2224057GL031091997/98109propproppropProposition 1997/98:109PropositionPropositionSocialdepartementet10901998-03-23 00:00:002025-12-19 14:03:201998-01-01 00:00:00Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdedigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03109/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03109https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03109
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:109</h1>
<h2>Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03109/prop_199798__109-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:109</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 23 mars 1998</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>Maj-Inger Klingvall<br>(Socialdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Propositionen innehåller förslag till en ny lag om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område. Förslaget innebär, utöver vissa nyheter i<br>sak, att en samordning sker av lagen (1960:409) om förbud i vissa fall<br>mot yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen<br>(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården<br>m.m., lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och<br>sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och<br>sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>I propositionen föreslås att fyra nya yrkesgrupper skall omfattas av be-<br>stämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier, arbetste-<br>rapeuter och sjukhusfysiker. Som ett komplement till legitimationen fö-<br>reslås även att de yrkesgrupper som i dag kan erhålla legitimation också i<br>samband härmed som huvudregel far ett skydd för yrkestiteln. Regering-<br>en anser att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare<br>bör undantas från detta titelskydd. Bland de yrken som enligt regeringens<br>förslag inte kommer att omfattas av legitimationsbestämmelsema finns<br>yrkesverksamheter som i och för sig innebär risker från patientsynpunkt<br>och där yrkesutövaren har en relativt självständig yrkesroll. I propositio-<br>nen föreslås att vissa av dessa yrkesgrupper skall omfattas av en regle-<br>ring i form av särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad<br>yrkestitel knyts inte till legitimationen utan till ett visst examensbevis<br>eller kompetensbevis. Yrkesutövare som använder en skyddad yrkestitel<br>vid verksamhet inom hälso- och sjukvården ställs därigenom under sam-<br>hällets tillsyn. Audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och orto-</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>pedingenjörer föreslås omfattas av regleringen om skyddad yrkestitel.<br>Endast sjuksköterskor som genomgått en reglerad vidareutbildning för<br>sjuksköterskor föreslås få rätt att använda den titel som motsvaras av<br>examen, skyddad specialistbeteckning.</p>
<p>I propositionen föreslås också att en treårig prövotid skall kunna före-<br>skrivas för legitimerad personal. En möjlighet till interimistisk återkallel-<br>se av legitimationen föreslås vid fall av grov oskicklighet eller uppenbar<br>olämplighet. Vidare föreslås att den absoluta preskriptionstiden för åläg-<br>gande av disciplinpåföljd förlängs till tio år och att ordförandens möjlig-<br>het att ensam fatta beslut i ärenden hos Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd (HSAN) skall utvidgas.</p>
<p>I propositionen föreslås att HSAN:s beslut skall kunna överprövas av<br>länsrätt.</p>
<p>Även andra yrkesutövare än läkare med specialistkompetens<br>(chefsöverläkare) föreslås kunna utses till verksamhetschef vid enheter<br>där det bedrivs psykiatrisk tvångsvård. En chefsöverläkare skall även<br>fortsättningsvis utöva verksamhetschefens uppgifter i den del av vården<br>som regleras i tvångspsykiatrilagama.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>I propositionen görs även ett antal konsekvensändringar. Dessa änd-<br>ringar föreslås träda i kraft samtidigt med den nya lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7</p>
<p>2 Lagtext ............................................................................................8</p>
<p>2.1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och</p>
<p>sjukvårdens område.............................................................8</p>
<p>2.2 Förslag till lag om införande av lagen om yrkesverk-</p>
<p>samhet på hälso- och sjukvårdens område........................27</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen</p>
<p>(1982:763)..........................................................................29</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen</p>
<p>(1985:562)..........................................................................31</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i patientskadelagen</p>
<p>(1996:799)..........................................................................33</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om</p>
<p>försäljning av teknisk sprit m.m.......................................34</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen</p>
<p>(1992:859).........................................................................35</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om</p>
<p>kontroll av narkotika.........................................................36</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen</p>
<p>(1985:125).........................................................................37</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med</p>
<p>instruktion för Riksdagens ombudsmän...........................38</p>
<p>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om</p>
<p>Justitiekanslems tillsyn.....................................................41</p>
<p>2.12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen</p>
<p>(1994:200).........................................................................44</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................45</p>
<p>3.1 Behörighetsfrågor.............................................................45</p>
<p>3.2 Tillsynsfrågor m.m...........................................................45</p>
<p>3.3 Lagrådet............................................................................46</p>
<p>4 Nuvarande förhållanden..................................................................47</p>
<p>4.1 Allmänt om hälso- och sjukvårdslagstiftningen...............47</p>
<p>4.1.1 Inledning...........................................................................47</p>
<p>4.1.2 Hälso- och sjukvårdens mål..............................................47</p>
<p>4.1.3 Allmänt om kraven på den offentliga hälso- och sjuk-<br>vårdens verksamhet...........................................................48</p>
<p>4.1.4 Allmänt om kraven på den enskilda hälso- och sjuk-</p>
<p>vårdens verksamhet...........................................................48</p>
<p>4.1.5 Allmänt om kraven på hälso- och sjukvårds-</p>
<p>personalen .........................................................................49</p>
<p>4.2 1984 års behörighetslag....................................................50</p>
<p>4.2.1 Inledning...........................................................................50</p>
<p>4.2.2 De enskilda bestämmelserna.............................................50</p>
<p>4.3 Kvacksalverilagen.............................................................53</p>
<p>4.4 Socialstyrelsens handläggning av legitimationsärenden</p>
<p>och vissa andra behörigheter.............................................54</p>
<p>4.5 Internationella överenskommelser....................................55</p>
<p>4.5.1 Den nordiska överenskommelsen om en gemensam</p>
<p>arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal......55</p>
<p>4.5.2 Den europeiska unionen....................................................56</p>
<p>4.6 Åliggandelagen.................................................................61</p>
<p>4.6.1 Bakgrund...........................................................................61</p>
<p>4.6.2 Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal..........................62</p>
<p>4.6.3 Allmänna åligganden........................................................63</p>
<p>4.6.4 Tysnadsplikt m.m.............................................................64</p>
<p>4.7 Disciplinpåföljdslagen......................................................65</p>
<p>4.7.1 Disciplinpåföljder.............................................................65</p>
<p>4.7.2 Återkallelse av legitimation m.m......................................66</p>
<p>4.7.3 Inskränkningar i förskrivningsrätten.................................67</p>
<p>4.7.4 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN)..............67</p>
<p>4.7.5 Överklagande m.m............................................................67</p>
<p>4.8 Offentlig tillsyn m.m........................................................68</p>
<p>4.8.1 Tillsynslagen.....................................................................68</p>
<p>4.8.2 Tillsyn och kontrollmöjligheter i övrigt...........................69</p>
<p>4.9 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet........70</p>
<p>4.9.1 Inledning...........................................................................70</p>
<p>4.9.2 Närmare om ansvarsnämndens uppgifter.........................71</p>
<p>4.9.3 Statistiska uppgifter..........................................................73</p>
<p>5 Överväganden och förslag...............................................................74</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................74</p>
<p>5.1.1 Grundläggande principer för behörighetsregleringen.......74</p>
<p>5.1.2 Behov av förändringar inom tillsynen över hälso-</p>
<p>och sjukvårdspersonalen...................................................76</p>
<p>5.2 En ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-</p>
<p>vårdens område.................................................................78</p>
<p>5.3 Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper................80</p>
<p>5.3.1 Inledning...........................................................................80</p>
<p>5.3.1.1 Kriterier för legitimation...................................................80</p>
<p>5.3.1.2 Skyddad yrkestitel för vissa legitimerade.........................83</p>
<p>5.3.1.3 Skyddad specialistbeteckning...........................................86</p>
<p>5.3.1.4 Skyddad yrkestitel för andra än legitimerade...................87</p>
<p>5.3.1.5 Ingen ytterligare utvidgning av begreppet hälso- och</p>
<p>sjukvårdspersonal.............................................................91</p>
<p>5.3.2 Legitimation......................................................................92</p>
<p>5.3.2.1 Arbetsterapeuter................................................................92</p>
<p>5.3.2.2 Apotekare och receptarier.................................................93</p>
<p>5.3.2.3 Sjukhusfysiker..................................................................94</p>
<p>5.3.2.4 Kiropraktorer....................................................................96</p>
<p>5.3.3 Skyddad yrkestitel för andra än legitimerade.................100</p>
<p>5.3.3.1 Audionomer....................................................................100</p>
<p>5.3.3.2 Biomedicinska analytiker (laboratorieassistenter)..........100</p>
<p>5.3.3.3 Dietister...........................................................................102</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>5.3.3.4 Ortopedingenjörer...........................................................103 Prop. 1997/98:109</p>
<p>5.4 Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och</p>
<p>sjukvårdande åtgärder.....................................................104</p>
<p>5.4.1 Undantagna behandlingsmetoder och</p>
<p>sjukdomar m.m...............................................................104</p>
<p>5.4 2 Straffbestämmelser m.m.................................................110</p>
<p>5.5 Nya former av sanktioner m.m.......................................113</p>
<p>5.5.1 Föreskrift om prövotid....................................................113</p>
<p>5.5.2 Återkallelse av legitimation efter föreskrift om</p>
<p>prövotid...........................................................................116</p>
<p>5.5.3 Förfarandet......................................................................118</p>
<p>5.6 Interimistisk återkallelse av legitimation........................121</p>
<p>5.6.1 Utvidgade möjligheter till interimistisk återkallelse</p>
<p>av legitimation................................................................121</p>
<p>5.6.2 En särskild ersättningsregel............................................125</p>
<p>5.7 Bestämmelsen om absolut preskription..........................127</p>
<p>5.7.1 Bakgrund.........................................................................127</p>
<p>5.7.2 Absolut preskription.......................................................128</p>
<p>5.8 Ärenden hos HS AN i vilka ordföranden ensam far</p>
<p>fatta beslut. Överklagande av HSAN:s beslut ...............131</p>
<p>5.9 Riksövergripande register över hälso- och sjukvårds-<br>personalen.......................................................................135</p>
<p>5.10 Bestämmelserna om verksamhetschef i hälso- och</p>
<p>sjukvårdslagen................................................................137</p>
<p>5.11 Mervärdesskatt på sjukvård............................................139</p>
<p>5.11.1 Nuvarande regler.............................................................139</p>
<p>5.11.2 Undantag från skatteplikt................................................140</p>
<p>6 Kostnadskonsekvenser..................................................................145</p>
<p>6.1 Frågor om mervärdesskatt..............................................145</p>
<p>6.2 Tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen..................146</p>
<p>6.3 Förändrad instansordning vid överklagande av</p>
<p>HSAN:s beslut m.m........................................................147</p>
<p>7 F örfattningskommentar.................................................................147</p>
<p>7.1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och</p>
<p>sjukvårdens område........................................................147</p>
<p>7.2 Förslaget till lag om införande av lagen om</p>
<p>yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område......181</p>
<p>7.3 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-<br>lagen (1982:763).............................................................183</p>
<p>7.4 Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen</p>
<p>(1985:562).......................................................................184</p>
<p>7.5 Förslaget till lag om ändring i patientskadelagen</p>
<p>(1996:799).......................................................................184</p>
<p>7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om</p>
<p>försäljning av teknisk sprit m.m.....................................184</p>
<p>7.7 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen</p>
<p>(1992:859).......................................................................184</p>
<p>7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om</p>
<p>kontroll av narkotika.......................................................184</p>
<p>7.9 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen</p>
<p>(1985:125).......................................................................185</p>
<p>7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med</p>
<p>instruktion för Riksdagens ombudsmän.........................185</p>
<p>7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om</p>
<p>Justitiekanslems tillsyn...................................................185</p>
<p>7.12 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen</p>
<p>(1994:200).......................................................................185</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Ny behörighets-</p>
<p>reglering på hälso- och sjukvårdens område</p>
<p>m.m. (SOU 1996:138).........................................................187</p>
<p>Bilaga 2 Betänkandets lagförslag......................................................200</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna....................................215</p>
<p>Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet om intyg och</p>
<p>utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårds-</p>
<p>personal i yrkesutövningen (SOU 1994:71)........................216</p>
<p>Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet Förbättrad tillsyn över</p>
<p>hälso- och sjukvårdspersonalen (SOU 1995:147)...............223</p>
<p>Bilaga 6 Betänkandets lagförslag......................................................229</p>
<p>Bilaga 7 Förteckning över remissinstanserna....................................235</p>
<p>Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag...............................................236</p>
<p>Bilaga 9 Lagrådets yttrande...............................................................273</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1998.......287</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................288</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,</p>
<p>2. lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-<br>vårdens område,</p>
<p>3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),</p>
<p>4. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562),</p>
<p>5. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit<br>m.m.,</p>
<p>7. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,</p>
<p>9. lag om ändring i tandvårdslagen (1995:125),</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens<br>ombudsmän,</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn,</p>
<p>12. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och</h3>
<h3>sjukvårdens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h3>1 kap. Inledande bestämmelser</h3>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område i fråga om</p>
<p>- skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal (2 kap.),</p>
<p>- behörighets- och legitimationsregler (3 kap.),</p>
<p>- begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgär-<br>der (4 kap.),</p>
<p>- disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m. (5 kap.),</p>
<p>- Socialstyrelsens tillsyn (6 kap.),</p>
<p>- Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet (7 kap.), och</p>
<p>- ansvarsbestämmelser, överklagande m.m. (8 kap.).</p>
<p>2 § Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses sådan verksamhet<br>som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen<br>(1985:125) samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel.</p>
<p>3 § Med vårdgivare avses i denna lag fysisk eller juridisk person som<br>yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård.</p>
<p>4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal enligt denna lag avses</p>
<p>1. den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 6 § använder en<br>skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården,</p>
<p>2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och<br>som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,</p>
<p>3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en<br>legitimerad yrkesutövare,</p>
<p>4. övrig personal inom sådan detaljhandel med läkemedel som omfat-<br>tas av särskilda föreskrifter och personal som är verksam inom den sär-<br>skilda giftinformationsverksamheten vid Apoteket Aktiebolag och som<br>tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,</p>
<p>5. personal vid larmcentral som förmedlar hjälp eller lämnar råd och<br>upplysningar till vårdsökande,</p>
<p>6. andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som skall<br>omfattas av lagen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, eller</p>
<p>7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av Prop. 1997/98:109<br>denna lag tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i<br>Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad<br>yrkesutövare den som enligt särskild föreskrift har motsvarande behörig-<br>het.</p>
<h3>2 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal</h3>
<h4>Allmänna skyldigheter</h4>
<p>1 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt ar-<br>bete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En<br>patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som<br>uppfyller dessa krav. Vården skall så långt som möjligt utformas och<br>genomföras i samråd med patienten. Patienten skall visas omtanke och<br>respekt.</p>
<p>2 § Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården skall se till att pati-<br>enten far upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsme-<br>toder som finns. Om upplysningar inte kan lämnas till patienten, skall de<br>i stället lämnas till en närstående till patienten. Upplysningar skall dock<br>inte lämnas till patienten eller någon närstående i den utsträckning det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i</p>
<p>8 § andra stycket eller 9 § första stycket i detta kapitel.</p>
<p>3 § Om en patient har avlidit skall den som tillhör hälso- och sjukvårds-<br>personalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. De efter-<br>levande skall visas hänsyn och omtanke.</p>
<p>4 § Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar<br>ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård skall utforma det med nog-<br>grannhet och omsorg.</p>
<p>5 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret<br>för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.</p>
<p>6 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen far överlåta en ar-<br>betsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en<br>god och säker vård.</p>
<p>Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att den-<br>ne har förutsättningar att fullgöra uppgiften.</p>
<p>7 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall rapportera till<br>vårdgivaren om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats<br>av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<h4>Tystnadsplikt m.m.</h4>
<p>8 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han<br>eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller<br>andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att nå-<br>gon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.</p>
<p>Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd<br>gäller även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till än-<br>damålet med hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte<br>lämnas till patienten.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>9 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja en upp-<br>gift från en enskild om någon annan persons hälsotillstånd eller andra<br>personliga förhållanden, om det kan antas att det finns en risk för att den<br>som lämnat uppgiften eller någon närstående till uppgiftslämnaren utsätts<br>för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Som obehörigt rö-<br>jande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av<br>lag eller förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>10 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja eller<br>utnyttja sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som<br>han eller hon har fått kännedom om i verksamheten och som har lämnats<br>dit för att användas som upplysning om eller underlag för behandling<br>eller annan liknande åtgärd. Som obehörigt röjande anses inte att någon<br>fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>11 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och<br>sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter</p>
<p>1. som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp-<br>gifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-<br>myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,</p>
<p>2. som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,</p>
<p>3. som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och</p>
<p>medicinska frågor behöver för sin verksamhet,</p>
<p>4. som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande<br>från högskoleutbildning, eller</p>
<p>5. som Vägverket behöver för prövning av någons lämplighet att ha<br>körkort eller traktorkort.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>10</p>
<h3>3 kap. Behörighets- och legitimationsregler</h3>
<p>1 § I detta kapitel ges bestämmelser för yrkesverksamhet inom hälso-<br>och sjukvården vad gäller</p>
<p>- legitimation,</p>
<p>- ensamrätt till yrke,</p>
<p>- skyddad yrkestitel,</p>
<p>- kompetens som Europaläkare, och</p>
<p>- specialistkompetens.</p>
<h4>Legitimation</h4>
<p>2 § Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har<br>avlagt högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i före-<br>kommande fall, fullgjort praktisk tjänstgöring skall efter ansökan fa legi-<br>timation för yrket.</p>
<p>Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti-<br>mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan-<br>den hade varit legitimerad.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall i de<br>fall som anges i tabellen besluta om närmare föreskrifter om vilken ut-<br>bildning och praktisk tjänstgöring som skall krävas för att få legitimation.</p>
<p>Yrke/Yrkestitel Utbildning Praktisk tjänstgöring</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>1. apotekare</p>
<p>2. arbetsterapeut</p>
<p>3. barnmorska</p>
<p>4. kiropraktor</p>
<p>5. logoped</p>
<p>6. läkare</p>
<p>7. naprapat</p>
<p>8. optiker</p>
<p>9. psykolog</p>
<p>10. psykoterapeut</p>
<p>11. receptarie</p>
<p>12. sjukgymnast</p>
<p>13. sjukhusfysiker</p>
<p>14. sjuksköterska</p>
<p>15. tandhygienist</p>
<p>16. tandläkare</p>
<p>apotekarexamen<br>arbetsterapeutexamen<br>bammorskeexamen<br>enligt föreskrifter<br>logopedexamen<br>läkarexamen<br>enligt föreskrifter<br>optikerexamen<br>psykologexamen<br>psykoterapeutexamen<br>receptarieexamen<br>sjukgymnastexamen<br>sj ukhusfysikerexamen<br>sj uksköterskeexamen<br>tandhygienistexamen<br>tandläkarexamen</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>En legitimerad psykoterapeut skall i samband med sin yrkesutövning<br>ange sin grundutbildning.</p>
<p>Bestämmelser om legitimation av yrkesutövare med utländsk utbild-<br>ning finns i 12 §.</p>
<p>11</p>
<p>3 § Beteckningen legitimerad far användas endast av den som fått legi- Prop. 1997/98:109<br>timation enligt 2 §.</p>
<h4>Ensamrätt till yrke</h4>
<p>4 § Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie<br>och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som<br>särskilt förordnats att utöva det.</p>
<h4>Skyddad yrkestitel</h4>
<p>5 § En i 2 § angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel) får användas endast<br>av den som enligt nämnda paragraf antingen har legitimation för yrket<br>eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket om skyddad yrkestitel gäller inte yrkena</p>
<p>- kiropraktor,</p>
<p>- naprapat, och</p>
<p>- optiker.</p>
<p>6 § Endast den som har avlagt högskoleexamen som anges i nedanståen-</p>
<p>de tabell och utövar yrke som anges i tabellen har rätt att använda den<br>angivna yrkestiteln (skyddad yrkestitel).</p>
<p>Yrke/Y rkestitel Utbildning</p>
<p>1. audionom audionomexamen</p>
<p>2. biomedicinsk analytiker biomedicinsk analytikerexamen</p>
<p>3. dietist dietistexamen</p>
<p>4. ortopedingenjör ortopedingenjörsexamen</p>
<p>Bestämmelser om rätt för yrkesutövare med utländsk utbildning att an-<br>vända en skyddad yrkestitel finns i 12 §.</p>
<p>7 § I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område far den som<br>saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte använda en titel<br>som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel.</p>
<h4>Kompetens som Europaläkare</h4>
<p>8 § En legitimerad läkare som har gått igenom av regeringen föreskriven<br>praktisk utbildning skall efter ansökan få kompetens som allmänpraktise-<br>rande läkare (Europaläkare).</p>
<p>En läkare får ange att han eller hon har kompetens som allmänpraktise-<br>rande läkare (Europaläkare) endast om han eller hon har sådan kompe-<br>tens (skyddad beteckning för Europaläkare).</p>
<p>12</p>
<h4>Specialistkompetens</h4>
<p>9 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom av rege-<br>ringen föreskriven vidareutbildning skall efter ansökan få specialistkom-<br>petens.</p>
<p>En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkom-<br>petens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan<br>specialistkompetens (skyddad specialistbeteckning).</p>
<p>En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialist-<br>sjuksköterskeexamen i högskoleförordningen (1993:100) endast om han<br>eller hon avlagt en sådan examen (skyddad specialistbeteckning).</p>
<h4>Bestämmelser om förfarandet</h4>
<p>10 § Frågor om meddelande av legitimation, av särskilt förordnande att<br>utöva yrke, av kompetens som Europaläkare och som specialist prövas av<br>Socialstyrelsen.</p>
<h4>Bemyndiganden</h4>
<p>11 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utbildningar utöver dem<br>som anges i 6 § skall ge rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<p>12 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela<br>föreskrifter om att den som utomlands genomgått utbildning skall få le-<br>gitimation, rätt att använda en i 6 § angiven skyddad yrkestitel eller sär-<br>skilt förordnande att utöva yrke.</p>
<h4>Prövningar i särskilda fall</h4>
<p>13 § Visar en yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom ut-<br>bildning eller praktisk tjänstgöring som sägs i 2 § förvärvat motsvarande<br>kompetens, får Socialstyrelsen meddela honom eller henne legitimation.</p>
<p>Visar en yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbild-<br>ning som sägs i 6 § förvärvat motsvarande kompetens, får Socialstyrelsen<br>meddela honom eller henne rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<h3>4 kap. Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvår-<br>dande åtgärder</h3>
<p>1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt under-<br>söker annans hälsotillstånd eller behandlar annan for sjukdom eller där-<br>med jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i före-<br>byggande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna gäller dock inte<br>den som enligt 1 kap. 4 § tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>13</p>
<p>2 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte</p>
<p>1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddsla-<br>gen (1988:1472) är anmälningspliktiga sjukdomar,</p>
<p>2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi el-<br>ler sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,</p>
<p>3. undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller under<br>lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hyp-<br>nos,</p>
<p>4. behandla annan med användande av radiologiska metoder,</p>
<p>5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne<br>lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling, eller</p>
<p>6. prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser.</p>
<p>3 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § far inte undersöka eller<br>behandla barn under åtta år.</p>
<h3>5 kap. Disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m.</h3>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Detta kapitel gäller personer som tillhör hälso- och sjukvårdsperso-<br>nalen i deras yrkesutövning inom hälso- och sjukvården. I kapitlet ges<br>bestämmelser om</p>
<p>1. disciplinpåföljd,</p>
<p>2. prövotid,</p>
<p>3. återkallelse av legitimation,</p>
<p>4. återkallelse av annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och<br>sjukvården, och</p>
<p>5. begränsning av behörighet att förskriva narkotiska och alkoholhalti-<br>ga läkemedel samt teknisk sprit.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller sådan yrkesutövning inom hälso- och<br>sjukvården som har betydelse för patientsäkerheten.</p>
<p>Bestämmelsen omfattar därutöver klinisk forskning på människor.</p>
<h4>Disciplinpåföljd</h4>
<p>3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8<br>eller 9 § eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för sä-<br>kerheten i vården, far disciplinpåföljd åläggas. Om felet är ringa eller om<br>det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.</p>
<p>Disciplinpåföljd är erinran eller varning.</p>
<p>Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även<br>den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör<br>det.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller hon<br>deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>14</p>
<p>4 § Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har anmälts Prop. 1997/98:109<br>till åtal, får ett disciplinärt förfarande enligt detta kapitel inte inledas eller</p>
<p>fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse<br>om anmälan enligt 7 kap. 12 § får dock ske.</p>
<p>Om en gärning har prövats i strafffättslig ordning, får ett disciplinärt<br>förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan<br>orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.</p>
<p>5 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom<br>två år efter förseelsen har underrättats om anmälan enligt 7 kap. 12 § el-<br>ler enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riks-<br>dagens ombudsmän eller 5 § förordningen (1975:1345) med instruktion<br>för Justitiekanslem.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än tio år efter förseelsen.</p>
<h4>Prövotid</h4>
<p>6 § En prövotid om tre år kan föreskrivas för den som fått legitimation<br>att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården, om denne varit oskicklig<br>vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig för yrket<br>och varning inte framstår som en tillräckligt ingripande åtgärd eller inte<br>kan komma i fråga enligt 2 eller 4 §.</p>
<p>Prövotid kan även föreskrivas en legitimerad yrkesutövare som på<br>grund av sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte komma<br>att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.</p>
<h4>Återkallelse av legitimation</h4>
<p>7 § Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården skall<br>återkallas om den legitimerade</p>
<p>1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat</p>
<p>sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-</p>
<p>öva yrket tillfredsställande,</p>
<p>3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder mot<br>återkallelse från allmän synpunkt, eller</p>
<p>4. ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt<br>varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får återkallelse underlåtas i fall som avses i</p>
<p>första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid kan meddelas ytterligare<br>en gång.</p>
<p>Har någon som blivit auktoriserad i ett annat land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES) fått legitimation inom hälso- och<br>sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen<br>återkallas.</p>
<p>15</p>
<p>8 § I ett ärende enligt 7 § första stycket 1 eller 4 far legitimationen åter-<br>kallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt, om det<br>finns sannolika skäl för återkallelse och det är påkallat från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl far beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare högst<br>sex månader.</p>
<p>9 § Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör åter-<br>kallas enligt 7 § första stycket 2, får den legitimerade yrkesutövaren fö-<br>reläggas att låta sig undersökas av den läkare som anvisas honom eller<br>henne.</p>
<p>Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitima-<br>tionen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimatio-<br>nen har prövats slutligt.</p>
<p>Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om lä-<br>karundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta,<br>får legitimationen återkallas.</p>
<h4>Återkallelse av annan behörighet</h4>
<p>10 § Annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården än<br>legitimation som meddelats enligt 3 kap. får återkallas om den som</p>
<p>fatt behörigheten</p>
<p>1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller visat sig olämplig att<br>utöva yrket, eller</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-<br>öva yrket tillfredsställande.</p>
<p>Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten bör återkal-<br>las, får den återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats<br>slutligt.</p>
<h4>Begränsning av förskrivningsrätt</h4>
<p>11 § Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskri-<br>va narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna<br>behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller<br>begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.</p>
<p>12 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som<br>avses ill §, får behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om<br>indragningen eller begränsningen av behörigheten har prövats slutligt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl far beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex<br>månader.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>16</p>
<p>Ny legitimation m.m. Prop. 1997/98:109</p>
<p>13 § Har en legitimation återkallats eller har en behörighet att förskriva<br>narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in<br>eller begränsats, skall en ny legitimation respektive behörighet meddelas<br>efter ansökan när forhållandena medger det.</p>
<h3>6 kap. Socialstyrelsens tillsyn</h3>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Social-<br>styrelsen.</p>
<p>För tillsyn över hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten finns<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>2 § Den som, utan att bedriva hälso- och sjukvård, tar emot uppdrag från<br>hälso- och sjukvården avseende provtagning, analys eller annan utred-<br>ning som utgör ett led i bedömningen av en patients hälsotillstånd eller<br>behandling, står i denna verksamhet också under tillsyn av Socialstyrel-<br>sen.</p>
<p>3 § Socialstyrelsens tillsyn skall främst syfta till att förebygga skador<br>och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen skall genom<br>sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalens åtgärder.</p>
<p>4 § Om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller<br>utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgi-<br>varen snarast anmäla detta till Socialstyrelsen. Om en patient drabbats av<br>eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom genom<br>sådan verksamhet som avses i 2 §, skall även den som bedriver sådan<br>verksamhet anmäla detta till Socialstyrelsen.</p>
<p>I 2 kap. 7 § finns bestämmelser om skyldighet för personalen att rap-<br>portera till vårdgivaren om en patient drabbats av eller utsatts för risk att<br>drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<p>5 § Den som på grund av anställning, uppdrag eller annan liknande<br>grund deltar eller har deltagit i verksamhet som omfattas av detta kapitel<br>far inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fatt veta om en enskilds<br>hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande<br>anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller<br>förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>För den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda vården gäller bestämmelserna i 2 kap.</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<h4>Anmälan av verksamhet m.m.</h4>
<p>6 § Den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av Socialstyrel-<br>sens tillsyn enligt detta kapitel skall anmäla detta till Socialstyrelsen se-<br>nast en månad innan verksamheten påbörjas.</p>
<p>7 § Anmälan enligt 6 § skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. verksamhetens inriktning,</p>
<p>2. var verksamheten skall bedrivas,</p>
<p>3. vem som är verksamhetschef,</p>
<p>4. vem som svarar for anmälningsskyldighet enligt 4 §,</p>
<p>5. verksamhet som avses i 2 § som anlitas eller avses anlitas, och</p>
<p>6. den patientförsäkring som tecknats for verksamheten.</p>
<p>8 § Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras eller flyttas,<br>skall detta anmälas till Socialstyrelsen inom en månad efter genomföran-<br>det. Om verksamheten läggs ned, skall det utan dröjsmål anmälas till<br>Socialstyrelsen.</p>
<h4>Socialstyrelsens befogenheter</h4>
<p>9 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta ka-<br>pitel och den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på<br>Socialstyrelsens begäran lämna handlingar, prover och annat material<br>som rör verksamheten samt att lämna de upplysningar om verksamheten<br>som styrelsen behöver för sin tillsyn.</p>
<p>Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten eller den<br>som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att lämna vad som begärs. I<br>föreläggandet far vite sättas ut.</p>
<p>10 § Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att in-<br>spektera verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso-<br>och sjukvårdspersonalens yrkesutövning. Den som utför inspektion har<br>rätt att fa tillträde till lokaler eller andra utrymmen, dock inte bostäder,<br>som används för verksamheten. Den som utför inspektionen har rätt att<br>tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör verk-<br>samheten. Den vars verksamhet eller yrkesutövning inspekteras är skyl-<br>dig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.</p>
<p>11 § Vid inspektion som avses i 10 § har den som utför inspektionen rätt<br>att av polismyndigheten fa den hjälp som behövs för att inspektionen<br>skall kunna genomföras.</p>
<h4>Åtgärder mot vårdgivare m.fl.</h4>
<p>12 § Om Socialstyrelsen får kännedom om att någon har brutit mot en<br>bestämmelse som gäller verksamhet som står under Socialstyrelsens till-<br>syn, skall styrelsen vidta åtgärder för att vinna rättelse och, om det be-<br>hövs, göra anmälan till åtal.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>18</p>
<p>13 § Om Socialstyrelsen finner att en vårdgivare inte uppfyller kraven på<br>god vård och om missförhållandena är av betydelse för patientsäkerheten,<br>får styrelsen förelägga vårdgivaren att avhjälpa missförhållandena. I fö-<br>reläggandet får vite sättas ut. Detta gäller även verksamhet som avses i<br>2 § om verksamheten medför fara för patientsäkerheten.</p>
<p>14 § Ett föreläggande enligt 13 § skall innehålla uppgifter om de åtgär-<br>der Socialstyrelsen anser nödvändiga för att de påtalade missförhållande-<br>na skall kunna avhjälpas.</p>
<p>15 § Om ett föreläggande enligt 13 § inte följs och om missförhållande-<br>na är allvarliga, får Socialstyrelsen helt eller delvis förbjuda verksamhe-<br>ten.</p>
<p>16 § Om det är fara för patienters liv, hälsa eller personliga säkerhet i<br>övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis<br>förbjuda verksamheten.</p>
<p>17 § Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis<br>kommer att förbjudas enligt 15 eller 16 § och ett sådant beslut inte kan<br>avvaktas, får Socialstyrelsen tills vidare helt eller delvis förbjuda verk-<br>samheten.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>synnerliga skäl får beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare sex<br>månader.</p>
<h4>Åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<p>18 § Om Socialstyrelsen anser att det finns skäl för disciplinpåföljd, fö-<br>reskrift om prövotid, återkallelse av legitimation, återkallelse av annan<br>behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården eller begränsning<br>av förskrivningsrätt enligt 5 kap., skall styrelsen anmäla detta hos Hälso-<br>och sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>19 § Socialstyrelsen skall, om inte annat följer av 7 kap. 20 §, göra an-<br>mälan till åtal, om den mot vilken disciplinpåföljd kan övervägas är skä-<br>ligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket<br>fängelse är föreskrivet.</p>
<p>Särskilda regler gäller för åtal för brott enligt 6 § lagen (1991:115) om<br>åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från<br>människa.</p>
<h4>Register</h4>
<p>20 § Socialstyrelsen skall föra ett automatiserat register över verksam-<br>heter som anmälts enligt detta kapitel. Registret får användas för tillsyn<br>och forskning samt för framställning av statistik.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>19</p>
<p>21 § Registret får innehålla uppgifter om</p>
<p>1. namn eller firma och personnummer eller organisationsnummer för<br>den som bedriver verksamheten,</p>
<p>2. var verksamheten bedrivs,</p>
<p>3. verksamhetens inriktning,</p>
<p>4. verksamhetens omfattning,</p>
<p>5. antalet yrkesutövare och deras yrkestitlar,</p>
<p>6. verksamhetschefens namn, adress och telefonnummer,</p>
<p>7. patientförsäkring,</p>
<p>8. när inspektion gjorts,</p>
<p>9. datum för Socialstyrelsens beslut angående verksamheten, och</p>
<p>10. när anmälan enligt 4 § gjorts.</p>
<p>Registret får inte innehålla uppgifter om enskilda patienter.</p>
<p>22 § Uppgifter enligt 21 § första stycket 8-10 som har förts in i registret<br>skall tas bort efter fem år eller då verksamheten lagts ned. Övriga upp-<br>gifter som har förts in i registret skall tas bort när nya uppgifter kommer<br>in eller då anmälan görs om att verksamheten lagts ned.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h3>7 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet</h3>
<h4>Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd</h4>
<p>1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag prövas av Hälso- och<br>sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>Ansvarsnämnden prövar även frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§.</p>
<p>2 § Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter.<br>De utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit ordinarie<br>domare. Övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.</p>
<p>För ordföranden skall för samma tid utses en eller flera ställföreträda-<br>re. En sådan ställföreträdare skall vara eller ha varit ordinarie domare.<br>För varje annan ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare som<br>skall utses för samma tid som ledamoten.</p>
<p>3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och sex andra leda-<br>möter. Till sammanträde med nämnden skall samtliga ledamöter kallas.<br>Om en ledamot anmäler förhinder, skall en ersättare kallas.</p>
<p>4 § Ordföranden får ensam fatta beslut</p>
<p>1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö-<br>reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 § första styck-<br>et eller om tillfällig återkallelse enligt 5 kap. 8 §, 9 § andra stycket, 10 §<br>andra stycket eller 12 §, eller om utdömande av vite enligt 10 § i detta<br>kapitel,</p>
<p>2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om det<br>finns grundad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon dis-<br>ciplinpåföljd och beslutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet,</p>
<p>20</p>
<p>3. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i<br>fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller</p>
<p>4. om återkallelse av legitimation enligt 5 kap. 9 § tredje stycket då den<br>legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.</p>
<p>Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall anmälas vid nästa<br>sammanträde med nämnden.</p>
<p>5 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden<br>skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare till-<br>lämpas.</p>
<p>6 § I fråga om omröstning i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i<br>29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna<br>ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.</p>
<h4>Handläggning i ansvarsnämnden</h4>
<p>7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av Socialstyrel-<br>sen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan<br>anmäla saken, en närstående till patienten.</p>
<p>Frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmälan av Socialstyrel-<br>sen eller på ansökan av den som saken gäller.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslem att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första eller andra<br>stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om<br>Justitiekanslems tillsyn.</p>
<p>8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras skriftligen<br>och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, fördelsetid och post-<br>adress,</p>
<p>2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan förs av<br>sådan,</p>
<p>3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan sär-<br>skild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och arbetsplats,</p>
<p>4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld, och</p>
<p>5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller ansökan.</p>
<p>Om part företräds av ombud skall fullmakt ges in.</p>
<p>9 § Är anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till<br>grund för prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller<br>sökanden att inom en viss tid komma in med kompletterande uppgifter<br>vid påföljd att ärendet annars inte tas upp till prövning.</p>
<p>10 § Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett.<br>Överflödig utredning skall avvisas.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>21</p>
<p>Nämnden får förelägga den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen Prop. 1997/98:109<br>att ge in patientjournaler eller andra handlingar som behövs för utred-<br>ningen. I föreläggandet får vite sättas ut. Vitet döms ut av nämnden.</p>
<p>11 § Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma,<br>när det kan antas vara till fördel för utredningen.</p>
<p>12 § Anmälan eller ansökan enligt 7 § och det som hör till handlingen<br>skall snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. Mot-<br>tagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid.</p>
<p>En sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan<br>eller ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.</p>
<p>13 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte an-<br>svarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en muntlig förhand-<br>ling.</p>
<p>Av svaret skall det framgå om den svarande godtar eller motsätter sig<br>den åtgärd som sätts i fråga. I det senare fallet bör svaranden ange skälen<br>för sin inställning och de omständigheter som åberopas.</p>
<p>14 § Kräver en fråga särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta<br>yttrande från myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att<br>lämna yttrande i ämnet. Nämnden får också anlita andra sakkunniga i<br>frågan.</p>
<p>I fråga om sådana sakkunniga som avses i första stycket gäller 40 kap.<br>2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Ersättning för utlåtande av myndigheter, tjänstemän eller andra som är<br>skyldiga att lämna yttrande lämnas endast om det är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt<br>uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.</p>
<p>15 § Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver<br>höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att tillhandahålla en<br>skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall nämnden begära detta<br>hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras<br>eller på annat sätt berörs av åtgärden.</p>
<p>Om det inte finns laga hinder mot det skall rätten hålla förhör eller<br>meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga de-<br>lar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom huvud-<br>förhandling.</p>
<p>16 § Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får före-<br>läggas att inställa sig personligen vid påföljd att det inte utgör hinder för<br>ärendets vidare handläggning och avgörande om han eller hon uteblir.</p>
<p>En enskild part som har inställt sig till en muntlig förhandling får av<br>ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostna-<br>der för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen.<br>Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regering-<br>en.</p>
<p>22</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall Prop. 1997/98:109<br>tillämpas även på beslut enligt 5 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §</p>
<p>andra stycket och 12 § första stycket.</p>
<h4>Överlämnande av vissa ärenden</h4>
<p>18 § En anmälan som gäller arbetstagare får helt eller delvis överlämnas<br>av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd som kan ankomma<br>på arbetsgivaren, om det är uppenbart att ärendets behandling i nämnden<br>inte är påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata patientens<br>rätt.</p>
<p>19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över<br>brister i kontakten mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen<br>hos ett landsting eller en kommun eller över något annat liknande för-<br>hållande och om det finns grundad anledning att anta att anmälan inte<br>kan föranleda disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna<br>anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd.</p>
<p>20 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att de förutsättningar för an-<br>mälan till åtal som anges i 6 kap. 19 § föreligger, skall nämnden göra en<br>sådan anmälan.</p>
<p>21 § Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinpå-<br>följd eller om prövotid, återkallelse eller begränsning av behörighet som<br>prövas efter anmälan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem<br>finns i 6 § femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksda-<br>gens ombudsmän och i 6 § tredje stycket lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn.</p>
<h3>8 kap. Ansvarsbestämmelser, överklagande m.m.</h3>
<h4>Ansvarsbestämmelser</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar verksamhet eller i<br>väsentlig del ändrar tidigare verksamhet utan att ha gjort föreskriven an-<br>mälan till Socialstyrelsen enligt 6 kap. 6-8 §§ döms till böter.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fortsätter att bedriva verk-<br>samhet i strid med förbud enligt 6 kap. 15-17 §§ döms till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>3 § Om en läkare, vars legitimation har återkallats eller vars behörighet<br>eljest har upphört, eller en läkare som har begränsad behörighet, obehöri-<br>gen och mot ersättning utövar läkaryrket, döms han eller hon till böter<br>eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>23</p>
<p>4 § Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket döms Prop. 1997/98:109<br>till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den yrkesverk-<br>samhet som utövas av den som har legitimation som tandhygienist eller<br>som har föreskriven kompetens som tandhygienist eller tandsköterska.</p>
<p>5 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3 eller 5-7 § döms till<br>böter.</p>
<p>6 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. eller som un-<br>der utövning av verksamhet som sägs i 4 kap. uppsåtligen eller av oakt-<br>samhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa,<br>eller framkallar fara for sådan skada, döms, om gärningen inte är belagd<br>med straff enligt 3 eller 4 § i detta kapitel, till böter eller fängelse i högst<br>ett år. Detta gäller oavsett om skadan eller faran orsakats av olämplig<br>behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård.</p>
<p>Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning<br>och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan<br>eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.</p>
<p>7 § Till ansvar enligt 3-6 §§ skall inte dömas om gärningen är belagd<br>med strängare straff i annan lag.</p>
<h4>Vitesföreläggande m.m.</h4>
<p>8 § Har någon genom dom, som vunnit laga kraft, funnits skyldig till<br>brott som anges i 6 §, far Socialstyrelsen meddela förbud for honom eller<br>henne att under viss tid eller for alltid utöva verksamhet som avses i</p>
<p>4 kap. Ett sådant förbud får förenas med vite.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesförbud enligt första stycket far inte dömas<br>till straff för gärning som omfattas av vitesförbudet.</p>
<h4>Överklagande av ansvarsnämndens beslut</h4>
<p>9 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>10 § Ansvarsnämndens slutliga beslut får överklagas av</p>
<p>1. Socialstyrelsen for att tillvarata allmänna intressen,</p>
<p>2. enskild, som enligt 7 kap. 7 § första stycket har anmält en fråga om<br>disciplinpåföljd, om beslutet har gått den enskilde emot, eller</p>
<p>3. någon annan som beslutet angår, om det har gått honom eller henne<br>emot.</p>
<p>Överklagande av Socialstyrelsen skall ske inom tre veckor från det att<br>beslutet har meddelats.</p>
<p>Bestämmelser om rätt for Riksdagens ombudsmän och for Justitie-<br>kanslem att överklaga beslut om disciplinpåföljd, prövotid eller i behö-<br></p>
<p>24<br></p>
<p>righetsfråga med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 § lagen Prop. 1997/98:109<br>(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen<br>(1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Sådant överklagande skall ske<br>inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.</p>
<p>11 § Andra beslut av ansvarsnämnden än som avses i 10 § far överklagas<br>av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>12 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs,<br>får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslu-<br>tet i ärendet.</p>
<p>Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden</p>
<p>1. ogillat en invändning om jäv mot en ledamot av nämnden eller en<br>invändning om att det finns hinder mot prövningen,</p>
<p>2. avvisat ett ombud eller ett biträde,</p>
<p>3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,</p>
<p>4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 §<br>första stycket,</p>
<p>5. förelagt någon vid vite enligt 7 kap. 10 § andra stycket att inkomma</p>
<p>med patientjournaler eller andra handlingar,</p>
<p>6. utdömt vite, eller</p>
<p>7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.</p>
<p>13 § Beslut i frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ gäller omedelbart om<br>inte annat anges i beslutet.</p>
<p>Har verkställigheten av ett beslut om prövotid upphävts till följd av be-<br>slut av domstol efter överklagande, men föreskrivs därefter ändå prövo-<br>tid, skall endast den tid under vilken prövotid pågått räknas in i prövo-<br>tiden.</p>
<p>14 § Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den<br>yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga<br>beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är<br>också han eller hon yrkesutövarens motpart.</p>
<p>Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvalt-<br>ningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål där an-<br>svarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.</p>
<h4>Överklagande av Socialstyrelsens beslut m.m.</h4>
<p>15 § Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol med-<br>delar enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.</p>
<p>16 § Socialstyrelsens beslut far överklagas hos allmän förvaltningsdom-<br>stol, om beslutet gäller</p>
<p>1. behörighet, rätt att använda en skyddad yrkestitel och legitimation</p>
<p>enligt 3 kap.,</p>
<p>2. förbud att utöva verksamhet enligt 8 §,</p>
<p>25</p>
<p>3. föreläggande enligt 6 kap. 9 § att lämna upplysningar, handlingar<br>eller annat material,</p>
<p>4. föreläggande enligt 6 kap. 13 § att avhjälpa missförhållanden i verk-<br>samheten,</p>
<p>5. förbud att driva verksamhet enligt 6 kap. 15 eller 16 §, eller</p>
<p>6. förbud tills vidare att driva verksamhet enligt 6 kap. 17 §.</p>
<p>Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag far inte överklagas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<h4>Bemyndiganden</h4>
<p>17 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. behörighet och legitimation för hälso- och sjukvårdspersonalen,</p>
<p>2. skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen om detta behövs till<br>skydd för enskilda eller hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt,</p>
<p>3. att anmälan enligt 6 kap. 6 § skall innehålla uppgifter utöver dem<br>som anges i 6 kap. 7 §, om det är av särskilt värde för tillsynen, och</p>
<p>4. hur anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 4 § första stycket skall<br>fullgöras.</p>
<p>Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter som<br>avses i första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen<br>(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>26</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om införande av lagen om yrkesverk- Prop. 1997/98:109<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens<br>område träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen la-<br>gen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för perso-<br>nal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn<br>över hälso- och sjukvården.</p>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>behörighetslagen lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården m.m.,</p>
<p>disciplinpåföljdslagen lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på<br>hälso- och sjukvårdens område,</p>
<p>tillsynslagen lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården<br>och</p>
<p>den nya lagen lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område.</p>
<h4>Behörighet</h4>
<p>3 § Behörighetslagens bestämmelser om rätt att utöva yrke som apoteka-<br>re och receptarie skall, trots vad som sägs i 1 §, gälla till utgången av år<br>1999.</p>
<p>4 § Den som efter den 1 juli 1993 har gått igenom treårig högskoleut-<br>bildning med inriktning mot diagnostisk radiologi skall efter ansökan få<br>legitimation som sjuksköterska enligt den ordning som gällde före den 1<br>juli 1993.</p>
<p>5 § Den som fatt tandläkarexamen enligt de bestämmelser som gällde<br>före den 1 juli 1994 skall fullgöra praktisk tjänstgöring enligt bestämmel-<br>ser som gällde före denna tidpunkt för att fa legitimation som tandläkare.</p>
<p>6 § Regeringen far meddela föreskrifter om vilka utbildningar som före<br>utgången av år 2008 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen<br>vid ansökan om legitimation som sjukhusfysiker.</p>
<p>7 § Den som avlagt apotekarexamen, arbetsterapeutexamen, receptarie-<br>examen eller av regeringen med stöd av 6 § föreskriven utbildning för</p>
<p>27<br></p>
<p>sjukhusfysiker får, utan att ha erhållit legitimation för yrket, till utgången Prop. 1997/98:109<br>av år 1999 använda yrkestiteln apotekare, arbetsterapeut, receptarie re-<br>spektive sjukhusfysiker.</p>
<h4>Prövotid</h4>
<p>8 § Föreskrift om prövotid får inte meddelas enbart på grundval av om-<br>ständigheter som hänför sig till tid före den nya lagens ikraftträdande.</p>
<h4>V erksamhetstillsyn</h4>
<p>9 § Övergångsbestämmelserna till tillsynslagen skall alltjämt gälla.</p>
<h4>Äldre ärenden om disciplinpåföljd</h4>
<p>10 § Ärenden som har anmälts till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd<br>före den 1 oktober 1994 skall prövas enligt lagen (1980:11) om tillsyn<br>över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Disciplinpåföljd får dock inte<br>åläggas om så inte kan ske även enligt disciplinpåföljdslagens bestäm-<br>melser.</p>
<h4>Preskription</h4>
<p>11 § Disciplinpåföljdslagens bestämmelser om preskription skall gälla<br>för förseelser som är begångna före den nya lagens ikraftträdande.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>12 § Beslut som har meddelats före den 1 januari 1999 skall överklagas<br>enligt äldre bestämmelser.</p>
<h4>Övriga bestämmelser</h4>
<p>13 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som<br>har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen eller i denna lag, skall<br>hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>28</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdsla-<br>gen (1982:763)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 a, 15 och 29 §§ hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763)’ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2a§<sup>2</sup></h4>
<p>Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en<br>god vård. Detta innebär att den skall särskilt</p>
<p>1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i<br>vården och behandlingen,</p>
<p>2. vara lätt tillgänglig,</p>
<p>3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,</p>
<p>4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalen.</p>
<p>långt det är möjligt utformas och ge-</p>
<p>Varje patient som vänder sig till<br>hälso- och sjukvården skall, om det<br>inte är uppenbart obehövligt, sna-<br>rast ges en medicinsk bedömning<br>av sitt hälsotillstånd. Patienten skall<br>ges upplysningar om detta tillstånd<br>och om de behandlingsmetoder som<br>står till buds. Om upplysningarna<br>inte kan lämnas till patienten skall<br>de i stället lämnas till en närstående<br>till patienten. Upplysningar far<br>dock inte lämnas till patienten eller<br>någon närstående i den mån det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 §<br>eller 6 § sekretesslagen (1980:100)<br>eller i 2 kap. 8 § andra stycket eller<br>9 § första stycket lagen (1998:000)<br>om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>I landstingen skall finnas möjlig-<br>heter till anställning för läkares<br>allmäntjänstgöring enligt 3 kap.<br>lagen (1998:000) om yrkesverk-</p>
<p>Vården och behandlingen skall så<br>nomföras i samråd med patienten.</p>
<p>Varje patient som vänder sig till<br>hälso- och sjukvården skall, om det<br>inte är uppenbart obehövligt, sna-<br>rast ges en medicinsk bedömning<br>av sitt hälsotillstånd. Patienten skall<br>ges upplysningar om detta tillstånd<br>och om de behandlingsmetoder som<br>står till buds. Om upplysningarna<br>inte kan lämnas till patienten skall<br>de i stället lämnas till en närstående<br>till patienten. Upplysningar far<br>dock inte lämnas till patienten eller<br>någon närstående i den mån det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 §<br>eller 6 § sekretesslagen (1980:100)<br>eller i 8 § andra stycket eller 9 §<br>första stycket lagen (1994:953) om<br>åligganden för personal inom häl-<br>so- och sjukvården.</p>
<h4>15</h4>
<p>I landstingen skall finnas möjlig-<br>heter till anställning för läkares<br>allmäntjänstgöring enligt lagen<br>(1984:542) om behörighet att utöva</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:567.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:142.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:980.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>29</p>
<p>yrke inom hälso- och sjukvården samhet på hälso- och sjukvårdens Prop. 1997/98:109<br>m.m. i sådan omfattning att alla område i sådan omfattning att alla<br>läkare som avlagt läkarexamen och läkare som avlagt läkarexamen och<br>läkare med utländsk utbildning som läkare med utländsk utbildning som<br>föreskrivits allmäntjänstgöring ges föreskrivits allmäntjänstgöring ges<br>möjlighet att fullgöra praktisk möjlighet att fullgöra praktisk<br>tjänstgöring för att få legitimation tjänstgöring för att få legitimation<br>som läkare. Anställning för all- som läkare. Anställning för all-<br>mäntjänstgöring skall ske för viss mäntjänstgöring skall ske för viss<br>tid. tid.</p>
<p>I landstingen skall också finnas möjligheter till anställning för läkares<br>specialiceringstjänstgöring enligt nämnda lag i en omfattning som mot-<br>svarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens<br>i klinisk verksamhet. Regeringen får föreskriva att läkare under sådan<br>tjänstgöring med anställning vid en enhet som har upplåtits för grundläg-<br>gande högskoleutbildning av läkare skall anställas för viss tid.</p>
<h4>29 §<sup>4</sup></h4>
<p>Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verk-<br>samheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma<br>över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om<br>han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.</p>
<p>Inom psykiatrisk tvångsvård och Ansvaret för ledningsuppgifter rö-<br>vid tvångsisolering enligt smitt- rande den psykiatriska tvångsvården<br>skyddslagen (1988:1472) skall verk- utövas av en läkare med specialist-<br>samhetschefens uppgifter utövas av kompetens (chefsöverläkare). År<br>läkare med specialistkompetens verksamhetschefen inte en läkare<br>(chefsöverläkare) eller, vid tvångsi- med sådan kompetens, fullgörs des-<br>solering, av sådan befattningshava- sa uppgifter av en särskilt utsedd<br>re som forordnats enligt 50 a § chefsöverläkare.</p>
<p>smittskyddslagen. Ansvaret for ledningsuppgifter rö-</p>
<p>rande tvångsisolering enligt smitt-<br>skyddslagen (1988:1472) utövas av<br>en läkare med specialistkompetens<br>(chefsöverläkare). År verksamhets-<br>chefen inte en läkare med sådan<br>kompetens, fullgörs dessa uppgifter<br>av en särskilt utsedd chefsöverläka-<br>re eller av en befattningshavare som<br>förordnats enligt 50 a § smitt-<br>skyddslagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1996:787.</p>
<p>30</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen<br>(1985:562)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 och 16 §§ patientjoumallagen (1985:562)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>9§></h4>
<p>Skyldig att föra patientjournal är Skyldig att föra patientjournal är</p>
<p>1. den som enligt lagen 1. den som enligt 3 kap. lagen<br>(1984:542) om behörighet att utöva (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>yrke inom hälso- och sjukvården hälso-och sjukvårdens område har<br>m.m. har legitimation eller särskilt legitimation eller särskilt förord-<br>förordnande att utöva visst yrke, nande att utöva visst yrke,</p>
<p>2. den som, utan att ha legitimation för yrket, utför arbetsuppgifter som<br>armars bara skall utföras av logoped, psykolog eller psykoterapeut inom<br>den allmänna hälso- och sjukvården eller sådana arbetsuppgifter inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt legitimerad yrkes-<br>utövare,</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>3. den som är verksam som ar- 3. den som är verksam som ku-<br>betsterapeut, kurator eller sjukhus- rator i den allmänna hälso- och<br>fysiker i den allmänna hälso- och sjukvården,<br>sjukvården.</p>
<p>Var och en som för patientjournal svarar för sina uppgifter i journalen</p>
<h4>16 §<sup>2</sup></h4>
<p>En joumalhandling inom enskild<br>hälso- och sjukvård skall på begä-<br>ran av patienten så snart som möj-<br>ligt tillhandahållas honom för läs-<br>ning eller avskrivning på stället<br>eller i avskrift eller kopia, om inte<br>annat följer av 8 § andra stycket<br>eller 9 § första stycket lagen<br>(1994:953) om åligganden för per-<br>sonal inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>En joumalhandling inom enskild<br>hälso- och sjukvård skall på begä-<br>ran av patienten så snart som möj-<br>ligt tillhandahållas honom för läs-<br>ning eller avskrivning på stället<br>eller i avskrift eller kopia, om inte<br>annat följer av 2 kap. 8 § andra<br>stycket eller 9 § första stycket lagen<br>(1988:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Frågor om utlämnande av en joumalhandling enligt första stycket prö-<br>vas av den som är ansvarig för patientjournalen. Anser denne att journal-<br>handlingen eller någon del av den inte bör lämnas ut, skall han genast<br>med eget yttrande överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1992:1566.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:958.</p>
<p>31</p>
<p>I fråga om överklagande av Socialstyrelsens beslut enligt andra stycket Prop. 1997/98:109<br>gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>32</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i patientskadelagen<br>(1996:799)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § patientskadelagen (1996:799) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>5§</h4>
<p>I denna lag avses med I denna lag avses med</p>
<p>hälso- och sjukvård: så- hälso- och sjukvård: så-<br>dan verksamhet som omfattas av dan verksamhet som omfattas av<br>hälso- och sjukvårdslagen hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763) eller tandvårdslagen (1982:763) eller tandvårdslagen<br>(1985:125), annan liknande medi- (1985:125), annan liknande medi-<br>cinsk verksamhet samt verksamhet cinsk verksamhet samt verksamhet<br>inom detaljhandeln med läkemedel, inom detaljhandeln med läkemedel,<br>allt under förutsättning att det är allt under förutsättning att det är<br>fråga om verksamhet som utövas av fråga om verksamhet som utövas av<br>personal som omfattas av lagen personal som omfattas av 1 kap.<br>(1994:953) om åligganden for per- lagen (1998:000) om yrkesverk-<br>sonal inom hälso- och sjukvården, samhet på hälso- och sjukvårdens<br>område.</p>
<p>vårdgivare: statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om<br>sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen<br>har ansvar för (offentlig vårdgivare) samt enskild som bedriver hälso-<br>och sjukvård (privat vårdgivare).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om Prop. 1997/98:109<br>försäljning av teknisk sprit m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 c § lagen (1961:181) om försäljning av tek-</p>
<p>nisk sprit m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>5<</h4>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva teknisk<br>sprit enligt 9 eller 10 § lagen<br>(1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens<br>område får sådan teknisk sprit på<br>ordination av läkaren eller tandlä-<br>karen inte lämnas ut. Detsamma<br>gäller när Veterinära ansvarsnämn-<br>den dragit in eller begränsat en ve-<br>terinärs behörighet att förskriva<br>teknisk sprit.</p>
<p>§'</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva teknisk<br>sprit enligt 5 kap. 11 eller 12 § la-<br>gen (1998:000) om yrkesverksam-<br>het på hälso- och sjukvårdens om-<br>råde får sådan teknisk sprit på ordi-<br>nation av läkaren eller tandläkaren<br>inte lämnas ut. Detsamma gäller när<br>Veterinära ansvarsnämnden dragit<br>in eller begränsat en veterinärs be-<br>hörighet att förskriva teknisk sprit.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1158.</p>
<p>34</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen<br>(1992:859)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 22 c § läkemedelslagen (1992:859) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Förslagen lydelse</p>
<h4>22c§*</h4>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an- Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in läkares eller tandläkares behö- in en läkares eller en tandläkares<br>righet att förskriva alkoholhaltiga behörighet att förskriva alkoholhal-<br>läkemedel enligt 9 eller 10 § lagen tiga läkemedel enligt 5 kap. 11 eller<br>(1994:954) om disciplinpåföljd 12 § lagen (1998:000) om yrkes-<br>man. på hälso- och sjukvårdens verksamhet på hälso- och sjukvår-<br>område, får sådant läkemedel på dens område, far sådant läkemedel<br>ordination av läkaren eller tandlä- på ordination av läkaren eller tand-<br>karen inte lämnas ut. Detsamma läkaren inte lämnas ut. Detsamma<br>gäller när Veterinära ansvarsnämn- gäller när Veterinära ansvarsnämn-<br>den dragit in eller begränsat veteri- den dragit in eller begränsat en ve-<br>närs behörighet att förskriva alko- terinärs behörighet att förskriva<br>holhaltiga läkemedel. alkoholhaltiga läkemedel.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>1 Senaste lydelse 1996:1153.</p>
<p>35</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om Prop. 1997/98:109<br>kontroll av narkotika</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:860) om kontroll av narkoti-<br>ka skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>6§'</h4>
<p>Narkotiska läkemedel far lämnas ut endast efter förordnande av läkare,<br>tandläkare eller veterinär. Sådant förordnande skall ske med största för-<br>siktighet.</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd dragit in eller begrän-<br>sat en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva narkotiska<br>läkemedel enligt 9 eller 10 § lagen<br>(1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens<br>område får sådant läkemedel inte<br>lämnas ut på ordination av läkaren<br>eller tandläkaren. Detsamma gäller<br>om Veterinära ansvarsnämnden<br>dragit in eller begränsat en veteri-<br>närs behörighet att förskriva narko-<br>tiska läkemedel.</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd dragit in eller begrän-<br>sat en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva narkotiska<br>läkemedel enligt 5 kap. 11 eller 12<br>§ lagen (1998:000) om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens<br>område får sådant läkemedel inte<br>lämnas ut på ordination av läkaren<br>eller tandläkaren. Detsamma gäller<br>om Veterinära ansvarsnämnden<br>dragit in eller begränsat en veteri-<br>närs behörighet att förskriva narko-<br>tiska läkemedel.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:955.</p>
<p>36</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen<br>(1985:125)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>14 §'</h4>
<p>Tandläkare under specialistut- Tandläkare under specialistut-<br>bildning enligt lagen (1984:542) bildning enligt 3 kap. lagen<br>om behörighet att utöva yrke inom (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvården m.m. skall hälso- och sjukvårdens område<br>förordnas för viss tid. skall förordnas för viss tid.</p>
<p>Tandläkare i vars arbetsuppgifter ingår att i väsentlig omfattning med-<br>verka i den grundläggande högskoleutbildningen för tandläkarexamen,<br>skall anställas för begränsad tid, om regeringen föreskriver det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1995:842.</p>
<p>37</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med<br>instruktion för Riksdagens ombudsmän</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1986:765) med instruktion<br>for Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>6§‘</h4>
<p>Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om hu-<br>ruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller<br>annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får<br>även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamåls-<br>enlig rättstillämpning.</p>
<p>Ombudsman far som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshava-<br>re som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller upp-<br>draget har begått annan brottslig gärning än tryckffihetsbrott eller yttran-<br>defrihetsbrott. Ger utredningen i ärende ombudsman anledning anta att<br>sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som föreskrivs i lag om<br>förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse samt om allmän åklagares<br>befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal. I mål som har<br>väckts vid tingsrätt bör talan fullföljas till Högsta domstolen endast om</p>
<p>synnerliga skäl föranleder det.</p>
<p>Om befattningshavare genom att<br>åsidosätta vad som åligger honom i<br>tjänsten eller uppdraget gjort sig<br>skyldig till fel, som kan beivras<br>genom disciplinärt förfarande, får<br>ombudsman göra anmälan till den<br>som har befogenhet att besluta om<br>disciplinpåföljd. Om den som är<br>legitimerad eller annars behörig att<br>utöva yrke inom hälso- och sjuk-<br>vården, tandvården eller detaljhan-<br>deln med läkemedel eller yrke som<br>veterinär har varit grovt oskicklig<br>vid utövningen av sitt yrke eller på<br>annat sätt visat sig uppenbart<br>olämplig att utöva detta, får om-<br>budsman göra anmälan till den som<br>har befogenhet att besluta om åter-<br>kallelse av legitimationen eller be-<br>hörigheten. Motsvarande anmälan<br>får göras i fråga om begränsning av</p>
<p>Senaste lydelse 1997:561.</p>
<p>Om befattningshavare genom att<br>åsidosätta vad som åligger honom i<br>tjänsten eller uppdraget gjort sig<br>skyldig till fel, som kan beivras<br>genom disciplinärt förfarande, får<br>ombudsman göra anmälan till den<br>som har befogenhet att besluta om<br>disciplinpåföljd. Om den som är<br>legitimerad eller annars behörig att<br>utöva yrke inom hälso- och sjuk-<br>vården, tandvården eller detaljhan-<br>deln med läkemedel eller yrke som<br>veterinär har varit grovt oskicklig<br>vid utövningen av sitt yrke eller på<br>annat sätt visat sig uppenbart<br>olämplig att utöva detta, far om-<br>budsman göra anmälan till den som<br>har befogenhet att besluta om åter-<br>kallelse av legitimationen eller<br>behörigheten. Motsvarande anmä-<br>lan får göras i fråga om begräns-</p>
<p>38</p>
<p>sådan legitimerad yrkesutövares ning av sådan legitimerad yrkes- Prop. 1997/98:109<br>behörighet, om denna har missbru- utövares behörighet, om denne har<br>kat sin behörighet på något annat missbrukat sin behörighet på något</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>sätt.</p></td><td>
<p>annat sätt. Om den som är legitime-<br>rad yrkesutövare inom hälso- och<br>sjukvården, tandvården eller de-<br>taljhandeln med läkemedel varit<br>oskicklig vid utövning av sitt yrke<br>eller på annat sätt visat sig olämp-<br>lig att utöva yrket, får ombudsman<br>göra anmälan i fråga om prövotid<br>till den som har befogenhet att be-<br>sluta därom.</p></td></tr>
</table>
<p>Anser ombudsman det vara påkallat att befattningshavare avskedas el-<br>ler avstängs från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller<br>upprepad tjänsteförseelse, far han göra anmälan härom till den som har<br>befogenhet att besluta om sådan åtgärd.</p>
<p>När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i<br>tredje eller fjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera<br>egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet<br>av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu<br>har sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Har myndighet meddelat beslut<br>mot befattningshavare i ärende om<br>tillämpningen av särskilda be-<br>stämmelser för tjänstemän i lag<br>eller annan författning om discip-<br>linansvar eller om avskedande<br>eller avstängning från tjänsten på<br>grund av brottslig gärning eller<br>tjänsteförseelse, får ombudsman<br>föra talan vid domstol om ändring<br>i beslutet. Detsamma gäller i fråga<br>om myndighets beslut i ärende om<br>disciplinansvar mot den som till-<br>hör hälso- och sjukvårdspersona-<br>len eller är veterinär, krigsman<br>eller disciplinansvarig enligt lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar<br>inom totalförsvaret, m.m. samt i<br>fråga om myndighets beslut i<br>ärende om sådan behörighetsfråga<br>som avses i 6 § tredje stycket.<br>Närmare bestämmelser om sådan</p></td><td>
<p>Har myndighet meddelat beslut<br>mot befattningshavare i ärende om<br>tillämpningen av särskilda be-<br>stämmelser för tjänstemän i lag<br>eller annan författning om discip-<br>linansvar eller om avskedande<br>eller avstängning från tjänsten på<br>grund av brottslig gärning eller<br>tjänsteförseelse, får ombudsman<br>föra talan vid domstol om ändring<br>i beslutet. Detsamma gäller i fråga<br>om myndighets beslut i ärende om<br>disciplinansvar mot den som till-<br>hör hälso- och sjukvårdspersona-<br>len eller är veterinär, krigsman<br>eller disciplinansvarig enligt lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar<br>inom totalförsvaret, m.m. samt i<br>fråga om myndighets beslut i<br>ärende om prövotid eller sådan<br>behörighetsfråga som avses i 6 §<br>tredje stycket. Närmare bestäm-</p></td></tr>
</table>
<p>Senaste lydelse 1994:2068.</p>
<p>39</p>
<p>talan meddelas i lag eller annan melser om sådan talan meddelas i Prop. 1997/98:109<br>författning. lag eller annan författning.</p>
<p>Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid<br>domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit<br>efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsmannen det allmänna<br>som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om om-<br>budsmannen har sökt ändring i beslutet.</p>
<p>Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i<br>fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning<br>på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket<br>lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i<br>fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>40</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h3>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om<br>Justitiekanslems tillsyn</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>6</p>
<p>Har befattningshavare åsidosatt<br>vad som åligger honom i hans tjänst<br>och kan felet beivras genom discip-<br>linärt förfarande, far justitiekans-<br>lem göra anmälan till den som har<br>befogenhet att besluta om discip-<br>linpåföljd. Om den som är legitime-<br>rad eller annars behörig att utöva<br>yrke inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel eller yrke som veterinär<br>har varit grovt oskicklig vid utöv-<br>ningen av sitt yrke eller på annat<br>sätt visat sig uppenbart olämplig att<br>utöva detta, far justitiekanslem göra<br>anmälan till den som har befogen-<br>het att besluta om återkallelse av<br>legitimationen eller behörigheten.<br>Motsvarande anmälan får göras i<br>fråga om begränsning av sådan le-<br>gitimerad yrkesutövares behörighet,<br>om denne har missbrukat sin behö-<br>righet på något annat sätt.</p>
<h4>§*</h4>
<p>Har befattningshavare åsidosatt<br>vad som åligger honom i hans tjänst<br>och kan felet beivras genom discip-<br>linärt förfarande, far Justitiekans-<br>lem göra anmälan till den som har<br>befogenhet att besluta om discip-<br>linpåföljd. Om den som är legiti-<br>merad eller annars behörig att utöva<br>yrke inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel eller yrke som veterinär<br>har varit grovt oskicklig vid utöv-<br>ningen av sitt yrke eller på annat<br>sätt visat sig uppenbart olämplig att<br>utöva detta, får Justitiekanslem gö-<br>ra anmälan till den som har befo-<br>genhet att besluta om återkallelse<br>av legitimationen eller behörighe-<br>ten. Motsvarande anmälan får göras<br>i fråga om begränsning av sådan<br>legitimerad yrkesutövares behörig-<br>het, om denne har missbrukat sin<br>behörighet på något annat sätt. Om<br>den som är legitimerad yrkesutöva-<br>re inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel varit oskicklig vid utöv-<br>ning av sitt yrke eller på annat sätt<br>visat sig olämplig att utöva yrket,<br>får Justitiekanslem göra anmälan i<br>fråga om prövotid till den som har<br>befogenhet att besluta därom.</p>
<p>Anser Justitiekanslem det vara påkallat att befattningshavare avskedas<br>eller avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1987:996.</p>
<p>41</p>
<p>eller upprepad tjänsteförseelse, far han göra anmälan härom till den som<br>har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.</p>
<p>När Justitiekanslem har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i<br>första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera<br>egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet<br>av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu<br>sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03109/prop_199798__109-2.png" style="width:17pt;height:12pt;"/>
<p>Har myndighet meddelat beslut<br>mot befattningshavare i ärende om<br>tillämpningen av särskilda be-<br>stämmelser för offentliga tjänste-<br>män i lag eller annan författning<br>om disciplinansvar eller om av-<br>skedande eller avstängning från<br>tjänsten på grund av brottslig gär-<br>ning eller tjänsteförseelse, far Jus-<br>titiekanslem föra talan vid domstol<br>om ändring i beslutet. Detsamma<br>gäller i fråga om myndighets be-<br>slut i ärende om disciplinansvar<br>mot den som tillhör hälso- och<br>sjukvårdspersonalen eller är vete-<br>rinär, krigsman eller discipli-<br>nansvarig enligt lagen (1994:1811)<br>om disciplinansvar inom totalför-<br>svaret, m.m. samt i fråga om myn-<br>dighets beslut i ärende om sådan<br>behörighetsfråga som avses i 6 §<br>första stycket. Närmare bestäm-<br>melser om sådan talan meddelas i<br>lag eller annan författning.</p>
<p>Har myndighet meddelat beslut<br>mot befattningshavare i ärende om<br>tillämpningen av särskilda be-<br>stämmelser för offentliga tjänste-<br>män i lag eller annan författning<br>om disciplinansvar eller om av-<br>skedande eller avstängning från<br>tjänsten på grund av brottslig gär-<br>ning eller tjänsteförseelse, far Jus-<br>titiekanslem föra talan vid domstol<br>om ändring i beslutet. Detsamma<br>gäller i fråga om myndighets be-<br>slut i ärende om disciplinansvar<br>mot den som tillhör hälso- och<br>sjukvårdspersonalen eller är vete-<br>rinär, krigsman eller discipli-<br>nansvarig enligt lagen (1994:1811)<br>om disciplinansvar inom totalför-<br>svaret, m.m. samt i fråga om myn-<br>dighets beslut i ärende om prövo-<br>tid eller sådan behörighetsfråga<br>som avses i 6 § första stycket.<br>Närmare bestämmelser om sådan<br>talan meddelas i lag eller annan<br>författning.</p>
<p>Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid<br>domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit<br>efter anmälan av Justitiekanslem, företräder Justitiekanslem det allmänna<br>som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om Justitie-<br>kanslem har sökt ändring i beslutet.</p>
<p>Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i<br>fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:2068.<br></p>
<p>42</p>
<p>på Justitiekanslem. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första Prop. 1997/98:109<br>stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej till-<br>lämpas i fråga om tvist i vilken Justitiekanslem för talan.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>43</p>
<h3>2.12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<h4>4§’</h4>
<p>Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård,<br>tandvård eller social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som<br>den som tillhandahåller vården eller omsorgen omsätter som ett led i<br>denna.</p>
<p>Undantaget omfattar även</p>
<p>- kontroller och analyser av prov som tagits som ett led i sjukvården<br>eller tandvården, och</p>
<p>- omsättning av dentaltekniska produkter och av tjänster som avser så-<br>dana produkter, när produkten eller tjänsten tillhandahålls tandläkare,<br>dentaltekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd.</p>
<p>Undantaget gäller inte omsättning av glasögon eller andra synhjälpme-<br>del även om varorna omsätts som ett led i tillhandahållandet av sjukvård.</p>
<p>Undantaget gäller inte omsätt-<br>ning av varor när de omsätts av<br>apotekare eller receptarier. Be-<br>träffande omsättning av läkemedel<br>som lämnas ut enligt recept eller<br>säljs till sjukhus finns särskilda<br>bestämmelser i 23 § 2.</p>
<p>Undantaget gäller inte vid vård av djur.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>1 Senaste lydelse 1994:498.</p>
<p>44</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h3>3.1 Behörighetsfrågor</h3>
<p>I Socialutskottets betänkande 1992/93:SoUl Vissa behörighetsfrågor<br>m.m. med anledning av propositionen 1992/93:83 (rskr. 1992/93:13)<br>behandlades bl.a. motioner vari yrkades att legitimation eller andra<br>behörighetsföreskrifter skulle införas för ytterligare yrkesgrupper.<br>Utskottet ansåg bl.a. att en samlad översyn borde göras under<br>parlamentarisk medverkan och att regeringen därefter borde återkomma<br>till riksdagen i denna fråga och vissa andra frågor som har samband<br>därmed. I Socialutskottets betänkandet 1993/94:SoU4 Ledningsansvaret<br>och vissa behörighetsfrågor med anledning av olika motionsyrkanden<br>(rskr. 1993/94:5) behandlades motioner med liknande innehåll och<br>utskottet anförde bl.a. att de frågor som motionerna aktualiserade kunde<br>tas upp i den samlade översynen av legitimations- och behörighetsregler<br>för olika yrkesgrupper.</p>
<p>Regeringen beslutade den 13 januari 1994 att tillsätta en<br>parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av<br>principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av<br>översynen lämna förslag bl.a. i frågor om legitimation och<br>behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och<br>sjukvården och närliggande områden. Kommittén, som antog namnet<br>1994 års behörighetskommitté, överlämnade i oktober 1996 ett<br>betänkande, Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område<br>m.m. (SOU 1996:138). Betänkandet innehåller bl.a. förslag till en ny lag<br>om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. En<br>sammanfattning av kommitténs förslag finns i bilaga 1 och dess<br>lagförslag i bilaga 2. Kommitténs förslag har remissbehandlats. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning<br>av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr<br>S96/5940/S).</p>
<p>Regeringen uppdrog i maj 1996 åt Socialstyrelsen att - som en<br>uppföljning av tidigare utvärdering av den kiropraktorutbildning som<br>bedrivs vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Stockholm - jämföra<br>hur den nuvarande utbildningen vid skolan förhåller sig i längd och<br>innehåll till den danska kiropraktorutbildningen som anordnas vid<br>Odense universitet. Socialstyrelsen redovisade uppdraget till regeringen<br>den 26 november 1996 (S96/7400/S). Ärendet har remissbehandlats.<br>Socialstyrelsens uppdrag och de synpunkter som har framförts behandlas<br>under avsnitt 5.3.2.4.</p>
<h3>3.2 Tillsynsfrågor m.m.</h3>
<p>Våren 1993 tillkallades med regeringens bemyndigande en särskild<br>utredare med uppdrag att se över bestämmelserna för hälso- och<br></p>
<p>45</p>
<p>sjukvårdspersonal att i tjänsten utfärda intyg och utlåtanden samt föreslå<br>de förändringar som kan behöva göras för att denna verksamhet skall<br>kunna fullgöras på ett bra sätt.</p>
<p>I juni 1994 överlämnade utredningen, som antagit namnet<br>Intygsutredningen, ett betänkande, Om intyg och utlåtanden som utfärdas<br>av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen (SOU 1994:71). En<br>sammanfattning av utredningens förslag finns i bilaga 4. Utredningens<br>förslag har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena<br>finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S94/4871/S).</p>
<p>Regeringen har övervägt de förslag som Intygsutredningen redovisat i<br>betänkandet. Regeringen har vid den fortsatta beredningen funnit att<br>förslagen inte bör genomföras.</p>
<p>Hösten 1994 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigade en<br>särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande förbättrad<br>tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m.</p>
<p>I december 1995 överlämnade utredningen ett betänkande, Förbättrad<br>tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen (SOU 1995:147), som bl.a.<br>behandlar nya former av sanktioner m.m., interimistisk återkallelse av<br>legitimation samt ett riksövergripande register över hälso- och<br>sjukvårdspersonal. En sammanfattning av utredningens förslag finns i<br>bilaga 5 och dess lagförslag i bilaga 6. Utredningens förslag har<br>remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7.<br>En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i<br>Socialdepartementet (dnr S96/496/S).</p>
<p>Inom Socialdepartementet har en promemoria utarbetats rörande<br>bestämmelser om preskription i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens område (dnr S96/4288/S). Promemorian<br>har remissbehandlats. En sammanställning av remissinstansernas<br>yttranden finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S96/4288/S).</p>
