&gt;65-74 år minst en långvarig sjukdom. I gruppen 75-84 år har andelen&lt;br&gt;ökat till cirka 85 %. Kvinnor rapporterar långvarig sjukdom i något högre&lt;br&gt;utsträckning än män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klasskillnaderna när det gäller sjuklighet är fortfarande tydliga i Sve-&lt;br&gt;rige och de tenderar att växa med ökande ålder. Undersökningen av de&lt;br&gt;allra äldstas levnadsförhållanden (SWEOLD) visar att det är dubbelt så&lt;br&gt;vanligt bland f.d. arbetare än bland f.d. tjänstemän att själv uppfatta sin&lt;br&gt;hälsa som dålig. Betydligt fler i den förra gruppen har också nedsatt&lt;br&gt;funktionsförmåga i olika avseenden, syn - och hörselproblem mm&lt;br&gt;(Socialstyrelsen, Ädel-utvärderingen 1996:6). Det finns även ett klart&lt;br&gt;samband mellan taxerad inkomst och hälsotillstånd, också bland de allra&lt;br&gt;äldsta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt- och kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar och demenssjukdom är de&lt;br&gt;vanligaste sjukdomarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt- och kärlsjukdomar är de vanligaste långvariga sjukdomarna när&lt;br&gt;man uppnått pensionsåldern, både bland män och kvinnor. I Socialstyrel-&lt;br&gt;sens ovan nämnda studie redovisas symptom och besvär hos personer&lt;br&gt;över 75 år under de senaste tre månaderna. De vanligaste problemen är&lt;br&gt;trötthet närmast följt av ont i benen, ledbesvär, ryggont och gång-&lt;br&gt;problem. Vissa av dessa besvär innebär inskränkningar i rörlighet och&lt;br&gt;förflyttning. Kvinnor i alla åldrar har psykiska besvär som bl.a. ängslan,&lt;br&gt;oro och ångest i betydligt större omfattning än män, så också bland äldre.&lt;br&gt;Högst självmordstal har gruppen män över 75 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många äldre i Sverige lider av psykisk sjukdom. Enligt data från&lt;br&gt;svenska studier med diagnoser enligt psykiatriska klassifikationssystem&lt;br&gt;uppskattas att 150 000 äldre har depression, 100 000 ångesttillstånd och&lt;br&gt;100 000 psykotiska tillstånd. Utöver dessa finns det ett stort antal som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte uppfyller kriterierna for psykisk sjukdom men som ändå är i stort&lt;br&gt;behov av stöd och behandling. Inom ramen för Äldreuppdraget har Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen sammanställt en rapport om psykisk sjukdom hos äldre&lt;br&gt;(Äldreuppdraget 97:9). Enligt rapporten är de flesta äldre med psykisk&lt;br&gt;sjukdom odiagnosticerade och obehandlade. Om de är behandlade så är&lt;br&gt;behandlingen ofta inadekvat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykisk sjukdom är till största delen behandlingsbar med stödsamtal,&lt;br&gt;psykoterapi och psykofarmaka. Behandlingen är inte dyrbar med den&lt;br&gt;fordrar en kunskap om äldres speciella behov. Trots att detta är ett folk-&lt;br&gt;hälsoproblem till sin kvantitet är området mycket eftersatt. Det saknas&lt;br&gt;grundläggande kunskaper om psykisk sjukdom hos äldre hos stora delar&lt;br&gt;av vård- och omsorgssystemet. I vissa fall saknas resurser och på många&lt;br&gt;håll i Sverige saknas en naturlig hemvist för äldre med psykisk sjukdom.&lt;br&gt;Andra områden som Socialstyrelsen pekar på i sin rapport är bristen på&lt;br&gt;kunskapsöverföring mellan olika grupper, otillräcklig dokumentation och&lt;br&gt;avsaknaden av vårdprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för äldre att drabbas av demenssjukdom är starkt relaterat till&lt;br&gt;stigande ålder. I takt med att allt fler numera lever längre ökar antalet&lt;br&gt;drabbade. År 1990 fanns det cirka 100 000 personer med måttlig-svår&lt;br&gt;demens, motsvarande drygt 6 % av ålderspensionärerna (65 år och äldre).&lt;br&gt;År 2000 beräknas antalet (vid oförändrad åldersrelaterad prevalens) ha&lt;br&gt;ökat till cirka 121 000 och år 2010 till cirka 134 000. Detta motsvarar i&lt;br&gt;båda fallen omkring 8 % av de som är 65 år och äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedsatt funktionsförmåga och rörelsehinder har blivit något mindre&lt;br&gt;vanligt bland yngre äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av vård och omsorg hos de äldre beror i hög grad på funktions-&lt;br&gt;förmågan. Många äldre har funktionella begränsningar trots att de inte&lt;br&gt;har någon sjukdom eller betraktar sig som sjuka. Nedsatt funktionsför-&lt;br&gt;måga och rörelsehinder förefaller att ha blivit något mindre vanliga sedan&lt;br&gt;slutet av 1980-talet i åldersgruppen 75-84 år. Rörelseförmågan har också&lt;br&gt;förbättrats bland män i åldersgruppen 65 till 74 år. En rapport från Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen (Ädel-utvärderingen 1996:6) visade att endast 15 % av samt-&lt;br&gt;liga personer över 75 år hade någon begränsning när det gällde dagliga&lt;br&gt;aktiviteter (ADL - Activities of Daily Living), som att kunna stiga upp&lt;br&gt;och gå till sängs, att klä sig själv, att gå på toaletten och tvätta sig själv.&lt;br&gt;Andelen växer, som man kan vänta, med stigande ålder och är något&lt;br&gt;högre för kvinnor än för män. Det vanligaste bekymret var att man inte&lt;br&gt;klarade att bada eller duscha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att behöva hjälp med att klara det dagliga livet om man bor hemma,&lt;br&gt;t.ex. handla och laga mat, städa och tvätta är vanligt i den äldsta ålders-&lt;br&gt;gruppen, men ej så allmänt förekommande bland de yngre. Bland kvin-&lt;br&gt;norna hade mer än tvåtredjedelar i åldersgruppen över 85 år behov av&lt;br&gt;hjälp i något av dessa avseenden, vilket kan jämföras med mindre än en&lt;br&gt;fjärdedel bland dem i åldersgruppen 75-79 år. Motsvarande andel bland&lt;br&gt;männen var tre fjärdedelar resp, en tredjedel. Nedsatt rörlighet var också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsevärt mycket vanligare bland de äldsta - hälften av de äldsta kvin- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;norna och fyra av tio av de äldsta männen kunde inte gå i trappor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3 Utveckling av vård och omsorg&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;5.3.1 Hjälp i hemmet och särskilda boendeformer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ålderdomshemmet var för många det enda alternativet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionsboende i form av ålderdomshem och långtidssjukvård ut-&lt;br&gt;gjorde fram till 1960-talets början den huvudsakliga formen för äldreom-&lt;br&gt;sorg i Sverige. Fortfarande långt in på 1970-talet placerades äldre männi-&lt;br&gt;skor på ett ålderdomshem, när hjälpbehoven förändrades från praktiska&lt;br&gt;vardagssysslor till mer omfattande behov av personlig omvårdnad. Ofta&lt;br&gt;var omoderna bostäder med dålig standard och tillgänglighet en starkt&lt;br&gt;bidragande orsak till flyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålderdomshemmen var dock sällan anpassade för att klara omsorgen&lt;br&gt;om människor med stora funktionshinder eller svåra sjukdomstillstånd.&lt;br&gt;Ytterligare en flyttning - till långtidssjukvården - blev därför ofta nöd-&lt;br&gt;vändig. Modema äldrebostäder växte fram under 1970-talet och många&lt;br&gt;omoderna ålderdomshem har sedan dess byggts om för att tillgodose&lt;br&gt;kraven på tillgänglighet och god arbetsmiljö. Under 1980-talet tillkom&lt;br&gt;gruppbostaden som en småskalig boendeform särskilt anpassad för per-&lt;br&gt;soner med åldersdemens. Ädel-reformen innebar att kommunerna över-&lt;br&gt;tog cirka 31 000 sjukhemsplatser från landstingen. Dessa platser utgör -&lt;br&gt;tillsammans med gruppbostäder mm och de tidigare kommunala äldrebo-&lt;br&gt;endeformema - särskilda boendeformer för service och vård enligt&lt;br&gt;20 § socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1970-talet - en snabb utbyggnad av den sociala hemtjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemhjälpsverksamhet för äldre startade i frivilliga former i början av&lt;br&gt;1950-talet. År 1954 hade 1 % av ålderspensionärerna eller 5 000 personer&lt;br&gt;hemhjälp. Tio år senare uppgick andelen som hade hjälp till 6 %. Hjälp-&lt;br&gt;insatser i det egna hemmet byggdes ut kraftigt och andelen av den äldre&lt;br&gt;befolkningen som fick hjälp ökade fram till början av 1980-talet. Som&lt;br&gt;mest erhöll då 22 % av ålderspensionärerna hemtjänst i vanligt boende&lt;br&gt;eller i servicehus och servicelägenheter någon gång under året, motsva-&lt;br&gt;rande cirka 17 % under en mätmånad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980-talet - hemtjänsten byggs ut, men antalet äldre ökar mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även efter 1980-talets mitt har verksamheten byggts ut men inte i takt&lt;br&gt;med ökningen av antalet äldre. Insatserna har också alltmer kommit att&lt;br&gt;koncentreras till de äldsta med störst hjälpbehov. Den s.k. täckningsgra-&lt;br&gt;den har därigenom successivt minskat. Vid årets slut år 1996 hade 8 % av&lt;br&gt;åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst. Bland de i åldersgruppen 65-79&lt;br&gt;år var andelen endast 4 %. Denna åldersgrupp utgjorde år 1980 omkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälften av hjälptagama i äldreomsorgen, år 1995 hade andelen sjunkit till&lt;br&gt;något mindre än en tredjedel. Utvecklingen under perioden 1950-1996&lt;br&gt;av andelarna av befolkningen i resp, åldersgrupp med hjälp, totalt resp, i&lt;br&gt;särskilt boende, visas i diagram 3A och B nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 3A. Utveckling av hemtjänst och platser i särskilt boende som andel av&lt;br&gt;befolkningen för pensionärsgruppen 65-79 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-5.png" style="width:296pt;height:144pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Diagram 3B. Utveckling av hemtjänst och platser i särskilt boende som andel av&lt;br&gt;befolkningen för pensionärsgruppen 80 år och äldre&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03113/prop_199798__113-6.png" style="width:293pt;height:156pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: Socialdepartementet med stöd från bl.a. docent Gerdt Sundström, Institutet&lt;br&gt;för gerontologi, Jönköping.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet fram till mitten av 1980-talet skedde en omfattande ut-&lt;br&gt;byggnad av den landstingskommunala långtidssjukvården i sjukhem och&lt;br&gt;långvårdssjukhus. Antalet vårdplatser börjades sedan reduceras till for-&lt;br&gt;mån for ökad omsorg i den egna bostaden. Ett stort problem inom akut-&lt;br&gt;sjukvården fram till Ädel-reformen var dock det stora antalet s.k. klinik-&lt;br&gt;färdiga patienter inom akutsjukvården. Med detta avsågs patienter, som&lt;br&gt;inte längre behövde den vård som gavs vid kliniken, men som på grund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av platsbrist inte kunde beredas vård i adekvat boendeform. Omkring&lt;br&gt;20 % av patienterna inom den medicinska korttidsvården bedömdes vid&lt;br&gt;1980-talets slut tillhöra denna kategori. Detta ledde i sin tur till omfat-&lt;br&gt;tande problem med överbeläggning och långa vårdtider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-talet - hjälptagarna blir allt äldre och mer vårdbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under verksamhetens uppbyggnad på 1960- och 1970-talen bestod hem-&lt;br&gt;tjänstens uppgifter huvudsakligen i praktisk hjälp med hemmets skötsel,&lt;br&gt;inköp och matlagning. Reduceringen av institutionsvården och de allt&lt;br&gt;kortare vårdtiderna inom den somatiska akutsjukvården har nu inneburit&lt;br&gt;att personlig omvårdnad och insatser av sjukvårdskaraktär fatt en mer&lt;br&gt;framskjuten plats än tidigare. 1990-talets hjälptagare är i allmänhet äldre,&lt;br&gt;sjukare och har mer omfattande funktionshinder. De är därmed i behov&lt;br&gt;av större insatser än 1980-talets hjälptagare. Insatserna ges idag till ett&lt;br&gt;mindre antal personer, men i större omfattning till var och en av dem som&lt;br&gt;får hjälp. Fortfarande far dock fyra av tio hemtjänstmottagare mindre än&lt;br&gt;10 timmar hjälp per månad och andelen som far 120 timmar per månad&lt;br&gt;eller mer uppgår till färre än 5 %. Utvecklingen mellan åren 1992 och&lt;br&gt;1996 framgår av följande tabell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1. Förändringar av antalet personer 65 år och äldre som erhåller hemhjälp&lt;br&gt;inom respektive timintervall (insatsnivå) från åren 1992 till 1996.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Timmar hjälp&lt;br&gt;per månad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal 1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skillnad&lt;br&gt;1992-96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Relativ skillnad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1-9 tim&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74 935&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60 584&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-14 351&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 19 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10-25 tim&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48 633&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39 486&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-9 147&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-19 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26-49 tim&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 599&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 255&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2 344&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-8%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50-119 tim&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 197&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 868&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1 671&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 6%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 tim -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 489&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 584&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 1 096&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 17%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Äldreuppdraget, årsrapport 1997, Socialstyrelsen (1997:9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fler hjälptimmar i hemtjänsten under 1990-talet, men inte i takt med&lt;br&gt;ökningen av antalet äldre personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade tilldelningen per hjälpt person under 1990-talet överstiger i&lt;br&gt;själva verket minskningen av antalet hjälptagare. Beräkningar baserade&lt;br&gt;på SCB statistik visar att den totala hjälpvolymen, i hjälptimmar räknat,&lt;br&gt;inom hemtjänsten i kommunal och enskild regi för personer över 65 år&lt;br&gt;ökade med 4,5% under perioden 1988-1996. Räknat i förhållande till det&lt;br&gt;ökade antalet äldre i befolkningen i olika åldersgrupper innebar detta&lt;br&gt;dock en minskning med omkring 10 %. Den ökade hjälpvolymen inom&lt;br&gt;hemtjänsten har alltså inte motsvarat befolkningsförändringen. Detta kan&lt;br&gt;dock bero på att färre är i behov av hjälp eller avstår från att söka hjälp&lt;br&gt;(jfr diskussionen i avsnitt 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta äldre önskar bo kvar i den egna bostaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar visar att de flesta äldre önskar att så länge som möjligt&lt;br&gt;fa bo kvar i sitt eget hem. Möjligheterna för personer med omfattande&lt;br&gt;behov av omvårdnad och vård att bo kvar i det egna hemmet var tämligen&lt;br&gt;begränsade i början på 1980-talet, men har nu betydligt förbättrats. Av&lt;br&gt;samtliga 180 500 personer som i november 1996 fick hemtjänst och/eller&lt;br&gt;erhöll hemsjukvård fick cirka 29 % hjälp varje kväll och/eller natt. De&lt;br&gt;som idag flyttar till en särskild boendeform - sjukhem, ålderdomshem,&lt;br&gt;serviceboende eller gruppboende m fl benämningar - är i allmänhet i så&lt;br&gt;stort behov av omfattande omvårdnad och tillsyn dygnet runt att de inte&lt;br&gt;längre har möjlighet att klara sig i det egna hemmet. Många har dessutom&lt;br&gt;en demenssjukdom, vilket starkt ökar sannolikheten för flyttning till sär-&lt;br&gt;skild boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring en tredjedel av alla demenssjuka vårdas i hemmet, framförallt&lt;br&gt;tack vare stora insatser av anhöriga. De återstående vårdas i någon form&lt;br&gt;av särskilt boende. Upp till 80 % av de som bor på de f.d. sjukhemmen&lt;br&gt;uppskattas vara drabbade av demens. Nästan hälften av dem som bor i&lt;br&gt;någon form av särskilt boende beräknas vara måttligt eller svårt demens-&lt;br&gt;sjuka och bland dem som får hemtjänst i ordinärt boende utgör motsva-&lt;br&gt;rande andel cirka 15 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Färre får hjälp i äldreomsorgen, men minskningen gäller i första hand&lt;br&gt;de yngre äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2 nedan ger en översiktlig bild av förändringen totalt sett när det&lt;br&gt;gäller omfattningen av äldreomsorgen (antal och andel av åldersgruppen&lt;br&gt;med hemtjänst eller boende i en särskild boendeform inkl, geriatrik/lång-&lt;br&gt;vård) under perioden 1980-1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2. Antal personer med vård och hjälp i ordinärt eller särskilt boende inkl,&lt;br&gt;geriatrik/långvård - totalt resp, som andel av samtliga äldre, åren 1980-1996&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65-79 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;163 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 år och äldre&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;164 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;180 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga 65 år och äldre&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;327 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;276 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;260 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Landstingets geriatriska vård har minskat och ändrat karaktär efter&lt;br&gt;Ädel-reformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen, som beskrives närmare längre fram, innebar bl.a. att&lt;br&gt;sjukhemsplatsema år 1992 övergick till kommunerna. Det fanns då kvar&lt;br&gt;omkring 8 000 geriatrikplatser inom den landstingskommunala hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Antalet har sedan successivt minskat till 4 700 platser år&lt;br&gt;1996. Medelvårdtiden i den geriatriska vården har under samma tid näs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tan halverats, från närmare 40 dagar till 23 dagar i genomsnitt för riket.&lt;br&gt;Även antalet vårdplatser inom akutsjukvården har minskat kraftigt efter&lt;br&gt;Ädel-reformen från 31 700 platser år 1992 till cirka 25 000 platser år&lt;br&gt;1996. Minskningen sammanhänger med minskade vårdtider samtidigt&lt;br&gt;som allt fler åtgärder utförs i öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den utveckling som skett har geriatriken fått en annan, mer&lt;br&gt;akut inriktning och är på sina håll på väg att förändras till en subspecia-&lt;br&gt;litet inom intemmedicinen. Denna utveckling har inneburit att personer,&lt;br&gt;som tidigare skulle ha vårdats och rehabiliterats inom t.ex. intemmedici-&lt;br&gt;nen eller geriatriken, nu i stället tas om hand i kommunernas särskilda&lt;br&gt;boendeformer men också i ordinärt boende. Många av dessa personer&lt;br&gt;kräver avancerade insatser - medicinskt, tekniskt och omvårdnadsmässigt&lt;br&gt;- och tid för utredning, diagnos, bedömning av funktionsförmåga, ut-&lt;br&gt;prövning av mediciner samt planering av rehabilitering och återgång till&lt;br&gt;det egna boendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har på många håll i landet kommuner och landsting&lt;br&gt;tillsammans byggt ut nya former för rehabilitering i hemmet, i dagverk-&lt;br&gt;samheter och i särskilda boendeformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om läkarmedverkan i rehabiliteringsverksamheten och i vården&lt;br&gt;och omsorgen har stor betydelse. När vården i allt större utsträckning&lt;br&gt;flyttas ut från sjukhusen måste också den kompetens som personalen där&lt;br&gt;besitter följa med ut och komma de människor till del som nu bor och&lt;br&gt;vårdas i sitt eget hem eller i särskilt boende. I princip är det allmänlä-&lt;br&gt;karna som skall svara för de primära hälso- och sjukvårdsinsatsema, men&lt;br&gt;de geriatriska specialisterna har en betydelsefull roll som konsulter i pri-&lt;br&gt;märvården samt för handledning och kompetensutveckling av vårdper-&lt;br&gt;sonalen när det gäller äldres sjukdomar och deras behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.2 De äldre och den medicinska utvecklingen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Äldre personer över 65 år tar i anspråk omkring 40 % av landstingens&lt;br&gt;sjukvårdsresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medicinska utvecklingen under de senaste årtiondena har varit&lt;br&gt;mycket snabb. Alltfler patienter kan nu bli botade, få bättre hälsostatus&lt;br&gt;eller smärtlindring vid sjukdom. De medicinska framstegen medför också&lt;br&gt;att patienterna i högre grad än tidigare överlever akuta sjukdomstillstånd.&lt;br&gt;Äldre människor med en eller flera kroniska sjukdomar blir allt vanli-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med åldern ökande ohälsoproblem gör att äldre personer tar i anspråk&lt;br&gt;en stor del av hälso- och sjukvårdens resurser. Enligt Socialstyrelsens&lt;br&gt;patientregister (för år 1995) avsåg 54 % av alla vårddagar på sjukhus för&lt;br&gt;män personer över 65 år och 31 % personer över 75 år. För kvinnorna var&lt;br&gt;motsvarande andel 60 % respektive 42 %. Enligt HSU:s delbetänkande&lt;br&gt;Behov och resurser i vården (SOU 1996:163) avsåg knappt&lt;br&gt;38 % (34 miljarder kronor) av landstingens totala sjukvårdskostnader&lt;br&gt;vård av personer som är 65 år och äldre. Före Ädel-reformen var mot-&lt;br&gt;svarande andel cirka 50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldern i sig ska inte avgöra prioriteringarna i vården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdens bedömningar av vårdbehov och prioriteringar&lt;br&gt;skall göras utifrån tre grundläggande principer; människovärdesprinci-&lt;br&gt;pen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.&lt;br&gt;Detta har ytterligare förtydligats i proposition 1996/97:60 om priorite-&lt;br&gt;ringar inom hälso- och sjukvården. I propositionen framhöll regeringen&lt;br&gt;att det är en form av diskriminering och oförenligt med de etiska princi-&lt;br&gt;perna att generellt låta behoven stå tillbaka på grund av ålder, födelse-&lt;br&gt;vikt, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden. Ålder är således&lt;br&gt;inte en prioriteringsgrund i sig. Däremot är det förenligt med de etiska&lt;br&gt;principerna att i det enskilda fallet ta hänsyn till omständigheter - t.ex.&lt;br&gt;förekomsten av flera allvarliga sjukdomar - som begränsar nyttan av me-&lt;br&gt;dicinska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt bättre behandlingsresultat för äldre i sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av sjukvården riktar sig i dag i huvudsak till äldre personer. I&lt;br&gt;det följande ges några exempel på områden, där utvecklingen gjort att&lt;br&gt;äldre kan få allt bättre hjälp. Ett sådant är stroke-vården. Medelåldern för&lt;br&gt;insjuknande i stroke (slaganfall) är drygt 75 år. Som genomsnitt är vård-&lt;br&gt;tiderna lika långa för dem som är äldre än 75 år som för dem som är&lt;br&gt;yngre. Tack vare ett gott akut omhändertagande - där de särskilda stroke-&lt;br&gt;enhetema har bäst resultat - och en god rehabilitering kan merparten&lt;br&gt;återvända till eget boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många sjukdomar kan idag behandlas med mindre påfrestning för pati-&lt;br&gt;enterna. Detta har gjort att patienter i högre åldrar i större utsträckning än&lt;br&gt;tidigare kan fa bot eller bättring. Med dagens operationsmetoder kan så-&lt;br&gt;ledes allt äldre patienter fa tillgång till såväl hjärtkirurgi som kranskärl-&lt;br&gt;soperationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt- och kranskärlsoperationer vanligt också for äldre över 70 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1986 var drygt 10 % av dem som genomgick en kranskärlsoperation&lt;br&gt;70 år och äldre. Motsvarande andel år 1995 var 36 %. De mätningar, som&lt;br&gt;under åren 1993 och 1995 gjorts av dödligheten i samband med krans-&lt;br&gt;kärlsoperationen och en månad därefter, visar på en kraftigt minskad&lt;br&gt;dödlighet bland de allra äldsta. Medianåldern vid insjuknande i hjärtin-&lt;br&gt;farkt var 72 år 1994. Den återstående förväntade livslängden efter infarkt&lt;br&gt;har ökat under det senaste decenniet för såväl män som kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på att både allt fler och allt äldre patienter far be-&lt;br&gt;handling är njursjukvården. Jämfört med i början på 1990-talet får nu allt&lt;br&gt;fler i befolkningen som helhet tillgång till dialys eller transplantation och&lt;br&gt;andelen patienter, som är över 65 år när behandlingen påbörjas, har ökat&lt;br&gt;från 46 % år 1991 till 55 % år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varannan kvinna över 80 år får höftfraktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirka 20 000 personer opereras årligen för höftfrakturer. Av dessa är tre&lt;br&gt;ljärdedelar kvinnor vilket förklaras dels av en ökande andel kvinnor i de&lt;br&gt;högre åldrarna, dels av större skelettskörhet hos kvinnor. Medelåldern&lt;br&gt;vid höftfraktur ligger nära 80 år och vid 90 års ålder har nästan varannan&lt;br&gt;kvinna haft en höftfraktur. En snabb mobilisering av patienten och fort-&lt;br&gt;satt gångträning i hemmet har avsevärt minskat antalet vårddagar per&lt;br&gt;patient på sjukhus. Detta har gjort att det ökade antalet frakturer hittills&lt;br&gt;har kunnat behandlas inom ramen för de tillgängliga sjukvårdsresurserna.&lt;br&gt;Antalet höftfrakturer beräknas fortsätta att öka ett stycke in på 2000-talet,&lt;br&gt;framförallt i åldersgruppen över 80 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande utförs cirka 10 000 höftplastikoperationer årligen. Pati-&lt;br&gt;enternas medelålder är knappt 70 år. Indikationerna för höftplastik har&lt;br&gt;vidgats allteftersom metoden har utvecklats och resultatet av operationen&lt;br&gt;är i allmänhet mycket gott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operationer mot gråstarr vanligaste ingreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gråstarrsoperation är det vanligaste kirurgiska ingreppet i Sverige idag.&lt;br&gt;Under år 1996 gjordes knappt 45 000 operationer och patienternas me-&lt;br&gt;delålder var drygt 75 år. Operationerna registreras och följs i det s.k. na-&lt;br&gt;tionella kataraktregistret. Fr.o.m. år 1995 ingår där även en registrering&lt;br&gt;av vilken nytta patienten har haft av operationen. De uppgifter som hit-&lt;br&gt;tills finns tillgängliga visar att andelen som behöver hemhjälp och /eller&lt;br&gt;färdtjänst minskat - om än marginellt - ett halvår efter operationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demensvården förbättras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demensvården i Sverige har de senaste 10-15 åren genomgått en mycket&lt;br&gt;snabb utveckling. Framförallt har verksamheten med gruppboende för&lt;br&gt;dementa och dagverksamhetema kommit att innebära en kvalitativ ut-&lt;br&gt;veckling av demensvården i hela landet. Inställningen till demenssjuk-&lt;br&gt;domen och de drabbade har också kommit att förändras. Det finns nu en&lt;br&gt;växande insikt om att de demenssjuka har särskilda behov av vård och&lt;br&gt;omsorg som samhället måste förstå och möta. För närvarande pågår en&lt;br&gt;snabb utveckling inom forskningen om demenssjukdomama och nya lä-&lt;br&gt;kemedel har introducerats som kan påverka sjukdomens förlopp. Hittills&lt;br&gt;har man i viss utsträckning kunnat bromsa sjukdomens förlopp, men för-&lt;br&gt;hoppningar finns om att framstegen kan leda till mer aktiva behand-&lt;br&gt;lingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.3 Personal for vård och omsorg om äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Drygt en kvarts miljon personer arbetar i den kommunala&lt;br&gt;äldreomsorgen - de flesta kvinnor och många på deltid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala antalet anställda år 1996 inom kommunernas verksamheter för&lt;br&gt;äldre och funktionshindrade var drygt 260 000 personer. Majoriteten av&lt;br&gt;vård- och omsorgspersonalen är kvinnor (92 %). Till antalet anställda&lt;br&gt;inom den kommunala vården bör också läggas de som är anställda i verk-&lt;br&gt;samheter, som bedrivs på kommunal entreprenad hos privata vårdgivare.&lt;br&gt;Cirka 5 % av den offentligt finansierade verksamheten för äldre beräkna-&lt;br&gt;des år 1996 vara utlagd på privata vårdgivare. Totalt kan då personalen,&lt;br&gt;som arbetar inom verksamheter för äldre och funktionshindrade år 1996&lt;br&gt;beräknas, uppgå till cirka 273 000 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet sysselsatta inom äldre- och handikappomsorgen har ökat under&lt;br&gt;1990-talet, men detta beror på de olika huvudmannaskapsförändringar&lt;br&gt;som ägt rum. Räknar man bort effekten av dessa har antalet enligt&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet minskat. Förbundet räknar med att det totala&lt;br&gt;antalet sysselsatta i kommunerna blir oförändrat under år 1998 och år&lt;br&gt;1999 för att sedan öka med 3 500 personer år 2000 och 3 000 personer år&lt;br&gt;2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många anställda inom äldreomsorgen arbetar deltid eller är timan-&lt;br&gt;ställda. Andelen heltidsanställda bland vårdpersonalen (vårdbiträden,&lt;br&gt;undersköterskor och sjukvårdsbiträden) var år 1996 cirka 20 %, hälften&lt;br&gt;är deltidsanställda och en stor andel - 22 % - timanställda. Det är stora&lt;br&gt;skillnader mellan män och kvinnor i omfattningen av deltidsarbete. Un-&lt;br&gt;der år 1996 arbetade 46 % av alla kommunalt anställda kvinnor deltid&lt;br&gt;mot endast 15 % av mannen. Deltidsarbete är vanligast bland den perso-&lt;br&gt;nal som arbetar inom omsorgen för äldre och funktionshindrade. Hälften&lt;br&gt;av samtliga deltidsarbetande i kommunerna arbetade inom denna verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många saknar vårdutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av personalen i den kommunala omsorgen saknar vårdut-&lt;br&gt;bildning. Tabell 3 som bygger på kommunförbundets personalstatistik i&lt;br&gt;november 1996 visar utbildningssituationen för anställda inom äldre- och&lt;br&gt;handikappomsorgen. En av orsakerna till den låga utbildningsnivån är&lt;br&gt;den höga personalomsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3. Utbildningsbakgrund för några personalkategorier inom äldre- och han-&lt;br&gt;dikappomsorgen år 1996&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav: med&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;andel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med endast&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;andel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vårdutbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;grund-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/folkskola&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vårdbiträde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;114 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Undersköterska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 750&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsledare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalförsörjningen kan snart bli ett stort problem inom&lt;br&gt;äldreomsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tio år sedan var den höga personalomsättningen och svårigheterna att&lt;br&gt;rekrytera personal några av de påtagliga problemen inom äldreomsorgen.&lt;br&gt;En fjärdedel av personalen slutade varje år och sjukfrånvaron var mycket&lt;br&gt;hög. Inom loppet av några år kan personalförsörjningsproblemet bli lika&lt;br&gt;allvarligt som på slutet av 1980-talet. Hög personalomsättning är ett be-&lt;br&gt;stående problem inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora pensionsavgångar väntar de närmaste tio åren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska Kommunförbundet har åldersstrukturen hos personalen&lt;br&gt;inom äldre och handikappomsorgen varit i stort sett oförändrad under&lt;br&gt;perioden 1985-1995. År 1996 var nästan hälften av personalen över&lt;br&gt;45 år. Andelen väntas stiga till något över hälften år 2005. Åldersfördel-&lt;br&gt;ningen bland vård- och omsorgspersonalen har betydelse för hur många&lt;br&gt;som kommer att avgå med kommunal pension under olika tidsperioder.&lt;br&gt;Mellan 15-20% av personalen inom äldreomsorgen kan förväntas avgå&lt;br&gt;med pension de närmaste tio åren. Av stor betydelse för rekryterings-&lt;br&gt;behovet är också den höga personalomsättningen. Trots att antalet an-&lt;br&gt;ställda minskat under 1990-talet sker det en kontinuerlig förnyelse av&lt;br&gt;kommunernas personal. Mer än hälften av den personal som fanns i&lt;br&gt;kommunerna år 1985 hade slutat fram till år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt beräkningar som redovisas i en rapport från Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet - Personal i rörelse 1996 - väntas kommunernas personal-&lt;br&gt;styrka inom äldre- och handikappomsorgen öka med cirka 20 000 årsar-&lt;br&gt;betare under perioden 1995-2005. Nyrekryteringsbehovet under samma&lt;br&gt;tid beräknas till cirka 14 000 årsarbetare per år, motsvarande 176 000&lt;br&gt;nyanställda för hela perioden. Omkring 50 000 av dessa anställda beräk-&lt;br&gt;nas hinna börja och sluta sin anställning före år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen räknar med att det kan bli brist på sjukvårdspersonal efter&lt;br&gt;sekelskiftet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en av Landstingsförbundet nyligen publicerad rapport som gäller fram-&lt;br&gt;tida personalbehov - Personalens kapacitet - har man studerat behovet av&lt;br&gt;sjuksköterskor och omvårdnadspersonal fram till år 2010. Genom att&lt;br&gt;ställa pensionsavgångar och övriga avgångar i relation till i dagsläget&lt;br&gt;planerat antal utbildningsplatser kommer man fram till att avgångarna&lt;br&gt;fram till år 2010 blir större än antalet examinerade. Brist på undersköter-&lt;br&gt;skor/sjukvårdsbiträden uppkommer redan i början av nästa sekel medan&lt;br&gt;bristen på läkare/sjuksköterskor förväntas uppkomma fram till år 2010.&lt;br&gt;Det är dock svårt att säga exakt när i tiden bristsituationen uppstår och&lt;br&gt;hur den kommer att se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet lyfter också fram de möjligheter för fortbildning&lt;br&gt;som finns inom vården. Ett exempel på dessa är att ett förhållandevis&lt;br&gt;stort antal vårdbiträden i kommunerna har genomgått utbildning till un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dersköterska. Ett annat är att av de sjukvårdsbiträden som var anställda i&lt;br&gt;landstingen år 1988 och som fanns kvar år 1996 (16 568) hade 62 % bli-&lt;br&gt;vit undersköterskor, 8 % sjuksköterskor och 1 % läkare.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den kommunala ekonomin&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1995 ökar åter inkomsterna inom kommunsektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården och omsorgen om äldre personer är i Sverige ett kommunalt an-&lt;br&gt;svar. Resurserna för äldreomsorgen är därmed i hög grad knutna till den&lt;br&gt;kommunala ekonomin. Kommunsektorns inkomster består till övervä-&lt;br&gt;gande del av kommunalskattemedel och statsbidrag. De kommunala&lt;br&gt;inkomsterna minskade något i löpande priser mellan åren 1992 och 1994&lt;br&gt;efter att tidigare ha ökat under en följd av år. Sedan år 1995 ökar åter&lt;br&gt;inkomsterna för kommunsektorn. De generella statsbidragen uppgick år&lt;br&gt;1996 till totalt 38 miljarder kronor. Är 1997 fick kommuner och lands-&lt;br&gt;ting ett resurstillskott på 4 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommunala utgifternas ökningstakt har bromsats upp de senaste&lt;br&gt;åren. Den största utgiftsposten är konsumtion som till övervägande del&lt;br&gt;utgörs av löner inklusive arbetsgivaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldre- cch handikappomsorgen har under 1990-talet tagit en oförändrad&lt;br&gt;andel av en minskande kommunal konsumtion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade kommunala konsumtionen har minskat i fasta priser räknat&lt;br&gt;sedan år 1991. Enligt preliminära uppgifter minskade konsumtionsvoly-&lt;br&gt;men för sektorn mellan åren 1996 och 1997 med 0,7 %. Totalt har voly-&lt;br&gt;men minskat med 4,6 % sedan år 1991. Om hänsyn tas till att en större&lt;br&gt;del av verksamheten avgiftsfinansieras begränsas volymminskningen till&lt;br&gt;2,1 %. Kommunerna har mellan åren 1992 och 1996 minskat den relativa&lt;br&gt;andelen av nettokostnaderna för barnomsorg och grundskola, medan&lt;br&gt;kostnadsandelen för individ- och familjeomsorg och gymnasieskola ökat.&lt;br&gt;Den relativa andelen av nettokostnaderna för äldre- och handi-&lt;br&gt;kappomsorg har varit oförändrad (20 %).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och kostnadsutveckling&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Starkt ökade kommunala bruttodrifikostnader för äldre- och&lt;br&gt;handikappomsorgen under 1990-talet beror huvudsakligen på&lt;br&gt;huvudmannaskapsförändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna redovisar kostnaderna för omsorgen om äldre och funk-&lt;br&gt;tionshindrade sammanslagna. Det är därför svårt att beräkna kostnadsut-&lt;br&gt;vecklingen inom äldreomsorgen separat. Den av kommunerna redovisade&lt;br&gt;totala bruttodriftkostnaden för vård och omsorg om äldre och funktions-&lt;br&gt;hindrade uppgick år 1996 till cirka 77 miljarder kronor. Är 1992 var&lt;br&gt;kostnaden 55 miljarder kronor (1996 års priser). En starkt bidragande&lt;br&gt;orsak till denna kostnadsutveckling har varit att kommunerna fatt ansvar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för nya verksamheter for de funktionshindrade genom handikapprefor- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;men (1994) och psykiatrireformen (1995). En stor del av kostnaderna&lt;br&gt;avser vården och omsorgen om personer med åldersdemens. År 1991,&lt;br&gt;som är det senaste året for vilket det förekommer en särskild beräkning,&lt;br&gt;uppskattades den totala bruttodriftkostnaden för vården av de demens-&lt;br&gt;sjuka uppgå till cirka 30 miljarder kronor. Det bör dock påpekas att dessa&lt;br&gt;personer i allmänhet också har andra former av ohälsa och nedsatt funk-&lt;br&gt;tionsförmåga som resulterar i ett omvårdnadsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De samlade offentliga nettoutgifterna för äldreomsorg minskade med&lt;br&gt;totalt cirka 5 % mellan åren 1993 och 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rapporteringen av de sociala utgifterna till EU:s statistikorgan, Eu-&lt;br&gt;rostat, enligt det s.k. ESSPROS-systemet görs en uppdelning på äldre och&lt;br&gt;funktionshindrade med hjälp av skattningar, som utgår från antalet&lt;br&gt;hjälptagare i resp, åldersgrupp och insatsen av hjälptimmar per hjälp-&lt;br&gt;tagare. Dessa utgifter avser till skillnad från ovanstående nettoutgifter,&lt;br&gt;dvs. exklusive intäkter från avgifter och försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ESSPROS-systemets redovisning uppgick de sammanlagda of-&lt;br&gt;fentliga utgifterna för omsorg och hjälp till de äldre (exkl. färdtjänst) år&lt;br&gt;1995 till 36,3 miljarder kronor. Dessa utgifter föll i stort sett helt och&lt;br&gt;hållet på kommunerna. År 1993 var de totala utgifterna 38,0 miljarder&lt;br&gt;kronor (1995 års priser). Detta innebär en minskning i fasta priser med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4,5 %. De totala utgifterna för de funktionshindrade uppgick år 1995 en-&lt;br&gt;ligt samma redovisning till 23,4 miljarder kronor. Av dessa utgifter föll&lt;br&gt;drygt hälften på kommunerna, omkring en femtedel på landstingen och&lt;br&gt;resten på staten. Detta innebär att omkring trefjärdedelar av de totala&lt;br&gt;kommunala nettoutgiftema för vård och omsorg om äldre och funktions-&lt;br&gt;hindrade kan uppskattas avse de äldre. Denna andel har minskat på se-&lt;br&gt;nare år, bland annat beroende på de ovan nämnda huvudmannaskapsre-&lt;br&gt;formema.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.6 Kommunala variationer i servicenivå och kostnader&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Stor spridning mellan kommunerna av andelen äldre som får vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den kommun, där andelen av de äldre som far vård och omsorg är&lt;br&gt;högst, är denna nästan tre gånger högre än i den kommun som ligger&lt;br&gt;lägst. När det gäller andelen av samtliga äldre med hemhjälp i ordinärt&lt;br&gt;boende är spridningen ännu större. I en kommun far var femte ålderspen-&lt;br&gt;sionär hjälp i ordinärt boende, i en annan endast var trettionde. Det finns&lt;br&gt;också mycket stora skillnader när det gäller andelen äldre, som bor i det&lt;br&gt;särskilda boendet. Som mest bor i en kommun var sjätte person över&lt;br&gt;65 år i särskilt boende, som lägst endast en av tjugofem. Det går inte att&lt;br&gt;se några tendenser till att få platser i särskilt boende är kopplat till att&lt;br&gt;flera får hjälp i ordinärt boende eller omvänt. Gemensamt för de flesta&lt;br&gt;kommuner är dock att en allt lägre andel av hjälptagama far sina behov&lt;br&gt;av omsorg och vård tillgodosedda i ordinärt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna varierar kraftigt mellan enskilda kommuner och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommungrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen storstäder har den genomsnittligt högsta kostnaden per person&lt;br&gt;med någon form av hjälpinsats (cirka 251 700 kronor) och industri-&lt;br&gt;kommunerna den genomsnittligt lägsta (215 500 kronor). Mellan de en-&lt;br&gt;skilda kommunerna varierar kostnaden från cirka 107 000 kronor till som&lt;br&gt;mest 346 800 kronor (Jämförelsetal för socialtjänsten, 1996). Kost-&lt;br&gt;nadsvariationema mellan kommunerna har flera orsaker. Skillnader i&lt;br&gt;åldersstruktur, omfattning av anhöriginsatser, servicenivå, bedömnings-&lt;br&gt;grunder, geografisk struktur, fördelning mellan olika omsorgsformer,&lt;br&gt;personaltäthet, lönenivå samt kostnadseffektivitet är några förklarings-&lt;br&gt;faktorer till de stora skillnaderna. En annan orsak kan vara olikheter i&lt;br&gt;systemen för redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier har visat att det råder stora skillnader, såväl mellan socialdist-&lt;br&gt;rikt som mellan enskilda biståndsbedömare, när det gäller vilken insats&lt;br&gt;som beviljas givet vårdberoende och andra faktorer av betydelse för bi-&lt;br&gt;ståndsbedömningen. En fältstudie, som utfördes inom ramen för Bered-&lt;br&gt;ningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn (SOU 1994:144),&lt;br&gt;visade på skillnader av samma storleksordning mellan de elva kommuner&lt;br&gt;som deltog i studien.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.7 Förändrade förutsättningar inom vården och omsorgen&lt;br&gt;om äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den samhällsekonomiska utvecklingen i stort och därmed också kommu-&lt;br&gt;nernas och landstingens ekonomiska förutsättningar har haft stor bety-&lt;br&gt;delse för hur vården och omsorgen om äldre kunnat byggas ut under det&lt;br&gt;senaste decenniet. 1990-talet har präglats nedskärningar inom den kom-&lt;br&gt;munala och landstingskommunala verksamheten till följd av den försäm-&lt;br&gt;rade ekonomin samt stora strukturreformer inom vårdområdet och för-&lt;br&gt;ändringar av formerna för finansiering och organisation. Några av dessa&lt;br&gt;förändringar beskrivs mer utförligt i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformens huvudsyfte var att samla ansvaret för service och vård av&lt;br&gt;äldre och funktionshindrade till en huvudman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen, som genomfördes år 1992, innebar i huvuddrag att kom-&lt;br&gt;munerna övertog verksamhetsansvaret för och driften av sjukhem och&lt;br&gt;andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjukvård, totalt cirka 31 000&lt;br&gt;vårdplatser. Dessa övertagna verksamheter innefattas i samlingsbe-&lt;br&gt;greppet särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Kommu-&lt;br&gt;nerna fick vidare ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatser (exklusive&lt;br&gt;läkarinsatser) i särskilda boendeformer och i dagverksamheter. Kom-&lt;br&gt;munerna fick också möjlighet att driva hemsjukvård i ordinärt boende&lt;br&gt;efter överenskommelse med landstinget. Sådana överenskommelser har&lt;br&gt;träffats i elva län eller cirka hälften av landets kommuner. Ett kommunalt&lt;br&gt;betalningsansvar infördes för personer som är medicinskt färdigbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlade vid landstingens enheter för somatisk akutsjukvård och geriat-&lt;br&gt;risk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att kommunerna fick det samlade vårdansvaret var&lt;br&gt;den omstrukturering från institutionsvård till stöd i det egna boendet som&lt;br&gt;skett under flera år. Härigenom kom frågor rörande boendet, de sociala&lt;br&gt;kontakterna och stödet i vardagstillvaron att ställas i förgrunden. För&lt;br&gt;dessa frågor hade kommunerna redan tidigare ansvaret. I de allmänna&lt;br&gt;motiven för reformen anfördes också den oklarhet som kommit att råda&lt;br&gt;om ansvarsfördelningen genom utvecklingen av service och vård i hem-&lt;br&gt;met, där människor ofta fick hjälp både från hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;socialtjänsten och där dessa tjänster många gånger var utbytbara. Det&lt;br&gt;uttrycktes i prop. 1990/91:14 också förhoppningen att det samlade ansva-&lt;br&gt;ret skulle förbättra effektiviteten inom verksamheten och öka möjlighe-&lt;br&gt;terna för inflytande för den enskilde och till lokal anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bedömdes även att de ekonomiska prioriteringarna skulle bli lät-&lt;br&gt;tare om en huvudman förfogade över merparten av resurserna för vård&lt;br&gt;och omsorg och att det sociala synsättet på vård och omsorg skulle bli&lt;br&gt;mer framträdande med ett enhetligt kommunalt ansvar. Betalningsansva-&lt;br&gt;ret för medicinskt fårdigbehandlade och för den långtidsvård, som även&lt;br&gt;fortsättningsvis bedrevs av landstingen, skulle styra vården till rätt nivå -&lt;br&gt;det blev mer kostsamt att vårda äldre inom den somatiska akutsjukvården&lt;br&gt;när de inte längre behövde omsorg och vård på denna nivå. Detta ekono-&lt;br&gt;miska styrsystem syftade också till att landstingen skulle kunna renodla&lt;br&gt;sin verksamhet och därigenom höja kostnadseffektivitet och kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappreformen år 1994 gav rätt till service och stöd för&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappreformen genomfördes år 1994 och innebär en ny lagstiftning&lt;br&gt;på handikappområdet: Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning&lt;br&gt;(LASS). LSS är en rättighetslag som avser att garantera personer med&lt;br&gt;omfattande och varaktiga funktionshinder sådant stöd som kan undanröja&lt;br&gt;svårigheter i den dagliga livsföringen. I lagen anges den personkrets som&lt;br&gt;omfattas av lagen och de särskilda insatser som dessa personer kan ha&lt;br&gt;rätt till. Rätten till assistansersättning (LASS) gäller under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar för personer under 65 år som har behov av personlig assistans&lt;br&gt;för sin dagliga livsföring mer än 20 timmar per vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya generella statsbidragssystemet skulle ge alla kommuner och&lt;br&gt;landsting likvärdiga ekonomiska villkor för att bedriva sin verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statsbidragssystem som gällde fram t o m år 1992 bestod i huvudsak&lt;br&gt;av specialdestinerade och prestationsrelaterade bidrag. Från och med den&lt;br&gt;1 januari 1993 infördes ett nytt generellt statsbidragssystem samtidigt&lt;br&gt;som ett stort antal specialdestinerade bidrag togs bort. Det nya statliga&lt;br&gt;bidragssystemet, som syftade till att ge alla kommuner och landsting lik-&lt;br&gt;värdiga ekonomiska villkor för att bedriva sin verksamhet, bestod av tre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar: utjämning av skatteinkomster upp till en för alla kommuner ge-&lt;br&gt;mensam inkomstgaranti, utjämning av kostnader med hänsyn till skillna-&lt;br&gt;der i strukturella förhållanden i syfte att ge likvärdiga ekonomiska förut-&lt;br&gt;sättningar för alla kommuner och landsting oavsett strukturella förhål-&lt;br&gt;landen och behov samt tillägg för befolkningsminskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1996 reviderades utjämningssystemet till att omfatta in-&lt;br&gt;komstutjämning, kostnadsutjämning, generellt invånarbaserat bidrag och&lt;br&gt;införanderegler för att reducera de omedelbara effekterna av omlägg-&lt;br&gt;ningen. I samband härmed förändrades principerna för beräkningen av&lt;br&gt;den strukturbetingade utjämningen. För äldreomsorgen utgör ålders-&lt;br&gt;struktur, könsfördelning, fördelning på socio-ekonomisk bakgrund och&lt;br&gt;andelen ensamboende de faktorer som bestämmer utjämningsbidragets/-&lt;br&gt;avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1993får kommunerna ta ut avgifter enligt grunder som&lt;br&gt;kommunen själv bestämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för olika tjänster inom äldreomsorgen är en finansieringskälla,&lt;br&gt;men kan också användas för att påverka efterfrågans omfattning och in-&lt;br&gt;riktning. Fr.o.m. den 1 mars 1993 infördes nya av giftsbestämmelser som&lt;br&gt;innebär att kommunerna får ta ut avgifter enligt grunder som kommunen&lt;br&gt;själv bestämmer. Avgifterna far dock ej överstiga kommunens självkost-&lt;br&gt;nader. Den tidigare regleringen av det s.k. förbehållsbeloppet i särskilda&lt;br&gt;boendeformer med helinackordering togs bort. Skillnaderna mellan&lt;br&gt;kommunerna vad gäller andelen som finansieras med avgifter är mycket&lt;br&gt;stora. Uppgifter om avgiftsfinansieringens storlek bör dock tolkas med&lt;br&gt;viss försiktighet, eftersom en del kommuner endast redovisar avgifter för&lt;br&gt;vård och omsorg under det att andra också inkluderar avgifter för kost&lt;br&gt;och boende. Medianen för riket ligger på 9 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga ökningen av entreprenadverksamheten har planat ut —&lt;br&gt;resultatenheter är vanliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strävan mot att utveckla alternativa driftsformer, konkurrens och bru-&lt;br&gt;karinflytande har också påverkat äldreomsorgens förutsättningar under&lt;br&gt;1990-talet. Under senare år har antalet entreprenader och tjänsteköp ökat&lt;br&gt;vad avser särskilda boendeformer. Andelen personer som bor i särskilda&lt;br&gt;boendeformer som drivs i enskild regi har nästan fördubblats mellan åren&lt;br&gt;1993 och 1996 och omfattar nu sammantaget nästan 10 % av de särskilda&lt;br&gt;boendeformerna. Inom hemtjänstverksamheten skedde en kraftig expan-&lt;br&gt;sion av entreprenadverksamheten under 1990-talets första år. Utveck-&lt;br&gt;lingen har härefter planat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har många kommuner övergett den traditionellt an-&lt;br&gt;slagsfinansierade verksamheten och övergått till resultatenheter, &amp;quot;köp-&lt;br&gt;sälj-system&amp;quot; eller kundvalssystem. I Socialstyrelsens enkätundersökning&lt;br&gt;hösten 1993 uppgav 151 av landets kommuner att de infört resultaten-&lt;br&gt;heter inom äldre- och handikappomsorgen. Ytterligare 40 kommuner&lt;br&gt;uppgav att de planerade att införa sådana. 37 kommuner tillämpade nå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gon form av &amp;quot;köp-sälj-system&amp;quot; och fyra kommuner hade då infort system&lt;br&gt;med service-checkar eller vouchers. Enligt Socialstyrelsens bedömning&lt;br&gt;(Ädel-reformen slutrapport 1996:2) pekar inga erfarenheter hittills på att&lt;br&gt;införandet av ett &amp;quot;köp-sälj-system&amp;quot; i sig medför högre effektivitet inom&lt;br&gt;äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården och omsorgen för äldre invandrare kräver särskilda vårdformer&lt;br&gt;och insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 takt med att allt fler personer med utländsk bakgrund uppnår de åldrar,&lt;br&gt;där mer omfattande behov av stöd och hjälp anmäler sig, anmäler sig&lt;br&gt;frågan om lämpliga vårdformer för dessa personer. Redan idag finns ett&lt;br&gt;begränsat antal verksamheter, som direkt riktar sig till vissa invandrar-&lt;br&gt;grupper. Dessa verksamheter drivs i allmänhet av grupperna själva med&lt;br&gt;kommunalt stöd. Det gäller då i första hand grupper som varit länge i&lt;br&gt;Sverige och där den etniska eller religiösa samhörigheten är stark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper som invandrat på senare tid kommer i stor utsträckning&lt;br&gt;från länder, där omsorgen om vårdbehövande äldre anhöriga skötts inom&lt;br&gt;familjens ram. I och med integreringen i det svenska samhället förändras&lt;br&gt;förutsättningarna för omsorg inom familjen och det uppstår i stället ett&lt;br&gt;behov av kommunal äldreomsorg. Genom att de personer i dessa grup-&lt;br&gt;per, som är i behov av stöd och hjälp, ofta är anhöriginvandrare, som&lt;br&gt;kommit till Sverige vid relativt hög ålder och har begränsade kunskaper i&lt;br&gt;svenska språket, krävs här särskilda insatser. Bland de åtgärder kommu-&lt;br&gt;nerna skulle kunna vidta för äldre invandrare är inrättandet av dagcentra&lt;br&gt;och särskilt boende med speciell inriktning på den ifrågavarande invand-&lt;br&gt;rargruppen. Ett dagcenter kan fungera som en plats för informationsför-&lt;br&gt;medling för att underlätta för äldre invandrare, som begränsas i sina&lt;br&gt;kontakter med det svenska samhället på grund av språksvårigheter.&lt;br&gt;Kommunerna bör vidare eftersträva tvåspråkig personal i dessa verksam-&lt;br&gt;heter och personalen bör ges en utbildning för att öka förståelsen för de&lt;br&gt;gamlas kulturella behov och önskemål. Frågan om minoritetsgruppers&lt;br&gt;ställning i äldreomsorgen har behandlats i Minoritetsspråkskommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1997:192) som f.n. remissbehandlas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statlig kommitté utreder vården i livets slutskede&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste decennierna har de flesta människor kommit att vårdas&lt;br&gt;på sjukhus sin sista tid och dött där. Som en följd av Ädel-reformen bor&lt;br&gt;och vårdas dock numera allt fler inom någon form av äldreboende eller i&lt;br&gt;det egna hemmet under sin sista tid i livet. Enligt en nyligen utförd un-&lt;br&gt;dersökning dör drygt 40 % av alla människor på sjukhus medan ungefar&lt;br&gt;50 % dör i särskilt boende eller i det egna hemmet. Detta innebär att det i&lt;br&gt;allt högre grad blir kommunen som far ansvara för vården i livets slut-&lt;br&gt;skede. Hemsjukvård blir här allt vanligare, ibland kompletterad med dag-&lt;br&gt;sjukvård på sjukhus, avlastningsplatser eller vård på hospice, dvs. en sär-&lt;br&gt;skild vårdform för svårt sjuka eller döende personer. Det finns ett behov&lt;br&gt;av att utveckla vården för de döende för att bereda dessa livskvalitet även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i livets slutskede och en lugn och värdig död. På olika håll inom vården&lt;br&gt;är emellertid personalen dåligt rustade att vårda svårt sjuka och döende&lt;br&gt;människor och ge stöd åt närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förbättra kunskapen om hur människors liv gestaltar sig i&lt;br&gt;slutskedet och fa förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring&lt;br&gt;kan komma dem till del som har behov av sådan vård och behandling har&lt;br&gt;regeringen gett direktiv till en utredning om vården i livets slutskede (dir.&lt;br&gt;1997:147) . I avvaktan på denna utredning behandlas inte frågor kring&lt;br&gt;vården i livets slutskede i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3.8 Vård- och omsorgssystem i förändring - en&lt;br&gt;sammanfattning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De omvärldsförändringar som beskrivs i det föregående har i hög grad&lt;br&gt;påverkat förutsättningarna för äldreomsorgens utveckling under 1990-&lt;br&gt;talet och efter Ädel-reformen. Tunga bakgrundsfaktorer är befolknings-&lt;br&gt;utvecklingen som genererat ökade vårdbehov och den svaga samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen som gjort det allt svårare att finansiera dessa&lt;br&gt;ökade behov. Härutöver har strukturförändringar inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården haft stor betydelse. Bland annat har antalet vårdplatser inom akut-&lt;br&gt;sjukvården minskat starkt liksom vårdtiderna. Den medicintekniska&lt;br&gt;utvecklingen har gjort att en allt större del av sjukvårdsverksamheten&lt;br&gt;kunnat föras över i öppen vård. Dessa strukturella förändringar har i sin&lt;br&gt;tur lett till ett ökat tryck på landstingens och kommunernas primärvård&lt;br&gt;och på kommunernas socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet bostäder inom i särskilda boendeformer ökade under 1990-ta-&lt;br&gt;lets första hälft, men har härefter stagnerat. Kommunernas särskilda bo-&lt;br&gt;ende har mer och mer fatt ta över patienter som tidigare vårdades inom&lt;br&gt;intemmedicinen och geriatriken, bl.a. patienter i livets slutskede och pa-&lt;br&gt;tienter med långt framskriden demenssjukdom. I dag bor äldre människor&lt;br&gt;med omfattande medicinska behov både i alla former av särskilt boende&lt;br&gt;och i ordinärt boende. Detta har inneburit en generellt ökad vårdtyngd&lt;br&gt;inom alla särskilda boendeformer, där framförallt demensvården är en&lt;br&gt;växande uppgift, men även inom hemtjänsten och hemsjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av hemvården har som tidigare framhållits inneburit att&lt;br&gt;allt färre äldre personer far hjälp och hjälpinsatserna koncentreras till de&lt;br&gt;allra äldsta och mest vårdbehövande. Men även i gruppen över 80 år har&lt;br&gt;antalet personer med hjälp minskat sedan år 1992. Utvecklingen pekar&lt;br&gt;mot en fortsatt omstrukturering av vård- och omsorgssystemet. Numera&lt;br&gt;utförs allt mer av provtagning, diagnostik, behandling, eftervård, rehabi-&lt;br&gt;litering och terminalvård i landstingens och kommunernas primärvård.&lt;br&gt;Denna utveckling ställer ytterligare krav på kvalitet, säkerhet, professio-&lt;br&gt;nalisering och organisation av kommunernas vård och omsorg och på&lt;br&gt;samverkan inom vårdkedjan mellan alla berörda vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4 Äldres situation inom vård och omsorg&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:113&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;5.4.1 Förändring, goda exempel och brister&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det föregående har det under 1990-talet skett stora för-&lt;br&gt;ändringar inom vården och omsorgen om de vårdbehövande äldre. Vård&lt;br&gt;på sjukhus och institutionsliknande miljö har ersatts av vård i det egna&lt;br&gt;hemmet eller i särskilt boende under hemliknande former. Genom för-&lt;br&gt;ändringarna har också vårdpersonalens uppgifter och arbetssituation för-&lt;br&gt;ändrats i mycket hög grad. Personalen har ställts inför helt nya krav, som&lt;br&gt;man inte alltid har varit utbildningsmässigt förberedd för. Behovet av&lt;br&gt;samverkan mellan olika ansvarsområden har ökat starkt. Omställningen&lt;br&gt;från vård i institutionsmiljö till en mer öppen vård och omsorg på äldre&lt;br&gt;människors egna villkor har inte alltid gått friktionsfritt. Till detta kom-&lt;br&gt;mer att resursbristen ofta tvingat fram hårda prioriteringar när det gäller&lt;br&gt;hur insatserna skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen har noggrant följts upp och utvärderats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem till följd av den genomgripande omstruktureringen vid Ädel-&lt;br&gt;reformen var till viss del förutsedda. Som ett led i reformen fick Social-&lt;br&gt;styrelsen i uppdrag att noggrant följa och utvärdera dess effekter i olika&lt;br&gt;avseenden under den inledande femårsperioden. Detta uppdrag har av-&lt;br&gt;rapporterats och Socialstyrelsen gavs ett nytt uppdrag av motsvarande&lt;br&gt;karaktär för den följande treårsperioden. En första årsrapport från detta&lt;br&gt;uppdrag redovisades hösten 1997. Regeringen tillsatte vidare år 1995 en&lt;br&gt;särskild utredning för att undersöka hur äldre bemöts (Utredningen om&lt;br&gt;bemötande av äldre, dir. 1995:159), som har lämnat betänkandet Bemö-&lt;br&gt;tandet av äldre (SOU 1997:170). I det följande redovisas resultat från&lt;br&gt;detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister har konstaterats, men också exempel på god verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ovan nämnda utredningarna har funnit många brister och förhållanden&lt;br&gt;som måste rättas till. Att uppmärksamma sådana problem har varit utred-&lt;br&gt;ningarnas uppgift, eftersom alla vårdbehövande äldre i Sverige - oavsett&lt;br&gt;vilken kommun man råkar bo i - har rätt till en omsorg av god kvalitet,&lt;br&gt;som tillgodoser krav på självbestämmande, integritet och respekt. En&lt;br&gt;sådan probleminriktad beskrivning av äldre människors situation kan&lt;br&gt;dock tendera till att bortse ifrån den goda verksamhet som bedrivs på&lt;br&gt;många håll med knappa resurser. För att i någon mån balansera den ne-&lt;br&gt;gativa bilden har Bemötandeutredningen också tagit fram goda exempel&lt;br&gt;på utveckling och hög vårdkvalitet. Andra goda exempel har kommit&lt;br&gt;fram inom det s.k. Ädel-50-projektet (jfr nedan). Några av exemplen&lt;br&gt;kommer att refereras i det följande. Det gemensamma för dessa är att de&lt;br&gt;representerar konkreta insatser för att lösa den nya situation, som uppstått&lt;br&gt;efter Ädel-reformen, och att förverkliga de intentioner som legat bakom&lt;br&gt;reformarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.4.2 Uppföljningen av Ädelreformen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen fick hösten 1991 i uppdrag att under fem år följa Ädelre-&lt;br&gt;formen med hänsyn till dess innehåll, kvalitet, kostnader och genomfö-&lt;br&gt;rande. Fem miljoner kronor per år anslogs till Socialstyrelsen för upp-&lt;br&gt;följningen. Under åren 1992-1996 har ett stort antal studier genomförts,&lt;br&gt;vilka har genererat en omfattande kunskapsproduktion. Forskare och&lt;br&gt;sakkunniga vid högskolor och enheter för forskning och utveckling har&lt;br&gt;genomfört ett 20-tal projekt och en lång rad centrala frågor har följts upp&lt;br&gt;i fleråriga projekt. Drygt 50 underlagsrapporter och fyra årsrapporter har&lt;br&gt;publicerats och arbetet har presenterats vid ett 30-tal konferenser och&lt;br&gt;seminarier per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljningen av Ädel-reformen har försvårats bl.a. genom brister i&lt;br&gt;statistik och redovisningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har dock funnits vissa begränsningar i möjligheterna att beskriva och&lt;br&gt;värdera reformens konsekvenser. På en rad områden saknades uppgifter&lt;br&gt;och data om hur äldreomsorgen såg ut och fungerade före Ädel-refor-&lt;br&gt;men. En mängd relevanta uppgifter saknas i den offentliga statistiken och&lt;br&gt;redovisningsystemen hos kommunerna varierar i inriktning och omfatt-&lt;br&gt;ning. Det har också varit svårt att särskilja specifika effekter av reformen&lt;br&gt;från vad som orsakats av andra pågående förändringar i såväl samhället i&lt;br&gt;stort som på vård- och omsorgsområdet. Ofta har Ädel-reformen tillskri-&lt;br&gt;vits konsekvenser vilka berott på andra förändringar som inträffat samti-&lt;br&gt;digt och som ofta inte haft något samband med reformen. Det har också&lt;br&gt;varit svårt att finna underlag för generella slutsatser om reformens kon-&lt;br&gt;sekvenser genom att förhållandena i de olika kommunerna varierar avse-&lt;br&gt;värt och därmed förutsättningarna för reformens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet medicinskt färdigbehandlade i sjukvården har minskat drastiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en bild av äldres situation inom vård och omsorg med&lt;br&gt;utgångspunkt från Socialstyrelsens slutrapport av Ädel-reformen (SoS&lt;br&gt;följer upp och utvärderar 1996:2). Före reformen vårdades många äldre i&lt;br&gt;akutsjukvårdens korridorer eller bodde under månader och ibland år i en&lt;br&gt;vårdform som var avsedd för akut sjuka. I Ädel-reformen ingick ett eko-&lt;br&gt;nomiskt styrsystem - kommunernas betalningsansvar för medicinskt far-&lt;br&gt;digbehandlade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.&lt;br&gt;Detta innebär att när patienten är medicinskt fardigbehandlad, dvs. inte&lt;br&gt;längre anses behöva den avancerade vård, som ges inom akutsjukvården&lt;br&gt;eller den geriatriska vården, skall patientens behov av fortsatt vård och&lt;br&gt;omsorg tillgodoses inom kommunen. Kommunerna nu skyldiga att svara&lt;br&gt;för de fortsatta kostnaderna inom landstingets hälso- och sjukvård till&lt;br&gt;dess det fortsatta vård- och omsorgsbehovet kan tillgodoses i t.ex. ett&lt;br&gt;särskilt boende. Som en följd av detta betalningsansvar minskade antalet&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade inom akutvården och den geriatriska vården&lt;br&gt;drastiskt redan första året efter reformens genomförande. Ett klassiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem inom vården, som också är internationellt mycket välbekant,&lt;br&gt;hade därmed praktiskt tagit försvunnit. För många äldre har detta innebu-&lt;br&gt;rit en tryggare och lugnare vårdmiljö i ett särskilt boende när det akuta&lt;br&gt;stadiet av t.ex. en stroke avklingat. Men många äldre, och anhöriga har&lt;br&gt;också reagerat mot begreppet &amp;quot;medicinskt färdigbehandlad&amp;quot; - en svårbe-&lt;br&gt;griplig beteckning i de fall den äldre uppenbarligen är svårt sjuk och&lt;br&gt;ibland inte har så lång tid kvar att leva. Allt fler äldre med resttillstånd&lt;br&gt;efter akuta sjukdomar liksom personer med demenssjukdomar har efter&lt;br&gt;Ädel-reformen fallit under kommunernas ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns problem med vårdkvaliteten inom den kommunala äldrevården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister i kvaliteten i de medicinska insatserna och i omvårdnaden inom&lt;br&gt;den kommunala äldrevården är problem som ständigt återkommit i Soci-&lt;br&gt;alstyrelsens uppföljningsrapporter. Förekomsten av trycksår och kvarlig-&lt;br&gt;gande katetrar är omfattande i vissa verksamheter liksom förskrivningen&lt;br&gt;av lugnande läkemedel. Uppföljning av läkemedelsordinationema funge-&lt;br&gt;rar inte alltid tillfredsställande och brister har också uppmärksammats när&lt;br&gt;det gäller vården i livets slutskede. Det har också noterats att det finns&lt;br&gt;problem med undernäring bland äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan huvudmännen fungerar inte tillfredsställande mellan&lt;br&gt;huvudmännen — läkarnas medverkan i äldrevården har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisatoriska problem, brister i samverkan, vårdplanering och infor-&lt;br&gt;mationsöverföring samt det förhållandet att läkarna allt mer minskat sitt&lt;br&gt;deltagande i den kommunala äldrevården, återkommer i Socialstyrelsens&lt;br&gt;årsrapporter. Rapporterna har visat på nya gränsdragningsproblem - pro-&lt;br&gt;blem som visserligen varit kända tidigare men som blivit alltmer synliga&lt;br&gt;efter Ädel-reformen. Hit hör bl.a. det delade ansvaret för rehabilitering&lt;br&gt;och hjälpmedel. Problem med ett delat ansvar för hemsjukvården i&lt;br&gt;många kommuner har också påtalats av Socialstyrelsen, som också före-&lt;br&gt;slog att en särskild översyn skulle göras i frågan. Även om tillkomsten av&lt;br&gt;den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) påtagligt har höjt kom-&lt;br&gt;munernas kunskaper och medvetande om kraven på medicinsk kvalitet så&lt;br&gt;bedömer Socialstyrelsen i sin slutrapport år 1996 att den sammantagna&lt;br&gt;vårdkvaliteten på sina håll inte når upp till en tillfredsställande nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har satsat på projekt för utveckling av samverkan och&lt;br&gt;kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har mot bakgrund av de olika problem som under årens lopp&lt;br&gt;beskrivits av Socialstyrelsen, tagit initiativ bl.a. till särskilda stimulans-&lt;br&gt;och utvecklingsmedel. Redan hösten 1993 tog den dåvarande regeringen&lt;br&gt;initiativ till ett särskilt stimulansbidrag på 50 miljoner kronor (Ädel-50)&lt;br&gt;med syfte att stimulera kommunerna att utveckla kvalitet och säkerhet&lt;br&gt;inom den kommunala hälso- och sjukvården. Medlen har fördelats till&lt;br&gt;mer än 100 projekt och uppdrag som rör bl.a. rehabiliteringsinsatser, ru-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiner och former för vårdplanering, dokumentation och informationsöver-&lt;br&gt;föring, vårdprogram, metoder för kvalitetssäkring, förbättrad läkeme-&lt;br&gt;delsanvändning, kostprojekt, rehabiliteringsverksamheter m.m. Året&lt;br&gt;därpå uppmärksammades samverkansproblem på rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;och regeringen beslöt att avsätta särskilda utvecklingsmedel för att på-&lt;br&gt;skynda utvecklingen av och samverkan mellan huvudmännen på detta&lt;br&gt;område. &amp;quot;Rehab Äldre 300&amp;quot; - 300 miljoner kronor - fördelades till hu-&lt;br&gt;vudmännen utifrån antalet invånare, som är 65 år och äldre, när huvud-&lt;br&gt;männen gemensamt kommit överens om en plan för hur pengarna skulle&lt;br&gt;användas inom rehabiliteringsområdet. De olika länsplanema visade på&lt;br&gt;en stor mångfald och satsningen bedöms varit mycket lyckad och ha&lt;br&gt;kommit i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många exempel på lyckade utvecklingsprojekt, som t.ex. Mimer-projektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget vara av intresse att se på hur ett av de lyckade&lt;br&gt;Ädel-5O-projekten arbetade och vilka resultat man uppnådde. Projektet&lt;br&gt;ifråga har kallats Mimers källa och är ett kvalitetssäkringsprojekt i sam-&lt;br&gt;verkan mellan Trelleborgs sjukvårdsdistrikt och Trelleborgs, Vellinge&lt;br&gt;och Svedalas kommuner. Syftet har varit att studera övergången av äldre&lt;br&gt;patienter mellan landstingsvård och kommunal vård, identifiera problem&lt;br&gt;och ge förslag till åtgärder för att förbättra vårdkvalitén. Lokala arbets-&lt;br&gt;grupper har bildats under ledning av en gemensam styrgrupp. De lokala&lt;br&gt;grupperna har också träffats i gemensamma stormöten. I grupperna har&lt;br&gt;såväl de olika yrkesrollerna i vården som pensionärerna varit represente-&lt;br&gt;rade. Man konstaterade vid probleminventeringen bl.a. att vårdplane-&lt;br&gt;ringen inte fungerade tillfredsställande, att läkarresurser måste knytas till&lt;br&gt;de särskilda boendeformerna, att det fanns brister i informationen mellan&lt;br&gt;läkarna i sjukhusvården, primärvården och patienterna samt att det sak-&lt;br&gt;nades klara rutiner för informationsutbytet mellan vården vid sjukhuset&lt;br&gt;och kommunerna. Åtgärdsförslag utarbetades och olika åtgärder genom-&lt;br&gt;fördes. Dessa avsåg bl.a. annat gemensam vårdplanering, s.k. kontaktkort&lt;br&gt;för förmedling av viktiga uppgifter om patienterna, utskrivningsbesked&lt;br&gt;med information till patienter/anhöriga och personal, igångsättandet av&lt;br&gt;rehabiliteringsprojekt (med pengar från Rehab Äldre 300) m.m. Samtliga&lt;br&gt;personer i särskilt boende fick en fast kontaktläkare. Ett resultat av verk-&lt;br&gt;samheten är att samarbetet mellan sjukvårdsdistrikten och kommunerna&lt;br&gt;nu upplevs som mycket bättre. Man anser också att det råder en rimlig&lt;br&gt;balans mellan sjukhusplatser och platserna i det särskilda boendet. Vissa&lt;br&gt;brister återstår fortfarande att åtgärda och kvalitetssäkringsarbetet fort-&lt;br&gt;sätter.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.4.3 Socialstyrelsens Äldreuppdrag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen har följts upp genom ett nytt uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1996 följde regeringen upp utvärderingen av Ädel-reformen genom&lt;br&gt;att ge Socialstyrelsen i uppdrag att under åren 1997 till 2000 följa ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vecklingen på äldreområdet. Uppdragets inriktning är dels att följa hur&lt;br&gt;kvaliteten i fråga om bl.a. trygghet och säkerhet utvecklas vad gäller vård&lt;br&gt;mot livets slut, dels att belysa hur medicinska och omvårdnadsmässiga&lt;br&gt;behov kan tillgodoses på ett värdigt, humanitärt och. effektivt sätt vid&lt;br&gt;vård i det egna hemmet. I uppdraget ingår också att bevaka hur äldres&lt;br&gt;möjligheter att leva ett självständigt liv med god livskvalitet - även vid&lt;br&gt;omfattande behov av personlig omvårdnad och vård - utvecklas med&lt;br&gt;tanke på de omprioriteringar som sker inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1997 överlämnade Socialstyrelsen en första sammanfat-&lt;br&gt;tande årsrapport av det nya uppdraget. Rapporten bygger på underlag&lt;br&gt;från olika studier och kunskapssammanställningar som bl.a. rör äldreom-&lt;br&gt;sorgen i kvantitativa mått, pensionärshushållens kostnader för äldreom-&lt;br&gt;sorg och sjukvård, brukarnas och anhörigas syn på äldreomsorgen, dist-&lt;br&gt;riktsläkarnas insatser i äldreomsorgen, läkemedel och äldre, vården mot&lt;br&gt;livets slut, bistånds/servicepolicy och rättspraxis, näringsproblem och&lt;br&gt;psykisk sjukdom bland äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen pekar i sin nya rapport på många brister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen gör följande sammanfattning av äldres situation inom&lt;br&gt;äldreomsorgen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utvecklingen inom den sociala hemtjänsten kännetecknas av en lägre&lt;br&gt;servicenivå och utarmning såtillvida att en tidigare mer generell till-&lt;br&gt;delning fått vika för en selektiv fördelning av insatserna. För att er-&lt;br&gt;hålla samhällelig äldreomsorg krävs idag i högre grad än tidigare att&lt;br&gt;man är mycket vårdkrävande, ensamboende och utan närboende anhö-&lt;br&gt;riga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Framförallt i hemvården men också i det särskilda boendet saknas re-&lt;br&gt;surser, kompetens och en ändamålsenlig organisation för att på ett&lt;br&gt;tryggt och säkert sätt ge en god vård i livets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett ökat avgiftsuttag drabbar många äldre, som väljer att inte begära&lt;br&gt;hjälp eller avsäger sig den hjälp de redan har, trots att de fortfarande&lt;br&gt;har behov av hjälp. Eftersom även en begränsad hemtjänstinsats kan&lt;br&gt;ha ett viktigt förebyggande och psykosocialt värde, ifrågasätts effek-&lt;br&gt;terna på sikt av en sådan strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Psykiskt sjuka äldre får ofta inte tillgång till de förbättrade vård- och&lt;br&gt;behandlingsmöjligheter som finns idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Näringsproblem som tidigare inte blivit synliggjorda har nu uppmärk-&lt;br&gt;sammats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Personalen har inte blivit kompetensmässigt rustad för de nya och&lt;br&gt;alltmer komplicerade arbetsuppgifter som man möter i äldreomsorgen.&lt;br&gt;Motsvarande kompetensförstärkning är också nödvändig för lednings-&lt;br&gt;ansvariga på olika nivåer i den kommunala äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har inte levt upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar —&lt;br&gt;särskilt läkartillsynen för äldre måste väsentligt förstärkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser det angeläget att uppmärksamma bl.a. att lands-&lt;br&gt;tingen inte levt upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar och att sjuk-&lt;br&gt;vårdsinsatsema - särskilt utpekas läkartillsynen för äldre - väsentligt&lt;br&gt;måste förstärkas. Ledningens ansvar måste tydliggöras och det åligger&lt;br&gt;den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) att upprätthålla och ut-&lt;br&gt;veckla verksamhetens kvalitet och säkerhet. Enligt Socialstyrelsen är det&lt;br&gt;också av största betydelse att få till stånd en förstärkt och integrerad till-&lt;br&gt;syn inom äldreomsorgen, både vad gäller resurser och sanktionsmöjlig-&lt;br&gt;heter. Personalen måste ges bättre förutsättningar att klara de förändrade&lt;br&gt;arbetsuppgifter och vårdsituationer som man möter idag. Det är också&lt;br&gt;angeläget att stärka den enskildes ställning gentemot vård- och omsorgs-&lt;br&gt;givare. Huvudmännen måste utveckla lokala överenskommelser och&lt;br&gt;vårdprogram för att garantera trygghet och säkerhet i vården mot livets&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.4.4 Utredningen om bemötande av äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1995 tog dåvarande socialministern initiativ till en utredning om&lt;br&gt;hur äldre bemöts (dir. 1995:159). I direktiven beskrivs företeelser som&lt;br&gt;direkt eller indirekt handlar om brister i bemötandet av äldre - allt från&lt;br&gt;subtila och ofta omedvetna kränkningar av äldres självkänsla och integ-&lt;br&gt;ritet i det vardagliga arbetet till brister i medicinsk omvårdnad och säker-&lt;br&gt;het - och på en mer strukturell och organisatorisk nivå - brister i infor-&lt;br&gt;mation, handläggning av ärenden, rättssäkerhet, behovsbedömning vård-&lt;br&gt;planering, informationsöverföring, arbetsledning, kompetens osv. I di-&lt;br&gt;rektiven antyds att brister i bemötandet kan vara ett uttryck för en mer&lt;br&gt;eller mindre tydlig marginalisering och diskriminering av äldre med&lt;br&gt;grund i ett tidigare rådande synsätt. &amp;quot;Vid seklets början framställdes ofta&lt;br&gt;åldringen som en undergiven och tacksam understödstagare som förut-&lt;br&gt;sattes vara förnöjsam och tålmodig och som inte förväntades ställa krav&lt;br&gt;på inflytande eller förändringar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lågt antal anmälningar om brister i bemötandet av äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1997 överlämnade utredningen ett kartläggningsbetänkande&lt;br&gt;&amp;quot;Brister i omsorg - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:51)&amp;quot;.&lt;br&gt;Utredningen har kartlagt anmälningar avseende brister i bemötandet av&lt;br&gt;äldre genom kontakter med landstingens förtroendenämnder, Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Patientförsäkringen, Socialstyrel-&lt;br&gt;sens RiskDataBas (RDB), Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter,&lt;br&gt;länsstyrelser, anhörigföreningar, elever och lärare, fackliga organisatio-&lt;br&gt;ner, pensionärs- och handikapporganisationer, Landstingsförbundets&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsberedning och Svenska Kommunförbundets social-&lt;br&gt;beredning. Utredningen konstaterar att antalet formella anmälningar som&lt;br&gt;berör äldre är lågt jämfört med anmälningar som rör yngre personer och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i förhållande till att vårdkonsumtionen ökar med stigande ålder.&lt;br&gt;Enligt utredningen är sannolikt mörkertalet stort angående faktiskt miss-&lt;br&gt;nöje och upplevelser av brister i vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda rapporterar dåligt bemötande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allsidig bild av brister i bemötandet av äldre kräver beskrivningar från&lt;br&gt;många olika källor. Inte minst viktig är beskrivningen från de enskilda&lt;br&gt;äldre som berörs och från deras anhöriga. Utredningen har haft omfat-&lt;br&gt;tande kontakter med enskilda människor genom samtal, brev och person-&lt;br&gt;liga besök. De allra flesta kontakterna har förmedlat erfarenheter av brist-&lt;br&gt;fälligt bemötande, ibland diskriminerande behandling och övergrepp.&lt;br&gt;Några få har tagit kontakt för att berätta om exempel på särskilt god vård&lt;br&gt;och omsorg. Framförallt är det anhöriga som hört av sig men ett fatal&lt;br&gt;äldre har också själva berättat om missförhållanden. Det går heller inte,&lt;br&gt;enligt utredningen, att utesluta att många är rädda för att framföra kritik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland anses berättelser från äldre och deras anhöriga som ett tämligen&lt;br&gt;ovidkommande och anekdotiskt material. Starka känslomässiga inslag&lt;br&gt;kan leda till att trovärdigheten ifrågasätts eller att krav på generaliserbar-&lt;br&gt;het eller objektivitet inte anses uppfyllda. I utredningen ges också enskil-&lt;br&gt;das berättelser ett eget värde som uttryck för hur människor i vården&lt;br&gt;upplevt brister i bemötande och kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anhöriga och personal upprörs av brister i omvårdnaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som upprör anhöriga - men också företrädare för personal - allra&lt;br&gt;mest är den bristande omvårdnaden av äldre, i synnerhet av människor&lt;br&gt;med små eller inga förutsättningar att själva framföra klagomål. Många&lt;br&gt;beskriver händelser som uppfattas som allvarliga psykiska och fysiska&lt;br&gt;kränkningar, vilka påtagligt lett till försämrad hälsa, men det kan också&lt;br&gt;handla om mer subtila sätt att kränka självkänsla och integritet. Att ge&lt;br&gt;god omvårdnad handlar om kunnande, omtanke och varsamhet inför den&lt;br&gt;enskilda människans behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fa god och tillräcklig kost och dryck är exempel på självklar var-&lt;br&gt;daglig omvårdnad där det ibland brister. Klagomålen handlar om kall och&lt;br&gt;smaklös mat, ingen hänsyn till vad den enskilde tycker om eller ogillar,&lt;br&gt;dålig kontroll av vad en glömsk person faktiskt äter, ett opersonligt sätt&lt;br&gt;att mata den som behöver hjälp, bristande tid att göra måltider till trev-&lt;br&gt;liga stunder. Motsvarande gäller behovet att få tillräckligt mycket att&lt;br&gt;dricka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fa läkemedel på ett säkert sätt är också ett område där kvalitets-&lt;br&gt;brister ofta påtalas. Många riktade studier av bl.a. Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Apoteket AB beskriver över- och undermedicinering, ohörsamhet mot&lt;br&gt;givna ordinationer, dålig uppföljning i förhållande till den enskildes&lt;br&gt;sjukdomshistoria och till den speciella kunskap som behövs för att ordi-&lt;br&gt;nera lämplig medicin till mycket gamla människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att fa hjälp att bli tvättad och ha rena kläder när man inte själv orkar&lt;br&gt;eller kommer ihåg hur det skall gå till, hör också till det självklara i var-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagen. Att fa gå omkring med gröt på klänningen, lukta illa eller ha &amp;quot;fel&amp;quot; Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;och ful klädsel är också ett utslag av bristande respekt för integritet och&lt;br&gt;värdighet. Att få ha tillgång till personliga hjälpmedel är enligt anhöriga&lt;br&gt;något som ibland försummas. Det kan handla om att behov av reparatio-&lt;br&gt;ner inte tillgodoses, att det inte finns batterier till hörapparaten, att man&lt;br&gt;inte når larmklockan eller är demenssjuk och inte förstår hur den tekniska&lt;br&gt;utrustningen fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många berättelser handlar om bristen på innehåll i dagen, om önskan&lt;br&gt;att få &amp;quot;guldkanter i tillvaron&amp;quot;, om att få sina andliga behov tillgodosedda.&lt;br&gt;Känslor av ensamhet, sorg, rädsla och hemlängtan behöver ett förstående&lt;br&gt;gensvar liksom det är viktigt att kunna dela glädje, omtanke och trevliga&lt;br&gt;minnen med någon. En god personlig omvårdnad är att se &amp;quot;till både&lt;br&gt;kroppens och själens behov&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många goda exempel finns på målmedvetet arbete med&lt;br&gt;kvalitetsutveckling...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att skapa en mer balanserad bild av äldreomsorgens vardag efter-&lt;br&gt;lyste Bemötandeutredningen också goda exempel på målmedvetet arbete&lt;br&gt;med kvalitetsutveckling. En förfrågan riktades till landets samtliga kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Sammanlagt 101 kommuner, inklusive kommun-&lt;br&gt;och stadsdelar, och 14 landsting skickade in exempel på utvecklingsar-&lt;br&gt;bete som rör bl.a. rehabilitering, insatser för personer med åldersdemens,&lt;br&gt;stöd genom gruppverksamhet, &amp;quot;träffpunkter&amp;quot;, dagvård, vård i livets slut-&lt;br&gt;skede, stöd till anhöriga, om hjälpmedel och förebyggande insatser, per-&lt;br&gt;sonalutveckling och utbildning, samverkan mellan huvudmän och mellan&lt;br&gt;verksamheter, kvalitetsutveckling genom kontaktmannaskap och infor-&lt;br&gt;mationsrutiner, kvalitetssäkring, metodutveckling, brukarundersökningar,&lt;br&gt;tillgänglighet och andra aspekter på fysisk miljö m.m. I en rapport&lt;br&gt;&amp;quot;Omsorg med kunskap och inlevelse - en fråga om bemötande av äldre&lt;br&gt;(SOU 1997:52)&amp;quot; redovisar utredaren en rad goda exempel på utveck-&lt;br&gt;lingsarbete inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...till exempel en lärande organisation för kvalitetsutveckling i&lt;br&gt;Västmanland...