<p>HSAN har i skrivelser till Socialdepartementet föreslagit att<br>ordförandens möjlighet att ensam fatta beslut i ärenden om<br>disciplinpåföljd skall utvidgas. HSAN:s förslag har remissbehandlats.</p>
<p>Landstingsförbundet och Sveriges Psykologförbund har i skrivelser till<br>Socialdepartementet föreslagit att även andra yrkesutövare än läkare med<br>specialistkompetens (chefsöverläkare) skall kunna utses till<br>verksamhetschef vid enheter där det förekommer psykiatrisk tvångsvård.<br>Landstingsförbundets och Sveriges Psykologförbunds förslag har<br>remissbehandlats.</p>
<h3>3.3 Lagrådet</h3>
<p>Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 9.</p>
<p>Lagrådets synpunkter på förslagen behandlas i anslutning till att<br>enskilda bestämmelser kommenteras i författningskommentaren.<br>Regeringen har, på så sätt som närmare framgår av<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>46</p>
<p>författningskommentaren, följt delar av Lagrådets förslag och Prop. 1997/98:109<br>synpunkter. Vissa redaktionella och språkliga ändringar har också gjorts.</p>
<h2>4 Nuvarande förhållanden</h2>
<h3>4.1 Allmänt om hälso- och sjukvårdslagstiftningen</h3>
<h4>4.1.1 Inledning</h4>
<p>De grundläggande bestämmelserna för hur hälso- och sjukvården skall<br>vara utformad i Sverige finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763,<br>HSL). I HSL anges de övergripande målen för hälso- och sjukvården och<br>vilka krav som kan ställas på vården. Bestämmelserna i 1-2 d §§ och 27-<br>33 §§ gäller all hälso- sjukvård, såväl offentlig som enskild. I övrigt<br>reglerar HSL kraven på den offentliga hälso- och sjukvårdens<br>verksamhet. HSL reglerar såväl öppen som sluten vård. Den gäller även<br>tvångsvården.</p>
<h4>4.1.2 Hälso- och sjukvårdens mål</h4>
<p>Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 § HSL åtgärder för att medicinskt<br>förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och<br>sjukvården hör också ambulanstransporter samt att ta hand om avlidna.<br>För tandvården finns särskilda bestämmelser i tandvårdslagen<br>(1985:125).</p>
<p>Målen för hälso- och sjukvården är enligt 2 § en god hälsa och en vård<br>på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för<br>alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.<br>Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges<br>företräde till vården. I 2 a § anges därefter att hälso- och sjukvården skall<br>bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. I bestämmelsen<br>preciseras i fyra punkter närmare vad som menas med god vård.</p>
<p>1. Vården skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av<br>trygghet i vården och behandlingen.</p>
<p>2. En god vård kännetecknas av att den är lätt tillgänglig.</p>
<p>3. Vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och<br>integritet.</p>
<p>4. En god vård skall främja goda kontakter mellan patienten och hälso-<br>och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>Enligt andra stycket i 2 a § skall vården och behandlingen så långt det<br>är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.</p>
<p>För att uppnå målet om en god vård ställer samhället olika krav på<br>hälso- och sjukvården. Det gäller såväl krav på hälso- och sjukvårdens<br>organisation och utformning som på hälso- och sjukvårdspersonalens<br>kompetens.</p>
<p>47</p>
<h4>4.1.3 Allmänt om kraven på den offentliga hälso- och sjukvård-<br>ens verksamhet</h4>
<p>De inledande och avslutande bestämmelserna i HSL gäller som tidigare<br>redovisats all hälso- och sjukvård i landet, såväl offentlig som enskild.<br>De övriga bestämmelserna i HSL riktar sig däremot till landstingen (3-<br>16 §§) eller till kommunerna (17-25 §§). Gemensamma bestämmelser om<br>landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård finns i 26, 26 a och<br>26 b §§ HSL.</p>
<p>Av 3 och 7 §§ framgår att landstingen har det primära ansvaret för<br>hälso- och sjukvården inom respektive landsting i den mån detta ansvar<br>inte enligt bestämmelserna åligger en kommun. Vad som sägs i<br>bestämmelserna utgör dock inte hinder för annan att bedriva hälso- och<br>sjukvård. Ansvaret innebär att landstingen skall erbjuda dem som är<br>bosatta inom landstinget en god vård och att hälso- och sjukvården skali<br>planeras med utgångspunkt i befolkningens behov.</p>
<p>Enligt 18 och 20 §§ har kommunerna motsvarande ansvar beträffande<br>den som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra<br>stycket och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620) eller som<br>efter beslut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som avses i<br>69 § första stycket 2 samma lag. Varje kommun skall även i samband<br>med dagverksamhet, som omfattas av 10 § socialtjänstlagen, erbjuda en<br>god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där. Kommunens ansvar<br>omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.</p>
<p>Intentionerna i lagstiftningen förutsätter en nära samverkan och<br>samordning av verksamheter inom landsting och kommuner samt mellan<br>dessa och fristående organisationer och enskilda. Det innebär att<br>landsting och kommuner har en skyldighet att samarbeta med den privata<br>hälso- och sjukvården och ta hänsyn till omfattningen av den<br>verksamheten i sin planering. Detta framgår av 8 och 21 §§ HSL.</p>
<h4>4.1.4 Allmänt om kraven på den enskilda hälso- och sjuk-<br>vårdens verksamhet</h4>
<p>I princip råder närings- och yrkesfrihet även inom hälso- och sjukvården.<br>Den enskilda hälso- och sjukvården skall emellertid drivas så att den<br>uppfyller kraven på god vård. Det medför att vissa krav måste ställas på<br>den enskilda hälso- och sjukvårdsorganisationen och på utformningen av<br>vården. Vidare omfattas den enskilda vården av HSL:s bestämmelser om<br>patientansvarig läkare, ledningen av hälso- och sjukvården samt<br>kvalitetssäkring (27-32 §§). Den berörs också direkt av de särskilda<br>bestämmelser som reglerar personalens kompetens inom hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>Enligt 7 § lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården<br>(tillsynslagen), som trädde i kraft den 1 januari 1997, skall den som avser<br>att bedriva verksamhet som omfattas av Socialstyrelsens tillsyn anmäla<br>detta till Socialstyrelsen senast en månad innan verksamheten påbörjas.<br>Socialstyrelsens tillsyn omfattar all hälso- och sjukvårdsverksamhet inom</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>48</p>
<p>Sveriges gränser oberoende av vem som är huvudman och i vilka former Prop. 1997/98:109<br>den tillhandahålls. Enda undantaget är att tillsynen över den hälso- och<br>sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom Försvarsmakten utövas av<br>generalläkaren i högkvarteret.</p>
<h4>4.1.5 Allmänt om kraven på hälso- och sjukvårdspersonalen</h4>
<p>Samhället har satt upp vissa kvalitetskrav för hälso- och sjukvården för<br>att upprätthålla målet om en god vård och för att öka patienternas<br>säkerhet och trygghet i vården. Ett sätt för samhället att upprätthålla<br>kvaliteten i såväl den offentliga som den enskilda hälso- och sjukvården<br>är att ange vilka grundläggande skyldigheter som personalen har.</p>
<p>Bestämmelser om Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och<br>sjukvårdspersonalen (s.k. individtillsyn) finns i tillsynslagen. Hälso- och<br>sjukvårdspersonalens åligganden i yrkesutövningen och disciplinansvar<br>regleras i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och<br>sjukvården (åliggandelagen) samt i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen). Dessa<br>lagar ersatte från och med den 1 oktober 1994 lagen (1980:11) om tillsyn<br>över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.</p>
<p>I 1 § åliggandelagen är begreppet hälso- och sjukvårdspersonal<br>definierat. De lagreglerade åliggandena för personal inom hälso- och<br>sjukvården och statens tillsyn över denna omfattar bl.a. dem som har<br>legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården eller biträder en<br>legitimerad yrkesutövare i vård, undersökning eller behandling av<br>patienter.</p>
<p>I 2 d § HSL anges att i hälso- och sjukvården skall finnas den personal<br>som behövs för att en god vård skall kunna ges. Begreppet personal i<br>HSL:s mening är vidare och omfattar all personal som behövs för att<br>inom ramen för tillgängliga ekonomiska resurser bedriva en rationell och<br>ändamålsenlig hälso- och sjukvård.</p>
<p>Ett annat sätt för samhället att upprätthålla kvaliteten i såväl den<br>offentliga som den enskilda hälso- och sjukvården är att ställa särskilda<br>krav på utbildningskvaliteten hos personalen. I 16 § respektive 25 § HSL<br>finns bemyndiganden för regeringen att inom den landstings- och<br>kommunalledda hälso- och sjukvården meddela föreskrifter om<br>behörighet till tjänster och om tillsättning. Regeringen har främst<br>meddelat sådana föreskrifter genom förordningen (1982:771) om<br>behörighet till vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om<br>tillsättning av sådana tjänster.</p>
<p>Kvaliteten i vården bestäms också genom reglerna om vilka som är<br>behöriga att utöva vissa yrken. Dessa frågor regleras främst i lagen<br>(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården<br>m.m. (behörighetslagen) samt den därtill anslutna förordningen<br>(1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården<br>m.m. (behörighetsförordningen). I behörighetslagen och i<br>behörighetsförordningen finns regler om särskilda kompetensbevis för</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>49</p>
<p>vissa yrken, behörighetskrav för att utöva vissa yrken samt skydd för<br>yrkestitlar och yrkesbeteckningar.</p>
<p>I lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område, allmänt benämnd kvacksalverilagen, har staten<br>förbjudit den som inte är behörig att utöva läkaryrket eller annars i sin<br>verksamhet inom hälso- och sjukvården inte står under Socialstyrelsens<br>tillsyn att mot ersättning utöva viss form av verksamhet inom hälso- och<br>sjukvården.</p>
<h3>4.2 1984 års behörighetslag</h3>
<h4>4.2.1 Inledning</h4>
<p>I Sverige finns inget generellt förbud att utöva yrkesverksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens område. I princip råder närings- och yrkesfrihet.<br>Möjligheterna att fritt utöva sådan yrkesverksamhet är dock i realiteten<br>inskränkta på flera sätt. Samhällets krav på hälso- och<br>sjukvårdspersonalen kommer till uttryck på olika sätt. De viktigaste<br>begränsningarna finns i 1984 års behörighetslag, den därtill knutna<br>behörighetsförordningen och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna<br>råd samt i kvacksalverilagen (se vidare avsnitt 4.3). Dessa bestämmelser<br>far betydelse för såväl den offentliga som den privata vården.</p>
<p>Genom behörighetslagen inskränks rätten att vara verksam på hälso-<br>och sjukvårdens område genom att endast hälso- och sjukvårdspersonal<br>som genomgått viss utbildning kan erhålla särskilda kompetensbevis i<br>form av legitimation. Legitimationens främsta ändamål är att ge<br>allmänhet och myndigheter upplysningar om en yrkesutövares<br>kompetens och lämplighet att utöva det yrke som legitimationen avser.<br>För några yrken är legitimationen dessutom ett villkor för att få utöva<br>yrket och att använda yrkestiteln. Legitimationen ger dessutom en<br>ensamrätt för yrkesutövaren att för allmänheten ange att han eller hon är<br>legitimerad.</p>
<h4>4.2.2 De enskilda bestämmelserna</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Särskilda kompetensbevis - legitimation</p>
<p>Bestämmelser om särskilda kompetensbevis finns i 2-5 §§<br>behörighetslagen.</p>
<p>I 2 § räknas upp tio yrken i vilka yrkesutövare efter genomgången<br>utbildning och praktisk tjänstgöring har rätt att efter ansökan få<br>legitimation för yrket. Det gäller barnmorskor, optiker, logopeder, läkare,<br>psykologer, psykoterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor,<br>tandhygienister och tandläkare.</p>
<p>Enligt 5 § skall den som har examen som Doctor of Chiropractic vid en<br>utländsk högskola eller motsvarande utbildning för kiropraktor efter<br>ansökan få legitimation som kiropraktor. Regeringen, eller den</p>
<p>50</p>
<p>myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om<br>praktisk tjänstgöring och författnings- och språkkunskaper som<br>ytterligare villkor för att få sådan legitimation. Bestämmelsen trädde i<br>kraft den 1 juli 1989.</p>
<p>Härutöver skall enligt 2 a § den som i Sverige gått igenom sådan<br>utbildning för naprapater och fullgjort sådan praktisk tjänstgöring som<br>regeringen har föreskrivit efter ansökan fa legitimation som naprapat.<br>Bestämmelsen böljade gälla den 1 oktober 1994.</p>
<p>Av 3 § framgår att frågor om meddelande av legitimation prövas av<br>Socialstyrelsen och att frågor om återkallelse av legitimation och<br>meddelande av ny legitimation efter återkallelse regleras i<br>disciplinpåföljdslagen. Socialstyrelsen far inte meddela legitimation om<br>förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats om<br>sökanden varit legitimerad.</p>
<p>Europaläkare</p>
<p>I 3 a § behörighetslagen finns särskilda bestämmelser om s.k.<br>Europaläkare. Enligt denna bestämmelse och 18 §<br>behörighetsförordningen har en i Sverige legitimerad läkare rätt att på<br>ansökan fa kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i<br>Sverige om han eller hon efter föreskriven praktisk utbildning i ett EES-<br>land har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare.</p>
<p>Specialistkompetens</p>
<p>Legitimerade läkare och tandläkare skall enligt 4 § behörighetslagen på<br>ansökan fa specialistkompetens efter att de har genomgått den<br>vidareutbildning som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,<br>Socialstyrelsen föreskriver.</p>
<p>Behörighet att utöva yrke</p>
<p>I 6-8 §§ behörighetslagen regleras frågor om behörighet att utöva yrke. I<br>6 § anges att endast den som har legitimation eller särskilt förordnande -<br>meddelat av myndighet som regeringen bestämmer - som barnmorska,<br>läkare eller tandläkare får utöva dessa yrken. Denna bestämmelse får till<br>följd att för barnmorskor, läkare och tandläkare är legitimationen i<br>princip en förutsättning för att få utöva yrket. För övriga yrkesgrupper<br>som anges i de tidigare paragraferna innebär legitimation främst ett bevis<br>på att de har en av staten godkänd kompetens. Däremot innebär<br>legitimationen inte någon ensamrätt att utöva yrket.</p>
<p>Enligt 7 § är endast den behörig att utöva yrke som apotekare och<br>receptarie som har avlagt apotekarexamen respektive receptarieexamen<br>eller som visar att han eller hon på annat sätt förvärvat motsvarande<br>kompetens. Socialstyrelsen prövar frågor om behörighet för den som inte<br>har apotekar- eller receptarieexamen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>51</p>
<p>I 8 § anges att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer<br>(Socialstyrelsen) meddelar föreskrifter om behörighet att utöva yrke for<br>den som utomlands genomgått utbildning.</p>
<p>Skyddför yrkestitel och yrkesbeteckning</p>
<p>Frågor om skydd for yrkestitel och yrkesbeteckning regleras främst i 9 §<br>behörighetslagen.</p>
<p>I 9 § första stycket första punkten anges att ingen som är verksam<br>inom hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens område obehörigen far<br>utge sig för att vara barnmorska, läkare eller tandläkare eller på annat sätt<br>ge sken av att ha sådan kompetens.</p>
<p>Som tidigare framgått kan enligt 4 § legitimerade läkare och tandläkare<br>fa specialistkompetens efter att ha genomgått specialistutbildning. I den<br>bestämmelsen anges även att endast den läkare eller tandläkare som har<br>specialistkompetens inom sitt yrke får ange detta for allmänheten.</p>
<p>I 9 § första stycket andra punkten anges att inte någon far utge sig for<br>att vara legitimerad optiker, kiropraktor, logoped, naprapat, sjukgymnast,<br>sjuksköterska eller tandhygienist utan att ha legitimation för yrket.<br>Slutligen anges i 9 § första stycket tredje punkten att inte någon heller far<br>utge sig for att vara psykolog eller psykoterapeut utan att ha legitimation<br>for yrket eller, såvitt gäller psykologtiteln, utan att ha genomgått sådan<br>praktisk tjänstgöring som psykolog som anges i 2 §. Bestämmelsen<br>kompletteras också med en regel som säger att om någon, som saknar<br>behörighet enligt tredje punkten att använda titeln psykolog eller<br>psykoterapeut, har förvärvat en titel som kan förväxlas med dessa titlar,<br>skall titeln anges på ett sådant sätt att den tydligt skiljer sig från<br>psykolog- och psykoterapeuttitlama om det gäller verksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens eller tandvårdens område.</p>
<p>Ansvarsbestämmelser</p>
<p>I 10 § behörighetslagen finns särskilda ansvarsbestämmelser för den som<br>bryter mot behörighetslagens regler.</p>
<p>Till att börja med kan läkare som obehörigen och mot ersättning utövar<br>läkaryrket sedan legitimationen återkallats eller behörigheten i annat fall<br>upphört eller begränsats dömas till böter eller fängelse i högst sex<br>månader.</p>
<p>Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket kan<br>dömas till samma straff. Det gäller dock inte den som har legitimation<br>som tandhygienist eller kompetens som tandhygienist eller<br>tandsköterska. Det är däremot inte straffbelagt i behörighetslagen att<br>obehörigen utöva bammorskeyrket.</p>
<p>I 10 § fjärde stycket anges att den som bryter mot bestämmelserna i 9 §<br>om skydd for yrkestitel och yrkesbeteckning kan dömas till böter.</p>
<p>Enligt 11 § får Socialstyrelsens beslut enligt behörighetslagen<br>överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>52</p>
<p>överklagande till kammarrätten. Beslut av Socialstyrelsen eller allmän<br>förvaltningsdomstol gäller omedelbart om inte annat förordnas.</p>
<p>Slutligen finns i 12 § ett bemyndigande för regeringen att meddela<br>ytterligare föreskrifter i frågor som avses i lagen. Denna rätt att meddela<br>föreskrifter kan regeringen överlåta åt Socialstyrelsen.</p>
<h3>4.3 Kvacksalverilagen</h3>
<p>Som tidigare nämnts finns det inte något generellt förbud mot att utöva<br>verksamhet inom hälso- och sjukvården i Sverige. I syfte att skydda<br>allmänheten har emellertid näringsfriheten inom detta område fatt<br>vidkännas vissa inskränkningar. Genom lagen (1960:409) om förbud i<br>vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k.<br>kvacksalverilagen, har lekmäns behörighet att utöva hälso- och sjukvård<br>begränsats. Kvacksalverilagen trädde i kraft den 1 januari 1961. Den har<br>sedan dess varit föremål för ett flertal ändringar.</p>
<p>De förfaranden som omfattas av kvacksalverilagen beskrivs i lagens<br>inledande paragraf som den som mot ersättning undersöker annans<br>hälsotillstånd eller mot ersättning behandlar någon annan för sjukdom<br>eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon<br>åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte.</p>
<p>Från lagens tillämpningsområde undantas de som har behörighet att<br>utöva läkaryrket och övriga som i sin verksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område är underställda Socialstyrelsens tillsyn. Lagen gäller<br>således i dag inte för sådan personal som omfattas av åliggandelagen. I<br>behörighetslagen (10 §) finns bestämmelser som straffbelägger obehöriga<br>läkares verksamhet och obehörig utövning av tandläkaryrket.</p>
<p>Förbudet i kvacksalverilagen omfattar enligt lagens 2 §</p>
<p>- behandling av vissa smittsamma samhällsfarliga sjukdomar,</p>
<p>- behandling av kräfta och andra elakartade svulster, sockersjuka,<br>epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller<br>förlossning,</p>
<p>- undersökning och behandling av barn under åtta år,</p>
<p>- lämnande av skriftliga råd eller anvisningar för behandling av någon<br>utan att ha genomfört en personlig undersökning av densamme samt</p>
<p>- utprovning och tillhandahållande av kontaktlinser.</p>
<p>Förbud gäller också enligt 3 § att mot ersättning utföra undersökning<br>eller behandling genom att vidta eller förskriva åtgärd för sjukdom eller<br>jämförligt tillstånd under allmän bedövning eller under lokal bedövning<br>genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos. Vidare är det<br>enligt samma bestämmelse förbjudet att behandla annan med användande<br>av radiologiska metoder.</p>
<p>I kvacksalverilagens 6 § finns en erinran om att bestämmelser om<br>ansvar för den som obehörigen använder viss yrkestitel eller<br>yrkesbeteckning finns i behörighetslagen.</p>
<p>Den som bryter mot förbuden i 2 eller 3 § kvacksalverilagen kan enligt<br>7 § dömas för hälsofarligt kvacksalveri till böter eller fängelse i högst ett<br>år. Detsamma gäller för den som vid sådan undersökning eller</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>53</p>
<p>behandling som omfattas av lagen med uppsåt eller av oaktsamhet<br>tillfogar den undersökte eller behandlade skada som inte är ringa eller<br>framkallar fara för sådan skada. Gärningen är straffbar både i de fall<br>skadan eller faran orsakats av olämplig behandling och då orsaken varit<br>avbrott i eller dröjsmål med läkarvård. Kvacksalverilagens straff-<br>bestämmelse är subsidiär i förhållande till straffbestämmelsen i 10 §<br>behörighetslagen. Brister i utbildning och erfarenhet fritar inte från<br>ansvar. Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i<br>utbildning eller erfarenhet inte kunnat inse en sjukdoms natur eller<br>förutse en skada eller fara befriar honom eller henne således inte från<br>ansvar för hälsofarligt kvacksalveri.</p>
<p>Socialstyrelsen kan med stöd av 9 § förbjuda någon som dömts för<br>hälsofarligt kvacksalveri att under viss tid eller för all framtid utföra<br>sådan undersökning eller behandling som omfattas av lagen. Ett sådant<br>förbud skall enligt 11 § gälla med omedelbar verkan om inte annat<br>beslutas. Ett beslut om förbud kan enligt samma bestämmelse överklagas<br>till allmän förvaltningsdomstol. Den som bryter mot ett beslut om förbud<br>kan enligt 10 § dömas för hälsofarligt kvacksalveri.</p>
<h3>4.4 Socialstyrelsens handläggning av<br>legitimationsärenden och vissa andra behörigheter</h3>
<p>Legitimation för den som inte tidigare varit legitimerad meddelas av<br>Socialstyrelsen. Har legitimationen återkallats av HSAN kan ny<br>legitimation utfärdas av nämnden när förhållandena medger det.</p>
<p>Handläggningen av legitimationsärenden hos Socialstyrelsen blir<br>beroende av om yrkesutövaren har svensk eller utländsk utbildning.<br>Särskilda regler gäller för personer utbildade inom EU som erhållit<br>kompetensbevis från ett medlemsland i enlighet med gällande EG-<br>direktiv. Härtill kommer särskilda regler enligt den nordiska<br>överenskommelsen om en gemensam arbetsmarknad.</p>
<p>Särskilda krav, utöver krav på avlagd examen, för att legitimation skall<br>utfardas ställs beträffande yrkesgrupperna läkare, psykologer,<br>kiropraktorer och naprapater.</p>
<p>För läkarlegitimation krävs utöver avlagd läkarexamen även fullgjord<br>allmäntjänstgöring (AT) omfattande för närvarande 21 månader samt<br>avlagt kunskapsprov. I proposition 1997/98:5 Läkarnas Vidareutbildning<br>tillkännager regeringen sin avsikt att förkorta AT:s längd med tre<br>månader till minst 18 månader. Om AT eller del av denna inte fullgjorts<br>på ett tillfredsställande sätt, skall Socialstyrelsen besluta om<br>konsekvenserna härav. Detta sker oftast i form av beslut om ytterligare<br>tjänstgöring. Intyg över nöjaktigt fullgjord sådan ytterligare tjänstgöring<br>krävs för legitimation.</p>
<p>För legitimation som psykolog krävs psykologexamen samt ett års<br>praktisk tjänstgöring. Bedömningen av åberopad praktisk tjänstgöring<br>kan ibland kräva särskild utredning.</p>
<p>För legitimation som kiropraktor krävs teoretisk grundutbildning i<br>form av examen som Doctor of Chiropractic från godkänd skola, ett års</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>54</p>
<p>handledd tjänstgöring inom svensk hälso- och sjukvård samt kunskap om Prop. 1997/98:109<br>svenska hälso- och sjukvårdsförfattningar av betydelse för den<br>kiropraktiska verksamheten. Kiropraktorema skiljer sig från övriga<br>grupper såtillvida att ingen svensk utbildning hittills har accepterats som<br>grund för legitimation. Socialstyrelsen har utfärdat särskilda riktlinjer för<br>den praktiska tjänstgöringen.</p>
<p>För legitimation som naprapat krävs utbildning omfattande minst fyra<br>år på heltid som ger grundläggande teoretiska och kliniska kunskaper i<br>medicinska ämnen med särskild inriktning på manuell medicin.<br>Utbildningen skall avslutas med ett examensarbete. Därutöver krävs ett<br>års praktisk tjänstgöring som fullgörs under handledning. Socialstyrelsen<br>har utfärdat särskilda riktlinjer för den praktiska tjänstgöringen. Till<br>skillnad från kiropraktorema godkänns här svensk utbildning.</p>
<p>När det gäller personer med utländsk utbildning och yrkeserfarenhet i<br>yrken som är rättsligt reglerade i Sverige - i princip yrken som omfattas<br>av legitimationsbestämmelsema - bedömer Socialstyrelsen kompetensen<br>och föreskriver eventuell komplettering. Regler om den kompletterande<br>utbildningen finns i 32 § behörighetsförordningen. Ett bemyndigande för<br>Socialstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter återfinns i 37 §. Detta har<br>skett för yrkesgrupperna läkare och psykologer. För övriga yrkesgrupper<br>finns riktlinjer eller tillämpad praxis. Sedan lång tid tillbaka gäller<br>särskilda regler för den som har nordisk utbildning. I samband med EES-<br>avtalet infördes ett särskilt regelverk för personer som har utbildning<br>inom EES-området.</p>
<p>I egenskap av tillsynsmyndighet utfärdar Socialstyrelsen på begäran<br>intyg om en persons behörighet, dvs. intygar att en legitimation är giltig.<br>Härutöver infördes i samband med EES-avtalet ytterligare krav på att<br>tillsynsmyndigheten skall utfärda särskilt utformade intyg för att utgöra<br>ett stöd för individen att vid tjänstgöring i annat medlemsland styrka sin<br>behörighet.</p>
<p>Socialstyrelsen meddelar också bevis om kompetens som<br>allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). En läkare som efter<br>föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige har rätt<br>att kalla sig allmänpraktiserande läkare skall som tidigare angetts enligt<br>18 § behörighetsförordningen på ansökan fa kompetens som<br>allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) här i landet om läkaren har<br>svensk legitimation. Ärenden om specialistkompetens för läkare och<br>tandläkare handläggs av Socialstyrelsen som utfärdar bevis om sådan<br>kompetens.</p>
<h3>4.5 Internationella överenskommelser</h3>
<h4>4.5.1 Den nordiska överenskommelsen om en gemensam</h4>
<h4>arbetsmarknad for viss hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<p>Sedan 1981 har det funnits en överenskommelse om en gemensam<br>arbetsmarknad för bl.a. viss hälso- och sjukvårdspersonal.<br>Överenskommelsen, som träffades mellan Sverige, Danmark, Finland<br></p>
<p>och Norge trädde i kraft under 1983. Island utnyttjade för elva Prop. 1997/98:109<br>yrkesgrupper en möjlighet att ansluta sig till överenskommelsen.</p>
<p>Överenskommelsen från 1981 justerades och harmoniserades med<br>EES-avtalet genom en ny överenskommelse som träffades under 1993.<br>Den nya överenskommelsen, som även innefattar Island, trädde i kraft<br>den 1 januari 1994. Överenskommelsen har införlivats i ländernas<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>Den nordiska överenskommelsen från år 1981 omfattade 18<br>yrkesgrupper, nämligen läkare, tandläkare, sjuksköterskor, apotekare,<br>sjukgymnaster, arbetsterapeuter, barnmorskor, distriktssköterskor,<br>optiker, psykologer, receptarier, röntgenassistenter, skötare i psykiatrisk<br>vård, tandhygienister, tandsköterskor, tandtekniker, undersköterskor och<br>veterinärer. Genom ett tillägg i den nya överenskommelsen från 1993 har<br>även kiropraktorema kommit att omfattas. Den nya överenskommelsen<br>reglerar således 19 olika yrkesgrupper, varav 18 är att hänföra till hälso-<br>och sjukvårdssektorn.</p>
<p>Överenskommelsen är tillämplig på yrkesutövare som tillhör någon av<br>de 19 yrkesgrupperna och som är medborgare i något av de<br>fördragsslutande länderna. Sverige kan i det avseendet sägas ha gått<br>längre än vad överenskommelsen kräver och upprätthåller inte något krav<br>på medborgarskap.</p>
<p>Enligt huvudregeln skall den som vunnit en jämförlig form av rättsligt<br>godkännande att utöva yrket i ett land ha rätt att fa behörighet även i de<br>övriga länder där bestämmelser om godkännande gäller. Bestämmelsen<br>om godkännande har motsvarande tillämpning på den som har eller är<br>berättigad att få anställning som apotekare i någon av staterna och på den<br>som utan att vara apotekare har rätt att expediera recept på apotek.</p>
<p>Överenskommelsen ger även vissa andra yrkesutövare som utbildats i<br>fördragsslutande stat, där bestämmelser om godkännande av<br>yrkesutövare inte gäller, rätt att vinna godkännande i stat som har<br>bestämmelser om sådant godkännande. Denna bestämmelse tillämpas<br>bl.a. på den som har svensk arbetsterapeutexamen eller genomgått äldre<br>svensk godkänd utbildning till arbetsterapeut, den som i Sverige<br>genomgått hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot diagnostisk<br>radiologi (90 poäng) eller genomgått äldre godkänd utbildning till<br>röntgenassistent, den som i Sverige fullgjort för skötare i psykiatrisk vård<br>gällande krav på utbildning och praktisk tjänstgöring eller äldre godkänd<br>utbildning till skötare i psykiatrisk vård samt den som i Sverige fullgjort<br>för undersköterska gällande krav på utbildning och praktisk tjänstgöring<br>eller motsvarande äldre godkänd utbildning.</p>
<p>I överenskommelsen finns även vissa bestämmelser om godkännande<br>av specialistkompetens.</p>
<h4>4.5.2 Den europeiska unionen</h4>
<p>Sverige har genom medlemskapet i EU åtagit sig att tillämpa regler om<br>ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom bl.a.<br>hälso- och sjukvården. För att svenska medborgare skall kunna utnyttja</p>
<p>56</p>
<p>den fria arbetsmarknaden inom EU måste Sverige bl.a. se till att de<br>nationella utbildningarna uppfyller de krav som är förutsättningen för ett<br>ömsesidigt godkännande av kompetensbevis.</p>
<p>Romfördraget föreskriver att fri rörlighet för arbetstagare skall<br>säkerställas inom gemenskapen. Ministerrådet åläggs att, enligt ett visst<br>förfarande, utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges<br>som är nödvändiga för att gradvis genomföra den fria rörligheten för<br>arbetstagare.</p>
<p>Inom EG försökte man till en början reglera vaije yrkeskategori för sig<br>och de första direktiven var därför specialdirektiv som rörde enskilda<br>yrkesområden. Det skulle emellertid ta orimligt lång tid att reglera alla<br>yrkesområden på motsvarande sätt och 1989 kom därför ett generellt<br>direktiv som omfattar alla yrken som i någon mening är lag- eller<br>förordningsreglerade och som bygger på högskoleutbildningar som<br>omfattar minst tre år. Är 1992 antogs ytterligare ett generellt direktiv om<br>ömsesidigt erkännande av yrkesutbildning och yrkespraktik. Detta andra<br>generella direktiv omfattar de behörighetsreglerade yrken som inte<br>omfattas av övriga specialdirektiv eller det första generella direktivet.</p>
<p>Sektorsdirektiven</p>
<p>De första direktiven om godkännande av behörighetsbevis m.m. för<br>yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården gällde läkare, tandläkare,<br>sjuksköterskor i allmän hälso- och sjukvård, farmaceuter och<br>barnmorskor.</p>
<p>För vaije yrkesgrupp finns både ett erkännandedirektiv och ett<br>samordningsdirektiv. Erkännandedirektivet är ett direktiv om ömsesidigt<br>erkännande av kompetensbevis som syftar till att underlätta den faktiska<br>utövningen av etableringsrätten och ett fritt tillhandahållande av tjänster.<br>Samordningsdirektivet är ett direktiv om samordning av de i de olika<br>länderna fastställda bestämmelserna om yrkesutbildningen.</p>
<p>Enligt direktiven skall ett medlemsland erkänna de övriga ländernas<br>kompetensbevis genom att ge dem samma ställning inom sitt territorium<br>vad gäller rätten att utöva yrkesverksamhet. En förutsättning för detta är<br>att den utbildning som ligger till grund för beviset uppfyller de<br>minimikrav som fastställs i direktiven.</p>
<p>Direktiven omfattar både självständigt yrkesverksamma och anställda.<br>För de självständigt yrkesverksamma reglerar direktiven både rätten att<br>etablera sig inom yrket och rätten att tillfälligt tillhandahålla tjänster i ett<br>annat medlemsland.</p>
<p>I direktiven anges minimikrav för den utbildning som kan ligga till<br>grund för de kompetensbevis som omfattas av direktivens principer om<br>ömsesidigt erkännande. I olika detalj eringsgrad anges också vilka<br>kunskaper utbildningen skall leda fram till och - i vissa fall - vilka<br>yrkesuppgifter en yrkesutövare, som erkänns med stöd av direktiven, får<br>utföra.</p>
<p>Direktiven är tillämpliga endast på medborgare i ett medlemsland med<br>kompetensbevis från någon av de institutioner i medlemsländerna som</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>57</p>
<p>finns uppräknade i respektive direktiv. De enskilda medlemsländerna har<br>möjlighet att därutöver erkänna såväl medborgare från medlemsstater<br>med utbildning från tredje land som medborgare från tredje land med<br>kompetensbevis som grundar sig på en utbildning i detta land eller ett<br>medlemsland. Ett sådant erkännande blir bindande bara for det egna<br>landet. Sverige upprätthåller inte något krav på medborgarskap.</p>
<p>Enligt direktiven har det mottagande landet inte rätt att kräva<br>kunskaper i landets språk eller i medicinalfÖrfattningar for att erkänna ett<br>kompetensbevis som uppfyller direktivens krav. Enligt praxis anses dock<br>tillräckliga språkkunskaper vara något som ligger i den enskilde<br>yrkesutövarens yrkesansvar. Detta gäller särskilt inom vårdsektorn.<br>Indirekt kan man möjligen också säga att vissa språk- och<br>författningskunskaper erfordras. Om en yrkesutövare gör sig skyldig till<br>fel eller försummelse i sin yrkesutövning på grund av bristande<br>språkkunskaper eller kunskaper i landets lagstiftning kan denne nämligen<br>bli föremål for disciplinära åtgärder eller i allvarliga fall få sin<br>legitimation återkallad. Det finns också bestämmelser i direktiven som<br>ålägger de berörda myndigheterna att - om det är nödvändigt - anvisa<br>den som söker godkännande i ett annat medlemsland möjlighet att i hans<br>eget eller patienternas intresse skaffa tillräcklig kunskap i landets språk.</p>
<p>Direktiven ålägger länderna att inom viss tid anmäla vilken myndighet<br>inom landet som skall fullgöra de uppgifter som anges i direktiven i fråga<br>om bl.a. lämnande/mottagande av uppgifter, om utredning, om<br>auktorisering, om skrivande av intyg och om inrättande av<br>informationskontor. I Sverige ankommer det på Socialstyrelsen att<br>fullgöra vissa sådana uppgifter.</p>
<p>När det gäller läkares yrkesutövning har tre tidigare direktiv<br>(75/362/EEG, 75/363/EEG och 86/457/EEG) samordnats i ett direktiv<br>kallat rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av<br>läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-,<br>examens- och andra behörighetsbevis. Direktivet som trädde i kraft den 1<br>juli 1994 innehåller bl.a. bestämmelser som reglerar det ömsesidiga<br>erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis for<br>läkare och specialister.</p>
<p>De ursprungliga direktiven om tandläkare, 78/686-687/EEG, har<br>ändrats genom direktiv 89/594/EEG och 90/658/EEG samt kompletterats<br>genom direktiv 81/1057/EEG. Direktiven reglerar både grundutbildning<br>och specialistutbildning for tandläkare.</p>
<p>De två ursprungliga direktiven om sjuksköterskors yrkesverksamhet<br>och utbildning (77/452-453/EEG) har ändrats genom direktiv 89/594-<br>595/EEG och 90/658/EEG. Genom direktiv 81/1057/EEG har också<br>vissa kompletteringar gjorts. Direktiven omfattar endast sjuksköterskor<br>med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.</p>
<p>De ursprungliga direktiven om farmaceuter, 85/432-433/EEG, har<br>ändrats genom direktiv 85/584/EEG och 90/658/EEG. I direktiven<br>markeras att den geografiska fördelningen av apotek samt frågan om<br>monopol på utlämning av läkemedel inte är reglerad i direktiven utan är<br>en fråga som de enskilda länderna förfogar över.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>58</p>
<p>De ursprungliga direktiven om barnmorskor, 80/154-55/EEG, har<br>ändrats genom direktiven 80/1273/EEG, 89/594/EEG och 90/658/EEG.<br>Innehav av kompetensbevis som barnmorska är i samtliga länder en<br>förutsättning för att få utöva yrket.</p>
<p>En utförligare beskrivning av de speciella direktiven finns i<br>departementspromemorian Införande av EES-rätt - ömsesidigt<br>erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso- och<br>sjukvården m.m. (Ds 1992:34) och i betänkandet Ny<br>behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU<br>1996:138).</p>
<p>De generella direktiven</p>
<p>Genom tillkomsten av två generella direktiv om ömsesidigt erkännande<br>av kompetensbevis finns det numera ett system för erkännande av<br>yrkeskompetens för i stort sett hela arbetsmarknaden inom EU. De<br>generella direktiven bygger på principen att en person som tillåts att<br>utöva ett visst yrke i sitt hemland enligt detta lands lagar också skall ha<br>rätt att utöva motsvarande yrke i ett annat medlemsland (värdlandet). Om<br>det finns väsentliga skillnader i utbildningens innehåll eller längd, har<br>värdlandet rätt att ställa krav på att den sökande har utövat yrket på heltid<br>i minst två år under den senaste tioårsperioden. Det förhållandet att<br>Sverige (liksom de övriga nordiska länderna) vid en jämförelse med<br>övriga EU-länder har ytterst få yrken reglerade, innebär att en stor grupp<br>svenska yrkesutövare inte kan utnyttja sin rätt till fri rörlighet direkt efter<br>avslutad utbildning.</p>
<p>Det första generella direktivet (rådets direktiv 89/48/EEG av den<br>21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av<br>examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar<br>minst tre års studier) trädde i kraft inom EG i januari 1991. Genom<br>direktivet har man velat införa en generell ordning för erkännande av<br>examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som utfärdats<br>efter avslutande av postgymnasiala utbildningar omfattande minst tre år.</p>
<p>Direktivet gäller för vaije medborgare i en medlemsstat som vill utöva<br>ett reglerat yrke i en värdmedlemsstat, antingen i självständig verksamhet<br>eller såsom anställd. Yrken som regleras av ett separat direktiv om<br>fastställande av avtal om medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av<br>examensbevis omfattas dock inte av detta generella direktiv.</p>
<p>När det i en värdmedlemsstat krävs ett examensbevis för att utöva ett<br>reglerat yrke, får den behöriga myndigheten inte under hänvisning till<br>otillräckliga kvalifikationer vägra att ge en medborgare i en medlemsstat<br>tillstånd att utöva detta yrke på samma villkor som gäller för dess egna<br>medborgare</p>
<p>- om den sökande innehar det examensbevis som krävs i en annan<br>medlemsstat för att påbörja eller utöva yrket i fråga i landet, och detta<br>examensbevis erhållits i en medlemsstat, eller</p>
<p>- om den sökande har utövat yrket i fråga på heltid under två år under<br>de närmaste föregående tio åren i en medlemsstat som inte reglerar detta<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>59</p>
<p>yrke och har intyg som visar att han eller hon med godkänt resultat har<br>slutfört en postgymnasial utbildning om minst tre år som har förberett<br>honom eller henne för utövande av yrket.</p>
<p>Trots de ovan redovisade bestämmelserna får värdmedlemsstaten<br>också kräva av den sökande att denne skall lägga fram bevis på<br>yrkeserfarenhet, när omfattningen av den utbildning som åberopas som<br>stöd för ansökan är minst ett år kortare än den som krävs i<br>värdmedlemsstaten.</p>
<p>Värdmedlemsstaten kan också i vissa fall, enligt direktivet, kräva att<br>den sökande skall slutföra en anpassningstid som inte överstiger tre år<br>eller genomgå ett lämplighetsprov.</p>
<p>Det första generella direktivet kompletteras med det andra generella<br>direktivet (rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra<br>generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning,<br>en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG).<br>Direktivet trädde i kraft den 18 juni 1994. Det första generella direktivet<br>är, som redovisats ovan, begränsat till akademiska utbildningar som<br>omfattar minst tre år. För att göra det lättare för den som vill utöva<br>yrkesverksamhet som i en värdmedlemsstat förutsätter genomgången<br>utbildning på en annan utbildningsnivå har därför en andra generell<br>ordning införts.</p>
<p>Det andra generella direktivet bygger på samma principer och<br>innehåller i tillämpliga delar samma bestämmelser som det första<br>generella direktivet. Direktivet är inte tillämpligt på de yrken som<br>omfattas av speciella direktiv. Det omfattar de utbildningsnivåer som den<br>första generella ordningen inte täcker, nämligen de som svarar mot annan<br>postgymnasial utbildning och därmed likvärdig utbildning eller som<br>svarar mot lång eller kort gymnasial utbildning jämte i vissa fall praktik<br>och yrkesutbildning.</p>
<p>I det andra generella direktivet finns en definition som saknas i det<br>första generella direktivet, nämligen reglerad utbildning. Med detta avses<br>teoretisk och praktisk utbildning som särskilt utformats för visst yrke och<br>som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom<br>praktik eller yrkeserfarenhet som har den utformning och den nivå som<br>medlemsstatens lagar och andra författningar bestämmer eller som<br>övervakas eller godkänts av den för ändamålet utsedda myndigheten.</p>
<p>Direktivet gäller för både egna företagare och för anställda medborgare<br>i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en värdmedlemsstat.<br>Från direktivets tillämpningsområde undantas verksamheter som regleras<br>genom särskilda direktiv som finns förtecknade i en bilaga till direktivet<br>(bilaga A). Däremot är det generella direktivet tillämpligt på utövandet<br>av yrken såsom anställd när det gäller yrken som regleras i direktiv som<br>finns upptagna i bilaga B till direktivet.</p>
<p>Direktivet ger medborgare i andra medlemsstater behörighet att utöva<br>ett i värdlandet reglerat yrke där det krävs examensbevis på<br>postgymnasial eller akademisk utbildning. En förutsättning för sådan<br>yrkesutövning i värdlandet är att den sökande har det examensbevis som<br>krävs i en annan medlemsstat för att påbörja eller utöva yrket och detta<br>examensbevis har erhållits i en medlemsstat, eller att den sökande har<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>60</p>
<p>utövat yrket på heltid under två år under de närmast föregående tio åren i<br>medlemsstat som inte reglerar yrket och dessutom innehar<br>utbildningsbevis av visst angivet slag som utfärdats av en behörig<br>myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra<br>författningar. Två års yrkeserfarenhet får dock inte krävas när<br>utbildningsbeviset utfärdats efter reglerad utbildning.</p>
<p>Värdmedlemsstaten kan uppställa vissa krav på att den sökande skall<br>lägga fram bevis om yrkeserfarenhet när omfattningen av den utbildning<br>som åberopas till stöd för ansökan är minst ett år kortare än den som<br>krävs i värdmedlemsstaten. Värdmedlemsstaten har också i vissa fall rätt<br>att kräva att den sökande skall genomgå en anpassningstid eller ett<br>lämplighetsprov. Bestämmelserna om krav på yrkeserfarenhet och<br>bestämmelserna om anpassningstid respektive lämplighetsprov får inte<br>tillämpas kumulativt.</p>
<p>Kravet på två års yrkeserfarenhet får inte ställas om utbildningsbeviset<br>utfärdats efter reglerad utbildning och praktik. Däremot får<br>värdmedlemsstaten kräva att sökanden genomgår en anpassningstid om<br>högst tre år eller ett lämplighetsprov.</p>
<p>Eftersom de generella direktiven inte omfattar de yrken som regleras i<br>särskilda direktiv innebär detta problem för sådana sjuksköterskor som<br>inte omfattas av direktivet för sjuksköterskor i allmän hälso- och<br>sjukvård. Det gäller exempelvis sjuksköterskor som har en<br>direktutbildning inom en viss specialitet. Med nuvarande regelsystem<br>omfattas denna grupp inte av något direktiv. Därför har Kommissionen i<br>ett förslag till Ministerrådet (KOM (96) 22) om ett tredje generellt<br>direktiv föreslagit en ändring av direktiven 89/48 och 92/51 som innebär<br>att dessa direktiv också skall tillämpas på sådana sjuksköterskor som inte<br>har ett examensbevis enligt sjuksköterskedirektivet. Förslaget behandlas<br>för närvarande inom Ministerrådet och det är oklart när ett beslut kan<br>fattas.</p>
<h3>4.6 Åliggandelagen</h3>
<h4>4.6.1 Bakgrund</h4>
<p>Från och med den 1 oktober 1994 ersattes 1980 års tillsynslag med lagen<br>(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården<br>(åliggandelagen) samt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på<br>hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen) (se närmare prop.<br>1993/94:149, bet. 1993/94:SoU26, rskr. 1993/94:410). I propositionen<br>angav regeringen att det yttersta syftet med tillsynen över hälso- och<br>sjukvården, även individtillsynen, är att bevaka kvalitet och säkerhet i<br>vården och förebygga risker för skador för patienterna. Det är därför<br>främst i de fall då patientens liv eller hälsa sätts i fara som det finns skäl<br>att kunna göra gällande ett särskilt ansvar för personalen. I andra fall<br>saknas enligt regeringens mening anledning att ha ett mer vidsträckt<br>ansvar för hälso- och sjukvårdspersonal än för andra yrkesgrupper.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>61</p>
<p>Ett skäl för att ersätta tillsynslagen med ny lagstiftning var enligt<br>regeringen att öka överskådligheten och samla i vart fall de regler som<br>avser personalens allmänna skyldigheter och Socialstyrelsens tillsyn över<br>personalen i en särskild författning. De regler som avser åtgärder mot<br>den som inte fullgör sina åligganden samlades i en särskild lag om<br>disciplinpåföljd m.m. Konstruktionen illustrerar bl.a. att det finns en<br>skillnad mellan å ena sidan det ganska vida område som Socialstyrelsens<br>tillsynsansvar omfattar och å andra sidan det mer inskränkta område där<br>det finns skäl att ställa någon bland hälso- och sjukvårdspersonalen till<br>ansvar i en särskild offentligrättslig ordning (prop. 1993/94:149 s. 45f).</p>
<h4>4.6.2 Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<p>Åliggandelagen inleds med bestämmelser om vem som omfattas av<br>lagen. 1 § första stycket är indelad i åtta punkter som anger de olika<br>grupper av personal som enligt åliggandelagen är hälso- och<br>sjukvårdspersonal.</p>
<p>Enligt första punkten är personal som har legitimation för yrke inom<br>hälso- och sjukvården att anse som hälso- och sjukvårdspersonal. Vilka<br>de legitimerade grupperna är framgår av 2, 2 a och 5 §§</p>
<p>behörighetslagen. För närvarande omfattar legitimationsreglema tolv<br>yrkesgrupper. Dessa är barnmorskor, optiker, logopeder, läkare,<br>psykologer, psykoterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor,<br>tandhygienister, tandläkare samt kiropraktorer och naprapater med viss<br>utbildning.</p>
<p>Åliggandelagens bestämmelser gäller legitimerad hälso- och<br>sjukvårdspersonal oberoende av om de arbetar i offentlig eller privat regi.<br>Eftersom reglerna enligt ordalydelsen gäller den som har legitimation för<br>yrke inom hälso- och sjukvården omfattar de även legitimerade<br>yrkesutövare som arbetar utanför den traditionella hälso- och<br>sjukvårdsorganisationen, t.ex. psykologer inom skolans elevvård eller<br>inom kriminalvården. Om en person med legitimation arbetar med<br>uppgifter av annat slag än hälso- och sjukvård skall åliggandelagen<br>däremot inte vara tillämplig. Vid tillämpningen av första punkten<br>jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilda<br>föreskrifter har motsvarande behörighet.</p>
<p>I ett beslut från den 28 augusti 1997 angående vissa gruppers<br>tillhörighet till hälso- och sjukvårdspersonalen (S94/4409/S, S96/5940/S)<br>konstaterar regeringen bl.a. att legitimerade psykologer alltid räknas som<br>hälso- och sjukvårdspersonal och står under samhällets tillsyn enligt<br>åliggandelagen och disciplinpåföljdslagen i den mån deras yrkesutövning<br>innebär att de undersöker, vårdar eller behandlar andra människor.</p>
<p>Enligt andra punkten omfattar begreppet hälso- och sjukvårdspersonal<br>personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar som<br>medverkar i vård, behandling eller undersökning av patienter. Utanför<br>denna punkt faller personal vars arbetsuppgifter inte har något direkt<br>samband med vården, t.ex. städpersonal. De är inte att hänföra till hälso-<br>och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>62</p>
<p>Med hälso- och sjukvårdspersonal avses även icke legitimerad Prop. 1997/98:109<br>personal som fullgör direkta eller indirekta uppgifter inom området<br>individinriktad patientvård eller åligganden med nära anknytning därtill.<br>Även icke medicinsk personal kan omfattas i den utsträckning den har att<br>fullgöra indirekta patientuppgifter. Med sådana uppgifter avses i detta<br>sammanhang åtgärder som inte är direkt riktade mot patienter men som<br>den medicinskt behandlande personalen är beroende av vid behandlingen<br>av patienter. Det gäller t.ex. inställning av dialysmaskiner och<br>röntgenapparatur. Således omfattas medicinsk-teknisk personal och<br>sjukhusfysiker av begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. Lagen<br>omfattar också personal med administrativa uppgifter på klinik- eller<br>motsvarande nivå om deras uppgifter påverkar förutsättningarna för det<br>praktiska arbetet med vården av enskilda patienter (se prop. 1993/94:149<br>s. 57f).</p>
<p>Enligt tredje punkten är den som i annat fall vid vård, behandling eller<br>undersökning biträder en legitimerad yrkesutövare att betrakta som<br>hälso- och sjukvårdspersonal. Denna punkt blir tillämplig exempelvis<br>inom delar av kommunernas äldreomsorg och på vissa laboratorier som<br>leds av legitimerade yrkesutövare.</p>
<p>Fjärde punkten gäller apotekspersonal och personal vid den särskilda<br>giftinformationsverksamheten som drivs av Apoteket AB i de fall deras<br>arbete kan påverka den medicinska säkerheten för någon.</p>
<p>Femte punkten omfattar larmoperatörer och därmed jämställd personal<br>vid larmcentraler i den mån de förmedlar hjälp eller lämnar råd och<br>upplysningar till vårdsökande.</p>
<p>Enligt sjätte punkten är arbetsterapeuter att betrakta som hälso- och<br>sjukvårdspersonal i åliggandelagens mening när det gäller åtgärder för att<br>förebygga, utreda eller behandla medicinska besvär.</p>
<p>För den händelse det i framtiden tillkommer yrkesutövare med sådana<br>arbetsuppgifter att de bör räknas till hälso- och sjukvårdspersonalen finns<br>i sjunde punkten en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om<br>att sådana grupper skall omfattas av lagen.</p>
<p>I åttonde punkten finns en hänvisning till 8 § behörighetslagen. Det<br>gäller medborgare i en stat som omfattas av EES-avtalet och som är<br>behöriga att tillhandahålla tjänster inom hälso- och sjukvården utan att ha<br>svensk legitimation. Även dessa personer omfattas av åliggandena för<br>hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<h4>4.6.3 Allmänna åligganden</h4>
<p>Bestämmelser om allmänna åligganden för hälso- och<br>sjukvårdspersonalen finns i 2-7 a §§ åliggandelagen.</p>
<p>I 2 § anges att personalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse<br>med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig<br>och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Vården skall så långt<br>möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och denne skall<br>visas omtanke och respekt.</p>
<p>63</p>
<p>I hälso- och sjukvårdspersonalens grundläggande skyldigheter ingår Prop. 1997/98:109<br>enligt 3 § att se till att patienten får upplysningar om sitt hälsotillstånd<br>och om de behandlingsmetoder som finns. Hälso- och<br>sjukvårdspersonalen skall vidare om patienten avlidit fullgöra sina<br>uppgifter med respekt for den avlidne och visa de efterlevande hänsyn<br>och omtanke. Dessa frågor regleras i 4 §.</p>
<p>I 6 § har införts en särskild bestämmelse som anger att hälso- och<br>sjukvårdspersonal själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina<br>arbetsuppgifter. Detta yrkesansvar har funnits tidigare men är nu<br>uttryckligen angivet i lagen. Ansvaret innebär bl.a. att om uppgifter<br>delegeras till en enskild utför han eller hon dessa under eget yrkesansvar.<br>Den som delegerat uppgifterna ansvarar därefter inte för deras<br>fullgörande men väl för sitt delegationsbeslut vilket inkluderar<br>bedömningen av mottagarens möjlighet att fullgöra uppgifterna.</p>
<p>Bestämmelser om delegation finns i 7 §. Där sägs att hälso- och<br>sjukvårdspersonal får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast<br>när detta är förenligt med en god och säker vård. Vidare sägs att den som<br>till någon annan överlåter en arbetsuppgift för vilken det krävs formell<br>kompetens svarar för att den som fått uppgiften har förutsättningar att<br>fullgöra den.</p>
<p>Enligt 7 a § skall den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen<br>rapportera till vårdgivaren om en patient i samband med vård, behandling<br>eller undersökning drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av<br>allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<h4>4.6.4 Tystnadsplikt m.m.</h4>
<p>Bestämmelser om tystnadsplikt m.m. inom den enskilda hälso- och<br>sjukvården finns samlade i 8-11 §§ åliggandelagen. På detta sätt gäller i<br>allt väsentligt samma sekretessregler för uppgifter inom den offentliga<br>och den enskilda hälso- och sjukvården.</p>
<p>I 8 § anges att hälso- och sjukvårdspersonal inom den enskilda hälso-<br>och sjukvården inte obehörigen får röja vad han eller hon i sin<br>verksamhet fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga<br>förhållanden. Sådan tystnadsplikt kan även gälla mot patienten själv om<br>det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av<br>synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till patienten. För offentligt<br>anställd personal finns motsvarande bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§<br>samt 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>I 9 § åliggandelagen anges vidare att hälso- och sjukvårdspersonal inte<br>får röja en uppgift från en enskild om någon annan persons hälsotillstånd<br>eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer<br>för att den som lämnat uppgifterna eller någon närstående till<br>uppgiftslämnaren utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften<br>röjs. Motsvarande bestämmelse finns för offentligt anställd personal i<br>7 kap. 6 § sekretesslagen.</p>
<p>I 10 § åliggandelagen finns särskilda bestämmelser om tystnadsplikt<br>vad gäller varors tillverkning och innehåll som hälso- och</p>
<p>64</p>
<p>sjukvårdspersonal fått kännedom om i verksamheten. Denna Prop. 1997/98:109<br>bestämmelse har sin motsvarighet för offentligt anställd personal i 8 kap.</p>
<p>12 § sekretesslagen.</p>
<p>Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter om<br>denna skyldighet grundar sig på bestämmelser i lag eller förordning.<br>Dessutom är personalen enligt 11 § åliggandelagen skyldig att lämna ut<br>uppgifter om någon vistas på en sjukvårdsinrättning till vissa rättsliga<br>myndigheter, exempelvis domstol.</p>
<p>I patientjoumallagen (1985:562) finns särskilda regler om utformning<br>av patientjournaler. I lagen ges även bestämmelser om offentlighet och<br>sekretess för joumalhandlingar inom den enskilda hälso- och sjukvården.<br>Såvitt avser joumalhandlingar inom den offentliga vården gäller i fråga<br>om att ta del av joumalhandlingar bestämmelserna i<br>tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen.</p>
<h3>4.7 Disciplinpåföljdslagen</h3>
<h4>4.7.1 Disciplinpåföljder</h4>
<p>Disciplinpåföljdslagen gäller hälso- och sjukvårdspersonal i deras<br>yrkesutövning inom hälso- och sjukvården (1 §). Med hälso- och<br>sjukvårdspersonal förstås enligt lagen personal som omfattas av<br>åliggandelagen (2 §).</p>
<p>Bestämmelserna om disciplinpåföljd gäller enligt 3 § endast<br>yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling<br>av patienter eller klinisk forskning på människor.</p>
<p>Med disciplinpåföljd avses erinran eller varning enligt 4 § andra<br>stycket. Sådan påföljd kan åläggas om hälso- och sjukvårdspersonal<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som åvilar honom eller<br>henne enligt 2, 3, 5, 7, 8 och 9 §§ åliggandelagen eller enligt någon<br>annan föreskrift som är av direkt betydelse för vården (4 § första<br>stycket).</p>
<p>Om felet är ringa eller om det framstår som ursäktligt far<br>disciplinpåföljd underlåtas. Detta framgår av 4 § första stycket andra<br>meningen. Bedömningen skall göras av Hälso- och sjukvårdens<br>ansvarsnämnd (HSAN) så långt som möjligt utifrån generella och<br>objektiva grunder.</p>
<p>Enligt 4 § tredje stycket kan även den som tillhört hälso- och<br>sjukvårdspersonalen men inte längre gör det åläggas disciplinpåföljd om<br>det finns särskilda skäl.</p>
<p>I 5 § anges att om hälso- och sjukvårdspersonal anmälts till åtal far<br>disciplinärt förfarande enligt denna lag inte inledas eller fortsättas<br>avseende samma förseelse. Vidare sägs i 20 § tillsynslagen att om hälso-<br>och sjukvårdspersonal som är föremål för disciplinärt förfarande är<br>skäligen misstänkt för ett brott i yrkesutövningen för vilket är föreskrivet<br>fängelse skall anmälan till åtal göras av Socialstyrelsen. Även HSAN är<br>skyldig att i motsvarande fall göra anmälan till åtal enligt 33 §<br>disciplinpåfölj dslagen.</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 109</p>
<p>65</p>
<p>I 5 § andra stycket har i förtydligande syfte lagts till att om en gärning Prop. 1997/98:109<br>prövats i straffrättslig ordning far ett disciplinärt förfarande inledas eller<br>fortsättas endast om förseelsen av någon annan anledning än bristande<br>bevisning inte har ansetts vara något brott.</p>
<p>I 6 § finns en preskriptionsregel av innebörd att disciplinpåföljd inte<br>får åläggas någon som inte inom två år blivit underrättad om anmälan<br>enligt 25 § eller enligt de instruktioner som gäller for JO eller JK.<br>Disciplinpåföljd får aldrig åläggas senare än fem år efter förseelsen.</p>
<h4>4.7.2 Återkallelse av legitimation m.m.</h4>
<p>En legitimation kan enligt 7 § disciplinpåföljdslagen återkallas av tre<br>skäl,</p>
<p>1. om den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke<br>eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. om den legitimerade på grund av sjukdom eller liknande<br>omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande, eller</p>
<p>3. om den legitimerade begär att legitimationen skall återkallas och det<br>inte finns hinder mot återkallelse från allmän synpunkt.</p>
<p>Härutöver kan legitimationen återkallas for all legitimerad personal som<br>fått sin auktorisation återkallad i något EES-land.</p>
<p>Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör<br>återkallas på grund av sjukdom enligt andra punkten ovan kan den<br>legitimerade föreläggas att låta sig läkarundersökas. Finns ett beslut om<br>läkarundersökning får legitimationen återkallas tills frågan om<br>legitimationens återkallelse slutligt prövats, s.k. interimistisk återkallelse.<br>Följs inte ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år får<br>legitimationen återkallas.</p>
<p>Även andra behörigheter att utöva yrke inom hälso- och sjukvården än<br>legitimation som meddelats enligt behörighetslagen kan enligt 12 §<br>återkallas om den som fått behörigheten</p>
<p>1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket, eller</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller annan liknande omständighet inte kan<br>utöva yrket tillfredsställande.</p>
<p>Kraven för att sådan behörighet - i första hand s.k.<br>förordnandebehörigheter - skall kunna återkallas är inte lika högt ställda<br>som vid återkallelse av legitimation. Det behöver således inte vara fråga<br>om grova fel. De behörigheter som avses i bestämmelsen kan även<br>återkallas interimistiskt. Om en forskrivningsrätt missbrukas bör enligt<br>förarbetena (se prop. 1993/94:149 s. 125) hela behörigheten återkallas.<br>Speciella regler beträffande forskrivningsrätten har därför inte ansetts<br>erforderliga.</p>
<p>Om legitimation återkallats eller en forskrivningsrätt dragits in eller<br>begränsats skall enligt 11 § ny legitimation respektive behörighet<br>meddelas när förhållandena medger det. Ansökan om ny legitimation<br>prövas av HSAN.</p>
<p>66</p>
<h4>4.7.3 Inskränkningar i forskrivningsrätten</h4>
<p>Utöver återkallelse av legitimation får enligt 9 § disciplinpåföljdslagen<br>behörighet för läkare eller tandläkare att förskriva såväl narkotiska eller<br>alkoholhaltiga läkemedel som teknisk sprit dras in eller begränsas vid<br>missbruk av forskrivningsrätten. Inskränkningar i behörigheten får enligt<br>10 § göras interimistiskt om det finns sannolika skäl för misstanke om<br>missbruk av forskrivningsrätten. Sådant beslut gäller sex månader med<br>en möjlighet till förlängning ytterligare högst sex månader om det<br>föreligger särskilda skäl.</p>
<h4>4.7.4 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN)</h4>
<p>Av 13 § disciplinpåföljdslagen framgår att frågor om disciplinpåföljd och<br>frågor om återkallelse av legitimation m.m. prövas av HSAN. I 14-34 §§<br>ges bestämmelser om bl.a. nämndens sammansättning och handläggning<br>i nämnden.</p>
<p>Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av Socialstyrelsen<br>eller av den patient som saken gäller eller om patienten själv inte kan<br>anmäla saken, en närstående till patienten (19 §). Frågor om återkallelse<br>av legitimation m.m. tas upp på anmälan av Socialstyrelsen eller på<br>ansökan av den som saken gäller. Anmälan eller ansökan till HSAN skall<br>göras skriftligen och skall innehålla uppgift bl.a. om anmälarens eller<br>sökandens namn, vem anmälan eller ansökan avser och vilken<br>anmärkning som riktas mot en anmäld.</p>
<p>Förfarandet i HSAN är i regel skriftligt. Muntlig förhandling får<br>emellertid förekomma, när det kan antas vara till fördel för utredningen.<br>Detta anges i 24 §. Enligt 25 § skall underrättelse om anmälan eller<br>ansökan snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. En<br>sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan eller<br>ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.</p>
<p>Ordföranden far ensam fatta vissa beslut som anges i 16 §. Det gäller<br>t.ex. beslut som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak<br>om det inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns<br>grundad anledning anta att ärendet inte kan leda till någon<br>disciplinpåföljd.</p>
<p>HSAN:s verksamhet redovisas på ett mer utförligt sätt i avsnitt 4.9.</p>
<h4>4.7.5 Överklagande m.m.</h4>
<p>Bestämmelser om överklagande finns i 35-38 §§ disciplinpåföljdslagen.<br>HSAN:s beslut kan enligt 35 § överklagas till kammarrätten. Alla<br>överklaganden går till Kammarrätten i Stockholm. Kammarrättens<br>avgörande kan sedan överklagas hos Regeringsrätten. Prövningen där<br>kräver prövningstillstånd enligt 35 § förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291).</p>
<p>I prop. 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de<br>allmänna förvaltningsdomstolarna föreslogs att ett hundratal måltyper</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>67</p>
<p>som tidigare har överklagats från förvaltningsmyndighet till kammarrätt i<br>fortsättningen skall prövas av länsrätt som första domstolsinstans och att<br>det skall krävas prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Vad<br>gäller mål från HSAN har regeringen gjort ett särskilt uttalande i<br>propositionen (s. 157 f). Där anges sammanfattningsvis att den<br>principiella utgångspunkten att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga<br>på första instans även bör få genomslag i nu aktuella ärenden och att den<br>första domstolsprövningen av beslut i HSAN alltså skall ske i länsrätt.<br>Vid riksdagsbehandlingen av disciplinpåföljdslagen gjordes emellertid<br>vissa tillkännagivanden till regeringen. Bland annat uttalade riksdagen att<br>regeringen bör återkomma till denna med förslag till ett mer differentierat<br>sanktionssystem för hälso- och sjukvårdspersonalen och att regeringen på<br>nytt bör pröva frågan om att öka möjligheterna till interimistisk<br>delegitimering. Med hänsyn till detta ansåg regeringen i nyss nämnda<br>proposition att det var för tidigt att i samband med den lägga fram förslag<br>om nedflyttning av mål angående överprövning av HSAN:s beslut till<br>länsrätten.</p>
<h3>4.8 Offentlig tillsyn m.m.</h3>
<h4>4.8.1 Tillsynslagen</h4>
<p>Den 1 januari 1997 infördes enhetliga bestämmelser om tillsyn över<br>hälso- och sjukvården. Reglerna samlades i en ny lag (1996:786) om till-<br>syn över hälso- och sjukvården (tillsynslagen), se prop. 1995/96:176, bet.<br>1995/96:SoU18, rskr. 1995/96:281. Socialstyrelsen utövar tillsyn - såväl<br>verksamhetstillsyn som individtillsyn - över all hälso- och sjukvård oav-<br>sett driftsform, med undantag för den sjukvård som ges inom För-<br>svarsmakten (1 §). Med hälso- och sjukvård avses i det här<br>sammanhanget samma sak som i HSL. Det innebär att tillsynen omfattar<br>såväl de sjukdomsförebyggande åtgärderna som den direkt sjukvårdande<br>verksamheten. Till hälso- och sjukvården räknas även tandvården.</p>
<p>Även när någon, i en verksamhet som inte utgör hälso- och<br>sjukvårdsverksamhet, tar emot uppdrag från hälso- och sjukvården<br>avseende provtagning, analys eller annan utredning som utgör led i<br>bedömningen av en patients hälsotillstånd eller behandling, står denna<br>verksamhet under tillsyn av Socialstyrelsen (3 §).</p>
<p>Om en patient i samband med vård, behandling eller undersökning<br>inom hälso- och sjukvården drabbats av eller utsatts för risk att drabbas<br>av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgivaren snarast göra anmälan<br>till Socialstyrelsen, se 5 §. Bestämmelsen har ersatt förordningen<br>(1982:772) om skyldighet att anmäla vissa skador m.m. i hälso- och<br>sjukvården ("Lex Maria"). I 7 a § åliggandelagen stadgas en skyldighet<br>för hälso- och sjukvårdspersonalen att rapportera till den som svarar för<br>vården om en patient drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av<br>allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<p>Av 7 § tillsynslagen framgår att den som vill bedriva hälso- och<br>sjukvård skall anmäla detta till Socialstyrelsen. Anmälningsskyldigheten</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>68</p>
<p>omfattar även verksamhet som tar emot uppdrag från hälso- och Prop. 1997/98:109<br>sjukvården och utgör led i bedömningen av patientens hälsotillstånd och<br>behandling. Anmälan skall bl.a. innehålla uppgifter om verksamhetens<br>inriktning, var verksamheten bedrivs, vem som är chef för verksamheten<br>och vem som svarar för anmälningsskyldigheten enligt Lex Maria-<br>bestämmelsen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar<br>verksamhet eller i väsentlig del ändrar tidigare verksamhet utan att ha<br>gjort föreskriven anmälan till Socialstyrelsen döms till böter. Det<br>sistnämnda framgår av 21 §.</p>
<p>Socialstyrelsen skall enligt 25 § föra ett centralt register med hjälp av<br>automatisk databehandling över verksamhet som anmälts enligt<br>tillsynslagen. Det skall vara möjligt att använda registret i tillsynsarbetet<br>och för forskning. Vidare får det användas för framställning av statistik. I<br>26 § anges vilka uppgifter som far tas in i registret. Det är främst<br>uppgifterna i anmälan till Socialstyrelsen om verksamheten som far<br>registreras.</p>
<p>I sin tillsynsverksamhet har Socialstyrelsen rätt att ta del av handlingar<br>och erhålla upplysningar i behövlig utsträckning samt göra inspektioner<br>(10-12 §§).</p>
<p>Det finns också ett sanktionssystem gentemot den som bedriver hälso-<br>och sjukvård. Om hälso- och sjukvårdsverksamhet påbörjas eller ändras<br>utan anmälan till Socialstyrelsen kan som tidigare nämnts böter utdömas<br>(21 §). 114 § finns bestämmelser som ger Socialstyrelsen rätt att meddela<br>förelägganden. Om Socialstyrelsen finner att en vårdgivare inte uppfyller<br>kraven på god vård och missförhållandena är av betydelse för<br>patientsäkerheten, far styrelsen förelägga vårdgivaren att avhjälpa<br>påtalade missförhållanden. Föreläggande får förenas med vite. I 16 §<br>anges att Socialstyrelsen, om föreläggande enligt 14 § inte följs och<br>missförhållandena är allvarliga, har rätt att helt eller delvis förbjuda<br>hälso- och sjukvårdsverksamheten.</p>
<p>Om det är fara för patientens liv, hälsa eller personliga säkerhet i<br>övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande med stöd av<br>17 § helt eller delvis förbjuda verksamheten. Om det finns sannolika skäl<br>för att verksamheten helt eller delvis kommer att förbjudas enligt 16 eller<br>17 § och ett sådant beslut inte kan avvaktas, får Socialstyrelsen tills<br>vidare helt eller delvis förbjuda verksamheten (18 §).</p>
<p>Den som fortsätter att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet efter<br>det att Socialstyrelsen beslutat att förbjuda verksamheten kan dömas till<br>böter eller fängelse i högst sex månader (22 §).</p>
<h4>4.8.2 Tillsyn och kontrollmöjligheter i övrigt</h4>
<p>Genom behörighetslagens regler om krav på viss kompetens för utövande<br>av vissa yrken sker en statlig kontroll av att kraven på hälso- och<br>sjukvårdens kvalitet upprätthålls.</p>
<p>Utöver den tidigare redovisade tillsynen kommer det tillsynsansvar<br>som arbetsgivaren har enligt arbetsrättslagstiftningen samt personalens<br>ansvar enligt straffrättsliga regler. Inom den arbetsrättsliga</p>
<p>69</p>
<p>lagstiftningens ramar har arbetsgivaren rätt att utöva sin arbetsledning.<br>Med stöd av kollektivavtal kan arbetsgivaren ha rätt att utkräva<br>disciplinansvar, dvs. vidta disciplinära åtgärder. Bestämmelserna om<br>disciplinansvar for offentligt anställda finns också i lagen (1994:260) om<br>offentlig anställning.</p>
<p>Enligt det straffrättsliga regelverket kan den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet<br>åsidosätter vad som gäller for uppgiften enligt 20 kap. 1 § brottsbalken<br>dömas for tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet har<br>begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, kan dömas för grovt<br>tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.</p>
<p>I 20 kap. 3 § brottsbalken finns också särskilda straffbestämmelser för<br>brott mot tystnadsplikten. Den som gör sig skyldig till sådant brott kan<br>dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Regler om sekretess och<br>tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal finns dels i åliggandelagen<br>och patientjoumallagen vad gäller privat anställd personal och dels i<br>sekretesslagen (1980:100) vad gäller offentligt anställd personal.</p>
<p>Förutom tjänstefel och brott mot tystnadsplikten kan andra allmänna<br>regler i brottsbalken också bli tillämpliga på hälso- och<br>sjukvårdspersonal i fråga om handlingar i deras yrkesverksamhet. Det<br>gäller t.ex. olika brott mot liv och hälsa som mord och dråp, misshandel<br>och vållande till annans död eller vållande till kroppsskada samt<br>framkallande av fara för annan.</p>
<h3>4.9 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet</h3>
<h4>4.9.1 Inledning</h4>
<p>Särskilda nämnder för prövning av disciplinpåföljder inom hälso- och<br>sjukvården har funnits sedan år 1947 och verkade inom Socialstyrelsen<br>(tidigare Medicinalstyrelsen) fram till år 1980. Vid denna tidpunkt bröts<br>Medicinalväsendets ansvarsnämnd ut ur Socialstyrelsen och blev en<br>självständig myndighet - Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd<br>(HSAN). Utbrytningen motiverades i propositionen (prop. 1978/79:220<br>s. 22) främst med att det av hänsyn till rättssäkerheten för såväl<br>patienterna som sjukvårdspersonalen var en fördel att nämnden stod fri i<br>förhållande till tillsynsmyndigheten.</p>
<p>HSAN:s verksamhet reglerades fram till oktober 1994 i första hand i<br>1980 års tillsynslag. Från och med den 1 oktober 1994 prövas frågor om<br>disciplinpåföljd inom hälso- och sjukvården och tandvården av HSAN<br>enligt reglerna i disciplinpåföljdslagen. Dessutom regleras HSAN:s<br>verksamhet i förordningen (1996:571) med instruktion för Hälso- och<br>sjukvårdens ansvarsnämnd (instruktionen). I instruktionen finns även<br>hänvisningar till Verksförordningen (1995:1322). Som kommer att<br>framgå i den följande texten är dessutom förvaltningslagen och<br>rättegångsbalken i vissa delar tillämpliga på HSAN:s verksamhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>70</p>
<p>Disciplinpåföljdslagens innehåll har kortfattat redovisats i ett tidigare<br>avsnitt. I den följande texten koncentreras redovisningen till de delar av<br>lagen som direkt berör HSAN:s verksamhet.</p>
<h4>4.9.2 Närmare om ansvarsnämndens uppgifter</h4>
<p>I disciplinpåföljdslagen regleras frågor om HSAN huvudsakligen i 13-<br>24 §§. De frågor som prövas av HSAN anges dessförinnan. Det gäller<br>frågor om åläggande av disciplinpåföljderna erinran och varning (4 §)<br>samt andra frågor med anknytning till behörighet och legitimation, dvs.<br>återkallelse av legitimation (7 §), läkarundersökning då fråga om<br>återkallelse av legitimation uppkommit (8 §), begränsningar av<br>forskrivningsrätten avseende narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel<br>och teknisk sprit (9-10 §§), ny legitimation efter det att den tidigare varit<br>återkallad (11 §) samt återkallelse av annan behörighet inom hälso- och<br>sjukvården (12 §).</p>
<p>HSAN består enligt 14 § av en ordförande och ytterligare åtta<br>ledamöter som utses av regeringen for tre år. Ordföranden skall vara<br>ordinarie domare och övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso-<br>och sjukvård. En ledamot utses efter förslag från Landstingsförbundet<br>och Svenska kommunförbundet tillsammans. Landsorganisationen i<br>Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges<br>Akademikers Centralorganisation (SACO) föreslår vardera en ledamot.<br>De fyra återstående ledamöterna utses bland personer som kan anses<br>särskilt företräda allmänhetens intresse. I regel är dessa fyra personer<br>riksdagsledamöter eller f.d. riksdagsledamöter.</p>
<p>Till nämndens förfogande står ett kansli. Nämndens ordförande är<br>heltidsanställd med titeln generaldirektör. Kansliet består av omkring<br>30 personer, varav cirka hälften är juristhandläggare. Till nämndens<br>kansli är också knutet medicinskt sakkunniga vilka även är föredragande<br>i nämnden.</p>
<p>Nämnden är enligt 15 § beslutsför med ordföranden och sex andra<br>ledamöter. Ordföranden far ensam fatta vissa beslut som anges i 16 §.<br>Det gäller beslut som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte<br>föreläggande att genomgå läkarundersökning eller interimistisk<br>återkallelse av legitimation i anledning av sådant föreläggande,<br>interimistisk återkallelse av forskrivningsrätt eller interimistisk<br>återkallelse av annan behörighet.</p>
<p>Ordföranden far vidare enligt samma bestämmelse ensam fatta beslut<br>som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak om det inte<br>gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns grundad<br>anledning anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd, ärende<br>om återkallelse av legitimation eller behörighet på egen begäran då<br>hinder mot återkallelse inte kan antas föreligga samt ärende om<br>återkallelse av legitimation då föreläggande om läkarundersökning inte<br>följts.</p>
<p>Reglerna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall enligt 17 §<br>tillämpas mot den som handlägger ärenden i nämnden och reglerna i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>71</p>
<p>29 kap. rättegångsbalken om omröstning med endast lagfarna ledamöter<br>skall enligt 18 § tillämpas vid omröstning i nämnden. Vid sådan<br>omröstning skall ordföranden först säga sin mening.</p>
<p>Behörig att göra anmälan i frågor om disciplinpåföljd är enligt 19 §<br>den patient som saken gäller, eller om patienten inte själv kan anmäla<br>saken, en närstående till patienten. Behöriga att göra anmälan är även<br>Socialstyrelsen, Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslem (JK).<br>Ansökan om återkallelse av legitimation kan endast göras av nämnda<br>myndigheter och av den legitimerade själv.</p>
<p>Anmälan eller ansökan skall göras skriftligt och i 21 § anges närmare<br>vad handlingarna skall innehålla. Om de inte är fullständiga kan nämnden<br>enligt 22 § ge föreläggande om komplettering vid påföljd att anmälan<br>eller ansökan inte tas upp till prövning.</p>
<p>I 23 § anges att det är nämnden som svarar för att ett ärende blir<br>tillräckligt utrett. Nämnden kan förelägga hälso- och sjukvårdspersonal<br>att ge in journaler och andra handlingar som behövs för ärendets<br>utredning och nämnden kan såväl förelägga som utdöma vite för att få in<br>dessa handlingar (23 § andra stycket). Nämnden kan också inhämta<br>yttrande från myndigheter, tjänstemän och andra om det krävs särskild<br>sakkunskap i ärendet (27 §).</p>
<p>Enligt 8 § instruktionen är även 19 § förvaltningslagen tillämplig på<br>HSAN:s verksamhet. Där regleras rätten att få avvikande mening<br>antecknad. Även i övrigt är förvaltningslagens bestämmelser tillämpliga<br>på HSAN:s verksamhet om inte avvikande regler meddelats särskilt, t.ex.<br>i disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>Nämnden kan enligt 31 § disciplinpåföljdslagen överlämna ett ärende<br>beträffande arbetstagare till arbetsgivaren för åtgärd som kan ankomma<br>på denne om det är uppenbart att ärendets behandling i nämnden inte är<br>påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.<br>Nämnden kan också med stöd av 32 § överlämna en anmälan till<br>landstinget eller kommunen för åtgärd om anmälan innehåller klagomål<br>över brister i kontakten mellan en patient och hälso- och<br>sjukvårdspersonalen och om det finns grundad anledning anta att<br>anmälan inte kan föranleda disciplinpåföljd. Det kan gälla ärenden som<br>är mer lämpliga för en förtroendenämnd enligt lagen (1992:563) om<br>förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m.</p>
<p>Nämnden skall enligt 33 § göra anmälan till åtal om nämnden i ett<br>ärende finner att den mot vilken disciplinpåföljd är ifrågasatt är skäligen<br>misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått brott för vilket fängelse är<br>föreskrivet. Om ärendet inte är anhängigt i nämnden är det enligt 20 §<br>tillsynslagen Socialstyrelsen som är skyldig att göra sådan anmälan.</p>
<p>Nämndens slutliga beslut kan enligt 35 § överklagas till kammarrätten<br>(i Stockholm). Överklagande kan enligt 36 § göras av enskild som gjort<br>anmälan om det gått honom eller henne emot, av annan som beslutet<br>angår om det gått honom eller henne emot samt av Socialstyrelsen för att<br>tillvarata allmänna intressen. Överklagandet måste ha kommit in inom tre<br>veckor från det att parten fått del av beslutet. Socialstyrelsen måste<br>emellertid överklaga inom tre veckor från det att beslutet meddelades.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>72</p>
<p>Ett beslut av nämnden som inte är slutligt får som huvudregel endast<br>överklagas i samband med att ärendet slutligen avgörs. Vissa beslut som<br>inte är slutliga får dock enligt 38 § andra stycket överklagas särskilt. Det<br>gäller bland annat beslut om att interimistiskt återkalla legitimation eller<br>interimistiskt dra in eller begränsa forskrivningsrätten.</p>
<h4>4.9.3 Statistiska uppgifter</h4>
<p>Av den statistik som HSAN tagit fram för sin anslagsframställning för<br>budgetåret 1997-1999 framgår bl.a. att av anmälningarna till nämnden<br>kommer omkring 90 procent från patienter och 10 procent från<br>Socialstyrelsen. Vad gäller ärendenas fördelning på olika yrkesgrupper<br>dominerar anmälningar mot läkare med cirka 80 procent. Anmälningar<br>mot tandläkare uppgår till 5-10 procent medan resten av anmälningarna<br>främst avser sjuksköterskor och barnmorskor. Under år 1997 kom 2 860<br>ärenden in till HSAN och 2 885 ärenden avgjordes av nämnden. Vid årets<br>utgång uppgick antalet balanserade ärenden till 1 529. Antalet beslutade<br>påföljder i HSAN har i stort sett följt ärendeutvecklingen och uppgår till<br>omkring 20 procent av de fall där påföljd kan komma i fråga (dvs.<br>preskription eller andra hinder föreligger inte).</p>
<p>Antalet återkallelser av legitimationer är tämligen få och har under senare<br>år uppgått till cirka ett tjugotal per år. Det gäller samtliga yrkesgrupper.<br>För närvarande har cirka 200 yrkesutövare fått sina legitimationer<br>återkallade varav drygt hälften är sjuksköterskor, ett femtiotal läkare och<br>ett tjugotal tandläkare. Knappt 100 personer (varav tre fjärdedelar läkare<br>och resten tandläkare) har begränsningar i forskrivningsrätten. Dessa<br>siffror bör jämföras med antalet legitimerade yrkesutövare inom<br>respektive yrkesgrupp. För närvarande finns det drygt 29 000 läkare,<br>12 500 tandläkare och 115 000 sjuksköterskor. Under 1980-talet har<br>omkring ett fyrtiotal läkare fått sina legitimationer återkallade, dvs. i<br>genomsnitt cirka 4 per år.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>73</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>Överväganden och förslag <sup>Pr0</sup>P-1997/98:109</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1</p></td><td>
<p>Inledning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1.1</p></td><td>
<p>Grundläggande principer för behörighetsregleringen</p></td></tr>
</table>
<p>Regeringens bedömning: Behörighetsregleringen bör främst använ-<br>das for att uppnå de samhälleliga målen om att hälso- och sjukvården<br>skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i<br>vården och behandlingen, dvs. för att upprätthålla en hög patientsä-<br>kerhet. Avregleringen av vissa vårdutbildningar inom högskolan, nya<br>organisationsformer inom den offentliga vården, en ökad etablering av<br>yrkesgrupper inom den privata vården samt Sveriges medlemskap i<br>EU, har sammantaget ökat behovet av en tydlig och utvecklad behö-<br>righetsreglering. Samtidigt har behovet av att i behörighetsregleringen<br>skilja på offentlig och privat anställd vårdpersonal minskat i betydel-<br>se.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Behörighetslagstiftningen syfte<br>är att uppnå målet om att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose<br>patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, dvs. att upprätt-<br>hålla en hög patientsäkerhet.</p>
<p>Någon form av reglering av rätten att utöva yrken inom hälso- och<br>sjukvården har funnits sedan mycket lång tid tillbaka. Sådana regleringar<br>är väl förankrade i samhället. Den kritik som framförts mot legitima-<br>tionsreglema grundar sig främst på åsikten att reglerna inte tillräckligt<br>effektivt skyddar patienterna från yrkesutövare som missköter sig. Det<br>har bl.a. framförts att nuvarande behörighets- och legitimationsregler inte<br>innebär någon reell kontroll av en persons lämplighet för ett visst yrke<br>utöver kontrollen av att personen genomgått den utbildning och i vissa<br>fall den praktik som är en förutsättning för legitimationen. Kritikerna<br>menar att ur det perspektivet utgör legitimationen inget annat än en yt-<br>terligare bekräftelse på att personen genomgått utbildningen vilket lika<br>gärna skulle kunna ske enbart genom utfärdandet av examens- eller ut-<br>bildningsbeviset.</p>
<p>En viktig och avgörande skillnad mellan examens- eller utbildningsbe-<br>viset och legitimationen är emellertid att legitimationen till skillnad från<br>examens- eller utbildningsbeviset kan dras in om en yrkesutövare miss-<br>sköter sig i yrket eller drabbas av sjukdom som omöjliggör fullgod yr-<br>kesutövning samt vid egen begäran. I sin yttersta konsekvens innebär en<br>sådan indragning av legitimationen i praktiken ofta ett yrkesförbud, en i<br>svensk rättstradition mycket ingripande sanktion. Detta utgör ett skäl att<br>vara restriktiv vid bedömningen av vilka yrkesgrupper som skall omfat-<br>tas av reglerna. Härutöver fyller legitimationen ett viktigt informations-<br>behov för bl.a. allmänheten genom att samhället med legitimationen ger<br>en form av garanti för att yrkesutövaren har en viss kunskapsnivå och<br>vissa personliga egenskaper som gör honom eller henne lämplig att utöva</p>
<p>74<br></p>
<p>yrket. Det gäller särskilt avseende yrkesgrupper som i inte obetydlig ut-<br>sträckning är verksamma i privat regi. Privatpraktiserande yrkesutövare<br>arbetar ofta självständigt och saknar ibland den kollegiala kontroll som<br>finns på t.ex. ett landstingsdrivet sjukhus. Man kan heller inte bortse från<br>att legitimationen har viss betydelse för att underlätta det internationella<br>arbetskraftutbytet. Det är regeringens uppfattning att de nu angivna skä-<br>len även fortsättningsvis bör ligga till grund för principerna för legitima-<br>tion.</p>
<p>Det grundläggande skälet till införandet av rättsliga regleringar av yr-<br>ken inom hälso- och sjukvården är omsorgen om patienternas säkerhet i<br>vården, patientsäkerheten. Vaije förändring eller utvidgning av bestäm-<br>melserna måste därför ha patientens berättigade krav på säkerhet som<br>ledstjärna. Det är således patientens välmotiverade krav på säkerhet i<br>vården som måste vara utslagsgivande när man bedömer behovet av lag-<br>stiftning för att reglera och begränsa rätten att utöva olika yrken inom<br>hälso- och sjukvården, t.ex. genom särskilda legitimationsregler.</p>
<p>Det bör dock påpekas att legitimations- och behörighetsregleringen<br>endast är ett av många styrmedel eller instrument som staten förfogar<br>över för att kontrollera att yrkesutövare inom hälso- och sjukvården har<br>den nödvändiga kompetens som behövs för att upprätthålla en god pati-<br>entsäkerhet.</p>
<p>Redan utbildningsbeviset ger således både viss information om och ga-<br>ranti för yrkesutövarens kompetens. Socialstyrelsens föreskrifter och<br>allmänna råd är andra hjälpmedel för att upprätthålla en god kompetens<br>hos personalen, bl.a. som ett stöd för vårdgivaren i hans eller hennes<br>skyldighet att upprätthålla en god vårdkvalitet. En kontroll sker även ge-<br>nom Socialstyrelsens tillsynsverksamhet. Minst lika viktig som myndig-<br>hetstillsynen är dock den kompetenskontroll och kvalitetssäkring som<br>vårdgivaren är skyldig att göra. Denna skyldighet har genom den nya<br>lagstiftningen om förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården (se prop.<br>1995/96:176) uttryckligen reglerats genom bestämmelser i 31 § HSL som<br>anger att inom hälso- och sjukvården skall kvaliteten i verksamheten<br>systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Hälso- och sjukvårds-<br>personalens åligganden kommer samtidigt till sitt legala uttryck genom<br>bestämmelserna i åliggandelagen och de som bryter mot dessa åliggan-<br>den kan erhålla påföljd enligt disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>Sedan de nuvarande bestämmelserna om legitimation och annan behö-<br>righet tillkom år 1984 har viktiga förändringar skett som berör hälso- och<br>sjukvården. Det gäller avregleringen av vissa vårdutbildningar inom hög-<br>skolan. Även en ökad etablering av yrkesgrupper inom den privata vår-<br>den är en förändring som har betydelse i sammanhanget. Sveriges anslut-<br>ning till EU har också medfört nya förpliktelser för Sverige, bl.a. skyl-<br>dighet att tillämpa EU:s regler för erkännande av kompetensbevis för<br>verksamheter inom hälso- och sjukvården. Dessa regler har tillkommit<br>för att undanröja hinder mot en fri rörlighet och utbyte av arbetskraft och<br>tjänster mellan medlemsländerna. Inom den offentliga vården har dess-<br>utom nya organisationsformer utvecklats, bl.a. genom ett ökat kommu-<br>nalt engagemang. Det sist nämnda förhållandet har bl.a. lett till att riks-<br>dagen för att stärka den s.k. verksamhetstillsynen fattat beslut om den<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>75</p>
<p>tidigare nämnda tillsynslagen. I förarbetena till lagen konstateras att ut- Prop. 1997/98:109<br>vecklingstendensema inom vården, med en integrering mellan den of-<br>fentliga och den enskilda hälso- och sjukvården, en mer varierad vård-<br>struktur med starka ekonomiska incitament i verksamheten samt nya<br>vård- och behandlingsmetoder medför att gränserna mellan offentlig och<br>enskild vård blir alltmer flytande. Verksamhetsområdena uppvisar också<br>allt större likheter. I propositionen konstateras därför sammanfattningsvis<br>att regelsystemet angående verksamhetstillsyn bör vara lika för offentlig<br>och enskild vård (prop.l995/96:176 s. 44 f).</p>
<p>De nyss angivna omständigheterna minskar inte behovet av särskilda<br>legitimations- och behörighetsregler inom hälso- och sjukvården. Tvärt-<br>om ökar behovet av en tydlig och utvecklad behörighetsreglering. De<br>skäl som angavs i förarbetena till nuvarande behörighetslag for att det<br>bör finnas sådana bestämmelser gör sig i dag gällande med än större<br>kraft. Man kan samtidigt konstatera att argumenten för att i behörighets-<br>lagstiftningen skilja på offentligt och enskilt anställd vårdpersonal har<br>minskat påtagligt i betydelse. Regler om legitimation och annan behörig-<br>het som förutsättning för att fa utöva yrken inom hälso- och sjukvården<br>finns i så gott som alla länder med en hälso- och sjukvård jämförbar med<br>den svenska. I såväl de nordiska länderna som flera länder inom EU är<br>regleringen av olika yrken dessutom mer omfattande och detaljerad än<br>här i landet. De internationella förhållandena utgör således inget hinder<br>mot en fortsatt reglering av yrken inom hälso- och sjukvården. Tvärtom<br>gynnar en anpassning av de svenska reglerna till förhållandena i de nor-<br>diska länderna och länderna inom EU de svenska yrkesutövare som vill<br>söka sig ut på den internationella arbetsmarknaden. Ytterligare reglering-<br>ar av behörigheten att utöva yrke inom hälso- och sjukvården bör där-<br>emot inte ske enbart av det skälet att yrket i fråga är reglerat i andra län-<br>der, utan patientsäkerheten bör vara utgångspunkten även för en sådan<br>reglering. Däremot kan det internationella perspektivet vara en omstän-<br>dighet som vägs in vid en slutlig bedömning av om t.ex. ett yrke som i<br>dag är oreglerat skall regleras.</p>
<p>Kvacksalverilagen har varit i kraft sedan 1961. Altemativmedicin-<br>kommittén lämnade i betänkandet Huvudbetänkande från Altemativme-<br>dicinkommittén (SOU 1989:60) ett förslag till lag om altemativmedi-<br>cinsk verksamhet m.m. Lagen var tänkt att ersätta kvacksalverilagen.<br>Under remissbehandlingen av betänkandet framfördes en hel del kritiska<br>synpunkter och kommitténs förslag kom inte att genomföras. Synen på<br>altemativmedicin har förändrats sedan 1961 och det har därför funnits<br>behov av att se över kvacksalverilagen.</p>
<h4>5.1.2 Behov av förändringar inom tillsynen över hälso- och<br>sjukvårdspersonalen</h4>
<p>I olika sammanhang har framförts att det finns skäl att överväga ytterli-<br>gare former av disciplinpåföljd, andra sanktioner eller åtgärder for att<br>höja patientsäkerheten. Steget mellan varning och återkallelse av legiti-<br>mation har ansetts vara alltför stort. De disciplinpåföljder som i dag kan</p>
<p>76<br></p>
<p>åläggas hälso- och sjukvårdspersonalen - erinran eller varning - ställer<br>inte några uttalade krav på att den berörde skall vidta egna åtgärder för<br>att rätta till påtalade brister i yrkesutövningen. En enkätundersökning<br>som gjorts på uppdrag av Utredningen om förbättrad tillsyn över hälso-<br>och sjukvårdspersonalen (SOU 1995:147, s. 197 ff.) visar emellertid att<br>sådana åtgärder många gånger blir den reella effekten av en disciplinpå-<br>följd. Det är vanligt förekommande att arbetsgivaren vidtar individuellt<br>inriktade åtgärder för att komma till rätta med brister i såväl de teoretiska<br>som de praktiska yrkeskunskaperna. Även utomlands går utvecklingen<br>mot åtgärder som syftar till att avhjälpa den enskilde yrkesutövarens<br>brister. Riksdagens revisorer anförde i sin rapport Disciplinärenden inom<br>hälso- och sjukvården (1993/94:RR7) att det i de flesta ärenden om dis-<br>ciplinpåföljd är frågan om tillfälliga händelser som inte kräver ytterligare<br>åtgärder när det gäller risken för upprepning. Det finns dock ett fåtal yr-<br>kesutövare inom hälso- och sjukvården som inte har låtit sig rättas av<br>ålagda disciplinpåföljder och som ådragit sig flera sådana. Det finns vi-<br>dare vissa yrkesutövare som, även om de inte tidigare ålagts disciplinpå-<br>följd eller varit föremål för andra åtgärder, genom en enda allvarlig för-<br>seelse visat att de är i behov av en mer ingripande åtgärd.</p>
<p>Frågan om möjlighet att interimistiskt återkalla legitimation har varit<br>föremål för utredning i olika sammanhang. Således föreslog Socialstyrel-<br>sen 1984 att en sådan möjlighet skulle införas även för fall i vilka åter-<br>kallelsegrunden var den legitimerades oskicklighet eller uppenbara<br>olämplighet att utöva yrket. Även tillsynsutredningen diskuterade frågan<br>i sitt betänkande (SOU 1991:63) men ansåg att de fall som skulle komma<br>i fråga var få och att en sådan regel därför, inte minst mot bakgrunden av<br>den enskildes krav på rättssäkerhet, inte var motiverad. Riksdagens revi-<br>sorer framförde i den tidigare nämnda rapporten att det var angeläget att<br>utöka möjligheterna till interimistisk återkallelse av legitimation. Rege-<br>ringen anförde i prop. 1993/94:149 s. 99 ff. bl.a. att det kunde finnas fog<br>för att utöka antalet fall då interimistisk återkallelse var möjlig. Vid en<br>sammanvägning av skälen för och emot talade emellertid enligt regering-<br>en starkare skäl mot en sådan utökning. Socialutskottet uttryckte i sitt<br>betänkande (1993/94:SoU26) förståelse för regeringens bedömning. Ut-<br>skottet ansåg ändå att regeringen på nytt borde pröva frågan om att öka<br>möjligheterna till interimistisk återkallelse av legitimation och förutsatte<br>att rättssäkerhetsfrågoma borde få en bred belysning. Riksdagen besluta-<br>de i enlighet med utskottets förslag.</p>
<p>Socialstyrelsen för i dag ett register över legitimerad hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal och HSAN för ett personregister för diarium och ärende-<br>hantering. Riksdagens revisorer framförde i den tidigare nämnda rappor-<br>ten att det hos Socialstyrelsen finns ett behov av ett riksövergripande<br>register över hälso- och sjukvårdspersonal som ålagts disciplinpåföljd.<br>Socialutskottet ansåg att frågan om införandet av ett sådant register borde<br>övervägas ytterligare av regeringen med beaktande bl.a. av de register<br>som redan finns hos Socialstyrelsen. Riksdagen beslutade i enlighet med<br>utskottets förslag.</p>