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektet &amp;quot;Kvalitetsutveckling genom nätverk&amp;quot; i Västmanland har varit&lt;br&gt;inriktat på frågan hur man skapar en lärande organisation inom äldreom-&lt;br&gt;sorgen. De som driver projektet är de kvinnor som arbetar i det särskilda&lt;br&gt;boendet och inom hemtjänsten i elva västmanländska kommuner och sju&lt;br&gt;kommundelar i Västerås. Personalen deltar i olika nätverksaktiviteter för&lt;br&gt;att utbyta idéer och erfarenheter om sina verksamheter. En arbetsmetod&lt;br&gt;som tillämpas är s.k. lärande granskning, dvs. att man genom att granska&lt;br&gt;varandras sätt att arbeta kan föra fram konstruktiv kritik och lära av var-&lt;br&gt;andra. Man utarbetar också en handbok i lärande granskning som stöd för&lt;br&gt;arbetet. I denna anges tre huvudområden för granskningen: Vilka förut-&lt;br&gt;sättningar har verksamheten? Hur utförs den? Vilket är dess resultat?&lt;br&gt;Projektarbetet upplevs av de medverkande som mycket utvecklande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...hemtjänsten i Gällivare...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här har man valt att prioritera omvårdnadsbehov framfor servicebehov.&lt;br&gt;Individen sätts i centrum. Det gäller såväl vårdtagare som personal. Ett&lt;br&gt;system har införts för att mäta hur stora behov varje vårdtagare har. Detta&lt;br&gt;avgör budget och personaltäthet. Administrationen bantas och personalen&lt;br&gt;tar ett större personligt ansvar. Man har också gjort en omfattande ut-&lt;br&gt;bildningssatsning. Målet är att alla inom hemtjänsten skall ha minst&lt;br&gt;gymnasiekompetens. Det rapporteras att personalen har vuxit och att de&lt;br&gt;känner stolthet över sitt jobb! Det är viktigt, anser man, att alla stora för-&lt;br&gt;ändringar är förankrade hos personalen. På gruppboendet Flottaren i&lt;br&gt;Gällivare har personalen bestämt målen själva. Alla har fatt säga sitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;.... &amp;quot;Prima liv-stroke&amp;quot;-projektet i Skellefteå....&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta framgångsrika projekt handlar om utslussning för patienter som&lt;br&gt;drabbats av stroke En särskild strokegrupp har bildats och man har etab-&lt;br&gt;lerat ett samarbete med studieförbund, pensionärsklubbar och handikapp-&lt;br&gt;föreningar. Syftet är att stimulera deltagarna till social gemenskap, stötta&lt;br&gt;kvarboende i det egna hemmet och ge en viss avlastning för närstående&lt;br&gt;personerna. Arbetet med stroke-patientema ingår som en pusselbit i ett&lt;br&gt;större mönster av mål och delmål för äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...och demensprojektet i Lund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Lund möts anhöriga till demenspatienter i samtalsgrupper, där kurator&lt;br&gt;och sjuksköterska ger information och stöd. De anhöriga möter männi-&lt;br&gt;skor i samma situation och far en möjlighet att dela med sig av sina erfa-&lt;br&gt;renheter och upplevelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen pekar ut tre områden där det krävs förbättringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgång som utredaren gjort av äldreomsorgen kan sammanfattas&lt;br&gt;som följer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns många mycket goda insatser inom omsorg om äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns inslag som kan och måste förbättras både på kort och lång&lt;br&gt;sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns företeelser som är fullständigt oacceptabla och som omedel-&lt;br&gt;bart måste bli föremål för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar ut tre områden där det krävs förbättringar för att åt-&lt;br&gt;gärda brister i kvalitet och bemötande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Enskildas och anhörigas ställning i vården måste stärkas, förebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder i vid bemärkelse - bl.a. systematisk kvalitetssäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utbildning, fortbildning och handledning, arbetsledning och arbetsor-&lt;br&gt;ganisation - måste utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillsynen måste förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera forslag från Bemötandeutredningen återkommer i denna&lt;br&gt;proposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1996 skickade Bemötandeutredningen ut kartläggningsbetänkan-&lt;br&gt;det och ovannämnda rapport med goda exempel och inbjöd kommuner,&lt;br&gt;landsting, myndigheter, organisationer, enskilda m.fl. till en bred debatt i&lt;br&gt;form av en informell remiss inför arbetet med slutbetänkandet. Närmare&lt;br&gt;200 svar inkom, varav 150 i skriftlig form. En mycket omfattande&lt;br&gt;remissammanställning redovisas i slutbetänkandet Bemötandet av äldre -&lt;br&gt;trygghet, självbestämmande och värdighet (SOU 1997:170). Slutbetän-&lt;br&gt;kandet innehåller förslag till åtgärder på de tre områden som tidigare&lt;br&gt;nämnts. Ett antal av dessa förslag har beretts inom regeringskansliet och&lt;br&gt;återfinns bland de åtgärder för en bättre vård och omsorg som föreslås i&lt;br&gt;denna proposition. Bemötandeutredningen har också avlämnat rapporter&lt;br&gt;om &amp;quot;Invandrare i vård och omsorg - en fråga om bemötande av äldre&lt;br&gt;(SOU 1997:76)&amp;quot;, &amp;quot;Barns bilder av åldrande (SOU 1997:147)&amp;quot; och om&lt;br&gt;&amp;quot;Omsorg om anhöriga (SOU 1997:187)&amp;quot;. I samarbete med Socialstyrel-&lt;br&gt;sen har utredningen genomfört en intervjustudie som handlar om&lt;br&gt;&amp;quot;Värdigt bemötande - går det att lära (SoS-rapport 1997:17)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Nationella mål och inriktning för&lt;br&gt;äldrepolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nationella mål för äldrepolitiken skall läggas&lt;br&gt;fast. Målen omfattar en rad olika samhällssektorer. De kan brytas ned&lt;br&gt;och konkretiseras inom olika verksamheter och för förhållanden som&lt;br&gt;berör äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för den nationella äldrepolitiken är att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin&lt;br&gt;vardag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bemötas med respekt, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha tillgång till god vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfyllelsen av de nationella målen skall regelbundet följas upp av&lt;br&gt;regeringen, som också i anslutning härtill har att ge förslag till ytterli-&lt;br&gt;gare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Välfärdspolitikens mål är att ge alla&lt;br&gt;förutsättningar att leva ett gott liv. Ett gemensamt ansvar för samhällets&lt;br&gt;äldre personer är en av hörnstenarna i ett solidariskt samhälle. För ett rikt&lt;br&gt;liv på ålderns höst behövs många saker. Pensionerna skall ge ekonomisk&lt;br&gt;trygghet. Kulturen, föreningar, arbetslivet och andra delar av samhället&lt;br&gt;skall bidra till en hög livskvalitet för äldre. Det skall vara möjligt att bo&lt;br&gt;kvar i sin bostad som äldre, ha tillgång till ett gott socialt nätverk och&lt;br&gt;fortsätta att delta i samhällslivet. Äldreomsorgen skall ge stöd när den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egna förmågan sviktar. Hälso- och sjukvården skall finnas tillgänglig när&lt;br&gt;den behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har olika&lt;br&gt;ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål för äldrepolitiken.&lt;br&gt;Det kommunala självstyret garanterar att många beslut fattas nära männi-&lt;br&gt;skorna och med hänsyn till lokala förhållanden, men samlade nationella&lt;br&gt;mål som går över sektors- och lagområden gör att det gemensamma åta-&lt;br&gt;gandet blir tydligare. Det blir klara besked till medborgarna. Målen gör&lt;br&gt;det lättare att dra åt samma håll och att mobilisera gemensamma resurser.&lt;br&gt;Effekten av samhällets insatser blir större. Det blir också lättare att jäm-&lt;br&gt;föra utvecklingen mot målen, att utkräva ansvar av de politiskt folkvalda.&lt;br&gt;Nationella mål syftar på så sätt till att stärka demokratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagen anges att samhällets socialtjänst på demokratins och&lt;br&gt;solidaritetens grund skall främja människomas ekonomiska och sociala&lt;br&gt;trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.&lt;br&gt;Det stadgas vidare att socialnämnden skall verka för att äldre människor&lt;br&gt;får leva och bo självständigt och under trygga förhållanden och med re-&lt;br&gt;spekt för deras självbestämmande och integritet. I hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen slås fast att målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för&lt;br&gt;hela befolkningen. Det anges bland annat att vården skall vara av god&lt;br&gt;kvalitet och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integ-&lt;br&gt;ritet. Regeringen anser att dessa målsättningar, vilka riktar sig till verk-&lt;br&gt;samheter inom vård och omsorg, skall kompletteras genom att samlade&lt;br&gt;mål för äldrepolitiken läggs fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 antog Förenta Nationernas 46:e generalförsamling en resolu-&lt;br&gt;tion (nr 46/91) som innehåller en deklaration med principer för äldre per-&lt;br&gt;soner. I deklarationen anges ett knappt tjugotal principer som föreslås&lt;br&gt;vara vägledande vid utformandet av nationella program. Huvudrubri-&lt;br&gt;kerna i deklarationen är Independence, Participation, Care, Self-fulfil-&lt;br&gt;ment samt Dignity (oberoende, deltagande, vård, självförverkligande&lt;br&gt;samt värdighet). Dessa principer ligger till grund för de nationella mål&lt;br&gt;för äldrepolitiken som regeringen nu föreslår. Målen har dock anpassats&lt;br&gt;till svenska förhållanden och vårt språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen skall ge en inriktning av den framtida äldrepoliti-&lt;br&gt;ken. Att söka uppnå målen är en uppgift inte bara för regering och riks-&lt;br&gt;dag utan också för kommuner, landsting och myndigheter samt - från&lt;br&gt;sina egna utgångspunkter - organisationer, näringsliv och inte minst för&lt;br&gt;alla enskilda människor. Med utgångspunkt från målen kan kommunerna&lt;br&gt;utarbeta lokala äldrepolitiska handlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program och målsättningar kan formuleras på varje nivå ända till den&lt;br&gt;enskilda arbetsplatsen. Flera kommuner har redan utifrån nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning utarbetat sådana. I en kommun anger man i &amp;quot;Mål och riktlin-&lt;br&gt;jer för äldreomsorgen&amp;quot; lagstiftningens innehåll, mål samt riktlinjer för&lt;br&gt;verksamheten för en rad olika områden, bl.a. rättssäkerhet, boende, stöd&lt;br&gt;till anhöriga, personal och samverkan. En annan kommun har beslutat om&lt;br&gt;&amp;quot;Inriktningsmål och kvalitetsmål för äldreomsorg och handikappom-&lt;br&gt;sorg&amp;quot;. I dokumentet beskrivs existerande målsättningar i ramlagstift-&lt;br&gt;ningen, inriktnings- och kvalitetsmål på övergripande nivå och för olika&lt;br&gt;verksamhetsområden samt slutligen en rad mycket konkreta målsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar, exempelvis: De boende skall, om de har förmåga till det, ges Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;möjlighet att fatta beslut om möbleringen av sitt rum (valfrihet), den bo-&lt;br&gt;endes önskemål om hur han vill bli tilltalad skall respekteras (integritet),&lt;br&gt;den boende skall om han så önskar komma ut i friska luften minst två&lt;br&gt;gånger per vecka (aktivt och meningsfullt liv). Dessa mål är föredömligt&lt;br&gt;tydliga för äldre, deras anhöriga och for de anställda som skall förverk-&lt;br&gt;liga dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även myndigheter och organisationer kan på detta sätt utarbeta sär-&lt;br&gt;skilda äldreprogram inom sina ansvars- eller intresseområden. Hur de&lt;br&gt;nationella målen uppfylls skall regelbundet följas upp av regeringen, som&lt;br&gt;också har att ge förslag till ytterligare åtgärder i anslutning härtill.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Förslag till nationella mål för äldrepolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och&lt;br&gt;över sin vardag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Äldre skall kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Äldre skall bemötas med respekt, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Äldre skall ha tillgång till god vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande. Detta innebär&lt;br&gt;bland annat att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha inflytande. Den enskilde skall ha inflytande i samhället som boende,&lt;br&gt;patient, mottagare av hemtjänst eller i andra sammanhang. Äldre bör fin-&lt;br&gt;nas representerade bland förtroendevalda i kommuner, landsting och&lt;br&gt;riksdag. Pensionärsorganisationernas möjlighet att medverka i processen&lt;br&gt;inför beslut i kommuner och landsting som rör äldres förhållanden skall&lt;br&gt;tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna arbeta om de själva vill det. Övergången från arbetslivet till pen-&lt;br&gt;sionärstillvaron skall underlättas. Många vill arbeta, men önskar dra ner&lt;br&gt;på tempot. Det skall vara möjligt att påverka sin arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha möjlighet att förmedla sina erfarenheter till yngre generationer.&lt;br&gt;Äldres erfarenheter är värdefulla. I arbetslivet, i familjen, inom organisa-&lt;br&gt;tioner, i skolan, i den högre utbildningen och i det politiska livet behövs&lt;br&gt;kunskaper om gångna tider, om kulturarvet och andra länders kulturer&lt;br&gt;och om livet självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-få möjlighet att lära nytt. Äldres lust och förmåga att fa nya kunskaper,&lt;br&gt;färdigheter och intressen skall tillgodoses. Föreningslivet, men också&lt;br&gt;utbildningsväsendet kan bidra. När framtidens informationssamhälle&lt;br&gt;växer fram skall de äldre finnas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre skall känna trygghet och leva ett oberoende liv. Detta innebär&lt;br&gt;bland annat att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha en tryggad ekonomi. Pensionssystemet skall vara pålitligt och följ-&lt;br&gt;samt mot samhällsekonomin. Det skall också ha en bred politisk förank-&lt;br&gt;ring så att det inte ändras av majoritetsväxlingar i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna påverka när de vill pensioneras. Det nya pensionssystemet öpp-&lt;br&gt;nar för möjligheten att gå i pension från 61 års ålder. Det är rimligt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler anpassas så att det blir möjligt att påverka tidpunkten för pensione-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Att åldras innebär att&lt;br&gt;krafterna så småningom avtar eller att man blir sjuk. Vård, omsorg, reha-&lt;br&gt;bilitering och annan hjälp skall inriktas på att stödja den enskildes obero-&lt;br&gt;ende. Även den som blir helt beroende av exempelvis äldreomsorgens&lt;br&gt;eller sjukvårdens insatser skall ges möjlighet att påverka sitt liv och sin&lt;br&gt;vardag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte behöva flytta på grund av sjukdom eller handikapp. Bostäderna bör&lt;br&gt;redan från början, vid nybyggnad eller ombyggnad, anpassas till männi-&lt;br&gt;skor med funktionshinder. Den som så önskar skall kunna bo kvar i sin&lt;br&gt;ursprungliga bostad och så långt det är möjligt få sina vårdbehov tillgo-&lt;br&gt;dosedda i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna röra sig i bostadsområden, i butiker och restauranger, på gator&lt;br&gt;och med kollektivtrafik. Samhället skall planeras på ett sådant sätt att äld-&lt;br&gt;res behov av tillgänglighet till allmän service tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- känna sig trygga både hemma och ute på gator och torg. Brottsligheten&lt;br&gt;skall bekämpas. Rån och inbrott förändrar för alltid tillvaron för dem&lt;br&gt;som drabbas och skrämmer både dem och andra. Det brottsförebyggande&lt;br&gt;arbetet har stor betydelse för att skapa trygghet för äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre skall mötas med respekt. Detta innebär bland annat att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte diskrimineras på grund av sin ålder. Alla människor - äldre som&lt;br&gt;yngre - skall behandlas rättvist, jämlikt och med aktning oavsett ålder,&lt;br&gt;kön, ekonomiska förutsättningar, ras eller etnisk bakgrund, funktionshin-&lt;br&gt;der eller annan omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ses som individer. Precis som bland yngre människor skiljer sig intres-&lt;br&gt;sen och förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell bakgrund. De&lt;br&gt;individuella behoven eller önskemålen skall vara avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte utnyttjas eller bli illa behandlade. Äldre människor i vård och om-&lt;br&gt;sorg kan befinna sig i en utsatt situation. Vårdslös behandling, noncha-&lt;br&gt;lans och nedlåtande tilltal är inte acceptabelt. Den som är helt beroende&lt;br&gt;av vårdens hjälp drar sig för att anmärka på brister. Genom personalens&lt;br&gt;yrkesansvar, god arbetsledning och effektiv tillsyn skall brister i vård och&lt;br&gt;omsorg motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- behandlas med respekt. Äldre har värdefull livserfarenhet och har bi-&lt;br&gt;dragit med viktiga insatser i arbetslivet och familjen. De som är yngre&lt;br&gt;har anledning att visa äldre särskild respekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre skall ha tillgång till en god vård och omsorg. Detta innebär&lt;br&gt;bland annat att äldre skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- så långt möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga&lt;br&gt;bostad så länge som de själva önskar. I hemmet skall man kunna fa hjälp&lt;br&gt;och stöd i den dagliga livsföringen. Man skall också kunna fa hjälp med&lt;br&gt;personlig omvårdnad eller sjukvård. De anhöriga skall ges stöd för sina&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora. Om&lt;br&gt;behoven är stora och omfattande eller om man inte känner sig säker och&lt;br&gt;trygg där skall man kunna flytta till en särskilt anpassad boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha tillgång till en vård och omsorg som passar alla. Sveriges allt mer&lt;br&gt;mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen&lt;br&gt;med hänsyn till människor med olika språk och ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som yngre männi-&lt;br&gt;skor. Hälso- och sjukvården skall vara lika tillgänglig för äldre som för&lt;br&gt;yngre medborgare. Vården far inte begränsas genom åldersgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna lita på att vård och omsorg har god kvalitet. Människovärde,&lt;br&gt;individuella behov och önskemål, integritet, självbestämmande och vär-&lt;br&gt;dighet skall respekteras. Det betyder till exempel att själv fa välja sina&lt;br&gt;sovtider, att maten är näringsriktig och serveras på normala tider samt att&lt;br&gt;fa äta det man tycker om. Det betyder också att hygienen är god och att&lt;br&gt;läkemedel används korrekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna lita på att personalen kan sina saker. De som arbetar i vård och&lt;br&gt;omsorg har mycket viktiga och ansvarsfulla uppgifter. Grundutbild-&lt;br&gt;ningen skall vara gedigen och anpassad till dagens situation. Fortbildning&lt;br&gt;måste ges kontinuerligt. Personalens erfarenhet och engagemang måste&lt;br&gt;tas tillvara. Arbetsorganisation och medinflytande på arbetsplatsen skall&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- få avsluta livet med värdighet och i frid. Vården i livets slutskede skall&lt;br&gt;vara av hög kvalitet. Lindring av smärta eller andra obehag, kärleksfull&lt;br&gt;omvårdnad och en fridfull miljö är viktiga inslag. Personliga önskemål&lt;br&gt;skall tillgodoses så långt det är möjligt. Hjälpen skall finnas där man är,&lt;br&gt;ingen skall behöva flytta mellan olika boenden och sjukhus i onödan.&lt;br&gt;Ingen skall behöva dö ensam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Ett solidariskt samhälle för alla åldrar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett gott samhälle för alla åldrar måste byggas på solidaritetens grund.&lt;br&gt;Med utgångspunkt i varje människas lika värde blir det gemensamma&lt;br&gt;ansvarstagandet en sammanhållande kraft i samhället. Generationerna&lt;br&gt;hålls samman av den övergripande uppgiften att ge varje människa möj-&lt;br&gt;ligheter att leva ett gott liv. Det finns därför några självklara grundpelare&lt;br&gt;i välfärdssamhället, en god start i livet för varje bam, vård och omsorg&lt;br&gt;för sjuka och funktionshindrade samt en trygg ålderdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behoven ska styra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma finansieringen av vård och omsorg är en naturlig följd&lt;br&gt;av solidaritetens principer. Den är grunden för ett system där var och en&lt;br&gt;far hjälp och stöd efter behov - oberoende av personlig ekonomi, social&lt;br&gt;bakgrund, kön eller ålder. Den demokratiska styrningen är nödvändig för&lt;br&gt;att utvecklingen av vård och omsorg sker i enlighet med allmänintresset&lt;br&gt;och med hänsyn till särskilt utsatta och röstsvaga grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att helt låta marknadskrafterna styra tillgången och fördelningen av&lt;br&gt;vård och omsorg framstår som en orimlig lösning för de allra flesta i vårt&lt;br&gt;land. Renodlade försäkringslösningar är inte förenliga med den solidari-&lt;br&gt;tetsidé, som är en av hörnstenarna i det svenska välfärdssamhället. De&lt;br&gt;som har de största hälsoriskerna och vårdbehoven har ofta de lägsta in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komstema. Försäkringspremier som sätts utifrån individens hälsorisker Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;utesluter solidarisk fördelning. I förlängningen skulle sådana system&lt;br&gt;bryta sönder det gemensamma ansvaret och sammanhållningen i sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i det solidariska samhället är ömsesidigheten. Folket&lt;br&gt;är inte uppdelat i de som ger och de som far, inte i närande och tärande.&lt;br&gt;Tvärtom har alla människor något att bidra med. Detta gäller även när&lt;br&gt;någon är mycket gammal eller mycket sjuk. För dem som arbetar i vård&lt;br&gt;eller omsorg är detta uppenbart. Ömsesidigheten i vårdrelationen är en av&lt;br&gt;nyckelfrågorna i vårdarbetet. Men även om alla skulle kunna bidra så är&lt;br&gt;det inte alla som ges möjligheten. Det finns allt för många hinder för äld-&lt;br&gt;res delaktighet i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attityderna till äldre måste ändras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av frågorna i äldrepolitiken bottnar i våra attityder gentemot&lt;br&gt;äldre. Det ligger i sakens natur att detta inte enkelt och enbart låter sig&lt;br&gt;påverkas genom politiska beslut. Det är snarare en öppen diskussion som&lt;br&gt;krävs och i förlängningen en rad olika åtgärder som kan driva utveck-&lt;br&gt;lingen åt rätt håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attityder, förväntningar och förhållningssätt gentemot äldre avspeglas&lt;br&gt;på olika sätt i samhällslivet, ofta outtalat eller underförstått. Ett exempel&lt;br&gt;är olika skrivna eller oskrivna åldersregler inom arbetslivet, vården eller&lt;br&gt;politiken. Det berättigade i dessa regler behöver granskas ingående. Må-&lt;br&gt;let måste vara att i alla sammanhang avlägsna alla obefogade ålders-&lt;br&gt;streck. Detta kräver uppenbart en bred folklig förankring för ett förändrat&lt;br&gt;synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens samhälle är i många avseenden extremt ungdomsfixerat. Hälsa&lt;br&gt;och kroppsliga företräden tillmäts mycket stort värde. De unga och me-&lt;br&gt;delålders smak och åsikter dominerar i hög grad kulturliv och samhälls-&lt;br&gt;debatt. Det finns ett stort behov av att åstadkomma en annan balans i&lt;br&gt;värderingarna när det gäller synen på människor i olika faser av livet och&lt;br&gt;vad de kan bidra med respektive har rätt att förvänta sig. Ett erkännande&lt;br&gt;av att &amp;quot;alla behöver behövas&amp;quot; är en god grund för resonemanget. Att alla&lt;br&gt;- gamla som unga - både vill och bör bidra i samhället står inte i strid&lt;br&gt;med respekt och gemensamt ansvarstagande för dem som inte längre kan&lt;br&gt;klara sig utan hjälp. Tvärtom kan det vara en väg att minska risken för&lt;br&gt;passivitet, övergrepp eller nedlåtande behandling för gamla, som genom&lt;br&gt;sjukdom och åldrande förlorat sina sociala kontakter eller viktiga delar av&lt;br&gt;sin förmåga till självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott skall förebyggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om äldre inte tillhör någon av de grupper i samhället som löper&lt;br&gt;störst risk att utsättas för brott, måste oron för brott tas på största allvar.&lt;br&gt;Såväl brottsligheten i sig som oron för brott kan utgöra ett påtagligt hot&lt;br&gt;mot livskvaliteten hos de äldre. Det brottsförebyggande arbetet är därför&lt;br&gt;av central betydelse, lokalt har kommunerna en viktig roll. Genom sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete mellan olika aktörer som kommuner, näringsliv pensionärsföre-&lt;br&gt;ningar och andra frivilligorganisationer finns goda förutsättningar att öka&lt;br&gt;tryggheten för de enskilda medborgarna. Polisen har självklart en viktig&lt;br&gt;roll i det brottsförebyggande arbetet, både i det lokala samarbetet och för&lt;br&gt;att klara upp begångna brott. Närpolisen skall öka kontakterna med med-&lt;br&gt;borgarna och arbeta på ett problemorienterat sätt för att öka insatserna&lt;br&gt;mot vardagsbrottslighet. Detta är av stor vikt för att äldre - och unga -&lt;br&gt;skall kunna känna sig trygga i sin närmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre skall ha möjlighet att arbeta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem är trenden att allt fler lämnar arbetsmarknaden i förtid.&lt;br&gt;Denna måste brytas. Under den senaste tjugoårsperioden har antalet per-&lt;br&gt;soner som lämnat arbetsmarknaden i förtid ökat mycket starkt. Dessutom&lt;br&gt;är det allt färre som fortsätter att arbeta efter 65 års ålder. Det är oroande&lt;br&gt;att så många inte orkar arbeta fram till pensionsåldern. Samtidigt är&lt;br&gt;många som lämnat arbetsmarknaden av åldersskäl fullt kapabla att fort-&lt;br&gt;sätta sitt yrkesarbete, men har av olika skäl - avgångsregler, brist på&lt;br&gt;lämpligt arbete, förmånliga avgångserbjudanden - valt eller tvingats att&lt;br&gt;avstå. En del av dem som avgått frivilligt hade förmodligen velat fort-&lt;br&gt;sätta ytterligare en tid, om de kunnat göra sitt yrkesarbete mindre krav-&lt;br&gt;fullt och friare. Andra har känt krafterna svikta och välkomnat möjlighe-&lt;br&gt;ten att fa gå. Det finns uppenbart ett stort behov av ett mera flexibelt för-&lt;br&gt;hållande till människors yrkesarbete som äldre. På sikt kommer den&lt;br&gt;nuvarande trenden mot ökad förtida avgång från arbetslivet att vara&lt;br&gt;ohållbar, såväl för samhällsekonomin som för välfärdssystemet. Allvaret&lt;br&gt;i denna fråga far inte överskuggas av de aktuella problemen på arbets-&lt;br&gt;marknaden. En långsiktig förändring av regler, villkor och attityder är&lt;br&gt;nödvändig. Detta kräver en bred och inträngande diskussion för att und-&lt;br&gt;vika att frågan uppfattas som uttryck för en konkurrens mellan genera-&lt;br&gt;tionerna i en tid av omfattande arbetslöshet bland de unga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Resurser för en offensiv äldrepolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande förutsättningen för ett gott liv för äldre människor i&lt;br&gt;vårt samhälle, både när det gäller ekonomisk trygghet och möjligheterna&lt;br&gt;att erbjuda vård och omsorg av hög kvalitet, är en stabil samhällseko-&lt;br&gt;nomi. Regeringens högst prioriterade uppgift blir därför också i detta&lt;br&gt;sammanhang att stärka den ekonomiska tillväxten, bekämpa arbetslös-&lt;br&gt;heten och öka sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs större resurser till vården och omsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resurser som avsätts till vård och omsorg är betydande. Men det&lt;br&gt;ökande antalet äldre gör att behov av att omfördela resurser till omsorgen&lt;br&gt;under de kommande decennierna kan förutses. Kommittén om hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) analyserade i sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delbetänkande 1996:163 utvecklingen av framtida behov och tillgängliga Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;resurser i hälso- och sjukvården respektive äldreomsorgen. Slutsatsen&lt;br&gt;blev att det under det kommande decenniet fanns en risk för ett&lt;br&gt;betydande gap mellan behov och resurser. Utredningens beräkningar&lt;br&gt;baserade sig på en rent demografisk framskrivning och är därmed behäf-&lt;br&gt;tade med en stor grad av osäkerhet när det gäller det faktiska framtida&lt;br&gt;resursbehovet. Regeringens bedömning är att den ekonomiska tillväxten,&lt;br&gt;sysselsättningen, förändringarna av hälsoläget i stort samt den medi-&lt;br&gt;cinska utvecklingen, exempelvis avseende behandling av demenssjuk-&lt;br&gt;domar eller möjligheterna till rehabilitering, är faktorer som har avgö-&lt;br&gt;rande betydelse för möjligheterna att finansiera vård och omsorg i fram-&lt;br&gt;tiden. Den förväntade ökningen av antalet äldre och därmed samman-&lt;br&gt;hängande krav på äldreomsorg, sjukvård och pensioner måste också ses i&lt;br&gt;ett historiskt perspektiv. Storleksordningen på den utmaning som väntar&lt;br&gt;är inte större än den som landet klarat av under senare decennier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har redan aviserat och delvis beslutat att höja de generella&lt;br&gt;statsbidragen till kommunerna och landstingen med 16 miljarder kronor&lt;br&gt;under åren 1997-2000 för kärnverksamheterna, dvs. vård, skola och om-&lt;br&gt;sorg. Regeringen har idag i den ekonomiska vårpropositionen&lt;br&gt;(1997/98:150) föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen i kommu-&lt;br&gt;ner och landsting. Regeringens bedömning är att dessa medel ger möj-&lt;br&gt;lighet att inom äldreomsorgen öka tillgången på personal, garantera&lt;br&gt;medicinsk kompetens och förhindra människor i onödan skickas runt&lt;br&gt;mellan olika vårdgivare. Vidare möjliggörs att stärka patientens ställning,&lt;br&gt;öka tillgängligheten och minska väntetiderna i sjukvården. Regeringen&lt;br&gt;avser att även framgent noga följa utvecklingen av såväl resursbehoven&lt;br&gt;som det samhällsekonomiska utrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifterna får inte vara oskäliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nära kopplad till frågan om resurser för äldreomsorgen är också de äld-&lt;br&gt;res avgifter. Idag utgör avgifterna i genomsnitt 9 % av finansieringen av&lt;br&gt;äldreomsorgen, men avgiftsnivån skiftar mellan kommunerna. Vård och&lt;br&gt;omsorg skall i grunden finansieras gemensamt via skatten. Regeringens&lt;br&gt;bedömning är att allt för höga avgifter för vissa äldre undergräver viljan&lt;br&gt;att delta i den gemensamma finansieringen och på sikt hotar förtroendet&lt;br&gt;för det solidariska systemet. Studier har visat att avgifterna i vissa fall&lt;br&gt;satts så höga att andra aspekter på den äldres liv inte längre kunnat till-&lt;br&gt;godoses och make/maka fatt vidkännas allvarliga försämringar för sin&lt;br&gt;livsföring. Det är också viktigt att kommunerna anpassar avgiftsuttaget&lt;br&gt;så att inte orimliga effekter uppkommer för anhöriga till dem som behö-&lt;br&gt;ver vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalförsörjningen måste tryggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vården och omsorgen är det personalen och deras kunnande som är&lt;br&gt;den viktigaste resursen. Det ökande antalet äldre och därmed ökande&lt;br&gt;vårdbehov under kommande år kräver en framsynt hantering av personal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöijningsffågoma. Tillgången på välutbildad personal påverkas av&lt;br&gt;konjunkturen och dagsaktuella faktorer, men är också beroende av lång-&lt;br&gt;siktiga beslut om exempelvis dimensionering av högskoleutbildning. Re-&lt;br&gt;dan idag märks en begynnande brist på personal i äldreomsorgen. Bristen&lt;br&gt;omfattar såväl undersköterskor och sjuksköterskor som allmänläkare. På&lt;br&gt;något längre sikt kommer de stora pensionsavgångarna att skapa stora&lt;br&gt;behov av ersättningsrekrytering. Vidare har delar av utbildningssystemet&lt;br&gt;inte förändrats i takt med de stora förändringarna inom äldreomsorg och&lt;br&gt;sjukvård. Detta kan på sikt orsaka ytterligare brist på adekvat utbildad&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldreomsorgen är en framtidsbransch där en stimulerande utveckling&lt;br&gt;kan förutses. Vårdarbetet är både viktigt för samhället och stimulerande&lt;br&gt;för individen. Det är av avgörande betydelse att vårdarbetet görs attrak-&lt;br&gt;tivt för unga människor. En förändrad arbetsorganisation där hierarkier&lt;br&gt;bryts ned och de anställdas individuella erfarenheter, kunskaper och en-&lt;br&gt;gagemang tas till vara är en nödvändig del i utvecklingen. Invandrare&lt;br&gt;med utländsk yrkesutbildning kan utgöra ett viktigt tillskott till persona-&lt;br&gt;len i vård och omsorg, särskilt med tanke på att allt fler äldre är av ut-&lt;br&gt;ländsk härkomst. Vidare skall försöksverksamheten med eftergymnasial&lt;br&gt;kvalificerad yrkesutbildning utökas och behoven på vårdområdet upp-&lt;br&gt;märksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att särskilda insatser krävs för att trygga det&lt;br&gt;framtida behovet av personal inom vård och omsorg. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att ta initiativ till åtgärder i samverkan med kommuner och lands-&lt;br&gt;ting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öka stödet till anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldreomsorgen berör i hög grad också anhöriga och närstående, både&lt;br&gt;genom sitt engagemang i den äldres situation och genom praktisk hjälp.&lt;br&gt;För detta är de beroende av hjälp och stöd från de yrkesverksamma på&lt;br&gt;området. Deras begränsningar som följd av det egna livets krav måste&lt;br&gt;förstås och accepteras. Under sådana omständigheter är arbetet för när-&lt;br&gt;stående äldre både stimulerande och känslomässigt mycket värdefullt.&lt;br&gt;Även de frivilliga som arbetar med äldrefrågor har behov av motsvarande&lt;br&gt;stöd och rådgivning. Regeringen anser att särskilda resurser bör anslås&lt;br&gt;till att utveckla stödet till anhöriga och frivilliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fler platser i äldreboende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boendeförhållandena för äldre tillhör de områden, där förändringarna på&lt;br&gt;senare år varit mycket positiva, också vad gäller det särskilda boendet för&lt;br&gt;vårdbehövande äldre. De boendes behov av självständighet och integritet&lt;br&gt;är dock inte tillgodosett överallt. Antalet platser i särskilt boende är också&lt;br&gt;otillräckligt. Regeringen vill därför avsätta ytterligare resurser för att ge&lt;br&gt;fler platser i äldreomsorgen samt en bättre kvalitet i befintliga boenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 En god vård och omsorg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En god vård och omsorg för äldre är ett bärande element i välfärdssam-&lt;br&gt;hället. Äldreomsorgen och sjukvården är väl utbyggda men förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för organisation, finansiering och utveckling av den offentliga&lt;br&gt;vården och omsorgen har förändrats påtagligt under de senaste decenni-&lt;br&gt;erna. Befolkningsutvecklingen har skapat ökande vårdbehov samtidigt&lt;br&gt;som den svaga samhällsekonomiska utvecklingen gjort det allt svårare att&lt;br&gt;finansiera dessa. Strukturella förändringar inom vård- och omsorgssys-&lt;br&gt;temet, framförallt Ädel-reformen och det kraftigt minskade antalet plat-&lt;br&gt;ser vid akutsjukhusen, har ökat trycket på landstingens primärvård, på&lt;br&gt;kommunerna och på de anhöriga. Allt fler äldre och svårt sjuka männi-&lt;br&gt;skor vårdas idag i den egna bostaden eller i kommunernas särskilda bo-&lt;br&gt;ende. Nya &amp;quot;gråzoner&amp;quot; och brister i samverkan och organisation mellan&lt;br&gt;huvudmännen skapar problem för enskilda. Skillnaderna mellan olika&lt;br&gt;kommuners äldreomsorg är stora. Många människor känner oro och&lt;br&gt;otrygghet inför den framtida utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformens inriktning står sig - men de medicinska bristerna skall&lt;br&gt;åtgärdas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att Ädel-reformens intentioner fortfarande&lt;br&gt;står sig. Betoningen av sociala aspekter och att stödja det friska hos dem&lt;br&gt;som behöver vård och omsorg är riktig. Fortfarande finns det inslag i&lt;br&gt;framför allt sjukhemsvården där gamla sjukhustraditioner lever kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det uppenbart att de medicinska bristerna i äldreomsorgen&lt;br&gt;måste åtgärdas. Några nya huvudmannaskapsförändringar är inte aktu-&lt;br&gt;ella. Dagens problem måste därför lösas i samverkan mellan huvudmän,&lt;br&gt;verksamheter och professioner. De ökade statsbidragen till kommuner&lt;br&gt;och landsting måste enligt regeringens bedömning leda till konkreta re-&lt;br&gt;sultat. Statsbidragen ger möjlighet att behålla eller rekrytera personal.&lt;br&gt;Landstingen måste också leva upp till sitt ansvar för att läkartillgången i&lt;br&gt;de särskilda boendeformerna och i eget boende säkerställs. Gamla skall&lt;br&gt;inte behöva skickas till sjukhusens akutmottagningar på grund av att per-&lt;br&gt;sonalen i kommunens äldreboende inte får kontakt med landstingets&lt;br&gt;läkare. Kommunerna måste å sin sida ha beredskap att ta emot gamla&lt;br&gt;som skrivs ut från sjukhus. Konflikter mellan huvudmän rörande betal-&lt;br&gt;ningsansvaret för enskilda patienter måste lösas. Dessa och andra exem-&lt;br&gt;pel på brister i samverkan bör lösas genom lokala överenskommelser&lt;br&gt;mellan huvudmännen. Regeringen avser för sin del ta initiativ till sam-&lt;br&gt;verkan med kommun- och landstingsförbunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemtjänsten kan förebygga ohälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoarbete för äldre innebär att skapa en jordmån som främjar och&lt;br&gt;bevarar det friska, att ge förutsättningar för ett meningsfullt och obero-&lt;br&gt;ende liv så länge som möjligt. Detta är också viktiga kännetecken för en&lt;br&gt;framsynt äldrepolitik. De äldres behov av vård och omsorg är inte abso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luta och opåverkbara. Hemtjänsten har på senare år i allt högre grad kon-&lt;br&gt;centrerat sina insatser till dem med de största vårdbehoven. Personer med&lt;br&gt;mindre behov får sällan hemtjänst. Men det är viktigt att se värdet av&lt;br&gt;hemtjänst också som en förebyggande verksamhet. Exempelvis kan re-&lt;br&gt;gelbundna besök av hemtjänsten ha stort socialt värde och ge en ökad&lt;br&gt;trygghet. Det kan också bidra till att skjuta upp behovet av tyngre insat-&lt;br&gt;ser eller flyttning till särskilt boende. Regeringens bedömning är att folk-&lt;br&gt;hälsoarbetet bland de äldre behöver förstärkas i syfte att ge bättre hälsa&lt;br&gt;och ökat oberoende. Den uppsökande verksamheten bland de äldre i fö-&lt;br&gt;rebyggande och hälsofrämjande syfte bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre med psykisk sjukdom är en grupp som bör ägnas särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet inom ramen för Äldreprojektet. Boende, vård, omsorg, an-&lt;br&gt;hörigstöd, statistik och vårdprogram är några områden som måste för-&lt;br&gt;bättras for denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre äldreomsorg: Mer personal, bättre forskning och utveckling,&lt;br&gt;fortbildning samt kvalitetsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kvalitet och resultat kan förbättras. Detta kräver en&lt;br&gt;tillräcklig personalbemanning, vilket på många håll betyder ett ökat antal&lt;br&gt;anställda. Därutöver krävs bättre organisation, arbetsmetoder, arbetsled-&lt;br&gt;ning och utbildning samt en gemensam vårdideologi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika studier och forskning tyder på att befintliga resurser inte alltid&lt;br&gt;kommer rätt person till del, i rätt tid, rätt omfattning eller på rätt sätt. Det&lt;br&gt;finns bl.a. stora olikheter mellan kommunerna i fråga om biståndsbe-&lt;br&gt;dömning och hur mycket resurser kommunen använder for ett givet be-&lt;br&gt;hov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs en kraftigt ökad satsning på forskning och metodutveckling&lt;br&gt;som följer och utvärderar effekterna av olika insatser för att på sikt skapa&lt;br&gt;en bättre vård och omsorg och för att bättre hushålla med resurserna. Be-&lt;br&gt;hoven av förbättrad utbildning och fortbildningsinsatser for olika perso-&lt;br&gt;nalgrupper får inte hamna i motsatsställning till behoven av mer perso-&lt;br&gt;nal. Hur äldreomsorgen utvecklas beror till stor del på vilket stöd perso-&lt;br&gt;nalen får, vilka möjligheter man har att utvecklas, stimuleras och känna&lt;br&gt;trygghet och yrkesstolthet genom återkommande påfyllning av nya kun-&lt;br&gt;skaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en självklarhet att personalen är äldreomsorgens viktigaste re-&lt;br&gt;surs. Äldreomsorg och äldresjukvård är ett kvalificerat yrke som måste&lt;br&gt;vila på en god kunskapsgrund, som fortlöpande förnyas och utvecklas&lt;br&gt;genom ett väl fungerande forskningssystem. Det måste finnas tillräckligt&lt;br&gt;med personal med god grundutbildning och väl utbildade arbetsledare.&lt;br&gt;Personalens vidareutveckling och engagemang måste stödjas genom&lt;br&gt;fortbildning och kvalitetsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetsarbetet inom äldreomsorgen och äldresjukvården behöver stöd&lt;br&gt;till kraftfull vidareutveckling. Regeringen föreslår nu förändringar i lag-&lt;br&gt;stiftningen, som skapar förutsättningar för ett offensivt kvalitetsarbete&lt;br&gt;inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom äldreområdet präglas av stora förändringar, som Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;måste mötas med nytänkande och kreativitet. Därför kan det också behö-&lt;br&gt;vas särskilda medel till regeringens disposition för insatser som syftar till&lt;br&gt;konstruktiva förändringar och nytänkande när det gäller det bästa sättet&lt;br&gt;att möta äldres behov, förbättra villkor och skapa nya möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missförhållanden måste anmälas!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendet för vård och omsorg kräver en god kvalitet och att åtgärder&lt;br&gt;vidtas snarast i de fall missförhållanden i vården uppkommer. Om-&lt;br&gt;sorgstagare och anhöriga vågar på grund av sin beroendeställning inte&lt;br&gt;alltid anmäla brister. Personal kan å andra sidan av kollegiala hänsyn&lt;br&gt;eller andra skäl tveka inför att påpeka missförhållanden. Regeringen fö-&lt;br&gt;reslår därför att personalen skall ha en skyldighet att anmäla missför-&lt;br&gt;hållanden till tillsynsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall förstärkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för en god kvalitet och undvikande av fel och brister ligger hos&lt;br&gt;den som bedriver en vårdverksamhet. Grunden läggs genom god ar-&lt;br&gt;betsorganisation, kompetent och tillräcklig personal och egen uppföljning&lt;br&gt;av verksamheten. Därutöver krävs effektiv tillsyn för att säkra god och&lt;br&gt;jämförbar kvalitet i vård och omsorg i olika delar av landet. Regeringens&lt;br&gt;bedömning är att tillsynen över äldrevården behöver förstärkas ytterli-&lt;br&gt;gare. Därför föreslås att tillsynsmyndigheterna tillförs ytterligare medel.&lt;br&gt;Det är av stor vikt att denna också inriktas på att förebygga uppkomsten&lt;br&gt;av fel och brister.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5 Regeringens fortsatta arbete med äldrepolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ovan redovisat sin bedömning av inriktningen av äldre-&lt;br&gt;politiken inom ett antal viktiga områden. I det följande redovisas förslag&lt;br&gt;som avser att bidra till att lösa akuta problem, påbörja långsiktiga lös-&lt;br&gt;ningar och stödja utvecklingen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldrepolitiken i den vida mening som tidigare beskrivits berör de&lt;br&gt;flesta samhällsområden. Förutsättningarna påverkas av en rad faktorer&lt;br&gt;som över tiden kräver stor uppmärksamhet, initiativkraft och anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som nu presenteras är avsedda att undanröja vissa brister&lt;br&gt;inom främst äldreomsorgen. Andra problem kräver ytterligare kartlägg-&lt;br&gt;ning, utredning eller förankring innan de kan lösas. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att under den treårsperiod som Äldreprojektet pågår återkomma&lt;br&gt;dels med förslag till riksdagen, dels genom initiativ i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökade resurser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det har i olika sammanhang i denna proposition konstaterats att resurser&lt;br&gt;behöver tillföras äldreomsorgsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge nödvändig förstärkning av resurserna till bl.a. denna kärn-&lt;br&gt;verksamhet har regeringen redan tidigare föreslagit en höjning av stats-&lt;br&gt;bidragen till kommuner och landsting med sammanlagt 16 miljarder kro-&lt;br&gt;nor under åren 1997-2000. Regeringen angav då att den förväntade sig&lt;br&gt;att kommuner och landsting inom ramen för sitt verksamhetsansvar och&lt;br&gt;den frihet som det generella statsbidraget ger, skulle göra prioriteringar&lt;br&gt;som bl.a. främjar sysselsättning och kvalitet i äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i dag i den ekonomiska vårpropositionen&lt;br&gt;(1997/98:150) föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Regeringens bedömning är att de ökade statsbidra-&lt;br&gt;gen ger kommuner och landsting förutsättningar att åstadkomma bety-&lt;br&gt;dande förbättringar inom äldreomsorgen i enlighet med de prioriteringar&lt;br&gt;som anges i denna proposition om äldrepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i denna proposition att ytterligare 400 miljoner&lt;br&gt;kronor anslås för att stimulera uppbyggnad och anpassning av bostäder&lt;br&gt;och andra lokaler avsedda för äldre personer. Vidare föreslås att 300&lt;br&gt;miljoner kronor anvisas för andra strategiska åtgärder, bl.a. för att sti-&lt;br&gt;mulera anhörigvården. Dessutom skall satsningar göras på fortbildning,&lt;br&gt;forskning och utvecklingsinsatser. 200 av de 300 miljonerna skall utgöra&lt;br&gt;en permanent förstärkning. Resterande 100 miljoner kronor är en för-&lt;br&gt;stärkning under den kommande treårsperioden. Efter tre år är det möjligt&lt;br&gt;för regeringen att göra omprioriteringar inom området. Medelstillskotten&lt;br&gt;har beaktats i förslaget till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård&lt;br&gt;och social omsorg, som redovisas i den ekonomiska vårpropositionen för&lt;br&gt;1998 (1997/98:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har beskrivits i denna proposition föreligger ett antal tyd-&lt;br&gt;liga bristområden. Med utgångspunkt ifrån dessa anser regeringen att&lt;br&gt;följande prioriteringar skall vara vägledande när kommuner och landsting&lt;br&gt;förstärker insatser som har stor betydelse för de äldre:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fler anställda i äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förbättrad samverkan mellan huvudmännen i syfte att åstadkomma en&lt;br&gt;högre kvalitet och ökad kontinuitet i samhällets insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre tillgång till medicinsk kompetens i hemsjukvården och de sär-&lt;br&gt;skilda boendeformerna inom den kommunala äldreomsorgen. En ökad&lt;br&gt;läkarmedverkan i äldreomsorgen och i äldrevården är av central bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Patientens ställning stärks och tillgängligheten inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ökad kompetens hos personalen för att möta nya och förändrade ar-&lt;br&gt;betsuppgifter samt en utvecklad arbetsorganisation och ett tydligare&lt;br&gt;ledarskap. Det gäller såväl generell vård- och omsorgskompetens som&lt;br&gt;attityder och förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppsökande verksamhet inom hemtjänsten for att erbjuda tidiga insat-&lt;br&gt;ser och därmed förebygga behov av mer omfattande och dyra åtgärder.&lt;br&gt;I det uppsökande arbetet skall särskilda behov som gäller kosthållning&lt;br&gt;och medicinering uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En bättre information till vårdtagare och anhöriga samt möjlighet till&lt;br&gt;delaktighet i planeringen av olika vårdinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utvecklade och fördjupade former för stöd till anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett kontinuerligt kvalitetsarbete genom att bygga upp och utveckla&lt;br&gt;kvalitetssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Information och samarbete mellan vårdgivarna för att förhindra att&lt;br&gt;vårdtagare ”forslas runt” i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre tillgång till rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel inom den&lt;br&gt;kommunala äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre vård i livets slutskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förväntar sig att förbättringar sker i första hand inom ovan&lt;br&gt;redovisade områden. Socialstyrelsen kommer som en komplettering till&lt;br&gt;sitt äldreuppföljningsuppdrag att fa som en särskild uppgift att följa vilka&lt;br&gt;förbättringar kommunerna uppnår och årligen under perioden 1999-2001&lt;br&gt;redovisa detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.1.1 Effektivare arbetsmarknadsåtgärder&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En arbetsgrupp med företrädare för Rege-&lt;br&gt;ringskansliet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;bör tillsättas för att se över möjligheterna att tillvarata de arbetslösas&lt;br&gt;kompetens och effektivt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska åtgär-&lt;br&gt;derna i syfte att höja kompetensen hos personalen inom äldreomsor-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En kontinuerlig kompetensut-&lt;br&gt;veckling av de anställda inom äldrevården tillsammans med en perso-&lt;br&gt;nalpolitik som stimulerar övergångar från deltid till heltidsarbete är&lt;br&gt;främst ett arbete som naturligt åligger arbetsgivare inom kommuner och&lt;br&gt;landsting. Regeringen ser dock att inom arbetsmarknadspolitikens om-&lt;br&gt;råde finns möjligheter att ytterligare stödja de offentliga arbetsgivarna i&lt;br&gt;deras strävan att kompetensutveckla personalen. Regeringen har senast i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) uttalat detta. Den&lt;br&gt;åtgärd som tidigare haft störst betydelse för detta arbete har varit de s.k.&lt;br&gt;utbildningsvikariaten. Fr.o.m. den 1 januari 1998 har denna arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiska åtgärd uppgått i det s.k. utbildningsstödet inom arbets-&lt;br&gt;marknadspolitikens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår överläggningar mellan staten och parterna på ar-&lt;br&gt;betsmarknaden om hur kompetensutvecklingen i arbetslivet kan stärkas. I&lt;br&gt;det arbetet ingår även Kommun- och Landstingsförbunden. Arbetet syftar&lt;br&gt;till att klargöra parternas ansvar för att ett ökat lärande i arbetslivet&lt;br&gt;kommer till stånd och att staten kan underlätta strävan till ökad kompe-&lt;br&gt;tensutveckling. Detta arbete är av allmän karaktär och berör inte speci-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fika verksamhetsområden. Regeringen avser därför att tillsätta en särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp med företrädare för Social-, Arbetsmarknads-, Finans-, och&lt;br&gt;Inrikesdepartementet samt Landstingsförbundet och Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet som skall ha som uppgift att skapa en samlad bild över omfatt-&lt;br&gt;ningen av den normala kompetensutvecklingen för anställda inom äldre-&lt;br&gt;omsorgen som sker inom kommuner och landsting. Syftet skall vara att&lt;br&gt;undersöka om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ytterligare kan&lt;br&gt;medverka till en utökning av denna kompetensutveckling med inriktning&lt;br&gt;mot särskilda omsorgsbehov. Arbetsgruppen skall även se över gruppen&lt;br&gt;deltidsanställda inom äldreomsorgen och deras möjlighet till heltidsan-&lt;br&gt;ställningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.1.2 Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om ekonomisk trygghet för vissa&lt;br&gt;äldre invandrare bör utredas av den särskilde utredaren som har fatt i&lt;br&gt;uppdrag att se över vissa frågor som gäller socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vissa äldre invandrare är i dag&lt;br&gt;hänvisade till socialtjänsten på grund av att deras sammanlagda pensions-&lt;br&gt;förmåner inte räcker till en godtagbar försörjning. Detta beror på att&lt;br&gt;många personer som idag invandrar till Sverige saknar pensionsrättig-&lt;br&gt;heter då de invandrar, antingen beroende av att landet de kommer ifrån&lt;br&gt;saknar pensionssystem eller att de där intjänat en liten eller ingen pen-&lt;br&gt;sionsrätt. Är personen ung vid tiden för invandringen till Sverige skapar&lt;br&gt;detta inga problem. Personen uppfyller då vid tiden för sin pensionering&lt;br&gt;kraven som ställs för att fa svensk pension. Kraven enligt huvudregeln är&lt;br&gt;att man för att fa full folkpension skall ha arbetat i Sverige i 30 år alter-&lt;br&gt;nativt varit bosatt 40 år i landet. Problem uppstår dock ofta då äldre per-&lt;br&gt;soner, vid t.ex. anhöriginvandring, invandrar till Sverige utan eller med&lt;br&gt;små pensionsrättigheter från landet de utvandrat ifrån. De saknar sam-&lt;br&gt;tidigt, på grund av sin ålder, möjlighet att tjäna in rätt till svensk pension&lt;br&gt;som räcker till en godtagbar försörjning. Detta har medfört en ökad be-&lt;br&gt;lastning på socialbidragssystemet. Regeringen anser - även mot bak-&lt;br&gt;grund av att endast ett fatal berörs - att situationen är otillfredsställande&lt;br&gt;och att det är viktigt att hitta en långsiktig lösning på detta problem. Flera&lt;br&gt;alternativa möjligheter kan övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen för genomförandet av reformeringen av ålderspensions-&lt;br&gt;systemet, den s.k. Genomförandegruppen, har i en departementsprome-&lt;br&gt;moria Garantipension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) beskri-&lt;br&gt;vit en möjlig lösning på detta problem genom en tudelad garantipension.&lt;br&gt;Förslaget innebär att uppdelning görs i en del som tillgodoser önskemålet&lt;br&gt;om att ge utbyte i form av högre pension även för den som har tjänat in&lt;br&gt;förhållandevis låg inkomstgrundad pension, och i en del som tillgodoser&lt;br&gt;kravet på att pensionärer bosatta i Sverige skall ha rätt till en viss minsta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pension. Genomförandegruppen valde dock av beredningstekniska skäl&lt;br&gt;att inte lämna förslag rörande detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den av Genomförandegruppen redovisade mo-&lt;br&gt;dellen är tilltalande av flera skäl, bl.a. ur den aspekten att äldre invand-&lt;br&gt;rare skulle bli garanterade en ålderspension som ger en försörjning på&lt;br&gt;basnivå. De ekonomiska effekterna som en tudelad garantipension skulle&lt;br&gt;få är emellertid svåra att överblicka, särskilt ur ett internationellt per-&lt;br&gt;spektiv. Med hänsyn till osäkerheten i fråga om konsekvenserna av en&lt;br&gt;sådan lösning anser regeringen att en sådan garantipension för närva-&lt;br&gt;rande inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan också nämnas att en särskild utredare har fått i&lt;br&gt;uppdrag att lämna förslag till konstruktion av övergångsvis garantipen-&lt;br&gt;sion för de ålderspensionärer som inte kommer att omfattas av regelsys-&lt;br&gt;temet för garantipension inom den reformerade ålderspensioneringen&lt;br&gt;(dir. 1997:149). Grundskyddet avser ålderspensionärer födda 1937 eller&lt;br&gt;tidigare. Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan tänkbar variant för att lösa frågan om äldre invandrares eko-&lt;br&gt;nomiska trygghet är att inom reglerna för bostadstillägg till pensionärer&lt;br&gt;(BTP) utvidga möjligheten att få särskilt bostadstillägg till pensionärer&lt;br&gt;(SBTP). BTP syftar till att göra det möjligt för pensionärer med ingen&lt;br&gt;eller låg pension att ha en bostad av god kvalitet, utan att boendekostna-&lt;br&gt;den minskar möjligheten att också i övrigt ha en tillfredsställande stan-&lt;br&gt;dard. SBTP betalas ut till pensionärer med hög boendekostnad och låg&lt;br&gt;inkomst som annars inte skulle uppnå en skälig levnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare har fått i uppdrag att se över BTP (SI997:25).&lt;br&gt;I uppdraget ingår också att lämna förslag till hur SBTP kan modernise-&lt;br&gt;ras. Uppdraget skall vara avslutat den 1 mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bättre samverkan, ledning och organisation&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av fördjupad samverkan&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Mot bakgrund av resurstillskottet till&lt;br&gt;kommuner och landsting under åren 1997-2000 förutsätter regeringen&lt;br&gt;att kommuner och landsting tar ansvar för att genomföra effektiva åt-&lt;br&gt;gärder som förbättrar samverkan i syfte att åstadkomma en högre&lt;br&gt;kvalitet i vård och omsorg. Regeringen kommer att noga följa arbetet&lt;br&gt;bl.a. genom Socialstyrelsen och avser att återkomma med förslag till&lt;br&gt;åtgärder om så bedöms nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De vård- och omsorgsbehövande&lt;br&gt;äldre har ofta behov av insatser från både landsting och kommun och&lt;br&gt;behoven kan växla kraftigt över tiden. De brister i samverkan mellan hu-&lt;br&gt;vudmännen som fortfarande kvarstår leder till ojämn kvalitet, försämrad&lt;br&gt;kontinuitet i samhällets insatser och därmed till otrygghet för berörda&lt;br&gt;personer. Enligt regeringens mening bör samverkan mellan de olika hu-&lt;br&gt;vudmännen stärkas och fördjupas. Regeringen bedömer att resurstill-&lt;br&gt;skottet i form av höjningen av statsbidragen ger förutsättningar för kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;muner och landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samver-&lt;br&gt;kan inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens årsrapport 1996:9 vad avser äldreuppdraget kon-&lt;br&gt;stateras att de sammantagna konsekvenserna av omstruktureringen, re-&lt;br&gt;sursknappheten och det ökade vårdbehovet har medfört stora svårigheter&lt;br&gt;för kommunerna att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Sam-&lt;br&gt;tidigt konstateras brister vad avser landstingens insatser och då inte minst&lt;br&gt;när det gäller läkarnas medverkan i vården av personer i särskilt boende.&lt;br&gt;Hälso- och sjukvården för de äldre måste därför förbättras både i de delar&lt;br&gt;där kommunen har ett ansvar och i de delar där landstinget är ansvarigt.&lt;br&gt;De olika åtgärderna måste komplettera och stödja varandra så att den&lt;br&gt;enskilde kan vara förvissad om att få bästa möjliga vård. Detta gäller&lt;br&gt;också vården i livets slutskede där det idag ibland saknas resurser, kom-&lt;br&gt;petens och en ändamålsenlig organisation för att på ett tryggt sätt ge en&lt;br&gt;god vård. Att kommuner och landsting i samverkan kan lösa problem&lt;br&gt;inom vård och omsorg av äldre är enligt regeringens mening en viktig&lt;br&gt;trovärdighetsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad åtgärder vidtas också i kommuner och landsting för att förbättra&lt;br&gt;och säkra kvaliteten i det medicinska omhändertagandet. Bl.a. beslutade&lt;br&gt;Landstingsförbundets styrelse i december 1997 att framhäva vikten av att&lt;br&gt;läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt.&lt;br&gt;Landstingen uppmanas i beslutet bl.a. att i dialog med respektive kom-&lt;br&gt;mun klargöra behov och krav på läkarinsatser för de äldre i detta boende&lt;br&gt;liksom hur landstingen skall möta behoven och kraven. Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som arbetar&lt;br&gt;under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god&lt;br&gt;kvalitet i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots väx-&lt;br&gt;ande behov och begränsade resurser. Beredningen bedriver ett omfat-&lt;br&gt;tande utrednings- och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många landsting och kommuner pågår arbete med att utveckla olika&lt;br&gt;former av samverkan. I flera fall har huvudmännen slutit lokala avtal som&lt;br&gt;reglerar äldrefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nordvästra sjukvårdsområdet i Stockholms läns landsting har sam-&lt;br&gt;arbetet lett till att sjukvårdsområdet och respektive kommun har etablerat&lt;br&gt;ett gemensamt lokalt rehabiliteringscentrum för äldre. Man har också&lt;br&gt;utvecklat s.k. lokala samvårdsavdelningar i syfte att erbjuda personer&lt;br&gt;tillfällig medicinsk vård och omvårdnad i situationer som inte kräver ge-&lt;br&gt;riatrikens eller akutsjukhusens resurser. Dessa enheter är lokaliserade till&lt;br&gt;de primärkommunala sjukhemmen som försetts med förstärkt medicinsk&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerbottens läns landsting har tillsammans med länets kommuner&lt;br&gt;beslutat om försöksverksamhet med s.k. bassjukvård. Försöksverksam-&lt;br&gt;heten sker med bibehållet huvudmannaskap och syftar till att i några&lt;br&gt;kommuner i länet utveckla en förstärkt omsorg, vård och service så nära&lt;br&gt;människomas vardag som möjligt. I projekten innefattas förstärkt hem-&lt;br&gt;sjukvård, vård i livets slutskede och stöd till närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av statliga stimulansmedel har ett intensivt samarbete mellan&lt;br&gt;kommuner och landsting kommit igång när det gäller rehabilitering. I&lt;br&gt;många landsting pågår också ett omfattande arbete för att utveckla och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överfora kompetens till kommunerna bl.a. genom gemensamma utbild- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;nings- och kompetensutvecklingsinsatser. Åtgärder för att förbättra infor-&lt;br&gt;mationsöverföringen mellan kommuner och landsting har utvecklats på&lt;br&gt;flera håll, bl.a. i Kronoberg där sjuksköterskor utbildats för att underlätta&lt;br&gt;informationen och förbättra kommunikationen i vårdkedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av förbättringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har idag betalningsansvar för de patienter som bedöms&lt;br&gt;som medicinskt färdigbehandlade. Vissa uppgifter tyder på att betal-&lt;br&gt;ningsansvaret ibland kan verka alltför starkt som incitament för flyttning&lt;br&gt;från sjukhus. Framför allt gäller det att gamla inte far tid att vänja sig vid&lt;br&gt;tanken på att återvända till hemmet och där få vård och stöd, eller till ett&lt;br&gt;särskilt boende. Detta kan leda till stor otrygghet och en känsla av att&lt;br&gt;forslas runt i systemet utan eget inflytande. Det har även förekommit att&lt;br&gt;hemskrivning har skett utan att äldreomsorg och primärvård varit infor-&lt;br&gt;merad vilket enligt regeringens mening är oacceptabelt. Här är naturligt-&lt;br&gt;vis god information av största vikt liksom att den enskilde ges möjlighet&lt;br&gt;att delta i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att de kommunala funktionerna kring en utskriven&lt;br&gt;patient samordnas så att denne kan fa en klar och tydlig information och&lt;br&gt;att de olika aktörernas planerade insatser sker som det är avsett. Inte säl-&lt;br&gt;lan lämnas idag olika och ibland motstridig information av t.ex. hem-&lt;br&gt;sjukvården, biståndshandläggaren och hemtjänstpersonalen. Detta skapar&lt;br&gt;naturligtvis oro och förvirring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare områden där förbättringar måste göras och där en ökad&lt;br&gt;samverkan mellan huvudmännen är grundläggande är läkemedelsan-&lt;br&gt;vändningen och rehabiliteringen av äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resursknappheten i kommuner och landsting under de senaste åren har&lt;br&gt;lett till att huvudmännen på olika sätt försökt minska kostnaderna i sina&lt;br&gt;verksamheter. I vissa fall har det också lett till att man avstått från att&lt;br&gt;vidta åtgärder vad avser en enskild person i förhoppningen att den andre&lt;br&gt;huvudmannen skulle stå för kostnaden. Vad som vid ett givet tillfälle kan&lt;br&gt;ha minskat kostnaden för en enskild kommun eller landsting kan i ett&lt;br&gt;helhetsperspektiv ha lett till såväl ett ökat lidande och försämrad livskva-&lt;br&gt;litet för den enskilde som till högre totala kostnader för samhället. Detta&lt;br&gt;kan enligt regeringens mening inte accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarmedverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarmedverkan i äldreomsorgen är landstingens uppgift. Det faktum att&lt;br&gt;patienterna vårdas hos primärkommunens äldreomsorg innebär självklart&lt;br&gt;ingen förändring därvidlag. Inte heller kan karaktären av boende i det&lt;br&gt;särskilda boendet få innebära, att ansvaret för tillfredsställande läkarvård&lt;br&gt;överlämnas till initiativ från den boende själv. Mot den bakgrunden väl-&lt;br&gt;komnar regeringen särskilt de initiativ som nu tagits av landstingsför-&lt;br&gt;bundet för att omprioritera läkarresurser för insatser inom äldrevården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas kompletterande behov av läkarinsatser för exempelvis&lt;br&gt;utbildningsändamål som kan medföra ett visst kostnadsansvar för äldre-&lt;br&gt;omsorgens huvudman. I alla vårdsammanhang är dock kostnadsansvaret&lt;br&gt;entydigt landstingens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förbättrade läkarinsatser som det nu finns anledning att se fram&lt;br&gt;emot behöver särskilt omfatta en systematisk uppsökande verksamhet&lt;br&gt;gentemot de oftast sjuka gamla som finns i den institutionella äldreom-&lt;br&gt;sorgen. Personalen måste därtill kunna få råd och stöd för sitt handlande&lt;br&gt;- även under jourtid - från läkare. Läkare måste också finnas tillgängliga&lt;br&gt;för direkta insatser under jourtid för att undvika sådana förhållanden som&lt;br&gt;rapporterats, där svårt sjuka patienter fatt flyttas från äldreboende till&lt;br&gt;akutmottagning på sjukhus på grund av att jourläkare inte kunnat påräk-&lt;br&gt;nas till äldreboendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarmedverkan kommer också att behöva dimensioneras för de be-&lt;br&gt;hov som finns i hemsjukvården. Först sedan hemsjukvården också har&lt;br&gt;tillgång till jourläkare som ingår i arbetslaget kring den sjuke, kan hem-&lt;br&gt;sjukvårdsmodellen anses vara välfungerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka kommunernas och landstingens ansvar för&lt;br&gt;att se till att samverkan kommer till stånd så att önskvärda förbättringar&lt;br&gt;av vården och omsorgen kan ske. En viktig orsak till att samverkan fun-&lt;br&gt;gerar bristfälligt på många håll tycks vara att de bägge huvudmännen&lt;br&gt;tenderar att se problemen ur sitt eget snäva ekonomiska perspektiv. Inom&lt;br&gt;ramen för de totala resurser som finns inom äldreomsorgen bör det&lt;br&gt;emellertid vara möjligt för de bägge huvudmännen att gemensamt åstad-&lt;br&gt;komma en bättre vård för de äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala överenskommelser mellan landsting och kommuner kan vara&lt;br&gt;ett bra medel för att fa igång ett bättre samarbete. Här kan länsstyrelserna&lt;br&gt;ha en viktig roll, t.ex. genom att samordna och understödja utveck-&lt;br&gt;lingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis att de tillförda resurserna till&lt;br&gt;landsting och kommuner bör kunna öka den medicinska kompetensen&lt;br&gt;och tillgången på läkare. Ökad information och samverkan mellan olika&lt;br&gt;vårdgivare förutsätts kunna förbättras. Det förutsätts även att vårdtagar-&lt;br&gt;nas informationsbehov kan tillgodoses. En utvecklad samverkan mellan&lt;br&gt;olika huvudmän minimerar problem med &amp;quot;rundgång&amp;quot; mellan de olika&lt;br&gt;vård- och omsorgssystemen och ökar flexibiliteten när det gäller att till-&lt;br&gt;godose olika behov av vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka läkarmedverkan inom äldreomsorgen kommer Socialstyrel-&lt;br&gt;sen att ges i uppdrag att redovisa de kommuner och landsting som inte&lt;br&gt;vidtagit åtgärder för att förbättra sin samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.2.2&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Gemensamma nämnder m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De lagliga förutsättningarna för samverkan&lt;br&gt;bör stärkas ytterligare. Regeringen avser därför att snarast se över frå-&lt;br&gt;gan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet med inrikt-&lt;br&gt;ning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall gälla fr.o.m. år&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De snabba förändringar som&lt;br&gt;skett i äldreomsorgen och som beskrivits i tidigare avsnitt understryker&lt;br&gt;behovet av nytänkande i fråga om hur vården skall styras och organise-&lt;br&gt;ras. Behovet av samverkan och samordning mellan olika vårdgivare har&lt;br&gt;lyfts fram sedan lång tid tillbaka. Allt oftare uppmärksammas också be-&lt;br&gt;hovet av vårdprogram som griper över flera vårdgivares insatser samt av&lt;br&gt;information och kvalitetsutveckling som omfattar såväl kommunernas&lt;br&gt;som landstingens vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 90-talets första hälft har tre stora nationella huvudmannaskaps-&lt;br&gt;reformer genomförts; ädel-, psykiatri- och handikappreformerna. Ett mo-&lt;br&gt;tiv för genomförandet av reformerna var att skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;samordna lokala resurser och verksamheter som på olika sätt är inflätade&lt;br&gt;i varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns som tidigare nämnts en rad exempel på samverkansformer&lt;br&gt;som utvecklats inom ramen för befintliga regelsystem. Samverkan sker&lt;br&gt;på olika plan och med olika utgångspunkt, på läns- eller lokal nivå, med&lt;br&gt;lokalmässig samverkan, med utgångspunkt från olika sjukdomsgrupper&lt;br&gt;eller med yrkesmässig bas. Försök med kommunalt driven primärvård&lt;br&gt;har genomförts i ett flertal kommuner och i de försök som pågår med&lt;br&gt;finansiell samordning mellan landsting, kommun och försäkringskassa,&lt;br&gt;de s.k. Socsamförsöken, har några kommuner valt att särskilt lyfta fram&lt;br&gt;samordningsfrågorna mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om erfarenheterna av reformerna sålunda huvudsakligen är posi-&lt;br&gt;tiva så har vissa samordningsproblem uppkommit i de nya gränssnitt som&lt;br&gt;bildats mellan huvudmännens ansvarsområden. Socialstyrelsen har i sin&lt;br&gt;utvärdering av Ädelreformen uppmärksammat att det inom flera verk-&lt;br&gt;samhetsområden fortfarande förekommer parallella organisationer.&lt;br&gt;Framförallt gäller detta inom hemsjukvården, rehabiliteringen och hjälp-&lt;br&gt;medelsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam skrivelse 1998-01-28 föreslår Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet och Landstingsförbundet att kommuner och landsting ges nya och&lt;br&gt;vidgade möjligheter att samverka inom vårdområdet. Man föreslår änd-&lt;br&gt;ringar i socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763). Ändringen skulle möjliggöra för kommuner och landsting att&lt;br&gt;komma överens om att fördela ansvaret mellan sig för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård och uppgifter som utförs enligt socialtjänstlagen, på sätt man finner&lt;br&gt;lämpligt. Förbunden pekar härvidlag på att sådana möjligheter finns när&lt;br&gt;det gäller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade - LSS. Vidare skulle möjligheter öppnas för kommu-&lt;br&gt;ner och landsting att bilda gemensam nämnd inom dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagen har nyligen ändrats för att underlätta samverkan ge-&lt;br&gt;nom att dels utvidga möjligheterna till kommunalförbund, dels att insti-&lt;br&gt;tutet gemensam nämnd har införts. Regeringen anser att det är angeläget&lt;br&gt;att de möjligheter att samverka som finns idag till fullo utnyttjas. De&lt;br&gt;båda kommunförbundens skrivelse lyfter fram att det i vissa fall finns&lt;br&gt;rättsliga hinder för att skapa den organisation och samordning av vården&lt;br&gt;och omsorgen som är önskvärd. De nuvarande möjligheterna att sam-&lt;br&gt;verka i en gemensam nämnd har begränsningen att de uppgifter som&lt;br&gt;läggs på denna måste vara gemensamma för kommunerna och lands-&lt;br&gt;tinget för att en sådan nämnd skall vara möjlig. Vidare är det endast inom&lt;br&gt;vissa avgränsade områden möjligt för kommuner och landsting att själva&lt;br&gt;komma överens om vilken uppgiftsfördelning dem emellan som skall&lt;br&gt;tillämpas. Dessa förhållanden pekar på att det finns skäl att skapa ytter-&lt;br&gt;ligare förutsättningar för huvudmännen att själva välja den form av po-&lt;br&gt;litiskt och administrativt ansvar för de här aktuella verksamheterna som&lt;br&gt;man finner bäst gagnar samordning och samverkan. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att skyndsamt bereda denna fråga och återkomma med erforderliga&lt;br&gt;förslag till lagändringar. Inriktningen är att de nödvändiga förändringarna&lt;br&gt;i lagstiftningen skall gälla från och med år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.2.3 Utbildning för förtroendevalda&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya kunskap om åldrandet som har&lt;br&gt;tillförts under senare år bör komma de förtroendevalda till del. De sär-&lt;br&gt;skilda medel som avser att avsättas för fortbildningsinsatser bör också&lt;br&gt;kunna användas för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser&lt;br&gt;för förtroendevalda som är verksamma inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De förändringar som sker inom&lt;br&gt;äldreomsorgen ställer nya krav på den politiska ledningen att möta nya&lt;br&gt;behov och stimulera till utvecklingsinsatser. Det är därför angeläget att&lt;br&gt;de förtroendevalda ges möjlighet att fa del av samlade erfarenheter och&lt;br&gt;ny kunskap inom äldreområdet. Utbildningsinsatserna kan innefatta kun-&lt;br&gt;skap om äldre och äldres behov av vård och omsorg. Det kan också fin-&lt;br&gt;nas behov av ökad kunskap om anhörigas behov av stöd och om frivilliga&lt;br&gt;organisationers insatser. De förtroendevalda har också en betydelsefull&lt;br&gt;roll när det gäller att leda kvalitetsutvecklingsarbetet inom äldreomsor-&lt;br&gt;gen. På detta område pågår en intensiv metodutveckling och det är an-&lt;br&gt;geläget att även de förtroendevalda får möjlighet att ta del av nyvunna&lt;br&gt;erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda medel som avser att avsättas för fortbildningsinsatser bör&lt;br&gt;även kunna användas för att utveckla och genomföra fortbildningsinsat-&lt;br&gt;ser för förtroendevalda som är verksamma inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1A&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förstärkt inflytande i kommuner och landsting&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Verksamheten vid de lokala pensionärsrå-&lt;br&gt;den (KPR) och landstingens pensionärsråd (LPR) bör följas upp, ut-&lt;br&gt;värderas och utvecklas för att förstärka äldres inflytande och medbe-&lt;br&gt;stämmande i kommuner och landsting. Nya former för äldres infly-&lt;br&gt;tande och medbestämmande på lokal och regional nivå bör uppmunt-&lt;br&gt;ras och understödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Många av de förändringar och&lt;br&gt;reformer som genomförs av politiska församlingar på central, regional&lt;br&gt;och lokal nivå berör äldre personer i högre grad än andra grupper. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. utformningen av äldre- och handikappomsorgerna, sjukvår-&lt;br&gt;den, vissa boendefrågor, samt kommunikationer, bl.a. färdtjänst. Äldre&lt;br&gt;personer är dock många gånger underrepresenterade i de politiska för-&lt;br&gt;samlingar som fattar beslut i dessa frågor. Det är viktigt att äldre i sam-&lt;br&gt;hället tillförsäkras möjligheter att få inflytande över frågor som berör&lt;br&gt;dem. På den centrala nivån sker sedan år 1991 regelbundna överlägg-&lt;br&gt;ningar mellan regeringen och företrädare för pensionärsorganisationerna&lt;br&gt;i frågor som är av särskild vikt för äldre personer. På regional och lokal&lt;br&gt;nivå spelar pensionärs- och handikappråden ofta en betydelsefull roll när&lt;br&gt;det gäller att utveckla samverkan mellan beslutsfattare och företrädare&lt;br&gt;för äldre och funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de frågor som anses särskilt angelägna att bevaka ur ett äldreperspek-&lt;br&gt;tiv, dvs. service och vård samt boende har landsting och kommuner en&lt;br&gt;samverkansskyldighet bl.a. med organisationer som företräder äldres in-&lt;br&gt;tressen (21 § HSL samt 20a § SoL). Denna samverkan sker idag i hög&lt;br&gt;utsträckning via pensionärsråden på lokal och regional nivå. Erfarenhe-&lt;br&gt;terna av verksamheten är emellertid skiftande. På vissa håll är verksam-&lt;br&gt;heten väl utbyggd med fasta och tydliga former för samråd mellan hu-&lt;br&gt;vudmän och företrädare för den äldre befolkningsgruppen. På andra håll&lt;br&gt;finns brister bl.a. i rådens organisation och arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund beslutade regeringen och företrädare för pensio-&lt;br&gt;närsorganisationerna år 1997 att en kartläggning av pensionärsrådens&lt;br&gt;verksamhet skulle genomföras, bl.a. genom en omfattande enkät till pen-&lt;br&gt;sionärsråden inom kommuner och landsting. Resultaten från kartlägg-&lt;br&gt;ningen kommer att föreligga inom kort. Regeringen och pensionärsor-&lt;br&gt;ganisationerna är överens om att underlaget bör ligga till grund för fort-&lt;br&gt;satta diskussioner mellan företrädare för staten, landsting och kommuner&lt;br&gt;samt pensionärsorganisationerna om hur verksamheten skall kunna ut-&lt;br&gt;vecklas. I detta arbete bör även nya former för äldres inflytande och&lt;br&gt;medbestämmande i kommuner och landsting utredas och även prövas i&lt;br&gt;praktiken, t.ex. i form av försöksverksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.3.1&lt;/h5&gt;