<p>Disciplinpåföljdslagen trädde i kraft den 1 oktober 1994. Sedan dess<br>har ett antal disciplinärenden fått skrivas av på grund av att absolut pre-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>77</p>
<p>skription inträtt. Mot denna bakgrund har en promemoria utarbetats inom Prop. 1997/98:109<br>Socialdepartementet rörande bestämmelsen om absolut preskription i<br>disciplinpåföljdslagen. I promemorian sägs bl.a. att en förlängning av<br>preskriptionstiden bör övervägas till förslagsvis tio år.</p>
<p>I en motion till riksdagen (1997/98:ml94) föreslås att bestämmelserna<br>om anmälan till HSAN skall ändras. Enligt förslaget skall - i ärenden om<br>disciplinpåföljd - anmälan alltid avse ansvarig hälso- och sjukvårdsper-<br>sonal. Förslaget syftar till att undvika situationer då en yrkesutövare som<br>begått ett fel inte kan åläggas disciplinpåföljd, därför att han eller hon<br>inte är anmäld. Regeringen anser att frågan bör bli föremål för ytterligare<br>överväganden innan ett slutligt ställningstagande kan ske.</p>
<h3>5.2 En ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-</h3>
<h3>vårdens område</h3>
<p>Regeringens förslag: Kvacksalverilagen, behörighetslagen, discip-<br>linpåföljdslagen, åliggandelagen och tillsynslagen skall sammanföras i<br>en lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.<br>Kommittén har i sitt förslag inte kunnat beakta den nya tillsynslagen,<br>som trädde i kraft den 1 januari 1997. Enligt kommitténs mening är det<br>emellertid fullt möjligt att föra in även dessa regler i en ny enhetlig lag-<br>stiftning om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker försla-<br>get. Landstingsförbundet uttrycker tveksamhet till om förslaget att sam-<br>manföra flera lagar i en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-<br>vårdens område ger dem som tillämpar lagstiftningen en bättre överblick.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De centrala regleringarna om yrkes-<br>verksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns idag i fem lagar. I<br>åliggandelagen finns bestämmelser om all hälso- och sjukvårdspersonals<br>skyldigheter i vårdarbetet. Regler om behörighet för yrken och vilka yr-<br>kesgrupper som är legitimerade eller behöriga i övrigt finns i behörig-<br>hetslagen. I disciplinpåföljdslagen återfinns bl.a. bestämmelser om åter-<br>kallelse av legitimation för legitimerad personal och disciplinpåföljder<br>mot all hälso- och sjukvårdspersonal, såväl legitimerad som icke legiti-<br>merad. Kvacksalverilagen reglerar vilka undantag från näringsfriheten<br>som gäller på hälso- och sjukvårdens område, dvs. vilka åtgärder som<br>endast far vidtas av personal som står under Socialstyrelsens tillsyn. Till-<br>synen över hälso- och sjukvårdspersonalen, den s.k. individtillsynen,<br>samt tillsynen över själva verksamheten, den s.k. verksamhetstillsynen,<br>regleras slutligen i tillsynslagen. Tillsynslagen gäller för all vård, oavsett<br>om den bedrivs i offentlig eller enskild regi.</p>
<p>De olika lagarnas yttersta syfte är att trygga säkerheten för patienterna<br>vid vård och behandling. Patienterna har därför ett befogat intresse av att<br>lagstiftningen är effektiv, lättillgänglig och tydlig. Lagstiftningen skall<br>rent konkret tillämpas på de yrkesutövare som arbetar med hälso- och</p>
<p>78<br></p>
<p>sjukvårdande verksamhet. Dessa yrkesutövare har därför ett särskilt in-<br>tresse av att lagstiftningen är klar, konsekvent och överskådlig. De myn-<br>digheter som skall tillämpa lagstiftningen, främst Socialstyrelsen och<br>HSAN, har självfallet också ett intresse av att lagstiftningen är lätt att<br>överblicka och att tillämpa.</p>
<p>Åtskilliga förenklingar har gjorts det senaste decenniet, vilka har un-<br>derlättat såväl tillämpning som överblickbarhet, däribland borttagandet<br>av äldre instruktioner och reglementen för olika yrkesgrupper. I regering-<br>ens prop. 1993/94:149 om åligganden för personal inom hälso- och sjuk-<br>vården föreslog regeringen att 1980 års tillsynslag skulle ersättas med två<br>nya lagar, åliggandelagen och disciplinpåföljdslagen. Skälen för att till-<br>skapa två lagar, som trädde i kraft den 1 oktober 1994, var främst att det<br>blev tydligare att de båda lagarna inte har samma tillämpningsområde<br>och att inte alla brott mot åliggandelagen motiverar ett ingripande enligt<br>disciplinpåföljdslagen. Även om det inte uttryckligen angavs i proposi-<br>tionen kan ett skäl också ha varit att man från hälso- och sjukvårdsperso-<br>nalens sida ansåg det angeläget att de åligganden som åvilade dem regle-<br>rades i en särskild, fristående lag.</p>
<p>Regeringen anser emellertid att ytterligare förenklingar kan göras för<br>att bättre uppfylla de intressen och krav som redovisats ovan. Flera skäl<br>talar för en omprövning av de tidigare angivna ställningstagandena för en<br>särskild lag om hälso- och sjukvårdspersonalens åligganden. Det i propo-<br>sitionen angivna skälen att inte alla brott mot åliggandelagen motiverar<br>ett ingripande enligt disciplinpåföljdslagen medför inte automatiskt att<br>det är nödvändigt att separera lagstiftningen. Det har i stor utsträckning<br>varit nödvändigt, även om bestämmelserna finns i skilda lagar, att hänvi-<br>sa mellan dem. Man kan exempelvis notera att i 4 § disciplinpåföljdsla-<br>gen, som anger när disciplinpåföljd far åläggas, räknas flera av åliggan-<br>delagens paragrafer upp (2, 3, 5, 7, 8, 9 §§). Om en yrkesutövare åsido-<br>sätter åligganden som framgår av dessa bestämmelser blir disciplinpå-<br>följdslagen tillämplig. Utanför lagens tillämpningsområde faller de be-<br>stämmelser där disciplinförfarande inte ansetts lämpligt på grund av att<br>bestämmelserna inte berör patientsäkerheten. Enligt regeringens mening<br>skulle det öka tydligheten om dessa bestämmelser knöts närmare till var-<br>andra.</p>
<p>Såväl åliggandelagen som disciplinpåföljdslagen är i första hand till-<br>komna i patienternas intresse och för deras säkerhet. Det är samhällets<br>uppgift att se till att bestämmelserna efterlevs. Ur patienternas synvinkel<br>är det en fördel om lagstiftningen är överskådlig och klar och att det i ett<br>sammanhang anges vilka åligganden som åvilar personalen, hur tillsynen<br>skall ske och i vilka fall samhället ansett det nödvändigt att beivra över-<br>trädelser eller underlåtelser av dessa åligganden genom särskilda discip-<br>linpåföljder - när patientsäkerheten så kräver. Det bör således ur patien-<br>tens synvinkel vara av särskilt värde om dessa bestämmelser samlades i<br>ett mer enhetligt regelsystem.</p>
<p>Regeringen anser att det även av andra skäl kan ifrågasättas om det,<br>som i dag, krävs fem lagar för att bl.a. reglera olika yrkeskategoriers<br>skyldigheter inom hälso- och sjukvården, dvs. om det i skilda lagar måste<br>regleras vilka åligganden som åvilar hälso- och sjukvårdspersonal, vem<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>79</p>
<p>som får eller inte får utföra vissa åtgärder, vem som har rätt till viss be- Prop. 1997/98:109<br>hörighet eller legitimation och vilka disciplinpåföljder och andra åtgärder<br>som kan tillgripas mot dessa yrkesutövare. Det är tveksamt om ett system<br>där åliggande, tillsyn och disciplinpåföljder finns i skilda lagar gynnar<br>hälso- och sjukvårdspersonalens självklara krav på en klar, konsekvent<br>och överskådlig reglering.</p>
<p>Regeringen anser sammanfattningsvis att en bättre samordning bör ske<br>vad gäller de lagar som bl.a. reglerar de olika yrkesgruppernas skyldig-<br>heter inom hälso- och sjukvården. Tillämpningen av lagstiftningen, lik-<br>som dess överblickbarhet, torde avsevärt underlättas om reglerna samla-<br>des i ett mer enhetligt regelsystem. Om man i en lag tydligt särskiljer de<br>olika delfrågorna, genom att dela in lagen i flera kapitel, förbättras över-<br>blickbarheten avsevärt även om den föreslagna lagen blir omfångsrik.<br>Regeringen anser inte att det förhållandet att åliggandelagen, disciplinpå-<br>följ dslagen och tillsynslagen varit i kraft så kort tid utgör något hinder<br>mot en sammanslagning av de aktuella lagarna. Regeringen föreslår där-<br>för att de nämnda lagarna sammanförs i en ny gemensam lag om yrkes-<br>verksamhet inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>I sammanhanget bör också nämnas att Kommittén om hälso- och sjuk-<br>vårdens finansiering och organisation (HSU 2000) behandlat frågan om<br>en samlad hälso- och sjukvårdslagstiftning i betänkandet Patienten har<br>rätt (SOU 1997:157). Kommittén anför bl.a. att hälso- och sjukvårdslag-<br>stiftningen behöver ses över och att en utgångspunkt bör vara de be-<br>stämmelser som har betydelse för patientens ställning samlas i en lag i<br>stället för att de som nu är spridda på flera lagar. Den uppenbara fördelen<br>med detta är, enligt kommittén, att bestämmelserna blir tillgängliga och<br>överskådliga för såväl patienter och personal som för allmänheten. Lag-<br>tekniskt kan detta åstadkommas på olika sätt, t.ex. genom en patientlag<br>eller i en hälso- och sjukvårdsbalk. Enligt regeringens mening utgör för-<br>slaget om en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-<br>råde ett första steg i den riktning som förespråkas i betänkandet.</p>
<h3>5.3 Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper</h3>
<p>5.3.1 Inledning</p>
<h4>5.3.1.1 Kriterier för legitimation</h4>
<p>Regeringens bedömning: Patientsäkerheten bör vara överordnad öv-<br>riga kriterier när det gäller bedömningen av om ett yrke skall omfattas<br>av bestämmelserna om legitimation. Övriga kriterier är att hänföra till<br>yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella förhållan-<br>den. Kretsen av legitimerade yrkesutövare bör inte göras alltför vid.</p>
<p>Behörighetskommitténs bedömning: Överensstämmer med regering-<br>ens förslag.</p>
<p>80</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig om bedöm-<br>ningsgrunderna vid överväganden kring vilka yrkesgrupper som bör om-<br>fattas av bestämmelserna om legitimation har i huvudsak ställt sig bakom<br>kommitténs ståndpunkter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Legitimationen utgör sedan lång<br>tid det mest framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom<br>hälso- och sjukvården. I flera fall är legitimationen en forutsättning för<br>annan behörighet såsom exempelvis ensamrätt att utöva yrket och rätt till<br>yrkestitel. Legitimationen är ett uttryck för att en yrkesutövare står under<br>samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesverksamhet inom det områ-<br>de legitimationen avser. Den främsta betydelsen ligger i samhällets möj-<br>lighet att på ett märkbart och tydligt sätt - genom indragning av legiti-<br>mationen - reagera när en legitimerad yrkesutövare allvarligt missköter<br>sig.</p>
<p>Om samhället skulle avstå från att lägga in vissa kvalitetskrav på yr-<br>kesverksamheten skulle behörighetsregleringen kunna komma att urhol-<br>kas och mera bli frågan om en registrering av olika hälso- och sjukvår-<br>dande verksamheter eller yrkesgrupper. En sådan reglering kan knappast<br>vara motiverad för att upprätthålla en god patientsäkerhet.</p>
<p>Enligt förarbetena till nuvarande behörighetslag är legitimationens hu-<br>vudfunktion att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsni-<br>vå och vissa personliga egenskaper samt utgöra en varudeklaration för<br>personalens kvalifikationer. Rätten till legitimation skall förbehållas så-<br>dana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunktion med<br>kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för patienternas sä-<br>kerhet i vården och som i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt<br>till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.</p>
<p>Regeringen anser att patientsäkerheten måste vara överordnat övriga<br>kriterier när det gäller bedömningen av om ett yrke skall omfattas av be-<br>stämmelserna om legitimation. Övriga kriterier som bör tillmätas stor<br>betydelse kan inordnas under begreppen yrkesrollens innehåll, utbild-<br>ningsnivå och internationella förhållanden.</p>
<p>Yrkesrollens innehåll är väsentligt vid överväganden kring om ett yrke<br>skall omfattas av legitimationsbestämmelsema. En viss bredd i yrkesrol-<br>len bör krävas. Yrkesrollen måste även innefatta ett visst mått av själv-<br>ständighet. Det kan vara frågan om att ställa diagnos och föranstalta om<br>olika typer av behandlingar. Yrkesrollen bör också innefatta ett direkt<br>patientansvar med ansvar för diagnostiska och terapeutiska förfaranden.<br>Även om yrkesutövaren inte har någon direkt patientkontakt kan emel-<br>lertid hans eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för<br>patientens säkerhet, t.ex. genom att den som har den direkta patientkon-<br>takten inte kan göra motsvarande bedömning eller endast med svårighet<br>kan göra den. Vidare bör beaktas hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara<br>för den enskilde patienten/klienten, dvs. hur stor risknivån vid felbe-<br>handling är. Vid bedömningen bör också tas hänsyn till om yrkesrollen<br>innefattar egen förskrivnings-, remiss- och intygsrätt.</p>
<p>Om yrkesrollen enbart utövas i offentlig anställning kan i vissa fall be-<br>hovet av legitimation vara mindre än om det finns möjligheter att bedriva<br>verksamhet i privat regi. Emellertid har utvecklingen visat att vården i</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109<br></p>
<p>allt större utsträckning sker i olika blandningar mellan offentligt och pri-<br>vat. I lagstiftningen likställs numera också verksamhetstillsynen över<br>offentlig och privat vård. Skälen för att i behörighetslagstiftningen i nå-<br>got väsentligt avseende skilja på offentligt och enskilt anställd vårdper-<br>sonal har därmed minskat i betydelse. Regeringen anser därför att yrkes-<br>grupper som har särskild betydelse för patientsäkerheten bör kunna om-<br>fattas av en reglering genom t.ex. legitimation, även om tjänstgöringen<br>för närvarande enbart sker i offentlig regi.</p>
<p>Utbildningens nivå, längd och innehåll samt den vetenskapliga förank-<br>ringen är ytterligare omständigheter som framstår som betydelsefulla vid<br>bedömningen av om ett yrke skall vara legitimationsgrundande. Själv-<br>fallet är det svårt att se sådana kriterier fristående från de nyss uppräkna-<br>de. Yrkesrollens innehåll avspeglas oftast i utbildningens nivå och längd,<br>men utbildningsaspekten måste ändå vägas in i bedömningen. Utbild-<br>ningen bör vara väl definierad och leda till ett särskilt yrke. Det bör vara<br>frågan om en förhållandevis kvalificerad utbildning. Ett rimligt krav kan<br>vara att utbildningen är av högskolekaraktär och att den har en viss om-<br>fattning, således inte enbart en kortare kurs. En omständighet som kan<br>vara av betydelse är om utbildningen avslutas med en särskilt regle-<br>rad/godkänd yrkesexamen. När det gäller tilläggsutbildningar kan det<br>vara mindre relevant att karaktärisera en tilläggsfunktion som legitima-<br>tionsgrundande om redan grundutbildningen är legitimationsgrundande.</p>
<p>Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i<br>överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta medför<br>att ett legitimationsyrke måste ha en väsentlig förankring i en vetenskap-<br>lig grund för yrkesutövningen i fråga.</p>
<p>Internationella förhållanden kan medföra att yrkesverksamhet som vi i<br>Sverige traditionellt sett inte har gett särskild behörighet ändå bör om-<br>fattas av en reglering. Genom medlemskapet i EU har Sverige åtagit sig<br>att tillämpa regler om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för<br>verksamhet inom bl.a. hälso- och sjukvården (jfr. avsnitt 4.5.2). I vissa<br>fall kan det vara en fördel för svenska medborgare med svensk utbildning<br>som vill utöva sitt yrke i ett annat medlemsland att yrket är reglerat i Sve-<br>rige. En sådan omständighet bör emellertid inte utgöra ett exklusivt skäl<br>för t.ex. legitimering. Även det förhållandet att ett yrke omfattas av den<br>nordiska överenskommelsen om en gemensam arbetsmarknad för viss<br>hälso- och sjukvårdspersonal (jfr. avsnitt 4.5.1) och/eller är legitimerat i<br>andra nordiska länder kan vara ett argument för legitimation. Detta för att<br>ytterligare integrera ländernas arbetsmarknader.</p>
<p>Sverige har, sett i ett europeiskt perspektiv, förhållandevis fa yrken<br>som är reglerade. Om ett yrke är oreglerat i Sverige kan medborgare i ett<br>annat EU-land i princip fritt etablera sig och ge vård och behandling. För<br>att Sverige skall kunna uppställa krav på kompetens etc. på andra EU-<br>medborgare krävs, enligt de generella EG-direktiven om ömsesidigt er-<br>kännande av kompetensbevis (jfr. avsnitt 4.5.2), att yrket är reglerat här i<br>landet. Det är i det sammanhanget inte tillräckligt att utbildningen är<br>reglerad, det krävs att yrket omfattas av en reglering.</p>
<p>Vissa av de kriterier som ställts upp är utformade på ett sådant sätt att<br>en yrkesgrupp antingen omfattas av kriteriet eller inte omfattas av det.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>82</p>
<p>Beträffande några kriterier gäller att en yrkesgrupp kan uppfylla dem i<br>högre eller mindre grad. Något krav på att samtliga kriterier skall vara<br>uppfyllda kan inte ställas. Hur mycket som skall krävas för att en yrkes-<br>grupp skall komma i fråga för legitimation måste avgöras genom en<br>sammanvägning av samtliga omständigheter, varvid de redovisade krite-<br>rierna far utgöra grunden för bedömningen. Kriterierna bör också kunna<br>vara utgångspunkt vid en bedömning av om en yrkesgrupp som inte bör<br>erhålla legitimation i stället skall omfattas av någon kompletterande be-<br>hörighetsreglering.</p>
<p>Med de höga krav som ställs för att en yrkesgrupp skall komma i fråga<br>för legitimation blir med nödvändighet antalet yrkesgrupper som uppfyl-<br>ler kraven relativt begränsat. Det är också regeringens uppfattning att<br>kretsen av legitimerade yrkesutövare inte bör göras alltför vid.</p>
<p>Regeringen redovisar i avsnitt 5.3.2 vilka nya yrkesgrupper som enligt<br>förslaget skall omfattas av bestämmelserna om legitimation.</p>
<p>Om det stora problemet ur kompetens- och behörighetssynpunkt inom<br>ett yrkesområde är avsaknaden av en reglerad utbildning, är det inte rim-<br>ligt att gå omvägen om en legitimation för att komma till rätta med pro-<br>blemen. Regeringen avser därför att, genom att utöka antalet yrkesexa-<br>mina i högskoleförordningen (1993:100), reglera ytterligare utbildningar.<br>Som tidigare redovisats är det emellertid inte tillräckligt med en reglering<br>av utbildningen för att yrket skall räknas som reglerat enligt det första<br>generella EG-direktivet om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis.<br>För att Sverige i det sammanhanget skall ha möjlighet att ställa krav på<br>kompetens krävs att yrket är reglerat. En lagstiftning som innebär att yt-<br>terligare yrken regleras medför således ökade möjligheter för Sverige att<br>kontrollera yrkesutövare och uppställa krav på kompetens etc.</p>
<h4>5.3.1.2 Skyddad yrkestitel för vissa legitimerade</h4>
<p>Regeringens förslag: Av de legitimerade yrkesutövarna skall apote-<br>kare, arbetsterapeuter, barnmorskor, logopeder, läkare, psykologer,<br>psykoterapeuter, receptarier, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, sjukskö-<br>terskor, tandhygienister och tandläkare erhålla ensamrätt till sin yr-<br>kestitel (skyddad yrkestitel) vid verksamhet inom hälso- och sjukvår-<br>den.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges leg. Optikers Riksförbund finner det<br>synnerligen anmärkningsvärt att utredningen föreslår att optiker inte får<br>något skydd för yrkestiteln. I ett alltmer synkrävande samhälle med bl.a.<br>en framväxande IT-sektor torde, enligt förbundet, optikerns roll vara<br>ostridig som den personal som tillhandahåller god synvård. I dag finns<br>cirka 2 300 legitimationer för optiker utfärdade varav cirka 2 000 är yr-<br>kesverksamma. Antalet optiker som efter grundutbildning inte genomgått<br>den tidigare s.k. legitimationskursen har, enligt förbundet, alltid varit<br>försvinnande litet. Förbundet uppskattar denna grupp till högst fem pro-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>83</p>
<p>cent av det totala antalet yrkesverksamma. Legitimerade Kiropraktorers Prop. 1997/98:109<br>Riksorganisation anser att även yrkestiteln kiropraktor skall ges<br>straffrättsligt skydd. Svenska Naprapatförbundet, som yttrat sig i samråd<br>med Naprapathögskolan, förespråkar ett skydd för titeln naprapat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att skyddet för yr-<br>kestiteln inte, som i dag, skall vara förbehållet de fem yrkesgrupperna<br>barnmorskor, läkare, psykologer, psykoterapeuter och tandläkare. Den<br>nuvarande ordningen medför att det är möjligt att kalla sig t.ex. sjukskö-<br>terska eller sjukgymnast utan att ha utbildning eller legitimation för yrket<br>bara man inte kombinerar denna yrkestitel med uttrycket legitimerad.<br>Regeringen kan inte se att det finns berättigade skäl för någon att få kalla<br>sig t.ex. sjukgymnast eller sjuksköterska utan att ha legitimation för yr-<br>ket. Skälen väger i vart fall inte tyngre än patienternas krav på att även<br>yrkestiteln ger en tydlig varudeklaration/information om vad yrkesutöva-<br>ren har för kompetens. Detta särskilt med hänsyn till att flertalet av de<br>yrkesgrupper det gäller i dag i princip erhåller legitimationen genom att<br>inge sitt examensbevis till Socialstyrelsen. De yrkesgrupper som omfat-<br>tas av legitimationsreglema skall därför också som huvudregel ha ensam-<br>rätt till yrkestiteln och inte enbart skydd för beteckningen legitimerad i<br>kombination med yrkestiteln. En sådan reglering stärker generellt sett<br>patientsäkerheten och gör behörighetsregleringen avsevärt enhetligare<br>och tydligare.</p>
<p>För de nu legitimerade yrkesgrupperna logopeder, sjukgymnaster,<br>sjuksköterskor och tandhygienister torde en ensamrätt till yrkestiteln<br>kopplad till legitimationen inte vålla några större problem. Visserligen<br>får en sådan reglering till följd att de yrkesutövare som genomgått ut-<br>bildning och erhållit examen för dessa yrken, men som inte erhållit legi-<br>timation, inte kan använda yrkestiteln.</p>
<p>I förarbetena till regleringen av psykologernas och psykoterapeutemas<br>titelskydd anges att det måste vara tillåtet för de som har psykologexa-<br>men att i verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet få ange att de har<br>denna examen även om de inte har erhållit legitimation. Det måste dock<br>ske på ett sådant sätt att en förväxling med titeln psykolog inte sker (se<br>prop. 1992/93:83 s. 38 och 45). Det gäller även sådana personer som har<br>utländsk examen som kan förväxlas med svensk.</p>
<p>Om man inför en ensamrätt till yrkestiteln för de legitimationsgrun-<br>dande yrkena logopeder, sjukgymnaster, sjuksköterskor och tandhygie-<br>nister måste det vara möjligt för dem som har avlagd examen i något av<br>dessa yrken att, på motsvarande sätt som i dag gäller för dem som avlagt<br>psykolog- eller psykoterapeutexamen, i verksamhet på hälso- och sjuk-<br>vårdens område få ange sin yrkesexamen även om de inte har erhållit<br>legitimation.</p>
<p>En regel om titelskydd för legitimationsyrkena logopeder, sjukgym-<br>naster, sjuksköterskor och tandhygienister måste dessutom, på samma<br>sätt som vad gäller psykologer och psykoterapeuter, kombineras med en<br>regel om att en liknande titel skall anges på ett sätt som tydligt skiljer den<br>från de skyddade yrkestitlarna.</p>
<p>Vad gäller kiropraktorer och naprapater är förhållandena annorlunda.<br>Inom dessa yrkesgrupper finns ett inte obetydligt antal yrkesverksamma,<br></p>
<p>84</p>
<p>främst enskilda yrkesutövare, som har en annan utbildning än den som Prop. 1997/98:109<br>f.n. är legitimationsgrundande. Detta gäller även optiker.</p>
<p>En reglering som innebär ensamrätt till yrkestiteln kiropraktor för de i<br>dag legitimerade kiropraktorema skulle få till följd att kiropraktorer med<br>en icke legitimationsgrundande utbildning skulle fråntas rätten att använ-<br>da denna yrkestitel. Detta skulle skapa stora praktiska problem och skulle<br>med all sannolikhet innebära ett kraftigt ingrepp i deras närings- och yr-<br>kesfrihet. Detsamma torde i viss mån gälla även för naprapatema. Med<br>hänsyn härtill och till dessa yrkesgruppers speciella förhållanden anser<br>regeringen att man för närvarande inte skall låta dem omfattas av ett titel-<br>skydd utöver det skydd för yrkesbeteckningen, dvs. yrkestitel i kombina-<br>tion med beteckningen legitimerad, som finns i dag.</p>
<p>Vad gäller yrkesgruppen optiker arbetar de i mycket stor utsträckning<br>som enskilda yrkesutövare. Ett inte obetydligt antal av dessa saknar legi-<br>timation. En ensamrätt till yrkestiteln för dem som genomgått den nuva-<br>rande treåriga optikerutbildningen eller tidigare legitimationsgrundande<br>utbildning skulle i praktiken på ett ingripande sätt begränsa närings- och<br>yrkesfriheten för många optiker om man inte hade generösa dispens- eller<br>undantagsregler. Enligt regeringens uppfattning är det därför för närva-<br>rande inte lämpligt att låta även optiker omfattas av det nu angivna titel-<br>skyddet. På sikt bör dock, i enlighet med den åsikt som framförts av Sve-<br>riges leg. Optikers Riksförbund, även denna yrkesgrupp omfattas av ett<br>titelskydd.</p>
<p>Det har ifrågasatts om inte ett skydd för yrkestitlarna också borde gälla<br>utanför hälso- och sjukvårdens respektive tandvårdens område. Enligt<br>regeringens mening skulle emellertid en sådan lagstiftning föra för långt.<br>Det har heller inte framkommit några omständigheter som tyder på att<br>avsaknaden av ett sådant förbud skulle vara ett problem. Om någon i an-<br>nat sammanhang använder yrkestiteln i missledande syfte som inte har<br>samband med hälso- och sjukvården etc. kan det vara att bedöma som<br>brott mot marknadsföringslagen eller vara straffbart enligt brottsbalken,<br>exempelvis som försök till bedrägeri.</p>
<p>För de yrkeskategorier som omfattas av legitimationsbestämmelsema<br>gäller i dag att de i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>kommer under tillsyn genom erhållandet av legitimationen. De yrkes-<br>utövare som eventuellt väljer att inte ansöka om legitimation står utanför<br>samhällets tillsyn, om de inte av annan anledning - exempelvis på grund<br>av att de biträder en legitimerad person - skall räknas som hälso- och<br>sjukvårdspersonal. Regeringens förslag innebär inte några förändringar<br>härvidlag. Dock omfattas de yrkesverksamma av samhällets tillsyn som, i<br>enlighet med den föreslagna kompletterande regleringen av skyddade<br>yrkestitlar (se vidare nedan), använder sig av en skyddad yrkestitel på<br>hälso- och sjukvårdens område eller är anställd i offentliga vården. Den<br>som vill ställa sig utanför tillsynen måste således välja en annan, icke<br>skyddad yrkestitel.</p>
<p>85</p>
<h4>5.3.1.3 Skyddad specialistbeteckning</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringens förslag: Endast sjuksköterskor som genomgått en regle-<br>rad vidareutbildning för sjuksköterskor far rätt att i verksamhet inom<br>hälso- och sjukvården använda den titel som motsvaras av en specia-<br>listsjuksköterskeexamen (skyddad specialistbeteckning).</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har främst haft synpunkter på<br>vilka olika vidareutbildningar för sjuksköterskor som bör regleras. Fler-<br>talet remissinstanser har emellertid tillstyrkt förslaget om att reglera<br>sjuksköterskornas vidareutbildning och därigenom möjliggöra för sjuk-<br>sköterskor som genomgått en reglerad vidareutbildning att använda den<br>titeln som motsvaras av examen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har den 29 januari 1998<br>(U98/240/UH) gett Högskoleverket i uppdrag att lämna förslag till ut-<br>bildning för specialistsjuksköterskor med olika inriktningar samt målbe-<br>skrivning för dessa. Därutöver skall Högskoleverket presentera en modell<br>för utbildning för röntgensjuksköterskor samt därjämte förslag till målbe-<br>skrivning. Högskoleverket skall även utreda om det vid en eventuell för-<br>ändring av nuvarande ordning behövs övergångsbestämmelser inom ut-<br>bildningsområdet och i så fall lämna förslag på sådana övergångsbe-<br>stämmelser. Högskoleverket skall vid fullföljandet av uppdraget samråda<br>med Socialstyrelsen, berörda yrkesorganisationer samt Landstingsför-<br>bundet och Svenska Kommunförbundet. Uppdraget skall redovisas till<br>regeringen senast den 30 september 1998.</p>
<p>I behörighetslagen finns i dag en ensamrätt för läkare och tandläkare<br>som genomgått föreskriven vidareutbildning att för allmänheten ange att<br>han eller hon är specialist inom sitt yrke. Ett motsvarande skydd för läka-<br>res och tandläkares specialistbeteckningar finns även i lagförslaget. Re-<br>geringen anser att även sjuksköterskors specialistbeteckningar bör skyd-<br>das. I lagförslaget finns därför en bestämmelse som anger att den specia-<br>listbeteckning som motsvarar en reglerad vidareutbildning för sjukskö-<br>terskor skall fa användas endast av sjuksköterskor som avlagt en sådan<br>examen. Om en examen benämns exempelvis distriktssjuksköterskeexa-<br>men, far en sjuksköterska använda specialistbeteckningen distriktssjuk-<br>sköterska endast om han eller hon avlagt en distriktssjuksköterskeexa-<br>men. Ett problem är att en reglering av sjuksköterskornas vidareutbild-<br>ning kan bli verkningslös om den inte följs av krav på viss behörighet i<br>fråga om anställning inom vissa funktioner som sjuksköterska inom den<br>allmänna hälso- och sjukvården. Denna fråga kommer regeringen senare<br>att överväga.</p>
<p>86</p>
<h4>5.3.1.4 Skyddad yrkestitel för andra än legitimerade</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringens förslag: Som ett komplement till legitimationen skall ett<br>nytt system med skyddade yrkestitlar inforas för vissa yrkeskategorier<br>som inte omfattas av bestämmelserna om legitimation. Rätten till den<br>skyddade yrkestiteln knyts till ett examens- eller kompetensbevis.<br>Regleringen innefattar inte någon exklusiv rätt att utöva yrket. Yrkes-<br>utövare med skyddad yrkestitel räknas som hälso- och sjukvårdsper-<br>sonal när de i sin verksamhet inom hälso- och sjukvården använder<br>den skyddade yrkestiteln och de står därmed under samhällets tillsyn.<br>De kommer därmed att omfattas av regleringen i patientskadelagen<br>om skyldighet att teckna patientförsäkring. Vidare blir de skyldiga att<br>göra s.k. lex Maria-anmälningar.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag. Kommittén diskuterade - men tog inte ställning till -<br>frågorna om skyldighet att teckna patientförsäkring, föra journaler och<br>göra lex Maria-anmälningar. Kommittén utformade heller inte något för-<br>slag till övergångsbestämmelser.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som tagit ställning<br>till förslaget om skyddade yrkestitlar har ställt sig positiva. Det gäller<br>exempelvis Landstingsförbundet och Umeå Universitets Medicinska fa-<br>kultet. Socialstyrelsen, som tillstyrker förslaget, ser det som angeläget att<br>övergångsbestämmelser utformas så att behovet av dispenser minimeras<br>för det drygt tiotusental yrkesföreträdare som genomgått motsvarande<br>högskoleutbildning eller yrkesutbildning enligt en tidigare fastställd stu-<br>dieordning. Styrelsen anmärker att kommittén inte belyst frågan om hur<br>de utomlands utbildade skall fa rätt till skyddad yrkestitel. Även de me-<br>dicintekniska ingenjörernas och kuratorernas kompetenskrav för yrkes-<br>utövning behöver, enligt styrelsen, tas upp till prövning. Malmö kom-<br>munstyrelse, som också tillstyrker förslaget, pekar på behovet av en tyd-<br>lig reglering av formerna för dispens och bedömning av olika utbildning-<br>ar. Statskontoret tillstyrker att vissa utbildningar regleras.</p>
<p>Förslaget har också blivit föremål för viss kritik under remissbehand-<br>lingen. Statskontoret ställer sig tveksamt till förslaget att införa ett skydd<br>av yrkestitlar och menar att legitimering torde vara ett tillräckligt skydd<br>för att tillgodose kravet på att hälso- och sjukvårdspersonal har nödvän-<br>dig kompetens för sin yrkesutövning. Uppsala Universitet anför att de<br>många olika nivåerna av statlig garanti som föreslås avsevärt torde mins-<br>ka allmänhetens möjligheter att bedöma graden av statlig garanti för oli-<br>ka personalgrupper. Ett system med färre nivåer vore ur denna synpunkt,<br>enligt universitet, att föredra. Mitthögskolan anser att begreppet skyddad<br>yrkestitel är något diffust och har ett begränsat värde. Högskoleverket<br>avstyrker förslaget om nya yrkesexamina för andra grupper än sjukhusfy-<br>siker. Svenska kommunalarbetareförbundet delar inte förslaget om att i<br>lag göra en uppräkning av yrkesbeteckningar, utan anser att systemet<br>innebär mindre flexibilitet och hindrar anpassning till den snabba ut-<br>vecklingen inom hälso- och sjukvården. Förbundet menar att en smidig</p>
<p>87</p>
<p>och snabb anpassning kan ske om Socialstyrelsen kan upprätta skyddade<br>yrkesbeteckningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att kretsen av legi-<br>timerade yrkesutövare inte bör göras alltför vid. Detta ställningstagande<br>innebär att det kommer att finnas ett antal yrkeskategorier som inte fullt<br>svarar upp mot kraven för legitimation, men där det ändå finns ett behov<br>av en reglering. Liksom beträffande legitimationen har utgångspunkten<br>för regeringens överväganden kring en kompletterande reglering varit att<br>en sådan måste syfta till att stärka patientsäkerheten.</p>
<p>Verksamhet på hälso- och sjukvårdens område som utövas av personer<br>som saknar erforderlig kompetens innebär självfallet risker för de vård-<br>sökande. I dag är endast ett fåtal yrkestitlar skyddade (se 9 § behörighets-<br>lagen). Det är således fritt för personer utan utbildning, eller med endast<br>en bristfällig sådan, att använda yrkesbeteckningar som ger intryck av<br>både kompetens och adekvat utbildning. Här skulle enligt regeringens<br>uppfattning en reglering som underlättade för patienter/klienter att välja<br>adekvat och kompetent vårdgivare innebära en förstärkning av patientsä-<br>kerheten. Regeringen föreslår därför att man i den nya lagen om yrkes-<br>verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, som ett komplement till<br>bestämmelserna om legitimation, inför särskilda bestämmelser om skyd-<br>dade yrkestitlar.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att rätten att använda vissa yrkestitlar<br>knyts till ett visst examens- eller kompetensbevis. Endast personer med<br>föreskriven kompetens far använda den skyddade yrkestiteln. Yrkestiteln<br>kommer därmed att utgöra en form av varudeklaration gentemot patien-<br>terna.</p>
<p>Skyddet för yrkestiteln innefattar inte någon exklusiv rätt att utöva yr-<br>ket, utan endast en ensamrätt till de yrkestitlar som omfattas av den nya<br>regleringen. Förslaget innebär vidare att de yrkesutövare som erhåller<br>ensamrätt till en yrkestitel räknas som hälso- och sjukvårdspersonal om<br>de i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område använder en skyd-<br>dad yrkestitel. De ställs därmed under samhällets tillsyn. Personer som<br>biträder en yrkesverksam med skyddad yrkestitel räknas däremot inte<br>härigenom automatiskt som hälso- och sjukvårdspersonal, såsom fallet är<br>när någon biträder en legitimerad yrkesutövare.</p>
<p>Även om yrkesutövare med skyddad yrkestitel enligt regeringens för-<br>slag inte får någon exklusiv rätt att utöva ett visst yrke skulle man kunna<br>diskutera om en yrkesutövare med skyddad yrkestitel borde ha större<br>behörighet än de yrkesutövare som helt faller utanför en behörighetsreg-<br>lering. Regeringen har emellertid funnit att det för närvarande inte finns<br>något uttalat behov av ett så differentierat system. Hälso- och sjukvården<br>är emellertid stadd i ständig förändring. Nya arbetsuppgifter och yrkes-<br>kategorier växer fram. Om det i framtiden skulle uppkomma ett behov av<br>en differentiering som exempelvis innefattade större befogenheter för<br>vissa yrkeskategorier skulle sådana bestämmelser relativt enkelt kunna<br>knytas till den eller de skyddade yrkestitlar som avses.</p>
<p>Genom att yrkesutövarna räknas som hälso- och sjukvårdspersonal när<br>de använder den skyddade yrkestiteln ställs de, som nyss angetts, under<br>samhällets tillsyn. De kan därmed bli föremål för de disciplinära påföljd-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>88</p>
<p>erna erinran och varning. Enligt regeringens uppfattning får dessa dis-<br>ciplinära möjligheter anses vara tillräckliga. Något förslag om möjlighet<br>att ta ifrån en misskötsam yrkesutövare rätten att använda en skyddad<br>yrkestitel föreslås därför inte. Lagförslaget innehåller däremot en straff-<br>sanktion som träffar den som obehörigen använder en skyddad yrkestitel.<br>Det skydd som i dag finns för yrkestitlar gäller endast för verksamhet<br>inom hälso- och sjukvården. Det nu föreslagna titelskyddet bör få samma<br>omfattning, vilket innebär att skyddet för yrkestiteln gäller endast inom<br>hälso- och sjukvården. Således är det inte straffbart enligt den föreslagna<br>regleringen att använda en skyddad yrkestitel inom privatlivet eller i<br>sammanhang som inte har anknytning till hälso- och sjukvård.</p>
<p>Ett viktigt inslag i regeringens överväganden kring en reglering av<br>detta slag har varit att bedöma behovet av en reglering som gör det möj-<br>ligt att utestänga mindre kompetenta eller av annan anledning olämpliga<br>yrkesutövare. Behörighetskommittén sammanträffade under utrednings-<br>tiden med ett stort antal yrkesgrupper, främst sådana som i dag inte om-<br>fattas av några särskilda behörighetsbestämmelser. Det allmänna intryck<br>som företrädarna för dessa yrkeskategorier lämnade var, att det i stort sett<br>inte förekom någon direkt hälsovådlig verksamhet på området. Kommit-<br>tén uttalade därför att omständigheterna måhända talade för att behovet<br>av en reglering som gjorde det möjligt att skilja ut inkompetenta eller av<br>annan anledning mindre lämpliga yrkesutövare inte var särskilt stort.<br>Remissbehandlingen har inte visat på något behov av möjlighet att skilja<br>ut olämpliga yrkesutövare. Regeringen har därför inte funnit anledning<br>att låta en sådan reglering ingå i förslaget om skyddade yrkestitlar.</p>
<p>Joumalföringsplikten är en viktig fråga inom vården. Skyldighet att fö-<br>ra patientjournal åvilar inte all hälso- och sjukvårdspersonal (se 9 § pati-<br>entjoumallagen). Sådan skyldighet gäller för yrkesutövare med legitima-<br>tion eller särskilt förordnande att utöva visst yrke, den som utan att ha<br>legitimation utför arbetsuppgifter som annars skall utföras av logoped,<br>psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso och sjukvården<br>eller sådana arbetsuppgifter inom den enskilda hälso- och sjukvården<br>som biträde åt legitimerad yrkesutövare samt den som är verksam som<br>arbetsterapeut, kurator eller sjukhusfysiker i den allmänna hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>Joumalföringen kan underlätta kontroll av och ingripanden mot<br>oskickliga yrkesutövare och får därmed stor betydelse för arbetet med att<br>stärka patientsäkerheten. Detta skulle tala för att joumalföringsplikten<br>borde omfatta även de nya yrkeskategorier som enligt föreslaget skall få<br>skyddad yrkestitel, dvs. audionomer, biomedicinska analytiker, dietister<br>och ortopedingenjörer. Bland dessa fyra yrkesgrupper är det främst audi-<br>onomer och dietister som borde komma i fråga för joumalföringsplikt.<br>Däremot framstår en sådan skyldighet som något mindre relevant för<br>biomedicinska analytiker och ortopedingenjörer. Regeringen anser<br>emellertid att man i detta avseende inte bör göra någon åtskillnad mellan<br>de olika yrkeskategorierna och har därför valt att inte föreslå joumalfö-<br>ringsplikt för någon av yrkeskategorierna. Om framtiden skulle utvisa att<br>någon eller några yrkesgrupper bör åläggas en skyldighet att föra journal,<br>får frågan övervägas på nytt.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>89</p>
<p>En annan viktig fråga är vilka yrkesutövare som bör åläggas en skyl-<br>dighet att rapportera skador och skaderisker (tidigare benämnt Lex Ma-<br>ria). Den 1 januari 1997 infördes, som tidigare redovisats, en bestämmel-<br>se i åliggandelagen (7 a §) av innebörd att den som tillhör hälso- och<br>sjukvårdspersonalen blir skyldig att rapportera till vårdgivaren om en<br>patient i samband med vård, behandling eller undersökning drabbats av<br>eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. Paragra-<br>fen är ett komplement till bestämmelsen i den nya tillsynslagens 5 § som<br>anger att sådana incidenter skall anmälas av vårdgivaren till Socialstyrel-<br>sen. Bestämmelserna gäller oberoende av i vilken driftsform vården ges.<br>Genom regeringens förslag till utvidgning av begreppet hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal kommer den nu angivna anmälningsskyldigheten att om-<br>fatta även personer med skyddad yrkestitel verksamma inom hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>När en skada inträffat inom hälso- och sjukvården är det för den drab-<br>bade i regel av stor betydelse om vårdgivaren tecknat en patientförsäk-<br>ring. Enligt den nya patientskadelagen (1996:799), som trädde i kraft den<br>1 januari 1997 är både offentliga och privata vårdgivare skyldiga att ha<br>en patientförsäkring. Lagen omfattar skador som uppkommit i samband<br>med hälso- och sjukvård i Sverige. Med hälso- och sjukvård avses i lagen<br>sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen eller tand-<br>vårdslagen, annan liknande medicinsk verksamhet samt verksamhet inom<br>detaljhandeln med läkemedel, allt under förutsättning att det är fråga om<br>verksamhet som utövas av personal som omfattas av åliggandelagen (se<br>5 § patientskadelagen). Genom regeringens förslag kommer yrkesutövare<br>med skyddad yrkestitel verksamma på hälso- och sjukvårdens område att<br>omfattas av regleringen i patientskadelagen om skyldighet att teckna pa-<br>tientförsäkring.</p>
<p>Ett centralt register över personer med skyddad yrkestitel skulle kunna<br>underlätta tillsynen och också vara till hjälp för vårdsökande. Avsikten<br>har emellertid varit att skapa ett system som ger ett visst skydd för pati-<br>enterna utan att för den skull kräva alltför stora administrativa insatser<br>från samhällets sida. Något register över personer med skyddad yrkesti-<br>tel, som exempelvis finns i Finland, föreslår regeringen därför inte. Ett<br>register över meddelade dispenser måste dock finnas hos Socialstyrelsen.<br>Viktigt är också att den nya regleringen följs upp med informationsinsat-<br>ser, vilket främst torde bli en fråga för Socialstyrelsen.</p>
<p>Mervärdesskatten är en annan för yrkesutövare och patienter väsentlig<br>fråga. De yrkesutövare som nu särskilt berörs är de som arbetar enskilt<br>och som inte är legitimerade eller arbetar hos någon som är legitimerad. I<br>avsnitt 5.11 återkommer regeringen till frågan om mervärdesskatt.</p>
<p>Regleringen med skyddade yrkestitlar förutsätter att kraven för att få<br>använda en skyddad yrkestitel kan definieras väl. I princip torde krävas<br>att de utbildningar som leder till en skyddad yrkestitel är reglerade. Rege-<br>ringen har den 29 januari 1998 (U98/240/UH) gett Högskoleverket i<br>uppdrag att lämna förslag till yrkesexamina samt målbeskrivning för yr-<br>kesexamina gällande bl.a. audionomexamen, biomedicinsk analytikerex-<br>amen, dietistexamen och ortopedingenjörsexamen. Högskoleverket skall<br>vid fullföljandet av uppdraget samråda med Socialstyrelsen, berörda yr-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>90</p>
<p>kesorganisationer samt Landstingsförbundet och Svenska Kommunför-<br>bundet.</p>
<p>I sammanhanget kan det vara befogat att erinra om att det även fort-<br>sättningsvis måste vara möjligt för en yrkesutövare som avlagt en yrkes-<br>examen att ange denna, även om yrkesutövaren inte har rätt att använda<br>den skyddade yrkestitel som en liknande yrkesexamen leder till.</p>
<p>Förslaget om en exklusiv rätt att använda vissa yrkestitlar kräver, vil-<br>ket bl.a. Socialstyrelsen pekat på, bestämmelser som tillgodoser personer<br>med äldre utbildningar och yrkesutövare som under lång tid använt den<br>yrkestitel som skyddas. Regeringen avser att i förordning ange vilka äld-<br>re utbildningar som skall ge möjlighet att använda en skyddad yrkestitel.<br>Vidare föreslås i 3 kap. 13 § möjlighet att i enstaka undantagsfall god-<br>känna även andra utbildningar.</p>
<h4>5.3.1.5 Ingen ytterligare utvidgning av begreppet hälso- och<br>sjukvårdspersonal</h4>
<p>Regeringens bedömning: Förslaget om legitimation för ytterligare fyra<br>yrkesgrupper och en ny reglering i form av skyddad yrkestitel för fyra<br>yrkesgrupper medför en lämplig utvidgning och avgränsning av begrep-<br>pet hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Kommittén föreslår att, utöver de<br>som redan i dag enligt åliggandelagen räknas som hälso- och sjukvårds-<br>personal, även andra yrkesutövare med fastställd vårdutbildning som i<br>annat fall bedriver vård, behandling eller undersökning av patienter skall<br>räknas som hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Remissinstanserna: HSAN tillstyrker förslaget att yrkesutövare med<br>fastställd utbildning skall omfattas av hälso- och sjukvårdspersonalbe-<br>greppet, oavsett i vilken form yrkesutövningen sker. För övrigt har för-<br>slaget inte kommenterats särskilt under remissbehandlingen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I departementspromemorian<br>Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården (Ds 1995:35) påpekades att<br>samhället behöver förstärka sina möjligheter till tillsyn i den hälso- och<br>sjukvårdsverksamhet som regleras av kvacksalverilagen. I denna del<br>överlämnade regeringen promemorian till Behörighetskommittén.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag innebär en lösning på problemet att<br>vissa yrkesutövare inom hälso- och sjukvården är att betrakta som hälso-<br>och sjukvårdspersonal när de är offentligt anställda och därigenom om-<br>fattas av samhällets tillsyn, medan de i privat verksamhet inte är hälso-<br>och sjukvårdspersonal och därför endast underkastade kvacksalverilagens<br>regler. Det gäller även yrkesgrupper som inte utövar altemativmedicinsk<br>verksamhet - vilka kvacksalverilagen vanligen förknippas med - utan<br>som har en av samhället fastställd utbildning och som ägnar sig åt skol-<br>medicinsk verksamhet. I departementspromemorian exemplifieras detta<br>med bl.a. enskilt verksamma terapeuter, ej legitimerade optiker, dietister,<br>viss tandvårdspersonal, fotvårdsspecialister, undersköterskor och liknan-<br>de personal.</p>
<p>91</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag innebär således vissa fördelar. Emel-<br>lertid far förslaget också vissa icke önskvärda konsekvenser. Kommitténs<br>förslag att alla som genomgått en reglerad vårdutbildning skall bli hälso-<br>och sjukvårdspersonal innebär att dessa yrkesutövare blir ålagda att utfö-<br>ra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.<br>Detta torde innebära att ingen som genomgått en reglerad vårdutbildning,<br>enligt kommitténs förslag, skulle kunna ägna sig åt altemativmedicin.<br>Med altemativmedicin avses i detta sammanhang sådan verksamhet som<br>inte accepteras inom skolmedicinen och där yrkesutövarna inte kunnat<br>visa att verksamheten bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.</p>
<p>Regeringen anser att en så vittgående inskränkning i närings- och yr-<br>kesfriheten inte skulle vara acceptabel. Det måste anses angeläget att alla<br>yrkesutövare som bedriver någon form av vård eller behandling på hälso-<br>och sjukvårdens område har en så god utbildning som möjligt. Således<br>bör det endast vara till fördel om personer verksamma inom alternativ-<br>medicinen har någon form av skolmedicinsk utbildning. Regeringen läg-<br>ger därför inte fram något förslag som motsvarar denna del av Behörig-<br>hetskommitténs förslag till utvidgning av begreppet hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal.</p>
<p>Regeringen anser sammanfattningsvis att utökningen av antalet legiti-<br>merade yrkesgrupper och en ny reglering i form av skyddad yrkestitel för<br>fyra yrkeskategorier medför en lämplig utvidgning och avgränsning av<br>begreppet hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>5.3.2 Legitimation</p>
<h4>5.3.2.1 Arbetsterapeuter</h4>
<p>Regeringens förslag: Legitimation skall införas för yrkesgruppen ar-<br>betsterapeuter.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget att<br>arbetsterapeuter skall erhålla legitimation.</p>
<p>Karolinska institutet är positivt till att arbetsterapeuter skall kunna er-<br>hålla legitimation, men har förklarat att man anser att det bör bibehållas<br>en god högskolemässig utbildning motsvarande kandidatnivån, samtidigt<br>som det bör krävas praktisk erfarenhet. Institutet föreslår därför att legi-<br>timation skall kunna erhållas efter ett års handledd yrkesmässig praktik.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet och Landstinget i Östergötland har ställt<br>sig tveksamma till om det finns fog för att legitimera arbetsterapeuter.<br>Västerbottens läns landsting har sagt sig hysa en oro för att förslaget om<br>utvidgning av gruppen som far legitimation kommer att leda till ökad<br>revirbevakning personal emellan och att därmed fortsatta strukturföränd-<br>ringar i verksamheten förhindras. Det vore enligt landstinget en fördel<br>om de nackdelar som följer av legitimering belyses ytterligare.</p>
<p>92</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Arbetsterapeuterna utgör en yrkes- Prop. 1997/98:109<br>grupp som redan vid tillkomsten av nuvarande behörighetslagstifitning<br>var föremål för särskild uppmärksamhet. 1981 års behörighetskommitté<br>ansåg att deras verksamhet låg nära sjukgymnasternas och att de i rätts-<br>ligt avseende såvitt möjligt borde behandlas lika. Med hänsyn till att ar-<br>betsterapeuterna vid den tiden endast i ringa utsträckning var verksamma<br>som fria yrkesutövare undantogs de dock från legitimation. I dag är för-<br>hållandena annorlunda. Arbetsterapeuterna är i dag i inte obetydligt antal<br>verksamma i privat regi. Dessutom har deras arbetsuppgifter blivit allt-<br>mer omfattande och differentierade. Utbildningen regleras i examensbi-<br>lagan till högskoleförordningen och omfattar 120 poäng, vilket motsvarar<br>tre års heltidsstudier.</p>
<p>Arbetsterapeuterna har vidare forskrivningsrätt avseende tekniska<br>hjälpmedel. De är också, trots att de inte är legitimerade, skyldiga att föra<br>patientjournaler som omfattar datainsamling, problemformulering, mål<br>med behandlingen, vidtagna åtgärder och uppnådda resultat och de har en<br>författningsgrundad skyldighet att utfärda intyg. Staten har, som tidigare<br>redovisats, redan i dag reglerat utbildningen med en särskild yrkesexa-<br>men. I övriga nordiska länder omfattas de av en särskild legitimationsre-<br>gel.</p>
<p>Sammanfattningsvis har arbetsterapeuter ett självständigt medicinskt<br>ansvar för patienterna. De är också hälso- och sjukvårdspersonal enligt<br>1 § första stycket 6 i åliggandelagen. Den lagtekniska utformningen av<br>1 § åliggandelagen far emellertid till följd att personal som biträder en<br>arbetsterapeut i hans eller hennes arbete inte blir att betrakta som hälso-<br>och sjukvårdspersonal eftersom endast den som biträder legitimerade<br>yrkesutövare vid vård, behandling eller undersökning blir detta.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning har arbetsterapeuternas kontakter med<br>patienter i dag sådan omfattning och ett sådant innehåll att det med hän-<br>syn till patientsäkerheten är nödvändigt att de omfattas av legitimations-<br>reglema.</p>
<h4>5.3.2.2 Apotekare och receptarier</h4>
<p>Regeringens förslag: Legitimation skall införas för yrkesgrupperna<br>apotekare och receptarier. Legitimationen skall, i stället för som i dag<br>yrkesexamen, vara en förutsättning för ensamrätten att utöva yrket.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget att<br>apotekare och receptarier skall erhålla legitimation.</p>
<p>Landstinget i Östergötland och Västerbottens läns landsting har ställt<br>sig tveksamma till en utvidgning av antalet yrkesgrupper med legitima-<br>tion.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Apotekare har tidigare varit legitime-<br>rade. Skälet till att de inte längre omfattas av en legitimation är att de<br>med hänsyn till apoteksverksamhetens uppbyggnad och organisation så<br></p>
<p>93</p>
<p>gott som uteslutande tjänstgör inom en verksamhet där samhället har av-<br>görande inflytande och kontroll. Samtidigt intar apotekarna tillsammans<br>med receptariema en särställning bland hälso- och sjukvårdspersonalen<br>eftersom redan deras examensbevis ger ensamrätt att utöva respektive<br>yrke. Deras utbildning uppfyller höga krav, de är självständiga i sin yr-<br>kesroll och risknivån i verksamheten är hög. De omfattas också av den<br>nordiska överenskommelsen om en gemensam arbetsmarknad. Apote-<br>karna omfattas även av ett av EU:s sektorsdirektiv. De är hälso- och<br>sjukvårdspersonal i sin verksamhet inom detaljhandeln med läkemedel<br>enligt 1 § första stycket 4 åliggandelagen. Staten saknar dock i dag möj-<br>lighet att ta ifrån apotekare och receptarier som visat sig olämpliga i sin<br>yrkesutövning deras yrkestitel eftersom den grundar sig på examensbevi-<br>set. Eftersom de inte omfattas av legitimationsreglema kan de av naturli-<br>ga skäl inte heller fråntas sin legitimation. Detta kan få till följd att apo-<br>tekare och receptarier som i vårt land visat sig olämpliga för yrket trots<br>detta obehindrat kan söka arbete inom sitt yrke i övriga EU-länder. De nu<br>angivna omständigheterna talar enligt regeringens mening med styrka för<br>att dessa yrkesgrupper bör omfattas av legitimationsreglema.</p>
<p>Frågan är om det finns anledning att särskilja apotekare och receptarier<br>såvitt avser legitimation. Utbildningarna regleras i examensbilagan till<br>högskoleförordningen. Apotekarnas högskoleutbildning är femårig. Re-<br>ceptariemas högskoleutbildning är tvåårig. Samtidigt kan man konstatera<br>att deras arbetsuppgifter inom detaljhandel med läkemedel i stor ut-<br>sträckning sammanfaller. Receptariema är också till antalet den klart<br>dominerande yrkesgruppen bland farmaceuter. Med hänsyn härtill och<br>till receptariemas självständiga yrkesroll och till risknivån i verksamhe-<br>ten finns det inte någon anledning att särskilja apotekare och receptarier<br>vid en bedömning av om de skall omfattas av legitimationsreglema. Som<br>regeringen angett tidigare erhåller apotekare och receptarier ensamrätt till<br>sina respektive yrken genom examensbeviset medan barnmorskor, läkare<br>och tandläkare erhåller en sådan ensamrätt genom legitimation. Vid en<br>legitimering av apotekare och receptarier måste man låta legitimationen i<br>stället för yrkesexamen vara en förutsättning för ensamrätten att utöva<br>yrket. Detta skydd bör kombineras med ett skydd för yrkestitlarna och<br>yrkesbeteckningama, vilket saknas i dag.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen således att det numera finns starka skäl<br>som talar för att apotekares och receptariers yrkesverksamhet bör regle-<br>ras utöver vad som för närvarande sker. Med hänsyn främst till patient-<br>säkerheten bör en sådan reglering ske genom att de erhåller legitimation.</p>
<h4>5.3.23 Sjukhusfysiker</h4>
<p>Regeringens förslag: Legitimation skall införas för yrkesgruppen<br>sjukhusfysiker.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag. Kommittén diskuterade dock inte särskilt frågan om övergångs-<br>bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>94</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Socialstyrelsen, Göte-<br>borgs Universitets Medicinska fakultet, Karolinska institutet, Linköpings<br>Universitet, Lunds Universitet, Umeå Universitets Medicinska fakultet,<br>Svenska Läkaresällskapet och Svenska Sjukhusfysikerforbundet. Hög-<br>skoleverket anser att yrkesexamen för sjukhusfysiker kan tillstyrkas un-<br>der förutsättning att denna yrkeskategori kommer att omfattas av be-<br>stämmelserna om legitimation samt att omfattning och mål för en yrkes-<br>examen för sjukhusfysiker preciseras. Statens strålskyddsinstitut, som<br>tillstyrker förslaget, anför att EU med största säkerhet kommer att kräva<br>formaliserade utbildningar på olika radiologiska områden. Institutet anser<br>att det i utbildningen till sjukhusfysiker bör ingå handledd praktik lik-<br>nande läkarnas allmäntjänstgöring.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sjukhusfysiker är verksamma inom<br>områden som berör ett stort antal patienter. De har kvalificerade arbets-<br>uppgifter och deras ställningstaganden kan i många fall vara av avgöran-<br>de betydelse för hur en behandling skall lyckas. Misstag kan fa mycket<br>allvarliga konsekvenser. Det finns därför anledning att ställa höga krav<br>på sjukhusfysikernas utbildning. Statens strålskyddsinstitut har både i en<br>utredning som överlämnades till Miljödepartementet i mars 1995<br>(509/ad2642/94 Utredning om strålskyddskompetens i svensk sjukvård,<br>1995-03-31) och i sitt remissvar framhållit behovet av en formalisering<br>av sjukhusfysikerutbildningen. I dag finns Socialstyrelsens allmänna råd<br>om kompetenskrav för tjänstgöring som sjukhusfysiker (SOSFS<br>1989:48). Dessa är dock relativt allmänt formulerade och de är heller inte<br>tvingande. Statens strålskyddsinstitut föreskriver i sina olika tillstånds-<br>villkor att det skall finnas tillgång till sjukhusfysiker. Enligt institutets<br>föreskrifter om strålskyddsorganisation och strålskyddskommitté<br>(SSIFS 1994:6) är det tillståndshavaren som ansvarar för att de personer<br>som tilldelas uppgifter enligt organisationsplanen har tillräcklig strål-<br>skyddskompetens för sina uppgifter.</p>
<p>Inom EU finns ett direktiv angående strålskydd för patienter (rådets di-<br>rektiv 84/466/Euratom av den 3 september 1984 om fastställande av<br>grundläggande strålskyddsåtgärder för personer som genomgår medi-<br>cinsk undersökning eller behandling). I direktivet föreskrivs bl.a. att en<br>kvalificerad expert inom radiofysikområdet skall finnas tillgänglig för<br>större anläggningar för strålbehandling och nukleärmedicin. Med verkan<br>från och med den 13 maj år 2000 upphävs direktivet från år 1984 och<br>ersätts med ett nytt direktiv benämnt rådets direktiv 97/43/Euratom av<br>den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande<br>strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av<br>direktiv 84/466/Euratom. I det nya direktivet definieras sjukhusfysiker<br>som en expert på strålningsfysik eller strålningsteknik med tillämpning<br>på bestrålning, inom direktivets räckvidd, vars utbildning och kompetens<br>är erkänd av de behöriga myndigheterna och som vid behov handlar eller<br>ger råd om patientdosimetri, om utveckling och användning av komplexa<br>metoder och utrustning, om optimering, kvalitetssäkring, inklusive kva-<br>litetskontroll samt om frågor som rör strålskydd när det gäller bestrålning<br>inom direktivets räckvidd (art. 2). Direktivet innehåller bestämmelser om<br>tillgång till sjukhusfysiker inom olika verksamheter som innefattar medi-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>95</p>
<p>cinsk strålning. Vidare föreskrivs att medlemsstaterna skall tillse att yr- Prop. 1997/98:109<br>kesverksamma har tillfredsställande teoretisk och praktisk utbildning för<br>den radiologiska verksamheten samt relevant kompetens när det gäller<br>strålskydd. Medlemsstaterna skall för detta ändamål säkerställa att lämp-<br>liga kursplaner utarbetas och skall erkänna motsvarande utbildnings- och<br>examensbevis eller andra behörighetsbevis (art. 7.1). Direktivet ålägger<br>också medlemsstaterna att säkerställa tillgång till vidare utbildning efter<br>examen och att det, särskilt vid klinisk användning av nya metoder, an-<br>ordnas utbildning om dessa metoder och därmed sammanhängande strål-<br>skyddskrav (art. 7.3).</p>
<p>Det nya direktivet torde förutsätta en reglering av utbildningen för<br>sjukhusfysiker. En reglering av sjukhusfysikerutbildningen skulle, enligt<br>regeringens uppfattning, vara ett viktigt medel för att upprätthålla en hög<br>kompetens inom denna yrkeskategori. Regeringen avser därför att genom<br>ett tillägg i examensbilagan till högskoleförordningen reglera utbildning-<br>en för sjukhusfysiker.</p>
<p>En reglering av utbildningen ger emellertid inte tillräckliga garantier<br>för patientsäkerheten. Sjukhusfysikern är till stora delar självständig i sin<br>yrkesroll. Sjukhusfysikerns beräkningar och arbetsmetoder är av avgö-<br>rande betydelse för patientsäkerheten. Misstag kan fa ödesdigra konsek-<br>venser. Särskilda svårigheter ligger i att misstag inom röntgendiagnosti-<br>ken kan visa sig först efter 10-15 år. Regeringen anser därför att en sjuk-<br>husfysiker som är olämplig för yrket måste kunna fråntas sin legitimation<br>och hindras från att fortsätta sin verksamhet. En sådan möjlighet ter sig<br>särskilt viktig med tanke på det utökade antalet privata röntgenverksam-<br>heter. Regeringen föreslår därför att sjukhusfysikerna skall omfattas av<br>bestämmelserna om legitimation. Som krav för legitimation bör uppstäl-<br>las den nya examen som regeringen avser att reglera i högskoleförord-<br>ningen. I den föreslagna införandelagen bemyndigas regeringen att före-<br>skriva vilka utbildningar som under tiden fram till och med den<br>31 december 2008 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen vid<br>ansökan om legitimation som sjukhusfysiker.</p>
<h4>5.3.2.4 Kiropraktorer</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeringen, eller den myndighet som regering-<br>en bestämmer, bemyndigas att meddela föreskrifter om vilken utbild-<br>ning och praktisk tjänstgöring som skall krävas för legitimation som<br>kiropraktor.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Under utredningstiden uppdrog re-<br>geringen åt Socialstyrelsen att jämföra hur den nuvarande utbildningen<br>vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Stockholm förhöll sig i längd<br>och innehåll till den danska kiropraktorutbildning som anordnas vid<br>Odense universitet i Danmark. Avsikten var att resultatet av Socialstyrel-<br>sens analys skulle ingå i beredningen av kommitténs förslag. Kommittén<br>uttalade, att om Socialstyrelsens utvärdering visade att utbildningen vid<br>Skandinaviska Kiropraktorhögskolan var jämförbar med utbildningen vid</p>
<p>96</p>
<p>universitetet i Odense, borde detta föranleda att de kiropraktorer som<br>utexamineras från Skandinaviska Kiropraktorhögskolan finge möjlighet<br>att erhålla legitimation.</p>
<p>Remissinstansernas synpunkter på Behörighetskommitténs för-<br>slag: Linköpings Universitet anser att gruppen kiropraktorer represente-<br>rar en mycket smal specialisering som inte är utbytbar med andra områ-<br>den inom hälso- och sjukvården. Universitetet stödjer inte utvecklingen<br>av en separat utbildning till kiropraktor. Legitimerade Kiropraktorers<br>Riksorganisation anför bl.a. att en statligt godkänd högskoleutbildning<br>skall vara ett villkor för legitimation, att yrkestiteln kiropraktor skall ges<br>straffrättsligt skydd och att nuvarande lagstiftning rörande legitimerade<br>kiropraktorer skall bibehållas, vilket innebär att utbildningens längd och<br>innehåll skall följa Council of Chiropractic Education standard.</p>
<p>Socialstyrelsens utvärdering: Utvärderingen av kiropraktorutbild-<br>ningen vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan redovisades till Social-<br>departementet den 26 november 1996 (S96/7400/S). Styrelsen konstate-<br>rade i sin utvärdering att kiropraktorutbildningen i Odense fortfarande<br>befann sig på planeringsstadiet och att den delen av regeringsuppdraget<br>inte kunnat utföras inom utsatt tid. Den del av uppdraget som rört upp-<br>följningen av en utvärdering av Skandinaviska Kiropraktorhögskolan<br>som Socialstyrelsen gjorde 1993 har genomförts. Styrelsen har därvid<br>funnit att skolan väl åtgärdat de brister som framhölls vid föregående<br>granskning. Särskilt understryker styrelsen att om utbildningen vid Skan-<br>dinaviska Kiropraktorhögskolan kommer att bli legitimationsgrundande,<br>så bör den vara beskriven på ett sådant sätt vad gäller omfatt-<br>ning/avgränsningar och medicinska mål att kiropraktoremas yrkesverk-<br>samhet blir möjlig att följa upp genom tillsynsinsatser. Socialstyrelsens<br>expert framhåller att utbildningen som bedrivs vid skolan är ambitiöst<br>upplagd och av sådan kvalitet att de som genomgått utbildningen har en<br>kompetens motsvarande Doctor of Chiropractic och att utbildningen mot-<br>svarar den som meddelas vid the Anglo-European College of Chiroprac-<br>tic i Boumemouth, Storbritannien.</p>
<p>Remissinstansernas synpunkter på Socialstyrelsens utvärdering:<br>Högskoleverket anför att verket inte utifrån den genomförda utvärdering-<br>en av kiropraktorutbildningen vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan<br>kan uttala sig om utbildningen ligger på högskolenivå eftersom underla-<br>get för ett sådant ställningstagande är otillräckligt. Verket anför vidare att<br>det, med hänsyn till det ansvar som utövarna av legitimationsyrken har<br>gentemot patienter, är en rimlig princip att en yrkesexamen ligger till<br>grund för all legitimation. Detta ger, enligt verket, en grundläggande en-<br>hetlighet i innehållet i utbildningen och en kvalitetsnivå i utbildningen<br>som också är föremål för kontinuerlig granskning och prövning. Med<br>utgångspunkt i detta ställningstagande samt att Socialstyrelsens utredning<br>inte ger tillräckligt underlag för att bedöma om utbildningen vid Skandi-<br>naviska Kiropraktorhögskolan ligger på högskolenivå, anser sig verket i<br>dag inte kunna rekommendera att utbildningen vid skolan läggs till grund<br>för legitimation.</p>
<p>Landstingsförbundet anser inte att man, med befintligt underlag, kan<br>göra någon egen bedömning av utbildningen vid Skandinaviska Kiro-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109<br></p>
<p>praktorhögskolan. Vidare framfor förbundet att om den aktuella utbild-<br>ningen skall ligga till grund för legitimation måste de blivande legitime-<br>rade kiropraktoremas kliniska praktik inordnas i grundutbildningen och<br>tillsammans med den teoretiska utbildningen prövas i examenssamman-<br>hang. Svenska Läkaresällskapet delar Socialstyrelsens uppfattning att om<br>utbildningen som bedrivs vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan skall<br>bli legitimationsgrundande bör utbildningen bedrivas på ett sådant sätt<br>vad gäller omfattning/avgränsningar och medicinska mål att kiroprakto-<br>remas yrkesverksamhet blir möjlig att följa upp genom tillsynsinsatser.</p>
<p>Legitimerade kiropraktorers riksorganisation hävdar att utvärderingen<br>utförts med så stora brister att den inte kan ligga till grund för något be-<br>slut gällande ändringar i nuvarande lagstiftning om utbildnings längd och<br>omfattning för att erhålla behörighet som legitimerad kiropraktor.</p>
<p>Skandinaviska Kiropraktorhögskolan poängterar i sitt remissvar att ut-<br>bildningen vid skolan i Boumemouth inte är legitimationsgrundande i<br>England, men att den är det i Sverige. Skolan uppger att de i avsaknad av<br>andra, godkända skandinaviska kiropraktorhögskolor valt att söka samar-<br>bete med Karolinska Institutet. Beträffande karaktärsämnet kiropraktik<br>samarbetar skolan med etablerade och välrenommerade skolor i USA.<br>Samarbete med redan legitimerade kiropraktorer i Sverige har, enligt<br>skolan, inte varit möjligt eftersom denna grupp ser kiropraktorer utbilda-<br>de vid skolan enbart som konkurrenter. Ett framtida samarbete skulle,<br>enligt skolans bedömning, främjas av att utbildningen vid skolan blev<br>legitimationsgrundande.</p>
<p>Svenska Naprapatförbundet, som yttrat sig efter samråd med Napra-<br>pathögskolan, ser det som en fördel, med hänsyn till möjligheterna till<br>statlig insyn, om det finns en svensk kiropraktorutbildning som är legiti-<br>mationsgrundande. Förbundet anför vidare att kiropraktorutbildningen<br>vid Skandinaviska kiropraktorhögskolan bör kunna ligga till grund för<br>legitimation, under förutsättning att de verkliga förhållandena vid skolan<br>överensstämmer med dem som skolan framlagt till grund för Socialsty-<br>relsens granskning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har genom beslut den<br>9 oktober 1997 (U97/3631/UH) uppdragit åt Högskoleverket att utreda<br>om utbildningarna till kiropraktor och naprapat kan inordnas i den statli-<br>ga högskolan. En utgångspunkt för uppdraget var att den som gått ige-<br>nom utbildningen skall ha de praktiska och teoretiska kunskaper som<br>framgår av Socialstyrelsens bestämmelser för att få legitimation som<br>naprapat eller kiropraktor. I uppdraget ingick vidare att utreda möjlighe-<br>terna att sammanföra utbildningarna till kiropraktor respektive naprapat i<br>en gemensam utbildning. Uppdraget redovisades till regeringen den<br>16 mars 1998.</p>
<p>På sikt finns en möjlighet att utbildningarna inom kiropraktik och nap-<br>rapati kommer att inordnas i den statliga högskolan. Om så blir fallet bör<br>övervägas om inte den praktiktjänstgöring som i dag utgör ett villkor för<br>legitimation som kiropraktor respektive naprapat kan slopas och ersättas<br>med praktik under utbildningstiden. I avvaktan på vidare utredningar<br>angående utbildningarna ser regeringen det som angeläget att kiroprakto-<br>rer utbildade vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan ställs under sam-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>98</p>
<p>hällets tillsyn. Socialstyrelsen har i sin utvärdering kommit till slutsatsen<br>att utbildningen vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan ger en kompe-<br>tens motsvarande Doctor of Chiropractic. Regeringen anser därför att<br>skolan ger en god kompetens som kiropraktor. Även den svenska utbild-<br>ningen bör därför vara legitimationsgrundande. Genom en legitimering<br>av dessa kiropraktorer skapas ett bättre skydd för patienterna som kan<br>avgöra vilka kiropraktorer som har erforderlig kompetens samtidigt som<br>de ställs under samhällets tillsyn. Godkännandet av den svenska utbild-<br>ningen bör markeras genom en ändring i lagtexten. Det finns inte längre<br>skäl att, som i dag, ange kraven för legitimation för kiropraktorer i en<br>särskild paragraf. I stället finns kiropraktorema angivna i den bestäm-<br>melse som anger kraven för samtliga legitimationsgrupper (se 3 kap. 2 §<br>förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område).<br>Så länge utbildningarna för kiropraktorer och naprapater inte är reglerade<br>anser regeringen att kraven för legitimation för dessa båda yrkesgrupper<br>bör anges i förordningsform. Utbildningen vid Skandinaviska Kiroprak-<br>torhögskolan har inte alltid varit lika omfattande eller av samma kvalitet<br>som i dag. Detta kommer att uppmärksammas vid utformandet av be-<br>stämmelser i förordning om vilka äldre utbildningar som skall godkännas<br>för legitimation.</p>
<p>Kiropraktorema omfattas av den nordiska överenskommelsen om ge-<br>mensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal<br>och veterinärer (jfr. avsnitt 4.5.1). De svenskutbildade kiropraktorer som<br>i framtiden erhåller legitimation kommer därför, liksom de i dag i Sveri-<br>ge legitimerade kiropraktorema, att ha rätt att vinna godkännande även i<br>övriga nordiska stater där bestämmelser om godkännande gäller.</p>
<p>Inom EU/EES har inget land utanför Norden anmält att man reglerat<br>kiropraktoryrket som ett eget yrke. Ur den aspekten torde det därför inte<br>föreligga något hinder för de legitimerade, svenskutbildade kiroprakto-<br>rema att bedriva verksamhet inom EU/EES. Dock kan det finnas andra<br>former av regleringar som inskränker möjligheterna att bedriva kiro-<br>praktorverksamhet. Exempelvis är kiropraktorverksamhet i Frankrike<br>förbehållet yrkesverksamma med läkarutbildning. Möjligheterna för<br>svenska kiropraktorer att bedriva verksamhet i länder utanför EU och<br>EES beror självfallet på respektive lands reglering av yrket och verksam-<br>heten.</p>
<p>Olika internationella organisationer verkar för en hög standard på kiro-<br>praktorutbildningar. European Council on Chiropractic Education<br>(ECCE) är en europeisk organisation som sysslar med ackreditering av<br>kiropraktorutbildningar. World Federation of Chiropractic (WFC), en<br>internationell organisation som enligt egen uppgift omfattar kiropraktor-<br>organisationer från 60 olika länder, accepterar endast organisationer med<br>kiropraktorer som utexaminerats från en ackrediterad skola. WFC hänvi-<br>sar till ECCE när det gäller ackreditemg inom Europa. Även om kiro-<br>praktorer utbildade vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan nu far en<br>möjlighet att erhålla legitimation, utesluter detta självfallet inte att skolan<br>samtidigt kan verka för en ackreditering hos ECCE.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>99</p>
<h4>5.3.3 Skyddad yrkestitel för andra än legitimerade</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringens förslag: Yrkesgrupperna audionomer, biomedicinska<br>analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall omfattas av den sär-<br>skilda regleringen av skyddade yrkestitlar.</p>
<h4>5.3.3.1 Audionomer</h4>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig om<br>förslaget om skyddad yrkestitel för audionomer tillstyrker förslaget. Det<br>gäller bl.a. Socialstyrelsen. Vårdhögskolan i Göteborg och Sveriges<br>Kommunaltjänstemannaförbund anser att audionomer bör ges legitima-<br>tion. Svenska Audionomföreningen menar att förslaget är adekvat, men<br>anser att audionomer borde omfattas av legitimationsbestämmelsema.<br>Föreningen ser det som ytterst viktigt att övergångsbestämmelser skrivs<br>så att även de audionomer som har en äldre utbildning också i fortsätt-<br>ningen kommer att få kalla sig audionomer. Högskoleverket, som begrän-<br>sar sitt yttrande till utbildningsfrågan, avstyrker att utbildningen för au-<br>dionomer regleras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Audionomema är förhållandevis<br>självständiga i sin yrkesutövning och det krävs en hög kompetens för att<br>de skall kunna medverka i en effektiv behandling av hörselproblem och<br>hörselskador. Kompetensen har också betydelse för patientsäkerheten. En<br>reglering av audionomyrket skulle underlätta för audionomer att utnyttja<br>möjligheterna att tjänstgöra i andra medlemsländer inom EU. Regeringen<br>föreslår därför att audionomema skall omfattas av regleringen om skyd-<br>dad yrkestitel. Samtidigt avser regeringen att reglera utbildningen för<br>audionomer genom att införa en ny yrkesexamen i examensbilagan till<br>högskoleförordningen. För att få rätt att inom hälso- och sjukvården kalla<br>sig audionom bör krävas att den nya reglerade yrkesexamen avlagts. Re-<br>geringen avser att i förordning ange vilka äldre utbildningar som skall ge<br>rätt att använda den skyddade yrkestiteln audionom.</p>
<h4>5.3.3.2 Biomedicinska analytiker (laboratorieassistenter)</h4>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig om<br>förslaget om skyddad yrkestitel för biomedicinska analytiker tillstyrker<br>förslaget. Det gäller bl.a. Socialstyrelsen. Smittskyddsinstitutet instämmer<br>i förslaget, men påpekar att detta inte innebär någon exklusiv rätt att ut-<br>öva yrket. Institutet föreslår därför att Socialstyrelsen meddelar allmänna<br>råd om kompetenskrav för verksamhet som utövas av biomedicinska<br>analytiker.</p>
<p>Hälsohögskolan Umeå, Institutet för biomedicinsk laboratorieveten-<br>skap och Vårdförbundet anser att biomedicinska analytiker skall omfattas</p>
<p>100</p>
<p>av bestämmelserna om legitimation. Vårdhögskolan Landstinget i Upp- Prop. 1997/98:109<br>sala län framhåller att legitimation på sikt kan bli ett önskvärt komple-<br>ment. Några remissinstanser anser att även cytologiassistentemas utbild-<br>ning och verksamhet bör regleras. Högskoleverket, som begränsar sitt<br>yttrande till utbildningsfrågan, avstyrker att utbildningen för biomedi-<br>cinska analytiker regleras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De biomedicinska analytikerna är en<br>förhållandevis stor yrkeskår. Deras verksamhet är av väsentlig betydelse<br>för patientsäkerheten samtidigt som de biomedicinska analytikerna är<br>självständiga i sin yrkesroll. Den privata arbetsmarknaden har under de<br>senaste åren öppnats i allt större utsträckning för biomedicinska analyti-<br>ker. Genom den nya tillsynslagen omfattas även privata laboratorier av<br>särskild verksamhetstillsyn. Det medför att de biomedicinska analytiker<br>som är anställda vid privata laboratorier i vart fall indirekt kommer under<br>samhällets kontroll.</p>
<p>Sjukhusens och enskilda läkares inhämtande av olika analyssvar sker i<br>dag i viss utsträckning genom anlitande av fristående laboratorier. Enligt<br>regeringens uppfattning finns det mycket som talar för att de biomedi-<br>cinska analytikernas verksamhet numera har en sådan betydelse för pati-<br>entsäkerheten att de bör bedömas som hälso- och sjukvårdspersonal även<br>när de är verksamma utanför den offentliga vården. Vid offentlig anställ-<br>ning räknas de redan i dag som hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>En legitimation är emellertid endast ett av samhällets instrument eller<br>styrmedel för att uppnå en hög patientsäkerhet. Om samhällets kontroll<br>kan ske på ett i stort sett lika effektivt men mindre ingripande sätt bör det<br>vara att föredra. Man kan heller inte bortse från att privat verksamma<br>biomedicinska analytiker vanligtvis arbetar i någon form av större labo-<br>ratorieverksamhet och endast i undantagsfall ensamma. Detta påverkar<br>givetvis bedömningen av vilken form av tillsyn över dem som är effekti-<br>vast. Genom den nya lagstiftningen faller, som nyss nämnts, även enskild<br>laboratorieverksamhet under samhällets tillsyn. Även före tillsynslagens<br>tillkomst var emellertid biomedicinska analytiker att anse som hälso- och<br>sjukvårdspersonal och ställda under Socialstyrelsens tillsyn om de arbe-<br>tade i offentlig verksamhet eller i enskild verksamhet som leddes av en<br>legitimerad yrkesutövare. Så är fortfarande fallet. Vad gäller de biomedi-<br>cinska analytikerna kan man därför reducera problemet med den offentli-<br>ga tillsynen till de situationer där det saknas en för verksamheten ansva-<br>rig legitimerad yrkesutövare. Att yrkesgruppen i en sådan situation inte<br>är hälso- och sjukvårdspersonal kan med fog betraktas som en brist, sär-<br>skilt som den verksamhet de arbetar inom numera står under Socialsty-<br>relsens tillsyn. Regeringen anser därför att de biomedicinska analytikerna<br>skall omfattas av de föreslagna bestämmelserna om skyddad yrkestitel.<br>Därmed kommer även privat verksamma biomedicinska analytiker att<br>betraktas som hälso- och sjukvårdspersonal och ställas under statens till-<br>syn när de använder den skyddade yrkestiteln. Genom att yrkestiteln<br>biomedicinsk analytiker skyddas kan arbetsgivare och uppdragslämnare<br>lättare bilda sig en uppfattning om kompetensen hos yrkesutövare inom<br>det laboratorievetenskapliga verksamhetsområdet.</p>
<p>101</p>
<p>Regeringen avser att reglera utbildningen för biomedicinska analytiker Prop. 1997/98:109<br>genom att införa en ny yrkesexamen i examensbilagan till högskoleför-<br>ordningen. För att ha rätt att inom hälso- och sjukvården kalla sig biome-<br>dicinsk analytiker bör krävas att en sådan yrkesexamen avlagts. Rege-<br>ringen avser att i förordning ange vilka äldre utbildningar som skall ge<br>rätt att använda den skyddade yrkestiteln biomedicinsk analytiker.</p>
<h4>S.3.3.3 Dietister</h4>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig om<br>förslaget om skyddad yrkestitel för dietister tillstyrker förslaget. Det<br>gäller bl.a. Socialstyrelsen.</p>
<p>Agrifack stöder förslaget, men menar att detta inte fullt ut tillgodoser<br>samhällets behov. Skyddad yrkestitel räcker inte bl.a. därför att denna<br>endast gäller inom hälso- och sjukvårdens område och vid individuell<br>behandling. Dietisten arbetar i dag ofta med förebyggande och behand-<br>lande information i kontakt med intressegrupper utanför vården, exem-<br>pelvis diabetiker. Agrifack anser att kommittén, mot bakgrund av sina<br>egna grundläggande resonemang, borde ha föreslagit legitimation för<br>dietister. Svenska Diabetesförbundet framhåller att en professionell<br>kostrådgivning har stor betydelse för behandling av diabetes och att legi-<br>timation av dietister skulle ge den enskilde patienten en garanti för kva-<br>litet, säkerhet och trygghet. Högskoleverket, som begränsar sitt yttrande<br>till utbildningsfrågan, avstyrker att utbildningen för dietister regleras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Dietistema är en jämförelsevis stor<br>yrkesgrupp som arbetar relativt självständigt. Verksamheten innefattar<br>direkta patientkontakter. Brister i kompetensen hos en dietist kan i vissa<br>fall innebära allvarliga risker för patienternas hälsa. Dietister arbetar i<br>huvudsak i offentlig regi, men den privata kliniskt inriktade verksamhe-<br>ten är inte obetydlig. Dietistyrket är reglerat i flera länder i Europa. Ur<br>patientens synvinkel torde det vara väsentligt att dietistens kompetens<br>kan framgå genom någon form av offentlig kvalitetsstämpel. Främst är<br>det de dietister som arbetar med individinriktad kostrådgivning och be-<br>handling som på ett mer påtagligt sätt kan påverka patientsäkerheten. De<br>dietister som är verksamma inom offentlig verksamhet utgör redan i dag<br>hälso- och sjukvårdspersonal och omfattas av Socialstyrelsens individtill-<br>syn. Omsorgen om patienternas säkerhet talar för att samtliga dietister<br>verksamma inom hälso- och sjukvården skall omfattas av de föreslagna<br>reglerna om skyddad yrkestitel. Genom en sådan reglering ställs dietis-<br>tema i sin verksamhet under samhällets tillsyn. Bestämmelserna under-<br>lättar också för arbetsgivare och hjälpsökande att bilda sig en uppfattning<br>om dietistemas kompetens och torde försvåra yrkesverksamhet för per-<br>soner som saknar erforderlig utbildning för yrket.</p>
<p>Regeringen avser att reglera dietistutbildningen genom införandet av<br>en ny yrkesexamen i examensbilagan till högskoleförordningen. För att<br>få rätt att inom hälso- och sjukvården kalla sig dietist bör krävas att en</p>
<p>102<br></p>
<p>sådan examen avlagts. Regeringen avser att i förordning ange vilka äldre Prop. 1997/98:109<br>utbildningar som skall ge rätt att använda den skyddade yrkestiteln die-<br>tist.</p>
<h4>53.3.4 Ortopedingenjörer</h4>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig om<br>förslaget om skyddad yrkestitel för ortopedingenjörer tillstyrker försla-<br>get. Det gäller bl.a. Socialstyrelsen. Umeå Universitets Medicinska fa-<br>kultet, som instämmer i förslaget, framhåller att ortopedingenjörema gör<br>en medicinsk, biomekanisk, teknisk och ofta socialt självständig bedöm-<br>ning av patientens behov. De arbetar ofta i team med ortopedläkare,<br>sjukgymnast och arbetsterapeut. Sveriges Ortopedingenjörers Förening<br>anser att förslaget är otillräckligt och menar att ortopedingenjörema väl<br>uppfyller alla de krav och kriterier som betänkandet uppställer på legiti-<br>merade yrkesgrupper. Även Sveriges kommunaltjänstemannaförbund<br>förespråkar legitimation för ortopedingenjörer. Högskoleverket, som be-<br>gränsar sitt yttrande till utbildningsfrågan, avstyrker att utbildningen för<br>ortopedingenjörer regleras.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Sjukvården remitterar patienter till de<br>ortopedtekniska avdelningarna för ortopedteknisk behandling eller kon-<br>sultation vid olika sjukdomstillstånd eller skador i rörelseapparaten. Or-<br>topedingenjören undersöker patienten och gör utifrån medicinska, bio-<br>mekaniska, tekniska och sociala kriterier en bedömning av patientens<br>behov. Även om ortopedingenjörer i vissa fall arbetar i team med exem-<br>pelvis läkare, sjukgymnaster och medicinska fotvårdare, är ortope-<br>dingenjören i praktiken relativt självständig i sin verksamhet.</p>
<p>Det ortopedtekniska hjälpmedlet måste vara konstruerat och samman-<br>satt på ett sådant sätt att det uppfyller krav beträffande bl.a. hållfasthet,<br>funktion och kosmetisk utformning. Felaktigt konstruerade hjälpmedel<br>kan ge upphov till skador och förvärra tidigare tillstånd.</p>
<p>Ortopedingenjörer är främst verksamma vid ortopedtekniska avdel-<br>ningar i anslutning till de större länssjukhusen. Viss verksamhet med<br>begränsad service på andra vårdinrättningar förekommer också. En majo-<br>ritet av de ortopedtekniska avdelningarna drivs, enligt uppgift från Sveri-<br>ges Ortopedingenjörers Förening, som enskilda företag vars tjänster köps<br>av landstingen. Verksamheten drivs i sjukhusets lokaler. Det blir också<br>allt vanligare att ortopedingenjörer vänder sig direkt till allmänheten och<br>tillhandahåller ortopedtekniska produkter och tjänster. Kompetensnivån<br>hos ortopedingenjörer har betydelse för patientsäkerheten. En reglering<br>av ortopedingenjörsyrket skulle underlätta för denna yrkeskategori att<br>tjänstgöra i andra EU-länder. Även den utökade andelen enskilt verk-<br>samma ortopedingenjörer talar för en reglering av yrket. Regeringen fö-<br>reslår därför att yrkeskategorin ortopedingenjörer regleras genom be-<br>stämmelserna om skyddad yrkestitel.</p>
<p>103</p>
<p>Regeringen avser att reglera utbildningen för ortopedingenjörer genom Prop. 1997/98:109<br>att infora en ny yrkesexamen i examensbilagan till högskoleförordning-<br>en. Som förutsättning för att få använda titeln ortopedingenjör bör krävas<br>att den nya reglerade yrkesexamen avlagts. Regeringen avser att i förord-<br>ning ange vilka äldre utbildningar som skall ge rätt att använda den<br>skyddade yrkestiteln ortopedingenjör.</p>
<h3>5.4 Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjuk-<br>vårdande åtgärder</h3>
<h4>5.4.1 Undantagna behandlingsmetoder och sjukdomar m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: De nuvarande begränsningarna i kvacksalveri-<br>lagen såvitt avser behandlingsmetoder, vilka sjukdomar och tillstånd<br>som far behandlas och åldersgräns för behandling av barn skall finnas<br>kvar i stort sett oförändrade.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Åldersgränsen vid undersökning och<br>behandling av barn som utförs yrkesmässigt av den som inte är hälso-<br>och sjukvårdspersonal skall enligt kommitténs förslag höjas från åtta till<br>15 år. Ingen skall få tillhandahålla optiska synhjälpmedel till barn under<br>åtta år utan föregående anvisning av läkare. Kommittén föreslår vidare<br>ett slopande av förbudet att lämna skriftliga råd eller anvisningar för be-<br>handling utan en föregående personlig undersökning. För övrigt överens-<br>stämmer förslaget med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren ställer sig tveksam till om den fö-<br>reslagna knytningen till yrkesmässighet är den lösning som bör väljas,<br>eftersom denna lösning inte förefaller medföra färre gränsdragnings-<br>problem än den nuvarande ordningen. Enligt Riksåklagarens mening<br>finns det skäl att överväga om inte avgränsningen av det förbjudna områ-<br>det skulle kunna göras på något annat sätt. En möjlighet skulle kunna<br>vara att införa någon form av alternativ knytning till ersättning, yrkes-<br>mässighet eller till att verksamheten annars avsett flera personer.</p>
<p>Socialstyrelsen framhåller behovet av en särskild utredning om ut-<br>formningen av ett skydd i lagstiftningen mot hälsofarligt kvacksalveri<br>inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Psykologisk och<br>psykoterapeutisk behandling som utövas av personer som saknar reglerad<br>kompetens kan, menar styrelsen, innebära risk för skador hos de männi-<br>skor som behandlas. Styrelsen ställer sig tveksam till att ta bort den nuva-<br>rande regeln i kvacksalverilagen om förbud att ge råd skriftligen utan att<br>ha sett patienten. Beträffande förslaget att begränsningar i rätten att vidta<br>vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder skall gälla den som yrkesmässigt<br>undersöker annan, anser Socialstyrelsen att det inte är godtagbart att vem<br>som helst får göra vad som helst, även om det bara sker vid ett tillfälle.<br>Även en enstaka behandling kan, påpekar styrelsen, vålla en patient<br>obotliga skador. Sveriges Psykologförbund anser att legitimation skall</p>
<p>104<br></p>
<p>vara ett behörighetskrav för yrkesutövning som psykolog. Förbundet fö- Prop. 1997/98:109<br>reslår att regeringen snarast skall tillsätta en utredning med uppgift att<br>definiera förbudsområdet för psykologiskt kvacksalveri i lagstiftningen.</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm är tveksam till förslaget att slopa förbudet<br>mot att lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling utan föregå-<br>ende personlig undersökning. Kammarrätten tillstyrker förslaget om en<br>15-årsgräns när det gäller behandling av barn, men anmärker samtidigt<br>att den som är under 18 år är att anse som barn enligt FN:s konvention<br>om barnets rättigheter. Även Linköpings universitet är positivt till att<br>gränsen för behandling av barn höjs, men anser att den enda rimliga<br>gränsen är 18 år. Principen bör, enligt universitetet, vara att endast den<br>som själv väljer en alternativ behandling skall få genomgå den. Den före-<br>slagna höjda åldersgränsen när det gäller möjligheten för andra än hälso-<br>och sjukvårdspersonal att behandla barn stöds också av Umeå Universi-<br>tets Medicinska fakultet, Sveriges Psykologförbund och Svenska Läkare-<br>sällskapet. Läkaresällskapet är även positivt till förslaget om förbud att<br>tillhandahålla optiska synhjälpmedel till barn under åtta år utan föregå-<br>ende anvisning av läkare.</p>
<p>Sveriges leg. Optikers Riksförbund understryker beträffande ålders-<br>gränsen för behandling av barn att den legitimerade optikerns arbete och<br>yrkesområde inte faller inom det altemativmedicinska området, utan ut-<br>gör en naturlig del av tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården. Argu-<br>mentet att barn under åtta år inte skulle kunna medverka självständigt vid<br>en synundersökning är, anser förbundet, svagt. Förbundet menar att för-<br>slaget om att höja åldersgränsen från åtta till 15 år förefaller vara mindre<br>genomtänkt. Erfarenheterna av att synundersöka barn från åtta års ålder<br>och i samarbete med läkare undersöka mindre barn är mycket goda och<br>förbundet anser därför att åldersgränsen för barn bör sänkas när det gäller<br>optiker och inte höjas. Förbundet hävdar också att enbart legitimerade<br>optiker och läkare skall ha ensamrätt att ordinera synhjälpmedel.</p>
<p>Homeopatförbundet Hahnemann Collegium anser bl.a. att staten via<br>lämpligaste kontrollinstans skall reglera utövandet av alternativ medicin,<br>i synnerhet homeopati. Motsvarande synpunkter framförs också av<br>Svenska Akademin för Klassisk Homeopati. Kommittén för Alternativ<br>Medicin (KAM) begär också att någon form av reglering av altemativme-<br>dicinska yrkesutövare sker. Regleringen skall, enligt KAM, vara kopplad<br>till en godtagbar basmedicinsk utbildning. KAM begär även att en har-<br>monisering i förhållande till EU och de nordiska länderna skall ske på så<br>sätt att alla oavsett ålder samt gravida och födande kvinnor far behandlas<br>med altemativmedicinska behandlingar. Vidare framför KAM att alter-<br>nativmedicinska yrkesutövare som har godtagbar utbildning skall befrias<br>från mervärdesskatt och att forskningsmedel skall avsättas för att utvär-<br>dera altemativmedicinska behandlingsmetoder.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Patientsäkerheten är en väsentlig ut-<br>gångspunkt vid regeringens ställningstaganden. Skyddet för patienten<br>måste emellertid vägas mot bl.a. närings- och yrkesfriheten. Dessa rättig-<br>heter har ett starkt och numera grundlagsreglerat skydd. Inskränkningar i<br>rättigheterna får dock ske om väsentliga allmänna intressen kräver det.<br>Ett sådant intresse är hälso- och sjukvården.</p>
<p>105</p>
<p>En annan väsentlig utgångspunkt är den enskildes frihet att välja be-<br>handlingsform. Det är viktigt att från samhällets sida visa respekt for<br>människors önskan att själv välja vårdgivare och behandlingsmetod.<br>Denna frihet måste i sin tur vägas mot intresset av att upprätthålla ett gott<br>skydd för den enskildes säkerhet i vården.</p>
<p>Attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder<br>har förändrats under de senaste decennierna. Flera av de yrkesgrupper<br>och behandlingsmetoder som tidigare räknades som kvacksalveri faller<br>numera inom behörighetslagens ram. Detta gäller exempelvis logopeder,<br>psykoterapeuter, kiropraktorer och naprapater men även en sådan verk-<br>samhet som akupunktur när den utövas av hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Skador, risker och riskbeteenden inom den offentliga sjukvården har,<br>bl.a. genom anmälningsskyldigheten i Lex Maria, i viss mån blivit kända.<br>Här fungerar exempelvis RiskDataBasen hos Socialstyrelsen som en<br>kunskapskälla och som en bas för forskning och utveckling. Motsvarande<br>kunskap och faktaunderlag finns inte när det gäller alternativa vårdfor-<br>mer utanför den offentliga sjukvården. Forskningen om altemativmedicin<br>har i Sverige haft en relativt begränsad omfattning.</p>
<p>Även om det skett en förändring när det gäller synen på altemativme-<br>dicin och vissa alternativa behandlingsmetoder gäller detta självfallet inte<br>alla förekommande metoder och terapier. Den kompetens- och kvalitets-<br>höjning som en del yrkesgrupper kunnat peka på omfattar heller inte alla<br>yrkesutövare. De risker som är förknippade med altemativmedicinsk<br>verksamhet förefaller vara mera att hänföra till den enskilde yrkesutöva-<br>rens bristande kompetens än till metoderna i sig. Vid bedömningen av<br>hur riskfyllda eller farliga de altemativmedicinska behandlingsmetoderna<br>är, måste man emellertid också försöka att väga in den preventiva effekt<br>som kvacksalverilagen kan ha haft. Även om det är svårt att värdera så-<br>dana effekter kan det finnas skäl att anta, att lagens förbud mot vissa be-<br>handlingsformer och behandling av vissa sjukdomar och tillstånd för-<br>hindrat spridningen av farliga metoder eller behandlingar.</p>
<p>Regeringens utgångspunkt är därför att det fortfarande krävs en lag-<br>stiftning som värnar om patienternas säkerhet genom att förbjuda perso-<br>ner som saknar erforderlig kompetens att utöva viss verksamhet. Ur rätts-<br>säkerhetssynpunkt och särskilt med beaktande av den grundlagsskyddade<br>närings- och yrkesfriheten intar regeringen den principiella ståndpunkten<br>att varje väsentlig begränsning av yrkesutövningen inom hälso- och sjuk-<br>vårdsområdet bör ske i lagform.</p>
<p>Regeringen har inte funnit skäl att definiera vilka åtgärder som är för-<br>bjudna på annat sätt än vad som sker i den gällande kvacksalverilagen.<br>Det förbjudna området omfattar således undersökning av annans hälso-<br>tillstånd, behandling av annan för sjukdom eller därmed jämförligt till-<br>stånd genom vidtagande eller föreskrivande av åtgärd i förebyggande,<br>botande eller lindrande syfte. Något krav på att den behandlade verkligen<br>lider av den sjukdom som behandlingen riktas mot uppställs inte.</p>