&lt;h4&gt;Rimligare avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;Tydligare avgiftsregler&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter&lt;br&gt;for bl.a. äldre- och handikappomsorg fortydligas när det gäller hur&lt;br&gt;mycket pengar som skall förbehållas den enskilde och att skapa över-&lt;br&gt;ensstämmelse mellan utformningen av själva bestämmelsen, lagstifta-&lt;br&gt;rens intentioner vid tillkomsten av bestämmelsen och den tillämpning&lt;br&gt;som sker på de allra flesta håll i landet. Vidare infors en bestämmelse&lt;br&gt;som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna for om-&lt;br&gt;sorgstagaren om det behövs for att den make/maka eller sambo som&lt;br&gt;bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden inte skall drabbas av en&lt;br&gt;oskäligt försämrad ekonomisk situation. Motsvarande ändring när det&lt;br&gt;gäller förbehållsbeloppet görs i den bestämmelse i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen som reglerar avgiftsuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående lagförslagets beredning, se avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Avgifter för äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen (1980:620). Från och med den&lt;br&gt;1 mars 1993 gäller följande för avgifter för hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad, särskilda boendeformer för äldre, boende med särskild ser-&lt;br&gt;vice för funktionshindrade eller annan liknande social tjänst:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kommunen får ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen&lt;br&gt;bestämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgifterna far dock inte överstiga kommunens självkostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende far&lt;br&gt;inte, tillsammans med vårdavgifter för hälso- och sjukvård, uppgå till&lt;br&gt;så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen finns en motsvarande&lt;br&gt;reglering när det gäller avgifterna för sjukvårdsinsatser och en hänvis-&lt;br&gt;ning till 35 § SoL i fråga om förbehållsbelopp för den enskilde vårdtaga-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan anses vara en skälig avgift är inte närmare definierat i&lt;br&gt;den proposition som låg till grund för 1993 års ändring av avgiftsbe-&lt;br&gt;stämmelsema (prop. 1992/93:129). I äldre lagstiftning - lagen (1956:2)&lt;br&gt;om socialhjälp - var kommunens självkostnad vad gäller ålderdomshem&lt;br&gt;reglerad så att avgift för vården inte fick överstiga vad som motsvarade&lt;br&gt;vårdplatsens andel i kostnaden för hemmets anläggning, underhåll och&lt;br&gt;drift. I nu gällande socialtjänstlag finns ingen precisering av vad som&lt;br&gt;avses med självkostnad utan begreppet anknyter till den allmänna kom-&lt;br&gt;munalrättsliga princip som finns uttryckt i 8 kap. 3 b § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900), och som anger att kommuner och landsting inte far ta ut&lt;br&gt;högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttig-&lt;br&gt;heter som kommunen eller landstinget tillhandahåller. Avgiftens storlek&lt;br&gt;begränsas också av vad som i 35 § SoL anges som förbehållsbelopp för&lt;br&gt;personliga behov. Begreppet förbehållsbelopp fanns i tidigare lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och avsåg då enbart boende på ålderdomshem. I kungörelsen (1971:830)&lt;br&gt;med föreskrifter om avgifter for ålderdomshem med helinackordering&lt;br&gt;angavs garantiregler så att vårdtagaren skulle förbehållas medel för per-&lt;br&gt;sonliga behov och när den nya socialtjänstlagen trädde i kraft år 1980&lt;br&gt;bibehölls dessa föreskrifter. I socialtjänstförordningen (1981:750) fanns&lt;br&gt;fram till den 1 mars 1993 en bestämmelse om förbehållsbeloppets stor-&lt;br&gt;lek. Avgiften för boende i servicehus med helinackordering fick inte vara&lt;br&gt;större än att den boende hade kvar minst 30 % av folkpension för ogift&lt;br&gt;folkpensionär jämte pensionstillskott och 20 % av skillnaden mellan de&lt;br&gt;sammanlagda inkomsterna och folkpensionsbeloppet - allmänt benämnd&lt;br&gt;30/20-regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till nuvarande lydelse av 35 § SoL framgår i specialmoti-&lt;br&gt;veringen att lagstiftaren med &amp;quot;tillräckliga medel för sina personliga be-&lt;br&gt;hov&amp;quot; avser detsamma som stadgades i den tidigare bestämmelsen i denna&lt;br&gt;paragraf och som närmare preciserades i 46-49 §§ socialtjänstförord-&lt;br&gt;ningen. I denna bestämmelse angavs vad som minst (specialmotivering-&lt;br&gt;ens kursivering) skall förbehållas den som är helinackorderad för att det&lt;br&gt;skall anses räcka till personliga behov som inte tillgodoses genom kom-&lt;br&gt;munen. Vidare anges att &amp;quot;i den mån den enskilde har andra kostnader än&lt;br&gt;vad som förutsattes vid bestämmelsernas tillkomst måste medel även&lt;br&gt;förbehållas för dessa kostnader&amp;quot; (prop. 1992/93:129, bet.&lt;br&gt;1992/93:SoUl 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nämnda propositionen (s. 17f) anges att den enskilde måste för-&lt;br&gt;behållas tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförd städ-&lt;br&gt;ning, hemhandling, snöskottning, fotvård m.fl. tjänster i det fall sådana&lt;br&gt;tjänster inte inryms i det kommunala åtagandet. Personliga behov kan&lt;br&gt;också omfatta kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel och hjälpme-&lt;br&gt;del samt resor och övriga kostnader som möjliggör ett aktivt deltagande i&lt;br&gt;samhällslivet. Vidare betonas vikten av att uppmärksamma situationen&lt;br&gt;för maka/make till person som har dagvård, korttidsboende eller som&lt;br&gt;flyttar till särskilt boende. Den make/maka eller sambo som bor kvar i&lt;br&gt;det tidigare gemensamma hemmet far inte genom avgiftskonstruktionen&lt;br&gt;fa en så försämrad ekonomisk situation att den vårdbehövande tvingas&lt;br&gt;avstå från nödvändig vård eller paret tvingas begära skilsmässa. Det&lt;br&gt;skall, enligt propositionen, vara möjligt för make/maka att bo kvar i den&lt;br&gt;tidigare gemensamma bostaden med rimliga privatekonomiska villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen gavs i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 i upp-&lt;br&gt;drag att kartlägga och analysera de kommunala avgifterna på äldre- och&lt;br&gt;handikappområdet. Uppdraget redovisades hösten 1996 i rapporten Äld-&lt;br&gt;reomsorgens avgifter (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6).&lt;br&gt;I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att det finns brister som framför-&lt;br&gt;allt rör den enskildes skydd mot för höga avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens undersökning visade att ungefar var femte kommun&lt;br&gt;hade kvar &amp;quot;30/20-regeln&amp;quot; eller motsvarande. Några kommuner hade fast-&lt;br&gt;ställt en högre nivå, t.ex. 33/20 eller 40/20. Lägsta påträffade förbehålls-&lt;br&gt;belopp för ensamstående 65 år och äldre var 896 kronor och det högsta&lt;br&gt;1 856 kronor. När det gäller vad som skall räknas som personliga behov&lt;br&gt;framgår av rapporten att kostnader för larm samt serviceinsatser som&lt;br&gt;städning och inköp vanligen inte ingår i de kostnader boende med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heldygnsomsorg skall klara inom sitt förbehållsbelopp. Cirka två tredje- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;delar av kommunerna tar hänsyn till elkostnader och i cirka 20 % av&lt;br&gt;kommunerna ingår inte möbler i vad den boende skall behöva täcka med&lt;br&gt;sitt förbehållsbelopp. Däremot skall den boende i stort sett i samtliga&lt;br&gt;kommuner själv svara för läkarvård, tandvård och färdtjänst. I rapporten&lt;br&gt;framgår att ett antal länsstyrelser påtalat att det finns en tendens i sär-&lt;br&gt;skilda boendeformer att införa speciella avgifter för basservice som la-&lt;br&gt;kan, tvätt och liknande. Det skiljer mellan kommunerna om detta räknas&lt;br&gt;med vid prövning av förbehållsbelopp eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens undersökning visar att cirka hälften av kommunerna&lt;br&gt;har riktlinjer där det särskilt anges att hänsyn skall tas till kvarboende&lt;br&gt;maka/make när ena parten bor i särskild boendeform och vad som skall&lt;br&gt;gälla för en ensamstående som far dubbel bosättning vid flyttning till&lt;br&gt;särskilt boende. Några kommuner har allmänt angett att jämkning skall&lt;br&gt;kunna ske om individuella skäl föreligger. I ett par kommuner anges&lt;br&gt;dock att detta skall ske restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen måste nivån på förbehållsbeloppet garantera den en-&lt;br&gt;skilde en rimlig levnadsnivå. Det är kommunernas ansvar att se till att&lt;br&gt;den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp och att en utredning görs om&lt;br&gt;avgifterna skall jämkas eller ej med hänsyn till makes/makas behov.&lt;br&gt;Kommunens avgiftsbestämmelser kan emellertid aldrig förmå att täcka in&lt;br&gt;alla behov och situationer som kan utgöra grund för jämkning. Ansvaret&lt;br&gt;att ge kommunen kunskap om behov och situationer som gör att avgiften&lt;br&gt;vilar på en korrekt grund måste därför ligga på omsorgstagaren. Det är&lt;br&gt;dock kommunens ansvar att ge omsorgstagaren sådan information att&lt;br&gt;denne eller anhörig kan bedöma vilka uppgifter som skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade hösten 1997 att tillkalla en särskild utredare med&lt;br&gt;uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild&lt;br&gt;boendeform och föreslå förändringar som leder till bättre samordning&lt;br&gt;mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det&lt;br&gt;särskilda boendet. Även vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgs-&lt;br&gt;området skall behandlas (dir. 1997:111). Enligt direktiven skall utredaren&lt;br&gt;behandla de delar av uppdraget som rör avgiftsfrågoma med förtur.&lt;br&gt;Utredningen som har inlett sitt arbete efter årsskiftet 1997/98 skall vara&lt;br&gt;avslutad i december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att vissa för den enskilde olyckliga brister i tillämp-&lt;br&gt;ningen har uppmärksammats anser regeringen att det är angeläget att re-&lt;br&gt;dan nu genom en ändring i 35 § SoL förtydliga kommunernas ansvar när&lt;br&gt;det gäller att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och funktions-&lt;br&gt;hindrades normala behov för sin livsföring. Med detta vill regeringen&lt;br&gt;också lagfästa den tillämpning av bestämmelsen som företrädesvis sker&lt;br&gt;på de allra flesta håll i landet utifrån lagstiftarens uttalanden i samband&lt;br&gt;med införandet av nu gällande bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att erforderliga ändringar också måste göras i&lt;br&gt;26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika gränsdragningsproblem vid bestämmandet av vilken&lt;br&gt;avgift den enskilde skall ha att erlägga för de sammantagna insatserna för&lt;br&gt;vård och omsorg är det angeläget att bestämmelserna om förbehållsbe-&lt;br&gt;lopp och kommunens skyldighet att beakta makes eller sambos ekono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miska situation uttrycks på samma sätt i de bestämmelser i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen och hälso- och sjukvårdslagen som reglerar avgiftsuttag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4 Fler platser och högre standard i äldreboendet&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.4.1 Stimulansbidrag till äldrebostäder m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett tillfälligt statligt bidrag om totalt 400&lt;br&gt;miljoner kronor bör inforas for ny- och ombyggnad samt forbättring&lt;br&gt;av bostäder i särskilda boendeformer och av sådana lokaler i anslut-&lt;br&gt;ning till det särskilda boendet som skall användas som t.ex. sam-&lt;br&gt;lingslokaler för äldre. Medlen bör disponeras av Boverket i enlighet&lt;br&gt;med förordning som regeringen senare meddelar. Förslaget om att an-&lt;br&gt;visa ett nytt reservationsanslag redovisas i den ekonomiska vårpropo-&lt;br&gt;sitionen för 1998 (1997/98:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ädelreformen medförde kraftigt&lt;br&gt;ökade behov av goda och funktionella bostäder och lokaler avsedda för&lt;br&gt;äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses genom de omfattande&lt;br&gt;ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i kommunerna&lt;br&gt;under senare år, till en del finansierat med statliga stimulansmedel. På&lt;br&gt;många håll är dock behovet fortsatt stort av nya och ombyggda bostäder&lt;br&gt;för äldre personer och i många kommuner pågår också en utbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det skett en höjning av boendestandarden i de sär-&lt;br&gt;skilda boendeformerna, men brister kvarstår. Fortfarande år 1996 sak-&lt;br&gt;nade 23 % av de boende egen toalett, 33 % saknade egen dusch/bad och&lt;br&gt;10 % delade bostad med annan än make/maka. Variationerna var också&lt;br&gt;stora mellan olika kommuner. I flera kommuner hade till exempel alla&lt;br&gt;äldre i särskilt boende egen toalett, men i en kommun saknade mer än&lt;br&gt;trefjärdedelar av de boende en sådan. Endast 40% av bostäderna i särskilt&lt;br&gt;boende kan betraktas som fullvärdiga bostäder, vilket enligt definitionen&lt;br&gt;innebär minst ett rum och kök eller ett och ett halvt rum och kokvrå.&lt;br&gt;Denna andel har varit relativt konstant sedan år 1993. Mer än en&lt;br&gt;fjärdedel av bostäderna saknade år 1996 kokmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bl.a. säkerställa att pågående projekt kan slutföras och att nöd-&lt;br&gt;vändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen tidigare detta&lt;br&gt;år i propositionen (1997/98:119) Bostadspolitik för hållbar utveckling&lt;br&gt;aviserat att 400 miljoner kronor bör avsättas för ett tillfälligt statligt&lt;br&gt;byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna. För att ytterligare på-&lt;br&gt;skynda utvecklingen mot nya och bättre bostäder för äldre anser rege-&lt;br&gt;ringen att en del av dessa medel bör utgå redan under innevarande år.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att ett tillfälligt statligt bidrag införs för ny- och om-&lt;br&gt;byggnad samt förbättring av bostäder i särskilda boendeformer och så-&lt;br&gt;dana lokaler i anslutning till det särskilda boendet som skall användas&lt;br&gt;som möteslokaler, hobbylokaler etc. för äldre. Stöd bör lämnas inom en&lt;br&gt;ram av 250 miljoner kronor 1998 och 150 miljoner kronor år 1999. Åt-&lt;br&gt;gärden medför ökade förutsättningar för kommunerna att uppfylla de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att äldre skall ha möj-&lt;br&gt;lighet att vid behov kunna flytta till en särskild boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen bör kunna användas för utbyggnad och anpassning av dels de&lt;br&gt;särskilda boendeformerna i syfte att bereda plats för fler personer samt&lt;br&gt;för att öka standarden i redan befintliga bostäder. Dels bör medlen kunna&lt;br&gt;användas för ny- och ombyggnation samt renovering av möteslokaler och&lt;br&gt;andra gemensamma utrymmen där äldre personer kan träffas och umgås.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;kvalitetssäkring&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effektivare tillsyn&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen och länsstyrelserna far i&lt;br&gt;uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera tillsynen över vården&lt;br&gt;av äldre och funktionshindrade. För detta ändamål bör Socialstyrelsen&lt;br&gt;och länsstyrelserna tillföras 20 miljoner kronor i budgetpropositionen&lt;br&gt;för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen mellan tillsynen på socialtjänstens och hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens områden måste utvecklas vidare och förstärkas. En sär-&lt;br&gt;skild utredare har fatt i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor&lt;br&gt;som gäller socialtjänstens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under hösten 1997 uppmärk-&lt;br&gt;sammades flera fall av brister inom vård och omsorg. Regeringen be-&lt;br&gt;slutade därför vid regeringssammanträde den 11 december 1997 att inom&lt;br&gt;ramen för nuvarande lagstiftning förstärka tillsynen av äldrevården&lt;br&gt;genom ett uppdrag till Socialstyrelsen om kvalitetsutveckling och för-&lt;br&gt;stärkt tillsyn av vården av äldre och funktionshindrade. Socialstyrelsen&lt;br&gt;tillfördes 5 miljoner kronor för att kunna utöka sina regionala tillsyn-&lt;br&gt;senheter. Arbetet med att utveckla kvaliteten och förstärka tillsynen över&lt;br&gt;vården av äldre och funktionshindrade skall ske i samarbete med länssty-&lt;br&gt;relserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regleringsbrevet avseende år 1998 angav regeringen som verksam-&lt;br&gt;hetsmål för länsstyrelserna att verka för att kvalitetsutveckling bedrivs&lt;br&gt;inom socialtjänsten samt att följa hur kvalitet och säkerhet tillgodoses i&lt;br&gt;enskild socialtjänstverksamhet. Länsstyrelserna skall, till regeringen,&lt;br&gt;redovisa insatser och bedöma hur kvalitet och säkerhet tillgodoses i&lt;br&gt;enskild socialtjänstverksamhet samt ange hur många kommuner som har&lt;br&gt;genomfört system för kvalitetsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att det finns behov av att ytterligare för-&lt;br&gt;stärka tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen och länsstyrelserna bör därför ges detta i uppdrag. Antalet besök och&lt;br&gt;inspektioner bör ökas för att på så sätt fa en bättre bild av situationen&lt;br&gt;inom vård och omsorg av äldre och funktionshindrade. Målet är att minst&lt;br&gt;vart femte år skall varje kommun i landet ha varit föremål för en gransk-&lt;br&gt;ning från tillsynsmyndigheternas sida. Av särskild vikt är att utvärdera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och följa upp överenskommelser om samverkan mellan kommuner och&lt;br&gt;landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny tillsynslag (1997:786) trädde i kraft den 1 januari 1997. Vid&lt;br&gt;denna tidpunkt förelåg inga möjligheter att kompensera Socialstyrelsen&lt;br&gt;för det avsevärt vidgade åtagandet. Styrelsen kunde dock genom egna&lt;br&gt;omdisponeringar genomföra en viss resursförstärkning. Regeringen anser&lt;br&gt;att den särskilda situationen under de närmaste åren när det gäller de&lt;br&gt;tunga och ytterst betydelsefulla reformområdena inom äldresjukvård,&lt;br&gt;psykiatri och insatser för funktionshindrade motiverar ytterligare resurs-&lt;br&gt;förstärkningar från den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna har en viktig roll att spela när det gäller tillsynsarbetet.&lt;br&gt;Deras resurser är idag alltför begränsade för att ett systematiskt samar-&lt;br&gt;bete skall kunna upptas mellan Socialstyrelsens regionala tillsynsorgani-&lt;br&gt;sation och länsstyrelserna på äldreområdet. Regeringen avser därför att&lt;br&gt;förstärka även länsstyrelserna från den 1 januari 1999. Regeringen förut-&lt;br&gt;sätter därvid att en samplanering skall äga rum mellan länsstyrelserna&lt;br&gt;och socialstyrelsen för att resursförstärkningen hos båda dessa myndig-&lt;br&gt;heter skall kunna utnyttjas på ett systematiskt sätt. Regeringen kommer&lt;br&gt;att ge Socialstyrelsen och länsstyrelserna särskilda uppdrag med denna&lt;br&gt;innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldrevården och äldresjukvården måste, i det dagliga arbetet, i grun-&lt;br&gt;den karaktäriseras av ett starkt professionellt ställningstagande från de&lt;br&gt;anställda. För äldresjukvårdens del är detta markerat genom att särskild&lt;br&gt;lagstiftning reglerar ett uttalat yrkesansvar. En grundläggande kvalitets-&lt;br&gt;garanti skall således finnas i positiv mening genom personalens själv-&lt;br&gt;ständiga inriktning av arbetet mot hög kvalitet. Det är vidare viktigt att&lt;br&gt;peka på att vårdgivarna - kommuner och landsting liksom privata vård-&lt;br&gt;givare - i lag har särskilt ansvar för vårdens innehåll och kvalitet. Det&lt;br&gt;starkt decentraliserade ansvaret är en förutsättning för en mycket stor&lt;br&gt;organisation med många tusen vårdenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har den övergripande tillsynen över socialtjänsten i ri-&lt;br&gt;ket och skall följa och vidareutveckla denna. Länsstyrelserna svarar för&lt;br&gt;den primära tillsynen över socialnämndernas tillämpning av socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Länsstyrelsen skall inom länet bl.a. informera och ge råd till all-&lt;br&gt;mänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda socialnämnderna med&lt;br&gt;råd i deras verksamhet samt se till att socialnämnderna fullgör sina upp-&lt;br&gt;gifter på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen ansvarar för tillsynen av&lt;br&gt;verksamheter inom såväl offentlig som privat regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen svarar för såväl den övergripande som den primära till-&lt;br&gt;synen över hälso- och sjukvården och dess personal. Styrelsen utövar&lt;br&gt;tillsyn över all hälso- och sjukvård oavsett driftsform. Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn över hälso- och sjukvården utövas främst genom sex regionala&lt;br&gt;tillsynsenheter. Inom hälso- och sjukvården finns en rättslig reglering om&lt;br&gt;bl.a. åligganden och disciplinpåföljd som saknar motsvarighet inom soci-&lt;br&gt;altjänstområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av att se över formerna och organisationen av tillsynen över so-&lt;br&gt;cialtjänsten har aktualiserats i olika sammanhang. I regeringens proposi-&lt;br&gt;tion (1996/97:124) om ändring i socialtjänstlagen uttalade regeringen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den regionala tillsynen över socialtjänsten behöver effektiviseras och bli Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;mer slagkraftig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande&lt;br&gt;(bet.l996/97:SoU13, rskr. 1996/97:185) uttalat att tillsynen över äldreom-&lt;br&gt;sorgen bör förbättras. Tillsynen måste skärpas och inriktas på frågor om&lt;br&gt;laglighet och rättssäkerhet. Tillsynen måste också inriktas på att säkra&lt;br&gt;kvalitet och kompetens i vården och omsorgen, så att de äldres självbe-&lt;br&gt;stämmande, integritet, trygghet och värdighet säkras. Utskottet anser vi-&lt;br&gt;dare att det är angeläget att skapa en tydligare organisation för tillsynen.&lt;br&gt;Det får inte råda någon tvekan om vart den enskilde skall vända sig med&lt;br&gt;sina synpunkter och klagomål. Informationen om möjligheten att klaga&lt;br&gt;måste förbättras. Utskottet pekar också på hur uppdelningen mellan läns-&lt;br&gt;styrelserna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter medför svå-&lt;br&gt;righeter och en otydlighet vid tillsynen i gränsområdet mellan kommunal&lt;br&gt;och landstingskommunal verksamhet. Enligt utskottet bör övervägas om&lt;br&gt;tillsynen kan läggas på samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten&lt;br&gt;som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare or-&lt;br&gt;ganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser nu att gå vidare med frågan. En särskild utredare har&lt;br&gt;tillkallats med uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande social-&lt;br&gt;tjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. I direktiven till utredningen an-&lt;br&gt;ges bl.a. att förslag skall lämnas till hur tillsynen över socialtjänsten kan&lt;br&gt;förbättras och effektiviseras. (Dir. 1997:109) Härvid bör även förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten samt&lt;br&gt;hälso- och sjukvården analyseras. Behov av ökade befogenheter för till-&lt;br&gt;synsmyndigheterna, motsvarande vad som gäller inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården, bör också övervägas. Socialtjänstutredningens uppdrag skall vara&lt;br&gt;slutfört senast den 31 mars 1999. För att förstärka tillsynen tillförs Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen och länsstyrelserna 20 miljoner kronor i budgetpropositionen&lt;br&gt;för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.5.2 Anmälan om missförhållanden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I socialtjänstlagen införs en ny bestämmelse&lt;br&gt;som ålägger var och en som är verksam inom omsorger om äldre eller&lt;br&gt;funktionshindrade att vaka över att de enskilda får god omvårdnad&lt;br&gt;och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller&lt;br&gt;på annat sätt far kännedom om allvarliga missförhållanden i omsor-&lt;br&gt;gerna om någon enskild skall vara skyldig att utan dröjsmål anmäla&lt;br&gt;detta till socialnämnden eller till den som annars är ansvarig för verk-&lt;br&gt;samheten. Om missförhållandet inte kan åtgärdas omedelbart, skall&lt;br&gt;den verksamhetsansvarige anmäla missförhållandena till tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående lagförslagens beredning, se avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De brister som på senare tid uppda-&lt;br&gt;gats inom äldreomsorgen inger stark oro. Många äldre är för sin existens&lt;br&gt;helt beroende av att få erforderligt stöd och omvårdnad från socialtjäns-&lt;br&gt;ten. Det gäller särskilt de allra äldsta och de äldre som i förtid drabbats&lt;br&gt;av sjukdom eller funktionshinder. Samtidigt har dessa äldre ofta svårt att&lt;br&gt;bevaka sina intressen. Det kan bero på fysisk eller psykisk svaghet, men&lt;br&gt;också på att de är rädda för att stöta sig med socialtjänsten. De äldre som&lt;br&gt;saknar nära anhöriga med inblick i vården är härvid särskilt utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om bemötande av äldre - Bemötandeutredningen - har i&lt;br&gt;sitt slutbetänkande (SOU 1997:170) bl.a. pekat på behovet av åtgärder&lt;br&gt;för att förhindra övergrepp mot äldre. Utredningen konstaterar att det i&lt;br&gt;svensk lagstiftningen i princip inte finns någon skyldighet att anmäla&lt;br&gt;övergrepp mot vuxna människor till socialnämnden eller motsvarande&lt;br&gt;social nämnd. Detsamma gäller övergrepp som begås mot personer som&lt;br&gt;får vård eller annat stöd från socialtjänsten eller anhöriga för att klara sitt&lt;br&gt;dagliga liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen beslutade i april 1996 om allmänna råd om övergrepp&lt;br&gt;inom kommunernas äldre- och handikappomsorg samt den därtill knutna&lt;br&gt;hälso- och sjukvården (SOSFS 1996:11). Övergrepp förklaras i de all-&lt;br&gt;männa råden som fysiskt våld, psykiska övergrepp som t.ex. hot,&lt;br&gt;trakasserier och kränkningar, försummelse t.ex. genom felaktig medici-&lt;br&gt;nering och bristande hygien, ekonomiska oegentligheter samt sexuella&lt;br&gt;övergrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen har genomfört en enkät med samtliga länssty-&lt;br&gt;relser om deras hittillsvarande erfarenheter av de allmänna råden. Till-&lt;br&gt;synsmyndigheternas erfarenheter tyder på att det på många håll pågår ett&lt;br&gt;betydelsefullt utvecklingsarbete. Informationsspridning och olika andra&lt;br&gt;initiativ från tillsynsmyndigheterna har betydelse för uppmärksamheten&lt;br&gt;lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar på behovet av en förbättrad tillsyn och ett förstärkt&lt;br&gt;ansvar för personal som arbetar inom socialtjänstens del av äldre- och&lt;br&gt;handikappomsorgen. Utredningen föreslår i den delen att socialtjänstens&lt;br&gt;personal som arbetar inom den kommunala hälso- och sjukvården skall&lt;br&gt;anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt lagen (1994:953) om ålig-&lt;br&gt;ganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954) om&lt;br&gt;disciplinpåföjd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen&lt;br&gt;(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården och därigenom omfat-&lt;br&gt;tas av de föreskrifter om åligganden, disciplin och tillsyn som gäller för&lt;br&gt;personal inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De brister som uppdagats inom äldreomsorgen har många orsaker och&lt;br&gt;måste angripas på flera sätt. Olika former av kvalitetssäkring kan t.ex.&lt;br&gt;förebygga uppkomsten av allvarliga missförhållanden. En effektiv tillsyn&lt;br&gt;verkar i samma riktning. En tillsynsmyndighet kan dock inte granska&lt;br&gt;varje enskilt ärende. Oavsett vilka åtgärder som vidtas för att på sikt höja&lt;br&gt;den allmänna kvaliteten inom äldreomsorgen finns alltid en liten risk att&lt;br&gt;enskilda individer kan komma att utsättas för försummelser, vanvård el-&lt;br&gt;ler till och med övergrepp. Regeringen anser att skyddslösheten hos de&lt;br&gt;äldre som är helt beroende av socialtjänsten motiverar vissa regeländ-&lt;br&gt;ringar i syfte att förbättra insynen och kontrollen av omsorgerna om dem.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister i omsorgerna om äldre och funktionshindrade kan bättre följas&lt;br&gt;upp och förebyggas med en lagstadgad skyldighet att anmäla sådana. På&lt;br&gt;så vis kan socialnämnden eller den enskilde omsorgsgivaren genom en&lt;br&gt;systematisk bevakning bättre upptäcka risker för framtida händelser.&lt;br&gt;Dessutom får tillsynsmyndigheten en bättre utgångspunkt för sin verk-&lt;br&gt;samhetstillsyn. Ett sådant lagstadgat system bidrar också till att den en-&lt;br&gt;skildes intressen bättre kan tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstens insatser syftar till att främja människors ekonomiska&lt;br&gt;och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och ett aktivt deltagande i&lt;br&gt;samhället. Socialtjänstens insatser skall bygga på respekt för människor-&lt;br&gt;nas självbestämmanderätt och integritet. Samtidigt är det obestridligt att&lt;br&gt;vissa äldre till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar eller&lt;br&gt;av rädsla för att stöta sig med personalen eller annan inom socialtjänsten,&lt;br&gt;kan ha mycket svårt att framföra konkreta klagomål på vården och få&lt;br&gt;gehör för sina synpunkter, även om dessa är klart befogade. Det är främst&lt;br&gt;för dessa fall som det bör finnas en särskild skyldighet för de i vården&lt;br&gt;verksamma att bevaka att den enskilde får tillfredsställande omvårdnad&lt;br&gt;och lever under trygga förhållanden. Detta löser självfallet inte alla pro-&lt;br&gt;blem, men kan tillsammans med en förbättrad tillsyn och andra kvalitets-&lt;br&gt;höjande åtgärder bidra till ökad trygghet för de mest utsatta äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den del vård ges enligt hälso- och sjukvårdslagen kan erinras om&lt;br&gt;att det åvilar var och en som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att&lt;br&gt;utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfa-&lt;br&gt;renhet samt att en patient skall ges en sakkunnig och omsorgsfull vård&lt;br&gt;som uppfyller dessa krav. En anmälningsskyldighet föreligger för såväl&lt;br&gt;personal som vårdgivare när det gäller fall då en patient i samband med&lt;br&gt;undersökning, vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att&lt;br&gt;drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. Dessa regler får i huvudsak&lt;br&gt;anses tillfyllest när det gäller att upprätthålla kvaliteten på sjukvårdsin-&lt;br&gt;satser som ges inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda aktualiserar frågan om införande av en generell skyldighet&lt;br&gt;även för personal inom äldre- och handikappomsorg att anmäla missför-&lt;br&gt;hållanden i vården, såväl generella sådana som brister i omvårdnaden om&lt;br&gt;enskilda personer. Som ovan framhållits är situationen annorlunda inom&lt;br&gt;socialtjänstens ansvarsområde än när det gäller hälso- och sjukvård. En&lt;br&gt;ny reglering får inte utformas så att den i något läge kan komma i kon-&lt;br&gt;flikt med en äldre människas rätt till självbestämmande. Om den enskilde&lt;br&gt;har förmåga att själv ta ställning och uttryckligen motsätter sig att en viss&lt;br&gt;anmälan görs bör detta respekteras. En anmälningsskyldighet på detta&lt;br&gt;område tar alltså principiellt sikte på den situationen att den enskilde inte&lt;br&gt;själv förmår eller vågar göra anmälan eller ta ställning till detta. Formellt&lt;br&gt;behöver dock en skyldighet att underrätta den som ansvarar för verksam-&lt;br&gt;heten eller tillsynsmyndighet om iakttagna missförhållanden inte ha&lt;br&gt;denna begränsning, utan kan gälla generellt. Det kan här erinras om att&lt;br&gt;sekretessen för sådana uppgifter inte påverkas då uppgifterna stannar&lt;br&gt;inom socialtjänsten eller hos tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser alltså att det i socialtjänstlagen bör införas särskilda&lt;br&gt;bestämmelser varigenom var och en som är verksam inom omsorger om&lt;br&gt;äldre eller funktionshindrade åläggs att vaka över att enskilda människor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far god omvårdnad och trygga levnadsförhållanden och att anmäla even-&lt;br&gt;tuella missförhållanden till socialnämnden eller den som annars svarar&lt;br&gt;för verksamheten. Detta bör gälla såväl inom kommunal som enskild&lt;br&gt;verksamhet. Det åligger därvid den verksamhetsansvarige att utan dröjs-&lt;br&gt;mål rätta till missförhållandet. Om missförhållandet inte snarast åtgärdas,&lt;br&gt;skall det föreligga en skyldighet for socialnämnden eller den som annars&lt;br&gt;svarar for verksamheten att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndighet för verksamhet enligt socialtjänsten är länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Detta gäller även sådan enskilt bedriven verksamhet for vilken det&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt 69 § socialtjänstlagen. När det gäller enskilt bedri-&lt;br&gt;ven verksamhet har därutöver socialnämnden tillsynsansvar for den lö-&lt;br&gt;pande verksamheten. Tillsynsmyndigheten har sedan enligt sin allmänna&lt;br&gt;tillsynsskyldighet att följa upp att åtgärder vidtas för att avhjälpa bris-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har pekat på att den föreslagna anmälningsskyldigheten en-&lt;br&gt;bart innebär en skyldighet att anmäla missförhållandet till den verksam-&lt;br&gt;hetsansvarige och att det bör förtydligas att möjligheten alltid står öppen&lt;br&gt;att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall den verksamhets-&lt;br&gt;anvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen eller om det&lt;br&gt;finns skäl att tro att så skulle vara fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör liksom Lagrådet den bedömningen att det inte förelig-&lt;br&gt;ger något lagligt hinder for en enskild att göra en anmälan till till?&lt;br&gt;synsmyndigeten om missförhållanden i verksamheten. Sekretess gäller&lt;br&gt;för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det kan vara till men&lt;br&gt;för den enskilde och motsvarande tystnadsplikt inom enskilt bedriven&lt;br&gt;verksamhet gäller för enskilds personliga förhållanden. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser kan inte sägas utgöra hinder for anmälan av missförhållanden till&lt;br&gt;tillsynsmyndighet. I motsvarande bestämmelse om anmälningsskyldighet&lt;br&gt;för personal inom hälso- och sjukvården, den s.k. lex Maria - 7 a § lagen&lt;br&gt;(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården -&lt;br&gt;finns ingen motsvarande erinran intagen. Att införa en sådan erinran i&lt;br&gt;socialtjänstlagen skulle lätt kunna leda till missförstånd och till motsats-&lt;br&gt;visa slutsatser. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att göra ett&lt;br&gt;sådant tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte förenats med någon&lt;br&gt;bestämmelse om sanktion för den som inte fullgör sin anmälningsplikt.&lt;br&gt;Anledningen till detta är att syftet med bestämmelsen i första hand är att&lt;br&gt;komma till rätta med missförhållanden och att en anmälningsskyldighet&lt;br&gt;skall vara ett stöd för personal och andra verksamma att göra anmälan&lt;br&gt;utan rädsla för repressalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna anmälningsskyldigheten kräver ingen ändring i sekre-&lt;br&gt;tesslagen, eftersom anmälan i första ledet stannar inom samma myndig-&lt;br&gt;het och när det gäller anmälan till tillsynsmyndighet, lagstöd för sekre-&lt;br&gt;tessgenombrott redan finns i 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). En-&lt;br&gt;ligt regeringens mening kan det emellertid finnas skäl att utöver den fö-&lt;br&gt;reslagna anmälningsskyldigheten öppna en möjlighet för personal att&lt;br&gt;utan hinder av sekretess lämna uppgifter om allvarliga missförhållanden&lt;br&gt;rörande vården av en enskild person till annan myndighet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården eller socialtjänsten, till enskilt verksamma läkare eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjuksköterskor eller till den enskildes anhöriga. En sådan ändring av sek-&lt;br&gt;retesslagen måste dock beredas ytterligare, varför regeringen avser att&lt;br&gt;återkomma i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.5.3 Förtroendenämnder&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är viktigt att det finns opartiska instan-&lt;br&gt;ser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i&lt;br&gt;samband med vård och omsorg. Den pågående omstruktureringen av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården medför att de ärenden som når förtroende-&lt;br&gt;nämnderna i ökad utsträckning rör insatser som både landsting och&lt;br&gt;kommuner svarar för. Det finns behov av förtroendenämnder som kan&lt;br&gt;arbeta med problem i vården oavsett huvudmannaskap. Det är rege-&lt;br&gt;ringens avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den enskilde har inom vård och&lt;br&gt;omsorg en utsatt ställning och befinner sig i ett psykologiskt underläge&lt;br&gt;gentemot vårdgivaren. Det är därför viktigt att det finns en opartisk in-&lt;br&gt;stans dit den enskilde kan vända sig för att framföra sina synpunkter och&lt;br&gt;klagomål samt för att få hjälp att förbättra situationen då det uppstår pro-&lt;br&gt;blem inom vården och omsorgen. För detta ändamål finns i landsting och&lt;br&gt;kommuner s.k. förtroendenämnder. Till förtroendenämndernas uppgifter&lt;br&gt;hör att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personalen. Det är därför viktigt att nämndernas sammansättning speglar&lt;br&gt;samhällets mångfald. Förtroendenämnderna skall också förmedla den&lt;br&gt;hjälp som förhållandena kräver till enskilda och/eller anhöriga. Nämn-&lt;br&gt;derna ger bl.a. råd, stödsamtal, hänvisningar till rätt vårdgivare samt&lt;br&gt;hjälper till så att den enskilde far vård i rätt tid och med ett respektfullt&lt;br&gt;och värdigt bemötande. Nämnden kan även ge hjälp med skadeanmäl-&lt;br&gt;ningar till Patientförsäkringen och Läkemedelsförsäkringen samt när så&lt;br&gt;erfordras till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendenämndsverksamheten regleras genom lagen (1992:563) om&lt;br&gt;förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Nämnden har&lt;br&gt;inga disciplinära befogenheter utan arbetar som en rådgivande instans.&lt;br&gt;En kommun som ingår i ett landsting får överlåta sin uppgift till lands-&lt;br&gt;tinget, om kommunen och landstinget har kommit överens om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel finns det en förtroendenämnd inom vaije landsting. Sedan år&lt;br&gt;1992 är kommunerna skyldiga att tillhandahålla förtroendenämndsverk-&lt;br&gt;samhet för den hälso- och sjukvård som de ansvarar för efter Ädelre-&lt;br&gt;formen. Drygt två tredjedelar av kommunerna har genom avtal överläm-&lt;br&gt;nat uppgiften till landstingens förtroendenämnder. Övriga kommuner har&lt;br&gt;valt att inrätta egna nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation,&lt;br&gt;HSU 2000, har haft regeringens uppdrag att bl.a. överväga åtgärder som&lt;br&gt;kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. I sitt delbetän-&lt;br&gt;kande Patienten har rätt (SOU 1997:154) konstaterar kommittén att den&lt;br&gt;pågående omstruktureringen av hälso- och sjukvården medfört att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning rör insatser&lt;br&gt;som både landsting och kommuner svarar för. Såväl landstingens som&lt;br&gt;kommunernas förtroendenämnder har pekat på att förtroendenämnderna&lt;br&gt;har behov av att kunna arbeta med hela vårdkedjan. Kommittén föreslår&lt;br&gt;därför att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag&lt;br&gt;om förtroendenämndsverksamhet. Vidare föreslås att nämndernas arbets-&lt;br&gt;område skall utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och&lt;br&gt;sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. De organi-&lt;br&gt;satoriska förutsättningarna för nämndernas verksamhet föreslås inte änd-&lt;br&gt;ras, men man framhåller att det är angeläget att landsting och kommuner&lt;br&gt;söker samarbetslösningar som gör det möjligt att arbeta med problem i&lt;br&gt;hela vårdkedjan genom att inrätta patientnämnder som besitter erfarenhet&lt;br&gt;både från kommunernas och landstingens hälso- och sjukvård. En ut-&lt;br&gt;vidgning av patientnämndemas arbetsuppgifter är motiverad för att dessa&lt;br&gt;skall kunna stödja och hjälpa personer som är missnöjda med vården och&lt;br&gt;omsorgen utan att behöva fastna i definitionsfrågor kring vad som är&lt;br&gt;hälso- och sjukvård respektive hemtjänst. Utredningens förslag remiss-&lt;br&gt;behandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om bemötande av äldre redogör i sitt delbetänkande&lt;br&gt;Brister i omsorg (SOU 1997:51) för utvecklingstendenser och erfaren-&lt;br&gt;heter hos landets förtroendenämnder. Av redogörelsen framgår att en&lt;br&gt;anmälan till en förtroendenämnd ofta berör flera aspekter, t.ex. klagomål&lt;br&gt;som samtidigt avser behandling och bemötande. Bristande kommunika-&lt;br&gt;tion mellan vårdpersonal och enskilda och/eller anhöriga kan ses i de&lt;br&gt;flesta anmälningar. Andra klagomål avser omvårdnad och gäller t.ex.&lt;br&gt;bristande hänsyn till enskilda personers individuella behov av vård, till-&lt;br&gt;syn, omvårdnad och hjälpmedel. Brist på samverkan mellan den enskilde,&lt;br&gt;anhöriga, distriktsläkare samt kommunens handläggare är ytterligare&lt;br&gt;synpunkter som framkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redogörelsen framgår vidare att fa anmälningar till förtroende-&lt;br&gt;nämnderna avser personer över 65 år. Trots att vårdkonsumtionen ökar&lt;br&gt;med stigande ålder avspeglas detta inte i antalet kontakter med äldre per-&lt;br&gt;soner. Som skäl för detta anges bl.a. att denna åldersgrupp ofta inte vågar&lt;br&gt;säga ifrån på grund av ängslan över att bli sämre bemötta. Ett annat skäl&lt;br&gt;kan vara att man inte vet vart man skall vända sig. Anmälningar som av-&lt;br&gt;ser äldre är ofta mycket komplexa till sin karaktär. Fler vårdgivare är&lt;br&gt;inblandade än i övriga anmälningar. Brister i vård och omsorg anmäls&lt;br&gt;dessutom för det mesta av anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående omstruktureringen av hälso- och sjukvården medför att&lt;br&gt;de ärenden som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning rör insatser&lt;br&gt;som både landsting och kommuner svarar för. För den enskilde är det en&lt;br&gt;fördel att kunna vända sig till endast en instans om det uppstår problem&lt;br&gt;inom vården, oberoende av om det är kommunen eller landstinget som&lt;br&gt;svarar för verksamheten. Det är därför angeläget att kommuner och&lt;br&gt;landsting ser vården som ett gemensamt åtagande och att man söker sam-&lt;br&gt;arbetslösningar som gör det möjligt att arbeta med problem i hela vård-&lt;br&gt;kedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots information om förtroendenämnderna är dess verksamhet okänd&lt;br&gt;bland många medborgare, och även bland sjukvårdspersonalen. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väsentligt att en fortsatt och intensifierad information till allmänheten Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;sker. Särskilt viktigt synes detta vara till enskilda, anhöriga och personal&lt;br&gt;inom den kommunala vården. Informationen måste lämnas på ett sådant&lt;br&gt;sätt och i sådan form att personer med annan språklig bakgrund kan till-&lt;br&gt;godogöra sig den. HSU 2000 har i sitt betänkande Patienten har rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1997:154) bl.a. föreslagit att en ny lag om Patientnämnd m.m.&lt;br&gt;skall ersätta nuvarande reglering och att nämndernas arbetsområde utvid-&lt;br&gt;gas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt&lt;br&gt;vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Det är regeringens avsikt att&lt;br&gt;återkomma till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.5.4 Kvalitetsutveckling inom äldreomsorgen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen i socialtjänstlagen om att social-&lt;br&gt;tjänstens insatser skall vara av god kvalitet kompletteras med dels en&lt;br&gt;bestämmelse om att kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall ut-&lt;br&gt;vecklas och säkras, dels en särskild bestämmelse som gäller omsorger&lt;br&gt;om äldre och funktionshindrade, varigenom regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela de före-&lt;br&gt;skrifter som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående lagförslagets beredning, se avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I regeringens proposition Ändring i&lt;br&gt;socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124) föreslogs att det i socialtjänstlagen&lt;br&gt;skulle införas en bestämmelse för att markera betydelsen av att social-&lt;br&gt;tjänstens insatser skall vara av god kvalitet. Förslaget gick tillbaka på ett&lt;br&gt;förslag från Socialtjänstkommittén, vilket mottagits positivt av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Flera remissinstanser pekade dock på olika tolkningssvårig-&lt;br&gt;heter och efterlyste preciseringar och metoder för uppföljning, utvärde-&lt;br&gt;ring och kvalitetssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrade om att det såväl på central nivå som i kommu-&lt;br&gt;nerna bedrivs ett omfattande arbete för att finna metoder att utveckla och&lt;br&gt;bedöma kvalitet. En nationell initiativgrupp för kvalitetsutveckling har&lt;br&gt;bildats i samarbete mellan Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;och Föreningen Sveriges Socialchefer. Regeringen såg positivt på det&lt;br&gt;pågående utvecklingsarbetet och konstaterade samtidigt att det är svårt&lt;br&gt;att bedöma och definiera kvalitet i socialtjänstens olika verksamheter.&lt;br&gt;Kvalitet är ett svårfangat begrepp och vad som är god kvalitet låter sig&lt;br&gt;inte fastställas på ett entydigt och objektivt sätt. Människors olika behov&lt;br&gt;och förväntningar påverkar deras föreställningar av vad som är god kva-&lt;br&gt;litet. Socialtjänsten har betydelse för flera intressenter. Kvalitet kan där-&lt;br&gt;för inte enbart ses ur klientens/brukarens perspektiv utan bör även bedö-&lt;br&gt;mas ur ett personal-, lednings- och medborgarperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen pekade vidare på ett antal faktorer som har betydelse för&lt;br&gt;kvaliteten på insatser inom socialtjänsten, bl.a. rättssäkerhet, den enskil-&lt;br&gt;des medinflytande, en lätt tillgänglig vård och service, samt ett genom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkt arbetssätt. Frågor om bemötandet av enskilda inom socialtjänsten&lt;br&gt;framhölls särskilt. Beträffande kvalitet i äldreomsorgen erinrade rege-&lt;br&gt;ringen om att socialtjänstens insatser för äldre skall präglas av respekt för&lt;br&gt;den enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Om-&lt;br&gt;sorgs- och vårdinsatser skall utformas utifrån den enskildes individuella&lt;br&gt;behov, förutsättningar och önskemål. Bland faktorer som påverkar kva-&lt;br&gt;liteten i äldreomsorgen framhölls bl.a. samverkan med andra&lt;br&gt;verksamheter och organ samt ett integrerat synsätt, där den enskildes be-&lt;br&gt;hov och trygghet alltid måste lyftas fram före de behov som organisatio-&lt;br&gt;ner och administration kan ställa. God kvalitet förutsätter att den enskilde&lt;br&gt;ges ett verkligt inflytande över insatsernas utformning. Ett reellt infly-&lt;br&gt;tande handlar också om bemötande och respekt för vars och ens särart,&lt;br&gt;vilja och önskemål. Ett gott bemötande kräver kunnighet, lyhördhet, in-&lt;br&gt;levelseförmåga och empati - ett medvetet förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen (bet. 1996/97:SoU18) tillstyrkte socialut-&lt;br&gt;skottet propositionens förslag och anförde bl.a. att för att uppnå god kva-&lt;br&gt;litet krävs personal med lämplig utbildning och erfarenhet och med ett&lt;br&gt;sådant förhållningssätt till de hjälpbehövande att dessa upplever trygghet&lt;br&gt;i mötet med socialtjänsten och i den vård som ges. Utskottet delade också&lt;br&gt;regeringens inställning att kompetensutvecklingen måste ske ute i verk-&lt;br&gt;samheterna och utgöra en integrerad del i en pågående utvecklings- och&lt;br&gt;förnyelseprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264). Sedan den 1 januari&lt;br&gt;1998 gäller därför enligt den nya 7 a § socialtjänstlagen att insatser inom&lt;br&gt;socialtjänsten skall vara av god kvalitet och att det för utförande av soci-&lt;br&gt;alnämndens uppgifter skall finnas personal med lämplig utbildning och&lt;br&gt;erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser den nya bestämmelsen som ett viktigt steg på vägen&lt;br&gt;mot en mera öppen syn på socialtjänstens verksamhet. Den ställer krav&lt;br&gt;på uppföljning och utvärdering av de insatser som görs liksom på en an-&lt;br&gt;passning av utbud och innehåll med hänsyn till utvecklingen i omvärl-&lt;br&gt;den. Samtidigt är begreppet kvalitet inte entydigt. Det behövs ett fortsatt&lt;br&gt;arbete för att konkretisera innebörden härav i olika fall och ge kunskap&lt;br&gt;om metoder för att kontrollera och utveckla kvaliteten i verksamheten.&lt;br&gt;Respekten och lyhördheten för enskildas behov och önskemål är dock ett&lt;br&gt;centralt kvalitetskriterium, som måste ges stor tyngd vid all kvalitetsut-&lt;br&gt;veckling inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan finnas anledning att erinra om att det på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsområdet sedan länge finns bestämmelser om god&lt;br&gt;kvalitet och numera även om kvalitetssäkring. Det är önskvärt att det&lt;br&gt;även på socialtjänstområdet sker ett motsvarande arbete för att utvärdera&lt;br&gt;olika vårdinsatser och analysera förekommande förändringsbehov. Ar-&lt;br&gt;betet med kvalitetssäkring inom sjukvården kan härvid ge värdefulla er-&lt;br&gt;farenheter för utvecklingen av motsvarande verksamheter inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Samtidigt bör erinras om att förutsättningarna i vissa avseenden&lt;br&gt;är olika. Vad som krävs av sjukvården är ofta tämligen klart. Det kan&lt;br&gt;vara svårare att precisera vad som är kvalitet inom socialtjänsten, bl.a.&lt;br&gt;med hänsyn till de varierande lösningar som här kan förekomma, inte&lt;br&gt;minst inom äldreomsorgen. En annan skillnad gentemot hälso- och sjuk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vården är att den enskildes önskemål om utformningen av insatserna Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;spelar en långt större roll på socialtjänstområdet. Enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning är det rimligt att anta att det behöver utvecklas särskilda metoder&lt;br&gt;for kvalitetsbedömningar även inom socialtjänsten vilka bl.a. beaktar&lt;br&gt;möjligheterna till alternativa lösningar och värderar följsamhet till en-&lt;br&gt;skildas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i socialtjänstlagen om att&lt;br&gt;insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet kompletteras med&lt;br&gt;en bestämmelse om att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fort-&lt;br&gt;löpande skall utvecklas och säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller socialtjänstens insatser för äldre och funktionshindrade&lt;br&gt;är det särskilt angeläget att arbetet med kvalitetsbedömning och kvali-&lt;br&gt;tetsutveckling snarast kommer igång i alla kommuner. De äldre blir allt&lt;br&gt;fler, och med ökande levnadsålder blir också allt fler beroende av social-&lt;br&gt;tjänstens stöd- och omvårdnadsinsatser. För att äldre människor skall&lt;br&gt;kunna känna trygghet även när deras egna krafter sviktar måste det stå&lt;br&gt;klart att socialtjänsten kan tillhandahålla det stöd som behövs i olika situ-&lt;br&gt;ationer, med bibehållen respekt för individens självbestämmande och&lt;br&gt;integritet. Regeringen anser därför att arbetet med att utveckla metoder&lt;br&gt;för kvalitetsbedömningar inom äldreomsorgen bör ges särskild prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom äldreomsorgen kan det många gånger vara svårt att skilja ut om&lt;br&gt;en insats ges enligt hälso- och sjukvårdslagen eller utifrån socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Verksamheten inom sjukhem och hälso- och sjukvårdsinsatser&lt;br&gt;inom andra särskilda boendeformer för äldre är sedan genomförandet av&lt;br&gt;Ädel-reformen ett kommunalt ansvar. Även hemsjukvård kan vara ett&lt;br&gt;kommunalt ansvar om kommunen och landstinget har träffat överens-&lt;br&gt;kommelse om det. Det är bara läkarinsatser som fortfarande åvilar lands-&lt;br&gt;tinget. När det gäller hälso- och sjukvårdsinsatser, och även insatser en-&lt;br&gt;ligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,&lt;br&gt;finns bestämmelser om kvalitetssäkring och en rätt för Socialstyrelsen att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter. I regeringsformens 8 kap. 7 § sägs att regeringen&lt;br&gt;efter bemyndigande far meddela vissa föreskrifter. Vidare anges i 8 kap.&lt;br&gt;11 § att om regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter kan riksda-&lt;br&gt;gen medge att regeringen delegerar föreskriftsrätten till en myndighet.&lt;br&gt;Den bestämmelse som är aktuell i nu avsett förhållande är 1. skydd för&lt;br&gt;liv, personlig säkerhet eller hälsa. Generellt sett kan inte socialtjänstens&lt;br&gt;insatser sorteras in under den bestämmelsen. När det gäller omvård-&lt;br&gt;nadsinsatser för framförallt äldre människor har emellertid socialtjäns-&lt;br&gt;tens insatser kommit att omfatta allt äldre och allt sjukare gamla. Det kan&lt;br&gt;därför vara befogat att införa motsvarande bestämmelse när det gäller&lt;br&gt;socialtjänstens insatser i omsorgerna om äldre och funktionshindrade&lt;br&gt;människor. Socialstyrelsen får också härigenom en möjlighet att meddela&lt;br&gt;gemensamma föreskrifter för socialtjänst och hälso- och sjukvård inom&lt;br&gt;detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har också genom sin uppgift att utfårda allmänna råd&lt;br&gt;på socialtjänstområdet ett särskilt ansvar för att sprida kunskap och väg-&lt;br&gt;ledning till kommunerna i dessa frågor. Regeringen har i denna del erfarit&lt;br&gt;att det inom Socialstyrelsen har inletts ett arbete som syftar till utarbe-&lt;br&gt;tande av allmänna råd om kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling beträf-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fande insatser för äldre och för människor med funktionshinder. Rege-&lt;br&gt;ringen anser det synnerligen angeläget att arbete fullföljs med kraft och&lt;br&gt;utgår från att styrelsen ger utfärdandet av dessa allmänna råd förtur i sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.6 Mer forskning, ökad kunskap och kompetens&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.6.1 Ett nytt forskningsprogram för äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Äldreforskningen bör förstärkas med, jäm-&lt;br&gt;fört med dagsläget, 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år&lt;br&gt;2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2001. Medlen bör till-&lt;br&gt;föras Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) varvid en del årligen&lt;br&gt;bör få användas för SFR:s samordningsinsatser och administration av&lt;br&gt;forskningsmedlen. Regeringen avser att återkomma med förslag i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFR bör vidare ges i uppdrag att i samråd med berörda intressenter&lt;br&gt;utarbeta ett förslag till forskningsprogram. En samrådsgrupp bör till-&lt;br&gt;sättas för att följa genomförandet av programmet. SFR bör årligen till&lt;br&gt;regeringen redovisa en uppföljning av hur förutsättningarna för äldre-&lt;br&gt;forskningen utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Situationen inom äldreforskningsområdet - brister och behov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med det ökande antalet äldre i befolkningen växer också betydelsen&lt;br&gt;av forskning kring åldrandet och de äldres villkor i samhället. En viktig&lt;br&gt;del av äldreforskningen är forskningen om vård och omsorg för de äldre.&lt;br&gt;Äldreforskningen är ett forskningsområde som vuxit fram först under&lt;br&gt;efterkrigstiden. Området var från början huvudsakligen medicinskt in-&lt;br&gt;riktat, men även en mer social inriktning började diskuteras under slutet&lt;br&gt;av 1950-talet. År 1974 inrättade regeringen ett sektorsforskningsorgan,&lt;br&gt;Delegationen för Social forskning (DSF), som fick ansvar för den sociala&lt;br&gt;äldreforskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av ett initiativ från äldreberedningen (SOU 1987:21)&lt;br&gt;uppdrog regeringen år 1988 till DSF och Forskningsrådsnämnden (FRN)&lt;br&gt;att kartlägga och analysera existerande äldreforskning och ge förslag till&lt;br&gt;ett samlat program för forskning inom området. En arbetsgrupp som bil-&lt;br&gt;dades kunde konstatera att forskningen inom äldreområdet är en utpräg-&lt;br&gt;lad tvärvetenskaplig verksamhet, som berör flera kunskapsområden.&lt;br&gt;Verksamheten var organiserad i ett antal separata projekt med kortsiktig&lt;br&gt;finansiering och utan inbördes samordning. Resultatet av detta var, me-&lt;br&gt;nade gruppen, att forskningsfälten var mycket ojämnt täckta och att det&lt;br&gt;saknades en långsiktig kunskapsutveckling samt teori- och metodut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av den forskningspolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1989/90:90) inrättades tre professurer med inriktning på de äldre. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nybildade Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) gavs ett särskilt&lt;br&gt;ansvar för äldreforskning och rådet har sedan inrättat flera doktorand-&lt;br&gt;och forskarassistenttjänster, varav några med inriktning på äldreomsorg.&lt;br&gt;Ett antal programstöd beviljades vid några universitetsinstitutioner. Se-&lt;br&gt;nare riksdagsbeslut med anledning av forskningspolitiska propositioner&lt;br&gt;har i allt väsentligt fastlagt den utveckling av äldreforskningen som&lt;br&gt;skedde i och med beslutet år 1991. Den tillämpade äldreforskningen har&lt;br&gt;också fått ökat stöd från olika forskningsstiftelser, såsom Vårdalsstiftel-&lt;br&gt;sen och KK-stiftelsen. Ett särskilt program påbörjades år 1997 för den&lt;br&gt;longitudinella forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de något utökade resurserna i förhållande till slutet av 1980-talet&lt;br&gt;gäller fortfarande att olika delområden inom framförallt äldreomsorgs-&lt;br&gt;forskningen är mycket ojämnt täckta. Inom många viktiga områden sak-&lt;br&gt;nas verksamhet nästan helt och hållet. I SFR:s rapport &amp;quot;Aktuell svensk&lt;br&gt;äldreforskning — en positionsbestämning&amp;quot; pekar man på att det som fram-&lt;br&gt;förallt saknas är analyserande, förklarande och teoriprövande forskning.&lt;br&gt;Det finns här ett mycket stort behov av långsiktig kunskapsuppbyggnad&lt;br&gt;vad gäller teori, metod och tillämpning. Ett område med jämförelsevis&lt;br&gt;god forskningstäckning avser personer med demenssjukdom, där det&lt;br&gt;finns studier kring särskilt boende, dagvård, påfrestningar hos anhöriga&lt;br&gt;m.m. Den relativt omfattande forskning som gjorts kring hemtjänsten är&lt;br&gt;huvudsakligen inriktad på organisation och personalens arbetsförhållan-&lt;br&gt;den. Förutom boende för dementa saknas nästan helt forskning kring sär-&lt;br&gt;skilda boendeformer för service och omvårdnad. Frågor som rör mätning&lt;br&gt;av vårdbehov och vårdtyngd som grund för resursfördelning saknas i&lt;br&gt;stort sett helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del svensk socialvetenskaplig äldreforskning har internationell an-&lt;br&gt;knytning i form av samarbetsprojekt med utländska forskare, främst från&lt;br&gt;EU-länder samt USA och Kanada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av forskningsbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående översiktliga genomgång visar att forskning om äldre, oaktat&lt;br&gt;en förhållandevis snabb utveckling under senare år, fortfarande måste&lt;br&gt;anses vara av alldeles för begränsad omfattning i vårt land i förhållande&lt;br&gt;till de mycket stora behov av kunskap som finns inom området. Vad är&lt;br&gt;det då för ny kunskap som behövs?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den sociala äldreforskningen handlar det bl.a. om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• forskning kring de äldres levnadsförhållanden, sociala resurser, atti-&lt;br&gt;tyder och förhållningssätt till åldrandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• utformning av äldreboende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• äldres autonomi och integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den folkhälsovetenskapliga forskningen behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• longitudinella studier av utvecklingen av de äldres hälsa och funk-&lt;br&gt;tionsförmåga under olika sociala och ekonomiska villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• studier avseende möjligheterna till och nyttan av hälsofrämjande och&lt;br&gt;sjukdomsförebyggande åtgärder för de äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• studier av incidens, prevalens och naturalförlopp for bl.a. demenssjuk-&lt;br&gt;dom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vård- och omsorgsforskningen rörande de äldre behövs bland annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• studier av effekterna av rehabilitering och sambandet mellan omsorgs-&lt;br&gt;former och utvecklingen av omsorgsbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• utveckling av metoder för behovsmätning och utveckling av kriterier&lt;br&gt;för tilldelning av omsorg (biståndsprövning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• studier av de äldres läkemedelsutnyttjande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• metoder för omvårdnad vid olika typer av sjukdomstillstånd hos äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(demensvård, sårvård, nutritionsbehandling, tandvård etc.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• utveckling av principer för individuell vårdplanering (case manage-&lt;br&gt;ment)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• utveckling av informationsunderlag och system för planering av&lt;br&gt;kommunal äldreomsorg mot bakgrund av vårdbehov och resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• studier av samspelet mellan olika vårdformer, flödesanalyser, longitu-&lt;br&gt;dinell analys av vårdkedjor, vårdprocesser i livets slutskede&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan forskning, utbildning och kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats finns ett behov av ökad satsning på utbildning&lt;br&gt;och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Parallellt med detta är&lt;br&gt;det viktigt att genom högkvalitativ och systematisk forskning bygga upp&lt;br&gt;en stabil kunskapsbas. Detta gäller såväl forskning kring organisation&lt;br&gt;och modeller för samverkan som forskning av betydelse för kvalitet och&lt;br&gt;effektivitet i omvårdnad och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom utvecklingen av en forskningsbaserad yrkeskunskap inom vår-&lt;br&gt;den och omsorgen om de äldre ökar också personalens status och möjlig-&lt;br&gt;heterna förbättras att rekrytera och behålla personal med hög kompetens&lt;br&gt;och med god motivation för arbetet. Tillgång till forskarutbildad personal&lt;br&gt;ger vidare betydligt bättre förutsättningar för spridning och tillämpning&lt;br&gt;av forskningsresultat, vilket för närvarande är ett problem. En förhöjd&lt;br&gt;professionell nivå i verksamheten verkar också som en stabiliserande&lt;br&gt;faktor gentemot alltför snabba kast när det gäller vårdmetoder och syn-&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användande av geografiska försöksområden som grund för en syste-&lt;br&gt;matisk, långsiktig forskningsansats och utveckling av nationella kompe-&lt;br&gt;tenscentra inom olika områden kan vara en metod att skapa en sådan ve-&lt;br&gt;tenskaplig grund för ett professionellt yrkeskunnande. Resultaten av&lt;br&gt;denna verksamhet kan sedan föras ut genom utbildnings- och fortbild-&lt;br&gt;ninginsatser av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltfler vårdhögskolor som tidigare drevs av landstingen har nu över-&lt;br&gt;flyttats till den statliga högskolan. Regeringen anser att denna utveckling&lt;br&gt;underlättar möjligheterna för studenter vid vårdhögskoleutbildningen att&lt;br&gt;fortsätta på forskarutbildningen, framför allt på universitetsorterna där&lt;br&gt;det är lättare att få god tillgång till kvalificerad handledning och stöd.&lt;br&gt;Vidare underlättar en integrering av olika utbildningsområden att nya&lt;br&gt;forskningsområden bildas. Detta ger ökade möjligheter för personal inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård- och omsorgssektom att forska inom den egna disciplinen eller det Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;egna forskningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program för inriktning och fördelning av ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;äldreforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldreforskningen arbetar med mycket små resurser. Sammantaget hand-&lt;br&gt;lar det om statligt stöd till äldreforskning for tolv till femton miljoner&lt;br&gt;kronor om året. Därtill kommer de satsningar som kommuner, landsting&lt;br&gt;och andra gör lokalt och regionalt. Detta kan jämföras med de mycket&lt;br&gt;stora offentliga utgifterna för försörjning, vård och omsorg av äldre som&lt;br&gt;tar i anspråk cirka 13% av BNP (ca 230 miljarder kronor). En ökning av&lt;br&gt;resurserna till äldreforskningen är därför nödvändig. Regeringen bedö-&lt;br&gt;mer att en nivåhöjning med cirka 30 miljoner kronor skulle kunna vara&lt;br&gt;tillräcklig de närmaste åren. Mot bakgrund av den tid det tar att rekrytera&lt;br&gt;forskare och förbereda genomarbetade forskningsprojekt bör medelstill-&lt;br&gt;skott i förhållande till dagsläget ske år 1999 med 10 miljoner kronor, år&lt;br&gt;2000 med 20 miljoner kronor och 30 miljoner kronor årligen ff.o.m. år&lt;br&gt;2001. En mindre del av dessa medel bör få användas för SFR:s utökade&lt;br&gt;administrativa respektive utåtriktade insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 om hur&lt;br&gt;det föreslagna medelstillskottet skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det breda spektrum av forskningsönskemål som riktas&lt;br&gt;mot äldreforskningen är det nödvändigt att ett program utarbetas som kan&lt;br&gt;ligga till grund för strategiska ställningstaganden från berörda intressen-&lt;br&gt;ter. Eftersom SFR redan har samordningsansvaret för den socialveten-&lt;br&gt;skapliga äldreforskningen är det lämpligt att SFR även får ansvar för ut-&lt;br&gt;arbetande av programmet. Samråd måste därvid ske med de viktigaste&lt;br&gt;berörda intressenterna, såväl finansiärer som avnämare och representan-&lt;br&gt;ter för forskare utanför råden. En samrådsgrupp som följer genomföran-&lt;br&gt;det av programmet bör även tillskapas för vilken SFR bör svara för nöd-&lt;br&gt;vändiga kanslifunktioner. SFR bör även årligen till regeringen redovisa&lt;br&gt;en uppföljning av hur förutsättningarna för äldreforskningen utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av största vikt att forskningsinsatserna styrs mot de prioriterade&lt;br&gt;frågeställningar som programmet lyfter fram samt att de koncentreras så&lt;br&gt;att de ger högsta möjliga effekt och att de får en långsiktig inriktning.&lt;br&gt;Möjligheterna att samarbeta och eventuellt även i viss utsträckning sam-&lt;br&gt;planera äldreforskning med våra nordiska grannländer bör vidare övervä-&lt;br&gt;gas. Förutsättningarna bör undersökas huruvida en del av detta samarbete&lt;br&gt;skulle kunna ske inom ramen för de forskningsmedel som Nordiska rådet&lt;br&gt;disponerar. En strategi för det utomnordiska samarbetet, särskilt inom&lt;br&gt;EU, bör formuleras. Därvid bör särskilt uppmärksammas att arbete pågår&lt;br&gt;med utformning av det femte ramprogrammet för forskning och att ett&lt;br&gt;forskningsområde håller på att formuleras kring befolkningens åldrande&lt;br&gt;(ageing).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.6.2&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Satsning på fortbildning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett särskilt stimulansbidrag bör avsättas i&lt;br&gt;kommande budgetproposition för år 1999 och tre . år framåt med&lt;br&gt;80 miljoner kronor år ett och 70 miljoner kronor år två samt 60 miljo-&lt;br&gt;ner kronor år tre, för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser&lt;br&gt;för i första hand personer som är verksamma i arbetsledande&lt;br&gt;funktioner inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De verksamhetsmässiga och or-&lt;br&gt;ganisatoriska förändringar som ägt rum inom äldreomsorgen liksom&lt;br&gt;kommande förändringar ställer särskilda krav på arbetsledamas kompe-&lt;br&gt;tens och utbildning. Arbetsledama har en nyckelposition i dagens äldre-&lt;br&gt;omsorg och har ett betydande ansvar för många frågor som rör äldre. Det&lt;br&gt;är därför av största vikt att denna grupp far utbildning som svarar mot de&lt;br&gt;behov som finns. De personer som idag arbetar som arbetsledare inom&lt;br&gt;äldre- och handikappomsorgen har en skiftande bakgrund. Eftersom ut-&lt;br&gt;bildningen till arbetsledare inom äldreomsorgen blev högskoleutbildning&lt;br&gt;först 1982 är det fortfarande många som saknar högskoleutbildning.&lt;br&gt;Fram till år 1994 omfattade utbildningen 80 poäng, dvs. två års högsko-&lt;br&gt;lestudier. Från och med år 1994 omfattar utbildningen enligt högskole-&lt;br&gt;förordningen 1993:100, bil.3, minst 100 poäng. Vid många vårdhögsko-&lt;br&gt;lor omfattar dock utbildningen idag 120 poäng. Detta betyder att de flesta&lt;br&gt;som genomfört den treåriga utbildningen examinerats först under 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om arbetsledamas utbildnings- och kompetensbehov har upp-&lt;br&gt;märksammats i flera utredningar och också i Socialstyrelsens till-&lt;br&gt;synsverksamhet. I Socialtjänstkommitténs delbetänkande om kunskap&lt;br&gt;och kompetensutveckling ( SOU 1996:58) och i Utredningen om bemö-&lt;br&gt;tande av äldre (SOU 1997:170) framhålls att kraven på de som leder det&lt;br&gt;sociala omsorgsarbetet har ökat väsentligt under 1990-talet. Arbetsupp-&lt;br&gt;gifterna för biståndsbedömare eller arbetsledare har av Socialtjänstkom-&lt;br&gt;mittén sammanfattats i fyra kategorier: det sociala arbetet, den personal-&lt;br&gt;ledande funktionen, verksamhetsansvaret samt uppgiften att samverka&lt;br&gt;med andra vårdgivare och olika grupper i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personalledande funktionen innebär rekrytering, anställning, in-&lt;br&gt;troduktion, utbildning, utveckling och arbetsrättsliga frågor. Hit hör&lt;br&gt;också handledning och stöd till vårdpersonalen, att hjälpa till att lösa&lt;br&gt;eventuella konflikter och att ansvara för en god fysisk och psykosocial&lt;br&gt;arbetsmiljö. Verksamhetsansvaret innebär att se till att de övergripande&lt;br&gt;politiska målen uppfylls och att verkställa beslut enligt gällande mål och&lt;br&gt;riktlinjer inom ett givet budgetansvar. Den långsiktiga planeringen att&lt;br&gt;leda och utveckla verksamheten blir en allt viktigare del av arbetsupp-&lt;br&gt;gifterna. Samverkan med andra vårdgivare och med andra yrkesgrupper&lt;br&gt;samt med pensionärs- och handikapporganisationer m.fl. är en viktig och&lt;br&gt;växande uppgift. Då hälso- och sjukvård och socialtjänst bedrivs integ-&lt;br&gt;rerat ställer detta särskilda krav på en tydlig roll för verksamhetschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För många av landets kommuner innebär ansvaret för medicinska upp-&lt;br&gt;gifter i ordinärt boende en påtaglig förändring för sjuksköterskor och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemstjänstassistenter i deras arbetsfält och yrkesroll. De olika personal-&lt;br&gt;grupperna har skild kompetens och skilda perspektiv och det samarbete&lt;br&gt;och den samordning av insatserna som Ädelreformen syftat till har inte&lt;br&gt;varit helt okomplicerad. Den skiftande utbildningsbakgrunden och den&lt;br&gt;mellanställning som arbetsledama ofta har i organisationen har också&lt;br&gt;gjort det svårare for dem att definiera och finna en gemensam yrkesiden-&lt;br&gt;titet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningen for fortlö-&lt;br&gt;pande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet. De&lt;br&gt;olika förslag som läggs i denna proposition och som gäller samverkan&lt;br&gt;med andra vårdgivare samt med anhöriga och frivilliga organisationer,&lt;br&gt;kvalitetsutveckling och förebyggande insatser understryker behovet av en&lt;br&gt;väl fungerande arbetsledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen drar därför slutsatsen att fortbildningsbehovet både rör frå-&lt;br&gt;gor om arbetsledning och chefsutveckling och specifika kunskaper när&lt;br&gt;det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg. Arbetsledare i so-&lt;br&gt;cial omsorg bör både ha medicinska och sociala kunskaper och de olika&lt;br&gt;yrkesgrupperna, sjuksköterskor och hemtjänstassistenter i arbetsledande&lt;br&gt;funktioner, bör vara väl orienterade om varandras kompetensområden.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att det finns behov av ökade kunskaper inom flera&lt;br&gt;områden såsom t.ex. gerontologi och geriatrik, näringslära och läkeme-&lt;br&gt;delskunskap, demensvård och vård i livets slutskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dels de ökade krav som verksamheten ställer på ar-&lt;br&gt;betsledarfunktionen samt dels att det finns ett väl dokumenterat behov av&lt;br&gt;förbättring inom flera områden som rör arbetsledamas ansvarsområden,&lt;br&gt;handläggning, dokumentation, behovsbedömning och arbetsledning, be-&lt;br&gt;dömer regeringen att det finns ett omedelbart behov av fortbildning och&lt;br&gt;kompetensutveckling för arbetsledama inom äldreomsorgen. Huvudan-&lt;br&gt;svaret för kompetensutveckling av de kommunalt anställda ligger hos&lt;br&gt;arbetsgivaren. Regeringen anser emellertid att det finns skäl att staten&lt;br&gt;medverkar till att skapa förutsättningar för en kompetenshöjning av ar-&lt;br&gt;betsledama inom vård och omsorg av äldre. Regeringen föreslår därför&lt;br&gt;en statlig satsning på fortbildning för de som är verksamma i arbetsle-&lt;br&gt;dande funktioner inom äldreomsorgen. Det övergripande syftet för en&lt;br&gt;sådan fortbildning bör vara att öka kunskaperna i att arbetsleda och&lt;br&gt;handleda personal mot de mål som är uppsatta för verksamheten och dels&lt;br&gt;att ge specifika kunskaper om åldrandet. Fortbildningen bör planeras och&lt;br&gt;genomföras i samarbete med Svenska Kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Kartläggning av personalförsörjning och&lt;br&gt;utbildningsbehov&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att inom kort återkomma&lt;br&gt;med forslag till åtgärder när det gäller utbildnings- och kompetensbe-&lt;br&gt;hoven samt personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Förslagen&lt;br&gt;skall tas fram i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet och arbetsmarknadens parter. Regeringen avser&lt;br&gt;att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken utsträckning kommu-&lt;br&gt;ner och landsting lokalt utvecklar strategier för rekrytering och kom-&lt;br&gt;petensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ädelreformen, psykiatri- och&lt;br&gt;handikappreformerna har medfört att kommunerna under senare år fått&lt;br&gt;ett allt större ansvar för vård och omsorg. Detta har bl.a. inneburit att&lt;br&gt;tyngdpunkter i arbetsinnehållet förskjutits från övervägande servicebe-&lt;br&gt;tonade insatser till personlig omvårdnad, tillsyn och sjukvård. Personalen&lt;br&gt;möter alltså idag människor som är mer vårdkrävande och har mer&lt;br&gt;komplexa hjälpbehov jämfört med vad som var fallet för 10 år sedan.&lt;br&gt;Detta ställer självfallet större krav på kunskaper och kompetens inte&lt;br&gt;minst när det gäller kvalificerad omvårdnad och medicinska insatser.&lt;br&gt;Kraven på kompetens har också ökat i sådana avseenden som har med&lt;br&gt;personalens attityder och förhållningssätt att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inom den kommunala äldreomsorgen av idag finns ett&lt;br&gt;större antal yrkesgrupper representerade, inklusive sådana med medi-&lt;br&gt;cinsk och rehabiliteringsinriktad utbildning, och även om allt fler bland&lt;br&gt;de andra yrkesgrupperna har någon form av utbildning, grundutbildning&lt;br&gt;från gymnasieskolans omvårdnadsprogram eller högskolans omsorgsut-&lt;br&gt;bildning har den förändring som skett av hjälpbehoven varit så dramatisk&lt;br&gt;att utbildnings- och kompetensutvecklingen inte kunnat hålla jämna steg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är av stor vikt att de yrkesgrupper som arbetar&lt;br&gt;inom äldreomsorgen får utbildning som svarar mot de ökade kraven inom&lt;br&gt;vård- och omsorgsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom bl.a. utbildningsområdet har regeringen sedan tidigare gjort vissa&lt;br&gt;satsningar för att höja utbildningsnivån hos personalen inom äldreomsor-&lt;br&gt;gen. Samtliga gymnasieutbildningar omfattar idag tre år och högskoleut-&lt;br&gt;bildningen inom vård och omsorg har likaså förlängts från två till tre år.&lt;br&gt;Det finns också ett rikt utbud av fortbildning och vidareutbildning vid&lt;br&gt;högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1995 har vårdskoleutbildningen i flera landsting genom avtal&lt;br&gt;förts över till den statliga högskolan. Den 1 oktober 1997 presenterades&lt;br&gt;en första utvärdering av det statliga övertagandet av vårdhögskoleutbild-&lt;br&gt;ningama i rapporten Vårdhögskolor nu och i framtiden. Av rapporten&lt;br&gt;framgår att erfarenheterna av vårdhögskoleutbildning som överflyttats till&lt;br&gt;den statliga högskolan är mycket positiva. Hittills har vårdhögskoleut-&lt;br&gt;bildningama vid landstingen i Stockholm, Uppsala, Sörmland, Östergöt-&lt;br&gt;land, Kalmar, Kristianstad, Malmöhus, Halland Örebro, Västmanland,&lt;br&gt;Västernorrland, Jämtland samt Västerbotten överflyttats till statliga hög-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolor. Diskussioner om att sluta avtal pågår för närvarande i samtliga&lt;br&gt;övriga landsting. Som ett led i det kvalitetsförbättrande arbete som pågår&lt;br&gt;inom ramen för vårdhögskoleutbildningen är det också regeringens mål-&lt;br&gt;sättning att samtliga utbildningar skall överflyttas till , den statliga hög-&lt;br&gt;skolan under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga högskolorna har visat ett stort intresse för att ta tillvara&lt;br&gt;vårdhögskolornas erfarenheter av yrkesinriktad utbildning. Antalet dis-&lt;br&gt;puterade lärare vid vårdhögskolorna har ökat markant. På flera håll i lan-&lt;br&gt;det pågår en viss samordning mellan sociala omsorgsutbildningen och&lt;br&gt;socionomutbildningen och också med sjuksköterskeutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med eftergymnasial kvalifice-&lt;br&gt;rad yrkesutbildning (KY). Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning&lt;br&gt;har regeringens uppdrag att sköta försöksverksamheten. Den flexibla or-&lt;br&gt;ganisationsform som KY representerar och den nära koppling som ut-&lt;br&gt;bildningarna har till arbetslivet gör att KY snabbt kan svara upp mot ar-&lt;br&gt;betsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. Regeringen föreslår i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen att KY-verksamheten förlängs fram till och&lt;br&gt;med år 2001 och att antalet platser från år 1999 utökas från 8 800 till&lt;br&gt;12 000 per år. Regeringen har även för avsikt att ge kommittén som leder&lt;br&gt;verksamheten förnyade direktiv under återstoden av försökspersioden i&lt;br&gt;syfte att ytterligare koncentrera platsfördelning till yrkesområden med&lt;br&gt;uttalad brist på arbetskraft. Kommittén kommer också att ges i uppdrag&lt;br&gt;att särskilt uppmärksamma behov på vårdområdet, bl.a. vad avser fort-&lt;br&gt;bildning av undersköterskor samt initiera utbildning inom dessa områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tillgodose verksamhetens krav på kompetensutveckling hos de an-&lt;br&gt;ställda är en uppgift för den lokala arbetsgivaren. I många kommuner har&lt;br&gt;man också genom betydande satsningar på fortbildning och andra kom-&lt;br&gt;petenshöj ande åtgärder kunnat höja personalens utbildningsnivå. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundets äldreberedning har i sitt arbete givit frågorna om&lt;br&gt;personalutveckling och personalrekrytering hög prioritet. Flera aktiviteter&lt;br&gt;genomförs som syftar till att analysera förutsättningarna för rekrytering,&lt;br&gt;beskriva framtida yrkeskrav och utveckla lokala personalpolitiska&lt;br&gt;strategier som förenas med verksamhetens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stor utsträckning har kommunerna försökt tillgodose de ökade beho-&lt;br&gt;ven av medicinsk kompetens genom att dels nyrekrytera medicinskt ut-&lt;br&gt;bildad vårdpersonal, dels ge vårdbiträden undersköterskekompetens. De&lt;br&gt;kommunala åtgärderna har bl.a. kunnat ske med hjälp av statligt stöd till&lt;br&gt;särskilda satsningar på gymnasial vuxenutbildning (Kunskapslyftet). Ut-&lt;br&gt;bildning har också kunnat erbjudas med stöd av statliga arbetsmark-&lt;br&gt;nadsmedel eller med särskilda utvecklingsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid högskolorna förs också en kontinuerlig diskussion med arbetsgi-&lt;br&gt;vare och yrkesorganisationer om innehållet i de olika utbildningarna. Re-&lt;br&gt;geringen vill framhålla att när det gäller utvecklingen av dagens utbild-&lt;br&gt;ningar fyller arbetsgivarna en viktig funktion för att precisera vilka krav&lt;br&gt;som utbildningarna måste uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de insatser som görs och den i många avseenden positiva ut-&lt;br&gt;veckling som ägt rum de senaste åren har i olika sammanhang en rad&lt;br&gt;brister när det gäller personalens utbildningsnivå uppmärksammats. Inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramen för Socialstyrelsens verksamhetstillsyn har t.ex. bristande kompe-&lt;br&gt;tens hos arbetsledningen vid upprepade tillfällen utpekats som orsaker till&lt;br&gt;bristande kvalitet. Bland den kommunala vårdpersonalen saknar stora&lt;br&gt;grupper den grundläggande vårdutbildningen. Bemötandeutredningen har&lt;br&gt;riktat viss kritik mot utbildningarna när det gäller att förmedla kunskaper&lt;br&gt;och förutsättningar för att ge vårdtagaren ett värdigt bemötande. Vidare&lt;br&gt;har Socialstyrelsen i ädelutvärderingen ifrågasatt om de existerande&lt;br&gt;grundutbildningarna motsvarar de krav som ställs på äldreomsorgen bl.a.&lt;br&gt;när det gäller att integrera socialt och medicinskt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt vill regeringen också framhålla den stora kunskap och erfa-&lt;br&gt;renhet som finns hos personalen inom äldreomsorgen. Regeringen anser&lt;br&gt;emellertid att ytterligare åtgärder måste vidtas för att ge förutsättningar&lt;br&gt;för att utveckla och förändra existerande utbildningar så att de bättre sva-&lt;br&gt;rar mot de behov som finns inom äldreomsorgen. Utgångspunkten måste&lt;br&gt;vara att tydligare definiera vilken kompetens som krävs inom äldreom-&lt;br&gt;sorgen. Regeringen avser därför att inom ramen för äldreprojektet till-&lt;br&gt;sätta en arbetsgrupp med representanter för berörda departement,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt arbetsmark-&lt;br&gt;nadens parter för att göra en översyn av utbildnings- och kompetensbe-&lt;br&gt;hovet som grund för åtgärder på kort och lång sikt. Regeringens avsikt är&lt;br&gt;att inom kort kunna redovisa ett åtgärdsprogram för att stärka kompe-&lt;br&gt;tensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personalkategorier som arbetar inom äldreomsorgen och de utbild-&lt;br&gt;ningar på statlig, regional och lokal nivå som förbereder för arbete inom&lt;br&gt;omvårdnad och social omsorg bör kartläggas. Behovet av ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder för att stimulera utbildningsinsatser för den vårdpersonal som&lt;br&gt;fortfarande saknar grundutbildning bör särskilt prioriteras. Det är också&lt;br&gt;angeläget att fa en bättre bild av behovet av fortbildning för speciella&lt;br&gt;grupper, t.ex. de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna men även för&lt;br&gt;andra sjuksköterskor i den kommunala äldrevården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör den framtida personalförsörjningen bör också ingå i&lt;br&gt;översynen. Redan nu kan konstateras att det fram till år 2010 kommer att&lt;br&gt;finnas ett ökat behov av personal inom äldreomsorgen, liksom inom&lt;br&gt;sjukvården. Det rör sig framförallt om sjuksköterskor. Landstingsförbun-&lt;br&gt;det har beräknat att det kommer att finnas ett rekryteringsbehov som vida&lt;br&gt;överstiger antalet utexaminerade, om inget görs för att öka antalet som&lt;br&gt;tar examen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang betona att det ökade utbildnings-&lt;br&gt;behovet mycket väl kan omfatta även andra grupper än sjuksköterskor,&lt;br&gt;t.ex. arbetsterapeuter, sjukgymnaster och läkare. Enligt Landstingsför-&lt;br&gt;bundet är det framtida rekryteringsbehovet stort också när det gäller yr-&lt;br&gt;kesgrupper utanför högskolan, särskilt undersköterskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer därför som en särskild del av åtgärdsprogrammet&lt;br&gt;för äldrepolitiken att redovisa hur dessa utbildningar bör byggas ut och&lt;br&gt;utvecklas för att möta framtidens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga är hur arbetet inom äldreomsorgen skall göras attraktivt&lt;br&gt;för yngre människor, inte minst män. En jämnare könsfördelning bland&lt;br&gt;såväl chefer som personal ökar kvaliteten i vårdarbetet och stimulerar&lt;br&gt;utvecklingen i personalgruppen. Orsakerna bakom det vikande intresset&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för utbildningen inom området bör därför kartläggas. En avvägning av&lt;br&gt;behovet av olika yrkeskompetens inom äldreomsorgen bör göras. Det&lt;br&gt;gäller såväl arbetsledare och vårdpersonal som tillgången på geriatrisk&lt;br&gt;kompetens och allmänläkarkompetens. Det förhållandevis stora antalet&lt;br&gt;timanställda inom äldreomsorgen bör uppmärksammas eftersom detta&lt;br&gt;riskerar att öka personalomsättningen och leda till bristfällig kontinuitet i&lt;br&gt;omsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse for den framtida personalförsörjningen är också insatser&lt;br&gt;för att skapa en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. Det kan gälla&lt;br&gt;målmedvetna satsningar som tar tillvara olika förmågor hos personalen i&lt;br&gt;verksamheten, tillgången på handledning eller stöd till personalen att&lt;br&gt;söka vidareutbildning. Även andra insatser som görs for att öka yrkes-&lt;br&gt;stoltheten hos personalen ge dem möjlighet att utvecklas tex. genom att&lt;br&gt;använda nyvunna kunskaper i arbetet. De projekt som pågår på många&lt;br&gt;håll for att utveckla arbetsorganisationen och for att bättre ta tillvara per-&lt;br&gt;sonalens engagemang och erfarenhet och erbjuda handledning bör därför&lt;br&gt;lyftas i denna översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningarna på alla nivåer inom vård och omsorg behöver följas&lt;br&gt;upp och utvärderas. Förslag bör ges till hur dessa kan utformas for att&lt;br&gt;snabbt kunna förändras till att möta nya och förändrade behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kompetensutveckling och rekrytering har kommuner och&lt;br&gt;landsting ett huvudansvar. Regeringen vill därför understryka behovet av&lt;br&gt;att dessa lokalt utvecklar strategier för rekrytering och for kompetensut-&lt;br&gt;veckling. Regeringen avser därför också att ge Socialstyrelsen i uppdrag&lt;br&gt;att följa upp i vilken utsträckning sådana strategier utvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.6.4 Uppföljning och utvärdering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i sam-&lt;br&gt;råd med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Soci-&lt;br&gt;alvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utforma ett konkret förslag till&lt;br&gt;ett system för rikstäckande individbaserad statistik inom äldreomsor-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med uppföljning avses att mäta&lt;br&gt;och beskriva prestationer och verksamhet i fysiska termer. Detta kräver&lt;br&gt;en väl fungerande verksamhetsstatistik och kostnadsredovisning. Utvär-&lt;br&gt;deringen avser effekterna av verksamheten mätt i ekonomiska, kvalitets-&lt;br&gt;eller andra termer. Detta är betydligt mer komplicerat. I och med över-&lt;br&gt;gången till generella statsbidrag har den statliga uppföljningen och utvär-&lt;br&gt;deringen av den kommunala verksamheten blivit ett viktigt inslag i an-&lt;br&gt;svarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor. Uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering bör i princip avse resultaten av verksamheten och inte meto-&lt;br&gt;derna för att uppnå dessa resultat. Inom stora delar av den kommunala&lt;br&gt;verksamheten finns dock i dag bara små möjligheter till utvärdering i&lt;br&gt;strikt mening. Endast på lång sikt är det därför möjligt att tillämpa en&lt;br&gt;resultatstyrning som enbart är baserad på effekter. Inom många verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter är också metoder och resultat så sammanvävda i vartannat att en&lt;br&gt;strikt gränsdragning inte är möjlig. Detta gäller inte minst äldreomsor-&lt;br&gt;gen, där kvalitén i omvårdnaden till stor del är det egentliga resultatet.&lt;br&gt;Detta gör att det för den statliga uppföljningen och utvärderingen krävs&lt;br&gt;uppgifter även utöver sådana som är av ren resultatkaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av att registrera omvårdnad samt vård och behandling på&lt;br&gt;individnivå har ökat på senare år i takt med att utvecklingen på datorom-&lt;br&gt;rådet gett nya tekniska möjligheter till bearbetning av stora datamängder.