<p>Liksom enligt gällande rätt faller exempelvis allmänna hälsoråd som<br>lämnas utan någon anknytning till sjukdom utanför lagens tillämpnings-<br>område. Med den angivna definitionen faller även verksamheter såsom<br>exempelvis tatuering utanför det reglerade området.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>106</p>
<p>Bestämmelserna som inskränker rätten att vidta vissa hälso- och sjuk-<br>vårdande åtgärder omfattar dem som inte är att betrakta som hälso- och<br>sjukvårdspersonal. Vilka yrkeskategorier som skall betraktas som hälso-<br>och sjukvårdspersonal redovisas i författningskommentaren till 1 kap. 4 §<br>lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Begränsningarna i den gällande kvacksalverilagen vad gäller under-<br>sökning eller behandling har knutits till att åtgärden vidtas mot ersätt-<br>ning. Motsatsvis gäller således att behandling som sker utan att något<br>vederlag utgår är tillåten. Det kan i och för sig ifrågasättas om en sådan<br>koppling till ersättning är befogad. Begränsningarna i kvacksalverilagen<br>när det gäller behandling av angivna sjukdomar eller användande av vis-<br>sa behandlingsmetoder motiveras av att sjukdomarna är allvarliga och<br>behandlingsmetoderna generellt sett riskfyllda om de utförs av personer<br>utan erforderlig kompetens. Graden av farlighet påverkas inte av arvodet,<br>även om en verksamhet av naturliga skäl sällan kan bli särskilt omfattan-<br>de om inte ersättning för behandling utgår. I propositionen som föregick<br>kvacksalverilagen uttalades att det endast är den i förvärvssyfte bedrivna<br>verksamheten av icke-läkare som rimligen kan tänkas ha sådana skade-<br>verkningar, att det allmännas ingripande påfordras.</p>
<p>En fördel med att ta bort anknytningen till arvode skulle vara att man<br>slapp ifrån de gränsdragnings- och bevisproblem som kan uppstå vid in-<br>direkt arvodering och liknande. Självfallet måste emellertid vanlig om-<br>vårdnad av barn och andra anhöriga fortfarande tillåtas. Om anknytning-<br>en till arvode tas bort skulle man därför i lagstiftningen behöva göra un-<br>dantag för anhörigvård och liknande. Att i lagstiftningen precisera vilken<br>personkrets som skulle undantas från regleringen ser regeringen inte som<br>någon god lösning. I stället anges i lagförslaget att undersökningen, be-<br>handlingen etc. för att träffas av förbudet skall ske yrkesmässigt. Vid<br>bedömningen av om en verksamhet sker yrkesmässigt torde uttagande av<br>ersättning kunna vara ett viktigt kriterium. Ett annat kriterium kan vara<br>verksamhetens omfattning, dvs. att undersökning eller behandling inte<br>skett vid bara ett enstaka tillfälle utan i något större omfattning.</p>
<p>De sjukdomar som får behandlas och de undersökningsmetoder som<br>får utföras endast av hälso- och sjukvårdspersonal kan generellt sägas<br>vara ytterst begränsade. Enligt regeringens mening är det tveksamt om<br>det utan risk för patientsäkerheten är möjligt att ytterligare begränsa det<br>förbjudna området. Synpunkter i sådan begränsande riktning har under<br>remissbehandlingen framförts av bl.a. Homeopatförbundet Hahnemann<br>Collegium och Kommittén för Alternativ Medicin. Dessa vill ha möjlighet<br>att behandla barn och gravida. Emellertid finns också remissinstanser<br>som pläderar för en utvidgning av förbudsområdet. Det gäller exempelvis<br>Socialstyrelsen och Sveriges Psykologförbund som vill införa ett särskilt<br>skydd när det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykote-<br>rapeutisk verksamhet.</p>
<p>Den medicinska utvecklingen går ständigt framåt. Äldre metoder om-<br>värderas och nya metoder utvecklas. Att försöka förutsäga vilka metoder<br>som kommer att utvecklas i framtiden och som bör vara förbehållna vissa<br>yrkesgrupper är en omöjlig uppgift. I stället far lagstiftaren här följa den<br>medicinska utvecklingen och efterhand göra en bedömning av nya meto-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>107</p>
<p>der. Det kan vara värt att notera att den enda förändring av de i kvacksal-<br>verilagen reglerade behandlingsmetoderna som skett sedan lagens till-<br>komst år 1960, är ett tillägg angående utprovning eller tillhandahållande<br>av kontaktlinser.</p>
<p>När det gäller smittsamma sjukdomar sker med viss automatik en an-<br>passning till aktuella förhållanden genom hänvisningen till smittskydds-<br>lagen (tidigare epidemilagen). Ett exempel på en sjukdom som genom<br>hänvisningen till smittskyddslagen kommit att omfattas av kvacksalveri-<br>lagens förbjudna område är infektion av HIV. En parlamentarisk kom-<br>mitté har tillkallats för att utvärdera det svenska smittskyddet med ton-<br>vikt på smittskyddslagen (1988:1472) och övriga författningar som hör<br>till smittskyddet. Kommittén har antagit namnet 1996 års Smittskydds-<br>kommitté (S 1996:07) och skall redovisa uppdraget senast den<br>31 december 1998.</p>
<p>Kvacksalverilagen (2 d §) innehåller ett förbud för den som inte står<br>under Socialstyrelsens tillsyn att utan personlig undersökning av den som<br>sökt honom lämna skriftliga råd eller anvisningar för hans behandling.<br>Behörighetskommittén föreslog att detta förbud skulle slopas i den nya<br>lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Förslaget<br>har kritiserats under remissbehandlingen. Regeringen delar de kritiska<br>synpunkter som framförts i denna del och anser att en personlig under-<br>sökning och ett personligt sammanträffande alltid skall krävas. I lagför-<br>slaget återfinns därför en motsvarighet till det nuvarande förbudet i 2 § d)<br>i kvacksalverilagen.</p>
<p>När det gäller begränsningen av vilka sjukdomar som far behandlas<br>endast av hälso- och sjukvårdspersonal innebär förslaget en viss mindre<br>utvidgning. I denna del hänvisas till författningskommentaren till 4 kap.<br>2§.</p>
<p>Bestämmelsen om kontaktlinsverksamhet i kvacksalverilagen tillkom<br>genom en lagändring 1982 och motiverades av hänsynen till patienternas<br>krav på medicinsk säkerhet (prop. 1981/82:60 s. 12). Vid en undersök-<br>ning som genomförts av Sveriges kontaktlinsförening beräknades att<br>omkring två procent av antalet kontaktlinsbärare drabbades av biverk-<br>ningar. De biverkningar som rapporterades varierade men avsåg huvud-<br>sakligen förändringar i homhinna eller bindhinna, som ofta krävde om-<br>fattande insatser från ögonläkare för att hävas. Socialstyrelsen och Kon-<br>sumentverket hävdade i en skrivelse till Socialdepartementet att endast<br>om rätten att utöva verksamheten förbehålls kvalificerad personal kan det<br>säkerställas att utprovaren har nödvändiga kunskaper om bl.a. risker för<br>ögonskador och hur dessa kan förebyggas.</p>
<p>Bestämmelsen om kontaktlinsverksamhet i kvacksalverilagen komp-<br>letteras av Socialstyrelsens föreskrifter Kompetenskrav för behörighet<br>som kontaktlinsoptiker (SOSFS 1995:1). För behörighet att självständigt<br>svara för kontaktlinsverksamhet krävs enligt föreskrifterna att Socialsty-<br>relsen utfärdat särskilt bevis om kontaktlinsbehörighet. Legitimation som<br>optiker ger inte automatiskt sådan behörighet. Regeringen föreslår inga<br>förändringar beträffande kontaktlinsverksamhet.</p>
<p>Ett förbud för icke hälso- och sjukvårdspersonal att behandla barn in-<br>fördes först i samband med kvacksalverilagen år 1961. I propositionen<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>108</p>
<p>som föregick kvacksalverilagen uttalades att de risker som kvacksalveriet Prop. 1997/98:109<br>för med sig då vuxna behandlas framträder med än större tydlighet när<br>det gäller behandling av barn. Medan den vuxne har möjlighet att avbryta<br>behandlingen, om han finner att hans tillstånd försämras eller att behand-<br>lingen är resultatlös, är barnen utlämnade till föräldrarnas och kvacksal-<br>varens bedömning av behandlingens effekt. Risken för skada vid be-<br>handling av barn är påtaglig och ökar dessutom ytterligare genom att<br>barn, åtminstone i de lägsta åldrarna, är ömtåligare än vuxna. (Prop.<br>1960:141 s. 153.) Åldersgränsen åtta år valdes med tanke på att barnet,<br>när det böljar skolan, kommer under regelbunden läkarundersökning och<br>kontroll, vilket bör kunna leda till att olämplig kvacksalveribehandling av<br>barnet upptäcks. Vid denna ålder ansågs barn också ha nått en ålder då<br>det själv kan redogöra för symptom och för effekten av kvacksalvarens<br>behandling, varför de mest överhängande riskerna för skador av behand-<br>lingen torde elimineras.</p>
<p>Under remissbehandlingen har, som tidigare redovisats, framkommit<br>olika synpunkter på en eventuell åldersgräns. Här finns förespråkare för<br>en gräns vid 8, 15 respektive 18 år, liksom önskemål om ett totalt slo-<br>pande av åldersgränsen.</p>
<p>Regeringen anser att omsorgen om patienternas säkerhet måste anses<br>väga särskilt tungt när det gäller barn. Små barn saknar i regel förmåga<br>att välja mellan behandlingsmetoder och själva ta ansvar för en behand-<br>ling. Frånsett mera omedelbara reaktioner på smärta får riktigt små barn<br>också anses sakna förmåga att på ett adekvat sätt redogöra för en be-<br>handlings effekter. Barn är också generellt sett betydligt känsligare än<br>vuxna individer. Behandlingen av barn måste därför omgärdas med sär-<br>skilda restriktioner.</p>
<p>Vid överväganden kring bestämmelser som begränsar möjligheterna att<br>behandla barn inom det altemativmedicinska området måste beaktas att<br>redan de generella reglerna med förbud mot vissa behandlingsmetoder<br>och behandling av vissa sjukdomar ger även barnen ett visst skydd. I dag<br>har barnen också ett grundskydd genom föräldrabalken som bl.a. stadgar<br>att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart<br>(föräldrabalken 6 kap. 1 §). Plågsamma och farliga behandlingar kan<br>också vara straffbara enligt brottsbalkens regler om brott mot liv och häl-<br>sa.</p>
<p>Den nuvarande åttaårsgränsen valdes, som nämnts, eftersom barnet då<br>hade börjat skolan och kommit under regelbunden läkarundersökning och<br>kontroll. Skollagen (1985:1100) föreskriver att skolhälsovård skall an-<br>ordnas för elever i bl.a. grundskolan.</p>
<p>Vid vilken ålder barn nått en sådan mognad att det själv kan ta ställ-<br>ning till erbjuden behandling varierar självfallet från person till person.<br>Före skolåldern kan det vara svårt för ett barn att uttrycka känslor och<br>åsikter kring en alternativ medicinsk behandling som föräldrar eller nära<br>anhöriga ordnar med. Innan skolåldern finns heller inte för alla barn den<br>vardagliga kontakten med andra vuxna som skolan innebär. Regeringen<br>anser därför omsorgen om barnens bästa talar för att den nuvarande åtta-<br>årsgränsen måste bibehållas.</p>
<p>109</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag innefattar ett förbud att utan föregåen-<br>de anvisning av läkare tillhandahålla optiska synhjälpmedel till barn un-<br>der åtta år. Med en bibehållen åldersgräns på åtta år anser regeringen att<br>skäl saknas att införa särskilda begränsningar när det gäller tillhandahål-<br>lande av optiska synhjälpmedel.</p>
<h4>5.4.2 Straffbestämmelser m.m.</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringens förslag: Straffbestämmelser av motsvarande innebörd<br>som i dag finns i kvacksalverilagen införs i den nya lagstiftningen.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Straffbestämmelserna överens-<br>stämmer i stort med regeringens förslag. Behörighetskommittén föreslår<br>även att Socialstyrelsen, utan att det föreligger en lagakraftvunnen dom,<br>skall ges möjlighet att förelägga yrkesutövare att vid äventyr av vite upp-<br>höra med verksamhet som strider mot de bestämmelser i lagförslaget<br>som motsvarar den gällande kvacksalverilagen. Också i andra fall skall<br>Socialstyrelsen, enligt kommitténs förslag, ges möjlighet att genom vites-<br>föreläggande ingripa mot verksamhet som strider mot lagförslaget.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten för Nedre Norrland tillstyrker försla-<br>get i 8 kap. 5 och 6 §§ i kommitténs lagförslag angående vitesföreläg-<br>gande respektive vitesförbud, men ifrågasätter om det i bestämmelserna<br>bör användas två olika uttryck för detta, "vitesföreläggande" respektive<br>"vitesförbud". Hovrätten utgår vidare från att utgångspunkten vid en till-<br>lämpning av andra stycket i respektive bestämmelse är att vitet har dömts<br>ut. Vidare torde 8 kap. 7 § i kommitténs lagförslag endast vara tillämplig<br>i sådana fall då ett förbud inte förenats med vite, vilket hovrätten inte<br>anser klart framgår av nuvarande lydelse.</p>
<p>Stockholms tingsrätt framför synpunkter på ansvarsbestämmelserna<br>och menar bl.a. att den sammanförda och i vissa stycken ändrade regle-<br>ringen är mycket svåröverskådlig och ställer alltför stora krav på tilläm-<br>paren av bestämmelserna. Tingsrätten har vidare framfört synpunkter på<br>lagtextens utformning.</p>
<p>När det gäller de föreslagna ansvarsbestämmelserna i 8 kap. anser<br>Riksåklagaren att dessa lämnar ett icke önskvärt utrymme för olika tolk-<br>ningar. Det framstår enligt Riksåklagaren som oklart i vilken utsträck-<br>ning bestämmelserna i 8 kap. 4 § i kommitténs lagförslag är avsedda att<br>vara subsidiära till föregående bestämmelser i kapitlet. Vidare kan flera<br>av de förfaranden som beskrivs i 8 kap. 4 § i förslaget också vara straff-<br>bara enligt reglerna i 3 och 4 kap. i brottsbalken. Riksåklagaren menar att<br>lagförslaget i detta avseende inte innehåller någon anvisning alls om för-<br>hållandet mellan bestämmelserna. Den bästa lösningen på denna fråga är,<br>enligt Riksåklagaren, att bestämmelserna i 4 § i förslaget, på samma sätt<br>som exempelvis 3 § i lagen (1990:409) om skydd för företagshemlighe-<br>ter, görs subsidiära till strängare bestämmelser i brottsbalken. Förhållan-<br>det till brottsbalkens bestämmelser och det inbördes förhållandet mellan</p>
<p>110</p>
<p>lagens ansvarsbestämmelser bör således anges tydligt i lagtexten. Försla-<br>get om möjlighet för Socialstyrelsen att meddela förbud att utöva viss<br>verksamhet (8 kap. 6 § i kommitténs förslag) bör, enligt Riksåklagaren,<br>gälla även den som dömts för brott mot brottsbalkens bestämmelser på<br>grund av handlingar som vidtagits i en verksamhet som avses i 4 kap. i<br>lagförslaget. Slutligen framför Riksåklagaren att utformningen av de<br>subjektiva rekvisiten bör övervägas i större omfattning än vad som skett<br>och att även regeln om att den som överträtt ett vitesföreläggande inte far<br>dömas till straff för sådan verksamhet som omfattas av vitesföreläggan-<br>det bör övervägas ytterligare.</p>
<p>Socialstyrelsen framhåller i sitt remissvar att förslaget att ge Socialsty-<br>relsen utökade befogenheter att ingripa mot hälsofarlig behandlingsverk-<br>samhet måste bli föremål för mer grundlig genomlysning med tanke på<br>att konsekvenserna av förslaget är ytterst svåröverskådliga. Det kan, en-<br>ligt styrelsen, mycket väl befaras att styrelsens ansvar genom den före-<br>slagna lydelsen kommer att vidgas till en skyldighet att följa utveckling-<br>en och bevaka yrkesutövare även på kvacksalveriområdet och att sätta<br>tydliga gränser och ange definitioner för vad som är hälsofarlig behand-<br>lingsverksamhet. Ett så vittgående åtagande skulle kunna leda till en ut-<br>spädning av Socialstyrelsens resurser för individ- och verksamhetstillsyn<br>som knappast är önskvärd, vare sig från patientsäkerhets- eller samhälls-<br>synpunkt. Avslutningsvis anför styrelsen att brottsbeteckningen<br>"hälsofarligt kvacksalveri" bör finnas kvar, bl.a. eftersom detta uttryck är<br>väl inarbetat och känt.</p>
<p>Läkemedelsverket ser positivt på att Socialstyrelsen som tillsynsmyn-<br>dighet far utökade möjligheter att ingripa mot all hälsofarlig behand-<br>lingsverksamhet genom att förbud som är förenat med vite kan utfärdas<br>redan vid misstanke om att sådan behandling försiggår. Även Göteborgs<br>Universitets Medicinska fakultet tillstyrker att Socialstyrelsen även fort-<br>sättningsvis skall kunna ingripa mot hälsofarlig altemativmedicinsk<br>verksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En straffbestämmelse av motsvaran-<br>de innebörd som den gällande kvacksalverilagens 7 § finns i förslaget till<br>lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I förhållande<br>till Behörighetskommitténs förslag har, i enlighet med påpekanden från<br>bl.a. Riksåklagaren, vissa förtydliganden gjorts för att visa att 8 kap. i<br>lagförslaget är subsidiärt i förhållande till annan lagstiftning med stränga-<br>re påföljd i straffskalan (se 8 kap. 7 § i lagförslaget).</p>
<p>Liksom i dag bör gälla att den omständigheten att gärningsmannen på<br>grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens<br>natur eller förutse skadan eller faran inte skall befria honom eller henne<br>från ansvar. Det är i regel just avsaknaden av kunskap och insikt om vad<br>som kan behandlas och vad som bör överlåtas till den traditionella sjuk-<br>vården som är den stora riskfaktorn vid alternativ behandling och be-<br>handling utanför den etablerade sjukvården.</p>
<p>Den nuvarande kvacksalverilagens 9 § ger Socialstyrelsen vissa möj-<br>ligheter att ingripa mot yrkesverksamhet som bedrivs av någon som en-<br>ligt åliggandelagen inte är att räkna som hälso- och sjukvårdspersonal.<br>Bestämmelsen omfattar både verksamhet som bedöms som kvacksalve-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>111</p>
<p>ri/altemativmedicin och verksamhet som i och för sig omfattas av skol-<br>medicinen, men där utövare trots detta inte är att betrakta som hälso- och<br>sjukvårdspersonal. Socialstyrelsen kan med stöd av bestämmelsen för-<br>bjuda någon att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens område. Den som drabbas av ett sådant förbud far inte<br>mot ersättning undersöka annans hälsotillstånd eller behandla annan för<br>sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva<br>åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte. En förutsättning för<br>att ett beslut med förbud skall kunna meddelas är, att den som förbudet<br>riktar sig mot genom en lagakraftvunnen dom har övertygats om hälso-<br>farligt kvacksalveri. Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Den som bryter mot Socialstyrelsens förbud kan<br>dömas för hälsofarligt kvacksalveri.</p>
<p>För att ge Socialstyrelsens beslut mera tyngd föreslår regeringen att<br>styrelsen får förena sitt förbud med vite.</p>
<p>Behörighetskommittén föreslår att Socialstyrelsen även i andra fall<br>skall få förelägga någon att vid äventyr av vite upphöra med viss verk-<br>samhet. Det gäller när det föreligger sannolika skäl att misstänka att nå-<br>gon som inte är hälso- och sjukvårdspersonal bryter mot de bestämmelser<br>som begränsar sådan yrkesverksamhet. Kommittén menar att gällande<br>bestämmelser om Socialstyrelsens möjligheter att ingripa mot olämpliga<br>yrkesutövare inom altemativmedicinen utformats på ett sådant sätt att de<br>utgör ett relativt trubbigt instrument. Socialstyrelsen kritiserar förslaget<br>och menar att bestämmelser om tillsyn över kvacksalveriområdet skulle<br>medföra en utspädning av den individ- och verksamhetstillsyn som redan<br>finns. Vidare menar styrelsen att förslaget måste bli föremål för ytterliga-<br>re genomlysning.</p>
<p>Regeringen delar kommitténs bedömning att det kan behövas mer ef-<br>fektiva metoder för ingripanden mot främst sådan verksamhet som är att<br>bedöma som direkt hälsovådlig. Ett förslag som ger Socialstyrelsen yt-<br>terligare skyldigheter och befogenheter måste emellertid övervägas yt-<br>terligare. Bl.a. måste man ta ställning till vilka möjligheter Socialstyrel-<br>sen bör ges att tilltvinga sig tillträde till lokaler och handlingar. En uttun-<br>ning av den nuvarande tillsynen, som Socialstyrelsen varnar för, är heller<br>inte önskvärd. Regeringen väljer därför att inte nu lämna några ytterliga-<br>re förslag om utökade befogenheter för Socialstyrelsen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>112</p>
<h3>5.5</h3>
<h4>5.5.1</h4>
<h3>Nya former av sanktioner m.m.</h3>
<h4>Föreskrift om prövotid</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringens förslag: En treårig prövotid för fortsatt behörighet skall<br>fa föreskrivas en legitimerad yrkesutövare om denne varit oskicklig<br>vid utövningen av sitt yrke eller genom sitt förfarande på annat sätt<br>visat sig olämplig för yrket och varning inte framstår som en tillräck-<br>ligt ingripande åtgärd. Förfarandet skall ha varit sådant att det gränsar<br>till att uppfylla förutsättningarna för att legitimationen skall kunna<br>återkallas. Prövotid skall även kunna föreskrivas en legitimerad som<br>på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte<br>komma att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.</p>
<h4>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag.</h4>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till<br>förslaget att en treårig prövotid för fortsatt behörighet skall kunna före-<br>skrivas legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Ett flertal instanser<br>menar att de svårigheter som uppkommer med att ordna utbildning,<br>handledning etc. under prövotiden måste belysas, inte minst när det gäller<br>privatpraktiserande yrkesutövare. Riksförsäkringsverket, Landstingen i<br>Blekinge, Örebro och Kalmar, Göteborgs Sjukvård, Karolinska Institutet,<br>Legitimerade Sjukgymnasters Riksorganisation, Sveriges Läkarförbund<br>och Sveriges Psykologförbund anser att arbetsgivaren tillsammans med<br>de legitimerade bör bedöma vilka åtgärder som skall vidtas under prövo-<br>tiden. Socialstyrelsen anser att prövotiden bör kompletteras med möjlig-<br>het för styrelsen att förelägga om vilka konkreta åtgärder som bör vidtas.<br>Liknande förslag lämnas också av Landstingen i Örebro, Malmöhus och<br>Uppsala län samt Landstingsförbundet. HSAN framhåller bl.a. att försla-<br>get om prövotid är att anse som en skyddsåtgärd och bör föreskrivas i<br>syfte att förebygga en framtida återkallelse av legitimation. Förutsätt-<br>ningarna bör vara att det vid tidpunkten för prövningen inte finns till-<br>räcklig grund för återkallelse, men att den legitimerade på ett allvarligt<br>sätt visat sig olämplig att utöva yrket eller befaras inte kunna utöva sitt<br>yrke tillfredsställande. Linköpings universitet anser att prövotid skulle<br>kunna föreskrivas i fall av sjukdom, men att rekvisiten i övrigt är tvivel-<br>aktiga.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Regeringen anser att det vid en reformering av systemet för offent-<br>ligrättsliga ingripanden mot hälso- och sjukvårdspersonalen är lämpligt<br>att söka lösningar i individuellt utformade åtgärder, som syftar till att<br>avhjälpa den enskilde yrkesutövarens brister. Tänkbara sanktioner och<br>åtgärder är en allmän befogenhet att inskränka behörigheten, en möjlig-<br>het att fatta beslut om utredning om yrkesskicklighet, varning förenad<br>med särskilda föreskrifter, föreskrifter i stället för återkallelse av legiti-<br>mationen samt disciplinböter. Många av dessa åtgärder fordrar emellertid</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 109<br></p>
<p>tillskapande av utbildningsmöjligheter, övervakningssystem m.m. som Prop. 1997/98:109<br>för närvarande inte existerar. Även tillämpningssvårigheter kan förutses,<br>exempelvis när det gäller att bedöma om ett föreläggande respektive en<br>föreskrift har följts eller inte. En annan svårighet består i att ange vem<br>som skall ansvara för genomförandet. Vidare kan kringgående genom<br>skenarrangemang befaras, liksom problem för patienter. Regeringen fin-<br>ner sammantaget att en åtgärd av enklare konstruktion, som är utformad<br>så att ansvaret för genomförandet helt vilar på den legitimerade är att<br>föredra.</p>
<p>Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ny form av offentligrätts-<br>ligt ingripande - föreskrift om prövotid - som skall kunna föreskrivas i<br>syfte att om möjligt förebygga en framtida återkallelse av legitimationen.<br>Av hävd har en principiell skiljelinje upprätthållits mellan å ena sidan<br>disciplinpåföljd och å andra sidan återkallelse av legitimation och annan<br>behörighet. De kan emellertid i många fall uppfattas som likartade reak-<br>tioner på avvikande beteenden. Detta påverkas kanske delvis av att det<br>ankommer på HSAN att pröva såväl frågor om disciplinpåföljd som åter-<br>kallelse och begränsning av behörighet - ibland till och med i samma<br>ärende. I och för sig kan också samma omständigheter ligga till grund för<br>en disciplinpåföljd och en återkallelse av legitimationen men det är ändå<br>fråga om två helt olika samhälleliga ingripande mot den enskilde.</p>
<p>HSAN har i sitt remissvar framhållit att prövotid är att anse som en<br>skyddsåtgärd. Regeringen delar denna uppfattning och anser att prövo-<br>tidsinstitutet bör betraktas som ett första led i den skyddsåtgärd som åter-<br>kallelse av legitimationen utgör. Beslut att föreskriva prövotid skall bl.a.<br>kunna fattas när en legitimerad tidigare ålagts en eller flera varningar<br>eller redan vid den första förseelsen, om den är så allvarlig att disciplin-<br>påföljd i form av varning bedöms som en inte tillräckligt ingripande åt-<br>gärd. Prövotid skall också kunna föreskrivas i de fall förutsättningar att<br>meddela disciplinpåföljd visserligen inte föreligger men i vilka den legi-<br>timerade på ett allvarligt sätt visat sig olämplig att utöva yrket. Innebör-<br>den av föreskriften är att en ytterligare förseelse av allvarligt slag som<br>inträffar under den fastställda prövotiden leder till återkallelse av legiti-<br>mationen, om inte särskilda skäl kan åberopas för att underlåta detta.<br>Tanken är att den legitimerade skall göras medveten om att den förseelse<br>som lagts honom eller henne till last är så allvarlig att återkallelse av le-<br>gitimation blir aktuell om en ny förseelse inträffar under prövotiden. Den<br>legitimerade far själv, i förekommande fall tillsammans med sin arbets-<br>givare, bedöma vilka konkreta åtgärder som behöver vidtagas. Det kan<br>t.ex. röra sig om vidareutbildning, förbättrade rutiner och egenkontroll.<br>Härigenom begränsas behovet av särskilda kontrollåtgärder från myndig-<br>heternas sida, samtidigt som den enskilde far ett eget förstärkt intresse av<br>att se till att han eller hon inte på nytt gör sig skyldig till fel. Om man på<br>detta sätt tvingar fram en större noggrannhet i yrkesutövningen och, där<br>det behövs, utbildning, handledning eller andra nödvändiga åtgärder, bör<br>det finnas goda förutsättningar för att förbättra kvaliteten i vården.</p>
<p>114</p>
<p>Oskicklighet eller annan olämplighet</p>
<p>Förslaget innebär att en treårig prövotid för fortsatt behörighet får före-<br>skrivas en legitimerad yrkesutövare som varit oskicklig vid utövning av<br>sitt yrke. Därutöver skall - för att markera att fråga skall vara om allvar-<br>ligare förseelser - förhållandena vara sådana att rekvisiten för varning<br>föreligger. Förseelserna eller beteendet skall vara så allvarliga till sin<br>natur att de gränsar till sådant som kan leda till återkallelse av legitima-<br>tionen. Yrkesutövaren skall således kunna meddelas en föreskrift om<br>prövotid, i syfte att om möjligt förebygga en framtida återkallelse av le-<br>gitimationen. Institutet omfattas inte av någon preskriptionsbestämmelse,<br>men eftersom det syftar till att förhindra framtida förseelser ter det sig<br>naturligt att man inte beaktar händelser som inträffat långt tillbaka i ti-<br>den.</p>
<p>Prövotid skall för det första kunna föreskrivas när en legitimerad yr-<br>kesutövare tidigare ålagts en eller flera varningar. Härigenom görs den<br>legitimerade på ett auktoritativt sätt uppmärksam på att ytterligare förse-<br>elser inte kommer att tolereras. Antag att en legitimerad yrkesutövare<br>tidigare ålagts disciplinpåföljd i form av varning för att han eller hon ut-<br>fört behandlingar enligt en metod som inte anses förenlig med vetenskap<br>och beprövad erfarenhet. Han eller hon anmäls på nytt för att ha fortsatt<br>att använda metoden. Genom att en prövotid åläggs honom eller henne<br>ges en tydlig uppmaning att, för att undvika återkallelse av legitimatio-<br>nen, upphöra med denna behandlingsmetod. Gör han eller hon sig skyl-<br>dig till en ny förseelse under prövotiden återkallas legitimationen.</p>
<p>För det andra skall föreskrift om prövotid kunna användas redan första<br>gången en legitimerad yrkesutövare gör sig skyldig till en förseelse, om<br>denna är så allvarlig att rekvisiten för varning är uppfyllda. Genom att<br>grov oskicklighet eller annan uppenbar olämplighet inte krävs, markeras<br>att förutsättningar för återkallelse av legitimationen inte är uppfyllda.<br>Prövotid skall således kunna användas redan första gången en legitime-<br>rad yrkesutövare gör sig skyldig till en förseelse, om denna är så allvarlig<br>att hans eller hennes lämplighet ifrågasätts. Antag exempelvis att en läka-<br>re visat bristfälliga kunskaper vid en operation av visst slag. I övrigt finns<br>inte någon anmärkning mot läkaren när det gäller yrkesutövningen. Hän-<br>delsen bedöms som allvarlig, samtidigt som förutsättningar för återkallel-<br>se av legitimationen inte föreligger. I ett sådant läge skall prövotid kunna<br>föreskrivas. Med denna åtgärd inskärps allvaret i reaktionen och samti-<br>digt åläggs den enskilde ett särskilt ansvar att se till att inte någon ytterli-<br>gare förseelse inträffar under prövotiden.</p>
<p>Prövotid skall vidare kunna föreskrivas i de fall förutsättningar att<br>meddela varning visserligen inte föreligger till följd av 3 eller 5 § i nuva-<br>rande disciplinpåföljdslagen men i vilka den legitimerade på ett annat sätt<br>visat sig olämplig att utöva yrket. Dessa bestämmelser skall enligt rege-<br>ringens förslag överföras till 5 kap. 2 och 4 §§ lagen om yrkesverksamhet<br>på hälso- och sjukvårdens område. Till följd av 3 § disciplinpåföljdslagen<br>undantas från disciplinpåföljd sådana förfaranden som inte avser vården<br>av en enskild patient. Exempel på sådana situationer är försummelser vid<br>omhändertagande av avlidna och utfärdande av intyg utan patientunder-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>115</p>
<p>sökning. För att prövotid skall kunna komma i fråga skall det även här<br>vara fråga om så allvarliga förseelser att de gränsar till sådant som kan<br>medföra återkallelse av legitimation. 5 § disciplinpåföljdslagen utesluter<br>behandling i disciplinär ordning av ett handlande som anmälts till åtal.<br>Även sådana förfaranden skall emellertid kunna leda till föreskrift om<br>prövotid om fråga är om allvarligare brottslighet. Vid t.ex. bedrägerier<br>som skett i yrkesutövningen, såsom oriktiga debiteringar av läkarvårdser-<br>sättning, skulle i vissa fall föreskrift om prövotid kunna komma till an-<br>vändning om förhållandena inte är sådana att återkallelse är aktuell.</p>
<p>Sjukdom m.m.</p>
<p>Prövotid skall även kunna föreskrivas om en legitimerad på grund av<br>sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte komma att kun-<br>na utöva sitt yrke tillfredsställande. Det skall således vara fråga om fall, i<br>vilka sjukdom eller missbruk konstaterats föreligga och där risken be-<br>döms vara stor att den legitimerade i en nära framtid inte kommer att<br>kunna fullgöra sina åligganden om inte behandling sätts in. Grunden for<br>återkallelse föreligger således ännu inte men bedöms kunna uppkomma<br>inom en nära framtid. Socialstyrelsen måste givetvis i dessa fall ha en<br>särskild tillsyn över den legitimerade. Om det är klart att en yrkesutövare<br>på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva<br>yrket tillfredsställande kan givetvis inte föreskrift om prövotid komma i<br>fråga utan då skall legitimationen i stället återkallas. Konsekvensen av<br>den föreslagna regeln blir framför allt att missbruksfall kan leda till åt-<br>gärd på ett tidigare stadium än som nu är möjligt.</p>
<p>Antag att en sjuksköterska missbrukar alkohol eller narkotika. Han el-<br>ler hon bedöms alltjämt kunna utöva sitt yrke tillfredsställande men det<br>kan befaras att han eller hon på grund av sitt missbruk inte kommer att<br>kunna göra detta om inte särskild behandling sätts in. I en sådan situation<br>skall prövotid kunna föreskrivas. Det är alltså fråga om en situation där<br>missbruket eller sjukdomen ännu inte nått så långt att den legitimerade<br>inte längre kan utöva sitt yrke tillfredsställande. Genom att en prövotid<br>föreskrivs blir sjuksköterskan på ett effektivt sätt påmind om allvaret i<br>situationen och erinrad om att han eller hon måste genomgå någon form<br>av behandling för att komma till rätta med sitt missbruk och därigenom<br>undvika återkallelse av legitimationen.</p>
<h4>5.5.2 Återkallelse av legitimation efter föreskrift om prövotid</h4>
<p>Regeringens förslag: Gör sig den legitimerade yrkesutövaren under<br>prövotiden på nytt skyldig till en förseelse som kan föranleda varning<br>eller har den som ålagts prövotid på annat sätt visat sig olämplig att<br>utöva yrket skall legitimationen kunna återkallas. Återkallelse kan un-<br>derlåtas om särskilda skäl föreligger, varvid föreskrift om prövotid på<br>nytt kan meddelas ytterligare en gång.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>116</p>
<p>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser framför inte några syn-<br>punkter på förslaget om återkallelse av legitimation efter föreskrift om<br>prövotid. Socialstyrelsen anser att det i princip bör vara möjligt att endast<br>en gång förnya en föreskrift om prövotid.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Har en yrkesutövare under prövoti-<br>den på nytt varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt<br>visat sig olämplig att utöva yrket skall legitimationen kunna återkallas.<br>Detta är den huvudregel som skall tillämpas i de flesta situationer. Det<br>skall göras en saklig bedömning av förseelsen i sig. De processuella för-<br>utsättningarna för disciplinpåföljd skall inte beaktas, såsom preskrip-<br>tionsbestämmelsema i nuvarande 6 § disciplinpåföljdslagen. I stort sett<br>motsvarande bestämmelser återfinns i 5 kap. 5 § lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område. Regeringen föreslår dock att<br>den absoluta preskriptionstiden skall förlängas (se avsnitt 5.7). Exempel<br>på fall då en legitimerad under prövotiden genom något förfarande visat<br>sig olämplig att utöva yrket är att han eller hon begått ett brott av bety-<br>delse för yrkesutövningen eller utfärdat oriktiga intyg utan att ha träffat<br>patienten. Härmed avses fall, i vilka förutsättningar att meddela varning<br>visserligen inte föreligger, men i vilka den legitimerade visat sig olämp-<br>lig att utöva yrket. Återkallelse av legitimation blir aktuellt även om det<br>som inträffar under prövotiden inte är likartat med det förfarande som<br>föranlett föreskriften om prövotid. Detta innebär således att en legitime-<br>rad, som föreskrivits prövotid på grund av oskicklighet vid utövning av<br>sitt yrke, förlorar sin legitimation om han eller hon under pågående<br>prövotid genom något förfarande, exempelvis en brottslig gärning, visar<br>sig olämpligt att utöva yrket och vice versa.</p>
<p>Även om huvudregeln är att legitimationen återkallas om en förseelse<br>av ovan angivet slag inträffar under prövotiden, måste det finnas möjlig-<br>het att underlåta återkallelse om särskilda skäl föreligger. Denna säker-<br>hetsventil ger HSAN en möjlighet att göra en skälighetsbedömning och<br>att ta hänsyn till bristande samband mellan förseelserna, tidsaspekter<br>m.m. Hänvisningen till särskilda skäl innebär emellertid även en möjlig-<br>het för HSAN att bedöma om den legitimerade visar vilja att genom egna<br>åtgärder komma tillrätta med sina brister och, om så bedöms vara fallet,<br>överväga om fog finns att underlåta återkallelse av legitimationen. Ex-<br>empel på sådana åtgärder är att en legitimerad avstår från yrkesutövning<br>av visat slag, vidareutbildar sig eller arbetar under någon kompetent per-<br>sons överinseende. Den enskilde yrkesutövaren skall vara beredd att själv<br>vidta de praktiska arrangemangen för att kunna genomföra åtgärderna.<br>Det måste också vara fråga om utfästelser som bedöms seriöst grundade.<br>Enbart den omständigheten att en legitimerad, som under prövotiden un-<br>derlåtit att göra något åt sina bristande yrkeskunskaper, i återkallelseä-<br>rendet förklarar sig vilja göra det medför inte att särskilda skäl kan anses<br>föreligga. Det måste krävas att denne under prövotiden verkat för att för-<br>bättra sina yrkeskunskaper men att prövotiden av olika skäl inte varit<br>tillräcklig. Det kan också tänkas att den förseelse som inträffat under<br>prövotiden blottat ytterligare brister i yrkeskunskaperna som därför be-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>117</p>
<p>höver avhjälpas. Underlåts återkallelse därför att särskilda skäl anses fö-<br>religga, föreslås att en ny prövotid skall kunna föreskrivas. Regeringen<br>anser i likhet med Socialstyrelsen att en föreskrift om prövotid skall kun-<br>na förnyas vid endast ett tillfälle.</p>
<p>För de fall som rör sjukdom eller någon liknande omständighet kom-<br>mer prövotiden att ha en delvis annan innebörd än för de fall som rör<br>oskicklighet eller annan olämplighet. För sjukdomsfallen har inte före-<br>slagits någon särskild grund för återkallelse för den händelse något in-<br>träffar under prövotiden, eftersom de nuvarande grunderna för återkallel-<br>se har ansetts tillräckliga. Försämras förmågan att utöva yrket och beror<br>detta på missbruket eller sjukdomen, får bedömas om ett föreläggande<br>om läkarundersökning skall beslutas, varvid även interimistisk återkallel-<br>se av legitimation kan komma i fråga. Återkallelse av legitimation kan<br>således alltid ske, oavsett om prövotid löper eller inte, om försämringen<br>av en sjukdom eller ett missbruk är så allvarlig att den legitimerade inte<br>längre kan utöva yrket tillfredsställande. Undantagsvis kan tänkas att i<br>stället en ny prövotid föreskrivs.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h4>5.5.3 Förfarandet</h4>
<p>Regeringens förslag: Frågor om föreskrift om prövotid skall tas upp<br>på anmälan av Socialstyrelsen, JO, JK eller på ansökan av den som<br>saken gäller. Beslut om prövotid gäller, liksom bl.a. återkallelse av le-<br>gitimation, omedelbart om inte annat anges i beslutet. Tid under vil-<br>ken verkställighet av beslutet inte ägt rum, t.ex. till följd av ett beslut<br>om inhibition, skall inte räknas in i prövotiden.</p>
<p>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i<br>Stockholms län, HSAN och Landstinget Skaraborg har lämnat synpunkter<br>från vilken tidpunkt prövotiden skall beräknas och tidens längd. Kam-<br>marrätten ifrågasätter om inte dagen då den legitimerade delges beslutet<br>bör vara utgångspunkten för från vilken tidpunkt prövotiden skall löpa.<br>Länsrätten anser att det vore en fördel om utgångspunkten för prövotiden<br>beräknades enligt nuvarande 39 § disciplinpåföljdslagen, dvs. att beslutet<br>gäller omedelbart om inte annat anges. HSAN påpekar att prövotiden i<br>vissa fall kan komma att inledas lång tid efter förseelsen och anser att det<br>bör övervägas om inte prövotiden bör göras mer flexibel och kunna be-<br>stämmas från fall till fall. Landstinget Skaraborg anser att om arbetsgiva-<br>ren bedömer att den felande visat god vilja till bättring genom att förbätt-<br>ra sina kunskaper eller på annat sätt visar att påföljden haft avsett syfte,<br>skall tillsynsmyndigheten kunna förkorta prövotiden.</p>
<p>118</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Anhängiggörande m.m.</p>
<p>Föreskrift om prövotid tillhör enligt regeringens förslag den grupp av<br>åtgärder som rör bedömningen av de legitimerades lämplighet, såsom<br>återkallelse av legitimation och begränsning eller indragning av förskriv-<br>ningsrätt. Beslut om prövotid kommer därmed enligt förslaget att följa de<br>processuella regler som gäller för bl.a. återkallelse av legitimation. Det<br>innebär att föreskrift om prövotid inte skall kunna aktualiseras utan att<br>Socialstyrelsen, såsom fallet är i återkallelseärenden, har tagit initiativet<br>(se 7 kap. 7 § i förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-<br>vårdens område). Detta är också naturligt eftersom ett sådant beslut i<br>förlängningen kan leda till återkallelse av legitimationen. Har ett discip-<br>linärende väckts enbart efter anmälan av enskild, måste alltså Socialsty-<br>relsen särskilt yrka föreskrift om prövotid för att även den frågan skall<br>kunna prövas. Beslut om prövotid föreslås även kunna fattas på ansökan<br>av den som saken gäller. Eftersom bestämmelserna om preskription inte<br>blir tillämpliga på föreskrift om prövotid finns det emellertid inte någon<br>tidsmässig gräns för sådana yrkanden. Enligt förslaget blir det alltså<br>möjligt för Socialstyrelsen att yrka prövotid för en viss förseelse även<br>sedan HSAN prövat frågan om disciplinpåföljd på grund av samma för-<br>seelse. En löpande prövotid förslås inte heller förhindra att frågan om<br>disciplinpåföljd väcks. De skall vidare vara möjligt för styrelsen att yrka<br>i första hand prövotid och i andra hand disciplinpåföljd med anledning av<br>samma förseelse. HSAN kan dock inte i samma beslut ålägga en yrkes-<br>utövare disciplinpåföljd och samtidigt föreskriva prövotid.</p>
<p>Även Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslem har möjlighet att<br>göra anmälan till HSAN. Detta framgår av 6 § tredje stycket lagen<br>(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän respektive i 6 §<br>första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Med den<br>utformning dessa bestämmelser har i dag kommer möjlighet att göra an-<br>mälan till HSAN emellertid inte att omfatta föreskrift om prövotid. Be-<br>stämmelserna bör därför ändras i överensstämmelse med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Utgångspunkten for prövotiden</p>
<p>När det gäller utgångspunkten för prövotiden är olika tidpunkter tänkba-<br>ra. För det första skulle prövotiden kunna räknas från tidpunkten för den<br>förseelse som föranleder beslutet om prövotid. Andra tänkbara utgångs-<br>punkter för prövotiden skulle kunna vara dagen då beslutet om prövotid<br>meddelas eller dagen då detta beslut kan verkställas.</p>
<p>Fördelen med att välja tidpunkten för den förseelse som föranleder<br>prövotid som utgångspunkt för prövotiden skulle bl.a. vara att denna ut-<br>gångspunkt från patientsäkerhetssynpunkt ter sig naturlig och inte påver-<br>kas av att beslutet överklagas. En sådan lösning skulle emellertid innebä-<br>ra att beslutet fattas med retroaktiv verkan. Det skulle dessutom med<br>denna lösning kunna inträffa att prövotiden redan har löpt ut innan be-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>119</p>
<p>slutet om prövotid blivit verkställbart. Detta innebär att till en förseelse<br>begången under prövotiden knyts en rättsverkan, som den legitimerade<br>vid tidpunkten för nämnda förseelse inte var medveten om. Att välja en<br>sådan utgångspunkt för prövotiden strider således mot den s.k. legalitets-<br>principen och kan redan därigenom inte komma i fråga.</p>
<p>Enligt 39 § i nuvarande disiciplinpåföljdslagen (se 8 kap. 13 § första<br>stycket i förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens<br>område) gäller beslut i frågor som avses i 7-12 §§ i lagen omedelbart om<br>inte annat anges i beslutet. Sådana beslut som avser inskränkningar i häl-<br>so- och sjukvårdspersonalens yrkesbehörighet eller meddelande av ny<br>behörighet är således verkställbara omedelbart, oberoende av om beslutet<br>överklagas. HSAN kan emellertid förordna att beslutets rättsverkan skall<br>inträda vid en senare tidpunkt, t.ex då beslutet vunnit laga kraft. Som<br>tidigare nämnts hör föreskrift om prövotid till den grupp av åtgärder som<br>rör bedömningen av de legitimerades lämplighet. Regeringen anser där-<br>för att samma ordning bör gälla såväl för beslut om prövotid som för be-<br>slut om t.ex. återkallelse av legitimation. Detta innebär att om inte något<br>särskilt förordnas beträffande verkställigheten, kommer prövotidens<sup>1</sup> ut-<br>gångspunkt att vara dagen då beslutet meddelas.</p>
<p>Prövotiden löper alltså även om beslutet överklagas. Frågan uppkom-<br>mer dock hur prövotiden påverkas om den som ålagts prövotid yrkar och<br>erhåller inhibition av beslutet om prövotid i högre instans i avvaktan på<br>slutligt avgörande. Motsvarande problem har uppmärksammats beträf-<br>fande skyddstillsyn i 28 kap. 5 § brottsbalken. Där anges att en dom på<br>skyddstillsyn går i verkställighet omedelbart, om inte domstolen förord-<br>nar om motsatsen. För de fall högre rätt meddelar inhibitionsbeslut, men<br>sedan ändå dömer den tilltalade till skyddstillsyn, föreskrivs att den tid<br>under vilken verkställighet inte ägt rum inte skall räknas in i vare sig<br>prövotiden eller övervakningstiden. I likhet med vad som gäller enligt<br>dessa bestämmelser om skyddstillsyn föreslås därför att en bestämmelse<br>införs i 8 kap. 13 § andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens område av innebörd att tid under vilken verkställighet<br>inte ägt rum, Lex. till följd av ett beslut om inhibition, inte skall räknas in<br>i prövotiden. Prövotiden förlängs härigenom med motsvarande tid.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Socialstyrelsen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dem som har före-<br>skrift om prövotid, och ett föreläggande om prövotid bör därför följas<br>upp med tillsynsåtgärder från styrelsens sida. Hur tillsynen skall gå till<br>far enligt regeringens uppfattning anpassas till det enskilda fallet. Social-<br>styrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att prövotiden bör komplette-<br>ras med en möjlighet för styrelsen att förelägga om vilka konkreta åtgär-<br>der som bör vidtas. En sådan möjlighet skulle kunna vara av särskilt stort<br>värde i de fall yrkesutövaren är privatpraktiker och således inte kan bli<br>föremål för övervakning av en arbetsgivare. För närvarande finns det<br>emellertid inte något utvecklat system hos tillsynsmyndigheten som ga-<br>ranterar vidareutbildning eller möjliggör övervakning av en yrkesutövare</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>120</p>
<p>som föreskrivits prövotid. Regeringen är därför inte beredd att för närva-<br>rande föreslå regler om tillsyn utöver de generella bestämmelserna i till-<br>synslagen.</p>
<p>Prövotid kan inte föreskrivas hälso- och sjukvårdspersonal som inte är<br>legitimerad. Inte heller kommer de yrkesutövare som innehar en skyddad<br>yrkestitel att omfattas av bestämmelserna om prövotid. När det gäller<br>behörigheter som avses i 12 § disciplinpåföljdslagen (jfr 5 kap. 10 § la-<br>gen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område) tar dessa i<br>första hand sikte på förordnanden att utöva yrke som barnmorska, läkare<br>eller tandläkare. Dessa förordnanden är tidsbegränsade, och möjligheten<br>att utfärda dem har tillkommit i huvudsak för att dels möjliggöra den<br>praktiska utbildning som allmäntjänstgöringen för läkare utgör, dels för<br>att användas i vissa vikariatssituationer (se prop. 1993/94:149 s. 101 f).<br>Med hänsyn till den korta tid dessa förordnanden varar - högst två år<br>beträffande allmäntjänstgöringen - föreslås att de som har sådan behö-<br>righet inte skall omfattas av förslaget om prövotid. Det torde i dessa fall<br>vara tillräckligt att möjlighet finns att återkalla behörigheten och sedan<br>eventuellt utfärda ett mer begränsat förordnande.</p>
<p>Enligt regeringens mening lämpar sig inte frågor om prövotid för<br>handläggning av HSAN:s ordförande ensam. Beslut om föreskrift om<br>prövotid föreslås därför fattas av nämnden i sin helhet.</p>
<h3>5.6 Interimistisk återkallelse av legitimation</h3>
<h4>5.6.1 Utvidgade möjligheter till interimistisk återkallelse av<br>legitimation</h4>
<p>Regeringens förslag: En legitimation skall kunna återkallas för tiden<br>till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt om det finns san-<br>nolika skäl för misstanke att den legitimerade har visat grov oskick-<br>lighet i sin yrkesutövning eller på annat sätt visat sig uppenbart<br>olämplig att utöva yrket, såvida det är påkallat från allmän synpunkt.<br>Ett interimistiskt beslut skall gälla i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl får giltighetstiden för beslutet förlängas ytterligare med<br>högst sex månader.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: Överensstämmer i hu-<br>vudsak med regeringens. Dock anser utredningen att möjligheten att för-<br>länga giltighetstiden av det interimistiska beslutet inte bör ha någon yt-<br>tersta gräns.</p>
<p>Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till<br>förslaget att införa en ny bestämmelse om interimistisk återkallelse av<br>legitimation. Riksåklagaren framhåller att sannolika skäl är ett rekvisit<br>som inom straffprocessrätten har fatt en innebörd som far anses allmänt<br>vedertagen och därför bör ges samma innebörd i detta sammanhang. Sve-<br>riges Advokatsamfund påpekar att ett beslut om interimistiskt återkallelse<br>i praktiken torde medföra att det blir svårt för den berörde att återuppta<br>sin yrkesverksamhet även om legitimationen inte återkallas slutligt. Väs-<br></p>
<p>121</p>
<p>terbottens läns landsting är tveksamma till värdet av att utvidga möjlig-<br>heterna att interimistiskt återkalla en legitimation. Praktikertjänst anser<br>att det skall krävas mera än sannolika skäl för grov oskicklighet för att<br>återkallelse tills vidare skall komma ifråga. Ett beslut om återkallelse tills<br>vidare skall, enligt Praktikertjänst, inte i något fall gälla för längre tid än<br>tre månader med möjlighet till förlängning med högst en månad.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Ärenden om återkallelse av legitimation kräver normalt skyndsam hand-<br>läggning. Dröjsmål med att dra in en behörighet som inte längre bör gälla<br>kan innebära stora risker för säkerheten i vården. Samtidigt måste rätts-<br>säkerheten för den yrkesutövare som talan riktas emot tillgodoses. Hu-<br>vudprincipen måste därför vara att handläggningen av ärendet inriktas på<br>att snabbt fa fram en sådan utredning som möjliggör slutligt beslut i åter-<br>kallelseärendet.</p>
<p>Det kan av olika skäl dra ut på tiden innan ett ärende hos HSAN slutli-<br>gen avgörs. Skälet kan exempelvis vara att utgången av en brottmålspro-<br>cess avvaktas. Vidare kan den noggranna utredning som många gånger<br>behövs för att garantera den legitimerades rättssäkerhet ta lång tid i an-<br>språk. Åtgärder för att förhala avgörandet i ärendet från den legitimera-<br>des sida kan också förekomma. Under tiden till dess återkallelseärendet<br>avgörs av HSAN kan med dagens system yrkesutövaren fortsätta att för-<br>skriva läkemedel och utföra behandlingar som inte svarar mot patienter-<br>nas behov och därigenom undanhålla patienterna adekvat vård. Andra<br>förfaranden som förekommer är bedrägerier avseende t.ex. läkarvårdser-<br>sättningar, utfärdande av oriktiga intyg för sjukpenning och liknande.<br>Sådana förfaranden kan omfatta betydande belopp. Det finns visserligen<br>möjlighet att redan idag interimistiskt dra in eller begränsa behörigheten<br>att ordinera narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit.<br>Åtskilliga andra kategorier läkemedel är dock eftertraktade, exempelvis<br>anabola steroider, och kan föranleda ordinationer som inte står i överens-<br>stämmelse mot vetenskap och beprövad erfarenhet.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som redovisats framstår det enligt regeringens<br>uppfattning som en brist att möjligheten till interimistiskt beslut inte står<br>till buds över hela linjen i ärenden om återkallelse av legitimation. Denna<br>brist kan i vissa fall leda till betydande olägenheter. En möjlighet bör<br>därför öppnas till interimistisk återkallelse av legitimation i sådana fall<br>där det slutliga avgörandet hotar att dra ut på tiden och olägenheter kan<br>befaras. Existensen av ett sådant alternativ kan också antas förbättra So-<br>cialstyrelsens och HSAN:s möjligheter att snabbt och effektivt slutföra<br>utredning och bedömning av återkallelseärenden.</p>
<p>Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranle-<br>da att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt.<br>Tvärtom är det då mycket angeläget med en särskilt skyndsam handlägg-<br>ning. Genom tidsbegränsning av de interimistiska beslutets giltighet och<br>krav på särskilda skäl för en förlängning med högst sex månader under-<br>stryks kravet på skyndsam handläggning och den enskildes krav på rätts-<br>säkerhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>122</p>
<p>I de fall en legitimerad påstås ha visat grov oskicklighet i sin yrkes-<br>utövning eller är misstänkt för att ha begått ett grovt brott bör således<br>möjlighet finnas att interimistiskt besluta om återkallelse av legitimatio-<br>nen. Samma möjlighet bör finnas i de fall en yrkesutövare ålagts prövotid<br>och under prövotiden på nytt gjort sig skyldig till en allvarlig förseelse<br>eller annars på ett allvarligt sätt visat sig olämplig att utöva yrket. Det är<br>särskilt angeläget att denna möjlighet finns i de fall den legitimerade inte<br>är häktad eller anhållen eller eljest berövad friheten, men kan behövas<br>även i fall av denna karaktär. Enligt 24 kap. 1 § RB får den som på san-<br>nolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket det är föreskrivet fängelse<br>ett år eller däröver, häktas under vissa ytterligare förutsättningar. Är för<br>brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning<br>ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas. Det är emel-<br>lertid att uppmärksamma att en läkare under den tid han är häktad i vissa<br>fall, under förutsättning att åklagare eller domstol inte har beslutat om<br>restriktioner, kan utfärda intyg eller förskriva narkotiska läkemedel, så<br>länge som han eller hon inte har fatt denna behörighet indragen eller le-<br>gitimationen återkallad. De fall i vilka möjligheten att interimistiskt åter-<br>kalla legitimationen aktualiseras blir troligen ytterst få. De kan emellertid<br>förutses vara så allvarliga att möjligheten till en interimistisk åtgärd<br>kommer att vara en nödvändig förutsättning för säkerheten i vården.</p>
<p>Förutsättningar</p>
<p>Regeringens förslag har delvis utformats på samma sätt som bestämmel-<br>sen om interimistisk återkallelse av forskrivningsrätt. Eftersom det kan<br>komma att bli fråga om olika typer av fall är det svårt att avgränsa dessa<br>fall genom preciseringar i lagtexten. Avgränsningen får i stället ske i<br>rättstillämpningen. För att avgränsa tillämpningen av bestämmelsen till<br>de ytterlighetsfall den är tänkt för har, förutom kravet på sannolika skäl<br>för återkallelse, det kravet uppställts att ett interimistiskt beslut är påkal-<br>lat från allmän synpunkt. Detta krav omfattar patienternas intresse av<br>säkerhet i vården men även det allmännas intresse av en riktig tillämp-<br>ning av systemet med exempelvis läkarvårdsersättningar och socialför-<br>säkringsförmåner. Om exempelvis en arbetsgivare redan har vidtagit så-<br>dana åtgärder att dessa intressen får anses tillgodosedda blir bestämmel-<br>sen inte tillämplig. Är yrkesutövaren egenföretagare kan däremot hänsyn<br>till sådana intressen medföra att dennes legitimation återkallas interimis-<br>tiskt.</p>
<p>När rekvisitet sannolika skäl får anses uppfyllt kan naturligtvis variera<br>från fall till fall. Vid misstanke om brott skall omständigheterna vara så-<br>dana att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad. I<br>de fall den legitimerade är häktad har en domstol konstaterat att sanno-<br>likhetsrekvisitet är uppfyllt. I de fall åtal har väckts har åklagaren gjort en<br>sannolikhetsbedömning som innefattar att en fallande dom kommer att<br>meddelas. Det är emellertid inte uteslutet att rekvisitet i vissa fall kan<br>vara uppfyllt tidigare. Har exempelvis den berörde erkänt gärningen</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>123</p>
<p>måste en interimistisk återkallelse kunna beslutas tidigare än om ansvars-<br>frågan är tvistig.</p>
<p>Att interimistiska beslut tidsbegränsas förekommer vid interimistiska<br>beslut avseende förskrivningsrätten och även i utländska regelsystem.<br>När tidsbegränsningar förekommer är de förhållandevis snäva, vilket<br>ligger i sakens natur. Även om huvudprincipen skall vara att handlägg-<br>ningen inriktas på att snabbt fa fram en sådan utredning som möjliggör<br>ett slutligt beslut, kan i vissa fall lång tid förflyta innan frågan är slutgil-<br>tigt avgjord. Det kan bero på att utredningsarbetet är svårt att genomföra<br>på grund av den legitimerades agerande. Det kan även ha andra orsaker,<br>som att åtgärder skall vidtas av en annan myndighet eller att dom eller<br>beslut av domstol måste inväntas. Detta talar för att, om en tidsgräns<br>skall införas, giltighetstiden vid behov bör kunna förlängas. I dag kan<br>rätten att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk<br>sprit interimistiskt indragas eller begränsas för en tid av sex månader,<br>med möjlighet till förlängning med ytterligare högst sex månader om<br>särskilda skäl föreligger (se nuvarande 10 § disciplinpåföljdslagen samt<br>5 kap. 12 § i förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvår-<br>dens område). På motsvarande sätt bör en bestämmelse om interimistisk<br>återkallelse av legitimation utformas. Om det föreligger särskilda skäl far<br>giltighetstiden för beslutet förlängas med ytterligare sex månader. Att<br>återkalla legitimationen interimistiskt är en för den enskilde yrkes-<br>utöveren mycket ingripande åtgärd. Det är i dessa sammanhang viktigt<br>att slå vakt om hälso- och sjukvårdspersonalens rättssäkerhet. Praktiker-<br>tjänst har i sitt remissyttrande föreslagit att ett beslut om återkallelse tills<br>vidare inte i något fall skall gälla för längre tid än tre månader med möj-<br>lighet till förlängning med högst en månad. Regeringen anser, till skill-<br>nad från utredningen, att giltighetstiden för ett beslut om interimistisk<br>återkallelse av legitimation endast bör kunna förlängas med ytterligare<br>högst sex månader. Det ankommer på Socialstyrelsen att i god tid begära<br>sådan förlängning, så att HSAN hinner pröva ärendet innan giltighetsti-<br>den löper ut. Annars upphör beslutet att gälla. Styrelsen skall redogöra<br>för de skäl som åberopas för förlängningen.</p>
<p>I många fall av missbruk av förskrivningsrätten är det tillräckligt med<br>den numera införda möjligheten att interimistiskt dra in denna rätt. I vis-<br>sa fall kan emellertid en eller två varningar tidigare ha förekommit på<br>grund av missbruk av förskrivningsrätten. Fall kan även tänkas där för-<br>skrivningsrätten återfåtts efter tidigare indragning och läkaren på nytt gör<br>sig skyldig till överförskrivning av narkotiska läkemedel. En möjlighet<br>att interimistiskt återkalla legitimationen behövs därför även då återkal-<br>lelse yrkas på grund av missbruk av förskrivningsrätten.</p>
<p>I fall som till största delen rör bedrägeri gentemot t.ex. en sjukvårds-<br>huvudman eller försäkringskassa, skulle ett interimistiskt beslut troligen<br>inte ha varit motiverat av hänsyn till säkerheten i vården men skulle ändå<br>vara påkallat från allmän synpunkt. Återkallelse torde i sådana fall ske på<br>grund av allmän olämplighet som bestått i brott som riktat sig mot sjuk-<br>vårdshuvudmannen eller socialförsäkringsorgan.</p>
<p>Man kan tänka sig situationer då en läkare försvunnit utomlands och<br>därför inte kunna nås för delgivning. Kravet på kommunikation i 17 §<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>124</p>
<p>förvaltningslagen (1986:223) respektive i 10 § och 18 § forvaltningspro-<br>cesslagen (1971:291) gäller formellt endast när ett mål eller ärende av-<br>görs slutligt. Bestämmelserna är emellertid uttryck for ett principiellt<br>synsätt med generell räckvidd. Införs en möjlighet att interimistiskt åter-<br>kalla legitimationen far allmänna rättsgrundsatser tillämpas på dessa fall.<br>I mål där det är fråga om åtgärder av stor praktisk eller ekonomisk bety-<br>delse för den enskilde, såsom exempelvis återkallelse av legitimation, är<br>kravet på kommunikation med den enskilde före beslut självfallet av sär-<br>skild vikt. Emellertid måste även den aspekten beaktas att det vid interi-<br>mistiska beslut typiskt sett kan vara fråga om så brådskande åtgärder att<br>utrymme inte alltid ges för kommunikation. Sammanfattningsvis innebär<br>detta att en interimistisk återkallelse av legitimation normalt torde förut-<br>sätta kommunikation innan den beslutas men att utrymme finns att i sär-<br>skilda fall göra en annan bedömning, (se vidare Hellners, Malmqvist,<br>Nya förvaltningslagen, fjärde uppl., s. 190 f, JO 1983/84 s. 375, RÅ 1991<br>ref. 109).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h4>5.6.2 En särskild ersättningsregel</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om strikt skade-<br>ståndsansvar för det allmänna i de fall en interimistisk åtgärd inte le-<br>der till slutlig återkallelse av legitimationen skall inte införas. Skade-<br>ståndslagens (1972:207, SkL) bestämmelser om det allmännas skade-<br>ståndsansvar för fel och försummelse vid myndighetsutövning far an-<br>ses tillräckliga i dessa sammanhang.</p>
<p>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: En bestämmelse om<br>strikt skadeståndsansvar för det allmänna skall tillskapas. Har ett beslut<br>om interimistisk återkallelse av legitimation meddelats och återkallas<br>senare inte legitimationen slutligt, skall den legitimerade ha rätt till er-<br>sättning av staten för ren förmögenhetsskada som tillfogats honom eller<br>henne. Ersättningen skall kunna vägras eller sättas ned om den legitime-<br>rade har försvårat sakens utredning eller på annat sätt genom vållande<br>medverkat till skadan. Detsamma skall gälla i den mån det annars skulle<br>vara oskäligt att ersättning lämnas.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser är positiva till ut-<br>redningens förslag att införa en ny bestämmelse om strikt skadestånds-<br>ansvar för det allmänna. Vissa remissinstanser har dock synpunkter på<br>den närmare utformningen av förslaget. Justitiekanslem, Socialstyrelsen<br>och Stockholms stad anser att det finns anledning att överväga vissa be-<br>gränsningar i fråga om tillämpningsområdet för skadeståndsbestämmel-<br>sen, bl.a. vid interimistisk återkallelse som grundar sig på sjukdom eller<br>missbruk. Justitiekanslem finner vidare anledning att vara återhållsam<br>med att utvidga området för det strikta skadeståndsansvaret till att gälla<br>på områden som från skadesynpunkt inte påtagligt skiljer sig från andra<br>områden där en reguljär myndighetsutövande verksamhet pågår. Även<br>om det finns betänkligheter mot en regel om strikt skadeståndsansvar för<br></p>
<p>125</p>
<p>staten på hälso- och sjukvårdsområdet motsätter sig Justitiekanslem inte<br>att en sådan regel införs. Justitiekanslem anser dock att det finns anled-<br>ning att överväga vissa begränsningar i fråga om tillämpningsområdet.<br>Detta gäller t.ex. om det strikta skadeståndsansvaret skall gälla vid inte-<br>rimistisk återkallelse i samband med att ett föreläggande om läkarunder-<br>sökning har beslutats. Vidare bör utformningen av reglerna om jämkning<br>av skadestånd övervägas närmare. Socialstyrelsen anser att den föreslag-<br>na skadeståndsbestämmelsen inte bör omfatta interimistisk återkallelse<br>som grundar sig på sjukdom eller missbruk. Stockholms stad är tveksam<br>till legitimerades rätt till skadestånd i de fall det inte finns tillräckliga<br>bevis vid den slutliga prövningen. Legitimerade yrkesutövare inom häl-<br>so- och sjukvården bör jämställas med andra grupper i det avseendet<br>Praktikertjänst anser att rätten att erhålla skadestånd bör omfatta den<br>arbetsgivare var den legitimerade innehar anställning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den grundläggande bestämmel-<br>sen om det allmännas skadeståndsansvar finns i 3 kap. 2 § SkL. Bestäm-<br>melsen innebär bl.a. att det allmänna åläggs ett i vissa avseenden längre<br>gående skadeståndsansvar än ett privat subjekt.</p>
<p>Det allmänna skadeståndsansvaret enligt culparegeln innebär ansvar<br>för uppsåt eller oaktsamhet (vållande). Huvudregeln är att skadestånds-<br>ansvar endast uppkommer vid positivt handlande. Det skall vidare finnas<br>ett orsakssamband mellan vållande och skadan (adekvat kausalitet).</p>
<p>Begreppet ren förmögenhetsskada definieras i 1 kap. 2 § SkL. Med ren<br>förmögenshetsskada menas sådan förmögenhetsskada som uppkommer<br>utan samband med person- eller sakskada. Ren förmögenhetsskada er-<br>sätts enligt skadeståndslagen enbart om skadan vållats till följd av brott<br>eller om skadan vållats genom fel eller försummelse vid myndighets-<br>utövning. Detta förhållande gäller exempelvis statens ansvar för den hän-<br>delse ett interimistiskt beslut om återkallelse av körkort sedermera visar<br>sig oriktigt. Ersättningsfrågan är för dessa fall inte särskilt reglerad utan<br>den allmänna regeln i 3 kap. 2 § SkL är tillämplig. Frågan om fel eller<br>försummelse har förekommit skall prövas utifrån de förutsättningar som<br>rådde när beslutet fattades.</p>
<p>Utanför skadeståndslagen förekommer bestämmelser som innebär att<br>ren förmögenhetsskada även kan ersättas i andra fall, t.ex. lagen<br>(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning (jfr SOU 1993:55).</p>
<p>Huvudregeln vad gäller det allmännas ansvar vid myndighetsutövning<br>är, vilket framgår av den tidigare redogörelsen, att skadeståndsansvar<br>förutsätter ett vållande från myndighetens sida. Det strikta skadestånds-<br>ansvaret för staten är begränsat till rena undantagssituationer, t.ex. ersätt-<br>ning till en person som varit frihetsberövad med anledning av misstanke<br>om brott och som senare blir frikänd av en domstol. Regeringen delar<br>Justitiekanslems uppfattning att det finns anledning att vara återhållsam<br>med att utvidga det strikta skadeståndsansvaret till att gälla på områden<br>som inte påtagligt skiljer sig från andra områden med inslag av myndig-<br>hetsutövning. Det kan ifrågasättas om det inom det område som omfattar<br>tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal är nödvändigt att införa särskil-<br>da skadeståndsbestämmelser.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>126</p>
<p>Bestämmelser om strikt skadeståndsansvar finns därutöver bl.a. i lagen<br>(1978:880) om betalningssäkring for skatter, tullar och avgifter. De för-<br>hållanden som gäller på skatteområdet och som motiverar ett strikt ska-<br>deståndsansvar för det allmänna är emellertid inte till alla delar jämförba-<br>ra med de förhållanden som gäller i fråga om Socialstyrelsens tillsyn<br>över hälso- och sjukvårdspersonal. Exempelvis har staten på skatteområ-<br>det ett betydande egenintresse av att skatteindrivningen är effektiv, me-<br>dan ingripanden av tillsynsmyndigheten på hälso- och sjukvårdsområdet<br>främst syftar till att förbättra patientsäkerheten. Det kan vidare antas att<br>de skadeståndsbelopp som kan bli aktuella på skatteområdet i allmänhet<br>är lägre och mindre svårbedömda än vad som blir fallet vid en interimis-<br>tisk återkallelse av legitimationen för en yrkesutövare inom hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>I 18 § tillsynslagen finns en möjlighet för Socialstyrelsen att tills vida-<br>re helt eller delvis förbjuda en verksamhet, om det finna sannolika skäl<br>för att verksamheten helt eller delvis kommer att förbjudas genom ett<br>slutligt beslut och ett sådant beslut inte kan avvaktas. Denna bestämmel-<br>se åtföljs inte av någon särskild ersättningsregel.</p>
<p>Regeringen ställer sig även av andra skäl tveksam till om det finns ett<br>behov av att införa en särreglering på hälso- och sjukvårdens område.<br>Det finns andra yrkesgrupper som i så fall också skulle kunna anses vara<br>i behov av en särskild ersättningsregel. För den händelse att ett interi-<br>mistiskt beslut om återkallelse av körkort för en yrkeschaufför sedermera<br>visar sig oriktigt är ersättningsfrågan inte särskilt reglerad, utan yr-<br>keschauffören är hänvisad till den allmänna regeln i 3 kap. 2 § skade-<br>ståndslagen (1972:207). Det krävs att ett vållande förekommit från myn-<br>dighetens sida för att staten skall åläggas ett skadeståndsansvar. En läka-<br>re, tandläkare eller barnmorska skall dock enligt utredningens förslag<br>kunna åberopa ett strikt skadeståndsansvar för det allmänna avseende den<br>förmögenhetsskada som tillfogats honom eller henne. Anledning saknas<br>att i skadeståndshänseende skilja på hälso- och sjukvårdspersonal och<br>andra yrkesgrupper. Regeringen anser sammanfattningsvis att bestäm-<br>melserna i skadeståndslagen om det allmännas skadeståndsansvar för fel<br>eller försummelse vid yrkesutövningen far anses tillräckliga för att till-<br>godose den enskildes krav på rättssäkerhet i de fall en interimistisk åt-<br>gärd inte leder till en slutlig återkallelse av legitimationen. Det far förut-<br>sättas att de tillämpande myndigheterna, även utan en särskild ersätt-<br>ningsbestämmelse, noga överväger i vilka fall en interimistisk återkallel-<br>se är påkallad.</p>
<h3>5.7 Bestämmelsen om absolut preskription</h3>
<h4>5.7.1 Bakgrund</h4>
<p>I 6 § disciplinpåföljdslagen finns föreskrifter om vad som gäller i fråga<br>om preskription vid åläggande av disciplinpåföljd enligt lagen. Huvudre-<br>geln i första stycket är att disciplinansvar inte far åläggas någon om han<br>eller hon inte inom två år efter förseelsen underrättats om att en anmälan</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>127</p>
<p>skett. Därutöver har i andra stycket införts en yttersta preskriptionstid<br>som uppgår till fem år efter den förseelse som anmälts (absolut preskrip-<br>tion).</p>
<p>Enligt övergångsbestämmelserna till disciplinpåföljdslagen skall ären-<br>den som anmälts till HSAN före lagens ikraftträdande prövas enligt äldre<br>bestämmelser. De nya bestämmelserna inskränker dock området för dis-<br>ciplinpåföljd på så sätt att påföljd inte far åläggas om så inte kan ske en-<br>ligt den nya lagen. Det innebär att bestämmelsen om absolut preskription<br>blir tillämplig även i dessa ärenden.</p>
<p>Av förarbetena till disciplinpåföljdslagen (prop. 1993/94:149 s. 47)<br>framgår bl.a. följande. Disciplinpåföljdslagen skall tillförsäkra patienter-<br>na en opartisk prövning när de anser sig ha fatt felaktig vård eller be-<br>handling inom hälso- och sjukvården. Lagen skall också tillförsäkra den<br>utpekade personalen rättssäkerhet i förfarandet. Ändamålet med discip-<br>linpåföljdsystemet är att stärka patientsäkerheten. Påföljden bör därför<br>följa inom en inte alltför avlägsen tidsrymd från förseelsen för att vara<br>meningsfull. Om den som riskerar råka ut för disciplinpåföljden lång tid<br>efter förseelsen har fullföljt sitt arbete utan vidare missöden kan en dis-<br>ciplinpåföljd framstå som obefogad. Tidsrymden bör dock vara sådan att<br>förundersökning och allmän domstols handläggning i förekommande fall<br>har hunnit slutföras innan ärendet i HSAN förfaller. Fem år bör vara en<br>rimlig tid. Av specialmotiveringen till 6 § framgår, att bestämmelsen om<br>absolut preskription fem år efter förseelsen i första hand tar sikte på de<br>situationer då en anmälan hos HSAN blir vilande under lång tid i avvak-<br>tan på att en anmälan till åtal för samma händelse avgörs genom åtalsbe-<br>slut eller dom. Att ta upp frågan om disciplinpåföljd alltför lång tid efter<br>förseelsen ter sig sig inte särskilt meningsfullt. Rättsäkerhetsaspektema<br>talar, enligt förarbetena, också starkt för att denna fråga inte skall kunna<br>stå öppen hur länge som helst.</p>
<h4>5.7.2 Absolut preskription</h4>
<p>Regeringens förslag: Den absoluta preskriptionstiden skall förlängas.<br>Disciplinpåföljd skall aldrig fa åläggas en yrkesutövare senare än tio<br>år efter den förseelse som anmälts.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. I<br>promemorian har dock föreslagits att den nya bestämmelsen skall tilläm-<br>pas även på ärenden som anmälts till HSAN före ikraftträdandet men<br>som ännu inte slutligt avgjorts.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm förordar i första hand<br>att bestämmelsen om absolut preskription tas bort, men kan även accep-<br>tera en förlängning av preskriptionstiden. Socialstyrelsen föreslår att änd-<br>ring av femårs-regeln bör övervägas, så att denna bestämmelse endast<br>skall gälla för prövning i HSAN. Enligt Socialstyrelsen bör såväl kam-<br>marrätten som Regeringsrätten även efter fem år kunna göra en sakpröv-<br>ning efter överklagande. Om överinstans återförvisar ärendet till HSAN</p>
<p>128</p>
<p>bör, enligt styrelsen, den förnyade prövningen också kunna göras efter<br>fem år. HSAN tillstyrker förslaget och framhåller att det endast i undan-<br>tagsfall bör förekomma att ett ärende avgörs senare än fem år efter den<br>anmälda händelsen. Landstingsförbundet tillstyrker förslaget om en tio-<br>årig preskriptionstid när det gäller allvarliga förseelser. För övriga förse-<br>elser bör den nuvarande preskriptionstiden om fem år gälla. Förbundet<br>kan däremot inte tillstyrka att en ändring av preskriptionstiden skall fa<br>retroaktiv verkan. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget och anser<br>att den gällande femåriga preskriptionstiden utgör en rimlig avvägning<br>mellan olika intressen. Om preskriptionstiden trots allt skulle förlängas,<br>bör den under inga förhållanden göras så lång som tio år. Sveriges Lä-<br>karförbund avstyrker förslaget till ändring och anser att det är viktigt att<br>den slutliga prövningen sker inom rimlig tid. Förbundet delar inte stånd-<br>punkten att tidsaspekten är av mindre betydelse vad gäller det allmänpre-<br>ventiva syftet. Sveriges Tandläkarförbund ställer sig inte bakom förslaget<br>att förlänga den absoluta preskriptionstiden. Den nuvarande preskrip-<br>tionstiden är, enligt förbundet, väl avvägd både med avseende på patient-<br>säkerheten och med avseende på den berörda personalens intressen.<br>Vårdförbundet motsätter sig principiellt en förlängning av den absoluta<br>preskriptionstiden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Under den tid disciplinpåföljdslagen<br>varit i kraft har ett antal fall fått skrivas av på grund av att absolut pre-<br>skription inträtt. Det har visat sig att den nya bestämmelsen om absolut<br>preskription i enskilda ärenden kan fa icke önskvärda effekter och inte<br>bidrar till att upprätthålla en, för både patienter och personal, godtagbar<br>rättssäkerhetsnivå. Enligt regeringens uppfattning finns det därför skäl att<br>överväga hur bestämmelsen om absolut preskription skall vara utformad.</p>
<p>Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är i första hand att<br>stärka patientsäkerheten. Bestämmelserna ger även den patient som<br>drabbats genom förseelsen en möjlighet till upprättelse. Disciplinpåfölj-<br>den skall ses som en markering av att den anmälda händelsen medför en<br>icke acceptabel risk för patientens säkerhet för vilken yrkesutövaren varit<br>helt eller delvis ansvarig och att en upprepning inte far ske. Det gäller<br>framförallt den ansvarige yrkesutövaren men markeringen kan även tjäna<br>till vägledning för övriga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den ansvari-<br>ge yrkesutövaren bör påföljden åläggas honom eller henne snarast efter<br>förseelsen. Det är svårt att motivera utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv<br>och det förefaller inte vara meningsfullt att påtala brister i yrkesutövning<br>om yrkesutövaren under flera år efter förseelsen skött sitt arbete utan<br>anmärkning. Rättsäkerheten för yrkesutövaren talar också för att tiden<br>under vilken disciplinpåföljd kan åläggas begränsas.</p>
<p>För den drabbade patienten är det givetvis av betydelse att saken prö-<br>vas så snart som möjligt. Det kan emellertid även efter avsevärd tid vara<br>av stor betydelse, bl.a. för patientens förtroende för vården, att det kon-<br>stateras om ett fel begåtts och om någon kan ställas till ansvar för detta.<br>Det är vidare viktigt att markera var gränserna går i ett mera allmänpre-<br>ventivt syfte för att stärka patientsäkerheten. I det sistnämnda fallet har<br>tidsaspekten mindre betydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>Femårspreskriptionen är knuten till tidpunkten för den anmälda hän- Prop. 1997/98:109<br>delsen, oavsett i vilken instans det slutliga beslutet fattas. Därav följer att<br>även överinstanserna skall bevaka att den femåriga preskriptionstiden<br>inte överskrids när ett beslut av HSAN fattas inom ramen för femårs-<br>gränsen och sedan överklagas.</p>
<p>Absolut preskription inträder även i andra ärenden än dem som ut-<br>tryckligen berörs i förarbetena till den nya lagen och i situationer som<br>möjligen inte förutsågs i lagstiftningsarbetet. Framförallt kan nämnas<br>ärenden av komplicerad och principiell natur, med behov av särskild ut-<br>redning av medicinsk, vetenskaplig expertis, ofta i flera instanser, vilket<br>gör att handläggningen drar ut på tiden. Även det förhållandet att en an-<br>mälan - framförallt då det är fråga om allvarliga skadefall - ibland görs<br>av den skadade patienten kort före den tvååriga preskriptionstidens ut-<br>gång, innebär att absolut preskription kan inträda innan ärendet blivit<br>fardigutrett och prövat enligt den instansordning som gäller för dessa<br>ärenden. Ärenden som återförvisas av överinstans för förnyad handlägg-<br>ning är en annan grupp där det finns en risk att den absoluta preskriptio-<br>nen kan komma att inträda innan prövningen slutförs. Att en anmälan<br>först utreds inom Socialstyrelsen innan anmälan sker till HSAN kan ock-<br>så medföra en handläggningstid som gör att absolut preskription inträder<br>innan frågan om disciplinansvar hunnit bli slutligt prövad.</p>
<p>Utgångspunkten för valet av nuvarande preskriptionstid (fem år) synes<br>ha varit den som gäller inom straffrätten för de lindrigaste brotten. Av<br>förarbetena till disciplinpåföljdslagen framgår att hänsyn tagits till att<br>tillförsäkra den utpekade personalen rättsäkerhet. Motsatsen kan dock<br>inträffa i en situation där anmäld personal inte kan fa en anmälan slutligt<br>prövad i sak i högre instans på grund av bestämmelsen om absolut pre-<br>skription. Genom preskriptionsbestämmelsema blir en disciplinpåföljd<br>som en underinstans beslutat om utan verkan om överinstansen inte hin-<br>ner pröva ärendet innan fem år förflutit. Möjligheten att fa en prövning<br>av högre instans om grund för disciplinpåföljd förelegat kommer därför<br>inte alltid att finnas för den anmälda personen, vilket kan upplevas som<br>en brist i rättsäkerheten.</p>
<p>Regeringsrätten (se mål nr 6425-1994) har tolkat bestämmelsen så att<br>frågan om disciplinpåföljd överhuvudtaget inte far prövas senare än fem<br>år efter händelsen. Ett alternativ kunde därför vara att formulera om be-<br>stämmelsen så att det framgår att ålagd påföljd kan prövas även efter fem<br>år. Med en sådan ordning skulle kammarrätten och Regeringsrätten efter<br>överklagande även efter fem år kunna pröva sakfrågan om HSAN ålagt<br>en yrkesutövare disciplinpåföljd. Däremot skulle det för samtliga instan-<br>ser vara omöjligt att efter den tiden ålägga någon en ny sådan påföljd. En<br>dylik ordning skulle emellertid kunna ses som ett otillbörligt gynnande<br>av yrkesutövaren eftersom utgången aldrig skulle kunna bli sämre för<br>honom eller henne. För patienten kan det dock vara en fördel om ärendet<br>slutligt prövas i sak istället för att avskrivas efter fem år. Sett ur ett pati-<br>entperspektiv framstår det därför som mer fördelaktigt om preskriptions-<br>tiden förlängs. Regeringen finner, sett mot bakgrund av de ovan redovi-<br>sade omständigheterna, att tidsfristen för absolut preskription bör för-<br>längas från nuvarande fem till tio år. Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 5 §<br></p>
<p>130</p>
<p>andra stycket i förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk- Prop. 1997/98:109<br>vårdens område.</p>
<p>Preskriptionsregeln att disciplinpåföljd inte får åläggas senare än tio år<br>efter det att förseelsen har ägt rum innebär att utrymmet för disciplinpå-<br>följd i viss mån utökas. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande an-<br>fört att det strider mot vedertagen lagstiftningspraxis att en ändring av<br>preskriptionstidens längd skall fa retroaktiv verkan. Enligt regeringens<br>uppfattning bör den nya bestämmelsen inte fa leda till att en yrkesutövare<br>åläggs disciplinpåföljd för förseelser begångna innan den nya lagen trätt i<br>kraft, och som enligt äldre bestämmelser hade hunnit preskriberas. För-<br>seelser som har ägt rum före den nya bestämmelsens ikraftträdande skall<br>därför preskriberas enligt äldre bestämmelser (se 11 § förslag till lag om<br>införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områ-<br>de).</p>
<h3>5.8 Ärenden hos HSAN i vilka ordföranden ensam far<br>fatta beslut. Överklagande av HSAN:s beslut</h3>
<p>Regeringens förslag: Ordförandens möjlighet att ensam fatta beslut i<br>ärenden om disciplinpåföljd skall utvidgas. HSANrs beslut skall över-<br>klagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Utredningen om förbättrad tillsyn har inte behandlat frågan om be-<br>fogenheten för HSAN:s ordförande att ensam fatta beslut i disciplinären-<br>den som avgörs i sak.</p>
<p>HSAN har i skrivelser till Socialdepartementet föreslagit att bestäm-<br>melsen i 16 § första stycket andra punkten disciplinpåföljdslagen ändras.<br>Det bör enligt nämndens mening framgå att ordföranden ensam får fatta<br>beslut som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om<br>ärendet inte leder till någon disciplinpåföljd och inte heller har principiell<br>betydelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Tandlä-<br>kareförbund, Sveriges Läkarförbund samt Sveriges Psykologförbund till-<br>styrker HSAN:s förslag att utvidga ordförandens möjligheter att ensam<br>fatta beslut i ansvarsärenden. Sveriges Psykologförbund påpekar vikten<br>av att ordföranden i förväg noga samråder med föredragande läkare,<br>tandläkare, psykolog eller sjuksköterska beroende på den anmälde yrkes-<br>utövarens yrkestillhörighet. Kammarrätten i Stockholm har inte något att<br>erinra mot att möjligheterna vidgas för ordföranden att ensam fatta beslut<br>i ansvarsärenden. Enligt kammarrättens mening bör emellertid förslaget<br>förses med någon ytterligare begränsning. Det bör övervägas om inte en<br>lokution av typ "inte heller i övrigt framstår som påkallat" bör tillfogas.<br>Härigenom fångas även mer vidlyftiga och känsliga fall upp. Socialsty-<br>relsen tillstyrker en lagändring med det beskrivna syftet. Det bör vara<br>möjligt att något utvidga ordförandens rätt att ensam fatta beslut i sak. En<br>förutsättning för en sådan utvidgning är givetvis att ordföranden samrå-<br>der med föredraganden i ärendet. Eftersom området för ordförandens</p>
<p>131<br></p>
<p>skönsmässiga bedömning utvidgas jämfört med idag framstår det vidare<br>som ett givet krav att denne har stor erfarenhet av arbetet i HSAN. Sty-<br>relsen anser slutligen att det kan finnas skäl att efter en period följa upp<br>hur en sådan nyordning påverkar rättssäkerheten.</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag att HSAN:s beslut skall överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol överensstämmer med regeringens för-<br>slag.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget att<br>HSAN:s beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen (1980:11) om tillsyn över häl-<br>so- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen) ändrades den 1 juli<br>1989 så att ordföranden i ansvarsnämnden ensam fick avgöra discipli-<br>nansvarsärenden i sak, om det var uppenbart att ärendet inte kunde leda<br>till någon disciplinpåföljd (prop. 1988/89:84, SoU22, rskr. 216). Bak-<br>grunden till ändringen i tillsynslagen var främst behovet av att förenkla<br>handläggningen vid HSAN och härigenom komma till rätta med de ge-<br>nomsnittligt mycket långa handläggningstidema och en ökande ärende-<br>balans. Den nya bestämmelsen om ordförandebeslut kom dock inte att<br>tillämpas på det sätt som man utgick från, när beslutet fattades. Kammar-<br>rätten i Stockholm återförvisade i ett antal mål som förts vidare dit ären-<br>den till nämnden för handläggning in pleno under hänvisning till att kri-<br>teriet "uppenbart" inte var uppfyllt. Mot denna bakgrund bedömdes det<br>nödvändigt att ändra sista meningen i paragrafens andra stycke. Efter<br>förslag i prop. 1990/91:152 gäller sedan den 1 juli 1991 som nya förut-<br>sättningar för att ordföranden skall få besluta ensam dels att beslutet inte<br>skall gälla en fråga av principiell beskaffenhet, dels att det skall finnas<br>grundad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpå-<br>följd. Bestämmelsen återfinns sedan den 1 oktober 1994 i 16 § disciplin-<br>påföljdslagen.</p>
<p>Regelns syfte är att antalet nämndbeslut in pleno skall kunna minskas<br>genom att vissa särskilt avgränsade ärenden skall kunna avgöras i ett för-<br>enklat förfarande utan att hela nämnden behöver kallas in. När bestäm-<br>melsen med nuvarande lydelse infördes i tillsynslagen utvecklades moti-<br>ven tämligen utförligt i förarbetena (proposition 1990/91:152 om överfö-<br>ring av vissa uppgifter enligt smittskyddslagen m.m., s. 23):</p>
<p>”Hit hör i första hand ärenden av enkel beskaffenhet, dvs. ärenden som<br>avser ett relativt okomplicerat händelseförlopp och som efter begrän-<br>sad utredning är klara för avgörande. Det kan vara fråga om smärre<br>brister i joumalföringen, som dock av den anledningen inte kan anses<br>som felaktig, eller ur medicinsk synpunkt betydelselösa dröjsmål med<br>att utfärda remiss, intyg eller liknande handlingar. Det kan också vara<br>fråga om sådana fall, där en läkare trots patientens begäran inte för-<br>skrivit ett läkemedel och det står klart att förskrivningen skulle ha varit<br>olämplig av medicinska skäl. Anmälningar som grundar sig på miss-<br>uppfattningar från patienten om den meddelade vården och behand-<br>lingen hör också hit. Likaså bör mycket korta dröjsmål med att låta pa-<br>tienten läsa sin journal kunna betraktas på likartat sätt.</p>
<p>Även ärenden som inte har samma enkla karaktär som de nämnda bör i<br>vissa lägen kunna avgöras av ordföranden ensam. Jag tänker då på t.ex.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>132</p>
<p>anmälningar mot läkare och tandläkare för felbehandling, där det vid Prop. 1997/98:109<br>en granskning av röntgenbilder och andra handlingar i ärendet av ex-<br>pertis framstår som helt klart att behandlingen är rätt utförd. Även så-<br>dana mindre komplikationer efter en behandling, som inte är ovanliga<br>och som inte kan lastas någon bland personalen, tillhör denna kategori.</p>
<p>— Jag finner det lämpligt att lagtexten — ger uttryck för att alla ären-<br>den av principiell beskaffenhet skall prövas av nämnden i den ordina-<br>rie sammansättningen även om någon påföljd inte är aktuell.</p>
<p>Det är enligt min mening angeläget att också ge några exempel på så-<br>dana ärenden som i regel inte bör prövas av ordföranden ensam. Såda-<br>na ärende som tagits upp på anmälan av JO, JK eller Socialstyrelsen<br>bör alltid prövas av nämnden i den större sammansättningen eftersom i<br>dessa fall yrkande om disciplinpåföljd förs fram efter noggranna öve-<br>väganden. Detta gäller även i fall, där patienten drabbats av allvarlig<br>skada eller avlidit i samband med vården. I sådana fall där någon skada<br>inte har inträffat men där ett klart fel har begåtts ur medicinsk syn-<br>punkt bör ärendet också behandlas av nämnden i dess ordinarie sam-<br>mansättning. Mycket talar för att även fel som i och för sig kan anses<br>som ringa - och följaktligen inte kan väntas föranleda påföljd - bör<br>bedömas av den samlade nämnden. Har utlåtande inhämtats från veten-<br>skapligt råd eller liknande expert är de medicinska eller odontologiska<br>frågorna oftast inte heller av det slag att bedömningen av ärendet bör<br>överlämnas till ordföranden ensam.”</p>
<p>Det ankommer på ordföranden att avgöra om ett visst ärende har eller<br>inte har den principiella beskaffenheten som gör det nödvändigt att ären-<br>det skall föras upp i fullsutten nämnd. Vid behov finns självfallet alltid<br>möjlighet för ordföranden att rådgöra med t.ex. någon eller några<br>nämndledamöter eller den föredragande experten om vilket förfarande<br>som skall anses vara det rätta.</p>
<p>Bestämmelserna i 23 § disciplinpåföljdslagen om HSAN:s utrednings-<br>plikt gäller också i fråga om sådana ärenden där ordförandebeslut blir<br>aktuella. Omfattningen av utredningen far självfallet anpassas till ären-<br>dets art. Ordförandebesluten fattas i nämndens namn och medför samma<br>rätt att överklaga som ett vanligt nämndbeslut (35 §).</p>
<p>Det har förekommit att ordförandebeslut även efter 1991 års förändring<br>överklagats till kammarrätten och återförvisats till HSAN för handlägg-<br>ning i fullsutten nämnd (se t.ex. Kammarrätten i Stockholm, mål nr 50-<br>1992). De nuvarande reglerna har tillämpats på sådant sätt att ärenden där<br>det finns grundad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon<br>disciplinpåföljd, men patienten har drabbats av någon allvarlig sjukdom,<br>t. ex. cancer, eller har avlidit, skall prövas av nämnden i dess ordinarie<br>sammansättning. Uttalandena i förarbetena har bl.a. lett till att HSAN:s<br>ordförande ansett sig förhindrad att ensam besluta i de allt vanligare an-<br>mälningsfall som handlar om åldringsvård och där patienten avlidit i hög<br>ålder och det inte finns något som tyder på att fel begåtts i omvårdnaden.<br>Vidare har en praxis utvecklats enligt vilken allvarliga sjukdomar, främst<br>cancer, måste tas upp i fullsutten nämnd trots att man från början kan<br>utgå ifrån att anmälan inte kan leda till någon disciplinpåföljd.</p>
<p>133</p>
<p>Det är regeringens uppfattning att vissa ärenden, som enligt den gäl- Prop. 1997/98:109<br>lande utformningen av handläggningsbestämmelsen i 16 § disciplinpå-<br>följ dslagen inte far prövas av ordföranden ensam, mycket väl skulle kun-<br>na prövas i denna förenklade form utan att rättssäkerheten försämras. Det<br>gäller t.ex. i fall där patienten lider av en allvarlig sjukdom eller har avli-<br>dit, men utredningen inte har visat att vården och behandlingen har varit<br>bristfällig. En sådan ordning skulle enligt regeringens bedömning leda<br>till förbättrad effektivitet och medföra positiva konsekvenser för hand-<br>läggningstidema i nämnden, utan att man för den skull riskerar att åsido-<br>sätta rättssäkerhets- och kvalitetskraven. Såväl ordföranden som den ex-<br>pert som är föredragande i nämnden bör i varje ärende noga överväga om<br>den förenklade beslutsformen skall väljas. Det måste dock liksom hittills<br>vara ordföranden som med stöd av bestämmelserna avgör om ett ärende<br>kan prövas av honom eller henne ensam eller måste tas upp i fullsutten<br>nämnd.</p>
<p>Även fortsättningsvis bör inte komma ifråga att ordföranden ensam<br>fattar beslut, som innebär disciplinpåföljd eller någon annan åtgärd av<br>ingripande betydelse för den enskilde. Inte heller om ärendet gäller en<br>fråga som antingen av medicinska eller rättsliga skäl har ett särskilt in-<br>tresse är det lämpligt att ordföranden ensam fattar beslut i sak. Det kan<br>t.ex. gälla en fråga som som inte tidigare har prövats i rättspraxis eller<br>där en ändring av nämndens tidigare ståndpunkt bör övervägas. Hit bör<br>också hänföras ärenden som väckt större uppmärksamhet i t.ex. massme-<br>dier eller där utredningen varit osedvanligt omfattande. Regeringen anser<br>slutligen inte heller att ärenden som anmälts av Socialstyrelsen, JO eller<br>JK eller där en ledamot av Socialstyrelsens vetenskapliga råd yttrat sig<br>under utredningen bör avgöras av ordföranden ensam.</p>
<p>Överklagande av HSAN:s beslut enligt disciplinpåföljdslagen sker f.n.<br>till kammarrätten. Detta strider mot de av riksdagen godkända riktlinjer-<br>na att tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans. Frågan<br>om att överklagande av HSAN:s beslut i första instans i stället skall ske<br>hos allmän förvaltningsdomstol (länsrätt) diskuterades i propositionen<br>1994/95:27. Regeringen anförde där (s. 159) att den principiella utgångs-<br>punkten även här borde få genomslag och att den första domstolspröv-<br>ningen av beslut från HSAN alltså skall ske i länsrätt. Samtidigt anfördes<br>att resultatet av kommande utredning om ett mer differentierat sanktions-<br>system för hälso- och sjukvårdspersonalen m.m. borde avvaktas innan<br>förslag lades fram om nerflyttning av mål till länsrätten. Frågan om<br>överklagande togs inte upp i betänkandet (SOU 1995:147) Förbättrad<br>tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Genom regeringens förslag kommer instansordningen vid överklagan-<br>de av HSAN:s beslut att överensstämma med den som numera gäller för i<br>stort sett alla myndighetsbeslut som överklagas till förvaltningsdomstol.<br>Enligt regeringens uppfattning saknas anledning att avvika från denna<br>ordning när det gäller överklaganden av HSAN:s beslut.</p>
<p>134</p>
<p>5.9</p>
<h3>Riksövergripande register över hälso- och sjukvårds- Prop. 1997/98:109<br>personalen</h3>
<p>Regeringens bedömning: För närvarande föreligger inte tillräckligt<br>starka skäl för att inrätta ett riksövergripande register över hälso- och<br>sjukvårdspersonalen för tillsynsändamål. Allmänhetens behov av in-<br>formation om hälso- och sjukvårdspersonalen tillgodoses genom till-<br>gången till uppgifter ur de register som idag finns hos HSAN och So-<br>cialstyrelsen.</p>
<p>Utredningens om förbättrad tillsyn förslag: I första hand föreslås att<br>utformningen av ett riksövergripande register över hälso- och sjukvårds-<br>personalen för tillsynsändamål utreds parallellt med eller sedan utred-<br>ningarna rörande de nuvarande kriminal-, polis- och körkortsregistren<br>samt datalagen har slutförts. Om detta inte är möjligt och en temporär<br>lösning anses nödvändigt föreslås att ett sådant register skall kunna in-<br>rättas hos Socialstyrelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget att inrätta ett riksövergripande register<br>över hälso- och sjukvårdspersonalen för tillsynsändamål har fått ett blan-<br>dat mottagande. Ett antal remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget<br>utan erinran. Många remissinstanser avstyrker förslaget eller ställer sig<br>tveksamma till att införa ett sådant register innan de andra registerutred-<br>ningama är färdiga.</p>