&lt;br&gt;Det finns klara fördelar med en individrelaterad äldreomsorgsstatistik.&lt;br&gt;Man erhåller en bättre kvalitet och flexibilitet i redovisningen och möj-&lt;br&gt;ligheter till analyser av ett helt annat slag än som är möjligt med de&lt;br&gt;aggregerade uppgifterna. Genom övergång till en individbaserad statistik&lt;br&gt;erhålles också en bättre anpassning till statistiken inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Individbaserad statistik ger också ett helt annat underlag för&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag avseende insamling av individbaserad statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det behov som finns av såväl statistik som data på indi-&lt;br&gt;vidnivå som grund för uppföljning, utvärdering och forskning, bör Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen fa i uppdrag att i samråd med Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet samt Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)&lt;br&gt;utforma ett konkret förslag till hur informationsförsöijningsbehovet&lt;br&gt;skulle kunna lösas. Ett flertal olika lösningar är tänkbara varför några&lt;br&gt;alternativa ambitionsnivåer bör formuleras och kostnadsberäknas. Sär-&lt;br&gt;skilt bör dock framhållas vikten av att kunna följa, analysera och bedöma&lt;br&gt;äldreomsorgen och de resultat som insatserna utmynnar i. Förutsättning-&lt;br&gt;arna för en individbaserad statistik och en uppbyggnad av ett centralt&lt;br&gt;personregister bör därför övervägas. Nyttan av individbaserad statistik är&lt;br&gt;framför allt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att insatser kan relateras till personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att man far bättre mått på vårdkonsumtion som kan relateras till kost-&lt;br&gt;nader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att man far möjlighet till longitudinella studier och sambearbetningar&lt;br&gt;med andra register&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att man far möjligheter till förbättrad kvalitet på statistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några större praktiska eller tekniska hinder för att bygga upp ett cent-&lt;br&gt;ralt individregister för äldreomsorgen bör inte finnas under förutsättning&lt;br&gt;att de uppgifter som behöver insamlas om vatje person också finns lag-&lt;br&gt;rade i kommunernas register. En viktig förutsättning för en individbase-&lt;br&gt;rad statistik är att den måste kunna beskrivas med enhetliga definitioner&lt;br&gt;och begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma sekretess- och säkerhetsbestämmelser som idag gäller för cent-&lt;br&gt;rala personregister som används för framställning av annan officiell sta-&lt;br&gt;tistik måste också kunna tillämpas på ett personregister som byggs upp&lt;br&gt;för framställning av officiell äldreomsorgsstatistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utveckling och förnyelse&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya initiativ inom äldreområdet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Särskilda stimulansbidrag om sammanlagt&lt;br&gt;90 miljoner kronor per år bör under perioden 1999-2001 avsättas i&lt;br&gt;budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och&lt;br&gt;landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, om-&lt;br&gt;sorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. Medlen bör dis-&lt;br&gt;poneras av regeringen. Regeringen avser att återkomma med förslag i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste tio åren har&lt;br&gt;förändringstrycket inom äldreomsorgen varit mycket stort. Behovet av&lt;br&gt;förändring har delvis uppkommit med anledning av försämrade kommu-&lt;br&gt;nala finanser, men också andra faktorer har spelat in. Frågor om äldres&lt;br&gt;rätt till en god vård och omsorg och ett ändamålsenligt boende, självbe-&lt;br&gt;stämmande och integritet, möjligheter till inflytande i beslutsprocesser,&lt;br&gt;sociala kontakter, tillgänglighet till samhällslivets utbud av kultur och&lt;br&gt;service, m.m. har alltmer hamnat i förgrunden när förändringar har ge-&lt;br&gt;nomförts inom vård och omsorg. Den demografiska utvecklingen med en&lt;br&gt;ökning av antalet äldre och framför allt äldre-äldre personer i befolk-&lt;br&gt;ningen har ytterligare påskyndat takten i förändringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de förändringar som genomförts inom äldreomsorgen&lt;br&gt;under 1990-talet inom bl.a. ovan angivna områden har direkt eller indi-&lt;br&gt;rekt sin grund i beslut fattade av regering och riksdag. Samtidigt har re-&lt;br&gt;former initierade av enskilda kommuner och landsting successivt ökat i&lt;br&gt;omfattning. Denna utveckling har bl.a. skett som svar på ökade krav eller&lt;br&gt;förändrade behov på lokal och regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella handlingsplanen skall ses som en långsiktig strategi för&lt;br&gt;äldrepolitiken. Regeringen anser emellertid att det är angeläget att pro-&lt;br&gt;grammet också kan fungera som ett stöd för enskilda kommuner och&lt;br&gt;landsting i arbetet med att utveckla vård, omsorg och service för äldre.&lt;br&gt;För att skapa bästa möjliga förutsättningar för lokalt och regionalt för-&lt;br&gt;ändringsarbete föreslår regeringen att 90 miljoner kronor avsätts för olika&lt;br&gt;försöksverksamheter inom kommuner och landsting i syfte att stimulera&lt;br&gt;utveckling och nytänkande inom vård, omsorgs- och serviceverksamhet&lt;br&gt;för äldre personer. Det är framför allt nya och annorlunda idéer som bör&lt;br&gt;ges möjlighet att utvecklas och prövas i praktiken, men stimulansmedel&lt;br&gt;bör även kunna utgå till försöksverksamheter som innebär en vidareut-&lt;br&gt;veckling av redan befintlig verksamhet. Ett avgörande kriterium vid val&lt;br&gt;av objekt för utveckling och tillämpning är att försöksverksamheten i&lt;br&gt;fråga - om den slår väl ut och därmed kan permanentas - ger förutsätt-&lt;br&gt;ningar för verksamhetsutveckling över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen bör ha ett brett användningsområde. Bl.a. bör medel kunna an-&lt;br&gt;vändas för att utveckla och stimulera äldres delaktighet och inflytande&lt;br&gt;över vård- och omsorg. Ett annat område där det finns behov av insatser&lt;br&gt;gäller äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro, inte minst&lt;br&gt;över generationsgränserna. Medlen bör även kunna användas för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pröva nya lösningar för att organisera kommunernas och landstingens Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;tjänsteutbud. Även initiativ som tar fasta på att vidmakthålla hälsa och&lt;br&gt;förebygga ohälsa bland äldre bör kunna understödjas. Medlen bör vidare&lt;br&gt;kunna användas för att stimulera utvecklingen av IT-. och telebaserade&lt;br&gt;tjänster samt andra tjänster som underlättar äldres livsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av regeringen nyligen beslutade äldreprojektet kommer att ha en&lt;br&gt;central roll när det gäller att fånga upp, utveckla och genomföra utveck-&lt;br&gt;lingsidéer inom bl.a. de ovan angivna områdena.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.7.2 Satsning på regionala äldrecentra och försöksområden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att stödja regional och lo-&lt;br&gt;kal forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreomsorgen. Två&lt;br&gt;ansatser bedöms särskilt viktiga att pröva, dels en utveckling av för-&lt;br&gt;söksområden där vården och omsorgen noggrant följs upp, analyseras&lt;br&gt;och vidareutvecklas från ett helhetsperspektiv, dels försöksverk-&lt;br&gt;samheter med inriktning på att utveckla vårdkvalitet och samverkan i&lt;br&gt;det särskilda boendet. Uppbyggnad av försöksverksamheter av dessa&lt;br&gt;båda slag vid några olika regionala centra anser regeringen bör kunna&lt;br&gt;vara möjliga att stödja inom ramen för de särskilda stimulansmedlen&lt;br&gt;(avsnitt 7.7.1). Det bör därvid vara en förutsättning att motsvarande&lt;br&gt;medel ställs till förfogande av engagerade kommuner och landsting&lt;br&gt;eller via forskningsstiftelser m.m..&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regionala forskningscentra - lokalt FoU-arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den forskning som i Sverige utförs inom universitetsinstitutio-&lt;br&gt;nerna bedrivs i dagsläget också forsknings- och utvecklingsverksamhet&lt;br&gt;(FoU) vid ett antal regionala centra samt vid lokala utvecklingsenheter i&lt;br&gt;flera kommuner. Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum, Dalarnas&lt;br&gt;Forskningsråd och Blekinge forsknings- och utvecklingsenhet är exempel&lt;br&gt;på regionala FoU-organisationer som helt eller delvis arbetar inom äldre-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också inom kommunerna förekommer ett omfattande utvecklingsar-&lt;br&gt;bete som kan ses som en länk mellan forskning och praktik. Exempel på&lt;br&gt;lokala utvecklingsenheter är stiftelsen Social Forskning och Utveckling&lt;br&gt;(SOFU) i Sundsvall, Mimer i Norrköping och FoU-byrån i Stockholm.&lt;br&gt;Liknande verksamheter finns i flera andra kommuner och en undersök-&lt;br&gt;ning visar att omkring en tredjedel av Sveriges kommuner bedriver nå-&lt;br&gt;gon form av utvecklingsverksamhet inom äldreområdet. Mest förekom-&lt;br&gt;mande är detta dock i de större kommunerna. Några kommuner har i lik-&lt;br&gt;het med de ovan nämnda etablerat samverkan med universitet och hög-&lt;br&gt;skolor. Denna omfattar bl.a. forskarutbildning av anställda i kommunen,&lt;br&gt;anordnandet av seminarier och kurser samt forskningsuppdrag och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete. Stockholms FoU-byrå liksom Stockholms äldrecentrum&lt;br&gt;har egna kompetenta forskare anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regionala och lokala forsknings- och utvecklingsverksamheten&lt;br&gt;inom äldreomsorgsområdet har stor betydelse för att främja hög kvalitet&lt;br&gt;och effektivt resursutnyttjande. Ett brett förankrat forsknings- och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete av detta slag är också en förutsättning för den kompe-&lt;br&gt;tensutveckling som måste ske inom området. Regeringen bedömer det&lt;br&gt;därför angeläget att på olika sätt stödja och stimulera denna verksamhet&lt;br&gt;samt att verka för att den far en fruktbar inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två ansatser bedöms särskilt viktiga att pröva, dels en utveckling av&lt;br&gt;försöksområden, där vården och omsorgen noggrant följs upp, analyseras&lt;br&gt;och vidareutvecklas från ett helhetsperspektiv, samt dels försöksverk-&lt;br&gt;samheter med inriktning på att utveckla vårdkvalitet och samverkan i det&lt;br&gt;särskilda boendet. I syfte att stödja uppbyggnaden av försöksverksamhe-&lt;br&gt;ter av dessa båda slag vid ett antal olika regionala centra anser regeringen&lt;br&gt;att medel tillfälligt skall kunna anslås inom ramen för de särskilda sti-&lt;br&gt;mulansmedlen (se avsnitt 7.7.1). En förutsättning bör därvid vara att&lt;br&gt;motsvarande medel ställs till förfogande av engagerade kommuner och&lt;br&gt;landsting eller via forskningsstiftelser m.m. Syfte och inriktning för re-&lt;br&gt;spektive typ av försöksverksamhet beskrivs i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksområden för forskning och utveckling av äldreomsorgen från ett&lt;br&gt;helhetsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomgående drag när det gäller det nuvarande läget inom forsk-&lt;br&gt;ningen kring vården och omsorgen om de vårdbehövande äldre är bristen&lt;br&gt;på resultat som beskriver sammanhang och helhet. Det mesta av den&lt;br&gt;forskning som bedrivits belyser enbart avgränsade aspekter på äldreom-&lt;br&gt;sorgssystemet. Möjligheterna är mycket begränsade när det gäller att med&lt;br&gt;hjälp av denna information bevara frågor som gäller hur väl äldreomsor-&lt;br&gt;gen täcker behoven, hur den egentligen fungerar, hur resurserna används&lt;br&gt;och vilket resultat insatserna ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en verklig insikt i äldreomsorgssystemets måluppfyllelse,&lt;br&gt;funktionssätt, effektivitet och kvalitet krävs en mer systematisk ansats än&lt;br&gt;den som traditionell äldreomsorgsforskning och analys av mängdstatistik&lt;br&gt;erbjuder. Vad som behövs är en systematisk, longitudinell individbaserad&lt;br&gt;insamling av uppgifter som fångar upp de äldres väg genom äldreom-&lt;br&gt;sorgssystemet som helhet i ett eller flera avgränsade områden. Med äld-&lt;br&gt;reomsorgssystemet avses då inte bara kommunens insatser i vanligt och&lt;br&gt;särskilt boende utan också landstingets akutsjukvård, geriatrik och hem-&lt;br&gt;sjukvård, privata och frivilliga organisationers verksamhet och anhörigas&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att kontinuerligt och långsiktigt arbeta inom väl avgränsade,&lt;br&gt;fasta försöksområden skapas möjlighet att analysera effekter över tiden&lt;br&gt;av den tillämpade vårdpolicyn och samspelet i vårdkedjorna mellan olika&lt;br&gt;aktörer. Likaså kan vårdkvalitet och rehabiliteringseffekter utvärderas i&lt;br&gt;ett longitudinellt perspektiv. Inom ramen för försöksområdet kan olika&lt;br&gt;aspekter av omsorgen, såsom vården av dementa, läkemedelsförskrivning&lt;br&gt;och nutrition eller samspelet med och stödet till anhöriga analyseras och&lt;br&gt;utvecklas. Försöksområdena kan väljas så att olika systemlösningar kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövas under varierade geografiska betingelser. I försöksområdet bör&lt;br&gt;kontinuerligt insamlas en individbaserad statistik, som ger underlag for&lt;br&gt;en dynamisk analys av äldreomsorgen som helhet. Registreringen förut-&lt;br&gt;sätter en definierad struktur och terminologi för att beskriva vårdinsatsen,&lt;br&gt;vårdbehovet och vårdresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättandet av försöksområden kräver för det första några lämpliga&lt;br&gt;och intresserade kommuner (eller kommundelar) som är beredda att&lt;br&gt;medverka i en fördjupad informationsinsamling över en längre tid. Vi-&lt;br&gt;dare krävs engagerade, kompetenta forskare med intresse, metodkunskap&lt;br&gt;och förståelse för att arbeta med ett systemperspektiv samt sist men inte&lt;br&gt;minst en långsiktig finansiering. Till den senare avser regeringen som&lt;br&gt;framhållits ovan att bidra. När det gäller uppläggning och genomförande&lt;br&gt;finns erfarenheter att hämta såväl nationellt (t.ex. Tierp, Dalby, Vilhel-&lt;br&gt;mina) som internationellt (t.ex. Duke university). Försöksområdena bör&lt;br&gt;knytas samman i ett nätverk och en central instans bör tillsammans med&lt;br&gt;de lokala företrädarna svara för samordning samt uppföljning och sprid-&lt;br&gt;ning av forskningsresultat. Den samrådsgrupp kring äldreforskningen&lt;br&gt;som diskuteras i avsnitt 7.6.1 bör diskutera formerna för ett sådant nät-&lt;br&gt;verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheter med inriktning på att utveckla vårdkvalitet och&lt;br&gt;samverkan i det särskilda boendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått på flera ställen i denna proposition finns det ett stort behov&lt;br&gt;av ny kunskap, nya arbetsmetoder, organisationsformer och en ökad pro-&lt;br&gt;fessionalitet inom äldreomsorgen. Ett område, som har varit föremål för&lt;br&gt;en del uppmärksamhet i detta sammanhang, är det särskilda boendet.&lt;br&gt;Upprättandet av regionala kompetenscentra, som har sin verksamhetsbas&lt;br&gt;i olika former av särskilt boende, kan innebära en viktig stimulans för&lt;br&gt;kvalitetsutvecklingen genom att ge nationella förebilder, bidra till ny&lt;br&gt;kunskap och sprida rön och resultat till en vidare krets. Verksamheten&lt;br&gt;kan bedrivas inom flera olika högt prioriterade forskningsområden och&lt;br&gt;för flera målgrupper. Varje regionalt centrum kan här välja sin egen pro-&lt;br&gt;fil. Tonvikten kan läggas både på områden inom medicinsk omvårdnad&lt;br&gt;och social och personlig omsorg. Tänkbara forskningsområden är studiet&lt;br&gt;av alternativa vårdmodeller och boendeformer samt formerna för sam-&lt;br&gt;verkan i vårdkedjan. Andra angelägna områden är utvecklingen av meto-&lt;br&gt;der för arbetsledning och i praktiskt vård- och omsorgsarbete, bemötande&lt;br&gt;och förhållningssätt i vård och omsorgsarbete, demensvård, sårvård, nut-&lt;br&gt;ritionsbehandling, tandvård och rehabilitering. Vårdens förutsättningar&lt;br&gt;för att stödja äldres autonomi och integritet och en etiskt värdig behand-&lt;br&gt;ling vid livets slut bör också ägnas särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att se det särskilda boendet i sitt vidare samman-&lt;br&gt;hang, såsom sambandet med dagverksamhet, hemtjänst och hemsjukvård&lt;br&gt;i det ordinära boendet liksom samspelet med akutsjukhuset och geriatri-&lt;br&gt;ken när det gäller utredning och rehabilitering. Man kan här också över-&lt;br&gt;väga att kombinera den vidare försöksområdesansatsen som beskrivits i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föregående avsnitt med de mer avgränsade och fördjupade studierna av&lt;br&gt;det särskilda boendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som när det gäller försöksområdena bör de regionala&lt;br&gt;kompetenscentra arbeta tillsammans i ett nätverk med en central samord-&lt;br&gt;ning av uppföljning och spridning av forskningsresultat. Hur ett sådant&lt;br&gt;nätverk bör organiseras och stödjas bör lösas i samförstånd i den sam-&lt;br&gt;rådsgrupp kring äldreforskningen som diskuteras i avsnitt 7.6.1.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.7.3 Satsning på telefonjourer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En telefonjour riktad till äldre och deras&lt;br&gt;anhöriga inrättas. Verksamhetens syfte är att på ett lättillgängligt sätt&lt;br&gt;erbjuda möjlighet till information om vård och omsorg för äldre, om&lt;br&gt;den enskildes rättigheter, om frågor rörande hälsa och sjukdomar samt&lt;br&gt;ge möjlighet till kontakt med pensionärs-, anhörig- och patientorgani-&lt;br&gt;sationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör bedrivas av pensionärsorganisationerna och fi-&lt;br&gt;nansieras inom ramen för de särskilda stimulansmedlen, (avsnitt&lt;br&gt;7.7.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vård och omsorg skall ge trygg-&lt;br&gt;het, bland annat genom att hålla en god kvalitet och hög tillgänglighet.&lt;br&gt;Ur den enskildes perspektiv kan det dock vara svårt att ha en överblick&lt;br&gt;av den rad olika former av stöd, service och omsorg som samhället till-&lt;br&gt;handahåller. Den som inte vet vart man skall vända sig har svårt att fa&lt;br&gt;den hjälp man har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta är det anhöriga som oroar sig över åldriga släktingar. Särskilt i de&lt;br&gt;fall den anhörige bor på annan ort kan det vara svårt att komma i kontakt&lt;br&gt;med rätt instans. Oron kan också bero på funderingar kring en gammal&lt;br&gt;släktings hälsa i allmänhet eller en specifik sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre som själva vårdar sin make gör stora insatser men får i många&lt;br&gt;fall otillräckligt stöd. Vården kan helt enkelt vara så tidskrävande att de&lt;br&gt;egna sociala kontakterna blir lidande. En ökad möjlighet att komma i&lt;br&gt;kontakt med pensionärsorganisationer eller anhörigföreningar där man&lt;br&gt;kan möta andra människor i liknande situation kan vara mycket värde-&lt;br&gt;full.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en telefonjour kan bidra till väsentligt förbättrad&lt;br&gt;information till äldre och deras anhöriga. Jouren kan genom användande&lt;br&gt;av ett 020-nummer bli tillgänglig över hela landet. Målsättningen är att&lt;br&gt;de som ringer skall kunna fa information om vart man kan vända sig för&lt;br&gt;att få upplysningar om sjukdomar och hälsofrågor, var man klagar på&lt;br&gt;brister och missförhållanden samt hur man får kontakt med anhörigföre-&lt;br&gt;ningar, pensionärs- och patientorganisationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör kunna ske i pensionärsorganisationernas regi. Deras&lt;br&gt;oberoende ställning i förhållande till huvudmännen för sjukvård och äld-&lt;br&gt;reomsorg är en tillgång i sammanhanget. På pensionärsorganisationernas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;initiativ kommer frågan om telefonjourer att vidareutvecklas inom äldre-&lt;br&gt;projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör bedrivas i första hand under de tre år äldreprojektet&lt;br&gt;pågår och täcks då genom de särskilda stimulansmedel som föreslås i&lt;br&gt;denna proposition, (avsnitt 7.7.1)&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.7.4 Informationsteknologi för äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Handikappinstitutets IT-program för funk-&lt;br&gt;tionshindrade och äldre utgör en viktig grund för det fortsatta arbetet&lt;br&gt;med IT-frågoma för dessa grupper. Regeringen avser att aktivt med-&lt;br&gt;verka till genomförandet av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Informationstekniken spelar i&lt;br&gt;dag en allt viktigare roll i samhället - även för äldre människor. Det gäl-&lt;br&gt;ler inte bara TV, radio och telefon. I allt högre utsträckning nyttjar äldre&lt;br&gt;personer bl.a. bärbara telefoner samt olika säkerhets- och trygghets-&lt;br&gt;system i bostaden. Även bildtelefonin har fått successivt ökad betydelse.&lt;br&gt;Inom vård och omsorg finns sedan flera år hjälpmedel som kompenserar&lt;br&gt;för olika funktionsnedsättningar. Som exempel kan nämnas förstorande&lt;br&gt;TV-system, datoriserade rehabiliteringsprogram och tidshjälpmedel för&lt;br&gt;personer med demenssjukdomar. Under senare år har en snabb utveck-&lt;br&gt;ling skett bl.a. av personliga trygghetslarm som idag kan användas i allt&lt;br&gt;fler situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fullt ut kunna tillvarata de möjligheter som IT-utvecklingen&lt;br&gt;medför för äldre människor krävs att ny kunskap kontinuerligt kan över-&lt;br&gt;föras till såväl brukarna som olika personalgrupper inom vård- och om-&lt;br&gt;sorgssektom. Som ett exempel på initiativ som tagits för att sprida kun-&lt;br&gt;skap om användningen av datorer och särskilt Internet bland äldre vuxna&lt;br&gt;kan nämnas föreningen SeniorNet Sweden. År 1996 initierade regering-&lt;br&gt;ens IT-kommission bildandet av denna förening. SeniorNet förmedlar&lt;br&gt;kunskap och underlättar seniorernas möte med informationssamhället&lt;br&gt;genom att ordna både &amp;quot;fysiska&amp;quot; och elektroniska mötesplatser, i form av&lt;br&gt;lokala klubbar och en egen hemsida. Det är föreningens uttalade ambition&lt;br&gt;att skapa ett genuint virtuellt samhälle på Internet&lt;br&gt;(http:{ {&lt;a href="http://www.seniomet.se"&gt;www.seniomet.se&lt;/a&gt;). Idag är SeniorNet ett nätverk av 16 klubbar&lt;br&gt;och flera är under uppbyggnad. Medlemsantalet är över 600 och antalet&lt;br&gt;intresseanmälda dubbelt så stort. Antalet intresseanmälda är dubbelt så&lt;br&gt;stort. Föreningen samarbetar med studieförbund, pensionärsföreningar,&lt;br&gt;Handikappinstitutet och andra organisationer, företag och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1991 beslutade regeringen att avsätta sammanlagt 60 mil-&lt;br&gt;joner kronor under en treårsperiod för utvecklingsarbete och försöks-&lt;br&gt;verksamheter inom området teknik för äldre. Ytterligare försöksverk-&lt;br&gt;samheter med denna inriktning kan behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat initiativ för att utveckla IT-användningen till fördel för äldre&lt;br&gt;personer är programmet IT inom hälso- och sjukvården där landstingen&lt;br&gt;och KK-stiftelsen är finansiärer. Programmet syftar bl.a. till att samordna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idéer avseende FoU inom hälso- och sjukvården samt utveckla och infora&lt;br&gt;IT-system som medför högre vårdkvalitet och bättre effektivitet. Som&lt;br&gt;exempel på konkreta projekt som initierats inom ramen for projektet kan&lt;br&gt;nämnas utveckling av teknik för distanskonsultation och övervakning,&lt;br&gt;samt datoriserad patientjournal- och remisshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en överblick av utvecklingen inom området IT för äldre och&lt;br&gt;ett underlag för beslut om åtgärder inom vård och omsorgsområdet där&lt;br&gt;IT utgör ett centralt inslag har regeringen i augusti 1996 uppdragit åt&lt;br&gt;Handikappinstitutet att utarbeta ett IT-program med inriktning mot äldre&lt;br&gt;och funktionshindrade personer. Uppdraget har avrapporterats till rege-&lt;br&gt;ringen. Det program som institutet redovisar innehåller ett flertal förslag&lt;br&gt;till åtgärder som har betydelse for äldre personer. Bl.a. föreslår institutet&lt;br&gt;att utbildningssatsningar och försöksverksamheter skall initieras för att&lt;br&gt;stimulera brukarnas användning av IT. Vidare föreslås ett samordnat&lt;br&gt;FoU-initiativ för långsiktig kunskapsuppbyggnad samt ett tillämpnings-&lt;br&gt;program för utvecklings- och förnyelseprojekt där IT kan prövas i prakti-&lt;br&gt;ken i samverkan mellan olika aktörer. Dessa och andra förslag som Han-&lt;br&gt;dikappinstitutet redovisat inom ramen för sitt uppdrag bereds för närva-&lt;br&gt;rande inom regeringskansliet. Regeringen kommer inom kort att redovisa&lt;br&gt;på vilka sätt myndigheter, organisationer och andra berörda aktörer&lt;br&gt;kommer att medverka i genomförandet av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;7.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nytt stöd till anhöriga&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett särskilt stimulansbidrag bör anvisas i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt med 100 miljoner&lt;br&gt;kronor årligen. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som&lt;br&gt;kommunen vill genomföra i samverkan med de anhöriga och med fri-&lt;br&gt;villiga organisationer. Socialstyrelsen bör utvärdera och följa upp in-&lt;br&gt;satserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Anhörigas roll och betydelse&lt;br&gt;som vårdgivare till äldre och handikappade är numera väl dokumenterad&lt;br&gt;och erkänd. Den omsorg som utförs av familj och andra närstående är&lt;br&gt;mycket omfattande och har sannolikt ökat i betydelse under senare år.&lt;br&gt;Behovet av att få stöd och hjälp från samhället har på olika sätt uppmärk-&lt;br&gt;sammats. De anhörigas synpunkter på kvaliteten i vården och omsorgen&lt;br&gt;har också blivit mer uppmärksammade och i ökad omfattning organiserar&lt;br&gt;sig de anhöriga för att påverka vården och omsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla att de anhörigas situation och behov kan se&lt;br&gt;olika ut och att detta måste beaktas när samhället utformar sina stödinsat-&lt;br&gt;ser. De anhöriga utnyttjas många gånger i större utsträckning när den&lt;br&gt;enskilde bor kvar i hemmet jämfört med kan gälla då den enskilde bor i&lt;br&gt;särskilt boende. Gemensamt är behoven av respekt för de anhörigas kun-&lt;br&gt;skap och erfarenheter och möjligheter till avlösning. Viktigt är också att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydlig information ges från socialtjänsten och att de anhöriga far vara Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;delaktiga vid planering, genomförande och utvärdering av olika insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av propositionen Ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(prop. 1996/97: 124) tycks anhörigas del i vård och omsorg fortfarande&lt;br&gt;vara en omsorg som sker i det tysta med ett vårdansvar som många&lt;br&gt;gånger är ensamt och psykiskt påfrestande. Det finns anhöriga som sva-&lt;br&gt;rar för omsorgsinsatser av ett slag som ligger nära gränsen för vad de&lt;br&gt;förmår. I syfte att synliggöra de anhörigas situation infördes vid årsskif-&lt;br&gt;tet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som avser att markera&lt;br&gt;socialtjänstens ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för&lt;br&gt;närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet fick Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen i december 1996 regeringens uppdrag att fördela 7,5 miljoner&lt;br&gt;kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för&lt;br&gt;stöd till anhöriga. Medlen skall också kunna användas till uppföljnings-,&lt;br&gt;informations- och utbildningsinsatser. Uppdraget skall redovisas till&lt;br&gt;Socialdepartementet senast den 1 maj 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De studier som hittills gjorts av det stöd kommunerna ger för att un-&lt;br&gt;derlätta för de anhöriga visar att många kommuner erbjuder olika former&lt;br&gt;av hjälp men att stödet sammantaget är svagt utvecklat i kommunerna&lt;br&gt;och att de anhöriga inte alltid får den hjälp som de behöver. Regeringen&lt;br&gt;anser mot denna bakgrund att det finns behov av ytterligare utveck-&lt;br&gt;lingsinsatser som kan stimulera kommunerna till ökad kreativitet när det&lt;br&gt;gäller former för stöd till anhöriga. Mot bakgrund av ovanstående avser&lt;br&gt;regeringen att i budgetpropositionen för år 1999 föreslå särskilda stimu-&lt;br&gt;lansmedel i syfte att utveckla stödet till de anhöriga. Målsättningen är att&lt;br&gt;stödja och underlätta samt på olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för&lt;br&gt;familj och andra närstående. Utgångspunkten för stödet är att hjälpa och&lt;br&gt;stödja anhöriga för att förhindra att dessa drabbas av fysisk eller psykisk&lt;br&gt;ohälsa. Detta gäller givetvis oavsett om den som behöver vård och om-&lt;br&gt;sorg är äldre, handikappad eller långvarigt sjuk. Därför bör enligt rege-&lt;br&gt;ringens bedömning stödet inte begränsas till att endast gälla anhöriga till&lt;br&gt;äldre. Det förekommer också ofta att vänner eller grannar gör stora insat-&lt;br&gt;ser för äldre. Anhörigbegreppet bör därför kunna ges en vidare tolkning&lt;br&gt;och omfatta även andra närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga organisationerna har en viktig roll som komplement till&lt;br&gt;samhällets insatser när det gäller stödet till anhöriga. Regeringen fram-&lt;br&gt;höll i prop. 1996/97:124 att det är viktigt att samarbetet mellan samhället&lt;br&gt;och de frivilliga organisationerna ytterligare utvecklas. De insatser som&lt;br&gt;kommunen genomför bör därför ske i samverkan både med de anhöriga&lt;br&gt;och de frivilliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärsorganisationerna, Röda korset och kyrkliga organisationer&lt;br&gt;har sedan länge varit aktiva i äldreomsorgen genom besöksverksamhet,&lt;br&gt;avlösning för anhöriga och anhörigcirklar. Den teoretiska och praktiska&lt;br&gt;kunskap som finns samlad i anhörigorganisationer med inriktning på an-&lt;br&gt;höriga till personer med demenssjukdom är ett mycket värdefullt tillskott&lt;br&gt;i utvecklingen av vård och omsorgsprogram och för de initiativ som tas&lt;br&gt;för att sprida kunskaper till både personal och anhöriga. På motsvarande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt besitter pensionärsorganisationer och handikapporganisationer vik-&lt;br&gt;tigt kunnande om ett aktivt förebyggande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anhörigstödet bör ha en bred inriktning och omfatta såväl de anhöriga&lt;br&gt;som vårdar närstående i hemmet som de som har sina närstående i sär-&lt;br&gt;skilt boende. Det är angeläget att det finns möjlighet att få både praktiskt&lt;br&gt;och psykologiskt/psykosocialt stöd. De erfarenheter som dokumenterats&lt;br&gt;av anhörigstöd visar att det är viktigt att stödet anpassas till den enskilde&lt;br&gt;individen och utformas med utgångspunkt från dennes förutsättningar,&lt;br&gt;intressen och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter visar att det bör finnas insatser som både skapar trygga&lt;br&gt;förhållanden för den enskilde och avlösning för de anhöriga. Det kan&lt;br&gt;många gånger vara svårt att skilja de anhörigas behov av hjälp från det&lt;br&gt;hjälpbehov som den enskilde stödmottagaren har. En betydelsefull hjälp&lt;br&gt;för många anhöriga är att de kan få avlösning i form av korttidsvård och&lt;br&gt;dagverksamhet av god kvalitet. En sådan verksamhet kan underlätta för&lt;br&gt;äldre att bo kvar hemma samtidigt som de anhöriga avlastas. Erfaren-&lt;br&gt;heterna från verksamheter som innefattar korttidsboende och dagverk-&lt;br&gt;samhet visar att området kan rymma goda utvecklingsmöjligheter och att&lt;br&gt;en förändring av kvalitet och innehåll i befintlig verksamhet många&lt;br&gt;gånger kan vara tillräckliga för att tillgodose de anhörigas behov av av-&lt;br&gt;lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om Bemötande av äldre lyfter fram exempel på dagverk-&lt;br&gt;samheter som samordnar olika slags anhörigstöd. De utgör centrum för&lt;br&gt;stöd både för enskilda som bor i sin ordinarie bostad och för anhöriga.&lt;br&gt;Inom ramen för dessa dagverksamheter kan finnas möjlighet till samver-&lt;br&gt;kan mellan kommuner och landsting och intresseorganisationer respek-&lt;br&gt;tive frivilligorganisationer. Verksamheten kan också tjäna som informell&lt;br&gt;mötesplats t.ex. för anhöriggrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ibland vara svårt att nå anhöriga med olika slags stödinsatser.&lt;br&gt;Detta gäller i högre grad ju tyngre en omvårdnadsinsats är och ju längre&lt;br&gt;tid de anhöriga gett vård och omsorg. Det är därför en viktig uppgift att&lt;br&gt;pröva nya former för uppsökande verksamhet i syfte att få kontakt med&lt;br&gt;de anhöriga. I det uppsökande arbetet bör särskild hänsyn tas till att vissa&lt;br&gt;grupper kan behöva få information på annat språk än svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna, som är tillsynsmyndighet över kommunernas arbete&lt;br&gt;inom socialtjänsten, har god kännedom om kommunernas behov av sär-&lt;br&gt;skilda utvecklingsinsatser. Länsstyrelserna har vidare till uppgift att full-&lt;br&gt;följa de nationella målen på regional nivå samt främja länets utveckling.&lt;br&gt;Medlen till kommunernas utvecklingsinsatser för att stödja de anhörigas&lt;br&gt;roll inom äldreomsorgen bör därför fördelas av länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen får genom sin övergripande tillsyn och sitt arbete med&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av socialtjänstens olika verksamheter kun-&lt;br&gt;skap om vilka generella utvecklingsbehov som finns i landet. Socialsty-&lt;br&gt;relsens uppgift bör därför vara att i samråd med länsstyrelserna närmare&lt;br&gt;precisera mål och inriktning för stimulansbidragets användning. Social-&lt;br&gt;styrelsen har också en viktig uppgift att följa upp, utvärdera och analy-&lt;br&gt;sera effekterna av stödet. Av särskild vikt är att Socialstyrelsen årligen&lt;br&gt;redovisar huruvida antalet kommuner med ett tillfredsställande anhö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rigstöd ökar eller minskar. Vidare bör Socialstyrelsen särskilt lyfta fram Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;kommuner som bedöms ha ett särskilt väl utvecklat anhörigstöd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser mot ohälsa&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppsökande verksamhet i hemtjänsten&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lokala försöksverksamheter med uppsö-&lt;br&gt;kande verksamhet i hemtjänsten bör startas. Socialstyrelsen bör ges i&lt;br&gt;uppdrag att följa upp och utvärdera försöksverksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheterna finansieras inom ramen för de särskilda sti-&lt;br&gt;mulansmedlen (avsnitt 7.7.1). Resultaten från Socialstyrelsens upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering skall redovisas till regeringen senast den&lt;br&gt;1 januari år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I hälso- och sjukvårdslagen och&lt;br&gt;än mer uttalat i socialtjänstlagen finns ålagt ett ansvar på huvudmännen&lt;br&gt;att arbeta med att förebygga ohälsa, bl.a. genom att &amp;quot;ge upplysningar om&lt;br&gt;metoder för att förebygga sjukdom eller skada&amp;quot;( 2b§ HSL). I den revide-&lt;br&gt;rade socialtjänstlagen anges att det hör till socialnämndens uppgifter att&lt;br&gt;&amp;quot;göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen&amp;quot;,&lt;br&gt;...&amp;quot;informera om socialtjänsten i kommunen&amp;quot;,... &amp;quot;genom uppsökande&lt;br&gt;verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnads-&lt;br&gt;förhållanden&amp;quot; (5§ SoL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lagliga stödet för förebyggande insatser finns således redan.&lt;br&gt;Å andra sidan bedrivs för närvarande mycket sällan systematiskt före-&lt;br&gt;byggande insatser i primärvården eller i äldreomsorgen. Skälen till detta&lt;br&gt;är flera, men kanske framförallt bristen på resurser. Erfarenheter från&lt;br&gt;1980-talet av värdet av förebyggande arbete bland äldre är också skif-&lt;br&gt;tande. Detta beror på att det uppsökande arbetet då var starkt inriktat på&lt;br&gt;att spåra okända sjuka eller hjälpbehövande äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora förändringar som skett inom äldreomsorgen under senare tid&lt;br&gt;gör att denna nu verkar under helt andra förutsättningar än vid&lt;br&gt;1990-talets början. Idag koncentreras samhällsinsatserna till de mest&lt;br&gt;sjuka och hjälpbehövande. För en växande andel äldre har det egna an-&lt;br&gt;svaret för hälsan och välbefinnandet ökat. Som berörts tidigare klarar&lt;br&gt;många äldre detta alldeles utmärkt, men det finns också en risk för att&lt;br&gt;vissa äldre far illa. I Socialstyrelsens rapport från Äldreuppdraget&lt;br&gt;(1997:9) har framhållits att vissa äldre anger att de måste tacka nej till&lt;br&gt;den hjälp som de är i behov av på grund av att de inte har råd. Vidare har&lt;br&gt;man pekat ut äldre med psykiska besvär och äldre med funktionshinder&lt;br&gt;som har allt svårare att fa sina speciella behov av service och vård tillgo-&lt;br&gt;dosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det av intresse att konstatera att man i Dan-&lt;br&gt;mark år 1996 införde en lag om förebyggande hälsobesök bland&lt;br&gt;75-åringar och äldre. Lagen föregicks av ett omfattande utvecklings- och&lt;br&gt;forskningsarbete. Detta hade visat att regelbundna hembesök av sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal resulterade i ökad livskvalitet för de äldre och minskad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagning på akutsjukhus. Studierna pekade vidare på att det bör finnas&lt;br&gt;personal med såväl medicinsk som social kompetens i den uppsökande&lt;br&gt;verksamheten. Att tidigt upptäcka behov av bostadsanpassning, hjälpme-&lt;br&gt;del och anhörigstöd är väl så viktigt som att uppmärksamma medicinska&lt;br&gt;behov. Det är också av stor betydelse att insatserna fortlöpande följs upp.&lt;br&gt;(Forebyggende hjemmebesog til aeldre mennesker, Carsten Hendriksen,&lt;br&gt;Kommunhospitalet Copenhagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från Danmark understryker också vikten av att i det fö-&lt;br&gt;rebyggande arbetet ha en psykosocial ansats, dvs. att se individen som en&lt;br&gt;del av en större social gemenskap. Med tanke på vad som är känt om an-&lt;br&gt;hörigas omsorgsinsatser, är det många gånger väl så viktigt att sätta sig in&lt;br&gt;i den vårdande anhörigas situation som den äldres. Med andra ord kan&lt;br&gt;uppsökande verksamhet bland äldre också starkt motiveras som ett sätt&lt;br&gt;att nå de anhöriga för att därigenom utveckla samarbetet med och stödet&lt;br&gt;till dessa. I förlängningen kan ett sådant arbete även ha ett förtroendeska-&lt;br&gt;pande värde för den äldre befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att försök med uppsökande verksamhet kan vara ett&lt;br&gt;viktigt instrument för att bygga upp kunskaperna om hur man förebygger&lt;br&gt;ohälsa och vårdbehov bland äldre. Försöken bör drivas över hela landet&lt;br&gt;på orter med skiftande sociodemografiska och strukturella förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Viktigt är att försöksverksamheterna systematiskt följs upp, ut-&lt;br&gt;värderas och dokumenteras. Därför bör de bedrivas i nära samarbete med&lt;br&gt;regionala FoU-enheter som är verksamma inom området. Socialstyrelsen&lt;br&gt;bör ta ansvar för att samla in och sammanställa erfarenheterna vid för-&lt;br&gt;söksverksamheternas utgång.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.10.2 Folkhälsoarbete för äldre&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Folkhälsoarbetet vad avser äldre bör för-&lt;br&gt;stärkas. Som ett första steg bör kunskaperna öka om de hälsofräm-&lt;br&gt;jande och sjukdomsförebyggande insatserna och deras effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Hälsobefrämjande insatser ökar&lt;br&gt;förutsättningarna för att äldre ska kunna fortsätta att leva ett självständigt&lt;br&gt;liv med god livskvalitet. Detta synsätt är en viktig del i äldrepolitiken.