<p>HSAN ifrågasätter om det är påkallat med en tillfällig lösning av det<br>slag som föreslagits. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om ett<br>register över hälso- och sjukvårdspersonal bör utredas parallellt eller ef-<br>ter det att utredningarna om kriminal-, polis, och körkortsregistren samt<br>datalagen slutförts. Ur rättssäkerhetssynpunkt anser rätten att det är<br>olämpligt att i registret föra in uppgifter om Socialstyrelsens egna, icke<br>överklagbara beslut om anmärkningar mot hälso- och sjukvårspersonal.<br>Socialstyrelsen anser att ett register bör inrättas utan att först avvakta<br>utredningarna avseende kriminalregister m.m. Enligt styrelsen finns det<br>ett behov av att snabbt och enkelt få fram information som underlag i<br>tillsynsärenden. För att registret skall vara till nytta i tillsynsverksamhe-<br>ten är det nödvändigt att det inte innehåller alltför sparsamt med uppgif-<br>ter. Landstinget Dalarna anser att det inte framgår på vilket sätt registret<br>ytterligare skulle bidra till att höja patientsäkerheten. Västerbottens läns<br>landsting anser att de fatal ärenden det handlar om kan hanteras på annat<br>sätt och avstyrker att ett register för tillsynsändamål införs i den före-<br>slagna formen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Socialstyrelsen för idag ett re-<br>gister över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Av registret fram-<br>går bl.a. vilka som inte längre är legitimerade och vilka som har begrän-<br>sad forskrivningsrätt. Syftet med registret är att ge Socialstyrelsen över-<br>blick över landets resurser i fråga om hälso- och sjukvårdspersonal.<br>HSAN har direkt åtkomst till detta register. HSAN för ett personregister<br>för diarium och ärendehantering och av registret framgår bl.a. namnet på<br>den som anmälts och vilken eventuell påföljd HSAN beslutat om. Vid<br></p>
<p>135</p>
<p>specifika förfrågningar lämnar HSAN idag per telefon ut sådana uppgif-<br>ter ur detta register som inte är sekretesskyddade till allmänheten. Social-<br>styrelsen har åtkomst till detta register.</p>
<p>I 7-9 §§ tillsynslagen finns bestämmelser om anmälan av verksamhet<br>inom hälso- och sjukvården. Den som avser att bedriva verksamhet som<br>omfattas av Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen skall anmäla detta till<br>Socialstyrelsen senast en månad innan verksamheten påbörjas. Enligt<br>25 § skall Socialstyrelsen föra ett register med hjälp av automatisk data-<br>behandling över verksamheter som anmälts enligt lagen. Registret får<br>användas för tillsyn och forskning samt för framställning av statistik.<br>Registret är avsett att vara offentligt även om vissa uppgifter kan vara av<br>känslig natur för vårdgivaren (t.ex. uppgifter om inspektion och anmälan<br>enligt Lex Maria-bestämmelsen). Allmänhetens intresse av att få infor-<br>mation om vårdgivare har motiverat denna öppenhet.</p>
<p>Regeringen anser att allmänhetens behov av information om hälso- och<br>sjukvårdspersonalen kan tillgodoses genom tillgången till uppgifter ur de<br>register som idag finns hos HSAN och Socialstyrelsen. Anledning saknas<br>att skapa ytterligare ett riksövergripande register med syfte att ge allmän-<br>heten denna möjlighet till insyn.</p>
<p>En annan fråga är om inte Socialstyrelsen i sin individtillsyn har behov<br>av förbättrade möjligheter att på ett tidsbesparande sätt följa upp olika<br>ärenden och överhuvudtaget så effektivt som möjligt utöva tillsyn över<br>hälso- och sjukvårdspersonalen. För att styrelsen på detta sätt skall kunna<br>utöva den tillsyn som åligger styrelsen måste den ha tillgång till erfor-<br>derlig information. Vidare krävs att denna information kan sammanstäl-<br>las på ett sådant sätt, att den relativt snabbt kan tas fram som underlag i<br>tillsynsärenden m.m. Det finns därför skäl att överväga om Socialstyrel-<br>sen skall ha möjlighet att inrätta ett mer omfattande ADB-baserat register<br>över hälso- och sjukvårdspersonalen för tillsynsändamål.</p>
<p>Frågor om behovet och utformningen av ett sådant register inrymmer<br>emellertid många intrikata frågor och avvägningar när det gäller den en-<br>skildes integritet å den ena sidan och framför allt patientintresset å den<br>andra sidan. Frågeställningar som rör de nuvarande kriminal-, polis- och<br>körkortsregistren har nyligen varit föremål för utredning. Den s.k. Re-<br>gisterutredningen har lämnat ett slutbetänkande, Polisens register (SOU<br>1997:65) som för närvarande bereds inom regeringskansliet. Datalagen<br>(1973:289) kommer att ersättas av en ny lag till följd av EG-direktivet<br>om skydd där enskilda personer med avseende på behandling av perso-<br>nuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Datalagskommittén<br>har i sitt betänkande Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU<br>1997:39) lagt fram ett förslag till en sådan lag och regeringen beslutade i<br>december 1997 propositionen 1997/98:44 Personuppgiftslag.</p>
<p>För närvarande återkallar HSAN ett tjugotal legitimationer varje år. I<br>de flesta fallen utgör psykisk sjukdom eller missbruk grunden för åter-<br>kallelsen. Det kan inte anses klarlagt att det finns ett stort antal fall där<br>personal fått upprepade disciplinpåföljder utan att detta resulterat i att<br>legitimationsinnehavet kommit under prövning. Ett register av det slag<br>som utredningen föreslår skulle komma att omfatta ett stort antal legiti-<br>merade yrkesutövare. Det finns visserligen ett begränsat antal legitimera-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>136</p>
<p>de yrkesutövare som det finns anledning för Socialstyrelsen att följa, för Prop. 1997/98:109<br>att bl.a. i tid kunna vidta åtgärder för att begränsa deras möjligheter att<br>verka inom hälso- och sjukvården. De ärenden det rör sig om är emeller-<br>tid få till antalet och borde kunna hanteras utan att ett särskilt register<br>tillskapas. Ur tillsynssynpunkt får således den möjlighet som finns redan<br>idag att föra manuella register anses som fullt tillräcklig. Även integritet-<br>saspektema talar enligt regeringens mening för en sådan lösning. Rege-<br>ringen anser sammanfattningsvis att det för närvarande inte föreligger<br>tillräckligt starka skäl för att inrätta ett riksövergripande register över<br>hälso- och sjukvårdspersonalen för tillsynsändamål.</p>
<h3>5.10 Bestämmelserna om verksamhetschef i hälso- och<br>sjukvårdslagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Även andra yrkesutövare än läkare med speci-<br>alistkompetens (chefsöverläkare) skall kunna utses till verksamhets-<br>chef vid enheter där det bedrivs psykiatrisk tvångsvård. En<br>chefsöverläkare skall även fortsättningsvis utöva verksamhetschefens<br>uppgifter i den del av vården som regleras i lagen (1991:1128) om<br>psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiat-<br>risk vård (LRV).</p>
<p>Landstingsförbundets och Sveriges Psykologförbunds förslag:<br>Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Legitime-<br>rade Sjukgymnasters Riksförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet<br>samt Vårdförbundet tillstyrker förslaget att ändra bestämmelserna om<br>verksamhetschef i 29 och 30 §§ HSL. Även Kammarrätten i Stockholm<br>anser det lämpligt att ändra bestämmelserna om verksamhetschef på så<br>sätt att det klart framgår om annan än den som är chefsöverläkare kan<br>vara verksamhetschef på enheter där vård enligt LPT eller LRV bedrivs.<br>Socialstyrelsen har i sak inte något att invända mot föreslaget. Land-<br>stingsförbundets förslag medför dock inte de avsedda konsekvenserna.<br>Oavsett vilken kompetens verksamhetschefen har bör, enligt styrelsens<br>mening, de uppgifter som innebär myndighetsutövning helt undantas från<br>verksamhetschefens ansvarsområde. Dessa uppgifter skall enbart utföras<br>av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkaren).</p>
<p>Sveriges Läkarförbund motsätter sig de föreslagna förändringarna. Det<br>samlade ledningsansvaret möjliggör bl.a. övergripande planering, omdis-<br>ponering av tillgängliga resurser och kontroll över den verksamhet som<br>innefattar myndighetsutövning. Den föreslagna förändringen skulle med-<br>föra att det framstår som oklart vem som skall ha det övergripande an-<br>svaret för budget, upprättande av vårdprogram samt befogenheter att för-<br>dela personalresurser. Chefsöverläkaren kommer att ha kvar den lagliga<br>rätten och skyldigheten att fatta beslut om tvångsvård, men i övrigt vara<br>kringränd av armans bestämmande över verksamheten. En sådan ordning<br>utgör, enligt förbundet, en fara för säkerheten inom tvångsvården. Svens-<br></p>
<p>137<br></p>
<p>ka Läkaresällskapet ställer sig inte bakom de föreslagna ändringarna av Prop. 1997/98:109<br>29 och 30 §§ HSL. Enligt sällskapet fyller det samlade ledarskapet en<br>viktig funktion vid kvalitetsstyrning av den psykiatriska vården. Det kan<br>från kontinuitetssynpunkt vara olyckligt att fragmentera vårdansvaret och<br>splittra en sammanhållen vårdkedja.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 14 § HSL infördes med ikraftträ-<br>dande den 1 juli 1991 en bestämmelse om att vid enheter för diagnostik<br>eller vård och behandling det, om det behövs med hänsyn till patientsä-<br>kerheten, skall finnas en särskild läkare med specialistkompetens som<br>svarar för den samlade ledningen av verksamheten. En sådan läkare be-<br>nämns chefsöverläkare (CHÖL).</p>
<p>Socialstyrelsen har i en rapport från september 1995 gjort en uppfölj-<br>ning och bedömning av CHÖL-reformen. Styrelsen föreslog i rapporten<br>att det formella kravet på viss kompetens för den som leder verksamhe-<br>ten skulle avskaffas. Regeln borde ersättas med en ny bestämmelse som<br>tydligt utpekade skyldigheten för huvudmannen att utveckla en lednings-<br>organisation i vården som tillgodoser kravet på hög patientsäkerhet, hög<br>kvalitet och kostnadseffektiv vårdmetodik.</p>
<p>I samband med införandet av tillsynslagen den 1 januari 1997 gjordes<br>vissa ändringar i HSL beträffande ledningsansvaret inom hälso- och<br>sjukvården. I 28 § HSL anges att ledningen av hälso- och sjukvårdsverk-<br>samhet skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet<br>och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet. Detta inne-<br>bär att den som bedriver verksamheten måste välja en ledningsform som<br>är anpassad till verksamhetens inriktning och omfattning.</p>
<p>Av 29 § framgår att det alltid måste finnas en verksamhetschef. Detta<br>gäller oavsett om verksamheten är offentlig eller enskild och oavsett den<br>medicinska risknivån för enheten. Det enda krav som ställs på hur verk-<br>samheten skall ledas är att det skall finnas en chef. I övrigt kan verksam-<br>hetens ledningsfunktion ha olika utseende. Verksamhetschefen behöver<br>inte tillhöra hälso- och sjukvårdspersonalen utan kan tillhöra annan yr-<br>keskategori. Vilken kompetens verksamhetschefen skall ha kan variera<br>beroende på inriktning och omfattning. Utbildning, erfarenhet och per-<br>sonliga egenskaper blir här avgörande. I de fall verksamhetschefen inte<br>har medicinsk kompetens kan han eller hon av naturliga skäl inte heller<br>bestämma över vården av den enskilda patienten. Av 29 § andra stycket<br>framgår att viss verksamhet skall ledas av en läkare med specialistkom-<br>petens (chefsöverläkare). Det är fråga om sådan verksamhet som har in-<br>slag av myndighetsutövning som är förenad med medicinska eller lik-<br>nande bedömningar, t.ex. psykiatrisk tvångsvård. Enligt 30 § får verk-<br>samhetschefen uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten<br>som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda led-<br>ningsuppgifter.</p>
<p>Av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:8) Verksamhetschef<br>inom hälso- och sjukvården framgår att verksamhetschefen har det sam-<br>lade ledningsansvaret för ett visst verksamhetsområde. Om det inom<br>detta område förekommer patienter som vårdas med stöd av LPT och<br>LRV, måste verksamhetschefen, för att kunna ha det samlade lednings-<br>ansvaret, vara läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Det</p>
<p>138</p>
<p>gäller också sådana verksamhetsområden där den slutna och den öppna<br>vården bedrivs integrerat med gemensam personal.</p>
<p>Regeringen anser, i likhet med Landstingsförbundet och Sveriges Psy-<br>kologförbund, att det bör vara möjligt att utse en yrkesutövare som inte<br>är läkare med specialistkompetens att vara verksamhetschef för en enhet<br>där det bedrivs vård med stöd av LPT och LRV. En sådan förändring av<br>de nuvarande bestämmelserna skulle innebära att ytterligare ett steg togs<br>i riktning mot att förverkliga den princip som HSL bygger på, nämligen<br>att huvudmännen för hälso- och sjukvården skall vara fria att organisera<br>och bedriva verksamheten efter lokala förutsättningar. De nuvarande be-<br>stämmelserna inskränker i alltför stor utsträckning huvudmännens möj-<br>ligheter att utse den mest lämpade yrkesutövaren som verksamhetschef<br>vid en psykiatrisk vårdenhet. Avsikten är emellertid att de uppgifter i den<br>psykiatriska tvångsvården som innebär myndighetsutövning även fort-<br>sättningsvis skall utövas av en specialistkompetent läkare.</p>
<h3>5.11 Mervärdesskatt på sjukvård</h3>
<h4>5.11.1 Nuvarande regler</h4>
<p>De nu gällande reglerna om undantag från skatteplikt för omsättning av<br>tjänster avseende sjukvård finns i 3 kap. 4-5 §§ mervärdesskattelagen<br>(1994:200, ML). Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som<br>utgör sjukvård, samt tjänster av annat slag och varor som den som till-<br>handahåller vården omsätter som ett led i denna. Med sjukvård avses<br>åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar,<br>kroppsfel och skador samt vård vid bamsbörd. För att sjukvård skall vara<br>skattefri krävs vidare att vården skall vidtas vid sjukhus eller någon an-<br>nan inrättning som drivs av det allmänna eller, inom enskild verksamhet,<br>vid inrättningar för sluten vård. Skattefriheten omfattar därvid all sjuk-<br>vård som ges vid dessa inrättningar, oavsett vilken personalkategori som<br>tillhandahåller den. Undantag från skatteplikten medges vidare särskilt<br>om åtgärderna vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrket.</p>
<p>Till sjukvård räknas inte bara själva vårdtjänsten utan också tjänster av<br>annat slag och varor som den som tillhandahåller vården omsätter som ett<br>led i vårdverksamheten. Även omsättning av varor och tjänster som i sig<br>är skattepliktig kan således vara fri från mervärdesskatt om den kan ses<br>som ett led i vården. Det gäller t.ex. kryckor, proteser och andra hjälp-<br>medel som vårdgivaren mot avgift tillhandahåller patienten. Skattefrihe-<br>ten omfattar däremot inte omsättning av varor och tjänster som vårdgiva-<br>ren tillhandahåller vårdtagaren utan att det sker som ett led i vården. En<br>särskild regel avseende skatteplikten för omsättning av glasögon och<br>andra synhjälpmedel har förts in i 3 kap. 4 § tredje stycket ML. Där före-<br>skrivs att undantaget från skatteplikt inte gäller omsättning av glasögon<br>eller andra synhjälpmedel även om varorna omsätts som ett led i tillhan-<br>dahållandet av sjukvård.</p>
<p>I mervärdesskattelagen finns kompletterande regler i fråga om skatte-<br>plikten för vissa tjänster och varor inom sjukvården och tandvården. Om-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>139</p>
<p>sättning av sjuktransporter, medicinskt betingad fotvård samt kontroller<br>och analyser av prover som tagits som ett led i sjukvården eller tandvår-<br>den är särskilt undantagen från skatteplikt. Vidare undantas från skatte-<br>plikt i 3 kap. 23 § 2 ML läkemedel som lämnas ut enligt recept eller säljs<br>till sjukhus samt omsättning av modersmjölk, blod och organ från männi-<br>skor.</p>
<p>Riksskatteverket har utfardat rekommendationer avseende mervärdes-<br>skattereglema inom sjukvårdsområdet (RSV S 1996:7, Riksskatteverkets<br>rekommendationer m.m. om undantag från skatteplikt för omsättning<br>avseende sjukvård, tandvård och social omsorg enligt mervärdesskattela-<br>gen).</p>
<h4>5.11.2 Undantag från skatteplikt</h4>
<p>Regeringens förslag: De yrkesgrupper som nu föreslås få legitima-<br>tion skall omfattas av gällande bestämmelser om undantag från skat-<br>teplikt för omsättning av sjukvård utförd av någon med särskild legi-<br>timation att utöva yrke inom sjukvården. Försäljning av varor som le-<br>gitimerade apotekare och receptarier utför skall dock inte undantas<br>från skatteplikt.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Behörighetskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens<br>såvitt avser de legitimerade yrkesgrupperna, dock att kommittén inte tar<br>slutlig ställning till om de svenskutbildade kiropraktorema skall omfattas<br>av bestämmelserna om legitimation. Kommittén anser att omsättning av<br>sjukvårdstjänster som utförs på apotek av legitimerade apotekare och<br>receptarier i Apoteket AB:s regi inte blir skattefri eftersom det bolaget<br>inte kan anses tillhandahålla skattefri sjukvård enligt reglerna om mer-<br>värdesskatt. Om denna bedömning inte godtas, föreslår kommittén att en<br>bestämmelse införs i mervärdesskattelagen om att sjukvård som tillhan-<br>dahålls av legitimerade apotekare och receptarier hos Apoteket AB inte<br>undantas från skatteplikt. Kommittén föreslår att även omsättning av<br>sjukvård som yrkesgrupper med skyddad yrkestitel utför skall undantas<br>från skatteplikt.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att en precise-<br>ring i mervärdesskattelagen bör göras, som tydliggör att skatteplikt före-<br>ligger för de varor och tjänster som tillhandahålls av legitimerade apote-<br>kare och receptarier. Statskontoret framför att kommittén inte tillräckligt<br>belyst vare sig konsekvenserna av sitt förslag eller principen om mervär-<br>desskattebefrielse. Riksrevisionsverket (RRV) menar att mervärdesskatte-<br>beläggning av varor eller tjänster inom hälso- och sjukvårdsområdet ur<br>konkurrensneutralitetssynpunkt inte bör kopplas till huvudmannaskap<br>eller till i vilken företagsform en verksamhet bedrivs i. I stället bör man,<br>enligt RRV, sträva efter generella kriterier som underlag för bedömning-<br>en. Riksskatteverkets (RSV) uppfattning är att kommittén dragit en felak-<br>tig slutsats i fråga om begreppet vårdgivare vad gäller diskussionen kring<br>skatteplikt för varor och tjänster tillhandahållna av apotekare och recep-</p>
<p>140</p>
<p>tarier hos Apoteket AB. Föreslagen lagtext medför att Apoteket AB kan Prop. 1997/98:109<br>komma att tillhandahålla skattefri sjukvård. RSV föreslår att 3 kap. 5 §<br>ML kompletteras med en bestämmelse av innebörd att undantaget från<br>skatteplikt för sjukvårdstjänster inte gäller för sådana tjänster som legiti-<br>merade apotekare och receptarier tillhandahåller i apoteksverksamhet<br>som Apoteket AB bedriver. När det gäller förslaget att från skatteplikt<br>undanta omsättning av tjänster utförda av arbetsterapeuter, sjukhusfysi-<br>ker, audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjö-<br>rer, anser RSV att förslaget inger betänkligheter. Det gäller främst upp-<br>komsten av nya gränsdragningsproblem och risken för att undantaget i<br>praktiken far ett större tillämpningsområde än som var avsett. Vid en<br>tillämpning torde, enligt RSV:s mening, många av de tjänster som nämn-<br>da yrkeskategorier tillhandahåller inte kunna hänföras till undantagen<br>sjukvård enligt mervärdesskattelagen. Konkurrensverket anser att skatte-<br>frihet också skall gälla alternativa behandlingsformer. Verket anser att<br>kommittén inte redovisat förslag till åtgärder för att uppnå konkurrens-<br>neutrala villkor generellt mellan olika yrkesutövare inom hälso- och<br>sjukvården, främst vad avser mervärdesskattetillämpningen. Verket fin-<br>ner det angeläget att denna fråga så fort som möjligt far sin lösning.</p>
<p>Kommittén för Alternativ Medicin (KAM) anför att patienter som söker<br>altemativmedicinsk behandling inte skall åläggas mervärdesskatt. Detta<br>medför bl.a. en synnerligen sned konkurrenssituation mellan skolmedicin<br>och alternativ medicin.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Enligt mervärdesskattelagen är omsättning av sjukvårdstjänst som utförs<br>av en legitimerad yrkesutövare undantagen från skatteplikt. Sjukvård<br>som omsätts av de nya legitimerade yrkesutövarna kommer därför vid en<br>oförändrad lagtext att utan någon särskild åtgärd undantas från skatte-<br>plikt. För att upprätthålla den tydliga gränsdragningen mellan yrkes-<br>utövare som genom anknytningen till legitimationssystemet kan tillhan-<br>dahålla skattefri sjukvård och övriga grupper som utför liknande tjänster<br>måste det anses föreligga en klar presumtion för att sjukvård som ges av<br>de yrkesutövare som nu föreslås bli legitimerade skall vara skattefri. Mot<br>att dessa yrkesgrupper skall behandlas på samma sätt som nuvarande<br>legitimerade yrkesgrupper talar att vissa av yrkesgrupperna inte i någon<br>större omfattning utför sjukvård i mervärdesskattelagens mening.</p>
<p>Sjukvårdstjänst som utförs vid sjukhus undantas vidare generellt från<br>skatteplikt oavsett i vilket led sjukvården utförs och oavsett vem som<br>utför tjänsten. Eftersom de nya grupperna av legitimerade yrkesutövare,<br>med undantag av de svenskutbildade kiropraktorema, endast i mindre<br>omfattning omsätter sjukvårdstjänster på annat sätt än i anslutning till<br>sjukhusvård torde inte behovet att ha en regel om undantag från mervär-<br>desskatteplikt för omsättning av sjukvårdstjänster som utförs med stöd av<br>legitimation vara lika stark för dessa grupper.</p>
<p>Trots dessa och andra invändningar som kan finnas mot förslaget anser<br>regeringen att sjukvårdstjänster som tillhandahålls av de nya grupperna<br>av legitimerade yrkesutövare på samma sätt som nuvarande legitimerade<br>yrkesutövare skall undantas från mervärdesskatt. Det avgörande skälet</p>
<p>141</p>
<p>för denna bedömning är att kopplingen till legitimationen utgör en klar<br>och praktisk avgränsning för vilken typ av sjukvård som är av den art att<br>den generellt skall kunna stödjas och kontrolleras av det allmänna. De<br>nya yrken som föreslås få legitimation och den verksamhet de utför<br>måste även enligt regeringens mening anses uppfylla de krav som EG-<br>reglema ställer för att sjukvård skall kunna undantas från mervärdesskatt.<br>Det är dock viktigt att i detta sammanhang betona att skattefriheten förut-<br>sätter att fråga är om tjänster som utgör sjukvård eller varor och tjänster<br>som omsätts som ett led i sjukvården.</p>
<p>Särskilt om apotekare och receptarier</p>
<p>Kommittén anför i betänkandet (sid. 484):</p>
<p>”Apoteksbolaget AB bedriver apoteksverksamhet i riket och påförs<br>mervärdesskatt för de sjukvårdstjänster, t.ex. rådgivning, som tillhan-<br>dahålls på apoteken av farmaceuter. Dessa tjänster är således f.n. inte<br>undantagna från skatteplikt. Det föreslagna undantaget från skatteplikt<br>för sjukvård, som tillhandahålls av legitimerade farmaceuter påverkar<br>enligt kommitténs mening inte detta skattepliktsförhållande, då Apo-<br>teksbolaget AB, som är vårdgivare i apoteksverksamheten, enligt 3<br>kap. 5 § ML inte tillhör den särskilt kvalificerade grupp av vårdgivare<br>vars sjukvårdstjänster är undantagna från skatteplikt. Vid sådant för-<br>hållande är det som kommittén tidigare anfört utan betydelse för mer-<br>värdesbeskattningen att sjukvårdstjänsten utförs av legitimerade far-<br>maceuter, anställda hos Apoteksbolaget AB. Om denna bedömning<br>inte godtas, bör 3 kap. 5 § kompletteras med en bestämmelse om att<br>sjukvård, tillhandahållen av legitimerade farmaceuter hos Apoteksbo-<br>laget AB, inte undantas från skatteplikt.”</p>
<p>Några remissinstanser har uttalat sin tveksamhet avseende kommitténs<br>tolkning. RSV och de skattemyndigheter som verket i sin tur remitterat<br>förslaget till har på olika sätt påpekat att författningsförslaget kan leda till<br>att Apoteket AB kan komma att tillhandahålla skattefri sjukvård. RSV<br>menar att detta i sin tur skulle kunna innebära att i de fall apotekarna och<br>receptariema tillhandahåller sjukvård skulle de varor som tillhandahålls<br>som ett led i denna vård undantas från mervärdesskatt. I praktiken skulle<br>det för det fall RSV:s tolkning är korrekt således kunna uppstå en situa-<br>tion där försäljning på apotek av receptfri medicin skulle vara skatteplik-<br>tig vid vanlig försäljning medan den skulle omfattas av skattefrihet om<br>apotekaren respektive receptarien ger rådgivning (skattefri sjukvård) i<br>samband med försäljningen. Både RSV och Kammarrätten i Stockholm<br>föreslår att en precisering sker i lagtexten.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med RSV att det kan vara tveksamt om den<br>nuvarande författningstexten utan förändringar skulle leda till att Apote-<br>ket AB:s aktuella tillhandahållanden av varor och tjänster även fortsätt-<br>ningsvis skulle vara skattepliktiga. Av denna anledning, och då apotekar-<br>nas och receptariemas verksamhet genom omfattande försäljning av va-<br>ror skiljer sig från den verksamhet som övriga legitimerade yrkesutövare<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>142</p>
<p>utfor, finns det anledning att särskilt klargöra vad som skall gälla för Prop. 1997/98:109<br>denna verksamhet.</p>
<p>Apotekares och receptariers tillhandahållande av sjukvårdstjänster</p>
<p>Till följd av att apotekarna och receptariema föreslås bli legitimerade<br>kommer deras omsättning av sjukvårdstjänster i enlighet med nuvarande<br>regler i mervärdesskattelagen att undantas från mervärdesskatt. Att på det<br>sätt kommittén föreslagit i sitt andrahandsaltemativ, dvs. att särskilt om-<br>nämna och undanta verksamheten vid Apoteket AB kan knappast utgöra<br>någon lämplig lösning. Regeln måste vara generell och kunna tillämpas<br>även i de fall läkemedelsförsäljning och farmaceutverksamhet kan kom-<br>ma att bedrivas utanför Apoteket AB. Sjukvårdstjänster som utförs av<br>legitimerade apotekare och receptarier skall därför i likhet med övriga<br>legitimerade yrkesgruppers tillhandahållanden av sjukvård i allmänhet<br>undantas från mervärdesskatt (se dock nedan).</p>
<p>Apotekares och receptariers omsättning av läkemedel och andra varor</p>
<p>Enligt EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (Rådets sjätte direktiv<br>77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas<br>lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervär-<br>desskatt: enhetlig beräkningsgrund) saknas det möjlighet att generellt<br>undanta försäljning av läkemedel från mervärdesskatt. När det gäller lä-<br>kemedel som säljs till sjukhus eller är receptbelagda har Sverige dock<br>genom anslutningsfördraget fått möjlighet att undanta sådan försäljning<br>från mervärdesskatt. Någon avsikt att varuförsäljningar utöver detta sär-<br>skilda undantag skall omfattas av skattefriheten föreligger inte från lag-<br>stiftarens sida.</p>
<p>Försäljningen av receptfria läkemedel och övriga varor vid apoteks-<br>verksamhet far i huvudsak anses utgöra skattepliktig omsättning av va-<br>ror. Detta förhållande måste anses gälla även om det vid varuförsäljning-<br>en kan ingå åtgärder som vid ett separat tillhandahållande skulle kunna<br>betecknas som en skattefri sjukvårdstjänst. För att undvika eventuella<br>tveksamheter vid rättstillämpningen föreslår regeringen att det i lagtexten<br>i 3 kap. 4 § ML särskilt anges att undantaget från mervärdesskatt inte<br>skall gälla varor som omsätts av apotekare eller receptarie. Denna be-<br>gränsning av undantaget gäller således även om varorna omsätts som ett<br>led i tillhandahållandet av en sjukvårdstjänst. De sjukvårdstjänster som<br>apotekare och receptarier framför allt torde tillhandahålla är olika former<br>av läkemedelsrådgivning. I regel erläggs inte någon separat betalning för<br>rådgivning som apotekare och receptarier tillhandahåller kunder i sam-<br>band med läkemedelsköp. Även om detta skulle ske så måste varuför-<br>säljningen i allmänhet anses vara den dominerande delen. Detta innebär<br>att i normalfallet måste en sjukvårdstjänst i form av rådgivning o.dyl.<br>anses som ett underordnat led till varuförsäljningen och således omfattas<br>av skatteplikt. I de fall sjukvård tillhandahålls separat utan direkt kopp-<br>ling till en varuförsäljning kommer dock denna omsättning enligt</p>
<p>143<br></p>
<p>huvudregeln inte vara föremål för mervärdesbeskattning. Läkemedels- Prop. 1997/98:109<br>rådgivning och andra tjänster som apotekare och receptarier utför till en-<br>skilda kunder och sjukhus och som uppfyller kraven på att anses som<br>sjukvård enligt mervärdesskattelagen kommer således att undantas från<br>skatteplikt.</p>
<p>Föreslagna grupper med skyddad yrkestitel</p>
<p>Kommittén har föreslagit att även de grupper som föreslås fa skyddad<br>yrkestitel skall omfattas av undantaget från mervärdesskatt i 3 kap. 5 §<br>ML. Kommittén anför bl.a. att det inte torde föreligga några beaktans-<br>värda svårigheter att avgränsa de grupper av yrkesutövare som föreslås fa<br>skyddad yrkestitel och den verksamhet som utförs av dessa grupper som<br>är hänförlig till sjukvård. Verksamheten som bedrivs av dessa grupper<br>bedöms också som samhällsnyttig. Statskontoret har i sitt remissvar upp-<br>gett att det inte anser att utredningen i tillräcklig omfattning belyst kon-<br>sekvenserna av en utvidgning. RSV har anfört att förslaget i den delen<br>inger vissa betänkligheter, främst när det gäller uppkomsten av nya<br>gränsdragningsproblem och risken för att undantaget i praktiken får ett<br>större tillämpningsområde än som var avsett.</p>
<p>Det främsta skälet enligt ovan för att föreslå att omsättning av tjänster<br>som utförs av de nya grupperna av legitimerade yrkesutövare skall un-<br>dantas från mervärdesskatt är att detta är en naturlig följd av gällande<br>lagstiftning och att det upprätthåller en klar och praktisk avgränsning av<br>vad som avses med skattefri sjukvård. Genom att förslaget med särskilt<br>skyddade yrkestitlar är en ny företeelse och då skälen för att ett yrke skall<br>erhålla skyddad yrkestitel inte är desamma som för att ett yrke skall ges<br>legitimation kan, enligt regeringens mening, inte dessa skäl åberopas till<br>grund för att avvika från den generella skatteplikten i mervärdesskattela-<br>gen. Regeringen befarar i likhet med RSV att det i stället kan finnas risk<br>för att nya gränsdragningsproblem uppstår, särskilt i fråga om vad som är<br>sjukvård enligt mervärdesskattelagen. Exakt vilka åtgärder som audio-<br>nomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer utför<br>som skulle kunna anses utgöra sjukvård enligt mervärdesskattelagen är<br>vidare osäkert. Regeringen anser därför sammanfattningsvis att de skäl<br>som har framkommit för att genomföra kommitténs förslag i denna del<br>inte är tillräckligt starka för att motivera en förändring av nuvarande<br>reglering.</p>
<p>Alternativa behandlingsformer</p>
<p>Kommittén har inte förordat någon förändring av behörighetsregleringen<br>för utövare av alternativa behandlingsformer. Kommittén har inte heller<br>föreslagit några förändringar av dessa utövares mervärdesskattesituation.<br>Några remissinstanser har dock i sina yttranden anfört att utövare av de<br>alternativa behandlingsformerna ur mervärdesskattesynpunkt bör be-<br>handlas likvärdigt med sjukvård.</p>
<p>144</p>
<p>Regeringen anser i likhet med kommittén att det inte finns skäl att ut- Prop. 1997/98:109<br>vidga det särskilda undantaget från skatteplikt för sjukvård till att även<br>gälla för alternativa behandlingsformer. En utvidgning av undantaget<br>från skatteplikt skulle medföra stora gränsdragningsproblem. Till detta<br>kommer att de statsfmansiella kostnaderna för ett undantag från skatte-<br>plikt kan beräknas uppgå till 94 miljoner (utredningens beräkning enligt<br>1994 års förhållanden).</p>
<h2>6 Kostnadskonsekvenser</h2>
<p>6.1 Frågor om mervärdesskatt</p>
<p>Bruttobudgeteffekten för staten av en befrielse från mervärdesskatt för<br>vissa yrken kan uppskattas med hänsyn till en beräknad förädlingseffekt<br>av 57 procent vad gäller näringsgrenen SNI 85149 som omfattar icke<br>legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, medicinsk service<br>(laboratorieverksamhet, blodcentraler, syn- och hörselcentraler), tandhy-<br>gienistverksamhet, paramedicinsk vård (arbetsterapi, sjukgymnastik, ku-<br>rator- och psykologverksamhet) samt ambulanstransporter. Den formel<br>som kan tillämpas är följande: Xx 0,57 x 0,25, där X= omsättningen,<br>-0,57 = förädlingseffekten och 0,25 skattesatsen.</p>
<p>Enligt uppgift från Nordiska läkemedelsnämnden fanns år 1994 närma-<br>re 7 000 yrkesverksamma farmaceuter. Cirka 5 700 var verksamma inom<br>Apoteket AB, cirka 1 000 inom läkemedelsindustrin och övriga, knappt<br>300, inom offentlig verksamhet, i första hand Läkemedelsverket och<br>Farmaceutiska fakulteten. En befrielse från mervärdesskatt beräknas<br>medföra ett skattebortfall om 50 000 kr (brutto).</p>
<p>Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter är antalet yrkesverksamma<br>arbetsterapeuter 6 100. Av dessa var cirka 90 procent anställda hos en<br>offentlig institutionell vårdgivare. Av återstoden arbetar en del hos staten<br>och cirka 5 procent eller cirka 300 hos privata vårdgivare eller som fria<br>yrkesutövare. Vid en grov uppskattning av det antal arbetsterapeuter som<br>vid en legitimering till skillnad från nuläget skulle befrias från mervär-<br>desskatt till cirka 80, patientavgiften till cirka 200 kr och antalet patient-<br>besök per vecka till cirka 40 skulle med tillämpning av den tidigare i av-<br>snittet angivna formeln skattebortfallet bli omkring 3,5 miljoner kr<br>(brutto).</p>
<p>Det finns omkring 150 tjänster som sjukhusfysiker vid sjukhusen.<br>Nästan alla sjukhusfysiker är verksamma inom den offentliga hälso- och<br>sjukvården. Ett 30-tal sjukhusfysiker arbetar som konsulter i privat nä-<br>ringsverksamhet och liknande som enligt uppgift från Svenska sjukhus-<br>fysikerförbundet ofta redan är skattefri. Någon förändring av annat än<br>marginell beskaffenhet av skatteplikten till mervärdesskatt om sjukhusfy-<br>sikerna legitimeras torde därför enligt regeringens bedömning inte inträf-<br>fa.</p>
<p>Enligt uppgifter från Skandinaviska Kiropraktorhögskolan finns det nu<br>omkring 185 verksamma kiropraktorer som examinerats vid skolan. Med</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>tidigare redovisat beräkningssätt skulle vid en årlig omsättning av 90 -<br>110 miljoner kr skattebortfallet för de svenskutbildade kiropraktorema<br>kunna beräknas till cirka 14,5 miljoner kr (brutto).</p>
<p>Sammantaget bedöms reformen leda till ett finansieringsbehov för<br>staten på 15 miljoner kronor per år.</p>
<p>Regeringen avser att återkomma med förslag till finansiering i budget-<br>propositionen för år 1999.</p>
<p>6.2 Tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen</p>
<p>Regeringens förslag vad gäller tillsyn över hälso- och sjukvårdspersona-<br>len avser företrädesvis att tillskapa nya möjligheter till åtgärder i enskilda<br>ärenden inför HSAN. Det ekonomiska utfallet av ett genomförande av<br>förslagen blir under sådana förhållanden i stor utsträckning beroende av i<br>vilken grad de nya möjligheterna tas i anspråk. Detta låter sig inte bedö-<br>mas med någon säkerhet. Kostnadsbedömningen har därför begränsats<br>till att gälla frågan om de åtgärdsmöjligheter som föreslagits kan antas<br>netto leda till besparingar eller kostnadsökningar för det allmänna i de<br>fall de kommer till användning.</p>
<p>Förslaget om prövotid syftar till att effektivisera de åtgärder som kan<br>vidtas mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. De ärenden där en<br>föreskrift om prövotid kan bli aktuell beräknas bli relativt fa till antalet.<br>Möjligen kommer antalet muntliga förhandlingar hos HSAN att öka nå-<br>got i antal till följd av förslaget. De kostnader som dessa ärenden idag<br>medför för HSAN och andra instanser bör emellertid endast öka margi-<br>nellt om möjligheten att ålägga någon föreskrift om prövotid införs.</p>
<p>Till bilden hör även de kostnadsbesparingar förslaget troligen medför.<br>Avsikten med föreskrift om prövotid är bl.a. att de legitimerade skall<br>förmås att upprätthålla en tillräckligt hög nivå när det gäller såväl teore-<br>tiska som praktiska yrkeskunskaper. Detta för med sig att kvaliteten i<br>vården förstärks, vilket i sig torde leda till att färre fel begås, och därmed<br>kostnadsbesparingar för det allmänna. Föreskrift om prövotid skall även<br>kunna användas när det gäller att på ett tidigt stadium ingripa vid sjuk-<br>doms- och missbruksfall bland de legitimerade. Härigenom förbättras<br>kvaliteten i vården genom att åtgärder sätts in på ett tidigare stadium.<br>Samhällets kostnader för behandling etc. av personalen i fråga kan dess-<br>utom komma att minska på grund av att åtgärder kommer till stånd på ett<br>tidigare stadium.</p>
<p>Förslaget om interimistisk återkallelse av legitimation är tänkt att<br>komma till användning i vissa allvarligare fall. Att uppskatta kostnaderna<br>för felbehandlingar m.m. som kan bli följden av att en legitimation - en-<br>ligt nuvarande regler - inte kan återkallas interimistiskt är svårt. Även<br>enstaka felgrepp kan emellertid medföra mycket stor skada. När det gäl-<br>ler bedrägerier med avseende på t.ex. läkarvårdsersättningar kan det<br>många gånger bli fråga om mycket stora skador som åsamkas det all-<br>männa. Detsamma gäller obehöriga förfaranden med utlåtanden till styr-<br>kande av rätt till sjukpenning, pension och andra socialförsäkringsförmå-<br>ner. En möjlighet att interimistiskt återkalla legitimationen borde därför<br>sammantaget kunna medföra besparingar för det allmänna i de fall den<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>146</p>
<p>kommer till användning och även ha en viss förebyggande verkan i andra<br>fall.</p>
<p>6.3 Förändrad instansordning vid överklagande av HSAN:s beslut</p>
<p>m.m.</p>
<p>Förslaget att flytta ned prövningen av mål rörande disciplinpåföljd m.m.<br>från kammarrätt till länsrätt torde, bl.a. med hänsyn till domförhetsreg-<br>lema i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, medföra<br>besparingar i förhållande till vad som gäller i dag (jfr prop. 1993/94:133,<br>s. 54 och prop. 1994/95:27, s. 171 f). De övriga förslagen, t.ex. att för-<br>länga den absoluta preskriptionstiden, kan visserligen komma att innebä-<br>ra att antalet överklagade beslut från HSAN ökar. Sammantaget torde<br>förslagen ändå inte leda till något ökat resursbehov för domstolsväsendet.</p>
<h2>7 Författningskommentar</h2>
<p>7.1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvård-</p>
<p>ens område.</p>
<h3>1 kap. Inledande bestämmelser</h3>
<p>I detta kapitel finns en innehållsförteckning över lagen samt definitioner<br>av begreppen hälso- och sjukvård, vårdgivare och hälso- och sjukvårds-<br>personal.</p>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område i fråga om</p>
<p>- skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal (2 kap.),</p>
<p>- behörighets- och legitimationsregler (3 kap.),</p>
<p>- begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åt-<br>gärder (4 kap.),</p>
<p>- disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m. (5 kap.),</p>
<p>- Socialstyrelsens tillsyn (6 kap.),</p>
<p>- Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet (7 kap.), och</p>
<p>- ansvarsbestämmelser, överklagande m.m. (8 kap.).</p>
<p>Denna paragraf är ny. I den räknas i förtydligande syfte upp innehållet i<br>lagens olika kapitel. Uppräkningen är inte uttömmande utan avsedd att ge<br>läsaren en översiktlig bild över var olika bestämmelser finns.</p>
<p>2 § Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses sådan verksamhet<br>som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen<br>(1985:125) samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel.</p>
<p>Denna paragraf är ny. I paragrafen definieras hälso- och sjukvård genom<br>hänvisning till hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen samt verksam-<br>het inom detaljhandel med läkemedel. Att det i paragrafen anges vad som<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>147</p>
<p>är hälso- och sjukvård genom hänvisning till bl.a. hälso- och sjukvårds- Prop. 1997/98:109<br>lagen (1982:763, HSL) innebär givetvis inte att den lagen automatiskt<br>blir tillämplig på alla personer som vidtar hälso- och sjukvårdande åtgär-<br>der. Denna lag gäller yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>och riktar sig således i första hand till hälso- och sjukvårdspersonal. Det<br>är t.ex. inte så att hälso- och sjukvårdslagens allmänna regler om kraven<br>på hälso- och sjukvården genom hänvisningarna i denna bestämmelse<br>blir tillämpliga på altemativmedicinska yrkesutövare.</p>
<p>3 § Med vårdgivare avses i denna lag fysisk eller juridisk person som<br>yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård.</p>
<p>I paragrafen definieras begreppet vårdgivare. Innehållet i paragrafen är<br>hämtat från 2 § tredje stycket lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och<br>sjukvården (tillsynslagen). På förslag från Lagrådet har i klargörande<br>syfte lagts till att bestämmelsen omfattar yrkesmässigt bedriven hälso-<br>och sjukvård.</p>
<p>4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal enligt denna lag avses</p>
<p>1. den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 6 § använder en<br>skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården,</p>
<p>2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar<br>och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,</p>
<p>3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en<br>legitimerad yrkesutövare,</p>
<p>4. övrig personal inom sådan detaljhandel med läkemedel som omfat-<br>tas av särskilda föreskrifter och personal som är verksam inom den sär-<br>skilda giftinformationsverksamheten vid Apoteket Aktiebolag och som<br>tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,</p>
<p>5. personal vid larmcentral som förmedlar hjälp eller lämnar råd och<br>upplysningar till vårdsökande,</p>
<p>6. andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som<br>skall omfattas av lagen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,<br>eller</p>
<p>7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd<br>av denna lag tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök<br>i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad<br>yrkesutövare den som enligt särskild föreskrift har motsvarande behö-<br>righet.</p>
<p>I paragrafen definieras begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. De olika<br>punkterna motsvarar i huvudsak 1 § lagen (1994:953) om åligganden för<br>personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen).</p>
<p>I första punkten anges att vissa yrkesutövare som använder en skyddad<br>yrkestitel med stöd av förslag till ny bestämmelse i 3 kap. 6 § är att anse<br>som hälso- och sjukvårdspersonal. Det far bl.a. till följd att vissa yrkes-<br>utövare alltid kommer under Socialstyrelsens tillsyn när de använder den<br>skyddade yrkestiteln på hälso- och sjukvårdens område. Det gäller audi-<br></p>
<p>148</p>
<p>onomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer. För- Prop. 1997/98:109<br>utsättningen för att en icke legitimerad yrkesutövare som har rätt att er-<br>hålla en yrkestitel som är skyddad skall bli hälso- och sjukvårdspersonal<br>och därigenom omfattas av samhällets tillsyn är att han eller hon använ-<br>der yrkestiteln. Samhällets garanti vad avser den skyddade yrkestiteln<br>gäller en viss kompetens, dvs. främst en viss utbildning. Om yrkesutöv-<br>arna i sin yrkesverksamhet inte utnyttjar denna möjlighet att använda<br>yrkestiteln blir de inte heller, även om de uppfyller förutsättningarna för<br>det, automatiskt att betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal och däri-<br>genom ställda under samhällets tillsyn. Sådana yrkesutövare kan givetvis<br>av andra skäl komma under samhällets tillsyn, t.ex. genom att biträda en<br>legitimerad yrkesutövare i dennes verksamhet.</p>
<p>Lagrådet har beträffande första punkten anfört att det kan diskuteras<br>om det är lämpligt att låta frågan om en yrkesutövare utgör hälso- och<br>sjukvårdspersonal avgöras av om denne använder sin yrkestitel. För såväl<br>den enskilde yrkesutövaren som för patienter och andra som anlitar yr-<br>kesutövaren måste det, enligt Lagrådet, inte sällan vara svårt att avgöra<br>om rekvisitet ”använder” är uppfyllt. Det kan vidare vara svårt att avgöra<br>om en yrkesutövare som använt yrkestiteln kan sluta att använda denna<br>med verkan att han inte längre räknas som hälso- och sjukvårdspersonal<br>och vad som i så fall krävs för detta. Lagrådet menar också att det fram-<br>står som ologiskt att en yrkesutövare i sin verksamhet kan åberopa ett<br>examensbevis utan att han för den skull kan sägas använda den yrkestitel<br>som har sin grund i beviset. Den föreslagna regleringen befaras kunna<br>vålla problem i den praktiska tillämpningen. En möjlighet att tillgodose<br>kravet på tydlighet skulle, enligt Lagrådet, vara att låta en frivillig regist-<br>rering hos Socialstyrelsen vara avgörande.</p>
<p>Regeringen har med den föreslagna regleringen haft för avsikt att ska-<br>pa ett system som ger ett visst skydd för patienterna utan att för den skull<br>kräva alltför stora administrativa insatser från samhällets sida. Ett system<br>som byggde på en registrering hos Socialstyrelsen, skulle kräva utökade<br>resurser utan att ge motsvarande vinst i fråga om en höjning av patientsä-<br>kerheten. Av denna anledning har regeringen valt ett system som bygger<br>på användningen av en yrkestitel. Användningen av en skyddad yrkestitel<br>skall för den vårdsökande garantera att vårdgivaren har en viss utbildning<br>och står under samhällets tillsyn. Detta innebär att all vård som ges måste<br>bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter som vänder sig<br>till någon som kanske i och för sig har avlagt exempelvis en dietistexa-<br>men, men inte använder denna i sin verksamhet, har ingen sådan garanti<br>utan gör detta mer på egen risk.</p>
<p>Avgörande för om en yrkesutövare använder en yrkestitel är hur yr-<br>kesutövaren presenterar sig för aktuella och presumtiva patienter/klienter.<br>En yrkesutövare kan exempelvis genom skyltning, annonsering, uppgif-<br>ter på brevpapper och liknande använda en skyddad yrkestitel. Därmed<br>ställs han eller hon i sin yrkesutövning under samhällets tillsyn.</p>
<p>En yrkesutövare med i 3 kap. 6 § angiven utbildning bör, under förut-<br>sättning att en skyddad yrkestitel inte används, kunna ägna sig åt altema-<br>tivmedicin. Allt under förutsättning att yrkesutövaren inte av annan an-<br>ledning, exempelvis p.g.a. verksamhet i andra punkten, är att anse som<br>149</p>
<p>hälso- och sjukvårdspersonal. En reglering av innebörd att en yrkes-<br>utövare som avlagt någon av de i 3 kap. 6 § angivna utbildningarna aldrig<br>skulle ha rätt att ägna sig åt altemativmedicin skulle, enligt regeringens<br>uppfattning, utgöra en onödigt stor inskränkning i dessa yrkesgruppers<br>närings- och yrkesfrihet.</p>
<p>Andra punkten motsvarar 1 § första stycket andra punkten åliggandela-<br>gen. Lagrådet har anfört att en större begreppsmässig enhetlighet bör<br>eftersträvas i den föreslagna lagen och i förhållande till terminologin i<br>HSL. Begreppet ”vård, behandling eller undersökning” har därför bytts<br>ut mot ”hälso- och sjukvård”. Vad som avses med hälso- och sjukvård<br>anges i 1 § HSL och 1 § tandvårdslagen. Enligt regeringens uppfattning<br>medför inte detta någon ändring i sak.</p>
<p>I tredje punkten anges på samma sätt som i dag att den som biträder en<br>legitimerad yrkesutövare blir hälso- och sjukvårdspersonal. Detta gäller<br>dock inte den som biträder en yrkesutövare som enbart använder en<br>skyddad yrkestitel med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 6 §. Efter syn-<br>punkter från Lagrådet har motsvarande ändring gjorts som beskrivs under<br>punkten 2.</p>
<p>Eftersom såväl apotekare som receptarier enligt förslaget skall kunna<br>erhålla legitimation har personkretsen som omfattas av jjärde punkten<br>reducerats. Detta har markerats genom att ordet ”övrig” nu inleder<br>punkten. Frågan om legitimation för apotekare och receptarier diskuteras<br>under avsnitt 5.3.2.2.</p>
<p>Femte punkten motsvarar 1 § första stycket femte punkten åliggande-<br>lagen.</p>
<p>Av 1 § första stycket sjätte punkten åliggandelagen följer att arbetste-<br>rapeuter under vissa förutsättningar är att anse som hälso- och sjukvårds-<br>personal. Eftersom de nu föreslagna reglerna innebär att arbetsterapeuter<br>kan erhålla legitimation blir de hälso- och sjukvårdspersonal enligt första<br>punkten.</p>
<p>Sjätte punkten motsvarar 1 § första stycket sjunde punkten åliggande-<br>lagen.</p>
<p>Sjunde punkten motsvarar 1 § första stycket åttonde punkten åliggan-<br>delagen.</p>
<p>De begränsningar i omfattningen av begreppet hälso- och sjukvårds-<br>personal som i övrigt gäller i dag och som anges i förarbetena till ålig-<br>gandelagen är tänkt att gälla även i fortsättningen. Det avser t.ex. perso-<br>nal inom rättspsykiatrin och vad gäller s.k. levnadsundersökningar (jfr.<br>prop. 1993/94:149 s 85f.).</p>
<h3>2 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal</h3>
<p>I detta kapitel har åliggandelagens allmänna bestämmelser om åliggan-<br>den för hälso- och sjukvårdspersonal införts. Begreppet ”åligganden” har<br>bytts ut mot ”skyldigheter”.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>150</p>
<p>Allmänna skyldigheter Prop. 1997/98:109</p>
<p>1 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt ar-<br>bete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En<br>patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som<br>uppfyller dessa krav. Vården skall så långt som möjligt utformas och<br>genomföras i samråd med patienten. Patienten skall visas omtanke och<br>respekt.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 2 § åliggandelagen. Efter synpunkter från Lag-<br>rådet har begreppet ”vård” bytts ut mot ”hälso- och sjukvård”. Skälen<br>härför framgår av författningskommentaren till 1 kap. 4 § 2 p.</p>
<p>Lagrådet har vidare anfört att denna bestämmelse liksom 2 och 3 §§ i<br>detta kapitel utgör en dubbelreglering i förhållande till bestämmelserna i</p>
<p>2 a-2 c §§ HSL. Lagrådet har därför förordat att nu berörda bestämmelser</p>
<p>1 ett lämpligt sammanhang omarbetas så att den dubbla regleringen eli-<br>mineras. Medan HSL anger kraven på vårdgivarna riktar sig bestämmel-<br>serna i detta kapitel till hälso- och sjukvårdspersonalen och anger dess<br>skyldigheter. Regeringen avser att i ett annat sammanhang återkomma till<br>frågan om detta är en onödig dubbelreglering (jfr. dock prop.<br>1993/94:149 s. 64 f.).</p>
<p>2 § Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården skall se till att pati-<br>enten får upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsme-<br>toder som finns. Om upplysningar inte kan lämnas till patienten, skall de<br>i stället lämnas till en närstående till patienten. Upplysningar skall dock<br>inte lämnas till patienten eller någon närstående i den utsträckning det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i<br>8 § andra stycket eller 9 § första stycket i detta kapitel.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 3 § åliggandelagen. Efter synpunkter från Lag-<br>rådet har begreppet ”vård” bytts ut mot ”hälso- och sjukvård”. Skälen<br>härför framgår av författningskommentaren till 1 kap. 4 § 2 p.</p>
<p>3 § Om en patient har avlidit skall den som tillhör hälso- och sjukvårds-<br>personalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. De ef-<br>terlevande hänsyn och omtanke.</p>
<p>4 § Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar<br>ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård skall utforma det med nog-<br>grannhet och omsorg.</p>
<p>5 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret<br>för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 4-6 §§ åliggandelagen.</p>
<p>151</p>
<p>6 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får överlåta en ar-<br>betsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en<br>god och säker vård.</p>
<p>Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar for att<br>denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften.</p>
<p>Bestämmelsens första stycke motsvarar 7a § åliggandelagen. Andra<br>stycket har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>7 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall rapportera till<br>vårdgivaren om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats<br>av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 7 a § åliggandelagen. Efter synpunkter från<br>Lagrådet har begreppet ”vård, behandling eller undersökning” bytts ut<br>mot ”hälso- och sjukvård”. Skälen härfor framgår av författningskom-<br>mentaren till 1 kap. 4 § 2 p.</p>
<h4>Tystnadsplikt m.m.</h4>
<p>8 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad<br>han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd<br>eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte<br>att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förord-<br>ning.</p>
<p>Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd<br>gäller även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till än-<br>damålet med hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte<br>lämnas till patienten.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 8 § åliggandelagen. Efter synpunkter från Lag-<br>rådet har begreppet ”vården och behandlingen” bytts ut mot ”hälso- och<br>sjukvården”. Skälen härfor framgår av författningskommentaren till<br>1 kap. 4 § 2p.</p>
<p>9 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja en<br>uppgift från en enskild om någon annan persons hälsotillstånd eller and-<br>ra personliga förhållanden, om det kan antas att det finns en risk för att<br>den som lämnat uppgiften eller någon närstående till uppgiftslämnaren<br>utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Som obehö-<br>rigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som<br>följer av lag eller förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>152</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 9 § åliggandelagen, vilken i sin tur Prop. 1997/98:109<br>motsvarar 6 a § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalen m.fl. Av förarbetena till 6 a § framgår endast att bestämmelsen<br>skall motsvara 7 kap. 6 § sekretesslagen i den enskilda hälso- och sjuk-<br>vården (prop. 1980/81:28 s. 28). Som Lagrådet påpekat finns det emel-<br>lertid skillnader i fråga om tystnadsplikten mellan å ena sidan offentligt<br>anställda och å andra sidan anställda inom den enskilda vården. För de<br>offentligt anställda gäller undantag från tystnadsplikten bl.a enligt<br>14 kap. 1 § sekretesslagen för det fall uppgiftsskyldigheten följer av lag<br>eller förordning och enligt 14 kap. 2 § för det fall en myndighet behöver<br>uppgiften för t.ex. förundersökning eller rättegång. För anställda inom<br>den enskilda vården finns enligt 9 § åliggandelagen inte något undantag.<br>Detta innebär att tystnadsplikten enligt bestämmelsen i åliggandelagen är<br>absolut. I olika lagstiftningsärenden har påtalats att tystnadsplikten i<br>princip skall vara densamma för all hälso- och sjukvårdspersonal oavsett<br>om de arbetar inom allmän eller enskild hälso- och sjukvård (se t.ex.<br>prop. 1980/81:28 s. 23 och prop. 1981/82:186 s. 26). För att nå den en-<br>hetlighet mellan tystnadspliktsbestämmelsema som avsetts införs därför i<br>förevarande bestämmelse ett obehörighetsrekvisit, i likhet med det som<br>finns i övriga tystnadspliktsbestämmelser för den enskilda vården.</p>
<p>10 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja eller<br>utnyttja sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll,<br>som han eller hon har fått kännedom om i verksamheten och som har<br>lämnats dit för att användas som upplysning om eller underlag för be-<br>handling eller annan liknande åtgärd. Som obehörigt röjande anses inte<br>att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förord-<br>ning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 10 § åliggandelagen. I syfte att förklara obehö-<br>righetsrekvisitet och för att nå en enhetlighet med övriga tystnadsplikts-<br>bestämmelser har ett tillägg gjorts om vad som inte ansetts vara obehö-<br>rigt röjande.</p>
<p>11 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och<br>sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter</p>
<p>1. som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om<br>uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet,<br>polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,</p>
<p>2. som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,</p>
<p>3. som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska<br>frågor behöver för sin verksamhet,</p>
<p>4. som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande<br>från högskoleutbildning, eller</p>
<p>153</p>
<p>5. som Vägverket behöver för prövning av någons lämplighet att ha Prop. 1997/98:109<br>körkort eller traktorkort.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 11 § åliggandelagen.</p>
<h3>3 kap. Behörighets- och legitimationsregler</h3>
<p>Till detta kapitel har huvuddelen av reglerna i den nuvarande behörig-<br>hetslagen överförts. Ansvarsbestämmelser m.m. finns i 8 kap.</p>
<p>1 § I detta kapitel ges bestämmelser för yrkesverksamhet inom hälso-<br>och sjukvården vad gäller</p>
<p>- legitimation,</p>
<p>- ensamrätt till yrke,</p>
<p>- skyddad yrkestitel,</p>
<p>- kompetens som Europaläkare, och</p>
<p>- specialistkompetens.</p>
<p>Denna bestämmelse motsvarar i huvudsak 1 § behörighetslagen. Här an-<br>ges de särskilda behörighets- och kompetensbevis eller rättigheter som<br>ett yrke kan erhålla. I paragrafen har begreppet skyddad yrkestitel införts.<br>Regeringen har närmare diskuterat motiven för detta i avsnitt 5.3.</p>
<h4>Legitimation</h4>
<p>2 § Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har<br>avlagt högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i före-<br>kommande fall, fullgjort praktisk tjänstgöring skall efter ansökan få legi-<br>timation för yrket.</p>
<p>Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti-<br>mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan-<br>den hade varit legitimerad.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall i de<br>fall som anges i tabellen besluta om närmare föreskrifter om vilken ut-<br>bildning och praktisk tjänstgöring som skall krävas för att få legitima-<br>tion.</p>
<p>Yrke/Yrkestitel Utbildning Praktisk tjänstgöring</p>
<p>1. apotekare</p>
<p>2. arbetsterapeut</p>
<p>3. barnmorska</p>
<p>4. kiropraktor</p>
<p>5. logoped</p>
<p>6. läkare</p>
<p>7. naprapat</p>
<p>8. optiker</p>
<p>9. psykolog</p>
<p>apotekarexamen<br>arbetsterapeutexamen<br>barnmorskeexamen<br>enligt föreskrifter<br>logopedexamen<br>läkarexamen<br>enligt föreskrifter<br>optikerexamen<br>psykologexamen</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>enligt föreskrifter<br>enligt föreskrifter</p>
<p>enligt föreskrifter</p>
<p>154</p>
<p>10. psykoterapeut</p>
<p>11. receptarie</p>
<p>12. sjukgymnast</p>
<p>13. sjukhusfysiker</p>
<p>14. sjuksköterska</p>
<p>15. tandhygienist</p>
<p>16. tandläkare</p>
<p>psykoterapeutexamen<br>receptarieexamen<br>sjukgymnastexamen<br>sjukhusfysikerexamen<br>sjuksköterskeexamen<br>tandhygienistexamen<br>tandläkarexamen</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>En legitimerad psykoterapeut skall i samband med sin yrkesutövning<br>ange sin grundutbildning.</p>
<p>Bestämmelser om legitimation av yrkesutövare med utländsk utbild-<br>ning finns i 12 §.</p>
<p>Denna bestämmelse motsvarar i huvudsak 2, 2 a och 5 §§ i behörighets-<br>lagen. Här anges vilken utbildning och praktisk tjänstgöring som krävs<br>för att en yrkesutövare skall kunna få legitimation. Andra stycket mot-<br>svarar 3 § första stycket andra meningen behörighetslagen. Näst sista<br>stycket motsvarar 2 § näst sista stycket behörighetslagen.</p>
<p>I denna bestämmelse regleras enbart legitimationen. Att de yrken som<br>anges här också genom att erhålla legitimation får skydd för yrkestiteln<br>regleras i 5 §. För att öka överskådligheten räknas samtliga yrkesgrupper<br>upp som kan erhålla legitimation. De yrkesgrupper som tillkommit är<br>apotekare, arbetsterapeuter, receptarier och sjukhusfysiker.</p>
<p>3 § Beteckningen legitimerad får användas endast av den som fått legi-<br>timation enligt 2 §.</p>
<p>Denna paragraf motsvarar 9 § första stycket behörighetslagen. Genom<br>paragrafen ges ett generellt skydd för beteckningen legitimerad för samt-<br>liga legitimerade yrkesgrupper. Den som bryter mot bestämmelsen kan<br>dömas till böter enligt 8 kap. 5 §.</p>
<h4>Ensamrätt till yrke</h4>
<p>4 § Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, recepta-<br>rie och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som<br>särskilt förordnats att utöva det.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar såvitt avser barnmorska, läkare och tandläkare<br>6 § behörighetslagen och såvitt avser apotekare och receptarier 7 § behö-<br>righetslagen.</p>
<p>Enligt nuvarande regler erhåller apotekare och receptarier ensamrätt att<br>utöva sina respektive yrken genom sina yrkesexamina. Eftersom apoteka-<br>re och receptarier nu föreslås erhålla legitimation bör deras rätt att utöva<br>yrket i stället knytas till legitimationen, på samma sätt som i dag gäller<br>övriga legitimerade yrkesgrupper som har ensamrätt till sina yrken. Vad<br>gäller det straffbara området regleras detta i 8 kap. 3 och 4 §§.</p>
<p>155</p>
<p>Skyddad yrkestitel Prop. 1997/98:109</p>
<p>5 § En i 2 § angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel) får användas endast<br>av den som enligt nämnda paragraf antingen har legitimation för yrket<br>eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket om skyddad yrkestitel gäller inte yrkena</p>
<p>- kiropraktor,</p>
<p>-naprapat, och</p>
<p>- optiker.</p>
<p>I denna paragraf anges att en i 2 § angiven yrkestitel endast far användas<br>av yrkesutövare som enligt nämnda paragraf antingen har legitimation<br>för yrket, eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring. Första stycket<br>motsvarar i huvudsak 9 § första stycket 1 och 3 behörighetslagen vad<br>gäller barnmorska, läkare, psykolog, psykoterapeut och tandläkare. För<br>övriga yrkesgrupper är regleringen ny. Genom att rätten att använda en<br>skyddad yrkestitel knyts till legitimationen medför bestämmelsen att rät-<br>ten att använda en sådan yrkestitel upphör om legitimationen skulle åter-<br>kallas.</p>
<p>Enligt 2 § krävs praktisk tjänstgöring bl.a. för att få legitimation som<br>läkare respektive psykolog. Genom regleringen i förevarande paragraf<br>ges även möjlighet för yrkesutövare som genomgår sådan praktisk tjänst-<br>göring för läkare, s.k. AT, och för psykolog, s.k. PTP, att i sin yrkesverk-<br>samhet använda en skyddad yrkestitel och därmed kalla sig läkare eller<br>psykolog inför exempelvis patienter och kollegor. Rätten att använda en<br>skyddad yrkestitel kompletteras med bestämmelsen i 7 §. Den som inte<br>har rätt att använda en skyddad yrkestitel far genom den bestämmelsen<br>inte heller rätt att använda en titel som kan förväxlas med en skyddad<br>yrkestitel.</p>
<p>Enligt andra stycket erhåller inte vissa yrken skydd för sina yrkestitlar.<br>Skälen härför har redovisats i avsnitt 5.3.1.2.</p>
<p>6 § Endast den som har avlagt högskoleexamen som anges i nedanstå-<br>ende tabell och utövar yrke som anges i tabellen har rätt att använda den<br>angivna yrkestiteln (skyddadyrkestitel).</p>
<p>Yrke/Yrkestitel Utbildning</p>
<p>1. audionom audionomexamen</p>
<p>2. biomedicinsk analytiker biomedicinsk analytikerexamen</p>
<p>3. dietist dietistexamen</p>
<p>4. ortopedingenjör ortopedingenjörsexamen</p>
<p>Bestämmelser om rätt för yrkesutövare med utländsk utbildning att an-<br>vända en skyddad yrkestitel finns i 12 §.</p>
<p>156</p>
<p>I denna paragraf anges att endast vissa särskilt uppräknade icke legitime-<br>rade yrkesgrupper har möjlighet att använda en skyddad yrkestitel. Av<br>paragrafen framgår vilken utbildning de måste genomgå för att erhålla<br>skyddet och vilken titel som därigenom skyddas. I bestämmelsens sista<br>stycke finns en hänvisning till 12 § som reglerar rätten för den som ut-<br>omlands genomgått utbildning att använda en skyddad yrkestitel. Vad<br>begreppet skyddad yrkestitel för andra än legitimerade innebär har ut-<br>vecklats närmare i avsnitt 5.3.3.</p>
<p>Rätten att använda en skyddad yrkestitel kompletteras med bestämmel-<br>sen i 7 §. Den som inte har rätt att använda en skyddad yrkestitel far ge-<br>nom den bestämmelsen inte heller använda en titel som kan förväxlas<br>med en skyddad yrkestitel.</p>
<p>7 § I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får den som<br>saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte använda en titel<br>som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel.</p>
<p>Bestämmelsen är avsedd att hindra användandet av yrkestitlar som kan<br>förväxlas med de som är skyddade enligt 5 och 6 §§. Avsikten är att det<br>föreslagna skyddet skall vara lika omfattande som det hittills varit för de<br>yrkesgrupper som enligt nuvarande regler har skyddad yrkestitel. Genom<br>bestämmelsen utvidgas skyddet till att på motsvarande sätt gälla flertalet<br>legitimerade yrkesgrupper samt de yrkesgrupper som enligt 6 § kan er-<br>hålla skyddad yrkestitel utan att vara legitimerade. Den som bryter mot<br>bestämmelsen kan dömas till böter enligt 8 kap. 5 §.</p>
<h4>Kompetens som Europaläkare</h4>
<p>8 § En legitimerad läkare som har gått igenom av regeringen föreskri-<br>ven praktisk utbildning skall efter ansökan få kompetens som allmän-<br>praktiserande läkare (Europaläkare).</p>
<p>En läkare får ange att han eller hon har kompetens som allmänprakti-<br>serande läkare (Europaläkare) endast om han eller hon har sådan kom-<br>petens (skyddad beteckning för Europaläkare).</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 a § behörighetslagen.</p>
<h4>Specialistkompetens</h4>
<p>9 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom av rege-<br>ringen föreskriven vidareutbildning skall efter ansökan få specialistkom-<br>petens.</p>
<p>En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialist-<br>kompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har så-<br>dan specialistkompetens (skyddad specialistbeteckning).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>157</p>
<p>En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialist-<br>sjuksköterskeexamen i högskoleförordningen (1993:100) endast om han<br>eller hon avlagt en sådan examen (skyddad specialistbeteckning).</p>
<p>Bestämmelsens första och andra stycke motsvarar i huvudsak 4 § behö-<br>righetslagen. Tredje stycket angående skyddad specialistbeteckning för<br>sjuksköterskor är nytt.</p>
<p>Bakgrunden till regleringen för specialistsjuksköterskor beskrivs när-<br>mare i avsnitt 5.3.1.</p>
<h4>Bestämmelser om förfarandet</h4>
<p>10 § Frågor om meddelande av legitimation, av särskilt förordnande att<br>utöva yrke, av kompetens som Europaläkare och som specialist prövas<br>av Socialstyrelsen.</p>
<p>I paragrafen ges Socialstyrelsen behörighet i frågor om meddelande av<br>legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke, kompetens som Euro-<br>paläkare och som specialist. Socialstyrelsen har redan i dag motsvarande<br>behörighet.</p>
<h4>Bemyndiganden</h4>
<p>11 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utbildningar utöver dem<br>som anges i 6 § skall ge rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<p>Regeringen har, som redovisas i avsnitt 5.3.1.4 gett Högskoleverket i<br>uppdrag att utarbeta målbeskrivningar för bl.a. yrkesexamina audio-<br>nomexamen, biomedicinsk analytikerexamen, dietistexamen och orto-<br>pedingenjörsexamen. Eftersom det är fråga om nya examina kan upplys-<br>ningsvis nämnas att regeringen har för avsikt att i förordning ange vilka<br>tidigare utbildningar som också ska ge rätt för en yrkesutövare att använ-<br>da en skyddad yrkestitel.</p>
<p>12 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får med-<br>dela föreskrifter om att den som utomlands genomgått utbildning skall få<br>legitimation, rätt att använda en i 6 § angiven skyddad yrkestitel eller<br>särskilt förordnande att utöva yrke.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar delvis 5 § andra stycket och 8 § behörighetsla-<br>gen. Ett tillägg har gjorts med hänsyn till bestämmelserna i 6 § om skyd-<br>dad yrkestitel för andra än legitimerade.</p>
<h4>Prövningar i särskilda fall</h4>
<p>13 § Visar yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbild-<br>ning eller praktisk tjänstgöring som sägs i 2 § förvärvat motsvarande<br>kompetens, får Socialstyrelsen meddela honom eller henne legitimation.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>158</p>
<p>Visar yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbildning Prop. 1997/98:109<br>som sägs i 6 § förvärvat motsvarande kompetens, får Socialstyrelsen<br>meddela honom eller henne rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<p>Första stycket har sin motsvarighet i 2 § första stycket andra meningen<br>behörighetslagen. Det kan tänkas förekomma undantagsfall där en person<br>på annat sätt än genom att avlägga i 2 § angiven examen har skaffat sig<br>en fullgod kompetens och där det skulle framstå som stötande om yrkes-<br>utövaren inte kunde beredas möjlighet att erhålla legitimation. Bestäm-<br>melsen är således avsedd att vara en ventil som kan tillämpas i enstaka<br>fall. Den får inte tillämpas så att vissa utbildningar generellt anses lik-<br>värdiga med de i 2 § angivna utbildningarna. Socialstyrelsen skall själv-<br>fallet inte ta över den bedömning av utbildningar som det enligt lagen<br>(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina ankommer på regering-<br>en att göra. Särskilt kan betonas att bestämmelsen inte tagits med för att<br>bereda yrkesutövare med annan utbildning än psykoterapeutexamen<br>möjlighet att erhålla legitimation som psykoterapeut.</p>
<p>Andra stycket har tillkommit med hänsyn till bestämmelserna i 6 § om<br>skyddad yrkestitel för andra än legitimerade.</p>
<h3>4 kap. Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjuk-<br>vårdande åtgärder</h3>
<p>I detta kapitel återfinns bestämmelserna från lagen (1960:409) om förbud<br>i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>(kvacksalverilagen). Ansvarsbestämmelserna finns numera i 8 kap.</p>
<p>1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt under-<br>söker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller<br>därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i<br>förebyggande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna gäller dock<br>inte den som enligt 1 kap. 4 § tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § kvacksalverilagen. Här beskrivs när<br>bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. I 1 § första stycket kvacksalve-<br>rilagen anges att en förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att<br>någon utför undersökning, behandling etc. mot ersättning. I förslaget har<br>detta begrepp ändrats till att gälla den som yrkesmässigt vidtar undersök-<br>ning, behandling etc. De närmare skälen för denna ändring anges i avsnitt<br>5.4.1.</p>
<p>Andra stycket i 1 § kvacksalverilagen innehåller en bestämmelse som<br>anger att lagen inte är tillämplig på läkare samt den personal som står<br>under Socialstyrelsens tillsyn. Detta stycke har nu tagits bort och ersatts<br>med meningen att bestämmelserna dock inte gäller den som enligt 1 kap.<br>4 § är hälso- och sjukvårdspersonal. Någon ändring i sak är inte avsedd<br>med denna nya formulering. Utgångspunkten är att det är tillåtet för var<br>och en att vara yrkesverksam på hälso- och sjukvårdens område och i<br>samband därmed tillämpa t.ex. altemativmedicinska behandlingsmetoder.</p>
<p>159</p>
<p>Denna frihet begränsas av bestämmelserna i detta kapitel. För den yrkes- Prop. 1997/98:109<br>utövare som är hälso- och sjukvårdspersonal finns andra begränsningar,<br>t.ex. i hälso- och sjukvårdslagen.</p>
<p>I 2 kap. regleras närmare vilka skyldigheter denna personal har. I</p>
<p>2 kap. 1 § anges sålunda att hälso- och sjukvårdspersonal skall utföra sitt<br>arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Någ-<br>ra sådana skyldigheter åvilar inte den som utövar yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område utan att vara hälso- och sjukvårdsperso-<br>nal. En sådan yrkesutövares verksamhet begränsas främst av förbuden i</p>
<p>4 kap. 2 § .</p>
<p>2 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte</p>
<p>1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddsla-<br>gen (1988:1472) är anmälningspliktiga sjukdomar,</p>
<p>2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi<br>eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,</p>
<p>3. undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller un-<br>der lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under<br>hypnos,</p>
<p>4. behandla annan med användande av radiologiska metoder,</p>
<p>5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne<br>lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling, eller</p>
<p>6. prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser.</p>
<p>Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 § kvacksalverilagen.</p>
<p>Första punkten motsvarar i huvudsak 2 § a) i kvacksalverilagen men<br>tillämpningsområdet är i viss utsträckning utvidgat. Bestämmelsen om-<br>fattar således inte endast samhällsfarliga sjukdomar enligt smittskydds-<br>lagen utan samtliga anmälningspliktiga sjukdomar. Andra punkten mot-<br>svarar 2 § b) i kvacksalverilagen. Begreppen kräfta respektive socker-<br>sjuka är utbytta mot begreppen cancer respektive diabetes.</p>
<p>Tredje och fjärde punkten motsvarar 3 § kvacksalverilagen. Femte<br>punkten motsvarar 2 § d) kvacksalverilagen och sjätte punkten motsvarar</p>
<p>2 § e) kvacksalverilagen.</p>
<p>3 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte undersöka eller<br>behandla barn under åtta år.</p>
<p>Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 § c) kvacksalverilagen. Bakgrun-<br>den till den bibehållna åttaårsgränsen har redovisats i avsnitt 5.4.1.</p>
<h3>5 kap. Disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m.</h3>
<p>I detta kapitel finns bestämmelser som i huvudsak oförändrat motsvarar<br>lagens (1994:954) om diciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens<br>område (disciplinpåföljdslagen) regler om disciplinpåföljd och återkallel-<br>se av legitimation. En ny skyddsåtgärd - föreskrift om prövotid - har till-<br>kommit.</p>
<p>160</p>
<p>Disciplinpåföljdslagens regler om Hälso- och sjukvårdens an- Prop. 1997/98:109<br>svarsnämnds (nedan HSAN) verksamhet återfinns i sjunde kapitlet och<br>bestämmelserna om överklagande m.m. i åttonde kapitlet.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Detta kapitel gäller personer som tillhör hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalen i deras yrkesutövning inom hälso- och sjukvården. I kapitlet ges<br>bestämmelser om</p>
<p>1. disciplinpåföljd,</p>
<p>2. prövotid,</p>
<p>3. återkallelse av legitimation,</p>
<p>4. återkallelse av annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och<br>sjukvården, och</p>
<p>5. begränsning av behörighet att förskriva narkotiska och alkoholhal-<br>tiga läkemedel samt teknisk sprit.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 1 § disciplinpåföljdslagen. I para-<br>grafen har skyddsåtgärden föreskrift om prövotid införts. Skälen härför<br>framgår av avsnitt 5.5.1. Innebörden av och förutsättningarna för prövo-<br>tid anges i 6 §.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller sådan yrkesutövning inom hälso-<br>och sjukvården som har betydelse för patientsäkerheten.</p>
<p>Bestämmelsen omfattar därutöver klinisk forskning på människor.</p>
<p>Som framgår av bl.a. författningskommentaren till 1 kap. 4 § 2 p. har<br>Lagrådet haft synpunkter på att terminologin i lagförslaget är oklar. Till<br>följd härav har bestämmelsen fatt en något annorlunda utformning än i<br>det remitterade förslaget vilket motsvarade 3 § disciplinpåföljdslagen. I<br>likhet med vad som gäller i dag skall disciplinpåföljd endast kunna<br>komma i fråga för åtgärder inom hälso- och sjukvården som har eller<br>hade kunnat riskera patientsäkerheten. Begränsningen av disciplinansva-<br>ret till fall när patientsäkerheten är i fara medför som tidigare att t.ex.<br>bemötandefrågor och omhändertagande av avlidna faller utanför be-<br>stämmelsens tillämpningsområde. Av andra stycket framgår att discip-<br>linansvaret i enlighet med nu gällande bestämmelse även omfattar klinisk<br>forskning på människor.</p>
<h4>Disciplinpåföljd</h4>
<p>3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8<br>eller 9 § eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för sä-<br>kerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet är ringa eller<br>om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.</p>
<p>Disciplinpåföljd är erinran eller varning.</p>
<p>161</p>
<p>11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även Prop. 1997/98:109<br>den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör<br>det.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller<br>hon deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 4 § disciplinpåföljdslagen. Bestämmelsens<br>första stycke är utformad enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>4 § Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har anmälts<br>till åtal, får ett disciplinärt förfarande enligt detta kapitel inte inledas<br>eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Under-<br>rättelse om anmälan enligt 7 kap. 12 § får dock ske.</p>
<p>Om en gärning har prövats i strajfrättslig ordning, får ett disciplinärt<br>förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan<br>orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>5 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom<br>två år efter förseelsen har underrättats om anmälan enligt 7 kap. 12 §<br>eller enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän eller 5 § förordningen (1975:1345) med instruk-<br>tion för Justitiekanslem.</p>
<p>Disciplinpåföljdfår inte åläggas senare än tio år efter förseelsen.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket motsvarar 6 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>I andra stycket förlängs preskriptionstiden från fem år till tio år. Detta<br>innebär att disciplinpåföljd aldrig far åläggas senare än tio år efter den<br>förseelse som anmälts. Skälen för detta framgår av avsnitt 5.7.</p>
<h4>Prövotid</h4>
<p>6 § En prövotid om tre år kan föreskrivas för den som fått legitimation<br>att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården, om denne varit oskicklig<br>vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig för yrket<br>och varning inte framstår som en tillräckligt ingripande åtgärd eller inte<br>kan komma i fråga enligt 2 eller 4 §.</p>
<p>Prövotid kan även föreskrivas en legitimerad yrkesutövare som på<br>grund av sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte komma<br>att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.</p>
<p>Genom bestämmelsen införs en regel om föreskrift om prövotid. Före-<br>skrift om prövotid skall ses som en skyddsåtgärd som också syftar till att<br>om möjligt förebygga en framtida återkallelse av legitimationen.</p>
<p>I första stycket anges att prövotid kan föreskrivas när en legitimerad<br>yrkesutövare visat sig oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat</p>
<p>162<br></p>
<p>sätt visat sig olämplig att utöva yrket. Det skall vara fråga om allvarliga Prop. 1997/98:109<br>förseelser eller förfaranden för att prövotid skall kunna komma i fråga.</p>
<p>Prövotid kan således föreskrivas när en legitimerad yrkesutövare visat sig<br>så oskicklig att varning inte bedöms som en tillräckligt ingripande åtgärd.<br>Förseelsen skall dock inte ha varit så allvarlig att det finns förutsättningar<br>för att återkalla legitimationen enligt bestämmelsen i 7 § första stycket 1.<br>Prövotid kan föreskrivas redan vid den första förseelsen om denna är<br>tillräckligt allvarlig, eller när en legitimerad yrkesutövare tidigare ålagts<br>en eller flera varningar. Prövotid kan också föreskrivas för förfaranden<br>som inte avser den egentliga patientvården och förfaranden som lett till<br>åtal, om förfarandet i fråga har inneburit att den legitimerade visat sig<br>olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Prövotidens längd är tre år. Om inte annat anges börjar prövotiden löpa<br>omedelbart efter beslutet i enlighet med bestämmelsen i 8 kap. 13 §.<br>Första stycket är utformat enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>I andra stycket anges att prövotid kan föreskrivas i fall då det kan befa-<br>ras att den legitimerade på grund av sjukdom eller någon liknande om-<br>ständighet, t.ex. missbruk av alkohol eller narkotika, inom en nära fram-<br>tid inte kommer att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande. Föreskriften<br>om prövotid har för dessa fall främst syftet att förebygga att återkallelse<br>av legitimationen blir aktuell till följd av fortsatt missbruk.</p>
<h4>Återkallelse av legitimation</h4>
<p>7 § Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården skall<br>återkallas om den legitimerade</p>
<p>1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt vi-</p>
<p>sat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-<br>öva yrket tillfredsställande,</p>
<p>3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder</p>
<p>mot återkallelse från allmän synpunkt, eller</p>
<p>4. ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt<br>varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får återkallelse underlåtas i fall som avses</p>
<p>i första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid kan meddelas ytterligare</p>
<p>en gång.</p>
<p>Har någon som blivit auktoriserad i ett annat land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES) fått legitimation inom hälso- och<br>sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen<br>återkallas.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 7 § disciplinpåföljdslagen och anger<br>grunderna för återkallelse av legitimation. Utöver de hittills gällande<br>grunderna har i punkten 4 en ny grund tillkommit, som hänför sig till vad<br>som inträffat under prövotid.</p>
<p>163</p>
<p>I första stycket 4 stadgas att legitimationen skall återkallas om en legi-<br>timerad yrkesutövare som ålagts prövotid enligt 6 § första stycket under<br>prövotiden varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt<br>visat sig olämplig att utöva yrket. Såväl aktivt handlande som underlå-<br>tenhet skall beaktas. Återkallelse av legitimation blir aktuell även om det<br>som inträffar under prövotiden inte är likartat med det förfarande som<br>föranlett föreskrift om prövotid. Detta innebär således att en legitimerad,<br>som föreskrivits prövotid på grund av oskicklighet vid utövning av sitt<br>yrke, förlorar sin legitimation om han eller hon under prövotid genom<br>något förfarande, exempelvis en brottslig gärning, på ett allvarligt sätt<br>visar sig olämplig att utöva yrket och vice versa. Fjärde punkten har ut-<br>formats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>I ett nytt andra stycke anges förutsättningarna för att underlåta åter-<br>kallelse av legitimation enligt första stycket punkten 4. Återkallelse far<br>underlåtas om det föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl kan t.ex. vara<br>bristande samband mellan förseelserna, tidsaspekter m.m., men även att<br>den legitimerade genom egna åtgärder bedöms kunna komma till rätta<br>med sina brister. Underlåts återkallelse därför att det anses föreligga sär-<br>skilda skäl, kan i stället ny prövotid föreskrivas om det anses motiverat.<br>Föreskrift om ytterligare prövotid skall i princip inte kunna ske mer än en<br>gång.</p>
<p>Även den som fått legitimation inom hälso- och sjukvården på grund<br>av auktorisation i ett annat land inom EES kommer att kunna föreskrivas<br>prövotid. Eftersom grunderna för återkallelse av legitimation enligt första<br>stycket gäller för en sådan yrkesutövare, kommer han eller hon även att<br>omfattas av bestämmelsen om interimistisk återkallelse av legitimation<br>enligt 8 §.</p>
<p>8 § I ett ärende enligt 7 f första stycket 1 eller 4 far legitimationen åter-<br>kallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt, om<br>det finns sannolika skäl för återkallelse och det är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl får beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare högst<br>sex månader.</p>
<p>I denna paragraf regleras förutsättningarna för interimistisk återkallelse<br>av legitimation.</p>
<p>Enligt första stycket krävs att det föreligger sannolika skäl för att den<br>legitimerade gjort sig skyldig till det som lagts honom eller henne till last<br>och att detta kommer att leda till en slutlig återkallelse av legitimationen.<br>Vid misstanke om brott skall de föreliggande omständigheterna vara så-<br>dana att de vid en objektiv bedömning får misstanken att framstå som<br>berättigad. Sannolika skäl kan ofta föreligga om den legitimerade erkänt<br>gärningen. I de fall den legitimerade är häktad har kravet på sannolika<br>skäl prövats av domstol vid i vart fall ett tillfälle. I de fall åtal har väckts<br>har åklagaren gjort en sannolikhetsbedömning som innefattar om fållande<br>dom kommer att meddelas. Detta är exempel på omständigheter som<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>164</p>
<p>HSAN kan beakta vid sin bedömning av om förutsättningar finns för att Prop. 1997/98:109<br>interimistiskt återkalla en yrkesutövares legitimation.</p>
<p>För att en interimistisk återkallelse av legitimationen skall vara möjlig<br>krävs vidare att en interimistisk återkallelse är påkallad från allmän syn-<br>punkt. Detta krav omfattar patienternas intresse av säkerhet i vården, men<br>även det allmännas intresse av en riktig tillämpning av systemet med<br>sjukvårdsersättning och andra socialförsäkringsförmåner. Har exempel-<br>vis genom en arbetsgivares försorg redan vidtagits sådana åtgärder att<br>dessa intressen får anses tillgodosedda blir bestämmelsen inte tillämplig.</p>
<p>I andra stycket anges att ett interimistiskt beslut om återkallelse av le-<br>gitimation är begränsat till sex månader, med möjlighet till förlängning<br>om särskilda skäl föreligger. Även om huvudprincipen skall vara att<br>handläggningen av ärendet inriktas på att snabbt fa fram en sådan utred-<br>ning som möjliggör slutligt beslut i återkallelseärendet, kan handlägg-<br>ningen i vissa fall komma att ta längre tid i anspråk. Det kan bero på att<br>utredningsarbetet är svårt att genomföra på grund av den legitimerades<br>agerande. Men det kan även ha andra orsaker, som att åtgärder av en an-<br>nan myndighet måste inväntas. Därför har öppnats en möjlighet att för-<br>länga giltighetstiden för ett beslut om interimistisk återkallelse med yt-<br>terligare högst sex månader. Frågan om förlängning måste prövas innan<br>giltighetstiden löper ut, annars upphör beslutet att gälla.</p>
<p>9 § Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör<br>återkallas enligt 7 § första stycket 2, får den legitimerade yrkesutövaren<br>föreläggas att låta sig undersökas av den läkare som anvisas honom eller<br>henne.</p>
<p>Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legiti-<br>mationen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legiti-<br>mationen har prövats slutligt.</p>
<p>Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om lä-<br>karundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta,<br>får legitimationen återkallas.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 8 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<h4>Återkallelse av annan behörighet</h4>
<p>10 § Annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården än<br>legitimation som meddelats enligt 3 kap. får återkallas om den som fått<br>behörigheten</p>
<p>1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller visat sig olämplig att ut-<br>öva yrket, eller</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-<br>öva yrket tillfredsställande.</p>
<p>Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten bör åter-<br>kallas, får den återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har<br>prövats slutligt.</p>
<p>165</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 12 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h4>Begränsning av forskrivningsrätt</h4>
<p>11 § Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att för-<br>skriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, far<br>denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in<br>eller begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 9 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>12 § Om det finns sannolika skäl for misstanke om sådant missbruk som<br>avses i 11 §, får behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om<br>indragningen eller begränsningen av behörigheten har prövats slutligt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex<br>månader.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 10 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<h4>Ny legitimation m.m.</h4>
<p>13 § Har en legitimation återkallats eller har en behörighet att förskriva<br>narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in<br>eller begränsats, skall en ny legitimation respektive behörighet meddelas<br>efter ansökan när förhållandena medger det.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 11 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<h3>6 kap. Socialstyrelsens tillsyn</h3>
<p>I detta kapitel finns bestämmelser som i huvudsak oförändrat motsvarar<br>lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården (tillsynslagen)<br>regler om Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvården och dess<br>personal. Frågor om ansvar och överklagande m.m. finns i åttonde ka-<br>pitlet (21-24 och 28-29 §§ tillsynslagen).</p>
<p>Vissa redaktionella ändringar har gjorts jämfört med reglerna i till-<br>synslagen. Således har bestämmelsen i 2 § tillsynslagen, som anger vad<br>som avses med hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal re-<br>spektive vårdgivare, strukits eftersom dessa begrepp definieras i be-<br>stämmelserna i 1 kap. 2-4 §§.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av<br>Socialstyrelsen.</p>
<p>166</p>
<p>För tillsyn över hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten finns sär-<br>skilda bestämmelser.</p>
<p>Lagrådet har påtalat att det tydligt bör framgå av lagtexten att den som<br>bedriver sådan verksamhet som avses i 4 kap. 1 § inte omfattas av Soci-<br>alstyrelsens tillsyn enligt 6 kap. Bestämmelsen motsvarar 1 § tillsynsla-<br>gen. Den anger att hälso- och sjukvården och dess personal står under<br>Socialstyrelsens tillsyn. Vad som avses med hälso- och sjukvård enligt<br>denna lag framgår av 1 kap. 2 §. Regeringen anser att det redan härav<br>framgår att kvacksalveriverksamhet inte utgör hälso- och sjukvård och<br>således inte heller kan omfattas av Socialstyrelsens tillsyn annat än i det<br>begränsade avseende som anges i 8 kap. 8 §. Definitionen av hälso- och<br>sjukvård utesluter vidare att den som bedriver kvacksalveriverksamhet<br>skall kunna anses vara vårdgivare enligt definitionen i 1 kap. 3 §. Något<br>ytterligare klargörande är därför enligt regeringens mening inte behöv-<br>ligt.</p>
<p>2 § Den som, utan att bedriva hälso- och sjukvård, tar emot uppdrag<br>från hälso- och sjukvården avseende provtagning, analys eller annan<br>utredning som utgör ett led i bedömningen av en patients hälsotillstånd<br>eller behandling, står i denna verksamhet också under tillsyn av Social-<br>styrelsen.</p>
<p>3 § Socialstyrelsens tillsyn skall främst syfta till att förebygga skador<br>och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen skall genom<br>sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalens åtgärder.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 3-4 §§ tillsynslagen.</p>
<p>4 § Om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller<br>utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgi-<br>varen snarast anmäla detta till Socialstyrelsen. Om en patient drabbats<br>av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom ge-<br>nom sådan verksamhet som avses i 2 §, skall även den som bedriver så-<br>dan verksamhet anmäla detta till Socialstyrelsen.</p>
<p>I 2 kap. 7 f finns bestämmelser om skyldighet för personalen att rap-<br>portera till vårdgivaren om en patient drabbats av eller utsatts för risk<br>att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § tillsynslagen. Efter synpunkter från Lagrå-<br>det har begreppet ”vård, behandling eller undersökning” bytts ut mot<br>”hälso- och sjukvård”. Skälen härför framgår av författningskommenta-<br>ren till 1 kap. 4 § 2 p.</p>
<p>5 f Den som på grund av anställning, uppdrag eller annan liknande<br>grund deltar eller har deltagit i verksamhet som omfattas av detta kapitel<br>får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fått veta om en enskilds<br>hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjan-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>167</p>
<p>de anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller<br>förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>För den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda vården gäller bestämmelserna i 2 kap.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 6 § tillsynslagen. Lagrådet har påtalat att det är<br>svårt att se varför skillnader har gjorts beträffande uppgiftsskyldighet<br>mellan å ena sidan hälso- och sjukvårdspersonal (jfr. 2 kap. 11 §) och å<br>andra sidan övrig personal som deltar i vården.</p>
<p>Tystnadsplikt gäller för den personal inom hälso- och sjukvården som<br>medverkar i vårdarbetet. Tystnadsplikten kan således i vissa fall omfatta<br>även t.ex. administrativ personal. Att ålägga arman än hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal sådan uppgiftsskyldighet som omfattas av 2 kap. 11 § vore<br>enligt regeringens mening, trots bestämmelserna om tystnadsplikt, mind-<br>re lämpligt. Detta till följd av att vårdgivare på grund av den s.k. inre<br>sekretessen av respekt för patientens integritet bl.a. har att upprätta ruti-<br>ner som innebär att endast den del av personalen som i sitt arbete behö-<br>ver tillgång till uppgifter om patienten skall få rätt att ta del av dessa (jfr.<br>t.ex. prop. 1984/85:189 s. 43). Någon samordning av bestämmelserna om<br>uppgiftsskyldighet på det sätt Lagrådet har anfört bör därför enligt rege-<br>ringens uppfattning inte ske.</p>
<h4>Anmälan av verksamhet m.m.</h4>
<p>6 § Den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av Socialstyrel-<br>sens tillsyn enligt detta kapitel skall anmäla detta till Socialstyrelsen se-<br>nast en månad innan verksamheten påbörjas.</p>
<p>7 § Anmälan enligt 6 § skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. verksamhetens inriktning,</p>
<p>2. var verksamheten skall bedrivas,</p>
<p>3. vem som är verksamhetschef,</p>
<p>4. vem som svarar för anmälningsskyldighet enligt 4 §,</p>
<p>5. verksamhet som avses i 2 § som anlitas eller avses anlitas, och</p>
<p>6. den patientförsäkring som tecknats för verksamheten.</p>
<p>8 § Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras eller flyttas,<br>skall detta anmälas till Socialstyrelsen inom en månad efter genomfö-<br>randet. Om verksamheten läggs ned, skall det utan dröjsmål anmälas till<br>Socialstyrelsen.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 7-9 §§ tillsynslagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>168</p>
<h4>Socialstyrelsens befogenheter</h4>
<p>9 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta ka-<br>pitel och den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att<br>på Socialstyrelsens begäran lämna handlingar, prover och annat materi-<br>al som rör verksamheten samt att lämna de upplysningar om verksam-<br>heten som styrelsen behöver för sin tillsyn.</p>
<p>Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten eller den<br>som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att lämna vad som begärs. I<br>föreläggandet får vite sättas ut.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 10 § tillsynslagen. Socialstyrelsens rätt till<br>upplysningar, handlingar och annat material som behövs för tillsynen<br>innefattar även rätten att få ut uppgifter om annan hälso- och sjukvårds-<br>personal än den hos vilken uppgiften begärs. Detta innebär exempelvis<br>att Socialstyrelsen av den behandlande läkaren har rätt att fa ut t.ex. jour-<br>nalhandlingar angående en annan läkare som är patient hos denne och<br>som misstänks för missbruk.</p>
<p>10 § Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att in-<br>spektera verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso-<br>och sjukvårdspersonalens yrkesutövning. Den som utför inspektion har<br>rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen, dock inte bostäder,<br>som används för verksamheten. Den som utför inspektionen har rätt att<br>tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör<br>verksamheten. Den vars verksamhet eller yrkesutövning inspekteras är<br>skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.</p>
<p>11 § Vid inspektion som avses i 10 § har den som utför inspektionen rätt<br>att av polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen<br>skall kunna genomföras.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 11-12 §§ tillsynslagen.</p>
<h4>Åtgärder mot vårdgivare m.fl.</h4>
<p>12 § Om Socialstyrelsen får kännedom om att någon har brutit mot en<br>bestämmelse som gäller verksamhet som står under Socialstyrelsens till-<br>syn, skall styrelsen vidta åtgärder för att vinna rättelse och, om det be-<br>hövs, göra anmälan till åtal.</p>
<p>13 § Om Socialstyrelsen finner att en vårdgivare inte uppfyller kraven<br>på god vård och om missförhållandena är av betydelse för patientsäker-<br>heten, får styrelsen förelägga vårdgivaren att avhjälpa missförhållande-<br>na. I föreläggandet får vite sättas ut. Detta gäller även verksamhet som<br>avses i 2 § om verksamheten medför fara för patientsäkerheten.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>169</p>
<p>14 § Ett föreläggande enligt 13 § skall innehålla uppgifter om de åtgär-<br>der Socialstyrelsen anser nödvändiga för att de påtalade missförhållan-<br>dena skall kunna avhjälpas.</p>
<p>15 § Om ett föreläggande enligt 13 § inte följs och om missförhållande-<br>na är allvarliga, får Socialstyrelsen helt eller delvis förbjuda verksam-<br>heten.</p>
<p>16 § Om det är fara för patienters liv, hälsa eller personliga säkerhet i<br>övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis<br>förbjuda verksamheten.</p>
<p>17 § Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis<br>kommer att förbjudas enligt 15 eller 16 § och ett sådant beslut inte kan<br>avvaktas, får Socialstyrelsen tills vidare helt eller delvis förbjuda verk-<br>samheten.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>synnerliga skäl får beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare sex<br>månader.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 13—18 §§ tillsynslagen.</p>
<h4>Åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<p>18 § Om Socialstyrelsen anser att det finns skäl för disciplinpåföljd, fö-<br>reskrift om prövotid, återkallelse av legitimation, återkallelse av annan<br>behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården eller begränsning<br>av forskrivningsrätt enligt 5 kap., skall styrelsen anmäla detta hos Hälso-<br>och sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 19 § tillsynslagen. Tillägg har dock gjorts om<br>att även föreskrift om prövotid skall anmälas till HSAN.</p>
<p>19 § Socialstyrelsen skall, om inte annat följer av 7 kap. 20 §, göra an-<br>mälan till åtal, om den mot vilken disciplinpåföljd kan övervägas är skä-<br>ligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket<br>fängelse är föreskrivet.</p>
<p>Särskilda regler gäller för åtal för brott enligt 6 § lagen (1991:115)<br>om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från<br>människa.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 20 § tillsynslagen. Lagrådet har anfört att skyl-<br>digheten att göra åtalsanmälan även bör omfatta fall där prövotid eller<br>återkallelse kan övervägas. Förhållandet har inte berörts vare sig av ut-<br>redningen eller remissinstanserna. Regeringen saknar därför underlag att<br>nu göra någon förändring.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>170</p>
<p>Register Prop. 1997/98:109</p>
<p>20 § Socialstyrelsen skall föra ett automatiserat register över verksam-<br>heter som anmälts enligt detta kapitel. Registret far användas för tillsyn<br>och forskning samt för framställning av statistik.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 25 § tillsynslagen.</p>
<p>21 § Registret får innehålla uppgifter om</p>
<p>1. namn eller firma och personnummer eller organisationsnummer för<br>den som bedriver verksamheten,</p>
<p>2. var verksamheten bedrivs,</p>
<p>3. verksamhetens inriktning,</p>
<p>4. verksamhetens omfattning,</p>
<p>5. antalet yrkesutövare och deras yrkestitlar,</p>
<p>6. verksamhetschefens namn, adress och telefonnummer,</p>
<p>7. patientförsäkring,</p>
<p>8. när inspektion gjorts,</p>
<p>9. datum för Socialstyrelsens beslut angående verksamheten, och</p>
<p>10. när anmälan enligt 4 § gjorts.</p>
<p>Registret får inte innehålla uppgifter om enskilda patienter.</p>
<p>22 § Uppgifter enligt 21 § första stycket 8-10 som har förts in i registret<br>skall tas bort efter fem år eller då verksamheten lagts ned. Övriga upp-<br>gifter som har förts in i registret skall tas bort när nya uppgifter kommer<br>in eller då anmälan görs om att verksamheten lagts ned.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 26 respektive 27 § tillsynslagen.</p>
<h3>7 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet</h3>
<p>I detta kapitel har inforts de bestämmelser i disciplinpåföljdslagen (13-</p>
<p>34 §§) som behandlar HSAN:s verksamhet. Hänvisningar till paragrafer i<br>disciplinpåföljdslagen har ändrats till hänvisningar till motsvarande be-<br>stämmelser i främst femte kapitlet. Frågor om överklagande m.m. finns i<br>åttonde kapitlet (35-40 §§).</p>
<h4>Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd</h4>
<p>1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag prövas av Hälso- och<br>sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>Ansvarsnämnden prövar även frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 13 § disciplinpåfolj dslagen förutom att hänvis-<br>ningen i andra stycket nu också omfattar den nya åtgärden föreskrift om<br>prövotid.</p>
<p>171</p>
<p>2 § Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Prop. 1997/98:109<br>De utses av regeringen for tre år. Ordföranden skall ha varit ordinarie</p>
<p>domare. Övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.</p>
<p>För ordföranden skall för samma tid utses en eller flera ställföreträda-<br>re. En sådan ställföreträdare skall vara eller ha varit ordinarie domare.<br>För varje annan ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare<br>som skall utses för samma tid som ledamoten.</p>
<p>3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och sex andra leda-<br>möter. Till sammanträde med nämnden skall samtliga ledamöter kallas.<br>Om en ledamot anmäler förhinder, skall en ersättare kallas.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 14 respektive 15 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>4 § Ordföranden far ensam fatta beslut</p>
<p>1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö-<br>reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 § första<br>stycket eller om tillfällig återkallelse enligt 5 kap. 8 §, 9 § andra stycket,<br>10 § andra stycket eller 12 §, eller om utdömande av vite enligt 10 § i<br>detta kapitel,</p>
<p>2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om det<br>finns grundad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon dis-<br>ciplinpåföljd och beslutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet,</p>
<p>3. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i<br>fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller</p>
<p>4. om återkallelse av legitimation enligt 5 kap. 9 § tredje stycket då<br>den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.</p>
<p>Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall anmälas vid nästa<br>sammanträde med nämnden.</p>
<p>Bestämmelsen har i huvudsak tagits över från disciplinpåfolj dslagens</p>
<p>16 §.</p>
<p>Hänvisningen till 5 kap. 8 § innebär att ordföranden inte ensam får<br>fatta beslut om interimistisk återkallelse av legitimation när yrkesutöva-<br>ren varit grovt oskicklig eller visat sig uppenbart olämplig att utöva yr-<br>ket.</p>
<p>Ordförandens möjlighet att ensam fa fatta beslut i ärenden om discip-<br>linpåföljd utvidgas på sätt som har utvecklats i avsnitt 5.8.</p>
<p>5 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden<br>skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare till-<br>lämpas.</p>
<p>6 § I fråga om omröstning i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i 29<br>kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna<br>ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 17-18 §§ disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>172</p>
<p>Handläggning i ansvarsnämnden Prop. 1997/98:109</p>
<p>7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av Socialsty-<br>relsen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv<br>kan anmäla saken, en närstående till patienten.</p>
<p>Frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmälan av Socialstyrel-<br>sen eller på ansökan av den som saken gäller.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första eller and-<br>ra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om<br>Justitiekanslerns tillsyn.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 19 § disciplinpåföljdslagen. Hänvisningen i<br>andra stycket omfattar nu också den nya åtgärden föreskrift om prövotid.</p>
<p>8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras skriftligen<br>och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och<br>postadress,</p>
<p>2. namn och adress for ställföreträdare eller ombud om talan förs av<br>sådan,</p>
<p>3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan sär-<br>skild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och arbetsplats,</p>
<p>4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld, och</p>
<p>5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller ansö-<br>kan.</p>
<p>Om part företräds av ombud skall fullmakt ges in.</p>
<p>9 § År anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till<br>grund för prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren<br>eller sökanden att inom en viss tid komma in med kompletterande upp-<br>gifter vid påföljd att ärendet annars inte tas upp till prövning.</p>
<p>10 § Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett.</p>
<p>Överflödig utredning skall avvisas.</p>
<p>Nämnden får förelägga den som tillhör hälso- och sjukvårdspersona-<br>len att ge in patientjournaler eller andra handlingar som behövs för ut-<br>redningen. Iföreläggandet får vite sättas ut. Vitet döms ut av nämnden.</p>
<p>11 § Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma,<br>när det kan antas vara till fördel för utredningen.</p>
<p>12 § Anmälan eller ansökan enligt 7 § och det som hör till handlingen<br>skall snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser.<br>Mottagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid.</p>
<p>En sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan<br>eller ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.</p>
<p>173</p>
<p>13 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte an- Prop. 1997/98:109<br>svarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en muntlig förhand-<br>ling.</p>
<p>Av svaret skall det framgå om den svarande godtar eller motsätter sig<br>den åtgärd som sätts i fråga. I det senare fallet bör svaranden ange skä-<br>len för sin inställning och de omständigheter som åberopas.</p>
<p>14 § Kräver en fråga särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta<br>yttrande från myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att<br>lämna yttrande i ämnet. Nämnden får också anlita andra sakkunniga i<br>frågan.</p>
<p>I fråga om sådana sakkunniga som avses i första stycket gäller 40 kap.</p>
<p>2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Ersättning för utlåtande av myndigheter, tjänstemän eller andra som<br>är skyldiga att lämna yttrande lämnas endast om det är särskilt föreskri-<br>vet.</p>
<p>Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt<br>uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.</p>
<p>15 § Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver<br>höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att tillhandahålla<br>en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall nämnden begära<br>detta hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall<br>höras eller på annat sätt berörs av åtgärden.</p>
<p>Om det inte finns laga hinder mot det skall rätten hålla förhör eller<br>meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga<br>delar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom hu-<br>vudförhandling.</p>
<p>16 § Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får före-<br>läggas att inställa sig personligen vid påföljd att det inte utgör hinder för<br>ärendets vidare handläggning och avgörande om han eller hon uteblir.</p>
<p>En enskild part som har inställt sig till en muntlig förhandling får av<br>ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kost-<br>nader för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersätt-<br>ningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av<br>regeringen.</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall<br>tillämpas även på beslut enligt 5 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §<br>andra stycket och 12 § första stycket.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 20-30 §§ disciplinpåfolj dslagen.</p>
<h4>Överlämnande av vissa ärenden</h4>
<p>18 § En anmälan som gäller arbetstagare får helt eller delvis överläm-<br>nas av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd som kan an-</p>
<p>174<br></p>
<p>komma på arbetsgivaren, om det är uppenbart att ärendets behandling i Prop. 1997/98:109<br>nämnden inte är påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata<br>patientens rätt.</p>
<p>19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över<br>brister i kontakten mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen<br>hos ett landsting eller en kommun eller över något annat liknande för-<br>hållande och om det finns grundad anledning att anta att anmälan inte<br>kan föranleda disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna<br>anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd.</p>
<p>20 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att de förutsättningar för an-<br>mälan till åtal som anges i 6 kap. 19 § föreligger, skall nämnden göra en<br>sådan anmälan.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 31-33 §§ disciplinpåfolj dslagen.</p>
<p>21 § Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplin-<br>påföljd eller om prövotid, återkallelse eller begränsning av behörighet<br>som prövas efter anmälan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekans-<br>lern finns i 6 § femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riks-<br>dagens ombudsmän och i 6 § tredje stycket lagen (1975:1339) om Justi-<br>tiekanslerns tillsyn.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 34 § disciplinpåföljdslagen. Bestämmelsen om-<br>fattar nu också den nya åtgärden föreskrift om prövotid.</p>
<h3>8 kap. Ansvarsbestämmelser, överklagande m.m.</h3>
<p>I detta kapitel finns bestämmelser om straffansvar för den som underlåter<br>att göra föreskriven anmälan till Socialstyrelsen eller överträder förbud<br>enligt 6 kap. Dessa bestämmelser motsvarar tillsynslagens ansvarsbe-<br>stämmelser.</p>
<p>I detta kapitel finns vidare bestämmelser om ansvar för överträdelse av<br>förbud enligt 3 kap. Dessa bestämmelser motsvarar behörighetslagens<br>ansvarsbestämmelser.</p>
<p>Här finns också bestämmelser om ansvar vid överträdelse av 4 kap.</p>
<p>Dessa bestämmelser motsvarar kvacksalverilagens ansvarsbestämmelser.</p>
<p>Vidare finns här bestämmelser om överklagande av HSAN:s beslut i<br>ansvarsärenden enligt 7 kap. Dessa bestämmelser motsvarar disciplinpå-<br>följ dslagens bestämmelser, dock att överklagande skall göras hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Slutligen finns här bestämmelser om överklagande av beslut av Social-<br>styrelsen samt bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare före-<br>skrifter etc. Dessa bestämmelser är överförda från behörighetslagen,<br>kvacksalverilagen, tillsynslagen och åliggandelagen.</p>
<p>175</p>
<h4>Ansvarsbestämmelser</h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar verksamhet eller i<br>väsentlig del ändrar tidigare verksamhet utan att ha gjort föreskriven<br>anmälan till Socialstyrelsen enligt 6 kap. 6-8 §§ döms till böter.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fortsätter att bedriva verk-<br>samhet i strid med förbud enligt 6 kap. 15-17 §§ döms till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 21-22 §§ tillsynslagen.</p>
<p>3 § Om en läkare, vars legitimation har återkallats eller vars behörighet<br>eljest har upphört, eller en läkare som har begränsad behörighet, obehö-<br>rigen och mot ersättning utövar läkaryrket, döms han eller hon till böter<br>eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 10 § första stycket första meningen behörig-<br>hetslagen. Att obehörigen utöva läkaryrket är enligt förevarande paragraf<br>endast straffbelagt enligt denna lag för läkare vars legitimation eller be-<br>hörighet har återkallats eller som har begränsad behörighet. Övriga be-<br>gränsningar i rätten att utöva hälso- och sjukvårdande åtgärder finns i</p>
<p>4 kap. och är straffbelagda enligt 8 kap. 6 §.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande beträffande förevarande bestämmelse bl.a.<br>anfört att det kan hävdas att denna bestämmelse inte är tillämplig om<br>exempelvis en läkare, vars legitimation har återkallats, utan åberopande<br>av sin tidigare behörighet bedriver verksamhet som är tillåten enligt<br>4 kap. Enligt Lagrådets mening måste sambandet mellan förevarande<br>straffbestämmelse och bestämmelserna i 3 kap. 4 § och 4 kap. klarläggas.</p>
<p>Svårigheten att avgränsa och definiera vad som avses med läkaryrket<br>har medfört att paragrafen fatt den föreslagna utformningen (jfr. även<br>Lagrådets yttrande i beredningen av den nuvarande behörighetslagen,<br>prop. 1983/84:179 s. 45-47). Regleringen motsvarar, som ovan angetts,<br>vad som i dag gäller enligt behörighetslagen. Regeringen anser att det<br>inte är motiverat att nu utvidga det straffbara området för obehörigt utöv-<br>ande av läkaryrket. En delegitimerad läkare är på grund av förevarande<br>bestämmelse förhindrad att utöva läkaryrket, även om han eller hon inte<br>ägnar sig åt sådan verksamhet som enligt 4 kap. är förbehållen hälso- och<br>sjukvårdspersonal. En delegitimerad läkare kan således aldrig komma att<br>omfattas av regleringen i 4 kap. Denna konsekvens av delegitimeringen<br>motiveras med att en delegitimering är ett allvarligt ingrepp. Läkaryrket<br>är också ett riskfyllt yrke, vilket i sin tur motiverat ensamrätten till yrket.<br>För en patient kan det vara svårt att veta att den som ena dagen är legiti-<br>merad läkare, nästa dag kanske är delegitimerad.</p>
<p>4 § Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket döms<br>till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>176</p>
<p>Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den yrkesverk- Prop. 1997/98:109<br>samhet som utövas av den som har legitimation som tandhygienist eller<br>som har föreskriven kompetens som tandhygienist eller tandsköterska.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 10 § första stycket andra meningen och andra<br>stycket behörighetslagen. I förtydligande syfte har bestämmelserna som<br>gäller ansvar för den som obehörigen utövar tandläkaryrket brutits ut till<br>en särskild paragraf.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande anfört att räckvidden av straffbestämmelsen<br>i paragrafens första stycke måste analyseras och preciseras. I det sam-<br>manhanget har Lagrådet ställt frågan hur bestämmelsen förhåller sig till<br>verksamhet som avses i 4 kap. 1 §. Vidare menar Lagrådet att paragra-<br>fens andra stycke, läst enligt sin ordalydelse, kommer i konflikt med vad<br>som sägs i 3 kap. 4 § om ensamrätt till tandläkaryrket. Lagrådet anser att<br>det framstår som tveksamt om tandläkaryrket över huvud taget kan utöv-<br>as av annan än den som avlagt tandläkarexamen. Lagrådet har därför<br>uppfattningen att bestämmelserna i andra stycket kan undvaras.</p>
<p>När det gäller tandläkaryrket anser regeringen att den ensamrätt till yr-<br>ket som stadgas i 3 kap. 4 §, kompletterad med straffbestämmelsen i<br>förevarande paragraf utgör en tillräckligt tydlig reglering. Regleringen<br>har funnits sedan en lång tid tillbaka utan att någon svårighet i tillämp-<br>ningen har uppkommit. Regeringen anser inte att det finns någon anled-<br>ning att inskränka det straffbara området enligt förevarande paragrafs<br>första stycke genom att utforma bestämmelsen i enlighet med 8 kap. 3 §.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning ansluter den verksamhet som bedrivs av<br>legitimerade tandhygienister, tandhygienister med föreskriven kompetens<br>som tandhygienist och tandsköterskor i vissa delar mycket nära till tand-<br>läkarverksamhet. Till någon del kan också dessa yrkesgruppers verksam-<br>het definieras som tandläkarverksamhet. För att undvika gränsdragnings-<br>problem vid definitionen av det straffbara området anser regeringen att<br>regleringen i paragrafens andra stycke måste finnas kvar. Regleringen i<br>andra stycket skall ses som ett begränsat undantag från bestämmelsen om<br>ensamrätt i 3 kap. 4 § och regeringen anser därför att det inte föreligger<br>någon konflikt mellan 8 kap. 4 § och regleringen i 3 kap. 4 §.</p>
<p>5 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3 eller 5-7 § döms till<br>böter.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar delvis 10 § fjärde stycket behörighetslagen.<br>Genom bestämmelsen straffbeläggs obehörigt användande av huvuddelen<br>av de yrkestitlar där yrket är legitimerat. Undantag görs dock för kiro-<br>praktorer, naprapater och optiker. Regeringen har i avsnitt 5.3.2 redovisat<br>skälen för varför dessa titlar inte skall vara skyddade. Dessutom straff-<br>beläggs i förevarande paragraf obehörigt användande av vissa skyddade<br>yrkestitlar. Detta gäller för yrkena audionom, biomedicinsk analytiker,<br>dietist och ortopedingenjör. Slutligen straffbeläggs i paragrafen obehörigt<br>användande av en titel som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel.</p>
<p>177</p>
<p>12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>6 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. eller som un- Prop. 1997/98:109<br>der utövning av verksamhet som sägs i 4 kap. uppsåtligen eller av oakt-<br>samhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är</p>
<p>ringa, eller framkallar fara för sådan skada, döms, om gärningen inte är<br>belagd med straff enligt 3 eller 4 § i detta kapitel, till böter eller fängelse<br>i högst ett år. Detta gäller oavsett om skadan eller faran orsakats av<br>olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård.</p>
<p>Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning<br>och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan<br>eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 7 § kvacksalverilagen. Uttrycket ”hälsofarligt<br>kvacksalveri” har tagits bort. I stället anges att den som bryter mot be-<br>stämmelserna döms till böter eller fängelse i högst ett år.</p>
<p>7 § Till ansvar enligt 3-6 §§ skall inte dömas om gärningen är belagd<br>med strängare straff i annan lag.</p>
<p>Flera av de förfaranden som beskrivs i 3-6 §§ kan vara straffbelagda en-<br>ligt främst brottsbalkens regler, då närmast bestämmelserna i tredje och<br>fjärde kapitlena. Om gärningen således skulle vara belagd med ett<br>strängare straff i någon annan lag har dessa regler företräde.</p>
<h4>Vitesföreläggande m.m.</h4>
<p>8 § Har någon genom dom, som vunnit laga kraft, funnits skyldig till<br>brott som anges i 6 §, får Socialstyrelsen meddela förbud för honom eller<br>henne att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet som avses i</p>
<p>4 kap. Ett sådant förbud får förenas med vite.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesförbud enligt första stycket får inte dömas</p>
<p>till straff för gärning som omfattas av vitesförbudet.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar till viss del 9 § kvacksalverilagen. Begreppet<br>”hälsofarligt kvacksalveri” har utmönstrats, jfr. 6 § ovan. I första stycket<br>andra meningen har en ny regel om möjlighet att förena förbudet med<br>vite införts.</p>
<p>I andra stycket har införts en bestämmelse som erinrar om att den som<br>överträtt ett vitesförbud enligt första stycket inte samtidigt kan dömas till<br>straff för att ha utövat verksamhet som omfattas av vitesförbudet.</p>
<h4>Överklagande av ansvarsnämndens beslut</h4>
<p>9 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 35 § disciplinpåföljdslagen. Överklagande av<br>beslut enligt disciplinpåföljdslagen sker för närvarande till kammarrätten.</p>
<p>178</p>
<p>Ändringen innebär en anpassning till den reformering av instansordning- Prop. 1997/98:109<br>en som genomförts i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta innebär<br>att HSAN:s beslut kan överprövas av länsrätt. Det krävs prövningstill-<br>stånd vid överklagande till kammarrätt.</p>
<p>10 § Ansvarsnämndens slutliga beslut får överklagas av</p>
<p>1. Socialstyrelsen för att tillvarata allmänna intressen,</p>
<p>2. enskild, som enligt 7 kap. 7 f första stycket har anmält en fråga om<br>disciplinpåföljd, om beslutet har gått den enskilde emot, eller</p>
<p>3. någon annan som beslutet angår, om det har gått honom eller henne<br>emot.</p>
<p>Överklagande av Socialstyrelsen skall ske inom tre veckor från det att<br>beslutet har meddelats.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslern att överklaga beslut om disciplinpåföljd, prövotid eller i behö-<br>righetsfråga med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 § lagen<br>(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen<br>(1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Sådant överklagande skall ske<br>inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 36 § disciplinpåföljdslagen. I tredje stycket har<br>ett tillägg gjorts om att JO och JK:s rätt att överklaga även omfattar be-<br>slut om prövotid.</p>
<p>11 § Andra beslut av ansvarsnämnden än som avses i 10 § får överklagas<br>av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 37 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>12 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs,<br>får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga be-<br>slutet i ärendet.</p>
<p>Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden</p>
<p>1. ogillat en invändning om jäv mot en ledamot av nämnden eller en<br>invändning om att det finns hinder mot prövningen,</p>
<p>2. avvisat ett ombud eller ett biträde,</p>
<p>3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,</p>
<p>4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 §<br>första stycket,</p>
<p>5. förelagt någon vid vite enligt 7 kap. 10 § andra stycket att inkomma<br>med patientjournaler eller andra handlingar,</p>
<p>6. utdömt vite, eller</p>
<p>7. för ordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 38 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>13 § Beslut i frågor som avses i 5 kap. 6—13 §§ gäller omedelbart om<br>inte annat anges i beslutet.</p>
<p>179</p>
<p>Har verkställigheten av ett beslut om prövotid upphävts tillföljd av be-<br>slut av domstol efter överklagande, men föreskrivs därefter ändå prövo-<br>tid, skall endast den tid under vilken prövotid pågått räknas in i prövoti-<br>den.</p>
<p>Bestämmelsens första stycke motsvarar i huvudsak 39 § disciplinpå-<br>följdslagen. Hänvisningen till 5 kap. 6-13 §§ omfattar därutöver den nya<br>åtgärden föreskrift om prövotid. Beslut angående sådana skyddsåtgärder<br>gäller således omedelbart om inte annat anges i beslutet.</p>
<p>I andra stycket har införts en bestämmelse som innebär att tid under<br>vilken verkställighet av beslutet inte ägt rum, t.ex. till följd av ett beslut<br>om inhibition, inte skall räknas in i prövotiden. Prövotiden kommer häri-<br>genom - om den senare slutligt fastställs - att förlängas med motsvaran-<br>de tid.</p>
<p>14 § Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den<br>yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga<br>beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är<br>också han eller hon yrkesutövarens motpart.</p>
<p>Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvalt-<br>ningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål där an-<br>svarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.</p>
<p>Första stycket motsvarar 40 § disciplinpåföljdslagen.</p>
<p>Genom förslaget om ändrad instansordning blir bestämmelsen om all-<br>män tvåpartsprocess i förvaltningsprocesslagen tillämplig om inte ett<br>uttryckligt undantag görs. I andra stycket har därför införts en bestäm-<br>melse som innebär att partsställningen förblir densamma som enligt nu-<br>varande regler.</p>
<h4>Överklagande av Socialstyrelsens beslut m.m.</h4>
<p>15 § Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol med-<br>delar enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 11 § andra stycket behörighetslagen, 11 § andra<br>stycket kvacksalverilagen samt till en del 23 § tillsynslagen. Beslut av<br>Socialstyrelsen eller av allmän förvaltningsdomstol i frågor enligt denna<br>lag skall gälla omedelbart om inte annat förordnas.</p>
<p>16 § Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdom-<br>stol, om beslutet gäller</p>
<p>1. behörighet, rätt att använda en skyddad yrkestitel och legitimation<br>enligt 3 kap.,</p>
<p>2. förbud att utöva verksamhet enligt 8 §,</p>
<p>3. föreläggande enligt 6 kap. 9 § att lämna upplysningar, handlingar<br>eller annat material,</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>180</p>
<p>4. föreläggande enligt 6 kap. 13 § att avhjälpa missförhållanden i<br>verksamheten,</p>
<p>5. förbud att driva verksamhet enligt 6 kap. 15 eller 16 §, eller</p>
<p>6. förbud tills vidare att driva verksamhet enligt 6 kap. 17 §.</p>
<p>Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.<br>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 11 § första och tredje stycket behörighetslagen<br>och 24 § tillsynslagen. Vidare anges att Socialstyrelsens beslut enligt 8 §<br>far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<h4>Bemyndiganden</h4>
<p>17 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. behörighet och legitimation för hälso- och sjukvårdspersonalen,</p>
<p>2. skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen om detta behövs till<br>skydd för enskilda eller hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt,</p>
<p>3. att anmälan enligt 6 kap. 6 § skall innehålla uppgifter utöver dem<br>som anges i 6 kap. 7 §, om det är av särskilt värde för tillsynen, och</p>
<p>4. hur anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 4 § första stycket skall<br>fullgöras.</p>
<p>Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter som<br>avses i första stycket.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 12 § behörighetslagen, 12 § åliggandelagen och<br>28-29 §§ tillsynslagen.</p>
<p>7.2 Förslaget till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet</p>
<p>på hälso- och sjukvårdens område</p>
<h4>1§</h4>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Vid ikraftträdan-<br>det upphör kvacksalverilagen, behörighetslagen, åliggandelagen, disci-<br>plinpåfölj dslagen och tillsynslagen att gälla, eftersom den nya lagen er-<br>sätter dessa lagar.</p>
<h4>2§</h4>
<p>I denna paragraf förklaras vad som i denna lag menas med behörighets-<br>lagen, disciplinpåföljdslagen, tillsynslagen och den nya lagen.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Enligt gällande bestämmelser i 7 § behörighetslagen är rätten att utöva<br>yrke som apotekare och receptarie förbehållet den som avlagt apotekar-<br>respektive receptarieexamen. Av 3 kap. 2 § den nya lagen följer att apo-<br>tekare och receptarier efter ansökan kan fa legitimation för yrket. I 3 kap.<br>4 § den nya lagen framgår att enbart den som har legitimation för yrket<br>har rätt att utöva apotekare- och receptarieyrket. Genom den aktuella<br>övergångsbestämmelsen föreskrivs att behörighetslagens regler om rätten<br>att utöva yrke som apotekare eller receptarie skall gälla till utgången av<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>181</p>
<p>år 1999. Detta för att ge personer som i dag har examensbevis för utbild- Prop. 1997/98:109<br>ningen tillräcklig tid att ansöka om och erhålla legitimation.</p>
<h4>4-5 §§</h4>
<p>Bestämmelserna har överförts från övergångsbestämmelserna till behö-<br>righetslagen.</p>
<h4>6§</h4>
<p>Genom bestämmelsen ges regeringen bemyndigande att föreskriva vilka<br>utbildningar som vid ansökan om legitimation som sjukhusfysiker under<br>viss tid skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen.</p>
<p>7 § De i bestämmelsen uppräknade yrkesgrupperna far enligt den nya<br>lagens 3 kap. 2 § möjlighet att erhålla legitimation. Utan legitimation är<br>det, enligt 3 kap. 5 §, inte tillåtet för dessa yrkesgrupper att använda sin<br>yrkestitel. Under en övergångsperiod bör det vara möjligt att använda<br>respektive yrkestitel utan att ha erhållit legitimation för yrket.</p>
<p>Prövotid</p>
<h4>8§</h4>
<p>Beträffande såväl sakliga som processuella ändringar är huvudregeln<br>inom förvaltningsrätten den, att nya bestämmelser tillämpas omedelbart<br>vid ikraftträdandet. De skall således tillämpas även i pågående mål eller<br>ärenden såvida inte annat särskilt angetts eller följer av omständigheter-<br>na.</p>
<p>När det gäller föreskrift om prövotid medför emellertid legalitetsprin-<br>cipen att sådan inte bör beslutas i övergångsfall. Eftersom de nya be-<br>stämmelserna innebär en skärpning jämfört med vad som tidigare gällt,<br>följer av principen att de nya bestämmelserna inte bör leda till strängare<br>påföljd för förseelser begångna innan de nya bestämmelserna trätt i kraft,<br>jfr. 2 kap. 10 § regeringsformen och 5 § lagen (1964:163) om införande<br>av brottsbalken. Med hänsyn härtill skall prövotid inte föreskrivas i fall<br>där de omständigheter som åberopas enbart hänför sig till tid före ikraft-<br>trädandet.</p>
<h4>Verksamhetstillsyn</h4>
<p><sup>9§<br></sup>Tillsynslagen trädde i kraft så sent som den 1 januari 1997. Övergångs-<br>bestämmelserna till lagen behöver därför vara kvar ytterligare en tid.</p>
<p>Äldre ärenden om disciplinpåföljd</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Bestämmelser som gällde före disciplinpåföljdslagens ikraftträdande<br>skall tillämpas på de ärenden som kom in till HSAN före denna tidpunkt.</p>
<p>182</p>
<p>Preskription Prop. 1997/98:109</p>
<h4>11 §</h4>
<p>I 5 kap. 5 § andra stycket den nya lagen har införts en ny preskriptionsre-<br>gel innebärande att disciplinpåföljd inte far åläggas senare än tio år efter<br>det att förseelsen har ägt rum. Bestämmelsen utökar i viss mån utrymmet<br>för disciplinpåföljd. Det följer av allmänna principer att den nya be-<br>stämmelsen inte far leda till möjlighet till påföljd för förseelser begångna<br>innan den nya lagen trätt i kraft, och som enligt äldre bestämmelser hade<br>hunnit preskriberas. Förseelser som är begångna före den nya lagens<br>ikraftträdande skall därför preskriberas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>Överklagande</p>
<h4>12 §</h4>
<p>Förslaget i den nya lagen om nedflyttning till länsrätt samt kravet på<br>prövningstillstånd i kammarrätt skall träda i kraft den 1 januari 1999. För<br>dessa ändringar bör övergångsvis gälla att varje beslut som meddelats<br>före ikraftträdandet skall överklagas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>Övriga bestämmelser</p>
<h4>13 §</h4>
<p>Bestämmelsen syftar till att underlätta övergången från det gamla regel-<br>systemet till det nya.</p>
<p>7.3 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen</p>
<p>(1982:763)</p>
<h4>2a§</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande ålig-<br>gandelagen.</p>
<h4>15 §</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande behö-<br>righetslagen.</p>
<h4>29 §</h4>
<p>I paragrafens andra stycke föreslås att annan än chefsöverläkare skall<br>kunna vara verksamhetschef för en enhet där det bedrivs psykiatrisk<br>tvångsvård. En chefsöverläkare skall även fortsättningsvis utöva verk-<br>samhetschefens uppgifter i den del av vården som regleras i tvångspsyki-<br>atrilagama. Verksamhetschefens och chefsöverläkarens funktioner kan<br>således läggas hos en och samma person, eller skiljas åt om vårdgivaren<br>så anser befogat. I tredje stycket anges på motsvarande sätt vad som gäl-<br>ler rörande tvångsisolering enligt smittskyddslagen. Ändringarna i be-<br>stämmelsen har utformats enligt förslag från Lagrådet.</p>
<p>183</p>
<p>7.4</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562) Prop. 1997/98:109</p>
<h4>9§</h4>
<p>Första stycket i paragrafen har justerats i anledning av att lagen om yr-<br>kesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande<br>behörighetslagen.</p>
<p>I tredje stycket har den ändringen gjorts att arbetsterapeuter och sjuk-<br>husfysiker borttagits. Detta på grund av att de enligt lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område föreslås kunna få legitimation<br>för yrket och därför i fortsättningen kommer att omfattas av första styck-<br>et i 9 § patientjoumallagen.</p>
<h4>16 §</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande ålig-<br>gandelagen</p>
<p>7.5 Förslaget till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)</p>
<h4>5§</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande ålig-<br>gandelagen.</p>
<p>7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om försälj-<br>ning av teknisk sprit m.m.</p>
<h4>5c§</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande discip-<br>linpåfölj dslagen.</p>
<p>7.7 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)</p>
<h4>22 c §</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande discip-<br>linpåfölj dslagen.</p>
<p>7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll<br>av narkotika</p>
<h4>6§</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande discip-<br>linpåföljdslagen.</p>
<p>184</p>
<p>7.9</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<h4>14 §</h4>
<p>Paragrafens innehåll har justerats i anledning av att lagen om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område ersätter den nuvarande behö-<br>righetslagen.</p>
<p>7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruk-<br>tion för Riksdagens ombudsmän</p>
<h4>6§</h4>
<p>I 5 kap. 6 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>har införts en ny regel om föreskrift om prövotid. Prövotid kan endast<br>föreskrivas en legitimerad yrkesutövare, och blir aktuell endast vid så<br>allvarliga förseelser att varning inte anses vara en tillräckligt ingripande<br>åtgärd. Förseelsen skall dock inte ha varit så allvarlig att förutsättningar<br>föreligger att återkalla legitimationen. JO skall, på samma sätt som när<br>det är fråga om disciplinärt förfarande eller återkallelse av legitimation,<br>kunna göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om åtgärden.<br>JO:s anmälningsrätt skall inte heller vad gäller föreskrift om prövotid<br>omfatta ärenden där grunden för yrkandet är sjukdom eller annan liknan-<br>de omständighet.</p>
<h4>7§</h4>
<p>JO:s möjlighet att föra talan om ändring i ett beslut mot hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal vid domstol skall även omfatta beslut om föreskrift om<br>prövotid.</p>
<p>7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn</p>
<h4>6§</h4>
<p>Den ändring som har gjorts i första stycket motsvarar den ändring som<br>gjorts i 6 § tredje stycket JO-instruktionen.</p>
<h4>7§</h4>
<p>Justitiekanslems möjlighet att föra talan om ändring i ett beslut mot häl-<br>so- och sjukvårdspersonal vid domstol skall även omfatta beslut om före-<br>skrift om prövotid.</p>
<p>7.12 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</p>
<p>3 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Genom lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>införs legitimation för bl.a. apotekare och receptarier. Gällande bestäm-<br>melser om undantag från mervärdesskatteplikt för omsättning av tjänster<br>som utgör sjukvård utförd av någon med särskild legitimation att utöva<br>yrke inom sjukvården bör omfatta även dessa yrkesgrupper. I ett nytt</p>
<p>185</p>
<p>fjärde stycke anges dock särskilt att den omsättning av varor som legiti-<br>merade apotekare och receptarier omsätter inte skall undantas från mer-<br>värdesskatteplikt. Det kan dock noteras att det särskilda undantaget i<br>3 kap. 23 § 2 mervärdesskattelagen för receptbelagda läkemedel m.m.<br>kvarstår. Förslaget kommenteras vidare i den allmänna motiveringen,<br>avsnitt 5.11.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>186</p>
<h2>Sammanfattning av kommitténs förslag,<br>(SOU 1996:138)</h2>
<h3>Kommitténs uppdrag</h3>
<p>Kommitténs främsta uppgift har varit att göra en samlad översyn av prin-<br>ciperna for legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen<br>lämna förslag bl.a. i fråga om legitimation och behörighetsföreskrifter for<br>olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områ-<br>den. Översynen har även omfattat den s.k. kvacksalverilagen.</p>
<p>Enligt direktiven som fogas till betänkandet som bilaga har det också<br>varit kommitténs uppgift att under utredningsarbetet fästa särskild vikt<br>vid konsekvenserna av dels Sveriges närmande till EU, dels den avregle-<br>ring av vissa vårdutbildningar som skett genom högskolereformen och<br>dels de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som öppnar sig for<br>olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>Kommittén har därutöver haft i uppgift att studera flera andra frågor<br>med anknytning till främst behörighetsregleringen. Dessa frågor kom-<br>menteras nedan under särskilda rubriker.</p>
<h3>Nuvarande regleringar</h3>
<p>De grundläggande målen för hälso- och sjukvården i Sverige finns i häl-<br>so- och sjukvårdslagen. Där anges bl.a. att hälso- och sjukvården skall<br>bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Med god vård menas<br>bl.a att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov<br>av trygghet i vården och behandlingen.</p>
<p>För att uppnå målet om en god vård ställer samhället olika krav på häl-<br>so- och sjukvården. Det gäller såväl krav på hälso- och sjukvårdens orga-<br>nisation och utformning - dess verksamhet - som på hälso- och sjuk-<br>vårdspersonalens kompetens. För detta ändamål använder samhället flera<br>styrmedel.</p>
<p>En grundläggande förutsättning för att den offentliga hälso- och sjuk-<br>vården skall kunna erbjuda en god vård är givetvis att den har en till-<br>räcklig ekonomisk ram att arbeta inom. Huvuddelen av hälso- och sjuk-<br>vården i Sverige sker i dag i offentlig regi och finansieras av det allmän-<br>na, främst genom den landstingskommunala beskattningen. Utöver dessa<br>direkta ekonomiska styrmedel ger samhället emellertid också ekonomiskt<br>stöd på andra sätt för att uppnå målen. Det gäller t.ex. genom finansiering<br>av utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, forskning och olika for-<br>mer av myndighetsverksamhet.</p>
<p>Lagstiftning är ett annat viktigt styrmedel. Lagstiftningen används på<br>flera sätt. Målen för hälso- och sjukvården anges som nyss nämnts i häl-<br>so- och sjukvårdslagen. Såväl utbildningen av personal inom hälso- och<br>sjukvården som rätten att utöva olika yrken som har anknytning till vår-<br>den regleras på olika sätt genom lagstiftning.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>187</p>
<p>Med god vård menas som nyss angavs bl.a. att vården skall vara av<br>god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och<br>behandlingen. Med det menas att vården skall hålla en god personell och<br>materiell standard, med andra ord, bedrivas av en personal med adekvat<br>utbildning och med behövlig teknisk utrustning i ändamålsenliga lokaler.<br>För att uppnå detta mål ställer samhället bl.a. vissa krav på hälso- och<br>sjukvårdspersonalens utbildning. Samhället anger således de övergripan-<br>de målen för utbildningarna i bl.a. högskolelagen. Samhället anger därut-<br>över också förutsättningarna för anställning inom vissa yrken inom den<br>offentliga hälso- och sjukvården. Även detta styrmedel regleras i författ-<br>ningsform.</p>
<p>Utöver dessa krav på själva utbildningen och förutsättningarna för an-<br>ställning inom den offentliga vården har samhället i lagstiftning angett<br>vilka åligganden som åvilar personalen samt vilka disciplinpåföljder som<br>kan meddelas om personalen bryter mot sina åligganden, Detta sker i<br>åliggandelagen och disciplinpåföljdslagen. Kontroll av personalens kom-<br>petens och arbete sker självfallet också i stor utsträckning genom arbets-<br>givarnas försorg.</p>
<p>Från den 1 januari 1997 gäller en ny tillsynslag (1996:786) med enhet-<br>liga bestämmelser för tillsynen över såväl offentlig som enskild hälso-<br>och sjukvård. Tillsynen över verksamheten sker främst genom Socialsty-<br>relsen.</p>
<p>Etableringsrätten inom privat verksamhet är i viss mån begränsad ge-<br>nom olika regleringar. Det gäller i första hand för läkare, tandläkare och<br>sjukgymnaster.</p>
<p>I syfte att garantera en viss kunskapsnivå och sådana personliga egen-<br>skaper hos yrkesutövaren att denne är förtjänt av allmänhetens och myn-<br>digheternas förtroende har samhället, utöver nyss angiven lagstiftning,<br>särskilt reglerat behörigheten att utöva yrken inom hälso- och sjukvården.<br>Denna reglering sker främst i behörighetslagen.</p>
<p>Det viktigaste kompetensbeviset inom hälso- och sjukvården är legiti-<br>mationen. Det förhållandet att legitimationen vid behov kan dras in har i<br>detta sammanhang en central betydelse. Dessutom fyller legitimationen<br>ett väsentligt informationsbehov dels gentemot allmänheten, som behö-<br>ver en lättfattlig "varudeklaration" av olika yrkesutövares kvalifikationer,<br>dels gentemot statliga och kommunala myndigheter som måste kunna lita<br>på yrkesutövarna t.ex. i fråga om recept och intyg och dels gentemot<br>sjukvårdshuvudmännen för att undvika att personer anställs som visar sig<br>vara olämpliga för yrket.</p>
<p>Legitimation förbehålls i dag sådana grupper av yrkesutövare som har<br>en yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar<br>för patienternas säkerhet i vården. Det förhållandet att en yrkesgrupp i<br>inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten t.ex. i<br>egenskap av fria yrkesutövare, tillmäts särskild betydelse. Hittills har<br>också restriktivitet iakttagits att meddela legitimation för yrkesgrupper<br>där flertalet yrkesutövare är anställda av de offentliga vårdgivarna.</p>
<p>Utöver legitimationen har vissa legitimerade yrkesgrupper ensamrätt<br>till yrket och i vissa fall ett särskilt skydd för yrkestitlar. En förutsättning<br>för att en yrkesutövare skall stå under samhällets tillsyn och kunna åläg-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>188</p>
<p>gas disciplinpåföljder är att han eller hon är hälso- och sjukvårdsperso- Prop. 1997/98:109<br>nal. Legitimerade yrkesutövare, de som biträder dessa yrkesutövare samt Bilaga 1<br>personal inom den offentliga hälso- och sjukvården omfattas främst av<br>detta begrepp.</p>
<p>För yrkesutövare som inte omfattas av begreppet hälso- och sjukvårds-<br>personal men som ändå mot ersättning utövar hälso- och sjukvårdande<br>verksamhet finns bl.a. förbud mot att behandla vissa sjukdomar och att<br>använda vissa behandlingsmetoder i kvacksalverilagen.</p>
<h3>Utbildningsfrågor</h3>
<p>En modem hälso- och sjukvård kan inte fungera utan en välutbildad och i<br>övrigt kompetent personal som utfor sina arbetsuppgifter sakkunnigt och<br>omsorgsfullt. Utbildningsfrågorna har därför stor betydelse vid utform-<br>ningen av behörighetsregler för hälso- och sjukvården och andra närlig-<br>gande områden. Om den fria arbetsmarknaden inom EU skall bli en rea-<br>litet för svenska yrkesutövare måste också svenska utbildningar vara<br>konkurrenskraftiga och uppfylla de krav som ställs i bl.a. EG-direktiv.</p>
<p>En genomgång av de yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som<br>regleras i EG:s sektorsdirektiv har visat att de aktuella utbildningarna<br>numera har den längd som föreskrivs i direktiven.</p>
<p>I kommitténs uppdrag har ingått att beakta vissa frågor angående de<br>s.k. medellånga vårdutbildningarna. Kommittén har kunnat konstatera att<br>dessa utbildningar numera förlängts, i huvudsak till tre år. Kommittén<br>föreslår inga ytterligare förlängningar av dessa utbildningar.</p>
<p>Den högskolereform som genomfördes den 1 juli 1993 innebär bl.a. att<br>utbildningsanstaltema numera bestämmer innehållet i många utbildningar<br>som tidigare reglerades centralt. Till kommittén har framförts att avsak-<br>naden av en samlad reglering av utbildningen i en del fall haft vissa ne-<br>gativa konsekvenser. Genom att det inte finns någon central reglering<br>med minimikrav eller riktlinjer för hur en utbildning skall se ut kan ut-<br>bildningslängd och -standard ibland komma att variera på ett otillfreds-<br>ställande sätt. Det finns inte heller någon garanti för att en utbildning<br>över huvud taget kommer att finnas kvar. Både arbetsgivare och patienter<br>får svårigheter att avgöra vilken kompetens en yrkesutövare besitter.</p>
<p>Samtidigt kan variationer inom utbildningsväsendet vara av godo. Den<br>snabba och ständigt pågående utvecklingen inom sjukvården skapar be-<br>hov av nya utbildningar och förändringar i befintliga utbildningar. Ut-<br>bildningsanstaltema måste i viss mån kunna anpassa sig till efterfrågan.<br>Detta hindrar inte att det i många sammanhang bl.a. med hänsyn till pati-<br>entsäkerheten ter sig angeläget med en viss samordning av de mål eller<br>minimikrav som bör gälla for en utbildning.</p>
<p>När en yrkesgrupp kommit att omfattas av legitimationsbestämmelser-<br>na har detta, med undantag för naprapater och kiropraktorer-, föranlett en<br>reglering av utbildningen. Om det stora problemet ur kompetens- och<br>behörighetssynpunkt inom ett yrkesområde är avsaknaden av en reglerad<br>utbildning är det enligt kommitténs uppfattning inte rimligt att gå omvä-<br>gen om en legitimation for att komma till rätta med problemet. I stället</p>
<p>189</p>
<p>ter det sig naturligt att i första hand överväga en reglering av den ifråga-<br>varande utbildningen.</p>
<p>Kommittén föreslår att utbildningarna för audionomer, biomedicinska<br>analytiker, dietister, ortopedingenjörer och sjukhusfysiker regleras ge-<br>nom införandet av nya yrkesexamina i högskoleförordningen.</p>
<p>Utöver goda kunskaper inom relevanta ämnesområden är det också av<br>stor betydelse att yrkesutövare inom hälso- och sjukvården besitter såda-<br>na egenskaper att de kan anses lämpliga för sitt yrke. Kommittén lämnar<br>inga förslag till förändringar beträffande prövningen av den personliga<br>lämpligheten, men betonar starkt vikten av att en sådan prövning kom-<br>mer till stånd i ett så tidigt skede som möjligt.</p>
<p>Särskilt om sjuksköterskeutbildningen</p>
<p>Den tidigare sjuksköterskeutbildningen innebar att de studerande valde<br>en särskild inriktning/specialitet redan under grundutbildningen. Dess-<br>utom fanns vidareutbildningar som var centralt reglerade. År 1993 inför-<br>des en ny sjuksköterskeutbildning som innebar en harmonisering med de<br>direktiv för sjuksköterskor som finns inom EU. Den nya utbildningen är<br>en treårig generalistutbildning i allmän hälso- och sjukvård. Någon spe-<br>cialisering sker således inte längre under grundutbildningen. De vidare-<br>utbildningar som finns saknar, med undantag av barnmorskeutbildning-<br>en, central reglering. Varje utbildningsanstalt bestämmer därmed själv<br>vidareutbildningarnas längd och innehåll.</p>
<p>En mycket stor andel av antalet sjukskötersketjänster i landet upprätt-<br>hålls av vidareutbildade sjuksköterskor. Specialiserat kunnande är en<br>nödvändighet i hälso- och sjukvårdsarbetet och en förutsättning för fort-<br>satt höjning av vårdkvalitén. Det är således angeläget att sjuksköterskor-<br>na far tillgång till erforderliga vidareutbildningar och att dessa är av god<br>kvalitet.</p>
<p>Socialstyrelsen har utfärdat nya allmänna råd med kompetenskrav för<br>tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska. Inom sjukvården finns<br>enligt vad kommittén erfarit en stor oro för att de nya generalistsjukskö-<br>terskoma inte skall ha erforderlig kompetens för tjänstgöring inom sär-<br>skilda specialiteter inom sjukvården. Kommittén har också uppfattningen<br>att det erfordras en fastare reglering än allmänna råd från Socialstyrelsen<br>för att garantera en hög kompetens hos framtidens sjuksköterskor.</p>
<p>Kommittén anser att den nya förlängda grundutbildningen bör inne-<br>hålla en grund inom samtliga centrala specialistområden. För att garante-<br>ra att det i framtiden kommer att finnas vidareutbildningar av erforderlig<br>kvalitet och längd inom centrala områden bör enligt kommitténs uppfatt-<br>ning vissa vidareutbildningar för sjuksköterskor regleras. Kommittén<br>föreslår att nio olika vidareutbildningar/-specialiteter skall regleras. De<br>sjuksköterskor som genomgått en reglerad vidareutbildning bör ges rätt<br>att göra ett tillägg till sin yrkesbeteckning. Även tillägget bör, liksom<br>yrkesbeteckningen legitimerad sjuksköterska, vara skyddat.</p>
<p>Barnmorskorna bör även fortsättningsvis kunna erhålla särskild legiti-<br>mation som barnmorska.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>190</p>
<p>För röntgensjuksköterskoma föreslås en treårig direktutbildning som Prop. 1997/98:109<br>leder till legitimation som röntgensjuksköterska. Bilaga 1</p>
<h3>Grundlagsskydd av närings- och yrkesfriheten</h3>
<p>I kommitténs direktiv anges att konsekvenserna av den nya grundlagsre-<br>geln till skydd för närings- och yrkesfriheten samt inkorporeringen av<br>Europakonventionen for de mänskliga rättigheterna i svensk lagstiftning<br>bör genomlysas närmare för behörigheten inom hälso- och sjukvården<br>m.m.</p>
<p>Kommittén konstaterar att behörighetsregleringar inom hälso- och<br>sjukvården medför begränsningar i möjligheterna att utöva vissa yrken<br>och därigenom utgör begränsningar i närings- och yrkesfriheten. Enligt<br>den nya grundlagsbestämmelsen far inskränkningar göras i närings- och<br>yrkesfriheten endast för att tillgodose angelägna allmänna intressen och<br>aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.</p>
<p>Motivet för att införa begränsningar i närings- och yrkesfriheten inom<br>hälso- och sjukvården har främst varit att skydda patienternas säkerhet i<br>vården. Detta skydd har hittills ansetts vara ett angeläget allmänt intresse.<br>Införandet av den nya grundlagsregeln är inte tänkt att ändra det förhål-<br>landet och regeln hindrar inte införandet av sådana begränsningar.</p>
<p>Kommittén konstaterar vidare att gällande normgivningsregler skall<br>tillämpas även på den nya grundlagsregeln. Till följd härav skall be-<br>gränsningar i närings- och yrkesfriheten som huvudregel meddelas ge-<br>nom lag men såväl regering som förvaltningsmyndighet har möjlighet att<br>meddela föreskrifter på området i den omfattning som riksdagen anger i<br>lag.</p>
<p>Inkorporeringen av Europakonventionen i svensk lagstiftning berör<br>bl.a. frågor om rätten till domstolsprövning. Kommittén konstaterar att<br>enligt svensk lagstiftning finns möjlighet till domstolsprövning såväl när<br>det gäller fråga om att erhålla legitimation eller annan behörighet som<br>vid återkallelse av sådan behörighet.</p>
<h3>Framtida behörighetsreglering</h3>
<p>Den nuvarande behörighetsregleringen används främst för att uppnå de<br>samhälleliga målen om att hälso- och sjukvården skall vara av god kva-<br>litet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behand-<br>lingen dvs. för att upprätthålla en hög patientsäkerhet.</p>
<p>Kommittén konstaterar att det inte finns några sakliga skäl att frångå<br>de principer som dagens behörighetsreglering bygger på. Det innebär att<br>de nuvarande bedömningsgrunderna i huvudsak bör finnas kvar. Kom-<br>mittén anser dessutom att eftersom omsorgen om patientens säkerhet i<br>vården utgör det grundläggande skälet för en behörighetsreglering måste<br>varje förändring eller utvidgning av bestämmelserna ha patientens berät-<br>tigade krav på säkerhet som ledstjärna. Samtidigt understryker kommit-<br>tén att behörighetsreglering endast är ett styrmedel eller instrument som</p>
<p>191</p>
<p>staten förfogar över för att kontrollera att yrkesutövare inom hälso- och<br>sjukvården har den nödvändiga kompetens som behövs för att upprätt-<br>hålla en hög patientsäkerhet. Kompetenskontroll under utbildningen och<br>återkommande kontroller och kvalitetssäkring av arbetsgivaren är exem-<br>pel på andra viktiga instrument.</p>
<p>Kommittén konstaterar också att det under senare år har skett flera<br>viktiga förändringar som berör hälso- och sjukvården. Det gäller avregle-<br>ringen av vissa vårdutbildningar inom högskolan, nya organisationsfor-<br>mer inom den offentliga vården, en ökad etablering av yrkesgrupper in-<br>om den privata vården samt Sveriges medlemskap i EU. Härtill kommer<br>införandet av en ny mer samlad tillsynslagstiftning. De nya omständig-<br>heterna ökar behovet av en tydlig och utvecklad behörighetsreglering och<br>har dessutom gjort att skälen för att i behörighetsregleringen i något vä-<br>sentligt avseende skilja på offentlig och privat anställd vårdpersonal har<br>minskat i betydelse.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt har kommittén försökt precisera och ut-<br>veckla vad som bör krävas för att ett yrke skall fa omfattas av en särskild<br>legitimation. De kriterier som bör väga tyngst vid bedömningen har<br>kommittén delat in i tre kategorier; yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå<br>och internationella förhållanden. Frågan om yrkesrollens innehåll gäller<br>bl.a. bredden och självständigheten i yrkesrollen, det direkta patien-<br>tansvaret och risknivån vid felbehandling.</p>
<p>Kommittén föreslår att fyra nya yrkeskategorier skall omfattas av be-<br>stämmelserna om legitimation: Apotekare och receptarier (farmaceuter)<br>samt arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Apotekare och receptarier före-<br>slås erhålla ensamrätt till yrket genom legitimationen i stället för som i<br>dag genom examensbeviset. Härutöver föreslår kommittén, som tidigare<br>angetts, att röntgensjuksköterskor kan erhålla en särskild legitimation.</p>
<p>Som ett komplement till legitimationen föreslår kommittén att de yr-<br>kesgrupper som i dag kan erhålla legitimation också i samband därmed<br>som huvudregel får ett skydd för yrkestiteln. Kommittén anser att skyd-<br>det för yrkestiteln inte som för närvarande skall förbehållas de fem yr-<br>kesgrupperna barnmorskor, läkare, psykologer, psykoterapeuter och<br>tandläkare. Den nuvarande ordningen medför att det är möjligt att kalla<br>sig t.ex. sjuksköterska eller sjukgymnast utan att ha utbildning eller legi-<br>timation för yrket bara man inte kombinerar denna yrkestitel med ut-<br>trycket legitimerad. Man kan med fog påstå att allmänheten/-patientema<br>utgår från att den som har yrkestiteln sjukgymnast eller sjuksköterska<br>också har legitimation för yrket. Att så i verkligheten inte med nödvän-<br>dighet behöver vara fallet torde kunna uppfattas som en brist i lagstift-<br>ningen.</p>
<p>Enligt kommitténs uppfattning bör således de yrkesgrupper som om-<br>fattas av legitimationsreglema också som huvudregel ha ensamrätt till<br>yrkestiteln och inte enbart skydd för beteckningen legitimerad i kombi-<br>nation med yrkestiteln. En sådan reglering skulle generellt sett stärka<br>patientsäkerheten och göra behörighetsregleringen enhetligare och tydli-<br>gare.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>192</p>
<p>Kommittén anser att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker Prop. 1997/98:109<br>tills vidare bör undantas från detta titelskydd. På sikt bör dock samtliga Bilaga 1<br>yrken som är legitimationsgrundande också ha skyddad yrkestitel.</p>
<p>Bland de yrken som enligt kommitténs förslag inte kommer att omfat-<br>tas av legitimationsbestämmelsema finns yrkesverksamheter som i och<br>för sig innebär risker från patientsynpunkt och där yrkesutövaren har en<br>mer eller mindre självständig yrkesroll. I många fall verkar yrkesutövar-<br>na också utanför den offentliga hälso- och sjukvården.</p>
<p>Kommittén har med anledning härav diskuterat tre system som kom-<br>plement till bestämmelserna om legitimation och därvid valt att föreslå<br>en reglering i form av särskilt skyddade yrkestitlar.</p>
<p>Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legitimationen<br>utan till ett visst examens- eller kompetensbevis. Regleringen innebär<br>inte någon exklusiv rätt att utöva yrket. Yrkesutövare med skyddad yr-<br>kestitel räknas som hälso- och sjukvårdspersonal när de i sin verksamhet<br>inom hälso- och sjukvården använder den skyddade yrkestiteln och står<br>därmed under samhällets tillsyn.</p>
<p>Kommittén föreslår att audionomer, biomedicinska analytiker, dietister<br>och ortopedingenjörer skall omfattas av denna reglering med skyddade<br>yrkestitlar. Även specialistsjuksköterskor föreslås, genom en särskild<br>bestämmelse, fa skyddad yrkestitel. Detta skydd av yrkestitlar bör, på<br>samma sätt som gäller för de i dag skyddade yrkestitlarna, endast gälla på<br>hälso- och sjukvårdens område. Det torde enligt kommitténs mening föra<br>för långt att införa ett förbud för icke behöriga att använda skyddade yr-<br>kestitlar även på andra samhällsområden.</p>
<p>Kommittén föreslår härutöver en utvidgning av begreppet hälso- och<br>sjukvårdspersonal på så sätt att även yrkesutövare med fastställd vårdut-<br>bildning som i annat fall bedriver vård, behandling eller undersökning av<br>patienter skall omfattas av detta begrepp. Härigenom torde samtliga<br>skolmedicinska yrkesutövare som på något avgörande sätt kan påverka<br>patientsäkerheten komma att omfattas av begreppet hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal och därigenom ställas under samhällets tillsyn.</p>
<p>Kommittén ser den verksamhet med ackreditering och certifiering som<br>håller på att växa fram som ett viktigt komplement till statens tillsyn. Det<br>finns också skäl att utreda frågan om ett obligatoriskt certifieringsförfa-<br>rande för vissa personalkategorier inom hälso- och sjukvården. Därvid<br>måste bl.a. rättssäkerhetsaspektema analyseras. Vidare bör klarläggas hur<br>systemet med ackreditering och certifiering fungerar i större skala.<br>Kommittén anser att det är angeläget att dessa frågor snarast får en allsi-<br>dig belysning så att systemet kan utvecklas och fa en större spridning.</p>
<p>Kommittén anser att det, bl.a. med tanke på de nya reglerna om att lä-<br>karvårdsersättning som huvudregel inte lämnas till en läkare som vid<br>vårdtillfället har fyllt 65 år och förslaget om receptregister, f.n. inte finns<br>något uttalat behov av att införa bestämmelser om en fast övre ålders-<br>gräns för legitimerade yrkesutövare eller andra restriktioner av äldre le-<br>gitimerade personers verksamhet inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>193</p>
<p>13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<h3>Manuella behandlingsmetoder - kiropraktorer, naprapater och<br>osteopater</h3>
<p>Sedan 1989 har kiropraktorer med särskild utbildning kunnat erhålla le-<br>gitimation i Sverige. Ingen svensk utbildning har hittills godkänts för<br>legitimation, utan de som erhållit legitimation har utbildats utomlands.<br>Kiropraktorer utbildade vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i<br>Stockholm har framställt önskemål om legitimation. Regeringen uppdrog<br>i maj 1996 åt Socialstyrelsen att jämföra hur kiropraktorutbildningen vid<br>Skandinaviska Kiropraktorhögskolan beträffande längd och innehåll för-<br>håller till den kiropraktorutbildning som anordnas vid Odense universitet<br>i Danmark. Frågan om legitimation för svenskutbildade kiropraktorer<br>bör, enligt kommitténs uppfattning, anstå till dess Socialstyrelsens jämfö-<br>rande utvärdering av Skandinaviska Kiropraktorhögskolan är avslutad.</p>
<p>Manipulation är en behandlingsform som används inom den manuella<br>medicinen. Enligt vad som framkommit kan vissa former av manipula-<br>tionsbehandling innebära allvarliga risker om den utförs av personer som<br>inte besitter erforderliga kunskaper. Dessa risker talar enligt kommittén<br>för att manipulationsbehandling bör kringgärdas med ytterligare restrik-<br>tioner.</p>
<p>Omfattningen och betydelsen av kiropraktoremas och naprapatemas<br>verksamhet talar för att man bör överväga en mera enhetlig reglering av<br>de manuella behandlingsmetoderna. Kommittén föreslår därför att en<br>särskild utredning om de manuella behandlingsmetoderna inleds snarast.</p>
<p>Naprapatema fick år 1994 möjlighet att erhålla legitimation. Kommit-<br>tén anser att det inte finns anledning att i avvaktan på en närmare utred-<br>ning av de manuella behandlingsmetoderna göra några ändringar i behö-<br>righetsregleringen för naprapater.</p>
<p>Osteopatema omfattas inte av någon särskild behörighetsreglering.<br>Kommittén lämnar inga förslag som berör osteopatema.</p>
<h4>Psykologer och psykoterapeuter</h4>
<p>Psykologer</p>
<p>Kommittén har tagit del av ett flertal skrivelser och förslag som rör psy-<br>kologers utbildning, kompetens och rättsliga behörighet. Det gäller bl.a.<br>önskemål om ensamrätt för psykologer att utöva yrket.</p>
<p>Kommittén anser att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet<br>som bedrivs av personer utan erforderlig kompetens kan innebära risker<br>för patienterna. Det kan därför finnas skäl att förbehålla hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal rätten att behandla allvarliga psykotiska störningar. Ut-<br>formningen av en sådan bestämmelse kräver emellertid ytterligare utred-<br>ning, bl.a. för att avgränsa förbudsområdet på ett rimligt sätt. Någon så-<br>dan ytterligare utredning har det inte funnits utrymme för inom ramen för<br>kommitténs arbete. Av denna anledning lämnar kommittén inte något<br>förslag som inskränker rätten att bedriva psykologisk eller psykoterapeu-<br>tisk verksamhet. Dock kan i detta sammanhang erinras om kommitténs</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>194</p>
<p>förslag om förbud för yrkesutövare som inte är hälso- och sjukvårdsper-<br>sonal att behandla barn under 15 år.</p>
<p>Till kommittén har också framförts önskemål om en rättslig reglering<br>av psykologernas specialistkompetens. En sådan reglering kan ha den<br>fördelen att patienterna far en bättre upplysning om yrkesutövarens ut-<br>bildning/kompetens och den kan därmed underlätta för den enskilde att<br>finna den specialitet som söks. Kommittén anser emellertid att det f.n.<br>inte finns något uttalat behov från statens sida att även reglera vidareut-<br>bildningar av psykologer. Redan den nuvarande utbildningen som ligger<br>till grund for legitimationen är omfattande och av hög kvalitet. För pati-<br>enternas del torde det vara tillräckligt att samhället ger en garanti for den<br>kompetens som erhålls genom grundutbildning jämte praktisk tjänstgö-<br>ring.</p>
<p>När det gäller frågan om legitimerade psykologers verksamhet utanför<br>den egentliga hälso- och sjukvårdens organisation anser kommittén att<br>rättsläget bör tolkas på så sätt att legitimerade psykologer alltid räknas<br>som hälso- och sjukvårdspersonal och står under samhällets tillsyn i den<br>mån deras yrkesutövning innebär att de undersöker, vårdar eller behand-<br>lar andra människor. Detta oberoende av hur verksamheten är organise-<br>rad.</p>
<p>Psykoterapeuter</p>
<p>Legitimation som psykoterapeut får meddelas den som avlagt den i hög-<br>skoleförordningen reglerade psykoterapeutexamen eller den som visar att<br>han på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens. När det gäller ut-<br>bildningar som inte leder till psykoterapeutexamen är det i dag i prakti-<br>ken Socialstyrelsen som tar ställning till vilka inriktningar inom psykote-<br>rapin som kan ligga till grund för legitimation.</p>
<p>Representanter för två olika inriktningar inom psykoterapin som inte<br>godkänts for legitimation har framfört kritik mot Socialstyrelsens hand-<br>läggning av frågor om legitimering av psykoterapeuter. Det gäller inrikt-<br>ningarna transaktionsanalys och gestaltterapi.</p>
<p>Kommittén har inte haft någon möjlighet att genomföra en sådan ut-<br>redning som krävs för att kunna bedöma om inriktningarna transaktions-<br>analys och gestaltterapi bör kunna ligga till grund för legitimation som<br>psykoterapeut. Förhållandena har emellertid visat att det finns ett behov<br>av att skärpa reglerna för vilka utbildningar/inriktningar som skall bedö-<br>mas motsvara den statliga psykoterapeutexamen.</p>
<p>Kommittén anser att när det gäller svenska psykoterapeututbildningar<br>bör endast högskoleutbildningar och utbildningar som godkänts med stöd<br>av lagen om tillstånd att utfärda vissa examina kunna leda till legitima-<br>tion som psykoterapeut.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>195</p>
<h3>Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande Prop. 1997/98:109<br>åtgärder Bilaga 1</h3>
<p>Kommitténs uppdrag innefattar enligt direktiven en översyn av bestäm-<br>melserna i kvacksalverilagen. Altemativmedicinkommittén lämnade i sitt<br>betänkande (SOU 1989:60) Huvudbetänkande från altemativmedicin-<br>kommittén ett forslag till lag om altemativmedicinsk verksamhet m.m.<br>Lagen var tänkt att ersätta den gällande kvacksalverilagen. Förslaget har<br>remissbehandlats och kommittén har tagit fasta på en del av kritiken mot<br>förslaget.</p>
<p>Som tidigare anförts är patientsäkerheten den grundläggande utgångs-<br>punkten för kommitténs ställningstaganden. En annan väsentlig<br>utgångspunkt i detta sammanhang är den enskildes frihet att välja be-<br>handlingsform och behandlingsmetod. Denna frihet måste vägas mot<br>intresset att upprätthålla ett gott skydd för den enskildes säkerhet i vår-<br>den.</p>
<p>Attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder<br>har förändrats under de senaste decennierna. Flera av de yrkesgrupper<br>och behandlingsmetoder som tidigare räknades som kvacksalveri faller<br>numera inom behörighetslagstiftningens ram.</p>
<p>Uttrycket kvacksalveri har kommit att användas som en sammanfat-<br>tande benämning på verksamheter som omfattas av kvacksalverilagen.<br>Samtidigt har begreppet kvacksalveri kommit att få en oklar och något<br>tvetydig innebörd. Beträffande vissa yrkesgrupper gäller att de i några<br>sammanhang, exempelvis när de är verksamma vid ett sjukhus, är att<br>beteckna som hälso- och sjukvårdspersonal, medan den verksamhet som<br>de bedriver i privat regi utanför sjukhuset räknas som kvacksalveri såvi-<br>da de inte biträder legitimerad personal. I detta sammanhang bör därför<br>nämnas att kommittén ovan under rubriken Framtida behörighetsregle-<br>ring föreslår att omfattningen av begreppet hälso- och sjukvårdspersonal<br>utvidgas. Genom förslaget torde huvuddelen av dessa yrkesgrupper bli<br>hälso- och sjukvårdspersonal även när de är verksamma i privat regi.</p>
<p>Enligt kommitténs uppfattning skulle samtidigt det vara en klar fördel<br>om man i lagstiftningen kunde åstadkomma en mera enhetlig syn på yr-<br>kesgrupper och behandlingsmetoder. Man måste också hålla i minnet att<br>kvacksalverilagen är mer än 35 år gammal och speglar femtiotalets syn-<br>sätt. Sammanfattningsvis anser kommittén att kvacksalverilagen i sin<br>nuvarande utformning har spelat ut sin roll. Istället bör de begränsningar<br>i utövandet av hälso- och sjukvårdande yrkesverksamhet i vid mening<br>som är nödvändiga for patientsäkerheten kunna rymmas i en reformerad<br>behörighetslagstiftning.</p>
<p>Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande förändringar:</p>
<p>* Gränsen for behandling av barn höjs från 8 år till 15 år.</p>
<p>* Förbudet mot att lämna skriftliga råd utan föregående personlig under-<br>sökning tas bort.</p>
<p>* Ett förbud mot att tillhandahålla optiska synhjälpmedel till barn under<br>åtta år utan föregående anvisning av läkare införs.</p>
<p>196</p>
<h3>Ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område Prop. 1997/98:109<br>Bilaga 1</h3>
<p>I kommitténs uppdrag har främst ingått att se över behörighetslagen och<br>kvacksalverilagen. Vårt arbete har även berört åliggandelagen och dis-<br>ciplinpåföljdslagen.</p>
<p>Enligt kommitténs mening talar flera omständigheter för att en bättre<br>samordning av dessa fyra lagar bör ske. Det är således en brist att det i<br>fyra olika lagar regleras vilka åligganden som åvilar hälso- och sjuk-<br>vårdspersonal, vem som far eller inte far utföra vissa hälso- och sjukvår-<br>dande åtgärder, vem som har rätt till viss behörighet eller legitimation<br>och vilka disciplinpåföljder eller andra åtgärder som kan tillgripas mot<br>olika yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>Såväl patienterna, de enskilda yrkesutövarna, arbetsgivare som myn-<br>digheter torde enligt kommitténs mening ha intresse av att lagstiftningen<br>är klar och överskådlig. Kommittén anser därför att det skulle befrämja<br>överblickbarheten inom detta rättsområde om regler som direkt berör<br>yrkesverksamheten på hälso- och sjukvårdens område samlades i en lag.</p>
<p>Kommittén föreslår därför att de nu nämnda lagarna sammanförs i en<br>lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Kommittén pekar också på möjligheten att sammanföra denna nya lag<br>samt hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, den nya tillsynslagen<br>och övrig lagstiftning som direkt berör hälso- och sjukvården i en sär-<br>skild hälso- och sjukvårdsbalk.</p>
<h3>Behörighetsfrågor inom socialtjänsten</h3>
<p>Av kommitténs direktiv framgår att legitimation hittills inte har före-<br>kommit inom socialtjänsten. Förslag har emellertid framförts om detta<br>för bl.a kuratorer och socionomer. Syftet har varit att tillförsäkra allmän-<br>heten en god och professionell handläggning inom socialtjänsten. Över-<br>vägandena beträffande behovet av en rättslig reglering för dessa och när-<br>liggande yrken bör enligt uttalanden i våra direktiv utgå från samma<br>principer som föreslås gälla för en reglering av yrken inom hälso- och<br>sjukvården. Kommittén har därför haft till uppgift att även se på dessa<br>hälso- och sjukvården närliggande områden.</p>
<p>Det finns enligt kommitténs uppfattning goda skäl att ställa höga krav<br>beträffande utbildning och lämplighet hos de personer som deltar i be-<br>slutsprocesser och handläggning av ärenden inom socialtjänsten. Perso-<br>nal inom socialtjänsten är emellertid på ett annat sätt än inom hälso- och<br>sjukvården beroende av vad som beslutats av politiskt tillsatta nämndle-<br>damöter. Någon motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens sär-<br>skilda ansvar för medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten.<br>Kommitténs uppfattning är därför att man inte bör skapa ett legitima-<br>tionsförfarande för yrken inom socialtjänsten. Däremot kan det finnas<br>skäl att överväga en behörighetsreglering eller kompetensreglering knu-<br>ten till vissa tjänster. Kommittén anser dock att man bör avvakta den vi-<br>dare behandlingen av Socialtjänstkommitténs förslag till ny socialtjänst-<br>lag och de förslag som lämnats beträffande socionom- och sociala om-</p>
<p>197</p>
<p>sorgsutbildningama innan man överväger att infora en ny reglering för Prop. 1997/98:109<br>yrken inom socialtjänsten. Bilaga 1</p>
<h3>Mervärdesskatt på sjukvård, tandvård och social omsorg</h3>
<p>Sjukvård, tandvård och social omsorg har i Sverige varit undantagna från<br>skatteplikt för mervärdesskatt så länge den skatteformen tillämpats här.<br>Detsamma gäller i övriga nordiska länder sedan 1960-talet, då mervär-<br>desskatten infördes i dessa länder liksom i Sverige.</p>
<p>Kommitténs uppdrag i fråga om mervärdesskatten har främst varit att<br>överväga om konsekvensändringar bör göras i denna till följd av de änd-<br>ringar av behörighetslagstiftningen som kommittén föreslår. Vidare har i<br>direktiven till kommittén framhållits att en del problem uppkommer ge-<br>nom att sjukvårdstjänster som tillhandahålls på sjukhus och liknande är<br>skattefria men att samma tjänster i annan verksamhet inom sjukvårdens<br>område är skattefria bara om de ges av legitimerad personal.</p>
<p>De ändringar av behörighetslagstiftningen m.m. som kommittén före-<br>slår avser inte tandvården och den sociala omsorgen. Övervägandena i<br>fråga om mervärdesskatten avser därför endast sjukvården.</p>
<p>Kommittén har i fråga om behörighetsreglerna inom sjukvården före-<br>slagit att utövare av ytterligare fyra yrken inom sjukvården - apotekare,<br>receptarier, arbetsterapeuter och sjukhusfysiker - skall kunna fa legiti-<br>mation för yrket. Vidare har kommittén föreslagit att bl.a. audionomer,<br>biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall få sin yr-<br>kestitel skyddad i deras yrkesutövning.</p>
<p>Kommittén har funnit att sjukvård som ges av dessa yrkesutövare fyl-<br>ler de allmänna kraven för undantag från skatteplikt till mervärdesskatt<br>och att skattebortfallet vid ett sådant undantag kan uppskattningsvis be-<br>räknas till omkring 6-7 milj. kr. Undantag från skatteplikt föreslås för<br>sjukvård, som tillhandahålls av dessa yrkesgrupper. Sjukvårdstjänster<br>som utförs på apotek av legitimerade apotekare och receptarier blir dock<br>enligt kommitténs mening inte skattefria, då apoteksverksamheten be-<br>drivs av Apoteksbolaget AB vilket inte enligt reglerna om mervärdes-<br>skatt kan tillhandahålla skattefri sjukvård. Om denna bedömning inte<br>godtas, föreslår kommittén att en bestämmelse införs i mervärdesskatte-<br>lagen om att sjukvård som tillhandahålls av legitimerade apotekare och<br>receptarier hos Apoteksbolaget AB inte undantas från skatteplikt. Vidare<br>bör en uppföljning göras av verkningarna av de ändrade skattepliktsreg-<br>lema bl.a. avseende frågor om gränsdragningen mellan skattefria och<br>skattepliktiga sjukvårdstjänster.</p>
<p>Frågan om skatteplikt för vård som ges av svenskutbildade kiroprakto-<br>rer bör enligt kommitténs mening tas upp i samband med att regeringen<br>behandlar utbildning och behörighet för dem efter en pågående särskild<br>utredning. För alternativa behandlingsformer föreslår kommittén i övrigt<br>inte några ändringar av mervärdesbeskattningen.</p>
<p>198</p>
<h3>Ekonomiska konsekvenser av kommitténs förslag</h3>
<p>Kommittén föreslår att antalet yrkesgrupper som kan erhålla legitimation<br>utvidgas och att en ny behörighetsreglering med skyddad yrkestitel in-<br>förs. Uppgiften att godkänna legitimation för olika yrkesgrupper åvilar<br>Socialstyrelsen som genom kommitténs förslag far ytterligare fyra yrkes-<br>grupper att handlägga. Det arbetet torde kunna rymmas inom gällande<br>budgetramar. Rätten till skyddad yrkestitel uppkommer efter att vissa<br>yrkesgrupper genomgått angiven utbildning. Något särskilt myndighets-<br>godkännande krävs inte.</p>
<p>Kommittén föreslår vissa ändringar i det kapitel som reglerar begräns-<br>ningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder<br>(nuvarande kvacksalverilagen). Ändringarna medför bl.a. viss utvidgning<br>av det straffbara området vilket kan föranleda nya arbetsuppgifter för<br>Socialstyrelsen. Kostnaderna härför torde dock bli marginella.</p>
<p>En väsentlig konsekvens av att ett yrke blir legitimationsgrundande är<br>att yrkesutövaren blir befriad från skyldighet att erlägga mervärdesskatt.<br>Kommittén har därutöver föreslagit att ett utvidgat system med skyddade<br>yrkestitlar införs, fristående från legitimationsreglema. Kommittén har<br>uppskattningsvis beräknat att skattebortfallet på grund av kommitténs<br>förslag kommer att uppgå till omkring 6-7 milj. kr. Skälen för att kom-<br>mittén vill legitimera ytterligare yrkesgrupper är hänsynen till patientsä-<br>kerheten. Vad gäller dessa yrkesgrupper är skattebefrielsen endast en<br>konsekvens av gällande skattesystem. Enligt kommitténs mening torde<br>det därför inte ankomma på oss att föreslå utgiftsminskningar som mot-<br>svarar skattebortfallet.</p>
<p>Även kommitténs förslag med skyddade yrkestitlar har patientsäker-<br>heten som grund. Kommittén anser det rimligt att även audionomer, bio-<br>medicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer som kan erhålla en<br>sådan skyddad yrkestitel blir befriade från skyldighet att erlägga mervär-<br>desskatt. Deras verksamhet är samhällsnyttig i den mening som anges i<br>motiven till bestämmelsen om undantag från skatteplikt för mervärdes-<br>skatt. Inte heller vad gäller dessa yrkesgrupper anser kommittén därför<br>att det ankommer på kommittén att föreslå någon särskild finansiering<br>motsvarande skattebortfallet.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>199</p>
<h2>Författningsförslag Prop. 1997/98:109</h2>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>1 Förslag till</h3>
<h3>Lag (1997:000) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens<br>område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område såvitt avser</p>
<p>- åligganden för hälso- och sjukvårdspersonal (2 kap.),</p>
<p>- legitimation, ensamrätt till yrke, skyddad yrkestitel, kompetens som<br>Europaläkare och specialist (3 kap.),</p>
<p>- begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder</p>
<p>m.m. (4 kap.),</p>
<p>- disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m. för hälso- och<br>sjukvårdspersonal (5 kap.),</p>
<p>- Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd (6 kap.),</p>
<p>- Socialstyrelsens tillsyn enligt denna lag ( 7 kap.),</p>
<p>- ansvarsbestämmelser, överklagande m.m. (8 kap.).</p>
<p>2 § Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses sådan verksamhet<br>som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen<br>(1985:125) samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel.</p>
<p>3 § Med hälso- och sjukvårdspersonal enligt denna lag avses</p>
<p>1. den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 5 § tredje stycket<br>använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården,</p>
<p>2. personal verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar som med-<br>verkar i vård, behandling eller undersökning av patienter,</p>
<p>3. den som i annat fall vid vård, behandling eller undersökning biträ-<br>der en legitimerad yrkesutövare,</p>
<p>4. övrig personal inom sådan detaljhandel med läkemedel för vilken<br>det gäller särskilda föreskrifter och personal inom den särskilda giftin-<br>formationsverksamheten som bedrivs av Apoteksbolaget Aktiebolag och<br>som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplys-<br>ningar,</p>
<p>5. personal vid larmcentral som förmedlar hjälp eller lämnar råd och<br>upplysningar till vårdsökande,</p>
<p>6. övriga yrkesutövare med fastställd vårdutbildning som i annat fall<br>bedriver vård, behandling eller undersökning av patienter,</p>
<p>7. andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som<br>skall omfattas av lagen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,</p>
<p>8. den som i annat fall enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd<br>av denna lag tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök<br>i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.</p>
<p>200</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad Prop. 1997/98:109<br>yrkesutövare den som enligt särskilda föreskrifter har motsvarande behö- Bilaga 2<br>righet.</p>
<h4>2 kap. Åligganden för hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<h4>Allmänna åligganden</h4>
<p>1 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt ar-<br>bete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.</p>
<p>En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa<br>krav. Vården skall så långt möjligt utformas och genomföras i samråd<br>med patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.</p>
<p>2 § Den som har ansvaret för vården skall se till att patienten far upplys-<br>ningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som finns.<br>Om upplysningar inte kan lämnas till patienten, skall de i stället lämnas<br>till en närstående till patienten. Upplysningar skall dock inte lämnas till<br>patienten eller någon närstående i den utsträckning det finns hinder för<br>detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i 7 § andra styck-<br>et eller 8 § i detta kapitel.</p>
<p>3 § Om en patient har avlidit skall den som tillhör hälso- och sjukvårds-<br>personalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. De efter-<br>levande skall visas hänsyn och omtanke.</p>
<p>4 § Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar<br>ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård skall utforma det med nog-<br>grannhet och omsorg.</p>
<p>5 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för<br>hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.</p>
<p>6 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får överlåta en ar-<br>betsuppgift till någon annan endast när detta är förenligt med en god och<br>säker vård.</p>
<p>Den som överlåter en arbetsuppgift för vilken det krävs formell kom-<br>petens till någon som saknar sådan kompetens svarar för att den som fatt<br>uppgiften har förutsättningar att fullgöra denna.</p>
<h4>Tystnadsplikt m. m.</h4>
<p>7 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller<br>hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller and-<br>ra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon<br>fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.</p>
<p>201</p>
<p>Tystnadsplikt for uppgift om en patients hälsotillstånd gäller även i<br>förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till ändamålet med<br>vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas<br>till patienten.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>8 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården får inte röja en uppgift från en enskild<br>om någon annan persons hälsotillstånd eller andra personliga förhållan-<br>den, om det kan antas att fara uppkommer for att den som lämnat upp-<br>giften eller någon närstående till uppgiftslämnaren utsätts for våld eller<br>annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>9 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården far inte obehörigen röja eller utnyttja<br>sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som han<br>eller hon har fatt kännedom om i verksamheten och som har lämnats dit<br>för att användas som upplysning om eller underlag för behandling eller<br>annan liknande åtgärd.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>10 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och<br>sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut</p>
<p>1. uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om<br>uppgiften i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, po-<br>lismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,</p>
<p>2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,</p>
<p>3. uppgift som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och me-<br>dicinska frågor behöver for sin verksamhet,</p>
<p>4. uppgift som behövs for prövning av ett ärende om att avskilja en<br>studerande från högskoleutbildning,</p>
<p>5. uppgift som Vägverket behöver för prövning av någons lämplighet<br>att ha körkort eller traktorkort.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>3 kap. Behörighets- och legitimationsregler</h4>
<p>1 § I detta kapitel ges bestämmelser for yrkesverksamhet inom hälso- och<br>sjukvården vad gäller</p>
<p>- legitimation</p>
<p>- ensamrätt till yrke</p>
<p>- skyddad yrkestitel</p>
<p>- kompetens som Europaläkare och</p>
<p>- specialistkompetens.</p>
<p>202</p>
<h4>Legitimation</h4>
<p>2 § Utövare av yrke, som anges i nedanstående tabell, skall efter ansökan<br>få legitimation för yrket efter att ha gått igenom den utbildning och prak-<br>tiktjänstgöring som anges i tabellen.</p>
<p>Legitimation far inte meddelas om forhållandena är sådana att legiti-<br>mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan-<br>den varit legitimerad.</p>
<p>Regeringen skall i de fall som anges i tabellen besluta om närmare<br>föreskrifter angående vilken utbildning och praktisk tjänstgöring som<br>skall krävas för att erhålla legitimation.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Yrke/Y rkestitel</p>
<p>Utbildning</p>
<p>Praktisk<br>tjänstgöring</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1 Apotekare</p></td><td>
<p>Apotekarexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 Arbets-</p></td><td>
<p>Arbetsterapeutexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>terapeut</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3 Barnmorska</p></td><td>
<p>Bammorskeexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 Kiropraktor</p></td><td>
<p>F F</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 Logoped</p></td><td>
<p>Logopedexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 Läkare</p></td><td>
<p>Läkarexamen F</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 Naprapat</p></td><td>
<p>F F</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8 Optiker</p></td><td>
<p>Optikerexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 Psykolog</p></td><td>
<p>Psykologexamen F</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 Psykoterapeut</p></td><td>
<p>Psykoterapeutexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11 Receptarie</p></td><td>
<p>Receptarieexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12 Röntgen-</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>sjuksköterska</p></td><td>
<p>Röntgensjuksköterskeexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13 Sjukgymnast</p></td><td>
<p>Sjukgymnastexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14 Sjukhusfysiker</p></td><td>
<p>Sjukhusfysikerexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15 Sjuksköterska</p></td><td>
<p>Sjuksköterskeexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16 Tandhygienist</p></td><td>
<p>T andhy gienistexamen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>17 Tandläkare</p></td><td>
<p>T andläkarexamen</p></td></tr>
</table>
<p>F= Enligt föreskrifter av regeringen (eller myndighet som regeringen<br>bestämmer).</p>
<p>En legitimerad psykoterapeut skall i sin yrkesverksamhet ange sin<br>grundutbildning.</p>
<p>3 § Beteckningen legitimerad får användas endast av yrkesutövare som<br>erhållit legitimation enligt 2 §.</p>
<p>203</p>
<h4>Ensamrätt till yrke</h4>
<p>4 § Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie<br>och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som<br>särskilt förordnats att utöva yrket. Dock far endast den som har legitima-<br>tion som läkare yrkesmässigt bedriva enskild läkarverksamhet.</p>
<h4>Skyddad yrkestitel</h4>
<p>5 § Utövare av yrke som anges i 2 § far genom legitimationen rätt att<br>använda i tabellen angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel).</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket om skyddad yrkestitel gäller inte yrkena</p>
<p>- kiropraktor</p>
<p>- naparapat</p>
<p>- optiker.</p>
<p>Utövare av följande yrken far efter att ha gått igenom den utbildning<br>som regeringen föreskriver rätt att använda av regeringen angiven yrkes-<br>titel (skyddad yrkestitel),</p>
<p>- audionom</p>
<p>- biomedicinsk analytiker</p>
<p>- dietist</p>
<p>- ortopedingenjör.</p>
<p>Sjuksköterska med sådan examen som specialistsjuksköterska som<br>anges i högskoleförordningen (1993:100) bilaga 3 (examensordningen)<br>har rätt att använda av regeringen angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel).</p>
<p>6 § En skyddad yrkestitel far användas endast av yrkesutövare som har<br>rätt till en yrkestitel enligt 5 §.</p>
<p>7 § Om någon, som saknar behörighet att använda skyddad yrkestitel,<br>använder en titel som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel, skall ti-<br>teln i yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område anges så att den<br>tydligt skiljer sig från en skyddad yrkestitel.</p>
<h4>Kompetens som Europaläkare</h4>
<p>8 § En legitimerad läkare som har genomgått av regeringen föreskriven<br>praktisk utbildning skall på ansökan fa kompetens som allmänpraktise-<br>rande läkare (Europaläkare).</p>
<p>En läkare får ange att han eller hon har kompetens som allmänprakti-<br>serande läkare endast om han har sådan kompetens (skyddad beteckning<br>för Europaläkare).</p>
<h4>Specialistkompetens</h4>
<p>9 § En legitimerad läkare eller tandläkare, som genomgått av regeringen<br>föreskriven vidareutbildning, skall på ansökan få specialistkompetens.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>204</p>
<p>En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialist- Prop. 1997/98:109<br>kompetens inom specialitet i sitt yrke endast om han har sådan specialist- Bilaga 2<br>kompetens (skyddad specialistbeteckning).</p>
<h4>Bestämmelser om förfarandet</h4>
<p>10 § Frågor om meddelande av legitimation, kompetens som Europa-<br>läkare och som specialist prövas av Socialstyrelsen.</p>
<p>Visar yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbildning<br>eller praktisk tjänstgöring, som sägs i 2 §, förvärvat motsvarande kompe-<br>tens far Socialstyrelsen meddela honom legitimation.</p>
<h4>4 kap. Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande<br>åtgärder</h4>
<p>1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt under-<br>söker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller där-<br>med jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärd i förebyg-<br>gande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna gäller dock inte<br>den som enligt 1 kap. 3 § är hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>2 § Under utövning av verksamhet som avses i 1 § får ingen</p>
<p>1) behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddsla-<br>gen (1988:1472) är anmälningspliktiga sjukdomar,</p>
<p>2) behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi<br>eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,</p>
<p>3) undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller under<br>lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hyp-<br>nos,</p>
<p>4) behandla annan med användande av radiologiska metoder, eller</p>
<p>5) utprova eller tillhandahålla kontaktlinser.</p>
<p>3 § Under utövning av verksamhet som avses i 1 § far inte någon under-<br>söka eller behandla barn under femton år. Utan föregående anvisning av<br>läkare far dock inte någon tillhandahålla optiska synhjälpmedel till barn<br>under åtta år.</p>