&lt;br&gt;Det bör ligga till grund för insatser, som på kort och lång sikt kan bidra&lt;br&gt;till att förbättra eller vidmakthålla de äldres hälsa och funktionsförmåga&lt;br&gt;och därmed också minska beroendet av stödjande insatser från samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om värdet av förebyggande insatser bland äldre är idag&lt;br&gt;bristfällig. En förbättrad kunskap om det friska åldrandet är viktig för att&lt;br&gt;kunna skilja hälsa och sjukdom åt i de högre åldersgrupperna. Det finns&lt;br&gt;en väl dokumenterad kunskap om vanliga sjukdomar, besvär och funk-&lt;br&gt;tionshinder bland äldre. Däremot saknas i hög grad kunskap om hälso-&lt;br&gt;ffämjande insatser och deras effekter. De förebyggande och hälsofräm-&lt;br&gt;jande insatser som görs följs sällan upp och analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsofrämjande åtgärder riktade mot äldre bedrivs på olika håll i lan-&lt;br&gt;det och ofta av pensionärsföreningar, patientföreningar och frivilligorga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nisationer. Dessa aktiviteter dokumenteras dock mera sällan och det sak- Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;nas en systematisk utvärdering av resultaten. För att fa till stånd en bättre&lt;br&gt;kunskapsuppbyggnad på området är det angeläget att aktiviteter av detta&lt;br&gt;slag i högre grad dokumenteras och utvärderas. Erfarenheterna bör sedan&lt;br&gt;spridas på olika sätt för att öka kunskapen bland de som arbetar inom&lt;br&gt;äldreområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I WHO:s tredje uppföljning av folkhälsoarbetets utveckling i Sverige&lt;br&gt;(Ds 1997:62) anges bl.a. att brist på resurser, intresse och övertygande&lt;br&gt;erfarenheter av nyttan med hälsofrämjande och förebyggande insatser&lt;br&gt;utgör hinder för utveckling på området. Av rapporten framgår att det&lt;br&gt;finns ett intresse för hälsofrämjande arbete för äldre, men att området&lt;br&gt;fortfarande är svagt utvecklat i Sverige. Även i Folkhälsorapporten 1997&lt;br&gt;påtalas att det fortfarande saknas kunskap om vilka metoder för förebyg-&lt;br&gt;gande arbete som är effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta visar också den kartläggning som Folkhälsoinsitutet genomförde&lt;br&gt;år 1997 för att fa kännedom om omfattning och inriktning av den hälso-&lt;br&gt;främjande och sjukdomsförebyggande verksamheten som bedrivs lokalt&lt;br&gt;och regionalt i landet. Av kartläggningen framgår att olika former av fy-&lt;br&gt;sisk aktivitet är den verksamhet som de flesta svarande angett som mest&lt;br&gt;förekommande. Kultur och underhållning intog andra plats följt av ska-&lt;br&gt;deförebyggande verksamhet, social samvaro, allmänt hälsofrämjande&lt;br&gt;insatser, matlagning och olika hobbyverksamheter. En sammanfattande&lt;br&gt;kommentar till de erhållna svaren i kartläggningen är att många av de&lt;br&gt;aktiviteter som bedrivs syftar till att bryta ensamheten och isoleringen&lt;br&gt;samt att skapa bättre förutsättningar för äldre att leva ett aktivt liv i ge-&lt;br&gt;menskap med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumenterade kunskaper och erfarenheter av folkhälsoarbete avse-&lt;br&gt;ende äldre är begränsade och det är angeläget att förutsättningar skapas&lt;br&gt;för att utveckla detta. Ett sådant utvecklingsarbete kräver ett långsiktigt&lt;br&gt;arbete som bör omfatta kunskaps- och metodutveckling. För att kunna&lt;br&gt;utläsa hälsoeffekter måste arbetet också följas upp och utvärderas från&lt;br&gt;hälsosynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador, handikapp och död på grund av olyckshändelse har minskat&lt;br&gt;under de senaste åren i Sverige. Minskningen av olycksfallsskador är ett&lt;br&gt;resultat av tvärsektoriella organiserade förebyggande hälso- och säker-&lt;br&gt;hetsfrämjande åtgärder i det svenska samhället på lokal, regional och&lt;br&gt;nationell nivå. Det finns positiva erfarenheter från förebyggande arbete&lt;br&gt;när det gäller att förhindra skador hos äldre. Förbättringar och föränd-&lt;br&gt;ringar av den fysiska miljön visar sig många gånger vara ett effektivt&lt;br&gt;sättet att reducera olycksfall och skador. Det finns även ett klart samband&lt;br&gt;mellan vissa levnadsvanor och risker för skador. Fysisk aktivitet och bra&lt;br&gt;matvanor hör till hälsans hörnpelare. Balanserad kost och motion stärker&lt;br&gt;skelettet och minskar risken för benskörhet. Rikligt med vätska förbättrar&lt;br&gt;balansen. Det finns en rad studier som visar att män och kvinnor över&lt;br&gt;60 år kan öka sin fysiska prestationsförmåga även om man är otränad&lt;br&gt;från början. Studierna pekar också på att träningseffekten finns kvar högt&lt;br&gt;upp i åldrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett Folkhälso-&lt;br&gt;institutet i uppdrag att ta fram ett underlag som redovisar nationella och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella erfarenheter av vilka möjligheter som finns att arbeta&lt;br&gt;sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre och bedöma&lt;br&gt;möjliga effekter för individ och samhälle. Uppdraget skall redovisas se-&lt;br&gt;nast den 1 september 1998. Utifrån redovisningen av uppdraget bör det&lt;br&gt;finnas goda möjligheter att belysa folkhälsostrategier från ett äldrepers-&lt;br&gt;pektiv och formulera nationella mål för folkhälsoarbetet riktat till äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska Kommunförbundets äldreberedning har ägnat denna&lt;br&gt;fråga uppmärksamhet. Inom ramen för dess arbete pågår en kartläggning&lt;br&gt;av kunskapsläget vad gäller verksamma förebyggande insatser inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens område. Särskilt skall utvär-&lt;br&gt;derade program och deras kostnader belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) har till uppgift att utarbeta&lt;br&gt;förslag till nationella folkhälsomål. Kommittén har i delbetänkandet Hur&lt;br&gt;skall Sverige må bättre? - första steget mot nationella folkhälsomål&lt;br&gt;(SOU 1998:43) valt att lyfta förebyggande insatser för äldre som ett av&lt;br&gt;flera områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres tandvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen överlämnat propositionen (1997/98:112) Refor-&lt;br&gt;merat tandvårdsstöd till riksdagen. Enligt propositionen skall tandvård&lt;br&gt;för vissa grupper av äldre, sjuka och funktionshindrade ges ett bättre&lt;br&gt;ekonomiskt stöd än det nuvarande. Äldre, sjuka och funktionshindrade&lt;br&gt;som bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad eller bor i&lt;br&gt;egen bostad och har så stora behov av vård och/eller omsorg att dessa&lt;br&gt;personer kan jämställas med boende på sjukhem eller motsvarande, skall&lt;br&gt;erbjudas att genom uppsökande verksamhet utan avgift få sitt muntill-&lt;br&gt;stånd bedömt och vid behov fa nödvändig tandvård till en låg kostnad,&lt;br&gt;högst 900 kronor under en tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som behöver tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling&lt;br&gt;under en begränsad tid skall fa denna tandvård enligt samma avgiftsreg-&lt;br&gt;ler som gäller för den öppna hälso- och sjukvården, dvs. högst 900 kro-&lt;br&gt;nor under en tolvmånadersperiod. Personer som till följd av långva-&lt;br&gt;rig/kronisk sjukdom eller funktionshinder behöver mer tandvård än vad&lt;br&gt;som i övrigt är normalt, skall inte ha ökade kostnader för denna tandvård.&lt;br&gt;Många äldre och funktionshindrade som inte omfattas av stödet för upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet och nödvändig tandvård kommer att tillhöra dessa&lt;br&gt;senare grupper. Sammantaget innebär förslagen stora förbättringar för&lt;br&gt;äldre.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det äldreprojekt som nu har påbörjats skall pågå under flera år och&lt;br&gt;kommer bl.a. att innebära att dialogen mellan staten, landstingen och&lt;br&gt;kommunerna intensifieras kring de äldres situation och hur den ytter-&lt;br&gt;ligare kan förbättras. En första bedömning mot bakgrund av den infor-&lt;br&gt;mation som finns från rapporter, uppföljningar etc. av vård och omsorg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för de äldre ger vid handen att det finns starka skäl för staten att snarast&lt;br&gt;möjligt genom vissa strategiska satsningar ytterligare stimulera och un-&lt;br&gt;derlätta kommunernas och landstingens utveckling av vården och omsor-&lt;br&gt;gen för de äldre. Detta skall ses mot bakgrund av det betydande generella&lt;br&gt;resurstillskott från staten som skall ske till kommunsektorn t.o.m. år&lt;br&gt;2000. Utöver detta generella resurstillskott avser regeringen att i budget-&lt;br&gt;proposition för år 1999 lägga förslag om att förstärka resurserna till äld-&lt;br&gt;reområdet med 300 miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001,&lt;br&gt;varav 200 miljoner kronor är nivåhöj ande. Resterande 100 miljoner&lt;br&gt;kronor är en förstärkning under den kommande treårsperioden. Medels-&lt;br&gt;tillskottet har beaktats i förslaget till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård,&lt;br&gt;sjukvård och social omsorg, som redovisas i den ekonomiska vårpropo-&lt;br&gt;sitionen för 1998 ( 1997/98:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till anhöriga och frivilliga organisationer behandlas i avsnitt 7.8.1.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att 100 miljoner kronor årligen bör tillföras under&lt;br&gt;åren 1999-2001 varefter stödet bör omprövas. Stödet bör fördelas till&lt;br&gt;kommunerna via länsstyrelserna som fördelar medlen och söker få till&lt;br&gt;stånd en bättre samverkan mellan de olika intressenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombyggnad av äldrebostäder bör stimuleras enligt vad som framgår i&lt;br&gt;avsnitt 7.4.1. Regeringen bedömer att 250 miljoner kronor bör avsättas&lt;br&gt;för innevarande år och 150 miljoner kronor för 1999. Förslaget om att&lt;br&gt;anvisa medel under ett nytt reservationsanslag Bidrag till äldrebostäder&lt;br&gt;m.m. redovisas på tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen för&lt;br&gt;1998(1997/98:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsledama är nyckelpersoner i kommunerna när det gäller den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen av vården och omsorgen för de äldre. Många arbets-&lt;br&gt;ledare har de senaste åren ställts inför nya problem som de inte har ade-&lt;br&gt;kvat utbildning för att kunna hantera på bästa sätt. Därför föreslås i av-&lt;br&gt;snitt 7.6.2 att ett särskilt stimulansbidrag avsätt i kommande budgetpro-&lt;br&gt;position för år 1999 och tre år framåt med 80 miljoner kronor år ett och&lt;br&gt;70 miljoner kronor samt 60 miljoner kronor de följande två åren till fort-&lt;br&gt;bildning av arbetsledare. Även utbildningsinsatser för förtroendevalda&lt;br&gt;som är verksamma inom äldreomsorgen får stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den långsiktiga kunskaps- och kompetensförsörjningen på området&lt;br&gt;har forskningen en central roll. Regeringens anser att i kommande bud-&lt;br&gt;getproposition föreslå en väsentlig förstärkning av äldreforskningen&lt;br&gt;(avsnitt 7.6.1). Ett forskningsprogram bör utarbetas och regeringen avser&lt;br&gt;att ge Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) ett sådant uppdrag.&lt;br&gt;Satsningen bör starta år 1999 med 10 miljoner kronor, ökas till 20 miljo-&lt;br&gt;ner kronor år 2000 och till 30 miljoner kronor år 2001. Medlen bör till-&lt;br&gt;föras SFR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingsarbete på regional nivå bör stimuleras vilket bl.a. kan ske&lt;br&gt;genom stöd till regionala äldrecentra och andra försöksområden (avsnitt&lt;br&gt;7.7.2). De medel som regeringen aviserar som nya initiativmedel totalt&lt;br&gt;90 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001, inom äldreområdet&lt;br&gt;(avsnitt 7.7.1) blir viktiga instrument för att förbättra äldreomsorgen.&lt;br&gt;Regeringens beslutade äldreprogram blir en viktig drivkraft i detta ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande tillsyn inom vård och omsorg för de äldre är viktig&lt;br&gt;och måste kunna garanteras. I avsnitt 7.5.1 framgår att regeringen bedö-&lt;br&gt;mer att 20 miljoner kronor bör tillföras Socialstyrelsen och länsstyrel-&lt;br&gt;serna ff.o.m. 1999 för förstärkt tillsyn inom äldreområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag ger inga ökade kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de övriga förslag som nu framläggs i propositio-&lt;br&gt;nen inte kommer att medföra några ökade kostnader. När det gäller den i&lt;br&gt;avsnitt 7.3.1 behandlade frågan om förtydligande av avgiftsregler för&lt;br&gt;äldreomsorg m.m. samt vad det s.k. förbehållsbeloppet skall avse så dis-&lt;br&gt;kuteras åtgärder mot bakgrund av de stora skillnaderna som finns mellan&lt;br&gt;olika kommuner när det gäller hantering av förbehållsbeloppet. Många&lt;br&gt;enskilda och anhöriga känner inte till vilka regler och eventuella rättig-&lt;br&gt;heter som gäller och skall inte själva behöva ta initiativ till jämkning för&lt;br&gt;behov av normala levnadsomkostnader. De förslagna ändringarna av so-&lt;br&gt;cialtjänstlagen skall ses som ett förtydligande av vad de gällande reglerna&lt;br&gt;egentligen avser enligt tidigare förslag i proposition 1992/93:129.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till ändring av socialtjänstlagen och sekretesslagen föreslås&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;(1980:620)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt tredje och fjärde stycke föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att kvaliteten i verksamheten systematiskt&lt;br&gt;och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Bestämmelsen har utformats&lt;br&gt;efter förebild från 31 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Innebör-&lt;br&gt;den är att en uppföljning och utvärdering av verksamhetens kvalitet och&lt;br&gt;resultat skall göras av socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer, att utfärda de ytterligare föreskrifter när det gäller omsorger&lt;br&gt;om äldre människor eller människor med funktionshinder, som behövs&lt;br&gt;till skydd för den enskildes liv, personlig säkerhet eller hälsa. Bestäm-&lt;br&gt;melsen motsvaras av 32 § hälso- och sjukvårdslagen och 13 § lagen&lt;br&gt;(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen i fjärde stycket skall placeras&lt;br&gt;antingen under en egen underrubrik i slutet av lagen under Övriga be-&lt;br&gt;stämmelser eller under rubriken Tillsyn över socialtjänsten. Regeringen&lt;br&gt;delar till viss del Lagrådets synpunkt, men anser ändå att bestämmelsen&lt;br&gt;för översiktlighetens skull bör placeras där övriga bestämmelser om kva-&lt;br&gt;litet återfinns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket hjälp i hemmet, service och omvårdnad ersätts i förtydligande&lt;br&gt;syfte med ordet hemtjänst, som är det etablerade begreppet for kommu-&lt;br&gt;nens insatser i hemmet för äldre, funktionshindrade och andra som har&lt;br&gt;behov av det. Ändringen innebär ingen förändring i sak. Beträffande den&lt;br&gt;närmare innebörden av begreppet hemtjänst hänvisas till prop.&lt;br&gt;1996/97:124 s. 87f.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;35 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket görs samma ändring som i 10 §. Inte heller här är änd-&lt;br&gt;ringen avsedd att innebära någon förändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att kommunen skall se till att avgifter för&lt;br&gt;hemtjänst tillsammans med vårdavgifter inte uppgår till så stort belopp&lt;br&gt;att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för personliga behov,&lt;br&gt;boendekostnad och andra normala levnadskostnader. Ändringen innebär&lt;br&gt;ett förtydligande av att regeln om förbehållsbelopp gäller oavsett om den&lt;br&gt;enskilde bor i eget boende eller i boende med särskild service. Den som&lt;br&gt;bor i eget boende har naturligen andra och större levnadskostnader än&lt;br&gt;den som bor på en institution med heldygnsomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket hjälp i hemmet, service och omvårdnad ersätts med hem-&lt;br&gt;tjänst som en följdändring av ändringen i första stycket. Med tillägget&lt;br&gt;och andra normala levnadskostnader tydliggörs att det s.k. förbehålls-&lt;br&gt;beloppet skall omfatta även andra kostnader än de rent personliga och&lt;br&gt;som inte ombesörjs av kommunen. Jfr. prop. 1992/93:129 s. 22 f. Vidare&lt;br&gt;byts ordet boende ut mot boendekostnad och flyttas för att markera att&lt;br&gt;det inte är fråga om avgift för boende (vilket är en olycklig och missvi-&lt;br&gt;sande formulering), utan kostnad för boende, som kan vara hyra, bostads-&lt;br&gt;rättsavgift eller kostnader för egnahemsboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det införs vidare en bestämmelse om att kommunen är skyldig att när&lt;br&gt;det gäller gifta eller samboende personer, som har gemensam ekonomi,&lt;br&gt;se till att make/maka eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad&lt;br&gt;ekonomisk situation på grund av att den andra maken har ett stort hjälp-&lt;br&gt;behov med höga avgifter. Bestämmelsen tar sikte på sådana situationer&lt;br&gt;där omsorgstagaren är den av makarna som har den högsta inkomsten.&lt;br&gt;Även denna bestämmelse syftar till att lagfästa vad som uttalades i tidi-&lt;br&gt;gare lagstiftningsärende, prop. 1992/93:129. Där uttalar departements-&lt;br&gt;chefen (s. 18) att avgiftsregler inte får utformas så att samboende/makar&lt;br&gt;får en sådan försämrad ekonomisk situation att kostnadsskäl hindrar&lt;br&gt;nödvändig vård eller att makar tvingas till skilsmässa av ekonomiska&lt;br&gt;skäl. Även när den ena maken flyttar till en särskild boendeform skall det&lt;br&gt;vara ekonomiskt möjligt för den andra att bo kvar i sin ursprungliga&lt;br&gt;bostad och med rimliga privatekonomiska villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att begreppet sambo bör definieras närmare för&lt;br&gt;att undgå oklarheter, tvister eller gränsdragningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket sambo avses i detta sammanhang det civilrättsliga sam-&lt;br&gt;bobegreppet som det är definierat i lagen (1987:232) om sambors gemen-&lt;br&gt;samma hem. Även homosexuella sambor avses omfattas av bestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen. En följdändring görs därför i lagen (1987:813) om homosexuella&lt;br&gt;sambor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är primärt kommunens ansvar att vid fastställande av avgifterna ut-&lt;br&gt;reda om avgiften behöver jämkas, dvs. sättas ned, med hänsyn till kvar-&lt;br&gt;varande make/makas eller sambos behov. En förutsättning för att jämk-&lt;br&gt;ning kommer till stånd är att kommunen far kunskap om behov och situ-&lt;br&gt;ationer som gör att avgiften bör jämkas. Denna kunskap måste den en-&lt;br&gt;skilde bidra med, men kommunen kan inte helt överlåta på den enskildes&lt;br&gt;initiativ att jämkning kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;71 a §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen ges var och en som är verksam inom omsorger för&lt;br&gt;äldre eller människor med funktionshinder, oavsett om det är offentligt&lt;br&gt;driven eller enskild verksamhet, ett personligt ansvar att vaka över att&lt;br&gt;enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten gäller såväl yrkesmässigt verksammma som frivillig-&lt;br&gt;arbetande. Den som uppmärksammar eller på annat sätt får kännedom&lt;br&gt;om allvarliga brister eller missförhållanden i vården eller omvårdnaden&lt;br&gt;åläggs en skyldighet att genast göra en anmälan om missförhållandena&lt;br&gt;till socialnämnden eller, när det gäller enskilt driven verksamhet, till den&lt;br&gt;som är ansvarig för verksamheten. I de fall missförhållandet inte utan&lt;br&gt;dröjsmål rättas till, föreligger en skyldighet för den verksamhetsansvarig&lt;br&gt;att anmäla bristen till tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndighet är i enligt&lt;br&gt;med vad som gäller i övrigt för socialtjänsten, länsstyrelsen. När det gäl-&lt;br&gt;ler enskild verksamhet som drivs med tillstånd enligt 69 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen har socialnämnden därutöver tillsynsansvar över den löpande&lt;br&gt;verksamheten. Länsstyrelsen har genom sin allmänna tillsynsskyldighet&lt;br&gt;ansvaret för att följa upp att anmälda brister eller missförhållanden&lt;br&gt;åtgärdas. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet och tillståndsgivare&lt;br&gt;för enskilt bedriven verksamhet och kan därigenom utfärda föreläggande&lt;br&gt;om att åtgärda missförhållanden och även återkalla tillstånd att bedriva&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har till viss del utformats efter förebild av 7 a § lagen&lt;br&gt;(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen bör förtydligas med en erin-&lt;br&gt;ran om möjligheten att göra anmälan till tillsynsmyndighet. Såsom har&lt;br&gt;kommenterats under avsnitt 7.5.2, anser regeringen att detta är mindre&lt;br&gt;lämpligt, eftersom en sådan erinran inte finns i motsvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser om anmälningsskyldighet och att en sådan erinran här lätt skulle&lt;br&gt;kunna leda till felaktiga motsatsslut när det gäller andra bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;26 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs motsvarande ändringar som i 35 § andra stycket so-&lt;br&gt;cialtjänstlagen (1980:620) när det gäller vad som skall förbehållas den&lt;br&gt;enskilde för personliga behov, boendekostnad och andra levnadskostna-&lt;br&gt;der, samt en bestämmelse om jämkning av avgifterna med hänsyn till&lt;br&gt;make/maka eller sambo. Det görs vidare en redaktionell ändring genom&lt;br&gt;att hänvisningen till 35 § tredje stycket socialtjänstlagen ersätts med 35 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;16 kap 1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är redaktionell som en följd av att 71 b § i socialtjänsten nu-&lt;br&gt;mera skall betecknas 71 c §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillförs två nya punkter, 19 och 20, vari hänvisas till de nya be-&lt;br&gt;tämmelsema i 35 § andra stycket socialtjänstlagen och 26 § tredje stycket&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen om jämkning av avgifter med hänsyn till make&lt;br&gt;eller sambos ekonomiska situation. Homosexuella sambor jämställs däri-&lt;br&gt;genom med samboende man och kvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga till protokoll nr 59&lt;br&gt;vid regeringssammanträde&lt;br&gt;1997-12-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv för Äldreprojektet med uppgift att utarbeta och följa ett&lt;br&gt;Nationellt handlingsprogram för äldrepolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgen om äldre är ett av de viktigaste välfärdspolitiska områdena.&lt;br&gt;Under de senaste decennierna har kraven på äldrevården ökat med allt&lt;br&gt;fler äldre samt med nya och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter&lt;br&gt;samtidigt som resurserna relativt sett minskat. Ädel-reformen innebar en&lt;br&gt;omfattande förskjutning av ansvar och arbetsuppgifter från landstingen&lt;br&gt;till kommunerna. Genom reformen tydliggjordes ansvaret men också&lt;br&gt;behovet av fortsatt välfungerande samverkan mellan huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget fungerar den svenska äldreomsorgen bra och det finns&lt;br&gt;många goda exempel som förtjänar att lyftas fram. De återkommande&lt;br&gt;reportagen och beskrivningarna av enskilda fall och verksamheter som&lt;br&gt;antas spegla stora och generella brister inom hela vård- och omsorgs-&lt;br&gt;området ger en bild som måste nyanseras. Situationen kan sammanfattas&lt;br&gt;på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Äldrevården fungerar huvudsakligen bra och det finns många exempel&lt;br&gt;på utvecklingsarbete och verksamhetsfömyelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Det finns dock inslag som kan och måste förbättras både på kort och på&lt;br&gt;lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Det finns också företeelser som är oacceptabla och som omedelbart och&lt;br&gt;kraftfullt måste bli föremål för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kontinuerliga uppföljningen av Ädel-reformen och av äldres&lt;br&gt;situation under 1990-talet har alltmer uppmärksammat brister i social och&lt;br&gt;medicinsk kvalitet. Signaler om missförhållanden inom vård och omsorg&lt;br&gt;från enskilda, anhöriga och personal pekar på att det finns behov av&lt;br&gt;kvalitetsutveckling t.ex. genom mer personal, ökad kompetens, förbättrad&lt;br&gt;samverkan, arbetsledning och tillsyn liksom av en effektiv och&lt;br&gt;ändamålsenlig organisation. Regeringen har uppmärksammat problemen&lt;br&gt;inom äldrevården och behovet av kvalitetsförbättringar inom vård och&lt;br&gt;omsorg. Kommunsektorn har redan tillförts 4 miljarder kronor för år&lt;br&gt;1997 i höjda statsbidrag och för budgetåret 1998 ökar statsbidraget med&lt;br&gt;ytterligare 4 miljarder kronor. I budgetpropositionen föreslår regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kommuner och landsting skall få ytterligare 4 miljarder år 1999 och&lt;br&gt;4 miljarder år 2000. Sammanlagt kommer statsbidragen år 2000 att ha&lt;br&gt;höjts med 16 miljarder kronor jämfört med år 1996. Regeringen anförde i&lt;br&gt;prop. 1996/97:150 att de ökade statsbidragen bör leda till att antalet&lt;br&gt;sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att resurstillskottet&lt;br&gt;tillförs vården, omsorgen och skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården och omsorgen om äldre måste förbättras. Äldre och deras an-&lt;br&gt;höriga måste känna sig trygga och veta att vård och omsorg håller god&lt;br&gt;kvalitet. Förtroendet för äldrepolitiken måste upprätthållas och stärkas.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund har socialministern tagit initiativ till ett Nationellt&lt;br&gt;handlingsprogram som senare kommer att föreläggas riksdagen.&lt;br&gt;Handlingsprogrammet skall utmynna i nationella mål för äldrepolitiken&lt;br&gt;samt ange förslag till konkreta åtgärder på kort sikt, t.ex. lagstiftning men&lt;br&gt;också peka på områden där ett mer långsiktigt arbete behövs och som kan&lt;br&gt;få formen av uppdrag till myndigheter eller tillkallande av särskilda utre-&lt;br&gt;dare. En viktig uppgift inom handlingsprogrammets ram blir att upp-&lt;br&gt;märksamma FN:s internationella år för äldre 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag och åtgärder på det äldrepolitiska området berör många sektorer i&lt;br&gt;samhället på både central, regional och lokal nivå och därmed även den&lt;br&gt;lagstiftning som rör dessa sektorer liksom flera olika professioner.&lt;br&gt;Arbetet med ett handlingsprogram förutsätter därför insatser inte bara&lt;br&gt;från berörda sakenheter och sekretariat inom Socialdepartmentet utan&lt;br&gt;också från övriga berörda departement och myndigheter. För att utarbeta&lt;br&gt;och följa handlingsprogrammets genomförande behövs också samarbete&lt;br&gt;och samråd med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;företrädare för pensionärsorganisationerna, anhöriga,&lt;br&gt;verksamhetsföreträdare och företrädare för fackliga organisationer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften att utarbeta ett Nationellt handlingsprogram bedrivs i ett sär-&lt;br&gt;skilt Äldreprojekt. Projektet ansvarar för att programmet utarbetas samt&lt;br&gt;initierar och följer insatser inom programmets ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande syftet med projektet är att skapa nationell samling och&lt;br&gt;enighet runt åtgärder för att utveckla den framtida äldrepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Direktiv&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.1 Övergripande mål och riktlinjer för arbetet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;- Ett Äldreprojekt skall bildas med uppgift att utarbeta ett Nationellt&lt;br&gt;handlingsprogram i syfte att fastställa mål för äldrepolitiken och att&lt;br&gt;ange förslag till åtgärder på kort och lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förslagen skall innefatta konsekvensbeskrivningar för olika sektorer,&lt;br&gt;ev. påverkan på det offentliga åtagandet samt finansieringsförslag&lt;br&gt;inom det område som berörs av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Äldreprojektet skall ha bred förankring och arbetet skall ske i nära&lt;br&gt;samarbete och samråd med berörda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Handlingsprogrammet avses föreläggas riksdagen i mars 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Äldreprojektet skall vara långsiktigt och pågå fr.o.m. 1998 t.o.m. år&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Äldreprojektet skall svara för den löpande samordningen och uppfölj-&lt;br&gt;ningen av handlingsplanens aktiviteter och åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ansvaret för löpande uppgifter inom äldreområdet skall ligga i&lt;br&gt;regeringskansliets linjeorganisation (t.ex. propositionsarbete, frågor,&lt;br&gt;interpellationer, brevsvar, förordningar, motionssammanställningar,&lt;br&gt;underlag, bevakning av delningar, direktiv och regeringsuppdrag,&lt;br&gt;budgetarbete).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Äldreprojektet skall följa pågående utredningar som berör&lt;br&gt;äldreområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Äldreprojektet skall initiera, samordna och följa aktiviteter i samband&lt;br&gt;med genomförandet av FN:s äldreår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetet skall bedrivas processinriktat, öppet och utåtriktat, effektivt&lt;br&gt;och gärna i otraditionella former.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2.2 Genomförande av arbetet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Arbetet skall bedrivas i projektform och inleds den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldreprojektet skall fortlöpande avrapporteras till statssekreterarna i&lt;br&gt;Socialdepartementet och Inrikesdepartementet som utgör styrgrupp för&lt;br&gt;projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande i projektgruppen skall vara planeringschef Gunn Franzén-&lt;br&gt;Ljung. Projektledare skall vara departementssekreterare Kristina&lt;br&gt;Jennbert. Till projektet skall knytas en projektsekreterare och en&lt;br&gt;projektassistent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektgruppen skall bestå av representanter för Social-, Finans-,&lt;br&gt;Utbildnings-, Arbetsmarknads- samt Inrikesdepartementen och Social-&lt;br&gt;styrelsen. Behov av deltagande i projektgruppen kommer att vara av-&lt;br&gt;hängigt uppgiftens art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till projektgruppen skall vid behov knytas arbetsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektet kan också behöva anlita externa uppdragstagare för vissa&lt;br&gt;arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärskommittén (S 1991:08) kommer att benämnas Nationellt&lt;br&gt;äldreråd när de kallats eller tillsänds handlingar som enbart berör Äldre-&lt;br&gt;projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild samarbetsgrupp skall bildas tillsammans med Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontakter skall ske kontinuerligt med de fackliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektet skall slutrapporteras den 1 mars 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektorganisation framgår av bilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bil.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Äldreprojektet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrgrupp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statssekr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektgrupp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;br&gt;Projektledare&lt;br&gt;Projektsekr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proj ektass.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Repr. för:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fi-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In-dep.&lt;br&gt;U-dep.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SoS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt&lt;br&gt;äldreråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstings-&lt;br&gt;förbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd/infor-&lt;br&gt;mation:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fackliga&lt;br&gt;organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbets-&lt;br&gt;grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för frågor som&lt;br&gt;ej hanteras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b respektive&lt;br&gt;71 c §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7 a, 10 och 35 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 71 a § skall sättas närmast&lt;br&gt;före 71 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 a §, och närmast&lt;br&gt;före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal&lt;br&gt;med lämplig utbildning och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten i verksamheten skall&lt;br&gt;systematiskt och fortlöpande ut-&lt;br&gt;vecklas och säkras. För insatser&lt;br&gt;inom omsorger om äldre männi-&lt;br&gt;skor eller människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder får regeringen, eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer, meddela sådana före-&lt;br&gt;skrifter som behövs till skydd for&lt;br&gt;enskildas liv, personliga säkerhet&lt;br&gt;eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp&lt;br&gt;i hemmet, service och omvårdnad,&lt;br&gt;dagverksamheter eller annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hem-&lt;br&gt;tjänst, dagverksamheter eller an-&lt;br&gt;nan liknande social tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:313.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:739.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liknande social tjänst underlätta &amp;nbsp;&amp;nbsp;underlätta för den enskilde att bo Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för den enskilde att bo hemma och &amp;nbsp;hemma och att ha kontakt med Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ha kontakt med andra. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-&lt;br&gt;givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller arman där-&lt;br&gt;med jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj&lt;br&gt;med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga an-&lt;br&gt;gelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För bam&lt;br&gt;som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vård-&lt;br&gt;nadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år far kon-&lt;br&gt;taktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För familjerådgivning, hjälp i&lt;br&gt;hemmet, service och omvårdnad,&lt;br&gt;verksamhet för bam och ungdom&lt;br&gt;enligt 12 § som inte är stöd- och&lt;br&gt;hjälpinsatser av behandlings-&lt;br&gt;karaktär, sådant boende som avses&lt;br&gt;i 20 § andra stycket eller&lt;br&gt;21 § tredje stycket eller annan&lt;br&gt;liknande social tjänst far&lt;br&gt;kommunen ta ut skäliga avgifter&lt;br&gt;enligt grunder som kommunen&lt;br&gt;bestämmer. Avgifterna far dock&lt;br&gt;inte överstiga kommunens&lt;br&gt;självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hjälp i hemmet,&lt;br&gt;service och omvårdnad samt bo-&lt;br&gt;ende får inte, tillsammans med&lt;br&gt;avgifter som avses i 26 § tredje&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), uppgå till så stort be-&lt;br&gt;lopp att den enskilde inte förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För familjerådgivning, hem-&lt;br&gt;tjänst, verksamhet för bam och&lt;br&gt;ungdom enligt 12 § som inte är&lt;br&gt;stöd- och hjälpinsatser av behand-&lt;br&gt;lingskaraktär, sådant boende som&lt;br&gt;avses i 20 § andra stycket eller&lt;br&gt;21 § tredje stycket eller annan lik-&lt;br&gt;nande social tjänst far kommunen&lt;br&gt;ta ut skäliga avgifter enligt grun-&lt;br&gt;der som kommunen bestämmer.&lt;br&gt;Avgifterna får dock inte överstiga&lt;br&gt;kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hemtjänst far inte,&lt;br&gt;tillsammans med avgifter som av-&lt;br&gt;ses i 26 § tredje stycket hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763), uppgå&lt;br&gt;till så stort belopp att den enskilde&lt;br&gt;inte förbehålls tillräckliga medel&lt;br&gt;för sina personliga behov, boende-&lt;br&gt;kostnad och andra normala lev-&lt;br&gt;nadskostnader. När avgifterna&lt;br&gt;fastställs skall kommunen försäkra&lt;br&gt;sig om att omsorgstagarens make&lt;br&gt;eller sambo inte drabbas av en&lt;br&gt;oskäligt försämrad ekonomisk&lt;br&gt;situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:1230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om missförhållanden i Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;omsorger om äldre eller Bilaga 2&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en som är verksam&lt;br&gt;inom omsorger om äldre männi-&lt;br&gt;skor eller människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder skall vaka över att&lt;br&gt;dessa får god omvårdnad och le-&lt;br&gt;ver under trygga förhållanden.&lt;br&gt;Den som uppmärksammar eller får&lt;br&gt;kännedom om ett allvarligt miss-&lt;br&gt;förhållande i omsorgerna om nå-&lt;br&gt;gon enskild skall genast anmäla&lt;br&gt;detta till socialnämnden. Om inte&lt;br&gt;missförhållandet utan dröjsmål&lt;br&gt;avhjälps, skall nämnden anmäla&lt;br&gt;förhållandet till tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten. Första stycket gäller även&lt;br&gt;inom motsvarande yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriven enskild verksamhet.&lt;br&gt;Anmälan skall göras till den som&lt;br&gt;är ansvarig för verksamheten. Den&lt;br&gt;ansvarige har att utan dröjsmål&lt;br&gt;avhjälpa missförhållandet eller&lt;br&gt;anmäla detta till tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Anmälningsskyldigheten&lt;br&gt;enligt 71 a § gäller inte for förhållanden som enbart avser tiden före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)’ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;16 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i&lt;br&gt;vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2, 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilken&lt;br&gt;nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten&lt;br&gt;följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 19 § första stycket 1 och 3 polislagen (1993:1684)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. förbehåll enligt 9 a § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.&lt;br&gt;2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i&lt;br&gt;vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2,4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilken&lt;br&gt;nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 ytt&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnads—&lt;br&gt;plikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 19 § första stycket 1 och 3 polislagen (1993:1684)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. förbehåll enligt 9 a § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:1214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-04-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 26 mars 1998 (Socialdepartementet) har re-&lt;br&gt;geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Carin Jahn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bemyndigande, som föreslås intaget i ett nytt fjärde stycke, har Lag-&lt;br&gt;rådet i sig inte någon erinran mot. Det kan dock ifrågasättas om den före-&lt;br&gt;slagna placeringen i lagen av bemyndigandet är lämplig. Lagrådet föror-&lt;br&gt;dar att bestämmelsen - i avvaktan på resultatet av den översyn av social-&lt;br&gt;tjänstlagen som pågår - tas in antingen under en egen underrubrik i slutet&lt;br&gt;av lagen under Övriga bestämmelser eller under rubriken Tillsyn över&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås ett förtydligande av bestämmelserna om förbe-&lt;br&gt;hållsbelopp och en skyldighet för kommunen att beakta också makes&lt;br&gt;eller sambos ekonomiska situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill påpeka att erforderliga ändringar måste göras också i&lt;br&gt;26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att om möjligt undgå oklarheter, tvister eller gränsdragnings-&lt;br&gt;problem bör begreppet &amp;quot;sambo&amp;quot; definieras närmare så att det framgår&lt;br&gt;vilka grupper man tar sikte på. Begreppet kan då knyta an antingen till&lt;br&gt;det som finns i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller till&lt;br&gt;den snävare definition som ofta återfinns i socialförsäkringslagstift-&lt;br&gt;ningen; se t.ex. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Om&lt;br&gt;förstnämnda alternativ väljs bör det också klarläggas om homosexuella&lt;br&gt;sambor avses omfattade av bestämmelsen. Om så är fallet krävs en änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen om skyldighet för dem som arbetar inom social-&lt;br&gt;tjänsten att i vissa fall anmäla allvarliga missförhållanden till den verk-&lt;br&gt;samhetsansvarige har en motsvarighet inom hälso- och sjukvården i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och Prop. 1997/98:113&lt;br&gt;sjukvården. I likhet med regleringen på detta område föreslås nu att en Bilaga 3&lt;br&gt;underlåtenhet att fullgöra skyldigheten inte skall förenas med några&lt;br&gt;sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts omfattar anmälningsskyldigheten enbart en skyldighet att&lt;br&gt;anmäla missförhållanden till den verksamhetsansvarige. Om t.ex. den&lt;br&gt;verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen&lt;br&gt;eller om det finns skäl att tro att så skulle vara fallet, torde det vara så att&lt;br&gt;möjligheten alltid står öppen att göra anmälan direkt till tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten. Lagrådet ifrågasätter härmed om det inte i den föreslagna paragra-&lt;br&gt;fen bör tas in en erinran om möjligheten att göra anmälan till tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Socialdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,&lt;br&gt;Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan for&lt;br&gt;äldrepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättsdatablad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:113&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 56184, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SoU24</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-04-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-04-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-04-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:37:26</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL03113</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:37:26</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SoU24</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SoU24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carin Lundberg  och Paavo Vallius  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carin Lundberg  och Paavo Vallius  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Karlsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Karlsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Helena Frisk  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Helena Frisk  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mikael Odenberg  och Tomas Högström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mikael Odenberg  och Tomas Högström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av My Persson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av My Persson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Sandström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Sandström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sylvia Lindgren  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sylvia Lindgren  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:113&lt;br/&gt;
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GL02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>