<p>5 kap. Regler om disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation</p>
<p>m.m.</p>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § Detta kap. gäller hälso- och sjukvårdspersonal i deras yrkesutövning<br>på hälso- och sjukvårdens område. I kap. ges bestämmelser om</p>
<p>1. disciplinpåföljd,</p>
<p>2. återkallelse av legitimation, återkallelse av annan behörighet att<br>utöva yrke inom hälso- och sjukvården, begränsning av behörighet att<br>förskriva narkotiska och alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit.</p>
<p>205</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 3 - 5 §§ gäller endast yrkesutövning som har sam-<br>band med undersökning, vård och behandling av patienter eller klinisk<br>forskning på människor.</p>
<h4>Disciplinpåföljd</h4>
<p>3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet inte fullgör vad som åvilar honom eller henne enligt<br>2 kap. 1, 2, 4, 6, 7, och 8 §§ eller enligt någon annan föreskrift som är av<br>direkt betydelse för säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om<br>felet är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd<br>underlåtas.</p>
<p>Disciplinpåföljd är erinran eller varning.</p>
<p>Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även<br>den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör<br>det.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller<br>hon deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.</p>
<p>4 § Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har anmälts till<br>åtal, far disciplinärt förfarande enligt detta kapitel inte inledas eller fort-<br>sättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse<br>om anmälan enligt 6 kap. 13 § far dock ske.</p>
<p>Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, far ett disciplinärt<br>förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan<br>orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.</p>
<p>Anmälan till åtal skall ske, om den mot vilken disciplinpåföljd ifråga-<br>satts är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått brott, för<br>vilket fängelse är föreskrivet. Särskilda regler gäller för åtal för brott en-<br>ligt 6 § lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte<br>med befruktade ägg från människa.</p>
<p>Anmälan till åtal skall göras av Socialstyrelsen om annat inte följer av<br>6 kap. 21 §.</p>
<p>5 § Disciplinpåföljd far inte åläggas någon, om han eller hon inte inom<br>två år efter förseelsen har underrättats om anmälan enligt 6 kap. 13 § el-<br>ler enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riks-<br>dagens ombudsmän eller 5 § förordningen (1975:1345) med instruktion<br>för Justitiekanslem.</p>
<p>Disciplinpåföljd far inte åläggas senare än fem år efter förseelsen.</p>
<h4>Återkallelse av legitimation m. m.</h4>
<p>6 § Legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården skall åter-<br>kallas om den legitimerade</p>
<p>1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt<br>visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>206</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan Prop. 1997/98:109</p>
<p>utöva yrket tillfredsställande, Bilaga 2</p>
<p>3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder<br>mot återkallelse från allmän synpunkt.</p>
<p>Har någon på grund av auktorisation i ett annat land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES) fatt legitimation inom hälso- och<br>sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen<br>återkallas.</p>
<p>7 § Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör åter-<br>kallas enligt 6 § första stycket 2, får den legitimerade föreläggas att låta<br>sig undersökas av läkare som anvisas honom eller henne.</p>
<p>Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, far legiti-<br>mationen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitima-<br>tionen har prövats slutligt.</p>
<p>Har den legitimerade inte följt ett föreläggande om läkarundersökning<br>inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får legitimationen<br>återkallas.</p>
<p>8 § Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva<br>narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, far denna<br>behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller<br>begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.</p>
<p>9 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som<br>avses i 8 §, får den aktuella behörigheten dras in eller begränsas till dess<br>frågan om indragningen eller begränsningen av behörigheten har prövats<br>slutligt.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl far beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex<br>månader.</p>
<p>10 § Har en legitimation återkallats eller har en behörighet att förskriva<br>narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in<br>eller begränsats, skall en ny legitimation respektive behörighet meddelas<br>när förhållandena medger det.</p>
<h4>Återkallelse av annan behörighet</h4>
<p>11 § Annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården än le-<br>gitimation som meddelats enligt 3 kap. far återkallas om den som fått<br>behörigheten</p>
<p>1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan<br>utöva yrket tillfredsställande.</p>
<p>207</p>
<p>Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten bör återkal- Prop. 1997/98:109<br>las, far den återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats Bilaga 2<br>slutligt.</p>
<h4>6 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet</h4>
<h4>Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd</h4>
<p>1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag prövas av Hälso- och<br>sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>Nämnden prövar även frågor som avses i 5 kap. 6 -11 §§.</p>
<p>2 § Ansvarsnämnden består av ordförande och åtta andra ledamöter. De<br>utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit ordinarie doma-<br>re. Övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.</p>
<p>För ordföranden skall för samma tid utses en eller flera ställföreträda-</p>
<p>re. En sådan ställföreträdare skall vara eller ha varit ordinarie domare.</p>
<p>För varje annan ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare som<br>skall utses för samma tid som ledamoten.</p>
<p>3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordförande och sex andra leda-<br>möter. Till sammanträde med nämnden skall samtliga ledamöter kallas.<br>Om en ledamot anmäler förhinder, skall en ersättare kallas.</p>
<p>4 § Ordföranden far ensam fatta beslut</p>
<p>1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om<br>föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 7 § första<br>stycket eller om tillfällig återkallelse enligt 5 kap. 7 § andra stycket, 9 §<br>eller 11 § andra stycket eller om utdömande av vite enligt 11 § i detta<br>kapitel,</p>
<p>2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om be-<br>slutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns grun-<br>dad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd,</p>
<p>3. om återkallelse av legitimation eller behörighet på egen begäran i<br>fall när hinder mot återkallelse inte kan antas föreligga, eller</p>
<p>4. om återkallelse av legitimation enligt 5 kap. 7 § tredje stycket då<br>den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.</p>
<p>Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall änmälas vid nästa<br>sammanträde med nämnden.</p>
<p>5 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden<br>skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare till-<br>lämpas.</p>
<p>6 § I fråga om omröstning i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i</p>
<p>29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna<br>ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.</p>
<p>208</p>
<p>Handläggning i ansvarsnämnden Prop. 1997/98:109</p>
<p>7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av Socialstyrel-<br>sen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan<br>anmäla saken, en närstående till patienten.</p>
<p>Frågor som avses i 5 kap. 6 - 11 §§ tas upp på anmälan av Socialsty-<br>relsen eller på ansökan av den som saken gäller.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslem att göra anmälan i ärende som avses i första eller andra stycket<br>finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksda-<br>gens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn.</p>
<p>8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras skriftligen.</p>
<p>9 § Anmälan eller ansökningshandling skall innehålla uppgift om</p>
<p>1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och pos-<br>tadress,</p>
<p>2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan förs av<br>sådan,</p>
<p>3. vem anmälan eller ansökan avser och, om uppgift kan lämnas utan<br>särskild utredning, dennes yrke, adress och arbetsplats,</p>
<p>4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld,</p>
<p>5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller ansökan.</p>
<p>Anmälan eller ansökan av enskild skall vara egenhändigt underteck-<br>nad.</p>
<p>Om part företräds av ombud skall fullmakt ges in.</p>
<p>10 § Är anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till<br>grund för prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller<br>sökanden att inom en viss tid inkomma med kompletterande uppgifter<br>vid påföljd att ärendet annars inte tas upp till prövning.</p>
<p>11 § Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett.</p>
<p>Överflödig utredning skall avvisas.</p>
<p>Nämnden får förelägga den som tillhör hälso- och sjukvårdspersona-<br>len att ge in patientjournaler eller andra handlingar som behövs för ut-<br>redningen. I föreläggandet far vite sättas ut. Vitet döms ut av nämnden.</p>
<p>12 § Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma,<br>när det kan antas vara till fördel för utredningen.</p>
<p>13 § Anmälan eller ansökan enligt 7 § och det som hör till handlingen<br>skall snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. Mot-<br>tagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid.</p>
<p>En sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan<br>eller ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.</p>
<p>209</p>
<p>14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>14 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte an- Prop. 1997/98:109<br>svarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en muntlig förhand- Bilaga 2</p>
<p>ling.</p>
<p>Av svaret skall framgå om den svarande godtar eller motsätter sig den<br>åtgärd som sätts i fråga. I det senare fallet bör svaranden ange skälen för<br>sin inställning och de omständigheter som åberopas.</p>
<p>15 § Kräver en fråga särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta<br>yttrande från myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att<br>lämna yttrande i ämnet. Nämnden får också anlita andra sakkunniga i<br>frågan.</p>
<p>I fråga om sådana sakkunniga som avses i första stycket tillämpas</p>
<p>40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Ersättning för utlåtande av myndigheter, tjänstemän eller andra som är<br>skyldiga att lämna yttrande lämnas endast om det är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt<br>uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.</p>
<p>16 § Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver<br>höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att tillhandahålla en<br>skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall nämnden begära detta<br>hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras<br>eller på annat sätt berörs av åtgärden.</p>
<p>Om det inte finns laga hinder mot det skall rätten hålla förhör eller<br>meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga de-<br>lar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom huvud-<br>förhandling.</p>
<p>17 § Till muntlig förhandling skall partema kallas. En enskild får före-<br>läggas att inställa sig personligen vid påföljd att om han eller hon uteblir<br>det inte utgör hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.</p>
<p>En enskild part som har inställt sig till en muntlig förhandling får av<br>ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostna-<br>der för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen.<br>Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regering-<br>en.</p>
<p>18 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall<br>tillämpas även på beslut enligt 5 kap. 7 § första och andra styckena,<br>5 kap. 9 § första stycket och 5 kap. 11 § andra stycket.</p>
<h4>Överlämnande av vissa ärenden</h4>
<p>19 § En anmälan beträffande arbetstagare får helt eller delvis överlämnas<br>av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd som kan ankomma<br>på arbetsgivaren, om det är uppenbart att ärendets behandling i nämnden<br>inte är påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata patientens<br>rätt.</p>
<p>210</p>
<p>20 § Innehåller en anmälan till ansvarsnämnden klagomål över brister i<br>kontakten mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen hos ett<br>landsting eller en kommun eller över något annat liknande förhållande<br>och finns det grundad anledning att anta att anmälan inte kan föranleda<br>disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna anmälan i den<br>delen till landstinget eller kommunen för åtgärd.</p>
<p>21 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att de i 5 kap. 4 § tredje stycket<br>angivna förutsättningarna för anmälan till åtal föreligger, skall nämnden<br>göra sådan anmälan.</p>
<p>22 § Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinpå-<br>följd eller om återkallelse eller begränsning av behörighet som prövas<br>efter anmälan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem finns i 6 §<br>femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens om-<br>budsmän och i 6 § tredje stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslems<br>tillsyn.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>7 kap. Socialstyrelsens tillsyn</h4>
<p>1 § Hälso- och sjukvårdspersonalen står i sin yrkesutövning under tillsyn<br>av Socialstyrelsen. Detta innebär ingen inskränkning i den tillsyn som en<br>annan myndighet kan ansvara för enligt särskilda föreskrifter.</p>
<p>2 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på So-<br>cialstyrelsens begäran lämna handlingar, prover och annat material som<br>rör verksamheten samt ge styrelsen de upplysningar om denna som sty-<br>relsen behöver för sin tillsyn. Socialstyrelsen får förelägga sådan perso-<br>nal att lämna vad som begärs. I föreläggandet får vite sättas ut.</p>
<p>3 § Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att inspekte-<br>ra hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet. Den som utför inspek-<br>tion har rätt att få tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs och rätt<br>att tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör<br>verksamheten. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna det<br>biträde som behövs vid inspektionen.</p>
<p>4 § Vid inspektion som avses i 3 § har den som utför inspektionen rätt att<br>av polismyndighet få det biträde som behövs för att inspektionen skall<br>kunna genomföras.</p>
<p>5 § Om Socialstyrelsen finner att det finns skäl att ifrågasätta disciplinpå-<br>följd, återkallelse av legitimation eller begränsning av forskrivningsrätt<br>enligt 5 kap. skall styrelsen göra anmälan om detta hos Hälso- och sjuk-<br>vårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>211</p>
<h4>8 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.<br>Ansvarsbestämmelser<br></h4>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1 § Utövar läkare, vars legitimation har återkallats eller vars behörighet<br>eljest har upphört, eller läkare, som har begränsad behörighet, obehörigen<br>och mot ersättning läkaryrket, döms han eller hon till böter eller fängelse</p>
<p>1 högst sex månader.</p>
<p>2 § Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket döms<br>till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den yrkesverk-<br>samhet som utövas av den som har legitimation som tand-hygienist eller<br>som har föreskriven kompetens som tandhygienist eller tandsköterska.</p>
<p>3 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3, 6 - 9 §§ döms till<br>böter.</p>
<p>4 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. eller under<br>utövning av verksamhet, som sägs i 4 kap., uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa,<br>eller framkallar fara för sådan skada, vare sig skadan eller faran orsakats<br>av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkar-<br>vård, döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1 - 3 §§ i detta<br>kapitel till böter eller fängelse i högst ett år.</p>
<p>Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning<br>och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan<br>eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.</p>
<h4>Vitesföreläggande m.m.</h4>
<p>5 § Om det föreligger sannolika skäl att misstänka att någon i sin verk-<br>samhet bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3, 6 eller 7 §§, 4 kap. 2 eller</p>
<p>3 §§, får Socialstyrelsen förelägga denne att för viss tid upphöra med sin<br>verksamhet. Ett sådant föreläggande far förenas med vite.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesföreläggande enligt första stycket far inte<br>dömas till straff för sådan verksamhet som omfattas av vitesföreläggan-<br>det.</p>
<p>6 § Har någon genom dom, som vunnit laga kraft, övertygats om brott<br>som anges i 4 §, äger socialstyrelsen meddela förbud för honom eller<br>henne att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet som avses i</p>
<p>4 kap. Ett sådant förbud far förenas med vite.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesförbud enligt första stycket far inte dömas<br>till straff för sådan verksamhet som omfattas av vitesförbudet.</p>
<p>7 § Den som bryter mot förbud som meddelats jämlikt 6 § straffas såsom<br>för brott som anges i 4 §.</p>
<p>212</p>
<p>Överklagande av beslut Prop. 1997/98:109</p>
<p>8 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän bilaga 2<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>9 § Ansvarsnämndens slutliga beslut får överklagas av</p>
<p>1. Socialstyrelsen för att tillvarata allmänna intressen,</p>
<p>2. enskild, som enligt 6 kap. 7 § första stycket har anmält en fråga om<br>disciplinpåföljd, om beslutet har gått den enskilde emot,</p>
<p>3. någon annan som beslutet angår, om det har gått honom eller henne<br>emot.</p>
<p>Överklagande av Socialstyrelsen skall ske inom tre veckor från det att<br>beslutet har meddelats.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslem att överklaga beslut om disciplinpåföljd eller i behörighetsfråga<br>med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 § lagen (1986:765) med<br>instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om<br>Justitiekanslems tillsyn. Sådant överklagande skall ske inom tre veckor<br>från det att beslutet har meddelats.</p>
<p>10 § Andra beslut av ansvarsnämnden än som avses i 9 § i far överklagas<br>av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>11 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs,<br>far överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslu-<br>tet i ärendet.</p>
<p>Ett beslut som inte är slutligt far dock överklagas särskilt när nämnden</p>
<p>1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en in-<br>vändning om att det finns hinder mot prövningen,</p>
<p>2. avvisat ombud eller biträde,</p>
<p>3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,</p>
<p>4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 7 §<br>första stycket,</p>
<p>5. förelagt någon vid vite enligt 6 kap. 11 § andra stycket att inkomma<br>med patientjournaler eller andra handlingar,</p>
<p>6. utdömt vite eller</p>
<p>7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.</p>
<p>12 § Beslut i frågor som avses i 5 kap. 6-11 §§ gäller omedelbart om<br>inte annat anges i beslutet.</p>
<p>13 § Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den<br>yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga<br>beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är<br>också han eller hon yrkesutövarens motpart.</p>
<p>213</p>
<h4>Överklagande av Socialstyrelsens beslut</h4>
<p>14 § Socialstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos allmän för-<br>valtningsdomstol .</p>
<p>Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol meddelar<br>enligt denna lag skall gälla omedelbart om inte annat förordnas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<h4>Ytterligare föreskrifter</h4>
<p>15 § Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i de frå-<br>gor som avses i denna lag. Regeringen far överlåta åt Socialstyrelsen att<br>meddela sådana föreskrifter.</p>
<p>16 § Regeringen far meddela sådana föreskrifter om åligganden för häl-<br>so- och sjukvårdspersonalen som behövs till skydd för enskilda eller häl-<br>so- och sjukvårdens bedrivande i övrigt.</p>
<p>Regeringen far överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter som<br>avses i första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>214</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna (SOU 1996:138)</h2>
<p>Remissyttranden över betänkandet har avgetts av Hovrätten for Nedre<br>Norrland, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i<br>Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Kom-<br>merskollegium, Riksförsäkringsverket (RFV), Socialstyrelsen, Läkeme-<br>delsverket, Rättsmedicinalverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd<br>(HSAN), Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, Statskontoret, Riks-<br>revisionsverket (RRV), Statens skolverk, Högskoleverket, Göteborgs<br>universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Mitthögskolan,<br>Umeå universitet, Uppsala universitet, Arbetarskyddsstyrelsen, Konkur-<br>rensverket, Styrelsen för ackreditemg och teknisk kontroll (SWEDAC),<br>Statens strålskyddsinstitut, Riksdagens ombudsmän, Riksdagens reviso-<br>rer, samtliga landsting, Gotlands kommun, Göteborgs kommun, Malmö<br>kommun, Stockholms kommun, Hälsohögskolan i Jönköping, Hälsohög-<br>skolan i Umeå, Vårdhögskolan i Gävle, Vårdhögskolan Göteborg, Vård-<br>högskolan Lund - Helsingborg, Vårdhögskolan i Uppsala, Apoteksbola-<br>get AB, Spri, Agrifack, Akademikerförbundet SSR, Farmaciförbundet,<br>Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Föreningen Social Omsorg, Hah-<br>nemann Collegium, Institutet för Biomedicinsk laboratorievetenskap<br>(IBL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Legitimerade Sjukgymnas-<br>ters Riksförbund, Kommittén för Alternativ Medicin (KAM), Land-<br>stingsförbundet, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation, Optiker-<br>förbundet, Riksföreningen för klinisk cytologi, Skandinaviska Kiroprak-<br>torhögskolan, Sophiahemmet, Stiftelsen Röda Korshemmet, Svenska<br>Akademin för Klassisk Homeopati, Svenska Arbetsgivarföreningen<br>(SAF), Svenska Audionomföreningen, Svenska Fotvårdsförbundet,<br>Svenska Fotvårdsterapeuters Riksförbund, Svenska föreningen för kine-<br>sisk medicin, Svenska Kommunalarbetarförbundet (SKAF), Svenska<br>kommunförbundet, Svenska Logopedförbundet, Svenska Läkaresällska-<br>pet, Svenska Naprapatförbundet, Svenska Osteopatförbundet, Svenska<br>Privatläkarföreningen, Svenska Psykiatriföreningen för skötare, Svenska<br>Sjukhusfysikerförbundet, Svenska tandsköterskeförbundet, Svenska<br>Transaktionsanalytiska Föreningen, Svenska Kuratorsföreningen, Swe-<br>dish Society of Extracorporeal Technology (SWESECT), Sveriges Aka-<br>demikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Civilingenjörsförbund,<br>Sveriges farmaceutförbund, Sveriges Fotterapeuters Riksförbund, Sveri-<br>ges förenade studentkårer (SFS), Sveriges Hudterapeuters Riksorganisa-<br>tion, Sveriges Legitimerade Optikers Riksförbund, Sveriges läkarför-<br>bund, Sveriges Ortopedingenjörers Förening, Sveriges Privattandläkarfö-<br>rening, Sveriges Psykologförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges<br>Tjänstetandläkarförening, Tandteknikerförbundet, Tjänstemännens Cent-<br>ralorganisation (TCO) och Vårdförbundet SHSTF.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>215</p>
<h2>Sammanfattning av kommitténs förslag<br>(SOU 1994:71)</h2>
<h3>Inledning</h3>
<p>I åtskilliga författningar finns bestämmelser som föreskriver eller förut-<br>sätter att den enskilde visar upp ett intyg eller ett utlåtande av en läkare<br>eller någon annan med särskilda yrkeskunskaper på hälso- och sjukvår-<br>dens område. Inom hälso- och sjukvården utfardas dagligen ett mycket<br>stort antal intyg och utlåtanden for en mängd skilda ändamål och på be-<br>gäran av olika intressenter. Det är ett omfattande arbete som läggs ned på<br>sådana handlingar. I de flesta fall innehåller författningsbestämmelserna<br>inga andra föreskrifter än att ett visst intyg eller utlåtande skall företes.<br>Med tanke på de vittgående konsekvenser från t.ex. samhällsekonomisk<br>och social synpunkt som ofta är förenade med de ändamål for vilka ett<br>intyg eller ett utlåtande utfärdas, måste höga krav ställas på deras inne-<br>håll och utformning. Det nuvarande systemet fungerar emellertid inte<br>alltid helt tillfredsställande. Därför tillkallade regeringen en särskild ut-<br>redare med uppdrag att se över bestämmelserna för hälso- och sjukvårds-<br>personal att i tjänsten utfärda intyg och utlåtanden samt föreslå de för-<br>ändringar som kan behöva göras för att denna verksamhet skall kunna<br>fullgöras på ett bra sätt (avsnittet 1 och bil. 1).</p>
<p>Intygsutredningen gjorde inledningsvis en enkät till berörda myndig-<br>heter och organisationer för att kartlägga vilka intyg och utlåtanden som<br>hälso- och sjukvårdspersonalen utfärdar, vilka krav som därvid ställs<br>eller bör ställas, i vilken omfattning som verksamheten är författnings-<br>reglerad samt om det föreligger några brister när det gäller utfärdandet av<br>och innehållet i intygen och utlåtandena (avsnittet 3 och bil. 2-3).</p>
<p>Intygsutredningen har även gjort en sammanställning över skyldighet i<br>lag eller annan författning att utfärda intyg eller utlåtanden (avsnittet 4)<br>och en sammanställning över bestämmelser och avtal om ersättning för<br>att utfärda intyg och utlåtanden (avsnittet 5).</p>
<p>I betänkandet lägger Intygsutredningen fram förslag som syftar till att<br>komma tillrätta med vissa oklarheter och andra brister i gällande be-<br>stämmelser. Avsikten är att hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift att i<br>yrkesutövningen utfärda intyg och utlåtanden skall fullgöras på ett smi-<br>digt sätt och ske så, att rimliga krav på sakkunskap, objektivitet och rätts-<br>säkerhet blir uppfyllda.</p>
<h3>Om intyg och utlåtanden</h3>
<p>För läkare, psykologer m.fl. är det en ofta förekommande arbetsuppgift<br>att skriva ett intyg, ett utlåtande eller därmed jämförliga handlingar. Det<br>finns emellertid inte någon i författning fastställd definition av begreppen<br>intyg och utlåtande. Dessa begrepp förefaller också ofta användas syno-<br>nymt av hälso- och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>Intygsutredningen anser att man inte kan underlåta att beakta ändamå-<br>let med intyg eller utlåtanden och de krav som ställs på dessa. Inom häl-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>216</p>
<p>so- och sjukvården bör därför begreppet intyg användas för de handling- Prop. 1997/98:109<br>ar, vilka inte är formbundna i någon författning och där det i princip Bilaga 4<br>räcker med ett intygande av ett sakförhållande utan närmare bedömningar<br>och förslag till åtgärder. Är det däremot fråga om en handling, där det är<br>nödvändigt att analysera olika förhållanden, att tolka eller bedöma dessa<br>och att föreslå åtgärder, bör begreppet utlåtande användas. Utredningen<br>har även uppmärksammat att när det talas om undersökning eller läkar-<br>undersökning fullföljs oftast inte tankegången av lagstiftarna med att det<br>skall avges ett intyg eller utlåtande än mindre till vem, utan detta verkar<br>mestadels vara underförstått. En sådan bestämmelse är ofullständig och<br>kan förorsaka tolkningsproblem. En närmare genomgång av varje för-<br>fattning för eventuell ändring och komplettering i angivna hänseenden är<br>därför påkallad (avsnittet 2).</p>
<p>I 10 § patientjoumallagen sägs att den som är skyldig att föra pati-<br>entjournal skall på begäran av patienten utfårda intyg om vården. Av 1 §<br>andra stycket samma lag framgår att med vård avses även undersökning<br>och behandling. Vad beträffar frågan vilka uppgifter som skall ingå i ett<br>intyg sägs i förarbetena till den lagen att i intyget "skall lämnas de upp-<br>gifter om undersökningen, vården och behandlingen som behövs för det<br>av patienten begärda ändamålet. Vilka uppgifter som skall lämnas, torde i<br>flertalet fall vara lätt att avgöra för den som skall utfårda intyget". Detta<br>uttalande är inte helt klarläggande. Frågan är närmast om däri skall inbe-<br>gripas en skyldighet att i ett aktuellt fall även göra en bedömning eller ett<br>utlåtande över resultatet av en vård eller behandling och en prognos. Ef-<br>tersom syftet med ett intyg ofta är att få information om sådana förhål-<br>landen som kan påverka en persons framtida hälsotillstånd, arbetsförmå-<br>ga m.m. anser Intygsutredningen att skyldigheten enligt patientjoumalla-<br>gen att utfårda intyg även skall omfatta handlingar av det slag som nu<br>berörts. Utredningen föreslår därför att 10 § patientjoumallagen även<br>skall omfatta en skyldighet att utfårda utlåtanden om vården<br>(avsnittet 10).</p>
<p>I 5 § lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården<br>sägs att den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården ut-<br>färdar ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård skall utforma det med<br>noggrannhet och omsorg. Intygsutredningen föreslår ett förtydligande i<br>lagen så att det klart framgår att även utlåtanden omfattas av nämnda<br>krav. Bestämmelsen bör kompletteras i enlighet därmed.</p>
<p>Flera myndigheter fastställer formulär för blanketter och anvisningar<br>för intyg och utlåtanden. Intygsutredningen understryker vikten av att<br>berörda myndigheter kontinuerligt ser över dessa (avsnittet 9).</p>
<h3>Formella krav</h3>
<p>Intyg och utlåtanden förekommer i handläggningen av ett stort antal mål<br>och ärenden av skilda slag. De spänner från ett enkelt konstaterande i<br>vissa intyg till en djupgående analys och svåra bedömningar i omfattande<br>utlåtanden. Med hänsyn härtill måste kompetensen hos den som utfärdar<br>ett intyg eller ett utlåtande ses i relation till vad denne skall bedöma och</p>
<p>217</p>
<p>omständigheterna i ett normalfall inom ämnesområdet. Detta hindrar<br>emellertid inte att man generellt kan föreskriva en viss grundkompetens<br>hos dem som får utfärda ett intyg eller ett utlåtande. Därutöver kan man<br>föreskriva en högre kompetens hos utfärdaren av sådana intyg och utlå-<br>tanden där det är motiverat.</p>
<p>Intygsutredningen anser att den som är behörig att utöva läkaryrket<br>enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och<br>sjukvården m.m. även generellt skall vara behörig att utfärda läkarintyg<br>och läkarutlåtanden. I vissa fall kan det dock finnas skäl att ställa högre<br>krav på den som skall utfärda intyg och utlåtanden för att de skall kunna<br>tjäna de ändamål som de är avsedda för. Om en högre kompetens eller<br>speciell kompetens erfordras hos den läkare som skall utfärda intyget<br>eller utlåtandet beror på särskilda omständigheter inom respektive sa-<br>kområde. Utredningen har i betänkandet givit några exempel på när detta<br>är lämpligt (avsnittet 6).</p>
<h3>Myndighetsutövning</h3>
<p>Med den innebörd som begreppet myndighetsutövning har innebär ett<br>utfärdande av ett intyg eller ett utlåtande av någon som tillhör hälso- och<br>sjukvårdspersonalen knappast myndighetsutövning i sig. Däremot kan<br>förfarandet ses som ett led i en myndighetsutövning hos en myndighet.<br>Ett beslut som en myndighet fattar grundar sig i många fall på ett intyg<br>eller utlåtande. Dessa har i regel en avgörande betydelse för utgången i<br>ett mål eller ärende. Ett beslut som grundar sig på ett intyg eller utlåtande<br>utgör sålunda ofta något slag av myndighetsutövning. Därvid måste vissa<br>formalia enligt förvaltningslagen (1986:223) beaktas.</p>
<p>Intygsutredningen har övervägt om en författningsbestämmelse borde<br>införas som gör det möjligt för en patient att klaga på ett beslut om väg-<br>ran att utfärda ett intyg eller ett utlåtande i de fall där det finns en skyl-<br>dighet att utfärda sådana handlingar. Utredningen har inte ansett det me-<br>ningsfullt att föreslå en författningsreglering av denna fråga. Utredningen<br>erinrar dock om möjligheten att disciplinärt beivra en vägran att utfärda<br>ett intyg eller utlåtande (avsnittet 7).</p>
<h3>Jäv</h3>
<p>Intygsutredningen anser att det är otillfredsställande att jävsfrågan vad<br>avser intyg och utlåtanden inom hälso- och sjukvården inte reglerats<br>närmare. Sådana handlingar kan ibland få långtgående rättsverkningar.<br>Det bör inte få finnas anledning till misstanke om bristande objektivitet i<br>sådana sammanhang. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse om<br>jäv för hälso- och sjukvårdspersonal vid utfärdande av intyg och utlåtan-<br>den tas in i lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården<br>(avsnittet 8).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>218</p>
<h3>Utbildning m.m.</h3>
<p>För att läkarna, som i första hand är aktuella i detta sammanhang, skall<br>fylla i olika formulär på ett tillfredsställande sätt krävs utbildning och<br>information. I grundutbildningen erhåller visserligen de blivande läkarna<br>viss undervisning om utfärdande av intyg. De brister som framkommit<br>visar att denna utbildning inte är tillräcklig. Framfor allt gäller detta i<br>fråga om intyg och utlåtanden för sjukskrivning och förtidspension. In-<br>tygsutredningen anser att intygsffågor bör behandlas under utbildningen i<br>alla kliniska ämnen, varvid ofta förekommande problem i de olika speci-<br>aliteterna bör belysas. Lämpligen kan utfärdande av intyg och utlåtanden<br>även behandlas i de avsnitt som berör samhällsmedicin och rättsmedicin.<br>Utredningen föreslår att de medicinska lärosätena snarast tar upp denna<br>fråga vid fastställande av kursplaner inom läkarutbildningen. Utredning-<br>en understryker också vikten av att chefsöverläkare eller annan handleda-<br>re informerar AT-läkare om vad som bör iakttas vid utfärdande av intyg<br>och utlåtanden av olika slag. Utredningen erinrar även om det ansvar som<br>åvilar chefsöverläkare eller annan som ansvarar för verksamheten vad<br>avser tillsyn att underställd personal fullgör sina uppgifter på ett adekvat<br>sätt. Under senare år har försäkringskassor anordnat utbildning och<br>sammankomster för läkare, varvid bl.a. den allmänna försäkringen sätts<br>in i sitt sociala och ekonomiska sammanhang. Utredningen anser detta<br>vara ett viktigt initiativ. Sådana sammankomster bör enligt utredningens<br>mening anordnas regelbundet av samtliga kassor (avsnittet 11).</p>
<h3>Begränsning av möjligheterna att utfärda intyg och utlåtanden</h3>
<p>Intygsutredningen konstaterar att det redan i dag finns utförliga bestäm-<br>melser som reglerar frågan om utfärdande av intyg och utlåtanden, inne-<br>hållet i dessa m.m. Utredningen anser att nuvarande författningar i hu-<br>vudsak uppfyller de krav som bör ställas på dem i berörda delar. Utred-<br>ningen har emellertid även övervägt om det - utöver de möjligheter som<br>finns redan i dag - också bör finnas möjlighet till ytterligare någon form<br>av sanktion mot läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som all-<br>varligt åsidosätter vad som åligger dem vid utfärdande av intyg och utlå-<br>tanden. I och för sig anser utredningen att de flesta läkare bemödar sig att<br>utforma intyg och utlåtanden på ett korrekt sätt. När brister föreligger,<br>torde dessa i regel kunna avhjälpas genom ökad information och utbild-<br>ning eller ett påpekande i det enskilda fallet. Det har emellertid visat sig<br>att detta ibland inte har varit tillräckligt. Detta är särskilt allvarligt i de<br>fall då det är fråga om t.ex. förtidspension eller sjukskrivning under läng-<br>re perioder.</p>
<p>Med hänsyn till vad som framkommit anser Intygsutredningen att Häl-<br>so- och sjukvårdens ansvarsnämnd även bör ha möjlighet att i allvarliga<br>fall begränsa möjligheterna för hälso- och sjukvårdspersonalen - i prak-<br>tiken främst läkarna - att utfärda intyg och utlåtanden. Utredningen är<br>medveten om att det endast torde bli aktuellt för ett litet antal läkare.<br>Hänsynen till att adekvata åtgärder kommer till stånd och till samhällsin-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>219</p>
<p>tresset kräver ändå att denna möjlighet står till buds inom systemets ram. Prop. 1997/98:109<br>Utredningen föreslår därför att ansvarsnämnden skall få rätt att, om nå- Bilaga 4<br>gon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen allvarligt åsidosatt vad<br>som åligger honom i yrkesutövningen vid utfärdande av intyg eller utlå-<br>tanden om en patient, förbjuda honom, helt eller delvis, att utfärda sådana<br>handlingar. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen om åligganden<br>för personal inom hälso- och sjukvården (avsnittet 11).</p>
<h3>Om uppgiftsskyldighet i vissa fall</h3>
<p>120 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring föreskrivs att statli-<br>ga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsin-<br>rättningar skall på begäran lämna bl.a. Riksförsäkringsverket och försäk-<br>ringskassan uppgifter för namngiven person rörande förhållande, som är<br>av betydelse för tillämpningen av den lagen.</p>
<p>Förutom läkare har även andra personalkategorier inom hälso- och<br>sjukvården, t.ex. sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor, kurato-<br>rer och psykologer, kunskaper om patienter, som är värdefulla för försäk-<br>ringskassorna i rehabiliteringsarbetet. Intygsutredningen kan inte heller<br>bortse från att den ökande privatiseringen inom hälso- och sjukvården<br>kan göra att försäkringskassorna inte far del av sådana uppgifter som är<br>av stor betydelse för deras bedömning av hälsotillståndet hos en viss per-<br>son och behovet av sjukskrivning och eventuella rehabiliteringsåtgärder<br>m.m. Med hänsyn härtill och det förhållandet att bestämmelsen i 20 kap.<br>9 § lagen om allmän försäkring endast gäller den offentliga vården och<br>riktar sig till vissa myndigheter m.fl. anser utredningen att nämnda para-<br>graf bör kompletteras på så sätt, att samma skyldighet att lämna uppgifter<br>om patienter till bl.a. försäkringskassor, som dessa behöver för tillämp-<br>ningen av lagen om allmän försäkring, skall gälla oberoende av om vår-<br>den ges i offentlig eller privat regi. För att det skall bli möjligt bör skyl-<br>dighet införas för all hälso- och sjukvårdspersonal att lämna ut sådana<br>uppgifter om en viss person till en försäkringskassa eller Riksförsäk-<br>ringsverket. En bestämmelse om ett sådant sekretess genombrott bör<br>lämpligen föras in i lagen om åligganden för personal inom hälso- och<br>sjukvården (avsnittet 11).</p>
<h3>Om ersättning till sakkunnig</h3>
<p>Enligt huvudregeln i 5 § läkarinstruktionen är en i allmän tjänst anställd<br>läkare skyldig att, i den mån hans övriga tjänsteåligganden inte hindrar<br>honom eller annars särskilda skäl är däremot, tillhandagå länsstyrelse,<br>domare, åklagare och polismyndighet med av dem begärda undersök-<br>ningar och utlåtanden däröver. Bestämmelsen riktar sig visserligen till<br>läkarna personligen. Indirekt har den emellertid tolkats på så sätt att det<br>är en skyldighet för sjukvårdshuvudmännen och då närmast landstingen<br>att ställa läkare till förfogande i sådana fall. Frågan om en läkare skall ha<br>rätt att få ersättning för undersökningar och utlåtanden, i synnerhet om de<br></p>
<p>220</p>
<p>utfördas efter tjänstetidens slut, eller om landstinget eller ingen alls skall Prop. 1997/98:109<br>åtnjuta ersättning har därför vållat tolkningssvårigheter i kostnadshänse- Bilaga 4<br>ende.</p>
<p>Intygsutredningen anser att skyldigheten i 5 § allmänna läkarinstruk-<br>tionen och 5 § allmänna tandläkarinstruktionen inte bara skall omfatta<br>läkare och tandläkare i allmän tjänst utan även dem som är privatprakti-<br>serande. Med hänsyn härtill bör paragraferna i de två instruktionerna utgå<br>och en bestämmelse om detta i stället föras in i lagen om åligganden för<br>personal inom hälso- och sjukvården. Undersökningar och utlåtanden<br>däröver förutsätts ske i tjänsten. Flera skäl talar för att arbetsgivaren och<br>den enskilt verksamme bör få rätt att kräva ersättning för sina kostnader.<br>Frågor av detta slag bör enligt utredningens uppfattning lösas genom av-<br>tal eller annan överenskommelse.</p>
<p>Vidare bör nuvarande bestämmelser språkligt omarbetas samt rege-<br>ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärda föreskrif-<br>ter och allmänna råd om tillämpningen av den nya bestämmelsen<br>(avsnittet 12).</p>
<h3>Om patientavgifter</h3>
<p>Det kan finnas flera skäl till en framställning från en enskild om ett intyg<br>eller ett utlåtande. Den enskilde kan begära detta antingen självmant av<br>eget intresse eller på begäran av en myndighet eller ett annat organ för<br>prövning av ett visst ärende. I det senare fallet kan det vara författnings-<br>reglerat eller i övrigt en nödvändig förutsättning för ett beslut i ett ären-<br>de.</p>
<p>Enligt 10 § 5. allmänna läkarinstruktionen ansvarar chefsöverläkare för<br>att den som varit intagen på sjukhus avgiftsfritt på begäran far intyg om<br>orsaken till intagningen, om tiden för intagningen och för utskrivning.</p>
<p>I 10 § patientjoumallagen sägs att de kategorier av hälso- och sjuk-<br>vårdspersonalen som är skyldiga att föra en patientjournal skall på begä-<br>ran av patienten utfärda ett intyg om vården. I det senaste fallet sägs inget<br>om eventuella avgifter. Så länge det bara är fråga om ett enkelt intygande<br>om att patienten genomgått en viss behandling och tiden för denna, har<br>Intygsutredningen inte funnit skäl för att denna typ av intyg skall avgifts-<br>beläggas. Ett sådant intyg kan även normalt skrivas under ett sedvanligt<br>patientbesök. Kostnaden för ett sådant intyg bör därför täckas av patien-<br>tavgiften. Utredningen föreslår att sådana intyg - i likhet med vad som<br>gäller motsvarande intyg om sluten vård enligt 10 § 5. allmänna läkarin-<br>struktionen - skall utfärdas avgiftsfritt.</p>
<p>Det kan emellertid hända att en patient inte bara önskar ett kortare in-<br>tyg om vissa faktiska förhållanden utan snarare ett utlåtande som inne-<br>håller värderingar, omdömen och prognos. Sådana utlåtanden kan ofta<br>inte skrivas under ett patientbesök, eftersom de kan kräva ett omfattande<br>arbete som tar lång tid i anspråk. Det är därför enligt Intygsutredningens<br>uppfattning inte skäligt att en patient skall kunna få ett sådant utlåtande<br>inom ramen för patientavgiften. I dessa fall bör därför den enskilde er-<br>lägga skälig avgift för utlåtandet. Det skall gälla oberoende av om den<br></p>
<p>221</p>
<p>enskilde önskar utlåtandet efter anmodan av en myndighet eller i eget Prop. 1997/98:109<br>intresse. Även i dessa fall bör enligt utredningens mening ersättningen Bilaga 4<br>primärt utgå till arbetsgivaren eller i förekommande fall till den som är<br>enskilt verksam (avsnitten 12 och 13).</p>
<h3>Den europeiska gemenskapen</h3>
<p>För närvarande finns inga direktiv eller rekommendationer av EG, som<br>tar upp de frågor som Intygsutredningen haft att behandla. De viktigare<br>förslagen i utredningens betänkande har tillställts Sveriges delegation vid<br>de europeiska gemenskaperna för bedömning. Några hinder för en natio-<br>nell lagstifting av det slag som utredningen föreslagit har därvid inte<br>framkommit (avsnittet 14).</p>
<h3>Kostnadsmässiga konsekvenser</h3>
<p>Intygsutredningen lägger i betänkandet fram förslag som syftar till dels<br>att underlätta arbetet med intyg och utlåtanden som hälso- och sjukvårds-<br>personalen utfärdar i yrkesutövningen, dels att förbättra kvaliteten på<br>sådana intyg och utlåtanden. Därutöver innehåller betänkandet förtydli-<br>ganden av vad som gäller redan i dag.</p>
<p>Intygsutredningens förslag syftar till en smidigare handläggning och<br>till intyg och utlåtanden av högre kvalitet. Förslagen torde totalt sett inte<br>medföra några ökade kostnader utan snarare leda till lägre kostnader för<br>samhället (avsnittet 15).</p>
<p>222</p>
<h2>Sammanfattning av kommitténs förslag,</h2>
<h2>(SOU 1995:147)</h2>
<p>I enlighet med de utfärdade direktiven (Dir. 1994:118) har utredningsar-<br>betet omfattat tre avgränsade frågor. Den första frågan som behandlats är<br>om det finns skäl att i disciplinpåföljdslagen införa ytterligare former av<br>disciplinpåföljd, andra sanktioner eller åtgärder i syfte att höja patientsä-<br>kerheten. För det andra har utretts om möjligheten till interimistisk åter-<br>kallelse av legitimation bör utsträckas att omfatta fler situationer än i dag.<br>Därvid har bl.a. frågan om ersättning för ekonomisk skada - för den hän-<br>delse en interimistisk återkallelse av legitimation inte står sig vid den<br>slutliga bedömningen - behandlats. Slutligen har i uppdraget ingått att<br>överväga om ett riksövergripande register med uppgifter om disciplinpå-<br>följd och därmed sammanhängande frågor bör inrättas. Frågan har utretts<br>både med avseende på allmänhetens intresse av ett allmänt tillgängligt<br>register och med avseende på Socialstyrelsens intresse av ett omfattande<br>register för tillsynsändamål.</p>
<h3>Nya sanktionsformer</h3>
<p>I arbetet med att undersöka möjligheterna till nya former av disciplinpå-<br>följder eller andra former av åtgärder har en enkätundersökning, som<br>riktat sig till sjukvårdens huvudmän, om behovet därav genomförts. De<br>disciplinpåföljder som idag kan åläggas hälso- och sjukvårdspersonalen -<br>erinran eller varning - ställer inte några uttalade krav på att den berörde<br>skall vidta egna åtgärder för att rätta till påtalade brister i yrkesutövning-<br>en. Sådana åtgärder blir emellertid många gånger den reella effekten av<br>en disciplinpåföljd. Enligt vad som framkommit i enkäten vidtar arbets-<br>givaren många gånger individuellt inriktade åtgärder för att komma till<br>rätta med brister i såväl de teoretiska som de praktiska yrkeskunskaperna.<br>Även utomlands går utvecklingen mot åtgärder som syftar till att avhjäl-<br>pa den enskilde yrkesutövarens brister.</p>
<p>Vid en reformering av disciplinpåfolj dssystemet har det därför varit en<br>naturlig utgångspunkt att söka lösningar i sådana individuellt utformade<br>åtgärder. Svårigheterna har visat sig bl.a. bestå i hur dessa åtgärder skall<br>utformas, vem som skall ansvara för deras genomförande och hur effek-<br>ten skall kunna kontrolleras. Många av de olika åtgärder som är tänkbara<br>fordrar tillskapande av utbildningsmöjligheter, övervakningssystem m.m.<br>som för närvarande inte existerar. Även tillämpningssvårigheter kan för-<br>utses. Mot denna bakgrund har det ansetts att starka skäl skulle krävas för<br>att gå vidare med att utarbeta en lösning enligt någon av dessa linjer. Så-<br>dana starka skäl har inte ansetts föreligga i nuvarande situation, och en<br>åtgärd av enklare konstruktion har därför valts.</p>
<p>- Utredningen föreslår därför att en treårig prövotid för fortsatt behö-<br>righet far föreskrivas en legitimerad som varit oskicklig vid utövning av<br>sitt yrke. Därutöver skall - för att markera att fråga skall vara om allvar-<br>ligare förseelser - förhållandena vara sådana att rekvisiten för varning<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>223</p>
<p>föreligger men att enbart varning bedöms som en icke tillräckligt ingri-<br>pande åtgärd. Föreskrift om prövotid är således avsedd för förseelser el-<br>ler beteenden som är så allvarliga till sin natur att de gränsar till sådant<br>som kan leda till återkallelse av legitimation.</p>
<p>Tanken bakom förslaget är att den legitimerade skall göras medveten<br>om att den förseelse som lagts honom till last är så allvarlig att återkallel-<br>se av legitimationen automatiskt blir aktuell om en ny förseelse inträffar<br>under prövotiden. Den legitimerade får själv, i förekommande fall till-<br>sammans med sin arbetsgivare, bedöma vilka konkreta åtgärder som be-<br>höver vidtagas (exempelvis vidareutbildning, förbättrade rutiner och<br>egenkontroll). Härigenom begränsas behovet av särskilda kontrollåtgär-<br>der från myndigheternas sida, samtidigt som den enskilde får ett eget<br>förstärkt intresse av att se till att han eller hon inte ånyo gör sig skyldig<br>till fel eller försummelser. Om man på detta sätt tvingar fram en större<br>noggrannhet i yrkesutövningen och, där det behövs, utbildning, handled-<br>ning eller andra nödvändiga åtgärder, uppnår man samtidigt att kvaliteten<br>i vården förbättras.</p>
<p>Prövotid skall vidare kunna föreskrivas i de fall till följd av 3 eller 5 §<br>disciplinpåföljdslagen förutsättningar att meddela varning visserligen<br>inte föreligger men i vilka den legitimerade genom sitt förfarande på ett<br>allvarligt sätt visat sig olämplig att utöva yrket. Till följd av 3 § undantas<br>från disciplinpåföljd sådana förfaranden som inte avser vården av en en-<br>skild patient. För att prövotid skall kunna komma i fråga skall det även<br>här vara fråga om så allvarliga förseelser att de gränsar till återkallelse av<br>legitimation. När det gäller 5 § utesluter den likaledes behandling i dis-<br>ciplinväg av ett handlande som anmälts till åtal. Även sådana förfaranden<br>skall emellertid kunna leda till föreskrift om prövotid, om fråga är om<br>allvarlig brottslighet.</p>
<p>Inträffar under prövotiden på nytt en förseelse av vamingskaraktär el-<br>ler har den som ålagts prövotid genom något förfarande på ett allvarligt<br>sätt visat sig olämplig att utöva yrket skall enligt huvudregeln legitima-<br>tionen återkallas. Återkallelse kan emellertid underlåtas om särskilda skäl<br>föreligger. Denna säkerhetsventil ger Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd (HSAN) en möjlighet att göra en skälighetsbedömning, var-<br>vid hänsyn kan tas till bristande samband mellan förseelserna, tidsas-<br>pekter, den legitimerades vilja att genom egna åtgärder komma till rätta<br>med sina brister m.m. Underlåts av särskilda skäl återkallelse, kan i stäl-<br>let ny prövotid föreskrivas.</p>
<p>Prövotid skall slutligen även kunna föreskrivas i de fall en legitimerad<br>yrkesutövare på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet<br>befaras i en nära framtid inte komma att kunna utöva sitt yrke tillfreds-<br>ställande, såvida inte särskilda åtgärder kommer till stånd. Förslaget tar<br>närmast sikte på missbrukssituationer. Föreskrift om prövotid skall såle-<br>des i förebyggande syfte kunna beslutas innan exempelvis ett alkohol-<br>eller narkotikamissbruk nått det stadium att det står klart att yrkesutöva-<br>ren inte längre kan utöva sitt yrke tillfredsställande. För dessa fall kom-<br>mer prövotiden emellertid att ha en delvis annan innebörd än för de fall<br>som rör oskicklighet eller annan olämplighet. För sjukdomsfallen har inte<br>föreslagits någon särskild grund för återkallelse för den händelse något</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>224</p>
<p>inträffar under prövotiden, eftersom de nuvarande grunderna for återkal- Prop. 1997/98:109</p>
<p>lelse har ansetts tillräckliga. Bilaga 5</p>
<h3>Interimistisk återkallelse av legitimation</h3>
<p>I de fall en legitimerad påstås ha visat grov oskicklighet i sin yrkesutöv-<br>ning eller är misstänkt för att ha begått ett grovt brott bör möjlighet fin-<br>nas att interimistiskt besluta om återkallelse av legitimationen. En sådan<br>möjlighet är särskilt angelägen i de fall den legitimerade inte är häktad<br>eller anhållen eller på annat sätt berövad friheten, men kan behövas även<br>i fall av denna karaktär .</p>
<p>- Utredningen föreslår därför en bestämmelse om interimistisk åter-<br>kallelse av legitimation, avsedd att omfatta de allvarligaste av de fall som<br>kan föranleda återkallelse av legitimation. Motivet för en sådan bestäm-<br>melse är säkerheten i vården. En sådan bestämmelse måste emellertid<br>kompletteras med en särskild rätt till skadestånd för det fall att tillräckli-<br>ga skäl inte förelegat för slutligt beslut om återkallelse av legitimationen.</p>
<p>Förslaget har utformats på delvis samma sätt som bestämmelsen om<br>interimistisk återkallelse av forskrivningsrätt i 10 § första stycket discip-<br>linpåföljdslagen. Den nödvändiga restriktiviteten understryks genom<br>skadeståndsreglerna. För att avgränsa tillämpningen av bestämmelsen till<br>de ytterlighetsfall den är tänkt för har, förutom krav på sannolika skäl<br>för återkallelse, det kravet uppställts att ett interimistiskt beslut är påkal-<br>lat från allmän synpunkt.</p>
<p>Ärenden om återkallelse av legitimation kräver normalt en skyndsam<br>handläggning, eftersom dröjsmål med att dra in en behörighet som inte<br>längre bör gälla kan medföra risker för säkerheten i vården. Samtidigt<br>måste emellertid rättssäkerheten för den yrkesutövare som talan riktas<br>emot tillgodoses. Huvudprincipen måste därför vara att handläggningen i<br>första hand inriktas på att snabbt fa fram en sådan utredning som möjlig-<br>gör slutligt beslut i återkallelseärendet. Först i de fall detta inte är möjligt<br>skall legitimationen i vissa fall kunna återkallas interimistiskt.</p>
<p>Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranle-<br>da att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt.<br>Tvärtom är det då mycket angeläget med en särskilt skyndsam handlägg-<br>ning. Genom en tidsgräns på sex månader med möjlighet till förlängning<br>tillgodoses den enskildes krav på rättssäkerhet.</p>
<p>- Utredningen ser en särskild bestämmelse om ett strikt skadestånds-<br>ansvar för det allmänna som en förutsättning för att införa en allmän<br>möjlighet till interimistisk återkallelse av legitimation. Genom att en sär-<br>skild ersättningsbestämmelse införs för dessa fall beaktas den enskildes<br>krav på rättssäkerhet samtidigt som de tillämpande myndigheterna tving-<br>as att noga överväga i vilka fall en interimistisk återkallelse är påkallad.<br>Detta ger ett incitament till försiktighet hos den som tar initiativet till<br>åtgärden. Den person som drabbas hålls så långt möjligt skadeslös och<br>far upprättelse. Kostnaden bärs av staten som normalt är bärare av det<br>intresse som motiverat en interimistisk återkallelse av legitimation. Er-<br>sättningsrätten bör omfatta alla former av ren förmögenhetsskada. Skade-</p>
<p>225</p>
<p>15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109<br></p>
<p>stånd skall kunna jämkas om den skadelidande medverkat till skadan<br>genom vållande (6 kap. 1 § skadeståndslagen). Därigenom ges den ska-<br>delidande ett motiv att iaktta aktsamhet och att göra vad han kan för att<br>begränsa skadan.</p>
<h3>Riksövergripande register</h3>
<p>Redan i dag finns ett fungerande system hos HSAN och Socialstyrelsen<br>genom vilket allmänheten kan få information om disciplinpåföljder m.m.<br>Anledning saknas att skapa ytterligare ett riksövergripande register med<br>syfte att ge allmänheten möjlighet till insyn.</p>
<p>För att Socialstyrelsen skall kunna utöva den tillsyn som det åligger<br>styrelsen måste den ha tillgång till erforderlig information. Vidare krävs<br>att denna information finns i sådan form, att den relativt snabbt kan tas<br>fram som underlag i tillsynsärenden m.m. Förslaget om föreskrift om<br>prövotid ställer ytterligare krav i detta hänseende. Erinras bör i detta<br>sammanhang om att tillsynsärendena numera handhas av styrelsens regi-<br>onala enheter, vilket medför behov av ett centralt register som dessa en-<br>heter har direkt tillgång till och gör ett manuellt register otillräckligt.<br>Därför är det rimligt att Socialstyrelsen skall ha möjlighet att inrätta ett<br>mer omfattande ADB-baserat register för tillsynsändamål.</p>
<p>Utformningen av ett sådant register inrymmer emellertid många intri-<br>kata frågor och avvägningar när det gäller den enskildes integritet å ena<br>sidan och framför allt patientintresset å andra sidan. Motsvarande fråge-<br>ställningar skall utredas när det gäller de nuvarande kriminal-, polis- och<br>körkortsregistren och när det gäller datalagen. Enligt direktiven skall re-<br>spektive utrednings arbete vara avslutat senast den 31 mars 1997. Mot<br>denna bakgrund har det ansetts lämpligast att utformningen av ett särskilt<br>register över hälso- och sjukvårdspersonal som utsatts för anmärkningar<br>på yrkesutövningen m.m. får utredas parallellt med eller sedan nyss-<br>nämnda utredningar slutförts.</p>
<p>Anses det inte möjligt att avvakta de nämnda utredningarna, synes al-<br>ternativet vara att utforma ett särskilt tillsynsregister enligt nu tillämpade<br>principer och efter mönster av det register som Alkoholinspektionen för<br>enligt alkohollagen. Det förutsätts då att utformningen av registret i ef-<br>terhand ses över för att anpassa det till vad som blir resultatet av förut<br>nämnda utredningar.</p>
<p>- Utredningen föreslår, om en sådan temporär lösning anses nödvän-<br>dig, att ett register för tillsynsändamål tillskapas vid sidan om de nuva-<br>rande registren - HSAN:s personregister för diarium och ärendehantering<br>och Socialstyrelsens register över legitimerad hälso- och sjukvårdsperso-<br>nal - och med användning av uppgifter ur dessa register. Ändamålet med<br>registret skall vara tillsyn och det skall även få användas för framställ-<br>ning av statistik. Registeransvaret skall ligga hos Socialstyrelsen. På<br>grund av att registret skulle komma att innehålla för den enskilde känsli-<br>ga uppgifter bör bestämmelserna tas in i lag. Registret avses innehålla<br>uppgifter om personer som är eller har varit legitimerade yrkesutövare<br>inom hälso- och sjukvården och som erhållit anmärkningar på yrkesutöv-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>226</p>
<p>ningen genom beslut av Socialstyrelsen, HSAN eller domstol eller som Prop. 1997/98:109<br>gjort sig skyldiga till brott av betydelse för yrkesutövningen. Vilka do- Bilaga 5<br>mar och beslut som far registreras skall framgå av lagen.</p>
<p>Registret bör fa innehålla uppgift om beslutande domstol, beslutsdatum<br>och diarienummer avseende underrättelser enligt förordningen<br>(1982:117) om underrättelse till Socialstyrelsen om domar i vissa brott-<br>mål m.m. Underrättelseskyldigheten bör utvidgas så att styrelsen även<br>underrättas om avgöranden som rör konkreta missbrukssituationer avse-<br>ende legitimerade yrkesutövare. Exempel på sådana fall är domar varige-<br>nom legitimerade dömts for grovt rattfylleri eller beretts tvångsvård en-<br>ligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Hit bör även hänföras en<br>annan kategori avgöranden som rör hälsotillståndet, nämligen domar<br>varigenom legitimerade blivit föremål for vård enligt lagen om psykiat-<br>risk tvångsvård. Även uppgift om beslutsdatum och diarienummer såvitt<br>avser Socialstyrelsens egna beslut, varigenom anmärkningar på yrkes-<br>utövningen framställts, bör fa ingå i registret.</p>
<p>Absolut sekretess bör gälla för uppgift i registret. Samtliga uppgifter<br>som har tagits in i det föreslagna registret om en person bör gallras ut<br>senast fem år efter senaste registreringen. Detta innebär å andra sidan att<br>om något inträffar under femårsperioden som föranleder en registrering<br>så får även uppgifter som är äldre än fem år kvarstå i registret. Gallring<br>skall vidare ske snarast, om den som uppgiften gäller har avlidit.</p>
<p>Det förhållandet att det är fråga om från integritetssynpunkt mycket<br>känsliga uppgifter understryker vikten av att restriktiva regler ges for<br>åtkomsten till uppgifterna. Endast Socialstyrelsen bör ha sådan åtkomst<br>och inom styrelsen bör åtkomsten till registret begränsas till de enheter<br>som handlägger tillsynsärenden. Endast den som behöver uppgifterna på<br>grund av sina arbetsuppgifter bör ha tillgång till registret och då endast<br>till uppgifter som behövs för arbetets utförande.</p>
<h3>Kostnadsbedömning</h3>
<p>Det ekonomiska utfallet av ett genomförande av forslagen blir i hög grad<br>beroende av i vilken utsträckning de nya möjligheterna tas i anspråk, nå-<br>got som inte låter sig bedömas med någon säkerhet. Kostnadsbedöm-<br>ningen begränsas därför till att gälla frågan om de åtgärdsmöjligheter<br>som föreslagits kan antas netto leda till besparingar eller kostnadsök-<br>ningar i de fall där de kommer till användning.</p>
<p>Förslaget om prövotid torde inte medföra ökade kostnader för det all-<br>männa. Förslaget syftar till att effektivisera de åtgärder som kan vidtas<br>mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och kommer troligen att<br>medföra kostnadsbesparingar genom att förre fel eller försummelser be-<br>gås.</p>
<p>Förslaget om interimistisk återkallelse av legitimation torde föra med<br>sig kostnadsbesparingar som sammantaget överstiger kostnaderna. Lika-<br>ledes kommer kostnaderna för ett register med all sannolikhet att under-<br>stiga de vinster i form av rationalisering och ökad effektivitet som upp-</p>
<p>227</p>
<p>nås genom att styrelsens arbete med tillsyn över hälso- och sjukvårdsper- Prop. 1997/98:109<br>sonalen underlättas. Bilaga 5</p>
<p>Sammanfattningsvis bör ett genomförande av förslagen således leda<br>till besparingar för det allmänna, huvudsakligen i fråga om dels vård-<br>kostnader, dels kostnader för vårdersättningar och förmåner från social-<br>försäkringen.</p>
<p>228</p>
<h2>F örfattningsförslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m.<br>på hälso- och sjukvårdens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens område</p>
<p>dels att nuvarande 7 § skall betecknas 7 a §,</p>
<p>dels att 7 a, 16, 30 och 39 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 7, 7 b, 41 och<br>42 §§, samt närmast före 41 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>7 § Har den som erhållit legitimation att utöva yrke inom hälso- och<br>sjukvården varit oskicklig vid utövning av sitt yrke och framstår inte var-<br>ning som en tillräckligt ingripande åtgärd, kan föreskrift meddelas att den<br>legitimerade skall vara underkastad en prövotid om tre år, räknat från den<br>dag då beslutet börjar verkställas.</p>
<p>Detsamma gäller i fall, då till följd av bestämmelserna i 3 eller 5 § för-<br>utsättningar saknas att meddela varning, men den legitimerade genom sitt<br>förfarande på ett allvarligt sätt visat sig olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Prövotid kan även föreskrivas en legitimerad som på grund av sjukdom<br>eller någon liknande omständighet befaras inte komma att kunna utöva<br>sitt yrke tillfredsställande.</p>
<p>7 a § Legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården skall<br>återkallas om den legitimerade</p>
<p>1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat<br>sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan<br>utöva yrket tillfredsställande,</p>
<p>3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder mot<br>återkallelse från allmän synpunkt,</p>
<p>4. ålagts prövotid enligt 7 § första eller andra stycket och under prövo-<br>tiden på nytt gjort sig skyldig till en förseelse av beskaffenhet att föran-<br>leda varning eller genom något förfarande på ett allvarligt sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Föreligger särskilda skäl far återkallelse underlåtas i fall som avses i<br>första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid på nytt kan meddelas.</p>
<p>Har någon på grund av auktorisation i ett annat land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES) fått legitimation inom hälso- och<br>sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen<br>återkallas.</p>
<p>7 b § I ett ärende enligt 7 a § första stycket 1. far, om det finns sannolika<br>skäl för misstanke att den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövning<br>av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yr-</p>
<p>229</p>
<p>ket, legitimationen återkallas for tiden till dess frågan om återkallelse har<br>prövats slutligt, såvida det är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl får giltighetstiden för beslutet förlängas med sex månader<br>åt gången.</p>
<p>16 § Ordföranden far ensam fatta beslut</p>
<p>1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö-<br>reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 § första stycket eller<br>om tillfällig återkallelse enligt 7 b §, 8 § andra stycket, 10 § eller 12 §<br>andra stycket eller om utdömande av vite enligt 23 §,</p>
<p>2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om be-<br>slutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns grun-<br>dad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd,</p>
<p>3. om återkallelse av legitimation eller behörighet på egen begäran i fall<br>när hinder mot återkallelse inte kan antas föreligga, eller</p>
<p>4. om återkallelse av legitimation enligt 8 § tredje stycket då den legi-<br>timerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.</p>
<p>Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall anmälas vid nästa<br>sammanträde med nämnden.</p>
<p>30 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall<br>tillämpas även på beslut enligt 7 b §, 8 § första och andra stycket, 10 §<br>första stycket och 12 § andra stycket.</p>
<p>39 § Beslut i frågor som avses i 7-12 §§ gäller omedelbart om inte annat<br>anges i beslutet.</p>
<p>Har verkställigheten av ett beslut om prövotid avbrutits till följd av<br>beslut av domstol efter överklagande men föreskrives därefter ändå<br>prövotid, skall endast den tid under vilken verkställighet ägt rum räknas<br>in i prövotiden.</p>
<h4>Ersättning för skada</h4>
<p>41 § Har ett beslut meddelats enligt 7 b § eller 8 § andra stycket och<br>återkallas senare inte legitimationen slutligt, har den legitimerade rätt till<br>ersättning av staten för ren förmögenhetsskada som därigenom tillfogats<br>honom.</p>
<p>42 § Ersättning kan vägras eller sättas ned om den legitimerade har för-<br>svårat sakens utredning eller på annat sätt genom vållande har medverkat<br>till skadan. Detsamma gäller i den mån det annars skulle vara oskäligt att<br>ersättning lämnas.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den.............</p>
<p>230</p>
<p>2. Föreskrift om prövotid far inte meddelas i fall där de omständigheter Prop. 1997/98:109<br>som åberopas till stöd for föreskriften hänför sig till tid före ikraftträdan- Bilaga 6<br>det.</p>
<p>231</p>
<p>Förslag till Prop. 1997/98:109</p>
<h3>Lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal Bilaga 6<br>inom hälso- och sjukvården</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:953) om åligganden för<br>personal inom hälso- och sjukvården skall införas nya bestämmelser,<br>19 - 24 §§, samt närmast före 19 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<h4>Register</h4>
<p>19 § Socialstyrelsen får föra ett register med hjälp av automatisk databe-<br>handling, att användas för</p>
<p>1. tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal samt</p>
<p>2. framställning av statistik.</p>
<p>20 § Registret får omfatta personer som är eller har varit legitimerade<br>yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket jämställs med legitimerad yrkes-<br>utövare den som enligt särskilda föreskrifter har motsvarande behörighet.</p>
<p>21 § Registret far innehålla uppgift om</p>
<p>1. beslut och domar i ärenden enligt 4 och 7 - 12 §§ lagen (1994:954)<br>om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område varigenom<br>disciplinpåföljd ålagts, prövotid föreskrivits eller behörighet återkallats<br>eller inskränkts, såvitt avser beslutande myndighet eller domstol, be-<br>slutsdatum och diarienummer samt uppgift om överklagande har skett,</p>
<p>2. underrättelser enligt förordningen (1982:117) om underrättelse till<br>Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål m.m., såvitt avser domstol,<br>beslutsdatum och diarienummer, samt</p>
<p>3. Socialstyrelsens beslut varigenom anmärkningar på yrkesutövningen<br>framställts, såvitt avser beslutsdatum och diarienummer.</p>
<p>22 § Om uppgift enligt 21 § skall registreras far även registreras följan-<br>de uppgifter om den person som uppgiften avser:</p>
<p>1. namn, personnummer, adress och telefonnummer,</p>
<p>2. legitimation, specialistkompetens eller annan yrkesbeteckning inom<br>hälso- och sjukvården, samt</p>
<p>3. arbetsplats med adress och telefonnummer.</p>
<p>23 § Om det beträffande en person inte har registrerats någon ytterligare<br>uppgift enligt 21 § under fem år från den senaste registreringen skall<br>uppgifter i registret om honom gallras ut. Om en registrerad avlider skall<br>uppgifter om honom gallras ut.</p>
<p>Uppgift som registrerats enligt 21 § skall gallras ut när senare beslut<br>eller dom avseende samma sak föreligger.</p>
<p>232</p>
<p>24 § Socialstyrelsen skall på lämpligt sätt lämna information om re-<br>gistret till den som kan komma att registreras i det. Informationen skall<br>innehålla upplysningar om</p>
<p>1. vem som är registeransvarig,</p>
<p>2. ändamålet med registret,</p>
<p>3. de uppgifter registret får innehålla,</p>
<p>4. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller,</p>
<p>5. rätten att fa registerutdrag och att fa till stånd rättelse enligt datala-<br>gen (1973:289) samt</p>
<p>6. de bestämmelser om utgallring av uppgifter som gäller.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den.......</p>
<p>233</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen skall införas en ny be-<br>stämmelse, 7 kap. 15 a §, av föjande lydelse.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>15 a § Sekretess gäller för uppgift i register hos Socialstyrelsen som förs<br>enligt lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och<br>sjukvården.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 50 år.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den................</p>
<p>234</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna (SOU 1995:147) Prop. 1997/98:109</h2>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Remissyttranden över betänkandet har avgetts av Hovrätten for Nedre<br>Norrland, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i<br>Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrel-<br>sen, Riksåklagaren, Datainspektionen, Försvarsmakten, Riksförsäkrings-<br>verket (RFV), Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Hälso- och sjukvår-<br>dens ansvarsnämnd (HSAN), Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet,<br>Statens institutionsstyrelse, Sjöfartsverket, Statskontoret, Riksrevi-<br>sionsverket (RRV), Skolverket, Statens invandrarverk, Riksdagens om-<br>budsmän, Riksdagens revisorer, Landstingen i Halland, Jönköpings län,<br>Östergötland, Gävleborg, Västerbotten, Sörmland, Norrbottens län, Ble-<br>kinge, Örebro län, Skaraborg, Västmanland, Dalarna, Västernorrland,<br>Malmöhus läns, Uppsala, Kalmar och Kristianstads län, Göteborgs,<br>Malmö och Stockholms kommun, Karolinska Institutet (Kl), Linköpings<br>och Uppsala universitet, Apotekarsociteten, Apoteket AB, Landstings-<br>förbundet, Legitimerade Sjukgymnasters Riksorganisation (LSR), Prak-<br>tikertjänst AB, Sophiahemmet, SPRI, Stiftelsen Röda Korshemmet,<br>Svenska Arbetsgivarföreningen, Svenska Kommunalarbetarförbundet,<br>Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Advokatsamfund, SACO, Sveriges<br>Allmänna Patientförening, Sveriges farmaceutförbund, Sveriges Läkar-<br>förbund, Sveriges Psykologförbund, Sveriges Tandhygienistförening,<br>Sveriges Tandläkarförbund, TCO och Vårdförbundet.</p>
<p>Kriminalvårdsstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet,<br>Statens institutionsstyrelse, Skolverket, Statens invandrarverk, Röda kor-<br>sets sjukhus och Svenska arbetsgivareförening har inte funnit några skäl<br>att redovisa synpunkter med anledning av remissen. SACO har hänvisat<br>till inkomna yttranden från de medlemsförbund som haft ärendet på re-<br>miss.</p>
<p>Yttrande har inte kommit in från Luftfartsverket, Arbetarskyddsstyrel-<br>sen, Lunds universitet, Umeå universitet, Carlanderska sjukhemmet, De<br>Handikappades Riksförbund, LO, Legitimerade Kiropraktorers Riksor-<br>ganisation, Svenska logopedförbundet, Svenska Naprapatförbundet,<br>Svenska Privatläkarföreningen och Sveriges legitimerade optikers riks-<br>förbund.</p>
<p>235</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens<br>område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h3>1 kap. Inledande bestämmelser</h3>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område i fråga om</p>
<p>- skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal (2 kap.),</p>
<p>- behörighets- och legitimationsregler (3 kap.),</p>
<p>- begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgär-<br>der m.m. (4 kap.),</p>
<p>- disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation m.m. (5 kap.),</p>
<p>- Socialstyrelsens tillsyn (6 kap.),</p>
<p>- Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (7 kap.) och</p>
<p>- ansvarsbestämmelser, överklagande m.m. (8 kap.).</p>
<p>2 § Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses sådan verksamhet<br>som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen<br>(1985:125) samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel.</p>
<p>3 § Med vårdgivare avses i denna lag fysisk eller juridisk person som<br>bedriver hälso- och sjukvård.</p>
<p>4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal enligt denna lag avses</p>
<p>1. den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 6 § använder en<br>skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården,</p>
<p>2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och<br>som medverkar i vård, behandling eller undersökning av patienter,</p>
<p>3. den som i annat fall vid vård, behandling eller undersökning biträder<br>en legitimerad yrkesutövare,</p>
<p>4. övrig personal inom sådan detaljhandel med läkemedel som omfat-<br>tas av särskilda föreskrifter och personal som är verksamma inom den<br>särskilda giftinformationsverksamheten vid Apoteket Aktiebolag och<br>som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplys-<br>ningar,</p>
<p>5. personal vid larmcentral som förmedlar hjälp eller lämnar råd och<br>upplysningar till vårdsökande,</p>
<p>6. andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som skall<br>omfattas av lagen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, eller</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>236</p>
<p>7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av Prop. 1997/98:109<br>denna lag tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Bilaga 8<br>Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad<br>yrkesutövare den som enligt särskild föreskrift har motsvarande behörig-<br>het.</p>
<h3>2 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal</h3>
<h4>Allmänna skyldigheter</h4>
<p>1 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt ar-<br>bete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En<br>patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa<br>krav. Vården skall så långt som möjligt utformas och genomföras i sam-<br>råd med patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.</p>
<p>2 § Den som har ansvaret för vården skall se till att patienten får upplys-<br>ningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som finns.<br>Om upplysningar inte kan lämnas till patienten, skall de i stället lämnas<br>till en närstående till patienten. Upplysningar skall dock inte lämnas till<br>patienten eller någon närstående i den utsträckning det finns hinder för<br>detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i 8 § andra styck-<br>et eller 9 § första stycket i detta kapitel.</p>
<p>3 § Om en patient har avlidit skall den som tillhör hälso- och sjukvårds-<br>personalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. De efter-<br>levande skall visas hänsyn och omtanke.</p>
<p>4 § Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar<br>ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård skall utforma det med nog-<br>grannhet och omsorg.</p>
<p>5 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret<br>för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.</p>
<p>6 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen lår överlåta en ar-<br>betsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en<br>god och säker vård.</p>
<p>Den som överlåter en arbetsuppgift för vilken det krävs formell kom-<br>petens till någon som saknar sådan kompetens svarar för att den som fatt<br>uppgiften har förutsättningar att fullgöra denna.</p>
<p>7 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall rapportera till<br>vårdgivaren om en patient i samband med vård, behandling eller under-<br>sökning drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada<br>eller sjukdom.</p>
<p>237</p>
<h4>Tystnadsplikt m.m.</h4>
<p>8 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda hälso- och sjukvården far inte obehörigen röja vad han<br>eller hon i sin verksamhet har fatt veta om en enskilds hälsotillstånd eller<br>andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att nå-<br>gon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.</p>
<p>Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd<br>gäller även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till än-<br>damålet med vården och behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften<br>inte lämnas till patienten.</p>
<p>För den som genom anställning, uppdrag eller annan liknande grund<br>deltar eller har deltagit i verksamhet som omfattas av denna lag, utan att<br>därför tillhöra eller ha tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen, gäller be-<br>stämmelserna i 6 kap. 5 §.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>9 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda hälso- och sjukvården får inte röja en uppgift från en<br>enskild om någon annan persons hälsotillstånd eller andra personliga<br>förhållanden, om det kan antas att det finns en risk för att den som lämnat<br>uppgiften eller någon närstående till uppgiftslämnaren utsätts för våld<br>eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>10 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen<br>inom den enskilda hälso- och sjukvården far inte obehörigen röja eller<br>utnyttja sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som<br>han eller hon har fatt kännedom om i verksamheten och som har lämnats<br>dit för att användas som upplysning om eller underlag för behandling<br>eller annan liknande åtgärd.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>11 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och<br>sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter</p>
<p>1. som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp-<br>gifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-<br>myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,</p>
<p>2. som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,</p>
<p>3. som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och<br>medicinska frågor behöver för sin verksamhet,</p>
<p>4. som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande<br>från högskoleutbildning, eller</p>
<p>5. som Vägverket behöver för prövning av någons lämplighet att ha<br>körkort eller traktorkort.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>238</p>
<h3>3 kap. Behörighets- och legitimationsregler</h3>
<p>1 § I detta kapitel ges bestämmelser för yrkesverksamhet inom hälso-<br>och sjukvården vad gäller</p>
<p>- legitimation,</p>
<p>- ensamrätt till yrke,</p>
<p>- skyddad yrkestitel,</p>
<p>- kompetens som Europaläkare och</p>
<p>- specialistkompetens.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>Legitimation</h4>
<p>2 § Utövare av ett yrke som anges i nedanstående tabell skall efter ansö-<br>kan fa legitimation för yrket efter att ha avlagt den högskoleexamen eller<br>gått igenom den utbildning och, i förekommande fall, praktiktjänstgöring<br>som anges i tabellen.</p>
<p>Legitimation far inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti-<br>mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan-<br>den hade varit legitimerad.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall i de<br>fall som anges i tabellen besluta om närmare föreskrifter om vilken ut-<br>bildning och praktisk tjänstgöring som skall krävas för att fa legitimation.</p>
<p>Yrke/Yrkestitel Utbildning Praktisk tjänstgöring</p>
<p>1. apotekare</p>
<p>2. arbetsteurapeut</p>
<p>3. barnmorska</p>
<p>4. kiropraktor</p>
<p>5. logoped</p>
<p>6. läkare</p>
<p>7. naprapat</p>
<p>8. optiker</p>
<p>9. psykolog</p>
<p>10. psykoterapeut</p>
<p>11. receptarie</p>
<p>12. sjukgymnast</p>
<p>13. sjukhusfysiker</p>
<p>14. sjuksköterska</p>
<p>15. tandhygienist</p>
<p>16. tandläkare</p>
<p>apotekarexamen<br>arbetsterapeutexamen<br>bammorskeexamen<br>enligt föreskrift<br>logopedexamen<br>läkarexamen<br>enligt föreskrift<br>optikerexamen<br>psykologexamen<br>psykoterapeutexamen<br>receptarieexamen<br>sjukgymnastexamen<br>sjukhusfysikerexamen<br>sjuksköterskeexamen<br>tandhygienistexamen<br>tandläkarexamen</p>
<p>enligt föreskrift</p>
<p>enligt föreskrift<br>enligt föreskrift</p>
<p>enligt föreskrift</p>
<p>En legitimerad psykoterapeut skall i sin yrkesverksamhet ange sin<br>grundutbildning.</p>
<p>Bestämmelser om legitimation av yrkesutövare med utländsk utbild-<br>ning finns i 12 §.</p>
<p>239</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>3 § Beteckningen legitimerad far användas endast av yrkesutövare som Bilaga 8<br>fatt legitimation enligt 2 §.</p>
<h4>Ensamrätt till yrke</h4>
<p>4 § Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie<br>och tandläkare är endast den som har legitimation for yrket eller som<br>särskilt förordnats att utöva det.</p>
<h4>Skyddad yrkestitel</h4>
<p>5 § En i 2 § angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel) får användas endast<br>av yrkesutövare som enligt nämnda paragraf antingen har legitimation<br>for yrket, eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket om skyddad yrkestitel gäller inte yrkena</p>
<p>- kiropraktor,</p>
<p>- naprapat och</p>
<p>- optiker.</p>
<p>6 § Endast den som har avlagt högskoleexamen som anges i nedanståen-<br>de tabell och utövar yrke som anges i tabellen har rätt att använda den<br>angivna yrkestiteln (skyddad yrkestitel).</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Yrke/Y rkestitel</p></td><td>
<p>Utbildning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1. audionom</p>
<p>2. biomedicinsk analytiker</p>
<p>3. dietist</p>
<p>4. ortopedingenjör</p></td><td>
<p>audionomexamen<br>biomedicinsk analytikerexamen<br>dietistexamen<br>ortopedingenjörsexamen</p></td></tr>
</table>
<p>Bestämmelser om rätt för yrkesutövare med utländsk utbildning att an-<br>vända en skyddad yrkestitel finns i 12 §.</p>
<p>7 § I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område far den som<br>saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte använda en titel<br>som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel.</p>
<h4>Kompetens som Europaläkare</h4>
<p>8 § En legitimerad läkare som har gått igenom av regeringen föreskriven<br>praktisk utbildning skall efter ansökan få kompetens som allmänpraktise-<br>rande läkare (Europaläkare).</p>
<p>En läkare far ange att han eller hon har kompetens som allmänpraktise-<br>rande läkare endast om han eller hon har sådan kompetens (skyddad be-<br>teckning för Europaläkare).</p>
<p>240</p>
<h4>Specialistkompetens</h4>
<p>9 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom av rege-<br>ringen föreskriven vidareutbildning skall efter ansökan få specialistkom-<br>petens.</p>
<p>En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkom-<br>petens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan<br>specialistkompetens (skyddad specialistbeteckning).</p>
<p>En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialist-<br>sjuksköterskeexamen i högskoleförordningen (1993:100) endast om han<br>eller hon avlagt en sådan examen (skyddad specialistbeteckning).</p>
<h4>Bestämmelser om förfarandet</h4>
<p>10 § Frågor om meddelande av legitimation, särskilt förordnande att<br>utöva yrke, kompetens som Europaläkare och som specialist prövas av<br>Socialstyrelsen.</p>
<h4>Bemyndigande</h4>
<p>11 § Regeringen får föreskriva vilka utbildningar utöver de som anges i<br>6 § som skall ge rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<p>12 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela<br>föreskrifter om villkoren for att den som utomlands genomgått utbildning<br>skall få legitimation, rätt att använda en i 6 § angiven skyddad yrkestitel<br>eller särskilt förordnande att utöva yrke.</p>
<h4>Prövningar i särskilda fall</h4>
<p>13 § Visar yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbild-<br>ning eller praktisk tjänstgöring som sägs i 2 § förvärvat motsvarande<br>kompetens får Socialstyrelsen meddela honom eller henne legitimation.</p>
<p>Visar yrkesutövare att han eller hon på annat sätt än genom utbildning<br>som sägs i 6 § förvärvat motsvarande kompetens får Socialstyrelsen<br>meddela honom eller henne rätt att använda en skyddad yrkestitel.</p>
<h3>4 kap. Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvår-<br>dande åtgärder</h3>
<p>1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller den som yrkesmässigt under-<br>söker annans hälsotillstånd eller behandlar annan for sjukdom eller där-<br>med jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i före-<br>byggande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna gäller dock inte<br>den som enligt 1 kap. 4 § tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>2 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte</p>
<p>16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>241</p>
<p>1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddsla-<br>gen (1988:1472) är anmälningspliktiga sjukdomar,</p>
<p>2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi el-<br>ler sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,</p>
<p>3. undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller under<br>lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hyp-<br>nos,</p>
<p>4. behandla annan med användande av radiologiska metoder,</p>
<p>5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne<br>lämna skriftliga råd eller anvisningar for behandling, eller</p>
<p>6. prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser.</p>
<p>3 § Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte undersöka eller<br>behandla barn under åtta år.</p>
<h3>5 kap. Regler om disciplinpåföljd och återkallelse av<br>legitimation m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Detta kapitel gäller personer som tillhör hälso- och sjukvårdsperso-<br>nalen i deras yrkesutövning inom hälso- och sjukvården. I kapitlet ges<br>bestämmelser om</p>
<p>1. disciplinpåföljd,</p>
<p>2. prövotid,</p>
<p>3. återkallelse av legitimation,</p>
<p>4. återkallelse av annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och<br>sjukvården och</p>
<p>5. begränsning av behörighet att förskriva narkotiska och alkoholhalti-<br>ga läkemedel samt teknisk sprit.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 3 - 5 §§ gäller endast yrkesutövning som har sam-<br>band med undersökning, vård och behandling av patienter eller klinisk<br>forskning på människor.</p>
<h4>Disciplinpåföljd</h4>
<p>3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet inte gör vad han eller hon är skyldig att göra enligt 2 kap.<br>1, 2, 4, 6, 8 och 9 §§ eller enligt någon annan föreskrift som är av direkt<br>betydelse för säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet<br>är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd under-<br>låtas.</p>
<p>Disciplinpåföljd är erinran eller varning.</p>
<p>242</p>
<p>Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även Prop. 1997/98:109<br>den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör Bilaga 8<br>det.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller hon<br>deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.</p>
<p>4 § Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har anmälts<br>till åtal, får ett disciplinärt förfarande enligt detta kapitel inte inledas eller<br>fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse<br>om anmälan enligt 7 kap. 12 § får dock ske.</p>
<p>Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, far ett disciplinärt<br>förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan<br>orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.</p>
<p>5 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom<br>två år efter förseelsen har underrättats om anmälan enligt 7 kap. 12 § el-<br>ler enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riks-<br>dagens ombudsmän eller 5 § förordningen (1975:1345) med instruktion<br>för Justitiekanslem.</p>
<p>Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än tio år efter förseelsen.</p>
<h4>Återkallelse av legitimation m.m.</h4>
<p>6 § En prövotid om tre år kan föreskrivas den som fått legitimation att<br>utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården om denne varit oskicklig vid<br>utövning av sitt yrke eller på annat allvarligt sätt visat sig olämplig att<br>utöva yrket.</p>
<p>Prövotid kan även föreskrivas en legitimerad yrkesutövare som på<br>grund av sjukdom eller någon liknande omständighet befaras inte komma<br>att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.</p>
<p>7 § Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården skall<br>återkallas om den legitimerade</p>
<p>1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat</p>
<p>sig uppenbart olämplig att utöva yrket,</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-</p>
<p>öva yrket tillfredsställande,</p>
<p>3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder mot</p>
<p>återkallelse från allmän synpunkt, eller</p>
<p>4. ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt<br>gjort sig skyldig till en allvarlig förseelse eller annars på ett allvarligt sätt<br>visat sig olämplig att utöva yrket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får återkallelse underlåtas i fall som avses i<br>första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid på nytt kan meddelas yt-<br>terligare en gång.</p>
<p>Har någon som blivit auktoriserad i ett annat land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES) fått legitimation inom hälso- och</p>
<p>243</p>
<p>sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen Prop. 1997/98:109<br>återkallas. Bilaga 8</p>
<p>8 § I ett ärende enligt 7 § första stycket 1 eller 4 far legitimationen åter-<br>kallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt, om det<br>finns sannolika skäl för återkallelse och det är påkallat från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl far beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare högst<br>sex månader.</p>
<p>9 § Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör åter-<br>kallas enligt 7 § första stycket 2, får den legitimerade yrkesutövaren fö-<br>reläggas att låta sig undersökas av den läkare som anvisas honom eller<br>henne.</p>
<p>Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, far legitima-<br>tionen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimatio-<br>nen har prövats slutligt.</p>
<p>Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om lä-<br>karundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta,<br>får legitimationen återkallas.</p>
<h4>Återkallelse av annan behörighet</h4>
<p>10 § Annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården än<br>legitimation som meddelats enligt 3 kap. får återkallas om den som</p>
<p>fått behörigheten</p>
<p>1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket, eller</p>
<p>2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-<br>öva yrket tillfredsställande.</p>
<p>Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten bör återkal-<br>las, får den återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats<br>slutligt.</p>
<h4>Begränsning av forskrivningsrätt</h4>
<p>11 § Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskri-<br>va narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna<br>behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller<br>begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.</p>
<p>12 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som<br>avses i 11 §, får behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om<br>indragningen eller begränsningen av behörigheten har prövats slutligt.</p>
<p>Beslutet enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>särskilda skäl får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex<br>månader.</p>
<p>244</p>
<p>Prop. 1997/98:109<br>13 § Har en legitimation återkallats eller har en behörighet att förskriva Bilaga 8<br>narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in<br>eller begränsats, skall en ny legitimation respektive behörighet meddelas<br>efter ansökan när förhållandena medger det.</p>
<h3>6 kap. Socialstyrelsens tillsyn</h3>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Social-<br>styrelsen.</p>
<p>För tillsyn över hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten finns<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>2 § Den som, utan att bedriva hälso- och sjukvård, tar emot uppdrag från<br>hälso- och sjukvården avseende provtagning, analys eller annan utred-<br>ning som utgör ett led i bedömningen av en patients hälsotillstånd eller<br>behandling, står i denna verksamhet också under tillsyn av Socialstyrel-<br>sen.</p>
<p>3 § Socialstyrelsens tillsyn skall främst syfta till att förebygga skador<br>och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen skall genom<br>sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalens åtgärder.</p>
<p>4 § Om en patient i samband med vård, behandling eller undersökning<br>inom hälso- och sjukvården drabbats av eller utsätts for risk att drabbas<br>av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgivaren snarast anmäla detta<br>till Socialstyrelsen. Om en patient drabbats av eller utsatts för risk att<br>drabbas av allvarlig skada eller sjukdom genom sådan verksamhet som<br>avses i 2 §, skall även den som bedriver sådan verksamhet anmäla detta<br>till Socialstyrelsen.</p>
<p>I 2 kap. 7 § finns bestämmelser om skyldighet for personalen att rap-<br>portera till vårdgivaren om en patient drabbats av eller utsatts for risk att<br>drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.</p>
<p>5 § Den som på grund av anställning, uppdrag eller annan liknande<br>grund deltar eller har deltagit i verksamhet som omfattas av detta kapitel<br>får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fått veta om en enskilds<br>hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande<br>anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller<br>förordning.</p>
<p>För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>För den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen in-<br>om den enskilda vården gäller bestämmelserna i 2 kap.</p>
<p>245</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>Anmälan av verksamhet m.m.</h4>
<p>6 § Den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av Socialstyrel<br>sens tillsyn enligt detta kapitel skall anmäla detta till Socialstyrelsen se<br>nast en månad innan verksamheten påbörjas.</p>
<p>7 § Anmälan enligt 6 § skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. verksamhetens inriktning,</p>
<p>2. var verksamheten skall bedrivas,</p>
<p>3. vem som är verksamhetschef,</p>
<p>4. vem som svarar for anmälningsskyldighet enligt 4 §,</p>
<p>5. verksamhet som avses i 2 § som anlitas eller avses anlitas och</p>
<p>6. den patientförsäkring som tecknats for verksamheten.</p>
<p>8 § Om verksamheten helt eller till väsentlig del forändras eller flyttas,<br>skall detta anmälas till Socialstyrelsen inom en månad efter genomföran-<br>det. Om verksamheten läggs ned, skall det utan dröjsmål anmälas till<br>Socialstyrelsen.</p>
<h4>Socialstyrelsens befogenheter</h4>
<p>9 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta ka-<br>pitel och den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på<br>Socialstyrelsens begäran lämna handlingar, prover och annat material<br>som rör verksamheten till styrelsen samt att lämna de upplysningar om<br>verksamheten som styrelsen behöver for sin tillsyn.</p>
<p>Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten eller den<br>som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att lämna vad som begärs. I<br>föreläggandet får vite sättas ut.</p>
<p>10 § Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att in-<br>spektera verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso-<br>och sjukvårdspersonalens yrkesutövning. Den som utfor inspektion har<br>rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen, dock inte bostäder,<br>som används for verksamheten. Den som utfor inspektionen har rätt att<br>tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör verk-<br>samheten. Den vars verksamhet eller yrkesutövning inspekteras är skyl-<br>dig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.</p>
<p>11 § Vid inspektion som avses i 10 § har den som utfor inspektionen rätt<br>att av polismyndigheten få den hjälp som behövs for att inspektionen<br>skall kunna genomföras.</p>
<h4>Åtgärder mot vårdgivare m.fl.</h4>
<p>12 § Om Socialstyrelsen får kännedom om att någon har brutit mot en<br>bestämmelse som gäller verksamhet som står under Socialstyrelsens till-</p>
<p>246<br></p>
<p>syn, skall styrelsen vidta åtgärder för att vinna rättelse och, om det be-<br>hövs, göra anmälan till åtal.</p>
<p>13 § Om Socialstyrelsen finner att en vårdgivare inte uppfyller kraven på<br>god vård och om missförhållandena är av betydelse för patientsäkerheten,<br>far styrelsen förelägga vårdgivaren att avhjälpa missförhållandena. I fö-<br>reläggandet far vite sättas ut. Detta gäller även verksamhet som avses i<br>2 § om verksamheten medför fara för patientsäkerheten.</p>
<p>14 § Ett föreläggande enligt 13 § skall innehålla uppgifter om de åtgär-<br>der Socialstyrelsen anser nödvändiga för att de påtalade missförhållande-<br>na skall kunna avhjälpas.</p>
<p>15 § Om ett föreläggande enligt 13 § inte följs och om missförhållande-<br>na är allvarliga, får Socialstyrelsen helt eller delvis förbjuda verksamhe-<br>ten.</p>
<p>16 § Om det är fara för patienters liv, hälsa eller personliga säkerhet i<br>övrigt, far Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis<br>förbjuda verksamheten.</p>
<p>17 § Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis<br>kommer att förbjudas enligt 15 eller 16 § och ett sådant beslut inte kan<br>avvaktas, får Socialstyrelsen tills vidare helt eller delvis förbjuda verk-<br>samheten.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns<br>synnerliga skäl får beslutets giltighetstid förlängas med ytterligare sex<br>månader.</p>
<h4>Åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal</h4>
<p>18 § Om Socialstyrelsen finner skäl att överväga disciplinpåföljd, före-<br>skrift om prövotid, återkallelse av legitimation, återkallelse av annan be-<br>hörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården eller begränsning av<br>forskrivningsrätt enligt 5 kap., skall styrelsen anmäla detta hos Hälso-<br>och sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>19 § Socialstyrelsen skall, om inte annat följer av 7 kap. 20 §, göra an-<br>mälan till åtal, om den mot vilken disciplinpåföljd kan övervägas är skä-<br>ligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket<br>fängelse är föreskrivet.</p>
<p>Särskilda regler gäller för åtal för brott enligt 6 § lagen (1991:115) om<br>åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från<br>människa.</p>
<p>20 § Om det finns sannolika skäl att misstänka att någon i sin verksam-<br>het bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3 eller 7 §, får Socialstyrelsen</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>247</p>
<p>förelägga denne att för viss tid upphöra med sin verksamhet. Ett sådant Prop. 1997/98:109<br>föreläggande far förenas med vite. Bilaga 8</p>
<p>Den som överträtt ett vitesföreläggande enligt första stycket far inte</p>
<p>dömas till straff för sådan verksamhet som omfattas av<br>vitesföreläggandet.</p>
<h4>Register</h4>
<p>21 § Socialstyrelsen skall föra ett automatiserat register över verksam-<br>heter som anmälts enligt detta kapitel. Registret far användas för tillsyn<br>och forskning samt för framställning av statistik.</p>
<p>22 § Registret far innehålla uppgifter om</p>
<p>1. namn eller firma och personnummer eller organisationsnummer för</p>
<p>den som bedriver verksamheten,</p>
<p>2. var verksamheten bedrivs,</p>
<p>3. verksamhetens inriktning,</p>
<p>4. verksamhetens omfattning,</p>
<p>5. antalet yrkesutövare och deras yrkestitlar,</p>
<p>6. verksamhetschefens namn, adress och telefonnummer,</p>
<p>7. patientförsäkring,</p>
<p>8. när inspektion gjorts,</p>
<p>9. datum för Socialstyrelsens beslut angående verksamheten och</p>
<p>10. när anmälan enligt 4 § gjorts.</p>
<p>Registret far inte innehålla uppgifter om enskilda patienter.</p>
<p>23 § Uppgifter enligt 22 § första stycket 8-10 som har tagits in i regist-<br>ret skall tas bort efter fem år eller då verksamheten lagts ned. Övriga<br>uppgifter som har tagits in i registret skall tas bort när nya uppgifter<br>kommer in eller då anmälan görs om att verksamheten lagts ned.</p>
<h3>7 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet</h3>
<h4>Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd</h4>
<p>1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag prövas av Hälso- och<br>sjukvårdens ansvarsnämnd.</p>
<p>Ansvarsnämnden prövar även frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§.</p>
<p>2 § Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter.</p>
<p>De utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit ordinarie<br>domare. Övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.</p>
<p>För ordföranden skall för samma tid utses en eller flera ställföreträda-</p>
<p>re. En sådan ställföreträdare skall vara eller ha varit ordinarie domare.</p>
<p>För varje annan ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare som<br>skall utses för samma tid som ledamoten.</p>
<p>248</p>
<p>3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och sex andra leda-<br>möter. Till sammanträde med nämnden skall samtliga ledamöter kallas.<br>Om en ledamot anmäler förhinder, skall en ersättare kallas.</p>
<p>4 § Ordföranden far ensam fatta beslut</p>
<p>1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö-<br>reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 § första styck-<br>et eller om tillfällig återkallelse enligt 5 kap. 8 §, 9 § andra stycket, 10 §<br>andra stycket eller 12 §, eller om utdömande av vite enligt 10 § i detta<br>kapitel,</p>
<p>2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om be-<br>slutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns grun-<br>dad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd,</p>
<p>3. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i<br>fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller</p>
<p>4. om återkallelse av legitimation enligt 5 kap. 9 § tredje stycket då den<br>legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.</p>
<p>Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall anmälas vid nästa<br>sammanträde med nämnden.</p>
<p>5 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden<br>skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare till-<br>lämpas.</p>
<p>6 § I fråga om omröstning i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i<br>29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna<br>ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.</p>
<h4>Handläggning i ansvarsnämnden</h4>
<p>7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp efter anmälan av Socialsty-<br>relsen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv<br>kan anmäla saken, en närstående till patienten.</p>
<p>Frågor som avses i 5 kap. 6 - 13 §§ tas upp på anmälan av Socialsty-<br>relsen eller på ansökan av den som saken gäller.</p>
<p>Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslem att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första eller andra<br>stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om<br>Justitiekanslems tillsyn.</p>
<p>8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras skriftligen<br>och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla uppgifter om</p>
<p>1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, fördelsetid och post-<br>adress,</p>
<p>2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan förs av<br>sådan,</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>249</p>
<p>3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan sär-<br>skild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och arbetsplats,</p>
<p>4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld och</p>
<p>5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller ansökan.<br>Om part företräds av ombud skall fullmakt ges in.</p>
<p>9 § Är anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till<br>grund för prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller<br>sökanden att inom en viss tid komma in med kompletterande uppgifter<br>vid påföljd att ärendet annars inte tas upp till prövning.</p>
<p>10 § Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett.<br>Överflödig utredning skall avvisas.</p>
<p>Nämnden far förelägga den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen<br>att ge in patientjournaler eller andra handlingar som behövs for utred-<br>ningen. I föreläggandet far vite sättas ut. Vitet döms ut av nämnden.</p>
<p>11 § Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling far dock förekomma,<br>när det kan antas vara till fordel for utredningen.</p>
<p>12- § Anmälan eller ansökan enligt 7 § och det som hör till handlingen<br>skall snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. Mot-<br>tagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid.</p>
<p>En sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan<br>eller ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.</p>
<p>13 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte an-<br>svarsnämnden bestämmer att svaret far lämnas vid en muntlig förhand-<br>ling.</p>
<p>Av svaret skall det framgå om den svarande godtar eller motsätter sig<br>den åtgärd som sätts i fråga. I det senare fallet bör svaranden ange skälen<br>för sin inställning och de omständigheter som åberopas.</p>
<p>14 § Kräver en fråga särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta<br>yttrande från myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att<br>lämna yttrande i ämnet. Nämnden far också anlita andra sakkunniga i<br>frågan.</p>
<p>I fråga om sådana sakkunniga som avses i första stycket tillämpas<br>40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Ersättning for utlåtande av myndigheter, tjänstemän eller andra som är<br>skyldiga att lämna yttrande lämnas endast om det är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel for sitt<br>uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.</p>
<p>15 § Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver<br>höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att tillhandahålla en<br>skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall nämnden begära detta<br>hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras<br>eller på annat sätt berörs av åtgärden.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>250</p>
<p>Om det inte finns laga hinder mot det skall rätten hålla förhör eller<br>meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga de-<br>lar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom huvud-<br>förhandling.</p>
<p>16 § Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får före-<br>läggas att inställa sig personligen vid påföljd att det inte utgör hinder för<br>ärendets vidare handläggning och avgörande om han eller hon uteblir.</p>
<p>En enskild part som har inställt sig till en muntlig förhandling far av<br>ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostna-<br>der för resa och uppehälle. Nämnden far bevilja förskott på ersättningen.<br>Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regering-<br>en.</p>
<p>17 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall<br>tillämpas även på beslut enligt 5 kap. 9 § första och andra stycket, 10 §<br>andra stycket och 12 § första stycket.</p>
<h4>Överlämnande av vissa ärenden</h4>
<p>18 § En anmälan som gäller arbetstagare far helt eller delvis överlämnas<br>av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd som kan ankomma<br>på arbetsgivaren, om det är uppenbart att ärendets behandling i nämnden<br>inte är påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata patientens<br>rätt.</p>
<p>19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över<br>brister i kontakten mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen<br>hos ett landsting eller en kommun eller över något annat liknande för-<br>hållande och om det finns grundad anledning att anta att anmälan inte<br>kan föranleda disciplinpåföljd enligt denna lag, far nämnden överlämna<br>anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd.</p>
<p>20 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att de förutsättningar för an-<br>mälan till åtal som anges i 6 kap. 19 § föreligger, skall nämnden göra en<br>sådan anmälan.</p>
<p>21 § Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinpå-<br>följd eller om prövotid, återkallelse eller begränsning av behörighet som<br>prövas efter anmälan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem<br>finns i 6 § femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksda-<br>gens ombudsmän och i 6 § tredje stycket lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>251</p>
<h3>8 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.</h3>
<h4>Ansvarsbestämmelser</h4>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar verksamhet eller i<br>väsentlig del ändrar tidigare verksamhet utan att ha gjort föreskriven an-<br>mälan till Socialstyrelsen enligt 6 kap. 6 - 8 §§ döms till böter.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fortsätter att bedriva verk-<br>samhet i strid med förbud enligt 6 kap. 15 - 17 §§ döms till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>3 § Om en läkare, vars legitimation har återkallats eller vars behörighet<br>annars har upphört, eller en läkare som har begränsad behörighet, obehö-<br>rigen och mot ersättning utövar läkaryrket, döms han eller hon till böter<br>eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>4 § Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket döms<br>till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den yrkesverk-<br>samhet som utövas av den som har legitimation som tandhygienist eller<br>som har föreskriven kompetens som tandhygienist eller tandsköterska.</p>
<p>5 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3 eller 7 § döms till<br>böter.</p>
<p>6 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. eller som un-<br>der utövning av verksamhet som sägs i 4 kap. uppsåtligen eller av oakt-<br>samhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa,<br>eller framkallar fara för sådan skada, döms, om gärningen inte är belagd<br>med straff enligt 3 - 4 §§ i detta kapitel, till böter eller fängelse i högst<br>ett år. Detta gäller oavsett om skadan eller faran orsakats av olämplig<br>behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård.</p>
<p>Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning<br>och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan<br>eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.</p>
<p>7 § Till ansvar enligt 3 - 6 §§ skall inte dömas om gärningen är belagd<br>med strängare straff i annan lag.</p>
<h4>Vitesföreläggande m.m.</h4>
<p>8 § Har någon genom dom, som vunnit laga kraft, funnits skyldig till<br>brott som anges i 6 §, far Socialstyrelsen meddela förbud för honom eller<br>henne att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet som avses i 4<br>kap. Ett sådant förbud får förenas med vite.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesförbud enligt första stycket får inte dömas<br>till straff för sådan verksamhet som omfattas av vitesförbudet.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>252</p>
<h4>Överklagande av ansvarsnämndens beslut Prop. 1997/98:109</h4>
<p>9 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>10 § Ansvarsnämndens slutliga beslut far överklagas av</p>
<p>1. Socialstyrelsen for att tillvarata allmänna intressen,</p>
<p>2. enskild, som enligt 7 kap. 7 § första stycket har anmält en fråga om<br>disciplinpåföljd, om beslutet har gått den enskilde emot, eller</p>
<p>3. någon annan som beslutet angår, om det har gått honom eller henne<br>emot.</p>
<p>Överklagande av Socialstyrelsen skall ske inom tre veckor från det att<br>beslutet har meddelats.</p>
<p>Bestämmelser om rätt for Riksdagens ombudsmän och för Justitie-<br>kanslem att överklaga beslut om disciplinpåföljd, prövotid eller i behö-<br>righetsfråga med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 § lagen<br>(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen<br>(1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Sådant överklagande skall ske<br>inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.</p>
<p>11 § Andra beslut av ansvarsnämnden än som avses i 10 § får överklagas<br>av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.</p>
<p>12 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs,<br>får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslu-<br>tet i ärendet.</p>
<p>Ett beslut som inte är slutligt far dock överklagas särskilt när nämnden</p>
<p>1. ogillat en invändning om jäv mot en ledamot av nämnden eller en<br>invändning om att det finns hinder mot prövningen,</p>
<p>2. avvisat ett ombud eller ett biträde,</p>
<p>3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,</p>
<p>4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 5 kap. 9 §<br>första stycket,</p>
<p>5. förelagt någon vid vite enligt 7 kap. 10 § andra stycket att inkomma<br>med patientjournaler eller andra handlingar,</p>
<p>6. utdömt vite, eller</p>
<p>7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.</p>
<p>13 § Beslut i frågor som avses i 5 kap. 6 - 13 §§ gäller omedelbart om<br>inte annat anges i beslutet.</p>
<p>Har verkställigheten av ett beslut om prövotid avbrutits till följd av be-<br>slut av domstol efter överklagande, men föreskrivs därefter ändå prövo-<br>tid, skall endast den tid under vilken verkställighet ägt rum räknas in i<br>prövotiden.</p>
<p>14 § Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den<br>yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga</p>
<p>253</p>
<p>beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är<br>också han eller hon yrkesutövarens motpart.</p>
<p>Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvalt-<br>ningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål där an-<br>svarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.</p>
<h4>Överklagande av Socialstyrelsens beslut m.m.</h4>
<p>15 § Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol med-<br>delar enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.</p>
<p>16 § Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdom-<br>stol, om beslutet gäller</p>
<p>1. behörighet, rätt att använda en skyddad yrkestitel och legitimation<br>enligt 3 kap.,</p>
<p>2. förbud att utöva verksamhet enligt 8 § och 6 kap. 20 §,</p>
<p>3. föreläggande enligt 6 kap. 9 § att lämna upplysningar, handlingar<br>eller annat material,</p>
<p>4. föreläggande enligt 6 kap. 13 § att avhjälpa missförhållanden i verk-<br>samheten,</p>
<p>5. förbud att driva verksamhet enligt 6 kap. 15 eller 16 §, eller</p>
<p>6. förbud tills vidare att driva verksamhet enligt 6 kap. 17 §.</p>
<p>Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag far inte överklagas.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<h4>Ytterligare föreskrifter</h4>
<p>17 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om</p>
<p>1. behörighet och legitimation för hälso- och sjukvårdspersonalen,</p>
<p>2. skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen om detta behövs till<br>skydd för enskilda eller hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt,</p>
<p>3. att anmälan enligt 6 kap. 6 § skall innehålla uppgifter utöver dem<br>som anges i 6 kap. 7 §, om det är av särskilt värde för tillsynen och</p>
<p>4. hur anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 4 § första stycket skall<br>fullgöras.</p>
<p>Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter som<br>avses i första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen<br>(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>254</p>
<p>Prop. 1997/98:109<br>Bilaga 8<br>Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om yrkes-<br>verksamhet på hälso- och sjukvårdens område;</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens<br>område träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen la-<br>gen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för perso-<br>nal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn<br>över hälso- och sjukvården.</p>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>behörighetslagen lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården m.m.,</p>
<p>disciplinpåföljdslagen lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på<br>hälso- och sjukvårdens område,</p>
<p>tillsynslagen lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården</p>
<p>och</p>
<p>den nya lagen lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område.</p>
<h4>Behörighet</h4>
<p>3 § Behörighetslagens bestämmelser om rätt att utöva yrke som apoteka-<br>re och receptarie skall, trots vad som sägs i 1 §, gälla fram till den 1 janu-<br>ari 2000.</p>
<p>4 § Den som den 1 juli 1993 eller därefter har gått igenom treårig hög-<br>skoleutbildning med inriktning mot diagnostisk radiologi skall efter an-<br>sökan fa legitimation som sjuksköterska enligt den ordning som gällde<br>före den 1 juli 1993.</p>
<p>5 § Den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som gällde<br>före den 1 juli 1994 skall fullgöra praktisk tjänstgöring enligt bestämmel-<br>ser som gällde före denna tidpunkt för att fa legitimation som tandläkare.</p>
<p>6 § Regeringen far föreskriva vilka utbildningar som under tiden fram<br>till den 1 januari 2009 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen<br>vid ansökan om legitimation som sjukhusfysiker.</p>
<p>255</p>
<h4>Prövotid</h4>
<p>7 § Föreskrift om prövotid far inte meddelas i fall där omständigheter<br>som skulle kunna leda till sådan föreskrift hänför sig till tid före den nya<br>lagens ikraftträdande.</p>
<h4>V erksamhetstillsyn</h4>
<p>8 § Övergångsbestämmelserna till tillsynslagen skall alltjämt gälla.</p>
<h4>Prövning i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och preskription</h4>
<p>9 § Ärenden som har anmälts till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd<br>före den 1 oktober 1994 skall prövas enligt lagen (1980:11) om tillsyn<br>över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Disciplinpåföljd far dock inte<br>åläggas om så inte kan ske även enligt disciplinpåföljdslagens eller den<br>nya lagens bestämmelser.</p>
<p>10 § Disciplinpåföljdslagens bestämmelser om preskription skall gälla<br>för förseelser som är begångna före den nya lagens ikraftträdande.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>11 § Överklagande av beslut som har meddelats före den 1 januari 1999<br>sker enligt äldre bestämmelser.</p>
<h4>Övriga bestämmelser</h4>
<p>12 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som<br>har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen eller i denna lag, skall<br>hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>256</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763)</h3>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 a, 15 och 29 §§ hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763)' skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2a§<sup>2</sup></p>
<p>Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en<br>god vård. Detta innebär att den skall särskilt</p>
<p>1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i<br>vården och behandlingen,</p>
<p>2. vara lätt tillgänglig,</p>
<p>3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,</p>
<p>4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsper-<br>sonalen.</p>
<p>Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och ge-<br>nomföras i samråd med patienten.</p>
<p>Varje patient som vänder sig till<br>hälso- och sjukvården skall, om det<br>inte är uppenbart obehövligt, sna-<br>rast ges en medicinsk bedömning<br>av sitt hälsotillstånd. Patienten skall<br>ges upplysningar om detta tillstånd<br>och om de behandlingsmetoder som<br>står till buds. Om upplysningarna<br>inte kan lämnas till patienten skall<br>de i stället lämnas till en närstående<br>till patienten. Upplysningar far<br>dock inte lämnas till patienten eller<br>någon närstående i den mån det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 §<br>eller 6 § sekretesslagen (1980:100)<br>eller i 8 § andra stycket eller 9 §<br>första stycket lagen (1994:953) om<br>åligganden för personal inom häl-<br>so- och sjukvården.</p>
<p>Varje patient som vänder sig till<br>hälso- och sjukvården skall, om det<br>inte är uppenbart obehövligt, sna-<br>rast ges en medicinsk bedömning<br>av sitt hälsotillstånd. Patienten skall<br>ges upplysningar om detta tillstånd<br>och om de behandlingsmetoder som<br>står till buds. Om upplysningarna<br>inte kan lämnas till patienten skall<br>de i stället lämnas till en närstående<br>till patienten. Upplysningar far<br>dock inte lämnas till patienten eller<br>någon närstående i den mån det<br>finns hinder för detta i 7 kap. 3 §<br>eller 6 § sekretesslagen (1980:100)<br>eller i 2 kap. 8 § andra stycket eller<br>9 § första stycket lagen (1998:000)<br>om yrkesverksamhet på hälso- och<br>sjukvårdens område.</p>
<h4>15 §<sup>3</sup></h4>
<p>I landstingen skall finnas möjlig- I landstingen skall finnas möjlig-<br>heter till anställning för läkares heter till anställning för läkares<br>allmäntjänstgöring enligt lagen allmäntjänstgöring enligt 3 kap.<br>(1984:542) om behörighet att utöva lagen (1998:000) om yrkesverk-<br>yrke inom hälso- och sjukvården samhet på hälso- och sjukvårdens<br>m.m. i sådan omfattning att alla område i sådan omfattning att alla</p>
<p>257</p>
<p>17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>läkare som avlagt läkarexamen och läkare som avlagt läkarexamen och Prop. 1997/98:109</p>
<p>läkare med utländsk utbildning som läkare med utländsk utbildning som Bilaga 8</p>
<p>föreskrivits allmäntjänstgöring ges föreskrivits allmäntjänstgöring ges</p>
<p>möjlighet att fullgöra praktisk möjlighet att fullgöra praktisk</p>
<p>tjänstgöring för att få legitimation tjänstgöring för att få legitimation<br>som läkare. Anställning för all- som läkare. Anställning för all-<br>mäntjänstgöring skall ske för viss mäntjänstgöring skall ske för viss<br>tid. tid.</p>
<p>I landstingen skall också finnas möjligheter till anställning för läkares<br>specialiceringstjänstgöring enligt nämnda lag i en omfattning som mot-<br>svarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens<br>i klinisk verksamhet. Regeringen får föreskriva att läkare under sådan<br>tjänstgöring med anställning vid en enhet som har upplåtits för grundläg-<br>gande högskoleutbildning av läkare skall anställas för viss tid.</p>
<h4>29 §<sup>4</sup></h4>
<p>Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verk-<br>samheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma<br>över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om<br>han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.</p>
<p>Inom psykiatrisk tvångsvård och<br>vid tvångsisolering enligt smitt-<br>skyddslagen (1988:1472) skall verk-<br>samhetschefens uppgifter utövas av<br>läkare med specialistkompetens<br>(chefsöverläkare) eller, vid tvångsi-<br>solering, av sådan befattningshava-<br>re som förordnats enligt 50 § smitt-<br>skyddslagen.</p>
<p>Verksamhetschefen ansvarar för<br>ledningsuppgifter inom den psykiat-<br>riska tvångsvården endast om han<br>eller hon är läkare med specialist-<br>kompetens (chefsöverläkare). Om<br>verksamhetschefen inte har en så-<br>dan kompetens, skall en läkare med<br>specialistkompetens ges i uppdrag<br>att fullgöra dessa särskilda led-<br>ningsuppgifter.</p>
<p>Vid tvångsisolering enligt smitt-<br>skyddslagen (1988:1472) skall verk-<br>samhetschefens uppgifter utövas av<br>en läkare med specialistkompetens<br>(chefsöverläkare) eller av en sådan<br>befattningshavare som förordnats<br>enligt 50 a § smittskyddslagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:567.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:142.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:980.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1996:787.</p>
<p>258</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 § och 16 § patientjoumallagen (1985:562)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 §’</h4>
<p>Skyldig att föra patientjournal är Skyldig att föra patientjournal är</p>
<p>1. den som enligt lagen 1. den som enligt 3 kap. lagen<br>(1984:542) om behörighet att utöva (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>yrke inom hälso- och sjukvården hälso-och sjukvårdens område har<br>m.m. har legitimation eller särskilt legitimation eller särskilt förord-<br>förordnande att utöva visst yrke, nande att utöva visst yrke,</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>2. den som, utan att ha legitimation för yrket, utför arbetsuppgifter som<br>annars bara skall utföras av logoped, psykolog eller psykoterapeut inom<br>den allmänna hälso- och sjukvården eller sådana arbetsuppgifter inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt legitimerad yrkes-<br>utövare,</p>
<p>3. den som är verksam som ar- 3. den som är verksam som ku-<br>betsterapeut, kurator eller sjukhus- rator i den allmänna hälso- och<br>jysiker i den allmänna hälso- och sjukvården,<br>sjukvården.</p>
<p>Var och en som för patientjournal svarar för sina uppgifter i journalen</p>
<h4>16 §<sup>2</sup></h4>
<p>En joumalhandling inom enskild<br>hälso- och sjukvård skall på begä-<br>ran av patienten så snart som möj-<br>ligt tillhandahållas honom för läs-<br>ning eller avskrivning på stället<br>eller i avskrift eller kopia, om inte<br>annat följer av 8 § andra stycket<br>eller 9 § första stycket lagen<br>(1994:953) om åligganden för per-<br>sonal inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>En joumalhandling inom enskild<br>hälso- och sjukvård skall på begä-<br>ran av patienten så snart som möj-<br>ligt tillhandahållas honom för läs-<br>ning eller avskrivning på stället<br>eller i avskrift eller kopia, om inte<br>annat följer av 2 kap. 8 § andra<br>stycket eller 9 § första stycket lagen<br>(1988:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens område.</p>
<p>Frågor om utlämnande av en joumalhandling enligt första stycket prö-<br>vas av den som är ansvarig för patientjournalen. Anser denne att journal-<br>handlingen eller någon del av den inte bör lämnas ut, skall han genast<br>med eget yttrande överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning.</p>
<p>259</p>
<p>I fråga om överklagande av Socialstyrelsens beslut enligt andra stycket<br>gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen<br>(1980:100).</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1992:1566.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:958.</p>
<p>260</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § patientskadelagen (1996:799) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>5</h4>
<p>I denna lag avses med</p>
<p>hälso- och sjukvård: så-<br>dan verksamhet som omfattas av<br>hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763) eller tandvårdslagen<br>(1985:125), annan liknande medi-<br>cinsk verksamhet samt verksamhet<br>inom detaljhandeln med läkemedel,<br>allt under förutsättning att det är<br>fråga om verksamhet som utövas av<br>personal som omfattas av lagen<br>(1994:953) om åligganden för per-<br>sonal inom hälso- och sjukvården.</p>
<p>vårdgivare: statlig myndig-<br>het, landsting och kommun i fråga<br>om sådan hälso- och sjukvård som<br>myndigheten, landstinget eller<br>kommunen har ansvar för (offentlig<br>vårdgivare) samt enskild som be-<br>driver hälso- och sjukvård (privat<br>vårdgivare).</p>
<p>§</p>
<p>I denna lag avses med</p>
<p>hälso- och sjukvård: så-<br>dan verksamhet som omfattas av<br>hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763) eller tandvårdslagen<br>(1985:125), annan liknande medi-<br>cinsk verksamhet samt verksamhet<br>inom detaljhandeln med läkemedel,<br>allt under förutsättning att det är<br>fråga om verksamhet som utövas av<br>personal som omfattas av 1 kap.<br>lagen (1998:000) om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens<br>område.</p>
<p>vårdgivare: fysisk eller ju-<br>ridisk person som bedriver hälso-<br>och sjukvård.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>261</p>
<p>Prop. 1997/98:109<br>Bilaga 8<br>Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning<br>av teknisk sprit m.m.</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 c § lagen (1961:181) om försäljning av tek-<br>nisk sprit m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>5c§'</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an- Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in en läkares eller en tandläkares in en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva teknisk behörighet att förskriva teknisk<br>sprit enligt 9 eller 10 § lagen sprit enligt 5 kap. 10 eller 11 § la-<br>(1994:954) om disciplinpåföljd gen (1988:000) om yrkesverksam-<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens het på hälso- och sjukvårdens om-<br>område får sådan teknisk sprit på råde får sådan teknisk sprit på ordi-<br>ordination av läkaren eller tandlä- nation av läkaren eller tandläkaren<br>karen inte lämnas ut. Detsamma inte lämnas ut. Detsamma gäller när<br>gäller när Veterinära ansvarsnämn- Veterinära ansvarsnämnden dragit<br>den dragit in eller begränsat en ve- in eller begränsat en veterinärs be-<br>terinärs behörighet att förskriva hörighet att förskriva teknisk sprit,<br>teknisk sprit.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1158.</p>
<p>262</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 22 c § läkemedelslagen (1992:859) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<h4>22</h4>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in läkares eller tandläkares behö-<br>righet att förskriva alkoholhaltiga<br>läkemedel enligt 9 eller 10 § lagen<br>(1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens<br>område, får sådant läkemedel på<br>ordination av läkaren eller tandlä-<br>karen inte lämnas ut. Detsamma<br>gäller när Veterinära ansvarsnämn-<br>den dragit in eller begränsat veteri-<br>närs behörighet att förskriva alko-<br>holhaltiga läkemedel.</p>
<p>Förslagen lydelse</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd begränsat eller dragit<br>in en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva alkoholhal-<br>tiga läkemedel enligt 5 kap. 10 eller<br>11 § lagen (1998:000) om yrkes-<br>verksamhet på hälso- och sjukvår-<br>dens område, får sådant läkemedel<br>på ordination av läkaren eller tand-<br>läkaren inte lämnas ut. Detsamma<br>gäller när Veterinära ansvarsnämn-<br>den dragit in eller begränsat en ve-<br>terinärs behörighet att förskriva<br>alkoholhaltiga läkemedel.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1153.</p>
<p>263</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:860) om kontroll av narkoti-<br>ka skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>6 §'</h4>
<p>Narkotiska läkemedel får lämnas ut endast efter förordnande av läkare,<br>tandläkare eller veterinär. Sådant förordnande skall ske med största för-</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>siktighet.</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd dragit in eller begrän-<br>sat en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva narkotiska<br>läkemedel enligt 9 eller 10 § lagen<br>(1994:954) om disciplinpåföljd<br>m.m. på hälso- och sjukvårdens<br>område får sådant läkemedel inte<br>lämnas ut på ordination av läkaren<br>eller tandläkaren. Detsamma gäller<br>om Veterinär a ansvarsnämnden<br>dragit in eller begränsat en veteri-<br>närs behörighet att förskriva narko-<br>tiska läkemedel.</p>
<p>Om Hälso- och sjukvårdens an-<br>svarsnämnd dragit in eller begrän-<br>sat en läkares eller en tandläkares<br>behörighet att förskriva narkotiska<br>läkemedel enligt 5 kap. 10 eller 11<br>§ lagen (1998:000) om yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens<br>område får sådant läkemedel inte<br>lämnas ut på ordination av läkaren<br>eller tandläkaren. Detsamma gäller<br>om Veterinära ansvarsnämnden<br>dragit in eller begränsat en veteri-<br>närs behörighet att förskriva narko-<br>tiska läkemedel.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:955.</p>
<p>264</p>
<p>Prop. 1997/98:109<br>Bilaga 8</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>14 §'</h4>
<p>Tandläkare under specialistut- Tandläkare under specialistut-<br>bildning enligt lagen (1984:542) bildning enligt 3 kap. lagen<br>om behörighet att utöva yrke inom (1998:000) om yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvården m.m. skall hälso- och sjukvårdens område<br>förordnas för viss tid. skall förordnas för viss tid.</p>
<p>Tandläkare i vars arbetsuppgifter ingår att i väsentlig omfattning med-<br>verka i den grundläggande högskoleutbildningen för tandläkarexamen,<br>skall anställas för begränsad tid, om regeringen föreskriver det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1995:842.</p>
<p>265</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion<br>för Riksdagens ombudsmän</h3>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>6§‘</h4>
<p>Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han far uttala sig om hu-<br>ruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller<br>annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får<br>även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamåls-<br>enlig rättstillämpning.</p>
<p>Ombudsman far som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshava-<br>re som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller upp-<br>draget har begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttran-<br>defrihetsbrott. Ger utredningen i ärende ombudsman anledning anta att<br>sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som föreskrivs i lag om<br>förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse samt om allmän åklagares<br>befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal. I mål som har</p>
<p>väckts vid tingsrätt bör talan fullfölj<br>synnerliga skäl föranleder det.</p>
<p>Om befattningshavare genom att<br>åsidosätta vad som åligger honom i<br>tjänsten eller uppdraget gjort sig<br>skyldig till fel, som kan beivras<br>genom disciplinärt förfarande, får<br>ombudsman göra anmälan till den<br>som har befogenhet att besluta om<br>disciplinpåföljd. Om den som är<br>legitimerad eller annars behörig att<br>utöva yrke inom hälso- och sjuk-<br>vården, tandvården eller detaljhan-<br>deln med läkemedel eller yrke som<br>veterinär har varit grovt oskicklig<br>vid utövningen av sitt yrke eller på<br>annat sätt visat sig uppenbart<br>olämplig att utöva detta, far om-<br>budsman göra anmälan till den som<br>har befogenhet att besluta om åter-<br>kallelse av legitimationen eller be-<br>hörigheten. Motsvarande anmälan<br>far göras i fråga om begränsning av<br>sådan legitimerad yrkesutövares<br>behörighet, om denna har missbru-</p>
<p>as till Högsta domstolen endast om</p>
<p>Om befattningshavare genom att<br>åsidosätta vad som åligger honom i<br>tjänsten eller uppdraget gjort sig<br>skyldig till fel, som kan beivras<br>genom disciplinärt förfarande, får<br>ombudsman göra anmälan till den<br>som har befogenhet att besluta om<br>disciplinpåföljd. Om den som är<br>legitimerad eller annars behörig att<br>utöva yrke inom hälso- och sjuk-<br>vården, tandvården eller detaljhan-<br>deln med läkemedel eller yrke som<br>veterinär har varit grovt oskicklig<br>vid utövningen av sitt yrke eller på<br>annat sätt visat sig uppenbart<br>olämplig att utöva detta, får om-<br>budsman göra anmälan till den som<br>har befogenhet att besluta om åter-<br>kallelse av legitimationen eller<br>behörigheten. Motsvarande anmä-<br>lan får göras i fråga om begräns-<br>ning av sådan legitimerad yrkes-<br>utövares behörighet, om denne har</p>
<p>266</p>
<p>kat sin behörighet på något annat missbrukat sin behörighet på något Prop. 1997/98:109<br>sätt. annat sätt. Om den som är legitime- Bilaga 8</p>
<p>rad yrkesutövare inom hälso- och<br>sjukvården, tandvården eller de-<br>taljhandeln med läkemedel varit<br>oskicklig vid utövning av sitt yrke<br>eller på annat allvarligt sätt visat<br>sig olämplig att utöva yrket, får<br>ombudsman göra anmälan i fråga<br>om prövotid till den som har befo-<br>genhet att besluta därom.</p>
<p>Anser ombudsman det vara pakallat att befattningshavare avskedas el-<br>ler avstängs från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller<br>upprepad tjänsteförseelse, far han göra anmälan härom till den som har<br>befogenhet att besluta om sådan åtgärd.</p>
<p>När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i<br>tredje eller fjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera<br>egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet<br>av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu<br>har sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Har myndighet meddelat beslut mot<br>befattningshavare i ärende om till-<br>lämpningen av särskilda bestämmelser<br>för tjänstemän i lag eller annan för-<br>fattning om disciplinansvar eller om<br>avskedande eller avstängning från<br>tjänsten på grund av brottslig gärning<br>eller tjänsteförseelse, far ombudsman<br>föra talan vid domstol om ändring i<br>beslutet. Detsamma gäller i fråga om<br>myndighets beslut i ärende om discip-<br>linansvar mot den som tillhör hälso-<br>och sjukvårdspersonalen eller är vete-<br>rinär, krigsman eller disciplinansvarig<br>enligt lagen (1994:1811) om discipli-<br>nansvar inom totalförsvaret, m.m.<br>samt i fråga om myndighets beslut i<br>ärende om sådan behörighetsfråga som<br>avses i 6 § tredje stycket. Närmare<br>bestämmelser om sådan talan medde-<br>las i lag eller annan författning.</p>
<p>Har myndighet meddelat beslut mot<br>befattningshavare i ärende om till-<br>lämpningen av särskilda bestämmelser<br>för tjänstemän i lag eller annan för-<br>fattning om disciplinansvar eller om<br>avskedande eller avstängning från<br>tjänsten på grund av brottslig gärning<br>eller tjänsteförseelse, får ombudsman<br>föra talan vid domstol om ändring i<br>beslutet. Detsamma gäller i fråga om<br>myndighets beslut i ärende om discip-<br>linansvar mot den som tillhör hälso-<br>och sjukvårdspersonalen eller är vete-<br>rinär, krigsman eller disciplinansvarig<br>enligt lagen (1994:1811) om discipli-<br>nansvar inom totalförsvaret, m.m.<br>samt i fråga om myndighets beslut i<br>ärende om prövotid eller sådan behö-<br>righetsfråga som avses i 6 § tredje<br>stycket. Närmare bestämmelser om<br>sådan talan meddelas i lag eller annan<br>författning.</p>
<p>Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid<br>domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit<br>efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsmannen det allmänna</p>
<p>267</p>
<p>som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om om- Prop. 1997/98:109<br>budsmannen har sökt ändring i beslutet. Bilaga 8</p>
<p>Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i<br>fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning<br>på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket<br>lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i<br>fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1997:561.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:2068.</p>
<p>268</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitie-<br>kanslems tillsyn</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslems<br>tillsyn skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>6§</h4>
<p>Har befattningshavare åsidosatt Har befattningshavare åsidosatt</p>
<p>vad som åligger honom i hans tjänst<br>och kan felet beivras genom discip-<br>linärt förfarande, far justitiekans-<br>lem göra anmälan till den som har<br>befogenhet att besluta om discip-<br>linpåföljd. Om den som är legitime-<br>rad eller annars behörig att utöva<br>yrke inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel eller yrke som veterinär<br>har varit grovt oskicklig vid utöv-<br>ningen av sitt yrke eller på annat<br>sätt visat sig uppenbart olämplig att<br>utöva detta, far justitiekanslem göra<br>anmälan till den som har befogen-<br>het att besluta om återkallelse av<br>legitimationen eller behörigheten.<br>Motsvarande anmälan far göras i<br>fråga om begränsning av sådan le-<br>gitimerad yrkesutövares behörighet,<br>om denne har missbrukat sin behö-<br>righet på något annat sätt.</p>
<p>vad som åligger honom i hans tjänst<br>och kan felet beivras genom discip-<br>linärt förfarande, far Justitiekans-<br>lem göra anmälan till den som har<br>befogenhet att besluta om discip-<br>linpåföljd. Om den som är legiti-<br>merad eller annars behörig att utöva<br>yrke inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel eller yrke som veterinär<br>har varit grovt oskicklig vid utöv-<br>ningen av sitt yrke eller på annat<br>sätt visat sig uppenbart olämplig att<br>utöva detta, far Justitiekanslem gö-<br>ra anmälan till den som har befo-<br>genhet att besluta om återkallelse<br>av legitimationen eller behörighe-<br>ten. Motsvarande anmälan får göras<br>i fråga om begränsning av sådan<br>legitimerad yrkesutövares behörig-<br>het, om denne har missbrukat sin<br>behörighet på något annat sätt. Om<br>den som är legitimerad yrkesutöva-<br>re inom hälso- och sjukvården,<br>tandvården eller detaljhandeln med<br>läkemedel varit oskicklig vid utöv-<br>ning av sitt yrke eller på annat all-<br>varligt sätt visat sig olämplig att<br>utöva yrket, får Justitiekanslem<br>göra anmälan i fråga om prövotid<br>till den som har befogenhet att be-<br>sluta därom.</p>
<p>Anser Justitiekanslem det vara påkallat att befattningshavare avskedas<br>eller avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>269</p>
<p>eller upprepad tjänsteförseelse, far han göra anmälan härom till den som Prop. 1997/98:109<br>har befogenhet att besluta om sådan åtgärd. Bilaga 8</p>
<p>När Justitiekanslem har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i<br>första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera<br>egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet<br>av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu<br>sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.</p>
<h4>7§<sup>2</sup></h4>
<p>Har myndighet meddelat beslut Har myndighet meddelat beslut mot</p>
<p>mot befattningshavare i ärende om<br>tillämpningen av särskilda bestäm-<br>melser för offentliga tjänstemän i lag<br>eller annan författning om discipli-<br>nansvar eller om avskedande eller<br>avstängning från tjänsten på grund<br>av brottslig gärning eller tjänsteför-<br>seelse, får Justitiekanslem föra talan<br>vid domstol om ändring i beslutet.<br>Detsamma gäller i fråga om myn-<br>dighets beslut i ärende om discipli-<br>nansvar mot den som tillhör hälso-<br>och sjukvårdspersonalen eller är<br>veterinär, krigsman eller discipli-<br>nansvarig enligt lagen (1994:1811)<br>om disciplinansvar inom totalförsva-<br>ret, m.m. samt i fråga om myndig-<br>hets beslut i ärende om sådan behö-<br>righetsfråga som avses i 6 § första<br>stycket. Närmare bestämmelser om<br>sådan talan meddelas i lag eller an-<br>nan författning.</p>
<p>befattningshavare i ärende om till-<br>lämpningen av särskilda bestämmelser<br>för offentliga tjänstemän i lag eller<br>annan författning om disciplinansvar<br>eller om avskedande eller avstängning<br>från tjänsten på grund av brottslig gär-<br>ning eller tjänsteförseelse, får Justitie-<br>kanslem föra talan vid domstol om<br>ändring i beslutet. Detsamma gäller i<br>fråga om myndighets beslut i ärende<br>om disciplinansvar mot den som till-<br>hör hälso- och sjukvårdspersonalen<br>eller är veterinär, krigsman eller dis-<br>ciplinansvarig enligt lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar inom<br>totalförsvaret, m.m. samt i fråga om<br>myndighets beslut i ärende om prövo-<br>tid eller sådan behörighetsfråga som<br>avses i 6 § första stycket. Närmare<br>bestämmelser om sådan talan medde-<br>las i lag eller annan författning.</p>
<p>Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid<br>domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit<br>efter anmälan av Justitiekanslem, företräder Justitiekanslem det allmänna<br>som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om Justitie-<br>kanslem har sökt ändring i beslutet.</p>
<p>Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i<br>fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning<br>på Justitiekanslem. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första<br>stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej till-<br>lämpas i fråga om tvist i vilken Justitiekanslem för talan.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1987:996.</p>
<p>270</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:2068.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>271</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<h4>4 §'</h4>
<p>Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård,<br>tandvård eller social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som<br>den som tillhandahåller vården eller omsorgen omsätter som ett led i<br>denna.</p>
<p>Undantaget omfattar även</p>
<p>- kontroller och analyser av prov som tagits som ett led i sjukvården<br>eller tandvården, och</p>
<p>- omsättning av dentaltekniska produkter och av tjänster som avser så-<br>dana produkter, när produkten eller tjänsten tillhandahålls tandläkare,<br>dentaltekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd.</p>
<p>Undantaget gäller inte omsättning av glasögon eller andra synhjälpme-<br>del även om varorna omsätts som ett led i tillhandahållandet av sjukvård.</p>
<p>Undantaget gäller inte omsätt-<br>ning av varor när de omsätts som<br>ett led i tillhandahållandet av en<br>sjukvårdstjänst utförd med stöd av<br>en särskild legitimation som apote-<br>kare eller receptarie.</p>
<p>Undantaget gäller inte vid vård av djur.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:498.</p>
<p>272</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-17</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet</p>
<p>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Socialdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område<br>(1998:000),</p>
<p>2. lag om införande av lagen (1998:000) om yrkesverksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens område,</p>
<p>3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),</p>
<p>4. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562),</p>
<p>5. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit<br>m.m.,</p>
<p>7. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,</p>
<p>9. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens<br>ombudsmän,</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn och</p>
<p>12. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna<br>Maria Lockman och Christina Fleur och samt kammarrättsassessorn<br>Mikael Åberg.</p>
<p>Till Lagrådet har inkommit en skrivelse från Legitimerade Kiroprakto-<br>rers Riksorganisation.</p>
<p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet'.</p>
<p>Förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område</p>
<p>Allmänna synpunkter</p>
<p>Den föreslagna lagen avser att ersätta fem lagar rörande hälso- och sjuk-<br>vård, nämligen lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverk-<br>samhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörig-<br>het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om<br>åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954)<br>om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen<br>(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården. Lagförslaget inne-<br>håller därutöver vissa nyheter i sak.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>273</p>
<p>18 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 109</p>
<p>Lagrådet har - trots att några av de berörda lagarna tillämpats endast Prop. 1997/98:109<br>kort tid - inte något att invända mot att centrala bestämmelser rörande Bilaga 9<br>yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården nu samlas i en och samma<br>författning. Den föreslagna lagens inriktning och disposition föranleder<br>inte heller någon erinran från Lagrådets sida. Samtidigt tvingas Lagrådet<br>konstatera att lagförslaget framstår som otillräckligt genomarbetat. Som<br>Lagrådet kommer att utveckla närmare i det följande är det svårt att få<br>någon klar uppfattning om vilken innebörd grundläggande begrepp och<br>uttryck avses ha. I vissa fall synes vidare de föreslagna bestämmelserna<br>sinsemellan svårförenliga vartill kommer att lagtexten inte alltid stämmer<br>överens med motivuttalandena. En förutsättning för att det remitterade<br>förslaget skall kunna läggas till grund för lagstiftning är därför att det -<br>med beaktande av Lagrådets synpunkter - bearbetas ytterligare under det<br>fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Innebörden av vissa begrepp<br>I 1 kap. 1 § anges att det i lagen ges bestämmelser om yrkesverksamhet<br>på hälso- och sjukvårdens område. Med hälso- och sjukvård avses enligt</p>
<p>1 kap. 2 § "sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen<br>(1982:763), tandvårdslagen (1985:125) samt verksamhet inom detaljhan-<br>del med läkemedel".</p>
<p>Med hälso- och sjukvård avses i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åt-<br>gärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och<br>skador. Till hälso- och sjukvården i den lagen hör även sjuktransporter<br>samt att ta hand om avlidna (1 § HSL).</p>
<p>Av det anförda följer att det remitterade lagförslagets definition på<br>hälso- och sjukvård är något mer omfattande än motsvarande definition i<br>HSL. Det är givetvis mindre lyckat att det centrala begreppet hälso- och<br>sjukvård givits olika betydelse i två grundläggande författningar på om-<br>rådet. Lagrådet har emellertid förståelse för att det ansetts ändamålsenligt<br>att inkludera tandvård och detaljhandel med läkemedel i det nya<br>regelsystemet och anser sig därför kunna godta vad som föreslagits i<br>detta hänseende.</p>
<p>Enligt 1 kap. 3 § avses med vårdgivare i den föreslagna lagen "fysisk<br>eller juridisk person som bedriver hälso- och sjukvård". Innehållet i para-<br>grafen är hämtat från 2 § tredje stycket lagen (1996:786) om tillsyn över<br>hälso- och sjukvården (tillsynslagen).</p>
<p>Begreppet vårdgivare har betydelse bl.a. vid bedömningen av om<br>Socialstyrelsen kan ingripa mot den som utövar verksamhet med anknyt-<br>ning till hälso- och sjukvårdens område (jfr 6 kap. 1 §). Socialstyrelsen<br>kan exempelvis med stöd av 6 kap. 13-15 §§ förelägga en vårdgivare att<br>avhjälpa uppmärksammade missförhållanden eller förbjuda denne att<br>bedriva verksamheten.</p>
<p>Innebörden av det i 1 kap. 3 § använda uttrycket "bedriver hälso- och<br>sjukvård" synes kunna ge upphov till tvekan. Rent språkligt ligger det<br>nära till hands att uppfatta uttrycket som omfattande även privata, i<br>betydelsen icke yrkesmässiga, vårdinsatser. För en sådan tolkning kan<br>även anföras att det i andra föreskrifter i det remitterade förslaget - t.ex.</p>
<p>2 kap. 4 §, 3 kap. 7 § och 4 kap. 1 § - sägs att dessa gäller enbart<br></p>
<p>274</p>
<p>yrkesverksamhet eller yrkesmässighet inom hälso- och sjukvårdsom-<br>rådet. Mot att det citerade uttrycket innefattar privat hälso- och sjukvård<br>talar dock att det inte framstår som rimligt om exempelvis Socialstyrel-<br>sens tillsyn skulle avse all icke yrkesmässig verksamhet. Vid föredrag-<br>ningen inför Lagrådet har också upplysts att endast yrkesmässiga vård-<br>givare skall omfattas av förslaget och att meningen varit att denna<br>begränsning skulle följa av bestämmelserna i 1 kap. 1 § om lagens inne-<br>håll.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning ger varken 1 kap. 1 § eller lagtexten i öv-<br>rigt klart besked om i vad mån begreppet vårdgivare i 1 kap. 3 § kan om-<br>fatta andra än sådana som bedriver yrkesmässig hälso- och sjukvård. An-<br>ses en begränsning till yrkesmässig verksamhet motiverad - en inskränk-<br>ning som Lagrådet inte har något att invända mot - bör detta framgå av<br>lagtexten.</p>
<p>Även i ett annat hänseende synes begreppet vårdgivare kunna ge upp-<br>hov till tolkningsproblem. Det synes närmare bestämt vara oklart om den<br>som utövar verksamhet som avses i 4 kap. 1 § (kvacksalveri) är en vård-<br>givare enligt lagens definition.</p>
<p>Rubriken till 4 kap. lyder "Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso-<br>och sjukvårdande åtgärder". Enligt 4 kap. 1 § gäller bestämmelserna i<br>kapitlet den som yrkesmässigt undersöker annans hälsotillstånd eller<br>behandlar annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att<br>vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande<br>syfte. Bestämmelserna gäller dock inte den som enligt 1 kap. 4 § tillhör<br>hälso- och sjukvårdspersonalen. Av 4 kap. 2 och 3 §§ framgår vidare att<br>den som utövar verksamhet som avses i 4 kap. 1 § inte får behandla vissa<br>sjukdomar eller använda vissa behandlingsmetoder och att denne inte<br>heller får undersöka eller behandla barn under åtta år.</p>
<p>Ordalydelsen av 4 kap. 1 § kan knappast ges någon annan innebörd än<br>att bestämmelserna i 4 kap. gäller viss hälso- och sjukvård som<br>(yrkesmässigt) bedrivs av annan än den som tillhör hälso- och<br>sjukvårdspersonalen. Den som bedriver verksamheten skulle därmed bli<br>vårdgivare enligt 1 kap. 3 §. En sådan innebörd framstår emellertid som<br>mindre väl förenlig med lagförslaget i övrigt. Konsekvensen skulle näm-<br>ligen bli att den som exempelvis bedriver alternativ medicinsk verksam-<br>het enligt 4 kap. 1 § kommer att omfattas av bestämmelserna i 6 kap. om<br>socialstyrelsens tillsyn (se 6 kap. 1 §), exempelvis skyldigheten att göra<br>anmälan innan verksamheten påbörjas (6 kap. 6 §), att lämna upplys-<br>ningar om verksamheten (6 kap. 9 §) och att följa styrelsens föreläggan-<br>den att avhjälpa missförhållanden (6 kap. 13 §). I 8 kap. 6 § finns<br>emellertid särskilda regler om straff för den som bryter mot någon av<br>bestämmelserna i 4 kap. och i 8 kap. 8 § finns en bestämmelse om att<br>Socialstyrelsen får förbjuda den som genom lagakraftvunnen dom funnits<br>skyldig till brott som anges i 8 kap. 6 § att utöva verksamhet som avses i<br>4 kap. Avsikten har uppenbarligen varit att enbart bestämmelserna i 8<br>kap. 6 och 8 §§ - och alltså inte bestämmelserna i 6 kap. - skall tillämpas<br>på verksamhet som avses i 4 kap. Enligt Lagrådets mening bör det av<br>lagtexten tydligt framgå att den som bedriver sådan verksamhet som<br></p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>275</p>
<p>avses i 4 kap. 1 § inte skall omfattas av tillsyn enligt 6 kap. En lösning<br>kan vara att ta in en bestämmelse om detta i 6 kap. 1 §.</p>
<p>I 1 kap. 4 § första stycket 2 och 3 förekommer som ett led i definitio-<br>nen av hälso- och sjukvårdspersonal uttrycket "vård, behandling eller<br>undersökning" av patienter. Samma uttryck återfinns i 2 kap. 7 §<br>(komplement till Lex Maria), 5 kap. 2 § (kretsen av personer som kan<br>träffas av disciplinpåföljd) och 6 kap. 4 § (Lex Maria). I 2 kap. om all-<br>männa skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal sägs il § att en<br>patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull "vård" och att "vården" så<br>långt som möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten.</p>
<p>1 2 kap. 2 § föreskrivs att den som har ansvaret för "vården" skall se till<br>att patienten får upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de<br>behandlingsmetoder som finns.</p>
<p>För Lagrådet framstår det som osäkert hur begreppet "vård, behandling<br>eller undersökning" förhåller sig till begreppet "vård" och hur båda dessa<br>begrepp förhåller sig till "hälso- och sjukvård" enligt 1 kap. 2 §. Det sy-<br>nes antagligt att uttrycket "vård, behandling eller undersökning" i 2 kap.<br>7 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 4 § är avsett att ha en snävare innebörd än<br>"hälso- och sjukvård". Huruvida en sådan begränsning är åsyftad och<br>motiverad när uttrycket används i 1 kap. 4 § synes dock högst ovisst.<br>Liknande frågor kan ställas beträffande begreppet vård i 2 kap. 1 och<br>2§§.</p>
<p>Det är ägnat att försvåra förståelsen för och tillämpningen av en<br>lagstiftning om samma uttryck används i olika betydelser och om olika<br>uttryck används i en och samma betydelse. I vad mån detta är fallet<br>beträffande uttrycken "hälso- och sjukvård", "vård, behandling eller<br>undersökning" och "vård" är det svårt att ha någon bestämd uppfattning<br>om. Enligt Lagrådets mening är det angeläget att nu behandlade frågor<br>klarläggs under det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Den i det remitterade förslaget använda terminologin framstår även i<br>andra hänseenden som oklar. Lagrådet återkommer till detta bl.a. i sam-<br>band med kommentaren till 8 kap. 3 och 4 §§.</p>
<p>Förhållandet till hälso- och sjukvårdslagen</p>
<p>2 kap. 1-3 §§ innehåller bestämmelser om allmänna skyldigheter för<br>hälso- och sjukvårdspersonalen. I 1 § sägs bl.a. att vården så långt som<br>möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten och att<br>patienten skall visas omtanke och respekt. Enligt 2 § skall den som har<br>ansvaret för vården om möjligt se till att patienten får upplysningar om<br>sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som finns. Av 3 §<br>framgår bl.a. att de efterlevande till en avliden patient skall visas hänsyn<br>och omtanke.</p>
<p>De återgivna bestämmelserna avses ersätta nuvarande - nära nog<br>likalydande - bestämmelser i 2-4 §§ lagen (1994:953) om åligganden för<br>personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen). Från den<br>synpunkten föranleder förslaget inte någon erinran (jfr dock vad Lagrådet</p>
<p>1 det föregående anfört om termen "vård"). Till saken hör emellertid att<br>bestämmelser av i stort sett samma innehåll finns intagna även i 2 a -</p>
<p>2 c §§ HSL, låt vara att sistnämnda bestämmelser enligt sin lydelse riktar</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>276</p>
<p>sig till den som bedriver hälso- och sjukvård och inte, som i det remitte- Prop. 1997/98:109<br>rade förslaget, till hälso- och sjukvårdens personal. Bilaga 9</p>
<p>Det lämpliga i denna dubbla reglering kan enligt Lagrådets mening<br>sättas i fråga. För den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen kan det<br>te sig egendomligt att vid sidan av sina skyldigheter enligt 2 kap. 1-3 §§<br>behöva beakta ett antal liknande men något annorlunda formulerade krav<br>som intagits i en annan författning. Lagrådet förordar att nu berörda<br>bestämmelser i ett lämpligt sammanhang omarbetas så att den dubbla<br>regleringen elimineras.</p>
<p>1 kap. 4 §<br>I paragrafen definieras vad som i lagen avses med hälso- och sjukvårds-<br>personal. Med sådan personal avses bl.a., enligt första stycket (punkt 1),<br>den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 6 § använder en skyd-<br>dad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården. De yrkestitlar vilkas<br>användning är skyddad enligt sistnämnda lagrum är audionom, biomedi-<br>cinsk analytiker, dietist och ortopedingenjör.</p>
<p>Enligt definitionen i förevarande lagrum föreligger den skillnaden att<br>den som har legitimation alltid räknas till hälso- och sjukvårdspersonal<br>medan den som har rätt till skyddad yrkestitel räknas till sådan personal<br>endast om han eller hon "använder" yrkestiteln. Varken i lagrådsremissen<br>eller i det betänkande som ligger till grund för det remitterade förslaget<br>(SOU 1996:138) har närmare utvecklats vad begreppet "använder" inne-<br>bär i förevarande sammanhang.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening kan det diskuteras om det är lämpligt att låta<br>frågan om en yrkesutövare utgör hälso- och sjukvårdspersonal avgöras av<br>om denne använder sin yrkestitel. För såväl den enskilde yrkesutövaren<br>som för patienter och andra som anlitar yrkesutövaren måste det inte<br>sällan vara svårt att avgöra om rekvisitet "använder" är uppfyllt. Det är<br>tydligt att i bedömningen härav får ingå bl.a. huruvida yrkestiteln före-<br>kommer i yrkesregister eller telefonkatalog eller på brevpapper, fakturor,<br>dörrskylt eller liknande. För den som anlitar en yrkesutövare kan det<br>emellertid vara svårt att veta hur det förhåller sig i dessa avseenden inte<br>minst när det gäller nystartade verksamheter. Det kan också vara svårt att<br>avgöra om en yrkesutövare, som använt yrkestiteln, kan sluta att använda<br>denna med verkan att han inte längre räknas som hälso- och<br>sjukvårdspersonal och vad som i så fall krävs för detta. Även för yrkes-<br>utövaren själv kan det som sagt vara svårt att i dessa och andra avseen-<br>den veta vad som gäller. Det är vidare att märka att rätten att använda de<br>ifrågavarande skyddade yrkestitlarna enligt förslaget knyts till vissa<br>examens- eller kompetensbevis. Det torde vara möjligt för en yrkes-<br>utövare att i sin verksamhet åberopa ett sådant bevis utan att han för den<br>skull kan sägas använda den yrkestitel som har sin grund i beviset. En<br>sådan ordning framstår som ologisk. En svaghet med den föreslagna ord-<br>ningen är också att yrkesutövaren i viss mån ges möjlighet att inta olika<br>ståndpunkter till frågan om han använder yrkestiteln beroende på i vilket<br>sammanhang frågan aktualiseras.</p>
<p>Det anförda visar enligt Lagrådets mening att den föreslagna ordningen<br>kan vålla problem i den praktiska tillämpningen. Även om vissa<br></p>
<p>277</p>
<p>klarlägganden skulle kunna göras i motiven anser Lagrådet att det är Prop. 1997/98:109<br>tveksamt om man bör behålla en ordning där användningen av yrkestiteln Bilaga 9<br>är avgörande för om en yrkesutövare skall räknas som hälso- och<br>sjukvårdspersonal eller inte. Frågan om en yrkesutövare hör till denna<br>personalkategori har stor betydelse för såväl yrkesutövaren som personer<br>som anlitar honom. Det är viktigt att någon osäkerhet inte föreligger<br>mellan parterna på denna punkt.</p>
<p>En möjlighet att tillgodose kravet på tydlighet skulle kunna vara att<br>låta en frivillig registrering hos Socialstyrelsen vara avgörande i fråga<br>om såväl tillhörigheten till hälso- och sjukvårdspersonalen som rätten att<br>använda den skyddade yrkestiteln. I betänkandet (SOU 1996:138)<br>diskuterades om en central registrering skulle införas men tanken avvisa-<br>des med hänvisning till de administrativa insatser registreringen skulle<br>kräva. Enligt Lagrådets mening kan det med hänsyn till vad Lagrådet<br>anfört i det föregående finnas anledning att överväga frågan på nytt.</p>
<p>2 kap. 6 §</p>
<p>Paragrafen, som har förts över i oförändrat skick från 7 § åliggandelagen,<br>behandlar delegation av arbetsuppgifter.</p>
<p>Enligt första stycket far den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen<br>överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med<br>kravet på en god och säker vård. Av förarbetena till bestämmelsen fram-<br>går att en förutsättning för att en arbetsuppgift skall kunna överlåtas till<br>någon annan är att den som överlåter uppgiften själv har formell kompe-<br>tens för denna (se prop. 1993/94:149 s. 70 och 119). Om detta skall gälla<br>generellt bör bestämmelsen förtydligas på denna punkt.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att den som överlåter en arbetsuppgift för<br>vilken det krävs formell kompetens till någon som saknar sådan kompe-<br>tens svarar för att den som fått uppgiften har förutsättningar att fullgöra<br>denna. Enligt Lagrådets mening är bestämmelsen olyckligt utformad. En<br>arbetsuppgift för vilken det krävs formell kompetens kan inte överlåtas<br>till någon som saknar sådan kompetens (jfr prop. 1993/94:149 s. 70). Av<br>förarbetena till bestämmelsen framgår att avsikten är att uttrycka att den<br>som överlåter en arbetsuppgift till någon som saknar formell kompetens<br>för denna uppgift inte ansvarar för hur denne fullgör uppgiften men<br>däremot för sin bedömning att denne skall kunna fullgöra den (se prop.<br>1993/94:149 s. 67 och 119). Detta följer i och för sig redan av första<br>stycket i förevarande paragraf. Lagrådet har dock ingen erinran mot att<br>en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i andra stycket. För att den av-<br>sedda innebörden skall komma till klart uttryck bör bestämmelsen<br>emellertid formuleras om.</p>
<p>Lagrådet förordar att andra stycket ges följande lydelse:</p>
<p>"Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att<br>denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften."</p>
<p>278</p>
<p>2 kap. 8 § Prop. 1997/98:109</p>
<p>Paragrafen är en av tre paragrafer (8-10 §§) som reglerar tystnadsplikten Bilaga 9<br>för den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom<br>den enskilda hälso- och sjukvården. I tredje stycket anges att bestämmel-<br>serna i 6 kap. 5 § - som motsvarar första stycket i förevarande paragraf -<br>gäller för den som genom anställning, uppdrag eller annan liknande<br>grund deltar eller har deltagit i verksamhet som omfattas av lagen utan att<br>därför tillhöra eller ha tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen.</p>
<p>Avsikten med bestämmelsen i tredje stycket är tydligen endast att ge<br>upplysning om att lagen innehåller föreskrifter om tystnadsplikt även för<br>vissa personer som inte faller inom kretsen av hälso- och sjukvårdsper-<br>sonal. Bestämmelsen har emellertid formulerats inte som ren upplysning<br>utan som en materiell regel. Det kan enligt Lagrådet vidare ifrågasättas<br>om det från systematisk synpunkt är lämpligt att i förevarande paragraf ta<br>in en erinran om vad som gäller för andra än hälso- och sjukvårdsperso-<br>nal. Det ifrågavarande kapitlet gäller ju endast skyldigheter för hälso-<br>och sjukvårdspersonal. Lagrådet förordar att tredje stycket far utgå.</p>
<p>2 kap. 9 §</p>
<p>I paragrafen anges att den som tillhör eller har tillhört hälso- och<br>sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte får<br>röja en uppgift från en enskild om någon annan persons hälsotillstånd<br>eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att det finns en risk<br>för att den som lämnat uppgiften eller någon närstående till uppgiftsläm-<br>naren utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Det kan konstateras att bestämmelsen förbjuder inte bara - som 2 kap.<br>8 och 10 §§ - ett röjande som sker obehörigen utan röjande över huvud<br>taget. Det finns inte heller - till skillnad från 2 kap. 8 § - något undantag<br>för det fall uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning eller någon<br>särreglering i fråga om tystnadsplikt i förhållande till den som uppgif-<br>terna avser. Det innebär att sekretessen enligt paragrafen är undantagslös.</p>
<p>Enligt den allmänna motiveringen finns motsvarande bestämmelse för<br>offentligt anställd personal i 7 kap. 6 § sekretesslagen. Sistnämnda<br>bestämmelse har visserligen i allt väsentligt samma innebörd som före-<br>varande paragraf. Det finns emellertid trots detta betydande skillnader i<br>fråga om tystnadsplikten i förevarande avseende mellan å ena sidan<br>offentligt anställda och å andra sidan anställda inom den enskilda vården.<br>För de offentligt anställda gäller sålunda undantag från tystnadsplikten<br>bl.a. enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen för det fall uppgiftsskyldighet föl-<br>jer av lag eller förordning och enligt 14 kap. 2 § för det fall en myndighet<br>behöver uppgiften för t.ex. förundersökning eller rättegång. Någon<br>motivering till den ifrågavarande skillnaden har inte lämnats vare sig i<br>förevarande lagstiftningsärende eller i det lagstiftningsärende genom vil-<br>ket den aktuella regeln ursprungligen infördes (prop. 1980/81:28, KU10;<br>6 a § lagen 1980:11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen<br>m.fl.). I sistnämnda lagstiftningsärende synes dock målsättningen ha varit<br>att tystnadsplikten i princip skulle vara densamma för hälso- och<br>sjukvårdspersonalen, oavsett om fråga var om allmän eller enskild<br>verksamhet (a. prop. s. 22 f.). Enligt Lagrådets mening bör i det fortsatta<br></p>
<p>279</p>
<p>lagstiftningsarbetet övervägas om det finns skäl att upprätthålla den här Prop. 1997/98:109<br>berörda skillnaden mellan offentliganställda och anställda i enskild vård. Bilaga 9<br></p>
<p>5 kap. 2 §</p>
<p>Enligt denna paragraf gäller bestämmelserna i 3-5 §§ endast yrkesutöv-<br>ning som har samband med undersökning, vård och behandling av<br>patienter eller klinisk forskning på människor. Av förarbetena till den<br>motsvarande bestämmelsen i 3 § disciplinpåföljdslagen framgår att av-<br>sikten är från tillämpningsområdet för bestämmelserna om discip-<br>linansvar undanta fall som inte avser den egentliga patientvården (se<br>prop. 1993/94:149 s. 122).</p>
<p>Detta undantag torde följa även av den av Lagrådet föreslagna lydelsen<br>av 5 kap. 3 § första stycket. Godtas det förslaget ifrågasätter Lagrådet om<br>förevarande paragraf fyller någon egentlig funktion. Paragrafen synes<br>kunna utgå. I vart fall bör paragrafen omformuleras så att den begräns-<br>ning som avses kommer till tydligare uttryck.</p>
<p>5 kap. 3 §</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 4 § disciplinpåföljdslagen, innehåller de<br>grundläggande bestämmelserna om disciplinpåföljd. Enligt första stycket<br>(första meningen) far disciplinpåföljd åläggas om den som tillhör hälso-<br>och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör vad han<br>eller hon är skyldig att göra enligt 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8 och 9 §§ eller enligt<br>någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten av vår-<br>den.</p>
<p>I förarbetena till disciplinpåföljdslagen uttalas att disciplinpåföljd skall<br>kunna komma i fråga endast när åligganden som har direkt betydelse för<br>patientsäkerheten inte följts (se prop. 1993/94:149 s. 75f och 122).<br>Avsikten är således att det i första stycket använda uttrycket "som är av<br>direkt betydelse för säkerheten i vården" skall syfta på såväl åligganden<br>enligt de uppräknade paragraferna i 2 kap. som åligganden "enligt någon<br>annan föreskrift". Detta kan dock inte utläsas av lagtexten (jfr RÅ 1997<br>ref. 17). Lagrådet förordar att första meningen i första stycket ges föl-<br>jande lydelse:</p>
<p>"Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8<br>eller 9 § eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säker-<br>heten i vården, får disciplinpåföljd åläggas."</p>
<p>5 kap. 6 §</p>
<p>Genom paragrafen införs en ny form av offentligrättsligt ingripande,<br>föreskrift om prövotid. Syftet med denna nya sanktion är att om möjligt<br>förebygga en framtida återkallelse av legitimation. För att markera att det<br>rör sig om en särskild sanktionsform bör rubriken närmast före paragra-<br>fen ändras till "Prövotid" och en särskild rubrik "Återkallelse av legiti-<br>mation" tas in nämast före 7 §.</p>
<p>I första stycket regleras två fall då prövotid kan föreskrivas för den<br>som fått legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården. Det<br>första fallet är när denne varit oskicklig vid utövning av sitt yrke. I<br></p>
<p>280</p>
<p>författningskommentaren sägs att prövotid i ett sådant fall skall kunna Prop. 1997/98:109<br>föreskrivas när en legitimerad yrkesutövare visat sig så oskicklig att var- Bilaga 9<br>ning inte bedöms som en tillräckligt ingripande åtgärd. Enligt Lagrådets<br>mening bör denna förutsättning framgå av lagtexten.</p>
<p>Det andra fallet då prövotid kan föreskrivas enligt första stycket är när<br>den legitimerade yrkesutövaren på annat allvarligt sätt visat sig olämplig<br>att utöva sitt yrke. Enligt författningskommentaren tar detta fall sikte på<br>förfaranden som inte avser den egentliga patientvården och förfaranden<br>som lett till åtal, dvs. förfaranden där förutsättningar att meddela varning<br>inte föreligger till följd av 2 och 4 §§ i förevarande kapitel. Detta framgår<br>emellertid inte av lagtexten. Enligt Lagrådets mening kan det också<br>ifrågasättas om en sådan begränsning är befogad. Om en legitimerad<br>yrkesutövare på annat sätt än genom oskicklighet har visat sig olämplig<br>att utöva sitt yrke, kan det finnas anledning att föreskriva prövotid även i<br>fall då varning i och för sig kan komma i fråga men en sådan åtgärd inte<br>framstår som tillräckligt ingripande. Att den legitimerade yrkesutövaren<br>skall ha visat sig olämplig på ett "allvarligt" sätt behöver dock inte anges<br>(och är inte heller språkligt korrekt); det ligger i sakens natur att endast<br>allvarligare förseelser e.d. kan visa att någon är olämplig för sitt yrke.</p>
<p>Med hänvisning härtill och till vad Lagrådet anfört i anslutning till</p>
<p>5 kap. 2 § förordas att första stycket ges följande lydelse:</p>
<p>"En prövotid om tre år kan föreskrivas för den som fatt legitimation att<br>utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården, om denne varit oskicklig vid<br>utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig för yrket och<br>varning inte framstår som en tillräckligt ingripande åtgärd eller inte kan<br>komma i fråga enligt 3 eller 4 §."</p>
<p>5 kap. 7 §</p>
<p>Som Lagrådet tidigare förordat bör rubriken "Återkallelse av legitima-<br>tion" tas in närmast före denna paragraf.</p>
<p>Enligt första stycket (punkt 4) skall legitimation att utöva ett yrke inom<br>hälso- och sjukvården återkallas, om den legitimerade ålagts prövotid<br>enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt gjort sig skyldig till<br>en allvarlig förseelse eller annars på ett allvarligt sätt visat sig olämplig<br>att utöva yrket.</p>
<p>Att prövotid kan föreskrivas för en legitimerad yrkesutövare som, utan<br>att ha visat sig olämplig att utöva sitt yrke, har gjort sig skyldig till en<br>allvarlig förseelse sägs inte i 5 kap. 6 § första stycket. Där används i<br>stället uttrycket att denne har varit oskicklig vid utövning av sitt yrke.<br>Enligt Lagrådets mening bör motsvarande uttryck användas i förevarande<br>bestämmelse. Som Lagrådet anfört vid den tidigare nämnda bestämmel-<br>sen är det vidare onödigt - och dessutom språkligt inkorrekt - att före-<br>skriva att den legitimerade yrkesutövaren skall ha visat sig olämplig att<br>utöva sitt yrke på ett "allvarligt" sätt.</p>
<p>På grund av det anförda förordar Lagrådet att första stycket 4 i föreva-<br>rande paragraf ges följande lydelse:</p>
<p>"ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt<br>varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig<br>olämplig att utöva yrket."</p>
<p>281</p>
<p>6 kap. 5 §</p>
<p>Enligt paragrafens första stycke får den som på grund av anställning,<br>uppdrag eller annan liknande grund deltar eller har deltagit i verksamhet<br>som omfattas av kapitlet inte obehörigen röja vad han eller hon därvid<br>fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållan-<br>den. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldig-<br>het som följer av lag eller förordning. Av paragrafens andra och tredje<br>stycken framgår att första stycket inte gäller för det allmännas verksam-<br>het och inte heller för hälso- och sjukvårdspersonal.</p>
<p>Första stycket tar således sikte på personer som deltar i privat hälso-<br>och sjukvård utan att tillhöra hälso- och sjukvårdspersonalen. För hälso-<br>och sjukvårdspersonalen gäller motsvarande bestämmelser enligt 2 kap.<br>8 § första stycket. För sådan personal gäller dessutom ett antal andra<br>bestämmelser om tystnadsplikt, nämligen 2 kap. 8 § andra stycket samt<br>2 kap. 9 och 10 §§. Vidare finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet i<br>2 kap. 11 §. Några motsvarigheter till dessa bestämmelser har inte före-<br>slagits för de personer som förevarande paragraf avser. Frågan om en<br>samordning av bestämmelserna för olika personkategorier som verkar<br>inom hälso- och sjukvården har inte heller diskuterats i remissen.</p>
<p>Det är enligt Lagrådets mening svårt att se varför skillnader har gjorts i<br>berörda avseenden mellan å ena sidan hälso- och sjukvårdspersonalen<br>och å andra sidan övriga personer som deltar i vården. En samordning av<br>bestämmelserna bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>6 kap. 19 §</p>
<p>I paragrafen föreskrivs skyldighet för Socialstyrelsen att göra åtalsan-<br>mälan. Enligt första stycket skall, om inte annat följer av 7 kap. 20 §,<br>sådan anmälan göras om den mot vilken disciplinpåföljd kan övervägas<br>är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vil-<br>ket fängelse är föreskrivet.</p>
<p>Skyldigheten att göra åtalsanmälan gäller således bara beträffande den<br>mot vilken disciplinpåföljd kan övervägas och inte beträffande den mot<br>vilken längre gående åtgärder i form av prövotid eller återkallelse kan<br>övervägas. Begränsningen av skyldigheten att göra åtalsanmälan till<br>disciplinpåfoljdsfall synes hänga samman med bestämmelsen i 5 kap. 4 §<br>enligt vilken ett disciplinärt förfarande inte får inledas eller fortsättas i<br>fråga om en förseelse som anmälts till åtal. Enligt Lagrådets mening bör<br>man dock inte, när man reglerar skyldigheten att göra åtalsanmälan, be-<br>gränsa regleringen till endast vissa av de fall som skall föranleda<br>åtalsanmälan.</p>
<p>Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:</p>
<p>"Socialstyrelsen skall göra anmälan till åtal, om någon i fall som avses<br>i 18 § är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott<br>för vilket fängelse är föreskrivet. Detta gäller dock inte om anmälan har<br>gjorts enligt 7 kap. 20 §."</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>282</p>
<p>6 kap. 20 §</p>
<p>Enligt första stycket far Socialstyrelsen, om det finns sannolika skäl att<br>misstänka att någon i sin verksamhet bryter mot bestämmelserna i 3 kap.<br>3 eller 5-7 §, förelägga denne att för viss tid upphöra med sin verksam-<br>het. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Enligt andra stycket får<br>den som överträtt ett vitesföreläggande inte dömas till straff för sådan<br>verksamhet som omfattas av vitesföreläggandet. Av 8 kap. 5 § framgår<br>att den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 3 eller 5-7 § döms till<br>böter.</p>
<p>Bestämmelserna i förevarande paragraf är nya och avser fall då någon<br>obehörigen använder beteckningen legitimerad (3 kap. 3 §) eller en<br>yrkestitel som är skyddad (3 kap. 5 och 6 §§) eller som kan förväxlas<br>med en sådan (3 kap. 7 §). Det är givetvis viktigt att förhindra sådana<br>lagöverträdelser. Det kan emellertid enligt Lagrådets mening ifrågasättas<br>om den påföljd som föreskrivs i förevarande paragraf - och som innebär<br>ett temporärt förbud att driva näringsverksamhet - är den som i första<br>hand bör tillgripas.</p>
<p>Rätten att driva näring och utöva yrke är grundlagsskyddad enligt<br>2 kap. 20 § regeringsformen. Begränsningar i rätten far enligt lagrummet<br>införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen. Även om så-<br>dana intressen i och för sig kan anses föreligga i de aktuella fallen är det<br>inte givet att den föreslagna regleringen bör godtas. En reglering av<br>förevarande slag måste utformas så att det föreligger proportionalitet<br>mellan ingreppet och motstående intressen.</p>
<p>Enligt förevarande paragraf krävs för verksamhetsförbud endast att<br>personen i fråga brutit mot de angivna bestämmelserna i 3 kap. Varken i<br>remissen eller i det betänkande som ligger till grund för det remitterade<br>förslaget (SOU 1996:138) diskuteras närmare behovet av ett sådant<br>verksamhetsförbud för att förhindra de ifrågavarande lagöverträdelserna.<br>Det framgår sålunda inte varför mindre ingripande åtgärder, som förbud<br>vid vite att använda beteckningen legitimerad eller den skyddade yrkes-<br>titeln, skulle vara otillräckliga. Det bör i sammanhanget påpekas att den<br>aktuella bestämmelsen hade ett vidare tillämpningsområde enligt för-<br>slaget i betänkandet. Den omfattade där också brott mot de s.k.<br>kvacksalveribestämmelsema och synes ha utformats just med tanke på<br>sådana fall. I lagrådsremissen har brotten mot kvacksalveribestämmel-<br>sema i stället brutits ut och reglerats för sig i 8 kap. 6 och 8 §§. Det är<br>därvid att märka att kraven för att meddela verksamhetsförbud är<br>strängare enligt sistnämnda paragraf än enligt förevarande paragraf; bl.a.<br>krävs att personen i fråga genom dom, som vunnit laga kraft, funnits<br>skyldig till brott.</p>
<p>Slutsatsen av det anförda blir att Lagrådet avstyrker att det nu införs<br>bestämmelser om verksamhetsförbud enligt förslaget i 6 kap. 20 §.<br>Frågan om vilka åtgärder som bör kunna tillgripas mot den som bryter<br>mot förbudet att använda beteckningen legitimerad eller skyddad yrkes-<br>titel bör enligt Lagrådets mening övervägas ytterligare.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>283</p>
<p>8 kap. 3 §</p>
<p>I paragrafen, som motsvarar 10 § första stycket första meningen<br>behörighetslagen, föreskrivs att den som obehörigen och mot ersättning<br>utövar läkaryrket kan ådömas straff. Det gäller dock bara läkare vars<br>legitimation har återkallats eller vars behörighet annars har upphört eller<br>en läkare som har begränsad behörighet.</p>
<p>I den föreslagna lagen definieras inte vad som avses med uttrycket<br>"utövar läkaryrket" och någon sådan definition torde inte heller finnas i<br>någon annan författning (jfr prop. 1983/84:179 s. 46 f.). Viss ledning kan<br>möjligen hämtas från 3 kap. 4 §. Av den paragrafen framgår att endast<br>den som har legitimation för läkaryrket - eller som särskilt förordnats att<br>utöva det - är behörig att utöva yrke som läkare. Motsatsvis synes den<br>slutsatsen kunna dras att andra personkategorier i och för sig kan utöva<br>läkaryrket i lagens mening men att det i så fall sker obehörigen. Huruvida<br>sådana kategorier kan omfatta både personer med läkarexamen och<br>personer utan läkarexamen ger lagtexten dock inte någon upplysning om.</p>
<p>Av betydelse är också bestämmelserna i 4 kap. Dessa bestämmelser<br>bygger på tanken att envar har - inom de gränser som dras upp i kapitlet<br>- rätt att yrkesmässigt undersöka annans hälsotillstånd eller behandla<br>annan för sjukdom. Att beteckna sådan verksamhet som utövande av<br>läkaryrket går inte att förena med den ensamrätt till yrket som följer av</p>
<p>3 kap. 4 §.</p>
<p>Det kan mot den nu redovisade bakgrunden hävdas att<br>straffbestämmelsen i den nu behandlade paragrafen inte är tillämplig om<br>exempelvis en läkare, vars legitimation återkallats, utan åberopande av<br>sin tidigare behörighet bedriver verksamhet som är tillåten enligt 4 kap.<br>Mycket tyder dock på att en sådan begränsning av det straffbara området<br>inte varit åsyftad. Enligt Lagrådets mening måste sambandet mellan<br>förevarande straffbestämmelse och bestämmelserna i 3 kap. 4 § och</p>
<p>4 kap. klarläggas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>8 kap. 4 §</p>
<p>I första stycket föreskrivs att den som obehörigen och mot ersättning<br>utövar tandläkaryrket kan ådömas straff. Till skillnad från vad som före-<br>slagits beträffande läkare omfattar kriminaliseringen en vidsträckt<br>personkrets och är alltså inte begränsad till den vars legitimation åter-<br>kallats e.d.</p>
<p>Vad Lagrådet i anslutning till 8 kap. 3 § uttalat om läkare gäller till<br>viss del även tandläkare. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § om ensamrätt till<br>yrke är utformad på samma sätt för tandläkare som för läkare. I detta<br>hänseende föreligger ingen motsättning mellan bestämmelsen om ensam-<br>rätt och den nu aktuella straffbestämmelsen. Frågan är emellertid hur<br>dessa bestämmelser förhåller sig till verksamhet som avses i 4 kap. 1 §.<br>Ordalagen i den paragrafen synes inte utgöra något hinder mot att sådan<br>verksamhet omfattar t.ex. tandvård (jfr 1 kap. 2 §). Den rätt som i så fall<br>föreligger enligt 4 kap. att bedriva alternativ tandvård är inte förenlig<br>med en generell kriminalisering av verksamheten. Under det fortsatta<br>lagstiftningsarbetet måste därför räckvidden av straffbestämmelsen i<br>första stycket i förevarande paragraf analyseras och preciseras.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>284</p>
<p>I andra stycket anges att yrkesverksamhet som utövas av den som har<br>legitimation som tandhygienist eller som har föreskriven kompetens som<br>tandhygienist eller tandsköterska inte anses som obehörig utövning av<br>tandläkaryrket. Innebörden av bestämmelsen synes oklar. Läst enligt sin<br>ordalydelse kommer bestämmelsen i konflikt med vad som sägs i 3 kap.<br>4 § om ensamrätt till tandläkaryrket. I enlighet med vad Lagrådet har<br>anfört i anslutning till 8 kap. 3 § framstår det vidare som tveksamt om<br>tandläkaryrket över huvud taget kan utövas av annan än den som avlagt<br>tandläkarexamen. Lagrådet är närmast av uppfattningen att bestämmel-<br>serna i andra stycket kan undvaras.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)</p>
<p>29 §</p>
<p>Andra stycket innebär enligt författningskommentaren att annan än<br>chefsöverläkare skall kunna vara verksamhetschef för en enhet där det<br>bedrivs psykiatrisk tvångsvård samt att en chefsöverläkare även fortsätt-<br>ningsvis skall utöva verksamhetschefens uppgifter i den del av vården<br>som regleras i tvångspsykiatrilagama. För att den avsedda innebörden<br>skall komma till bättre uttryck förordar Lagrådet att bestämmelsen ges<br>följande lydelse:</p>
<p>"Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården<br>utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är<br>verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa<br>uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare."</p>
<p>Tredje stycket bör enligt Lagrådets mening på motsvarande sätt ges<br>följande lydelse:</p>
<p>"Ansvaret for ledningsuppgifter rörande tvångsisolering enligt<br>smittskyddslagen (1988:1472) utövas av en läkare med specialistkompe-<br>tens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan<br>kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare<br>eller av en befattningshavare som förordnats enligt 50 a § smittskydds-<br>lagen."</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för<br>Riksdagens ombudsmän</p>
<p>6§</p>
<p>I tredje stycket föreslås som en ny ijärde mening en bestämmelse om<br>anmälan av ombudsman i fråga om prövotid som avses i den föreslagna<br>lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Enligt<br>denna bestämmelse får ombudsman göra en sådan anmälan bl.a. om en<br>legitimerad yrkesutövare på ett allvarligt sätt visat sig olämplig att utöva<br>sitt yrke.</p>
<p>Med anledning av den ändring som Lagrådet har föreslagit i 5 kap. 6 §<br>första stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-<br>råde bör ordet "allvarligt" utgå i förevarande bestämmelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>285</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns<br>tillsyn</p></td><td>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Bilaga 9</p></td></tr>
</table>
<p>Denna paragraf bör ändras på det sätt Lagrådet förordat beträffande 6 §<br>lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>286</p>
<h2>Socialdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Åsbrink,<br>Johansson, Klingvall, Ähnberg</p>
<p>Föredragande: statsrådet Klingvall</p>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso-<br>och sjukvårdens område</p>
<p>287</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1997/98:109</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag (1998:000) om<br>yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens<br>område</p></td><td>
<p>3 kap. 2, 11 och 12 §§<br>samt 8 kap. 17 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag (1998:000) om<br>införande av lagen</p></td><td>
<p>6§</p></td></tr>
</table>
<p>(1998:000) om<br>yrkesverksamhet på<br>hälso- och sjukvårdens<br>område</p>
<p>Eländers Gotab 56086, Stockholm 1998</p>
<p>288</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:SoU22?11att riksdagen antar regeringens förslag till?BBordläggning1998-03-26 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-03-26 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-03-27 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-04-14 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avSocialdepartementet2014-11-24 01:32:34statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031092019-05-22 17:21:06tilldelatTilldelatSocialutskottet2014-11-24 01:32:34behandlas_i1997/98:SoU22GL01SoU22bet1997/98SoU22Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So36mot1997/98So36med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So37mot1997/98So37med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So38mot1997/98So38med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So39mot1997/98So39med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So40mot1997/98So40med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeMotionföljdmotionav Barbro Westerholm m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So38mot1997/98So38med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeav Barbro Westerholm m.fl. (FP)Motionföljdmotionav Gullan Lindblad (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So39mot1997/98So39med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeav Gullan Lindblad (M)Motionföljdmotionav Gullan Lindblad (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So40mot1997/98So40med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeav Gullan Lindblad (M)Motionföljdmotionav Gullan Lindblad m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So36mot1997/98So36med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeav Gullan Lindblad m.fl. (M)Motionföljdmotionav Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:109<br/>
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeGL02So37mot1997/98So37med anledning av prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdeav Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (MP)Motion